I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:206 om ändringar i lagstiftningen
för värdepappersfonder, Allmänna pensionsfonden m.m.,
dels en motion som väckts med anledning av propositionen.
Fondbolagens förening har avlämnat en skrivelse i ärendet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändringar i
lagstiftningen för värdepappersfonder. Härigenom blir det
möjligt för fondbolag att lägga samman och dela fonder. Som
villkor uppställs bl.a. att det skall vara förenligt med
fondandelsägarnas intressen och att berörda fonder har likartade
placeringsinriktningar och fondbestämmelser. Finansinspektionens
tillstånd fordras för åtgärderna.
I betänkandet tillstyrks vidare regeringens förslag till
ändringar i reglementet för Allmänna pensionsfonden (AP-fonden).
Målen för fondstyrelsernas förvaltning renodlas; det anges att
målet bl.a. skall vara att en långsiktigt hög avkastning uppnås.
Placeringsreglerna för första--tredje fondstyrelserna förenklas.
Varje fondstyrelse får skyldighet att göra en egen
resultatuppföljning och ges möjlighet att anlita externa
kapitalförvaltare. I reglementet införs en jävsbestämmelse för
styrelseledamöterna. Det klargörs att årsredovisningen skall
upprättas enligt god redovisningssed. Antalet revisorer minskas
från fyra till två.
Företrädarna för Socialdemokraterna har avlämnat åtta
reservationer. Två av dessa avser värdepappersfonderna och går
bl.a. ut på att förslaget beträffande sammanläggning och delning
av fonder skall avslås av riksdagen. I de övriga sex
reservationerna krävs bl.a. att det skall slås fast att
AP-fondens medel skall få användas endast för ATP-pensionerna,
att AP-fonden skall få friare placeringsregler, att AP-fonden
skall få placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier och
att avvecklingsstyrelsen (Fond 92--94) skall permanentas.
Suppleanten från Vänsterpartiet ansluter sig i en meningsyttring
till dessa reservationer.
Propositionen
I propositionen föreslås -- efter föredragning av statsrådet
Bo Lundgren -- att riksdagen antar förslag till
1. lag om inkomstbeskattning vid ombildning av
värdepappersfond,
2. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden,
3. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
4. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
5. lag om ändring i lagen (1990:1115) om ikraftträdande av
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
6. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
7. lag om ändring i lagen (1992:1627) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
8. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Lagförslagen återges i bilaga. Lagförslagen 1--7 har granskats
av Lagrådet.
Motionen
Den motion som väckts med anledning av propositionen är
1992/93:N54 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. avslår propositionen i den del som avser möjligheter att
dela och sammanslå värdepappersfonder,
2. hos regeringen begär att regeringen återkommer med ett
förslag om allemansfondernas storlek och placeringsrätt,
3. slår fast att AP-fondens medel endast får användas för
ATP-pensionerna,
4. godkänner vad i motionen anförts om friare placeringsrätt
för AP-fondens styrelser,
5. avvisar förslaget om att fastigheter måste avyttras om de
på grund av värdestegringen kommer att överstiga vissa angivna
gränsvärden,
6. beslutar att fondstyrelsernas årsredovisning skall avlämnas
senast den 1 mars,
7. beslutar att Fond 92--94 permanentas under benämningen
Allmänna pensionsfonden, sjätte fondstyrelsen,
8. beslutar att AP-fonden ges rätt att placera ytterligare 10
miljarder kronor i aktier.
Utskottet
Värdepappersfonder
Sammanläggning av värdepappersfonder
Värdepappersfonder tar emot kapitaltillskott från allmänheten
och placerar dessa medel i främst aktier och obligationer. Den
enskilde spararen kan härigenom investera på svenska och
utländska riskkapitalmarknader eller obligations- och
penningmarknader utan att ha någon sakkunskap om marknaderna.
Fondernas verksamhet regleras i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder. Fonden skall förvaltas av ett fondbolag, som
fått tillstånd av Finansinspektionen att bedriva fondverksamhet.
Den som tillskjuter kapital till fonden blir andelsägare. Om
ägaren begär det skall fondbolaget lösa in fondandelarna mot
kontanter. Det föreskrivs i lagen att fondbolaget skall handla
uteslutande i andelsägarnas intresse.
I lagen finns bestämmelser om hur fondernas tillgångar skall
placeras för att bl.a. riskspridning skall uppnås och
maktkoncentration motverkas. Sålunda föreskrivs t.ex. att högst
5% av fondvärdet får placeras i värdepapper utgivna av samme
emittent. Enligt en kompletterande regel får dock en fond ha
högst 10% av sitt värde i aktier i ett företag under
förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana poster uppgår
till högst 40% av fondens tillgångar. Innehavet av onoterade
aktier får dock uppgå till högst 10% av fondens värde.
Härutöver finns det en regel om att fondens tillgångar inte får
överstiga 5% av röstvärdet av aktierna i ett bolag. Om ett
fondbolag har flera fonder gäller röstvärdesbegränsningen för
fondernas sammanlagda innehav. För varje fond skall det finnas
fondbestämmelser som skall godkännas av Finansinspektionen.
Fondbestämmelserna skall ange grunderna för bl.a.
placeringsinriktning och beräkning av andelarnas värde.
