Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens
skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, dels
Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående
invandrarpolitikens inriktning och resultat, dels förslag i
proposition 1992/93:100 (bilaga 12, Kulturdepartementet) till
anslagsberäkning för budgetåret 1993/94 under litt. D Invandring
m.m., och dels motioner väckta med anledning av skrivelsen och
revisorernas förslag samt under den allmänna motionstiden med
anknytning till de olika anslagen.
Riksdagens revisorers förslag har tyngdpunkten på kommunernas
mottagning av flyktingar och på hur man lyckats i strävan att
integrera invandrarna på arbetsmarknaden. Därutöver behandlas
ett antal frågor som hänger samman med integrationen i vid
mening, bl.a. svenskundervisningen. Revisorerna föreslår att en
genomgripande översyn görs av hela invandrarpolitiken. De
ifrågasätter vidare om man på central nivå har tillräckliga
kunskaper om hur bidragen utnyttjas och anser att det ankommer
på regeringen och Invandrarverket att följa upp och analysera de
resultat som uppnås på lokal nivå, bidra till utveckling av
strategi och arbetsformer samt i övrigt utöva den tillsyn som
kan anses påkallad. Resultaten av analys- och
uppföljningsverksamheten bör enligt revisorerna delges riksdagen
i lämplig form. De betonar vidare vikten av att
arbetsmarknadsfrågorna ges en central roll både i utformningen
och i genomförandet av invandrarpolitiken. Revisorerna föreslår
att regeringen skyndsamt för riksdagen skall redovisa
erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för
invandrare. De ifrågasätter också det lämpliga i att betala ut
fullt statsbidrag till en kommun för flyktingmottagningen redan
när flyktingen vistats sex månader i kommunen.
Utskottet tillstyrker bifall till revisorernas förslag i vad
det avser en redovisning av erfarenheterna av
sfi-undervisningen. Förslaget i övriga delar anser utskottet
tillgodosett genom att regeringen i januari 1993 beslutat
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över
bl.a. invandrarpolitiken. Den parlamentariska kommittén skall
även se över invandrings- och flyktingpolitiken, och utskottet
avstyrker med hänvisning till kommitténs arbete bifall till en
rad motioner som avser såväl invandrings- och flyktingpolitiken
som invandrarpolitiken.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag i
budgetpropositionen och avstyrker bifall till samtliga
motionsyrkanden i denna del.
Till betänkandet har fogats 21 reservationer, sex särskilda
yttranden och en meningsyttring.
Propositionen m.m.
Proposition 1992/93:100
Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition
1992/93:100, bilaga 12 under littera D, föreslagit riksdagen
1. att godkänna vad i propositionen förordats om avgift för
uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och
om slopad räntebefrielse för sådana lån,
2. att till (D 1) Statens invandrarverk för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 613888000 kr,
3. att till (D 2) Förläggningskostnader m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6407000000 kr,
4. att till (D 3) Åtgärder för invandrare för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 20926000 kr,
5. att till (D 4) Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på 269960000 kr,
6. att godkänna vad i propositionen anförts om regeländringar
för sjukvårdsersättningar,
7. att till (D 5) Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på 4295000000 kr,
8. att till (D 6) Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 15589000 kr,
9. att till (D 7) Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3829000 kr,
10. att till (D 8) Lån till hemutrustning för flyktingar
m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
92264000 kr,
11. att till (D 9) Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 51550000 kr,
12. att till (D 10) Internationell samverkan inom ramen för
flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 2000000 kr,
13. att till (D 11) Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
10000000 kr.
Skrivelse 1992/93:157
Regeringen (Kulturdepartementet) har i skrivelse 1992/93:157
om invandrar- och flyktingpolitiken berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om invandrar- och
flyktingpolitiken.
Förslag 1992/93:RR2
Riksdagens revisorer har i förslag 1992/93:RR2 angående
invandrarpolitikens inriktning och resultat föreslagit riksdagen
1. att hos regeringen begära en genomgripande översyn av hela
invandrarpolitiken,
2. att av regeringen begära att en redovisning skyndsamt görs
av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska
för invandrare i enlighet med vad revisorerna anfört,
3. att ge regeringen till känna vad revisorerna anfört
angående
utbetalning av schablonersättningen,
uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken,
myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder för invandrare
och flyktingar samt
invandrarna på arbetsmarknaden.
Utbildningsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över
revisorernas förslag jämte motioner i de delar förslaget och
motionerna avser undervisning i svenska för invandrare,
hemspråksundervisning och svenska som andra språk. Yttrandet är
fogat till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93
1992/93:Sf604 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kartläggning av tillgängliga
försvarsförläggningar m.fl. lämpliga lokaler för användning som
flyktingförläggningar.
1992/93:Sf605 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
antalet kvinnor i Sverige från Bosnien-Hercegovina och Kroatien
kartläggs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar även
omfattar gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor från
det forna Jugoslavien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
särskilda team med bl.a. läkare och psykologer bör inrättas för
att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för framför allt
systematiserade våldtäkter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
flyktingar från framför allt Bosnien-Hercegovina och Kroatien
bör erbjudas kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.
1992/93:Sf606 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förändrad svensk asylpolitik.
1992/93:Sf608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skyndsam förändring i 2 kap. 4 §
utlänningslagen.
1992/93:Sf609 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förtroendeläkarnas roll.
1992/93:Sf610 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska kommitté
som skall se över invandrarpolitiken utreder frågan om
ansvarsförhållandet mellan staten och kommunen vad gäller
anhöriginvandringen.
1992/93:Sf611 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Invandrarverkets regionala organisation.
1992/93:Sf613 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett särskilt konjunkturbetingat
statsbidrag för flyktingmottagande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vad i motionen anförts bör beaktas av arbetsgruppen för översyn
av ersättningar till kommunerna.
1992/93:Sf615 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de medel som finns på anslaget Åtgärder
mot främlingsfientlighet och rasism bör ställas till
studieförbundens förfogande och fördelas av Folkbildningsrådet.
1992/93:Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att omedelbart skapa förutsättningar för
direktavvisning av personer som kommer till Sverige illegalt.
1992/93:Sf621 av Maj-Lis Lööw och Georg Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en flyktingkvot på 2000 per budgetår.
1992/93:Sf623 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om praktisk yrkesorientering för asylsökande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om praktisk yrkesorientering och utbildning
riktad till flyktingar som avser att återvända till sitt
hemland.
1992/93:Sf625 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att kartlägga omfattningen av utvecklingsstörda flyktingbarns
behov samt att för riksdagen förelägga förslag till åtgärder.
1992/93:Sf626 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en aktiv flykting- och
immigrationspolitik, 2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt
samarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om biståndets roll i flyktingpolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det multilaterala flyktingarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flyktingar som inte omfattas av
Genèvekonventionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetskraftsinvandring,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anhöriginvandring,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flyktingkvoten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medel till Statens invandrarverk,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till Utlänningsnämnden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av förläggningsanslaget.
1992/93:Sf628 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret
1993/94 anvisar 550000000 kr,
2. att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar 3300000000 kr,
3. att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret
1993/94 anvisar 15000000 kr,
4. att riksdagen till Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 1
700000000 kr,
5. att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar 8000000
kr,
6. att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar
m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar 70000000 kr,
7. att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret
1993/94 anvisar 40000000 kr.
1992/93:Sf629 av Ines Uusmann och Björn Ericson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningsmöjligheter för asylsökande.
1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige har en generös
flyktingpolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges inställning till flyktingfrågor i
ESK och Europarådet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kraftig
nedbantning av Statens invandrarverk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om asylprövningsnämnder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överförande av flyktingmottagandet till
kommunerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avvisningar med omedelbar verkställighet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av utlänningslagen att ovillkorlig rätt till muntlig
förhandling föreligger både hos Invandrarverket och
Utlänningsnämnden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om publicering av praxis,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en värdig verkställighet av
avvisningar,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förbättrad återvandringspolitik,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handläggningen av
familjeåterföreningsärenden.
1992/93:Sf634 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillämpningen av barnkonventionen i samband med asylärenden.
1992/93:Sf638 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda hur invandringen påverkar
Sverige på kort och lång sikt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i statistik och rapporter redovisa
invandringens påverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att undersöka familjeplaneringen och
nativiteten bland invandrarna, med hänsyn till deras egna
försörjningsmöjligheter.
1992/93:Sf639 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa undantagsbestämmelser för vissa
grupper av asylsökande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att överföra 100 000 000 kr av
rättshjälpsanslaget till en brottsofferfond som bör inrättas och
förvaltas av staten.
1992/93:Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av reglerna för asylrätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges internationella insatser på
flyktingpolitikens område,
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
fastställer flyktingkvoten till 2 000,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till organisationers verksamhet i
syfte att bygga upp kontakter med och relationer till
flyktingar.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en uppstramning av flyktingpolitiken.
1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen till Invandrarverket för budgetåret 1993/94
anslår 120 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt
vad i motionen anförts om att låta kommunerna överta
verksamheten,
11. att riksdagen till Förläggningsverksamheten för
budgetåret 1993/94 anslår 1 200 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att låta
kommunerna överta förläggningsverksamheten.
1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
medel bör omfördelas från anslaget för Statens invandrarverks
förläggningskostnader till landstingen för behandling av
tortyrskadade i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en generös och human flyktingpolitik
skall ligga fast.
1992/93:U627 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att graviditet som följd av våldtäkterna i
Bosnien-Hercegovina bör utgöra grund för asylrätt enligt FN:s
flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de kvinnor som söker asyl i Sverige av
ovanstående skäl bör erbjudas specialisthjälp för att komma över
sina svåra upplevelser.
1992/93:U628 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att graviditet som följd av
våldtäkterna i Bosnien-Hercegovina skall utgöra grund för
asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan och hennes
barn.
Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157
1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om begränsning av asylrätten till att endast
avse konventionsflyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om begränsning av anhöriginvandringen till
att strikt omfatta endast make/maka och deras barn under 20 år,
3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sätta stopp för all illegal
invandring,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att före den 1 juli 1993 nedbringa
Invandrarverkets asylprövningstid till högst tre månader,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avdrag på dagbidraget om man inte deltar i
anbefallt arbete, uteblir från svenskundervisning eller
undanhåller sig från utredning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att begränsa kostnaderna för rättshjälp,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrarkvinnornas sociala
anpassning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att asylsökande och flyktingar skall
betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att slopa samhällets kostnader för
hemspråksundervisningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontinuerlig granskning av
Invandrarverkets verksamhet och kostnader,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åtgärder omedelbart måste vidtas i
flyktingfrågan i syfte att minimera förutsättningarna för att
Sverige riskstämplas av marknaden,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det är önskvärt att en minister
sysslar med flyktingfrågor på heltid -- flyktingminister.
Yrkande 3 i återstående del samt yrkandena 6, 8--10, 13 och 16
kommer utskottet att behandla i senare betänkanden. Yrkande 17
har överlämnats till justitieutskottet för behandling.
Motioner väckta med anledning av förslag 1992/93:RR2
1992/93:Sf15 av Berith Eriksson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder för att förbättra
sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot
etnisk diskriminering på arbetsmarknaden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av Invandrarverkets ansvarsområde,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för
att motverka att invandrare hamnar i ett segregerat boende.
1992/93:Sf16 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av invandrarpolitiken.
1992/93:Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en förutsättning för att elever av utländsk härkomst skall få
börja i en skola där undervisningen bedrivs på svenska är att
eleverna behärskar svenska språket,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av hur
eleverna i grundskola och gymnasium tillgodogör sig
undervisningen i svenska,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
all hemspråksundervisning bör slopas och att de härigenom
frigjorda medlen används för att skapa bättre förutsättningar
för undervisning i svenska och andra ämnen,
4. att riksdagen beslutar att tills vidare stoppa all
invandring, förutom flyktingar enligt Genèvekonventionen samt de
anknytningsfall som enligt gällande svensk lag har rätt att från
sitt hemland ansöka om uppehållstillstånd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
antalet anknytningsfall måste begränsas till ett minimum,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbetskraftsinvandringen bör tillåtas
endast då det råder brist på arbetskraft i Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av invandrings- och
invandrarpolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att översynen av invandrings- och
invandrarpolitiken också omfattar en översyn av
flyktingpolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den totala tiden för handläggning av asylärenden måste bli
betydligt kortare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att invandrings- och flyktingpolitiken
måste bli betydligt restriktivare,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av Invandrarverkets
förläggningsverksamhet.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens
skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, dels
Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående
invandrarpolitikens inriktning och resultat, dels förslag i
proposition 1992/93:100 (bilaga 12, Kulturdepartementet) till
anslagsberäkning för budgetåret 1993/94 under litt. D Invandring
m.m., och dels motioner väckta med anledning av skrivelsen och
revisorernas förslag samt under den allmänna motionstiden med
anknytning till de olika anslagen.
Revisorernas förslag berör till stora delar frågor som också
tas upp i skrivelsen och i propositionen. Utskottet behandlar
därför förslagets olika delar i avsnittet om invandrar- och
integrationsfrågor under rubrikerna Allmänt om
invandrarpolitiken, Ersättning till kommunerna m.m. och Vissa
åtgärder för invandrare.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings-,
invandrar- och flyktingpolitiken samt invandringen till Sverige.
Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen
samt Sveriges roll i det internationella migrations- och
flyktingpolitiska arbetet. En redogörelse ges också för den
svenska utlänningslagstiftningen och för mottagandet av
asylsökande och flyktingar i Sverige samt för de svenska
frivilligorganisationernas roll. Riksdagen bereds tillfälle att
ta del av vad som anförs i skrivelsen.
I skrivelsen görs skillnad mellan invandrings-, invandrar- och
flyktingpolitik.
Med invandringspolitik avses de principer och bestämmelser
som reglerar vilka utlänningar, inkl. asylsökande, som skall få
tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska invandringen är
sedan år 1967 reglerad för utomnordiska medborgare. De nuvarande
riktlinjerna för invandrings- och flyktingpolitiken lades fast
av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:100, bil. 15, AU22, rskr.
230) och konfirmerades vid 1983/84 års riksmöte (prop.
1983/84:144, SfU30, rskr. 410). Den utomnordiska invandringen
består huvudsakligen av flyktingar och personer som får bosätta
sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt
anhöriga till här bosatta personer. Uppehålls- och
arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip
bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige,
och den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste
åren uppgått till endast ett par hundra personer om året.
Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället
vidtar för att underlätta invandrares, inkl. flyktingars,
introduktion och integrering i det svenska samhället. Målen för
invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas
i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986
fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop.
1985/86:98, SfU20, rskr. 301). Målen syftar till lika
rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till
den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för
den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla
det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som
i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans,
solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung.
Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och
samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för
etnisk intolerans.
I skrivelsen framhålls att mottagandet i Sverige av flyktingar
endast är ett av flera element i den svenska
flyktingpolitiken. I denna ingår
internationellt agerande för att bidra till att
internationella konflikter motverkas och löses och för att
respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls,
ekonomiskt stöd till organisationer som bedriver
flyktingarbete utanför Sverige,
internationellt samarbete för en solidarisk ansvarsfördelning
och för att stärka flyktingars rättsliga skydd,
överföring till Sverige av särskilt utsatta personer som
behöver en säker fristad undan förföljelse,
mottagande av flyktingar i Sverige enligt en asyllagstiftning
som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett
starkare skydd än vad 1951 års Genèvekonvention stadgar,
ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar
m.fl., vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna
sig till rätta i det svenska samhället,
särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare
lika villkor och möjligheter till integration i Sverige,
stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att
bosätta sig i hemlandet eller annat land.
I skrivelsen erinras om att antalet flyktingar i världen nu
uppskattas till ca 18 miljoner, vilket är det största antalet
någonsin, medan ett lika stort antal människor antas vara på
flykt inom sitt lands gränser, s.k. internflyktingar.
Riksdagens revisorer har granskat invandrarpolitikens
inriktning och resultat och överlämnade den 5 november 1992 sitt
förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och
resultat till riksdagen. Revisorernas förslag bygger på
revisorernas rapport 1991/92:12 Invandrarpolitikens inriktning
och resultat. Revisorernas granskning av invandrarpolitiken har
sitt ursprung i omprövningen och ifrågasättandet av
invandrarpolitiken, inte minst i massmedia, och tecken på ökade
svårigheter att uppfylla de invandrarpolitiska målen.
Tyngdpunkten i granskningen ligger på hur kommunernas mottagning
av flyktingarna fungerar och på hur man lyckats i strävan att
integrera invandrarna på arbetsmarknaden. Vidare behandlas ett
antal nyckelfrågor som hänger samman med
integrationsproblematiken i vid mening såsom
hemspråksundervisning, kriminalitet, rasism, kultur och religion
m.m. Granskningen bygger i hög grad på uppgifter som samlats in
genom intervjuer med företrädare för statliga myndigheter,
kommunala förvaltningar, invandrarorganisationer, forskare och
redovisning av Invandrarverkets generaldirektör om verkets
ståndpunkt i olika frågor. Revisorernas rapport har
remissbehandlats i gängse ordning.
I budgetpropositionen hänvisar regeringen till den redogörelse
som lämnas i skrivelsen och gör en bedömning av medelsbehovet
för budgetåret 1993/94 inom de nämnda politikområdena
invandrings-, invandrar- och flyktingpolitik.
Kommittédirektiv
Regeringen har den 14 januari 1993 beslutat om direktiv (dir.
1993:1) för en parlamentarisk kommitté som skall se över
invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken.
En huvuduppgift för kommittén skall vara att lägga fram
förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för att ge
bättre förutsättningar för invandrare att integreras i det
svenska samhället, och särskilt intresse bör ägnas invandrarnas
situation på arbetsmarknaden liksom svenskkunskapernas betydelse
för integrationen. En annan huvuduppgift skall vara att se över
hur människor från andra länder som söker en fristad undan
förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt
land, men även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser
internationellt. Kommittén skall beakta och analysera frågor som
kan komma att aktualiseras av den svenska Europaintegrationen,
såväl inom det invandrarpolitiska som invandrings- och
flyktingpolitiska området.
I fråga om invandrarpolitiska frågeställningar bör kommittén
analysera vad som uppnåtts med den förda politiken och i vilken
mån de åtgärder som vidtagits och de program som utarbetats för
att nå de invandrarpolitiska målen varit relevanta och fungerat
tillfredsställande. En avvägning bör göras mellan hur långt man
når med generella insatser och vilka särskilda kompletterande
åtgärder som erfordras. -- Utifrån en utvärdering av politiken
och de åtgärder som vidtagits inom olika samhällsområden, bör
kommittén överväga den framtida invandrarpolitiken och ta
ställning till om nuvarande invandrarpolitiska mål och
riktlinjer bör ligga fast eller om förändringar av dessa fordras
för att förbättra invandrarnas integration i samhället.
Kommittén bör överväga hur åtgärder och program bör inriktas för
att de politiska målen skall kunna uppnås. Särskilt intresse bör
ägnas frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom
hur kunskaper och färdigheter i svenska språket påverkar
invandrarnas förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i
samhället i övrigt. I uppdraget ingår att överväga om det
statistiska underlaget behöver förbättras, och det står i övrigt
kommittén fritt att fördjupa sig i de frågor som utifrån
utvärderingen av invandrarpolitiken framträder som relevanta och
angelägna.
Kommittén bör vidare överväga på vilket sätt Sverige kan vara
ett samhälle med kulturell mångfald och vilka särskilda krav
detta ställer i fråga om lika möjligheter, rättigheter och
skyldigheter och härvid särskilt beakta hur politiken bör
utformas för att tydligare skilja mellan åtgärder som riktar sig
till relativt nyanlända invandrare och åtgärder som uttrycker
ett förhållningssätt till kulturell mångfald i Sverige.
Kommittén bör överväga hur kulturell och etnisk mångfald i
samhället kan stödjas och vilken roll och vilket ansvar staten,
gruppen och individen bör ha i detta arbete. Bl.a. bör
förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar prövas vad
gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga
om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.
Kommittén bör ta ställning till om invandrarpolitiken bör
omfatta samma vida grupp "invandrare" som i dag, eller om
invandrarpolitiken bör begränsas till personer som invandrat och
som i någon mening är nyanlända.
Kommittén bör ta del av de principer för statsbidrag som läggs
fram av utredningen av statens bidrag till ideella
organisationer (dir. 1992:81) och pröva dessa principers
giltighet för invandrarnas organisationer i Sverige. Hur
organisationsstödet kan utformas till sedan länge etablerade
resp. nybildade organisationer bör också belysas.
I sitt arbete bör kommittén beakta vad invandringstryck,
invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl
politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader
för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska
konsekvenser bör belysas av kommittén.
Den andra huvuduppgiften för kommittén är att se över hur
människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck
av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land, men
även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser
internationellt.
Kommittén bör närmare analysera och överväga hur
invandringsreglerna i ett framtida system kan utformas så
att de tydligare än för närvarande uttrycker ansvaret för att ge
rättsligt skydd åt olika kategorier skyddsbehövande och överväga
frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk
Europaintegration. Utgångspunkten för kommittén skall vara att
pröva hur skyddsregler bör utformas så att de innebär ett
långsiktigt internationellt åtagande och inte kommer att bli
beroende av kortsiktiga förändringar av mottagningsresurserna.
Kommittén bör därutöver överväga om det är möjligt och lämpligt
att utforma mer flexibla regler för invandring och lägga fram
förslag om utformningen av övriga grunder för rätt eller
möjlighet till bosättning i Sverige, t.ex. på grund av
anknytning hit eller av andra humanitära skäl.
Kommittén bör vidare göra en bedömning av behovet av mer
omfattande användning av tillfälliga skyddsanordningar. I
direktiven erinras om att ett utredningsförslag om legal
reglering av vissa massflyktssituationer (PM 1992-10-27) nyligen
överlämnats till regeringen.
Möjligheterna att återvända om förhållandena i flyktingars
hemländer så medger skall bedömas och förslag till en aktiv
politik för frivillig repatriering bör läggas fram. Kommittén
bör i detta sammanhang se över hur insatser inom det
internationella utvecklingssamarbetet kan bringas i samband med
åtgärder som vidtas i Sverige i syfte att förbereda och
underlätta repatriering.
Kommittén bör vidare lägga förslag till hur vårt land på ett
resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige
-- i krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt.
Såvitt avser invandrings- och flyktingpolitiken bör kommittén
inleda sitt arbete med att göra en sammanställning och analys av
hur invandringsregleringen och skyddsbestämmelserna i andra
jämförbara länder har kodifierats och hur dessa tillämpas. Detta
bör ske genom att en särskild expert avdelas för uppdraget och
att kommittén därefter analyserar de olika skyddsregler som
finns och, i ljuset av de övriga grunder som finns för att få
uppehållstillstånd, gör de överväganden och lämnar de förslag
som översynen kan aktualisera.
I fråga om arbetets bedrivande i övrigt sägs i direktiven att
kommittén bör kunna redovisa sina förslag genom delbetänkanden.
I den del som avser de invandrarpolitiska frågorna skall arbetet
vara avslutat den 1 mars 1994. I den del som uppdraget berör
invandrings- och flyktingpolitiken skall arbetet vara avslutat
den 1 mars 1995. En särskild delstudie med en internationell
översikt och analys av invandringsreglering och
skyddsbestämmelser för flyktingar och hur dessa regler är
utformade jämfört med de svenska, jämte de överväganden och
förslag detta kan aktualisera, skall överlämnas till
Kulturdepartementet senast den 1 september 1993. Kommittén skall
likaledes i en särskild expertstudie redovisa det samlade
kunskapsläget i frågor om invandringens samhällsekonomiska
konsekvenser. Kommittén kan i övrigt initiera de expertstudier
som anses nödvändiga. -- Kommittén bör lägga fram förslag till
de författningsförändringar som föranleds av dess
ställningstaganden.
Invandringsfrågor
Allmänt
Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som
skall gälla för inresa på dess territorium. Någon generell rätt
för en utlänning att besöka en stat finns således inte.
I utlänningslagen (1989:529) anges på vilka villkor
utlänningar får resa in i och ut ur Sverige samt vistas och ha
anställning här. I lagen anges också under vilka förutsättningar
en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet. Närmare
bestämmelser om lagens tillämpning finns i den av regeringen
utfärdade utlänningsförordningen (1989:547).
En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i
Sverige under längre tid än tre månader utan att ha
uppehållstillstånd. Undantag gäller för medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Bestämmelser om uppehållstillstånd,
liksom om visering och arbetstillstånd, finns i 2kap.
utlänningslagen. Uppehållstillstånd innebär enligt 2§
tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss tid
(tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning
(permanent uppehållstillstånd).
Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges enligt
bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges till
en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige eller
om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma
gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin
försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får
föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av
arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
Enligt regeringens skrivelse invandrade under år 1992 ca
40000 utländska medborgare till Sverige, av vilka ca 33 000
var andra än nordiska medborgare. Under samma år utvandrade ca
13000 utländska medborgare, varav 4000 icke-nordiska. Det
totala invandringsöverskottet var ca 27000 personer; för andra
än nordiska medborgare ca 29000 personer.
Under budgetåret 1991/92 beviljades sammanlagt ca 19340
personer asyl eller uppehållstillstånd av humanitära skäl. I det
angivna antalet ingår s.k. kvotflyktingar, däremot inte anhöriga
till flyktingar och därmed jämställda personer, vilka rest in i
Sverige tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och
som omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som
flyktingar. Antalet sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd
under budgetåret 1991/92 uppgick till 7122. Antalet övriga
anknytningsfall uppgick till 13258, antalet personer som
beviljades uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl till 250 och
antalet uppehållstillstånd för adoptivbarn till 1059.
Sammanlagt beviljades under budgetåret ca 41000 personer
uppehållstillstånd. -- Av dem som beviljades asyl eller
uppehållstillstånd av humanitära skäl bedömdes, frånsett
kvotflyktingarna, 999 personer (5,2%) som
konventionsflyktingar.
Under budgetåret 1991/92 sökte ca 54500 personer (inkl.
barn) asyl i Sverige, vilket innebär en kraftig ökning jämfört
med närmast föregående budgetår (ca 20800 personer inkl.
barn). Antalet asylsökande under andra halvåret 1992 beräknades
komma att uppgå till ca 47000. Antalet asylsökande under
kalenderåret 1992 kan med ledning av den senaste
kvartalsredovisningen från Invandrarverket beräknas till drygt
83 000.
I budgetpropositionen framhåller regeringen att det är mycket
svårt att ens för innevarande budgetår kunna bedöma hur många
människor som kommer att ta sig till Sverige och söka asyl men
bedömde att antalet för detta budgetår skulle komma att ligga
mellan 65000 och 80000 och att överväganden om
ärendebalanser, förläggningsvolymer och därmed förknippade
resursbehov försiktigtvis bör ha sin utgångspunkt i det högre
antalet. För budgetåret 1993/94 görs bedömningen att den
relativa nedgång i antalet asylsökande som skett under de
senaste månaderna fortsätter och att detta skulle innebära
30000--60000 asylsökande under budgetåret 1993/94. Förslagen
till medelsanvisning lämnas emellertid mot bakgrund av det lägre
planeringsalternativet om 30000 asylsökande, dvs. den nivå som
tidigare utgjort beräkningsbas. Föredragande statsrådet avser
att mycket ingående följa utvecklingen av antalet asylsökande
under första delen av år 1993 och därefter återkomma med de
förnyade bedömningar av anslagsbehoven som kan följa av ändrade
planeringsförutsättningar i asylprövningsprocessen och vad
gäller behovet av förläggningskapacitet.
Uppehållstillstånd av asylskäl m.m.
Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I
FN:s konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga
ställning (Genèvekonventionen) avses med uttrycket flykting --
utom personer som blivit att anse som flyktingar enligt vissa
äldre överenskommelser -- den som till följd av händelser som
inträffat före den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion,
nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller
politiska åskådning befinner sig utanför det land vari han är
medborgare samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan,
som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands
skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara medborgare i
något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig
utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort
samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss
sagts, icke önskar att återvända dit. -- Genèvekonventionen har
senare kompletterats med 1967 års protokoll angående flyktingars
rättsliga ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig
anslutande stater att tillämpa konventionens
flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år
1951 eller i Europa. De stater som anslutit sig till
konventionen med den geografiska begränsningen till Europa har
emellertid kunnat behålla denna begränsning.
Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar
(OAU-konventionen). Konventionen, som antogs år 1969, har en
betydligt vidare flyktingdefinition. Den omfattar också personer
som på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk dominans
eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del
av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är
medborgare tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka
tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För
Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp accepterats
i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller
Asien har UNHCR:s exekutivkommitté -- med stöd av första
asylländer i Sydostasien -- godtagit en bestämmelse om att alla
asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot av första
asylländerna och att tvångsrepatriering inte skall ske.
De svenska bestämmelserna om asyl finns intagna i 3kap.
utlänningslagen. Enligt 4§ första stycket har flyktingar,
krigsvägrare och s.k. de facto-flyktingar rätt till asyl.
Definitionen av flykting (2§) överensstämmer med den som
finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen
konventionsflyktingar för dessa personer.
Med krigsvägrare (3§) avses en utlänning som har
övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt
hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående
krigstjänstgöring.
Utöver konventionsflyktingar och krigsvägrare ger lagen skydd
även åt andra personer som inte vill återvända till sitt hemland
på grund av de politiska förhållandena där och som har åberopat
tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är här
fråga om personer som inte har varit utsatta för eller löper
risk att drabbas av så allvarlig förföljelse att de bör
betraktas som konventionsflyktingar men som ändå på grund av de
politiska förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar
så svåra trakasserier att det inte är rimligt att begära att de
skall återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som
har tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression,
ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på
grund av kön eller homosexualitet. Undantagsvis kan emellertid
dessa omständigheter vara sådana att lagrummet anses
tillämpligt. För de personer som nu avses används ofta termen
de facto-flyktingar.
Begreppet asyl, som enligt 1989 års utlänningslag används för
det tillstånd att uppehålla sig i Sverige som ges såväl till
konventionsflyktingar som till krigsvägrare och de
facto-flyktingar, innebär att Sverige använder ett asylbegrepp
som i viss mån avviker från vad som är vedertaget
internationellt, nämligen att tala om asyl endast i samband med
skydd åt konventionsflyktingar.
Av humanitära skäl kan enligt 2kap. 4§ första
stycket2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som
omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd
av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt
undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att
drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd
på denna grund har också beviljats personer som på grund av
sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i
Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är
flyktingar men där förhållandena i det land till vilket de
skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att
tvinga dem att återvända dit eller personer som riskerar
allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats
personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas men där
en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något
land där utlänningen tas emot. Uppehållstillstånd har också i
vissa fall beviljats när det funnits en kombination av
humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit
tillräcklig.
Varken konventionsflyktingar eller krigsvägrare och de
facto-flyktingar har någon ovillkorlig rätt att få en fristad i
Sverige. Asyl får nämligen vägras på följande grunder enligt
3kap. 4§ andra stycket utlänningslagen.
Om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare
verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns
synnerliga skäl att inte bevilja asyl.
Om det beträffande en krigsvägrare eller de facto-flykting
finns särskilda skäl att inte bevilja asyl.
I vissa fall där utlänningen kan sändas tillbaka till annat
nordiskt land enligt särskild överenskommelse.
