I proposition 1992/93:29 om vissa socialavgiftsfrågor har
regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta
de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till betänkandet.
Utskottet har begärt Lagrådets yttrande över lagförslagen 2
och 3. Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 1 till
betänkandet.
Motion
1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:29.
Utskottet
Folkpensionsavgiften
Enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring finansieras
folkpensioneringen, förutom genom folkpensionsavgifter från
arbetsgivare och egenföretagare enligt lagen (1981:681) om
socialavgifter, av statsmedel om annat inte föreskrivits.
I propositionen framhålls att inför ett införlivande i
EES-avtalet av en ändring i förordning (EEG) nr 1408/71 har
frågan aktualiserats om hur olika folkpensionsförmåner
finansieras. Ett klargörande bör göras av vilka förmåner som är
avgiftsfinansierade. I propositionen föreslås därför att 19
kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) ges en ny
lydelse, varigenom klart framgår att folkpensionsavgiften
endast är avsedd för finansiering av ålders-, förtids- och
efterlevandepensioner från folkpensioneringen och att de
särskilda folkpensionsförmånerna finansieras av statsmedel.
I motion 1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) hemställer
motionären om avslag på propositionen.
Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i
denna del och avstyrker bifall till motion 1992/93:Sf4 i
motsvarande del.
Socialavgifter och vinstandelsmedel
För åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga
arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som
arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse. Det värde
av andelen i stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en
försäkrad grundade rätt till allmän tilläggspension (ATP) men
däremot inte -- i överensstämmelse med den motsvarande
avgiftsfriheten -- till sjukförsäkrings- och
arbetsskadeförmåner. Detta motiverades med svårigheter att ta
med andelen vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
eftersom denna inkomst bygger på en förväntad framtida inkomst
och det inte gick att på förhand uppskatta vinstandelens
storlek. Uttryckliga bestämmelser om den begränsade
avgiftsplikten och rätten till ATP på förmånens värde fanns
intagna i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen och i 11 kap. 2 §
första stycket dåvarande o) AFL.
Genom skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30,
rskr. 1989/90:356 samt prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10,
rskr. 1990/91:106) blev i princip alla inkomster som skulle tas
upp till beskattning under inkomst av tjänst också
förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och därigenom
avgiftspliktiga enligt socialavgiftslagen. Sålunda blev bl.a.
ersättningar för utfört arbete i annan form än pension
förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och
avgiftspliktiga, även om mottagaren inte är anställd hos den
som utger ersättningen. Detta kom till uttryck genom en ändring
i bl.a. andra stycket i 3 kap. 2 § AFL och en hänvisning till
detta lagrum i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen. I proposition 110
(s. 377) togs frågan om behandlingen i avgiftshänseende av
bidrag till vinstandelsstiftelser upp särskilt. Därvid
erinrades om att bidraget var att likställa med lön och också
pensionsgrundande för arbetstagaren. Med hänsyn därtill borde
av likformighetsskäl fulla avgifter tas ut på ett sådant
bidrag. Däremot berördes i detta sammanhang inte frågan om
bidraget skulle grunda rätt även till sjukförsäkrings- och
arbetsskadeförmåner. Några bestämmelser som motsvarade de som
gällde för beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslogs
inte heller.
Utskottet, som yttrade sig till skatteutskottet över bl.a.
den utvidgade avgiftsplikten för bidrag till
vinstandelsstiftelser (1989/90:SfU4y), anförde i denna del att
med hänsyn till den likformighet mellan beskattningen av lön
och uttag av arbetsgivaravgifter som eftersträvades i
propositionen kunde utskottet biträda förslaget om att samtliga
arbetsgivaravgifter skulle tas ut på bidragen.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i
företag innebär föreslogs i proposition 1991/92:60 att
socialavgifter inte skulle tas ut på bidrag som en arbetsgivare
erlade den 1 januari 1992 eller senare till en
vinstandelsstiftelse och att pensionsförmåner inte heller
skulle beräknas på värdet av bidraget. Detta kom till uttryck
genom att bestämmelserna i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen och 11
kap. 2 § AFL om avgiftsplikt för bidrag till
vinstandelsstiftelse och rätt till pensionsgrundande inkomst på
värdet av arbetstagarens andel i stiftelsen togs bort. I
propositionen framhölls uttryckligen att socialavgifter inte
borde tas ut vare sig när medlen lämnades till stiftelsen eller
när de anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel
från stiftelsen. Propositionen godkändes av riksdagen på
förslag av skatteutskottet (1991/92:SkU10).
