Skatteutskottets betänkande
1992/93:SKU36

Skattereduktion för vissa reparationsarbeten


Innehåll

1992/93
SkU36

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker det i kompletteringspropositionen
framlagda förslaget till skattereduktion för vissa
byggnadsarbeten (prop. 1992/93:150 bil. 6.1), med några
detaljändringar.
Till betänkandet fogas två reservationer (från s och från nyd)
och en meningsyttring (v).

Propositionen

I proposition 1992/93:150 bilaga 6 1 Skattefrågor har
regeringen (Finansdepartementet)
dels hemställt att riksdagen, såvitt nu är i fråga, antar
i propositionen framlagda förslag (prop. bil. 6.1) till
1. lag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för
bostadshus,
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
dels berett riksdagen att ta del av vad föredragande
statsrådet Bo Lundgren har anfört om utbyggnad av
skattemyndigheternas kontrollverksamhet m.m.
Förslaget ansluter till riksdagens ställningstaganden tidigare
i vår om en skattereduktion för reparation och ombyggnad av
bostadshus i syfte att stimulera konjunkturerna inom
byggsektorn. Propositionen innebär att skattereduktionen blir
30% av utgifterna för åtgärder under tiden den 15 februari
1993--den 31 december 1994, intill vissa maximibelopp. För
villor blir skattereduktionen högst 10500 kr. För hyreshus
blir skattereduktionen högst 20000 kr eller det högre belopp
som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för år 1993 på
bostadsdelen.
Lagförslagen har följande lydelse.

Motionerna

1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas,
såvitt nu är i fråga
64. att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen
beslutar att skatteavdrag för reparationer m.m. får göras
fullt ut för såväl arbetskostnader som material upp till ett
basbelopp för arbeten som slutförts senast den 30 juni 1995.
1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att redovisning av underlaget för skattereduktion får
ske per företag på det sätt och i den omfattning som anges i
motionen.
1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ett
avdrag på skatten för reparations- och underhållskostnader,
2. att riksdagen beslutar införa ett bidragssystem för
reparations- och underhållsåtgärder i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Yttranden
Lagrådet, Datainspektionen och bostadsutskottet har yttrat sig
i ärendet, bilagorna 1--3.