I annat fall med hänvisning till den s.k. första
asylland-principen. Denna princip kan tillämpas om utlänningen
före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land
än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot
förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en
krigsskådeplats eller till hemlandet och också mot att sändas
vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd.
Om utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och
där är skyddad på det sätt som anges beträffande första
asylland-principen.
Regeringen får föreskriva undantag från första
asylland-principen för de fall då utlänningens anknytning till
Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att få sin
ansökan om asyl prövad här.
Med synnerliga skäl (andra stycket1) avses enligt
motivuttalanden (prop. 1954:41 s. 77, LU14, rskr. 155 och
prop. 1975/76:18 s. 107, InU24, JuU15, rskr. 121 och 122)
dels situationer då det av hänsyn till rikets säkerhet framstår
som omöjligt att bevilja asyl, dels omständigheter som enligt
Genèvekonventionen diskvalificerar en flykting från
konventionens skydd. Sådana omständigheter kan vara brott mot
mänskligheten, krigsförbrytelser och liknande gärningar samt
grova icke-politiska brott före ankomsten till Sverige.
Med särskilda skäl (andra stycket2) avses enligt förarbetena
till den tidigare utlänningslagstiftningen (prop. 1975/76:18 s.
108 f., jfr även prop. 1983/84:144 s. 37 och prop. 1988/89:86 s.
156) att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt
för att reglera invandringen. Det förutsattes inte att det
skulle vara helt omöjligt att ta emot dessa utlänningar i
Sverige; för att skydd skulle vägras skulle det dock vara fråga
om så många personer att det skulle medföra stora påfrestningar
för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen
att ta emot dem i Sverige. Beträffande de facto-flyktingar
uttalades också att tyngden av de omständigheter utlänningen
åberopar måste tillmätas betydelse vid avgörande av frågan om
särskilda skäl föreligger. -- Beslut om att inskränka asylrätten
med hänvisning till att särskilda skäl föreligger med hänsyn
till mottagningsresurserna har fattats vid två tillfällen,
första gången år 1976 och andra gången i december 1989. Det
beslut om att inskränka asylrätten som fattades i december 1989
med hänvisning till att särskilda skäl förelåg med hänsyn till
mottagningsresurserna innebar att -- utöver
konventionsflyktingar -- endast de som hade särskilt starkt
skyddsbehov skulle kunna påräkna asyl. I ett beslut i december
1991 konstaterade regeringen att de förhållanden som föranlett
den tidigare regeringen att skärpa kriterierna för att få asyl
inte längre förelåg och beviljade asyl åt en person som bedömdes
vara de facto-flykting, men som inte skulle ha fått stanna här
med den tillämpning av utlänningslagen som gällt under de två
senaste åren.
Förutom av humanitära skäl får uppehållstillstånd ges också
till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt
person eller som annars har särskild anknytning till Sverige
(2kap. 4§ första stycket 1 utlänningslagen).
Även om en utlänning inte får uppehållstillstånd, får han inte
avvisas eller utvisas om det inte kan ske till ett land där han
åtnjuter visst skydd. En utlänning får således inte avvisas
eller utvisas till ett land där han riskerar dödsstraff,
kroppsstraff eller tortyr (non-refoulementprincipen). Han får
inte heller annat än i yttersta undantagsfall sändas till ett
land där han riskerar förföljelse. Inte heller får en utlänning
sändas till ett land där han riskerar vidaresändning till något
sådant land.
En ansökan om uppehållstillstånd får i princip inte bifallas
om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs (2kap.
5§ utlänningslagen). Undantag gäller om utlänningen har rätt
till asyl här. Undantag gäller vidare vid återförening med en
nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som
utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands samt om det
annars finns särskilda skäl. -- Om utlänningen skall avvisas
eller utvisas enligt lagakraftvunnet beslut, får ansökan dock
bifallas bara om den grundar sig på omständigheter som inte har
prövats förut i ärendet och om han har rätt till asyl här eller
det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.
Sedan år 1950 har Sverige haft ett system för kollektiv
överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Fr.o.m.
år 1973 har kvoten varit generell. Kvoten skall användas för
uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner sig i
en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall
där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt
placeringsland. Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för
kvotens användning.
Uppehållstillstånd av andra skäl
Uppehållstillstånd får också enligt 2kap. 4§ första
stycket3 utlänningslagen ges till en utlänning som har fått
arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på något
annat sätt. Regeringen får vidare föreskriva att
uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Med undantag för nordiska medborgare måste en utlänning ha
uppehålls- och arbetstillstånd för att arbeta i Sverige.
Arbetstillstånd ges för viss tid och får avse ett visst slag
eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor som
behövs.
Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har varit reglerad
under de senaste decennierna i enlighet med de riktlinjer för
den samlade invandrarpolitiken som riksdagen antog år 1968
(prop. 1968:142, SU1968:196, rskr. 405) och som sedan i
tillämpliga delar fastställts vid 1983/84 års riksmöte (prop.
1983/84:144, SfU30, rskr. 410). Riktlinjerna förutsätter en
reglering av den utomnordiska arbetskraftsinvandringen, dels
därför att invandrarna skall ges möjlighet att leva under samma
betingelser som befolkningen i övrigt, dels därför att
möjligheterna till sysselsättning för kvinnorna, de äldre och de
handikappade, inte får försämras genom oreglerad invandring.
Uppkommande arbetskraftsbehov skall därför i första hand fyllas
genom utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska medel som står
till buds innan tillstånd till arbetskraftsinvandring ges.
Prövningen av arbetskraftsbehovet skall ske i ett långt
perspektiv, och utländsk arbetskraft får inte användas som en
regulator av arbetskraftstillgången. Dessutom förutsätts att
Arbetsmarknadsstyrelsen, efter hörande av arbetsmarknadens
parter, ger allmänna riktlinjer för tillståndsärendenas
bedömning med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. I
proposition 1983/84:144 anförde föredragande statsrådet att det
mot bakgrund av den dittillsvarande utvecklingen och den
dåvarande sysselsättningssituationen saknades anledning att
räkna med något egentligt behov för Sveriges del av
arbetskraftsinvandring under överskådlig tid. Det var angeläget
att här i landet bosatta arbetssökande samt nordbor i första
hand tillgodosågs när arbetstillfällen fanns. Hon ansåg därför
att arbetskraftsinvandring i fortsättningen borde tillåtas
endast i undantagsfall och sedan det genom arbetsförmedlingens
aktiva medverkan hade visat sig att ett uppkommet
arbetskraftsbehov inte kunde tillgodoses genom arbetskraft som
fanns i Sverige. Som undantag från principen att utomnordisk
arbetskraftsinvandring inte borde vara tillåten nämndes i
propositionen främst nyckelfunktioner inom industrin och
näringslivet i övrigt samt inom vissa andra samhällsområden.
Vidare nämndes personer som behövs för kvalificerad forskning,
produktutveckling eller introduktion av en ny teknologi, liksom
inom det kulturella området. Även andra undantag borde enligt
propositionen kunna göras under särskilda förhållanden.
Internationellt samarbete i migrationsfrågor
Ett särskilt avsnitt i skrivelsen behandlar det
internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och
Sveriges roll i detta arbete. Det framhålls att migrations- och
flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad
internationella fora, och att Sverige verkar aktivt för att
internationellt bidra till varaktiga lösningar på både de
problem som orsakar folkomflyttningar och de konsekvenser som
följer därav.
Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska frågor med avseende
såväl på åtgärder för dem som tvingats på flykt (UNHCR, UNRWA)
som på insatser för att komma åt grundorsakerna bakom flykten.
UNHCR:s främsta uppgift är att ge rättsligt skydd åt flyktingar,
men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren.
UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt och
brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:
frivillig repatriering, integration i första asyllandet eller
omplacering i tredje land. UNHCR har, sägs det i skrivelsen,
fokuserat sina ansträngningar på att hjälpa flyktingar att
återvända till sina hemländer, och frivillig repatriering har
allt tydligare kommit att framstå som den enda möjliga lösningen
på flertalet av världens flyktingproblem; endast i undantagsfall
och då det kan motiveras utifrån den enskildes
säkerhetssituation, eller då det gäller fysiskt eller psykiskt
handikappade har omplacering till tredje land blivit aktuell. I
skrivelsen anges att en förändring av UNHCR:s
verksamhetsinriktning skett sedan Sadako Ogata tillträtt.
Organisationen ser på sin skyddsroll i ett bredare perspektiv
och söker nya lösningar på gamla problem. -- Förebyggande
insatser innebär bl.a. att UNHCR i dag fäster större
uppmärksamhet vid de mänskliga rättigheternas betydelse för
flyktingfrågan. I svåra katastrofsituationer försöker UNHCR
spela en mer direkt roll, och i f.d. Jugoslavien är UNHCR s.k.
lead agency för FN:s arbete. Ökad katastrofberedskap är det
andra området där UNHCR utvidgat sin kapacitet.
UNHCR samarbetar med andra FN-organ, regeringar och frivilliga
organisationer för att kunna fullgöra sina funktioner. Det
ställs allt högre krav på en ökad samordning inom FN, vilket
bl.a. inneburit att flyktingars livsmedelsbehov tillgodoses
genom FN:s livsmedelsprogram (WFP). -- UNHCR:s verksamhet
behandlas varje höst i FN:s generalförsamling.
Generalförsamlingen har bl.a. antagit en resolution till stöd
för UNHCR:s verksamhet med de nordiska länderna som
medförslagsställare. Resolutionen bekräftar UNHCR:s
grundläggande uppgift att svara för internationellt skydd av
flyktingar, understryker behovet av gemensamma internationella
insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar samt
uppmanar alla stater att avstå från åtgärder som kan riskera
asylproceduren.
International Organization for Migration (IOM) ägnar sig åt
rådgivning till regeringar i migrationsfrågor, utbytesprogram,
praktikprogram, främjande av återvandring samt transport av
flyktingar och migranter. Transportverksamheten har varit
särskilt omfattande och har ofta skett i samarbete med UNHCR.
Sverige är numera åter medlem, och medlemskapet ger Sverige
möjlighet att ta aktiv del i bl.a. den organisationsöversyn som
pågår. Sverige har under en lång tid haft ett praktiskt inriktat
samarbete med IOM avseende transport till Sverige av
kvotflyktingar m.fl. och från Sverige av återvandrare.
Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig
dialog kring integration av invandrare i medlemsländerna. Där
har man också under en följd av år arbetat med asylrättsliga
spörsmål. Inom Europarådets migrationskommitté (CDMG) har det
europeiska samarbetet rörande flyktingars och invandrares
integration i invandringsländerna fortsatt. Rapporten Community
and Ethnic Relations in Europe, som redovisar strategier för att
åstadkomma bättre etniska relationer och ökad jämlikhet mellan
flyktingar/invandrare och övrig befolkning kommer att ligga till
grund för fortsatt arbete inom både Europarådet och de olika
länderna. Frågor om asylrätt och flyktingfrågor handhas i en
expertkommitté, CAHAR, och en av de viktigaste uppgifterna för
CAHAR är att ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och
informera varandra om förändringar av den asylrättsliga
lagstiftningen i resp. land. Löst knuten till Europarådet har
också varit den s.k. Wiengruppen, vars arbete under året skall
fortsätta i arbetsgrupper för visumpolitik,
asylutredningsprocedurer och information.
ESK, den europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen, har
hittills endast i mindre utsträckning ägnat sig åt
migrationsfrågor. Under toppmötet i Helsingfors under sommaren
1992 diskuterades dock migrationsfrågor för första gången mer
samlat, och statsminister Carl Bildt uttalade i sitt tal vid
mötet bl.a. att en europeisk ordning snarast måste etableras för
ett gemensamt och solidariskt agerande vid framtida
flyktingsituationer i Europa. Sverige har från mitten av
december 1992 övertagit ordförandeskapet i ESK.
I skrivelsen behandlas även de immigrationspolitiska
aspekterna av den västeuropeiska integrationen. -- Ett
omfattande arbete har bedrivits på mellanstatlig nivå inom EG,
vilket bl.a. lett fram till två konventionstexter. Den första
behandlar vilket EG-land som är ansvarigt för att handlägga en
asylansökan (den s.k. Dublinkonventionen) och den andra
behandlar EG:s yttre gränskontroller. Dublinkonventionen
beräknas träda i kraft under år 1993. En tredje konvention om
ett europeiskt informationssystem (EIS) är under utarbetande.
Den skall komplettera de två tidigare konventionerna och
möjliggöra det informationsutbyte mellan länder som förutses i
dessa. En parallellkonvention till Dublinkonventionen har
färdigställts och tillträde skall erbjudas i första hand
EFTA-länderna. -- Vid EG:s statschefmöte i Maastricht i
december 1991 fördes de immigrations- och flyktingpolitiska
frågorna in i den Europeiska unionen. I samband med
Maastrichtmötet uppdrogs åt immigrationsministrarna att i en
arbetsplan arbeta fram förslag till en harmonisering av
immigrations- och flyktingpolitiken. -- En gång under varje
EG-ordförandeskap hålls möte angående immigrationsfrågor på
ministernivå. Vid dessa möten har Sverige status som s.k.
likasinnat land, vilket innebär att den svenska ministern
inbjuds till ett informationsmöte som hålls efter det att EG:s
ministrar avslutat sina överläggningar.
Utöver vad som anges i skrivelsen kan påpekas att ett möte
mellan EG:s immigrationsministrar hölls i London i månadsskiftet
november--december 1992. Vid detta möte antogs en resolution om
uppenbart ogrundade asylansökningar och en resolution om en
harmoniserad inställning till frågor rörande säkra första
asylländer. Vidare antogs konklusioner om länder i vilka det
generellt inte finns allvarlig risk för förföljelse och om
människor som flytt konflikten i det forna Jugoslavien samt
rekommendationer rörande utvisning. Antagandena gjordes av
Danmark och Nederländerna med förbehåll för resp. parlaments
godkännande. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 12
december 1992 antogs en deklaration om vissa principer för de
utrikespolitiska aspekterna av migrationspolitiken.
De informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa,
Nordamerika och Australien har enligt regeringens skrivelse
fortsatt och under året särskilt arbetat med metodfrågor om hur
man i vissa regioner och flyktingsituationer kan samverka mellan
stater för att få varaktiga förbättringar.
Även det nordiska samarbetet har, framhålls det i skrivelsen,
fortsatt under året, bl.a. i regeringarnas samrådsgrupp (NSHF),
det nordiska utlänningsutskottet och i den s.k. nordiska
migrationsgruppen.
I skrivelsen framhålls att Sverige har kommit att spela en
genomgående aktiv roll i praktiskt taget samtliga de nämnda
internationella sammanhangen. Den nära kopplingen mellan
demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fredliga lösningar
av konflikter och den ekonomiska och sociala utvecklingspolitik
som förs i berörda länder har framhållits. Sverige har aktivt
verkat för att göra biståndet till flyktingar mer effektivt.
Aktuella utredningar
En särskild utredare har i uppdrag att göra en översyn av
vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. (dir. 1992:51).
Bl.a. skall utredaren undersöka regeringens möjligheter att i
dag, sedan Utlänningsnämnden inrättats, genom generella
föreskrifter styra utveckling och praxis på
utlänningslagstiftningens område och -- om det bedöms nödvändigt
eller önskvärt -- föreslå de ändringar och tillägg som kan vara
motiverade. Vidare skall utredaren överväga om nuvarande regler
bör ändras när det gäller bl.a. omprövning, överklagande i vissa
fall och möjligheterna att få uppehållstillstånd efter inresan i
Sverige, samt ägna uppmärksamhet åt möjligheterna att genom
tekniska och andra justeringar förenkla och underlätta tolkning
och tillämpning av utlänningslagen. -- Utredaren har i slutet av
oktober i enlighet med sitt uppdrag överlämnat en promemoria om
legal reglering av massflyktssituationer. Promemorian innehåller
förslag till en lag om vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande
utlänningar från konflikt- eller krisområden.
Ett delbetänkande, (SOU 1993:24) Utlänningslagen -- en
partiell översyn, som rör regeringens möjligheter att styra
praxis och regleringen av frågan om ny ansökan om asyl, avlämnas
i dagarna. Utredarens betänkande rörande återstående frågor
förväntas lämnas inom kort.
Inom Kulturdepartementet har upprättats en promemoria,
Tillfälligt skydd för medborgare från forna Jugoslavien, m.m.
Enligt regeringens skrivelse är det för närvarande inte aktuellt
att förelägga riksdagen en proposition på grundval av
promemorian, men beredskap finns för att snabbt lägga fram en
proposition, om situationen i f.d. Jugoslavien skulle förvärras
så att detta skulle påkallas.
Regeringen har som redovisats i inledningsavsnittet beslutat
om direktiv för en parlamentarisk kommitté som skall se över
invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Som
också redovisats skall det i fråga om invandrings- och
flyktingpolitiken vara en huvuduppgift för kommittén att se över
hur människor från andra länder som söker en fristad undan
förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt
land, men även att göra överväganden om flyktingpolitiska
insatser internationellt.
Motioner
Frågan om inriktningen av den svenska flykting- och
invandringspolitiken tas upp i flera motioner.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhåller i motion Sf626 att en
aktiv flykting- och immigrationspolitik bör omfatta insatser
inom både utrikes-, handels- och biståndspolitiken för att på
lång sikt och i samarbete med andra länder kunna påverka
grundorsakerna till att människor flyr. Sveriges politik på
detta område bör utifrån ett helhetstänkande och en humanitär
grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker
bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för
reglering av invandringen till Sverige som bättre än det
nuvarande ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i vårt
land. Den nationella invandringspolitiken skall dels ge skydd
till dem som har behov av det, dels ge möjlighet för nära
anhöriga att förena sig med varandra, dels skapa möjligheter
till besök, utbildning, praktik och arbete. Motionärerna begär
ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 1) och
om biståndets roll i flyktingpolitiken (yrkande 3). De anser
vidare att nuvarande skyddsregler för krigsvägrare och de
facto-flyktingar samt möjligheterna till uppehållstillstånd av
politiska eller humanitära skäl bör ersättas av en ny regel för
dem som behöver internationellt rättsligt skydd, en regel som
skyddar dem som har ett starkt skyddsbehov vid sidan av
Genèvekonventionen. I motionen begärs ett tillkännagivande härom
(yrkande 5, delvis). Motionärerna anser i fråga om
arbetskraftsinvandring att de nuvarande riktlinjerna inte bör
ändras men tillämpas på ett mer flexibelt och konjunkturanpassat
sätt och begär ett tillkännagivande härom (yrkande6). En
principiell rätt till bosättning bör enligt motionärerna
tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo
samt minderåriga ogifta barn till den som är bosatt här. Efter
individuell prövning bör rätt till bosättning också kunna ges
föräldrar och nära släktingar som är väsentligt beroende av den
i Sverige bosatta personen, s.k. sista länk-fall. Motionärerna
begär ett tillkännagivande också i enlighet med det sålunda
anförda (yrkande7). Vidare anför motionärerna att Sverige bör
verka för ökade internationella insatser för organiserad
överföring av flyktingar till tredje land för dem som inte kan
få varaktigt skydd i den region där de befinner sig. En viktig
förutsättning för vårt internationella arbete med att få andra
länder att öka sina insatser för organiserad överföring av
flyktingar eller för insatser i flyktingarnas närområden är att
Sverige har en generös flyktingkvot. Motionärerna hänvisar till
att de i en annan motion föreslagit att en nationell kommission
tillsätts för att se över och stärka Sveriges internationella
ansvarstagande, bl.a. vad gäller folkomflyttningar och
flyktingfrågor. Motionärerna anser att den nationella
kommissionen bör föra en diskussion om Sveriges flyktingkvot,
dess storlek och flexibilitet och även om resurser för hjälp i
flyktingarnas närområden. De senaste årens snabba utveckling har
visat att det behövs flexibla hjälpinsatser. Om det i riksdagen
finns majoritet för tillsättandet av en nationell kommission,
bör det i utskottsbehandlingen prövas, om det är ändamålsenligt
att under utredningsarbetet ändra nu gällande flyktingkvot.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om flyktingkvoten i
enlighet med det anförda (yrkande8).
Synpunkter i fråga om beviljande av asyl framförs i motion
Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s). I motionen framhålls
särskilt två delfrågor, nämligen frågan om krigstjänstvägrares
rätt till en fristad i Sverige och frågan om tillfälligt
uppehållstillstånd för dem som flyr från regioner med krig eller
akuta etniska eller andra konflikter. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om en översyn av reglerna om asylrätt
(yrkande1). Hans Göran Franck begär i motion Ju619
(yrkande2) ett tillkännagivande om att en generös och human
flyktingpolitik skall ligga fast.
I motion Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), som väckts med
anledning av Riksdagens revisorers förslag, anförs att den
svenska asyl- och övriga invandringspolitiken i framtiden
starkare bör inriktas på en generösare tillståndsgivning inom
ramen för kvoteringar, som kan avse bl.a. både flykting- och
anhörigområdet, medan möjligheterna att få tillstånd för
bosättning efter inresa på eget initiativ begränsas i all rimlig
utsträckning, på asylsidan i princip till flyktingar enligt
Genèvekonventionen. Motionärerna begär ett beslut om stopp tills
vidare för all invandring förutom flyktingar enligt
Genèvekonventionen samt de anknytningsfall som enligt gällande
svensk lag har rätt att från sitt hemland ansöka om
uppehållstillstånd (yrkande 4), samt tillkännagivanden om att
antalet anknytningsfall måste begränsas till ett minimum
(yrkande5), om att arbetskraftsinvandring bör tillåtas endast
då det råder brist på arbetskraft i Sverige (yrkande6), om en
översyn av invandringspolitiken (yrkande7 delvis), om att
översynen av invandrings- och invandrarpolitiken bör omfatta
också flyktingpolitiken (yrkande8) och om att invandrings- och
flyktingpolitiken måste bli betydligt restriktivare (yrkande
10). I motion Sf22 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist
(nyd) bl.a. att lagstiftningen bör ändras och endast medge
"tillfälliga uppehållstillstånd i enlighet med 1951 års
Genèvekonvention" och att riksdagen bör besluta om en ram för
kvotflyktingar vartill kommer ett mindre antal
konventionsflyktingar som söker asyl vid vår gräns. Regeringen
måste enligt motionärerna nu ta krafttag för att -- i avvaktan
på den parlamentariska kommitténs förslag -- undanröja de värsta
missförhållandena i den svenska flyktingpolitiken. De begär
tillkännagivanden om att asylrätten bör begränsas till att
endast avse konventionsflyktingar (yrkande 1), om begränsning av
anhöriginvandringen till att strikt omfatta endast make/maka och
deras barn under 20 år (yrkande 2) och om att åtgärder
omedelbart måste vidtas i flyktingfrågan i syfte att minimera
förutsättningarna för att Sverige riskstämplas av marknaden
(yrkande18). Slutligen begär motionärerna ett tillkännagivande
om att en minister bör syssla med flyktingfrågor på heltid -- en
flyktingminister (yrkande19). Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
begär i motion Fi211 (yrkande 19) ett tillkännagivande om en
uppstramning av flyktingpolitiken.
Claus Zaar (nyd) begär i motion Sf638 tillkännagivanden om
behovet av att utreda hur invandringen påverkar Sverige på kort
och lång sikt (yrkande 1), att i statistik och rapporter
redovisa invandringens påverkan (yrkande 2) och att undersöka
familjeplanering och nativitet bland invandrare med hänsyn till
deras egna försörjningsmöjligheter (yrkande3).
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf633 att
flyktingpolitikens olika problem skall debatteras i syfte att
förbättra både lagar, rättssäkerhet, mottagning och avvisning
m.m. men att människor aldrig får beskrivas som problem.
Motionärerna anser att försvaret av en generös flyktingpolitik
nu är viktigare än någonsin och begär ett tillkännagivande om
vikten av att Sverige har en generös flyktingpolitik
(yrkande1). Vidare anser motionärerna att Sverige har en
mycket rudimentär återvandringspolitik och att det bör bli en
viktig uppgift för den kommande utredningen att undersöka vilka
åtgärder som bör vidtas för att stärka stödet till återvandring.
De begär ett tillkännagivande om detta (yrkande16).
Sten Andersson i Malmö (m) anför i motion Sf606 att bestående
asyl i huvudsak endast bör beviljas de utlänningar vilka kan
definieras som politiska flyktingar enligt Genèvekonventionen
och att anhörigbegreppet bör ha den definition som anges i
Dublinkonventionen från år 1990. Han begär ett tillkännagivande
om en förändrad svensk asylpolitik. -- Leif Carlson och Maud
Ekendahl (m) anser i motion Sf608 att den svenska definitionen
av anhörig är mycket vid i ett internationellt perspektiv. De
anför att enligt Dublinkonventionen är att räkna som anhöriga
som har rätt till uppehållstillstånd flyktings maka eller make
samt hans eller hennes ogifta barn under 18 år eller, om
flyktingen själv är under 18 år, hans eller hennes föräldrar.
Motionärerna begär en skyndsam förändring i 2kap. 4§
utlänningslagen.
I två motioner tas upp en mera speciell fråga om asyl. Pierre
Schori m.fl. (s) och Viola Furubjelke m.fl. (s) hänvisar i
motionerna U628 (yrkande 11) resp. U627 (yrkande 3) till
situationen i Bosnien-Hercegovina med systematiska våldtäkter
mot muslimska kvinnor, och motionärerna begär tillkännagivanden
om att graviditet som följd av dessa våldtäkter skall utgöra
grund för asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan
och hennes barn.
I tre motioner tas mer direkt upp vilka frågor Sverige bör
driva i internationell samverkan.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) anför i motion Sf626 att det
internationellt behövs en inriktning av flykting- och
migrationspolitiska insatser på förebyggande åtgärder som
motverkar de obalanser och brister som tvingar människor att
bryta upp och att Sverige bör verka för att grundorsaker till
flyktingströmmar och annan påtvingad migration diskuteras mera
öppet och strukturerat och för att målmedvetna insatser vidtas
inom FN:s ram och i andra internationella organisationer.
Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om
internationellt samarbete (yrkande 2), om det multilaterala
flyktingarbetet (yrkande 4) och om att Sverige bör verka för en
internationellt överenskommen reglering av skyddet för sådana
personer som, utan att vara flyktingar enligt
Genèvekonventionen, är i behov av internationellt rättsligt
skydd (yrkande 5, delvis). -- Karl-Erik Svartberg m.fl. (s)
framför liknande synpunkter i motion Sf644 men begär också ett
tillkännagivande om att Sverige under sin tid som ordförandeland
i ESK bör driva kravet på en överenskommelse inom organisationen
som innebär att de länder som hittills inte tagit emot
flyktingar i någon större utsträckning väsentligt ökar sina
åtaganden (yrkande2).
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 den
flyktingpolitik som förs i Västeuropa och anser att Sverige i
lämpligt forum, såsom ESK eller Europarådet, bör verka för att
Europa liksom andra världsdelar utarbetar en kompletterande
konvention till Genèvekonventionen och att en alleuropeisk
överenskommelse utarbetas som gör det möjligt att på ett bra
sätt hjälpa stora flyktingskaror. Överenskommelsen bör innehålla
regler om upprättande av flyktingläger, fördelning av
kostnaderna, återflyttning eller -- om detta inte är möjligt --
hur flyktingarna skall fördelas mellan länder. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om Sveriges inställning till
flyktingfrågor i ESK och Europarådet (yrkande5).
Utskottets bedömning
I den regeringsförklaring som statsminister Carl Bildt avgav
den 4 oktober 1991 uttalade han att invandrar- och
flyktingpolitiken skulle föras i en anda av internationalism och
humanitet, att främlingsfientlighet och tendenser till rasism
skulle bekämpas och att ytterligare åtgärder mot diskriminering
av invandrare skulle vidtas. Sverige skulle även i
fortsättningen ha en reglerad invandring, men flyktingpolitiken
skulle förändras.
Som ovan framgått skall en parlamentarisk kommitté se över
invandrings- och flyktingpolitiken. I kommitténs uppdrag ingår
att se över hur människor från andra länder som söker en fristad
undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i
vårt land och hur invandringsreglerna i ett framtida system kan
utformas så att de tydligare än för närvarande uttrycker
ansvaret för att ge rättsligt skydd åt olika kategorier
skyddsbehövande. En utgångspunkt skall vara att pröva hur
skyddsregler bör utformas så att de innebär ett långsiktigt
internationellt åtagande och inte kommer att bli beroende av
kortsiktiga förändringar av mottagningsresurserna. I uppdraget
ingår vidare att bedöma behovet av en mer omfattande användning
av tillfälliga skyddsanordningar. Kommittén skall också lägga
fram förslag om utformningen av övriga grunder för rätt eller
möjlighet till bosättning i Sverige och överväga om det är
möjligt och lämpligt att på andra grunder utforma mer flexibla
regler för invandring. Vidare skall kommittén göra överväganden
om flyktingpolitiska insatser internationellt och lägga fram
förslag till hur vårt land på ett resursmässigt effektivt sätt
skall kunna bistå utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens
närområde och på annat sätt. Inom ramen för kommittén kommer
således de frågor som har tagits upp i de ovan redovisade
motionerna om inriktningen av den svenska flykting- och
invandringspolitiken att behandlas. Utskottet anser att
resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker med
det anförda bifall till motionerna Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i
denna del, 6, 7 och 8, Sf644 yrkande 1, Ju619 yrkande 2, Sf17
yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och 10, Sf22 yrkandena 1, 2
och 18, Fi211 yrkande 19, Sf633 yrkande 1, Sf606 och Sf608.
Enligt direktiven bör kommittén beakta vad invandringstryck,
invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl
politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader
för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska
konsekvenser bör belysas, och kommittén skall bl.a. överväga om
det statistiska underlaget behöver förbättras. Även de i motion
Sf638 yrkandena 1--3 upptagna frågorna kommer därmed att beröras
av kommitténs arbete, och utskottet avstyrker bifall till
motionen.
Såvitt avser återvandringspolitik noterar utskottet att en
av de frågor som Invandrarverket avser att under de närmaste
åren särskilt bevaka och uppmärksamma är "utvecklingen av
insatserna för flyktingar som önskar återvända till sina
hemländer".
Som motionärerna begärt och som framgår ovan ingår i uppdraget
för den parlamentariska kommittén att lägga fram förslag till en
aktiv politik för frivillig repatriering. Motion Sf633 yrkande
16 är därmed tillgodosedd.
I frågan om arbetsfördelningen inom regeringen vill
utskottet peka på att det enligt regeringsformen är regeringen
som fördelar ärendena mellan departementen, och statsministern
som bland statsråden utser chefer för departementen. Det är även
statsministerns sak att förordna att ärende eller grupp av
ärenden som hör till visst departement skall föredragas av annat
statsråd än departementschefen. Utskottet, som i sammanhanget
vill peka på att det statsråd som nu ansvarar för invandrings-
och flyktingfrågor till skillnad från sina föregångare inte har
löpande ansvar för överprövning av enskilda asylärenden,
avstyrker med det anförda bifall till motion Sf22 yrkande19.
I frågan om asyl för speciella grupper vill utskottet
erinra om att under 1990/91 års riksmöte behandlades en sådan
fråga som då gällde baltiska värnpliktsvägrare (se
1990/91:SfU14). Utskottet framhöll att lagstiftningen om asyl
knappast kunde innehålla olika regler för olika staters
medborgare och erinrade om att en prövning måste göras i varje
enskilt asylärende, även om regeringen (då) kunde skapa
vägledande praxis. Utskottet utgick från att regeringen vid
prövningen av asylansökningar av sökande från de baltiska
republikerna, liksom i övriga fall, noga beaktade de
förhållanden som råder i sökandens hemland.
