I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2
-- behandlas
dels proposition 1992/93:100 bilaga 10
(Jordbruksdepartementet) littera J (biobränslen) punkt 2,
dels proposition 1992/93:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) littera B (näringspolitik m.m.) punkt 4,
littera E (Energi) och littera G (teknologisk infrastruktur
m.m.) punkt 10,
dels proposition 1992/93:100 bilaga 15 (Miljö- och
naturresursdepartementet) littera C (strålskydd, kärnsäkerhet
m.m.) punkterna 2--4,
dels proposition 1992/93:179 om åtgärder mot
klimatpåverkan m.m. bilaga 3 (Jordbruksdepartementet) avsnitten
3, 4.2 och 5 och punkt J 1 samt bilaga 4 (Näringsdepartementet)
utom avsnitt 2 och punkt E 9,
dels -- helt eller delvis -- sju motioner som har väckts
med anledning av proposition 1992/93:179,
dels -- helt eller delvis -- 36 motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av
företrädare för Jordbruksdepartementet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Härjedalens Mineral AB, Stiftelsen
Svensk torvforskning, Stiftelsen Svensk etanolutveckling och
Svenska bioenergiföreningen. Från Härjedalens Mineral AB har
också en skrivelse inkommit. En skrivelse har även ingetts av
Lantbrukarnas riksförbund. På begäran av utskottet har vidare
Vattenfall AB i en skrivelse till utskottet lämnat information
om särskilda näringslivsinsatser i Norrland med anledning av
organisationsförändringar inom Vattenfall.
Arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttrande (1992/93:AU5y)
över motioner om statens ägaransvar för anställda inom
Vattenfall i anslutning till nyssnämnda
organisationsförändringar. Yttrandet återges i bilaga 3.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker alla de förslag om anslag m.m. på
energiområdet som framläggs dels i budgetpropositionen, dels i
en proposition om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. Företrädarna
för Socialdemokraterna föreslår lägre belopp beträffande vissa
anslag för att kunna finansiera insatser för utveckling av en
miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna i
enlighet med vad som påyrkas i en motion (s). I en
meningsyttring (v) förordas högre anslag i fråga om bl.a.
insatser för ny energiteknik.
Utskottet instämmer i vad som anförs i ett flertal motioner
(s; m; fp; kds; -) om det angelägna i att teknikutvecklingen
avseende etanol baserad på främst skogsråvara påskyndas och
föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen i
frågan.
Den övertalighet i vissa Norrlandskommuner som blir följden av
Vattenfall AB:s rationaliseringar har aktualiserats i fyra
motioner (s; fp; v). Utskottet avstyrker motionerna med
hänvisning bl.a. till de insatser som bolaget planerar för att
mildra effekterna för de berörda. Vidare hänvisar utskottet till
de statliga sysselsättnings- och regionalpolitiska åtgärderna. I
en reservation (s), i vilken suppleanten från Vänsterpartiet
instämmer, sägs att samordning och helhetssyn måste prägla den
verksamhet som bedrivs genom statliga verk och bolag, även i
samband med nödvändiga rationaliseringar. Vattenfalls
uppsägningar visar att staten har brustit i sitt ansvar som
ägare till bolaget, anförs det.
Proposition 1992/93:100 bilaga 10
I proposition 1992/93:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av jordbruksminister
Karl Erik Olsson -- förslag om anslag m.m. under nionde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik
föreslås
J 2. Bidrag för ny energiteknik (s.92)
att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 200000000 kr.
Proposition 1992/93:100 bilaga 13
I proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo
Lundgren -- förslag om anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker föreslås
följande:
B 4. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. (s.36)
att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i
anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
E. Energi (s.57)
att riksdagen
1. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om en
förlängning av programmet för en effektivare användning av
energi (avsnitt 1.3.2),
2. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om
inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar (avsnitt
1.3.3),
3. godkänner den föreslagna investerings- och
finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram
för perioden 1993--1995 (avsnitt 2),
4. godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för
rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om
högst 100000000 kr (avsnitt 2),
5. bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka
Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill
ett sammanlagt belopp om 175000000 kr (avsnitt 2),
6. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta
i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av
135000000 kr (avsnitt 2),
7. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät
rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom
en sammanlagd ram av 10000000 kr (avsnitt 2),
8. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät
rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 2),
9. bemyndigar regeringen att disponera influtna medel från
utförsäljning av olja från statliga krigslager i enlighet med
vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 4).
E 1. Drift av beredskapslager (s.83)
att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 330551000 kr.
E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s.84)
att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder
för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
10054000 kr.
E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin
m.m. (s.85)
att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s.86)
att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94--1997/98
låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med
planering av stimulansåtgärder för kraft- och
distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i
elsystemen i enlighet med vad föredragande statsrådet har
anfört,
2. till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63946000 kr.
E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet (s.87)
att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi
(s.88)
att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag
på 100000000 kr.
E 7. Insatser för ny energiteknik (s.89)
att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 222000000 kr.
E 8. Bidrag till energiteknikfonden (s.91)
att riksdagen till Bidrag till energiteknikfonden för
budgetåret [1993/94] anvisar ett förslagsanslag på 72000000
kr.
G 10. Elsäkerhetsverket (s.112)
att riksdagen
1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71
s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
2. till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 45000000 kr.
Lagförslaget återges i bilaga 1.
Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet under punkten E anfört
10. om utvecklingen av energisystemet och de energipolitiska
programmen (avsnitt 1.3),
11. om förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall
Naturgas AB (avsnitt 3),
12. om fredskrislagring av olja (avsnitt 4).
Proposition 1992/93:100 bilaga 15
I proposition 1992/93:100 bilaga 15 (Miljö- och
naturresursdepartementet) framläggs förslag om anslag m.m. under
fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Regeringen
föreslår -- efter föredragning av miljöminister Olof Johansson
-- under här angivna rubriker följande:
C 2. och C 3. Statens kärnkraftinspektion (s.97)
att riksdagen
1. till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 59929000 kr,
2. till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 68360000 kr.
C 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m. (s.98)
att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 19360000 kr.
Proposition 1992/93:179 bilaga 3
I proposition 1992/93:179 bilaga 3 (Jordbruksdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund -- förslag om anslag under
nionde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven
rubrik föreslås:
J1. Bioenergiforskning (s. 179)
att riksdagen till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94
anvisar 25 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i
proposition 1992/93:170 [om forskning för kunskap och framsteg].
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet anfört
2. om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
(avsnitt 3),
3. (delvis) om utvecklingsprogram för mindre panncentraler för
biobränsle -- -- -- (avsnitt 4),
4. om utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt
5).
Proposition 1992/93:179 bilaga 4
I proposition 1992/93:179 bilaga 4 (Näringsdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av näringsminister
Per Westerberg -- förslag om anslag m.m. under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker
föreslås följande:
E7. Insatser för ny energiteknik (s.208)
att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret
1993/94 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i
proposition 1992/93:100 bilaga 13.
E10. Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten (s.210)
att riksdagen till Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten
för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
50000000 kr.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner de
riktlinjer som föredragande statsrådet förordat
1. för en klimatstrategi inom energiområdet (avsnitt 1.5),
3. för stöd till utbyggnad av fjärrvärme (avsnitt 3.1),
4. för insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel
(avsnitt 3.3).
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1992/93:179 och som behandlas här är följande:
1992/93:Jo84 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av miljölån vid byggande av
biobränsleeldade värmeanläggningar.
1992/93:Jo85 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljölån till biobränsleeldade värmeanläggningar.
1992/93:Jo86 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långsiktig strategi för vår energiförsörjning,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av gaseldningsnätet,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energinormer för hushållsapparater m.m.,
17. vid bifall till yrkande 12, till nionde huvudtitelns
anslag Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 anvisar
15000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
18. vid bifall till yrkande 12, till tolfte huvudtitelns
anslag Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94
anvisar 15000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
20. vid bifall till yrkande 12, [till] tolfte huvudtitelns
anslag Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret
1993/94 anvisar 50000000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit.
1992/93:Jo88 av Annika Åhnberg (-) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
2. hos regeringen begär förslag till inledning av
kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som i motionen anförts,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om normer för och energideklaration av eldrivna
hushållsapparater.
1992/93:Jo89 av Jan Fransson och Arne Kjörnsberg (båda s)
såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
utbyggnad av bioenergianläggningar m.m. i Västsverige.
1992/93:Jo91 av Holger Gustafsson m.fl. (kds) såvitt gäller
yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att investeringsstödet till
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion också skall kunna
användas för stöd till konvertering till biobränsleförbränning i
anläggningar som i dag är fossilbränslebaserade, samt till
investeringsstöd i små och medelstora biobränslebaserade
anläggningar.
1992/93:Jo92 av Kenneth Lantz (kds) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att en demonstrationsanläggning för
framställning av etanol snarast uppförs för att ge möjlighet
till forskning och erfarenheter för framtida uppförande av
fullskaleprojekt,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsstödet inom el- och
värmeproduktionssektorn och att begränsningarna till befintliga
fjärrvärmenät tas bort och att stöd i enlighet med förslaget
villkoras så att åtgärderna verkligen får en positiv effekt på
koldioxidutsläppen.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här
är följande:
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (27) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till
Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av
biobränsle.
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) såvitt gäller yrkandet (3)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stimulera användningen av förnyelsebara
energislag.
1992/93:N401 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en fond för finansiering av
småskalig vattenkraft.
1992/93:N407 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om biobränsleförsök i mindre skala i Gävleborgs
län.
1992/93:N408 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mottagningsplikt för lokalt
producerad kraft.
1992/93:N409 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av regler för
kraftersättning till små produktionsanläggningar.
1992/93:N410 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för
transportsystemet och för uppvärmningssystemet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla
etanolproduktion baserad bl.a. på socker,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat
uppvärmningssystem samt av att inleda försök med omvandling av
biogas till etanol,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen
samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en
växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av
miljövänlig vegetabilisk "dieselolja",
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla tryckfärgstillverkning ur
vegetabilisk olja,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla metoder för att
kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till
etanol.
1992/93:N414 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad forskning och utveckling av
etanolproduktion på basis av skogsråvara i Örnsköldsvik, Domsjö.
1992/93:N415 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om ett nordiskt
gasledningsprojekt.
1992/93:N416 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om framtida etanolframställning i Norrköping.
1992/93:N417 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påbörja avvecklingen av kärnkraften genom att
uppdra åt Statens kärnkraftinspektion (SKI) att redovisa vilken
eller vilka reaktorer som det är mest angeläget att fasa ut ur
energiförsörjningen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvaret för avvecklingen.
1992/93:N418 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (båda kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om satsningar på biobränsleeldade
värmeanläggningar i Västsverige.
1992/93:N419 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatta överläggningar i syfte att
säkerställa råvarutillgången för Härjedalens Mineral AB.
1992/93:N422 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
etableringen av en storskalig etanoltillverkning i Örnsköldsvik.
1992/93:N423 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reaktorerna vid Barsebäcksverket bör stängas för
gott,
2. hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som
garanterar kärnkraftsavvecklingen,
3. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. hos regeringen begär att en plan upprättas för
snabbavveckling av kärnkraften,
6. hos regeringen begär en utredning med uppdrag att lösa
frågan om kärnkraftens avfall,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell avveckling av kärnkraften,
1992/93:N424 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förutsättningarna att flytta Svenska kraftnäts huvudkontor
till Sundsvall.
1992/93:N425 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
metanol i motorbränsle.
1992/93:N426 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att initiera utveckling av försöksverksamhet för utvinning av
alkoholer ur skogsråvara och med Norrbotten som utpekat
försöksområde.
1992/93:N427 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om biobränsleproduktion i Norrlands inland.
1992/93:N430 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det särskilda stödet för utveckling
av teknik för elproduktion med biobränslen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning och utvärdering av anläggningar för
förgasning av biobränslen.
1992/93:N431 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en forskningscentral för biobränslen och att den förläggs
till Uddevalla.
1992/93:N432 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om hur energieffektivisering
och energisparande skall utvecklas,
2. beslutar att till Vattenfall anslå 300000000 kr till
uppgradering av kraftöverföringsnätet,
3. beslutar att anslå 100000000 kr till uppgradering av
små vattenkraftverk,
8. anslår 600000000 kr utöver regeringens förslag till
utveckling och stöd av biobränslen, vindkraft och solenergi,
9. hos regeringen begär att frågan om vad som skall göras för
att få till stånd mass- och serieproduktion av anläggningar
baserade på förnyelsebar energi snabbutreds,
10. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka
biobränsleanvändningen,
11. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka
vindkraftsanvändningen med målet att vindkraften skall producera
minst 20 TWh år 2010,
12. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka
solenergianvändningen med målet att solenergin skall ge minst
15TWh år 2010,
13. hos regeringen begär att Sverige och Norge startar ett
samarbetsprojekt kring utvecklingen av vågenergi,
14. hos regeringen begär att en utredning görs om lagstiftning
-- t.ex. ellagen -- utifrån ett miljöperspektiv.
1992/93:N433 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om projektstudier vad avser användningen av biomassa till
drivmedelsframställning.
1992/93:N434 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att stimulera utbyggnaden av
överföringskapacitet från det nordiska elnätet till övriga
Europa,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att stimulera energiinvesteringar för
ny energiproduktion och energisparande.
1992/93:N435 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en kraftfull satsning på utvecklingen av biobränslebaserade
drivmedel.
1992/93:N436 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kärnkraftsindustrin bör bekosta cesiumprovtagning.
1992/93:N437 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda
c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
myndighetsorganisation på energiområdet.
1992/93:N438 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsning på naturgas.
1992/93:N439 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (båda c)
såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om NUTEK:s roll för
att utveckla och stimulera användningen av bioenergin.
1992/93:A216 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en arbetsgrupp som med statliga medel aktivt skall
arbeta för att skapa nya arbetstillfällen och underlätta nya
verksamheter inom främst Porjus och Vuollerim i Jokkmokks
kommun.
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (21) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens ägaransvar för anställda
inom Vattenfall.
1992/93:A423 av Bengt Hurtig och Jan Jennehag (båda v) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
2. beslutar att avregleringen av elmarknaden skjuts upp tills
erfarenheterna från avregleringen i andra länder utvärderats,
Dammsäkerhetsutredningen färdigställts och risken för försämrad
säkerhet i elsystemet undanröjts,
3. begär att regeringen vidtar åtgärder så att
sysselsättningen inte minskar i de Norrlandskommuner som berörs
av avregleringen av elmarknaden och omorganisationen av berörd
statlig verksamhet enligt vad i motionen anförts,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda insatser i Jokkmokks och Sollefteå
kommuner.
1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energiproduktionsutveckling i Halland.
1992/93:A473 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för Jokkmokks kommun,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar vad gäller anställda hos Vattenfall
inom Jokkmokks kommun.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av kärnkraften.
Utskottet
Riktlinjer för energipolitiken
Allmänna riktlinjer
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för den
långsiktiga energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. NU40).
Riktlinjerna, som var grundade på en överenskommelse från våren
1991 mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet, innebär bl.a. följande.
Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med
dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken skall utgå från vad
natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas
genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning
grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor
samt genom en effektiv energihushållning. Frågan om när
kärnkraften skall vara avvecklad -- senast år 2010 enligt
riksdagens uttalande år 1980 -- blev inte föremål för förnyad
prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna som
föregick överenskommelsen. I denna fastslogs att omställningen
av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med
hänsyn till behovet av elkraft och elpriser som är
internationellt konkurrenskraftiga.
Den nytillträdande regeringen anförde i regeringsförklaringen
hösten 1991 att den s.k. energiöverenskommelsen ligger fast.
Denna ståndpunkt bekräftades genom ett motsvarande uttalande i
regeringsförklaringen inför riksmötet 1992/93(RD 1992/93:2).
Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 innefattade
särskilda program för omställningen och utvecklingen av
energisystemet, inkl. ett program för effektivare användning av
energi. Härutöver har särskilda stöd för utveckling och
introduktion av ny energiteknik inrättats; de avser biobränsle,
vindkraft och solvärme. Ett viktigt inslag i det energipolitiska
beslutet är att regeringen årligen för riksdagen dels skall
redovisa programmens resultat, dels föreslå de ytterligare
åtgärder som är motiverade.
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s.58)
presenteras i enlighet härmed en redovisning grundad på
rapporter från bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK). Vad först gäller programmen för omställning och
utveckling av energisystemet anför regeringen att dessa i stort
sett löper som planerat och att resultaten hittills synes
motsvara de mål som låg till grund för 1991 års energipolitiska
beslut. Inför det kommande året finns det därför inte, anser
regeringen, anledning att göra några omfattande förändringar i
den allmänna inriktningen av programmen. Med det ytterligare
beslutsunderlag som förutses i propositionen kommer det,
framhåller regeringen, att finnas bättre möjlighet att avgöra
vilka insatser beträffande hushållningen med el och tillförseln
av el från miljöacceptabel kraftproduktion som är motiverade.
Vad härefter gäller programmet för effektivare energianvändning
understryks vikten av en väl fungerande energimarknad. Den
förestående avregleringen av den svenska elmarknaden kommer
ytterligare att stärka prisbildningens roll som
informationssystem, framhålls det. De informationsinsatser som
görs inom ramen för programmet utgör ett komplement till
marknaden när det gäller att åstadkomma ett ökat sparande och en
ökad effektivisering på energiområdet. Regeringen föreslår en
förlängning av den del som gäller teknikupphandling. Till denna
fråga återkommer utskottet i det följande.
I fyra motioner har frågan om energipolitikens inriktning från
mer generella utgångspunkter aktualiserats.
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Jo630 kommenteras
det förhållandet att även Moderata samlingspartiet genom
formuleringen i regeringsförklaringen nu ställer sig bakom
energiöverenskommelsen från år 1991. Motionärerna förutsätter
därmed att regeringen arbetar aktivt för att klara beslutet om
en kärnkraftsavveckling till år 2010. I sammanhanget betonar de
betydelsen av de energipolitiska programmen för omställning och
utveckling av energisystemet. Vidare anser motionärerna att
programmet för effektivare användning av energi successivt måste
utvecklas genom olika typer av styrmedel. Ett uttalande från
riksdagen i dessa avseenden begärs. I motion 1992/93:N434 (s)
efterlyses stimulansåtgärder för investeringar i ny
energiproduktion och energisparande.
Frågan om möjligheten till mass- och serieproduktion av
anläggningar baserade på förnybar energi bör snabbutredas anser
upphovsmännen till motion 1992/93:N432 (v). I motion
1992/93:Jo706 (v) framhålls vikten av att användningen av
förnybara energislag stimuleras; motionären tar särskilt upp
Göteborgsregionens problem och förutsättningar i
energihänseende.
Utskottet har tidigare uttalat sin principiella ståndpunkt
att energiöverenskommelsen skall ligga fast. Något skäl till
ändrad uppfattning i denna fråga finns inte, anser utskottet och
instämmer sålunda i vad regeringen har anfört.
Utskottet godtar vidare vad som i propositionen har redovisats
om de energipolitiska programmens resultat m.m. Med det nu sagda
avstyrks motionerna 1992/93:Jo630 (s), 1992/93:N434 (s),
1992/93:Jo706 (v) och 1992/93:N432 (v), alla i nu aktuellt
avseende.
En klimatstrategi inom energiområdet
I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
(den s.k. klimatpropositionen) har regeringen förelagt riksdagen
en rad förslag som ytterst går ut på att negativa
klimatförändringar till följd av utsläpp av växthusgaser skall
förhindras. I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen
godkänner den ramkonvention som undertecknades under Förenta
nationernas konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro
år 1992; denna del av propositionen behandlas av
jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19.
I Näringsdepartementets bilaga i propositionen förordas (bil.
4 s.190) riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet.
Regeringen konstaterar att de verkningar som utsläpp av
klimatpåverkande gaser befaras ge upphov till är oberoende av
var utsläppen sker. Vidare sägs att rangordningen mellan de
klimatpolitiska åtgärderna på energiområdet bör bestämmas av
deras effekt i förhållande till deras kostnader. Det anförs att
kostnaderna för ytterligare utsläppsbegränsningar är högre i
Sverige -- bl.a. till följd av redan vidtagna åtgärder -- än i
t.ex. de Östeuropeiska länderna. Enligt regeringens uppfattning
bör de svenska klimatpolitiska insatserna koncentreras till två
områden. I Sverige bör de avse forskning, utveckling och
demonstration av energieffektiv teknik samt teknik för
utnyttjande av förnybara energikällor. I Östeuropa, främst de
baltiska staterna och Polen, bör insatserna inriktas på
energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor.
I Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:Jo86 anförs att
det ur klimatsynpunkt är angeläget med ett förnyat grepp över
energiproduktionen. Regeringen borde återkomma med förslag till
en mer långsiktig strategi för hur -- och i vilken takt -- nya
energikällor och tekniker skall tas i drift. Samtidigt bör en
sådan strategi ange en realistisk vision av energiförsörjningen
efter sekelskiftet och lämpliga styrmedel, menar motionärerna.
En väsenligt mycket större del av vårt energisystem bör
baseras på biobränslen, heter det i motion 1992/93:N410 (s).
Motionären begär att riksdagen skall göra ett uttalande till
förmån för ett alternativt energisystem för transporter och
uppvärmning.
En plan för ökad biobränsleanvändning begärs i motion
1992/93:N432 (v). Sådana bränslen, som nu svarar för drygt 60
TWh per år, kan -- enligt motionärernas uppfattning -- ge
ytterligare 80 TWh.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en
nationell klimatstrategi på energiområdet bör innebära att
koldioxidutsläppen från fossila bränslen -- i enlighet med den
internationella klimatkonventionen -- år 2000 skall vara
stabiliserad till den nivå som förelåg år 1990. Som anförs i
propositionen måste vidare en sådan strategi inom energiområdet
vara åtgärdsinriktad. De av regeringen föreslagna
prioriteringarna beträffande åtgärder finner utskottet vara väl
ägnade att uppfylla de krav som ställs. Vidare erinrar utskottet
om att de energipolitiska programmen utgör väsentliga inslag i
en strategi mot klimatförändringar. Det anmäls i propositionen
att inriktningen av programmen kan komma att behöva förändras
inom ramen för energiöverenskommelsen. Regeringen anför att
NUTEK -- efter samråd med Statens naturvårdsverk -- i
fortsättningen också bör redovisa utvecklingen av
koldioxidutsläppen och andra växthusgaser inom landet samt
närmare analysera kostnader och effekter av åtgärder rörande
bränslen och drivmedel på energiområdet. Vidare skall NUTEK
följa upp de bilaterala insatserna i de baltiska staterna.
Utskottet anser att redovisningar av detta slag är angelägna. I
propositionen anges samtidigt att Sveriges närmande till EG
kommer att innebära att vår klimatpolitik bl.a. på energiområdet
samordnas med EG:s klimatstrategi.
Utskottet godtar de riktlinjer som har förordats om en svensk
klimatstrategi på energiområdet. Med hänvisning härtill och till
energiöverenskommelsen avstyrker utskottet motionerna
1992/93:Jo86 (s), 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N432 (v), alla i
här berörd del.
Myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m.
Två motioner berör förhållanden av främst organisatorisk art.
Med hänsyn till energiöverenskommelsen och till Sveriges
åtaganden t.ex. när det gäller klimatkonventionen kan det finnas
skäl att genomföra en omorganisation av myndigheterna på
energiområdet, heter det i motion 1992/93:N437 (c). Samtidigt
kritiseras NUTEK:s redovisningar av de energipolitiska
programmens resultat för att sakna förslag till hur
energiöverenskommelsen skall uppnås.
I motion 1992/93:N439 (c) sägs att NUTEK måste agera
kraftfullt för att hållbara och effektiva system för
energiförsörjningen skall kunna åstadkommas. Motionärerna
efterlyser ett uttalande av riksdagen i frågan.
Energianvändningsrådet har till uppgift att dels biträda NUTEK
när det gäller energianvändningsfrågor, dels samordna
informations-, utbildnings- och rådgivningsinsatser avseende
energianvändning. Enligt vad utskottet har erfarit överväger
Energianvändningsrådet att genomföra vissa ändringar i sin
organisation och verksamhetsformer.
De medel som riksdagen anvisade våren 1992 för främjande av
biobränsleanvändningen handhas av Programstyrelsen för främjande
av biobränsleanvändningen. Detta organ är fristående från NUTEK.
NUTEK har nyligen i en rapport (NUTEK R 1993:12) presenterat
utvärderingar av svensk energipolitik under åren 1975--1993.
Rapporten har grupperats efter de insatser eller styrmedel som
har utvärderats, nämligen ekonomiska, administrativa och
informativa styrmedel samt forskning. Den slutsats som dras i
rapporten är att den statliga energipolitiken under den
studerade perioden till sin helhet har utvärderats i stor
omfattning; för vissa styrmedel har utvärderingen dock varit
relativt begränsad. Vidare har många av utvärderingarna haft
andra mål än att värdera nyttan av programmen. Ambitionsnivå och
tillgänglighet anges samtidigt vara skiftande. Därför, anförs
det, varierar möjligheten att göra en bedömning av de
energipolitiska insatserna mellan olika områden. Slutligen slås
fast att det inte går att göra någon samlad bedömning av hur
insatserna har verkat tillsammans som en del av den förda
energipolitiken.
Utskottet vill erinra om att de energipolitiska programmen
vid den senaste redovisningstidpunkten, sommaren 1992, endast
hade hunnit vara i kraft under drygt ett år. Som regeringen
påpekar bör möjligheterna att göra meningsfulla utvärderingar
öka när programmen har pågått en längre tid. NUTEK har av
regeringen getts i uppdrag att redovisa verkets plan för denna
utvärdering.
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats avstyrker utskottet
motion 1992/93:N437 (c) liksom även motion 1992/93:N439 (c) i
här behandlad del.
Bioenergiforskning
Inledning
Regeringens förslag till forskningspolitik för nästkommande
treårsperiod presenteras i proposition 1992/93:170 om forskning
för kunskap och framsteg. Alla häri framlagda förslag m.m. som
rör näringsutskottets beredningsområde -- inkl. forskning
avseende energi och bioenergi -- behandlar utskottet i
betänkande 1992/93:NU30.
I klimatpropositionen har emellertid vissa frågor som gäller
bioenergiforskning tagits upp separat. Regeringen föreslår
sålunda (bil. 3 s. 172) vissa åtgärder för främjande av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion, nämligen dels
utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle och
för minskat kolväteutsläpp från vedeldning i småhus (avsnitt 4),
dels utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt
5). Den del av insatserna som gäller vedeldning i småhus
behandlar jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19.
Utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle
Det är angeläget att mindre panncentralers miljöprestanda
förbättras eftersom de på grund av sämre förbränning ger höga
utsläpp av koloxid och kolväten, anförs det i propositionen. En
teknisk utveckling av sådana panncentraler -- som hittills varit
av begränsad omfattning -- kan även bidra till förbättringar av
vedpannornas miljöprestanda, sägs det vidare. Det förordas
därför att utvecklingsarbetet för båda kategorierna av
värmeproduktion bedrivs i ett samlat program. Regeringen
hänvisar till att bedömningen av utvecklingsinsatser
överensstämmer med biobränslekommissionens förslag. Det föreslås
att 10 miljoner kronor per år under en treårsperiod skall
avsättas för ändamålet. Ansvaret för fördelningen härav föreslås
ankomma på NUTEK. Frågan om medelstilldelning tar utskottet upp
i ett följande avsnitt.
Utskottet har inget att invända mot den bedömning som
redovisas såvitt gäller utvecklingsprogrammet för mindre
panncentraler för biobränsle.
Utveckling av ny teknik för etanolframställning
Etanol -- dvs. vanlig sprit -- kan framställas antingen
syntetiskt ur petrokemiska råvaror eller genom jäsning -- och
efterföljande destillering -- av socker. Vid tillverkning genom
jäsning används vanligen stärkelsehaltiga råvaror såsom potatis,
spannmål och andra jordbruksgrödor. I detta fall kan fodermedel
erhållas som biprodukt. En annan råvara är sulfitavlut från
massatillverkning. Även råvara med mer eller mindre halt av
cellulosa -- såsom skogsprodukter och avfall med hög
pappersandel -- kan användas. Cellulosan måste dock först
sönderdelas till socker, vilket sker genom hydrolys. Vid
Universitetet i Lund har ett genombrott gjorts när det gäller
utnyttjande av enzymer vid hydrolysen. Biprodukter från
cellulosabaserad etanol kan utnyttjas som bränsle, t.ex. i form
av pulver.
Etanol används till tekniska och kemiska produkter samt till
drivmedel. Frågan om etanoltillverkning har anknytning till
miljödebatten eftersom etanolbaserade drivmedel inte ger något
nettotillskott till atmosfären av koldioxid eller andra
växthusgaser. Etanolen utnyttjas antingen ren som motoralkohol
(minst 80 volymprocentalkohol) eller för s.k. låginblandning i
motorbensin. Denna fråga har också anknytning till riksdagens
beslut om en omställning av jordbruket och möjligheten att finna
alternativ användning av spannmål.
Metanol -- dvs. träsprit -- framställs katalytiskt från
syntetgas antingen med naturgas som råvara eller genom termisk
förgasning av biobränslen. Den senare metoden kräver mycket
storskaliga anläggningar och förekommer ännu bara i
försöksskala.
Under en följd av år har statsmakterna på olika sätt främjat
forskning och utveckling avseende etanol. År 1983 antog
riksdagen en plan för introduktion av alternativa drivmedel
(prop. 1982/83:100 bil. 14, bet. NU33). Samma år togs en
försöksanläggning för etanoltillverkning i drift i Lidköping,
avsedd att i första hand utnyttja spannmål som råvara. I
anslutning till detta projekt inleddes år 1984 ett samarbete med
OK Petroleum om en försöksverksamhet i Stockholmsområdet med
låginblandning. Sedan år 1987 ligger driften i anläggningen nere
till följd av bristande lönsamhet.
Svensk Etanolkemi AB tillverkar etanol i Örnsköldsvik med
sulfitlut som råvara. De försök med etanoldrivna bussar som
pågår i bl.a. Stockholmsområdet är baserat på denna produktion.
Motoralkoholkommittén redovisade år 1986 i sitt betänkande
(SOU 1986:51) Alkoholer som motorbränsle bedömningen att det vid
denna tidpunkt saknades förutsättningar för beslut om en allmän
introduktion av alternativa drivmedel. Däremot föreslogs att en
försöksverksamhet med användning av rent etanolbränsle i
dieselfordon skulle inledas. Frågan om statliga åtgärder för att
främja introduktion av motoralkoholer kunde övervägas på nytt
vid ändrade förutsättningar, anfördes det. Sådana kunde vara
kraftigt höjda bensinpriser. Kommittén ansåg samtidigt att ett
nytt beslutsunderlag borde tas fram till slutet av 1980-talet.
Det statliga stödet till forskning och utveckling avseende
främst etanol uppgår för närvarande till omkring 8 miljoner
kronor per år. Det är fördelat enligt följande. Från anslaget
Bioenergiforskning utgår 4 miljoner kronor till energirelaterad
transportforskning. Från Energiteknikfonden utbetalas ett bidrag
på ca 4 miljoner kronor till ett kollektivforskningsprogram med
Stiftelsen Svensk etanolutveckling. Stiftelsen, som bildades år
1983, har under årens lopp beviljats statliga medel för att
klarlägga förutsättningarna för en fullskaleanläggning för
etanol baserad på jordbruksgrödor.
I klimatpropositionen (bil. 3 s. 178) anförs att det låga
världsmarknadspriset på etanol inte medger lönsamhet för
etanoltillverkning baserad på jordbruksgrödor. Lägst
produktionskostnader uppnås med cellulosarika, billiga råvaror
såsom sågverksavfall, halm och avfallsfraktioner med en hög
pappersandel. I propositionen lämnas en redogörelse för nya
tekniker för etanolframställning, vilka är föremål för olika
forskningsprojekt. Enligt regeringens mening bör
forskningsprogrammet för alternativa drivmedel kompletteras med
ett stöd för de nya teknikerna så långt att de går att tillämpa
kommersiellt. Stödet, som föreslås uppgå till 15 miljoner kronor
per år, bör fördelas av NUTEK.
I tio motioner berörs utveckling av teknik m.m. avseende
motoralkolholer, främst etanol. Huvuddelen av förslagen går ut
på att skogsbrukets produkter skall utgöra råvaran; i några är
det däremot jordbruksgrödor som förespråkas. Inte sällan
förordas samtidigt en viss ort eller region som lokalisering för
verksamheten.
Det svenska jordbruket kommer inte att kunna tillgodose den
förväntade efterfrågan på biomassa för drivmedelsproduktion,
anförs det i motion 1992/93:N433 (m). Med hänvisning till den
bedömning som den Skogspolitiska kommittén har redovisat i sitt
betänkande (SOU 1992:76) Skogspolitiken inför 2000-talet
framhåller motionären att skogsbruket däremot kan fylla denna
uppgift. Avverkningen uppgår för närvarande till 60--70 miljoner
skogskubikmeter; 95 miljoner skogskubikmeter skulle kunna
avverkas uthålligt mot slutet av 1990-talet, påpekas det.
Motionären anser att en satsning på drivmedelsproduktion i
Norrbottens län skulle kunna innebära ett tillskott av 3000
årsarbeten i denna region. Det påpekas att ett alkoholderivat --
ETBE -- kan blandas i motorbränslen utan att ombyggnader i
transportsystemet behövs. I motionen begärs att riksdagen skall
göra ett uttalande till förmån för projektstudier avseende
biomassa för drivmedelsframställning.
Med hänvisning till den i Domsjö (Örnsköldsvik) sedan många år
bedrivna etanoltillverkningen baserad på sulfitlut bör
riksdagen göra ett uttalande om ökad forskning och utveckling
härav i Domsjö, anförs det i motion 1992/93:N414 (s). Även i
motion 1992/93:N422 (fp) berörs etanolframställningen i Domsjö;
etableringen av en storskalig etanolanläggning därstädes skulle
säkra åtskilliga arbetstillfällen i den befintliga verksamheten,
hävdar motionären.
Norrbotten som försöksområde för utveckling av
alkoholutvinning baserad på skogsråvara förordas också i motion
1992/93:N426 (fp). Motionären åberopar den strukturella
förändring i Norrbottens skogsbruk som beror på den kraftigt
minskade efterfrågan på virke och anser att denna måste
kompenseras med en alternativ användning av skogsråvaran.
Satsningar på biobränsleproduktion i Norrlands inland måste
göras, hävdas det i motion 1992/93:N427 (-). Även i denna motion
beskrivs fördelarna med ETBE; det kan användas till såväl
drivmedel som uppvärmning.
Statligt stöd bör lämnas för regionala försök för en
kostnadseffektiv omvandling av skogsavfall m.m. till etanol,
sägs det i motion 1992/93:N410 (s). Kalmar län utpekas som
lämpligt område för sådan verksamhet. Motionären förespråkar
även socker som råvara för etanolproduktion. Han anser att ett
samarbete mellan myndigheter, näringsliv, högskola och
partsorganisationer inom en region skulle möjliggöra en mjuk
övergång från produktion av grödor till produktion av etanol.
Östergötlands stora spannmålsarealer ger gynnsamma
förutsättningar för en etanolproduktion i Norrköping, hävdas det
i motion 1992/93:N416 (fp).
I motion 1992/93:Jo92 (kds) begärs ett uttalande av riksdagen
om vikten av att en demonstrationsanläggning för framställning
av etanol snarast uppförs. En sådan torde, menar motionären,
möjliggöra forskning och ge erfarenheter för framtida uppförande
av fullskaleprojekt.
Metanol skulle nu kunna produceras i Sverige till ett pris som
-- före skatt -- skulle konkurrera med olja och bensin, hävdas
det i motion 1992/93:N425 (fp).
Utskottet erinrar inledningsvis om att statsmakterna under
en följd av år på olika sätt har lämnat stöd till och på annat
sätt sökt främja forskning och utveckling avseende alternativa
drivmedel, främst etanol. I klimatpropositionen lämnas nu
förslag till ytterligare insatser på området genom att 15
miljoner kronor per år anslås för utveckling av ny teknik för
etanolproduktion från cellulosarika råvaror. I samma proposition
(bil. 2) har regeringen samtidigt aviserat en utredning med
uppgift att föreslå åtgärder för att utsläppen av koldioxid från
trafiken skall minskas; utredningen kommer att ges vidsträckta
uppgifter inom hela trafikområdet.
Utskottet, som välkomnar de nu föreslagna insatserna, kan
emellertid konstatera att förhållandena i väsentliga avseenden
har ändrats sedan Motoralkoholkommittén avlämnade sitt
betänkande år 1986. En sådan faktor är den snabba
prisutvecklingen på motorbensin. En annan är att de nya
skattereglerna har stärkt etanolens konkurrenskraft gentemot
motorbensin. Vidare har, såsom redovisas i propositionen,
viktiga framsteg gjorts när det gäller teknikutvecklingen på
etanolområdet. Motoralkoholkommitténs slutsats att tillverkning
av etanol skulle bli dyrare än metanol har inte längre samma
bärkraft; den var grundad på att råvaran utgjordes av
jordbruksgrödor. Landvinningarna när det gäller att utvinna
etanol ur cellulosarika produkter såsom skogsavfall synes ha
ändrat denna relation. Utskottet vill här hänvisa till en
nyligen presenterad studie inom det internationella
energiorganet IEA (International Energy Agency), som har visat
att framställningskostnaderna för metanol och etanol från
skogsråvara är jämförbara för mycket stora anläggningar, medan
etanol blir billigare för mindre anläggningar.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att takten ökas
när det gäller att inleda etanolproduktion i större skala.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att de nya
teknikerna -- där cellulosarik råvara kommer till användning --
behöver studeras för samtliga processteg i ett sammanhang och i
större skala. Detta är också det huvudsakliga syftet i
motionerna 1992/93:N433 (m), 1992/93:N414 (s), 1992/93:N422
(fp), 1992/93:N426 (fp) och 1992/93:N427 (-) -- vilka är
särskilt inriktade på skogsprodukter som bas för
etanolframställning -- samt 1992/93:N410 (s) såvitt den berör
skogsavfall. Utskottet anser vidare att en del av medlen bör
kunna användas för förprojektering av fullskaleanläggningar;
motion 1992/93:Jo92 (kds) ger uttryck för en liknande syn.
Riksdagen bör, enligt utskottets mening, göra ett uttalande
till regeringen av nu angiven innebörd. Härigenom blir förslagen
i de här aktuella motionerna helt eller delvis tillgodosedda
såvitt de gäller teknikutveckling m.m. av etanol baserad på
skogsråvara. Motionerna 1992/93:N410 (s), till den del den tar
sikte på jordbruksgrödor som råvara, och 1992/93:N416 (fp)
avstyrks däremot. Med hänvisning till vad som i det föregående
har anförts om metanol avstyrker utskottet även motion
1992/93:N425 (fp).
Anslag
Som nyss har nämnts föreslås medel till energiforskningen i
den samlade forskningspolitiska propositionen (prop.
1992/93:170). Häri ingår förslag bl.a. om att ca 51 miljoner
kronor skall anslås till bioenergiforskning.
I klimatpropositionen (bil. 3 s. 179) har regeringen
återkommit till riksdagen med förslag om att ytterligare 25
miljoner kronor skall anvisas för bioenergiforskning. Av dessa
medel skall -- såsom framgått -- 10 miljoner kronor avse
utveckling av förbränningsanläggningar för biobränslen och 15
miljoner kronor utveckling av ny teknik för etanolframställning.
I kommittémotionen 1992/93:Jo86 (s) föreslås ett samlat
program för åtgärder för en miljöanpassad energiförsörjning i
Östeuropa. Detta yrkande behandlas av jordbruksutskottet i
betänkande 1992/93:JoU19. Som ett led i finansieringen av detta
program -- för vilket motionärerna beräknar medel om 221
miljoner kronor -- föreslår de en minskning av regeringens nu
aktuella förslag med 15 miljoner kronor.
Utskottet finner att bioenergiforskningen bör tillföras
medel i enlighet med regeringens förslag i klimatpropositionen.
Med det sagda avstyrks motion 1992/93:Jo86 (s) i aktuellt
avseende.
Lokalisering av forskning m.m. om biobränslen
I tre motioner förespråkas viss lokalisering av
forskningsinsatser beträffande biobränslen och andra nya
energikällor.
Västsverige bör bli centrum för den del av
biobränsleforskningen som är relaterad till jordbruket, anförs
det i motion 1992/93:N431 (fp); Uddevalla anges som lämplig ort.
För Gävleborgs län pläderas däremot i motion 1992/93:N407 (s).
Här finns allt som behövs för biobränsleförsök i mindre skala --
råvara, kunskap och arbetskraft, heter det.
I Hallands län -- närmare bestämt Ringhals -- finns uppbyggd
kompetens för utveckling av nya energikällor, anförs det i
motion 1992/93:A426 (s).
Svenska bioenergiinstitutet, som etablerades år 1992, har
erhållit 2 miljoner kronor i statligt stöd för en treårsperiod.
