I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) littera A (Näringsdepartementet m.m.),
littera B (näringspolitik m.m.) punkterna 1, 2, 5, 7, 8 och 10,
littera C (exportkrediter m.m.), littera D (marknads- och
konkurrensfrågor) punkterna 2 och 3, littera F (teknisk
forskning och utveckling) punkterna 3 och 8, littera G
(teknologisk infrastruktur m.m.) punkterna 1 och 4--7,
dels proposition 1992/93:100 bilaga 14
(Civildepartementet) littera F (folkrörelsefrågor, kooperativa
frågor m.m.) punkt 2,
dels -- helt eller delvis -- 61 motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet
lämnats av företrädare för Näringsdepartementet, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Industri- och
nyföretagarfonden, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (STATT), Standardiseringskommissionen och dess
konsumentråd samt varvsindustriföretagen. Skrivelser har
inkommit från bl.a. Konsumentverket,
Standardiseringskommissionen, Svenska Fordons Komponent
Gruppen AB, Sveriges industriförbund och Utvecklingsfonden i
Stockholms län.
Sammanfattning
Utskottets inställning -- som sammanfaller med regeringens --
till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin
utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda
ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla
arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet.
Näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning
och selektiva insatser skall undvikas.
Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation
regeringen för passivitet och förespråkar i stället en mer aktiv
roll för staten inom näringspolitiken. För att komma till rätta
med den industrikris som Sverige nu står inför krävs det enligt
reservanterna näringspolitiska insatser på bred front och med
olika tidsperspektiv. Ett samlat näringspolitiskt program för
små och medelstora företag inom en kostnadsram på 500 miljoner
kronor föreslås. Företrädaren för Ny demokrati efterlyser i en
annan reservation insatser för att förbättra näringslivsklimatet
för de små och medelstora företagen, eftersom det är dessa
företag som kan förväntas svara för en ökad sysselsättning. Han
anser också att det behövs åtgärder för att öka de utländska
investeringarna i Sverige. I en meningsyttring (v) begärs att
regeringen skall lägga fram konkreta förslag om hur en
ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare bör
näringspolitiken ha en sådan inriktning, sägs det, att den
stimulerar bildandet av nya företag och utvecklingen av små och
medelstora företag.
I anknytning till behandlingen av motioner om de regionala
utvecklingsfonderna föreslår utskottet, mot bakgrund av de små
och medelstora företagens problem med att få sin
riskkapitalförsörjning tillgodosedd, att regeringen skall kunna
bevilja anstånd till december 1994 med de inbetalningar till
staten som utvecklingsfonderna skulle ha gjort i juni 1993 och i
december 1993. Utskottet avstyrker motionsyrkanden med krav på
att den pågående utredningen om utvecklingsfonderna skall basera
sitt arbete på att fonderna skall finnas kvar. I en reservation
(s), med instämmande i meningsyttringen (v), uttalas stöd för
motionsyrkandena. Med anknytning till utvecklingsfonderna
avstyrker utskottet också motioner om stöd till kvinnors
företagande och om nätverk för småföretag för att underlätta
deras inträde på EG-marknaden. Hänvisning görs till regeringens
arbete på dessa områden. Motionsyrkandena får stöd i
reservationer (s) och i meningsyttringen (v).
När det gäller småföretagens riskkapitalförsörjning avstyrker
utskottet även en motion om utökad placeringsrätt för AP-fonden.
Vidare avstyrker utskottet yrkanden om att de nyföretagarlån som
Industri- och nyföretagarfonden lämnar inte endast skall kunna
avse aktiebolag utan också ekonomiska föreningar.
Motionsyrkadena får stöd i reservationer (s), med instämmande i
meningsyttringen (v).
Frågor som rör stöd till uppfinnare och innovatörer har
tagits upp i flera motioner. Utskottet föreslår att riksdagen
hemställer att regeringen omgående skall utreda och i ett
handlingsprogram lägga fram förslag till åtgärder för att stödja
uppfinnare och innovatörer. I ett sådant handlingsprogram skall
möjligheterna prövas att omsätta i konkreta åtgärder olika
förslag som läggs fram i motionerna, t.ex. beträffande ökade
avsättningsmöjligheter för företag och privatpersoner, ändrade
skatteregler, ändrat bidragssystem och inrättande av en
innovationsfond. I en reservation (s) och i meningsyttringen (v)
framläggs också förslag till ökat stöd för uppfinnare och
innovatörer.
Med hänvisning till utskottets principiella inställning att
näringspolitiken bör föras med generella medel avstyrker
utskottet motionsyrkanden om återinrättande av den
verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) och om stöd
till underleverantörer. I reservationer (s) och i
meningsyttringen (v) följs dessa yrkanden upp.
Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling
tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) förordas en ökning
av anslaget med 105 miljoner kronor; det utökade anslaget skall
bl.a. möjliggöra stöd och stimulans till små och medelstora
företag i deras strävanden att komma ut på Europamarknaden. En
ökning av anslaget med 90 miljoner kronor föreslås i
meningsyttringen (v).
Utskottet tillstyrker vidare förslag till anslag under
Civildepartementets huvudtitel avseende stöd till kooperativ
utveckling. I en reservation (s), med instämmande i
meningsyttringen (v), framhålls den kooperativa företagsformen
som ett alternativ och understryks vikten av likvärdiga
konkurrensvillkor.
Vidare tillstyrker utskottet anslag till
Näringsdepartementet, NUTEK, Konkurrensverket, Styrelsen för
teknisk ackreditering, Sprängämnesinspektionen, beträffande
vilka det inte har väckts några motioner.
När det gäller bidraget till den teknisk-vetenskapliga
attachéverksamheten föreslår utskottet, med instämmande i ett
motionsyrkande, att det skall anvisas 5 miljoner kronor mer än
vad regeringen har föreslagit eller 35,6 miljoner kronor. I en
reservation (m, fp, c, kds) uttalas stöd för regeringens
anslagsförslag.
I anslutning till behandlingen av stöd till varvsindustrin
avstyrker utskottet motionsyrkanden om att riksdagen bör agera
för att den svenska varvsindustrin skall ges möjlighet att
konkurrera på likvärdiga villkor med varvsindustrin inom bl.a.
EG-länderna. Enligt utskottet verkar regeringen i denna
riktning. I en reservation (s), med instämmande i
meningsyttringen (v), anses detta inte vara tillräckligt utan
mer direkta åtgärder efterlyses.
Beträffande standardiseringsverksamheten tillstyrker
utskottet det av regeringen föreslagna anslaget. Samtidigt
avstyrks motioner om att det s.k. målrelaterade bidraget skall
bibehållas. I en reservation (s), med instämmande i
meningsyttringen (v), föreslås att det nämnda bidraget skall
bibehållas. Detta anses nödvändigt för att garantera att
konsument- och arbetstagarrepresentanternas inflytande i
standardiseringsarbetet skall kunna tillvaratas.
I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör
bl.a. vissa branschspecifika frågor. Det gäller t.ex.
tjänstesektorn, tekoindustrin och skogsindustrin. Samtliga
motioner avstyrks av utskottet.
En förteckning över alla reservationer finns i
innehållsförteckningen (s.87).
Proposition 1992/93:100 bilaga 13
I den del av proposition 1992/93:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) som behandlas här framlägger regeringen
-- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- förslag om
anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1993/94.
Under här angivna rubriker föreslås följande:
A 1. Näringsdepartementet (s.17)
att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 51711000 kr.
A 2. Industriråd/industriattaché (s.17)
att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 1335000 kr.
A 3. Utredningar m.m. (s.18)
att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 18000000 kr.
A 4. Avgifter till vissa internationella organisationer
(s.19)
att riksdagen till Avgifter till vissa internationella
organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
4638000 kr.
B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader (s.33)
att riksdagen
1. godkänner de övergripande målen för verksamhetsområdena
inom NUTEK:s ansvarsområden i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat,
2. till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 172200000 kr.
B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar
(s.35)
att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 7500000 kr.
B 5. Småföretagsutveckling (s.37)
att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 170000000 kr.
B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.
(s.42)
att riksdagen till Täckande av förluster vid viss
garantigivning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 5000000 kr.
B 8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin (s.43)
att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100000000
kr.
B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (s.45)
att riksdagen till Avveckling av Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit (s.46)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m. (s.47)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder (s.48)
att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för
förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 55000000 kr.
D 2. Konkurrensverket (s.52)
att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för
verksamheten inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat,
2. till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 62000000 kr.
D 3. Särskilda avvecklingskostnader för
Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och
konkurrensverk (s.56)
att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för
Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk
för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
F 3. Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (s.94)
att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94
anvisar ett reservationsanslag på 30630000 kr.
F 8. Ingenjörsvetenskapsakademien (s.95)
att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5520000 kr.
G 1. Sprängämnesinspektionen (s.97)
att riksdagen
1. godkänner att avgifterna som tas ut för
Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel
på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från
ramanslaget,
2. till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar
ett ramanslag på 15275000 kr.
G 4. Styrelsen för teknisk accreditering:
Myndighetsverksamhet (s.101)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 11150000 kr.
G 5. Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet (s.103)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på
1000 kr.
G 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till
riksmätplatsverksamhet (s.103)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag
till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 8800000 kr.
G 7. Standardiseringskommissionen (s.104)
att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen
för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 39328000 kr.
Proposition 1992/93:100 bilaga 14
I proposition 1992/93:100 bilaga 14 (Civildepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av civilminister
Inger Davidson -- förslag om anslag under trettonde huvudtiteln
för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik föreslås:
F 2. Stöd till kooperativ utveckling (s. 107)
att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4500000
kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska
företag att investera i Sverige,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra småföretagarklimatet,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stimulera en ökning av investeringar i
tillverkningsindustrin.
1992/93:Ub613 av Carl Olov Persson (kds) såvitt gäller
yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av lokala
utvecklingscentra.
1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillgången på riskvilligt
kapital.
1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (båda
fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
småföretagarvänlig politik.
1992/93:N201 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunala varuförsörjningsplaner
inom ramen för en total serviceplanering.
1992/93:N203 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning som kartlägger vilka faktorer
som gör människor villiga till att ta ansvar och bli egna
företagare.
1992/93:N209 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att öka konsumenternas och
personalens information och kunskaper om kooperativa lösningar
inom den offentliga sektorn.
1992/93:N210 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativa alternativ inom företag, omsorg
m.m. för invandrare.
1992/93:N211 av Birgitta Hambraeus (c) och Ulf Björklund (kds)
vari yrkas att riksdagen
1. för budgetåret 1993/94 minskar anslaget A 2 Utredningar
m.m. med 1,5 miljoner kronor,
2. för budgetåret 1993/94 anslår ett i jämförelse med
regeringens förslag till 6 miljoner kronor förhöjt anslag under
F 2, för utökat stöd till Lokala kooperativa utvecklingscentra,
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:N215 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd för
företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län.
1992/93:N216 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att skapa förutsättningar för en
utbyggnad av Mönsterås Bruk.
1992/93:N220 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för uppfinnare,
2. beslutar om omfördelning av medel till SUF inom ramen för
Småföretagsutveckling.
1992/93:N221 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården
(båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt
program för kvalitetsutveckling.
1992/93:N222 av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de regionala
utvecklingsfonderna får ett temporärt uppskov med sina
inbetalningsåtaganden till staten för att öka resurserna till
utvecklingslån till små och medelstora företag.
1992/93:N223 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Proteko.
1992/93:N224 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att svensk varvsindustri ges
möjlighet att konkurrera på samma villkor som våra grannländer
och EG-länderna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svensk industri bör få chans att konkurrera på
lika villkor när det gäller byggandet av t.ex. broar till svensk
infrastruktur, för att värna om svenska arbetstillfällen.
1992/93:N225 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att 14,9 miljoner kronor av det i
budgetpropositionen föreslagna bidraget till
Standardiseringskommissionen skall användas till i motionen
beskrivna standardiseringsuppgifter,
2. som sin mening ger regeringen till känna behovet av
deltagande av konsument- och arbetsmiljörepresentanter i det
europeiska standardiseringsarbetet.
1992/93:N230 av Carl Olov Persson och Pontus Wiklund (båda
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för
att uppfinningar och patent bättre tas till vara för produktion
i Sverige.
1992/93:N234 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsfondernas
finansieringsmöjligheter.
1992/93:N237 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om medel ur anslaget bilaga 13, B 5. Småföretagsutveckling till
Form/Design Center.
1992/93:N238 av Anders Nilsson och Inga-Britt Johansson (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av studier om
tjänstesektorns utveckling.
1992/93:N239 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av införande av "överlevnadslån" av typ
rekonstruktionslån.
1992/93:N240 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om tillsättandet av en kommitté av sakkunniga från stat och
näringsliv för att utreda hur utländska investeringar i Sverige
kan stimuleras.
1992/93:N241 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att beslutet om en generell
indragning av kapital från utvecklingsfonderna bör upphävas.
1992/93:N242 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om formerna för stöd till små och medelstora industriföretag.
1992/93:N244 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av riskkapital till miljövänliga utrustningar och
processer.
1992/93:N245 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om BIC-center i Uddevalla.
1992/93:N246 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omprioritering av resurser till Företagarnas utbildning för
insatser i de mindre och medelstora företagen.
1992/93:N247 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Centrala hantverksrådet.
1992/93:N248 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativt regionalt nätverk i Europa.
1992/93:N249 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kapitalresurser för småföretag.
1992/93:N251 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om stimulansåtgärder för småföretagen.
1992/93:N253 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om egenföretagares borgensåtaganden.
1992/93:N255 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skånskt näringsliv.
1992/93:N261 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att, med ändring av tidigare beslut (prop.
1992/93:82, bet. NU19), ekonomiska föreningar skall vara
berättigade till nyföretagarlån på samma villkor som aktiebolag.
1992/93:N264 av Stefan Attefall och Harald Bergström (båda
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att stimulera
tillkomsten av etiska råd och öka den etiska medvetenheten i
näringslivet.
1992/93:N265 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kooperativa företagsformen skall behandlas
likvärdigt med andra företagsformer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kooperativa företagsformens användning skall
uppmuntras och stimuleras.
1992/93:N267 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att utreda förutsättningarna för en satsning på s.k.
idécentra på flera platser i landet.
1992/93:N268 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till kooperativt
företagande.
1992/93:N269 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslagen F 2 resp. F 4 i bilaga 14 i
budgetpropositionen.
1992/93:N271 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om likvärdiga möjligheter att verka för såväl
kooperativa som andra företag.
1992/93:N273 av Kjell Nilsson och Johnny Ahlqvist (båda s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
arbetstagarnas insyn och möjlighet till påverkan i provnings-
och kontrollsystemen liksom i standardiseringsverksamheten skall
kunna förbättras.
1992/93:N280 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en innovationsfond för uppfinnar- och
innovationsverksamhet i landet med ett kapital på 100 miljoner
kronor,
2. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett kapitaltillskott på 100
miljoner kronor till NUTEK för främjande av uppfinnar- och
innovationsverksamheten i landet enligt föreslagna riktlinjer,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i alla utvecklingsfonder inrätta ett s.k.
produktråd i samarbete med SUF:s lokala representant.
