I betänkandet behandlas regeringens förslag till nytt
system för beräkning av folkpension fr.o.m. den 1 januari
1993 samt tre motioner som väckts med anledning av
propositionen. Förslaget skall ses mot bakgrunden av att
riksdagen i samband med att EES-avtalet godkänts, antagit
en lag om samordning av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar
flyttar inom EES-området. Denna lag inkorporerar
EG-förordningen nr 1408/71 och rättsakter till denna i
svensk rätt. De nya principer för samordning mellan
EES-länderna som därvid blir gällande skulle medföra
väsentliga problem om Sverige behåller nuvarande regler för
rätt till folkpension.
Enligt det föreslagna nya systemet skall folkpension
intjänas enligt två alternativa regler som skall gälla på
samma villkor för svenska och utländska medborgare. Däremot
får endast svenska medborgare rätt enligt den nationella
lagstiftningen att uppbära folkpension vid bosättning
utomlands. När EES-avtalet träder i kraft kommer medborgare
i samtliga EES-länder att tillförsäkras samma rättigheter.
Den ena regeln för intjänande av folkpension innebär att
folkpension skall beräknas i förhållande till den
bosättningstid i Sverige som tillgodoräknas en försäkrad
under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det
år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad pension
krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40
år. Är bosättningstiden kortare reduceras pensionen med
1/40 för varje år som fattas. Vid beräkning av
bosättningstid föreslås särregler för missionärer och vissa
biståndsarbetare samt deras familjer och för personer som
erhållit asyl i Sverige.
Den andra regeln är ATP-anknuten. För rätt till oavkortad
folkpension enligt denna regel krävs 30 år med ATP-poäng
eller därmed jämställda år.
I propositionen föreslås vidare att särskilda
folkpensionsförmåner i form av handikappersättning som
tillägg till pension, barntillägg, pensionstillskott och
särskilt pensionstillägg till folkpension skall utges med
samma kvotdel som huvudförmånen. Hustrutillägg skall utges
med samma kvotdel som mannens ålders- eller förtidspension.
Handikappersättning i andra fall och vårdbidrag skall utges
med oavkortade belopp och endast till försäkrad som är
bosatt i Sverige.
Förslaget är försett med omfattande
övergångsbestämmelser. Dessa innebär bl.a. att de nya
reglerna skall vara tillämpliga på sådana pensionsförmåner
som börjar utges efter ikraftträdandet. Den som är född år
1935 eller tidigare, och som vid ansökan om ålderspension
är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16
år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio
år, får under vissa förutsättningar vid beräkning av
bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även bosättningstid
i utlandet.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag, men
föreslår särregler vid beräkning av bosättningstid för
ytterligare några grupper. Detta gäller bl.a.
familjemedlemmar till personer som tjänat in ATP under tid
de varit utsända från Sverige och ungdomar som studerar
några år utomlands. Utskottet föreslår också med anledning
av motionsyrkanden dels gynnsammare övergångsbestämmelser
för personer födda år 1937 eller tidigare som invandrar
eller återvänder till Sverige, dels tillkännagivanden om
fortsatt utredning om pensionsskyddet för unga invalider
samt utredning om ekonomisk trygghet för barn som går miste
om eller får reducerad barnpension och för invandrare som
får reducerad pension.
I betänkandet behandlas också ett förslag i propositionen
om godkännande av en ny nordisk konvention om social
trygghet, och utskottet tillstyrker detta förslag.
Till betänkandet har avgetts en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1992/93:7 om rätten till folkpension m.m.
har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen
till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott,
3. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn,
4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
dels
5. godkänner en den 15 juni 1992 undertecknad nordisk
konvention om social trygghet,
dels
6. till Riksförsäkringsverket på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under femte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6500000 kr,
7. till Allmänna försäkringskassor på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93
under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
40000000 kr.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motioner
1992/93:Sf1 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna för konventions- och de facto-flyktingars
berättigande till folkpension i Sverige enligt vad i
motionen anförts om ett rimligt och rättvist regelsystem,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
vidgar möjligheter till en ekonomiskt tryggad ålderdom för
biståndsarbetare och deras familjer,
1992/93:Sf2 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om invandrare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om efterlevandeskydd för barn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om generösare
övergångsbestämmelser.
1992/93:Sf3 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om
äldre invandrares och återinvandrares ekonomiska
försörjning.
Utskottet
Bakgrund
Gällande bestämmelser om folkpension
Inom socialförsäkringarna garanteras det grundläggande
ekonomiska skyddet vid ålderdom, bestående arbetsoförmåga
och makes/makas frånfälle genom folkpensioneringen i 5 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Folkpensionens
huvudförmåner utgörs av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension. Förutom dessa förmåner kan utges
särskilda folkpensionsförmåner i form av
handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott,
särskilt pensionstillägg och kommunalt bostadstillägg.
Övergångsvis utges också som särskilda folkpensionsförmåner
hustrutillägg och barntillägg.
Svenska medborgare som är bosatta i Sverige har rätt till
de angivna folkpensionsförmånerna i den utsträckning som
följer av AFL. Något krav på att viss försäkrings- eller
bosättningstid har fullgjorts för att förmånerna skall
utges till svenska medborgare som är bosatta i Sverige
finns inte, till skillnad från vad som gäller för den
allmänna tilläggspensioneringen (ATP), där en intjänandetid
om 30 år krävs för oreducerad pension.
Svenska medborgare som bosätter sig utomlands har också
rätt till folkpensionens huvudförmåner ålderspension,
förtidspension och efterlevandepension liksom den särskilda
folkpensionsförmånen handikappersättning när denna utges
som tillägg till pension. Denna rätt är dock beroende av
att ATP utges, genom att folkpensionsförmånerna i fråga
endast utges i förhållande till det antal år varunder ATP
tjänats in.
Den som ej är svensk medborgare, men är bosatt i Sverige,
har samma rätt som svenska medborgare till folkpensionens
huvudförmåner och särskilda tilläggsförmåner, om den
försäkrade fullgjort vissa kvalifikationstider. För
ålderspension krävs bosättning i Sverige sedan minst fem år
och bosättning i Sverige minst tio år efter det att den
försäkrade fyllt sexton år. För rätt till övriga förmåner
krävs kortare bosättningstider som varierar för de olika
förmånerna.
Några regler i den svenska lagstiftningen som ger
utländska medborgare rätt till folkpension vid bosättning
utomlands finns inte. Bestämmelser härom finns dock i
socialförsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige
och andra länder.
Genom en särskild dipensregel kan den som en gång
erhållit folkpension efter ansökan få fortsätta att uppbära
pensionen om han behöver vistas utomlands för t.ex. vård av
hälsan.
Rätten till ATP är oberoende av medborgarskap eller
bosättning här i landet. För rätt till sådan pension krävs
dock att pensionspoäng tillgodoräknats en person för minst
tre år.
EES-avtalet
När EES-avtalet, som nyligen godkänts av riksdagen (prop.
1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr. 18), och avtalets
bestämmelser om social trygghet träder i kraft i Sverige
och i övriga Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
kommer den fria rörligheten för personer inom EES att
kompletteras med ett heltäckande regelsystem för de
flyttande personernas sociala trygghet. Avtalets
samordningsregler kommer att tillämpas på svensk
lagstiftning om social trygghet. Antagandet av proposition
1991/92:170 innebär att riksdagen också antagit den i
propositionen föreslagna lagen om samordning av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Genom lagen inkorporeras EG-förordningen
(EEG) nr 1408/71 och rättsakter till denna i svensk rätt.
En konsekvens av EES-avtalet och att förordning nr
1408/71 inkorporeras med svensk rätt är att regleringen i
AFL inte kommer att vara heltäckande, utan att reglerna där
alltid måste ses i relation till EG:s bestämmelser.
Förordningen nr 1408/71 vilar på följande fyra principer.
Likabehandlingsprincipen, som innebär att personer
från ett EG-land som är bosatta inom en annan medlemsstats
område och som omfattas av förordningen har samma
rättigheter och skyldigheter i frågor om
socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.
Sammanläggningsprincipen, som innebär att anställda
och egenföretagare som flyttar till eller får arbete i en
annan medlemsstat inte på grund härav skall gå miste om de
rättigheter som de tidigare intjänat.
Exportabilitetsprincipen, som gäller i fråga om
kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till
efterlevande, ersättning med anledning av olycksfall i
arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner som någon
förvärvat skall kunna utbetalas oavsett var inom EG-området
som den berättigade är bosatt.