Övriga intressenter, däribland Lantbrukarnas riksförbund (LRF)
och Gullspångs Kraft AB, har bidragit med 3 miljoner kronor. Ett
mål för institutet är att genom kompetensutveckling främja
användningen av bioenergi i Sverige. Institutet har sitt säte i
Skaraborgs län och filial i Gävleborgs län.
Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet
motionerna 1992/93:N431 (fp), 1992/93:N407 (s) och 1992/93:A426
(s), den sistnämnda i nu berörd del.
Utveckling och introduktion av ny energiteknik
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Riktlinjer
I klimatpropositionen (bil. 3 s. 172) anmäler regeringen sin
bedömning om ändrade riktlinjer i två avseenden när det gäller
främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. För det
första, anför regeringen, bör reglerna för investeringsstödet
till kraftvärme ändras så att ett reducerat stöd kan lämnas till
anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av vissa
sorterade avfallsfraktioner. För det andra bör anslaget kunna
utnyttjas under ytterligare ett år, dvs. även under budgetåret
1996/97.
Det föreslagna stödet bör kunna utgå även för konvertering
till biobränsleanvändning i anläggningar som nu är avsedda för
fossila bränslen, hävdas det i motion 1992/93:Jo91 (kds). Även
små och medelstora biobränslebaserade anläggningar bör kunna få
stöd, anser motionärerna.
Enligt vad utskottet har erfarit har 400 miljoner kronor av
anslagna medel om 625 miljoner kronor anvisats för utveckling av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Dessa medel avser i
första hand storskalig teknik med högt elutbyte. Återstoden
kommer att fördelas av regeringen med utgångspunkt i bl.a. de
riktlinjer som har förordats i Biobränslekommissionens
slutbetänkande (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden.
Enligt utskottets uppfattning är inte några restriktioner
av det slag som motionärerna gör gällande förbundna med
villkoren för stöd. En förutsättning för att stöd skall kunna
lämnas är givetvis att det är fråga om kraftvärmeproduktion och
inte renodlad värmeproduktion, exempelvis i hetvattencentral.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1992/93:Jo91
(kds) är därför inte motiverad. Motionen avstyrks i här aktuell
del. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i fråga
om riktlinjerna för stödet.
Anslag
Från och med innevarande budgetår anvisas medel till
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion över
Jordbruksdepartementets huvudtitel. Stödet ges till
investeringar såväl i nya som i befintliga anläggningar. I
budgetpropositionen (bil. 10 s.92) föreslås ett anslag på 200
miljoner kronor för bidrag för ny energiteknik för budgetåret
1993/94.
I motion 1992/93:N432 (v) förespråkas att 600 miljoner kronor
utöver regeringens förslag anvisas till insatser för ny
energiteknik. Vid utskottsbehandlingen har företrädaren för
motionen klargjort att av det föreslagna utökade stödet avser
300 miljoner kronor stöd till främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion. Staten bör påskynda det kommersiella
genombrott som förestår på områdena för förnybar energi, anser
motionärerna.
Utskottet godtar regeringens förslag om anslag.
Följaktligen avstyrks det krav på ytterligare medel som framförs
i motion 1992/93:N432 (v) såvitt det gäller stöd till
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Viss lokalisering av biobränsleproduktion
Stockholmsregionen bör stimuleras att öka användningen av
biobränsle, heter det i motion 1992/93:Jo676 (fp). Andelen
biobränsleanvändning är här mycket låg, anför motionärerna och
framhåller bristen på förbränningsanläggningar som orsak
härtill.
Västsveriges speciella behov av och möjligheter till
bioenergiförbränning bör enligt vad som sägs i motion
1992/93:Jo89 (s) beaktas vid fördelningen av stimulansmedel.
Också enligt vad som sägs i motion 1992/93:N418 (kds) är
Västsverige det område som bör prioriteras vid satsningar på
biobränsleeldade värmeanläggningar.
Utskottet hänvisar även beträffande de nu aktuella
motionerna till vad som nyss har sagts om riktlinjerna för
fördelningen av återstoden av det anslagna beloppet på 625
miljoner kronor. Några bestämmelser om begränsning av stödet
till vissa geografiska områden finns inte. Med det sagda
avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo676 (fp), 1992/93:Jo89
(s) och 1992/93:N418 (kds), de båda förstnämnda i här aktuell
del.
Insatser för ny energiteknik
Riktlinjer
Som har framgått i det föregående lämnas stöd till
investeringar i anläggningar för vindkraft och solvärme. I
budgetpropositionen (bil. 13 s. 72) begärs riksdagens
godkännande i fråga om förslag till inriktningen av stöd till
vissa solvärmeanläggningar. Det sammanlagda beloppet uppgår till
50 miljoner kronor under en femårsperiod från den 1 juli 1992,
dvs. 10 miljoner kronor per år. Hälften av stödet avser
solvärmeanläggningar i bostäder, och resterande hälften
anläggningar inom övriga områden -- t.ex. sådana som är anslutna
till gruppcentraler eller fjärrvärmesystem.
Regeringen uppger att intresset är litet för stöd till
investeringar i den mer storskaliga solvärmetekniken. Orsaken
bedöms vara att kostnaderna för denna teknik är förhållandevis
höga jämfört med konventionella system. Enligt regeringens
uppfattning bör därför utvecklingsinsatserna på detta område
förstärkas. Detta bör ske genom att Energiteknikfonden tillförs
ytterligare medel. Som framkommer i det följande föreslås att
160 miljoner kronor av anslaget för insatser för ny energiteknik
överförs till Energiteknikfonden. Härav avses de medel som
tidigare anvisades för stöd till investeringar inom övriga
områden för solvärmeanläggningar komma att överföras till
utvecklingsinsatser avseende storskalig teknik.
Utskottet har inte någon invändning mot regeringens
förslag när det gäller inriktningen av stödet till
solvärmeanläggningar.
Anslag
Regeringen framlägger förslag om anslag till insatser för ny
energiteknik såväl i budgetpropositionen som i
klimatpropositionen. Det sistnämnda förslaget behandlas i det
följande avsnittet.
I budgetpropositionen (bil. 13 s.89) föreslås ett anslag på
222 miljoner kronor för investeringar i vindkraftverk och
solvärmeanläggningar.
Ett betydligt större anslag förordas i motion 1992/93:N432
(v). Totalt vill motionärerna, som tidigare har redovisats,
anslå 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag till
insatser för ny energiteknik; under ärendets beredning har
framkommit att 300 miljoner kronor härav skall avse stöd till
vindkrafts- och solvärmeanläggningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag.
Därmed avstyrks yrkandet i berört avseende i motion 1992/93:N432
(v).
Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel
Riktlinjer
I klimatpropositionen (bil. 4 s. 206) föreslås riktlinjer för
insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel. De bilar som
avses är el- och hybridbilar samt alkoholdrivna fordon. Medlen
skall tillföras Energiteknikfonden; ansvaret för fördelningen av
dessa föreslås ligga på NUTEK. Inom anslagets ram bör, enligt
regeringens mening, en utökad satsning på ett miljöanpassat
framtida transportsystem inledas.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har
förordat när det gäller riktlinjer för det utökade stödet till
ny energiteknik.
Anslag
För insatserna för miljöanpassade fordon och drivmedel
föreslår regeringen att 15 miljoner kronor skall anslås. Av det
föreslagna beloppet förutsätts 5 miljoner avse teknikupphandling
av bl.a. kollektivtransportfordon.
Avslag på regeringens nu aktuella förslag begärs i motion
1992/93:Jo86 (s) med hänvisning till att dessa medel behövs för
finansiering av de av motionärerna föreslagna åtgärderna för
utveckling av en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska
staterna.
Utskottet godtar regeringens förslag till anslag och
avstyrker därmed det här berörda yrkandet i motion 1992/93:Jo86
(s).
Stöd till utbyggnad av fjärrvärme
Riktlinjer
I klimatpropositionen (bil. 4 s. 203 ) erinras om att
användningen av fossila bränslen inom fjärrvärmesektorn har
minskat avsevärt. Däremot är oljeanvändningen fortfarande
betydande i anläggningar utanför denna sektor. Regeringen
föreslår därför medel för att de ekonomiska möjligheterna skall
förbättras när det gäller anslutning av mindre block- och
gruppcentraler samt småhus till befintligt fjärrvärmenät. Stödet
avses vara tidsbegränsat och utgå med 15% av
investeringskostnaden.
Kritik i främst två avseenden mot inriktningen av stödet förs
fram i motion 1992/93:Jo92 (kds). Den begränsning som går ut på
att stödet kommer i fråga endast för anslutning till befintliga
fjärrvärmenät bör tas bort, anser motionären. Som motiv anför
han att även små anläggningar -- där ägarna tillsammans
ombesörjer uppvärmningen -- borde få del av stödet. Resonemanget
synes baserat på uppfattningen att sådana anläggningar inte
alltid ligger i lämplig närhet till ett redan utbyggt nät.
Vidare menar motionären att stöd inte bör utgå om anslutningen
görs till fjärrvärmeverk som eldas med fossila bränslen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en anslutning
till fjärrvärme kan vara ett miljömässigt och ekonomiskt rimligt
alternativ för medelstora uppvärmningssystem i strävan att
minska utsläppen av koldioxid. En fördel med ökad anslutning
till befintliga fjärrvärmenät är att underlaget för en utbyggnad
av den kombinerade produktionen av kraft och värme härigenom
ökar. Det är därför önskvärt att medelstora block- och
gruppcentraler liksom småhus ansluts till fjärrvärmenät där det
är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Utskottet vill framhålla att
investeringar i fjärrvärmesystemen, som innebär att små och
medelstora oljeeldade pannor ersätts med fjärrvärme, kommer att
reducera koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.
Såvitt gäller motionärens synpunkter om att stöd bör utgå inte
bara när det gäller befintliga fjärrvärmenät vill utskottet
hänvisa till regeringens förslag om stöd till utveckling av
miljövänlig förbränningsteknik för små biobränsleeldade pannor.
Som har framgått i det föregående behandlar jordbruksutskottet
frågan om riktlinjerna för denna del av stödet.
Vad härefter gäller motionärens krav på att stödet endast
skall utgå för anslutning till fjärrvärmeverk i vilka
biobränslen används vill utskottet erinra om den
energiskattereform som trädde i kraft den 1 januari 1993.
Härigenom kan ökad konkurrenskraft för biobränsle vid
fjärrvärmeproduktion åstadkommas.
Med vad utskottet nu har anfört tillstyrks regeringens förslag
till riktlinjer för stödet. Motion 1992/93:Jo92 (kds) avstyrks
följaktligen i berörd del.
Anslag
Till insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten föreslås ett
anslag på 50 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Medlen
skall användas för ett tidsbegränsat investeringsstöd på 15%.
Avslag på förslaget yrkas i motion 1992/93:Jo86 (s).
Motionärerna anser, som har nämnts i det föregående, att en
samlad insats bör göras för en miljöanpassad energiförsörjning i
Östeuropa. De medel som motionärerna förespråkar för detta
ändamål -- 221 miljoner kronor -- förutsätts bli finansierade
bl.a. genom att det av regeringen föreslagna stödsystemet för
utbyggnad av fjärrvärmenätet inte genomförs.
Utskottet anser att det av regeringen föreslagna stödet är
ett viktigt inslag när det gäller strävan att minska
koldioxidutsläppen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
medel. Motion 1992/93:Jo86 (s) avstyrks följaktligen i denna
del.
Bidrag till Energiteknikfonden
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 91) anförs beträffande
Energiteknikfonden att den för närvarande tillförs medel som
motsvarar 10 kr per kubikmeter av den allmänna energiskatten på
oljeprodukter. Genom den omläggning av energibeskattningen som
riksdagen beslutade om våren 1992 (prop. 1991/92:150 bil. I:5,
bet. FiU30) slopades den allmänna energiskatten på bränslen och
elektrisk kraft för industrin och växthusnäringen den 1 januari
1993. Regeringen föreslår nu att Energiteknikfonden i stället
finansieras över statsbudgeten, varvid ett nytt anslag bör
inrättas. Beräkningen av anslagets storlek görs med ett belopp
som motsvarar 10 kr per kubikmeter olja av koldioxidskatten på
oljeprodukter. För budgetåret 1993/94 beräknas sålunda att 72
miljoner kronor bör tillföras anslaget.
Utskottet godtar regeringens förslag om medel till
Energiteknikfonden.
Miljölån
I två motioner lanseras förslag om vad motionärerna betecknar
som miljölån. I båda fallen är det fråga om stöd till ren
värmeproduktion, dvs. inte kombinerad kraft- och
värmeproduktion.
Genom det befintliga stödsystemet underlättas introduktionen
av bioenergi när det gäller större anläggninger, heter det i
motion 1992/93:Jo85 (m). Däremot behövs ett statligt stöd till
byggande av biobränsleeldade anläggningar i intervallet 0,5--5
MW, hävdar motionären. Ett sådant stöd -- miljölån -- skulle
bestå i dels en garanterad ränta under fem år, dels en statlig
garanti.
Upphovsmännen till motion 1992/93:Jo84 (c) förespråkar på
samma sätt en garanterad ränta under fem år, men räntan är
därtill preciserad till 8%. Som motiv för sitt förslag anför
de att utbyggnaden av bioenergisystemet i rådande lågkonjunktur
borde kunna betraktas som ett arbetsmarknadspolitiskt
instrument.
Enligt utskottets uppfattning kommer bl.a. de här tidigare
behandlade förslagen om stöd till mindre panncentraler och till
fjärrvärme samt om främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion att i stor utsträckning tillgodose de
syften som motionärerna värnar om. Samtidigt befarar utskottet
att införande av ytterligare ett stödsystem skulle medföra
svårigheter till överblick. En räntegaranti av det slag som
förespråkas kan vidare -- till den del som systemet skulle
innefatta en subvention -- medföra icke önskvärda
konkurrenssnedvridande effekter. Skulle de nu föreslagna
åtgärderna inte ge önskvärt resultat förutsätter utskottet att
regeringen prövar vilka ytterligare insatser som behövs. Med det
nu sagda avstyrks motionerna 1992/93:Jo85 (m) och 1992/93:Jo84
(c).
Effektivare användning av energi
Riktlinjer
Våren 1991 antog riksdagen ett femårigt program för
effektivare användning av energi (prop. 1990/91:88, bet. NU40).
Programmet, som har en total medelsram på 965 miljoner kronor,
innefattar fyra delområden, nämligen
teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer,
energieffektiva pilot- och demonstrationsanläggningar inom
industrin samt i lokaler och bostäder,
samordning och utveckling av information rörande effektiv
energianvändning till mindre och medelstor industri,
arbete med energideklarationer, m.m.
Ansvaret för resp. delområde åvilar den berörda
sektorsmyndigheten. För samordning av myndigheternas arbete med
energieffektivisering svarar Energianvändningsrådet, i vilket
ingår cheferna för Transportforskningsberedningen, Boverket,
NUTEK, Statens råd för byggnadsforskning och Konsumentverket.
Teknikupphandlingsdelen utgör det dominerande inslaget i
programmet; för denna del har 750 miljoner kronor avsatts.
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 66) föreslås en förlängning
av programmet för effektivare användning av energi med två år,
dvs. t.o.m. budgetåret 1997/98. Förlängningen skall avse den del
av programmet som gäller teknikupphandling. Medelsramen om 750
miljoner kronor föreslås emellertid vara oförändrad.
I motion 1992/93:N432 (v) efterlyses ett förslag från
regeringens sida om hur energieffektivisering och energisparande
skall utvecklas. Motionärerna framhåller vikten av att det görs
en åtskillnad mellan de två formerna av åtgärder.
Effektivisering innebär att ett givet energibehov tillgodoses
med lägre energiåtgång, t.ex. byte till högisolerande fönster.
Sparande däremot är en minskning av energibehovet, t.ex. genom
en sänkning av inomhustemperaturen. Det krävs nu, menar
motionärerna, en målmedveten satsning på båda dessa områden. De
hänvisar till att aktörerna inom energisektorn både teoretiskt
och praktiskt har visat hur man med modern energiteknik kan göra
stora effektiviserings- och sparvinster.
Utskottet finner förslaget om en förlängning av programmet
för effektivare energianvändning välmotiverat. Enligt utskottets
uppfattning är teknikupphandling en effektiv metod för att driva
på utvecklingen av tekniken. Utveckling och etablering av ny
teknik är en tidskrävande process. Genom att programperioden
utsträcks förbättras förutsättningarna för ett långsiktigt
syftande arbete, anser utskottet. Förslaget synes i detta
avseende ligga i linje med syftet i motion 1992/93:N432 (v). Med
det sagda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuellt
avseende; motionsyrkandet avstyrks.
Anslag
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 88) föreslås ett anslag för
nästa budgetår på 100 miljoner kronor till insatserna för
effektivare användning av energi.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om
medel.
Energinormer för hushållsapparater m.m.
I två motioner aktualiseras frågan om energinormer för
elektriska hushållsapparater; i den ena efterlyses dessutom
energideklarationer för sådana apparater.
Bland de mest kostnadseffektiva insatser som kan göras för en
minskning av energibehovet är att föreskriva normer för högsta
tillåtna elåtgång, hävdas det i motion 1992/93:Jo86 (s). Såsom
alltför svaga styrmedel betecknas deklaration om energiåtgång
resp. konsumentupplysning. Enligt motionärernas uppfattning bör
regeringen verka för att EG fastställer sådana normer dels för
nya hushållsapparater, dels för viss serietillverkad utrustning
för industriell användning.
Kritik riktas i motion 1992/93:Jo88 (-) mot att regeringen
inte har tagit fasta på förslag från Statens naturvårdsverk om
införande av obligatoriska deklarationer och normer för
energiåtgången i elektriska hushållsapparater.
Våren 1991 ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag
(prop. 1990/91:88, bet. NU40) om att 5 miljoner kronor för en
femårsperiod skulle anvisas till Konsumentverket för ökade
insatser inom områdena produkttestning, energideklarationer och
märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande
produkter.
I budgetpropositionen (bil 13 s. 68) redogörs för resultatet
av den rapport som NUTEK och Konsumentverket har utarbetat på
regeringens uppdrag i fråga om normer för maximal elförbrukning
i hushållsapparater. En förutsättning för utformning av normer
är att det finns standardiserade metoder för bl.a. mätning och
deklaration av energiförbrukningen. De båda myndigheterna har
beräknat ytterligare kostnader om 10 miljoner kronor per år för
bl.a. sådana insatser.
Regeringen anför att frågan om frivilliga normer avseende
maximal elförbrukning är en fråga för berörda branscher. Några
ytterligare medel för arbetet med deklarationer och normer är
regeringen inte beredd att nu föreslå.
Enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater
(prop. 1992/93:34, bet. LU13) får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att vissa
hushållsapparater skall märkas med information om bl.a.
energiförbrukning. Lagen -- som antogs av riksdagen hösten 1992
-- innebär en anpassning till EG:s direktiv om märkning av
hushållsapparater, vilket Sverige genom EES-avtalet har åtagit
sig att följa.
Inom EG pågår ett arbete med system för energinormer. Något
direktiv har emellertid ännu inte presenterats.
Utskottet anser -- liksom regeringen -- att det är
angeläget med samarbete mellan svenska myndigheter och
motsvarande organ såväl inom övriga nordiska länder som inom EG.
Medel utöver dem som beräknades i anslutning till
energiöverenskommelsen för arbetet med deklarationer m.m. bör
inte nu anslås. Inte heller anser utskottet att något initiativ
av riksdagen är påkallat. Motionerna 1992/93:Jo86 (s) och
1992/93:Jo88 (-) avstyrks i berörda delar.
Bränsletillförsel
Fossila bränslen
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 76) lämnas en redogörelse
för verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (tidigare SwedeGas
AB), som sedan den 1 januari 1992 är helägt av Vattenfall AB.
Det konstateras att den omläggning av energibeskattningen som
trädde i kraft den 1 januari 1993 innebär ett försämrat
konkurrensläge för naturgas jämfört med övriga fossila bränslen
på den del av gasmarknaden som utgörs av industrin. Riksdagen
uttalade i anslutning till beslutet om ändrad beskattning bl.a.
att frågan om hur naturgasen skall kompenseras härför borde
avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten, och Vattenfall
AB. Med hänvisning till de överläggningar som härefter har förts
uppger regeringen att Vattenfall AB anser att en fortsatt
kommersiell verksamhet inom Vattenfall Naturgas AB förutsätter
stora finansiella förändringar i naturgasbolaget; en bedömning
av möjligheten till fortsatt drift kan göras under år 1993.
Det anmäls samtidigt i propositionen att finska och norska
intressenter undersöker förutsättningarna för en naturgasledning
genom Sverige. Avsikten är att naturgas från Norge skall
överföras till Finland för elproduktion där.
