Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU34

Sammansättningen av Stockholms tingsrätt i konkurrensrättsliga mål och ärenden


Innehåll

1992/93
NU34
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:234 om Stockholms tingsrätts
sammansättning i konkurrensrättsliga mål och ärenden,
dels en motion som har väckts med anledning av
propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om nya bestämmelser
i konkurrenslagen. Ändringarna innebär att i Stockholms
tingsrätt skall ingå inte bara lagfarna domare utan även
ekonomiska experter vid prövningen av vissa konkurrensrättsliga
mål och ärenden. En motion om att Stockholms tingsrätt vid
behandlingen av sådana frågor också bör kompletteras med  s.k.
intresseledamöter avstyrks av utskottet men följs upp i en
reservation (s).

Propositionen

I proposition 1992/93:234 föreslås -- efter föredragning av
näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen antar av
Lagrådet granskat förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20).
Lagändringarna, som återges i bilaga till betänkandet,
föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

Motionen

Den motion som har väckts med anledning av propositionen är
1992/93:N64 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att även intresseledamöter skall ingå i
Stockholms tingsrätts sammansättning i konkurrensrättsliga mål
och ärenden.

Utskottet

Genom den nya konkurrenslagen (1993:20), som träder i kraft
den 1 juli 1993, ändras instansordningen i konkurrensrättsliga
mål och ärenden (prop. 1992/93:56, bet. NU17). För närvarande är
Marknadsdomstolen enda instans vid sådan prövning. I
fortsättningen kommer prövningen i princip att ske i en
instansordning bestående av två domstolar. Stockholms tingsrätt
skall som första instans besluta bl.a. i mål om
konkurrensskadeavgift och företagsförvärv. Dessutom skall
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked och
olika ålägganden kunna överklagas till Stockholms tingsrätt.
Tingsrättens avgöranden skall kunna överklagas till
Marknadsdomstolen; dess avgöranden skall däremot inte kunna
överklagas.
Enligt gällande lagstiftning skall Marknadsdomstolen bestå av
en ordförande, en vice ordförande och tio andra ledamöter. Av de
sistnämnda ledamöterna skall fyra  ledamöter vara särskilda
ledamöter, varav tre deltar i konkurrensärenden och en i
marknadsföringsärenden. Såvitt gäller konkurrensärenden skall en
särskild ledamot vara lagkunnig och ha erfarenhet i domarvärv
och två ha särskild insikt i näringslivets förhållanden.
Av de övriga sex ledamöterna skall tre utses bland företrädare
för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument-
och löntagarintressen. Sådana s.k. intresseledamöter finns inte
i de allmänna domstolarna; förekomsten är begränsad till
specialdomstolarna, varav Marknadsdomstolen är en.
I huvudsak brukar tre skäl anföras för medverkan av
intresseledamöter i specialdomstolarna. För det första skall de
tillföra domstolen sakkunskap från sina resp. områden. Vidare
avses de fylla en funktion liknande nämndemännens, dvs. de skall
säkerställa allmänhetens insyn i rättsprocessen. Slutligen
förutsätts de bidra till att rättskipningen omfattas av de
berörda organisationernas förtroende. Däremot skall
intresseledamöterna -- trots att benämningen kan antyda
motsatsen -- inte företräda endera partens intresse. I likhet
med övriga domare avlägger även intresseledamöterna domared.
Vid riksdagens beslut hösten 1992 om den nya konkurrenslagen
godtogs samtidigt regeringens förslag om att intresseledamöterna
inte skall ingå i domstolen från och med den 1 juli 1993, dvs.
från konkurrenslagens ikraftträdande. Domstolen kommer från
nämnda tidpunkt att bestå av en ordförande, en vice ordförande
samt fem särskilda ledamöter. De båda förstnämnda och en av de
särskilda ledamöterna skall vara jurister och ha erfarenhet som
domare. Övriga fyra särskilda ledamöter skall vara ekonomiska
experter. Genom riksdagens beslut avslogs en motion (s) vari
begärdes att intresseledamöterna skulle vara kvar; denna följdes
dock upp i en reservation (s).
I anslutning till detta ärende lämnade regeringen emellertid
inte något förslag när det gäller Stockholms tingsrätts
sammansättning i konkurrensmål; det förutsattes att frågan
skulle övervägas ytterligare. Enligt nuvarande regler skall
Stockholms tingsrätt pröva konkurrensmål i vanlig sammansättning
enligt rättegångsbalken resp. den s.k. ärendelagen (1946:807).
För att den sakliga kompetensen skall vara densamma i
underrätt och överrätt föreslår nu regeringen i proposition
1992/93:234 att särskilda domförhetsregler för Stockholms
tingsrätt skall införas i konkurrenslagen. I de fall Stockholms
tingsrätts avgöranden enligt konkurrenslagen får överklagas hos
Marknadsdomstolen skall i huvudsak följande gälla.
Vid huvudförhandling skall tingsrätten bestå av två lagfarna
domare och två ekonomiska experter. Vid annan handläggning,
liksom vid sådan huvudförhandling som avses i 1 kap. 3 a § andra
och tredje styckena rättegångsbalken, skall tingsrätten bestå av
en lagfaren domare. Därvid får även en ekonomisk expert ingå i
rätten. Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets
eller frågans beskaffenhet skall dock tingsrätten, vid avgörande
av mål utan huvudförhandling och vid prövning av
rättegångsfrågor, få ha den sammansättning som föreskrivs för
huvudförhandling. Vid handläggning av ärenden skall tingsrätten
bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter.
Förberedande åtgärder skall dock vidtas av en lagfaren domare.
Även då skall en ekonomisk expert kunna ingå i rätten.
De ekonomiska experter som skall tjänstgöra i tingsrätten
skall, enligt vad som sägs i propositionen, förordnas av
regeringen. En bestämmelse om detta föreslås bli införd i
konkurrenslagen.
Inte bara ekonomiska experter utan även intresseledamöter bör
ingå i Stockholms tingsrätts sammansättning i konkurrensmål,
anförs det i motion 1992/93:N64 (s). Motionärerna hänvisar
härvid till sitt ställningstagande hösten 1992 till förmån för
en fortsatt medverkan av intresseledamöter i Marknadsdomstolen.
Deras uppgift skall, sägs det, vara att hävda synpunkter som är
representativa för företagare, löntagare och konsumenter.
Frågan om Marknadsdomstolens roll tas upp i
departementspromemorian (Ds 1993:34) Specialdomstolarna i
framtiden, vilken nyligen har publicerats. I promemorian anförs
att Marknadsdomstolen på sikt bör avskaffas som en fristående
domstol och att dess uppgifter bör övertas av de allmänna
domstolarna. Några konkreta förslag läggs emellertid inte fram i
promemorian, bl.a. med hänsyn till den översyn av
marknadsföringslagstiftningen som genomförs av
Marknadsföringsutredningen (C1991:10).
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda
förslaget till ändring i konkurrenslagen.
Såsom framhålls i propositionen bör regeringen som ekonomiska
experter kunna utse såväl personer med praktisk ekonomisk
kompetens som personer med kompetens av teoretiskt slag, dvs. i
enlighet med vad som avses gälla för Marknadsdomstolen från och
med den 1 juli 1993. Utskottet vill också erinra om möjligheten
enligt 40 kap. rättegångsbalken att under handläggningen av ett
visst mål förordna en sakkunnig. Enligt utskottets uppfattning
torde syftet med motion 1992/93:N64 (s) tillgodoses genom den
föreslagna sammansättningen i Stockholms tingsrätt och genom
möjligheten till sakkunnigbevisning. Utskottet konstaterar
samtidigt att ett införande av intresseledamöter i tingsrätt
skulle innebära ett avsteg från gällande principer för de
allmänna domstolarnas sammansättning. Med hänvisning till vad
som nu har anförts avstyrks motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande ekonomiska experter i Stockholms tingsrätt
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:234 framlagda
förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
2. beträffande intresseledamöter i Stockholms tingsrätt
att riksdagen avslår motion 1992/93:N64.
res. (s)
Stockholm den 28 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun
Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo
Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).