Proratatemporis-principen, som gäller enbart på
pensionsområdet, och som innebär att en pensionstagare som
förvärvat rätt till pension i mer än ett medlemsland har
rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och
ett av de länder som han intjänat pensionsrätt i.
Pensionsberedningen fann i betänkandet (SOU 1990:76)
Allmän pension att ATP-systemet står väl i överensstämmelse
med principerna i förordningen nr 1408/71 om bl.a.
likabehandling och exportabilitet. Däremot fann beredningen
att väsentliga problem skulle uppkomma vid en tillämpning
av förordningens principer när det gällde
folkpensioneringen. Utländska medborgare som omfattades av
förordningen skulle få full rätt till folkpension vid
bosättning i Sverige, och nuvarande begränsningar i fråga
om export av folkpension skulle inom EES inte kunna
upprätthållas för vare sig svenska eller utländska
medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i något
EES-land och bosatta inom EES vara berättigade till
oreducerad svensk folkpension om de någon gång tidigare
varit bosatta i Sverige. Regeringen tillkallade mot denna
bakgrund en särskild utredare med uppdrag att utforma
förslag till ny lagstiftning angående folkpension m.m., och
utredningen har lagt fram förslag om nya folkpensionsregler
i betänkandet (SOU 1992:26) Rätten till folkpension --
kvalifikationsregler i internationella förhållanden.
Förslagen i den förevarande propositionen bygger i allt
väsentligt på utredningens förslag.
Propositionen
Allmänna principer för ett nytt folkpensionssystem
I propositionen föreslås ett helt nytt system för
beräkning av folkpension. Förslaget innebär att rätt till
folkpension skall kunna intjänas enligt två alternativa
regler. Enligt den ena regeln skall folkpension utges i
förhållande till bosättningstid i landet och enligt den
andra regeln i förhållande till antalet år för vilka
tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest
fördelaktiga resultatet skall tillämpas. För rätt till
oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och
64 års ålder resp. 30 år med ATP-poäng. Med år för vilka
tillgodoräknats ATP-poäng skall jämställas vissa andra år.
Om kravet på 40 resp. 30 år inte uppfyllts reduceras
pensionen. Som bosättningstid anses enligt huvudregeln den
tid under vilken en person varit folkbokförd här i landet.
De föreslagna reglerna skall gälla på samma villkor för
svenska och utländska medborgare. Endast svenska medborgare
får dock rätt att enligt den nationella lagstiftningen
uppbära folkpension vid bosättning utomlands. När
EES-avtalet träder i kraft får medborgare inom EES en
motsvarande rätt att uppbära pensionsförmåner som intjänats
i Sverige enligt den nya lagstiftningen.
För vissa grupper som enligt nuvarande bestämmelser har
rätt till omedelbar folkpension eller folkpension efter en
kortare bosättningstid kan den föreslagna regeln om rätt
till folkpension baserad på 40 års bosättningstid innebära
att de endast erhåller rätt till en reducerad pension eller
eventuellt ingen pension alls. Bland dessa grupper
återfinns bland andra svenska medborgare som varit bosatta
en längre tid utomlands och personer som invandrat till
Sverige. För vissa personkategorier bland dessa grupper
föreslås därför särskilda regler vid beräkning av
bosättningstid.
Vid beräkningen av förtidspension måste, enligt
propositionen, hänsyn kunna tas till tid efter det att
pensionsfallet har inträffat. Beräkningen föreslås därför
ske på grundval av dels den tid den berättigade varit
bosatt i Sverige, dels en antagen framtida bosättningstid.
I de fall pensionsfallet inträffar före 18 års ålder
föreslås särskilda regler för beräkning av bosättningstid.
Med en regel varigenom rätt till pension grundas på tid
av bosättning är det enligt propositionen mer naturligt än
hittills att betrakta efterlevandepension som en från den
avlidne härledd rätt. Enligt förslaget bör därför
efterlevandepensionen beräknas enbart på grundval av den
avlidnes bosättningstid i Sverige.
De särskilda folkpensionsförmånerna i form av
handikappersättning som tillägg till pension, barntillägg,
pensionstillskott och särskilt pensionstillägg till
folkpension skall enligt förslaget utges med samma kvotdel
som huvudförmånen. Handikappersättning i form av tillägg
till pension skall kunna utges utomlands i samma mån som
pensionen. Pensionstillskottet skall avräknas mot
tilläggspension och utländsk pension. Först därefter skall
reduktionen ske enligt 30- och 40-årsregeln. Hustrutillägg
skall utges med samma kvotdel som mannens ålders- eller
förtidspension. Pensionstillskott och hustrutillägg skall
endast kunna uppbäras vid bosättning i Sverige. När
EES-avtalet träder i kraft kommer förmånerna att kunna
utges även inom EES.
Vårdbidrag och handikappersättning som utges som en
fristående förmån skall utges med oavkortade belopp, men
även dessa förmåner skall liksom hittills endast kunna
utges vid bosättning i Sverige. De torde komma att hänföras
till sådana pensionsförmåner som inte behöver utges vid
bosättning i annat EES-land. Den särskilda
kvalifikationstiden för rätt till dessa förmåner för
utländska medborgare slopas.
De nya reglerna om rätt till folkpension föreslås träda i
kraft den 1 januari 1993. Redan utgående
folkpensionsförmåner kommer inte att minskas, men däremot
kommer de att omräknas till fyrtiondedelar. Den som i dag
har full folkpension kommer därför att få fyrtio
fyrtiondedels pension. Även i övrigt föreslås omfattande
övergångsbestämmelser.
Ny nordisk konvention
I propositionen begärs vidare ett godkännande av en ny
nordisk konvention om social trygghet. Konventionens
bestämmelser gäller huvudsakligen för personer som inte
omfattas av förordning nr 1408/71. Konventionen avses träda
i kraft samma dag som EES-avtalet träder i kraft för de
nordiska länderna.
Närmare förutsättningar för rätt till
folkpensionsförmåner
Folkpension enligt bosättningsregeln
I propositionen föreslås att för rätt till oreducerad
folkpension skall krävas en bosättningstid av 40 år. Den
tid under vilken pensionen kan intjänas genom bosättning i
Sverige ävensom minsta bosättningstid för intjänande
anknyter till reglerna inom ATP. Som bosättningstid skall
sålunda kunna tillgodoräknas tiden fr.o.m. det år någon
fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Tidsramen för
intjänande av bosättningstid blir därmed 49 år, varav
följer att den pensionsberättigade har möjlighet till
högst nio års bortovaro från Sverige utan att pensionen
reduceras. Vid en kortare bosättningstid än 40 år skall
pensionen reduceras i motsvarande mån. Vid exempelvis 35
års bosättningstid kommer folkpension att utges med
trettiofem fyrtiondedelar av hel pension. För rätt till
folkpension krävs enligt förslaget en minsta bosättningstid
om tre år. Bosättningstiden skall beräknas löpande och
sättas ned till närmaste antal hela år.
Vidare föreslås i propositionen att som bosättningstid i
Sverige också skall få räknas tid, under vilken någon
uppburit inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete
enligt reglerna i 11 kap. AFL. Denna regel ger möjlighet
att lägga samman faktisk bosättningstid med annan tid med
förvärvsarbete som grundar rätt till ATP. Regeln tillämpas
även om inkomsten understiger ett basbelopp.
En förutsättning för att pension enligt bosättningsregeln
skall utges är att den som är berättigad till pensionen är
bosatt i Sverige. När EES-avtalet träder i kraft och
förordningen nr 1408/71 blir tillämplig i Sverige kommer
emellertid de som omfattas av förordningen att kunna
exportera sina folkpensionsförmåner till länder inom
EES-området. Till länder utanför detta område kommer inte
export att kunna ske av folkpensionsförmåner på grundval av
bosättningsregeln, såvida inte möjligheter härtill öppnas
genom en socialförsäkringskonvention med ett annat land.
Den nu gällande dispensregeln, som ger svenska och
utländska medborgare möjlighet att fortsätta att uppbära
folkpension vid flyttning utomlands av hälsoskäl m.m.,
föreslås finnas kvar både i fråga om pension som beräknas
enligt bosättningsregeln och enligt den ATP-anknutna
beräkningsregeln.