En särskild form av värdepappersfonder är allemansfonder, för
vilka det finns bestämmelser i lagen (1983:890) om
allemanssparande. Allemansfonder får placera kapital i
huvudsakligen svenska värdepapper. Till skillnad mot vad som
gäller för övriga värdepappersfonder finns det för
allemansfonder särskilda regler om fondandelsägarstämma och
delägarnas representation i fondens styrelse. De tidigare
beskrivna reglerna som begränsar fondernas innehav gäller i
huvudsak också för allemansfonderna. Dessa fonder får dock
placera högst 10% av sina tillgångar i värdepapper från samma
utfärdare.
Av de ca 300 värdepappersfonder som är registrerade i Sverige
är ett 30-tal allemansfonder, som placerar i svenska
värdepapper. Vid årsskiftet 1992/93 hade dessa allemansfonder en
sammanlagd förmögenhet på drygt 47 miljarder kronor. Vidare
finns ett 20-tal företagsanknutna allemansfonder, som dock inte
behandlas här. Dessutom finns ca 110 aktiefonder, varav knappt
hälften placerar i svenska aktier. Vid årsskiftet 1992/93 var
det sammanlagda värdet av dessa fonders innehav av svenska
aktier 20 miljarder kronor. Till detta kommer drygt 70
försäkringspremiefonder. De tio av dessa som placerar i
svenska aktier hade en total förmögenhet på 160 miljoner kronor.
Sammantaget finns det sålunda knappt 100 värdepappersfonder som
investerar i svenska aktier. Vid utgången av år 1992 hade dessa
fonder en förmögenhet på sammanlagt 67 miljarder kronor. Hela
beloppet var dock inte placerat i aktier, utan en del avsåg
t.ex. statsskuldväxlar och likvida medel. Enligt uppgift från
ett par större fondförvaltare kan i storleksordningen tre
fjärdedelar av förmögenheten beräknas vara investerad i de 20
mest omsatta aktierna på börsen. Variationerna mellan olika
fonder kan dock vara betydande. Placeringarna styrs väsentligen
av strävan efter så hög värdetillväxt som möjligt för spararna.
Under de senaste åren har de större exportinriktade företagen
bedömts uppfylla detta krav bäst. Investeringar i små företag
anses vara mer riskfyllda och aktierna i dessa företag har en
lägre omsättningshastighet.
Som jämförelse kan noteras att börsvärdet av aktierna noterade
på Stockholms fondbörs A-lista var 540 miljarder kronor vid
utgången av år 1992. Börsvärdena för OTC-marknaden och O-listan
var vid samma tidpunkt 2,8 miljarder kronor resp. 4,3 miljarder
kronor. Av A-listans börsvärde svarade de 20 mest omsatta
bolagens aktier för 82%. Dessa aktier svarade också för 84%
av börsens omsättning.
Av de redovisade uppgifterna framgår att värdepappersfondernas
innehav motsvarade 10--12% av börsens värde vid utgången av år
1992 och att placeringen i de större företagens aktier
motsvarade ungefär deras andel av börsvärdet.
I proposition 1992/93:206 föreslås att lagen om
värdepappersfonder ändras så att det blir möjligt för ett
fondbolag att lägga samman eller dela värdepappersfonder.
Förslaget motiveras av att uppköp och sammanläggningar av
fondbolag medfört att ett mindre antal fondbolag förvaltar ett
större antal fonder än tidigare. En del av fonderna har relativt
litet kapital och relativt få delägare. Hos ett fondbolag kan
det finnas flera fonder som har likartade placeringsinriktningar
och fondbestämmelser. Detta kan vara förvirrande för delägarna
och fördyrar fondbolagets administration och marknadsföring av
fonderna, anförs det i propositionen. Där erinras vidare om att
regeringen i proposition 1992/93:187 om individuellt
pensionssparande lagt fram förslag om att särregleringen av de
s.k. försäkringspremiefonderna skall upphöra från den 1 januari
1994. Dessa fonder är en form av värdepappersfonder som omfattas
av lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till
värdepappersfonder. Eftersom flera fondbolag har
försäkringspremiefonder som, när det gäller placeringsinriktning
m.m., i stort sett är identiska med värdepappersfonder, framstår
det enligt regeringen som önskvärt med en möjlighet till
sammanläggning av dessa fonder.
Ett fondbolag skall enligt förslaget ansöka hos
Finansinspektionen om tillstånd för sammanläggning eller delning
av fonder. Tillstånd skall beviljas om det kan anses vara
förenligt med delägarnas intressen och fonderna har
placeringsinriktningar och bestämmelser som är likartade. Från
allmän synpunkt är det viktigt, påpekar regeringen, att det
finns en fungerande konkurrens på fondmarknaden och att
ägarkoncentrationen inte ökar. Av dessa skäl bör tillstånd inte
ges till sammanläggning av fonder som redan är förhållandevis
stora, sägs det i propositionen.
För att skapa faktiska förutsättningar för sammanläggningar
och uppdelningar av värdepappersfonder föreslås i propositionen
att det genom en särskild lag införs bestämmelser som gör
beskattningen neutral i förhållande till nybildningen. Reavinst-
eller utdelningsbeskattning skall inte utlösas hos andelsägarna
i samband med nybildningen.
I motion 1992/93:N54 (s) anförs att ett huvudproblem med den
svenska aktiemarknaden är att handeln är starkt koncentrerad
till ett begränsat antal stora företag, medan handeln är mycket
liten i de allra flesta börsnoterade aktier. Detta
missförhållande orsakas enligt motionärerna av att
aktiemarknaden domineras av ett litet antal stora aktörer. Dessa
är, hävdas det, inte intresserade av att investera i aktier i
små företag, eftersom sådana aktier är svåra att avyttra snabbt
när det anses lämpligt. De små och medelstora företagen drabbas
hårt av detta genom att de inte kan utnyttja börsen för att
skaffa kapital. Mot denna bakgrund anser motionärerna att
regeringens förslag om att möjliggöra sammanläggning av
värdepappersfonder går i fel riktning genom att det förstärker
koncentrationen på aktiemarknaden. I stället behövs ökad
mångfald och flera och mera självständiga placerare.