Utskottet vill också erinra om att det inte ankommer på
riksdagen att uttala sig om tolkningen av gällande lag.
Utskottet utgår från att de asylprövande myndigheterna gör en
noggrann bedömning av grunderna för uppehållstillstånd.
I sakfrågan om hjälp till de kvinnor som våldtagits och gjorts
gravida till följd av systematiska våldtäkter bl.a. mot
muslimska kvinnor i Bosnien-Hercegovina har utskottet hört
läkarna Christina Doctare och Birgitta Wetterdal om situationen
i delar av det forna Jugoslavien. Doctare arbetar där på uppdrag
av Världshälsoorganisationen, WHO, och Wetterdal har besökt
Kroatien på uppdrag av Internationella Röda korset för att
bedöma behovet av insatser.
Wetterdal har redogjort bl.a. för det program för psykosocialt
stöd bland flyktingar som Internationella Röda korset och
kroatiska Röda korset driver tillsammans. Programmet skulle
behöva förstärkas med flera socialarbetare, psykologer och
psykoterapeuter och med sjuksköterskor och/eller barnmorskor.
Den viktigaste uppgiften för denna personal är att identifiera
människor som behöver omedelbart, kvalificerat stöd och att se
till att de får det stöd de behöver, av lokala läkare,
psykologer, gynekologer, barnläkare eller ibland psykiatrer.
Stödet kan bara ges i en atmosfär av ömsesidig respekt,
förståelse och förtroende. Det betyder att personalen måste vara
väl förtrogen med flyktingens språk, traditioner och kultur, och
huvudsakligen lokal personal kan därför användas. Kroatiska Röda
korset är övertygat om att det inte är några svårigheter att få
tag på sådan personal på grund av den höga arbetslösheten i
landet.
Doctare har berättat mera utförligt om situationen i det
tidigare Jugoslavien och gjort liknande bedömningar av
hjälpbehovet. Hon har också berättat om det officiella muslimska
samhällets åtgärder för att stödja kvinnor som våldtagits i
kriget. Fetwa innebär att varje fredag upprepas beslutet att
dessa kvinnor är hjältinnor i kriget och att deras barn är
muslimska barn som skall tas om hand inom det muslimska
samhället. -- Doctare har påpekat att inte bara kvinnor, utan
också barn och män, utsatts för våldtäkt och tortyr, och hon har
framhållit att för att de skall kunna få hjälp behövs att man
arbetar på flera nivåer. Den första gäller att skapa ökad allmän
kunskap om förhållandena, den andra gäller mera specifika
kunskaper i frågan och den tredje att kunna bedöma vilka av
offren som riskerar svåra följder senare i livet -- kvinnor att
ta livet av sig, barn att kriminaliseras eller prostitueras. --
Hjälp behövs på plats. Företrädare för både den kroatiska och
bosniska regeringen har sagt att de vill ha hjälp på plats.
Välutbildad vårdpersonal finns, och arbetslösheten bland dem är
mycket stor. Personell hjälp utifrån kan behövas i fråga om
organisation och management, i övrigt behövs huvudsakligen
ekonomisk hjälp. Många av de drabbade kvinnorna, barnen och
männen varken vill eller orkar fly vidare. De grupper som valt
att fly utanför Jugoslavien är givetvis tacksamma att bli
mottagna, men Doctare bedömer att det är mycket svårt för de
våldtagna kvinnorna att ange sina upplevelser som grund för
asylansökan. Däremot kan möjlighet till överföring till Sverige
av flyktingar vara av stort värde.
Statsrådet Alf Svensson besvarade den 9 februari 1993 i
riksdagens kammare en fråga om vilka åtgärder som regeringen är
beredd att vidta för att också Sverige skall lämna bidrag till
vård och stöd för massvåldtäkternas offer. I svaret uppgav
statsrådet bl.a. att Sverige under det senaste året använt 320
miljoner kronor av katastrofmedel för humanitära
biståndsinsatser i det forna Jugoslavien, att stödet främst är
inriktat på FN:s och Röda korsets verksamhet och att det i
första hand gällt akuta insatser för de ca tre miljoner
flyktingarna i regionen med särskilda tyngdpunkter på
Bosnien-Hercegovina. Efter rapporter om massvåldtäkt mot kvinnor
har regeringen i kontakt med FN:s flyktingkommissariat och Röda
korset understrukit vikten av att hjälpverksamheten särskilt
inriktas på vård och stöd till dessa. Röda korset i Kroatien har
ett projekt under utveckling med denna inriktning, vilket
finansierats genom svenska Röda korset av biståndsmedel. FN:s
flyktingkommissariat och Världshälsoorganisationen har båda
aviserat att de kommer att presentera projekt för de drabbade
kvinnorna i den FN-appell som presenteras i mars månad.
Regeringen kommer att ge avsevärda bidrag till FN-appellen och
kommer därvid att särskilt uppmärksamma program för de drabbade
kvinnorna. Regeringen är även beredd att stödja andra initiativ,
från t.ex. enskilda organisationer, som kan komma att
presenteras.
Utskottet, som nedan återkommer till möjligheterna att ge
hjälp genom överföring till Sverige inom ramen för den s.k.
flyktingkvoten och att ge hjälp i närområdet, avstyrker med det
anförda bifall till motionerna U627 yrkande 3 och U628
yrkande11.
I frågan om internationell samverkan och lösning av
flyktingsituationer anser utskottet att frivillig repatriering i
regel är den bästa lösningen, först och främst för flyktingen
själv men också för berörda fattiga asylländer. UNHCR och andra
internationella organ har en viktig roll att spela när det
gäller insatser för återuppbyggnad som underlättar anpassningen.
Sverige bör verka för ökad internationell samordning av insatser
för frivillig repatriering. Repatriering av flyktingar är också
det huvudalternativ som UNHCR förespråkar och arbetar efter.
Denna inriktning har klart markerats av den nuvarande
flyktingkommissarien Sadako Ogata.
Utskottet vill vidare framhålla att det av regeringens
skrivelse framgår att den nuvarande regeringen, liksom den
tidigare, lagt stor vikt vid det internationella samarbetet inom
flykting- och migrationspolitikens område och aktivt drivit
dessa frågor. Utskottet utgår från att regeringen även
fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det
internationella och nordiska planet.
Som ovan framgår ligger överväganden om flyktingpolitiska
insatser internationellt också inom den parlamentariska
kommitténs uppdrag. I direktiven betonas att behoven av en
internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara,
att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som mottar
invandrare och flyktingar, och att därutöver också ett samarbete
är under uppbyggnad mellan utvandrings- och invandringsländer. I
det senare perspektivet har det enligt direktiven ofta framförts
att en inriktning bör ske av utvecklingssamarbetet på så sätt
att också grundorsaker till påtvingad utvandring kan påverkas.
Resultatet av kommitténs utredning bör enligt utskottets mening
avvaktas. Med det anförda anser utskottet att motion Sf626
yrkandena 2, 4 och 5 i denna del, Sf633 yrkande 5 samt Sf644
yrkande 2 kan lämnas utan bifall.
För budgetåret 1991/92 infördes ett anslag till
Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m., från vilket betalas kostnader för
särskilda migrationspolitiska projekt och för Sveriges
deltagande i internationellt samarbete med syfte att utveckla
och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier.
Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen skall till
anslaget för budgetåret 1993/94 anvisas ett reservationsanslag
på 2000000 kr. Anslagsförslaget har inte föranlett något
motionsyrkande, och utskottet biträder förslaget.
Överföring av flyktingar m.m.
Som ovan anförts har Sverige sedan år 1950 haft ett av
riksdagen beslutat system för kollektiv överföring av flyktingar
genom s.k. flyktingkvoter. Fr.o.m. år 1973 har kvoten varit
generell, dvs. icke nationalitetsbestämd. Kvoten skall användas
för uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner
sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om
fall där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt
placeringsland. Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar
från år till år, eftersom uttagningsbeslut inte alltid
omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där
flyktingen befinner sig.
Från ett särskilt anslag bekostas organiserad överföring till
Sverige av flyktingar, bidrag enligt förordningen (1984:890) om
bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i
annat land samt bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag
till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige.
Vidare betalas också bidrag till resor från Sverige för vissa
asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är
avgjort.
Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för kvotens användning.
Statens invandrarverk har ansvaret för uttagning och överföring
av flyktingar till Sverige. Uttagningarna sker i nära samverkan
med främst UNHCR. Fr.o.m. år 1989 samråder de nordiska
regeringarna regelmässigt i policyfrågor inom ramen för den
nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor.
Kvoten uppgick sedan mitten av 1970-talet och fram t.o.m.
budgetåret 1990/91 till ca 1250 personer per år. För
budgetåret 1991/92 beslöt riksdagen att öka kvoten till 2000
personer (prop. 1990/91:192, SfU13, rskr. 337). Samtidigt beslöt
riksdagen, som en tillfällig åtgärd med anledning av
flyktingsituationen i och kring Irak, att under budgetåret
ytterligare ca 1250 flyktingar och andra personer i behov av
skydd fick föras över till Sverige. För innevarande budgetår
uppgår anslaget till ett belopp som motsvarar en kvot om ca
2000 personer.
För budgetåret 1993/94 har regeringen angivit omfattningen av
ändamålet med anslaget annorlunda än tidigare. Dels bör enligt
regeringen ändamålet för åtgärder vidgas till att omfatta bidrag
till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige också på
annat sätt än genom organiserad överföring hit, dels, för att
åstadkomma åsyftad flexibilitet, de medel som för närvarande
finns budgeterade på anslaget för överföring av flyktingar
läggas samman med den del av ersättningarna till kommunerna som
avser kvotflyktingar. Genom den ökade flexibiliteten i
medelsanvändningen bör det enligt regeringen vara möjligt att
hjälpa samma antal flyktingar till en lägre kostnad än i dag. I
fråga om flyktingkvotens storlek anges i budgetpropositionen att
någon preciserad storlek inte kommer att anges på samma sätt som
hittills, utan en avvägning skall göras mot andra angelägna
insatser som kan komma att initieras av bl.a. UNHCR. Överföring
till Sverige bedöms dock även fortsättningsvis komma att utgöra
en betydelsefull flyktingpolitisk insats. Den egentliga
överföringskostnaden beräknas till 9700000 kr, och
Invandrarverket bör som ett minimum planera för överföring av
1250 personer under budgetåret. -- Sammanlagt begär regeringen
att till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar
m.m. anvisas ett förslagsanslag på 269960000 kr.
Maj-Lis Lööw och Georg Andersson (s) anför i motion Sf621 att
det är viktigt för Sveriges trovärdighet och agerande på det
internationella planet att vi kan föregå med gott exempel när
det gäller flyktingkvotens storlek. Motionärerna anser att det
vore tragiskt om, på grund av en passiv flyktingpolitik,
människor med betydligt svagare skyddsbehov resursmässigt
tillåts tränga ut de angelägna kvotflyktingarna och att det
måste vara möjligt att inom ramen för det stora anslaget för
flyktingmottagande omprioritera resurser för att ta emot
ytterligare 750 kvotflyktingar så att kvoten kan förbli 2000.
De begär ett tillkännagivande om en flyktingkvot på 2000 per
budgetår. -- Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framför liknande
synpunkter i motion Sf644 och begär att flyktingkvoten med
avslag på regeringens förslag fastställs till 2000
(yrkande3).
Utskottet konstaterar vid en jämförelse med beräkningen av
anslaget för innevarande budgetår att den egentliga
överföringskostnaden i årets budgetproposition synes motsvara en
överföring av ca 1800 personer, vilket också är det antal som
anges i beräkningen av kommunersättningen.
Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige bör visa
generositet i fråga om att ta emot flyktingar inom ramen för en
organiserad överföring av flyktingar. Utskottet har ingen
erinran mot den föreslagna mer flexibla användningen av
anslaget, huvudsakligen i samråd med UNHCR. Överföring till
Sverige bedöms i budgetpropositionen även fortsättningsvis komma
att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats, och
utskottet vill understryka den bedömningen. Utskottet anser att
behovet av en större flyktingkvot -- inte minst såvitt avser
situationen i det tidigare Jugoslavien -- bör uppmärksammas
kontinuerligt inom regeringskansliet och utgår från att så sker
samt att regeringen, om ytterligare medel behöver anvisas under
anslaget, återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Med
det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker bifall till
motionerna Sf621 och Sf644 yrkande3.
Handläggning av asylärenden
Avvisning och utvisning
En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur
landet genom avvisning eller utvisning. En utlänning som inte
uppfyller de formella krav som gäller för inresa och vistelse i
Sverige -- således när han i förekommande fall saknar pass,
visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd -- får
avvisas utan tidsgräns enligt 4kap. 1§ utlänningslagen.
Vidare får en utlänning avvisas om han eller hon stannat kvar
sedan den viseringsfria tiden eller viseringen gått ut. Även
avlägsnande på grund av medellöshet och risk för brottslig
verksamhet skall ske genom avvisning (4kap. 2§
utlänningslagen). Tidsgränsen är för dessa fall tre månader.
En utlänning som haft uppehållstillstånd och stannar kvar i
landet efter det att uppehållstillståndet har gått ut eller
återkallats skall avlägsnas genom utvisning (4kap. 3§
utlänningslagen). Även avlägsnande på grund av brott skall ske
genom utvisning (4kap. 7§ utlänningslagen).
Ett beslut om avvisning eller utvisning får endast verkställas
om det kan ske till ett land där utlänningen erbjuds visst
skydd.
Kontrollen av in- och utresande vid rikets gränser sköts i
första hand av polismyndigheten. Det är också polismyndigheten
som fattar beslut om avvisning i de fall där det inte alls är
fråga om asyl eller liknande.
Statens invandrarverk, som är central förvaltningsmyndighet
för invandrar- och medborgarskapsfrågor, skall som första
instans fatta beslut i alla ärenden där behovet av asyl har
åberopats (4kap. 4§ utlänningslagen). Detsamma skall gälla
ärenden som rör nära familjemedlemmar till asylsökande. Påstår
utlänningen att han är att anse som flykting, krigsvägrare eller
de facto-flykting skall polismyndigheten således överlämna
ärendet till verket för beslut. Detta gäller även om det för
polismyndigheten framstår som uppenbart att de åberopade
grunderna inte kan medföra rätt till asyl. Invandrarverket
fattar också beslut i ärenden som rör en utlänning som har
vistats i Sverige mer än tre månader i följd när frågan väcks om
hans avvisning. -- I ärenden om avvisning som handläggs av
Invandrarverket beviljas enligt 41§ rättshjälpslagen
(1972:429) rättshjälp genom offentligt biträde.
I flertalet övriga fall beslutar polismyndigheten om
avvisning. Polismyndigheten skall dock överlämna sådana
ärenden till Invandrarverket om det enligt polismyndighetens
bedömning är tveksamt om avvisning bör ske. Detta gäller t.ex.
fall då det på grund av utlänningens personliga förhållanden
finns starka humanitära skäl för att låta honom få stanna. --
Enligt före den 1 juli 1989 gällande utlänningslag kunde
polismyndigheten i vissa fall besluta om avvisning även i de
fall då en utlänning anförde asylskäl. Om utlänningens påstående
om risken för att utsättas för politisk förföljelse eller för
att bli sänd till krigsskådeplats e.d. var uppenbart oriktigt,
kunde enligt huvudregeln polismyndigheten själv besluta i
ärendet. Detsamma gällde om de skäl utlänningen åberopade för
att på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte
vilja återvända dit kunde lämnas utan avseende, eller om det var
uppenbart att han inte löpte risk att sändas vidare till
hemlandet, när han skulle sändas till ett annat land. Ett av
polismyndigheten fattat avvisningsbeslut i dessa ärenden måste
dock anmälas till Invandrarverket och fick inte verkställas
förrän verket hade förklarat att det inte övertog ärendet. Om
verket övertog ärendet förföll polismyndighetens
avvisningsbeslut.
Invandrarverket får förordna om omedelbar verkställighet av
sitt beslut om avvisning om det är uppenbart att det inte finns
grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall
beviljas på någon annan grund (8kap. 8§ utlänningslagen).
Beträffande omedelbar verkställighet i asylärenden anfördes i
proposition 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag att
sådan möjlighet måste finnas om avvisning till ett första
asylland skall kunna genomföras. Omedelbar verkställighet borde
kunna ske bl.a. om utlänningen kan återsändas till ett land, där
han uppehållit sig före ankomsten till Sverige och där han är
skyddad mot förföljelse och mot att sändas till ett land där han
riskerar förföljelse. I propositionen angavs också att
förordnande om omedelbar verkställighet får meddelas endast när
det är uppenbart att grund för asyl inte föreligger. En
bedömning måste alltid göras av omständigheterna i det enskilda
fallet. Ett annat fall när det är uppenbart att en asylansökan
skall avslås kan vara att det står klart att utlänningens
uppgifter är osanna i alla väsentliga delar. Så snart några mer
ingående överväganden behöver göras om tilltron till sådana
uppgifter som kan vara asylgrundande är det emellertid uteslutet
att förordna att avvisningsbeslutet får verkställas direkt. Det
skall också vara uppenbart att uppehållstillstånd inte bör
beviljas av andra skäl, t.ex. anknytning eller humanitära skäl.
En polismyndighets beslut om avvisning och Invandrarverkets
beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet
skall verkställas snarast möjligt. I andra fall skall en
utlänning som har avvisats lämna landet inom två veckor efter
det att beslutet vunnit laga kraft, om inte annat bestäms i
beslutet (8kap. 12§ utlänningslagen). Vid utvisning är
utresefristen fyra veckor. Om utlänningen inte lämnar landet
inom föreskriven tid eller det med säkerhet måste antas att han
inte tänker göra det frivilligt, skall polismyndigheten
verkställa beslutet så snart det kan ske.
Tre motioner rör möjligheterna till snabbare avvisning. Ian
Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anför i motion Sf22 bl.a.
att skrupelfria människosmugglare sätter i land illegalt
asylsökande utmed våra kuster och att vi måste sätta stopp för
detta. Exempel måste statueras bl.a. genom att flyktingarna
omedelbart avvisas och återförs till sitt ursprungsland eller
transitland, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom
(yrkande3 delvis). Liknande synpunkter framförs i motion Sf619
av Lars Moquist och Peter Kling (nyd), i vilken begärs att
förutsättningar omedelbart skapas för direktavvisning av
personer som kommer till Sverige illegalt (yrkande1). I motion
Sf639 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) kritiseras
asylprövningssystemet främst med hänvisning till kostnaderna för
rättshjälpen. För att minimera dessa kostnader bör man enligt
motionärerna snarast införa undantagsbestämmelser för vissa
grupper som kommer från områden som gör det tveksamt om de har
asylskäl; en helhetssyn bör tillämpas som syftar till en
bedömning att det inte finns skäl att påbörja asylutredning
enligt gällande regler och att beslut om avvisning kan fattas
direkt efter den s.k. grundutredningen. Den besparing som
härigenom skulle kunna göras borde enligt motionärerna överföras
till en fond till stöd för brottsoffer. I motionen begärs
tillkännagivanden om att undantagsbestämmelser bör införas för
vissa grupper av asylsökande (yrkande1) och om att 100
miljoner kronor av rättshjälpsanslaget bör föras över till en
brottsofferfond som inrättas och förvaltas av staten
(yrkande2). Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) kritiserar
i motion Sf22 också kostnaderna för rättshjälp inom
asylprövningssystemet och anser att en översyn bör ske. En
möjlighet är enligt motionärerna att begränsa målgruppen så att
asylsökande som uppenbarligen inte kommer att få stanna i
Sverige skulle få rättshjälp endast om det finns synnerliga skäl
till det, och möjligheten att gång på gång få anföra nya skäl
för att stanna kvar i Sverige bör stoppas. Motionärerna begär
ett tillkännagivande om det anförda (yrkande7).
Utskottet vill till en början erinra om att det inte är
illegalt att söka asyl, oavsett om de skäl som sökanden har att
åberopa vid en prövning inte bedöms utgöra asylskäl. Som ovan
redovisats får Invandrarverket förordna om omedelbar
verkställighet av ett avvisningsbeslut om det är uppenbart att
det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte
heller skall beviljas på någon annan grund. I fråga om
undantagsbestämmelser för vissa grupper av asylsökande, för
vilka asylutredning inte skulle behöva påbörjas, vill utskottet,
frånsett principiella betänkligheter, uttala viss tveksamhet om
värdet av sådana bestämmelser i praktiken. I fråga om
möjligheterna till rättshjälp och om möjligheten att anföra nya
skäl vill utskottet erinra om att i de ovan nämnda direktiven
för översynen av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m.
särskilt anges institutet ny ansökan. Möjligheten att göra en ny
ansökan om uppehållstillstånd efter ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut infördes genom 1989 års utlänningslag i
samband med att möjligheten att överklaga verkställighetsbeslut
togs bort och var avsedd endast för undantagsfall. Utvecklingen
har emellertid blivit en annan, och nya ansökningar är snarare
regel än undantag. Utredaren bör därför enligt direktiven
undersöka vad som kan göras för att institutet skall komma till
användning i den omfattning som förutsattes när det
introducerades. I anslutning till detta bör det enligt
direktiven också undersökas om gällande rättshjälpsregler har
bidragit till det stora antalet nya ansökningar. -- Ett
delbetänkande i denna del avlämnas, som ovan nämnts, i dagarna.
-- Utskottet vill i övrigt erinra om att dessa frågor kan komma
upp inom den parlamentariska kommittén, som bl.a. har att
överväga frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk
Europaintegration.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf22 yrkande 3 i denna del och yrkande 7, Sf619 yrkande 1 och
Sf639 yrkandena 1 och 2.
Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekar i motion Sf633 att enligt
Invandrarverkets statistik beslut om avvisning med omedelbar
verkställighet fattas beträffande närmare 40% av dem som söker
asyl. Andelen är enligt motionärerna uppseende- och oroväckande,
och de begär ett tillkännagivande om att en av uppgifterna för
den kommande utredningen bör bli att granska praxis på detta
område (yrkande9). Motionärerna anför vidare att en värdig
avvisning efter avslag på en asylansökan är lika viktig som en
värdig flyktingmottagning och att behovet av att utarbeta
fungerande regler och rutiner för hur avvisning bör ske är
mycket angeläget. Den kommande utredningen bör ges i uppdrag att
utarbeta förslag om detta, och motionärerna begär ett
tillkännagivande även om detta (yrkande14).
I direktiven för översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. påpekas att den frist som lagen
ger utlänningen att frivilligt lämna landet efter ett
avlägsnandebeslut utnyttjas för att skapa förutsättningar för
ett undanhållande som försvårar eller omöjliggör ett tvångsvis
avlägsnande och att mot detta skall vägas utlänningens
självklara rätt att på ett värdigt sätt få lämna landet och ges
tillfälle att ta farväl av anhöriga och vänner. Utredaren bör
överväga om den nuvarande regleringen kan ersättas av en som
bättre tillgodoser de nu angivna skilda intressena. --
Utredningen beräknas i denna del vara klar under våren 1993.
Utskottet anser att resultatet av utredarens överväganden bör
avvaktas och anser att något tillkännagivande med anledning av
motion Sf633 yrkandena 9 och 14 inte behövs.
Handläggningen av asylärenden skall normalt ske vid någon av
Invandrarverkets permanenta utredningsslussar. För denna
handläggning svarar en tillståndsbyrå/enhet som ingår i verkets
avdelning för tillstånds- och medborgarskapsfrågor. -- Fr.o.m.
juli 1992 har utredningsansvaret i asylärenden överförts från
polismyndigheterna till Invandrarverket. Uppgiften att genomföra
den s.k. grundutredningen ligger dock kvar hos
polismyndigheterna. Genom överföringen av utredningsansvaret
avsågs Invandrarverket få ett samlat ansvar för
tillståndsverksamheten och ökade möjligheter till rationell
samordning av handläggningen av asylärenden.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf633 att
fortsättningsvis endast klara fall och rutinärenden skall prövas
av Invandrarverket, medan asylprövningsnämnder inrättas i de
fyra regionerna som första instans. Nämnderna bör fungera under
domstolsliknande former med muntlig förhandling och större
öppenhet, och motionärerna begär ett tillkännagivande om sådana
nämnder (yrkande7).
Utskottet har tidigare (se senast 1991/92:SfU10) avstyrkt
bifall till motioner av liknande innebörd och därvid hänvisat
till de år 1989 införda reglerna om handläggning av asylärenden,
varigenom alla sådana ärenden skulle handläggas av
Invandrarverket. Utskottet anser inte heller nu att det finns
skäl att införa en sådan ordning som föreslås i motion Sf633
yrkande7.
Särskilda handläggningsfrågor
Enligt förvaltningslagen (1986:223) skall en part som vill
lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser
myndighetsutövning mot någon enskild få tillfälle till det, om
det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra fall
bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig. För
asylärenden vid Invandrarverket finns en särskild regel om
muntlig handläggning. Enligt 11kap. 1§ utlänningslagen skall
det ingå muntlig handläggning i ett sådant ärende om det kan
antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt främja ett
snabbt avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även
annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan
handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om
uppehållstillstånd. -- I proposition 1988/89:86 med förslag till
ny utlänningslag m.m. framhölls att med muntlig handläggning
avses såväl informella telefonkontakter och sammanträffanden som
mer formella förhandlingar. I propositionen förordades i första
hand informella sammanträffanden mellan Invandrarverkets
personal, utlänningen och, i förekommande fall, dennes biträde.
Sammanträffandet bör som regel avse kompletterande utredning,
inte ytterligare ett utredningsförhör utöver det som polisen
inledningsvis skall hålla med den asylsökande. I propositionen
framhölls vidare att förutsättningarna för muntlig handläggning
genom den omorganisation av Invandrarverket som avsågs träda i
kraft den 1 juli 1989 i betydande grad skulle komma att
förbättras.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf633 att
Invandrarverket nästan alltid avslår yrkanden om muntlig
handläggning på ett senare stadium än vid det första
utredningstillfället. Motionärerna anser att rätten till muntlig
handläggning hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden måste
göras ovillkorlig, och de begär att regeringen skall lägga fram
förslag om detta (yrkande10).
Även frågan om muntlig handläggning tas upp i direktiven till
översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen. Därvid
anmärks att institutet inte kommit till användning i den
utsträckning som förutsattes vid reglernas införande. Utredaren
bör enligt direktiven överväga vad som kan göras för att ge den
muntliga handläggningen den roll som avsågs då bestämmelsen
infördes.
Utskottet behandlade frågan om muntlig handläggning i
asylärenden senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
1991/92:SfU10. Utskottet, som ansåg att förutsättningarna för
muntlig handläggning borde förbättras genom att ansvaret för
utredning i asylärenden skulle överföras till Invandrarverket,
avstyrkte med hänsyn härtill och till att frågan skulle komma
att övervägas inom översynen av utlänningslagstiftningen bifall
till då föreliggande motionsyrkandei frågan. -- Utskottet, som
erinrar om att översynsbetänkandet väntas bli avlämnat inom
kort, vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till
motion Sf633 yrkande10.
Håkan Holmberg (fp) kritiserar i motion Sf609 Invandrarverkets
system med förtroendeläkare. Grundproblemen är enligt
motionären två, dels att förtroendeläkaren normalt inte skall
sammanträffa med den asylsökande och att besluten därför inte
kan granskas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, dels att
"Socialstyrelsens anvisningar säger att det räcker att en person
är i transportabelt skick för att avvisning skall kunna ske".
Motionären begär en skyndsam översyn av systemet, varvid han
anser det särskilt viktigt att förtroendeläkarna måste träffa de
personer de uttalar sig om och att de, som en konsekvens av
detta, kan ställas till ansvar för sina bedömningar.
Regeringen har genom beslut den 16 maj 1991 bemyndigat Statens
invandrarverk att utse förtroendeläkare i den utsträckning
verket finner vara nödvändigt för samråd i ärenden enligt
utlänningslagen. -- Efter samråd med Socialstyrelsen och
Rikspolisstyrelsen har Invandrarverket utfärdat allmänna råd i
fråga om förtroendeläkare i utlänningsärenden. I dessa råd
hänvisas till att det ofta föreligger ett behov hos den
beslutande myndigheten av samråd med medicinsk expertis som har
vana och erfarenhet av sådana bedömningar för att myndigheten
skall kunna göra en riktig värdering av de risker som ett
negativt beslut kan innebära för utlänningen. Avsikten är
emellertid inte att yttrande från förtroendeläkare skall
inhämtas rörande alla läkarintyg, utan förtroendeläkare bör
rådfrågas endast när redan ingivna intyg ger anledning till
tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om intyget är
svårbegripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt
motiverade eller om slutsatserna står i strid mot innehållet i
andra intyg eller kan betvivlas mot bakgrund av myndigheternas
egen kunskap om ärendet. -- Förtroendeläkarnas primära uppgift
anges vara att bedöma andra läkares intyg. Normalt skall de inte
göra egna undersökningar av utlänningar, utan bara vid behov i
särskilda fall på uppdrag av den beslutande myndigheten.
De beslutande myndigheterna kan enligt råden behöva bistånd av
förtroendeläkare principiellt i två olika skeden av ett
utlänningsärende. Det ena är ett inledande skede, då
myndigheterna har att utreda och bedöma om den sökandes skäl är
tillräckliga för att få tillstånd här. Sjukdom, vilket i sig
inte är tillståndsgrund, kommer i regel in som en del av en
samlad humanitär bedömning i kombination med t.ex.
anknytningsskäl. Vidare kan hjälp behövas för att bedöma hur en
fysisk eller psykisk skada har uppkommit. Det andra skedet är då
ett avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger och skall
verkställas, då det finns visst utrymme för Invandrarverket att
pröva en ny ansökan om uppehållstillstånd.
Förtroendeläkarnas funktion är enbart rådgivande. Deras
yttranden utgör en del av beslutsunderlaget när den beslutande
myndigheten avgör ärendet. Utskottet konstaterade senast i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU10, liksom i
tidigare betänkanden, att förtroendeläkarens uppgift i
huvudsak är att göra bedömningar av den befintliga utredningen i
ett ärende och att förtroendeläkarens bedömning sedan ingick som
en del i underlaget för myndighetens beslut. Utskottet fann inte
skäl att föreslå någon översyn av systemet. Utskottet finner
inte heller nu skäl att föreslå någon översyn av systemet och
avstyrker därmed bifall till motion Sf609.
Margareta Viklund (kds) begär i motion Sf605 yrkande 4 ett
tillkännagivande om att asylsökande kvinnor från
Bosnien-Hercegovina och Kroatien i asylutredningar bör erbjudas
kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.
Utskottet delar motionärens uppfattning om svårigheterna för
kvinnor i de angivna situationerna. Utskottet utgår från att de
ansvariga myndigheterna i största möjliga utsträckning tar
hänsyn till dessa svårigheter och inser betydelsen av att
lämplig tolk anlitas. Med detta avstyrker utskottet bifall till
motion Sf605 yrkande4.
Handläggningstider
Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna
i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan
avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två
månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om
beslutet blir negativt för den enskilde, måste därefter
lagstadgad tid för överklagande löpa. Därefter skall
överklagningsärenden kunna föras fram till beslut så snabbt att
ett ärende normalt inte skall behöva ta mer än sex månader från
det att handläggningen påbörjades hos polisen (prop.