Folkpension beräknad enligt ATP-regeln
Den alternativa ATP-anknutna beräkningsregeln för
folkpension har utformats enligt mönster från de regler som
för närvarande gäller för svenska medborgares rätt att
uppbära folkpension vid bosättning utomlands. Rätt till
folkpension skall således bestämmas med hänsyn till det
antal år för vilka pensionspoäng för ATP beräknats. För
rätt till oavkortad pension krävs att poäng tillgodoräknats
för 30 år. Är antalet år färre reduceras pensionen med en
trettiondedel för varje år som saknas.
Med år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng, varmed
även avses s.k. vårdår, jämställs år för vilket
pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om undantagande
från ATP inte hade gällt resp. underlåtenhet att betala
tilläggspensionsavgift inte hade förelegat. Vidare
jämställs med ATP-år sådana år före 1960 för vilka har
beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst samt,
såvitt gäller svensk medborgare, år före 1960 eller, såvitt
avser utländsk medborgare, år före 1974 för vilka erlagts
sjömansskatt. Svensk medborgare som varit anställd vid
ambassad eller konsulat och haft inkomst för vilken han
varit frikallad från skattskyldighet i Sverige får räkna år
före 1963 under förutsättning att till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst skulle ha beräknats om skattskyldighet hade
förelegat för ersättningen.
För rätt till folkpension beräknad enligt ATP-regeln
krävs minst tre år med ATP-poäng eller därmed jämställda
år.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen erinran mot denna principiella
utformning av rätten till folkpension, som enligt vad som
framgår av det följande försetts med vissa undantags- och
övergångsbestämmelser som mildrar effekterna för vissa
personkategorier. Utskottet kommer för sin del också att
föreslå ytterligare regler i detta syfte.
Särregler för vissa personkategorier
Utsända arbetstagare
Med en utsänd arbetstagare avses en person som sänds ut
av sin arbetsgivare för att arbeta för hans räkning i ett
annat land. Det förutsätts också att lönen utges av samme
arbetsgivare. Om en arbetstagare sänds ut av ett
moderbolag, men anställs och avlönas av ett dotterbolag i
det andra landet, anses inte utsändning föreligga. Om
utsändningstiden är avsedd att vara högst ett år kvarstår
arbetstagaren och medföljande make och barn under 18 år som
folkbokförda i Sverige, varför de fortfarande anses bosatta
här.
Den som är utsänd av statlig arbetsgivare skall
tillsammans med make eller den som i försäkringshänseende
är likställd med make samt barn under 18 år anses som
bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, om regeringen
inte föreskriver annat. Med statligt utsända avses
diplomater, SIDA-anställda i bilaterala projekt samt övriga
statligt utsända som sänds ut under statligt reglerade
arbetsförhållanden. För dem som är arvodesanställda av SIDA
för arbete inom biståndet i ett annat land har regeringen
förordnat om undantag från de bestämmelser som gäller för
övriga statligt utsända. Dessa biståndsarbetare intjänar
dock, för såvitt de inte genom konventionsregler helt
undantagits från svensk socialförsäkring, rätt till ATP
under utsändningstiden och kan sålunda förvärva rätt till
folkpension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln.
Enligt huvudregeln i förslaget skall som bosättningstid
tillgodoräknas tid för vilken en person varit folkbokförd i
Sverige. Den statligt utsände arbetstagaren och dennes
familjemedlemmar kommer därför att tillgodoräknas
bosättningstid i Sverige som om de faktiskt vistats här.
Enligt propositionen saknas det därför anledning att
föreslå några särregler för denna kategori. Reglerna om att
statligt utsända arbetstagare ansågs bosatta i Sverige även
om utsändningstiden var avsedd att vara längre än ett år
infördes emellertid med verkan först fr.o.m. den 1 april
1985. Dessförinnan kvarstod de dock som kyrkobokförda i
Sverige och sådan tid skall enligt propositionen jämställas
med bosättningstid. Sistnämnda regel blir av betydelse i
första hand för familjemedlemmar till den utsände, eftersom
den anställde under utsändningstiden har kunnat tjäna in
ATP och således kan vara berättigad till folkpension enligt
den ATP-anknutna beräkningsregeln.
Som framgår ovan kommer make och barn under 18 år till
SIDAS:s arvodesanställda utsända personal inte att kunna
tillgodoräknas bosättnings- eller kyrkobokföringstid i
Sverige under de år de följt med en utsänd i utlandet, för
såvitt de inte också haft en ATP-grundande inkomst. Den
utsände kan som ovan nämnts tjäna in ATP och berörs därmed
inte på samma sätt. Bland övriga statligt utsända kan också
finnas personer som intjänat statligt reglerad pension
(s.k. SPV-pension) men däremot inte ATP. Både de och deras
familjemedlemmar drabbas på samma sätt som de nyss nämnda.
Utskottet förutsätter att dessa förhållanden kommer att
åtgärdas av berörda myndigheter i fortsättningen, men
föreslår särskilda regler i 5 kap. 6 § AFL som ger de
berörda möjligheter att räkna tid före år 1993 som
bosättningstid i Sverige. Vid beräkning av bosättningstiden
skall avräknas sådan tid för vilken rätt till pension
grundad på bosättning i annat land föreligger om pensionen
kan utbetalas vid bosättning i Sverige.
Utskottet föreslår samtidigt ett förtydligande i
förslaget till 5 kap. 6 § tredje stycket så att undantaget
beträffande SIDA:s arvodesanställda fältpersonal enbart
gäller bosättningstid enligt folkbokföringsregeln, vilket
synes ha varit propositionens avsikt.
Som framgått ovan kvarstår en privat utsänd
arbetstagare och dennes familjemedlemmar som folkbokförda i
Sverige om utsändningstiden varar högst ett år. Om
utsändningstiden är längre kommer de inte att
tillgodoräknas bosättningstid enligt bosättningsregeln.
För utsända från Sverige av privata arbetsgivare föreslås
endast särregler i begränsad omfattning. Dessa gäller
svenska medborgare som är anställda av svenska trossamfund
eller svenska biståndsorganisationer och som sänts ut för
deras räkning. Enligt propositionen är missionärerna numera
oftast anställda av ett trossamfund och uppbär från detta
inkomster som överstiger ett basbelopp, vilket innebär att
de under utlandsarbetet kan tillgodoräknas
pensionsgrundande inkomst inom ATP. I regel anställs också
medföljande make av trossamfundet och får därigenom samma
pensionsskydd inom ATP och folkpensioneringen. Även
biståndsarbetare avlönas i regel av svenska
biståndsorganisationer på sådant sätt att de under
utlandsarbetet kan tjäna in pensionsrätt inom ATP och
därmed även folkpension enligt de föreslagna reglerna. I
propositionen framhålls att de nämnda gruppernas
anställningsförhållanden tidigare kan ha varit osäkra. De
kan ha gått med på att arbeta under dåliga ekonomiska
förhållanden i förlitan på att de efter återkomsten till
Sverige i vart fall var berättigade till folkpension. I
propositionen föreslås därför vissa skyddsregler för dessa
grupper som avgränsar dem i princip på samma sätt som
skett när det gäller rätten att uppbära allmänt barnbidrag
under längre tid än normalt vid vistelse utomlands. De
föreslagna reglerna skall sålunda gälla för den som är
utsänd av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett
organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk
ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. Den
skyddsregel som föreslås innebär att den tid under vilken
dessa utsända varit anställda utomlands och som ligger före
ikraftträdandet av förslaget, dvs. tid före den 1 januari
1993, får tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige.
Denna regel skall också gälla för medföljande make eller
den som likställs med sådan samt barn under 18 år.
Enligt vad som framhålls i propositionen kan det för de
aktuella grupperna finnas behov av en skyddsregel också för
framtiden. Även denna regel föreslås utformad efter mönster
från bestämmelserna om deras rätt att uppbära barnbidrag
under utsändningstiden. Enligt den föreslagna regeln skall
som bosättningstid i Sverige efter den 31 december 1992
räknas tid i utlandet under förutsättning att denna varat
längst tre år i följd. Denna regel gäller även för make
eller den som likställs med make samt barn under 18 år.
De nu föreslagna reglerna avser endast svenska medborgare
och deras familjemedlemmar.
I motion Sf1 (yrkande 2) anför Berith Eriksson m.fl. (v)
att de föreslagna reglerna inskränker möjligheten för
biståndsarbetare och deras familjer att erhålla pension
efter längre utlandsvistelser och att förslaget ur
rimlighets- och rättvisesynpunkt inte är godtagbart.