Motionärerna avstyrker därför de delar av propositionen som
innehåller förslag om sammanläggning och delning av fonder.
De uppgifter som utskottet redovisat i det föregående visar
att aktiehandeln helt domineras av affärer i de ca 20 mest
omsatta aktierna. Institutionella placerare svarar för
huvuddelen av denna handel. Även ägandet i börsföretagen är
koncentrerat till olika typer av institutioner. Enligt
utskottets uppfattning är det angeläget med en ökad
konkurrens och mångfald i handeln på aktiemarknaden och i
ägandet av aktier. Utskottet utgår från att regeringen noga
följer utvecklingen på aktiemarknaden och vid behov vidtar de
åtgärder som kan anses påkallade.
Av vad som nu sagts framgår att utskottet i princip kan
instämma i mycket av vad som anförs i motion 1992/93:N54 (s) vad
gäller aktiemarknaden. Utskottet anser emellertid att
synpunkterna inte är relevanta i detta sammanhang och inte kan
användas som argument mot förslagen i den nu aktuella
propositionen.
När det gäller förslaget om att möjliggöra sammanläggning och
delning av värdepappersfonder gör utskottet den bedömningen att
sådana förändringar kan genomföras utan att de negativt påverkar
aktiemarknadens funktion. I propositionen uttalas, som redan
nämnts, att sammanläggning inte skall få ske av fonder som redan
är förhållandevis stora. Därigenom motverkas en alltför stor
koncentration. Utskottet vill härutöver erinra om att
begränsningen av hur stor andel av ett företags aktier som en
fond får äga har en återhållande verkan i fråga om
sammanläggning av fonder. I många fall har nämligen de större
fonderna uppnått de angivna gränsvärdena. Möjligheten till
sammanläggning torde därför i första hand komma att utnyttjas
för de vanliga aktiefonderna och inte för allemansfonderna, som
i genomsnitt är avsevärt mycket större än de andra fonderna. Av
de aktiefonder som kan väntas bli sammanlagda med andra fonder
placerar ett stort antal i utlandet, varför en omstrukturering
bland dessa inte kommer att påverka den svenska aktiemarknaden.
Förslaget i propositionen syftar till att åstadkomma en viss
rationalisering bland fonderna inom ett fondbolag. En sådan
åtgärd torde ha en obetydlig effekt på konkurrensen, eftersom
dessa fonder redan använder sig av samma analysavdelning hos
fondförvaltaren och därmed vanligen följer de köp- och säljråd
som denna avdelning ger. Den eftersträvade rationaliseringen
bland fonderna kan enligt utskottets uppfattning innebära
fördelar för både sparare och fondbolag. Av den föreslagna
lagtexten framgår också att tillstånd endast skall beviljas om
det är förenligt med andelsägarnas intressen. Utskottet
förutsätter att de besparingar som fondbolaget kan göra på sina
förvaltningskostnader kommer andelsägarna till godo.
Som framgått av den tidigare redogörelsen har regeringen
föreslagit att särregleringen av försäkringspremiefonder skall
upphöra att gälla från den 1 januari 1994. Dessa fonder omfattas
redan av lagen om värdepappersfonder om inte annat föreskrivs i
lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.
Sammanläggning av värdepappersfonder föreslås bli möjlig från
den 1 juli 1993. Om riksdagen beslutar i enlighet med dessa
förslag finns enligt utskottets uppfattning inget som hindrar
att Finansinspektionen prövar frågor om sammanläggning av
värdepappersfonder och försäkringspremiefonder redan under
hösten 1993. Vid en sådan prövning skall de föreslagna
bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder tillämpas. Ett
tillstånd kan dock gälla tidigast från den 1 januari 1994.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet
förslaget i propositionen om möjlighet till sammanläggning och
delning av fonder och avstyrker därmed motion 1992/93:N54 (s) i
denna del.
Värdepappersfondernas storlek
Vid allemansfondernas tillkomst föreskrevs att antalet
andelsägare fick vara högst 75000. Detta motiverades med
hänsyn till riskkapitalmarknadens funktionssätt och
andelsägarnas möjligheter att utöva inflytande på fondernas
förvaltning. Gränsen för det högsta antalet andelsägare höjdes
senare vid två tillfällen, senast den 1 juli 1989 till 150000
delägare. Skälen till höjningarna var en önskan att motverka de
kostnadsökningar det skulle innebära att behöva starta nya
fonder när gränsen för antalet delägare passerades. I samband
med införandet av det premiegrundande allemanssparandet den 1
juli 1992 upphävdes begränsningen av antalet delägare (prop.
1991/92:92, bet. FiU21). Detta sparande har sedermera avbrutits.
För övriga värdepappersfonder har något högsta antal delägare
inte föreskrivits.
I styrelsen för ett fondbolag som förvaltar en allemansfond
skall majoriteten av ledamöterna, däribland ordföranden, utses
av en fondandelsägarstämma. I fråga om övriga
värdepappersfonder upphävdes den 1 januari 1991 kravet på att
andelsägarna skulle ha en viss representation i styrelsen. Detta
skedde i samband med att lagen om värdepappersfonder ersatte den
tidigare lagen om aktiefonder. Riksdagen har på förslag av
utskottet vid ett par tillfällen, senast hösten 1992 (bet.