Utskottet

Allmänna ställningstaganden
Regeringens förslag om skattereduktion för byggnadsarbeten på
bostadshus grundar sig på de beslut i denna fråga som
riksdagen har fattat tidigare i vår på grundval av
finansutskottets betänkanden FiU10 och FiU20 och
skatteutskottets betänkande SkU33 i syfte att stimulera
aktiviteten inom byggnadssektorn och motverka arbetslösheten.
Förslaget innebär att skattereduktion skall medges för
reparation, underhåll och om- och tillbyggnad på bostadshus
som utförs under tiden den 15 februari 1993 -- den 31 december
1994. Skattereduktion skall medges med 30% av utgifterna,
intill vissa maximibelopp. Utgifter för material och värdet av
arbete som har utförts av husägaren medräknas inte. För villor
blir skattereduktionen högst 10500 kr per taxeringsenhet.
För hyreshus blir skattereduktionen högst 20000 kr eller
alternativt ett belopp som motsvarar tre gånger
fastighetsskatten för år 1993 på bostadsdelen. Utgifterna
skall uppgå till minst 2000 kr. -- Ansökan skall komma in
till skattemyndigheten före den 1 mars 1995. Skattereduktionen
medges från inkomstskatt, skogsvårdsavgift och fastighetsskatt
som påförts vid 1994 och 1995 års taxeringar. Den som vill ha
skattereduktion vid 1994 års taxering skall ansöka om detta
före den 1 mars 1994. Skattereduktion som medges för ett år
kan inte förskjutas till ett senare år.
I motion Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på
propositionen och att riksdagen i stället beslutar att införa
ett bidragssystem med ungefär samma omfattning. Enligt
motionärerna strider den föreslagna skattereduktionen mot
principerna för skattereformen. De anser att en bidragsform är
snabbare, enklare och mer effektiv och att man har helt andra
möjligheter att utforma ett bidrag på ett lämpligt sätt.
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
skatteavdrag skall få göras fullt ut upp till ett basbelopp
för såväl arbetskostnader som material för arbeten som
slutförts senast den 30 juni 1995.
När det gäller detaljutformningen återkommer utskottet senare
bl.a. till en fråga rörande bostadsföretagen som tas upp i
motion Sk56 av Ivar Franzén (c).
Utskottet vill framhålla att regeringen utformat sitt förslag
i nära anslutning till de ställningstaganden som riksdagen
redan har intagit i dessa frågor (FiU10 och 20, SkU33). Dessa
ställningstaganden innebär att de ifrågavarande
byggstimulanserna bör utformas som en skattereduktion inom de
ramar som ligger till grund för regeringens förslag.
Utskottet anser nu liksom tidigare att man kan ha både
principiella och praktiska invändningar mot att använda
skattesystemet för stimulanser av det här slaget. Till grund
för tidigare ställningstaganden i denna fråga ligger att
situationen på arbetsmarknaden kräver att man snabbt utformar
de stimulanser som behövs.
I och för sig skulle det ha varit önskvärt att man hade haft
mer tid för att bereda lagstiftningsfrågan och överväga
detaljutformningen ytterligare. Det kan nu inte undvikas att
speciella frågor återstår att lösa i den praktiska
tillämpningen av reglerna.
Som Lagrådet har anfört torde dock ett bidragssystem också
vara förenat med nackdelar. Från de synpunkter som Lagrådet
har att beakta har Lagrådet därför inte funnit skäl att
motsätta sig valet av metod. Utskottet återkommer till en del
detaljer men vill nu framhålla att det enligt utskottets
uppfattning inte finns anledning att bedöma dessa frågor på
annat sätt än Lagrådet. Ett bidragssystem medför enligt vad
utskottet kan finna i stort sett samma tillämpningsproblem som
den nu aktuella ordningen. I sammanhanget vill utskottet
framhålla att de tillämpningsfrågor som har uppmärksammats kan
uppkomma i speciella situationer. Dessa frågor har enligt
utskottets bedömning sådan karaktär att de kommer att kunna
lösas i praktiken på lämpligt sätt. Utskottet finner också att
det framlagda förslaget innebär en enkel och effektiv lösning
jämfört med tänkbara alternativ, och Lagrådets förslag innebär
ytterligare förbättringar.
Datainspektionen har tillstyrkt propositionen, med förbehållet
att skattemyndigheterna inte bör få ökad tillgång till
skatteregistren. Utskottet har inhämtat att regeringen kommer
att tillgodose Datainspektionens synpunkter vid utformningen
av handläggningsreglerna.
Med hänvisning till det anförda och till vad bostadsutskottet
anfört i dessa frågor anser utskottet nu liksom tidigare att
de aktuella stimulanserna inte bör utformas som ett bidrag.
Utskottet avstyrker alltså motion Sk57 yrkande 2.
Utskottet vidhåller också att reglerna inte heller bör
utformas som ett basbeloppsanknutet skatteavdrag. Utskottet
avstyrker således det yrkande om ändringar i denna riktning
som framställs i motion Fi93 yrkande 64.
Med det anförda tillstyrker utskottet den i propositionen
föreslagna principlösningen. Samtidigt vill utskottet
understryka vikten av att Riksskatteverket så snart som
möjligt lämnar en tillfredsställande information om innebörden
av reglerna och om att berörda parter bör uppmärksamma frågan
om skattereduktion t.ex. vid köp och försäljning av
bostadsbyggnader.
Detaljfrågor
Skattereduktionen skall enligt propositionen beräknas per
taxeringsenhet.
Förslaget i motion Sk56 av Ivar Franzén (c) innebär att
bostadsföretag, som enligt god redovisningssed har sin
bokföring ordnad på brukningsenheter som inte motsvarar
begreppet taxeringsenhet, skall slippa en särredovisning per
taxeringsenhet. I sådana fall bör man enligt motionen av
praktiska skäl kunna godta en redovisning som ansluter till
företagets bokföring av hela sitt bostadsinnehav.
Som propositionen har utformats skulle förslaget i motionen
knappast kunna innebära någon mer väsentlig förbättring för de
aktuella företagen. Reparationer av ett hyreshus, som till en
del består av lokaler, bör under alla förhållanden redovisas
på ett sådant sätt att man kan bedöma hur mycket som hänför
sig till bostadsdelen. Därtill kommer att förslaget i motionen
medför andra problem av lagteknisk och administrativ art. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Sk56.
En bostadsrättsförening kan ha ett antal småhus som utgör en
taxeringsenhet. För att skattereduktionen för alla dessa
småhus inte skall begränsas till sammanlagt högst 10500 kr
föreslår regeringen att man i sådana fall skall kunna tillämpa
samma regler som för hyreshus. -- Utskottet föreslår att samma
regler skall få gälla för alla taxeringsenheter med två eller
flera småhus (4§ tredje stycket i Lagrådets förslag).
De åtgärder som skall kunna medföra skattereduktion bör kunna
hänföras till byggnadsarbeten i vanlig bemärkelse. Utskottet
föreslår ett tillägg i 2§ första stycket i syfte att göra
detta klart.
Ett beslut om skattereduktion kan behöva ändras om ett annat
beslut om skattereduktion, fastighetstaxering eller debitering
av fastighetsskatt har ändrats. Utskottet föreslår att 12§
kompletteras i detta avseende, i överensstämmelse med vad som
gäller i motsvarande fall enligt taxeringslagen.
Utskottet har vid sin behandling också uppmärksammat en annan
detalj av rent redaktionell natur som inte fordrar någon
särskild kommentar (1§ tredje stycket).
De detaljer som Lagrådet tagit upp i sitt yttrande fordrar
inte någon närmare kommentar från utskottets sida. Utskottet
instämmer i Lagrådets förslag.
Anslagsfrågan
I propositionen anförs att det uppkommer vissa
kostnadsökningar för administrationen av den föreslagna
skattereduktionen och för att genomföra förslaget och att
dessa kostnader bör täckas.
Utskottet utgår från att regeringen snarast återkommer med en
begäran om ett tilläggsanslag för dessa kostnader. Något
ställningstagande från riksdagens sida till denna fråga behövs
inte för närvarande enligt utskottets uppfattning.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande principlösningen av en stimulans för
byggnadsarbeten
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Sk57 och
1992/93:Fi93 yrkande 64 godtar proposition 1992/93:150 i
denna del,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v)
2. beträffande en redovisning per taxeringsenhet
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Sk56 godtar
proposition 1992/93:150 i denna del,
3. beträffande detaljutformningen i övrigt
att riksdagen godtar vad utskottet anfört i dessa frågor,
4. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 i denna
del och vad utskottet ovan hemställt antar de vid
propositionen fogade förslagen till
1. lag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för
bostadshus med den ändringen att lagen erhåller följande
lydelse:
Förslag till
Lag om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus
Inledande bestämmelser
1§Skattereduktion enligt denna lag medges ägare till
bostadshus, om han har haft utgifter som avses i 2§. Med
ägare avses även den som enligt 1 kap. 5§
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall likställas med
ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen
behandlas som handelsbolag tillkommer rätten till
skattereduktion i stället delägarna.
Med bostadshus avses byggnad som vid fastighetstaxeringen
betecknats som småhus eller hyreshus, i fråga om hyreshus dock
endast till den del det utgör en värderingsenhet för bostäder.
Underlag för skattereduktion
2§Underlaget för skattereduktion är utgifter för
reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad av
bostadshus (byggnadsarbete). Som byggnadsarbete räknas inte
åtgärder som enbart avser service på maskiner och andra
inventarier eller installationer eller rengöring.
I underlaget inräknas inte utgifter för material och
utrustning och inte värdet av byggnadsarbete som utförts av
ägaren eller av den som enligt l§ andra stycket har rätt
till skattereduktion i ägarens ställe. I underlaget inräknas
inte heller utgifter för åtgärder för vilka beviljats statligt
räntebidrag enligt ombyggnadslåneförordningen för bostäder
(1986:693) eller förordningen (1991:1933) om statligt
räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, statligt bidrag
till åtgärder mot radon i egnahem eller stöd från statens fond
för fukt- och mögelskador.
3§Underlaget för skattereduktion omfattar endast
utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15
februari 1993--den 31 december 1994 och som har betalats
senast den 15 februari 1995.
Utgifter för byggnadsarbete som påbörjas den 1 april 1993
eller senare inräknas i underlaget endast om arbetet utförts
av någon som innehar F-skattebevis antingen när avtalet om
arbetet träffades eller när ersättningen betalas.
Skattereduktionens storlek
4§Skattereduktionen uppgår till 30 procent av
underlaget. För varje taxeringsenhet får skattereduktionen
dock sammanlagt inte överstiga
1. för småhus 10500 kronor,
2. för hyreshus det högsta av beloppen 20000 kronor eller det
belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för hela
kalenderåret 1993.
Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2000
kronor, medges inte någon skattereduktion.
I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus
får tillämpas vad som gäller beträffande hyreshus om
skattereduktionen därigenom blir högre.
Skattereduktion för en delägare till en fastighet utgör högst
så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten
som svarar mot hans andel i fastigheten när arbetet utfördes.
Ansökan
5§Ansökan om skattereduktion görs skriftligen hos en
skattemyndighet.
6§Ansökningen skall innehålla uppgift om