Motionärerna framhåller att det bör vara möjligt att införa
ett regelverk där biståndsarbetare, som nu inte kan få en
ekonomiskt tryggad ålderspension efter hemkomsten, kan
inordnas i pensionssystemet. Regeringen bör därför komma
med förslag som vidgar möjligheterna till en ekonomiskt
tryggad ålderdom för biståndsarbetare och deras familjer.
Som framgått ovan gäller för flertalet statligt anställda
biståndsarbetare och deras familjemedlemmar att de kvarstår
som folkbokförda i Sverige under hela utsändningstiden och
att de därför kommer att tillgodoräknas denna tid som
bosättningstid i Sverige. Vidare har utskottet föreslagit
vissa särregler för familjemedlemmarna till SIDAS:s
arvodesanställda personal. För privat utsända
biståndsarbetare och deras familjer föreslås i
propositionen långt gående skyddsregler. Vidare har
framgått ovan att flertalet av biståndsarbetarna och
medföljande makar är anställda under sådana förhållanden
att de har möjlighet att intjäna pensionsrätt på grundval
av den ATP-anknutna beräkningsregeln. I andra fall har de
privata arbetsgivarna möjlighet att teckna ATP-förbindelse
för sina anställda. En sådan förbindelse är ett avtal
mellan arbetsgivaren och Riksförsäkringsverket, varigenom
arbetsgivaren förbinder sig att svara för
tilläggspensionsavgifter såvitt avser lön eller annan
ersättning då sådan skyldighet inte föreligger enligt lag.
Även på detta sätt kan den utsände intjäna rätt till
pension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln. Utskottet
anser på grund av det anförda att den av motionärerna
åsyftade kategorin är väl tillgodosedd vad gäller deras
folkpensionsskydd, och i den mån yrkande 2 i motion Sf1
inte redan kan anses tillgodosett avstyrker utskottet
bifall till detsamma.
Utskottet finner emellertid att även make och barn under
18 år till andra privat utsända arbetstagare kan drabbas
hårt av de nya reglerna. Möjligheterna för en medföljande
make att arbeta utomlands har många gånger varit starkt
begränsade av utsändningslandets bestämmelser och
förhållanden, och den medföljande maken har då i allmänhet
inte kunnat tjäna in någon egen pensionsrätt, även om
familjemedlemmarna i vart fall när det gäller utsända från
svenska storföretag har skyddats av andra försäkringar.
Utskottet ser svårigheter att ge denna kategori en generell
rätt att räkna bosättningstid i Sverige under
utsändningstiden. En grupp av familjemedlemmar kan dock
klart avgränsas, nämligen de vars make tjänat in ATP under
utsändningstiden. Utskottet föreslår därför, i likhet med
vad utskottet ovan föreslagit beträffande familjemedlemmar
till bl.a. SIDA:s arvodesanställda personal, att även make
och barn under 18 år till privat utsända arbetstagare
omfattas av den föreslagna särregeln i 5 kap. 6 § som
innebär att dessa för tid före år 1993 kan tillgodoräknas
bosättningstid i förhållande till sådana år då maken eller
föräldern tjänat in ATP. Även i dessa fall skall bortses
från tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning
i annat land föreligger, om pensionen kan utbetalas vid
bosättning i Sverige.
Sjömän
I propositionen framhålls att sjömännens
arbetsförhållanden numera är sådana att de enligt de
generella reglerna i folkbokföringslagen kan vara
folkbokförda här i landet. Deras speciella
arbetsförhållanden hindrar således inte att de
tillgodoräknas bosättningstid för folkpension enligt den
föreslagna huvudregeln. De kan även intjäna rätt till ATP
och på så sätt bli berättigade till folkpension enligt den
ATP-anknutna beräkningsregeln.
En utländsk sjöman som är bosatt utomlands och anställd
på ett svenskt handelsfartyg omfattas av den svenska
tilläggspensioneringen enligt en särskild regel i AFL som
infördes med verkan fr.o.m. år 1974 och kan till följd
härav ha rätt till folkpension enligt den föreslagna
ATP-anknutna beräkningsregeln. För att denna regel skall
gälla även för förfluten tid föreslås att även år före
1974, för vilket en utländsk sjöman erlagt sjömansskatt,
skall likställas med år för vilket tillgodoräknats
ATP-poäng.
Invandrare
Enligt gällande regler är utländska medborgare, efter
fullgjord kvalifikationstid, på samma sätt som svenska
medborgare berättigade till oreducerade
folkpensionsförmåner. De föreslagna reglerna om
tillgodoräknande av folkpension på grundval av
bosättningstid alternativt förvärvsarbete kommer att få
till följd att många utländska medborgare erhåller en
reducerad pension, eftersom de inte varit bosatta eller
förvärvat ATP-poäng här i landet det antal år som krävs för
en oreducerad pension.
I propositionen erinras om att enligt utlänningslagens
regler skall en utomnordisk medborgare i princip ha
uppehållstillstånd redan vid inresan i Sverige. Undantag
härifrån gäller bl.a. om utlänningen vid ankomsten har rätt
till asyl. Med asyl avses i utlänningslagen (1989:529)
uppehållstillstånd som beviljas en utlänning, därför att
han är konventionsflykting eller krigsvägrare eller, utan
att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på
grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa
tungt vägande skäl härför (de facto-flykting). Definitionen
av flyktingskap i utlänningslagen omfattar, förutom den som
är medborgare i visst land, även statslösa.
I propositionen framhålls att vissa av de utländska
medborgarna i Sverige som får en reducerad pension genom
det nya förslaget har intjänat pensionsförmåner i sina
hemländer och erhåller pension därifrån. Flyktingar och
liknande grupper har däremot ofta fått lämna sina hemländer
under sådana omständigheter att de går miste om sina
eventuellt intjänade pensionsrättigheter. Enligt
propositionen föreligger därför starka skäl att införa
särregler för flyktingar. En förutsättning härför är dock
att det inte skall krävas omfattande utredningar eller att
nya ställningstaganden skall tas till varför flyktingen en
gång lämnade sitt hemland.
I propositionen framhålls vidare att reglerna om
uppehållstillstånd för krigsvägrare och de facto-flyktingar
utvecklades i praxis och lagfästes år 1976 då bestämmelser
om skydd för dessa grupper infördes i utlänningslagen. Ända
fram till mitten av 1980-talet var det vidare vanligen
förekommande att grunden för ett beslut om
uppehållstillstånd inte angavs. Med hänsyn härtill bör
enligt propositionen de föreslagna förmånligare reglerna
vid beräkning av folkpension omfatta -- förutom
konventionsflyktingar -- personer som efter år 1975, enligt
vad som klart framgår av själva beslutet eller andra
handlingar som förvaras hos Statens invandrarverk eller
överprövningsinstans, beviljats uppehållstillstånd i
Sverige som krigsvägrare eller de facto-flykting.
Propositionens förslag innebär att de som beviljats
uppehållstillstånd på de angivna grunderna som
bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller viss
del av tiden i hemlandet eller annat land där de
tillfälligt erhållit en fristad. Som sådan tid skall
tillgodoräknas så stor andel av tiden i hemlandet eller det
andra landet fr.o.m. det år då den pensionsberättigade
fyllde 16 år t.o.m. året före den första ankomsten till
Sverige som motsvarar förhållandet mellan den tid han
varit bosatt här fr.o.m. det år han kom hit t.o.m. det år
han fyller 64 år. Om någon, som får pension på grund av
dessa särregler, också har rätt till pension från sitt
hemland och även kan uppbära den här skall den
intjänandetid på vilken den utländska pensionen grundas
inte få tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige.
För övriga personer som fått uppehållstillstånd gäller
att de som bosättningstid får tillgodoräkna sig tiden från
ansökan om uppehållstillstånd, om de därefter oavbrutet
vistas i Sverige och folkbokförs här.
I motion Sf1 (yrkande 1) av Berith Eriksson m.fl. (v)
anförs att de facto-flyktingar och krigsvägrare måste
omfattas av särregleringen, även i de fall grunden för
uppehållstillståndet inte angetts i beslutet. I
förekommande fall, framhåller motionärerna, får
Invandrarverket i efterhand ange på vilken grund
uppehållstillstånd meddelats, och detta skall även gälla
dem som kommit till Sverige före år 1975. Vidare anförs att
de som fått uppehållstillstånd på grund av politiskt
humanitära skäl bör jämställas med konventions- och de
facto-flyktingar. Motionärerna begär att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reglerna för
konventions- och de facto-flyktingarnas rätt till
folkpension i Sverige efter ett rimligt och rättvist
regelsystem.