Enligt den förevarande propositionen har problem uppkommit i
rättstillämpningen när det gäller att avgöra om en ersättning
från vinstandelsstiftelse till en anställd eller tidigare
anställd är avgifts- och förmånsgrundande. För att lösa dessa
problem föreslås att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § AFL samt 2 kap.
4 § lagen om socialavgifter ändras, så att det klart framgår
att ersättningar från en vinstandelsstiftelse varken skall vara
förmånsgrundande eller avgiftspliktiga. Som förutsättning för
avgiftsfrihet bör enligt propositionen gälla att de bidrag som
arbetsgivaren lämnar till stiftelsen är avsedda att tillkomma
en betydande del av de anställda och på likartade villkor.
Detta skall enligt propositionen innebära att minst cirka en
tredjedel av personalen omfattas av vinstandelssystemet och
att ersättningen lämnas till dessa anställda efter enhetliga
principer. Avgiftsfrihet skall enligt propositionen inte medges
för ersättningar som lämnas till delägare i ett fåmansföretag
eller fåmansägt handelsbolag eller till företagsledare i ett
sådant företag om denne har ett väsentligt inflytande i
företaget. Avgiftsfrihet bör inte heller avse ersättningar som
lämnas till närstående till sådan företagsledare eller
delägare.
De föreslagna bestämmelserna skall också bli tillämpliga vid
uttag av särskild löneskatt på förvärvsinkomster.
Enligt propositionen skall den närmare avgränsningen av vilka
ersättningar från vinstandelsstiftelser som inte skall vara
avgifts- och förmånsgrundande gälla ersättningar som lämnas
fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt ikraftträdandebestämmelserna
skall inte heller ersättningar som lämnats från
vinstandelsstiftelser under år 1992 vara förmåns- eller
avgiftsgrundande. I ikraftträdandebestämmelserna har vidare
angetts att, om de särskilda villkoren inte är uppfyllda,
stiftelsen inte skall vara skyldig att erlägga
arbetsgivaravgifter på ersättningar, om arbetsgivaren redan har
erlagt arbetsgivaravgifter på motsvarande belopp i samband med
bidrag till stiftelsen enligt de lagregler som gällde till
utgången av år 1991.
I motion 1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på
propositionen även i denna del med hänvisning till att
förslaget har påtagliga brister.
Utskottet har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över
propositionen i denna del.
Lagrådet anför inledningsvis att utgångspunkten för den
föreslagna lagändringen i 3 kap. 2 § AFL är att en utvidgning
av andra styckets tillämpningsområde som genomfördes i samband
med 1990 års skattereform fått till följd att belopp som
fr.o.m. den 1 januari 1991 betalas ut från en
vinstandelsstiftelse i princip skall räknas som
sjukpenninggrundande inkomst. Avsikten med det föreslagna
tillägget anges sålunda vara, anför Lagrådet, att den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst -- och därmed
arbetsgivarens avgiftsunderlag -- skall reduceras i förhållande
till vad tidigare gällt. Enligt Lagrådets mening kan det på
goda grunder sättas i fråga om de under år 1990 beslutade
ändringarna i 3 kap. 2 § andra stycket verkligen lett till den
i den remitterade propositionen antagna utvidgningen av
tillämpningsområdet. Lagrådet konstaterar att det framstår som
osäkert om de i propositionen tillagda meningarna i 3 kap. 2§
andra stycket i realiteten innebär en minskning av underlaget
för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och för
arbetsgivaravgifter. Enligt Lagrådets uppfattning finns det
anledning att ta hänsyn till denna osäkerhet i rättsläget vid
utformningen av ikraftträdandebestämmelserna. Lagrådet har
därför förordat att punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna
utformas på ett sådant sätt att alla ersättningar från en
vinstandelsstiftelse som utbetalas före ingången av år 1993 och
som inte avser arbete för stiftelsens räkning undantas vid
beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och därmed också
från arbetsgivaravgifter. Lagrådet förordar också att punkt 3
av ikraftträdandebestämmelserna preciseras i vad avser
uttrycket "som motsvarar bidrag", eftersom det inte kan utläsas
av lagtexten och inte heller framgår av propositionen i övrigt
vad som menas med detta uttryck. Lagrådet anser också att skäl
kan anföras för att ta in de i punkt 3 föreslagna
ikraftträdandebestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.