I tre motioner tas frågan om det nyssnämnda projektet upp.
Sverige bör verka för att den planerade gasledningen mellan
Norge och Finland kommer till stånd, heter det i motion
1992/93:Jo86 (s). Vidare borde ombesörjas att naturgasen får en
avsättningsmarknad i Mellansverige och att ledningsnätet i hela
regionen integreras på sikt.
En utredning om gasledningen mellan Norge och Finland
efterlyses i motion 1992/93:N415 (s). Enligt motionärernas
uppfattning skulle ett sådant nordiskt industriprojekt leda till
välkomna arbetstillfällen och möjliggöra en mer miljöanpassad
uppvärmning.
Svenska staten bör tillmötesgå de finska och norska intressena
genom att lämna lån till utbyggnaden av gasledningen, anförs det
i motion 1992/93:N438 (c). Det borde, menar motionären, vara
lika naturligt med statligt stöd till infrastruktursatsningar
när det gäller naturgas som när det gäller el.
Enligt den år 1991 träffade energiöverenskommelsen mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet skall riksdag och regering ange de förutsättningar
som kraftföretagen skall arbeta inom. Det är, heter det vidare,
kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av
statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla
kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett.
Riksdagen ställde sig sedermera bakom dessa riktlinjer (prop.
1990/91:88, bet. NU40).
Utskottet anser att det inte finns anledning att för någon
viss del i energisystemet göra avsteg från uppfattningen om
kraftföretagens ansvar. Samma utgångspunkt bör således gälla
även i fråga om investeringar avseende naturgas. Utskottet har
ingen invändning mot vad regeringen har anfört i frågan om
förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas
AB. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo86
(s), 1992/93:N415 (s) och 1992/93:N438 (c), den förstnämnda i
berörd del.
Torvbrytning i Härjedalen
Torv är en organisk jordart bildad av huvudsakligen
förmultnade växtdelar. Återbildningen av torv sker långsamt.
Sedan länge pågår en debatt om i vilken utsträckning som torven
skall ses som en förnybar resurs och om klimateffekterna vid
brytning resp. förbränning av torv genom utsläpp av
växthusgaser.
I sitt slutbetänkande (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden
konstaterar Biobränslekommissionen (s. 345) att potentialen för
produktion av torv är mycket stor, även om hänsyn tas till
nuvarande miljömässiga och tekniska restriktioner. Kommissionen
har emellertid som en rimlig övre gräns för uttaget av torv satt
en kvantitet motsvarande den årliga nybildningen, som beräknas
till 12--25 TWh netto. Därvid har bortsetts från möjligheten att
klimatpolitiska hänsynstaganden kan komma att utgöra en
restriktion i framtiden. Vidare har antagits att kostnaderna för
produktion av torv kan ligga kvar på nuvarande nivå, även vid en
väsentlig ökning av uttaget.
Kommissionen konstaterar att det för närvarande inte finns
tillräcklig vetenskaplig grund för att ta slutlig ställning i
frågan om torvens klimateffekter i olika tidsperspektiv. Som en
konsekvens av detta föreslås att torv fortsättningsvis skall
undantas från koldioxidskatt. Däremot föreslås inte någon
regeländring så att torven skall komma i åtnjutande av
investeringsstöd.
I motion 1992/93:N419 (m) aktualiseras ett prövningsärende
rörande torvbrytning i Härjedalen.
Utskottet har beträffande ärendet inhämtat bl.a. följande.
Länsstyrelsen i Jämtlands län beviljade i juni 1991 Härjedalens
Energi AB koncession enligt lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter för bearbetning av torv inom Gullhögsflon i
Härjedalens kommun. Avsikten var att torvråvaran skulle användas
i Uppsala kraftvärmeverk. Beslutet överklagades emellertid till
regeringen av företrädare för tre skilda intressen, nämligen
naturvården och friluftslivet -- företrätt främst av Statens
naturvårdsverk --, rennäringen samt fiskevården. Med bifall till
överklagandena upphävde regeringen i juni 1992 länsstyrelsens
beslut. Regeringen anförde härvid att torvtäkt inom Gullhögsflon
skulle få sådan inverkan på naturvårdens, friluftslivets och
rennäringens intressen att den inte skulle vara förenlig med
bestämmelserna om skydd för sådana intressen i den s.k.
naturresurslagen (1987:12). Vid den sålunda gjorda avvägningen
mellan olika intressen, anfördes det vidare, hade de
energipolitiska, regionalpolitiska och ekonomiska intressen som
finns i projektet beaktats.
Såsom framgått inledningsvis har företrädare för Härjedalens
Mineral AB inför utskottet lämnat upplysningar och synpunkter i
ärendet.
Genom regeringens beslut att inte meddela koncession äventyras
råvaruförsörjningen för detta företag, hävdas det i den
nyssnämnda motionen. Drygt 600 personer är för sin försörjning
beroende av företaget, påpekar motionären vidare. Riksdagen
borde mot denna bakgrund göra ett uttalande som går ut på att de
fortsatta överläggningarna mellan staten och Härjedalens Mineral
AB skall resultera i att bolagets råvarutillgång säkerställs.
Det bör understrykas att den nu gjorda redovisningen av
omständigheterna inte har inneburit någon prövning från
utskottets sida av det aktuella ärendet. Regeringsformen medger
inte heller en sådan prövning från riksdagens sida.
I en nyligen framlagd proposition om ändringar i minerallagen
m.m. (prop. 1992/93:238) har regeringen lagt fram förslag som
berör torvbrytning. Möjligheten enligt lagen om vissa
torvfyndigheter för staten att i meddelade koncessioner för
energitorv föreskriva om produktionsavgifter m.m. skall enligt
förslaget tas bort. Syftet härmed är bl.a. att åstadkomma en
konkurrensneutralitet mellan detta energislag och andra inhemska
bränslen vad avser statliga pålagor. Enligt beräkningar av
Sveriges geologiska undersökning (SGU) uppgår de totala
intäkterna från dessa avgifter till ca 2 miljoner kronor per år.
Näringsutskottet behandlar propositionen i betänkande
1992/93:NU33.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående och till
den omständigheten att bolaget inte är förhindrat att på nytt
ansöka om koncession avstyrker utskottet motion 1992/93:N419
(m).
Vissa biobränslen
I det föregående har utskottet behandlat förslag i motioner
rörande vissa biobränslen eller biobränslen för en viss
användning; behandlingen har gjorts i anslutning till de förslag
som har förelagts riksdagen i de här aktuella propositionerna. I
detta avsnitt tar utskottet upp två former för användning av
biologiskt material, nämligen biogas och vegetabiliska oljor.
Biogas
Två motioner berör frågan om framställning av biogas.
Biomassa kan förgasas antingen termiskt eller genom
mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden. Det är
endast produkten i den senare processen som brukar benämnas
biogas. Sådan gas består huvudsakligen av metan och till viss
del av koldioxid. Som råvara används sådan biomassa som har högt
vatteninnehåll, t.ex. vissa energigrödor och den våta fraktionen
av sorterat avfall. Gasen kan användas till värmeproduktion men
också som motorbränsle.
Teknikutveckling när det gäller gas från grödor bedrivs bl.a.
vid Jordbrukstekniska institutet och av några mindre företag.
Vidare har vissa projekt som bedrivs av Svenska
bioenergiinstitutet viss anknytning till biogasområdet.
Motsvarande gas som utvinns från deponeringsanläggningar för
avfall, s.k. deponigas, produceras för närvarande vid 35
anläggningar i Sverige. Den totala energiproduktionen uppgår
till 0,2 TWh, vilket motsvarar 3--5 % av den potentiellt
tillgängliga och utvinningsvärda deponigasen i landet.
För att det organiska avfallet skall kunna nyttiggöras bör
satsningar på produktion av biogas inledas, framhålls det i
motion 1992/93:N410 (s). Produktionen borde koncentreras till
större deponier.
Småskaliga anläggningar för förgasning av biobränslen som kan
uppkopplas på elnätet är föremål för intresset i motion
1992/93:N430 (kds). Motionären anser att stödet för
teknikutveckling avseende elproduktion med biobränslen i större
utsträckning bör inriktas på denna kategori. Vidare begärs att
NUTEK ges i uppgift att redovisa antalet anläggningar för
förgasning av biobränslen och göra en utvärdering av tekniken.
Våren 1992 avslog riksdagen motioner (s; kds) rörande ett
fullskaleprojekt för biogas i Kungsörs kommun. Utskottet
hänvisade (bet. 1991/92:NU25 s. 19) till då pågående arbete inom
Biobränslekommissionen.
I sitt slutbetänkande (1992:90) Biobränslen för framtiden
redovisar kommissionen vissa uppgifter och sin bedömning
avseende biogasen och dess roll i ett framtida energisystem.
Enligt uppgift från NUTEK har ansökningar om stöd till
Kungsörsprojektet avslagits på grundval av bedömningen att det
är allför kostnadskrävande i relation till det ringa utbyte som
erhålls vid produktionen av biogas.
Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker utskottet
motionerna 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N430 (kds), den förra i
berörd del.
Vegetabiliska oljor
För att säkerställa en regional utveckling i Kalmar län bör
försök med tillverkning av vegetabilisk olja inledas i regionen,
anförs det i motion 1992/93:N410 (s). Riksdagen borde göra ett
uttalande om stöd till en anläggning för tillverkning av
miljövänlig vegetabilisk dieselolja. Vidare begärs ett uttalande
av riksdagen om stöd till oljeväxtforskningen i sig och till
utveckling av tryckfärger ur vegetabilisk olja.
Även i motion 1992/93:N435 (nyd) förespråkas utveckling av
sådana biobränslebaserade drivmedel som är baserade på
vegetabiliska oljor, främst rapsolja.
Vegetabiliska oljor framställs ur fröet av oljeväxter.
Tekniken för framställning av vegetabiliska oljor för ersättning
av dieselolja i motorer är redan kommersiell. Särskilt långt har
utvecklingen nått i södra Europa, där oljeväxtodlingen utgör en
väsentlig del av grödorna. Något ytterligare utvecklingsarbete
torde därför knappast vara aktuellt.
Begränsningen för svenskt vidkommande har att göra med kravet
på en viss växtföljd. Den andel av åkerarealen som avser
oljeväxter bör inte överskrida 15%. Vegetabilisk olja kan
användas som dieselolja såväl i konventionella motorer som i
s.k. Elsbett-motorer. I den konventionella motorn krävs dock att
oljan genom s.k. omförestring görs mer lik vanlig dieselolja.
Lönsamheten för produktion av vegetabilisk olja bestäms av
priset på dieselolja men också av priset på det proteinfoder som
utvinns vid oljeproduktionen. Enligt uppgift är tillverkningen
av vegetabilisk olja inte lönsam med nuvarande prisnivå på
oljan. Vidare råder inte någon enighet om i vilken utsträckning
som framställningen -- sett över en livscykel -- av oljeväxter
kan betecknas som miljövänlig; odlingen kräver betydande
användning av energi och kemikalier.
Svenska bioenergiinstitutet, som startade sin verksamhet år
1992, är inriktat på utveckling av biobränslen från jordbruket
liksom även skogsbruket samt bränntorv. Ett aktuellt projekt
avser bedömning av potentiell produktion, marknad och
miljöeffekter för drivmedel framställda ur bl.a. oljeväxter,
däribland rapsolja och rapsmetylester.
Våren 1992 avslog riksdagen motionsyrkanden (s) likalydande
med de förstnämnda i detta avsnitt. Utskottet (bet.
1991/92:NU25) anförde att det saknades anledning för riksdagen
att ta initiativ beträffande de regionala projekt som
efterlystes i motionen. Utskottet redovisade att stöd till s.k.
agroindustriella projekt kan erhållas från bl.a. Skogs- och
jordbrukets forskningsråd samt från Stiftelsen
lantbruksforskning.
Med hänsyn till vad som har anförts i det föregående avstyrker
utskottet motion 1992/93:N435 (nyd). Såvitt gäller motion
1992/93:N410 (s) anser utskottet att riksdagen inte bör göra
ett uttalande till förmån för utveckling av en viss teknik i en
viss region. Även denna motion i nu berörd del avstyrks alltså
av utskottet.
Elproduktion
Inledning
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 63) lämnas en översiktlig
redogörelse för utvecklingen inom elförsörjningsområdet sedan
början på 1980-talet. Det konstateras att elanvändningen under
första hälften av 1980-talet ökade kraftigt. Under perioden
därefter fram till år 1991 uppgick den genomsnittliga
ökningstakten till endast 0,7% per år. Under år 1992 har
elanvändningen minskat; den anges ligga på ungefär samma nivå
som för fem år sedan.
Kärnkraft
Avveckling av kärnkraften
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. NU 70) att
kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn
till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista
reaktorn skall stängas senast år 2010.
Under de överläggningar som föregick energiöverenskommelsen
våren 1991 mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna
och Centerpartiet var frågan om när kärnkraften skall vara
avvecklad inte föremål för förnyad prövning eller nytt
ställningstagande. I överenskommelsen, som riksdagen senare
anslöt sig till (prop. 1990/91:88, bet. NU40), anfördes
följande:
Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av
säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft
för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske
avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el
från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.
I fyra motioner tas frågan om avvecklingen av kärnkraften upp.
Gemensamt är synen att avvecklingen bör påbörjas nu; i några av
motionerna finns mer konkreta förslag syftande till ett
möjliggörande eller underlättande av en sådan avveckling.
En avstängning nu av reaktorerna vid Barsebäcksverket skulle
utgöra en viktig signal om att kärnkraften skall avvecklas,
heter det i motion 1992/93:N423 (v). Utan en sådan signal vidtar
industrin inte de åtgärder som krävs, anför motionärerna. De
kräver samtidigt en lag som garanterar kärnkraftsavvecklingen. I
motionen efterlyses vidare en avvecklingsplan för kärnkraften
men också -- mot bakgrund av den senaste tidens tillbud -- en
plan för snabbavveckling av kärnkraften såsom en
katastrofberedskap.
Statens kärnkraftinspektion bör ges i uppdrag att redovisa
vilken reaktor eller vilka reaktorer som det är mest angeläget
att fasa ut ur energiförsörjningen, anförs det i motion
1992/93:N417 (kds). Motionären hänvisar till att energibalansen
-- enligt redovisningen av de energipolitiska programmens
resultat -- kommer att vara stark under de närmaste åren. I
motionen förordas även att de energipolitiska
kontrollstationerna ges en ökad tyngd, t.ex. genom inrättande av
en parlamentarisk avvecklingskommitté.
För kvinnor, sägs det i motion 1992/93:A811 (c), är det
naturligt att leva resurssnålt; kvinnor har därmed lättare att
säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga konsekvenser.
Den slutsats som motionärerna drar är att två reaktorer bör
stängas av redan nu.
Energiöverenskommelsens formuleringar om att
kärnkraftsavvecklingen kan inledas först när alternativ energi
och hushållning möjliggör en sådan avveckling är inte något
annat än ett cirkelresonemang, hävdas det i motion 1992/93:Jo88
(-). Förekomsten av el från kärnkraft gör det nämligen inte
nödvändigt med alternativ eller hushållning, anför motionären
och pläderar för att avvecklingen påbörjas nu.
I det föregående har utskottet kommenterat regeringens
redovisning av de energipolitiska programmens resultat m.m.
Enligt vad som sägs i propositionen bör möjligheten att göra
meningsfulla utvärderingar öka när programmen har pågått en
längre tid.
Genom lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
(kärntekniklagen) regleras användningen av kärnkraft. Härmed
avses såväl driften av kärntekniska anläggningar som hantering
av kärnämnen och kärnavfall. För att bedriva kärnteknisk
verksamhet krävs tillstånd; frågor i anslutning härtill prövas
av Statens kärnkraftinspektion (SKI). Ett tillstånd kan
återkallas av SKI om vissa villkor i lagen inte iakttas eller om
det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt.
Några bestämmelser i lag eller annan författning som medger
avstängning av andra skäl än säkerhetsskäl finns inte.
Utskottet har nyligen tillstyrkt ett förslag från regeringen
(prop. 1992/93:188, bet. NU29) om en viss utvidgning av
kärntekniklagens tillämpningsområde. Sålunda skall
tillhandahållande av kärnteknisk utrustning som finns i utlandet
kunna betraktas som sådan kärnteknisk verksamhet som kräver
tillstånd. Även sådant tillhandahållande som sker utomlands av
svensk myndighet, svenskt företag eller någon som är bosatt
eller stadigvarande vistas i landet skall kunna omfattas.
Motsvarande skall också gälla för upplåtelser eller överlåtelser
av tillverkningsrätt rörande kärnteknisk utrustning. Vidare
skall alla upplåtelser eller överlåtelser som sker i Sverige av
tillverkningsrätt i fråga om kärnteknisk utrustning kunna
omfattas av lagens tillståndsregler.
Ansvaret för säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska
kärnkraftverken åvilar SKI och Statens strålskyddsinstitut. Av
budgetpropositionen (bil. 15 s. 23) framgår bl.a. att SKI den 17
september 1992 -- på grundval av de analyser som förelåg om
driftstoppet i Barsebäck 2 -- beslutade att dra in
drifttillstånden för reaktorerna i Barsebäck och de övriga tre
reaktorer som var berörda genom liknande konstruktion, nämligen
Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1. Efter gjorda ombyggnader i
Barsebäck beslutade SKI den 4 januari 1993 att ge tillstånd för
drift av Barsebäck 1 och 2 fram till revisionsavställningarna år
1993. Vidare har SKI anmodat Barsebäcksverket att senast i juni
1993 -- eller två veckor före revisionsperiodens början om denna
tidpunkt ligger tidigare -- inge en slutlig säkerhetsredovisning
avseende permanenta ombyggnader till grund för återstart efter
revisionsavställningarna.
Med hänvisning till energiöverenskommelsen avslog riksdagen
våren 1992 på utskottets förslag (bet. 1991/92:NU25) motioner
(kds; v) med motsvarande inriktning som de nu aktuella.
Frågan om införande av en lagstiftning med förbud mot
kärnkraft efter år 2010 har nyligen prövats av utskottet på
grundval av en motion (kds). I sitt betänkande har utskottet
redovisat (bet. 1992/93:NU29) överväganden som år 1988 gjordes
i departementspromemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i
samband med kärnkraftens avveckling. Häri hade betonats att en
avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut kräver ett
generellt ingripande i form av ny lagstiftning om avveckling
såvida inte en frivillig överenskommelse kan träffas med
tillståndshavarna. Utskottet, som samtidigt hänvisade till
energibeslutet år 1991 och till uttalandet i
regeringsförklaringen om att energiöverenskommelsen skall ligga
fast, ansåg inte att riksdagen nu borde ta något initiativ
beträffande lagstifning om avvecklingen av kärnkraften.
Utskottsbetänkandet kommer inom kort att behandlas av riksdagen.
Med hänvisning till energiöverenskommelsen och till den här
lämnade redovisningen anser utskottet att de nu aktuella
yrkandena om avveckling av kärnkraften bör avslås av riksdagen.
Utskottet avstyrker alltså motionerna 1992/93:N423 (v),
1992/93:N417 (kds), 1992/93:A811 (c) och 1992/93:Jo88 (-) såvitt
nu är i fråga.
Kärnkraftens avfall
Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit närmare
sin lösning, anförs det i motion 1992/93:N423 (v). Motionärerna
föreslår att en utredning ges i uppdrag att komma till rätta med
denna fråga. Utredningen förutsätts grunda sina slutsatser på
bl.a. nya internationella erfarenheter.
Hösten 1992 beslutade riksdagen om ändringar i kärntekniklagen
som bl.a. innebär att det införs ett förbud mot slutförvaring av
utländskt kärnavfall i Sverige (prop. 1992/93:98, bet. NU11).
Vid detta tillfälle antogs en ny lag (1992:1537) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., som ersatte en
tidigare lag med samma benämning. Enligt lagen är innehavarna av
kärnkraftsreaktorerna skyldiga att svara för kostnaderna för
hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling
och rivning av reaktorsanläggningar samt forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Tillståndshavaren
skall så länge reaktorn är i drift erlägga en avgift till
staten. Avgiften skall utgå i förhållande till den levererade
energin. Regeringen beslutar årligen om avgiftens storlek.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte något
skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det
här berörda yrkandet i motion 1992/93:N423 (v). Detta avstyrks
alltså.
Bekostande av cesiumprovtagning
Provtagning av förekomsten av cesium (137) efter
Tjernobylkatastrofen bör bekostas av den svenska
kärnkraftsindustrin och inte vara en kommunal angelägenhet, sägs
det i motion 1992/93:N436 (c).