Utskottet kan i och för sig ha förståelse för
motionärernas synpunkter, men vill erinra om att den krets
invandrade personer som propositionen tagit särskild hänsyn
till kraftigt utvidgats i förhållande till vad som
föreslogs av utredningen. Utskottet anser att regeringen i
sitt förslag tagit en rimlig hänsyn till de särskilda behov
av pensionsförmåner som kan föreligga för dem som utan att
vara konventionsflyktingar ändå har så starka skäl för att
få skydd i Sverige att de i regel kan förutsättas gå miste
om sina pensionsrättigheter i hemlandet. Utskottet ansluter
sig därför till den avvägning som gjorts i propositionen
för hur de föreslagna särreglerna skall tillämpas och
avstyrker bifall till motion Sf1 yrkande 1.
Två motioner rör invandrares och återvändandes
möjligheter till försörjning om de till följd av de
föreslagna ändringarna av pensionssystemet får reducerad
pension och följderna för kommunerna vad avser bistånd
enligt socialtjänstlagen. I motion Sf2 (yrkandena 1 och 3)
av Doris Håvik m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om generösare övergångsbestämmelser och om en
utredning av invandrarnas situation och vilka ekonomiska
konsekvenser förslaget kan få för landets kommuner. I
motionen anges att många invandrare av olika skäl inte
kommer att kunna uppfylla de föreslagna
kvalifikationskraven för rätt till pension. Bl.a. är
arbetslösheten hög bland flyktingar och invandrare, vilket
bidrar till att den intjänade ATP-poängen är låg.
Motionärerna hänvisar till en intern utredning vid ett av
Stockholms socialdistrikt som visar att 21 % av distriktets
socialbidragsbudget betalas ut till invandrarpensionärer.
Även i motion Sf3 av Daniel Tarschys (fp) begärs en
utredning av frågan om äldre invandrares och
återinvandrares ekonomiska försörjning. Motionären anför
att med det föreslagna systemet bortfaller eller inskränks
folkpensionen för en stor mängd äldre människor, såväl
svenska som utländska medborgare. Förlorar dessa människor
en statlig grundtrygghet kommer de att hänvisas till att
leva på socialbidrag. Enligt motionären vore detta
olyckligt först och främst för den enskilde. I andra hand
får förslaget en kommunalekonomisk effekt genom en
omfördelning av kostnader från stat till kommun. En
ytterligare faktor att ta hänsyn till är enligt motionären
att ökade kommunala kostnader för invandrare kan underblåsa
utlänningsfientliga stämningar. Motionären menar att någon
form av statligt grundstöd skulle kunna införas, exempelvis
en bottengaranti, som faller ut när vissa villkor avseende
vistelsetid i landet är uppfyllda, men rätt till pension
ändå inte föreligger.
Genom en särskild övergångsregel till de nya reglerna om
beräkning av pension skall den som är född år 1935 eller
tidigare och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år
samt efter fyllda sexton år varit bosatt i Sverige under
sammanlagt minst tio år kunna få som bosättningstid i
Sverige tillgodoräknas även bosättningstid i annat land.
Detta skall dock inte gälla tid för vilken rätt till
pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger
och sådan pension dessutom kan utbetalas till den som är
bosatt i Sverige. Kvalifikationstiderna i denna regel har
utformats efter mönster från vad som i dag gäller för
rätten till folkpension för utländska medborgare. Med en
sådan regel upprätthålls hittillsvarande pensionsskydd för
invandrare som nu bor i Sverige och fyller 58 år eller är
äldre under år 1993 då de nya reglerna blir tillämpliga.
Även hemvändande svenska medborgare och nya invandrare i
motsvarande åldrar skyddas av dessa övergångsbestämmelser,
men kan då få vänta längre tid för att erhålla oreducerad
pension.
Utskottet har mot bakgrund av bl.a. de förenämnda
motionerna prövat möjligheterna att ytterligare anpassa
övergångsbestämmelserna till vad som kan anses skäligt med
utgångspunkt från den enskildes situation inför
förändringarna av folkpensionssystemet. Utskottet har
därvid haft som utgångspunkt, dels att framför allt
återvändande svenskar som närmar sig pensionsåldern inte
skall behöva vänta fem år på att kunna få ut en oreducerad
pension, dels att invandrare inte på motsvarande sätt skall
få vänta tills efter den ordinarie pensionsåldern på att
tidsgränsen tio år är uppfylld. Utskottet föreslår därför
en avtrappning av femårsregeln för dem som är födda 1932
eller tidigare ner till lägst två år och att den som är
född 1937 eller tidigare skall omfattas av
övergångbestämmelserna. Utskottets förslag medför att äldre
utländska medborgare som är bosatta i Sverige kan få
folkpension något tidigare än med nuvarande regler, vilket
till en del tillgodoser syftet med motionerna Sf2 och Sf3.
De yngre utländska medborgare som inte kommer att omfattas
av de utvidgade övergångsreglerna ges en rimlig tid att
utan alltför betungande kostnader komplettera sitt
pensionsskydd med privata försäkringar.
Utskottet anser emellertid att det, även med de vidgade
möjligheterna till oreducerad pension för utländska
medborgare som följer av utskottets förslag, finns
anledning för regeringen att göra en närmare utredning av
de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när
det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer
som inte har rätt till folkpension eller endast kommer att
kunna få en reducerad sådan pension. Utredningen bör också
undersöka om det, utan att en sådan förmån kommer att falla
under tillämpningsområdet för förordningen nr 1408/71,
finns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa
gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än
genom socialbidrag. Det anförda bör med anledning av
motionerna Sf2 och Sf3 i dessa delar ges regeringen till
känna.
Närmare om beräkningen av olika pensionsförmåner
Ålderspension
Enligt gällande regler har en försäkrad som fyllt 60 år
möjlighet att ta ut ålderspension i form av förtida uttag.
Det förtida uttaget kan ske i form av helt, halvt eller en
fjärdedels uttag. I propositionen föreslås att som
bosättningstid också skall räknas den tid under vilken
någon uppbär förtida uttag av pension och ny beräkning av
bosättningstid göras först när han fyller 65 år.
I propositionen erinras om att ålderspension sedan några
år tillbaka beviljas utan ansökan såvitt gäller personer
som är inskrivna hos en försäkringskassa och som tar ut
pensionen vid 65 års ålder. De föreslagna reglerna kommer
att innebära att uppgifter kan behöva inhämtas om olika
personers bosättningsförhållanden upp till närmare 45--50
år tillbaka i tiden. I de fall särregler gäller föranleder
dessa också uppgiftslämnande av den pensionssökande och
samarbete med andra myndigheter. I propositionen föreslås
därför att den som önskar pension skall göra ansökan hos
allmän försäkringskassa. I de fall som närmare anges av
regeringen eller efter dess bemyndigande
Riksförsäkringsverket skall dock försäkringskassan utan
ansökan besluta om ålderspension för såvitt den berättigade
inte skriftligen begärt annat.
Utskottet har inte någon erinran mot förslagen i dessa
delar.
Förtidspension
I propositionen framhålls att -- vid införande av ett
pensionssystem grundat på ett visst antal bosättningsår --
vid förtidspensionering hänsyn måste kunna tas till tid
efter det att pensionsfallet inträffat. Förtidspension
skall därför beräknas dels på grundval av en faktisk
bosättningstid i Sverige t.o.m. året före pensionsfallet,
dels en antagen framtida bosättningstid. Den antagna
framtida bosättningstiden beräknas på så sätt att om den
pensionsberättigade varit bosatt i Sverige minst fyra
femtedelar av tiden fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m.
året före pensionsfallet får som bosättningstid
tillgodoräknas hela tiden fr.o.m. året för pensionsfallet
t.o.m. det år han fyller 64 år. Om den faktiska
bosättningstiden under den angivna tiden är kortare, får
han som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor del
av tiden fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. det år då
han fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den
faktiska bosättningstiden i landet fr.o.m. det år han
fyller 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra
femtedelar av hela denna period. För att underlätta
administrationen föreslås att beräkningen av framtida
bosättningstid skall göras på grundval av hela månader.
För den som beviljats lägre förtidspension än hel sådan
skall vid ytterligare nedsättning av arbetsförmågan ny
beräkning av bosättningstid göras. Beräkningen skall ske
efter samma principer som vid den ursprungliga beräkningen.
För den som månaden innan han fyller 65 år uppburit hel
förtidspension får ålderspensionen beräknas efter samma
antal fyrtiondedelar som förtidspensionen, om detta är
förmånligare för honom.