Lagrådet föreslår också en justering av texten till punkt 15
i 2 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i lagen (1992:683)
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter för att
klargöra att endast de i 3 kap. 2 § andra stycket AFL angivna
kvalificerade skälen skall leda till att ersättning från en
vinstandelsstiftelse befrias från socialavgifter. Vidare bör
den föreslagna andra meningen i ikraftträdandebestämmelserna,
som innebär att avgifter inte skall utgå på sådana ersättningar
från vinstandelsstiftelse som utbetalats under år 1992,
återfinnas i punkt 15. Punkt 15 bör enligt Lagrådet utformas så
att i denna också anges att ersättningar som utbetalats från en
vinstandelsstiftelse före den 1 januari 1992 i princip skall
vara undantagna från avgifter.
Även utskottet har funnit det tveksamt om det vid
tillämpningen av nu gällande regler finns någon grund för att
avgiftsbelägga ersättningar från vinstandelsstiftelser och även
beräkna sjukförsäkrings-, arbetsskade- och pensionsförmåner på
dessa. Tvärtom tyder lagstiftningens förarbeten på att detta
inte varit avsikten. På grund av den osäkerhet härom som
uppenbarligen finns på myndighetsnivå anser utskottet dock att
eventuella oklarheter i lagstiftningen bör undanröjas genom att
en ny lagstiftning som bygger på propositionens förslag antas
av riksdagen. Det finns vid utformningen av de nya lagreglerna
goda skäl för att -- som Lagrådet föreslagit -- ta hänsyn till
att rättsläget är oklart och därför utforma de nya
bestämmelserna så att de även omfattar år 1991 och att detta
framgår av huvudbestämmelserna som även skall omfatta år 1992.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till de ändringar och
förtydliganden i lagförslagen som Lagrådet föreslagit.
Avgiftsfriheten för såväl bidrag till som ersättningar från
vinstandelsstiftelser innebär ett avsevärt undantag från vad
som eljest gäller om skyldighet att erlägga socialavgifter.
Utskottet vill erinra om att när socialavgifterna för bidrag
till sådana stiftelser togs bort innebar detta minskade årliga
avgiftsintäkter med ca 100 miljoner kronor. Avsikten med
undantaget från avgiftsplikt för vinstandelsmedel är att
stimulera de anställda i det privata näringslivet till ett
långsiktigt och brett sparande och att sprida ägandet och
inflytandet i företagen. Det är då enligt utskottets mening
naturligt att ifrågasätta det rimliga i att den krets inom
vilken ägandet och inflytandet är mest koncentrerat också skall
omfattas av ett sådant undantag från avgiftsplikten. Utskottet
delar mot denna bakgrund regeringens bedömning att
avgiftsfrihet för ersättningar som lämnas efter ingången av år
1993 inte bör medges för en avgränsad krets av delägare och
företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag
och deras närstående.