1992/93:NU10), avslagit motionsyrkanden om ökat inflytande för
andelsägarna i värdepappersfonder.
I motion 1992/93:N54 (s) anförs att införande av en ordning
där t.ex. allemansfonder inte får bli hur stora som helst och
där varje fond har en helt självständig placeringsverksamhet
borde övervägas. En sådan ordning skulle väsentligt öka
möjligheterna för små och medelstora företag att förstärka sin
kapitalbas via aktiemarknaden, understryker motionärerna. De
anför vidare att större fonder inte är bättre för spararna än
mindre fonder. En ökad press nedåt på förvaltningskostnaderna
skulle kunna åstadkommas om fonderna fick styrelser som
representerade spararna, hävdas det i motionen.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom regeringskansliet
en översyn av lagstiftningen rörande värdepappersfonder.
Översynen har bl.a. till syfte att utröna om det finns anledning
att vidta åtgärder för att stärka andelsägarnas inflytande över
en fond och om det föreligger behov av eventuella begränsningar
i fråga om värdepappersfondernas storlek.
Mot bakgrund av vad som här har anförts anser utskottet
att det saknas anledning för riksdagen att nu ta något initiativ
i frågan. Utskottet avstyrker därför motion 1992/93:N54 (s) i
berörd del.
Övriga förslag rörande värdepappersfonder m.m.
I propositionen läggs också fram förslag om att återinföra en
treårig preskriptionstid för utdelningskuponger till
fondandelsbevis enligt aktiefondslagen (1974:931). Vidare
föreslås att värdepappersbolag skall undantas från det s.k.
låneförbudet i 12 kap. 7§ aktiebolagslagen (1975:1385). I
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse införs i stället en
kreditjävsbestämmelse motsvarande de regler som gäller för
banker. Härutöver föreslås en ändring i aktiekontolagen
(1989:827) innebärande att Riksbanken och Riksgäldskontoret blir
kontoförande institut inom sina verksamhetsområden. Slutligen
framläggs förslag om att maximiavgiften vid överföring av
sparmedel mellan konton inom allemanssparandet skall höjas från
100 kronor till 150 kronor. Utskottet tillstyrker dessa
förslag.
Allmänna pensionsfonden
Användningen av AP-fondens medel
Enligt 4 kap. 3§ lagen (1981:691) om socialavgifter skall
tilläggspensionsavgifter föras till Allmänna pensionsfonden
(AP-fonden) och förvaltas av första--femte fondstyrelserna.
AP-fondens tillgångar skall täcka kostnaderna för försäkringen
för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Av 3§ lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden framgår att pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra utgifter avseende försäkringen
för tilläggspension skall betalas, i den mån andra medel inte
står till förfogande, genom tillskott till Riksförsäkringsverket
från fondstyrelserna. Från den 1 januari 1992 förvaltar
avvecklingsstyrelsen de medel som tidigare förvaltades av
löntagarfondstyrelserna. Under år 1992 har av dessa medel 600
miljoner kronor överförts till Stiftelsen Småföretagsfonden och
6 500 miljoner kronor till riskkapitalbolagen.
I motion 1992/93:N54 (s) betonas att alla medel som överförts
till AP-fonden, inklusive de medel som avvecklingsstyrelsen
--den s.k. Fond 92--94 --förvaltar, skall vara helt
reserverade för att trygga ATP-pensionerna. Motionärerna anser
att detta skall slås fast av riksdagen.
I reglementet för AP-fonden anges, som utskottet tidigare
redovisat, att pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och
andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension skall,
i den mån andra medel inte står till förfogande, betalas genom
tillskott som Riksförsäkringsverket erhåller från första--tredje
fondstyrelserna. Under de senaste åren har också utbetalningarna
av tilläggspension, på grund av underskott i avgiftsuttaget,
till viss del skett genom att medel från AP-fonden tillskjutits.
Någon ändring på denna punkt har inte aktualiserats.
De medel som förvaltas av avvecklingsstyrelsen har tillförts
fonden genom tillfällig vinstskatt och vinstdelningsskatt och
skall enligt beslut av riksdagen utskiftas (prop. 1991/92:36,
bet. FiU9). Målet är att en total utskiftning skall ske senast
den 1 juli 1994. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrks
förslaget i motion 1992/93:N54 (s) om att det skall slås fast
att AP-fondens medel endast skall få användas för
ATP-pensionerna.
Målen för AP-fondens förvaltning
Enligt reglementet för AP-fonden skall första--femte
fondstyrelserna förvalta medlen så att det gagnar försäkringen
för tilläggspension. Förvaltningen skall också vara förenlig med
den allmänna ekonomiska politiken och ske med beaktande av
kreditmarknadens funktionssätt. Medlen skall placeras så att de
bl.a. ger god avkastning. För fjärde och femte fondstyrelserna
gäller dessutom att placeringarna skall förbättra
riskkapitalförsörjningen till gagn för svensk produktion och
sysselsättning.
I propositionen föreslås nu att målen för AP-fondens
förvaltning renodlas genom att det markeras att en långsiktigt
hög avkastning skall uppnås. AP-fondens strävan att nå detta mål
gör att den, enligt vad som sägs i propositionen, inte kan agera
så att t.ex. kreditmarknaden skadas. Därför är föreskrifterna om
hänsynstagande till den ekonomiska politiken och kreditmarknaden
obehövliga, och det föreslås att de utmönstras ur reglementet.