1. sökandens personnummer eller organisationsnummer,
2. fastighetens beteckning,
3. sökandens andel i fastigheten när arbetet utfördes,
4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten och när arbetet
utförts,
5. underlaget för den skattereduktion som begärs,
6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet, samt
7. huruvida sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra
meningen har beviljats.
Om sökanden har förvärvat fastigheten under 1993 eller 1994,
skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om
den som fastigheten förvärvats från.
Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller
motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som
utförts och utgiften för detta arbete samt uppgift om utgiften
för material och utrustning. Av ansökningen eller en handling
som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.
7§Ägs fastigheten av ett handelsbolag eller ett dödsbo
som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag skall i
ansökningen uppges hur skattereduktionen skall fördelas mellan
delägarna.
8§Beviljas sådant stöd som avses i 2§ andra stycket
andra meningen efter det att ansökan om skattereduktion
lämnats in skall sökanden, inom en månad från den dag stödet
beviljades, anmäla detta till den skattemyndighet som
handlägger ansökningen eller till vilken ansökningen har
lämnats in.
9§Om en fastighet har bytt ägare och mer än en på
grund härav är berättigad till skattereduktion enligt denna
lag skall den vars ansökan först kom in till en
skattemyndighet i första hand medges skattereduktion. Kom
ansökningarna in till en eller flera skattemyndigheter samma
dag skall skattereduktionen fördelas mellan sökandena i
förhållande till storleken av de underlag för skattereduktion,
beräknade med beaktande av 4§ andra stycket, som
ansökningarna avser.
10§Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till
en skattemyndighet senast den 28 februari 1995.
Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars
1994 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1994 eller 1995 års taxering efter vad som
anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare
tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på
grund av 1995 års taxering.
Beslut
11§Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka
skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.
Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny
ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1994, om inte
ansökningen avser utgifter på minst 1000 kronor som ingår i
sökandens underlag för skattereduktion.
Omprövning, överklagande och straff
12§Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får
omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen
(1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller
sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen har
beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också
omprövas om det föranleds av ett annat beslut av
skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som rör
skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller
debitering av fastighetsskatt.
Sådan omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret
efter det då beslutet om skattereduktion meddelades.
Omprövning enligt första stycket andra meningen får ske även
efter den tid som anges i föregående mening men senast sex
månader efter det beslut som föranleder ändringen.
13§Beslut av skattemyndigheten får överklagas av
sökanden hos länsrätten i det län där skattemyndigheten är
belägen inom tre veckor från det att han fått del av beslutet.
Skattemyndighetens beslut får överklagas av Riksskatteverket
hos nämnda länsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet.
Om länsrätten helt eller delvis bifallit ett överklagande av
sökanden, får skattemyndigheten överklaga länsrättens beslut.
Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller
kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det
allmännas talan i målet.
Om sökanden överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i
länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar
Riksskatteverket skall det allmännas talan föras av verket.
Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en
skattemyndighet att företräda verket i allmän
förvaltningsdomstol.
14§Den som i ärende om skattereduktion uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och därigenom
föranleder att skattereduktion medges eller medges med för
högt belopp för honom eller den som han företräder döms till
böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är
belagd med straff i brottsbalken. Vad som sägs om lämnande av
oriktig uppgift gäller också underlåtenhet att göra anmälan
enligt 8§.
Övriga bestämmelser
15§I fråga om skattereduktion enligt denna lag
tillämpas vad som gäller om skattereduktion som avses i 2§ 4
mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den
skattskyldige före skattereduktion enligt uppbördslagen.
16§Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas
vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan
skatt. Jämkning av sjömansskatt får dock ske som för
skattereduktion på grund av underskott av kapital enligt 12§
4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt i fråga om
skattskyldiga som skall betala sådan skatt.
17§Bestämmelser om registrering av uppgifter och
beslut enligt denna lag finns i skatteregisterlagen
(1980:343).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) med de
ändringarna i regeringens ändringsförslag att orden
"skattereduktion för reparationskostnader m.m. för
bostadshus" i 1 och 7§§ byts ut mot "skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus"  och att orden
"första stycket"  i 7§ byts ut mot "första och andra
stycket".
Stockholm den 27 maj 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar
Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s),
Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s),
Inger Lundberg (s) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten (mom.
1)
Lars Hedfors, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson, Sverre
Palm, Karl Hagström, Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla
s) har
dels anfört följande:
De socialdemokratiska ledamöterna i bostads-, finans- och
skatteutskotten har under riksdagens tidigare beredning av den
aktuella delen av ROT-programmet hävdat att stimulanser av
reparationsarbeten m.m. på bostadshus bäst uppnås med ett
bidragssystem. De argument som framförts i dessa sammanhang
understryks ytterligare av vad som anförs i motion Sk57 (s)
och i den avvikande meningen i bostadsutskottets yttrande i
ärendet. Vi instämmer i den kritik som riktas mot det av
regeringen föreslagna skattereduktionssystemet. I jämförelse
med ett bidragssystem leder regeringens förslag bl.a. till
onödiga fördröjningar av stimulanseffekten, en tungrodd
administration och ett större utrymme för fusk och missbruk.
Därtill kommer orättvisor mellan olika upplåtelseformer
eftersom bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag inte
kommer att kunna utnyttja den av regeringen föreslagna
skattereduktionen fullt ut. Förslaget får även andra skeva
effekter, trots de detaljändringar som skatteutskottet nu
förordar.
Som anförs i motion Sk57 och av socialdemokraterna i
bostadsutskottet borde man i stället införa ett bidragssystem,
i huvudsak på den nivå som regeringen nu föreslagit för
skattereduktionen. Ett sådant system skulle kunna göras mycket
enkelt jämfört med regeringens förslag så att man snabbt får
den byggstimulans som behövs. Ett sådant bidrag skulle vara
lika mycket värt för alla och skulle också kunna utformas så
att det inte missgynnar en del av de bostadsformer som bör
omfattas av systemet. Enligt vår uppfattning skulle det i ett
bidragssystem inte heller vara förenat med några problem att
överväga lämpliga begränsningar, exempelvis genom att begränsa
bidraget till åtgärder i permanentbostäder.
Att utforma lämpliga bidragsregler fordrar dock närmare
ställningstaganden till vissa detaljer, och det är inte nu
möjligt att lägga fram en fullständig lagtext. Samtidigt kan
det konstateras att den tid som redan förflutit sedan planerna
på byggstimulanser offentliggjordes orsakat nya problem inom
byggsektorn. Vi vill inte nu riskera ytterligare dröjsmål
genom att fullfölja motionärernas avslagsyrkande på
regeringsförslaget och begära ett nytt förslag om ett
bidragssystem. Vad vi här har anfört med anledning av motionen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 1 hemställt
1. beträffande principlösningen av en stimulans för
byggnadsarbeten
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk57 och
proposition 1992/93:150 i denna del och med avslag på motion
1992/93:Fi93 yrkande 64 som sin mening ger regeringen till
känna vad som har anförts i reservationen.
2. Principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten (mom.
1)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) är
regeringens förslag om skattereduktion för byggnadsarbeten ett
steg i rätt riktning. Vad förslaget ger är dock otillräckligt
för att få en tillräcklig effekt mot svartjobb. Detta faktum
är något som regeringen själv konstaterar i propositionen.
Enligt vår uppfattning innebär förslaget att man inte uppnår
den nödvändiga sysselsättningseffekten.
Tidsperioden i propositionen har också blivit för kort. Som vi
har uppfattat tidigare uttalanden i år har avsikten varit att
stimulanserna skulle avse byggnadsarbeten under en
tvåårsperiod. Resultatet hittills har varit att många väntat
med att sätta i gång för att kunna anpassa sig till den
slutliga utformningen av dessa stimulanser.
Förslaget från Ny demokratis sida innebär att skatteavdrag
skall få göras fullt ut, för såväl arbetskostnader som
material, upp till ett basbelopp per år. Som anförs i motionen
bör avdragsrätten omfatta arbeten t.o.m. den 30 juni 1995 och
gälla för alla egnahem, dvs. villor, bostadsrätter och
fritidshus. Avdragsrätten skulle på detta sätt omfatta ca
60% av boendet.
Vi beräknar att vårt förslag skulle leda till 8000--10000
nya jobb. Om man utformar byggstimulanserna på det sätt som vi
föreslår skulle man dessutom få fördelen att den svarta
sektorn minskar.
Förslaget i motion Fi93 innebär alltså stora fördelar jämfört
med regeringens förslag. Att nu omarbeta regeringsförslaget på
det sätt som föreslås i motionen skulle föranleda att
stimulanserna försenas. Med hänsyn till de negativa effekter
som detta skulle medföra finns det för närvarande inte något
annat realistiskt alternativ än att genomföra
regeringsförslaget, med de justeringar som utskottet har
förordat. Jag begränsar mig därför till att kräva ett
riksdagsuttalande om detta beklagliga faktum.
dels vid moment 1 hemställt
1. beträffande principlösningen av en stimulans för
byggnadsarbeten
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkande
64 och proposition 1992/93:150 i denna del och med avslag på
motion 1992/93:Sk57 som sin mening ger regeringen till känna
vad som har anförts i reservationen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten (mom. 1)
Lars Bäckström (v) anför:
Reservation 1 av Lars Hedfors m.fl. (s) innehåller krav på ett
riksdagsuttalande om att de aktuella byggstimulanserna borde
ha utformats som ett bidrag. Vänsterpartiet ansluter sig till
denna reservation.