I propositionen framhålls att de nu angivna reglerna inte
kan tillämpas på den som före eller under det år han fyller
16 år fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt. I dessa
fall kan någon faktisk bosättningstid inte beräknas,
eftersom sådan tid enligt huvudregeln skall räknas fr.o.m.
det år den försäkrade fyller 16 år. Från dessa
utgångspunkter är det svårt att finna ett lämpligt
regelsystem för tillgodoräknande av bosättningstid för den
som invalidiseras i unga år. Med hänsyn till att de
föreslagna ändringarna måste kunna träda i kraft samtidigt
med EES-avtalet och till att förändringar i regelsystemet
för EES snart kan komma att genomföras läggs i
propositionen inte fram förslag om mer genomgripande
förändringar. I ett senare sammanhang bör enligt
propositionen mer ingående överväganden göras i syfte att
finna en mer definitiv lösning för tillgodoräknande av
bosättningstid när pensionsfall inträffar i unga år.
I propositionen föreslås mot den angivna bakgrunden att
en svensk medborgare som fått sin arbetsförmåga varaktigt
nedsatt före ingången av det år han fyller 18 år får som
bosättningstid tillgodoräknas tiden fr.o.m. det år han
fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Motsvarande
föreslås gälla för utländska medborgare under förutsättning
att de varit bosatta i Sverige sedan minst fem år. Om
svenska eller utländska medborgare efter fyllda 16 år varit
bosatta i utlandet får tiden i utlandet inte tillgodoräknas
som bosättningstid i Sverige. Utskottet vill framhålla att
kravet på fem års bosättning inte är knutet till någon
ålder utan bosättningstiden kan både avse tid före 16 års
ålder och tid därefter.
För de pensionsfall som inträffar under det år någon
fyller 17 år kan även den föreslagna huvudregeln för
beräkning av förtidspension bli tillämplig. I dessa fall
skall den regel tillämpas som ger det mest förmånliga
resultatet.
Förtidspension efter den ATP-anknutna beräkningsregeln
sker i förhållande till faktiska poängår och år för vilka
s.k. antagandepoäng kan beräknas.
För dem som är bosatta i Sverige under de år de fyller 16
och 17 år utgör de föreslagna särreglerna ett fullgott
ekonomiskt skydd vid invaliditet. Utskottet finner däremot
att de föreslagna reglerna i övrigt för beräkning av
bosättningstid för rätt till förtidspension kan komma att
hårt drabba dem som invalidiseras i unga år efter att ha
tillbringat några år utomlands. Barn till statligt utsänd
arbetskraft blir i regel inte folkbokförda i Sverige om de
stannar kvar med föräldrarna utomlands efter fyllda 18 år.
Barn till missionärer och biståndsarbetare utomlands är
inte heller tillräckligt skyddade om de inte kommer hem när
de fyllt 18 år. Svenska ungdomar som bedriver studier
utomlands har efter de ändringar i folkbokföringsreglerna
som trädde i kraft den 1 juli 1991 små möjligheter att vara
folkbokförda i Sverige efter 18 års ålder, till skillnad
från vad som tidigare gällde. Enligt den nya
folkbokföringslagen skall en person avföras ur
folkbokföringen vid flyttning till land utanför Sverige, om
vistelsen är avsedd att vara längre än ett år. Oavsett om
någon avregistrering från folkbokföringen skett eller ej
skall enligt det föreliggande förslaget i sådana fall någon
bosättningstid inte beräknas. En person som lämnar Sverige
i 18-årsåldern för tre--fyra år och sedan invalidiseras i
slutet av utlandsperioden eller strax efter hemkomsten
riskerar därför att få en förtidspension som reduceras till
så litet som hälften för resten av livet. Detta beror på
att den faktiska bosättningstiden är mindre än fyra
femtedelar av den teoretiskt möjliga bosättningstiden i
Sverige, varför den framtida bosättningstiden skall
proportioneras i motsvarande mån. Om han är berättigad till
handikappersättning utgör denna tillägg till pension och
reduceras i motsvarande mån.
Utskottet anser att de konsekvenser som de föreslagna
reglerna kan få särskilt för ungdomar som är utomlands för
några års studier inte kan accepteras. EES-avtalet ger dem
möjlighet att studera vid universitet och högskolor inom
EES-området i en omfattning som tidigare inte varit möjlig.
Detta blir inför den ökade internationalisering som
förestår för Sverige av stort värde inte bara för
ungdomarna utan för landets framtida möjligheter att verka
inom EES-området. EES-avtalet ger inget
socialförsäkringsskydd för studerande, även om ett förslag
härom utarbetats för senare förhandlingar. Utskottet anser
därför att, så länge denna fråga inte fått en acceptabel
lösning, socialförsäkringsskyddet och då i första hand
förtidspensionsskyddet måste upprätthållas för ungdomar som
studerar utomlands. Utskottet har därvid övervägt olika
möjligheter, såsom att föreslå ändrade bestämmelser i
folkbokföringslagen. Tiden är dock alltför knapp för att
utreda möjligheterna till en sådan ändring. Utskottet ser
emellertid en möjlighet att redan nu, inom ramen för AFL,
ge de berörda ungdomarna ett provisoriskt skydd inom
pensionsområdet i avvaktan på att problemen kan få en annan
lösning. Utskottet föreslår därför ett bemyndigande för
regeringen att bestämma att studerande ungdomar under 26 år
som lämnat Sverige för en längre tids studier än ett år
skall kunna få räkna bosättningstid i Sverige, även i de
fall de faktiskt inte bott här. Regeringen eller berörd
myndighet bör i samband härmed ge närmare regler om vilka
former av studier och vilka studieperioder som kan grunda
rätt att räkna bosättningstid. Eftersom utskottet ser ett
sådant undantag som en temporär lösning bör regeringen
fortsätta att utreda frågan om hur skyddet för dem som
invalidiseras i unga år skall kunna utformas, så att en
alltför kraftig reducering av förtidspensionsförmånerna
inte behöver ske. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det är
utomordentligt viktigt att information ges, i synnerhet
till yngre personer, om de begränsningar i rätten till
pension som kan bli följden av en längre tids vistelse
utomlands. Denna fråga har inte närmare berörts i
propositionen. Utskottet anser att inte bara
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket utan även de
myndigheter som har det direkta ansvaret för
folkbokföringen måste kunna ge dem som flyttar ur landet en
utförlig information om vilka konsekvenser detta föranleder
för deras folkpensionsskydd.
Efterlevandepension
Efterlevandepension utges enligt nu gällande regler till
make eller barn som är svenska medborgare oavsett om den
avlidne aldrig varit bosatt i Sverige. Svenska medborgare
har även rätt till efterlevandepension i förhållande till
antalet ATP-år vid bosättning utomlands. För utländska
medborgare gäller att efterlevandepension utges om
efterlevande make resp. barn är bosatta i Sverige sedan
minst fem år resp. sex månader och att de var bosatta här
vid dödsfallet.
I propositionen framhålls att det ter sig naturligt att i
ett pensionssystem där rätten till pension utges på
grundval av bosättning se efterlevandepensionen som en från
den avlidne härledd rätt. Det bör därför enligt
propositionen krävas att den avlidne någon tid varit bosatt
här i landet och därigenom intjänat rätt till pension här.
Vidare bör, som vid övriga pensionsförmåner, krävas att de
berättigade är bosatta i Sverige. Vid bestämmande av
efterlevandepensionens storlek måste även framtida
bosättningstid kunna beräknas, och detta bör ske på
motsvarande sätt som vid förtidspension, varvid året för
dödsfallet jämställs med året för pensionsfallet.
Om den avlidne vid dödsfallet uppbar hel förtidspension
föreslås i överensstämmelse med förslaget i fråga om
övergång från hel förtidspension till ålderspension att
efterlevandepension skall utges på grundval av samma
bosättningstid om detta är förmånligare.
Särskild efterlevandepension kan i det enskilda fallet
komma att utges med ett större antal trettiondedelar eller
fyrtiondedelar än förtidspensionen, eftersom
efterlevandepensionen grundas på den avlidnes
bosättningstid eller år med ATP-poäng. I förhållande till
vad som nu gäller föreslås därför att förtidspension inte
skall utgöra hinder mot att särskild efterlevandepension
beviljas för samma nedsättning av arbetsförmågan. Avräkning
skall i stället ske krona för krona mot förtidspensionen.
Reglerna för samordning skall även tillämpas i fall då den
efterlevande uppbär motsvarande förmån enligt utländsk
lagstiftning.