Av i princip samma skäl föreslås att kraven tas bort på att
fjärde och femte fondstyrelsernas placeringar skall förbättra
riskkapitalförsörjningen.
Det bör enligt regeringen ankomma på fondstyrelserna att
tillse att verksamheten bedrivs så att den är förenlig med
fondens övergripande mål. Det föreslås därför att varje
fondstyrelse skall fastställa närmare mål för sin
placeringsverksamhet. Styrelserna skall fortlöpande utvärdera
resultatet av sin placeringsverksamhet och årligen redovisa
detta till regeringen. Vid resultatuppföljningen skall
tillgångar och kontrakt värderas till marknadspris. Härigenom
erhålls en så rättvisande bild som möjligt av det resultat som
uppnåtts.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
utformningen av målen för AP-fondens förvaltning.
AP-fondens placeringsregler
I AP-fondsreglementet anges nu i detalj i vilka tillgångar
första--tredje fondstyrelserna får placera sina medel. De skall
i första hand placeras på obligations- och penningmarknaden. I
reglementet föreskrivs att fondstyrelserna får förvärva bl.a.
obligationer utfärdade av vissa uppräknade emittenter. I
propositionen anförs att den snabba utvecklingen på
kapitalmarknaden med bl.a. ökad internationalisering och
tillkomsten av nya instrument medför att detaljerade
placeringsregler är till nackdel för AP-fonden. Regeringen
föreslår därför att det införs enklare och mer generella
placeringsbestämmelser för första--tredje fondstyrelserna. I
likhet med vad som gäller nu avses de omfatta obligations- och
penningmarknaderna samt ge utrymme för direktlån till
näringslivet och förvärv av fastigheter. I propositionen
föreslås inga förändringar i placeringsreglerna för fjärde och
femte fondstyrelserna. Enligt regeringen föreligger det inte
beträffande dessa fondstyrelser samma behov av förenklade
placeringsbestämmelser.
Utskottet finner förslaget i propositionen om förenklade
placeringsregler för första--tredje fondstyrelserna vara
välmotiverat och tillstyrker denna ändring.
De regler som gäller för fondernas placeringar är otidsenliga
och de begränsar fondernas möjligheter att få en god avkastning
på pensionsmedlen, hävdas det i motion 1992/93:N54 (s).
AP-fonden måste ha större frihet att välja sin
placeringsinriktning. Motionärerna menar att den bör ha samma
möjligheter som privata försäkringsbolag. Vidare anförs att det
är oförsvarligt att hindra fonden från att placera i aktier.
Härutöver borde rätten att placera i fastigheter vidgas från
nuvarande 5% till 10%.
Med anledning av vad som anförs i motionen om placeringsregler
och fastighetsförvärv vill utskottet till en början påpeka
att första--tredje fondstyrelserna vid utgången av år 1992
hade endast 2,5% av sina tillgångar, beräknat efter bokfört
värde, -- och 1,3% beräknat efter marknadsvärde -- placerade i
fastigheter. Det innebär att fonderna bara utnyttjat hälften
eller mindre av sin ram beroende på vilken beräkningsmetod som
tillämpas. Utskottet anser bl.a. mot den bakgrunden att det nu
saknas anledning att föreslå förändringar på denna punkt. Inte
heller i övrigt finner utskottet skäl att aktualisera
förändringar i fondstyrelsernas placeringsbestämmelser utöver de
som föreslås i propositionen. Genom de olika regler som nu finns
för första--tredje resp. fjärde och femte fondstyrelserna anser
utskottet att AP-fonden sammantaget har lämpligt utformade
regler för sin placeringsverksamhet. Utskottet avstyrker därför
motion 1992/93:N54 (s) i här aktuell del.
Avyttring av tillgångar
Första--tredje fondstyrelsernas möjligheter att lämna
direktlån och förvärva fastigheter är begränsade till ett belopp
som svarar mot 5% av anskaffningsvärdet av de tillgångar som
en styrelse förvaltar. Tillgångarna i utländsk valuta får uppgå
till högst 10% av anskaffningsvärdet. I propositionen föreslås
nu att tillgångarnas marknadsvärden skall användas för att
beräkna de angivna gränsvärdena för innehav av olika tillgångar.
Som skäl för denna förändring anförs bl.a. att fondernas
tillgångar vid resultatuppföljning skall värderas till
marknadspris. Vidare införs en regel om att tillgångar måste
avyttras om gränsvärdena överskrids.
I motion 1992/93:N54 (s) anförs att det är ett orimligt
förslag att fastigheter skall behöva avyttras om fondens innehav
till följd av förändringar i värdena överskrider de angivna
gränserna. Motionärerna avvisar därför regeringens förslag på
denna punkt.
Utskottet anser att det ligger i sakens natur att de i
reglementet fastställda gränsvärdena för fondernas placeringar i
vissa tillgångsslag måste kompletteras med en bestämmelse om
skyldighet för en fond att avyttra tillgångar om gränsvärdena
överskrids. Om en sådan skyldighet inte införs mister
gränsvärdena en del av sin funktion. Bestämmelsen är enligt
utskottets bedömning utformad så att fondstyrelserna får en
tillräcklig handlingsfrihet i fråga om val av tidpunkt när
avyttringen skall ske, eftersom det i specialmotiveringen till
lagförslaget uttalas att avyttringen skall kunna genomföras på
affärsmässigt försvarbara grunder. Utskottet avstyrker med det
sagda motion 1992/93:N54 (s) i berörd del.