LAGRÅDET

Bilaga 1

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-05-14
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl,
justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders
Swartling.
Enligt protokoll vid sammanträde den 28 april 1993 har
riksdagens skatteutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om reparationskostnader m.m. för
bostadshus (prop. 1992/93:150).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Ulla Werkell.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Som framhållits i propositionen kan man anföra både
principiella och praktiska invändningar mot att använda
skattesystemet för stimulansåtgärder av det nu aktuella
slaget. Det i propositionen diskuterade bidragsalternativet
synes dock också vara förenat med nackdelar. Från de
synpunkter som lagrådet har att beakta finns det inte skäl att
motsätta sig valet av metod.
De föreslagna reglerna kan komma att beröra ett stort antal
fastighetsägare. Det är naturligtvis angeläget att reglerna
ger klara och entydiga besked om förutsättningarna för
skattereduktion. Det är också viktigt att missbruk så långt
möjligt förhindras, vilket ställer stora krav på både
uppgiftslämnande och kontroll. Mot denna bakgrund är det
beklagligt att lagförslaget har behövt tillkomma under stark
tidspress och utan sedvanligt remissförfarande. Det kan
visserligen sägas att de förhållanden som motiverat att
stimulansåtgärder föreslås har en så exceptionell karaktär att
det är försvarligt att göra avsteg från de normer för
beredningen som anges i 7 kap. 2§ regeringsformen. Lagrådet
befarar emellertid att reglerna kan komma att medföra
betydande problem vid den praktiska tillämpningen.
Som exempel på sådana problem kan nämnas att de grundläggande
bestämmelserna i 2§ om underlaget för skattereduktion
aktualiserar flera besvärliga gränsdragningsfrågor, t.ex.
mellan nybyggnad och tillbyggnad, mellan byggnad och
anslutande markanläggningar samt mellan arbete i egen regi och
arbete som utförs av fristående arbetskraft. Svårigheter kan
också uppkomma vid bestämningen av vad som är att anse som
underhåll. I ärendet föreligger inte det underlag som skulle
behövas för en tillräcklig precisering av lagtexten på dessa
och andra punkter.
Lagrådet har vid sin granskning av lagförslaget funnit
anledning att föreslå de ändringar som framgår av bilagan till
detta protokoll. De ändringar som är av rent förtydligande
karaktär eller innefattar endast en omdisponering av
bestämmelserna fordrar inte någon närmare kommentar.
Ändringar som är av saklig natur eller i övrigt förtjänar
särskild belysning behandlas i det följande.
De arbeten som skall kunna ge rätt till skattereduktion är
reparation och underhåll samt om- och tillbyggnad av
bostadshus. Enligt lagförslaget är det "kostnader" för det
förra och "utgifter" för det senare slaget av arbeten som
skall få räknas in i underlaget för skattereduktionen. Såvitt
gäller om- och tillbyggnadsarbeten är det också naturligt att
reglerna omfattar hela utgiften under den aktuella perioden
och inte endast den del av utgiften som utgör periodens
kostnad. När det gäller reparation och underhåll vill lagrådet
däremot ifrågasätta om den i propositionen valda terminologin
verkligen är rättvisande; det synes stå bättre i
överensstämmelse med lagstiftningens syfte att även
beträffande dessa arbeten beakta utgiften under perioden i
stället för kostnaden. I lagrådets förslag till lagtext
används därför genomgående uttrycket utgift. Denna terminologi
har också föranlett förslaget till ändring av lagens rubrik.
Enligt propositionen bör skattereduktion medges endast för
arbetskostnader. På grund av svårigheterna att definiera detta
begrepp har i propositionen valts en indirekt metod som
innebär att den totala utgiften för reparation, underhåll,
ombyggnad och tillbyggnad (byggnadsarbete) skall minskas med
utgifter för material. Metoden synes innebära att inte endast
rena arbetskostnader utan även t.ex. administrations- och
vinstpålägg kan komma att ingå i underlaget för
skattereduktion. Vid lagrådsföredragningen har framkommit att
undantaget för "material" är avsett att omfatta, förutom
byggnadsmaterial i vanlig mening, även inventarier och annan
utrustning som i samband med byggnadsarbetet tillförs
bostadshuset. Detta bör framgå av lagtexten.
Enligt propositionen bör förhindras att dubbel kompensation
utgår i vissa fall. I detta syfte föreslås att förekomsten av
statligt stöd i form av vissa räntebidrag, bidrag till
åtgärder mot radon och stöd för avhjälpande av fukt- och
mögelskador skall beaktas när underlaget för skattereduktion
bestäms. Det är dock inte helt klart hur detta är tänkt att
ske. Enligt motiven bör "utgifter för åtgärder" för vilka stöd
utgått inte ingå i underlaget. Detta uttrycks också så att den
som har beviljats statligt stöd "för en vidtagen åtgärd" inte
samtidigt skall få skattereduktion. Den sålunda antydda
metoden synes innebära att hela utgiften för åtgärden faller
utanför underlaget för skattereduktion även om det statliga
stödet inte täcker mer än en del av utgiften. I förslaget till
lagtext anges emellertid i stället att "utgifter" för vilka
beviljats statligt stöd inte skall räknas in i underlaget för
skattereduktion. Denna formulering kunde tyda på att det är
endast det faktiskt utgående stödbeloppet som skall avräknas,
vilket skulle innebära att ett överskjutande utgiftsbelopp
skulle få räknas in i underlaget. Endast den förstnämnda, i
motiven antydda metoden synes emellertid direkt tillämpbar när
stödet beviljats i form av räntebidrag. Lagrådet har i sitt
författningsförslag antagit att den metoden skall tillämpas
också vid övriga former av stöd.
I propositionen föreslås att "värdet av arbete som utförts av
ägaren" inte skall räknas in i underlaget för skattereduktion.
Enligt motiven är bestämmelsen tillämplig när en
egenföretagare utför arbeten på den egna villan och när "ett
företag med egna anställda utför t.ex. reparationer på
företagets fastigheter". Undantagsbestämmelsen omfattar
således inte bara eget arbete i egentlig mening utan även
arbete som utförs av någon som är anställd hos
fastighetsägaren. När en fastighetsägare som är en fysisk
person anlitar en annan fysisk person för byggnadsarbete har
det åtminstone tidigare ofta varit svårt att avgöra om ett
anställningsförhållande (eller motsvarande) skall anses ha
förelegat eller ej. Av grunderna för den föreslagna
lagstiftningen får anses följa att den nu behandlade
undantagsbestämmelsen inte blir tillämplig om den anlitade
personen innehar ett F-skattebevis (jfr särskilt 3§ andra
stycket). Lagrådet vill i sammanhanget påpeka att