I motion Sf2 (yrkande 2) av Doris Håvik m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om ytterligare utredning av förslaget
i den del
som rör efterlevandeskyddet för barn. Motionärerna
framhåller att ett barn i vissa fall kan ställas helt utan
efterlevandeskydd, i vart fall om den avlidne föräldern
varit bosatt utanför EES-området eller i land med vilket
Sverige saknar konvention. Eftersom reglerna om barnpension
är samordnade med reglerna i lagen om bidragsförskott kan i
sådana fall inte heller utges bidragsförskott.
Såsom även framhållits i propositionen kan förslaget i
det enskilda fallet innebära att ett barn ställs helt utan
efterlevandeskydd. Utskottet anser ett en sådan konsekvens
av förslaget är otillfredsställande. Riksdagen bör därför
med bifall till motion Sf2 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna att en utredning bör ske av vilka
andra möjligheter som kan finnas att kompensera ett barn,
som inte kan få efterlevandepension när en förälder
avlider, för bortfallet av detta stöd till försörjningen.
Övergångsbestämmelser
De föreslagna reglerna om rätt till folkpension innebär
stora principiella förändringar av pensionssystemet.
Utformningen av övergångsbestämmelserna blir därför, som
framhålls i propositionen, av stor vikt. Detta är av
särskilt stor betydelse för dem som vid övergången till det
nya systemet redan uppbär pension eller kommer att
beviljas sådan kort tid därefter. Det är samtidigt av vikt
att reglerna får genomslagskraft inom en inte alltför
avlägsen framtid. Detta kommer att innebära att många
personer får en reducerad pension därför att de inte fullt
ut kan tillgodoräknas bosättningstid eller år med
ATP-poäng.
I propositionen framhålls att regler som rör folkpension
av administrativa skäl bör träda i kraft vid ett årsskifte.
De nya reglerna föreslås därför träda i kraft den 1 januari
1993 även om EES-avtalet träder i kraft först vid senare
tidpunkt.
I fråga om förmåner som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla. De
pensioner som i december 1992 utges med oreducerat belopp
skall räknas om till fyrtiondedelar och därvid anses
grundade på en bosättningstid om 40 år. Även i de fall
ansökan om pension gjorts efter det bestämmelserna trätt i
kraft men pension utges för tid dessförinnan skall
pensionen räknas om till fyrtio fyrtiondedelar. Detta
gäller också i fråga om ålderspension till den som vid
ikraftträdandet gjort ett förtida uttag.
För den som fyllt 65 år senast i december 1992 och då
skulle ha rätt till oavkortad pension men väljer att skjuta
upp uttaget av pension gäller att pensionen skall anses
grundad på en bosättningstid av 40 år.
Som tidigare berörts föreslås i propositionen särskilda
övergångsbestämmelser vid beräkningen av bosättningstid för
den som är född år 1935 eller tidigare. Utskottet har ovan
föreslagit vissa utvidgningar av dessa bestämmelser.
Om ett dödsfall inträffar i december 1992 utges
efterlevandepension först i januari året därpå. För att
undvika att efterlevandepensionens storlek blir beroende av
om den avlidne vid dödsfallet uppbar pension eller inte
föreslås att tidpunkten för dödsfallet skall bli avgörande
för om efterlevandepensionen skall anses grundad på en
bosättningstid om 40 år. Detta skall även gälla änkepension
som utges med stöd av övergångsreglerna till
efterlevandepensionsreformen.
För den som vid ikraftträdandet uppbär partiell
förtidspension men därefter får sin arbetsförmåga
ytterligare nedsatt och därmed ökad förtidspension skall
någon ny beräkning av bosättningstid inte göras.
I de fall änkepension med stöd av övergångsreglerna till
efterlevandepensionsreformen kommer att beviljas efter
ikraftträdandet skall pensionen beräknas med tillämpning av
bosättningsregeln eller den ATP-anknutna beräkningsregeln.
För de kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare
föreslås att om de har rätt till tilläggspension i form av
änkepension skall, om detta är förmånligare, denna grundas
på den avlidne makens faktiska och antagna ATP-år.
För en kvinna född år 1944 eller tidigare och som
omedelbart före den månad hon fyller 65 år uppburit
änkepension med stöd av övergångsreglerna föreslås att hon,
om detta är förmånligare, skall få ålderspension beräknad i
förhållande till den avlidne makens bosättningstid.
Detsamma skall gälla i fråga om ålderspension till
efterlevande kvinna som är 65 år eller äldre när maken
avlider och då uppburit änkepension eller haft rätt till
sådan pension om hon inte fyllt 65 år vid dödsfallet.
Enligt regler som gällde t.o.m. 1989 års utgång kunde
till ålders- och förtidspension utgå barntillägg för varje
barn under 16 år till försäkrad förälder. Rätt att uppbära
barntillägg vid bosättning utanför Sverige föreligger för
svenska medborgare enligt de tidigare reglerna, vilka
övergångsvis har fortsatt tillämpning för dem som hade rätt
till barntillägg i december 1989. För utländska medborgare
som bor i Sverige gäller numera samma kvalifikationsregler
för barntillägg som för folkpensioneringens huvudförmåner.
Vid bosättning utomlands är utländska medborgare inte
berättigade till barntillägg på grundval av AFL.
Eftersom barntillägget är knutet till en huvudförmån
kommer barntillägget enligt förslaget att utges på grundval
av det antal bosättningsår eller år med ATP-poäng som
ligger till grund för beräkningen av huvudförmånen. Om
barntillägget skall utges med viss andel av oavkortad
sådan, görs först avräkning av det oreducerade
barntillägget mot tilläggspension och utländsk pension och
därefter reduceras barntillägget.
Medelsanvisning
Genomförandekostnaderna för förslaget beräknas uppgå till
knappt 50 miljoner kronor. Den största enskilda kostnaden
-- ca 40 miljoner kronor -- avser försäkringskassornas
omräkning av pensionerna. Resterande kostnader avser
Riksförsäkringsverkets kostnader för information och för
utarbetande av utbildningsmaterial m.m.
I propositionen föreslår regeringen att på tilläggsbudget
för budgetåret 1992/93 till Riksförsäkringsverket skall
anvisas ett förslagsanslag på 6 500 000 kr och till
Allmänna försäkringskassor ett förslagsanslag på 40 000 000
kr.
Utskottet biträder förslaget.
Ny nordisk konvention om social trygghet
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen
godkänner en den 15 juni 1992 undertecknad nordisk
konvention om social trygghet.
Den nu gällande konventionen av år 1981 reglerar
rättigheter och skyldigheter för personer som bor och
arbetar i Norden inom det sociala och det
socialförsäkringsrättsliga området. Huvudprincipen bakom
konventionen är att en medborgare i ett nordiskt land, som
bor eller arbetar i ett annat nordiskt land än hemlandet,
skall omfattas av det landets lagstiftning om social
trygghet på samma villkor som det landets medborgare. En
annan princip är att alla personer som bor i Norden skall
omfattas av lagstiftningen i det land där de är bosatta,
oavsett nationalitet. Alla avgifter erläggs där och
förmånerna utges i princip av bosättningslandet. Undantag
från bosättningsprincipen görs dock för bland andra s.k.
gränsgångare.
Genom EES-avtalet förpliktar sig de nordiska länderna att
tillämpa EG:s förordning nr 1408/71. Med den gällande
konventionen skulle detta enligt propositionen bl.a. få
till konsekvens att en pension som beviljats av ett
nordiskt land fortsatt skulle utges från detta land även
efter en senare flyttning till ett icke-nordiskt land inom
EES-området. Detta skulle gälla även om den nordiska
pensionen är beräknad i förhållande till bosättningstid i
ett annat nordiskt land. Ytterligare en anledning till att
den gällande konventionen inte bör bestå i oförändrad form,
framhålls det i propositionen, är att olika
samordningsregler skulle gälla på socialförsäkringsområdet
beroende på om den försäkrade omfattas av förordningen
eller inte. Förordningen nr 1408/71 omfattar endast
medborgarna inom EES-området medan den nordiska
konventionen i princip omfattar alla boende i Norden
oavsett medborgarskap. Dessa konsekvenser är de nordiska
länderna inte beredda att acceptera.
Den nya konventionens sakliga tillämpningsområde är
detsamma som tillämpningsområdet för förordningen nr
1408/71. Den personkrets som omfattas av konventionen är i
princip personer som inte omfattas av förordningen. Dessa
personer är i huvudsak de som är medborgare i länder
utanför EES och medborgare inom EES som inte faller in
under definitionen av begreppen anställd resp.
egenföretagare och inte heller är familjemedlemmar till en
sådan person.