AP-fondens förvärv av aktier
Fjärde och femte fondstyrelserna placerar sina medel
huvudsakligen på aktiemarknaden. Till vardera fonden får
överföras högst 1% av det sammanlagda anskaffningsvärdet på de
tillgångar som förvaltas av första--tredje fondstyrelserna.
Sammantaget för de båda fonderna uppgick detta belopp vid
utgången av år 1992 till 8,8 miljarder kronor. Härav hade 7,2
miljarder kronor utnyttjats. Fjärde och femte fondstyrelserna
hade således vid årsskiftet en rätt att rekvirera ytterligare
1,6 miljarder kronor. Marknadsvärdet på deras innehav av
börsnoterade svenska aktier var vid samma tidpunkt 22,4
miljarder kronor, vilket motsvarade 4 % av börsvärdet.
I motion 1992/93:N54 (s) föreslås nu att AP-fonden skall ges
rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier,
främst i små och medelstora företag.
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte på förslag av
utskottet (bet. 1992/93:NU25) avslagit ett likalydande
motionsyrkande.
Utskottet noterar att fondstyrelserna vid årsskiftet
1992/93 inte hade utnyttjat det utrymme som formellt fanns för
placeringar i aktier. Med hänvisning härtill och till tidigare
redovisade principiella skäl vidhåller utskottet sin avvisande
inställning till förslaget och avstyrker motion 1992/93:N54 (s)
i denna del.
Tidpunkt för avlämnande av årsredovisning
Fondstyrelsernas räkenskapsår är kalenderår. Varje styrelse
skall före den 1 april varje år lämna en redovisning för sin
förvaltning under föregående räkenskapsår. Första--tredje
fondstyrelserna skall årligen göra en sammanställning av övriga
fondstyrelsers verksamhetsberättelser och överlämna den till
regeringen senast den 1 maj. Riksförsäkringsverket och
Riksrevisionsverket skall årligen senast den 15 maj till
regeringen avge utlåtande över fjärde och femte fondstyrelsernas
förvaltning. Regeringen skall i sin tur överlämna första--tredje
fondstyrelsernas sammanställning och verksamhetsberättelserna
till riksdagen senast den 15 oktober året efter räkenskapsåret.
De nu gällande tidpunkterna fastställdes genom en ändring i
AP-fondsreglementet som trädde i kraft den 1 augusti 1991 (prop.
1990/91:186, bet. NU43). Tidigare gällde t.ex. att
fondstyrelsernas förvaltningsberättelse med resultat- och
balansräkning skulle avlämnas senast den 15 februari.
Tidsramarna utsträcktes på initiativ av första--tredje
fondstyrelserna som anförde att gjorda investeringar i bl.a.
olika bolag i och utanför Sverige påverkat möjligheterna att
lämna redovisning inom den utsatta tiden. I propositionen
anfördes vidare att fondstyrelsernas förutsättningar för att
göra erforderliga analyser inte var tillfredsställande.
I motion 1992/93:N54 (s) sägs att det är för sent att
årsredovisningen avlämnas senast den 1 april. Aktieförvaltande
fondstyrelser behöver ha en hög kvalitet på sin information till
allmänheten, anförs det vidare. Mot denna bakgrund föreslås att
fondstyrelserna skall avlämna sina årsredovisningar senast den
1mars.
Utskottet anser att de skäl som, för mindre än två år
sedan, motiverade utsträckta tidsramar för fondstyrelsernas
avlämnande av årsredovisningar alltjämt är giltiga. Det saknas
anledning att nu vidta några ändringar i detta avseende. Det
berörda yrkandet i motion 1992/93:N54 (s) avstyrks därför.
Avvecklingsstyrelsen
Riksdagens beslut om att avveckla löntagarfonderna innebar,
som redan nämnts, att en avvecklingsstyrelse skulle inrättas för
att förvalta fondernas tillgångar och skulder (prop. 1991/92:36,
FiU9). Avvecklingsstyrelsen inrättades den 1 januari 1992. Målet
för dess verksamhet är att en total utskiftning av medlen skall
kunna ske senast den 1 juli 1994. Utskiftningen har inletts
genom att 6,5 miljarder kronor avsatts till de små och
medelstora företagens riskkapitalförsörjning och 600 miljoner
kronor till Småföretagsfonden. Regeringen har under våren 1993
lämnat förslag till riksdagen om användning av ytterligare medel
från avvecklingsstyrelsen dels till bildande av tre stiftelser
för olika forskningsändamål (prop. 1992/93:171), dels till
bildande av två stiftelser för överföring av statliga högskolor
till privaträttslig form (prop. 1992/93:231).
De medel som alltjämt finns kvar av löntagarfondsmedlen bör
kvarstanna i pensionssystemet, anförs det i motion 1992/93:N54
(s). Avvecklingsstyrelsen bör därför permanentas och ges namnet
sjätte fondstyrelsen, föreslår motionärerna.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att
riksdagens beslut om utskiftning av de tidigare
löntagarfondernas medel fullföljs. Motion 1992/93:N54 (s)
avstyrks därför i denna del.