Reservation

Intresseledamöter i Stockholms tingsrätt (mom.2)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.3 med "Såsom framhålls" och slutar på s.4 med "avstyrks
motionen" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i motion 1992/93:N64 (s) anser
utskottet samtidigt att det finns väl avvägda motiv för att även
intresseledamöter bör ingå i sammansättningen i de domstolar som
har att pröva konkurrensrättsliga mål och ärenden. Såsom
företrädarna för Socialdemokraterna anförde vid behandlingen av
förslaget till den nya konkurrenslagen (bet. 1992/93:NU17 res.
7, s. 40) innebär avskaffandet av intresseledamöterna i
Marknadsdomstolen en allvarlig försvagning av domstolen.
Regeringen underskattar, anfördes det vidare, värdet av den
praktiska erfarenhet som domstolen tillförs från
intresseledamöterna liksom deras betydelse för att ge
verksamheten förankring i samhället och förvärvslivet. Vidare
minskar domstolens sammanlagda kunskap, framhölls det.
Enligt utskottets uppfattning är det beklagligt att regeringen
inte bara har underlåtit att hörsamma synpunkterna i
reservationen utan dessutom i den nu aktuella propositionen går
vidare på den inslagna vägen att försvaga domstolsprövningen i
konkurrensmål. Utskottet anser således att det i Stockholms
tingsrätts sammansättning i konkurrensrättsliga mål och ärenden
bör ingå även intresseledamöter. Deras uppgift skall vara att
hävda synpunkter som är representativa för företagare, löntagare
och konsumenter. Riksdagen bör därför begära att regeringen
återkommer med ett förslag med denna inriktning.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande intresseledamöter i Stockholms tingsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N64 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag

Bilaga