Lagrådet har ansett att ett klargörande behövs av vad som --
när i princip avgiftspliktiga ersättningar utges till den
nämnda kretsen -- skall anses motsvara bidrag som redan
avgiftsbelagts enligt de regler som gällde under åren
1988--1991. Utskottet finner det problematiskt att på ett
enkelt sätt göra ett sådant klargörande med hänsyn till de
skilda regler om avgiftsplikt och icke avgiftsplikt för lämnade
bidrag som funnits genom åren och som fortsättningsvis kommer
att finnas mellan olika kategorier berättigade till
ersättningen. Reglerna för beräkning och utbetalning av
ersättningar skiljer sig också mellan
vinstandelsstiftelserna. Enligt utskottets mening måste det
ankomma på den som är avgiftspliktig, men önskar
avgiftsbefrielse till följd av att ersättningen inkl.
avkastningen på bidraget kan härledas till ett bidrag inkl.
avkastning som redan avgiftsbelagts, att förete utredning om i
vilken utsträckning ersättningen kan undantas från
avgiftsplikt.
Utskottet avstyrker bifall till motion 1992/93:Sf4 i den mån
den inte kan anses tillgodosedd med de ändringar i de framlagda
lagförslagen som utskottet på förslag av Lagrådet vidtar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande folkpensionsavgiften
att riksdagen med bifall till proposition
1992/93:29 och med avslag på motion
1992/93:Sf4 i denna del antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. beträffande socialavgifter och vinstandelsmedel
att riksdagen med anledning av
proposition 1992/93:29 och motion
1992/93:Sf4 i denna del antar
dels det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:682) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring med den ändringen
beträffande 3kap. 2§
att den första av de tre nya meningar
som fogats till paragrafens andra stycke
skall ha följande lydelse:
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt
ändamål att tillgodose ekonomiska intressen
hos dem som är eller har varit anställda
hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till
stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om
ersättningen avser en sådan anställd och
inte utgör ersättning för arbete för
stiftelsens räkning.
och att till andra stycket, efter de
tre nya meningarna, skall fogas ytterligare
en ny mening av följande lydelse:
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall alltid bortses från
ersättning från en vinstandelsstiftelse som
härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988--1991.
beträffande ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna att bestämmelsen i
p.3 utgår och ersätts av bestämmelsen i
p.4 samt att p.2 erhåller följande
lydelse:
2. Bestämmelserna om vinstandelsstiftelse i 3kap. 2§
andra stycket tillämpas dock för tid före
år 1993 utom såvitt avser föreskrifterna i
de tre sista meningarna.
dels det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:683) om
ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter med den ändringen
beträffande 2kap. 4§
att p.15 i första stycket erhåller
följande lydelse:
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar
från en vinstandelsstiftelse, som avses i
3kap. 2§ andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör
ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
att en ny p.16 i första stycket erhåller följande
lydelse:
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från
vilken enligt de fyra sista meningarna i
3kap. 2§ andra stycket lagen om allmän
försäkring skall bortses vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst.
och att tredje stycket i lagrummet behålls enligt
nuvarande lydelse,
beträffande ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna att dessa erhåller
följande lydelse:
Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första
stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I
övrigt träder lagen i kraft den 1 april
1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande
skall tillämpas i fråga om avgifter som
avser tid före ikraftträdandet.
Stockholm den 9 december 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik
(s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s),
Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c),
Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s),
Leif Bergdahl (nyd), Pontus Wiklund (kds),
Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen
(m), Widar Andersson (s) och Märtha Gårdestig (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
LAGRÅDET
Bilaga 1
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-12-08
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig
von Bahr, justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid sammanträde den 4 december 1992 har
riksdagens socialförsäkringsutskott beslutat inhämta lagrådets
yttrande över i proposition 1992/93:29 framlagda förslag till
2) lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3) lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet
Karin Laan.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring
Den föreslagna ändringen i 3 kap. 2 § består i att tre
meningar lagts till i slutet av paragrafens andra stycke. I den
första tillagda meningen anges att ersättning från en
vinstandelsstiftelse inte skall medräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten om ersättningen tillfaller en
anställd eller en tidigare anställd hos den arbetsgivare som
lämnat bidrag till stiftelsen och utgör annat än ersättning för
arbete för stiftelsens räkning. De därpå följande meningarna
innehåller två undantag från den angivna huvudregeln.