Övriga förslag rörande AP-fonden
I propositionen föreslås ändringar även på en del andra
punkter när det gäller AP-fonden. Förslagen innebär bl.a. att
möjligheterna för de avgiftsbetalande företagen att erhålla
återlån avskaffas, att antalet revisorer minskas från fyra till
två, att revisorerna skall anmäla innehav av fondpapper enligt
insiderlagen (1990:1342) och att det införs en jävsbestämmelse
för styrelseledamöterna i fonderna.
Utskottet tillstyrker, med en redaktionell ändring, de nu
aktuella förslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sammanläggning av värdepappersfonder
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N54 yrkande 1 antar
de i proposition 1992/93:206 framlagda förslagen till
a) lag om inkomstbeskattning vid ombildning av
värdepappersfond,
b) lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
res. 1 (s)
2. beträffande värdepappersfondernas storlek
att riksdagen avslår motion 1992/93:N54 yrkande 2,
res. 2 (s)
3. beträffande kontoförande institut
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
4. beträffande kreditjävsbestämmelse
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
5. beträffande preskriptionstid
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1115) om
ikraftträdande av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
6. beträffande avgift inom allemanssparandet
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande,
7. beträffande användningen av AP-fondens medel
att riksdagen avslår motion 1992/93:N54 yrkande 3,
res. 3 (s)
8. beträffande målen för AP-fondens förvaltning
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden såvitt gäller 11 och 34 §§,
9. beträffande placeringsbestämmelserna för första--tredje
fondstyrelserna
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1627) om ändring i
lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
10. beträffande AP-fondens placeringsregler
att riksdagen avslår motion 1992/93:N54 yrkande 4,
res. 4 (s)
11. beträffande avyttring av tillgångar
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N54 yrkande5
antar det i proposition 1992/93:206 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden såvitt gäller 15 a §,
res. 5 (s)
12. beträffande AP-fondens förvärv av aktier
att riksdagen avslår motion 1992/93:N54 yrkande 8,
res. 6 (s)
13. beträffande tidpunkt för avlämnande av årsredovisning
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N54 yrkande 6 antar
det i proposition 1992/93:206 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden såvitt gäller 16 §,
res. 7 (s)
14. beträffande avvecklingsstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1992/93:N54 yrkande 7,
res. 8 (s)
15. beträffande övriga förslag rörande AP-fonden
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:206 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden, i den mån det inte omfattas av
utskottets hemställan under 8, 11 och 13, dock med ändring att i
punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1857) om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden införs orden "lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden" efter "21§".
Stockholm den 13 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist
(s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer
(m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s),
Göran Persson (s), Jan Backman (m), Sylvia Lindgren (s) och
Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Sammanläggning av värdepappersfonder (mom.1)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.5 med "De uppgifter" och slutar på s.6 med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Som framgår av den lämnade redogörelsen i det föregående är
aktiehandeln alltför koncentrerad både vad gäller antalet
placerare och antalet aktier med hög likviditet. En bidragande
orsak till detta är dominansen av stora fonder. Enligt
utskottets uppfattning är det inte färre och större utan fler
och mindre fonder som behövs. En ökad koncentration genom
sammanläggning av fonder måste därför hindras. Regeringens
förslag ger fel signal till marknaden. Ett avvisande av
propositionen på denna punkt innebär en tydlig markering från
riksdagens sida att utvecklingen på aktiemarknaden behöver
vändas från koncentration till mer av mångfald och konkurrens.
Utskottet instämmer därmed i vad som anförs i motion
1992/93:N54 (s) och avstyrker propositionen såvitt gäller
förslaget att möjliggöra sammanläggning och delning av fonder.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande sammanläggning av värdepappersfonder
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 1
avslår de i proposition 1992/93:206 framlagda förslagen till
a) lag om inkomstbeskattning vid ombildning av
värdepappersfond,
b) lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
2. Värdepappersfondernas storlek (mom.2)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig för en ökad konkurrens och
mångfald på aktiemarknaden. En åtgärd i denna riktning är att
sätta gränser för värdepappersfondernas storlek. För
allemansfondernas del skulle det innebära en återgång till den
ordning som gällde fram till den nuvarande regeringens förslag
om att skifta ut en del av AP-fondens medel i form av
sparpremier. Socialdemokraterna har härefter kunnat se till att
denna sparform avbrutits. Det bör därför inte längre finnas
något hinder mot att på nytt sätta ett tak för fondernas
storlek.
Ytterligare en åtgärd som bör övervägas i syfte att skapa en
bättre aktiemarknad, är införande av regler som kräver att
fonder av viss omfattning skall ha en oberoende och självständig
placeringsverksamhet. Enligt utskottets uppfattning är det
vidare angeläget att utforma bestämmelser som ger andelsägarna
ett reellt inflytande i de olika fonderna. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna. Utskottet tillstyrker
därmed motion 1992/93:N54 (s) i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande värdepappersfondernas storlek
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Användningen av AP-fondens medel (mom.7)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som
börjar med "I reglementet" och slutar med "för ATP-pensionerna"
bort ha följande lydelse:
AP-fonden har inrättats för att trygga ATP-pensionerna. Någon
annan användning har inte varit avsedd. Medlen har lagts under
särskild förvaltning för att de inte skulle kunna användas för
andra ändamål än de som anges i reglementet för AP-fonden, dvs.