Enligt utskottets uppfattning är det knappast rimligt att
kärnkraftsindustrin skall bekosta provtagning av nedfall som
inte härrör från den egna verksamheten. Utskottet anser sålunda
inte att förslaget i motionen bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Med det sagda avstyrker utskottet motion
1992/93:N436 (c).
Internationell avveckling av kärnkraften
I linje med riksdagens beslut om en nationell avveckling av
kärnkraften bör Sverige verka för en avveckling även på det
internationella planet, anförs det i motion 1992/93:N423 (v).
Motionärerna riktar samtidigt kritik mot Internationella
Atomenergiorganets (IAEA:s) dubbla uppgifter att dels främja
spridningen av kärnkraft, dels hindra spridningen av klyvbart
material. Eftersom IAEA har misslyckats i den senare uppgiften
bör Sverige verka för att den första uppgiften skall upphöra,
anser motionärerna.
När samma yrkande (v) behandlades våren 1992 ansåg utskottet
(bet. 1991/92:NU25) att frågor rörande internationella
förhållanden på kärnenergiområdet lämpligen bör behandlas i
internationella organ och avstyrkte motionen. Denna fick stöd i
en meningsyttring (v).
Utskottet har inte ändrat uppfattning i detta avseende och
avstyrker följaktligen motion 1992/93:N423 (v) i nu aktuell del.
Statens kärnkraftinspektion m.m.
Statens kärnkraftinspektion är central förvaltningsmyndighet
med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk
verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling
samt det program för bl.a. sådana frågor som avses i 11 och
12§§ kärntekniklagen. Vidare handlägger SKI vissa
finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet. Den 1 juli 1992
övertog SKI uppgiften från förutvarande Statens kärnbränslenämnd
att förvalta inbetalade avgifter m.m. enligt lagen om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
I budgetpropositionen (bil. 15 s. 95) anförs att det inte
finns skäl att förändra SKI:s övergripande verksamhetsinriktning
avseende treårsperioden 1992/93--1994/95. Regeringen föreslår
anslag dels till förvaltningskostnader på ca 60 miljoner kronor,
dels till kärnsäkerhetsforskning på ca 68 miljoner kronor.
Härutöver framläggs förslag om anslag till visst
internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. på ca 19
miljoner kronor. Från detta anslag betalas kostnader för bl.a.
Sveriges reguljära medlemsavgift i IAEA.
Utskottet godtar regeringens förslag om medel i nu nämnda
avseenden.
Vattenkraft
I två motioner föreslås statliga medel till småskalig
vattenkraft.
Det investeringsbidrag till viss energiproduktion som
riksdagen beslutade om våren 1991 innefattar inte småskalig
vattenkraft, konstateras det i motion 1992/93:N401 (s).
Motionärerna föreslår att sådan energiproduktion skall
finansieras genom återinförande av den statliga lånefond som
numera är avskaffad. I motionen lämnas en närmare redogörelse
för hur villkoren för en sådan finansiering borde utformas.
Riksdagen bör anslå 100 miljoner kronor till uppgradering av
små vattenkraftverk, begär upphovsmännen till motion
1992/93:N432 (v). De finner att en höjning av kraftverkens
verkningsgrad kan göras utan att miljöbelastningen ökar. Genom
den föreslagna åtgärden skulle ett tillskott till elproduktionen
på 3--4 TWh kunna åstadkommas; det skulle motsvara vad en
kärnkraftsreaktor producerar.
År 1978 infördes ett treårigt stöd till åtgärder avseende små
vattenkraftverk (prop. 1977/78:131, bet. NU 61). Avsikten var
att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i
kraftverk med en effekt av 1500 kW eller lägre. Några år
senare, år 1982, upphävdes kungörelsen (1919:787) med allmänna
bestämmelser för lån från vattenkraftsfonden. Enligt vad
utskottet har inhämtat bidrog stödet genom denna fond till en
viss utbyggnad av vattenkraften. Potentialen för ytterligare
utbyggnad av småskalig vattenkraft bedöms emellertid vara
relativt begränsad. Samtidigt har de miljöproblem som kan vara
förenade med små vattenkraftverk alltmer uppmärksammats.
Med hänvisning till det sagda är utskottet inte berett att
tillmötesgå de krav som framställs i motionerna 1991/92:N410 (s)
och 1992/93:N432 (v). De avstyrks följaktligen, den senare i
berörd del.
Vindkraft
Vindkraftens stora fördelar är att den är förnybar och att den
har ringa effekt på miljön, anförs det i motion 1992/93:N432
(v). Nackdelarna -- inverkan på landskapsbilden och buller -- är
enligt motionärernas uppfattning försumbara jämfört med åsynen
av och ljudet från vägar, järnvägar och kraftledningsgator som
skär sönder landskapsbilden. De påyrkar därför att regeringen
skall anmodas lägga fram förslag till en plan som innebär att
vindkraftsproduktionen år 2010 skall bidra med 20 TWh.
Våren 1992 avslog riksdagen (bet. 1991/92:NU25) ett
likalydande yrkande (v). Utskottet, som lämnade en redovisning
av förekommande stödformer, ansåg det inte erforderligt att
besluta om en sådan tidsplan som efterlystes i motionen. En
motsatt uppfattning kom till uttryck i en meningsyttring (v).
Utskottet har inte ändrat ståndpunkt i denna fråga.
Motionen avstyrks därför i aktuellt avseende.
Solenergi
Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som
elkraft. För värmeproduktion används bl.a. solvärmeanläggningar,
t.ex. solfångare. För elproduktion utnyttjas bl.a. solceller som
omvandlar solstrålningen direkt till el.
Stödet avseende solvärmeanläggningar i bostäder -- inom ramen
för anslaget till insatser till ny energiteknik (E7) -- höjdes
den 1 januari 1993 från 25% till 35% av
investeringskostnaden. Samtidigt har föreslagits att medlen som
avsätts för stöd till sådana investeringar ökas från 5 miljoner
kronor under innevarande budgetår till 12 miljoner kronor under
budgetåret 1993/94.
Såvitt gäller investeringar i storskalig solvärme anmäler
regeringen att stödet inte har utnyttjats. Enligt regeringens
uppfattning är det dock angeläget att solvärmeteknik för större
system -- t.ex. gruppcentraler -- utvecklas. Regeringen har, som
framgått, föreslagit att Energiteknikfonden skall tillföras
medel för ändamålet.
Solenergi i olika former har utvecklats mycket, anförs det i
motion 1992/93:N432 (v). Det finns emellertid, fortsätter
motionärerna, fortfarande en stor utvecklingspotential -- inte
minst på lagringssidan. De anser att regeringen bör anmodas att
lägga fram ett förslag till en plan som går ut på att
solenergin skall bidra med minst 15 TWh år 2010.
Våren 1992 avslog riksdagen på utskottets förslag (bet.
1991/92:NU25) en motion med motsvarande inriktning.
Utskottet, som hänvisar till det ökade stöd som avses
gälla beträffande solvärme, avstyrker också det nu berörda
yrkandet i motion 1992/93:N432 (v).
Vågenergi
Vågenergi kan -- enligt vad som sägs i nyssnämnda motion --
inom en tioårsperiod bidra med 15 TWh till energiförsörjningen i
Norden. Motionärerna anser att riksdagen bör göra ett uttalande
till förmån för ett samarbetsprojekt mellan Sverige och Norge
avseende utvecklingen av sådan energi.
Liknande förslag har behandlats av riksdagen vid flera
tillfällen. Våren 1991 avslog riksdagen (bet. 1990/91:NU40) ett
förslag (v) med delvis samma inriktning. Det hänvisades till
behandlingen av frågan i Energiforskningsutredningens betänkande
(SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden. Utskottet anförde
att vågkraften har små möjligheter att bli konkurrenskraftig.
Även pågående grundforskning om vågenergi visade detta, sades
det. Motionen följdes upp i två reservationer (c; v, mp). Vid
sin bedömning våren 1992 av ett motsvarande motionsyrkande (v)
intog utskottet samma ståndpunkt (bet. 1991/92:NU25).
Inte heller nu anser utskottet att det finns skäl för
någon ändrad uppfattning i denna fråga; motion 1992/93:N432 (v)
avstyrks alltså även såvitt den gäller vågenergi.
Elmarknad
Verksamheten vid Svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och
förvaltar sedan den 1 januari 1992 efter beslut av riksdagen
(prop. 1990/91:87, bet. NU38) det svenska storkraftnätet för el,
inkl. de statligt ägda utlandsförbindelserna.
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 73) lämnas förslag till en
investerings- och finansieringsplan avseende Svenska kraftnät.
Vidare begärs godkännande av en låneram för Svenska kraftnät hos
Riksgäldskontoret. Bemyndiganden begärs också för regeringen i
fyra avseenden. Det föreslås att regeringen skall bemyndigas att
teckna borgen till bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar
statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175miljoner
kronor. Vidare gäller det ett bemyndigande för regeringen att
under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av
aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts
verksamhetsområde inom en ram av 135miljoner kronor. Det
begärs också ett bemyndigande för regeringen att ge Svenska
kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av
aktier inom en sammanlagd ram av 10miljoner kronor. Slutligen
begärs ett bemyndigande för regeringen att ge Svenska kraftnät
rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad
som anges i propositionen.
Regeringens förslag i här angivna avseenden godtas av
utskottet.
Omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor
Svenska kraftnät, som bröts ut ur Vattenfall år 1992, har sin
verksamhet förlagd till Vattenfalls huvudkontor i Råcksta i
Stockholm. De strukturförändringar som nu genomförs liksom den
därav föranledda minskningen av arbetstillfällen i Norrland när
det gäller elproduktion motiverar att frågan om omlokalisering
av affärsverkets huvudkontor bör övervägas, anförs det i motion
1992/93:N424 (m). Vidare hänvisas till att utvecklingen av ny
styr- och reglerteknik skulle underlätta en utlokalisering.
Motionären åberopar företrädare för kraftindustrin, enligt vilka
inga praktiska hinder finns mot en lokalisering till Sundsvall.
Enligt vad utskottet har erfarit är verksamheten inom
Svenska kraftnät i hög grad kopplad till de styr- och
kontrollanläggningar som är lokaliserade till Råcksta. Enligt
den bedömning som görs skulle en omlokalisering bli mycket
resurskrävande, eftersom nya styr- och kontrollanläggningar då
måste byggas upp. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett
att förorda en sådan omlokalisering som föreslås i motion
1992/93:N424 (m); denna avstyrks alltså.
Uppgradering av kraftöverföringsnätet
I motion 1992/93:N432 (v) föreslås att medel om 300 miljoner
kronor anslås för en uppgradering av kraftöverföringsnätet.
Åtgärden kan förverkligas genom en tidigareläggning av de
utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och minskar
energiförlusterna, anförs det.
Förvaltningen av storkraftnätet övergick, som nyss har nämnts,
den 1 januari 1992 till Svenska kraftnät. I budgetpropositionen
redovisas en treårsplan för investeringar och hur dessa skall
finansieras. För det närmaste budgetåret, dvs. 1993/94, anmäls
ett investeringsbehov på 710 miljoner kronor. Det avser såväl
nyinvesteringar som upprustning av befintliga nät. Verkets drift
och investeringar finansieras genom intäkter från verksamheten
och genom upplåning från Riksgäldskontoret. Någon belastning på
statsbudgeten sker alltså inte.
Med hänvisning till vad som nu har redovisats beträffande
finansieringen av storkraftnätet avstyrker utskottet motion
1992/93:N432 (v) i här berörd del.
Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet
Lagstiftningen på elområdet bör i större utsträckning ta
hänsyn till miljöperspektivet, sägs det i motion 1992/93:N432
(v). Motionärerna efterlyser därför en utredning med detta
syfte; i utredningen borde även effekterna av den ökade
internationaliseringen beaktas.
Våren 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91, bet. BoU18) att
krav på miljökonsekvensbeskrivningar skulle införas i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k.
naturresurslagen). Enligt förordningen (1991:738) om
miljökonsekvensbeskrivningar krävs (4 §) att en
miljökonsekvensbeskrivning skall bifogas till ansökan om
koncession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar (den s.k. ellagen).
Vidare sägs att bestämmelserna i 5§ elförordningen (1982:548)
-- som gäller samrådsförfarande i koncessionsärenden -- skall
tillämpas även beträffande miljökonsekvensbeskrivningar. Det
förskrivs också att NUTEK skall införa en kungörelse om
miljökonsekvensbeskrivningen i bl.a. Post- och Inrikes
Tidningar; i denna skall det anges att skriftliga anmärkningar
mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till NUTEK inom en
viss angiven tid.
Näringsutskottet ställde sig positivt till införandet av krav
på miljökonsekvensbeskrivningar i ett yttrande till
bostadsutskottet (1990/91:NU11y). Samtidigt avstyrkte
utskottet en motion (mp) vari farhåga uttrycktes för att de
handläggande myndigheterna på bl.a. ellagsområdet inte skulle
vara lämpliga att bedöma om föreliggande
miljökonsekvensbeskrivningar vore tillräckliga. Enligt
utskottets uppfattning skulle emellertid de intressen som
motionärerna ville slå vakt om bli tillgodosedda. Det hänvisades
bl.a. till de fall då regeringen är tillståndsmyndighet och --
oberoende av inom vilket departement som ärendet handläggs --
såsom högsta instans skall bevaka att alla relevanta aspekter
beaktas.
I regeringsförklaringen hösten 1992 (RD 1992/93:2) uttalades
att miljökonsekvenserna skall redovisas för varje beslut som ger
miljöpåverkan.
Med hänvisning till det nu anförda finner utskottet inte
att en sådan åtgärd som begärs i motion 1992/93:N432 (v) är
erforderlig; motionen avstyrks i här berört avseende.
Mottagningsplikt avseende el
För att främja småskaliga produktionsanläggningar infördes år
1987 i ellagen bestämmelser om mottagningsplikt för
distributören liksom en rätt för producenten att få en prövning
av ersättningens skälighet (bet. NU 1987/88:7).
I två motioner har frågan om mottagningsplikt aktualiserats. I
motion 1992/93:N408 (s) sägs att dessa bestämmelser bör
överföras till den nya ellagen som är under utarbetande;
motionärerna påpekar att utredningsdirektiven inte tar upp dessa
spörsmål. Samma motionärer anför i motion 1992/93:N409 (s) att
det finns ett behov av regler för kraftersättning till små
produktionsanläggningar. Nuvarande ordning är baserad endast på
rekommendationer, konstateras det. Dessa går ut på att
ersättningen skall sättas i relation till råkraftstarifferna i
regionen. Genom att tariffer i allt större utsträckning hålls
hemliga men också genom förekomsten av svårgenomskådliga
paketavtal -- innefattande bindningar av olika slag mellan
leverantör och distributör -- blir den verkliga kostnaden för
elleveransen svår att urskilja, hävdas det. Motionärerna
föreslår ett alternativt system som går ut på att
avräkningspriset sätts i relation till energipriset i
distributörens s.k. enkeltariff; i motionen anges vissa
intervall härför.
En särskild utredare (N 1992:04) har tillkallats för att
utarbeta förslag till en ny lagstiftning på elområdet. I
uppdraget (dir. 1992:39) ingår bl.a. att överväga frågor om
mottagningsplikten. Utredaren (överdirektör Olof Söderberg)
väntas presentera resultatet av sitt arbete senast den 30 juni
1993.
Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter i
frågan om mottagningsplikt för elkraft men anser att riksdagen
inte bör föregripa utredarens arbete. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet motion 1992/93:N408 (s). Också behovet av
regler för kraftersättning till små kraftproducenter kommer --
enligt vad utskottet har erfarit -- att övervägas i den
fortsatta beredningen av den nya ellagen. Med det sagda
avstyrker utskottet även motion 1992/93:N409 (s).
Uppskov med avregleringen av elmarknaden
Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:133, bet. NU30)
om mål och strategier för elmarknadens reformering med syfte att
en friare elmarknad med ökad konkurrens skall uppnås. För att
undvika risker för konkurrenssnedvridningar är det emellertid,
framhöll utskottet, önskvärt att hänsyn tas till behovet av
internationell ömsesidighet vid utvecklingen av en friare
elmarknad. Något särskilt uttalande av riksdagen i den frågan
tedde sig dock enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Ett
motionsyrkande (s) i ämnet avstyrktes därför av utskottet och
avslogs av riksdagen. Utskottet erinrade samtidigt om att
nyssnämnda utredare -- med uppgift att utarbeta förslag till ny
lagstiftning på elområdet -- enligt sina direktiv bl.a. skall
överväga de villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl.
utlandsförbindelserna. Utskottet anförde att det vore naturligt
att frågan om ömsesidighet därvid också beaktades.
Riksdagen bör besluta att avregleringen skjuts upp bl.a. till
dess att erfarenheterna från avregleringen från andra länder har
utvärderats och risken för försämrad säkerhet i elsystemet
undanröjts, anförs det i motion 1992/93:A423 (v).
Utskottet anser nu -- liksom förra året -- att det är
angeläget att frågan om internationell ömsesidighet får sin
belysning i det sammanhang som utskottet har förutskickat. Som
har framgått i det föregående väntas utredaren lägga fram
resultatet av sitt arbete senast den 30 juni 1993. Någon
anledning för riksdagen att i detta skede påkalla någon
riksdagens åtgärd ter sig inte motiverat. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motion 1992/93:A423 (v) i här aktuell del.
Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB
Riksdagen beslutade våren 1991 på förslag av den
socialdemokratiska regeringen (prop. 1990/91:87, bet. NU38) att
dåvarande statens vattenfallsverk skulle ombildas till
aktiebolag vid årsskiftet 1991/92. Affärsverksformen framstår
inte längre som ändamålsenlig för Vattenfalls konkurrensutsatta
verksamhet, anfördes det i propositionen. Det hänvisades till
att de svenska och utländska elmarknaderna genomgår en
strukturomvandling. Konkurrensen mellan företag och mellan
energiformer och energisystem ökar. Mot denna bakgrund ansåg
regeringen att Vattenfall borde ges möjlighet att utveckla sin
konkurrensutsatta verksamhet genom ombildning till aktiebolag.
Utskottet, som instämde i bedömningen, ansåg emellertid att
regeringen borde återkomma med ett klarläggande av frågan i
vilka fall riksdagen bör höras innan viktigare beslut avseende
Vattenfall kan fattas.
Hösten 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:49, bet. NU10)
på förslag av den borgerliga regeringen att riktlinjer för
verksamheten vid Vattenfall AB inte skulle behöva underställas
riksdagen. I propositionen sades att bolaget under en
övergångsperiod borde kvarstå som ett statligt helägt bolag.
Vattenfall borde emellertid så långt som möjligt verka under
samma förutsättningar som gäller för privatägda företag. Som
ägare har staten ett ansvar för att företaget kan fortsätta att
utvecklas på en konkurrensutsatt marknad. Det betonades
emellertid att det är en uppgift för bolagets styrelse att
utforma mål och stategier för Vattenfalls verksamhet. Motioner
(s; v) med krav på att Vattenfall AB även fortsättningsvis
skulle stå under riksdagens överinseende följdes upp i en
reservation (s) med instämmande i en meningsyttring (v).
Samtidigt beslutade riksdagen att bemyndiga regeringen att sälja
statens aktier m.m. i 34 angivna företag, däribland statens
vattenfallsverk (efter ombildning till aktiebolag).
Vattenfall AB har i december 1992 beslutat om en
omorganisation av bolagets vattenkraftsverksamhet, innebärande
relativt omfattande rationaliseringar. Syftet är att möta
effekterna av den skärpta konkurrens som följer av avregleringen
av elmarknaden. Den nya organisationen, som infördes den 1
januari 1993, innebär att all vattenkraftsverksamhet inom
koncernen samlas till en division med huvudkontor i Luleå. Målet
för divisionen är att totalkostnaderna skall sänkas och
produktiviteten ökas. Det förutses kunna uppnås genom sänkta
drift- och underhållskostnader och minskad kapitalbindning. En
konsekvens av rationaliseringen är att en övertalighet
uppkommer; enligt preliminära bedömningar beräknas omkring 220
av sammanlagt 1000 arbetstillfällen i Norrland försvinna.
Vattenfall hänvisar samtidigt till att vattenkraftsproduktionen
under senare tid har inneburit minskad arbetsvolym av följande
skäl. Några nya vattenkraftverk kommer inte att byggas under de
närmaste åren, samtidigt som reinvesteringsprogrammet i stort
sett har halverats jämfört med tidigare. Vidare skall
underhållet optimeras; detta kommer i många fall innebära ett i
tiden utglesat eller minskat underhåll. Driften effektiviseras
genom ändrade ansvars- och organisationsprinciper. Slutligen har
huvudansvaret för stamnätet överförts till Svenska kraftnät i
anslutning till bolagiseringen av Vattenfall.