1992/93:N281 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny näringspolitik,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av regionala utvecklingsfonder för
riskkapitalförsörjning till små och medelstora företag,
9. hos regeringen begär att AP-fonderna ges rätt att placera
ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i mindre företag,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en aktivare småföretagarpolitik,
11. (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet att utveckla branschprogram och
program för underleverantörer.
1992/93:N285 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse
för näringsliv och sysselsättning.
1992/93:N290 av Lennart Nilsson och Sverre Palm (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av villkoren
för svensk varvsindustri syftande till konkurrens på lika
villkor.
1992/93:N291 av Lennart Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge Uddevallaregionen en chans till
utveckling av befintligt industrikunnande.
1992/93:N294 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en samlad redovisning till riksdagen om
insatser för kooperativ utveckling,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kooperativa företagsformen bör stödjas och
behandlas likvärdigt med andra företagsformer,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av medel för stöd till kooperativ
utveckling.
1992/93:N301 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär att regeringen senast i samband med
kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med ett
förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett
Europaperspektiv för småföretag,
2. (delvis) för detta ändamål för budgetåret 1993/94 anvisar
ett anslag på 500000000 kr.
1992/93:N302 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av Verkstadstekniska delegationen.
1992/93:N304 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser till Västsverige,
2. som sin mening ger regeringen till känna att
Näringsdepartementet under 1993 bör avdela särskilda personella
och ekonomiska resurser för att stödja samordning av
näringspolitiska insatser i Västsverige.
1992/93:N307 av Charlotte Branting (fp) och Stina Gustavsson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbildning för uppfinnare och
produktutvecklare i Grimslöv.
1992/93:N308 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning av småföretagare budgetåret
1993/94.
1992/93:N314 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nationellt projekt för kvalitetsprogram
i små och medelstora företag.
1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bra näringspolitik,
2. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad
tillväxt skall främjas enligt vad i motionen anförts,
3. hos regeringen begär förslag på hur medel från
miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppfinnare och uppfinningar,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagen,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperativt företagande,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underleverantörerna,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfonderna,
13. hos regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för
småföretagen enligt vad i motionen anförts,
16. till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 till
utveckling av småföretag anslår 90000000 kr utöver vad
regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts,
17. till Industriell utveckling inom verkstadsteknikområdet
anslår 50000000 kr för VT-delegationens verksamhet.
1992/93:N317 av Göran Persson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat stöd till småföretagsutveckling,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas centrala roll,
4. begär att regeringen initierar ett utvecklingsarbete som
sprider kunskap om tillväxtföretag,
5. hos regeringen begär koncentrerade insatser i Södermanlands
län.
1992/93:N318 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Utvecklingsfondens behov av ökade resurser.
1992/93:A410 av Håkan Strömberg m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att utvecklingsfonderna bör erhålla möjligheter att
bevilja kreditgarantier till små och medelstora företags
kapitalförsörjning i Örebro län med omnejd.
1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingen av små och medelstora företag.
1992/93:A810 av Inger Hestvik m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utökat kapital till utvecklingsfonderna,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handlingsprogram för kvinnligt företagande.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalkooperativt företagande,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskvilligt kapital för kvinnligt företagande.
Utskottet
Näringspolitikens inriktning
Regeringen redovisar inledningsvis i Näringsdepartementets
bilaga till budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s.
3--15) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.
En av regeringens främsta uppgifter är, anförs det, att bryta
den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en
tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi.
I regeringens näringspolitik betonas enskilt ägande,
företagande och sparande, avskaffande av tillväxthämmande
skatter, avreglering och ökad konkurrens, effektivisering och
privatisering av de statliga företagen samt ett snabbt inträde i
EG. De näringspolitiska beslut som riksdagen har fattat under
senare tid innebär sammantagna att en kraftig omläggning av
näringspolitiken har genomförts, framhålls det i propositionen.
Näringspolitiken omfattar ett brett område av frågor inom alla
samhällsområden. Betydelsefulla åtgärder har nu vidtagits för
avreglering och ökad konkurrens inom nästan alla
samhällssektorer, sägs det i propositionen. Regeringen avser att
fortsätta att utveckla de samlade näringspolitiska insatserna
för att stärka marknadsekonomin, riva tillväxthinder och
förbättra det långsiktiga näringsklimatet i Sverige.
Sett över en längre tid har det blivit allt dyrare och
krångligare att starta och driva företag i Sverige, anförs det.
Samtidigt har skatte- och socialförsäkringssystemen byggts ut så
att de sammantagna diskriminerat beskattat arbete och i många
fall motverkat en återgång till arbete från stöd inom
försäkringssystemet.
Näringspolitikens huvuduppgift är nu, enligt regeringen, att
återskapa goda förutsättningar för produktiva investeringar och
produktivt arbete i Sverige. Det privata näringslivet måste ges
en väsentligt bättre konkurrenskraft och bättre förutsättningar
att växa; krav som förstärks av Sveriges anknytning till EG:s
inre marknad genom EES-avtalet. Den ökade internationaliseringen
skärper kraven ytterligare på den svenska ekonomin och
politiken. För att Sverige skall kunna hävda sig i konkurrensen
måste lönsamheten på investeringar vara minst lika hög i Sverige
som i andra länder, sägs det i propositionen.
För att samhällets resurser skall kunna användas effektivt
måste expansionsutrymme skapas för den konkurrensutsatta sektorn
i svensk ekonomi, heter det vidare i propositionen. För att öka
nyföretagandet och minska riskerna för att marknadsdominans och
monopoltendenser utvecklas är det viktigt att marknadstillträdet
är fritt. Den tidigare gradvisa försämringen av den svenska
produktionens kostnadsläge är nu på väg att vändas genom den
målmedvetna politik för prisstabilitet som bedrivs. De senaste
årens strukturella förändringar i ekonomin -- satsningar på ny
teknologi, skattereformen, tillväxtbefrämjande skattelättnader
för bl.a. småföretag, avregleringen av de finansiella
marknaderna och förändringarna av socialförsäkringssystemet --
främjar en effektiv användning av de svenska resurserna, sägs
det i propositionen.
Regeringens näringspolitiska arbete redovisas i
budgetpropositionen under följande sex huvudområden:
satsning på småföretag och tillväxtföretag,
privatisering av statligt ägda företag,
konkurrenspolitik,
teknologisk infrastruktur,
teknisk forskning och utveckling,
energipolitik.
Vad gäller småföretagspolitiken sägs i propositionen att den
nya industriella tillväxten i huvudsak måste komma från de små
och medelstora företagen. De stora företagen sägs vara viktiga
som drivkrafter men kan inte förväntas att i tillräcklig
utsträckning öka sin produktion och sysselsättning. Ny innovativ
kraft måste tillföras näringslivet genom etablering av nya
företag och genom att tillväxtmöjligheterna stärks för särskilt
små och medelstora företag, anförs det.
I propositionen hänvisas till det program för stimulans av
tillväxten av små och medelstora företag som regeringen lade
fram hösten 1991 (prop. 1991/92:51) och som riksdagen senare
anslöt sig till (bet. 1991/92:NU14). Programmet omfattar bl.a.
avreglering, skapande av effektivare konkurrens och förbättrad
riskkapitalförsörjning. Vidare erinras om att statsmakterna har
beslutat om ett flertal förändringar av skattepolitiken till
fördel för småföretagen. Regeringen hänvisar också till de
beslut som riksdagen fattade hösten 1992 om utskiftning av
löntagarfondsmedel till riskkapitalbolag (prop. 1992/93:41, bet.
FiU3) och om riktlinjer för och organisation av statens
medverkan vid finansiering av företagsetableringar och
utvecklingsprojekt i unga företag (prop. 1992/93:82, bet. NU19).
De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och
kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens
inriktning.
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:N281 anförs att den
rådande ekonomiska krisen, med en förväntad fallande
bruttonationalprodukt (BNP) för tredje året i rad, är en
industrikris. Näringslivets problem är såväl kortsiktiga som
långsiktiga, sägs det i motionen. Till de kortsiktiga problemen
hör bl.a. den kraftiga sänkningen av inhemsk efterfrågan, medan
de långsiktiga problemen gäller svensk industris
konkurrensförmåga och tillväxtpotential.
För att åstadkomma en varaktig förbättring av
näringslivsförhållandena måste näringspolitiken utvecklas och
vidgas, anförs det i motionen. Näringspolitiken måste ges högsta
prioritet och andra politikområden måste inordnas i den
övergripande målsättningen att skapa tillväxt, heter det vidare.
Näringspolitiken skall också drivas så att miljöhänsyn beaktas
-- målet är en uthållig tillväxt för en god miljö, sägs det i
motionen.
Staten har, enligt motionärerna, två huvudfunktioner inom
näringspolitiken, nämligen dels att fastställa regler och ge
allmänna förutsättningar, dels att uppträda på ett mer aktivt
sätt. På det sistnämnda området finns olika instrument, t.ex.
stöd till strukturomvandling, riktade forsknings- och
utvecklingsinsatser, offentlig upphandling och uppsättande av
miljökrav. Till skillnad från regeringen anser motionärerna att
selektiva insatser inom näringspolitiken ibland är nödvändiga.
Regeringen bör senast i samband med
kompletteringspropositionen i april 1993 återkomma med ett
förslag till samlat näringspolitiskt program för små och
medelstora företag, anförs det i motionen. Programmet, som
skulle ligga inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor, borde
ha ett Europaperspektiv i två avseenden. För det första borde en
samordning ske med EG:s näringspolitik -- EG har bl.a. särskilda
insatser för små företag. För det andra måste staten
tillhandahålla stöd och stimulans för att företagen skall komma
ut på Europamarknaden. Det näringspolitiska program som begärs i
motionen bör bidra till att skapa följande:
ett aktivt samspel mellan små/medelstora företag och stora
företag,
utrymme för internationella företag att investera i Sverige,
en rimlig räntenivå och rimliga kreditmöjligheter,
ett skattesystem som gynnar både produktion och tillväxt,
satsning på teknisk forskning och utveckling,
stöd till marknadsföring och internationalisering,
försörjning med välutbildad arbetskraft.
Ett liknande krav om att regeringen -- senast i samband med
kompletteringspropositionen -- skall återkomma med ett samlat
näringspolitiskt program riktat till små- och medelstora företag
inom en ram på 500 miljoner kronor framställs i kommittémotionen
1992/93:N301 (s). I det föreslagna näringspolitiska programmet
bör det, enligt motionärerna, klargöras vilka områden som under
1990-talet kan komma att omfattas av EG:s olika branschprogram.
Sveriges näringsstruktur kan dock kräva nationella program på
särskilda områden, vilket regeringen borde beakta.
Hänvisning till partimotionen 1992/93:N281 (s) görs också i
motion 1992/93:N317 (s), som särskilt tar sikte på förhållandena
i Södermanlands län. Det är, enligt motionärerna, viktigt för
småföretagen att staten inför branschprogram, särskilt riktade
till denna företagsgrupp. Detta skulle ansluta till vad som
gäller inom EG, sägs det i motionen.
Ny demokrati kräver i sin partimotion 1992/93:Fi211 att
riksdagen skall uttala sig för att småföretagarklimatet skall
förbättras. Motionärerna vill också ha uttalanden dels om att
det måste skapas bättre förutsättningar för utländska företag
att investera i Sverige, dels om att investeringarna i
tillverkningsindustrin måste öka. Sverige behöver
hundratusentals nya, produktiva arbeten under 1990-talet, anförs
det i motionen. Eftersom det, enligt motionärerna, är i de små
och medelstora företagen som dessa arbeten kan skapas, måste
alla ansträngningar göras för att främja utvecklingen av dessa
företag. Nyföretagandet är ekonomins spjutspets mot framtiden,
heter det. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och
jobben finns. Verksamheten hos de små företagen måste utvecklas
för att denna sektor skall kunna ta över anställda, när den
offentliga sektorn skärs ned och effektiviseras, sägs det i
motionen.
För att åstadkomma en ökad sysselsättning hos små och
medelstora företag krävs det, enligt motionärerna, statliga
insatser och ändrade arbetsrättsregler. Vidare måste mer
kraftfulla satsningar göras på en utbyggnad av infrastrukturen.
Motionärerna anser det inte vara troligt att den
exportbaserade industrin vid nästa högkonjunktur skall kunna
rätta till obalanserna i det strukturella budgetunderskottet. De
två främsta orsakerna härtill anses vara dels att industrin har
flyttat en stor del av sin produktion utomlands, dels att den
produktiva sektorns andel av BNP utgör en minskande andel. En av
politikernas främsta uppgifter måste, enligt motionärerna, vara
att se till att denna andel ökar.
En bra näringspolitik måste, enligt vad som sägs i
Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316, bidra till att
följande mål uppnås:
främjande av en ekologiskt hållbar produktion,
förnyelse och utveckling av olika näringar,
utveckling i hela landet,
tillskapande av arbetsmöjligheter åt både män och kvinnor och
för både låg- och högutbildade personer.
Det behövs förvisso tillväxt i svensk ekonomi, sägs det i
motionen, men den nödvändiga tillväxten måste vara ekologiskt
anpassad. Företagen måste ta hänsyn till miljön på ett annat
sätt än vad som nu sker. Råvaru- och materialbalanser måste
upprättas och livscykel- och kvittblivningsspecifikationer måste
göras. Allt måste utmynna i miljökonsekvensanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar. Produktionen måste, enligt
motionärerna, ställas om från linjär till cirkulär, och sådana
verksamheter som inte klarar miljökraven måste avvecklas.
Motionärerna kräver mot denna bakgrund att regeringen skall
lägga fram konkreta förslag om hur ekologiskt anpassad tillväxt
skall främjas. Vidare föreslås att medel från miljöavgifter
skall fonderas för att nya arbetsplatser skall skapas i
miljövänliga verksamheter.
I motionen sägs vidare att de små och medelstora företagen har
en central roll i svenskt näringsliv och att en viktig del av
det marknadsekonomiska systemet är etablering av nya företag.
Ökningen av sysselsättningen sker främst i småföretagen,
framhåller motionärerna. Nya produkter föds ofta och
förverkligas i dessa företag. Det är därför viktigt, anser
motionärerna, att näringspolitiken stimulerar bildandet av nya
företag och utvecklingen av små och medelstora företag.
Utskottet behandlar i detta avsnitt också fyra motioner från
enskilda motionärer som tar upp övergripande frågor inom
näringspolitiken.
I motion 1992/93:Jo675 (fp) föreslås olika åtgärder för att
främja näringslivsutvecklingen i skärgården. Vid sidan av fiske
och jordbruk är annat småföretagande det viktigaste inslaget för
att hålla skärgården levande, sägs det i motionen. De små
företagens anpassningsförmåga måste tas till vara bättre, anser
motionärerna. En åtgärd som de härvid förordar är att
statsmakterna tillser att onödig byråkrati och fördyrande regler
omedelbart avvecklas.
Frågan om hur utländska investeringar i Sverige skall kunna
stimuleras tas -- förutom i den tidigare nämnda motionen
1992/93:Fi211 (nyd) -- också upp i motion 1992/93:N240 (kds).