1988/89:105, SfU17, rskr. 225).
Det är lätt för utskottet att konstatera att målsättningen
inte har uppfyllts. För de senaste åren bör dock framhållas
sambandet mellan handläggningstidernas längd och det s.k.
verkställighetsstopp som gällt för asylsökande från olika delar
av Jugoslavien och som fortfarande gäller för sökande från
Bosnien-Hercegovina.
I motion Sf17 yrkande 9 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ett
tillkännagivande om att den totala tiden för handläggning av
asylärenden måste bli betydligt kortare, och i motion Sf22
yrkande 4 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) ett
tillkännagivande om att Invandrarverkets asylprövningstid --
genom en mer schabloniserad asylprövning -- före den 1 juli 1993
bör nedbringas till högst tre månader.
De långa handläggningstiderna i asylärenden är av många skäl
-- ovissheten för de asylsökande, kostnaderna för främst
förläggningsverksamheten m.m. -- utomordentligt beklagliga. Av
såväl budgetpropositionen och skrivelsen som i övrigt framgår
enligt utskottets uppfattning att både regeringen och
myndigheterna i hög grad är inriktade på att förkorta
handläggningstiderna, och utskottet vill understryka vikten av
att så sker. Något tillkännagivande om detta är dock enligt
utskottets uppfattning inte påkallat. Frågan om schabloniserad
asylprövning har behandlats ovan.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf17 yrkande9 och Sf22 yrkande4.
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633
handläggningstiderna i familjeåterföreningsärenden. Enligt
motionärerna är väntetiden för anhöriga att få en intervju på
ambassaden i Nairobi sex månader, väntetiden för en
anknytningsintervju hos polisen i Stockholm, Göteborg eller
Malmö ca sex månader och Invandrarverkets egen handläggningstid
ca sex månader. De begär att förfarandet ses över med målet att
förkorta handläggningstiden (yrkande17).
I den ovan nämnda översynen av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. ingår en översyn av vissa regler
om visering för att komma till rätta med långa
handläggningstider i viseringsärenden. I samband med detta bör
även frågan om handläggningstider i andra tillståndsärenden
kunna få en belysning. Utskottet utgår från att regeringen och
berörda myndigheter följer utvecklingen och tillser att
handläggningstiderna nedbringas i möjligaste mån. Med detta
avstyrker utskottet bifall till motion Sf633 yrkande17.
Utlänningsnämnden
Utlänningsnämnden är den myndighet som fr.o.m. den 1 januari
1992 har övertagit den överprövning av huvuddelen av de ärenden
enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap som
tidigare gjordes av regeringen.
Då Utlänningsnämnden inrättades beräknades kostnaderna för
nämndens basorganisation med en kapacitet på årsbasis för
4000--6000 utvisningsärenden till 26 100 000 kr. Till detta
kom kostnader för extraordinära insatser som måste göras för att
reducera de ärendebalanser som nämnden övertog från
Arbetsmarknadsdepartementet den 1 januari 1992. För en snabb
avarbetning av dessa ärenden har nämndens basorganisation med ca
60 anställda förstärkts med ytterligare ca 40 anställda.
Senare framkom att det antal ärenden som Utlänningsnämnden
fick överta från regeringskansliet i själva verket uppgått till
betydligt högre antal än som tidigare beräknats, och nämnden
tillfördes ytterligare tillfälliga resurser motsvarande omkring
60 nya tjänster.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till
Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisas ett
ramanslag på 51550000 kr. I propositionen anges att behovet
av medel för att nämnden under hela budgetåret 1993/94 skall
kunna behålla nuvarande extraordinära ärendeavverkningskapacitet
uppgår till 70 680 000 kr. Förslaget om lägre anslag bygger på
den osäkerhet i planeringsförutsättningarna som angivits i
propositionen.
Två motioner rör anslaget till Utlänningsnämnden. Ingvar
Carlsson m.fl. (s) anför i motion Sf626 att det är nödvändigt
att nämnden får möjlighet att behålla nuvarande inskolade extra
personalstyrka för att kunna fatta beslut inom rimliga tider och
därmed undvika långa handläggningstider och ökade kostnader för
förläggningsverksamheten. De anser att nämnden skall ges de
resurser som behövs, dvs. ytterligare ca 20000000 kr, och
begär ett tillkännagivande härom (yrkande10). Ian Wachtmeister
och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628 att anslaget bör
kunna reduceras med 25% genom att ärendehanteringen förenklas
och förbud införs mot att med nya argument få sitt ärende prövat
gång på gång i samma instans. Motionärerna begär att anslaget
skall minskas till 40000000 kr (yrkande7).
Utskottet, som vill anmärka att förslaget i motion Sf628 om
förbud mot att med nya argument få sitt ärende prövat gång på
gång i samma instans saknar relevans såvitt avser
Utlänningsnämndens ärendebalans, anser inte att någon minskning
av anslaget kan ske. Utskottet delar däremot regeringens
uppfattning att osäkerheten i planeringsförutsättningarna bör
föranleda försiktighet i fråga om medelsanvisning. Regeringen
har möjlighet att, som tidigare skett, återkomma med begäran om
ytterligare medel. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionerna Sf626 yrkande10 och Sf628 yrkande7 och
tillstyrker regeringens förslag.
Praxissammanställning
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 att
Invandrarverket hittills inte uppdaterat den
praxissammanställning som publicerades våren 1991 och framhåller
vikten av att politiker, press och allmänhet får den insyn som
en praxissammanställning ger. En redovisning av praxis bör
enligt motionärerna finnas för asylbeslut på alla nivåer inkl.
från regeringen, och de begär ett tillkännagivande härom
(yrkande11).
I proposition 1983/84:144 om invandrings- och
flyktingpolitiken underströk föredragande statsrådet starkt
vikten av att gällande regler, riktlinjer, motivuttalanden och
praxis blev föremål för en systematisk dokumentation och
spridning. Statsrådets uttalande i denna del föranledde inte
något uttalande från riksdagens sida (SfU 1983/84:30).
Invandrarverket har i etapper publicerat en sammanställning
över asylpraxis, praxis i fråga om andra tillstånd än sådana som
gäller asyl, och medborgarskapspraxis. Därutöver innehåller
sammanställningen vägledande uttalanden i frågor om tolkning och
tillämpning av utlänningslagen. Avsikten har varit att
sammanställningen skall ses över med jämna mellanrum och i ett
inledande skede tre gånger per år, men att den, om något
inträffar som på ett avgörande sätt förändrar praxis avseende
ett visst land eller viss del av världen, skall kunna justeras
eller kompletteras i det hänseendet även mellan de regelbundna
översynerna.
I regeringens skrivelse anges att Invandrarverket har för
avsikt att uppdatera sin redovisning av praxis i asylärenden.
Vidare anges att Utlänningsnämnden under våren 1992 inlett ett
arbete med en praxisredovisning och att en första del av
nämndens allmänna praxisredovisning i asylärenden kommer ut i
början av år 1993.
Utskottet delar uppfattningen om vikten av att gällande
regler, riktlinjer, motivuttalanden och praxis i asylärenden
systematiskt dokumenteras och finns tillgängliga. Frågan om
redovisning av praxis har emellertid enligt utskottets
uppfattning kommit i ett något annat läge genom
Utlänningsnämndens tillkomst som överinstans, och utskottet vill
i sammanhanget uttala sin tillfredsställelse över att nämnden
börjat publicera en allmän praxisredovisning. Enligt vad
utskottet inhämtat pågår inom Invandrarverket överväganden om
lämplig form för publicering av behövliga praxisanvisningar.
Utskottet, som anser det väsentligt att berörda instanser finner
en lämplig form för publicering av bl.a. vägledande praxis och
riktlinjer, föreslår med det anförda att motion Sf633 yrkande 11
lämnas utan bifall.
Mottagningssystemet för asylsökande
Allmänt
Nu gällande system för mottagande av asylsökande och
flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1
januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att
staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för
flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan
stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för
mottagande av asylsökande och flyktingar. Invandrarverket driver
förläggningar för asylsökande och skall träffa överenskommelser
med kommunerna om att ta emot flyktingar och vissa andra
utlänningar.
Riktlinjerna för flyktingmottagandet ändrades i vissa delar i
samband med dels införande av lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m.fl. (prop. 1987/88:80, SfU17, rskr. 160), dels
beslut om en regionaliserad organisation för Statens
invandrarverk (prop. 1987/88:58, SfU28, rskr. 339). Dessa
förändringar, som syftade till att handläggningen av asylärenden
skulle bli snabbare och säkrare, innebar att så gott som alla
asylsökande först tas emot på en utredningssluss där
asylutredningen genomförs. Därefter överförs de asylsökande som
inte har nära anhöriga i landet till en förläggning, och de
vistas där i avvaktan på beslut i asylärendet. Huvudsyftet med
denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgänglig
under utredningstiden för att möjliggöra en snabb och rationell
handläggning. Den som beviljas uppehållstillstånd skall så snart
som möjligt därefter erbjudas bostad i en kommun.
Kommunerna har ansvar för introduktionen i det svenska
samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige.
Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och för
ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991
(prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Detta system är en del av
ett samlat reformprogram med syfte att underlätta för främst
flyktingar att så snart som möjligt få en fast förankring i
svenskt arbets- och samhällsliv och därmed minska deras beroende
av samhällets stöd. I programmet ingår även en reformerad
svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102,
UbU27) och målinriktad prioritering inom Arbetsmarknadsverket av
tidiga insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare
(se 1989/90:AU11).
Betänkandet (SOU 1992:133) Mottagandet av asylsökande och
flyktingar har nyligen överlämnats till regeringen. Utredaren
har haft till uppgift att se över nuvarande system för
mottagandet och föreslå de regeländringar samt övriga
förändringar som behövs för att motverka långa vistelser i
flyktingförläggningar och för att göra mottagandet mer flexibelt
och mindre kostnadskrävande. Utredaren föreslår att
Invandrarverket i större utsträckning skall köpa tjänster av
entreprenörer, organisationer och privata företag. Även
kommunerna, som ofta har kompetens och erfarenhet när det gäller
mottagande av flyktingar, skall kunna delta i mottagandet av
asylsökande, företrädesvis med ersättning i form av
schablonbidrag. -- Utredaren föreslår inte någon ändring i fråga
om huvudmannaskapet för mottagandet av asylsökande och
flyktingar, utan detta skall även i fortsättningen vara ett
statligt åtagande, och huvudmannaskapet skall ligga hos en
myndighet.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och regeringens
avsikt är enligt budgetpropositionen att förelägga riksdagen en
proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan
genomföras den 1 januari 1994. I detta sammanhang kommer också
att behandlas de förslag som lämnats i betänkandet (SOU 1992:69)
Meningsfull vistelse på asylförläggning.
Statens invandrarverk
Statens invandrarverk är, som nämnts ovan, central
förvaltningsmyndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor
och huvudman på den statliga sidan för överföring och mottagande
av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket skall
bevaka behovet av åtgärder för invandrare och språkliga
minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas organisationer. --
Övriga statliga myndigheter har också ett ansvar för invandrare.
Detta är reglerat i förordningen (1986:856) om de statliga
myndigheternas ansvar för invandrare m.fl. Enligt förordningen
skall myndigheterna under regeringen fortlöpande beakta sitt
ansvar för invandrare och personer som hör till språkliga
minoriteter, och dessas förutsättningar och behov skall alltid
beaktas vid planeringen av myndighetens arbete. Myndigheterna
skall vidare inom ramen för tillgängliga resurser ge invandrare
och personer som hör till språkliga minoriteter en service som
är likvärdig den som ges befolkningen i övrigt och därvid
uppmärksamma att detta kan kräva särskilda åtgärder. För att
främja en effektiv samordning skall myndigheterna informera
Invandrarverket om planerade åtgärder på detta område och, när
anledning finns till det, samråda med verket om hur insatserna
skall utformas.
Invandrarverkets centrala organisation omfattar tre
huvudenheter för resp. tillstånds- och medborgarskapsfrågor,
invandrar- och flyktingfrågor samt administration och
information. Dessutom finns en mindre planeringsavdelning som
fungerar som en verksstab.
Fyra regionkontor svarar för ledningen av
förläggningsverksamheten och det direkta samarbetet med
kommunerna. Regionkontoren träffar överenskommelser med
kommunerna i regionen om flyktingmottagande och samordnar
flyktingarnas bosättning i kommunerna. För handläggningen av
asylärenden, som normalt skall ske vid någon av Invandrarverkets
permanenta utredningsslussar, svarar en tillståndsbyrå/enhet som
ingår i verkets avdelning för tillstånds- och
medborgarskapsfrågor.
Regeringen har beslutat om ändring i instruktionen för
Invandrarverket fr.o.m. den 1 januari 1994. Enligt denna ändring
skall verket vara organiserat i fem avdelningar, varav fyra har
geografiskt avgränsade ansvarsområden. De fyra avdelningarna med
geografiskt avgränsade ansvarsområden skall var och en ansvara
för asylprövning, förläggningsverksamhet, mottagande i övrigt av
asylsökande och flyktingar samt integrationsarbete, och till var
och en av avdelningarna skall vara knutet ett regionalt kontor
och en utredningssluss. Den femte avdelningen skall ansvara för
prövning av medborgarskapsärenden, andra tillståndsärenden än
asylärenden samt vissa integrationsfrågor och ha ett
rikstäckande ansvarsområde. Utöver avdelningarna skall finnas en
verksstab.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf633 att
Invandrarverket har utvecklats till en illa fungerande
byråkratisk koloss och att verket bör bli föremål för en kraftig
nedbantning. Bantningen bör ske genom att asylprövningen förs
över till fristående asylprövningsnämnder, ansvaret för olika
invandrarpolitiska sakfrågor till det departement eller den
myndighet dit frågan hör och mottagandet av asylsökande till
kommunerna. Motionärerna begär att regeringen skall lägga fram
ett förslag om en kraftig nedbantning av verket (yrkande6).
Liknande synpunkter framförs i motion Sf15 av Berith Eriksson
(v), men hon förordar en förutsättningslös genomgång av verkets
olika ansvarsområden och begär en översyn av dessa (yrkande3).
Frågan om fristående asylprövningsnämnder har utskottet
behandlat ovan. Som ovan anges skall varje myndighet inom sitt
ansvarsområde beakta behovet av åtgärder för invandrare. Frågan
om verkets ansvarsområden torde komma att uppmärksammas inom den
parlamentariska kommittén. Som redovisats ovan är
utredningsförslaget om mottagandet av asylsökande nu föremål för
remissbehandling. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna Sf633 yrkande6 och Sf15
yrkande3.
Per-Richard Molén (m) kritiserar i motion Sf611 ett beslut av
Invandrarverkets generaldirektör i slutet av 1992 att placera
regiondirektören för Region Nord i Carlslund. Med tanke på
avståndet -- regionen sträcker sig 130 mil norrut från
placeringsorten -- är placeringen enligt motionären egendomlig
och kan antas medföra administrativa problem, förutom att den
ger anledning till oro för att även regionkontoret för Region
Nord skall flyttas till Carlslund. Motionären anser att en ny
organisationsutredning bör tillsättas, som ser över
Invandrarverkets nuvarande organisation, arbetsrutiner och
kostnadsstruktur, och han begär ett tillkännagivande om
Invandrarverkets regionala organisation.
Utskottet vill till en början framhålla att frågan om
placeringsort för Invandrarverkets tjänstemän lämpligen bör
avgöras inom verket. En översyn av verkets organisation pågår
för närvarande inom verket. Överväganden om invandrarpolitiken
inom den parlamentariska kommittén kan också ge anledning till
förändringar av verkets organisation. Utskottet avstyrker bifall
till motion Sf611.
Från anslaget Statens invandrarverk finansieras verkets
centrala förvaltning i Norrköping, regionkontoren och funktionen
för tillståndsprövning vid utredningsslussarna. Anslaget, som
tidigare betecknades Statens invandrarverks
förvaltningskostnader, ändrar fr.o.m. nästkommande budgetår
beteckning. Posten för tolk- och översättningskostnader i
samband med asylutredningar, som tidigare ingått i detta anslag,
har förts över till anslaget Förläggningskostnader m.m.
För budgetåret 1993/94 föreslås i propositionen att under
anslaget skall anvisas ett ramanslag på 613888000kr.
Regeringen bedömer det vidare enligt propositionen nödvändigt
att Invandrarverket -- liksom under innevarande budgetår -- ges
möjlighet att snabbt kunna anpassa utrednings- och
mottagningskapaciteten till oväntade och kraftiga förändringar i
antalet asylsökande utlänningar och ärendemängder. Verket bör
därför enligt regeringen bemyndigas att vid extraordinära
anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få
överskrida ramanslaget -- utöver sedvanlig anslagskredit -- med
25000000 kr utan föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare
förutsätter ett utnyttjande av bemyndigandet att
förläggningskostnaderna därvid reduceras i en omfattning
motsvarande fyra gånger de ianspråktagna
förvaltningskostnaderna.
Tre motioner berör anslaget till Invandrarverket.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär i motion Sf626 ett
tillkännagivande om att Statens invandrarverk bör tillföras ca
50 000 000 kr för att därigenom minska antalet personer på
förläggningarna (yrkande9).
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628
att det är angeläget att Invandrarverket snabbt arbetar av
inneliggande balanser men bedömer också att verket utan vidare
kan genomföra rationaliseringar motsvarande 10% av anslaget.
De begär att anslaget minskas till 550000000 kr
(yrkande1).
Gudrun Schyman m.fl. (v) hänvisar i motion Fi213 till sitt
förslag att flyktingmottagandet skall flyttas över till
kommunerna och anser att det härigenom skall vara möjligt att
minska anslaget med ca 10%. De begär att anslaget skall
minskas med 120000000 kr (yrkande10).
I fråga om ytterligare medel till Invandrarverket för att
kunna minska antalet personer på förläggningarna som omtalas i
motion Sf626 yrkande 9 utgår utskottet från att regeringen noga
följer utvecklingen och, om så skulle bedömas ekonomiskt och
arbetsmässigt lämpligt, återkommer till riksdagen med begäran om
erforderliga medel.
Som ovan redovisats är ett utredningsförslag om mottagandet av
asylsökande och flyktingar, vari ingår en större roll för
kommunerna i mottagandet av asylsökande, för närvarande föremål
för remissbehandling. Regeringen har angivit sin avsikt att
lägga fram förslag för riksdagen i sådan tid att förändringar av
mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994.
Remissbehandlingen och sedvanlig beredning inom
regeringskansliet bör enligt utskottets mening avvaktas, och
några besparingar inom anslaget dessförinnan i enlighet med
motion Fi213 yrkande 10 anser utskottet inte realistiska. Inte
heller anser utskottet den i motion Sf628 yrkande 1 begärda
besparingen, som inte på något sätt har underbyggts, realistisk.
Utskottet avstyrker med det anförda motionsyrkandena och
biträder regeringens förslag till medelsanvisning. Därutöver
föreslår utskottet att riksdagen godkänner det i
budgetpropositionen angivna bemyndigandet att medge
Invandrarverket att vid extraordinära anspråk på myndighetens
utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget --
utöver sedvanlig anslagskredit -- med 25000000 kr utan
föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare förutsätter ett
utnyttjande av bemyndigandet att förläggningskostnaderna därvid
reduceras i en omfattning motsvarande fyra gånger de
ianspråktagna myndighetskostnaderna.
Förläggningsverksamheten
Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar
utredningsslussar och asylförläggningar, både anläggningar som
ingår i den fasta organisationen och tillfälliga förläggningar
som den fasta organisationen vid behov kompletteras med.
Invandrarverket driver normalt de flesta förläggningar i egen
regi, men en del drivs på entreprenad av organisationer eller
företag. En allmän tendens är också enligt regeringens skrivelse
att allt fler förläggningar drivs i kommunal regi.
Under första halvåret 1992 öppnade Invandrarverket 108 nya
anläggningar (slussannex, förläggningsannex och förläggningar),
bl.a. genom avtal med privata entreprenörer och kommuner. Redan
befintliga anläggningar har också utökats till platsantalet.
Vid månadsskiftet juni/juli 1992 fanns ca 51800 inskrivna på
Invandrarverkets dåvarande 200 slussar och förläggningar. Detta
innebar en ökning med 27700 inskrivna under budgetåret
1991/92. Ökningen fortsatte i ännu högre takt under det första
kvartalet av innevarande budgetår, och verket tvingades under
denna period att öppna en ny mottagningsanläggning i stort sett
dagligen. Vid utgången av september månad 1992 bodde 75700
personer på verkets 240 förläggningar. Den 30 november hade
antalet personer boende på förläggning stigit till ca 77000.
-- Det stora flertalet asylsökande bor på förläggningar med
lägenhetsboende och egen mathållning. Det finns också ett antal
tillfälliga förläggningar som stugbyar och liknande. På verkets
utredningsslussar, där asylsökande vistas kortare tid innan de
får plats på en förläggning, kan formen för inkvarteringar visa
stora variationer. Det kan vara nedlagda institutioner som de
permanenta slussarna Carlslund och Sagåsen. För tillfälliga
slussar används hotellboende, pensionat, militärkaserner och
liknande.
Den genomsnittliga dygnskostnaden under budgetåret 1991/92 var
enligt regeringens skrivelse 360 kr för boende på
utredningssluss resp. 269 kr för förläggningsboende. I summan
ingår mat, husrum, fickpengar (inkl. dagbidraget),
hälsoundersökning, akut sjuk- och tandvård, ävensom personal-
och lokalkostnader (inkl. upprustning och underhåll), barn- och
fritidsverksamhet samt kostnaderna för svenskundervisning och
annan meningsfull vistelse. Den genomsnittliga
flyktingdygnskostnaden, inkl. extraordinära kostnader för sluss-
och förläggningsboende, var 290 kr/dygn för budgetåret 1991/92.
Under hösten 1992 lyckades Invandrarverket sänka kostnaden till
287 kr/dygn. Kostnadssänkningen kan ses mot bakgrund av bl.a.
minskad personaltäthet och en högre beläggningsgrad än tidigare.
En asylsökandes rätt till ekonomiskt bistånd regleras i lagen
(1988:153) och förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande
m.fl. Reglerna innebär bl.a. att den asylsökande har rätt till
fri bostad på förläggning eller -- om han anvisats plats i
kommun -- tillfälligt logi i en genomgångsbostad. Den som har
inkomst av förvärvsarbete skall dock erlägga skäligt belopp för
logi och i förekommande fall kost. En asylsökande har vidare
rätt till ett behovsprövat dagbidrag för att täcka övriga
levnadskostnader upp till en skälig levnadsnivå. Dagbidraget,
som skall täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor,
fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror
samt tidningar och telefon, beräknas per år i procent av
basbeloppet. Därutöver kan särskilt bidrag lämnas för kostnader
som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget
får avse kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott,
medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning
och andra hjälpmedel som är nödvändiga för en dräglig
livsföring. Bidrag kan också lämnas till lokala resor som bedöms
särskilt angelägna.
Reglerna för bistånd åt asylsökande infördes, som påpekas i
regeringens skrivelse, i en tid när flertalet asylsökande fick
stanna i Sverige samt med utgångspunkt från Socialstyrelsens
rekommenderade norm för socialbidrag. Mottagningsförfarandet
präglades då av ett integrationstänkande, vilket också i viss
utsträckning kom att påverka asylbidragets utformning. Andelen
asylsökande som får stanna i Sverige har under senare år minskat
avsevärt. Det mycket stora antalet asylsökande som kommit till
Sverige under senare tid har ställt utomordentligt stora krav på
Invandrarverkets mottagningskapacitet och medfört mycket höga
kostnader. Det kan vidare enligt skrivelsen konstateras att
nivån på socialbidragsnormen har sjunkit i förhållande till
konsumentprisindex under senare år i flertalet kommuner. Många
kommuner har dessutom infört en lägre socialbidragsnorm vid
korttidsbehov. Regeringen beslöt hösten 1992 mot denna bakgrund
och som en del av uppgörelsen med Socialdemokraterna om att
minska de offentliga utgifterna att sänka dagbidraget till
asylsökande. Samtidigt beslöt regeringen också om en begränsning
av hälsoundersökningarna för asylsökande så att omfattning och
innehåll mer anpassas till en riskbedömning för olika grupper.
-- Dagbidraget för ensamstående med egen mathållning uppgår
fr.o.m. februari 1993 till 71 kr.
Som ovan nämnts har utredningen om mottagandet av asylsökande
och flyktingar avlämnat sitt betänkande Mottagandet av
asylsökande och flyktingar och därvid föreslagit att en
organisation byggs upp som i första hand främjar att asylsökande
sedan utredningen gjorts klar bor utanför
förläggningsorganisationen och tar ansvar för sitt eget liv samt
att Invandrarverket i större utsträckning köper tjänster av
entreprenörer, organisationer och privata företag och att
kommunerna skall kunna delta i mottagandet även av asylsökande,
dock företrädesvis med ersättning i form av schablonbidrag. --
Om den asylsökande måste hänvisas till förläggningsboende är
enligt utredaren insprängda lägenheter i vanliga bostadsområden
att föredra ur såväl social som ekonomisk synvinkel. I fråga om
behövligt ekonomiskt bistånd till asylsökande under väntetiden
förordar utredaren att sådant ges i någon form av lån i stället
för som bidrag.
Som också nämnts ovan remissbehandlas betänkandet för
närvarande, och regeringens avsikt är att förelägga riksdagen en
proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan
genomföras den 1 januari 1994.
I regeringens skrivelse framhålls att kritik i olika
sammanhang framförts mot Invandrarverket för att
förläggningsverksamheten är för dyr, därför att verket gjort
dåliga upphandlingar, och att verkets generaldirektör mot denna
bakgrund har tillsatt en fristående utredningsgrupp som skall
analysera och utvärdera samt -- om så är påkallat -- föreslå
förbättringar av metoderna för upphandling och drift av
förläggningsverksamheten. Vidare har regeringen givit
Riksrevisionsverket
(RRV) i uppdrag att granska Invandrarverkets
förläggningsverksamhet i fråga om kostnadseffektivitet och
affärsmässighet vid upphandling av förläggningar, bl.a. om
verket valt de för staten mest fördelaktiga alternativen.
Uppdraget omfattar också kontroll av om det förekommit
fördyrande mellanhänder, uthyrare som inte betalat sina skatter
eller uthyrare som dömts för ekonomisk brottslighet.
Invandrarverkets expertgrupp har avgivit sin rapport till
generaldirektören den 15 mars 1993. Gruppen har konstaterat att
verket successivt förstärkt sin affärskompetens, även om verkets
affärsorganisation totalt sett har varit och alltjämt är
underbemannad. Bristande framförhållning har enligt gruppen
sannolikt medfört negativa kostnadseffekter för verket, liksom
den påtvingade kortsiktigheten i avtalstidernas längd. Tidigare
har också enligt gruppen verkets bristande förmåga att ta till
vara skalfördelarna åtminstone vid några anläggningar medfört
"oskäliga" vinster för uthyraren; däremot har -- jämfört med
tidigare förläggningsalternativ -- verkets flyktingdygnskostnad
i löpande penningvärde stadigvarande minskat.
RRV har den 23 mars 1993 lämnat sin rapport, F1993:5, Vad
kostar Invandrarverkets förläggningar?
RRV:s granskning av kostnadseffektiviteten visar bl.a. att
80% av de i runda tal 80000 asylsökande bor i förläggningar
med eget hushåll, företrädesvis allmännyttans lägenheter och
olika institutioner. Invandrarverket betalar i dessa fall den
hyra som förhandlats fram av bostadsföretagen och
Hyresgästföreningen. Återstående 20% bor med helpension på
slussar bl.a. bestående av hotell och stugbyar. Priset per
flyktingdygn ligger långt under hotellmarknadens normala priser,
vilket främst beror på garanterad hög beläggning.
Boendekostnaderna mätta i kronor per flyktingdygn har
genomgående sänkts under den studerade perioden. Verket har
däremot vissa perioder haft för låg beläggning vilket gett höga
boendekostnader per flyktingdygn. Spridningen av
boendekostnaderna är stor inom resp. förläggningstyp, mellan
förläggningstyperna samt mellan verkets olika regioner. Då det
gäller lägenhetsförläggningar regleras hyresavtalen i
hyreslagstiftningen. I övriga fall har verket ofta använt
standardavtal. Trots detta har RRV hittat avtal med
ofördelaktiga klausuler. Det gäller t.ex. tioårsavtal utan
uppsägnings- och omförhandlingsmöjligheter, vaga formuleringar
om uppsägning och skadestånd samt höga garantiåtaganden.
RRV:s granskning av affärsmässigheten i Invandrarverkets
upphandling av förläggningskapacitet utgår från de krav som
ställs i upphandlingsförordningen samt vissa krav som hänger
samman med den typ av verksamhet som verket bedriver.
Granskningen visar att verket mycket sällan upphandlar slussar
och förläggningar genom ett anbudsförfarande, till viss del
beroende på tidsbrist då det gäller slussplatser där behovet
snabbt kan förändras. RRV kan inte se att det finns samma
tidspress vad gäller förläggningar.
RRV konstaterar att Invandrarverket inte alltid har följt
upphandlingsförordningens krav på kontroll hos
skattemyndigheterna. Under hösten och vintern 1992 har samtliga
regioner påtagligt stramat upp sina rutiner för kontrollen.
Mellan 30 och 40 av verkets ca 300 uthyrare har eller har haft
skatteskulder under de senaste två åren. Ungefär tio uthyrare
har gått i konkurs.
Sammanfattningsvis menar RRV att affärsmässigheten i
Invandrarverkets upphandling har förbättrats över tiden. De
avtal RRV funnit bristfälliga har mestadels skrivits under de
första åren efter decentraliseringen av upphandlingen till
verkets regioner. Befintliga avtal, med vissa undantag, bedöms i
stort vara förmånliga för verket. Mer kan dock göras och RRV
lämnar ett antal förslag till ökad effektivisering av
upphandlingen.
RRV har inte funnit bevis för att Invandrarverket valt för hög
boendestandard. Störst betydelse har verkets boendenorm, som
kan innebära att sex vuxna delar på en trerummare. Detta
innebär ett mycket tätare boende än de normer som vanligtvis
gäller.
RRV:s slutliga bedömning är att en betydande
kostnadseffektivisering kan uppnås genom åtgärder inom
förläggningssystemet. Viktigare är dock att se över hela
asylprocessen. Avgörande för de totala kostnaderna för
förläggningsverksamheten är nämligen dels antalet asylsökande,
dels de långa handläggningstiderna i asylprövningsprocessen.
RRV föreslår bl.a. att asylsökande flyttas till förläggning
efter en à två veckor oavsett om asylförhören är klara eller
inte och att rörliga förhörsgrupper övervägs i stället för
utredningspersonal knuten till slussarna. RRV föreslår även
andra åtgärder, exempelvis att väntetiden för verkställande av
avlägsnandebeslut kortas ned och ett ökat kapacitetsutnyttjande
av betalda slussplatser och förläggningsplatser.
I motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser
motionärerna att Invandrarverket inte bör driva förläggningar i
egen regi utan lägga ut verksamheten på entreprenad till
organisationer och privata företag. Enligt motionärerna har
granskning som genomförts visat på så uppenbara brister, inte
minst i fråga om upphandling av förläggningsplatser, att
resurser bör avsättas för kontinuerlig granskning av verkets
verksamhet och kostnader. De begär ett tillkännagivande härom
(yrkande15). Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Sf17
yrkande 11 att en utredning görs om Invandrarverkets upphandling
av förläggningsverksamhet.