I samband med sitt beslut utfäste sig Vattenfall att söka
mildra effekterna dels för de personer som förutses bli
övertaliga, dels för de orter som berörs. Sålunda har en
projektorganisation bildats med uppgift att finna vad som
betecknas vara en extern resp. en intern lösning. Förhandlingar
enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet pågår.
Den externa lösningen går ut på att Vattenfall skall bidra
till att nya arbetstillfällen skapas på de orter som berörs av
omorganisationen. Härvid görs en åtskillnad mellan de värst
drabbade orterna -- bl.a. där Vattenfall har svarat för en stor
andel av sysselsättningen på orten -- och de som inte i lika hög
grad berörs. Enligt den utredning som Vattenfall har låtit göra
kommer fem kommuner att drabbas särskilt, nämligen Jokkmokk i
Norrbottens län, Norsjö och Storuman i Västerbottens län,
Sollefteå i Västernorrlands län samt Älvkarleby i Uppsala län.
Det sammanlagda sysselsättningsbortfallet utgör en väsentlig del
av den totala arbetsstyrkan i resp. kommun. Av de nu nämnda
kommunerna är Jokkmokk -- med orterna Porjus och Voullerim --
den kommun som kommer att förlora i särklass flest
arbetstillfällen. Ursprungligen beräknades att 105 personer
skulle bli övertaliga; de senaste beräkningarna tyder på att
antalet stannar vid hälften. Enligt Vattenfalls bedömning kommer
de nämnda kommunerna att behöva de största insatserna. Bland de
åtgärder som övervägs är omlokalisering av verksamhet inom andra
delar av Vattenfall till berörda orter, direkta stödinsatser för
företagsetableringar och medverkan till lokalisering av företag
till resp. kommun. Vattenfall räknar med att programmet kommer
att sträcka sig över en femårsperiod. Vad gäller de övriga
kommunerna har Vattenfall för avsikt att avsätta medel för
enstaka mindre projekt och för stimulans till en fortsatt
projektutveckling.
Den interna lösningen avser genomförandet av ett
trygghetsprogram under beteckningen REKA (Resurs- och
kompetensanpassning). Det innebär ett paket av åtgärder av olika
slag. De insatser som diskuteras är följande. Avgångsersättning
skall utbetalas dels när Vattenfall och en anställd, som har
arbetat mer än sju år i företaget, är överens om att den
anställde bör lämna företaget, dels vid ny anställning i ett
annat företag när den anställde slutar på egen begäran. Vidare
skall löneutfyllnad kunna utbetalas; detta innebär en
engångsutbetalning av skillnaden mellan den lön den anställde
har i Vattenfall och den eventuellt lägre lön som gäller vid en
annan tjänst inom koncernen. För att möjliggöra sådana
omplaceringar kommer Vattenfall att kraftigt begränsa
externrekryteringen. Vidare kan sådan utbildning som bedöms leda
till ny sysselsättning bekostas av Vattenfall. Den som byter
tjänsteställe inom Vattenfall kan erhålla bidrag för täckande av
rese- och flyttkostnader. För att stimulera anställda att starta
egen verksamhet kan bidrag av olika slag lämnas. Förtida pension
kan ges till den som är 60 år eller äldre. Utöver dessa nu
nämnda åtgärder kan sådana insatser förekomma som bedöms
lämpliga i varje enskilt fall och utifrån lokala
förutsättningar. Enligt nuvarande bedömning torde hälften av den
uppkomna övertaligheten kunna klaras genom frivillig avgång och
tidigare pensionering.
I fyra motioner har frågan tagits upp om statens ansvar såsom
ägare till Vattenfall AB för de anställda vid bolaget som berörs
av organisationsförändringarna.
Många statliga företag -- däribland Vattenfall -- har för
skogslänen inneburit såväl viktiga arbetstillfällen som
möjligheter till industriell utveckling, anförs i
Socialdemokraternas partimotion 1992/93:A267 (s). Den av
regeringen förordade privatiseringen av statlig egendom kommer
att få allvarliga regionalpolitiska effekter, anförs det. Redan
nu innebär avkastningskraven på Vattenfall att hela bygder
ödeläggs till följd av uppsägningar. Motionärerna pekar på
situationen i Jokkmokks kommun som ett exempel. De anser att
regeringen måste ta sitt ägaransvar genom att se till att orter
och regioner som nu drabbas av uppsägningar inom Vattenfall ges
förutsättning till fortsatt eller ny sysselsättning. Ett
uttalande av riksdagen om statens ägaransvar för anställda inom
Vattenfall begärs sålunda.
Även i motion 1992/93:A473 (s) berörs Vattenfalls
omorganisation, men enbart med avseende på effekterna för
Jokkmokks kommun. Motionärerna anför att motivet för
personalminskningen är ett förväntat beslut i riksdagen om
avreglering av elmarknaden. Vidare hävdas att orsaken är ett
ökat avkastningskrav från ägaren; bolaget närmar sig nu alltmer
den vinstmaximering som styr privata företag. Motionärerna
begär ett uttalande från riksdagens sida om statens ansvar för
de anställda i Vattenfall inom Jokkmokks kommun.
Också i motion 1992/93:A216 (fp) är det effekterna för
Jokkmokks kommun som påtalas. Motionären kräver att en
arbetsgrupp tillsätts som med statliga medel aktivt skall arbeta
för att skapa nya arbetstillfällen och underlätta nya
verksamheter inom främst orterna Porjus och Vuollerim i
kommunen.
Regeringen bör vidta åtgärder för att sysselsättningen inte
skall minska i de Norrlandskommuner som berörs av avregleringen
av elmarknaden och omorganisationen inom Vattenfall, heter det i
motion 1992/93:A423 (v). Vidare efterlyses särskilda insatser
när det gäller Jokkmokks och Sollefteå kommuner.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande
(1992/93:AU5y; bilaga 3) att arbetet på att få fram alternativa
arbetstillfällen i de av neddragningarna berörda orterna har
satts i gång och resulterat i ett principprogram för de hårdast
drabbade kommunerna. Vidare påpekar utskottet att medel avsätts
även för att starta enstaka mindre projekt i övriga berörda
kommuner. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottet att
förslagen i motionerna är tillgodosedda och inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. I en avvikande mening (s) -- till
vilken suppleanten från Vänsterpartiet ansluter sig -- anförs
sammanfattningsvis att rationaliseringar inom statliga verk,
myndigheter och bolag inte får medföra att målet om en regional
balans går förlorad.
Näringsutskottet konstaterar inledningsvis att en rad
beslut har fattats av riksdagen som gäller Vattenfall och
elmarknaden. Förslaget rörande ombildning av affärsverket till
ett bolag lades fram av den socialdemokratiska regeringen.
Utskottet vill erinra om att skälet härför uppgavs vara att
bolagsformen skulle vara mer ändamålsenlig i den mer
konkurrensutsatta miljö som Vattenfall förutsågs komma att vara
verksamt inom. Av detta skäl ansågs det sålunda av vikt att
Vattenfall inte skulle behöva inhämta riksdagens godkännande
beträffande riktlinjer för verksamheten. Vidare vill utskottet
påminna om att riksdagen var enig i sitt beslut om mål och
strategier för elmarknadens reformering (RD 1991/92:124).
I de aktuella motionerna begärs att staten skall ta vad som
betecknas som ett ägaransvar för effekterna av
rationaliseringen. Formellt sett innefattar begreppet ägaransvar
inte någon skyldighet för ett bolag eller dess ägare att
ombesörja att personer som har sagts upp på grund av arbetsbrist
eller att orter eller kommuner som berörs blir kompenserade för
sysselsättningsbortfallet. En annan sak är givetvis det
moraliska ansvar som ett bolag bör känna i fråga om effekterna
av ett rationaliseringsbeslut. Ett bolags främsta ansvar är att
verksamheten skall drivas på effektivast möjliga sätt. Statens
ansvar är generellt, nämligen att vidta ändamålsenliga regional-
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vidare vill utskottet kommentera vad som i flera av motionerna
anförs om kravet på avkastning som en av orsakerna till behovet
av rationaliseringar.
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:87, bet. NU 41)
om ny ekonomisk styrning av Statens vattenfallsverk m.m.
Beslutet innebar bl.a. att förräntningskravet höjdes. I
propositionen angavs att förräntningskravet bör utformas så att
det bl.a. medger jämförbarhet med andra företag när det gäller
lönsamhet, effektivitet m.m. samt att det stämmer med de krav
som riktas mot annan industriell verksamhet med motsvarande
risk. Ett nominellt förräntningskrav om 12% på justerat eget
kapital efter skatt preciserades. Vidare angavs att höjda
lönsamhetskrav bör mötas med en ökad effektivitet inom
verksamheten; en viss höjning av elpriset bedömdes dock vara
oundviklig.
Som har nämnts i det föregående anslöt sig riksdagen hösten
1991 till regeringens förslag om att beslut som rör verksamheten
i bolaget inte skall underställas riksdagen. I propositionen
betonades att det är en uppgift för bolagets styrelse att
utforma mål och strategier för Vattenfalls verksamhet. Enligt
inhämtad uppgift har styrelsen -- med utgångspunkt i vad som
gäller för kraftföretag som är noterade på Stockholms fondbörs
liksom för svenska industriföretag i övrigt -- ställt ett
långsiktigt lönsamhetskrav som uppgår till 15% på justerat
eget kapital efter skatt. En ytterligare utgångspunkt har varit
en beräknad inflation på 4%.
I flera av motionerna nämns vidare som ett motiv för att
staten skulle ha ett särskilt ansvar för de berörda kommunerna
att det svenska samhället i sin helhet under en följd av år har
dragit nytta av den vattenkraft som har levererats från de
berörda Norrlandskommunerna. Utskottet vill här erinra om de
omfattande medel som statsmakterna sedan början av 1900-talet
har ställt till Vattenfalls förfogande för investeringar i
vattenkraftsproduktionen.
Såsom har framgått har Vattenfall uttalat sin avsikt att
kompensera det sysselsättningsbortfall som väntas uppkomma till
följd av omorganisationen genom åtgärder som kompletterar de
statliga regional- och arbetsmarknadspolitiska insatserna.
Åtgärderna är dels interna, dels externa. Till de interna hör
ekonomiskt stöd av olika slag och för olika ändamål till de
personer som blir friställda från hittillsvarande uppgifter inom
koncernen. De externa åtgärderna innebär insatser för att
stimulera till företagande i de berörda kommunerna,
huvudsakligen i de som förutses bli mest drabbade. Målet är att
lika många nya arbetstillfällen som de som försvinner skall
skapas i de hårdast drabbade kommunerna. Vattenfall har redan --
tillsammans med de aktuella kommunerna -- utarbetat ett
utvecklingsprogram omfattande en femårsperiod. Samtliga kommuner
har uttryckt önskemål om att själva få bereda och besluta om
insatser inom ramen för den lokala näringspolitik som bedrivs.
Flera av kommunerna uppges ha långt framskridna planer på olika
projekt.
Enligt utskottets uppfattning är de av Vattenfall gjorda
utfästelserna långtgående. Näringsutskottet anser -- med
instämmande i vad som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande
-- att motionerna blir tillgodosedda genom de insatser från
Vattenfalls sida som här har redovisats. Utskottet utgår
härutöver från att regeringen vidtar sedvanliga sysselsättnings-
och regionalpolitiska åtgärder. Med det sagda avstyrks de
aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:A267 (s), 1992/93:A473
(s), 1992/93:A216 (fp) och 1992/93:A423 (v).
Utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa
En sammanlänkning av de nordiska elnäten skulle möjliggöra en
ökad svensk export av el, sägs det i motion 1992/93:N434 (s).
Motionärerna anser därför att initiativ bör tas för utbyggnad av
överföringskapacitet från dessa nät till elnäten i övriga
Europa.
Det nordiska samarbetet på eldistributionsområdet -- Nordel --
har medfört ett internationellt sett omfattande utbyte av
elenergi mellan de nordiska länderna. En förutsättning härför
har varit den betydande utbyggnad av överföringskapaciteten som
har genomförts.
Utbyte med kontinenten kommer att möjliggöras genom pågående
och planerad utbyggnad av kabelförbindelserna. Ett ökat
kommersiellt intresse har uppstått för större
överföringskapacitet till kontinenten. Ett exempel härpå är
Baltic Cable-projektet. Utvecklingen kan dessutom antas
fortsätta genom den ökade ekonomiska integrationen inom EG. I
detta sammanhang bör erinras om de regler i EES-avtalet som
syftar till att överföring av kraft mellan de avtalsslutande
länderna skall underlättas.
Inom ramen för Nordiska ministerrådet har nyligen en s.k. ad
hoc-grupp för nordiska elmarknadsfrågor inrättats. Gruppen skall
behandla frågan om Nordels framtid. Vidare är uppgiften att
värdera förutsättningarna för och behovet av nordiska initiativ
för att utveckla den nordiska elmarknaden. Slutligen skall
gruppen analysera utvecklingen inom EG och i Östersjöområdet och
med ledning därav utvärdera konsekvenserna för den nordiska
elmarknaden. Gruppens mandat sträcker sig till den 1 juli 1994.
Med hänsyn till vad som har redovisats i det föregående om en
studie på nordisk basis och till vad som i övrigt har anförts
avstyrker utskottet motion 1992/93:N434 (s) i här aktuell
del.
Elsäkerhet
Ändring i ellagen
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 114) föreslås att riksdagen
antar ett framlagt förslag till ändring i ellagen. Ändringarna,
som föranleds av beslutet om en ny ordning för kontroll av
elektrisk materiel, innebär i huvudsak att kravet på
registrering av sådan materiel slopas liksom den därmed
sammanhängande avgiftsskyldigheten. Konkret innebär förslaget
dels att 17--20 och 22§§ skall upphöra att gälla, dels vissa
följdändringar i 27, 29, 31 och 32§§. I propositionen föreslås
ändringarna träda i kraft den 1 juli 1993.
Till följd av oklarheterna rörande EES-avtalets ikraftträdande
har det under ärendets beredning i utskottet blivit uppenbart
att en anpassning behövs när det gäller ikraftträdandet av
ändringarna i ellagen. Utskottet föreslår därför att dagen
för ikraftträdande ändras till att avse den dag som regeringen
bestämmer.
Vidare finns behov av en följdändring utöver dem som anges i
propositionen, nämligen i 16§. Anledningen är att det även i
denna paragraf återfinns en hänvisning till 22§, vilken nu
skall upphävas. Utskottets förslag i denna del framgår av
bilaga 2.
Anslag
Den 1 januari 1993 inrättades Elsäkerhetsverket, som därmed
övertog uppgifter som tidigare har bedrivits inom NUTEK. I den
nya myndigheten ingår vidare den tidigare regionala
tillsynsorganisationen, Statens elektriska inspektion. Det
övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada
på person och egendom orsakad av elektricitet. Verket har givits
i uppdrag att lägga fram förslag till utformning av det system
för elabonnentavgifter som riksdagen beslutade om hösten 1992
(prop. 1992/93:21, bet. NU5).
I budgetpropositionen (bil. 13. s. 112) föreslås ett anslag
till Elsäkerhetsverket på 45 miljoner kronor. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.
Försörjningsberedskap
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 76) berörs
försörjningsberedskapen på energiområdet, som är en särskild
funktion inom totalförsvarets civila del. Funktionens mål är att
samhällets energibehov med hög säkerhet skall kunna tillgodoses
under kriser och i krig. NUTEK är funktionsansvarig myndighet.
Oljelagring m.m.
Riktlinjer
Såvitt gäller den statliga krigstidslagringen av olja anmäler
regeringen sin avsikt att disponera influtna medel från
utförsäljningen av sådan olja. Två ändamål, ett civilt och ett
militärt, anges för användningen av dessa medel.
Med hänvisning till vad Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) har påpekat i sin programplan anförs att energifunktionen
har en högre uthållighet än vissa andra funktioner inom det
civila försvaret. De medel som frigörs genom utförsäljning av
olja ur de statliga krigslagren bör -- liksom nu -- få användas
för att stärka sådana andra funktioner, sägs det.
Härutöver anser regeringen att den bör ha möjlighet att
använda medlen för ändamål också inom den militära delen av
totalförsvaret. I denna del begärs riksdagens bemyndigande.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen i detta
avseende.
Såvitt gäller fredskrislagring av olja anför regeringen att
den uppbyggnad av ett statligt fredskrislager som ingick i 1992
års försvarsbeslut av besparingsskäl inte bör genomföras i den
takt som förutsattes vid beslutet. Fredskrislagret kommer
sålunda att hållas på en lägre nivå. Trots detta räknar
regeringen med att Sverige -- vid eventuella störningar på
oljemarknaden -- kommer att kunna medverka aktivt till
samordnade insatser inom ramen för det internationella
energiorganet (IEA).
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört
i denna del.
Anslag
Vidare har regeringen lämnat förslag till anslag när det
gäller försörjningsberedskapen av olja m.m. Till Drift av
beredskapslager föreslås drygt 330 miljoner kronor, till
Beredskapslagring och industriella åtgärder föreslås drygt 10
miljoner kronor och, slutligen, till Särskilda kostnader för
lagring av olja, motorbensin etc. föreslås ett formellt anslag
på 1000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nu angivna
anslag.
Åtgärder inom delfunktionen Elkraft
Säkerheten i elsystemen bör öka, anser regeringen. I detta
syfte planeras stimulansåtgärder för kraft- och
distributionsföretag m.fl. I budgetpropositionen (bil. 13
s.86) begärs att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med sådan
planering.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag.
Vidare föreslås medel till delfunktionen Elkraft på knappt 64
miljoner kronor. Anslaget används för beredskapsåtgärder på
elområdet; bl.a. lämnas bidrag till investeringar för att minska
känsligheten för störningar i produktions-, överförings- och
distributionssystemen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag.
Garantier m.m.
I budgetpropositionen föreslås (bil. 13 s. 36) ett formellt
belopp av 1000 kr för täckande av eventuella förluster i
samband med infriande av borgensförbindelser som tidigare har
ställts ut av Statens vattenfallsverk.
Utskottet godtar regeringens förslag.