Industriinvesteringarna ligger till följd av bl.a.
konjunkturläget och ränteläget på en alltför låg nivå, sägs det
i motionen. Riksdagen borde, mot denna bakgrund, anmoda
regeringen att tillkalla en kommitté bestående av sakkunniga
från stat och näringsliv med uppgift att förutsättningslöst
utreda vad som främjar eller motverkar utländska
industriinvesteringar i Sverige och lägga fram erforderliga
förslag till åtgärder.
Staten bör ha ett ansvar för att tillkomsten av etiska råd i
företagen stimuleras och för att den etiska medvetenheten i
näringslivet ökas, anförs det i motion 1992/93:N264 (nyd). Varje
samhälle bygger på vissa basvärden -- en etik -- och eftersom
marknaden är en del av samhället kan inte marknadsaktörerna
ställa sig utanför etikens krav, anser motionärerna. För att den
etiska medvetenheten skall stärkas och ett förbättrat etiskt
förhållningssätt kunna uppnås bör, enligt motionärerna,
inrättandet av någon form av etiska råd inom medelstora företag
övervägas. Ett sådant etiskt råd skulle ha till uppgift att
utarbeta en etisk policy för företaget och avge rekommendationer
till styrelsen. Staten kan främja en positiv utveckling på
området genom att inrätta råd vid myndigheter och statliga
bolag, anser motionärerna. Vidare borde staten uppmuntra en
etisk debatt i svenskt näringsliv och att etiska råd bildas på
stora och medelstora företag.
För att öka aktivitetsnivån i näringslivet måste
småföretagarnas situation förbättras, anförs det i motion
1992/93:N251 (-). På följande områden behövs det, enligt
motionären, åtgärder:
Konkurrens: Obligatorisk anbudsupphandling bör införas inom
offentlig sektor.
Kapitalförsörjning: Avdragsmöjlighet för
riskkapitalsatsningar, olika typer av villkorslån och en
särskild sparform för risksparande med statligt stöd bör
införas.
Arbetsmarknad/arbetsrätt: Ändrade uppsägningsregler, ökade
möjligheter till provanställning och ändrade turordningsregler
bör införas. Vidare bör möjligheterna att försätta företag som
inte tecknat kollektivavtal i blockad slopas.
Socialförsäkringar: Ett socialförsäkringssystem baserat på
grundtrygghet och ökade självrisker i sjukförsäkringssystemet
bör införas.
Skatter: Ökade möjligheter till ersättning för
processkostnader, rätt att överklaga beslut om skatterevision,
avkortad tid för eftertaxering, kortare handläggningstider för
skattemål, ökade kvittningsmöjligheter, neutral beskattning och
ändrat momssystem bör införas.
Utskottet behandlade våren 1992 (bet. 1992/93:NU20)
motionsyrkanden (nyd) med krav på åtgärder för att stimulera
utländska investeringar i Sverige liknande de som nu är aktuella
i motionerna 1992/93:Fi211 (nyd) och 1992/93:N240 (kds).
Utskottet tillstyrkte då regeringens förslag om ett anslag på
4,5 miljoner kronor till åtgärder för främjande av utländska
investeringar och ansåg att det därutöver inte fanns behov av
ett särskilt uttalande från riksdagens sida. I en reservation
(nyd) uttalades stöd för motionsyrkandena. Riksdagen följde
utskottet.
Det nämnda anslaget har använts för att finansiera en treårig
försöksverksamhet -- Invest in Sweden-projektet -- som startade
år 1990. Verksamheten har hittills koncentrerats till Japan. Ett
investeringskontor etablerades år 1991 i Tokyo och arbetet har
bedrivits i nära samarbete med ambassad, handelssekreterare och
teknisk attaché. Syftet med verksamheten är att aktivt verka för
att öka kännedomen om förutsättningar för investeringar i
Sverige. I en utvärdering av projektet, som har genomförts av
Statskontoret, dras slutsatsen att projektet kan ses som en
långsiktig satsning, vars effekter uppkommer efter ett par år.
Vidare föreslås att verksamheten utvidgas till att omfatta även
andra länder än Japan.
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 41)
föreslås att Invest in Sweden-projektet skall vidgas till att
omfatta bl.a. Storbritannien, Tyskland och Förenta staterna.
Vidare föreslås att Styrelsen för Sverigebilden skall få
huvudansvar vad gäller presentationen utomlands av Sverige som
investeringsland. Styrelsen skall vara den främsta operativa
aktören i genomförandet av verksamheten med Invest in
Sweden-projektet och styrelsens kansli skall tillföras den
personella förstärkning som erfordras, sägs det i propositionen.
Totalt föreslås Styrelsen för Sverigebilden bli anvisad 100
miljoner kronor för såväl Invest in Sweden-projektet som
upphandling av informations- och marknadsföringstjänster inom
turismområdet. Anslaget till Styrelsen för Sverigebilden
behandlas av kulturutskottet.
Beträffande regelreformering, som tas upp i motion
1992/93:Jo675 (fp), kan noteras att det i Finansdepartementets
bilaga till årets budgetproposition lämnas en redogörelse för
arbetet på området (bil. 8 s. 21). Där sägs bl.a. att
regelreformeringsarbetet syftar till att åstadkomma regelsystem
som tillgodoser de övergripande samhälleliga målen till en så
låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. Vidare påpekas att
regelreformering omfattar såväl avreglering som förändringar av
befintliga regler och noggrann utvärdering av förslag till nya
regleringar. I Näringsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen tas också frågan om avreglering upp (bil. 13
s. 8). Där sägs bl.a. följande:
Riksdagen har initierat ett omfattande program för
avreglering, privatisering och reformering av regler som hämmar
ett effektivt resursutnyttjande. Flera samhällsområden är
berörda. Insatserna inom byggsektorn, livsmedelsområdet,
energiområdet, transportområdet, arbetsrätten samt post- och
teleområdet bör särskilt nämnas. Ytterligare initiativ kommer
att tas till avregleringar inom nya områden och genomförda
reformer kommer att följas upp. Konkurrensverket har i en
skrivelse till regeringen redovisat möjliga åtgärder för
avreglering och avskaffandet av konkurrenshinder i offentlig
sektor.
Frågan om etikens roll i näringslivet, som tas upp i motion
1992/93:N264 (kds), berörs i finansplanen till årets
budgetproposition (bil. 1 s. 43). Där hänvisas bl.a. till
regeringsförklaringen, i vilken de etiska värdernas
grundläggande betydelse för det svenska samhället betonades.
Dessa värderingar hämtar inte sin kraft från staten, utan från
medborgarna själva, sägs det i propositionen. Vidare betonas att
regeringens inriktning på att skapa långsiktiga och stabila
spelregler, såväl inom det ekonomiska livet som på andra
områden, syftar till att stärka det samspel mellan samhällets
värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och
etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har i en särskild
skriftserie, Det goda företaget, tagit upp frågor om
företagsetik. I skriftserien ingår böcker som ur olika
synvinklar behandlar frågor om etik och moral i företag. En
handledning ingår också i skriftserien och används i seminarie-
och studiecirkelverksamhet i företagen.
Inom Rådet för forskning om företag och arbete (FA-rådet)
pågår ett forskningsprogram, Ideologi och norm, vilket består av
olika projekt som behandlar frågor om etik i näringslivet. I ett
projekt görs en kartläggning av förekomsten av särskilda
etikkommittéer, etikansvariga tjänstemän och s.k. etiska koder
inom företagen. En rapport avseende detta projekt planeras till
sommaren 1993. Inom forskningsprogrammet pågår också framtagande
av en bok om moralfrågor i företag, som är avsedd att kunna
användas av företagen.
Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör
inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att
marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan
åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för
välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall,
enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom
vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande
betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta
planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och
byråkratiska inslag avskaffas.
Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på
näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. Som sägs där är en av regeringens främsta
uppgifter att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta
Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och
växande ekonomi.
Den näringspolitik som förordas i Socialdemokraternas parti-
och kommittémotioner står i klart motsatsförhållande till den
politik som utskottet förordar. Socialdemokraternas
näringspolitik, som bl.a. innebär förslag om selektiva insatser
på vissa områden, är enligt utskottets mening ingen framkomlig
väg för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem.
Det visar erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik
under 1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den
ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a.
innebär att genom generella åtgärder, t.ex. sänkta skatter och
arbetsgivaravgifter, förbättra det allmänna näringslivsklimatet.
Vad gäller synpunkterna som förs fram i Vänsterpartiets
partimotion om att den ekonomiska tillväxten måste vara
ekologiskt anpassad vill utskottet framhålla att det inte kan
anses föreligga något motsatsförhållande mellan ekonomisk
tillväxt och en god miljö. Snarare är det, enligt utskottets
mening, så att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att
miljön skall kunna förbättras, samtidigt som en god miljö är en
förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig
tillväxt.
Att stimulera tillkomsten av utländska investeringar i Sverige
-- vilket förespråkas bl.a. i Ny demokratis partimotion -- anser
utskottet vara en viktig del av näringspolitiken. Projektet
Invest in Sweden har just detta syfte. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen att verksamheten skall fortsätta och
utvidgas till flera länder. Enligt utskottets mening blir därmed
de aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:Fi211 (nyd) och
1992/93:N240 (kds) tillgodosedda.
De frågor som tas upp i motionerna 1992/93:Jo675 (fp) och
1992/93:N264 (kds) om avreglering resp. ökad etisk medvetenhet i
företagen är båda exempel på områden som regeringen prioriterar.
I det föregående har utskottet redovisat vad som sägs i
budgetpropositionen om dessa frågor. Något behov av särskilda
uttalanden av riksdagen kan utskottet inte finna.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu berörda
motionsyrkanden.
Småföretagsutveckling
Riskkapitalförsörjning
Bakgrund
Ett företags utvecklingsfaser kan förenklat indelas i fyra
stadier -- projektfas (inkl. idé- och prototypfas),
företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas och fortlevnads-
eller tillväxtfas. Det bör framhållas att gränsdragningen mellan
de olika utvecklingsfaserna är flytande och varierar mellan
olika företag. I alla de angivna faserna krävs normalt extern
finansiering i varierande omfattning. Utskottet redogör här
översiktligt för olika finansieringsformer och
finansieringsorgan, med koncentration på sådana med statlig
anknytning. Det stöd som staten lämnar inom ramen för
regionalpolitiken till företag i vissa delar av landet i form av
olika typer av lån och bidrag och som uppgår till totalt ca 2
000 miljoner kronor per år medtas inte här. Näringsdepartementet
har i en informationsbroschyr riktad till företagare lämnat
upplysningar om var företagen kan söka råd och stöd.
I projektfasens första skede, dvs. i tidiga utvecklingsskeden
där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd
tillhandahållas av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK). Tidigare låg denna uppgift hos Styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Stödet utgår i huvudsak från ett av NUTEK:s
program, Program 3 (Nya produkter), inom anslaget Teknisk
forskning och utveckling (F 1). Huvuddelen av detta program
inriktas på stöd till teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt
hos nya och befintliga småföretag. Förslag beträffande teknisk
forskning och utveckling för treårsperioden 1993/94--1995/96
läggs fram i proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap
och framsteg. Utskottet behandlar dessa förslag i betänkande
1992/93:NU30.
De finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är
villkorslån, tillskott mot royaltyavtal och garantier. Inom
produktutvecklingsområdet samarbetar NUTEK med Svenska
uppfinnareföreningen, Industri- och nyföretagarfonden, de
regionala utvecklingsfonderna och s.k. teknopoler
(utvecklingsparker, vilka ofta är knutna till högskolor).
Riksdagen beslöt våren 1992, på förslag av regeringen (prop.
1991/92:100 bil. 13, bet. NU20), om minskat anslag till teknisk
forskning och utveckling, i vilket det nyssnämnda programmet Nya
produkter ingår. I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 har
105 miljoner kronor tagits upp för detta program, jämfört med
134 miljoner kronor föregående budgetår. Enligt uppgift har ca
70 miljoner kronor av dessa medel avsatts för stöd till
produktutveckling under budgetåret 1992/93. Vid
utskottsbehandlingen avgavs reservation (s) och meningsyttring
(v) med krav på högre anslag än vad regeringen hade föreslagit.
NUTEK har inom det aktuella programmet prioriterat verksamhet
med tekniskt nydanande projekt som bedöms ha stor kommersiell
potential. Prioriterade områden är produktutveckling inom
informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och
Eurekas småföretagsprojekt. Allmän rådgivning till innovatörer
och den speciella stödformen innovatörsbidrag har upphört vid
NUTEK. Rådgivning till innovatörer ombesörjs i stället främst av
de s.k. produktråden -- ett i varje län. Produktrådens
verksamhet finansieras via bidrag från NUTEK samt länsstyrelser
och utvecklingsfonder i de olika länen. Statligt stöd lämnas
även till Svenska uppfinnareföreningens verksamhet.
I projektfasens senare skede -- i övergången till nästa fas,
företagsstarten -- och en bit in i den tredje fasen,
utvecklings- eller expansionsfasen -- kan stöd erhållas från
Industri- och nyföretagarfonden (tidigare Fonden för
industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden). Fonden är en
stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet. NU59).
Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.
Riksdagen beslöt i december 1992 (bet. 1992/93:NU19), efter
förslag i proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag,
m.m., om ombildning av Industrifonden till Industri- och
nyföretagarfonden och om ändrad verksamhetsinriktning för
fonden. Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall ha två
olika huvudinriktningar. Den ena är finansiering för att stödja
utveckling av nya produkter och marknadssatsningar; den andra är
en verksamhet med nyföretagarlån.
Riksdagen beslöt också om hur Industri- och nyföretagarfonden
skall tillföras de resurser som erfordras. Fonden kommer på sikt
att förfoga över ett kapital på ca 2 400 miljoner kronor.
Hälften av dessa medel kommer från Industrifonden. Den andra
hälften skall komma från Småföretagsfonden (se vidare i det
följande).
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till
produktutveckling och marknadssatsningar skall i första hand
inriktas på innovativa små och medelstora företag med
tillväxtmöjligheter. Finansieringsformerna skall främst ha
formen av villkorslån och kapital mot royalty. Även befintliga
företag kan komma i fråga för stöd. I undantagsfall kan stöd
också lämnas till produktutveckling inom större företag, främst
i sådana fall då underleverantörer förutsätts medverka vid
produktutvecklingen.
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med nyföretagarlån
behandlas i det följande.
I den andra fasen, företagsstarten, och under den tredje
fasen, utvecklings- eller expansionsfasen, kan riskkapital
erhållas från såväl privata som statliga källor. På den svenska
marknaden finns det för närvarande ca tio privata s.k. venture
capital-bolag, varav endast ett mindre antal är inriktade på
små företag. Utmärkande för dessa företag är att de satsar eget
kapital i expansiva, onoterade småföretag.
På den statliga sidan har riksdagen i december 1992, som
tidigare nämnts, fattat beslut om införande av
nyföretagarlån (prop. 1992/93:82, bet. NU19). Enligt detta
system, som tar sin utgångspunkt i det tyska systemet med
EKH-lån (Eigenkapitalhilfe), kan lån lämnas till de nyetablerare
som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på
traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam
verksamhet.
Lånen kan endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag
startas av en eller flera fysiska personer. I princip är företag
inom alla näringsgrenar berättigade att söka lån. Två typer av
lån finns att tillgå. Den ena typen beviljas direkt till en
privatperson, som sätter in medlen i företaget i form av
aktiekapital. Den andra lånetypen är s.k. förlagslån som går
direkt till det nybildade företaget.