undantagsbestämmelsen får den verkan att ett företag således
inte genom den föreslagna lagen stimuleras att hålla egna
anställda sysselsatta med arbeten på företagets bostadshus men
väl att sysselsätta ett annat företags anställda härmed. En
oklar fråga är vad som är avsett att gälla i de fall då
fastigheten ägs av ett handelsbolag eller ett dödsbo som
taxeras som handelsbolag. I enlighet med det nyss sagda
omfattar undantagsbestämmelsen arbete som utförts av personer
som är anställda hos bolaget eller dödsboet. Under
föredragningen har framkommit att bestämmelsen i konsekvens
härmed bör tillämpas också när en delägare i bolaget eller
dödsboet utför arbete på fastigheten utan att vara anställd
(enligt 1§ andra stycket är det delägarna och inte
bolaget/dödsboet som kan bli berättigade till
skattereduktion). Lagrådet har därför i sitt
författningsförslag utgått från att värdet av arbete som
utförs av delägarna inte skall räknas in i underlaget.
3 och 4§§
Av systematiska skäl föreslår lagrådet att
2000-kronorsregeln (första stycket andra meningen i
propositionens lagförslag) flyttas till 4§, som reglerar
storleken av skattereduktionen. Vid föredragningen inför
lagrådet har framkommit att avsikten är att ett minimibelopp
om 2000 kronor skall gälla för varje sökande. Lagrådets
författningsförslag har utformats i enlighet härmed.
Enligt motiven skall en ansökan kunna lämnas in till vilken
skattemyndighet som helst. Detta bör föranleda att uttrycket
skattemyndighet här används i obestämd form.
Det i propositionen föreslagna andra stycket, som begränsar
möjligheterna att göra mer än en ansökan före utgången av år
1994, har i lagrådets författningsförslag flyttats till 11§.
Enligt vad som framkommit vid lagrådsföredragningen är
avsikten att en fastighetsägare, som haft utgifter för
reparation m.m. under år 1993 eller de två första månaderna av
år 1994 och som ger in en ansökan före utgången av februari
1994, skall kunna välja om hela den då kända utgiften skall
ligga till grund för skattereduktion redan vid 1994 års
taxering eller om utgiften helt eller delvis skall utnyttjas
vid 1995 års taxering. Detta bör komma till tydligare uttryck
i lagtexten, i förevarande paragraf genom en komplettering av
punkt 5 i första stycket (se vidare nedan angående 10§).
I andra meningen finns en regel som tar sikte på det sannolikt
mycket ovanliga fallet att ansökningar kommer in samtidigt
från en förutvarande och en ny ägare till fastigheten. Den i
propositionen föreslagna lydelsen innebär att en fördelning
skall ske i förhållande till storleken av sökandenas "underlag
för skattereduktion". Eftersom hela det underlag som hänför
sig till den i 3§ första stycket angivna perioden kanske
inte är känt vid ansökningstillfället eller inte har
redovisats i ansökningen, föreslår lagrådet att fördelningen i
stället skall göras i förhållande till storleken av det
underlag för vilket skattereduktion begärs i ansökningarna
(jfr ovan angående 6§ första stycket 5). Lagrådets lagtext
vilar på antagandet att begränsningsregeln i 4§ andra
stycket skall gälla för varje sökande.
10§
Enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen är avsikten
att i huvudsak följande ordning skall gälla. Senaste dag för
ansökan om skattereduktion är den 28 februari 1995. När en
ansökan görs senast den 28 februari 1994 kan fastighetsägaren
välja om hela det i ansökningen redovisade utgiftsbeloppet
skall ligga till grund för skattereduktion redan vid
debitering av skatt på grund av 1994 års taxering eller om
någon del av beloppet skall hänföras till den debitering som
görs på grundval av 1995 års taxering. Om ansökningen ges in
senare föreligger inte någon valrätt; hela beloppet skall i
det fallet hänföras till det senare årets debitering.
Lagrådet anser att den avsedda ordningen bör framgå tydligare
av lagtexten. Paragrafen har formulerats om i detta syfte. Det
förtjänar att påpekas i sammanhanget att en skattereduktion,
som i enlighet med det sagda har beviljats för ett bestämt
taxeringsår (1994 eller 1995) men inte kan utnyttjas helt vid
debiteringen för det året, går förlorad och således inte kan
sparas till ett senare år. Detta får anses följa av den
hänvisning som längre fram i lagen görs till 2§ 4 mom.
uppbördslagen (15§ i lagrådets författningsförslag).
12§
I konsekvens med regleringen i 6 och 8§§ föreslår lagrådet
att omprövning skall kunna ske när statligt stöd beviljats
efter det att ansökningen gjordes.
13§
Paragrafen reglerar rätten till överklagande och anger
dessutom vilken myndighet som i olika instanser företräder det
allmänna. Propositionens lagförslag synes dock ofullständigt.
Av förslaget framgår visserligen att skattemyndigheten skall
föra det allmännas talan i länsrätten men det har inte
klargjorts om myndigheten kan överklaga ett beslut av
länsrätten som innebär att myndighetens beslut ändrats till
fastighetsägarens förmån. Det anges inte heller om och i så
fall under vilka förutsättningar Riksskatteverket kan
överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt. Lagrådet
har utgått från att i de nu angivna hänseendena samma regler
som i taxeringsmål skall tillämpas i målen om skattereduktion
för reparationsutgifter m.m. (jfr 6 kap. 11 och 12 §§
taxeringslagen 1990:324) och har utformat sitt
författningsförslag i enlighet därmed. Lagrådet föreslår också
att Riksskatteverket skall ges möjlighet att uppdra åt en
tjänsteman vid skattemyndigheten att företräda verket i de
allmänna förvaltningsdomstolarna (jfr 6 kap. 16§ tredje
stycket taxeringslagen).
14§
I paragrafen regleras straffansvaret vid lämnande av oriktig
uppgift. Lagrådet har förståelse för att skattebrottslagen
inte görs direkt tillämplig på den tillfälliga
skattereduktionen men förordar att straffbestämmelsen ges en
konstruktion som närmare ansluter till skattebrottslagens
motsvarande bestämmelser. I lagrådets författningsförslag har
14§ första meningen utformats i enlighet härmed.
Bestämmelsen i 8§ om skyldighet att göra anmälan beträffande
statligt stöd är enligt propositionen inte sanktionerad i
någon form. Lagrådet föreslår att underlåtenheten genom en ny
andra mening görs straffbar i samma utsträckning som lämnande
av oriktig uppgift.
15--17§§
Det är lämpligt att samla dessa paragrafer under rubriken
"Övriga bestämmelser". Avsnittet bör inledas med den centrala
bestämmelse som klargör att reglerna för den skattereduktion
som medges enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen skall gälla också
för skattereduktion enligt den nu aktuella lagen om inte annat
är föreskrivet. Den redaktionella hänvisningen till
skatteregisterlagen (1980:343) bör placeras sist i avsnittet.