Ersättning från en vinstandelsstiftelse skall sålunda beaktas
vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten dels om
arbetsgivarens bidrag till stiftelsen inte uppfyller vissa krav
beträffande bundenhet och fördelning mellan de anställda, dels
i vissa fall om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag.
Utgångspunkten för den föreslagna lagändringen är att en
utvidgning av andra styckets tillämpningsområde som genomfördes
i samband med 1990 års skattereform (SFS 1990:657 och 1428)
fått till följd att belopp som fr.o.m. den 1 januari 1991
betalas ut från en vinstandelsstiftelse i princip skall räknas
som sjukpenninggrundande inkomst. Avsikten med det föreslagna
tillägget anges sålunda vara att den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst -- och därmed arbetsgivarens
avgiftsunderlag -- skall reduceras i förhållande till vad som
tidigare gällt.
Enligt lagrådets mening kan det på goda grunder sättas i
fråga om de under år 1990 beslutade ändringarna i 3 kap. 2 §
andra stycket verkligen lett till den i den remitterade
propositionen antagna utvidgningen av tillämpningsområdet.
Mot en sådan tolkning talar bl.a. det förhållandet att den
fr.o.m. år 1988 införda skyldigheten för arbetsgivare att
erlägga arbetsgivaravgifter för bidrag som lämnats till en
vinstandelsstiftelse gällde ända till utgången av år 1991. Att
domstolarna utan stöd av tydlig lagtext skulle påföra
arbetsgivaravgifter vid både inbetalning till och utbetalning
från en vinstandelsstiftelse förefaller knappast sannolikt.
Lagrådet nödgas därför konstatera att det framstår som osäkert
om de nu tillagda meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket i
realiteten innebär en minskning av underlaget för beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst och för arbetsgivaravgifter.
Enligt lagrådets uppfattning finns det anledning att ta
hänsyn till denna osäkerhet i rättsläget vid utformningen av
ikraftträdandebestämmelserna. I punkt 2 av dessa bestämmelser
föreslås att den första tillagda meningen i 3 kap. 2 § andra
stycket -- ersättning från en vinstandelsstiftelse utgör i
princip inte sjukpenninggrundande inkomst -- skall tillämpas
fr.o.m. den 1 januari 1992. De i styckets sista två meningar
föreskrivna undantagen från denna huvudregel skall däremot
tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1993.
Lagrådet har i och för sig inget att erinra mot att en
uttrycklig regel införs om att belopp som betalas ut från en
vinstandelsstiftelse under år 1992 i princip inte skall
inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Frågan är
emellertid vad som gäller beträffande belopp som betalats ut
från en vinstandelsstiftelse under år 1991. Med den i
propositionen redovisade uppfattningen av rättsläget synes en
sådan betalning böra medföra en höjning av den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst. En sådan konsekvens synes inte
vara åsyftad. Lagrådet förordar därför att punkt 2 av
ikraftträdandebestämmelserna utformas på sådant sätt att alla
ersättningar från en vinstandelsstiftelse som utbetalats före
ingången av år 1993 och som inte avser arbete för stiftelsens
räkning undantas vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
(och därmed också från arbetsgivaravgifter).
Syftet med den i punkt 3 av ikraftträdandebestämmelserna
föreslagna regeln är i första hand att förhindra att ersättning
från en vinstandelsstiftelse till en anställd eller tidigare
anställd träffas av arbetsgivaravgift trots att sådan avgift
erlagts i samband med att arbetsgivaren lämnat bidrag till
stiftelsen. Ett dubbelt avgiftsuttag av detta slag skulle kunna
uppkomma exempelvis om ett fåmansföretag betalat ett bidrag
till stiftelsen någon av åren 1988--1991 och ersättning från
stiftelsen år 1993 eller senare betalas ut till företagets
företagsledare.