Förslaget till ny konvention omfattar inte regler om
socialt bistånd, varför den nuvarande konventionens regler
om sådant bistånd och bidragsförskott fortsätter att gälla.
I propositionen anges att avsikten är att de nordiska
länderna längre fram skall sluta en särskild konvention om
socialt bistånd och sociala tjänster.
Enligt förslaget skall den som är bosatt i ett nordiskt
land omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet dock
med det undantaget att för personer som förvärvsarbetar
skall den tillämpliga lagstiftningen bestämmas enligt
reglerna i förordning nr 1408/71. Därigenom utsträcker de
nordiska länderna sinsemellan tillämpningen av förordning
nr 1408/71 till personer som inte omfattas av EES-avtalet,
vilket är ett av huvudsyftena med den nya konventionen.
I den nya konventionen föreslås vidare omräkningsregler
för de nordiska medborgare som fått grundpension före
EES-avtalets och konventionens ikraftträdande. Sådan utges
för närvarande normalt endast från bosättningslandet. Vid
ikraftträdandet skall pensionen räknas om för de personer
som omfattas av förordning nr 1408/71 resp. den nordiska
konventionen. Detta innebär att varje land i vilket en
person arbetat eller varit bosatt fortsättningsvis står för
sin del av den sammanlagda pensionen. Dessa pensioner kan
därefter utges var som helst inom EES-området.
Omräkningsregeln har kombinerats med en garantiregel som
ser till att om de sammanlagda pensionsbeloppen efter
omräkning blir mindre än det hittills utgivna beloppet
skall ett tilläggsbelopp betalas av det land som enligt nu
gällande regler svarar för grundpensionen, dvs. normalt
bosättningslandet.
Den nya konventionen skall träda i kraft samma dag som
EES-avtalet träder i kraft för de nordiska länderna.
Utskottet har ingen erinran mot att riksdagen godkänner
den föreliggande konventionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande biståndsarbetare
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf1 yrkande 2,
2. beträffande pension vid uppehållstillstånd av
humanitära skäl
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf1 yrkande 1,
men. (v)
3. beträffande invandrares grundtrygghet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf2
yrkande 1 och 1992/93:Sf3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en utredning om problem
med ekonomin för invandrade pensionärer,
4. beträffande rätt till förtidspension för unga
personer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om unga invalider,
5. beträffande efterlevandeskyddet för barn
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf2 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. beträffande övergångsbestämmelser för äldre
personer
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:7 och
motion 1992/93:Sf2 yrkande 3 antar punkt 4 av
övergångsbestämmelserna till propositionens förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i
följande av utskottet föreslagna lydelse:
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 5 kap. 5--9
och 13--15 §§ i fråga om folkpension i form av
ålderspension till den som är född år 1937 eller tidigare
och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år, eller
såvitt avser den som är född år 1932 fyra år, den som är
född år 1931 tre år och den som är född år 1930 eller
tidigare två år, samt efter fyllda 16 år varit bosatt i
Sverige under sammanlagt minst tio år, skall som
bosättningstid enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 6 §
tillgodoräknas även tid varunder han varit bosatt i annat
land. Vad nu sagts skall dock inte gälla tid för vilken
rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet
föreligger och sådan pension dessutom kan utbetalas till
den som är bosatt i Sverige,
7. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar
propositionens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i den mån förslaget inte berörts under moment
6, med den ändringen att 5 kap. 6 § skall ha följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:
5 kap.
6 §
Regeringens förslag Utskottets förslag
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas
a) tid under vilken en person varit folkbokförd i
Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481); vid
flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid
efter utresan om personen enligt nämnda lag skall
avregistreras som utflyttad,
b) tid under vilken en här folkbokförd person före
tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1
kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande
föreskrift enligt äldre lag,
c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som
är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet
varit sänd till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning;för tid efter år 1992 skall vad som
nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre
år i följd,
d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses
i 11 kap.,
e) tid före år 1993
under vilken en svensk
medborgare haft anställning
i ett annat land som grundat
rätt till svensk statligt
reglerad pension, dock inte
tid för vilken rätt till
pension grundad på
bosättning i det andra
landet föreligger om
sådan pension kan utbetalas
till den som är bosatt i
Sverige,
f) i den mån regeringen
så förordnar tid under
vilken en person som inte
fyllt 26 år bedriver
studier i annat land.
Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som
avses i 7 och 9 §§.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Som bosättningstid i Som bosättningstid i
Sverige tillgodoräknas inte Sverige enligt första
tid då någon enligt stycket a) tillgodoräknas
förordnande av regeringen inte tid då någon enligt
med stöd av 1 kap. 3 § förordnande av regeringen
fjärde stycket inte skall med stöd av 1 kap. 3 §
anses bosatt i Sverige. fjärde stycket inte skall
anses bosatt i Sverige.
Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt
folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om
kyrkobokföring enligt lag som ersatts avfolkbokföringslagen
eller enligt motsvarande äldre författning.
Bestämmelsen i första Bestämmelsen i första
stycket c) gäller även stycket c) gäller även
medföljande make samt barn medföljande make samt barn
under 18 år till person som under 18 år till person som
där avses. Med make där avses.
likställs den som utan att
vara gift med den utsände
levt tillsammans med denne, om
de tidigare har varit gifta
eller gemensamt har eller har
haft barn.
Bestämmelserna i första
stycket d), såvitt
gäller tid före år
1993 för vilken den
försäkrade
tillgodoräknats
pensionspoäng enligt 11
kap., och första stycket e)
gäller även
medföljande make samt barn
under 18 år till person som
där avses. Som
bosättningstid
tillgodoräknas dock inte
tid för vilken maken eller
barnet har rätt till
pension grundad på
bosättningstid i det andra
landet om sådan pension kan
utbetalas till den som är
bosatt i Sverige.
Vid tillämpningen av
bestämmelserna i femte och
sjätte styckena skall med
make likställas den som
utan att vara gift med den
person som avses i första
stycket c), d) eller e) levt
tillsammans med denne, om de
tidigare har varit gifta eller
gemensamt har eller har haft
barn.
2. lag om ändring i lagen
(1969:205) om
pensionstillskott,
3. lag om ändring i lagen
(1990:773) om särskilt
pensionstillägg till
folkpension för
långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn,
4. lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt
bostadstillägg till
folkpension,
8. beträffande ny nordisk konvention
att riksdagen godkänner den nordiska konventionen om
social trygghet som undertecknats den 15 juni 1992,
9. beträffande medelsanvisning
att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 dels till
Riksförsäkringsverket anvisar ett förslagsanslag på
6500000 kr,
dels till Allmänna försäkringskassor anvisar ett
förslagsanslag på 40000000 kr.
Stockholm den 24 november 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris
Håvik (s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge
Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena
Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s),
Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Margareta
Israelsson (s), Gustaf von Essen (m) och Maud Björnemalm
(s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon
ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith
Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av
ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
I propositionen föreslås att den som beviljats
uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting och den
som efter år 1975 beviljats uppehållstillstånd som krigsvägrare
eller de facto-flykting, vid beräkning av pension enligt
bosättningsregeln, skall få beräkna hela eller viss del av
tiden i hemlandet eller annat land där de tillfälligt erhållit
en fristad som bosättningstid i Sverige.
För krigsvägrare och de facto-flyktingar gällde fram till
mitten av 1980-talet att grunden för uppehållstillstånd inte
alltid angavs av Invandrarverket. Särregleringen bör även gälla
för dessa grupper och i förekommande fall bör Invandrarverket i
efterhand ange på vilken grund de beviljats uppehållstillstånd.
De som har fått uppehållstillstånd på grund av politiskt
humanitära skäl omfattas inte av den föreslagna särregleringen.
Bland dessa finns stora grupper som låtit sig nöja med att få
ett uppehållstillstånd på sist nämnda grund, men som vid ett
överklagningsförfarande kunnat erhålla flyktingstatus och på så
sätt kommit att omfattas av de nu föreslagna reglerna. Nämnda
förhållanden kan även gälla de som fått uppehållstillstånd på
grund av den numera upphävda treterminersregeln. Även de nämda
grupperna bör därför omfattas av särregleringen, och regeringen
bör återkomma med förslag härom till riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 2 borde ha hemställt:
2. beträffande pension vid uppehållstillstånd av humanitära
skäl
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf1 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.