Enligt utskottets uppfattning ger RRV:s rapport inte belägg
för att någon kontinuerlig granskning av Invandrarverkets
verksamhet och kostnader behövs, utöver den som sker inom verket
och inom budgetprocessen. I avvaktan på beredningen av RRV:s
rapport anser utskottet att något ytterligare uppdrag om
granskning av Invandrarverkets upphandling av
förläggningsverksamhet inte behövs. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna Sf17 yrkande11 och Sf22 yrkande15.
I motion Sf604 anser Birger Andersson och Sven-Olof Petersson
(c) att en kartläggning måste göras av ledig
förläggningskapacitet inom stat, landsting och kommun, bl.a.
inom försvarssektorn, och de begär ett tillkännagivande om en
sådan kartläggning av tillgängliga försvarsförläggningar m.fl.
lämpliga lokaler för användning som flyktingförläggningar.
Av den redovisning som lämnats ovan framgår att
Invandrarverket som förläggningar använt såväl nedlagda
institutioner som militärkaserner och annat. Utskottet utgår
från att verket noga inventerar de förläggningsmöjligheter som
finns och anser, särskilt i avvaktan på beredningen av
betänkandet om mottagningen av asylsökande och flyktingar, att
något tillkännagivande i anledning av motion Sf604 inte behövs.
Sysselsättning för asylsökande m.m.
Sedan juli 1992 kan asylsökande, för vilka Invandrarverket
bedömer att verkets beslut i ärendet inte kommer att kunna
fattas inom fyra månader från ansökan, undantas från
skyldigheten att ha arbetstillstånd, och dessa sökande kan
således ta arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Utgångspunkten för Invandrarverkets arbete med att ta fram
riktlinjer för meningsfull vistelse för asylsökande på
förläggning har varit behovet av att få en tydligare och bättre
struktur på den dagliga tillvaron för asylsökande på förläggning
för att motverka passivisering under väntetiden och ge de
asylsökande möjlighet att bättre ta till vara och stärka sina
resurser. Principerna för meningsfull vistelse är att den
asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga livsföring,
också har en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen
och därutöver erbjuds andra former av organiserad sysselsättning
som så långt som möjligt är till nytta för honom/henne oavsett
utgången i asylärendet. Verksamheten skall stimulera till att
utveckla kunskaper i svenska språket och om det svenska
samhället. Invandrarverket har också i ett särskilt projekt
utvecklat formerna för kvalitativa förbättringar inom verkets
barnverksamhet genom aktiv medverkan från föräldrar och andra
vuxna. -- Riktlinjerna erinrar om att informationen till den
asylsökande och verksamheten i övrigt skall utformas så att inte
överdrivna förväntningar skapas om att få stanna i Sverige, och
åtgärder med direkt sikte på integration i det svenska samhället
i princip skall starta först när den asylsökande fått
uppehållstillstånd i Sverige. Målet för den meningsfulla
vistelsen skall vara att "tiden inte skall ha varit bortkastad".
Sysselsättningen för asylsökande kan enligt riktlinjerna bestå
av
att medverka under handledning i förläggningens ordinarie
arbete -- vård av förläggningen,
att medverka/ansvara under handledning i förläggningens
information om det dagliga livet till nyanlända asylsökande,
att som kulturkompetent person medverka under handledning i
förläggningens information ut mot närsamhället,
att ta del av ett studieutbud, via studieförbund eller annan
anordnare, som kan vara till nytta för den enskilde även vid ett
eventuellt återvändande,
att ta del av kursverksamhet anordnad av förläggningen där
även asylsökande kan ingå som resurspersoner,
att delta i konversationssvenska/praktisk vardagssvenska
anordnad via utbildningsanordnare,
att använda praktisk vardagsssvenska naturligt i det dagliga
arbetet vid förläggningen,
att, i mån av plats, delta i förläggningssvenska, om inget
negativt beslut fattats i tillståndsärendet och den enskilde har
önskemål om att ytterligare förkovra sig i svenska språket.
Invandrarverket har i anslutning till riktlinjerna utformat en
idékatalog omfattande bl.a. olika ämnen för studieverksamhet.
Erfarenheterna efter ett års verksamhet med meningsfull
vistelse visar enligt regeringens skrivelse att ungefär 40% av
alla vuxna asylsökande sysselsätts minst fyra timmar per dag med
s.k. självförvaltning av förläggningen, studieverksamhet eller
sysselsättning som anordnas utanför förläggningen.
Utredningen om arbete för asylsökande avlämnade under sommaren
1992 betänkandet (SOU 1992:69) Meningsfull vistelse på
asylförläggning. Förslagen i betänkandet innebär en utveckling
av den verksamhet för meningsfull vistelse för asylsökande på
förläggning som Invandrarverket bedrivit de senaste åren. För
att en sådan utveckling skall bli möjlig har utredaren bedömt
att man måste skapa nya arbetstillfällen utanför förläggningarna
för asylsökande på områden som av olika skäl inte utnyttjas av
den öppna arbetsmarknaden. Samverkan måste äga rum mellan
förläggningarna, berörda lokala fackliga organisationer och
länsarbetsnämnden i syfte att få sådana arbetstillfällen till
stånd, och utredaren föreslår att verksamheten regleras i en
särskild lag om arbete för asylsökande som vistas på
asylförläggning. Som exempel på lämpliga arbetstillfällen nämns
att det finns ett i det närmaste obegränsat antal arbetsobjekt
inom den i skogsstyrelsens regi bedrivna natur-, landskaps- och
kulturminnesvården. Vidare nämns praktik- eller studieplatser
som avser skötsel av fastigheter och markområden i anslutning
till förläggningarna, köks- och städarbete inom kommunal och
landstingskommunal sjuk- och omsorgsvård, arbeten med städning
av bussar och tåg, ideellt arbete åt föreningar av olika slag
liksom ett flertal varierande sysslor hos familjeföretag,
enskilda företag och enskilda personer. En asylsökande som utför
arbete viss minsta tid föreslås få viss ersättning utöver
dagbidraget, medan den som utan giltigt skäl avvisar erbjudet
arbete skulle få motsvarande nedsättning av dagbidraget.
Som ovan nämnts har utredningen om mottagandet av asylsökande
och flyktingar avlämnat sitt betänkande Mottagandet av
asylsökande och flyktingar och därvid föreslagit att en
organisation byggs upp som i första hand främjar att
asylsökande, sedan utredningen gjorts klar, bor utanför
förläggningsorganisationen och tar ansvar för sitt eget liv.
Även i denna utredning har tagits upp frågan om sysselsättning
under förläggningsvistelse. I betänkandet föreslås att den som
vistas på förläggning och som inte får arbete på den öppna
arbetsmarknaden skall vara skyldig att delta i arbetet på
förläggningen som ersättning för mat och husrum. En asylsökande
skall vidare vara skyldig att delta i den svenskundervisning som
han får tillgång till via förläggningen. Denna undervisning bör
inte ske inom ramen för den lagbundna undervisningen utan i
annan form. Invandrarverket måste därutöver söka ordna andra
former för meningsfull sysselsättning för asylsökande med
målsättningen att asylsökande skall ha sådan sysselsättning
under normal arbetstid, dvs. 40 timmar i veckan. Den som utan
giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning
föreslås få reducerat ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle.
Utredaren anser att den asylsökande redan i samband med
grundutredningen måste upplysas om att bl.a. indraget bistånd
kan bli konskevensen för den som inte inställer sig för
utredning. Vidare bör även den som har andra inkomster eller
tillgångar än inkomster av förvärvsarbete kunna åläggas att
betala för logi på en förläggning. Utredaren föreslår också ett
system med lån i stället för bidrag, vilket skulle fylla de krav
som bör kunna ställas på ett biståndssystem. Det förutsätter att
lånesystemet utformas så att en asylsökande själv kan välja att
vara skuldfri när asylärendet är avgjort, oavsett hur lång tid
detta tar. Det skulle ske i den formen att den asylsökande ges
möjlighet att betala av lånet under väntetiden genom arbete
eller deltagande i annan meningsfull syssselsättning under denna
tid. En skuld skulle då föreligga endast för den som utan
giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning.
Betänkandet Meningsfull vistelse på asylförläggning har
remissbehandlats, och betänkandet Mottagandet av asylsökande och
flyktingar remissbehandlas för närvarande. Regeringens avsikt är
enligt budgetpropositionen att förelägga riksdagen en
proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan
genomföras den 1 januari 1994.
Margareta Viklund (kds) anser i motion Sf623 att en verksamhet
liknande skolornas praktiska yrkesorientering skulle kunna
prövas för asylsökande. Personer utan nämnvärda kunskaper i
svenska skulle kunna medverka med olika sysslor vid
skolbespisningar och i ålderdomshem, servicehus etc. Boende på
Invandrarverkets förläggningar skulle också kunna vara till stor
hjälp vid fritidshem och daghem genom att delta i olika
aktiviteter. Verksamhet av det nämnda slaget skulle vara till
nytta både för de asylsökande och svenskar och hjälpa till att
skapa kontakt mellan dem. En praktisk yrkesorientering och
utbildning för asylsökande kan också vara till stor nytta för de
flyktingar som avser att återvända till sina hemländer; en väl
strukturerad praktisk yrkesorientering skulle avsevärt kunna
underlätta deras repatriering, och i en fördjupad
vidareutbildning kan också ingå en politisk/demokratisk
orientering om hur man bygger upp ett land som är helt utslaget.
Motionären begär tillkännagivanden om vad hon anfört om praktisk
yrkesorientering för asylsökande (yrkande 1) och om praktisk
yrkesorientering och utbildning riktad till flyktingar som avser
att återvända till sitt hemland (yrkande 2).
Ines Uusmann och Björn Ericson (s) anför i motion Sf629 att
väntetiden för asylsökande skulle kunna användas konstruktivt
för att förstärka deras yrkes- och samhällskunskaper, vilket
också skulle öka deras möjligheter att senare återvända till
sitt eget samhälle med bättre förutsättningar. Som exempel nämns
i motionen att de asylsökande skulle kunna förbättra sina
yrkeskunskaper, förkovra sig i den svenska samhällsmodellen, så
att de ur den kan forma modeller för tillämpningen i det egna
landet, och bättra på kunskapen om det egna landet och det egna
språket. Motionärerna anser att det med ett otraditionellt
angreppssätt skulle krävas relativt små insatser; exempelvis
skulle bildningsförbunden kunna ta till vara lokal kompetens
inte minst bland arbetslösa. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om utbildningsmöjligheter för asylsökande.
Av vad som ovan redovisats anser utskottet framgå att stor
uppmärksamhet har ägnats åt frågan om meningsfull sysselsättning
för asylsökande och att uppmärksamheten omfattar behovet av
meningsfullhet även för den händelse den asylsökande kommer att
få återvända hem. Utskottet anser att beredningen av
betänkandena om mottagandet av asylsökande och flyktingar och om
meningsfull sysselsättning bör avvaktas, varför motionerna Sf623
yrkandena 1 och2 och Sf629 inte påkallar någon riksdagens
åtgärd.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf22
att de som vistas på förläggning skall delta i dagliga sysslor
och i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen
eller i anslutning till den. De som inte deltar i anbefallt
arbete eller uteblir från svenskundervisning eller som håller
sig undan utredning bör enligt motionen få vidkännas "ett rejält
avdrag" på dagbidraget, och motionärerna begär ett
tillkännagivande om detta (yrkande 5).
Frågan om avdrag på dagbidraget för asylsökande i vissa fall
behandlas som ovan framgår i betänkandet Mottagandet av
asylsökande och flyktingar. Utskottet anser att beredningen av
betänkandet bör avvaktas även i denna del, varför inte heller
motion Sf22 yrkande5 påkallar någon riksdagens åtgärd.
Hälso- och sjukvård m.m.
Flyktingar och andra invandrare som folkbokförts i Sverige har
rätt till samma hälso- och sjukvård som befolkningen i övrigt.
Kostnaderna betalas på samma sätt som för befolkningen i övrigt
genom sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan. För
asylsökande och andra utlänningar som saknar uppehållstillstånd
gäller att de endast har rätt till akut sjukvård, akut tandvård,
förlossningsvård och vård vid abort. Enligt förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar
och vissa andra utlänningar har sjukvårdshuvudmännen i fråga om
asylsökande rätt till ersättning av staten genom Invandrarverket
för akut- och förlossningsvård samt för vård vid abort.
Ersättningens storlek bestäms enligt riksavtalet för hälso- och
sjukvård. Invandrarverket kan ersätta kostnader för akut
tandvård och för medicin inom ramen för bestämmelserna om
särskilt bidrag, och verket får vidare ersätta kostnaderna för
hälsoundersökning av asylsökande.
Akutvård tolkas i överensstämmelse med den definition som
anges i 4§ hälso- och sjukvårdslagen. I Socialstyrelsens
allmänna råd (1988:8) om hälsovård för flyktingar och
asylsökande anges några riktlinjer för vad som avses med
akutvård. Avgörande vid bedömningen är om en fördröjning av
vårdinsatserna kan leda till negativa följder för patienten --
varvid bl.a. poängteras att psykiska symtom och störningar som
ångest och depressioner kräver akuta åtgärder -- och att vid
bedömningen hänsyn måste tas till patientens möjligheter att få
vård inom en nära framtid. Den asylsökandes behov av vård måste
bedömas i perspektivet av att det kan dröja flera månader innan
han har möjlighet att få annan vård än akutvård och att detta
har särskilt stor betydelse när det gäller barn.
I råden anges vidare att hälsovården för asylsökande skall
inledas med en hälsoundersökning så snart som möjligt efter
personens ankomst till Sverige. När det gäller barn bör
hälsoundersökningen i allmänhet innefatta läkarundersökning.
Hälsoundersökningen bör ses som en familjeutredning där
undersökning av barn och föräldrar så långt möjligt samordnas.
Barn under sju år bör dessutom snarast få kontakt med
barnhälsovården så att en barnhälsovårdsjournal kan upprättas.
Skolbarn bör på samma sätt få kontakt med skolhälsovården.
Gravida kvinnor bör också enligt råden erbjudas en
läkarundersökning och snarast få kontakt med mödravården, där en
mödrahälsovårdsjournal skall upprättas. I fråga om gynekologiska
undersökningar anges att flyktingar och asylsökande bör
informeras om möjligheten att genomgå gynekologisk hälsokontroll
men det påpekas också att denna undersökning kan vara känslig.
Socialstyrelsen redovisade i april 1991 ett regeringsuppdrag
att följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsoläget
hos flyktingbarn och flyktingungdomar i Sverige. Styrelsen
framhöll att det fanns rapporter om att gällande regler om
asylökande barns rätt till akut sjukvård tolkas godtyckligt och
föreslog att regeringen skulle ta initiativ till en närmare
utredning om vidgad rätt till hälso- och sjukvård, inkl.
tandvård, för asylsökande barn.
Socialstyrelsen håller för närvarande på med en revidering av
de allmänna råden om hälso- och sjukvård för flyktingar och
asylsökande.
Det har enligt regeringen funnits flera skäl att begränsa
hälsoundersökningarna. Det har visat sig att det är mycket
sällan man påträffar några smittsamma eller andra sjukdomar
genom de omfattande provtagningsprogram som hittills genomförts.
Provtagningarna bör i stället differentieras och anpassas med
hänsyn till att förhållandena och riskerna för ohälsa i hög grad
skiljer sig mellan olika asylsökande och flyktingar, bl.a.
beroende på varifrån de kommer. Regeringen har nyligen -- efter
anmälan i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera
den svenska ekonomin -- beslutat om en begränsning av
hälsoundersökningarna så att omfattning och innehåll mer
anpassas till en riskbedömning för olika grupper.
I det ovan nämnda betänkandet Mottagandet av asylsökande och
flyktingar anser utredaren att asylsökande även fortsättningsvis
skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård men att
tillgången inte skall vara större än för befolkningen i övrigt
och att asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga
vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en
realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör de
enligt utredaren betala för sina sjuk- och tandvårdsbesök på
samma sätt som övriga i samhället gör.
Föredragande statsrådet anmäler i budgetpropositionen att hon
anser att vissa regeländringar i fråga sjukvårdskostnaderna är
angelägna och att hon avser att återkomma till regeringen med
förslag om att någon form av egenavgift införs och att reglerna
för ersättning av sjukvårdskostnader ändras så att
Invandrarverket inte är tvingat att följa det s.k. riksavtalet.
Genom att verket på vissa håll i landet är en mycket stor "kund"
hos sjukvårdshuvudmannen torde det i vissa fall enligt
föredraganden vara möjligt att träffa avtal med enskilda
landsting om en lägre ersättningsnivå än vad som anges i
riksavtalet. Riksdagens godkännande begärs av aviserade
regeländringar för sjukvårdsersättningar.
I motion Sf22 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)
att asylsökande och flyktingar bör betala vanlig patientavgift
för sjuk- och tandvård för att dämpa överkonsumtion av sjukvård,
och de begär ett tillkännagivande härom (yrkande 12).
Utskottet har inte någon erinran mot det i propositionen
begärda godkännandet av aviserade regeländringar. Härigenom
tillgodoses i viss mån motion Sf22 yrkande12, och utskottet
vill i övrigt hänvisa till den fortsatta beredningen av
betänkandet Mottagande av asylsökande och flyktingar och det
däri givna förslaget om avgifter vid sjuk- och tandvårdsbesök.
Lena Boström (s) hänvisar i motion Sf634 till FN:s
barnkonvention och kritiserar dess tillämpning i asylärenden.
Hon anser att under den senaste tiden svenska myndigheter gjort
en allt snävare tolkning av förpliktelserna enligt
barnkonventionen mot barn som är flyktingar och asylsökande.
Motionären nämner i motionen tre att-satser -- att regeringen
erkänner att barnkonventionen är tillämplig även för de
asylsökande barnen, att flyktingbarn på förläggningarna får
adekvat hälso- och sjukvård samt rehabilitering (inbegripet
lekmöjligheter), att barns yttranderätt i asylländerna
garanteras. Hon begär ett tillkännagivande om tillämpningen av
barnkonventionen i samband med asylärenden.
I motion Sf625 av Gustaf von Essen (m) framhålls vikten av
tidiga insatser för flyktingbarn med handikapp eller skador som
medför försenad utveckling, vare sig barnet och dess familj får
stanna i Sverige eller inte. Motionären begär att
Socialstyrelsen skall kartlägga omfattningen av
utvecklingsstörda flyktingbarns behov och att förslag till
åtgärder skall läggas fram för riksdagen.
Efter godkännande av riksdagen trädde FN-konventionen om
barnets rättigheter i kraft för Sveriges del den 2 september
1990. I enlighet med sina förpliktelser enligt konventionen har
Sverige år 1992 lämnat en första rapport till FN om hur Sverige
följer konventionens bestämmelser. Rapporten har granskats av
FN:s särskilda kommitté för barnens rättigheter, som också
avlämnat sina synpunkter. Såvitt avser rätten till sjukvård för
asylsökande barn vill utskottet hänvisa till vad som ovan
anförts om asylsökandes rätt till sådan vård, bl.a. om
tolkningen av akutbegreppet såvitt avser barn. I övrigt vill
utskottet i fråga om såväl den motionen som motion Sf625 hänvisa
till Socialstyrelsens pågående revidering av sina allmänna råd
och till beredningen av förslagen i betänkandet Mottagande av
asylsökande och flyktingar. I avvaktan på denna beredning
avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf625 och Sf634.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Ju618 att en så stor
andel som 20--25 % av de asylsökande har varit utsatta för
tortyr och att många har grava fysiska och psykiska skador.
Motionärerna kritiserar att dokumentationen är bristfällig och
sporadisk och att de flesta flyktingar med tortyrskador aldrig
blir föremål för sakkunnig utredning och aldrig får någon
behandling. Motionärerna anser det nödvändigt att medel anslås
för ett centrum på nationell nivå för diagnostisering och
dokumentation av tortyrskador, förslagsvis med anknytning till
Karolinska sjukhuset, och medel bör tas från
förläggningsverksamheten, vilket enligt motionärerna är möjligt
om kommunerna tar över förläggningsverksamheten. Landstingen bör
ges erforderliga medel för behandling av tortyrskadade och
behovet av utbildade läkare och annan sjukvårdspersonal
undersökas. Motionärerna begär dels ett förslag om inrättande av
ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador
(yrkande3), dels att medel omfördelas från anslaget för
förläggningskostnader till landstingen för behandling av
tortyrskadade.
Två motioner tar upp frågan om åtgärder för kvinnor som
utsatts för våldtäkt i bl.a. Bosnien-Hercegovina. Viola
Furubjelke m.fl. (s) hänvisar i motion U627 till vad som
framkommit om att muslimska kvinnor i Bosnien-Hercegovina
utsatts för systematiska våldtäkter och begär att kvinnor som
söker asyl i Sverige tillsammans med barn som blivit följden av
sådan våldtäkt skall erbjudas specialisthjälp för att komma över
sina svåra upplevelser (yrkande4). Margareta Viklund (kds)
hänvisar i motion Sf605 också till situationen i
Bosnien-Hercegovina. Eftersom det inte finns någon kunskap om
eller statistik över hur många kvinnor och barn som blivit
utsatta för systematiska våldtäkter och som finns i vårt land,
anför motionären att antalet kvinnor i Sverige från
Bosnien-Hercegovina och Kroatien behöver kartläggas
(yrkande1), att särskilda team med bl.a. läkare och psykologer
bör inrättas för att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för
framför allt systematiserade våldtäkter (yrkande3), och att
hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar bör
omfatta även gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor
från det forna Jugoslavien (yrkande2).
Som nämnts ovan i avsnittet om invandringsfrågor har utskottet
hört två läkare med kunskaper om situationen för våldtagna
kvinnor i det tidigare Jugoslavien, och statsrådet Alf Svensson
har i ett frågesvar den 9 februari 1993 redogjort för vilka
åtgärder som regeringen är beredd att vidta till vård och stöd
för massvåldtäkternas offer.
Bl.a. med anledning av vad de båda läkarna uppgett bl.a. om
svårigheterna för de våldtagna kvinnorna att berätta om sina
upplevelser vill utskottet framhålla att någon systematisk sådan
kartläggning som begärs i motion motion Sf605 kan vara förenad
med problem, vilket inte hindrar att ansvariga myndigheter kan
behöva försöka bilda sig en uppfattning i frågan. I
Socialstyrelsens allmänna råd anges som ovan återgivits att
information skall ges om gynekologisk hälsokontroll men påpekas
också att sådana undersökningar kan vara känsliga samt att
gravida kvinnor bör erbjudas läkarundersökning. Christina
Doctare har i sin berättelse för utskottet också framhållit
behovet av stöd och hjälp -- förutom av professionell medicinsk
personal -- av en förstående omgivning med rätt språk- och
kulturbakgrund. Utskottet utgår från att vederbörande
myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt försöker
tillgodose detta behov och föreslår att riksdagen lämnar motion
Sf605 yrkandena 1 och 2 utan bifall.
Psykiatriutredningen har i sitt nyligen avlämnade betänkande
(SOU1993:3) Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade
flyktingar m.fl. redogjort för pågående verksamheter i landet
samt förordat att staten skall ta ett mer övergripande ansvar
genom att skapa en verksamhet på nationell nivå som stöd för
flyktingar och invandrare med tortyrskador och andra traumata.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet anser
att beredningen av betänkandet bör avvaktas och motionerna Sf605
yrkande 3, U627 yrkande 4 och Ju618 yrkande3 därmed lämnas
utan bifall.
Medelsanvisning
Från anslaget Förläggningskostnader m.m. finansieras
Invandrarverkets förläggningsverksamhet med utredningsslussar
och asylförläggningar. Även verkets tolk- och
översättningskostnader för verksamheten med asylprövningar skall
fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras från detta anslag.
Regeringen begär i budgetpropositionen ett förslagsanslag på
6407000000 kr.
Behovet har beräknats efter ett antal asylsökande under
budgetåret om 30000 och ett genomsnittligt antal belagda
platser på förläggningarna om 62000 med en genomsnittlig
dygnskostnad om 281kr. Dygnskostnaden har beräknats med hänsyn
till de besparingsåtgärder i form av sänkt dagersättning till de
asylsökande och mindre omfattande hälsoundersökningar som
nyligen beslutats. Vid bedömningen har också räknats med att
förläggningarnas sjukvårdskostnader bör kunna reduceras med
minst 10%. Resultatet av Riksrevisionsverkets granskning av
kostnadseffektiviteten vid Invandrarverkets anskaffningar av
förläggningskapacitet kan enligt regeringen komma att initiera
ytterligare sänkningar av dygnskostnaderna vid utredningsslussar
och förläggningar. Vid bedömningen har regeringen också beaktat
att Invandrarverket framdeles skall svara för hela kostnaden för
skolundervisning för asylsökande barn som vistas på förläggning.
Medelsanvisningen tas upp i flera motioner.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) kräver i motion Sf626 ett program
för att minska antalet asylsökande i förläggningar under
kommande år. Motionärerna vill anslå medel för detta och kräver
att regeringen lägger fram förslag om hur dessa medel skall
användas, inkl. de förslag om lagändringar som kan krävas för
att påskynda asylprövningen. Motionärerna anser att
Invandrarverket bör kunna teckna ytterligare avtal med
kommunerna om mottagning av flyktingar med uppehållstillstånd om
så skulle behövas, och de föreslår att -- med ett ökat
beslutsfattande både hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden
och som en följd av minskat antal personer på förläggningarna --
förläggningsanslaget skall minskas med 600 000 000 kr
(yrkande11).
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begär i motion Sf628
(yrkande 2) att anslaget reduceras till 3300000000 kr
genom att dygnskostnaden sänks till mycket lägre nivå och
skärpta asylregler minskar antalet asylsökande.
Gudrun Schyman m.fl. (v), som i motion Sf633 anför att
mottagandet av asylsökande bör flyttas över till kommunerna av
bl.a. ekonomiska skäl och begär ett tillkännagivande om detta
(yrkande8), hänvisar till detta i motion Fi213 och begär att
anslaget minskas med 1200000000 kr (yrkande11).
I den ovan nämnda motion Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att medel omfördelas från anslaget för
förläggningskostnader till landstingen för behandling av
tortyrskadade i enlighet med vad som anförs i motionen
(yrkande4).
Frågan om en förändring av mottagningssystemet för asylsökande
behandlas som ovan framgått i betänkandet Mottagandet av
asylsökande och flyktingar, och betänkandet remissbehandlas för
närvarande. En allmän tendens är enligt regeringens skrivelse
att allt fler förläggningar numera drivs i kommunal regi. Någon
sådan förändring av systemet som begärs i motionerna Sf633
yrkande 8 och Fi213 yrkande 11 kan enligt utskottets uppfattning
inte minska anslagsbehovet redan den 1 juli 1993. I fråga om det
i motion Sf626 yrkande 11 begärda programmet för att minska
antalet asylsökande i förläggningar och förslag med behövliga
lagändringar för att påskynda asylprövningen utgår utskottet
från att regeringen kontinuerligt följer vad som kan göras för
att påskynda handläggningen, och i fråga om mer omfattande
program med lagändringar för asylprövningen, kan ett sådant
program enligt utskottets uppfattning inte läggas fram i sådan
tid att det kan påverka anslagsbehovet för nästkommande budgetår
utan bör övervägas inom ramen för den ovan nämnda
parlamentariska kommitténs arbete. Detsamma gäller de i motion
Sf628 yrkande 2 begärda skärpta asylreglerna. -- Någon sänkning
av anslaget i förhållande till vad regeringen föreslagit kan
således enligt utskottets uppfattning för närvarande inte anses
realistisk, och därmed kan inte heller någon sådan omfördelning
av medel som begärs i motion Ju618 yrkande4 ske. -- Utskottet
tillstyrker med det anförda regeringens förslag till
medelsanvisning.
Invandrar- och integrationsfrågor
Allmänt om invandrarpolitiken
Som redovisats i inledningen till detta betänkande omfattar
invandrarpolitiken sådana åtgärder som samhället vidtar för att
underlätta invandrares, inkl. flyktingars, introduktion och
integrering i det svenska samhället. Målen för
invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas
i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986
fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop.
1985/86:98, SfU20, rskr. 301). Målen syftar till lika
rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till
den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för
den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla
det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som
i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans,
solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung.
Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och
samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för
etnisk intolerans.
Revisorerna konstaterar i sitt förslag att gruppen invandrare
i dag har en sammansättning och bakgrund som i många avseenden
skiljer sig från de förhållanden som rådde för 15 år sedan när
den nuvarande invandrarpolitiken lades fast. De ekonomiska och
arbetsmarknadsmässiga förutsättningarna för integrationen i det
svenska samhället har även förändrats. Revisorerna anser att det
finns anledning att se över invandrarpolitiken mot bakgrund av
Sveriges närmanden mot EG och EES-avtalet. Revisorerna föreslår
att en genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken görs.
Översynen bör ske i form av en särskilt tillkallad utredning. I
översynen bör man göra en genomgång av invandrarpolitikens mål
och medel, belysa kopplingen till andra politikområden såsom
arbetsmarknads- och socialpolitiken samt utformningen av
enskilda invandrarpolitiska åtgärdssystem som
hemspråksundervisning, svenska för invandrare och det nya
statsbidragssystemet till kommunerna. I översynen bör man beakta
resultaten av pågående utredningsarbete rörande utlänningslagen
och asylfrågorna, inte minst vad gäller att beivra brottslighet
bland invandrare och asylsökande.
Sinikka Bohlin m.fl. (s) anför i motion Sf16 i denna del att
revisorernas förslag om en övergripande översyn av hela
invandrarpolitiken är bra. De framhåller i motionen att
invandrarpolitiken behöver debatteras, utsättas för regelbundet
återkommande demokratisk granskning, precisering och översyn av
de instrument som behövs för politikens måluppfyllelse. Ett
ytterligare tungt vägande argument för en sådan översyn är den
ökade gemensamma arbetsmarknad som följer av ett EES-avtal.
Även Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) instämmer i motion Sf17 i
revisorernas krav på en ordentlig och allsidig översyn av
invandrarpolitiken. I motionen citeras en gemensam skrivelse
till regeringen från generaldirektörerna för
Arbetsmarknadsverket och Statens invandrarverk. Motionärerna
anför att en hel del i skrivelsen är värt att beakta.
Motionärerna begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om vad som
anförts om en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det behövs en
översyn av invandrarpolitiken. Det har gått en lång tid sedan
målen för den svenska invandrarpolitiken senast lades fast.
Samhällsförändringar går allt snabbare och omvärlden får allt
större betydelse för den inhemska politiken också på det
invandrarpolitiska området. Emellertid har regeringen, efter det
att revisorernas förslag redovisats, beslutat att tillsätta en
parlamentarisk kommitté som skall se över bl.a.
invandrarpolitiken. Av kommitténs direktiv framgår att kommittén
fått i uppdrag att se över flera av de förslag som revisorerna
lämnat. Utskottet finner att såväl revisorernas förslag
beträffande en översyn av invandrarpolitiken som motionerna Sf16
i denna del och Sf17 yrkande 7 således blivit tillgodosedda.
Ersättning till kommunerna m.m.