71>Bilaga till
Lagrådets protokoll
1993-05-14
Förslag till
Lag om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus
Inledande bestämmelser
1§Skattereduktion enligt denna lag medges ägare till
bostadshus, om han har haft utgifter som avses i 2§. Med
ägare avses även den som enligt 1 kap. 5§
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall likställas med
ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen
behandlas som handelsbolag tillkommer rätten till
skattereduktion i stället delägarna.
Med bostadshus avses byggnad som vid fastighetstaxeringen
betecknas som småhus eller hyreshus, i fråga om hyreshus dock
endast till den del det utgör en värderingsenhet för bostäder.
Underlag för skattereduktion
2§Underlaget för skattereduktion är utgifter för
reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad av
bostadshus (byggnadsarbete).
I underlaget inräknas inte utgifter för material och
utrustning och inte värdet av byggnadsarbete som utförts av
ägaren eller av den som enligt l§ andra stycket har rätt
till skattereduktion i ägarens ställe. I underlaget inräknas
inte heller utgifter för åtgärder för vilka beviljats statligt
räntebidrag enligt ombyggnadslåneförordningen för bostäder
(1986:693) eller förordningen (1991:1933) om statligt
räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, statligt bidrag
till åtgärder mot radon i egnahem eller stöd från statens fond
för fukt- och mögelskador.
3§Underlaget för skattereduktion omfattar endast
utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15
februari 1993--den 31 december 1994 och som har betalats
senast den 15 februari 1995.
Utgifter för byggnadsarbete som påbörjas den 1 april 1993
eller senare inräknas i underlaget endast om arbetet utförts
av någon som innehar F-skattebevis antingen när avtalet om
arbetet träffades eller när ersättningen betalas.
Skattereduktionens storlek
4§Skattereduktionen uppgår till 30 procent av
underlaget. För varje taxeringsenhet får skattereduktionen
dock sammanlagt inte överstiga
1. för småhus 10 500 kronor,
2. för hyreshus det högsta av beloppen 20000 kronor eller det
belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för hela
kalenderåret 1993.
Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2000
kronor, medges inte någon skattereduktion.
I fråga om småhus som ägs av bostadsföretag som avses i 2§ 7
mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
får vad som gäller i fråga om hyreshus tillämpas om
skattereduktionen därigenom blir högre.
Skattereduktion för en delägare till en fastighet utgör högst
så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten
som svarar mot hans andel i fastigheten när arbetet utfördes.
Ansökan
5§Ansökan om skattereduktion görs skriftligen hos en
skattemyndighet.
6§Ansökningen skall innehålla uppgift om
1. sökandens personnummer eller organisationsnummer,
2. fastighetens beteckning,
3. sökandens andel i fastigheten när arbetet utfördes,
4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten och när arbetet
utförts,
5. underlaget för den skattereduktion som begärs,
6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört
byggnadsarbetet, samt
7. huruvida sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra
meningen har beviljats.
Om sökanden har förvärvat fastigheten under 1993 eller 1994,
skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om
den som fastigheten förvärvats från.
Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller
motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som
utförts och utgiften för detta arbete samt uppgift om utgiften
för material och utrustning. Av ansökningen eller en handling
som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.
7§Ägs fastigheten av ett handelsbolag eller ett dödsbo
som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag skall i
ansökningen uppges hur skattereduktionen skall fördelas mellan
delägarna.
8§Beviljas sådant stöd som avses i 2§ andra stycket
andra meningen efter det att ansökan om skattereduktion
lämnats in skall sökanden, inom en månad från den dag stödet
beviljades, anmäla detta till den skattemyndighet som
handlägger ansökningen eller till vilken ansökningen har
lämnats in.
9§Om en fastighet har bytt ägare och mer än en på
grund härav är berättigad till skattereduktion enligt denna
lag skall den vars ansökan först kom in till en
skattemyndighet i första hand medges skattereduktion. Kom
ansökningarna in till en eller flera skattemyndigheter samma
dag skall skattereduktionen fördelas mellan sökandena i
förhållande till storleken av de underlag för skattereduktion,
beräknade med beaktande av 4§ andra stycket, som
ansökningarna avser.
10§Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till
en skattemyndighet senast den 28 februari 1995.
Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars
1994 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av
skatt på grund av 1994 eller 1995 års taxering efter vad som
anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare
tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på
grund av 1995 års taxering.
Beslut
11§Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka
skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.
Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny
ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1994, om inte
ansökningen avser utgifter på minst 1000 kronor som ingår i
sökandens underlag för skattereduktion.
Omprövning, överklagande och straff
12§Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får
omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen
(1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller
sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen har
beviljats efter det att ansökningen gjordes.
Sådan omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret
efter det år då beslutet om skattereduktion meddelades.
13§Beslut av skattemyndigheten får överklagas av
sökanden hos länsrätten i det län där skattemyndigheten är
belägen inom tre veckor från det att han fått del av beslutet.
Skattemyndighetens beslut får överklagas av Riksskatteverket
hos nämnda länsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet.
Om länsrätten helt eller delvis bifallit ett överklagande av
sökanden, får skattemyndigheten överklaga länsrättens beslut.
Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller
kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det
allmännas talan i målet.
Om sökanden överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i
länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar
Riksskatteverket skall det allmännas talan föras av verket.
Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en
skattemyndighet att företräda verket i allmän
förvaltningsdomstol.
14§Den som i ärende om skattereduktion uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och därigenom
föranleder att skattereduktion medges eller medges med för
högt belopp för honom eller den som han företräder döms till
böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är
belagd med straff i brottsbalken. Vad som sägs om lämnande av
oriktig uppgift gäller också underlåtenhet att göra anmälan
enligt 8§.
Övriga bestämmelser
15§I fråga om skattereduktion enligt denna lag
tillämpas vad som gäller om skattereduktion som avses i 2§ 4
mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den
skattskyldige före skattereduktion enligt uppbördslagen.
16§Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas
vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan
skatt. Jämkning av sjömansskatt får dock ske som för
skattereduktion på grund av underskott av kapital enligt 12§
4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt i fråga om
skattskyldiga som skall betala sådan skatt.
17§Bestämmelser om registrering av uppgifter och
beslut enligt denna lag finns i skatteregisterlagen
(1980:343).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