Slutligen framläggs i budgetpropositionen (bil. 13 s. 87)
förslag om ett formellt belopp av 1000 kr för utgifter för
täckande av förluster i samband med lånegarantier som har
lämnats enligt vissa förordningar, däribland förordningen
(1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m. Det
erinras om att garantiramen fr.o.m. budgetåret 1992/93 minskades
till 1 miljard kronor. Vidare anmäler regeringen att summan av
utestående garantier uppgick till 510 miljoner kronor den 30
juni 1992.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om
anslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
Riktlinjer för energipolitiken
1. beträffande allmänna riktlinjer
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 10 och med avslag på motionerna
1992/93:Jo630 yrkande 27, 1992/93:Jo706 yrkande 3,
1992/93:N432 yrkande 9 och 1992/93:N434 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd) - motiv.
men. (v) - delvis
2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4
moment 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 2,
1992/93:N410 yrkande 1 och 1992/93:N432 yrkande 10 godkänner de
riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet som anges i
propositionen,
res. 3 (s)
men. (v) - delvis
3. beträffande myndighetsorganisationen på energiområdet,
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N437 och 1992/93:N439
yrkande 2,
Bioenergiforskning
4. beträffande utvecklingsprogram för mindre panncentraler
för biobränsle
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga
3 moment 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande utveckling av ny teknik för
etanolframställning
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga
3 moment 4 och motionerna 1992/93:Jo92 yrkande 5, 1992/93:N410
yrkandena 2 och 6, 1992/93:N414, 1992/93:N416, 1992/93:N422,
1992/93:N425, 1992/93:N426, 1992/93:N427 och 1992/93:N433 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande anslag till bioenergiforskning
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 3
punkt J1 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 17 till
Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 under nionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 25000000 kr,
res. 4 (s) - villk. res. 14 i JoU19
7. beträffande lokalisering av forskning m.m. om
biobränslen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N407, 1992/93:N431 och
1992/93:A426 yrkande 2,
Utveckling och introduktion av ny energiteknik
8. beträffande främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 2
och med avslag på motion 1992/93:Jo91 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 10 punkt
J2 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 8 i
ifrågavarande del till Bidrag för ny energiteknik för
budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 200000000 kr,
men. (v) - delvis
9. beträffande stöd till bioenergianläggningar med viss
lokalisering
att riksdagen
a) avslår motion 1992/93:Jo676 yrkande 4 (Stockholmsregionen),
b) avslår motionerna 1992/93:Jo89 yrkande 2 och 1992/93:N418
(Västsverige),
10. beträffande insatser för ny energiteknik
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E
moment 2 godkänner vad som anges i propositionen om inriktningen
av stöd till vissa solvärmeanläggningar,
b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt
E7 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 8 i
ifrågavarande del till Insatser för ny energiteknik för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 222000000 kr,
men. (v) - delvis
11. beträffande insatser för miljöanpassade fordon och
drivmedel
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 4
godkänner de riktlinjer för insatser för miljöanpassade fordon
och drivmedel som anges i propositionen,
b) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 punkt E7
och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 18 till
Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
15000000 kr utöver vad som har föreslagits i moment 10,
res. 5 (s) - villk. res. 14 i JoU19
12. beträffande stöd till utbyggnad av fjärrvärme
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 3
och med avslag på motion 1992/93:Jo92 yrkande 6 godkänner de
riktlinjer för stöd till utbyggnad av fjärrvärme som anges i
propositionen,
b) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 punkt
E10 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 20 till
Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 50000000 kr,
res. 6 (s) - villk. res. 14 i JoU19
13. beträffande energiteknikfonden
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E8 till Bidrag till energiteknikfonden för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 72000000 kr,
14. beträffande miljölån
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo84 och 1992/93:Jo85,
Effektivare användning av energi
15. beträffande programmet för effektivare användning av
energi
att riksdagen
a) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E
moment 1 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 1
godkänner vad som anges i propositionen om en förlängning av
programmet för en effektivare användning av energi,
b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt
E6 till Vissa åtgärder för effektivare användning av
energi för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 100000000 kr,
men. (v) - delvis
16. beträffande energinormer för hushållsapparater m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 5 och
1992/93:Jo88 yrkande 5,
res. 7 (s)
Bränsletillförsel
17. beträffande förutsättningarna för naturgasverksamhet i
Vattenfall Naturgas AB, m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 11 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo86
yrkande 4, 1992/93:N415 och 1992/93:N438 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (s)
18. beträffande torvbrytning i Härjedalen
att riksdagen avslår motion 1992/93:N419,
19. beträffande biogas
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N410 yrkande 3 och
1992/93:N430,
20. beträffande vegetabiliska oljor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N410 yrkandena 4 och 5
och 1992/93:N435,
Elproduktion
21. beträffande avveckling av kärnkraften
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo88 yrkande 2,
1992/93:N417 yrkandena 1 och 2, 1992/93:N423 yrkandena 1--4 och
1992/93:A811 yrkande 2,
men. (v) - delvis
22. beträffande kärnkraftens avfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 6,
men. (v) - delvis
23. beträffande bekostande av cesiumprovtagning
att riksdagen avslår motion 1992/93:N436,
24. beträffande internationell avveckling av kärnkraften
att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 7,
men. (v) - delvis
25. beträffande Statens kärnkraftinspektion m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
15 punkterna C2--C4 för budgetåret 1993/94 under fjortonde
huvudtiteln anvisar
a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
ett ramanslag på 59929000 kr,
b) till Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning ett ramanslag på 68360000 kr,
c) till Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m. ett förslagsanslag på 19360000 kr,
26. beträffande vattenkraft
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N401 och 1992/93:N432
yrkande 3,
men. (v) - delvis
27. beträffande vindkraft
att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 11,
men. (v) - delvis
28. beträffande solenergi
att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 12,
men. (v) - delvis
29. beträffande vågenergi
att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 13,
Elmarknad
30. beträffande verksamheten vid Svenska kraftnät
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E momenten 3--8
a) godkänner investerings- och finansieringsplanen för
Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1993--1995
i enlighet med vad som anges i propositionen,
b) godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för
rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om
högst 100000000 kr,
c) bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka
Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill
ett sammanlagt belopp om 175000000 kr,
d) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta
i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av
135000000 kr,
e) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät
rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom
en sammanlagd ram av 10000000 kr,
f) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät
rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad
som anges i propositionen,
31. beträffande omlokalisering av Svenska kraftnäts
huvudkontor
att riksdagen avslår motion 1992/93:N424,
32. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet
att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 2,
men. (v) - delvis
33. beträffande miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet
att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 14,
men. (v) - delvis
34. beträffande mottagningsplikt avseende el
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N408 och 1992/93:N409,
35. beträffande uppskov med avregleringen av elmarknaden
att riksdagen avslår motion 1992/93:A423 yrkande 2,
men. (v) - delvis
36. beträffande statens ansvar för anställda inom Vattenfall
AB
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A216, 1992/93:A267
yrkande 21, 1992/93:A423 yrkandena 3 och 4 och 1992/93:A473,
res. 9 (s)
37. beträffande utbyggnad av det nordiska elnätet till
övriga Europa
att riksdagen avslår motion 1992/93:N434 yrkande 1,
Elsäkerhet
38. beträffande ändring i ellagen
att riksdagen
dels beslutar att 16§ lagen (1902:71 s.1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall
ändras enligt Föreslagen lydelse i bilaga 2,
dels beslutar om en sådan ändring av ingressen till det i
proposition 1992/93:100 bilaga 13 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar som föranleds härav,
dels antar det i proposition 1992/93:100 bilaga 13
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, dock
med ändring att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den
dag regeringen bestämmer,
39. beträffande Elsäkerhetsverket
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt G10 moment 2 till Elsäkerhetsverket för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 45000000 kr,
Försörjningsberedskap
40. beträffande utförsäljning av olja
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 9 bemyndigar regeringen att disponera influtna
medel från utförsäljning av olja från statliga krigslager i
enlighet med vad som anges i propositionen,
41. beträffande fredskrislagring av olja
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
42. beträffande drift av beredskapslager, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkterna E1--E3 för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar
a) till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag på
330551000 kr,
b) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett
reservationsanslag på 10054000 kr,
c) till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin
m.m. ett förslagsanslag på 1000 kr,
43. beträffande åtgärder inom delfunktionen Elkraft
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E4
a) bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94--1997/98
låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med
planering av stimulansåtgärder för kraft- och
distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i
elsystemen i enlighet med vad som anges i propositionen,
b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 63946000 kr,
Garantier m.m.
44. beträffande täckande av eventuella förluster i anledning
av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B4 till Täckande av eventuella förluster i
anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser,
m.m. för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 1000 kr,
45. beträffande täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E5 till Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000
kr.
Stockholm den 13 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist
(s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer
(m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s),
Göran Persson (s), Jan Backman (m), Sylvia Lindgren (s) och
Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer (mom.1)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuellt
avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att den framtida energipolitiken är
grundad på en bred överenskommelse mellan tre av riksdagens
partier. I denna slås fast att energipolitikens mål är att på
kort och lång sikt trygga tillgången på energi på villkor som är
konkurrenskraftiga med omvärlden. Härigenom främjas en god
ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall
utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. Kärnkraften skall vara
avvecklad till år 2010.
Med tillfredsställelse noterar utskottet att Moderata
samlingspartiet nu har givit upp sitt motstånd mot avvecklingen
av kärnkraften och i regeringsförklaringen klart deklarerat att
energiöverenskommelsen ligger fast. Den stora uppgiften för de
kommande två decennierna är att avveckla kärnkraften på ett
klokt sätt och samtidigt stimulera en fortsatt minskad
användning av fossila bränslen.
Utskottet vill understryka betydelsen av de energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemet. För
att kärnkraften skall vara avvecklad till senast år 2010 måste
avvecklingen påbörjas så tidigt att omställningen av vårt
energisystem kan genomföras utan allvarliga störningar för
energiförsörjningen och sysselsättningen och utan negativa
effekter för miljön.
Vidare måste hushållningen med energi sättas i centrum.
Programmet för effektivare användning av energi måste successivt
kompletteras och vidareutvecklas via skatter, avgifter och andra
styrmedel för att ge företag och enskilda ett kraftigt
incitament till hushållning med energi och användning av
förnybara energikällor.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo630
(s) och 1992/93:N434 (s), båda i berörd del. Genom ett uttalande
av riksdagen av nu angiven innebörd blir även motionerna
1992/93:Jo706 (v) och 1992/93:N432 (v), båda i aktuellt
avseende, huvudsakligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 10, med bifall till motionerna 1992/93:Jo630
yrkande 27 och 1992/93:N434 yrkande 2 och med anledning av
motionerna 1992/93:Jo706 yrkande 3 och 1992/93:N432 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Allmänna riktlinjer (mom. 1, motiveringen)
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av utskottets yttrande
på s.13 som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Välfärden i Sverige är helt beroende av konkurrenskraften i
den svenska industrin. Energikostnaderna har en direkt inverkan
på sysselsättningen, på vår internationella konkurrenskraft och
på utländska företags benägenhet att investera i vårt land.
Sverige bör därför ha så billig och säker energi som möjligt.
Med det nu sagda avstyrks här aktuella motionsyrkanden.
3. En klimatstrategi inom energiområdet (mom.2)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att det i 1991 års energipolitiska
överenskommelse ingick en strategi för minskad klimatpåverkan.
Redan i överenskommelsen betonades vikten av internationellt
arbete, speciellt i fråga om åtgärder i Östeuropa. Man förutsåg
också att de nationella el- och naturgasmarknaderna skulle växa
samman till en gemensam marknad över nationsgränserna.
Enligt utskottets uppfattning är det nu ur klimatsynpunkt
angeläget att Sverige tar ett förnyat grepp över
energiproduktionen. I samband med att kärnkraften avvecklas
måste vårt land också ta en större andel förnybara energikällor
i anspråk; det gäller exempelvis biobränslen.
Regeringen bör mot bakgrund av det sagda ges i uppdrag att
återkomma med förslag till en mer långsiktig strategi för hur
och i vilken takt nya energikällor och tekniker skall tas i
drift. I det sammanhanget bör också utarbetas en realistisk
vision av hur energiförsörjningen efter sekelskiftet skall
utformas, inkl. vilka styrmedel som skall användas för att nå
dit. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd
blir berört yrkande i motion 1992/93:Jo86 (s) tillgodosett.
Motionen tillstyrks alltså i här aktuell del. Även syftet i
motionerna 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N432 (v) blir i någon
mån uppfyllt härigenom, såvitt de gäller utveckling m.m. av
biobränslen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 2,
med anledning av motionerna 1992/93:N410 yrkande 1 och
1992/93:N432 yrkande 10 och med avslag på proposition
1992/93:179 bilaga 4 moment 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
4. Anslag till bioenergiforskning (mom.6)
Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande
1992/93:JoU19
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuellt
avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att ett samlat
program för åtgärder för en miljöanpassad energiförsörjning i
Östeuropa behövs. Förslag i enlighet härmed framläggs i motion
1992/93:Jo86 (s) och behandlas av jordbruksutskottet. För att
kunna finansiera detta program anser utskottet att riksdagen
till det nu aktuella anslaget bör anvisa 15 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslår. Med det sagda tillstyrks
motion 1992/93:Jo86 (s) i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande anslag till bioenergiforskning
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga
3 punkt J1 och med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 17
till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 under nionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr.
5. Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (mom.11)
Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande
1992/93:JoU19
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "ny energiteknik"
bort ha följande lydelse:
För att kunna finansiera de i motion 1992/93:Jo86 (s)
föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad
energiförsörjning i de baltiska staterna kommer utskottet i det
följande att avstyrka regeringens förslag om utökat anslag till
insatser för ny energiteknik. Härav följer att utskottet också
avstyrker de föreslagna riktlinjerna för det utökade stödet.
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "motion
1992/93:Jo86 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med upphovsmännen till motion
1992/93:Jo86 (s) att regeringens förslag om ytterligare medel
till ny energiteknik bör avslås. I stället bör motsvarande
belopp avsättas till det samlade programmet för en miljöanpassad
energiförsörjning i de baltiska staterna. Med det sagda
tillstyrker utskottet motionen i här aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande insatser för miljöanpassade fordon och
drivmedel
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 18
avslår proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 4 och punkt E7.
6. Stöd till utbyggnad av fjärrvärme (mom.12)
Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande
1992/93:JoU19
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
För att kunna finansiera de i motion 1992/93:Jo86 (s)
föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad
energiförsörjning i de baltiska staterna kommer utskottet i det
följande att avstyrka regeringens förslag om stöd till utbyggnad
av fjärrvärme. Härav följer att utskottet också avstyrker de
föreslagna riktlinjerna för detta stöd.
dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:
Som har sagts i det föregående instämmer utskottet i
bedömningen att ett särskilt program för en miljöanpassad
energiförsörjning i Östeuropa bör inrättas. För ändamålet behövs
221 miljoner kronor. Ett bidrag till finansieringen härav bör
åstadkommas genom att de medel som föreslås för utbyggnad av
fjärrvärmenätet tas i anspråk. Med det sagda tillstyrker
utskottet motion 1992/93:Jo86 (s) i nu aktuell del; proposition
1992/93:179 i motsvarande avseende avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande stöd till utbyggnad av fjärrvärme
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 20
avslår proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 3 och punkt E10
och motion 1992/93:Jo92 yrkande 6.
7. Energinormer för hushållsapparater m.m. (mom.16)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.27 med "Utskottet anser" och slutar på s.28 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är märkning och konsumentupplysning
alltför svaga styrmedel när det gäller att åstadkomma minskad
energiåtgång i hushållsapparater m.m. Såsom har visats av NUTEK
och Konsumentverket krävs även utarbetande av normer. Regeringen
bör därför verka för att EG fastställer sådana normer dels för
nya hushållsapparater, dels för viss serietillverkad utrustning
för industriell användning i enlighet med vad som sägs i motion
1992/93:Jo86 (s). Genom ett uttalande av riksdagen i linje
härmed blir denna motion tillgodosedd i här aktuell del. Även
motion 1992/93:Jo88 (-) skulle till viss del tillgodses
härigenom såvitt gäller frågan om normer för energiförbrukning.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande energinormer för hushållsapparater m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 5
och med anledning av motion 1992/93:Jo88 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall
Naturgas AB, m.m. (mom.17)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skulle ett nordiskt
industriprojekt avseende utbyggnaden av ett gasnät för
överförande av naturgas från Norge till Finland innebära många
arbetstillfällen i Sverige. Det är, menar utskottet, av intresse
att gasen får en avsättning även i Mellansverige. På sikt borde
ledningsnätet i hela regionen integreras. Vidare skulle en mer
miljövänlig elproduktion i Finland möjliggöras. Utskottet anser
mot denna bakgrund att förslaget i motion 1992/93:N415 (s) om en
utredning i frågan är välmotiverat. En sådan utredning bör bl.a.
omfatta överväganden om gasledningens geografiska sträckning.
Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir
även motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:N438 (c) i huvudsak
tillgodosedda, den förra i berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande förutsättningarna för naturgasverksamhet i
Vattenfall Naturgas AB, m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 11, med bifall till motion 1992/93:N415 och
med anledning av motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 4 och
1992/93:N438 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB (mom.36)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.45 med "Näringsutskottet konstaterar" och slutar på
s.46 med "och 1992/93:A423 (v)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste regionalpolitiskt tänkande
prägla skilda politikområden för att en regional balans skall
kunna uppnås. Det är, anser utskottet, regeringen som har det
yttersta ansvaret för att så sker. Därför måste formerna för
samordning av statens insatser inom och mellan olika samhälls-
och politikområden utvecklas så att de regionalpolitiska målen
främjas.
Detta gäller inte minst beträffande den verksamhet som bedrivs
genom statliga verk, myndigheter och bolag. Rationaliseringar
måste genomföras för att statlig verksamhet skall vara effektiv.
Samordning och helhetssyn måste emellertid prägla arbetet så att
inte målet om regional balans går förlorad.
Genom verksamheten hos många statliga företag kan viktiga
regionalpolitiska mål tillgodoses. I skogslänen har t.ex.
Vattenfall, LKAB, ASSI och SSAB skapat sysselsättning för ett
stort antal människor samtidigt som en industriell utveckling
har möjliggjorts. Enligt utskottets uppfattning innebär den
pågående och planerade utförsäljningen av statlig egendom ett
allvarligt hot mot sysselsättningen i dessa län. Redan nu får
det avkastningskrav som ställs på Vattenfall till följd att hela
bygder riskerar att ödeläggas; uppsägningarna innebär ett
avsevärt bortfall av sysselsättningstillfällen. Staten får
härigenom anses brista i sitt ansvar som ägare till bolaget.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att
staten måste ta sitt ägaransvar för de anställda inom
Vattenfall.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
motionerna 1992/93:A267 (s) och 1992/93:A473 (s), den förra i
berörd del. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven
innebörd blir även motionerna 1992/93:A216 (fp) och 1992/93:A423
(v) delvis tillgodosedda i aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande statens ansvar för anställda inom Vattenfall
AB
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A267 yrkande
21 och 1992/93:A473 och med anledning av motionerna 1992/93:A216
och 1992/93:A423 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Uppskov med avregleringen av elmarknaden (mom.35)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla
s) anför:
Från Socialdemokraternas sida motsätter vi oss bestämt en
avreglering av elmarknaden i den forcerade takt och den
omfattning som regeringen uppenbarligen planerar.
Den internationella utvecklingen har på ett tydligt sätt visat
vilka svårigheter som kan uppstå vid en sådan avreglering. Det
är allmänt känt att en total avreglering leder till ett
lönsamhetstänkande som enbart är kortsiktigt. En sådan ny
inriktning kan i sin tur innebära att nyinvesteringarna i
elproduktionsanläggningar avstannar. Ett investeringsstopp av
detta slag skulle givetvis starkt försämra möjligheterna till en
omställning av energisystemet. Vidare skulle en total
avreglering kunna äventyra elleveranserna till glesbygden. Vi
vill också peka på risken för snabba och stora prisökningar på
el vid en påskyndad och alltför omfattande avreglering.
Det finns alltså, menar vi, tungt vägande skäl att närmare
studera och dra lärdom av erfarenheterna i de länder där en
avreglering redan har införts; framför allt gäller detta
Storbritannien och Norge.
Härutöver vill vi starkt motsätta oss en avreglering som
genomdrivs för att underlätta en privatisering av Vattenfall AB.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I följande frågor har jag en uppfattning som skiljer sig från
utskottets.
Allmänna riktlinjer
Den svenska energipolitiken har under 1970- och 1980-talen
liksom även under början av 1990-talet kännetecknats av
oklarhet, brist på konsekvens och avsaknad av miljöhänsyn. Den
stora planeringsosäkerhet som blivit följden har kostat stora
belopp för såväl producenterna som konsumenterna av energi.
Denna osäkerhet har också hindrat utvecklingen av förnybara
energislag och avvecklingen av miljöfarlig energiproduktion.
Det allvarligaste exemplet på effekterna härav gäller
hanteringen av kärnkraften. Inte heller i 1993 års
budgetproposition anges när avvecklingen skall inledas eller
avslutas. Avsaknaden av konkreta åtgärder härför liksom ett
ständigt ifrågasättande av startpunkt och slutdatum för
avvecklingen innebär att sådana framsynta satsningar inte
genomförs som i sig är en förutsättning för avvecklingen. Såsom
resonemangen utvecklas i budgetpropositionen finns det, menar
Vänsterpartiet, befogad oro för att riksdagens beslut om en
kärnkraftsavveckling inte kommer att fullföljas. Redogörelser
för de energipolitiska programmens resultat m.m. är angelägna.
Förutsättningen är dock att de används som grund för -- och inte
i stället för -- åtgärder.
Enligt min uppfattning måste statsmakterna nu på allvar söka
leva upp till sitt sedan många år upprepade uttalande om att
energisystemet skall miljöanpassas. Varken kärnkraften -- av
säkerhetsskäl -- eller fossila bränslen -- av hänsyn till
klimatet -- bör komma i fråga i framtidens energiproduktion.
När det gäller omställningen av energisystemet anser jag att
utvecklingen av de förnybara energislagen måste påskyndas. En
snabbutredning på detta område bör tillsättas. Biobränslen,
vindkraft och solenergi liksom exempelvis bränslecellstekniken
måste främjas. Det är emellertid också viktigt att Sverige så
länge vi är beroende av fossil energi kan använda den så
effektivt som möjligt.
När det härefter gäller energisparande och effektivisering bör
kraftöverföringsnätet moderniseras och energiaspekterna i
större utsträckning beaktas vid byggande. Vidare måste
industrin, servicesektorn -- inkl. transporter -- och hushållen
stimuleras att minska sin energiåtgång.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad jag nu har sagt. Härigenom blir motionerna 1992/93:N432 (v)
och 1992/93:Jo706 (v) tillgodosedda i berörda delar.