Ersättningssystemet
Som ovan redovisats har kommunerna ansvar för introduktionen i
det svenska samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i
Sverige. Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och
för ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991
(prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Detta system är en del av
ett samlat reformprogram med syfte att underlätta för främst
flyktingar att så snart som möjligt få en fast förankring i
svenskt arbets- och samhällsliv och därmed minska deras beroende
av samhällets stöd. I programmet ingår även en reformerad
svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102,
UbU27) och målinriktad prioritering inom arbetsmarknadsverket av
tidiga insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare
(se 1989/90:AU11).
I det nya systemet för ersättning till kommunerna har
ersättningarna för ekonomiskt bistånd till flyktingar och
huvuddelen av övriga bidrag till kommunerna lagts samman i en
schabloniserad engångsersättning som räknas upp årligen med
hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen. Bestämmelser om
ersättning finns i förordningen (1990:927) om statlig ersättning
för flyktingmottagande m.m. För år 1993 uppgår ersättningen till
138300 kr för en flykting som fyllt 16 år och 84800 kr för
ett barn under 16 år. Halvt schablonbelopp lämnas till den
kommun som först tar emot flyktingen och gör en plan för hans
eller hennes introduktion. Beloppet betalas ut kvartalet efter
att flyktingen anlänt till kommunen. Om flyktingen bor kvar i
kommunen i minst sex månader får kommunen ytterligare ett halvt
schablonbelopp. Ersättningen skall täcka kommunens kostnader för
bl.a. ekonomiskt bistånd, bostad, introduktion,
svenskundervisning samt tolkar och administration.
Särskilda beräkningsgrunder gäller för ersättning vid
flyttning till en annan kommun än mottagningskommunen. Om en
flykting flyttar till en annan kommun inom sex månader får
den nya kommunen ett helt schablonbelopp under förutsättning att
flyktingen bor kvar där minst sex månader.
Schablonersättningen utgår för mottagning av s.k.
kvotflyktingar, konventionsflyktingar, krigsvägrare, de
facto-flyktingar och utlänningar som fått uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Ersättning utgår också för andra utlänningar
som placerats ut från Invandrarverkets förläggningar till en
kommun. Schablonersättning lämnas i princip också för alla som
får uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en person
som mottagits som flykting, under förutsättning att den anhörige
anlänt inom två år från det att den först anlände togs emot i en
kommun.
Kommuner som träffat överenskommelse med Invandrarverket om
flyktingmottagande får utöver schablonersättningen en
grundersättning för sin basorganisation. Grundersättningen
motsvarar schablonersättningen för tre vuxna flyktingar, dvs.
för närvarande 414900 kr.
För handikappade och äldre flyktingar har i princip tidigare
ersättningssystem behållits, vilket innebär att kommunerna får
ersättning för kostnader för socialbidrag som utges till
flyktingar som vid tiden för uppehållstillstånd var över 60 år
eller som inte kan försörja sig på grund av sjukdom eller
handikapp som förelåg vid ankomsten till Sverige eller som har
samband med situationen som flykting. Ersättning lämnas enligt
det nya systemet också för kommunernas kostnader för social
hemhjälp och färdtjänst och ett halvt schablonbelopp utges vid
inflyttningen till kommunen.
Efter prövning i varje enskilt fall finns det i det nya
ersättningssystemet möjlighet för kommunerna att erhålla
ersättning för vissa typer av extraordinära kostnader. Sådana
kostnader kan vara att kommunerna vidtar särskilda
kostnadskrävande åtgärder för att få fram fler bostäder till
flyktingar, kostnader för tolkar vid mottagning av ny
flyktinggrupp eller kostnader för åtgärder för ett mycket stort
antal flyktingar under kort tid. Bidrag kan också lämnas till
kommuner som har betydande merkostnader till följd av att man
tagit emot flyktingfamiljer med många minderåriga barn eller
särskilt resurskrävande flyktinggrupper, t.ex. med stor andel
analfabeter.
Enligt det fram till den 1 januari 1991 gällande
ersättningssystemet fick kommunerna ersättning för de faktiska
kostnaderna för sådan ekonomisk hjälp som enligt
socialtjänstlagen (1980:620) lämnats till flyktingar och andra
utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl
samt till flyktingens make eller maka och hemmavarande ogifta
barn under 18 år. Ersättning utgick under det år
uppehållstillstånd beviljades samt för ytterligare tre år.
Därutöver utgick vissa ytterligare bidrag till kommunerna. För
åren 1991--1993 lämnas till kommunerna en schablonberäknad
ersättning för ekonomisk hjälp enligt 6§ socialtjänstlagen
till vissa flyktingar och andra utlänningar som beviljats
uppehållstillstånd under åren 1988--1990. Därutöver lämnas inom
ramen för anvisade medel särskild ersättning till kommuner som
bl.a. på grund av stor inflyttning av flyktingar från andra
kommuner under år 1991 bedöms få väsentligt lägre ersättning för
sina socialbidragskostnader än vad som skulle ha utgått enligt
tidigare bestämmelser.
För asylsökande och andra utlänningar som vistas i en kommun i
väntan på beslut om uppehållstillstånd utgår ersättning för
bistånd som lämnats enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.
Ersättning lämnas vidare för kostnader för asylsökande barn som
fått vård enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga,
kostnader för transporter av asylsökande till utredningsslussar
och förläggningar och kostnader för asylsökandes hemresor i
vissa fall. Invandrarverket ersätter också kommunerna för
kostnader för genomgångsbostäder till asylsökande och för vissa
extraordinära kostnader. Motsvarande ersättningsregler gäller
även för en utlänning som fått uppehållstillstånd men som
alltjämt vistas på en statlig förläggning för asylsökande eller
tillfälligt i en kommun i avvaktan på placering.
Som ovan nämnts berör betänkandet Mottagandet av asylsökande
och flyktingar även mottagningen av flyktingar i kommunerna.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller vidare en lag (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar. Enligt den lagen har kommunerna möjlighet att under
en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i stället för
socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas
av det kommunala flyktingmottagandet. Som förutsättning för att
introduktionsersättning skall beviljas gäller att flyktingen
följer den introduktionsplan som upprättats av kommunen efter
samråd med den enskilde flyktingen.
Riksdagens revisorer tar i sitt förslag upp frågan om
utbetalning av schablonersättningen. De anför att de finner
det olämpligt att full schablonersättning utbetalas redan efter
sex månader. Normalt har då introduktionsplanen för flyktingen
inte hunnit genomföras. Vidare händer det att flyktingar flyttar
till en annan kommun efter sex månader, vilket innebär en
ekonomisk vinst för den första kommunen. Revisorerna finner det
angeläget att regeringen prövar förutsättningarna att bättre
anpassa villkoren för utbetalning av schablonersättningen till
kommunerna till de krav som bör kunna ställas på
resultatuppfyllelse och kostnadseffektivitet. I sammanhanget
vill revisorerna betona vikten av att rutinerna för utbetalning
utformas så att kommunerna så snabbt som möjligt kan disponera
de medel de är berättigade till.
Som aviserats i budgetpropositionen har chefen för
Kulturdepartementet i januari 1993 beslutat tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av vissa regler i
förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. i
syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa
mellan kommuner. Översynen skall främst avse reglerna om
utbetalning av schablonersättningen till den kommun där en
utlänning först tas emot och om ersättning för utlänningar som
flyttar till annan kommun inom arton månader från mottagandet i
den första kommunen. Översynen kan också omfatta reglerna om
grundersättning till kommuner som träffat överenskommelse med
Statens invandrarverk om mottagande av flyktingar och andra
utlänningar samt andra delar av ersättningssystemet i den mån
det anses behövligt med hänsyn till syftet med översynen.
Arbetsgruppen skall vidare ta del av de förändringar vad gäller
mottagandet av asylsökande som föreslagits i betänkandet
Mottagandet av asylsökande och flyktingar samt överväga vilket
behov av förändringar av reglerna för ersättning till kommunerna
för asylsökande som kan uppstå om dessa förslag genomförs. -- I
arbetsgruppen skall ingå, förutom företrädare för
Kulturdepartementet, företrädare för Statens invandrarverk och
Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen bör redovisa förslag till
regeländringar senast den 15 april 1993.
Utskottet konstaterar vidare att enligt direktiven skall den
parlamentariska kommittén belysa kostnader för stat och kommun
samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser.
Utskottet finner att revisorernas förslag även vad beträffar
översyn av utbetalningen av schablonersättningen numera blivit
tillgodosett.
I två motioner tas upp fördelningen av det ekonomiska ansvaret
mellan staten och kommunerna vad gäller mottagningen i
kommunerna av invandrare med uppehållstillstånd. Björn Kaaling
m.fl. (s) framhåller i motion Sf610 att ökade
socialbidragskostnader för gruppen äldre invandrare utan svensk
pension samt för vissa andra grupper flyktinganhöriga är en icke
oväsentlig kostnad i en för kommunerna i övrigt svår ekonomisk
situation och att bestämmelsen om statsbidrag även för anhöriga
som kommit till kommunen inom två år från det huvudmannen
mottogs inte hjälper mycket, eftersom få uppfyller kraven.
Motionärerna konstaterar också att anknytningsfallen i längden
är de mest kostsamma ur socialbidragssynpunkt eftersom de ofta
har hög ålder och/eller låg teoretisk utbildning. Motionärerna
anser det viktigt att svensk flyktingpolitik i så stor
utsträckning som möjligt bygger på en gemensam statlig
finansiering, och de begär ett tillkännagivande om att den
parlamentariska kommittén som skall se över invandrarpolitiken
också utreder frågan om ansvarsförhållandet mellan staten och
kommunen vad gäller anhöriginvandringen. Sten Östlund m.fl. (s)
pekar i motion Sf613 på en utvärderingsrapport om kommunernas
kostnader för introduktion av flyktingar i det svenska
samhället, som förbundet presenterat för regeringen. Rapporten
visar enligt motionärerna att tidigare farhågor för att en
schabloniserad ersättning för hela landet missgynnar
storstäderna besannats. Behovet av en översyn av
ersättningsreglerna kvarstår enligt motionärerna, och vid en
översyn måste krävas att reglerna konstrueras på ett sätt som
inte missgynnar storstäderna och tar hänsyn också till dessa
kommuners kostnader vid flyktingars vidareflyttning.
Motionärerna pekar på att det nuvarande svåra läget på
arbetsmarknaden i synnerhet för utländska medborgare medför att
det kommer att dröja längre tid innan flyktingen blir
självförsörjande jämfört med vad det fanns skäl att anta då
nivåerna i det nya systemet med en schablonersättning
fastställdes. De anser att ett särskilt konjunkturbetingat
statsbidrag för flyktingmottagande, som täcker kommunernas
dokumenterade merkostnader, bör utbetalas till kommunerna i
första hand under de överblickbara lågkonjunkturåren 1993 och
1994. Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om
ett särskilt konjunkturbetingat statsbidrag för
flyktingmottagande (yrkande1) och om att det anförda bör
beaktas av den i budgetpropositionen aviserade arbetsgruppen för
översyn av ersättningar till kommunerna (yrkande2).
I fråga om det i motion Sf610 aktualiserade problemet vill
utskottet erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i
betänkande 1992/93:SfU4 om rätten till folkpension m.m. som sin
mening gett regeringen till känna att det finns anledning att
göra en närmare utredning av de problem som kan uppkomma i
framtiden när det gäller försörjningen av invandrade
ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller
endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension.
Utredningen bör också undersöka om det, utan att en sådan förmån
kommer att falla under tillämpningsområdet för EG-förordningen
nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella problem med
dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än
genom socialbidrag. I övrigt vill utskottet hänvisa till
uppdraget för den tillsatta arbetsgruppen. Med hänsyn till det
anförda anser utskottet inte något tillkännagivande erforderligt
med anledning av motionerna Sf610 och Sf613 yrkandena 1 och2.
I motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) tas
frågan om invandrarkvinnornas sociala anpassning upp. Den
viktigaste anpassningen är enligt motionärerna att lära sig
svenska, och de anser därför att krav på tillräckliga kunskaper
i svenska bör ställas för rätt till socialbidrag. De begär ett
tillkännagivande om vad som anförts om invandrarkvinnornas
sociala anpassning (yrkande11).
Utskottet, som vill erinra om den möjlighet kommunerna har att
ställa krav på flyktingar och andra utlänningar om att de skall
delta i svenskundervisning m.m. för att de skall få rätt till
introduktionsersättning, delar inte motionärernas uppfattning om
lämplig metod att främja invandrarkvinnors anpassning i det
svenska samhället. Motion Sf22 yrkande 11 bör lämnas utan
bifall.
Riksdagens revisorer tar vidare upp frågan om uppföljning
och utvärdering av invandrarpolitiken och ifrågasätter i sin
rapport om man på central nivå har tillräckliga kunskaper om hur
statsbidragen till olika invandrarpolitiska åtgärder utnyttjas.
De finner att det uppföljningsarbete som hittills genomförts är
relativt begränsat och att det inte ger underlag för bedömningar
av om det nya ersättningssystemet bidragit till att
effektivisera flyktingmottagningen och förkorta tiden till egen
försörjning. De uppföljningsinsatser som förutsattes bli
genomförda när beslut togs om ändringar i statsbidragssystemet
för sfi-undervisningen har inte genomförts. Det ankommer enligt
revisorerna på regeringen och Invandrarverket att följa upp och
analysera de resultat som uppnåtts på lokal nivå, bidra till
utveckling av stategi och arbetsformer samt i övrigt utöva den
tillsyn som kan anses påkallad inte minst av bidragens
omfattning.
Vidare noterar revisorerna att resultaten av flera studier och
uppföljningar av stor vikt för invandrarpolitiken kommer att
redovisas under den närmaste framtiden. Dessa resultat liksom de
slutsatser man från regeringens sida drar av dem bör, enligt
revisorerna, löpande och i lämplig form delges riksdagen samt
ingå som en del av underlaget för en mer genomgripande översyn
av hela invandrarpolitiken. Revisorerna föreslår att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförts om uppföljning och
utvärdering av invandrarpolitiken.
Utskottet utgår från att den parlamentariska kommitténs
översyn kommer att bl.a. medföra en uppföljning och utvärdering
och att revisorernas förslag i denna del således blivit
tillgodosett.
Svensk- och hemspråksundervisning
Riksdagens revisorer framhåller i sitt förslag att svenska
för invandrare (sfi) har en nyckelroll i integrationen av
invandrarna i det svenska samhället. Fullföljd undervisning i
svenska för invandrare är i de flesta fall både ett reellt och
och ett formellt krav för tillträde till annan utbildning.
Den sfi-reform, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebär
att nyanlända invandrare över 16 år skall beredas undervisning i
svenska. Rätt till sådan undervisning föreligger under två år.
Den skall anpassas till varje deltagares individuella behov. Ett
riktvärde på omfattningen är 700 undervisningstimmar om 45
minuter.
Revisorerna har funnit att resultaten av sfi-undervisningen är
anmärkningsvärt dåliga, att uppföljning och utvärdering av
undervisningens resultat sedan den reformerades år 1991 inte har
varit tillfredsställande samt att dessutom ett minskat antal
invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som
andraspråk. Revisorerna finner det, i likhet med flera
remissinstanser, angeläget att åtgärder vidtas för att lösa de
problem som finns inom sfi-undervisningen. Revisorerna föreslår
att riksdagen av regeringen begär en skyndsam redovisning av
erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för
invandrare. Av redovisningen bör framgå bl.a. vilka resultat som
uppnåtts, hur undervisningen anpassats till olika invandrares
skilda förutsättningar och behov, sfi-nivåns rimlighet och
relevans såväl för arbetslivet som för olika utbildningar samt
förutsättningarna att kombinera sfi-studierna med
förvärvsarbete.
Riksrevisionsverket (RRV) har i december 1992 överlämnat en
revisionsrapport F1992:33, Svenskundervisning för invandrare
-- uppföljning av 1991 års reform, till Skolverket. I rapporten
pekar RRV på en rad problem som bör följas upp i kommunerna som
har ansvaret för sfi-undervisning. Enligt RRV förekommer det
problem som hänger samman med den statliga styrningen och
uppföljningen. Uppdelning på flykting resp. invandrare har
enligt flera kommuner medfört att administrationen av
statsbidragen blivit tungrodd. RRV har kunnat konstatera att
bidragssystemet inte innehåller incitament för kommunerna att
tillhandahålla tänkta 700 timmars undervisning. RRV föreslår att
åtgärder vidtas för att minimera väntetiderna till
undervisningen, effektivisera tiden i utbildningen, garantera en
god undervisningskvalitet och tillförlitlig kunskapsnivå samt
för att minska kunskapsglappet mellan sfi och arbete eller
fortsatta studier. RRV hemställer att Skolverket senast den 1
juli 1993 inkommer med en skriftlig redogörelse för de åtgärder
som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av
rapporten.
Skolverket har i november 1992 redovisat en
utvärderingsrapport (nr 5) Undervisning i hemspråk och svenska
som andra språk. Rapporten behandlar hur hemspråksundervisningen
och undervisningen i svenska som andraspråk planeras, genomförs
och utvärderas i tio kommuner. I rapporten konstateras att det
återstår att besvara om de organisationsförändringar som
genomförts har inneburit en effektivisering, dvs. om
undervisningen genomförts till en lägre kostnad med oförändrad
kvalitet eller till samma kostnad med höjd kvalitet.
Utvärderingar med inriktning mot att koppla ihop ekonomiska
insatser och det pedagogiska resultatet blir, enligt rapporten,
en viktig uppgift i framtiden.
Den 19 november 1992 beslöt regeringen att tillkalla en
särskild utredare för att se över ledighetslagstiftningen (dir.
1992:98). Utredaren skall kartlägga och analysera hur
lagstiftningen har fungerat samt föreslå de lagändringar som en
sådan granskning kan ge anledning till. Bland de lagar som skall
ses över finns lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare. Utredaren skall, när det
gäller denna del av översynen, samråda med den särskilda
utredare som har till uppgift att se över mottagandet av
asylsökande och flyktingar i frågor som rör asylsökandes rätt
till ledighet för att delta i svenskundervisning för invandrare.
Berith Eriksson (v) anför i motion Sf15 att det har funnits
allvarliga problem med sfi-undervisningens kvalitet och
effektivitet i många år. Mycket allvarliga brister föreligger
också beträffande undervisningen i svenska som andraspråk.
Motionären begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av
åtgärder för att förbättra sfi-undervisningen och undervisningen
i svenska som andraspråk.
I motion Sf16 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) betonas i denna del
att svenskundervisningen för gamla och nya invandrare, liksom
den "invandrarspecifika" vuxenutbildningen, måste tas med i den
föreslagna översynen av invandrarpolitiken. Motionärerna
framhåller att den ur inlärningssynpunkt erkänt mest effektiva
metoden är att sfi-undervisning bedrivs parallellt med
arbetspraktik. De begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf17 yrkande 2 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att
riksdagen föranstaltar om en utvärdering av hur eleverna i
grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisning i svenska.
Motionärerna anför att något måste göras åt de bristfälliga
kunskaper i svenska som bl.a. redovisas i generaldirektörernas
skrivelse till regeringen.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat utbildningsutskottets
yttrande över revisorernas förslag jämte motioner i de delar
förslaget och motionerna avser undervisning i svenska för
invandrare och i hemspråk.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande revisorernas
uppfattning att en skyndsam redovisning bör göras av
erfarenheterna av sfi-reformen och vill även för egen del
särskilt betona behovet av skyndsamhet. Enligt
utbildningsutskottet bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om
förutsättningarna för att kombinera sfi-studier med
förvärvsarbete. Utbildningsutskottet föreslår att
socialförsäkringsutskottet tillstyrker punkten 2 i revisorernas
hemställan att riksdagen av regeringen begär att en redovisning
skyndsamt görs av erfarenheterna av den reformerade
undervisningen i svenska för invandrare i enlighet med vad
revisorerna anfört och anser därjämte att motionerna Sf15
yrkande 1 och Sf16 i denna del och Sf17 yrkande 2 är
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets
uppfattning och tillstyrker revisorernas förslag att riksdagen
hos regeringen begär att en redovisning skyndsamt görs av
erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för
invandrare. Socialförsäkringsutskottet vill, liksom
utbildningsutskottet, betona vikten av att en sådan redovisning
görs skyndsamt. Med det anförda anser utskottet att motionerna
Sf15 yrkande 1, Sf16 i denna del och motion Sf17 yrkande 2 är
tillgodosedda.
I motion Sf17 yrkande 1 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs
ett tillkännagivande av riksdagen om att en förutsättning för
att elever med utländsk härkomst skall få börja i en skola där
undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar
svenska språket.
Utbildningsutskottet erinrar med anledning av motionsyrkandet
om att barn bosatta i landet har skolplikt samt att barn som
vistas i landet i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd har
rätt till grundskoleundervisning. Enligt gymnasieförordningen
(1992:394) kan även en utlänning som inte är bosatt i Sverige
tas emot som elev i gymnasieskolan om den sökande bl.a. har
erforderliga förkunskaper och om det finns plats på den sökta
utbildningen. Dessa ungdomar kan tas in på ett indiviuellt
program med bl.a. undervisning i svenska som andraspråk.
Utbildningsutskottet finner inte skäl att uttala sig för ändrade
bestämmelser i enlighet med vad i motionen anförts utan anser
att socialförsäkringsutskottet bör avstyrka motion Sf17
yrkande1.
Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets
uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf17 yrkande 1.
Också frågan om hemspråksundervisning tas upp i motion
Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärerna anser att all
hemspråksundervisning med utnyttjande av statliga och kommunala
medel i stället bör användas för att skapa bättre
förutsättningar för undervisning i svenska och andra ämnen, och
de begär ett tillkännagivande härom (yrkande3).
Även i motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd),
som väckts i anslutning till regeringens skrivelse 1992/93:157
om invandrar- och flyktingpolitiken, berörs
hemspråksundervisningen. Motionärerna anser att invandrarna
själva skall ansvara för hemspråksundervisningen. Inga statliga
eller kommunala bidrag skall accepteras till sådan undervisning.
I yrkande 14 begär de ett tillkännagivande om att slopa
samhällets kostnader för hemspråksundervisningen.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande anfört att utskottet
tidigare (jfr 1991/92:UbU19 och 1990/91:UbU7) behandlat liknande
motionsyrkanden. Utskottet har då understrukit vikten av att
invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning
och att det är en tillgång för vårt land om många av landets
invånare har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet anför att det
alltjämt har samma uppfattning.
Utbildningsutskottet anser att motion Sf17 yrkande 3 och Sf22
yrkande 14 bör avstyrkas av socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets
uppfattning men hänvisar också till den kommande utredningen om
invandrarpolitiken och avstyrker bifall till motionerna Sf17
yrkande 3 och Sf22 yrkande 14.
Medelsanvisningen
Till anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m. föreslås i budgetpropositionen för budgetåret
1993/94 anvisat ett förslagsanslag på 4295000000kr.
Behovet av kommunplatser bedöms i budgetpropositionen komma att
uppgå till ca 39 000, men till grund för anslagsberäkningen
ligger en planeringsnivå om 32 000 platser. Platsbehovet avser
kommunplaceringar av såväl kvotflyktingar som sådana utlänningar
som flyttar ut från förläggningar, och även kommunplatser för
invandrade anhöriga till flyktingar ingår. 119000000 kr
avser grundersättning, 3886000000 kr schablonersättning,
193000000 kr sekundärflyttning, 60000000 kr äldre och
handikappade, 40000000 kr ensamma barn, 100000000 kr
extraordinära kostnader, 75000000 kr bistånd åt asylsökande
och 70000000 kr sjukvårdskostnader m.m. Den beräknade
ersättningen till kommunerna för mottagande av kvotflyktingar --
248 000 000 kr -- har förts över till anslaget Överföring av och
åtgärder för flyktingar.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628
att anslaget bör reduceras med 60% genom att regeringen vidtar
åtgärder för att begränsa antalet beviljade asylärenden. De
begär att riksdagen minskar anslaget till 1700000000 kr
(yrkande4).
Som framgår ovan har den del av kostnaden för överföring av
flyktingar som avser ersättning till kommunerna förts över till
överföringsanslaget såvitt avser de flyktingar som kan komma att
överföras till Sverige under budgetåret 1993/94. För flyktingar
som tagits ut tidigare kan kostnader uppkomma under följande
budgetår. Regeringens förslag grundas på antaganden bl.a. om hur
många asylansökningar som beviljas. Anslaget är ett
förslagsanslag, och om utvecklingen skulle visa att antalet
flyktingar m.fl. som skall tas emot i kommun under budgetåret
blir lägre än vad som anvisats kommer anslaget inte att gå åt.
Utskottet anser emellertid inte att anslaget kan reduceras på
det sätt som motionärerna hävdar i motion Sf628 yrkande4, och
utskottet tillstyrker med det anförda bifall till regeringens
förslag till medelsanvisning.
Vissa åtgärder för invandrare
I uppgifterna för Statens invandrarverk ingår, som nämnts
ovan, att bevaka behovet av åtgärder för invandrare och
språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas
organisationer. Övriga statliga myndigheters ansvar är reglerat
i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar
för invandrare m.fl. Enligt förordningen skall myndigheterna
under regeringen fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare
och personer som hör till språkliga minoriteter, och dessas
förutsättningar och behov skall alltid beaktas vid planeringen
av myndighetens arbete. Myndigheterna skall vidare inom ramen
för tillgängliga resurser ge invandrare och personer som hör
till språkliga minoriteter en service som är likvärdig den som
ges befolkningen i övrigt och därvid uppmärksamma att detta kan
kräva särskilda åtgärder. För att främja en effektiv samordning
skall myndigheterna informera Invandrarverket om planerade
åtgärder på detta område och, när anledning finns till det,
samråda med verket om hur insatserna skall utformas.
Ett av de invandrarpolitiska målen är jämlikhet. Det innebär
att invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter som befolkningen i övrigt. Inom berörda
samhällsområden skall invandrarna behandlas likvärdigt med
övriga invånare. När riktlinjerna för invandrarpolitiken
fastställdes (prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301) framförde
föredragande statsrådet i propositionen att i myndigheternas
ansvar ingår bl.a. att resp. myndighet inom sitt sakområde skall
se till att erforderliga positiva säråtgärder vidtas till förmån
för invandrare. I propositionen framhölls värdet av att
myndigheterna upprättar särskilda handlingsplaner, men något
krav på redovisning ställdes ej utan regeringen borde vid behov
kunna begära in sådana planer.
Riksdagens revisorer framhåller i sitt förslag att det kan bli
nödvändigt att utforma särskilda åtgärdsprogram enbart för
invandrarna om tillfredsställande resultat inte kan uppnås för
invandrarna inom ramen för en myndighets ordinarie verksamhet.
Sådana åtgärdsprogram skall vara avgränsade i tiden och de skall
endast utgöra komplement till de generella åtgärderna. De bör
följas upp noga och enligt revisorernas mening så långt som
möjligt kopplas till uppföljningar av hur invandrarna påverkats
eller inte påverkats av den normala verksamheten inom olika
samhällsområden. Revisorerna framhåller att det ankommer på
Invandrarverket att uppmärksamma berörda myndigheter på
invandrarnas behov. De betonar även det samordningsansvar som
Kulturdepartementet har inom regeringskansliet. Revisorerna
begär ett tillkännagivande till regeringen härom.
I motion Sf16 anför Sinikka Bohlin m.fl. (s) att de är
tveksamma till nyttan av att tidsbegränsa åtgärdsprogram för
invandrare. Den kommande översynen bör enligt dem få i uppdrag
att lägga fram förslag om hur Sverige i ordnade former kan
omvandlas till ett samhälle med mångfald i livsstilar och
livschanser. Det handlar enligt motionärerna om ett samhälle som
byggs av svenskar och invandrare, där alla individer har
möjlighet till inflytande, med samma rättigheter men också lika
skyldigheter. En bra illustration till deras tveksamhet till att
tidsbegränsa åtgärder för invandrare utgör situationen bland de
äldsta i den invandrade befolkningen. Motionärerna anför att det
är av stor vikt att de äldre invandrarnas situation
uppmärksammas i den föreslagna översynen av invandrarpolitiken.
Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf15 yrkande 4 anför Berith Eriksson (v) att det
råder en utomordentligt oroande situation vad gäller
invandrarnas boende. Det är en stark segregation mellan infödda
svenskar och invandrare åtminstone i storstadsområdena.
Motionären anser att det är nödvändigt att nu vidta sådana
åtgärder att vi inte senare kommer in i sådan tvångssituation
som man kom in i i USA:s sydstater på 1950-talet när man bussade
elever från svarta bostadsområden till skolor i vita områden och
tvärt om. Motionären begär att riksdagen hos regeringen begär
förslag om åtgärder för att motverka att invandrare hamnar i ett
segregerat boende.
I direktiven för den parlamentariska kommittén framhålls att
en avvägning bör göras mellan hur långt man når med generella
insatser och vilka särskilda kompletterande åtgärder som
erfordras. Kommittén bör också, enligt direktiven, ta ställning
till om nuvarande invandrarpolitiska mål och riktlinjer bör
ligga fast eller förändras.
Även de nu berörda frågorna ryms inom uppdraget för den
parlamentariska kommittén, och utskottet anser därför att varken
revisorernas förslag i denna del eller motionerna Sf15 yrkande 4
och Sf16 i denna del påkallar någon riksdagens åtgärd.
I fråga om invandrarna på arbetsmarknaden redovisar
revisorerna i sin granskningsrapport att sysselsättningen bland
invandrare har minskat i förhållande till de sysselsättningstal
som noteras för hela befolkningen. Flyktingar förvärvsarbetar i
lägre utsträckning än övriga invandrare i Sverige. Vidare
varierar sysselsättningstalen för flyktingar beroende på vilket
land de är ifrån. Revisorerna påpekar att remissinstanserna i
huvudsak instämmer i revisorernas beskrivning av förhållandena
på arbetsmarknaden. Remissinstanserna instämmer i att
arbetsmarknadsfrågorna har en central betydelse för
invandrarpolitiken samt att arbetsförmedlingen spelar en
nyckelroll i introduktionsprocessen. Revisorerna ser liksom
remissinstanserna positivt på att arbetsförmedlingen nu kommer
in på ett tidigare stadium i flyktingmottagningen. Rapporter
från AMS pekar dock, enligt revisorerna, på försämringar av
invandrargruppers och då särskilt flyktingarnas ställning på
arbetsmarknaden. Revisorerna anser att invandrarnas svårigheter
att etablera sig på arbetsmarknaden inger betydande oro. Det är
enligt deras mening viktigt att regeringen i ökad grad
uppmärksammar dessa frågor. Arbetsmarknadspolitiken måste enligt
dem spela en ännu mer central roll såväl i utformningen som i
genomförandet av invandrarpolitiken.
Revisorerna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna
vad som anförts om myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder
för invandrare och flyktingar.
Utskottet anser med hänsyn till den förestående översynen av
invandrarpolitiken att revisorernas förslag i denna del inte
behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion Sf15 yrkande 2 av Berith Eriksson (v) begärs ett
förslag till lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Motionären hänvisar till, utöver vad som redovisats av
revisorerna, att det i betänkandet (SOU 1992:96) Förbud mot
etnisk diskriminering i arbetslivet framgår att en omfattande
etnisk diskriminering förekommer på arbetsmarknaden. Motionären
begär ett förslag till lag mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden.
Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering överlämnade
sitt slutbetänkande Förbud mot etnisk diskriminering i
arbetslivet till regeringen i september 1992. I betänkandet
föreslås en arbetsrättslig lag mot etnisk diskriminering i
arbetslivet m.m. Lagen är uppbyggd kring två förbud mot
otillbörlig behandling på etnisk grund. Det ena förbudet avser
behandling av arbetssökande och det andra behandling av
arbetstagare. När det gäller anställda föreslås ett förbud för
arbetsgivare att otillbörligt särbehandla en anställd på grund
av en etnisk faktor vid anställningsbeslut och andra
arbetsvillkor, vid arbetsledningsbeslut och vid särskilda
ingripande åtgärder från arbetsgivarens sida mot arbetstagaren.
Utredningens förslag bereds för närvarande i regeringskansliet
och en proposition är aviserad till juni 1993. Med hänsyn
härtill anser utskottet att motion Sf15 yrkande 2 inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.
Lån till hemutrustning får enligt förordningen (1990:1361) om
lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra
utlänningar beviljas flyktingar och vissa andra utlänningar som
inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet tas emot i en
kommun. För dem som har annat än mindre kapitaltillgångar finns
begränsningar i lånemöjligheterna. Maximala lånebelopp för olika
hushållsstorlekar fastställs i procent av basbeloppet och med
utgångspunkt i Socialstyrelsens rekommenderade norm för
socialbidrag för hemutrustning för resp. hushållsstorlek. De
maximala lånenivåerna uppgår år 1993 till 20000 kr för
enpersonshushåll, till 32300 kr för fyrapersonershushåll och
till 51600 kr för hushåll med fler än sju personer.
Lånen är ränte- och amorteringsfria i två år. Därefter utgår
ränta med en räntesats som fastställs för varje år av
regeringen. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt i
lånesummans storlek till mellan fem och femton år.
Kostnaderna för lånen finansieras genom ett särskilt anslag,
vilket disponeras av Centrala studiestödsnämnden, som
administrerar lånen.
I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen
godkänner att en uppläggningsavgift om 300 kr införs fr.o.m. den
1 juli 1993 och att räntebefrielsen under de två första åren
slopas, dels att till Lån till hemutrustning för
flyktingar m.fl. anvisas ett förslagsanslag på
92264000kr.
I motion Sf628 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)
att anslaget bör reduceras med 25% och föreslår en sänkning av
lånenivåerna. De begär att anslaget minskas till
70000000kr (yrkande6).
Som anges ovan är maximinivåerna för lånen knutna till
basbeloppet och bestämda med utgångspunkt i Socialstyrelsens
rekommendationer. Utskottet är inte nu berett att tillstyrka
någon annan besparing under anslaget än den av regeringen
föreslagna. Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf628
yrkande6 och tillstyrker bifall till propositionen såvitt
avser det begärda godkännandet och anslaget.
Anslag till åtgärder för invandrare
Från anslaget bekostas bidrag till den centrala verksamheten
vid invandrarnas riksorganisationer enligt förordningen
(1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer
samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer.
Vidare bekostas från anslaget bidrag som utgår enligt
förordningen (1990:623) om bidrag till avgränsade
invandrarpolitiska projekt.
I propositionen föreslås att till anslaget Åtgärder för
invandrare anvisas ett reservationsanslag på 20926000kr.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628
utan närmare motivering än det allmänna behovet av besparing att
anslaget skall reduceras med 30% och begär att till ändamålet
anvisas 15000000 kr (yrkande3).
Utskottet, som vill erinra om att frågan om de principer som
bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer för
närvarande övervägs av en särskild utredare (dir. 1992:81) och
att dessa principers giltighet för invandrarnas organisationer i
Sverige bör prövas av den parlamentariska kommittén, finner inte
skäl till annan beräkning av anslaget än den som gjorts i
propositionen och avstyrker därmed bifall till motion Sf628
yrkande3.
Stiftelsen Invandrartidningen
Från anslaget utgår statsbidrag till den stiftelse som ger ut
Invandrartidningen.
Bestämmelser om stiftelsens verksamhet finns i dess stadgar
som beslutas av regeringen och i avtal mellan staten och
stiftelsen. Riksdagen godkände de nuvarande riktlinjerna för
stiftelsens verksamhet år 1988 (prop. 1987/88:110, SfU24, rskr.
301). Den reguljära tidningsutgivningen skall omfatta en
utgivning på nio språk med ca 44 nummer per år.
I propositionen föreslås ett gentemot innevarande budgetår
oförändrat reservationsanslag på 15 589 000 kr till
Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, vilket
belopp med hänsyn till kraven på statens kassahållning bör
tillföras Stiftelsen kvartalsvis.
I motion Sf628 yrkande 5 begär Ian Wachtmeister och Lars
Moquist (nyd) utan närmare motivering än det allmänna behovet av
besparing att anslaget halveras till 8000000 kr.
Utskottet har inte någon erinran mot regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Sf628 yrkande
5.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
Från anslaget betalas kostnader för ombudsmannen mot etnisk
diskriminering jämte kansli och för nämnden mot etnisk
diskriminering. DO:s och nämndens uppgift är att motverka etnisk
diskriminering i arbetslivet och på andra områden av
samhällslivet.
I propositionen föreslås ett ramanslag på 3 829 000 kr till
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. Förslaget har
inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet biträder
förslaget.
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
Anslaget infördes för budgetåret 1992/93. Från anslaget
bekostas insatser som skall motverka och förhindra
främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.
Regeringen föreslår för budgetåret 1993/94 ett oförändrat
reservationsanslag på 10000000kr till Åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism. Medlen avses liksom under
innevarande budgetår i första hand användas för att långsiktigt
påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar, och
avses vidare användas för att slutföra den attitydundersökning
kring invandrare och invandring som påbörjats under innevarande
budgetår.
För innevarande budgetår har regeringen beslutat bl.a. att
högst 6000000 kr av anslaget får användas av Skolverket,
Invandrarverket, Ungdomsrådet och Kulturrådet. Regeringen har
också beslutat om en utvärdering av insatserna.
I motion Sf615 instämmer Åke Gustavsson m.fl. (s) i förslaget
att anslå 10 000 000 kr för åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism och anser att medlen i första hand skall användas för
att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt
hos ungdomar. Motionärerna framhåller härefter studieförbundens
betydelse i ett sådant arbete. Studieförbunden med sin mångåriga
erfarenhet av folkbildningsarbete och sin fasta förankring i
alla samhällsgrupper är en värdefull kanal för samhällets etik
och normbildning. Deras verksamhet är rikt förgrenad över landet
och de har redan stora erfarenheter av arbete mot
främlingsfientlighet och rasism. De arbetar på många
förläggningar, i allt från cirklar till kafé, kulturkvällar och
direkt driftansvar. De flesta ungdomsorganisationer tillhör ett
studieförbund, och ökade resurser till studieförbunden innebär
att ännu fler nås på platser där insatser är verkningsfulla,
t.ex. miljonprogramområden, villaförorter, arbetsplatser,
idrottsföreningar, kyrkor och trossamfund och genom medverkan
utifrån samhället i skolan. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att de medel som finns på anslaget skall
ställas till studieförbundens förfogande och fördelas av
Folkbildningsrådet.
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte i sig
föranlett något motionsyrkande, och utskottet tillstyrker
förslaget.
Vid behandlingen under förra årets riksmöte av en mängd
motionsyrkanden om användningen av anslaget mot
främlingsfientlighet och rasism noterade utskottet med
tillfredsställelse den analys av tidigare arbete på området som
då redovisats i regeringens skrivelse, och utskottet utgick från
att regeringen med utgångspunkt i den analysen prövade vilka
åtgärder som var mest angelägna. Utan att på något sätt förringa
studieförbundens möjligheter till insatser inom det aktuella
området, är utskottet inte berett att, som motionärerna begär,
använda medlen som statsbidrag till studieförbundens verksamhet,
utan anser att regeringen bör ha möjlighet att fördela dem och
därvid beakta behovet av utvärdering av insatserna. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf615.
Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framhåller i motion Sf644
folkrörelsernas betydelse i skapandet av attityder. Deras
betydelse för en fortsatt generös flyktingpolitik skulle kunna
bli än större om de fick möjlighet att med praktiska, konkreta
insatser bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar.
Församlingar, föreningar och organisationer bör ha möjlighet att
få stöd av staten för sådan verksamhet så att det inte finns
ekonomiska hinder för den. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om stöd till organisationers verksamhet i syfte
att bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar
(yrkande6).
Utskottet erinrar i detta sammanhang om att frågan om de
principer som bör gälla för statens bidrag till ideella
organisationer för närvarande övervägs av en särskild utredare
(dir. 1992:81) och om att frågan om frivilligorganisationernas
deltagande i mottagandet av asylsökande och flyktingar behandlas
i det betänkande om mottagandet som för närvarande
remissbehandlas. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion
Sf644 yrkande6.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande
invandrings- och flyktingpolitikens inriktning
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8
och10, 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och18, 1992/93:Sf606,
1992/93:Sf608, 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7
och8, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3,
1992/93:Sf644 yrkande1, 1992/93:Ju619 yrkande2 och
1992/93:Fi211 yrkande19,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
2. beträffande
återvandringspolitik
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf633 yrkande16,
3. beträffande flyktingminister
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf22 yrkande19,
4. beträffande asyl för
speciella grupper
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:U627 yrkande 3 och 1992/93:U628 yrkande11,
5. beträffande internationell samverkan
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna del,
1992/93:Sf633 yrkande 5 och 1992/93:Sf644 yrkande2,
res. 3 (s)
6. beträffande
medelsanvisning till internationell samverkan
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 till Internationell
samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
2000000 kr,
7. beträffande
flyktingkvoten
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf621 och 1992/93:Sf644 yrkande3,
res. 4 (s)
8. beträffande
medelsanvisning till överföring av flyktingar m.m.
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 till Överföring av och
andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 269960000 kr,
9. beträffande snabbare
avvisning av asylsökande
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf22 yrkandena 3 i denna del och 7,
1992/93:Sf619 yrkande1 och 1992/93:Sf639,
res. 5 (nyd)
10. beträffande
omedelbar verkställighet m.m.
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf633 yrkandena 9 och14,
men. (v) - delvis
11. beträffande
asylprövningsnämnder
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf633 yrkande7,
men. (v) - delvis
12. beträffande muntlig
handläggning
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf633 yrkande10,
men. (v) - delvis
13. beträffande
förtroendeläkarsystemet
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf609,
men. (v) - delvis
14. beträffande tolkar
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf605 yrkande4,
15. beträffande
handläggningstiderna i asylärenden
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 9 och 1992/93:Sf22 yrkande4,
res. 6 (nyd)
16. beträffande handläggningstiden i
familjeåterföreningsärenden
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf633 yrkande17,
men. (v) - delvis
17. beträffande
medelsanvisning till Utlänningsnämnden
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna
1992/93:Sf626 yrkande10 och 1992/93:Sf628 yrkande7 till
Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 51550000 kr,
res. 7 (s)
res. 8 (nyd)
18. beträffande
praxissammanställning
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf633 yrkande11,
men. (v) - delvis
19. beträffande
Invandrarverkets uppgifter
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf15 yrkande3 och 1992/93:Sf633 yrkande6,
men. (v) - delvis
20. beträffande
Invandrarverkets regionala organisation
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf611,
21. beträffande
medelsanvisning till Invandrarverket
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag
på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande9, 1992/93:Sf628 yrkande1
och 1992/93:Fi213 yrkande10 till Statens invandrarverk för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 613888000 kr,
dels med anledning av propositionen medger att regeringen
får bemyndiga Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94
vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera
högst 25000000kr utöver anvisat anslag,
res. 9 (s)
res. 10 (nyd)
22. beträffande
Invandrarverkets upphandlingsverksamhet
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 11 och 1992/93:Sf22 yrkande15,
res. 11 (nyd)
23. beträffande
förläggningslokaler
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf604,
24. beträffande
sysselsättning för asylsökande
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf623 och 1992/93:Sf629,
25. beträffande
reduktion av dagbidrag
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf22 yrkande5,
26. beträffande
egenavgift i sjukvården m.m.
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion
1992/93:Sf22 yrkande 12 godkänner vad i propositionen anförts om
regeländringar för sjukvårdsersättningar,
res. 12 (nyd)
27. beträffande sjukvård
för asylsökande barn
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf625 och 1992/93:Sf634,
28. beträffande
kartläggning av våldtagna kvinnor m.m.
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf605 yrkandena 1 och2,
29. beträffande tortyrskadade flyktingar
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf605 yrkande 3, 1992/93:U627 yrkande 4 och
1992/93:Ju618 yrkande3,
men. (v) - delvis
30. beträffande
medelsanvisning till förläggningsverksamhet
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna
1992/93:Sf626 yrkande11, 1992/93:Sf628 yrkande2,
1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11 och
1992/93:Ju618 yrkande4 till Förläggningskostnader m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
6407000000 kr,
res. 13 (s)
res. 14 (nyd)
31. beträffande översyn
av invandrarpolitiken
att riksdagen avslår
revisorernas förslag 1992/93:RR2 i denna del och motionerna
1992/93:Sf16 i denna del och 1992/93:Sf17 yrkande 7 i denna del,
32. beträffande
utbetalningen av schablonersättning
att riksdagen avslår
revisorernas förslag i denna del,
33. beträffande
ekonomiskt ansvar för anhöriginvandrare
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf610,
34. beträffande
ersättningen till kommunerna
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf613,
36. beträffande
uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken
att riksdagen avslår
revisorernas förslag i denna del,
37. beträffande den
reformerade sfi-undervisningen
att riksdagen med
bifall till revisorernas förslag i denna del och med anledning
av motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 1, 1992/93:Sf16 i denna del
och 1992/93:Sf17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
38. beträffande krav på
svenskkunskaper vid undervisning på svenska
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf17 yrkande1,
res. 16 (nyd)
39. beträffande
hemspråksundervisning
att riksdagen avslår
motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande14,
res. 17 (nyd)
40. beträffande medelsanvisning till kommunersättningen
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion
1992/93:Sf628 yrkande 4 till Ersättning till kommunerna för
åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar
ett förslagsanslag på 4295000000 kr,
res. 18 (nyd)
41. beträffande vissa åtgärder för invandrare och
flyktingar
att riksdagen avslår
revisorernas förslag i denna del och motionerna 1992/93:Sf15
yrkande 4 och 1992/93:Sf16 i denna del,
men. (v) - delvis
42. beträffande
invandrarna på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår
revisorernas förslag i denna del,
43. beträffande lag mot
etnisk diskriminering
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf15 yrkande2,
men. (v) - delvis
44. beträffande
uppläggningsavgift för hemutrustningslån m.m.
att riksdagen
godkänner vad i proposition 1992/93:100 förordats om avgift för
uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och
om slopad räntebefrielse för sådana lån,
45. beträffande
medelsanvisning till hemutrustningslån
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion
1992/93:Sf628 yrkande6 till Lån till hemutrustning för
flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 92264000 kr,
res. 19 (nyd)
46. beträffande medelsanvisning till åtgärder för
invandrare
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion
1992/93:Sf628 yrkande3 till Åtgärder för invandrare för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
20926000 kr,
res. 20 (nyd)
47. beträffande
medelsanvisning till Invandrartidningen
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion
1992/93:Sf628 yrkande5 till Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 15589000 kr,
res. 21 (nyd)
48. beträffande
medelsanvisning till åtgärder mot etnisk diskriminering
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 till Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 3829000 kr,
49. beträffande
medelsanvisning till åtgärder mot främlingsfientlighet m.m.
att riksdagen med
bifall till proposition 1992/93:100 till Åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisar
ett reservationsanslag på 10000000 kr,
50. beträffande disposition av medlen till åtgärder mot
främlingsfientlighet m.m.
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf615,
51. beträffande stöd för
kontakter med flyktingar
att riksdagen avslår
motion 1992/93:Sf644 yrkande6,
52. beträffande
skrivelsen i övrigt
att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 1992/93:157 till handlingarna.
Stockholm den 25 mars 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit
Gennser (m), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Israelsson (s), Gustaf von
Essen (m), Maud Björnemalm (s), Widar Andersson (s), Ingela
Mårtensson (fp), Rune Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds), Lars
Moquist (nyd) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Som ovan" och slutar med "och Sf608." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör Sverige, som framhålls i
motion Sf626, utveckla och föra en aktiv flykting- och
immigrationspolitik. Den bör utifrån ett helhetstänkande och en
humanitär grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller lindra
orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett
system för reglering av invandringen som bättre än det nuvarande
ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i Sverige. Den
svenska invandringspolitiken bör dels ge skydd till dem som har
behov av det, dels ge möjlighet för nära anhöriga att förena sig
med varandra, dels skapa möjligheter till besök, utbildning,
praktik och arbete. Nuvarande skyddsregler för krigsvägrare och
de facto-flyktingar och reglerna om uppehållstillstånd av
politiska eller humanitära skäl bör enligt utskottets mening
ersättas av en ny regel som skyddar dem som har ett starkt
skyddsbehov vid sidan av Genèvekonventionen. En principiell rätt
till bosättning bör tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, dvs.
make/maka eller sambo samt minderåriga ogifta barn till den som
är bosatt här. Efter individuell prövning bör rätt till
bosättning också kunna ges föräldrar och nära släktingar som är
väsentligt beroende av den i Sverige bosatta personen, s.k.
sista länk-fall. Utskottet anser också att de nuvarande
riktlinjerna för arbetskraftsinvandring visserligen inte bör
ändras men bör kunna få en mer flexibel och konjunkturanpassad
tillämpning. Utskottet anser vidare att det är en viktig
förutsättning för vårt internationella arbete med att få andra
länder att öka sina insatser för organiserad överföring av
flyktingar till tredje land eller för insatser i flyktingarnas
närområden att Sverige har en generös flyktingkvot. En
diskussion bör föras -- inom en nationell kommission eller på
annat sätt -- om Sveriges flyktingkvot, dess storlek och
flexibilitet och även om resurser för hjälp i flyktingarnas
närområden. Om en nationell kommission tillsätts för att se över
och stärka Sveriges internationella ansvarstagande, bl.a. vad
gäller folkomflyttningar och flyktingfrågor, bör inom
kommissionen övervägas frågan om det ändamålsenliga i att ändra
gällande flyktingkvot.
Det anförda bör med bifall till motion Sf626 yrkandena 1, 3, 5
i denna del, 6, 7 och 8 ges regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande invandrings- och flyktingpolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf626
yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och 8 och med avslag på
motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8
och10, 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, 1992/93:Sf606,
1992/93:Sf608, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena
1--3, 1992/93:Sf644 yrkande1, 1992/93:Ju619 yrkande2 och
1992/93:Fi211 yrkande19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Som ovan" och slutar med "och Sf608." bort ha
följande lydelse:
Som ovan framgått kommer en parlamentarisk kommitté att se
över invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet ser med
tillfredsställelse på detta men anser att tidplanen, enligt
vilken kommittéarbetet skall avslutas först i mars 1995, visar
att det tar orimligt lång tid innan riksdagen kan fatta beslut
på det underlag kommittén kommer att redovisa.
Självklara åtgärder som måste vidtas snarast inkluderar ett
asylbeviljande strikt begränsat till
konventionsflyktingbegreppet, en kraftig reducering av
anhöriginvandringen, ett införande av skärpta
viseringsregler samt omedelbar avvisning av illegala
asylsökande.
Utskottet anser att med angivna åtgärder kommer
flyktingströmmarna till Sverige att kraftigt begränsas.
Utskottet anser att en sådan uppstramning av flyktingpolitiken
snarast bör ske. Förutom kraftiga minskningar av olika
samhällskostnader -- socialbidrag, sjukvårdskostnader, kostnader
inom rättsväsende, utbildning m.m. -- skulle
Kulturdepartementets D-anslag under rubriken "Invandring m.m."
minska med drygt 5,8 miljarder kronor. Det ankommer på
regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderliga
lagändringar och vidta åtgärder i övrigt i enlighet med vad
utskottet angivit.
Det anförda bör med bifall till motion Fi211 yrkande 19 ges
regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande
invandrings- och flyktingpolitikens inriktning
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Fi211 yrkande 19 och med avslag på
motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och
10 och 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, 1992/93:Sf606,
1992/93:Sf608, 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7
och8, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3,
1992/93:Sf644 yrkande1 och 1992/93:Ju619 yrkande2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Internationell samverkan (mom.5)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utan bifall." bort
ha följande lydelse:
En internationell samsyn om behovet av en aktiv helhetspolitik
inom invandrings- och flyktingpolitikens område har vuxit fram
under senare tid. Behovet av ökad mellanstatlig samverkan är
ändå enligt utskottets uppfattning stort. Internationellt behövs
en inriktning av flykting- och migrationspolitiska insatser på
förebyggande åtgärder som motverkar de obalanser och brister som
tvingar människor att bryta upp, och Sverige bör verka för att
grundorsaker till flyktingströmmar och annan påtvingad migration
diskuteras mera öppet och strukturerat och för att målmedvetna
insatser vidtas inom FN:s ram och i andra internationella
organisationer. Utskottet vill framhålla att det internationella
engagemanget i flyktingfrågor på ett mera systematiskt och
målmedvetet sätt bör kopplas samman med andra frågor, såsom
strävan efter fred och säkerhet, arbete för mänskliga
rättigheter, livsmedelsförsörjning och miljövård. Regeringen bör
verka för att så sker. Vidare bör regeringen verka för att en
internationellt överenskommen reglering kommer till stånd av
skyddet för sådana personer som, utan att vara flyktingar enligt
Genèvekonventionen, är i behov av internationellt rättsligt
skydd.
Det anförda bör med bifall till motion Sf626 yrkandena 2, 4
och 5 i denna del ges regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande
internationell samverkan
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna
del och med avslag på motionerna 1992/93:Sf633 yrkande5 och
1992/93:Sf644 yrkande2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Flyktingkvoten (mom. 7)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Liksom motionärerna" och slutar med "yrkande 3."
bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige bör visa
generositet i fråga om att ta emot flyktingar inom ramen för en
organiserad överföring av flyktingar. För Sveriges trovärdighet
och agerande på det internationella planet är det viktigt att vi
kan föregå med gott exempel när det gäller flyktingkvotens
storlek. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna mer
flexibla användningen av anslaget, huvudsakligen i samråd med
UNHCR. Det vore dock olyckligt om, på grund av en passiv
flyktingpolitik, människor med betydligt svagare skyddsbehov
resursmässigt tillåts tränga ut de angelägna kvotflyktingarna.
Inte minst bör behoven av att kunna föra över flyktingar från
det tidigare Jugoslavien uppmärksammas. Inom ramen för de belopp
som under olika anslag anvisas till flyktingmottagandet bör det
enligt utskottets uppfattning vara möjligt att omprioritera
resurserna så att den årliga kvot som nyligen uppnåtts -- 2000
per budgetår -- kan bestå.
Det anförda bör med bifall till motion Sf621 ges regeringen
till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande
flyktingkvoten
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf621 och med anledning av motion
1992/93:Sf644 yrkande3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Snabbare avvisning av asylsökande (mom. 9)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och 2." bort ha
följande lydelse:
Invandrarverkets möjligheter att besluta om avvisning med
omedelbar verkställighet är enligt utskottets uppfattning inte
tillräckliga. Utskottet anser att illegala asylsökande som sätts
i land av människosmugglare skall direktavvisas till
ursprungslandet eller transitlandet.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna, och regeringen bör vidta de åtgärder som
tillkännagivandet föranleder.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande snabbare
avvisning av asylsökande
att riksdagen med
bifall till motionerna 1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del och
1992/93:Sf619 yrkande1 och med avslag på motionerna
1992/93:Sf22 yrkande 7 och 1992/93:Sf639 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Handläggningstiderna i asylärenden (mom. 15)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "De långa" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
En av de främsta orsakerna till det stora antalet asylsökande
på våra förläggningar är den långa handläggningstiden för
asylärendena. Denna tid måste enligt utskottets mening
nedbringas och aldrig få överstiga tre månader. Invandrarverket
bör ges möjlighet att genom en mer schabloniserad asylprövning
nedbringa handläggningstiden till denna nivå före den 1 juli
1993. -- Regeringen bör omedelbart vidta de åtgärder som
erfordras för att uppnå korta handläggningstider.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15. beträffande
handläggningstiderna i asylärenden
att riksdagen med
bifall till motionerna 1992/93:Sf17 yrkande9 och 1992/93:Sf22
yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (mom. 17)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Utskottet, som" och på s. 41 slutar med "regeringens
förslag." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att
Utlänningsnämnden får möjlighet att behålla den inskolade extra
personalstyrka som nämnden har, så att nämnden kan fatta beslut
inom rimliga tider. Därmed undviks långa handläggningstider och
ökade kostnader för förläggningsverksamheten. Enligt utskottets
mening finns det inte någon anledning att avvakta att regeringen
skall återkomma i denna fråga, utan de resurser som även
regeringen anser att nämnden behöver för att under hela
budgetåret 1993/94 kunna behålla nuvarande extraordinära
ärendeavverkningskapacitet bör anvisas nu.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande
medelsanvisning till Utlänningsnämnden
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande10 och med anledning
av proposition 1992/93:100 samt med avslag på motion
1992/93:Sf628 yrkande7 till Utlänningsnämnden för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 70680000 kr,
8. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (mom. 17)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Utskottet, som" och på s. 41 slutar med "regeringens
förslag." bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för flyktingmottagandet och asylprövningen är
enligt utskottets mening alltför höga. De kostnader för
samhället som föranleds av överklaganderätten är orimliga.
Ärendehanteringen bör förenklas och anslaget till
Utlänningsnämnden reduceras med ca 25%.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande
medelsanvisning till Utlänningsnämnden
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande7 och med anledning av
proposition 1992/93:100 samt med avslag på motion 1992/93:Sf626
yrkande10 till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 40000000 kr,
9. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 21)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "I fråga om" och slutar med "erforderliga medel."
bort utgå och att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "till
medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste handläggningstiderna för
asylprövning förkortas så att behovet av förläggningsplatser kan
minska. Som anförs i motion Sf626 bör regeringen lägga fram ett
program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under
kommande år. Programmet skall innehålla förslag om hur denna
minskning skall ske, inkl. de lagändringar som kan krävas för
att påskynda asylprövningen. Ytterligare medel behöver anslås
för utarbetande av ett sådant program. Till Statens
invandrarverk bör anvisas 50000000 kr utöver vad regeringen
föreslagit för att handläggningstiderna skall kunna förkortas.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21. beträffande
medelsanvisning till Invandrarverket
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande9 och med
anledning av proposition 1992/93:100 samt med avslag på
motionerna 1992/93:Sf628 yrkande1 och 1992/93:Fi213
yrkande10 till Statens invandrarverk för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 663888000 kr, dels med
anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga
Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid
extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst
25000000kr utöver anvisat anslag,
10. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 21)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "I fråga" och slutar med "till medelsanvisning." bort
ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att Statens
invandrarverk snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns.
Oaktat detta anser utskottet att verket bör kunna genomföra
rationaliseringar motsvarande 10% av totalanslaget och att
anslaget därför bör sänkas i jämförelse med regeringens förslag.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21. beträffande
medelsanvisning till Invandrarverket
att riksdagen
dels med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande1 och med
anledning av proposition 1992/93:100 och motion 1992/93:Fi213
yrkande10 samt med avslag på motionerna 1992/93:Sf626
yrkande9 till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 550000000 kr, dels med
anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga
Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid
extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst
25000000kr utöver anvisat anslag,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 15." bort
ha följande lydelse:
Invandrarverkets upphandlingsverksamhet har enligt utskottets
mening visat så uppenbara brister att en kontinuerlig granskning
är befogad. Resurser bör därför avsättas för detta ändamål.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande
Invandrarverkets upphandlingsverksamhet
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande15 och med anledning av
motion 1992/93:Sf17 yrkande11 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
12. Egenavgift i sjukvården m.m. (mom.26)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Härigenom tillgodoses" och slutar med "och
tandvårdsbesök." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Sf22 att
asylsökande bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och
tandvård, varför regeringen bör besluta om erforderliga
regeländringar även för detta.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
26. beträffande
egenavgift i sjukvården m.m.
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1992/93:100 godkänner vad i
propositionen anförts om regeländringar för
sjukvårdsersättningar, dels med bifall till motion
1992/93:Sf22 yrkande12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
13. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (mom.30)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica
Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "I fråga om" och på s. 59 slutar med "till
medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Som begärs i motion Sf626 bör regeringen lägga fram ett
program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under
kommande år. Programmet skall innehålla förslag om hur denna
minskning skall ske, inkl. de lagändringar som kan krävas för
att påskynda asylprövningen. På grundval av ett sådant program
och med ett ökat beslutsfattande både hos Invandrarverket och
Utlänningsnämnden kan förläggningsanslaget enligt utskottets
uppfattning minskas med 600000000 kr.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
30. beträffande
medelsanvisning till förläggningsverksamhet
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande11 och med anledning
av proposition 1992/93:100 och motionerna 1992/93:Sf628
yrkande2, 1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11
samt med avslag på motion 1992/93:Ju618 yrkande4 till
Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar
ett förslagsanslag på 5807000000 kr,
14. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (mom.30)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "I fråga om" och på s. 59 slutar med "till
medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Det av regeringen begärda anslaget till
förläggningsverksamheten är enligt utskottets mening för högt.
Genom skärpta asylregler kan antalet asylsökande sänkas. Den
genomsnittliga kostnaden per flyktingdygn bör också sänkas till
en mycket lägre nivå än det belopp på 281 kr som angivits i
budgetpropositionen. Vidare anser utskottet att priserna vid
upphandling av bostäder och förläggningar måste pressas.
Anslaget bör enligt utskottets mening sänkas till
3300000000 kr.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
30. beträffande
medelsanvisning till förläggningsverksamhet
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande2 och med anledning av
proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna
1992/93:Sf626 yrkande11, 1992/93:Sf633 yrkande8,
1992/93:Fi213 yrkande11 och 1992/93:Ju618 yrkande4 till
Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar
ett förslagsanslag på 3300000000 kr,
15. Invandrarkvinnors anpassning (mom.35)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "utan bifall." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att invandrarkvinnornas sociala anpassning bör
främjas. Den viktigaste sociala anpassningen är att lära sig
svenska språket. Invandrarnas socialbidrag bör därför kopplas
till ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska. En sådan
koppling bör enligt utskottets uppfattning medverka till att
invandrarkvinnorna skaffar sig dessa kunskaper och därigenom
snabbare integreras i det svenska samhället.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna, och regeringen bör vidta de åtgärder som föranleds av
tillkännagivandet.
dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
35. beträffande
invandrarkvinnors anpassning
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska
(mom.38)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67
börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med
"Sf17 yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Socialförsäkringsutskottet delar motionärernas uppfattning att
det är viktigt att elever med invandrarbakgrund i svensk skola
har sådana kunskaper i svenska språket att de kan följa den
ordinarie undervisningen. Det bör vara en förutsättning för att
eleverna skall få börja i skolan. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
38. beträffande krav på svenskkunskaper vid undervisning på
svenska
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf17 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Hemspråksundervisning (mom. 39)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med
"Sf22 yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Socialförsäkringsutskottet har förståelse för att invandrare
som är bosatta i Sverige vill behålla och utveckla sitt
modersmål, sina traditioner och sin kultur. I likhet med
motionärerna anser utskottet att det inte är det svenska
samhället som skall tillhandahålla, betala och organisera
hemspråksundervisningen.