Lånets löptid är 15 år med 5 års amorteringsfrihet. Lånet är
ränterabatterat i fem år, varav de två första åren är helt
räntefria. Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10 procent
av kapitalbehovet med egna medel, medan nyföretagarlånet skall
svara för högst 30 procent. Det resterande behovet förutsätts
bli täckt genom normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som
mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och bör i regel inte
understiga 100 000 kronor. Utskottet uttalade i betänkande
1992/93:NU19 att det kan finnas behov av en viss flexibilitet i
tillämpningen av regeln vad avser den nedre gränsen.
Nyföretagarlånen kan kombineras med regionalpolitiskt stöd och
de starta-eget-bidrag som kan beviljas inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken. Den sammanlagda statliga finansieringen
bör därvid inte överstiga 50 procent av kapitalbehovet.
Industri- och nyföretagarfonden är central beslutsinstans när
det gäller nyföretagarlånen. Fonden har tagit fram en
informationsbroschyr med orientering för sökande av
nyföretagarlån. Vid beredning av ansökningar om nyföretagarlån
kan fonden samarbeta med sådana regionala organ som har
kompetens på området, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar,
nyföretagarcentra och banker. Såväl beredning som löpande
uppföljning av olika låneärenden kan delegeras på samma sätt.
Riksdagen har hösten 1992 också fattat beslut om riktlinjer
för utskiftning av medel ur de förutvarande löntagarfonderna,
som skall användas för små och medelstora företags
riskkapitalförsörjning (prop. 1992/93:41, bet. FiU3). Sammanlagt
6 500 miljoner kronor kanaliseras genom två nyinrättade
portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande
riskkapitalbolag.
Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till
finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart
och ett av portföljförvaltningsbolagen disponerar ett kapital på
ca 2 200 miljoner kronor. Bolagen har möjlighet att också lämna
lånegarantier. Dessutom kan de gemensamt eller vart för sig
bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan
säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och
traditionellt lånekapital.
Styrelser har nyligen utsetts i de två bolagen, Förvaltnings
AB Atle och Förvaltnings AB Bure, vilka har säte i Stockholm
resp. Göteborg. Överföringen av medel från de förutvarande
löntagarfonderna har genomförts. För att möjliggöra en notering
av aktierna i portföljförvaltningsbolagen har regeringen begärt
riksdagens bemyndigande att sälja en mindre andel av aktierna
(prop. 1992/93:149). Riksdagen beslutar inom kort i frågan.
Riskkapitalbolagen bygger vidare på de sex bolag som
staten har förvärvat av Småföretagsfonden (se vidare i det
följande). Riskkapitalbolagen skall investera i små företag och
genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens
tillväxt. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar
via andra riskkapitalbolag. Vart och ett av de sex bolagen har
ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. Överföringen av
medel från de förutvarande löntagarfonderna har genomförts.
Investeringarna skall huvudsakligen göras via aktier eller
aktierelaterade instrument, men möjlighet att indirekt arbeta
med mellankapital finns också.
De sex regionala riskkapitalbolagen är AB Produra Venture
Capital -- säte i Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med
kontor i Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i
Göteborg) AB -- säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i
Malmö, Hidef Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte
i Umeå (med kontor i Skellefteå).
På det statliga venture capital-området finns också tills
vidare Småföretagsfonden -- en stiftelse som inrättades år
1984 (1983/94:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 miljoner
kronor som stiftelsekapital till fonden från Allmänna
pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes
fonden ytterligare 100 miljoner kronor. År 1990 beslöt riksdagen
(prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en
femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare
sammanlagt 1 miljard kronor. En förutsättning för
resurstillskottet var att huvuddelen placerades i de regionala
riskkapitalbolag som riksdagen samtidigt fattade beslut om.
Småföretagsfonden har haft till uppgift att bistå små och
medelstora företag med riskkapital. Fonden har delvis arbetat
med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade
på att göra placeringar av riskkapital i företag inom
småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.
Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att
Småföretagsfonden på sikt borde avvecklas (prop. 1991/92:51,
bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills
vidare skulle förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det
följande).
I proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m.
föreslog regeringen, som tidigare nämnts, att Småföretagsfondens
medel skall tillföras Industri- och nyföretagarfonden och att
Småföretagsfonden därefter skall avvecklas. Riksdagen ställde
sig bakom detta förslag (bet. 1992/93:NU19).
Småföretagsfondens tillgångar uppgår -- efter försäljning av
aktier i de sex riskkapitalbolagen till ett värde av 760
miljoner kronor -- till totalt ca 1 200 miljoner kronor. Av
dessa utgörs 70 miljoner kronor av engagemang i företag och
resterande ca 1 100 miljoner kronor av likvida medel.
Överläggningar förs nu mellan Näringsdepartementet och
Företagskapital AB om hur förvaltningen av Småföretagsfondens
medel skall avvecklas.
Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet
med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop.
1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 miljoner
kronor och reservfonden till 4 miljoner kronor. Statens andel av
aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser
vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.
Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av
verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av
minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget
kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår
bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt
riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop.
1991/92:69, bet. NU10). Enligt överenskommelsen i september 1992
mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna har det
nu emellertid i princip införts ett moratorium för försäljning
av statliga företag och fastigheter. Riksdagen har på förslag i
proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin godkänt detta (bet. 1992/93:FiU1).
Andra organ som är verksamma på finansieringsområdet under de
andra och tredje faserna, dvs. företagsstarten och utvecklings-
eller expansionsfasen, är de regionala utvecklingsfonderna.
Dessa bildades år 1978 genom ombildning av företagarföreningar i
länen med staten resp. landsting -- och i förekommande fall
kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet.
NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser, och det finns en fond
i varje län. Styrelserna utses av landstingen.
Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen
och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK.
Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter
förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning
sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år
innan ny avtalsperiod inleds.
Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt
föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering
genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och
s.k. utvecklingskapital. Fr.o.m. den 15 mars 1993 kan de också
lämna nyföretagarlån på samma villkor som gäller för Industri-
och nyföretagarfonden. För samtliga finansieringsformer gäller
att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata
kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen.
Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst
200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från
utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att kraven på
god avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses.
Enligt uttalanden från statsmakterna innebär detta att varje
utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål
uppgick i december 1992 till ca 2 500 miljoner kronor. Riksdagen
har vid två skilda tillfällen beslutat att fonderna t.o.m. år
1997 skall betala in sammanlagt 1 600 miljoner kronor till
staten (prop. 1989/90:88, bet. NU30 och prop. 1991/92:51, bet.
NU14). Av dessa medel har ca 300 miljoner kronor betalats in
fram t.o.m. december 1992. När samtliga inbetalningar är
verkställda i december 1997 beräknas fonderna disponera ett
kapital på ca 1200 miljoner kronor.
Utskottet behandlade våren 1992, med anledning av
motionsyrkanden, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna
(bet. 1991/92:NU20). Därvid konstaterade utskottet att det
förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg
andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel
mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande
som anmärkningsvärt och förutsatte att fonderna skulle tillse
att en aktivering av medlen kom till stånd. Samtidigt anförde
utskottet att det, med hänsyn till att ett aviserat förslag om
nyföretagarlån hade senarelagts, var rimligt att de
utvecklingsfonder som i januari 1992 hade en låg andel likvida
medel -- under 50 procent -- beviljades anstånd till den 30 juni
1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december
1992. Riksdagen följde utskottets förslag.
Regeringen har givit NUTEK i uppdrag att dels medge dessa
anstånd, dels lämna en redogörelse för utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet t.o.m. år 1992. Enligt preliminära
uppgifter från NUTEK har den genomsnittliga likviditetsandelen
stigit från 53 procent till 57 procent mellan december 1991 och
december 1992. Antalet utvecklingsfonder som har en
likviditetsandel över 50 procent har under motsvarande period
stigit från 13 till 18.
Efter beslut av regeringen i januari 1993 har en särskild
utredare (N 1993:01), riksdagsledamoten Bengt Wittbom (m),
tillkallats för att se över de regionala utvecklingsfondernas
framtida ställning och roll som stödorgan för små och medelstora
företag. Enligt direktiven (dir. 1993:2) har utredaren i uppdrag
att:
kartlägga utvecklingsfondernas nuvarande verksamhet,
överväga behovet av utvecklingsfonderna och vilka
verksamhetsuppgifter fonderna bör kunna ha framöver,
överväga med vilka resurser och i vilka former verksamheten
kan bedrivas i framtiden,
överväga lämplig organisationsform och lämpliga huvudmän för
utvecklingsfonderna,
analysera och lägga fram förslag beträffande
utvecklingsfondernas framtida roll och organisation när det
gäller de små och medelstora företagens kapitalförsörjning.
Utredningsarbetet, som följs av en parlamentarisk
referensgrupp, skall redovisas senast den 1 augusti 1993.
Norrlandsfonden bedriver en med utvecklingsfonderna
likartad verksamhet. Norrlandsfonden är en stiftelse som
bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden
har till uppgift att främja främst små och medelstora företags
utveckling i de fyra nordligaste länen. Verksamheten regleras av
stadgar som fastställs av regeringen. Ordföranden och fyra
ledamöter i styrelsen utses av regeringen. Resterande fyra
ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen. Ansvaret
för Norrlandsfonden har inom regeringen nyligen överförts från
Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet.
Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja
industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och
forskning av betydelse för näringslivet inom fondens
verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell
etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom
bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med
återbetalning i form av royalty. Fonden har byggts upp med
medelstillskott först från vinstmedel från
Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över
statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett.
Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner
kronor.
Under de tre senare utvecklingsfaserna för ett företag --
företagsstarten, utvecklings- eller expansionsfasen och
fortlevnads- eller tillväxtfasen -- har bankerna en
dominerande roll som finansiär. Som ett utryck för bankernas
betydelse kan noteras att deras utlåning till små och medelstora
företag uppgår till i storleksordningen 200 miljarder kronor.
Den totala utlåningen till icke-finansiella företag uppgår till
ca 500 miljarder kronor.
För mogna företag, dvs. företag i fortlevnads- och
tillväxtfasen, finns finansieringsmöjligheter via
börsintroduktion. Introduktion på den s.k. OTC-marknaden är
också en finansieringsmöjlighet i denna fas, liksom i
utvecklings- eller expansionsfasen.
Utvecklingsfonderna
Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet är föremål för
yrkanden i tio motioner. Det är främst två frågor som tas upp.
Den ena är krav på ett uttalande av riksdagen om att en
utgångspunkt för den tidigare nämnda utredningen om
utvecklingsfonderna skall vara att fonderna skall finnas kvar.
Detta tas upp i sju av motionerna. Den andra frågan gäller
behovet av uppskov eller omförhandling av utvecklingsfondernas
beslutande inbetalningar till staten. Utskottet behandlar
frågorna var för sig.
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:N281 sägs att den
nyligen tillsatta utredningen om utvecklingsfonderna innebär att
fondernas existens ifrågasätts. Riskkapitalmarknaden är, enligt
motionärerna, ett område där det är nödvändigt med ett samspel
mellan offentliga och privata aktörer. Riksdagen borde därför
göra ett uttalande om att utvecklingsfonderna utgör en viktig
regional resurs i frågan om riskkapitalförsörjningen till små
och medelstora företag. Också i motion 1992/93:N317 (s) begärs
att riksdagen skall uttala sig för att utvecklingsfonderna skall
finnas kvar. Enligt motionärerna ifrågasätts
utvecklingsfondernas existens i direktiven till utredningen om
fonderna. De anser att fondernas huvudmannaskap kan övervägas
men vänder sig bestämt mot tanken på en avveckling.
Även i Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 krävs
uttalande av riksdagen om att utvecklingsfonderna bör få behålla
sin finansieringsverksamhet. Detta är viktigt, anser
motionärerna, eftersom det ännu är för tidigt att bedöma
effekterna av de beslut som riksdagen under det gångna året har
fattat beträffande riskkapitalförsörjning.
Den naturliga utgångspunkten för utredningen om
utvecklingsfonderna bör vara att fonderna skall vara kvar, sägs
det i motion 1992/93:N285 (c). Det är viktigt, anser
motionärerna, att utvecklingsfondernas verksamhet med att förse
små och medelstora företag med riskkapital kan fortleva och
vidareutvecklas.
I tre motioner tas frågan om utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet upp utifrån förhållanden i vissa
speciella delar av landet. Det behövs ett tillskott av
riskkapital om 250 miljoner kronor till Norrlands inland under
en femårsperiod, anförs det i motion 1992/93:N249 (s). Medlen
borde hanteras av utvecklingsfonderna. I motion 1992/93:N318 (s)
sägs att kapitalförsörjningsläget i Norrbottens län är
bekymmersamt. För att underlätta företagsutvecklingen i
Norrbotten bör, enligt motionärerna, ytterligare resurser
tillföras utvecklingsfonden i länet. Utvecklingsfonderna bör få
behålla det finansieringskapital de har, anförs det i motion
1992/93:A410 (s). Vidare bör utvecklingsfonderna ges möjlighet
att bevilja garantier för banklån inom en ram som motsvarar fyra
gånger det egna kapitalet, anser motionärerna.
En särskild utredare har, som redovisats i föregående avsnitt,
tillkallats för att se över utvecklingsfondernas framtida
ställning och roll som stödorgan för små och medelstora företag.
I utredningsarbetet ingår bl.a. att överväga behovet av
utvecklingsfonderna och vilka verksamhetsuppgifter fonderna bör
kunna ha framöver samt att lägga fram förslag beträffande
fondernas framtida roll och organisation när det gäller de små
och medelstora företagens kapitalförsörjning. Utredningsarbetet,
som följs av en parlamentarisk referensgrupp, skall redovisas
senast den 1 augusti 1993.
Regeringen aviserade hösten 1992 i proposition 1992/93:82 om
kapital för nya företag, m.m. tillsättandet av utredningen om
utvecklingsfonderna. Utskottet såg positivt på detta och
avstyrkte därvid motionsyrkanden om att riksdagen skulle uttala
sig för att utvecklingsfonderna skall finnas kvar (bet.
1992/93:NU19). I en reservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v), uttrycktes stöd för motionsyrkandena.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet står fast vid sin ståndpunkt från hösten 1992.
Det är viktigt att utredningen om utvecklingsfonderna kan arbeta
relativt förutsättningslöst. Därför finns det, enligt utskottets
mening, ingen anledning för riksdagen att på förhand göra
uttalanden om utvecklingsfondernas framtida roll m.m. av den typ
som krävs i de här aktuella motionerna.
Med det anförda avstyrker utskottet de sju nu aktuella
motionerna i berörda delar.
I tre motioner behandlas frågan om utvecklingsfondernas
inbetalningar till staten.
Riksdagen bör besluta om ett temporärt uppskov för
utvecklingsfondernas inbetalningar till staten, anförs det i
motion 1992/93:N222 (s). Detta skulle frigöra kapital för
regionala utvecklingslån.