En klimatstrategi inom energiområdet
Den klimatstrategi inom energiområdet som riksdagen föreslås
godta är enligt min uppfattning inte tillräckligt tydlig eller
långtgående. Viljan att komma till rätta med de klimatproblem
som uppkommer ur en delvis onödig energiproduktion är inte
utpräglad, vilket kommer till uttryck i att alltför begränsade
medel föreslås för utvecklingen av förnybara energislag. Även
avsaknaden av en konkret plan med mål för hur stor del av
energiproduktionen som de alternativa energislagen -- t.ex.
biobränslen -- skall utgöra tyder på bristande vilja.
Biobränslen har en rad goda egenskaper. De kan användas till
produktion av såväl värme och elkraft som drivmedel. Vidare är
råvaran inhemsk med en i många fall regional betydelse när det
gäller framställning. För närvarande ger biobränsle drygt 60 TWh
-- nära 70 TWh om vedeldning i småhus medräknas -- ; åtminstone
en fördubbling av biobränsleanvändningen borde vara möjlig.
Regeringen bör anmodas att lägga fram en plan för att
biobränsleanvändningen skall öka på sätt som förordas i motion
1992/93:N432 (v) i aktuell del. Genom en sådan åtgärd blir även
motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:N410 (s) i viss mån
tillgodsedda.
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Det i budgetpropositionen framlagda förslaget till anslag för
att främja biobränsleanvändningen är enligt min uppfattning
långt ifrån tillräckligt. Det är angeläget att staten bidrar
till att det kommersiella genombrottet för bl.a. en storskalig
användning av biobränslen inte bara kommer till stånd utan även
påskyndas. Jag anser därför att anslaget till biobränslen bör
ökas med 300 miljoner kronor.
Riksdagen bör besluta härom och sålunda tillgodose yrkandet i
motion 1992/93:N432 (v) såvitt det gäller anslag till
biobränsle.
Insatser för ny energiteknik
Förslagen i budgetpropositionen om medel till investeringar i
vindkraftverk och solvärmeanläggningar är även de otillräckliga;
anslaget bör ökas med 300 miljoner kronor. Såsom utvecklas i
motion 1992/93:N432 (v) bör 50 miljoner kronor av detta belopp
avse solvärmeanläggningar och resterande medel vindkraftverk.
Riksdagen bör besluta i enlighet härmed.
Programmet för effektivare användning av energi
Det är angeläget, menar vi inom Vänsterpartiet, att begreppen
energieffektivisering och energisparande hålls i sär.
Effektivisering innebär att man tillfredsställer ett givet
energibehov med lägre energiåtgång. Sparande, däremot, går ut på
att energibehovet minskas. Exempel på effektivisering är byte
till högisolerande fönster; exempel på sparande är sänkning av
inomhustemperaturen.
Energiaktörer har både teoretiskt och praktiskt visat hur man
med modern energiteknik kan göra stora effektivitets- och
sparvinster. En målmedveten satsning från statsmakternas sida är
emellertid nödvändig för att sådana vinster skall kunna
nyttiggöras. Regeringen bör därför anmodas att förelägga
riksdagen ett förslag till hur energieffektivisering och
energisparande skall utvecklas. Jag stöder härigenom det nu
berörda yrkandet i motion 1992/93:N432 (v).
Energinormer för hushållsapparater
Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för
Socialdemokraterna har anmält i reservation 7 om det angelägna i
att det införs obligatoriska energinormer för hushållsapparater.
Avveckling av kärnkraften
Kärnkraftsavvecklingen måste inledas omedelbart.
Från Vänsterpartiets sida kan vi nämligen aldrig acceptera en
teknik som för evig tid hotar landet vi lever i eller våra
grannländer. Det är heller inte försvarbart att en teknik
används för att kunna upprätthålla en överkonsumtion av energi
och som därmed blockerar utvecklingen och användningen av
miljöacceptabla energislag och hämmar energieffektivisering och
energisparande.
Argumentet att kärnkraften är miljövänlig -- i så måtto att
den inte ger upphov till några klimatproblem -- saknar bärkraft;
rapporter från Förenta staterna visar nämligen att varje dollar
som investeras i energieffektivisering ger en minskning av
koldioxidutsläppen som är sju gånger större jämfört med om
motsvarande belopp skulle investeras i ett nytt kärnkraftverk.
Sveriges överskott i elproduktionskapacitet överstiger vida
kapaciteten hos en eller två reaktorer. Beräkningar av det
framtida elbehovet visar att vi har flera år på oss att utveckla
alternativa energislag och ställa om energisektorn. Avstängning
av en reaktor skulle utgöra en betydelsefull signal till
aktörerna inte bara när det gäller att kärnkraften de facto
skall avvecklas utan också att avvecklingen skall vara genomförd
år 2010. Avvecklingen bör inledas genom att de två reaktorerna i
Barsebäck -- så snart det är juridiskt möjligt -- stängs av för
gott.
För möjliggörande av detta krävs uppenbarligen lagstiftning.
Riksdagen bör anmoda regeringen att framlägga ett förslag med
detta syfte.
Regeringen bör också för riksdagen presentera en
avvecklingsplan för kärnkraften. Härutöver bör en plan upprättas
för en snabbavveckling; en sådan är oundgänglig vid en sådan
katastrofsituation som på intet sätt är utesluten att döma av
bara de senaste tillbuden i våra svenska kärnkraftverk. Genom
ett uttalande av riksdagen som innefattar de nu nämnda
åtgärderna blir berörda förslag i motion 1992/93:N423 (v)
tillgodosedda.
Kärnkraftens avfall
Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit närmare
sin lösning. Därför bör, menar jag, en utredning tillsättas med
uppgift att lägga fram förslag som går ut på att
kärnkraftsproduktionens olika slags avfall kommer att
omhändertas på ett godtagbart sätt. Utredningen bör i
överväganden beakta de nya internationella erfarenheter som har
gjorts på området. Ett uttalande av riksdagen i linje härmed
skulle tillgodose motion 1992/93:N423 (v) i nu aktuell del.
Internationell avveckling av kärnkraften
Också på det internationella planet har Sverige ett ansvar för
kärnkraftens användning.
Det faktum att Sverige har uttalat sig för en avveckling bör
leda till att vårt land bör agera för en motsvarande avveckling
även i andra delar av världen.
Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att
Internationella Atomenergiorganet (IAEA) inte klarar av sin
uppgift att både främja en fredlig användning av kärnkraften och
samtidigt hindra en spridning av klyvbart material för militär
användning. Sverige måste därför ta initiativ för att IAEA:s
kärnkraftsfrämjande roll skall upphöra. En sådan inskränkning i
dess verksamhet skulle bidra till en minskad spridning av
kärnvapen.
Genom ett uttalande av riksdagen med denna inriktning blir
berört yrkande i motion 1992/93:N423 (v) tillgodosett.
Vattenkraft
Den småskaliga vattenkraften lämnar ett betydelsefullt bidrag
till landets elförsörjning. Det är samtidigt motiverat att
verkningsgraden för sådana anläggningar ökas; detta kan enligt
min uppfattning göras utan att belastningen på miljön tar
överhanden. En uppgradering i den storleksordning som förutsätts
i motion 1992/93:N432 (v) motsvarar 3--4 TWh eller vad en
kärnreaktor producerar. I likhet med vad som föreslås i
nyssnämnda motion anser jag att 100 miljoner kronor bör anslås
för detta ändamål. Riksdagen bör sålunda hemställa att
regeringen framlägger förslag härom.
Vindkraft
Vindkraften har två stora fördelar -- den är förnybar och den
har endast en ringa effekt på miljön. Dess nackdelar -- inverkan
på landskapsbilden och buller -- är försumbara, särskilt jämfört
med åsynen av alla de vägar, järnvägar och kraftledningssgator
som skär sönder landskapsbilden. Även buller från bilismen på
vägarna innebär starkt störande inslag.
Regeringen bör -- såsom begärs i motion 1992/93:N432 (v) --
lägga fram ett förslag till plan för ökad användning av
vindkraft; målet skall vara att detta energislag skall bidra
till vår energiförsörjning med 20 TWh år 2010.
Solenergi
Även solenergi har fördelen att var förnybar och samtidigt
inte ge några utsläpp av miljöskadliga ämnen. Rapporter visar
att utvecklingen av solenergi har varit framgångsrik. I flera
avseenden återstår emellertid nödvändigt utvecklingsarbete.
Såvitt gäller solvärmeutvinning behövs ytterligare insatser för
att en effektiv lagring av värmen skall åstadkommas. Riksdagen
bör anmoda regeringen att kräva en utvecklingsplan som går ut på
att solenergi bör tillföra minst 15 TWh till energiförsörjningen
år 2010. Ett uttalande med denna inriktning innebär att motion
1992/93:N432 (v) tillgodoses i nu aktuell del.
Uppgradering av kraftöverföringsnätet
Som ett inslag i energieffektiviseringen i Sverige bör en
uppgradering -- eller modernisering -- göras när det gäller
kraftöverföringsnätet. En sådan åtgärd kan vara att man
tidigarelägger utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och
minskar förlusterna. Regeringen bör anmodas att ombesörja en
sådan åtgärd som begärs i motion 1992/93:N432 (v) i denna del.
Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet
I likhet med vad som sägs i motion 1992/93:N432 (v) anser jag
att lagstiftningen som berör energimarknaden bör ses över
utifrån ett miljöperspektiv. I en sådan utredning bör även
frågan om den ökade internationaliseringens effekter på området
beaktas.
Ett uttalande av riksdagen i linje härmed innebär att motionen
blir tillgodosedd i berörd del.
Uppskov med avregleringen av elmarknaden
Det finns starka skäl att överväga om avregleringen av
elmarknaden bör skjutas upp. Enligt min mening bör
erfarenheterna av avregleringen i andra länder avvaktas innan
Sverige ger sig in på en sådan osäker väg. Det är också
angeläget att de risker för försämrad säkerhet i elsystemet som
kan bli följden av en friare marknad har undanröjts.
Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande riktat till
regeringen ansluta sig till vad som har förordats i motion
1992/93:A423 (v) om uppskov med avregleringen av elmarknaden.
Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB
Jag ansluter mig till den reservation som de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har anmält i denna
fråga.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1, 2, 8, 10, 15, 21, 22, 24, 26--28,
32, 33 och 35 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt E moment 10, med bifall till motionerna 1992/93:Jo706
yrkande 3 och 1992/93:N432 yrkande 9 och med anledning av
motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 27 och 1992/93:N434 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 10,
med anledning av motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 2 och
1992/93:N410 yrkande 1 och med avslag på proposition 1992/93:179
bilaga 4 moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i
det föregående anförts i denna del,
8. beträffande främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 2
och med avslag på motion 1992/93:Jo91 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna
del,
b) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 10 punkt
J2 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 8 i
ifrågavarande del till Bidrag för ny energiteknik för
budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 500000000 kr,
10. beträffande insatser för ny energiteknik
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E
moment 2 godkänner vad i det föregående anförts om inriktningen
av stöd till vissa solvärmeanläggningar,
b) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt
E7 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 8 i
ifrågavarande del till Insatser för ny energiteknik för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 522 000000 kr,
15. beträffande programmet för effektivare användning av
energi
att riksdagen
a) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E
moment 1 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
b) (= utskottet),
21. beträffande avveckling av kärnkraften
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo88 yrkande
2, 1992/93:N417 yrkandena 1 och 2, 1992/93:N423 yrkandena 1--4
och 1992/93:A811 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad i det föregående anförts i denna del,
22. beträffande kärnkraftens avfall
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N423 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
24. beträffande internationell avveckling av kärnkraften
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N423 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
26. beträffande vattenkraft
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N401 och
1992/93:N432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad i det föregående anförts i denna del,
27. beträffande vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
28. beträffande solenergi
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
32. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
33. beträffande miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
35. beträffande uppskov med avregleringen av elmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A423 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring av 16§ lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16§
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter får meddela föreskrifter
om avgifter för myndighets om avgifter för myndighets
verksamhet som sker med verksamhet som sker med
stöd av denna lag. Med stöd av denna lag.
myndighet jämställs
riksprovplats som avses i
22§.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1992/93:AU5y
Bilaga 3
Statens ägaransvar vid bolagisering m.m.
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle
att yttra sig över motionerna 1992/93:A216, 1992/93:A267,
yrkande 21, 1992/93:A423, yrkandena 3 och 4 samt 1992/93:A473,
vilka handlar om att staten bör ta sitt ägaransvar för de
anställda vid Vattenfall i samband med de
organisationsförändringar som pågår.
Bakgrunden till motionsyrkandena är följande. Vattenfall har
genom beslut i december 1992 aviserat en större omorganisation
och stora rationaliseringar i syfte att möta en framtida,
hårdare konkurrens på elmarknaden. En konsekvens av Vattenfalls
beslut är att ca 300 arbetstillfällen försvinner på vissa orter
i Norrland.
Vattenfall har i samband med beslutet bl.a. utfäst sig att
bidra till att skapa nya arbetstillfällen på de orter som berörs
av omorganisationen. Ett arbete har också satts i gång för att
utröna vilka tänkbara insatser som kan komma i fråga på dessa
orter.
Enligt en utredning som Vattenfall har gjort kommer vissa
kommuner att drabbas särskilt hårt i samband med
omorganisationen. Det gäller Jokkmokk i Norrbottens län, Norsjö
och Storuman i Västerbottens län, Sollefteå i Västernorrlands
län samt Älvkarleby i Uppsala län. Det sammanlagda
sysselsättningsbortfallet utgör en väsentlig del av den totala
arbetsstyrkan i resp. kommun. Dessa kommuner kommer därför
enligt Vattenfalls bedömning att behöva de största insatserna.
Av nämnda kommuner kommer, fortfarande enligt nyssnämnda
utredning, Jokkmokks kommun att drabbas hårdast.
I motion A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhålls att
statliga företag, som exempelvis Vattenfall, för skogslänen har
inneburit jobb och möjligheter till industriell utveckling. De
avkastningskrav som nu ställs på Vattenfall innebär att hela
bygder ödeläggs till följd av uppsägningar. Motionärerna anför
som exempel härpå situationen i Jokkmokks kommun och anser att
staten måste ta sitt ansvar för de anställda vid Vattenfall.
Även i motionerna A216 av Britta Bjelle (fp), A423 av Bengt
Hurtig och Jan Jennehag (v) samt A473 av Monica Öhman m.fl. (s)
framhålls situationen i Jokkmokks kommun och statens ansvar i
samband med Vattenfalls neddragningar där. I motion A423 pekas
på behovet av insatser även i Sollefteå kommun. Britta Bjelle
anser att det behövs en arbetsgrupp som med statliga medel
aktivt skall arbeta för att skapa arbetstillfällen i Jokkmokk.
Utskottet har erfarit att den utfästelse som Vattenfall gjorde
i samband med decemberbeslutet har resulterat i att bolaget
planerar att svara för en insats under en femårsperiod som
komplement till statliga regional- och arbetsmarknadspolitiska
insatser för att kompensera för det bortfall av sysselsättning
som uppstår genom den föreslagna omorganisationen. Det
utvecklingsprogram som arbetats fram tillsammans med de
inblandade kommunerna utgår från målsättningen att i de hårdast
drabbade kommunerna skapa lika många nya arbetstillfällen som de
som försvinner.
Det bör dessutom noteras att samtliga direkt inblandade
kommuner har uttryckt önskemål om att själva få bereda och
besluta om insatser inom ramen för den lokala näringspolitik som
bedrivs. Flera av kommunerna har redan långt framskridna
projektidéer som man vill förverkliga.
Några närmare detaljer om de olika utvecklingsprojekten har
man på ansvarigt håll inom Vattenfall inte velat ge eftersom
många av projekten är av affärsmässigt känslig natur.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att arbetet med att
få fram alternativa arbetstillfällen i de av neddragningarna
berörda orterna har satts i gång och resulterat i ett
principprogram för de hårdast drabbade kommunerna. Medel avsätts
även för att starta enstaka mindre projekt i övriga berörda
kommuner. Mot denna bakgrund anser utskottet att förslagen i
motionerna är tillgodosedda. De bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Som en konsekvens härav avstyrker
arbetsmarknadsutskottet motionerna A216, A267, A423 och A473, i
förekommande fall i berörda delar.
Stockholm den 15 april 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson
(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte
Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Laila Strid-Jansson (nyd),
Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit
Andnor (s) och Rose-Marie Frebran (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Sammanfattningsvis konstaterar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste regionalpolitiskt tänkande
prägla skilda politikområden om regional balans skall uppnås.
Det är regeringen som har det yttersta ansvaret för att så
sker. Därför måste formerna för samordning av statens insatser
inom och mellan olika samhälls- och politikområden utvecklas så
att de regionalpolitiska målen främjas.
Det gäller inte minst den verksamhet som bedrivs genom
statliga verk, myndigheter och bolag. Rationaliseringar måste
genomföras för att statlig verksamhet skall vara effektiv, men
en samordning och en helhetssyn måste prägla arbetet så att inte
målsättningen om regional balans går förlorad.
Statliga företag som Vattenfall, LKAB, ASSI och SSAB har för
skogslänen inneburit jobb och möjligheter till industriell
utveckling. Den nu pågående processen med privatiseringar och
utförsäljningar av statlig egendom innebär ett allvarligt hot
mot sysselsättningen i skogslänen. Redan nu innebär de
avkastningskrav som ställs på Vattenfall att hela bygder
riskerar att ödeläggas till följd av uppsägningar. Staten kommer
härigenom att brista i sitt ansvar som ägare till bolaget.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att
staten måste ta sitt ägaransvar för de anställda vid Vattenfall.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
arbetsmarknadsutskottet motionerna A267, yrkande 21 och A473.
Motion A423 yrkandena 3 och 4 får med detta ställningstagande
anses tillgodosedd. Motion A216 avstyrks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i vad som anförts i den till detta yttrande
fogade avvikande meningen.
Därutöver anser jag att regeringen bör vidta åtgärder så att
sysselsättningen inte minskar i de Norrlandskommuner som berörs
samt att särskilda insatser behövs i Jokkmokks och Sollefteå
kommuner.
Jag ansluter mig således till de synpunkter som förs fram i
motion A423 yrkandena 3 och 4.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning2
Proposition 1992/93:100 bilaga 102
Proposition 1992/93:100 bilaga 132
Proposition 1992/93:100 bilaga 154
Proposition 1992/93:179 bilaga 35
Proposition 1992/93:179 bilaga 45
Motionerna6
Utskottet11
Riktlinjer för energipolitiken11
Allmänna riktlinjer11
En klimatstrategi inom energiområdet13
Myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m.14
Bioenergiforskning15
Inledning15
Utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle16
Utveckling av ny teknik för etanolframställning16
Anslag20
Lokalisering av forskning m.m. om biobränslen20
Utveckling och introduktion av ny energiteknik21
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion21
Riktlinjer21
Anslag21
Viss lokalisering av biobränsleproduktion22
Insatser för ny energiteknik22
Riktlinjer22
Anslag23
Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel23
Riktlinjer23
Anslag23
Stöd till utbyggnad av fjärrvärme23
Riktlinjer23
Anslag24
Bidrag till Energiteknikfonden25
Miljölån25
Effektivare användning av energi26
Riktlinjer26
Anslag27
Energinormer för hushållsapparater m.m.27
Bränsletillförsel28
Fossila bränslen28
Torvbrytning i Härjedalen29
Vissa biobränslen30
Biogas30
Vegetabiliska oljor31
Elproduktion32
Inledning32
Kärnkraft33
Avveckling av kärnkraften33
Kärnkraftens avfall35
Bekostande av cesiumprovtagning35
Internationell avveckling av kärnkraften36
Statens kärnkraftinspektion m.m.36
Vattenkraft36
Vindkraft37
Solenergi37
Vågenergi38
Elmarknad38
Verksamheten vid Svenska kraftnät38
Omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor39
Uppgradering av kraftöverföringsnätet39
Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet40
Mottagningsplikt avseende el40
Uppskov med avregleringen av elmarknaden41
Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB42
Utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa46
Elsäkerhet47
Ändring i ellagen47
Anslag47
Försörjningsberedskap48
Oljelagring m.m.48
Riktlinjer48
Anslag48
Åtgärder inom delfunktionen Elkraft49
Garantier m.m.49
Hemställan49
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer (s)56
2. Allmänna riktlinjer (nyd)57
3. En klimatstrategi inom energiområdet (s)57
4. Anslag till bioenergiforskning (s)58
5. Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (s)59
6. Stöd till utbyggnad av fjärrvärme (s)59
7. Energinormer för hushållsapparater m.m. (s)60
8. Förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall
Naturgas AB, m.m. (s)60
9. Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB (s)61
Särskilt yttrande
Uppskov med avregleringen av elmarknaden (s)62
Meningsyttring av suppleant (v)63
Bilagor
1. Regeringens lagförslag70
2. Av utskottet framlagt förslag till ändring i den s.k.
ellagen72
3. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AU5y73