Riksrevisionsverket har i en granskningsrapport av
invandrarundervisningen i grundskolan läsåret 1989/90 pekat på
ett antal problem när det gäller lärarnas kompetens,
hemspråksundervisningens planering och genomförande. Enligt
utskottets uppfattning bör kommunerna helt och hållet befrias
från sin lagstadgade skyldighet att anordna
hemspråksundervisning. Ansvaret för hur hemspråksundervisningen
skall organiseras och finansieras bör helt och hållet överföras
till invandrarna själva och deras intresseorganisationer.
Principen bör vara att den som önskar hemspråksundervisning
också skall betala för den. Därmed ökar möjligheterna att
bedriva hemspråksundervisning på ett mera effektivt sätt än för
närvarande. Naturligtvis bör kommunerna stödja dem som önskar
arrangera hemspråksundervisning genom att t.ex. låta dem
disponera undervisningslokaler till en rimlig kostnad.
Utskottet finner det anmärkningsvärt att stora kostnader
accepteras för en verksamhet som brister i effektivitet och är i
avsaknad av goda resultat. Därför bör hemspråksundervisningen
inte bekostas med statliga medel och av skattebetalarna.
Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag till
sådana ändringar i berörda skolförfattningar att kommunerna
befrias från skyldigheten att anordna hemspråksundervisning.
Resurserna bör i stället satsas på undervisning i svenska
språket och på annan skolundervisning.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således motionerna
1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 om slopande
av nuvarande form av hemspråksundervisning.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
39. beträffande hemspråksundervisning
att riksdagen med
bifall till motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Medelsanvisning till kommunersättningen (mom.40)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Som framgår" och på s. 69 slutar med "till
medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Som anförts i reservation 2 anser utskottet att antalet
beviljade asylansökningar måste begränsas.
Schablonersättningarna till kommunerna bör vidare enligt
utskottets uppfattning sänkas med minst 20%. Genom att
kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa antalet beviljade
uppehållstillstånd kan anslaget reduceras med 60%.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
40. beträffande
medelsanvisning till kommunersättningen
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande 4 och med anledning av
proposition 1992/93:100 till Ersättning till kommunerna för
åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar
ett förslagsanslag på 1700000000 kr,
19. Medelsanvisning till hemutrustningslån (mom.45)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72
börjar med "Som anges" och slutar med "och anslaget." bort ha
följande lydelse:
Lånenivåerna bör enligt utskottets mening sänkas och anslaget
reduceras med 25% till 70000000 kr.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
45. beträffande
medelsanvisning till hemutrustningslån
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande6 och med anledning av
proposition 1992/93:100 till Lån till hemutrustning för
flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 70000000 kr,
20. Medelsanvisning till åtgärder för invandrare (mom.46)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Anslaget bör enligt utskottets uppfattning reduceras med ca
30% till 15000000 kr.
dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
46. beträffande
medelsanvisning till åtgärder för invandrare
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande3 och med anledning av
proposition 1992/93:100 till Åtgärder för invandrare för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
15000000 kr,
21. Medelsanvisning till Invandrartidningen (mom.47)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha
följande lydelse:
Anslaget bör enligt utskottets mening halveras.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
47. beträffande
medelsanvisning till Invandrartidningen
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande5 och med anledning av
proposition 1992/93:100 till Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 8000000 kr,
Särskilda yttranden
1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)
Lars Moquist (nyd) anför:
Regeringen har nu beslutat tillsätta en parlamentarisk
kommitté för att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Som
framgår av utskottets betänkande ingår i kommitténs uppdrag att
se över reglerna om rättsligt skydd åt olika kategorier
skyddsbehövande och om övriga grunder för rätten till bosättning
i Sverige. Kommittén bör också beakta invandringens
samhällsekonomiska konsekvenser. Jag utgår från att de frågor
som tas upp i motionerna Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del,
8 och10, Sf22 yrkandena 1, 2 och18 och Sf638 kommer att
behandlas inom ramen för kommittéarbetet, och jag har därför
inte anledning att reservera mig.
2. Flyktingminister (mom. 3)
Lars Moquist (nyd) anför:
Såsom framhålls i motion Sf22 (yrkande 19) anser jag att
flykting- och biståndsfrågor bör handläggas av samma minister
och att en särskild minister, som har erforderlig ekonomisk
kompetens, bör ägna sig åt dessa frågor på heltid. Eftersom
frågan om arbetsfördelningen inom regeringen är en angelägenhet
för regeringen och i vissa fall för statsministern, avstår jag
emellertid från att reservera mig.
3. Snabbare avvisning av asylsökande (mom. 9)
Lars Moquist (nyd) anför:
I motionerna Sf22 och Sf639 framhålls att besparingar skulle
kunna göras inom rättshjälpen genom att vissa asylsökandes rätt
till sådan hjälp begränsas. Begränsningarna skulle ske genom att
vissa grupper av asylsökande skulle avvisas direkt efter en mera
summarisk asylutredning. Man kan också begränsa målgruppen så
att asylsökande som uppenbarligen inte kommer att få stanna i
Sverige skulle få rättshjälp endast om det finns synnerliga
skäl. Besparingarna skulle ge utrymme för att inrätta en
brottsofferfond.
Jag utgår från att frågan om särskilda bestämmelser för vissa
grupper av asylsökande kommer att behandlas inom den
parlamentariska kommittén och avstår därför från att reservera
mig.
4. Reduktion av dagbidrag (mom.25)
Lars Moquist (nyd) anför:
I motion Sf22 har föreslagits att asylsökande som vistas på
förläggning skall vara skyldiga att delta i dagliga sysslor och
i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen eller
i anslutning till den. Som anförs i motionen anser jag att de
som inte deltar i anbefallt arbete eller uteblir från
svenskundervisning eller som håller sig undan utredning bör få
vidkännas ett rejält avdrag på dagbidraget.
Ett förslag om avdrag på dagbidraget har lagts fram i det
utredningsbetänkande om mottagandet av asylsökande och
flyktingar som för närvarande remissbehandlas. I likhet med
utskottet anser jag att beredningen av betänkandet bör avvaktas,
och jag avstår därför från att reservera mig.
5. Översyn av invandrarpolitiken (mom. 31)
Lars Moquist (nyd) anför:
Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté
för att se över invandrarpolitiken. Jag utgår från att en
ordentlig och allsidig översyn därmed kommer till stånd och
anser inte att jag behöver reservera mig för motion Sf17 yrkande
7 i denna del.
6. Den reformerade sfi-undervisningen (mom.37)
Lars Moquist (nyd) anför:
I motion Sf17 har begärts en utvärdering av hur eleverna i
grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisning i svenska.
I motionen har också efterlysts åtgärder för att avhjälpa
invandrares bristfälliga kunskaper i svenska, som bl.a.
redovisats i den skrivelse som generaldirektörerna för
Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen gett in till
regeringen.
Socialförsäkringsutskottet har, liksom utbildningsutskottet,
delat revisorernas uppfattning att en skyndsam redovisning bör
göras av erfarenheterna av sfi-reformen och tillstyrkt
revisorernas förslag om detta. Båda utskotten har betonat vikten
av skyndsamhet. -- Med hänsyn till vad utskotten uttalar anser
jag att jag inte behöver reservera mig.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande omedelbar verkställighet m.m. (mom. 10) anser jag
att andelen avvisningsbeslut med förordnande om omedelbar
verkställighet ger anledning till oro. Jag anser att det bör
vara en av uppgifterna för den parlamentariska kommittén att
granska praxis på detta område. Jag anser också att kommittén
bör ges i uppdrag att utarbeta förslag om fungerande regler och
rutiner för hur human och värdig avvisning bör ske.
Beträffande asylprövningsnämnder (mom. 11) vill jag hänvisa
till att stark kritik under lång tid har framförts mot
handläggningen av tillståndsfrågor hos Invandrarverket. Jag
anser därför att det nu bör inrättas asylprövningsnämnder i de
fyra regionerna som första prövningsinstans. Klara fall och
rutinärenden kan även i fortsättningen prövas av
Invandrarverket. Övriga ärenden bör handläggas av asylnämnderna,
som bör fungera under domstolsliknande former med muntlig
förhandling och större öppenhet.
Beträffande praxissammanställning (mom. 12) anser jag att den
sammanställning som Invandrarverket hittills publicerat är helt
otillräcklig för att tillgodose de syften som uttalades i
proposition 1983/84:144, dvs. att ge ledning och information om
lagstiftningens tillämpning till de asylsökande, deras ombud och
till politiker, massmedia och allmänheten. En redovisning av
praxis bör finnas för asylbeslut på alla nivåer, inkl. de beslut
som fattas av regeringen.
Beträffande muntlig handläggning (mom. 13) vill jag peka på
att Invandrarverket som en följd av övertagandet av ansvaret för
asylutredningar från polisen sedan den 1 juli 1992 i ökad
utsträckning börjat tillämpa bestämmelserna om muntlig
handläggning, men att en asylsökande som på ett senare stadium
begär muntlig handläggning nästan alltid får avslag på sin
begäran. Detta är inte acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt,
och jag anser att rätten till muntlig handläggning bör göras
ovillkorlig både hos Invandrarverket och hos Utlänningsnämnden.
Beträffande förtroendeläkarsystemet (mom. 14) anser jag att
systemet skyndsamt bör ses över.
Beträffande handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden
(mom.17) anser jag att de nuvarande väntetiderna för intervju
och beslut är helt oacceptabla. Förfarandet bör därför ses över
med målet att förkorta handläggningstiden.
Beträffande Invandrarverkets uppgifter (mom. 19) vill jag
anföra att verket utvecklats till en illa fungerande byråkratisk
koloss och att det bör bli föremål för en kraftig nedbantning.
Bantningen bör ske genom att asylprövningen förs över till
fristående asylprövningsnämnder, ansvaret för olika
invandrarpolitiska sakfrågor till det departement eller den
myndighet dit frågan hör och mottagandet av asylsökande flyttas
över till kommunerna. En förutsättningslös genomgång och översyn
bör göras av verkets olika ansvarsområden.
Beträffande tortyrskadade flyktingar (mom. 29) anser jag det
nödvändigt att ett centrum på nationell nivå för diagnostik och
dokumentation av tortyrskador, förslagsvis med anknytning till
Karolinska sjukhuset, inrättas. Landstingen bör ges erforderliga
medel för behandling av tortyrskadade och behovet av utbildade
läkare och annan sjukvårdspersonal undersökas.
Beträffande vissa åtgärder för invandrare och flyktingar
(mom. 41) anser jag att det är en brist i revisorernas förslag
att de inte närmare går in på invandrarnas boende. Det är en
oroande utveckling som sker med en stark segregation mellan
infödda svenskar och invandrare. I vissa förortsområden till
storstäderna är infödda svenskar i klar minoritet och i vissa
skolor i dessa områden finns knappast en enda elev med svenska
som modersmål. Jag anser att det nu är nödvändigt att det vidtas
åtgärder för att bryta det segregerade boendet. Om inget görs nu
mot bostadssegregationen föreligger risk att vi kan hamna i
motsvarande situation som USA:s sydstater på 1950-talet då man
"bussade" vita elever till skolor i svarta bostadsområden och
tvärtom. Jag anser att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om åtgärder att motverka att invandrare hamnar i ett
segregerat boende.
Beträffande lag mot etnisk diskriminering (mom. 43) anser jag
att det, mot bakgrund av hur dåligt integrerade invandrarna är
på den svenska arbetsmarknaden, är synnerligen angeläget att vi
skyndsamt får en lagstiftning mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
10--13, 16, 18, 19, 29, 41 och 43 borde ha hemställt:
10. beträffande
omedelbar verkställighet m.m.
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkandena9 och14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande
asylprövningsnämnder
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande muntlig
handläggning
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. beträffande
förtroendeläkarsystemet
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf609 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande
handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande
praxissammanställning
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande
Invandrarverkets uppgifter
att riksdagen med
bifall till motionerna 1992/93:Sf15 yrkande3 och 1992/93:Sf633
yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
29. beträffande
tortyrskadade flyktingar
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Ju618 yrkande3 och med anledning av
motionerna 1992/93:Sf605 yrkande 3 och 1992/93:U627 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. beträffande vissa
åtgärder för invandrare och flyktingar
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf15 yrkande 4 och med anledning av
revisorernas förslag i denna del och och motion 1992/93:Sf16 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
43. beträffande lag mot
etnisk diskriminering
att riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Sf15 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bilaga
Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbU5y
Undervisning i svenska för invandrare, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 9 februari 1993 beslutat
bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig dels
över Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående
invandrarpolitikens inriktning och resultat jämte motioner, i
de delar förslaget och motionerna avser undervisning i svenska
för invandrare, hemspråksundervisning och svenska som
andraspråk, dels över motion om hemspråksundervisning,
väckt med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:157 om
invandrar- och flyktingpolitiken.
Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande punkten 2 i
revisorernas hemställan samt motionerna 1992/93:Sf15 (v)
yrkande 1, 1992/93:Sf16 (s), 1992/93:Sf17 (nyd) yrkandena 1--3
och 1992/93:Sf22 (nyd) yrkande 14.
Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av
invandrarpolitikens inriktning och resultat. Granskningen har
redovisats i en rapport (1991/92:12). Rapporten jämte inhämtade
remissyttranden över denna ligger till grund för det här
behandlade förslaget till riksdagen.
Revisorerna föreslår att en genomgripande översyn görs av
hela invandrarpolitiken. De anser att denna översyn bör ske i
form av en särskilt tillkallad utredning. I översynen bör man,
utöver en genomgång av invandrarpolitikens mål och medel,
särskilt belysa kopplingen till andra politikområden såsom
arbetsmarknads- och socialpolitik. Översynen bör vidare omfatta
utformningen av enskilda invandrarpolitiska åtgärdssystem som
hemspråksundervisning och svenska för invandrare samt det nya
statsbidragssystemet till kommunerna.
Svenska för invandrare (sfi) har en nyckelroll när det gäller
integrationen av invandrarna i det svenska samhället, påpekar
revisorerna. Sfi är av central betydelse för att man skall nå
uppsatta mål för invandrarpolitiken om jämlikhet, valfrihet och
samverkan. En fullföljd sfi-utbildning är i de flesta fall både
ett reellt och ett formellt krav för tillträde till annan
utbildning. Dåliga språkkunskaper har av forskare framförts som
en av de viktigaste orsakerna bakom utslagningen av invandrare
från arbetsmarknaden.
Revisorerna har vid sin granskning funnit att resultaten av
undervisningen i svenska för invandrare, sfi, är
anmärkningsvärt dåliga, att uppföljning och utvärdering av
undervisningens resultat sedan den reformerades 1991 inte har
varit tillfredsställande samt att dessutom ett minskat antal
invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som
andraspråk.
I rapporten anmärks att det för närvarande inte finns någon
samlad uppföljning av sfi-verksamheten utöver registeruppgifter
över det totala deltagarantalet och genomsnittlig kurstid för
dem som avslutat utbildningen. Det går därför enligt rapporten
inte att uttala sig om huruvida sfi-reformen bidragit till
kortare väntetider, effektivare utnyttjande av utbildningstiden
eller ökad flexibilitet i uppläggningen av utbildningen för att
nämna några av målen för reformen. En betydande del av
sfi-eleverna avbryter utbildningen utan att ha lärt sig så
mycket svenska att de erhåller ett intyg om slutförd kurs.
Uppgifter som inhämtats under granskningen visade att av drygt
20000 elever som lämnade sfi läsåret 1990/91 uppnådde 32 %
sfi-nivån (dvs. slutförde utbildningen), 3 % fullföljde
undervisningen men underkändes och övriga 65 % avbröt.
Det är enligt revisorernas mening angeläget att åtgärder
vidtas för att lösa de problem som uppenbarligen finns inom
sfi-undervisningen. Revisorerna föreslår därför (punkten 2 i
hemställan) att riksdagen av regeringen begär en redovisning
av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska
för invandrare. Av denna redovisning bör framgå bl.a. vilka
resultat som uppnåtts, hur undervisningen anpassats till olika
invandrares skilda förutsättningar och behov, sfi-nivåns
rimlighet och relevans såväl för arbetslivet som för olika
utbildningar samt förutsättningarna att kombinera sfi-studierna
med förvärvsarbete. Redovisningen bör enligt revisorerna tas
fram skyndsamt och även ingå som en del av underlaget för
den av revisorerna föreslagna översynen av hela
invandrarpolitiken.
Frågor om svenskundervisning för invandrare och skolans
undervisning i svenska som andraspråk behandlas i tre motioner
som väckts med anledning av revisorernas förslag.
Enligt motion 1992/93:Sf15 (v) yrkande 1 har allvarliga
problem med sfi-undervisningens kvalitet och effektivitet
funnits i många år. Mycket allvarliga brister föreligger också
beträffande undervisningen i svenska som andraspråk i
grundskolan och gymnasieskolan. Motionären hänvisar i detta
senare avseende till uppgifter i den s.k. Ungdomskommitténs
betänkande (SOU 1991:60) Olika men ändå lika, att över 20 % av
eleverna med invandrarbakgrund går ut grundskolan utan
fullständiga betyg mot 5 % av samtliga elever. Ytterligare
redovisningar behövs inte, anför motionären, utan det är
förslag till åtgärder från regeringen som krävs för att
förbättra sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som
andraspråk. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
I motion 1992/93:Sf16 (s) betonas att svenskundervisningen
för gamla och nya invandrare, liksom den "invandrarspecifika"
vuxenutbildningen, måste tas med i den föreslagna översynen av
invandrarpolitiken. Motionärerna vill i sammanhanget framhålla
att den ur inlärningssynpunkt erkänt mest effektiva metoden är
att sfi-undervisning bedrivs parallellt med arbetspraktik.
Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 2
begära en utvärdering av hur eleverna i grundskolan och
gymnasieskolan tillgodogör sig undervisningen i svenska som
andraspråk. I motionen refereras bl.a. uppgifter från
Statistiska centralbyrån som visar att elever som anses vara i
behov av svenskundervisning i minskad utsträckning deltar i
sådan undervisning. Det är enligt motionärerna uppenbart att en
utvärdering måste göras.
Utbildningsutskottet vill först kortfattat erinra om
innebörden av riksdagens beslut våren 1990 om en ny ordning för
undervisningen i svenska för invandrare, sfi (prop.
1989/90:102, bet. UbU27, rskr. 279).
Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebar
bl.a. att den tidigare uppdelningen i grundläggande
svenskundervisning, som åvilade kommunerna, och
påbyggnadsundervisning, som anordnades av studieförbund eller
AMU, upphörde. Detta system hade inte fungerat helt
tillfredsställande. Dels hade det inte anordnats någon
påbyggnadsundervisning inom studieförbunden i 100 kommuner,
dels hade det i många fall uppstått ett glapp mellan de båda
utbildningarna. Nu skapades en sammanhållen utbildning, kallad
grund-sfi, helt under kommunalt huvudmannaskap.
Svenska för invandrare, sfi, ingår numera i det offentliga
skolväsendet för vuxna (jfr prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.
356). Enligt 13 kap. skollagen (1985:1100) är varje kommun
skyldig att se till att sfi erbjuds nyanlända invandrare över
16 år som är bosatta i kommunen. Rätt till sådan undervisning
gäller under sammanlagt högst två år och med möjlighet till
förlängning ytterligare ett år på grund av särskilda skäl.
Enligt läroplanen för grundläggande svenskundervisning för
vuxna invandrare (Läroplaner 1991:1) syftar sfi till att ge
invandrarna sådana kunskaper i svenska språket och om det
svenska samhället och arbetslivet att de kan ta till vara sina
rättigheter, påverka sin situation och fullgöra de krav och
skyldigheter som det dagliga livet medför. Undervisningen skall
vidare bidra till att invandrarna kan medverka i det
kulturella, sociala, fackliga och politiska livet. Den skall
också bidra till att stärka invandrarnas ställning på
arbetsmarknaden och till att de kan genomgå utbildning inom det
reguljära vuxenutbildningssystemet i form av allmän
grundutbildning och yrkesutbildning.
För att deltagarna i sfi skall kunna uppnå den kunskaps- och
färdighetsnivå som undervisningen syftar till, krävs att
undervisningstiden varieras beroende på varje deltagares
individuella behov. Det riktvärde som har legat till grund för
beräkning av statsbidraget är 700 undervisningstimmar om 45
minuter. I samarbete med arbetsförmedlingen skall kommunen
verka för att undervisningen så snart som möjligt kan
kombineras med sådan arbetsplatsorientering eller sådant
förvärvsarbete som ger deltagaren möjlighet att träna sig i att
tala svenska. Rektor för utbildningen skall utfärda intyg över
genomgången utbildning.
I grundskolan är undervisningen i svenska som andraspråk
obligatorisk för elever med annat hemspråk än svenska. Även i
gymnasieskolan skall undervisning i svenska som andraspråk
anordnas för elever som behöver sådan undervisning.
Bestämmelser härom finns i 5kap. 13§ grundskoleförordningen
(1988:655) resp. i 8 kap. 15 och 16 §§ gymnasieförordningen
(1992:394).
Vad därefter gäller de nu framlagda förslagen vill
utbildningsutskottet för egen del anföra följande.
Utbildningsutskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV) i
en genomförd förvaltningsrevision (F 1992:33) av 1991 års
reform av svenskundervisning för invandrare kommit till
liknande slutsatser som Riksdagens revisorer gjort. RRV har
iakttagit problem med långa väntetider före kursstart, lång tid
i utbildning och att sfi ger otillräckliga kunskaper för arbete
eller fortsatta studier. Det finns också, enligt RRV, problem
som rör den statliga styrningen och uppföljningen. RRV föreslår
i sin rapport, som ställts till Skolverket, att verket snarast
påbörjar en uppföljning och utvärdering av verksamheten. Senast
den 1 juli 1993 bör Skolverket återrapportera till RRV vilka
åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av
revisionsrapporten.
Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en parlamentarisk
kommitté för att se över invandrarpolitiken samt invandrings-
och flyktingpolitiken. Särskilt intresse bör enligt direktiven
(dir. 1993:1) ägnas invandrarnas situation på arbetsmarknaden
liksom svenskkunskapernas betydelse för integrationen.
Kommitténs arbete skall i den del som avser de
invandrarpolitiska frågorna vara avslutat den 1 mars 1994.
Av betydelse i sammanhanget är även det uppdrag som
regeringen lämnat åt en särskild utredare att se över
ledighetslagstiftningen. Enligt direktiven (dir. 1992:98) skall
bl.a. eftersträvas en samordning av lagen om rätt till ledighet
för svenskundervisning för invandrare med den s.k.
studieledighetslagen.
Utbildningsutskottet ser det som positivt att den av
regeringen beslutade översynen av invandrarpolitiken som
inkluderar såväl sfi-undervisning som hemspråksundervisning och
undervisning i svenska som andraspråk kommer till stånd.
När det gäller sfi-undervisningen delar utbildningsutskottet
revisorernas uppfattning att det mot bakgrund av påtalade
brister är mycket angeläget att en skyndsam redovisning görs av
erfarenheterna av sfi-reformen. Utskottet vill för egen del
stryka under vad revisorerna har anfört om skyndsamhet.
Underlag måste tas fram så att förbättringar av systemet för
svenskundervisning för invandrare kan genomföras så snart som
möjligt. Särskild uppmärksamhet bör enligt utskottet ägnas
frågan om förutsättningarna för att kombinera sfi-studier med
förvärvsarbete. Det bör ankomma på regeringen att se till att
den efterfrågade redovisningen görs. Regeringen bör därefter
återkomma till riksdagen i frågan.
För utbildningsutskottet är det också angeläget att skolans
undervisning i svenska som andraspråk klarläggs och utvärderas
inför översynen av invandrarpolitiken. Skolverket har, enligt
vad verket uppgett i en rapport (nr 5, november 1992) om
undervisning i hemspråk och svenska som andraspråk, ännu inte
genomfört några utvärderingar inriktade mot den pedagogiska
kvalitén i undervisningen. Utskottet förutsätter att Skolverket
snarast åtgärdar detta i sin uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet.
Utbildningsutskottet föreslår att socialförsäkringsutskottet
tillstyrker punkten 2 i revisorernas hemställan och anser
därjämte att motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 1, 1992/93:Sf16
och 1992/93:Sf17 yrkande 2 är tillgodosedda med vad
utbildningsutskottet anfört.
I motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om att en förutsättning för
att elever av utländsk härkomst skall få börja i en skola där
undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar
svenska språket.
Utbildningsutskottet vill med anledning av motionsyrkandet
erinra om att barn som är bosatta i landet har skolplikt (3
kap. 1 § skollagen). Skolplikten motsvaras av en rätt att få
utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och
ungdom. Även barn som inte räknas som här bosatta, såsom barn i
skolpliktsåldern som vistas i landet i avvaktan på beslut i
ärende om uppehållstillstånd, skall tas emot i grundskolan i
vistelsekommunen, så snart skolgång är lämplig för dem med
hänsyn till deras förhållanden (6 kap. 2 §
grundskoleförordningen). Dessa barn har alltså rätt till
grundskoleundervisning utan att de för den skull har skolplikt.
I grundskolan kan förberedelseklasser anordnas för nyligen
anlända barn som saknar eller har mycket bristfälliga kunskaper
i svenska språket. I dessa klasser ges främst undervisning i
svenska som andraspråk. Eleverna slussas sedan in i ordinarie
klasser när de uppnått tillräckliga kunskaper i svenska
språket.
Enligt gymnasieförordningen (11 kap. 6 §) får en sökande som
inte är bosatt i Sverige tas emot som elev i gymnasieskolan om
den sökande bl.a. har erforderliga förkunskaper och om det
finns plats på den sökta utbildningen. Dessa ungdomar kan tas
in på ett individuellt program med bl.a. undervisning i svenska
som andraspråk för att senare övergå till ett nationellt
program i gymnasieskolan (8 kap. 15 och 16 §§).
Utbildningsutskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen
att uttala sig för ändrade bestämmelser i enlighet med vad i
motionen anförts utan anser att socialförsäkringsutskottet bör
avstyrka motion 1992/93:Sf17 yrkande 1.
Hemspråksundervisningen i skolan tas upp i motion
1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 3 samt i motion 1992/93:Sf22 (nyd)
yrkande 14, den senare väckt med anledning av regeringens
skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken. I
båda motionerna pläderas för att all hemspråksundervisning
med utnyttjande av statliga och kommunala medel bör slopas.
De därigenom frigjorda medlen bör i stället användas för att
skapa bättre förutsättningar för undervisning i svenska och
andra ämnen. Det anförs att invandrarna själva bör ansvara för
hemspråksundervisningen.
I fråga om hemspråksundervisningen konstaterar
utbildningsutskottet att Riksdagens revisorer i sitt förslag om
en översyn av hela invandrarpolitiken påtalat att det inom
hemspråksundervisningen bör finnas utrymme för
effektiviseringar av verksamheten. Vidare sägs i direktiven
(dir. 1993:1) till den parlamentariska kommittén för översyn av
bl.a. invandrarpolitiken att kommittén bör pröva
förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar vad
gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga
om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.
Utbildningsutskottet har tidigare haft att behandla liknande
motionsyrkanden, senast i sitt betänkande 1991/92:UbU19 (jfr
bet. 1990/91:UbU7). Utskottet underströk då vikten av att
invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning.
Det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare
har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet har alltjämt samma
uppfattning.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet
att motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande
14 bör avstyrkas av socialförsäkringsutskottet.
Stockholm den 9 mars 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Bengt Silfverstrand (s),
Berit Löfstedt (s),
Larz Johansson (c),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Jan Björkman (s),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s),
Krister Örnfjäder (s),
Christer Lindblom (fp) och
Birgitta Carlsson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utbildningsutskottets yttrande som
börjar med "Utbildningsutskottet vill" och slutar med "yrkande
1" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet delar motionärernas uppfattning att det
är viktigt att elever med invandrarbakgrund i svensk skola har
sådana kunskaper i svenska språket att de kan följa den
ordinarie undervisningen. Detta bör vara en förutsättning för
att eleverna skall få börja i skolan. Utbildningsutskottet
anser med det anförda att socialförsäkringsutskottet bör
tillstyrka motion 1992/93:Sf17 yrkande 1.
dels att den del av utbildningsutskottets yttrande som
börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "av
socialförsäkringsutskottet" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser, i likhet med motionärerna, att
ansvaret för hur hemspråksundervisningen skall organiseras och
finansieras helt och hållet skall överföras till invandrarna
själva och deras intresseorganisationer. Utbildningsutskottet
konstaterar att belägg saknas som styrker antagandet att
hemspråksundervisningen resulterar i den åsyftade naturliga
tvåspråkigheten. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen
med förslag till sådana ändringar i berörda skolförfattningar
att kommunerna befrias från skyldigheten att anordna
hemspråksundervisning. I stället bör resurser satsas på
undervisning i svenska språket och på annan skolundervisning.
Socialförsäkringsutskottet bör således tillstyrka motionerna
1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 om slopande
av nuvarande form av hemspråksundervisning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen m.m. 2
Motionerna 3
Utskottet 10
Inledning 10
Invandringsfrågor 14
Allmänt 14
Uppehållstillstånd av asylskäl m.m. 16
Uppehållstillstånd av andra skäl 19
Internationellt samarbete i migrationsfrågor 20
Aktuella utredningar23
Motioner 23
Utskottets bedömning 27
Överföring av flyktingar m.m. 31
Handläggning av asylärenden 32
Avvisning och utvisning 32
Särskilda handläggningsfrågor 36
Handläggningstider 39
Utlänningsnämnden 40
Praxissammanställning 41
Mottagningssystemet för asylsökande 42
Allmänt 42
Statens invandrarverk 43
Förläggningsverksamheten 46
Invandrar- och integrationsfrågor 59
Allmänt om invandrarpolitiken 59
Ersättning till kommunerna m.m. 60
Vissa åtgärder för invandrare 69
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 71
Anslag till åtgärder för invandrare 72
Stiftelsen Invandrartidningen 72
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 73
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 73
Hemställan 74
Reservationer
1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (s) 79
2. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (nyd)80
3. Internationell samverkan (s)81
4. Flyktingkvoten (s)82
5. Snabbare avvisning av asylsökande (nyd)82
6. Handläggningstiderna i asylärenden (nyd)83
7. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (s)83
8. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (nyd)84
9. Medelsanvisning till Invandrarverket (s)84
10. Medelsanvisning till Invandrarverket (nyd)85
11. Invandrarverkets upphandlingsverksamhet (nyd)85
12. Egenavgift i sjukvården m.m. (nyd)86
13. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (s)86
14. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (nyd)87
15. Invandrarkvinnors anpassning (nyd)87
16. Krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska
(nyd)88
17. Hemspråksundervisning (nyd)88
18. Medelsanvisning till kommunersättningen (nyd)89
19. Medelsanvisning till hemutrustningslån (nyd)89
20. Medelsanvisning till åtgärder för invandrare (nyd)90
21. Medelsanvisning till Invandrartidningen (nyd)90
Särskilda yttranden90
1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (nyd)90
2. Flyktingminister (nyd)91
3. Snabbare avvisning av asylsökande (nyd)91
4. Reduktion av dagbidrag (nyd)91
5. Översyn av invandrarpolitiken (nyd)91
6. Den reformerade sfi-undervisningen (nyd)92
Meningsyttring (v)92
Bilaga Utbildningsutskottets yttrande 1992/93:UbU5y 95