Trots att det har vidtagits åtgärder från statsmakternas sida
för att öka tillgången på riskkapital kvarstår det, enligt vad
som anförs i motion 1992/93:N234 (s), brister i
finansieringssystemet. Staten bör, anser motionärerna, tillföra
ytterligare riskkapital åtminstone fram till dess att den
svenska ekonomin har förbättrats och bankväsendet har sanerats.
En tänkbar lösning kan härvid vara, sägs det, att det sker en
omförhandling av de inbetalningsåtaganden som
utvecklingsfonderna har gjort.
Riksdagens beslut om inbetalningar från utvecklingsfonderna
har tagits utan hänsyn till att likviditeten varierar starkt
mellan de olika fonderna, hävdas det i motion 1992/93:N241 (c).
Utvecklingsfonden i Uppsala län hör, enligt motionären, till de
fonder som har den lägsta likviditeten, vilket beror på att hela
kapitalet har satsats i företag. Det är nödvändigt att riksdagen
ändrar beslutet om en generell indragning av kapital från
utvecklingsfonderna, anser motionären.
Riksdagen har, som redovisats i det föregående, fattat beslut
om att utvecklingsfonderna t.o.m. år 1997 skall betala in
sammanlagt 1600 miljoner kronor till staten. Fram t.o.m.
december 1992 har fonderna betalat in ca 300 miljoner kronor. Av
resterande ca 1300 miljoner kronor skall ca 100 miljoner
kronor betalas in i juni 1993, vardera ca 320 miljoner kronor i
december åren 1993, 1994 och 1995 samt vardera ca 120 miljoner
kronor i december åren 1996 och 1997.
Utskottet behandlade våren 1992, som tidigare redovisats,
likviditetssituationen i utvecklingsfonderna. Utskottet
konstaterade därvid att det förelåg stora skillnader mellan de
olika fonderna vad avsåg likviditetsandelen. Denna varierade i
januari 1992 mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta
förhållande som anmärkningsvärt och förutsatte att en aktivering
av medlen skulle komma till stånd.
Enligt uppgift från NUTEK har någon nämnvärd förändring vad
avser likviditetssituationen hos utvecklingsfonderna inte skett
under det senaste året. Den genomsnittliga likviditetsandelen
har stigit från 53 till 57 procent mellan december 1991 och
december 1992. Variationen i likviditetsandel mellan de olika
fonderna är fortfarande stor. I december 1992 varierade denna
andel mellan 20 och 87 procent. Antalet utvecklingsfonder som
har en likviditetsandel under 50 procent har sjunkit från 11
till 6 fonder.
Vid överväganden om vilken likviditetsandel som är rimlig
finns det ett antal omständigheter som bör beaktas.
Förvaltningen av fondernas medel skall, som tidigare nämnts, ske
på ett sådant sätt att de bevarar sitt värde. Detta kan innebära
att vissa utvecklingsfonder blir alltför försiktiga i sin
finansieringsverksamhet. Vidare påverkar de beslutade
inbetalningarna av medel till staten utvecklingsfondernas behov
av likvida medel. Det är också så att utvecklingsfonderna i den
norra delen av landet i genomsnitt har en högre likviditetsandel
än övriga fonder. Därvid bör noteras att det i norra Sverige
länge har funnits tillgång till andra typer av kapitalstöd för
företagen -- t.ex. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån --
än vad som har varit tillgängligt i andra delar av landet.
Variationen mellan utvecklingsfonderna i fråga om
likviditetsandel kan sålunda till viss del förklaras av olika
faktorer. Enligt utskottets mening kan de angivna
förklaringarna dock inte anses tillräckliga. Att
utvecklingsfonderna ännu inte i större utsträckning har
ombesörjt att en ökad aktivering av lånemedlen kommer till stånd
är, mot bakgrund av den rådande situationen på
riskkapitalmarknaden, inte acceptabelt. Det faktum att fonderna
har förbundit sig att under en relativt lång tidsperiod -- fram
t.o.m. år 1997 -- göra inbetalningar till staten bör, enligt
utskottets mening, inte innebära något hinder för att fonderna
skall bedriva en välplanerad, aktiv utlåningsverksamhet.
Utskottet förutsätter därför att utvecklingsfonderna omgående
tillser att en ökad aktivering av medlen uppnås.
Frågan om hur utvecklingsfonderna bedriver sin
finansieringsverksamhet kommer att bli belyst genom den
kartläggning som utredningen om utvecklingsfonderna har i
uppdrag att genomföra. Enligt utskottets mening är det viktigt
att utredningen klargör orsakerna till varför det är så stora
variationer mellan de olika utvecklingsfonderna.
Riksdagen har, som tidigare nämnts, under hösten 1992 fattat
beslut om medel till riskkapitalbolag och om utvidgad verksamhet
för Industri- och nyföretagarfonden. De små och medelstora
företagen har dock -- framför allt beroende på den rådande
bankkrisen -- problem med att få sin riskkapitalförsörjning
tillgodosedd. Mot denna bakgrund och med hänvisning till det
pågående utredningsarbetet om utvecklingsfonderna anser
utskottet att det kan finnas skäl till att bevilja anstånd med
de inbetalningar som utvecklingsfonderna skulle ha gjort i juni
1993 resp. i december 1993. Regeringen bör således kunna medge
utvecklingsfonder, som har svårigheter med att från sina
lånefonder tillhandahålla medel till små och medelstora företag,
anstånd till december 1994 med de inbetalningar som skulle ha
gjorts under år 1993. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda
regeringen att dra försorg om detta. Kostnaderna för staten i
form av utebliven ränteintäkt från dessa medel är svåra att
beräkna. Överslagsmässigt uppskattar utskottet kostnaderna på
helårsbasis till ca 10 miljoner kronor. Det bör ankomma på
regeringen att avgöra om de berörda utvecklingsfonderna skall
svara för dessa kostnader.
Genom ett sådant uttalande av riksdagen som utskottet här har
förordat blir motionerna 1992/93:N222 (s), 1992/93:N234 (s) och
1992/93:N241 (c) till viss del tillgodosedda.
AP-fondens placeringsrätt
För att underlätta kapitalförsörjningen för i första hand de
små och medelstora företagen bör medel ur Allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) kunna placeras i aktier i dessa
företag, anförs det i motion 1992/93:N281 (s). AP-fonden bör,
enligt motionärerna, ges rätt att placera ytterligare 10
miljarder kronor i aktier. Motionärerna säger sig vara beredda
att överväga nya former för den utökade placeringsrätten i syfte
att skapa en bred uppslutning kring verksamheten.
Förslag om utökad placeringsrätt för AP-fonden framlades våren
1991 i en promemoria (Ds 1991:14) av den dåvarande
socialdemokratiska regeringen. Avsikten var att under riksmötet
1991/92 lägga fram en proposition med förslag till ny
organisation för AP-fonden, baserat på promemorian.
I näringsutskottets yttrande 1991/92:NU1y till finansutskottet
hösten 1991 över proposition 1991/92:36 om avveckling av
löntagarfonderna krävdes i en avvikande mening (s) med
instämmande i en meningsyttring (v) att regeringen skulle
anmodas att lägga fram förslag om utökad placeringsrätt för
AP-fonden. Motsvarande ställningstagande kom till uttryck i
finansutskottet (bet. 1991/92:FiU9). På förslag av de båda
utskotten avslog riksdagen detta yrkande.
Utskottet intar samma principiellt avvisande hållning till
förslaget om utökad placeringsrätt för AP-fonden, som närings-
och finansutskotten gjorde hösten 1991. Statens roll bör, enligt
utskottets mening, vara att främja det enskilda företagandet
genom att skapa stabila och väl fungerande spelregler. En
intressekonflikt kan uppkomma om staten samtidigt uppträder som
företagare och som utformare av de regler som gäller för
näringslivets verksamhet. De bästa förutsättningarna för en väl
fungerande ekonomi skapas genom ett enskilt ägt och
decentraliserat näringsliv.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N281 (s) i
berörd del.
Nyföretagarlånen
Riksdagen bör tillse att även ekonomiska föreningar -- och
inte enbart aktiebolag -- skall ha möjlighet att erhålla
nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden, anförs det
i fyra motioner.
I svensk rätt är konkurrensneutraliteten mellan olika
företagsformer en viktig hörnpelare, sägs det i motion
1992/93:N261 (s). Samma inställning kännetecknar EG-rätten. I
motionen hävdas att utskottets uttalande i betänkande
1992/93:NU19 (se vidare i det följande) var behäftat med sakliga
fel. Det finns t.ex. ingen skillnad i insynsmöjligheter mellan
aktiebolag och ekonomiska föreningar, anförs det. Vidare talar
erfarenheter av uthållighet i företagandet snarare för den
kooperativa formen än för bolagsformen, menar motionärerna.
Den kooperativa företagsformen, anförs det i motion
1992/93:N265 (s), kan komma att spela en betydelsefull roll i
förstärkningen av konsumentinflytande i den offentliga sektorns
förnyelse och i framväxten av alternativa finansiella system.
Det är därför, enligt motionärerna, av utomordentlig vikt att
riksdagen erkänner den kooperativa företagsformens
likaberättigande, t.ex. genom att ändra reglerna om
nyföretagarlån.
De kooperativa företagen omfattas inom EG av samma program och
förmåner som de små och medelstora bolagen, sägs det i motion
1992/93:N271 (s). I den svenska lagstiftning som skall skapa
ramen för småföretagsfrämjande åtgärder bör också, enligt
motionärerna, de små och de nya kooperativa företagen
inkluderas. Detta gäller t.ex. beträffande nyföretagarlånen.
Nyföretagarlånen får inte begränsas till att bara gälla
aktiebolag utan måste även kunna ges till kooperativa företag
och ekonomiska föreningar, anförs det i motion 1992/93:Jo253
(c). Detta ses av motionärerna som en del av de åtgärder som
krävs för att ta till vara och uppmuntra de initiativ till
företagsamhet som finns på landsbygden.
De nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden som
riksdagen fattade beslut om i december 1992 kan, som tidigare
redovisats, endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag
bildas. I samband med riksdagens beslut om nyföretagarlån
avslogs motionsyrkanden (s; v; -) om att även ekonomiska
föreningar och kooperativa företag skulle kunna beviljas sådana
lån. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU19 s. 16) att det är
lämpligt att avgränsa nyföretagarlånen till aktiebolagsformen,
eftersom denna bolagsform bl.a. innebär att kontrollen av att
medlen används för de avsedda syftena underlättas. Vidare
anfördes att en avgränsning till aktiebolagsformen innebär att
mindre uthålliga företagare avskiljs. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), uttalades stöd för
motionsyrkandena.
Regeringen har, som tidigare redovisats, i februari 1993,
fattat beslut om ändring i den förordning (1987:894) som
reglerar utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. Ändringen
innebär att utvecklingsfonderna ges möjlighet att lämna
nyföretagarlån på i princip samma villkor som Industri- och
nyföretagarfonden. Dock skall ekonomiska föreningar, enskilda
firmor och handelsbolag ha samma möjlighet som aktiebolag att
erhålla nyföretagarlån från utvecklingsfonderna.
Utskottet noterar att regeringens beslut om att
utvecklingsfonderna skall kunna lämna nyföretagarlån till alla
kategorier av företag, dvs. också till ekonomiska föreningar,
ligger i linje med de krav som framförs i de här aktuella
motionerna. Beträffande de nyföretagarlån som lämnas från
Industri- och nyföretagarfonden vidhåller utskottet sin
uppfattning att lånen bör avgränsas till aktiebolag. Motionerna
1992/93:N261 (s), 1992/93:N265 (s), 1992/93:N271 (s) och
1992/93:Jo253 (c) avstyrks med det sagda.
Riskkapitalbolagens verksamhet
Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet tas upp i två
motioner -- motionerna 1992/93:N244 (m) och 1992/93:Jo253 (c).
Bristen på riskvilligt kapital gör att utveckling av
miljövänliga utrustningar och processer starkt hämmas, anförs
det i den förstnämnda motionen. Därför vore det, enligt
motionärerna, angeläget om en del av det kapital som förmedlas
via de nyinrättade riskkapitalbolagen kunde användas för detta
ändamål.
Det är av största vikt att de regionala riskkapitalbolagen i
sin verksamhet prioriterar de små företagen, sägs det i den
andra motionen. Bolagens uppgift måste vara att tillgodose nya
och befintliga småföretags kapitalbehov för investeringar som
inte genast ger avkastning, men som långsiktigt stärker och
utvecklar företagen, anser motionärerna.
Riskkapitalbolagen skall, som tidigare redovisats, ha till
uppgift att förse små och medelstora företag med riskkapital.
Denna inriktning av verksamheten framgår såväl av
bolagsordningar som av den proposition (prop. 1992/93:41) som
låg till grund för beslutet om överföring av medel från
löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I näringsutskottets
yttrande (1992/93:NU3y) till finansutskottet över denna
proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen styr sin
verksamhet just mot de små och medelstora företagen. Något behov
av ett uttalande av riksdagen av den typ som begärs i motion
1992/93:Jo253 (c) kan utskottet mot denna bakgrund inte
finna.
När det gäller den fråga som tas upp i motion 1992/93:N244 (m)
om satsningar på utveckling av miljövänliga utrustningar och
processer konstaterar utskottet att riskkapitalbolagen i princip
har möjlighet att finansiera denna typ av projekt. Det är dock
varje enskilt bolag som självständigt har att fatta beslut om
vilka kapitalplaceringar som skall göras.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda här aktuella
motionerna i berörda delar.
Rekonstruktionslån
Regeringen bör pröva förutsättningarna för införande av någon
form av rekonstruktionslån, föreslås det i motion 1992/93:N239
(c). Lånen skulle ha karaktär av "överlevnadskapital" med högre
risktagande än andra lån och kunna ges till företag med goda
produkter och tillväxtmöjligheter, vilka i den nuvarande
kraftiga lågkonjunkturen riskerar att slås ut. Lånen skulle vara
en form av villkorslån, som skall återbetalas när företaget i
fråga återfått normal betalningsförmåga. Rekonstruktionslånen
bör, enligt motionären, kunna finansieras med medel som har
avsatts för arbetsmarknadsåtgärder.
Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande, Lag om
företagsrekonstruktion (SOU 1992:113), lagt fram förslag bl.a.
om ett nytt rekonstruktionsförfarande, företagsrekonstruktion,
som ersättning för konkurs i vissa fall. Det gäller krisföretag
som är livsdugliga eller vars verksamhet helt eller delvis
fortsättningsvis kan bedrivas i någon form.
Företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som driver
näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under
medverkan av en av rätten utsedd administratör, söker
rekonstruera verksamheten och träffa en ekonomisk uppgörelse med
sina borgenärer utan konkurs. Betänkandet är nu föremål för
remissbehandling; remisstiden utgår den 1 juni 1993.
Enligt vad utskottet har erfarit har Företagarnas
riksorganisation i skrivelser till regeringen fört fram liknande
förslag om rekonstruktionslån till företag som det här aktuella.
Ärendet är under beredning i regeringskansliet.
Det kan noteras att såväl utvecklingsfonderna som
riskkapitalbolagen i princip har möjlighet att delta med
finansiering vid rekonstruktion av företag om det bedöms
lämpligt.