för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra
utgifter avseende försäkringen för tilläggspension. Regeringens
förslag om utskiftning av fondmedel visar att skyddet varit
otillräckligt. Utskottet ansluter sig till förslaget i motion
1992/93:N54 (s) om att det i fondens reglemente behövs ett
förtydligande så att det klart framgår att fondens medel är helt
reserverade för ATP-pensionärernas välfärd. Regeringen bör lägga
fram förslag om ett sådant förtydligande.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande användningen av AP-fondens medel
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. AP-fondens placeringsregler (mom.10)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.9 med "Med anledning" och slutar på s.10 med "aktuell del"
bort ha följande lydelse:
De restriktioner som för närvarande finns för fondstyrelsernas
placeringar innebär att deras möjligheter att få en hög
avkastning på fondmedlen begränsas. Detta drabbar ytterst
landets ATP-pensionärer. Enligt utskottets uppfattning bör varje
fondstyrelse ha rätt att placera sina medel såväl i obligationer
som i aktier. Restriktionerna för förvärv av fastigheter bör
också omprövas. Därigenom skulle styrelserna kunna anpassa
sammansättningen av sina placeringar så att bästa möjliga
avkastning kan uppnås beroende på förväntningar om utvecklingen
av ränteläget och aktiemarknaden. Utskottet anser att de som har
i uppdrag att förvalta våra gemensamma pensionsmedel måste ges
samma förutsättningar för sin verksamhet som t.ex. de privata
försäkringsbolagen. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion
1992/93:N54 (s) i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande AP-fondens placeringsregler
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Avyttring av tillgångar (mom.11)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
En bestämmelse som tvingar en fondstyrelse att sälja ut
fastigheter på grund av att deras sammanlagda värde passerat
vissa gränser, hindrar enligt utskottets uppfattning
fondstyrelserna från att i perioder av stigande fastighetspriser
utnyttja detta till att öka fondens tillgångar. Förslaget kan
därför ytterst drabba pensionärerna. Därtill kommer att regeln
försvårar för AP-fonden att vara en långsiktig och stabil
fastighetsägare, vilket kan påverka dess förtroende på marknaden
och bland hyresgästerna. Det kan vidare noteras att regeln, om
den tillämpats under de senaste årens kraftiga svängningar i
fastighetspriserna, skulle ha lett till en ryckig
placeringspolitik i fastigheter från AP-fondens sida. Med det
anförda tillstyrker utskottet motion 1992/93:N54 (s) på denna
punkt.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande avyttring av tillgångar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 5
antar det i proposition 1992/93:206 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden såvitt gäller 15 a §, dock med ändring att sista
meningen i tredje stycket enligt föreslagen lydelse utgår.
6. AP-fondens förvärv av aktier (mom.12)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser --i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N54 (s)--att det är angeläget att
kapitalförsörjningen underlättas särskilt för de små och
medelstora företagen. Staten har ett ansvar för att åtgärder
vidtas i detta syfte. En lämplig insats i detta sammanhang är
att AP-fondens rätt att placera medel i aktier i små och
medelstora företag utvidgas. Regeringen bör lägga fram förslag
med denna inriktning. Med det anförda tillstyrker utskottet
motion 1992/93:N54 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande AP-fondens förvärv av aktier
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Tidpunkt för avlämnande av årsredovisning (mom.13)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till AP-fondens stora betydelse som
kapitalförvaltare är det värdefullt, bl.a. för övriga
intressenter på kapitalmarknaden och då särskilt på
aktiemarknaden, att i ett så tidigt skede som möjligt få
information om AP-fondens verksamhet under det gångna året.
Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motion
1992/93:N54 (s) om att det skall krävas av fondstyrelserna att
de avlämnar sina årsredovisningar senast den 1 mars.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande tidpunkt för avlämnande av årsredovisning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 6
antar det i proposition 1992/93:206 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden såvitt gäller 16 §, dock med ändring att ordet
"april" byts ut mot "mars".
8. Avvecklingsstyrelsen (mom.14)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
En fortsatt åderlåtning av AP-fonden kan enligt utskottets
uppfattning inte accepteras. Utskiftningsförslaget innebär att
avsevärda belopp undandras från pensionssystemet i ett läge då
det tvärtom behöver förstärkas. Utskottet tillstyrker därför
förslaget i motion 1992/93:N54 (s) om att återstående
löntagarfondsmedel skall stanna kvar i AP-fonden och att
avvecklingsstyrelsen skall omvandlas till en ny sjätte
fondstyrelse. Regeringen bör lägga fram förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande avvecklingsstyrelsen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N54 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som
företrädarna för Socialdemokraterna för fram beträffande
Allmänna pensionsfonden i reservationerna 3--8 i detta
betänkande. I övrigt ansluter jag mig till utskottets
uppfattning.
Regeringens lagförslag
Bilaga
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionen2
Utskottet3
Värdepappersfonder3
Sammanläggning av värdepappersfonder3
Värdepappersfondernas storlek6
Övriga förslag rörande värdepappersfonder m.m.7
Allmänna pensionsfonden7
Användningen av AP-fondens medel7
Målen för AP-fondens förvaltning8
AP-fondens placeringsregler9
Avyttring av tillgångar10
AP-fondens förvärv av aktier10
Tidpunkt för avlämnande av årsredovisning11
Avvecklingsstyrelsen11
Övriga förslag rörande AP-fonden12
Hemställan12
Reservationer
1. Sammanläggning av värdepappersfonder (s)14
2. Värdepappersfondernas storlek (s)15
3. Användningen av AP-fondens medel (s)15
4. AP-fondens placeringsregler (s)16
5. Avyttring av tillgångar (s)16
6. AP-fondens förvärv av aktier (s)17
7. Tidpunkt för avlämnande av årsredovisning (s)17
8. Avvecklingsstyrelsen (s)18