DATAINSPEKTIONEN
49>YTTRANDE
Bilaga 2

49>1993-05-10





100>Dnr 2650-93



49>Riksdagens skatteutskott

102 12 STOCKHOLM

Yttrande enligt 2 a§ datalagen (1973:289) över förslag till
ändringar i skatteregisterlagen (1980:343)
Datainspektionen (DI) har anmodats att yttra sig över förslag
till ändringar i 1 och 7§§ skatteregisterlagen. Ändringarna
är föranledda av ett samtidigt framlagt förslag om
skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus.
DI har inte tidigare i sak motsatt sig sådana ändringar i
skatteregisterlagen, som betingas av motsvarande ändringar i
de materiella skattereglerna. Det finns inte heller nu
anledning att frångå denna princip. Inspektionen har således
ingen erinran mot den föreslagna ändringen i 1§ tredje
stycket skatteregisterlagen, som innebär en utvidgning av de
ändamål för vilka skatteregistren får användas, så att även
bestämmande av det nu aktuella slaget av skattereduktion
omfattas av ändamålsbestämmelsen.
Utöver denna ändring föreslås i 7§ första stycket 20 p
skatteregisterlagen en ändring, som skall göra det möjligt att
i skatteregistren anteckna dels sådana uppgifter som anges i
6§ första stycket i den föreslagna lagen om skattereduktion
och som behövs för bestämmande av skattereduktionen och dels
uppgift om beslut om sådan skattereduktion. I skatteregistren
skall det således bli möjligt att anteckna bl.a. det arbete
som utförts på fastigheten (6§ 1 st 4 p), underlaget för
skattereduktion (6§ l st 5 p) och organisationsnummer eller
personnummer för den som utfört arbetet (6§ 1 st 6 p).
DI har full förståelse för att det krävs ett tämligen
omfattande uppgiftslämnande från de skattskyldiga och
möjligheter till en rätt ingående kontroll från
skattemyndigheternas sida för att stävja fusk och missbruk av
rätten till skattereduktion. Det får därför anses nödvändigt
att detaljerade uppgifter i dessa avseenden måste lämnas till
skattemyndigheten. Frågan är emellertid om de därmed också
skall få föras in i skatteregistret.
Från integritetsskyddssynpunkt kan mot ett sådant införande
invändas att det genom de uppgifter som tillförs registret
blir möjligt att utläsa viss information om standarden på
fastighetsägarens bostad, vilka hantverkare han brukar anlita
och vad han fått betala satt i relation till det arbete han
fått utfört. Sådan information kan uppfattas som
integritetskänslig av den enskilde. Den kan också sägas vara
artfrämmande i skatteregistret eftersom så detaljerade
uppgifter av det slag det är frågan om inte tidigare
förekommer där. Mot denna bakgrund kan det diskuteras om inte
uppgifterna -- i likhet med de uppgifter som anges i 6§
andra stycket i lagförslaget om skattereduktion -- inte skulle
få registreras i skatteregistren.
Å andra sidan skall i detta sammanhang också följande beaktas.
Uppgifterna i skatteregistren om det arbete som utförts får
antas ha till syfte att nöjaktigt identifiera det utförda
arbetet för att motverka fusk på så sätt att reduktion yrkas
för samma arbete vid två olika tillfällen och inte att i
detalj beskriva arbetet eller fastighetens standard.
Integritetskänsligheten hos dessa uppgifter kan därmed minskas
genom den utformning uppgifterna ges vid införandet i
skatteregistret. De uppgifter som nu skulle få läggas in i
skatteregistren avser en förhållandevis kort period (15
februari 1993--31 december 1994) och ger således inte någon
heltäckande bild av bostaden, oaktat att de under en
väsentligt längre tidrymd kommer att finnas kvar i
skatteregistren innan de enligt gallringsbestämmelsen i 13§
skatteregisterlagen utgår därifrån. Slutligen gäller sekretess
för uppgifterna enligt 9 kap. 1--3§§ sekretesslagen
(1980:100) och de hör inte till de uppgifter som räknas upp i
12§ skatteregister1agen och som utan hinder av vad som är
föreskrivet i annan lag får lämnas ut till den enskilde.
Vid en avvägning av de omständigheter som talar för att
tillåta en registrering och de omständigheter som talar för
att en sådan skulle medföra risk för otillbörliga
integritetsintrång finner DI att registreringen i
skatteregistren kan tillåtas. DI har således inte heller någon
erinran mot den föreslagna ändringen i 7§ första stycket 20
p skatteregisterlagen.
DI vill emellertid fästa uppmärksamheten på följande
förhållande. Enligt 11§ i den föreslagna lagen om
skattereduktion skall av effektivitetsskäl beslut i ärende
enligt lagen fattas av den eller de skattemyndigheter som
regeringen eller Riksskatteverket efter regeringens
bemyndigande bestämmer. Mot bakgrund av att en skattemyndighet
enligt regleringen i 4§ skatteregisterlagen endast förfogar
över det centrala skatteregistret såvitt gäller uppgifter för
det egna länet och över det regionala skatteregistret för det
egna länet uppstår problem, om ansökningar skall kunna
handläggas av annan skattemyndighet. Det får nämligen förmodas
att den beslutande skattemyndigheten i så fall också måste
beredas tillgång till en väsentligt utökad del av
skatteregistren för sin handläggning. Denna fråga bör
uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. DI
avstyrker dock bestämt en reglering som innebär en tillgång
till uppgifter ur skatteregistren för skattemyndigheterna
utöver den nuvarande. Det kan inte vara rimligt att det
integritetsskydd som bestämmelserna om begränsningar i
tillgången till skatteregistren är till för skall uttunnas
enbart för att möjliggöra den nu aktuella reformen.
Beslut i detta ärende har fattats av ställföreträdande
generaldirektören Ulf G. Berg i närvaro av datarådet Ingela
Halvorsen, föredragande, och byrådirektören Ola Silberman.
Ulf G. Berg
Ingela Halvorsen

Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU10y
Bilaga 3
Skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 12 maj 1993 beslutat bereda
bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över förslaget i
proposition 1992/93:150 om ett system för skattereduktion m.m.
för bostadshus jämte de motioner som väckts med anledning av
förslaget. Bostadsutskottet har redan tidigare i vår i
yttrandet 1992/93:BoU6y redovisat vissa synpunkter på hur ett
sådant system bör utformas ur en bostadspolitisk synvinkel.
Utskottet begränsar därför det nu aktuella yttrandet till att
avse dels en övergripande bedömning av förslaget i
propositionen, dels frågor som har aktualiserats i motioner.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:150 bilaga 6 föreslagit
riksdagen att anta det till propositionen fogade förslaget
till lag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för
bostadshus.
Motionerna
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
64. att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen
beslutar att skatteavdrag för reparationer m.m. får göras
fullt ut för såväl arbetskostnader som material upp till ett
basbelopp för arbeten som slutförts senast den 30 juni 1995.
1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att redovisning av underlaget för skattereduktion får
ske per företag på det sätt och i den omfattning som anges i
motionen.
1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ett
avdrag på skatten för reparations- och underhållskostnader,
2. att riksdagen beslutar införa ett bidragssystem för
reparations- och underhållsåtgärder i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Utskottet
Riksdagen beslutade tidigare i år att ett s.k. ROT-program
skall införas med stimulanser för reparationer, ombyggnader
och tillbyggnader av fastigheter (se 1992/93:FiU10 och FiU20).
Som en av delarna i principbeslutet om detta program ingick
avdrag mot fastighetsskatt för vissa underhållsåtgärder.
Bostadsutskottet lämnade dels i sitt betänkande 1992/93:BoU10,
dels i sitt yttrande till skatteutskottet 1992/93:BoU6y vissa
synpunkter på hur denna del av ROT-programmet lämpligen borde
utformas sett ur en bostadspolitisk synvinkel. Skatteutskottet
föreslog i sitt betänkande 1992/93:SkU33 att riksdagens
närmare ställningstagande till detaljutformningen av ett
skattereduktionssystem borde anstå i avvaktan på regeringens
förslag i frågan.
Regeringen har nu presenterat sitt förslag i
kompletteringspropositionen. En skattereduktion föreslås
medges för kostnader för reparationer m.m. på bostadshus som
utförts under tiden 15 februari 1993--31 december 1994.
Skattereduktionen föreslås medges för fastighetsägare och
vissa andra som jämställs med ägare. Underlaget för
reduktionen skall vara kostnaderna för reparationsarbeten m.m.
till den del de avser arbetskostnad. Skattereduktionen medges
med 30 % av underlaget. Värdet av skattereduktionen föreslås
maximeras till 10500 kr för småhus och för hyreshus till
20000 kronor per taxeringsenhet eller ett belopp motsvarande
tre gånger fastighetsskatten för år 1993 om sistnämnda belopp
är högre.
Tre motioner har väckts med anledning av förslaget i
kompletteringspropositionen. Utskottet inleder med att
överväga de två motioner, Sk57 (s) och Fi93 (nyd), som för
fram alternativ till det av regeringen föreslagna systemet.
Därefter behandlas motion Sk56 (c) som föreslår vissa
detaljändringar i regeringsförslaget.
Den metod med skattereduktion som regeringen föreslår för
stimulans av reparations- och underhållsåtgärder i bostadshus
kritiseras i motion Sk57 (s). Motionärerna hävdar att denna
metod innebär flera nackdelar i förhållande till ett
bidragssystem. Bland annat anses reduktionsmodellen ge en
fördröjning av stimulanseffekterna och ge större utrymme för
fusk och missbruk än bidragsmodellen. Motionärerna framhåller
vidare att skattereduktionen leder till orättvisor mellan
olika upplåtelseformer eftersom vissa bostadsrättsföreningar
inte kan utnyttja reparationsavdraget. Mot denna bakgrund
föreslås i motionen att regeringens förslag skall avslås
(yrkande 1) och att riksdagen i stället beslutar införa ett
bidragssystem (yrkande 2). Bidraget föreslås i princip utgå
enligt de regler som i propositionen föreslagits för
skattereduktionen, dock med den skillnaden att åtgärder på
fritidsfastigheter inte föreslås berättiga till stöd.
I Ny demokratis partimotion Fi93 anförs att regeringens
förslag till skattereduktion är ett steg i rätt riktning.
Motionärerna vill dock utvidga bidraget till att omfatta såväl
arbetskostnader som material, upp till ett basbelopp. Enligt
motionens yrkande 64 bör riksdagen besluta att ett sådant
bidrag skall kunna utgå för arbeten som slutförs senast den 30
juni 1995.
Motsvarande förslag som förs fram i motion Sk57 (s) om ett
bidragssystem har under riksdagens tidigare beredning av
frågan om ett ROT-program övervägts såväl inom
bostadsutskottet som inom finans- och skatteutskotten. Dessa
överväganden har lett fram till slutsatsen att stimulansen av
reparationsverksamheten m.m. lämpligast sker inom
skattesystemets ram. Detta är också innebörden av de
principbeslut i frågan som riksdagen tidigare fattat. Enligt
bostadsutskottets mening har inget nytt framkommit i den
aktuella motionen som föranleder en omprövning av detta
ställningstagande. Frågan om alternativet med ett
bidragssystem behandlas för övrigt även i
kompletteringspropositionen. Det anförs där att ett minst lika
omfattande kontrollsystem som vid skattereduktion skulle
behövas i detta fall. Mot ett bidragssystem anser regeringen
även talar att detta skulle leda till en "rundgång" av pengar
mellan den enskilde och staten. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion Sk57 (s).
Förslaget i Ny demokratis partimotion skulle enligt
bostadsutskottets bedömning leda till betydligt större
kostnader för staten än det av regeringen föreslagna. Det kan
vidare ifrågasättas om en utvidgning av avdragsrätten till att
även omfatta materialkostnader skulle medföra att den
eftersträvade stimulanseffekten på arbetsmarknaden påtagligt
ökade. Utskottet anser att den av riksdagen förordade
omfattningen av ett skattereduktionssystem bör ligga fast. Mot
denna bakgrund avstyrks motion Fi93 (nyd) yrkande 64.
Utskottet anser således att det av regeringen föreslagna
systemet för skattereduktion bör godkännas av riksdagen.
Förslaget utgår till största delen från de riktlinjer som
följer av tidigare riksdagsbeslut i frågan. Vissa skillnader
finns dock i förhållande till den utformning som
bostadsutskottet tidigare förordat ur bostadspolitisk
synvinkel. Detta gäller t.ex. frågan    om ifall
reparationsåtgärder på fritidshus skall berättiga till stöd. I
denna liksom vissa andra frågor har regeringens förslag
motiverats av bl.a. vad som är skatteadministrativt lämpligt.
Utskottet anser mot bakgrund härav att regeringens förslag bör
godtas även på dessa punkter.
I motion Sk56 (c) diskuteras den metod som i propositionen
föreslås för att bestämma den maximala skattereduktion som kan
utgå för hyreshus. Regeringens förslag i denna del innebär att
skattereduktion medges med högst 20000 kronor per
taxeringsenhet eller ett belopp motsvarande tre gånger den
fastighetsskatt som beräknats för kalenderåret 1993.
Motionären anför att en beräkning per taxeringsenhet är
administrativt krånglig och omöjlig att kontrollera. Detta
beror på att bostadsföretagens redovisningssystem normalt inte
utgår från taxeringsenheter. Beräkningen av skattereduktionen
föreslås därför ske per företag. Begränsningen av
skattereduktionen för hyreshus blir enligt motionens förslag
tre gånger företagets fastighetsskatt för år 1993.
Bostadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs
i motionen. Ett för alla parter så enkelt redovisningssystem
som möjligt bör givetvis eftersträvas. Utskottet har
emellertid erfarit att den av motionären föreslagna
förändringen riskerar att försvåra hanteringen av
skattereduktionen inom skatteadministrationen. En maximering
av skattereduktionen beräknat per företag kan vidare leda till
att statens kostnader för systemet ökar och att stora
bostadsföretag gynnas i förhållande till små. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom förslaget i
motion Sk56 (c). Skulle det emellertid under den fortsatta
beredningen av ärendet i riksdagen framkomma förslag om hur
den av motionären påtalade olägenheten kan undanröjas utgår
bostadsutskottet från att frågan bereds av skatteutskottet.
Stockholm den 13 maj 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),
Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Rune
Evensson (s), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger
Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars
Stjernkvist (s), Kent Olsson (m) och Harry Staaf (kds).
Avvikande mening
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,
Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Utskottet börjar med "Motsvarande förslag" och slutar med
"dessa punkter" bort ha följande lydelse:
De socialdemokratiska ledamöterna i bostads-, finans- och
skatteutskotten har under riksdagens tidigare beredning av den
aktuella delen av ROT-programmet hävdat att stimulansen av
reparationsarbeten m.m. på bostadshus bäst uppnås med ett
bidragssystem. De argument som framförts i dessa sammanhang
understryks ytterligare av vad som anförs i motion Sk57 (s).
Utskottet instämmer i den kritik som i motionen riktas mot det
av regeringen föreslagna skattereduktionssystemet. I
jämförelse med ett bidragssystem torde regeringens förslag
bl.a. leda till onödiga fördröjningar av stimulanseffekten och
en tungrodd administration, samt ge större utrymme för fusk
och missbruk. Som framhålls i motionen skulle ett
skattereduktionssystem också leda till orättvisor mellan olika
upplåtelseformer eftersom vissa bostadsrättsföreningar inte
kan utnyttja den föreslagna skattereduktionen. Riksdagen bör
mot denna bakgrund i enlighet med förslaget i motion Sk57 (s)
yrkande 1 avslå regeringens förslag.
Bostadsutskottet ställer sig således bakom förslaget i
motionens yrkande 2 om att riksdagen bör besluta införa ett
bidragssystem för reparations- och underhållsåtgärder. Som
anförs i motionen kan bidraget i huvudsak utgå enligt de
regler som föreslagits gälla för skattereduktion vad avser
förutsättningar och underlag för bidraget, bidragets storlek
m.m. Vad gäller bidragskretsen bör dock inte stöd utgå för
åtgärder på fritidshus.
Förslaget i motion Fi93 (nyd) yrkande 64 utgår från ett
avdragssystem och bör med hänvisning till vad utskottet ovan
anfört avslås.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Bostadsutskottet har" och slutar med "av skatteutskottet"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat att ett bidragssystem införs i
stället för det av regeringen föreslagna
skattereduktionssystemet. En sådan ordning ger också
förutsättningar att frångå den knytning till skattetekniska
begrepp som enligt vad som anförs i motion Sk56 (c) medför
redovisningsproblem för många bostadsföretag. Bostadsutskottet
anser att skatteutskottet under ärendets vidare beredning bör
överväga möjligheterna att lösa det påtalade problemet inom
ramen för ett bidragssystem.