Enligt utskottets mening är det angeläget att finna en
lösning på det problem som tas upp i den aktuella motionen. Med
hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom
regeringskansliet beträffande bl.a. Insolvensutredningens
förslag anser utskottet inte att det nu är befogat med någon
åtgärd från riksdagens sida. Motion 1992/93:N239 (c) avstyrks
sålunda.
Formerna för stöd till företag
Lika viktigt som det är att förse små och medelstora företag
med kapital är det att pröva i vilka former detta kapital bör
tillhandahållas, anförs det i motion 1992/93:N242 (m). I
motionen föreslås att ett s.k. fadderskapssystem skall införas.
Med fadder avser motionären i detta sammanhang en
affärsutvecklare med hög kompetens, som kan bistå företagaren
med kunskap inom t.ex. juridik och ekonomi.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt
att småföretag som erhåller kapital från t.ex. statliga organ,
utvecklingsfonder eller riskkapitalbolag också kan erbjudas den
typ av rådgivningshjälp som avses i motionen. Det finns dock
redan nu olika regionala aktörer som kan sägas spela rollen som
"fadder", t.ex. utvecklingsfonder, nyföretagarcentra och
handelskamrar. Utvecklingsfonderna kombinerar i stor
utsträckning finansiering och rådgivning. Även
riskkapitalbolagen kommer att fungera som rådgivare i samband
med finansiering.
Utredningen om utvecklingsfonderna kommer, enligt uppgift, att
behandla frågan om behovet av fadderskap eller liknande i
samband med finansiering.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1992/93:N242 (m).
Utvecklingsfondernas verksamhet
Stöd till kvinnors företagande
Frågan om kvinnors företagande aktualiseras i motionerna
1992/93:N281 (s), 1992/93:A810 (s) och 1992/93:A811 (c).
Särskild omsorg måste ägnas åt kvinnor som vill starta egna
företag eller på annat sätt engagera sig i små och medelstora
företag, sägs det i den förstnämnda motionen. Detta gäller inte
minst i mindre orter och i glesbygd. I motionen hänvisas till en
rapport från NUTEK (se vidare i det följande) i vilken de
speciella problem som kvinnor möter när de skall starta egna
företag diskuteras.
Också i motion 1992/93:A810 (s) hänvisas till NUTEK:s rapport.
Motionärerna föreslår att de förslag som lämnats i denna rapport
bearbetas vidare och får utgöra grunden för ett särskilt
handlingsprogram för att främja kvinnors företagande. I motionen
krävs också att utvecklingsfonderna skall ges ett utökat
kapital, så att fonderna framöver kan stödja kvinnors
företagande i större utsträckning än för närvarande.
Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande bör öka,
anförs det i motion 1992/93:A811 (c). Fonderna bör, enligt
motionärerna, i större utsträckning än hittills uppmärksamma
företag inom tjänstesektorn -- en sektor inom vilken kvinnliga
företagare ofta är verksamma. Därvid bör möjligheten för
anställda inom offentlig sektor att bilda personalkooperativa
företag särskilt lyftas fram. Vidare efterlyser motionärerna en
samlad redogörelse för hur riskkapital till kvinnors företagande
skall kunna öka.
Riksdagen avslog våren 1992 motionsyrkanden (s; c) om
utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (bet.
1991/92:NU20 s. 45). Utskottet ansåg det vara angeläget att
utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till
kvinnor som vill starta företag. Hänvisning gjordes till
regeringens uttalande i budgetpropositionen 1992 om att
utvecklingsfonderna särskilt borde uppmärksamma kvinnor inom den
offentliga sektorn som är potentiella företagare. I en
reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v),
uttalades stöd för yrkandena.
I årets budgetproposition sägs (bil. 13 s. 38) att
utvecklingsfonderna också i fortsättningen förutsätts
uppmärksamma de särskilda insatser som kan behövas för kvinnor
som startar företag. Även i Civildepartementets bilaga till
budgetpropositionen (bil. 14 s. 108) berörs kvinnors
företagande. Civilminister Inger Davidsson anför att det är
positivt att många som inte tidigare varit inriktade på att
starta egna företag finner det attraktivt att, genom samarbete
med andra i syfte att tillgodose gemensamma behov, bilda
kooperativa småföretag. Inte minst glädjande anses denna
utveckling vara i fråga om kvinnors företagande.
Regeringen gav i februari 1993 NUTEK i uppdrag att genomföra
ett handlingsprogram som skall främja kvinnors företagande i det
regionalpolitiska stödområdet. Programmet har sin bakgrund i ett
utredningsmaterial som NUTEK redovisade hösten 1992, Förslag
till program för att främja kvinnligt företagande (R 1992:50). I
rapporten görs en analys av möjligheter och hinder för kvinnors
företagande.
I uppdraget till NUTEK ingår att verka för att rådgivning
lämnas av kommuner och utvecklingsfonder m.fl. till kvinnor som
vill starta företag. Vidare skall olika insatser prövas för att
underlätta och stimulera kvinnors företagande, t.ex.
upprättandet av en pool med lämpliga kandidater för
styrelseuppdrag, kompetenscheckar, stipendier, utbildning i
företagande samt personlig utveckling. Åtgärderna skall omfatta
stödområdena 1 och 2 och pågå under tre år. NUTEK:s medelsram
utökas med 20 miljoner kronor för ändamålet.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer utredningen om
utvecklingsfonderna också att behandla frågor om kvinnors
företagande.
Utskottet anser att det är angeläget att
utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till
kvinnor som vill starta företag. Detta betonas också av
regeringen i budgetpropositionen. Mot denna bakgrund finns det
inget behov av något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna
1992/93:N281 (s), 1992/93:A810 (s) och 1992/93:A811 (c) avstyrks
sålunda i berörda delar.
Nätverk för småföretag
Staten bör ta initiativ till att det över hela landet bildas
nätverk där småföretag kan samarbeta om försäljning,
datorisering, forskning och utveckling, anförs det i motion
1992/93:N316 (v). Inför EES-avtalets ikraftträdande saknar ofta
de små företagen resurser för att kunna konkurrera på
Europamarknaden, sägs det i motionen. I motsats till de stora
företagen kan de små företagen normalt inte ha egna
försäljningskontor inom EG.
Riksdagen avslog ett liknande motionsyrkande (v) våren 1992.
Utskottet hänvisade (bet. 1991/92:NU20 s. 44) till uttalanden i
budgetpropositionen 1992, där regeringen framhöll vikten av att
småföretagen får hjälp att förbereda sig för närmandet till EG
och att olika organ samverkar i detta arbete. Motionsyrkandet
fick stöd i en reservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v).
I årets budgetproposition sägs (bil. 13 s. 38) att det är
viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de
förändringar som ett närmande till EG medför i form av både en
ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion på den
europeiska marknaden. Vidare hänvisas till den redovisning för
bl.a. NUTEK:s arbete med dessa frågor som lämnades i proposition
1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m.
I denna proposition redogjordes bl.a. för arbetet med Euro
Info Centres. NUTEK har utsetts att vara värdorganisation för
det svenska centrumet. Upprättandet av ett center i Sverige
skall ses som en plattform för arbetet med att hjälpa svenska
små och medelstora företag att ta till vara de möjligheter som
EG-marknaden skapar. Ett regionalt nätverk kommer att etableras.
Organisationer som ingår i nätverket kommer företrädesvis att
vara utvecklingsfonder och handelskamrar.
NUTEK är också den nationella knutpunkten för Business
Cooperation Network (BC-Net). Detta är ett program som bygger på
datoriserad informationsöverföring och syftar till att öka
samarbetet mellan företag i olika länder och regioner. Vidare
nämndes i propositionen att utvecklingsfonderna utför
konsekvensanalyser för att belysa möjligheter och hot för
enskilda företag i samband med Sveriges integration med EG.
Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att på
olika sätt underlätta för småföretagen att komma ut på den
europeiska marknaden. Som har framgått av den lämnade
redovisningen har regeringen också vidtagit åtgärder i denna
riktning. Något behov av ett uttalande av den typ som begärs i
motion 1992/93:N316 (v) finns därför inte. Motionsyrkandet
avstyrks alltså.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Frågor som rör stöd till uppfinnare och innovatörer behandlas
i flera motioner.
Marknaden skall i första hand lösa de problem och tillgodose
de behov som de små och medelstora företagen har, sägs det i
motion 1992/93:N281 (s). Dock måste, enligt motionärerna,
brister i kompetens, information och finansiering rättas till
genom aktiva insatser av staten. Detta gäller också insatser för
att stimulera det innovativa klimatet genom stöd till teknisk
forskning och utveckling samt uppfinnarverksamhet, anför
motionärerna. Som tidigare nämnts föreslås i motionen, liksom
också i motion 1992/93:N301 (s), att ett samlat näringspolitiskt
program inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor skall läggas
fram.
Det behövs ett åtgärdsprogram för uppfinnare, anförs det i
motion 1992/93:N220 (c). Om den industriella förnyelsen skall
fortskrida är det av avgörande betydelse att nya idéer och
uppfinningar kommer i gång och att innovationsprocesser startas.
För att stimulera detta bör enligt motionären följande åtgärder
prövas. Det bör underlättas för enskilda innovatörer att göra
avsättningar till särskilt uppfinnarkonto. Skatten på
royaltyintäkter bör sänkas. Stödsystemet bör förändras så att
direkta bidrag används i större utsträckning i stället för
återbetalningspliktiga lån. Nya strukturer som främjar en
marknadsmässig relation mellan uppfinnare och företag, men med
statlig medverkan, bör skapas. Slutligen efterlyser motionären
utbildningsinsatser.
I motionen föreslås också att 6 miljoner kronor skall anslås
direkt till Svenska uppfinnareföreningen (SUF). Enligt
motionären hjälper SUF på ett föredömligt sätt uppfinnare och
innovatörer till rätta genom information och rådgivning.
I motion 1992/93:N230 (kds) lämnas liknande förslag på
tänkbara åtgärder för att skapa förutsättningar för att
uppfinningar och patent bättre skall tas till vara för
produktion i Sverige. Bland förslagen nämns ökade
avsättningsmöjligheter för företag, ökade avdragsmöjligheter för
privatpersoner och företag och förbättrade ekonomiska
möjligheter för människor att arbeta med uppfinningar och
produktutveckling. Förslagen till åtgärder behöver dock utredas
ytterligare, säger motionärerna.
Landets enskilda uppfinnare och innovatörer befinner sig i ett
ekonomiskt vakuum, hävdas det i Ny demokratis partimotion
1992/93:N280. Detta förhållande bromsar den industriella
tillväxten. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att det
omgående skall inrättas en innovationsfond med ett kapital på
100 miljoner kronor. Medlen skall genom utvecklingsfonderna, i
samråd med SUF:s representanter, fördelas till både enskilda
uppfinnare och innovatörer och små företag. Om detta förslag
inte skulle vinna riksdagens gehör föreslås i motionen att NUTEK
i stället får ett kapitaltillskott om 100 miljoner kronor. NUTEK
skall via utvecklingsfonderna och av motionärerna föreslagna,
med representanter från SUF och näringslivet,
kompetensförstärkta produktråd inom utvecklingsfonderna fördela
dessa medel till uppfinnare och innovatörer.
Också i motion 1992/93:N316 (v) krävs att stödet till
uppfinnare och uppfinningar förbättras. Sverige har halkat efter
övriga OECD-länder när det gäller andelen högteknologiska
produkter som tillverkas i landet, sägs det i motionen. Svenska
uppfinningar utvecklas i allt högre grad utanför landet och av
utländska företag. Uppfinnare på de stora företagen får, enligt
motionärerna, endast en bråkdel av den vinst som deras
uppfinningar genererar, och fristående uppfinnare som vill
utveckla sina produkter har svårt att göra det i Sverige.
Villkoren för uppfinnare måste förbättras genom återinrättande
av det näringsbidrag som NUTEK tidigare tillhandahöll, anser
motionärerna. De menar att stödet till Svenska
uppfinnareföreningen inte får minskas.
I den sista motionen under detta avsnitt -- motion
1992/93:N307 (fp, c) -- krävs att den utbildning för uppfinnare
och produktutvecklare som har bedrivits i försöksform vid
Grimslövs folkhögskola permanentas. Med utgångspunkt i den
pågående försöksverksamheten finns det, enligt motionärerna,
goda förutsättningar att kompetenscentrumet vid Grimslöv --
Idéum -- skall kunna utvecklas till ett kostnadseffektivt,
nationellt kompetenscentrum med inriktning på produktförnyelse
och industriell utveckling.
I den inledande bakgrundsbeskrivningen under det tidigare
avsnittet om riskkapitalförsörjning har redovisats vilket
finansiellt stöd som staten tillhandahåller till företag i
tidiga utvecklingsskeden, dvs. den fas där vissa av uppfinnarna
och innovatörerna befinner sig. I de tidiga utvecklingsskedena,
där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd
erhållas från NUTEK. Stödet utgår för närvarande i huvudsak från
anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1). Huvuddelen av
stödet avser teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt hos nya och
befintliga småföretag.
NUTEK samarbetar på produktutvecklingsområdet med
Uppfinnareföreningen, Industri- och nyföretagarfonden, de
regionala utvecklingsfonderna och de s.k. teknopolerna. NUTEK
har prioriterat verksamheten mot områdena informationsteknik,
biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och Eurekas
småföretagsprojekt. Enligt uppgift har ca 70 miljoner kronor
avsatts för stöd till produktutveckling under innevarande
budgetår.
NUTEK tillhandahöll t.o.m. utgången av budgetåret 1991/92 en
allmän rådgivning till innovatörer. Vid denna tidpunkt upphörde
också den speciella stödformen innovationsbidrag. Allmän
rådgivning till innovatörer ombesörjs nu i stället av 24
produktråd -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet
finansieras via bidrag från NUTEK (ca 10 miljoner kronor under
innevarande budgetår) samt från länsstyrelser och
utvecklingsfonder i de olika länen.
Finansiellt stöd till uppfinnare och innovatörer kan också i
princip erhållas från Industri- och nyföretagarfonden,
riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna, om dessa organ
bedömer att det aktuella projektet ligger inom resp. organs
verksamhetsområde. Som framgått av tidigare redovisningar är
dock dessa finansieringsorgan främst inriktade på företag och
projekt i senare stadier.
Rådgivning till uppfinnare och innovatörer tillhandahålls
också av Uppfinnareföreningen. Denna förening har till syfte att
främja uppfinnandets utveckling och nyttiggörande och att därvid
stärka uppfinnarnas situation inom näringsliv och samhälle samt
att stimulera förnyelse- och välståndsutvecklingen i Sverige.
Rådgivningsverksamheten bedrivs av ett 20-tal rådgivare runt om
i landet. Under innevarande budgetår lämnas statligt stöd till
SUF via anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) med
totalt ca 5,7 miljoner kronor. Härav har ca 3,5 miljoner kronor
avsett rådgivningsverksamheten och ca 2,2 miljoner kronor SUF:s
basverksamhet. Kammarkollegiet har disponerat medlen och efter
rekvisition utbetalat dem till SUF.
Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 39) att
statens stöd till SUF i fortsättningen bör bekostas med medel
från anslaget Småföretagsutveckling (B 5), till vilket utskottet
återkommer i det följande. I propositionen redovisas också (bil.
13 s. 26) att regeringen har låtit utvärdera stödet till SUF.