Lagrådet har förståelse för att en bestämmelse med nyss
angiven innebörd behövs. Skäl kan dock anföras för att
bestämmelsen bör tas in i 3 kap. 2 § i stället för som en
övergångsbestämmelse. Oavsett placeringen synes bestämmelsens
utformning kunna ge upphov till tillämpningssvårigheter. Enligt
sin lydelse skall de två sista meningarna i 3 kap. 2 § andra
stycket inte tillämpas på ersättning från en
vinstandelsstiftelse som motsvarar bidrag för vilka
arbetsgivaren erlagt arbetsgivaravgifter. Vad som avses med
uttrycket "som motsvarar bidrag" kan inte utläsas av lagtexten
och framgår inte heller av propositionen i övrigt. En möjlig
tolkning är att bestämmelsen kan åberopas på utbetalningar som
sammanlagt avser ett lika stort belopp som det eller de bidrag
som utlöst arbetsgivarens avgiftsskyldighet. Bestämmelsen kan
också tolkas på det sättet att sådana utbetalningar från en
stiftelse som härrör från ett avgiftspliktigt bidrag inte skall
föranleda avgiftsskyldighet även om betalningarna till följd av
värdestegring eller sparad avkastning avser ett väsentligt
större belopp än det ursprungliga bidraget. Vilken metod som än
anses böra komma till användning kan det vidare bli nödvändigt
att ta ställning till om en vinstandelsstiftelse, som enligt
sina stadgar skall betala ut ersättningar till personer såväl
inom som utom den "förbjudna" kretsen och som innehar både
avgiftsbelagda och avgiftsfria bidrag, fritt kan välja vilka
tillgångar som skall hänföras till de olika personkretsarna.
Lagrådets slutsats är att punkt 3 av
ikraftträdandebestämmelserna bör preciseras i nu angivna
hänseenden.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter
I 2 kap. 4 § anges från vilka slag av ersättningar och
intäkter som skall bortses vid bestämmande av underlaget för
socialavgifter. Som ny punkt 15 föreslås att sådan ersättning
från en vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmän försäkring och från vilken skall
bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall
vara undantagen från underlaget.
Angående bakgrunden till och innebörden av den föreslagna
lagändringen hänvisar lagrådet till vad som anförts om
ändringar i lagen om allmän försäkring. I praktiken innebär den
föreslagna punkt 15 sannolikt en utvidgning av underlaget för
arbetsgivaravgifter. Mot den föreslagna formuleringen kan
vidare riktas viss anmärkning. Denna torde ge ett inte avsett
utrymme att, vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst,
bortse även från sådan ersättning som på allmänna grunder, som
beloppstaket på sju och ett halvt basbelopp, inte skall räknas
med. För att klargöra att endast de i 3 kap. 2 § andra stycket
lagen om allmän försäkring angivna kvalificerade skälen skall
leda till att ersättning från en vinstandelsstiftelse befrias
från socialavgifter bör en justering av texten ske.
I den föreslagna andra meningen i
ikraftträdandebestämmelserna anges att den föreslagna punkt 15
skall tillämpas på avgifter som avser tid från och med den 1
januari 1992. Detta innebär, att avgifter inte skall utgå på
sådana ersättningar från vinstandelsstiftelse, som utbetalats
under 1992. Bestämmelsen har således ett materiellt innehåll
och bör på grund härav återfinnas i själva lagbestämmelsen. Med
hänsyn till vad tidigare anförts bör enligt lagrådets mening i
lagtexten också anges att ersättningar som utbetalats från en
vinstandelsstiftelse före den 1 januari 1992 i princip skall
vara undantagna från avgifter.
Lagrådet får med hänsyn till det anförda föreslå, att vad som
behandlats i ikraftträdandebestämmelsens andra mening tas in i
punkt 15 och att den föreslagna punkt 15 i stället blir punkt
16 enligt följande:
"15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör
ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken
enligt de tre sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst."
Ikraftträdandebestämmelserna bör med den nu föreslagna
lösningen ges följande lydelse:
"Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första
stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I övrigt träder lagen i
kraft den 1 april 1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande
skall tillämpas i fråga om avgifter som avser tid före
ikraftträdandet."