Stödet bedöms av utvärderaren -- EuroFutures AB -- fylla en
viktig funktion. I det kortare perspektivet borde det statliga
stödet till SUF:s rådgivningsverksamhet bibehållas. Däremot
anses inte ett generellt basanslag till SUF:s
föreningsverksamhet böra utgå. Regeringen delar utredarens
bedömning, sägs det i propositionen, och har vid beräkningen av
anslaget Småföretagsutveckling inkluderat ett fortsatt stöd till
enbart SUF:s rådgivningsverksamhet.
Enligt vad utskottet har erfarit avser Näringsdepartementet,
om regeringens förslag bifalls av riksdagen, att i
regleringsbrevet för nästa budgetår ange att statens stöd till
SUF skall utgå på ungefär samma nivå under budgetåret 1993/94
som under innevarande budgetår, dvs. med ca 6 miljoner kronor.
I den proposition om forskning (prop. 1992/93:170) som
regeringen nyligen har avlämnat framläggs förslag till anslag
till Teknisk forskning och utveckling (F 1), i vilket det
tidigare nämnda produktutvecklingsstödet ingår. Enligt vad som
sägs i propositionen (s. 467) bör NUTEK avsätta ökade resurser
för stöd till produktutveckling och teknikbaserade
affärsverksamheter främst inom NUTEK:s prioriterade
teknikområden. Närmare precisering av vilka medel som skall
avsättas för produktutveckling kommer att framgå av
regleringsbrev och genom NUTEK:s praktiska tillämpning av
riksdagens beslut.
Enligt förslag i forskningspropositionen skall NUTEK vidare
inrätta ett program för innovationsutveckling med
teknikupphandlingsinriktning för teknikstarka småföretag. Syftet
med ett sådant program är att koppla ihop teknikutvecklare och
beställare i ett tidigt skede och skapa förutsättningar för
teknikupphandling eller nära kundrelationer av annat slag.
NUTEK:s roll skall främst vara att initiera, samordna och
finansiera förstudier. I propositionen föreslås vidare att det
skall inrättas ett särskilt forskningsprogam -- harmoniserat med
EG:s program -- riktat mot små och medelstora företag med syfte
att dessa skall kunna gå samman i grupper för att driva
gemensamma forskningsprojekt. För dessa två projekt avser
regeringen, om förslaget vinner riksdagens bifall, att anvisa 10
miljoner kronor per år till NUTEK under treårsperioden
1993/94--1995/96. Utskottet behandlar nämnda förslag i
forksningspropositionen i betänkande 1992/93:NU30.
Frågan om att via skatteincitament främja investeringar i
innovations- och teknikbaserade företag genom t.ex. villkorslån
eller projektkapitalfonder, som tas upp i vissa av motionerna,
är enligt vad utskottet har erfarit föremål för överväganden
inom regeringskansliet.
Beträffande den utbildning för uppfinnare och
produktutvecklare som bedrivs vid Grimslövs folkhögskola och som
tas upp i motion 1992/93:N307 (fp, c) kan följande noteras. I
proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor föreslog
den dåvarande socialdemokratiska regeringen att den aktuella
utbildningen vid Grimslövs folkhögskola skulle genomföras som
ett treårigt försöksprojekt. Den dåvarande industriministern
Rune Molin förutsatte i propositionen att styrelsen för teknisk
utveckling och statens industriverk från sina resp. anslag
gemensamt skulle kunna finansiera verksamheten i tre år i
avvaktan på att de anslagssökande parterna ordnade en permanent
finansiering av utbildningen.
Utskottet behandlar först frågan om stöd till
Uppfinnareföreningen och därefter den mer generella frågan om
stöd till uppfinnare och innovatörer.
Enligt utskottets mening är den verksamhet som SUF
bedriver via sina rådgivare mycket angelägen. I den kedja som
består av att idéer fångas upp och förs vidare till en
kommersialisering är det mycket angeläget att det i de inledande
stadierna finns möjligheter till råd och stöd. SUF:s rådgivare
har här en viktig funktion att fylla. Som tidigare redovisats är
det, enligt vad utskottet har erfarit, regeringens avsikt att
genom regleringsbrev tillse att SUF erhåller fortsatt statligt
stöd i ungefär samma omfattning som för närvarande, dvs. i
storleksordningen 6 miljoner kronor per år. Därmed anser
utskottet att det inte finns behov av ett särskilt uttalande av
riksdagen om medel till SUF, vilket begärs i motionerna
1992/93:N220 (c) och 1992/93:N316 (v). Dessa avstyrks sålunda i
aktuella delar.
Utskottet övergår så till att behandla den mer generella
frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer.
Utskottet finner inte anledning för riksdagen att, som
föreslås i motion 1992/93:N280 (nyd), omgående besluta om
inrättande av en innovationsfond med ett kapital på 100 miljoner
kronor. Den nämnda motionen avstyrks i denna del. Utskottet
återkommer dock i det följande till frågan om en sådan fond.
Att underlätta för uppfinnare och innovatörer att kunna föra
idéer vidare till en kommersialisering är, enligt utskottets
mening, mycket angeläget. Som framgått av den tidigare
redovisningen har regeringen vidtagit åtgärder med detta syfte.
Ytterligare åtgärder har föreslagits i forskningspropositionen,
som riksdagen kommer att behandla senare under våren 1993.
Vidare pågår ett beredningsarbete inom regeringskansliet där
åtgärder på skatteområdet övervägs.
Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförs i motionerna
1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds) och 1992/93:N280 (nyd), att
regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt bör pröva olika
möjligheter att i ökad omfattning stödja uppfinnare och
innovatörer. Möjligheterna att i konkreta åtgärder omsätta de
förslag som framläggs i de båda förstnämnda motionerna, och som
bl.a. går ut på ökade avsättningsmöjligheter, ändrade
skatteregler, ändrat bidragssystem etc., bör därvid bli föremål
för prövning. Likaså bör regeringen undersöka möjligheterna att,
som föreslås i den sistnämnda motionen, genom någon form av
innovationsfond och genom -- med representanter för SUF och
näringslivet -- förstärkta produktråd inom utvecklingsfonderna
främja utvecklingen av uppfinningar och innovationer.
Riksdagen bör således, enligt utskottets mening, hemställa att
regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till
åtgärder för att stödja uppfinnare och innovatörer. I ett sådant
handlingsprogram bör de nu nämnda förslagen prövas.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed blir
motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds) och 1992/93:N280
(nyd) i huvudsak tillgodosedda såvitt här är i fråga. De övriga
nu aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N281 (s),
1992/93:N301 (s), 1992/93:N307 (fp, c) och 1992/93:N316 (v)
avstyrks av utskottet.
Stöd till underleverantörer
I Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner liksom i
Vänsterpartiets partimotion tas frågan om stöd till
underleverantörer upp.
EG bedriver för närvarande en betydligt mer aktiv och mer
pragmatiskt inriktad näringspolitik än vad den svenska
regeringen gör, sägs det i motion 1992/93:N281 (s). Det finns,
enligt motionärerna, i huvudsak två skäl till att satsningar bör
göras på olika branschprogram. För det första måste åtgärder
vidtas som underlättar den nödvändiga strukturomvandlingen i
svensk industri. För det andra riskerar Sverige att hamna på
efterkälken gentemot utvecklingen inom EG. Den verkstadstekniska
delegationen (VT-delegationen) som tidigare fanns bör
återskapas, anser motionärerna. Vidare borde program för
underleverantörer inom hela den industriella sektorn utvecklas.
Också i motionerna 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N302 (s)
framhålls VT-delegationen som ett bra exempel på hur staten med
små resurser kan stimulera små och medelstora företag att höja
sin tekniknivå. Krisen i den svenska bilindustrin accentuerar
behovet av riktade insatser mot bl.a. underleverantörer, sägs
det i den sistnämnda motionen.
Under det senaste decenniet har kraven på underleverantörer
skärpts vad avser produktkvalitet, leveranssäkerhet och priser,
anförs det i motion 1992/93:N316 (v). Krisen i bilhandeln har
slagit hårt mot många små och medelstora företag som är helt
beroende av leveranser till den svenska bilindustrin, framhålls
det. Det är viktigt, anser motionärerna, att näringspolitiken
underlättar överlevnaden och utvecklingen i
underleverantörsledet. VT-delegationen borde ges möjlighet att
återuppta sitt arbete. För detta föreslås i motionen ett anslag
på 50 miljoner kronor.
VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88,
bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet var att
främja de små och medelstora företagens konkurrensförmåga och
produktivitet genom utnyttjande av ny teknik samt nya material,
produkter och produktionsprocesser. Programmet var främst avsett
för företag som arbetar som underleverantörer. För
treårsperioden 1990/91--1992/93 beräknades ett statligt stöd om
150 miljoner kronor fördelat med 50 miljoner kronor på resp.
budgetår.
I budgetpropositionen 1992 föreslog regeringen att
VT-delegationen skulle upphöra i och med utgången av budgetåret
1991/92. Utskottet (bet. 1991/92:NU20 s. 30) hade inget att
erinra mot detta. Utskottet ansåg -- mot bakgrund av sin
inställning att näringspolitiken bör bedrivas med generella
medel -- att den typ av selektiva insatser som VT-delegationen
utgjorde exempel på borde avskaffas. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), framfördes krav på att
VT-delegationen skulle finnas kvar.
I budgetpropositionen 1992 föreslogs också att de särskilda
insatser riktade till underleverantörer som NUTEK hade ansvaret
för inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling skulle
upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92. Utskottet
(bet. 1991/92:NU20 s. 46) hade inte heller något att erinra mot
detta utan såg upphävandet av de särskilda insatserna som en
naturlig åtgärd, mot bakgrund av åsikten att näringspolitiken
bör föras med generella medel. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), framfördes krav på
bibehållande av de särskilda insatserna riktade till
underleverantörer.
I forskningspropositionen (prop. 1992/93:170) föreslås
inrättande dels av ett fordonstekniskt forskningsprogram, dels
av ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram. Enligt
regeringen bör småföretagens deltagande i forskningen
underlättas. I propositionen framställs också förslag om
förstärkningar inom det informationsteknologiska området. Även
här skall småföretagens deltagande främjas. Det beräknas, enligt
vad utskottet har erfarit, att i storleksordningen 15 miljoner
kronor skall avsättas för dessa ändamål. Utskottet behandlar
dessa förslag, som redan nämnts, i betänkande 1992/93:NU30.
Utskottet anser -- som tidigare angivits -- att
näringspolitiken bör föras med generella medel. Detta synsätt
låg bakom utskottets ställningstagande våren 1992 att
VT-delegationen borde avskaffas. Utskottet står fast vid denna
ståndpunkt och avstyrker därmed motionerna 1992/93:N281 (s),
1992/93:N301 (s), 1992/93:N302 (s) och 1992/93:N316 (v) i
berörda delar.
Samma resonemang som fördes beträffande yrkandena om
VT-delegationen äger giltighet beträffande yrkandena om stöd
till underleverantörer. De aktuella yrkandena i motionerna
1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N316 (v) avstyrks
således.
Projekt för näringslivs- och företagsutveckling
I detta avsnitt behandlar utskottet nio motioner som tar upp
olika projekt för näringslivs- och företagsutveckling, ofta med
koppling till någon speciell region.
Regeringen bör initiera ett utvecklingsarbete för
kunskapsspridning om tillväxtföretag, sägs det i motion
1992/93:N317 (s). Mitt i industrikrisen finns det många små
och medelstora företag som är framgångsrika och växer, anför
motionärerna. Ett viktigt inslag i en politik för små och
medelstora företag är, heter det vidare, att utnyttja det goda
exemplets makt. I Sverige finns det för närvarande ca 1200
företag som är i snabb tillväxt. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall anmoda regeringen att snarast initiera ett
utvecklingsarbete där erfarenheter från tillväxtföretag sprids
till andra företag. Detta borde ske allmänt på riksplanet, men
skulle också göras koncentrerat till vissa regioner. I motionen
föreslås att sådana insatser skall göras i Södermanlands län.
Enligt utskottets mening är det viktigt att i den
ekonomiska situation som Sverige för närvarande befinner sig i
lyfta fram de exempel på lyckade företagssatsningar som finns
och att förmedla erfarenheter från dessa till andra företag.
Detta ingår som en naturlig del av den verksamhet som bedrivs av
olika organ, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar och
företagsorganisationer. Att -- som föreslås i motion
1992/93:N317 (s) -- riksdagen skulle ta något initiativ på detta
område finner utskottet dock inte erforderligt. Motionen
avstyrks därmed i berörd del.
Bakgrunden till motion 1992/93:N215 (s) är det svaga
sysselsättningsläget i Kalmar län. I motionen föreslås en
satsning på ett företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län med
syfte att genom olika typer av konsultinsatser stärka enskilda
företags förmåga till långsiktig överlevnad och tryggad
sysselsättning. Samtliga tillverkande företag med fler än fem
anställda och underleverantörer till dessa bör, enligt
motionärerna, erbjudas en kostnadsfri företagsanalys. På basis
av denna analys skulle en åtgärdsplan utarbetas. Programmet bör
ledas av en styrgrupp med representanter för arbetsmarknadens
parter och länsorgan, föreslår motionärerna.
Den typ av företagsanalyser som efterlyses i motionen utförs
av de regionala utvecklingsfonderna. När det är fråga om mer
omfattande analyser debiteras oftast en avgift.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1992/93:N215 (s).
I fyra motioner -- motionerna 1992/93:N304 (s), 1992/93:A426
(s), 1992/93:N291 (s) och 1992/93:N255 (fp) -- begärs uttalanden
av riksdagen i syfte att åstadkomma regional samverkan
mellan olika näringslivsorgan. Det gäller Västsverige,
Hallands län, Uddevallaregionen och Skåne.
Mot bakgrund av den minskning av industriproduktionen som ägt
rum i Västsverige och den genomförda avrustningen av
näringspolitiken behövs det omedelbara åtgärder på bred front,
anförs det i motion 1992/93:N304 (s). För att inte resurserna
skall splittras måste verksamheten samordnas på regional nivå,
heter det vidare. Ett sådant arbete pågår i Västsverige.
Regeringen bör anmodas att avsätta personella och ekonomiska
resurser för detta arbete, anför motionärerna.
Motion 1992/93:A426 (s) har sin bakgrund i arbetsmarknadsläget
i Hallands län. Statens insatser för att stödja utvecklingen av
småföretagen har svårt att nå fram, anser motionärerna. De menar
att offentliga och privata näringslivsorgan måste samverka i
större utsträckning. Regeringen borde ta initiativ till att
denna samordning kommer till stånd.
Arbetsmarknadsläget i Uddevallaregionen bildar utgångspunkt
för motion 1992/93:N291 (s). I motionen sägs att regeringens
generella närings- och industripolitik leder fram till en
avrustning av industrikapaciteten. Bland uppslag för att komma
till rätta med situationen nämns i motionen att
Landsorganisationens sektion i Uddevalla har föreslagit att
Uddevalla skall bli en försökskommun, där olika former av
arbetslöshetsersättningar skall kunna samordnas till olika
projekt i syfte att minska arbetslösheten. Riksdagen bör anmoda
regeringen att ta initiativ i denna riktning, anförs det i
motionen.
Arbetsmarknadsläget i Skåne är ytterst besvärligt, sägs det i
motion 1992/93:N255 (fp). De näringspolitiska aktörerna måste,
anser motionärerna, göra en gemensam kraftsamling. I motionen
föreslås att riksdagen skall ta initiativ till en samverkan
mellan parlamentariska organ, myndigheter och näringsliv i syfte
att åstadkomma en näringslivsutveckling och därmed en
förbättring av sysselsättningsläget.
Den typ av regionala samverkansprojekt som tas upp i de fyra
här aktuella motionerna är exempel på verksamheter som, enligt
utskottets mening, bör kunna ha en positiv effekt på
näringslivsutvecklingen. Utskottet anser samtidigt att samverkan
bör ingå som en naturlig del av olika näringslivsorgans
verksamhet. Något behov av ett uttalande av riksdagen kan
utskottet inte finna. Motionerna 1992/93:N304 (s), 1992/93:A426
(s), 1992/93:N291 (s) och 1992/93:N255 (fp) avstyrks sålunda i
berörda delar.
Utvecklingen beträffande industrin och sysselsättningen i
Uddevallaregionen ligger även bakom yrkandet i motion
1992/93:N245 (m). Där begärs att riksdagen skall uttala sig för
etablering av ett Business and Innovation Center -- BIC-center
i Uddevalla. Motionärerna hänvisar till ett pilotprojekt,
Företagsetablering Bohuslän, och en förstudie som gjorts av
länsstyrelsen.
NUTEK har i en särskild rapport, Business and Innovation
Centres -- ett europeiskt program för regional
näringslivsutveckling (T 1992:47), analyserat BIC-systemet.
Konceptet Business and Innovation Centres utvecklades i syfte
att förbättra ekonomin i speciellt utsatta regioner i Europa.
Sedan år 1984 stödjer EG-kommissionen verksamheten. Syftet med
BIC är att genom innovationer skapa nya industriella
aktiviteter, nya företag eller utveckling av befintliga företag.
Enligt vad utskottet har erfarit har regeringen för närvarande
inga planer på att avsätta resurser för skapandet av BIC.
Det finns, menar utskottet, inte skäl för riksdagen att ta
något initiativ i frågan. Motion 1992/92:N245 (m) avstyrks
således.
Regeringen bör låta utreda förutsättningarna för att s.k.
idécentra skall kunna inrättas på flera platser i landet,
anförs det i motion 1992/93:N267 (nyd). I Skellefteå finns ett
idécenter som kan utgöra förebild för skapandet av andra
idécentra i landet, framhåller motionären. Han anser att det
finns ett uppenbart behov av ett sådant centrum på många håll i
landet.
Utredningen om utvecklingsfonderna kommer i sitt arbete att
behandla frågan om vilket behov småföretag har vad avser
rådgivning, utbildning och "bollplanksfunktion". Utredningen
skall, som tidigare nämnts, redovisa sitt arbete senast den 1
augusti 1993.
Enligt utskottets mening finns det inget behov av ett
riksdagsinitiativ av det slag som begärs i motion 1992/93:N267
(nyd). Frågan kommer alltså att behandlas av utredningen om
utvecklingsfonderna. Vidare kan noteras att olika organ -- t.ex.
utvecklingsfonder, Uppfinnareföreningens rådgivare och
teknikparker -- i dagsläget bedriver sådan verksamhet som
efterlyses i motionen. Denna avstyrks således av utskottet.
Riksdagen bör anmoda regeringen att tillsammans med kommuner
och företag inrätta lokala utvecklingscentra, anförs det i
motion 1992/93:Ub613 (kds). Ett sådant centrum skulle erbjuda
små och medelstora företag möjligheter att driva avancerade
produktutvecklingsprojekt samt tillhandahålla gratis eller
starkt subventionerad rådgivning, marknadshjälp och
teknikinformation. Motionären ser det föreslagna organet som en
vidareutveckling av de s.k. företagsbyarna.
Den typ av verksamhet som efterlyses i motionen bedrivs på
olika håll -- utvecklingsfonder, produktråd, SUF:s rådgivare,
teknopoler etc. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen i berörd del.
Utbildningsinsatser
Omfördelning av medel till utbildningsprojekt för företagare
föreslås i två motioner -- motionerna 1992/93:N246 (m) och
1992/93:N308 (fp).
I den förstnämnda motionen föreslås att det inom ramen för de
av regeringen föreslagna budgetramarna avsätts resurser till den
utbildningsverksamhet -- Företagarnas utbildning -- som bedrivs
av Företagarnas riksorganisation. För att rätt utbildning för de
små och medelstora företagen skall komma till stånd måste,
enligt motionären, de utbildningsarrangörer som satsar på denna
kategori av företag prioriteras.
I den andra motionen hänvisas till ett utbildningsprojekt för
småföretagare i Skaraborgs län som har pågått under ett år med
stöd från länsarbetsnämnden. Stiftelsen Centrum för ekonomisk
utbildning i Skövde har ansvarat för utbildningen. Motionärerna
föreslår att liknande utbildningsprojekt skall startas i tio
andra län under budgetåret 1993/94 och att 30 miljoner kronor
skall anvisas för detta ändamål från anslaget
Småföretagsutveckling.
Riksdagen avslog våren 1992 ett yrkande -- från samme motionär
-- liknande det i den förstnämnda motionen (bet. 1991/92:NU20 s.
47). Utskottet hänvisade, liksom vid tidigare tillfällen då
motsvarande yrkanden hade behandlats, till att det bör ankomma
på den myndighet som förvaltar det aktuella anslaget, dvs.
NUTEK, att fatta beslut om eventuell tilldelning av medel. I
budgetpropositionen 1992 uttalades att omfattningen av central
upphandling från olika utbildningsproducenter skulle reduceras.
NUTEK anvisade för budgetåret 1991/92 2,5 miljoner kronor till
Företagarnas riksorganisation för deras utbildningsverksamhet,
Företagarnas utbildning i Leksand. Under innevarande budgetår
har inga medel anvisats för denna verksamhet.
Företagarnas utbildning har hos regeringen ansökt om bidrag
med 5 miljoner kronor för innevarande budgetår för sådana
utbildningsinsatser som avses i motion 1992/93:N246 (m).
Regeringen har i februari 1993 avslagit denna ansökan.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en
annan ståndpunkt än vad som har gjorts vid tidigare tillfällen
då liknande yrkanden har behandlats. Motionerna 1992/93:N246 (m)
och 1992/93:N308 (fp) avstyrks sålunda.
Design
Form/Design Center i Malmö bör tilldelas 2 miljoner kronor
från anslaget Småföretagsutveckling, föreslås det i motion
1992/93:N237 (s). Form/Design Center i Malmö, som har existerat
i 30 år, är Sveriges enda designcenter, framhåller motionären.
Utan statligt stöd riskerar Sverige, fortsätter han, att som
enda land i Västeuropa stå utan ett designcenter.
För designfrämjande åtgärder anvisas under innevarande
budgetår medel från två anslag. Det ena är anslaget Åtgärder för
att främja industridesign (B 10), under vilket 5,4 miljoner
kronor anvisas. Från anslaget, som disponeras av NUTEK, utgår
bidrag till Stiftelsen Svensk Industridesign med 3,9 miljoner
kronor och till designfrämjande insatser i enskilda företag med
1,5 miljoner kronor.
Det andra anslaget är anslaget till småföretagsutveckling för
vilket det i regleringsbrevet har angivits att insatser till ett
belopp av högst 5 miljoner kronor kan avsättas för att främja
design i små och medelstora företag genom främst Stiftelsen
Svensk Industridesign eller genom sådana utvecklingsfonder som
samverkar med stiftelsen.
I budgetpropositionen föreslås nu (bil. 13 s. 39) att det
särskilda anslaget till åtgärder för att främja industridesign
skall upphöra i och med utgången av innevarande budgetår. Medel
för insatser för att stimulera designutveckling i små och
medelstora företag bör i fortsättningen anvisas från anslaget
till småföretagsutveckling. NUTEK bör därvid i första hand
kanalisera medlen via Stiftelsen Svensk Industridesign, sägs det
i propositionen. Avsättningen av medel för designfrämjande
åtgärder under budgetåret 1993/94 inom ramen för nämnda anslag
kommer att anges i regleringsbrevet.
Ett liknande yrkande om särskilda medel till Form/Design
Center i Malmö finns i motion 1992/93:Kr202 (c, fp), som har
behandlats av kulturutskottet. Motionärerna föreslår att de
erforderliga medlen skall anvisas från anslaget till Statens
kulturråd. På förslag av kulturutskottet (bet. 1992/93:KrU17)
har riksdagen nyligen avslagit motionen i denna del.
Utskottet anser att det bör ankomma på NUTEK att, inom
ramen för anvisade medel och enligt de allmänna riktlinjer som
statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar
beträffande hur medlen skall fördelas. Därmed avstyrker
utskottet motion 1992/93:N237 (s).
Vissa övriga frågor
Riksdagen bör göra ett uttalande om att en egenföretagares
borgensåtaganden endast bör avse företagaren själv och inte
hans/hennes anhöriga, anförs det i motion 1992/93:N253 (m).
Lagstiftningen på det arbetsrättsliga området innebär, enligt
motionären, att företagarens möjligheter att styra sitt företag
har kringgärdats på olika sätt. Motionären säger, med anledning
av utskottets behandling av en liknande motion våren 1992, att
han betecknar det som osannolikt att den aktuella frågan skulle
falla inom Arbetsrättskommitténs arbetsområde.
Motsvarande motionsyrkande har under en följd av år
framställts av samme motionär och avslagits av riksdagen. Vid
det senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20 s. 48),
anförde utskottet att det utgick från att regeringen bevakar
frågan och att det därför inte fanns anledning att då ta något
initiativ. Utskottet erinrade också om Arbetsrättskommitténs
(A1991:05) uppdrag att göra en allmän översyn av lagen om
medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen; MBL).
Utskottet uttalade vidare att om den fråga som motionären tar
upp inte får en tillfredsställande lösning kan det finnas
anledning för utskottet att återkomma till den i ett senare
sammanhang. I en motivreservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v), åberopades tidigare uttalanden i ämnet. Vid
behandlingen våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 64) hade den
dåvarande utskottsmajoriteten (s, v) hänvisat till att det torde
iakttas stor försiktighet vid utkrävande av personlig borgen
från ägare till små och medelstora företag i samband med lån
från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k.
etikmeddelande från bankinspektionen.
Utskottet står fast vid tidigare uttalande. Motion
1992/93:N253 (m) avstyrks därmed.
I motion 1992/93:N203 (kds) begärs att riksdagen skall
tillsätta en utredning om företagare. Utredningen skulle ges
i uppgift att kartlägga vilka faktorer som ligger bakom att
människor blir egna företagare. En av de viktigaste orsakerna
till dagens industriella kris är, enligt motionären, att det
råder brist på människor som vill bli egna företagare.
Inom NUTEK har ett treårigt projekt om nyföretagande
bedrivits. Ett flertal rapporter har presenterats, bl.a.
rapporten Att skapa livskraft -- förslag för ett starkt
nyföretagande (B1991:4). I denna lämnas bl.a. en beskrivning
av hur personer som startar företag uppfattar sin situation och
av deras inställning till samhällsinsatser.
Den typ av kartläggning som efterfrågas i motionen har sålunda
genomförts av NUTEK. Utskottet avstyrker därmed motion
1992/93:N203 (kds).
Anslag till småföretagsutveckling
Från anslaget till småföretagsutveckling (B 5) bekostas som
redan nämnts dels de regionala utvecklingsfondernas verksamhet
med information, rådgivning, utbildning och finansiering, dels
vissa centrala insatser, bl.a. inom områdena
kompetensutveckling, internationalisering, nyetablering och
industriell design.
Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 170
miljoner kronor. Utvecklingen i små och medelstora företag har
avgörande betydelse för dynamiken i näringslivet och för
sysselsättningen, sägs det i propositionen (bil. 13 s. 37). Den
allmänna inriktningen av regeringens småföretagspolitik innebär,
anförs det, att goda generella förutsättningar skall skapas för
småföretagen. Riktade insatser blir därmed mindre motiverade.
Det minskar ytterligare behovet av medel under detta anslag,
sägs det i propositionen. Kvarvarande medel på anslaget skall
huvudsakligen gå till utvecklingsfondernas verksamhet.
Huvuddelen av genomförandet av de insatser som behövs bör,
enligt vad som sägs i propositionen, ligga på regional och lokal
nivå där samhällets organ -- främst utvecklingsfonderna -- bör
samverka med bl.a. handelskamrar, andra privata organisationer
och banker i genomförandet av insatserna. Åtgärderna på central
nivå inom NUTEK kan därmed enligt regeringen minskas.
I Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner 1992/93:N281
och 1992/93:N301 liksom i Vänsterpartiets partimotion
1992/93:N316 förordas ett högre anslag till
småföretagsutveckling.
I de två förstnämnda motionerna föreslås, som tidigare nämnts,
att ett samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv
skall tas fram för små och medelstora företag. Regeringen bör,
enligt motionärerna, senast i samband med
kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med ett
sådant förslag. Av den totala kostnadsram på 500 miljoner som
programmet skall ligga inom, faller en del på det här aktuella
anslaget.
I motion 1992/93:N316 (v) framhålls att Vänsterpartiet
fortfarande anser att det är motiverat med selektiva stöd till
småföretag. Uppfinnarverksamhet, designfrämjande åtgärder,
kvinnors företagande och ansträngningar att öka kompetensen i
småföretag, t.ex. genom att erbjuda arbetslösa civilingenjörer
projektanställning, anses behöva ökat stöd. För detta föreslår
motionärerna att 90 miljoner kronor skall anvisas utöver
regeringens förslag.
Utskottet har tidigare uttalat sin principiella
uppfattning att näringspolitiken bör föras med generella medel
och att selektiva åtgärder bör undvikas. Samma synsätt ligger
bakom regeringens förslag till det nu aktuella anslaget.
Utskottet tillstyrker därför detta och avstyrker samtidigt
motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N316
(v) i berörda delar.
Stöd till kooperativ utveckling
I detta avsnitt behandlar utskottet ett förslag under
Civildepartementets huvudtitel (bil. 14 s. 107) om stöd till
kooperativ utveckling.
År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en
femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med
högst 2,5 miljoner kronor per år som stöd till kooperativt
nyföretagande. Medlen har ställts till Kooperativa rådets
förfogande och bidragit till att finansiera uppbyggnaden av
lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). Dessa har till syfte
att genom informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser
främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom
olika sektorer. En utvärdering av LKU-systemet gjordes år 1989 i
en rapport (Ds 1990:1) till Kooperativa rådet. En väsentlig
slutsats var att LKU-systemet ansågs böra bibehållas och
förstärkas.
Riksdagen uttalade våren 1990, på förslag av näringsutskottet
(bet. 1989/90:NU43), att stödet till kooperativ utveckling borde
fortsätta att utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en
högre nivå än vad som hade gällt tidigare. I en reservation (m,
fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde
komma i fråga. Våren 1991 anvisade riksdagen i enlighet med
förslag i budgetpropositionen 5 miljoner kronor till stödet för
budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. NU35). I en
reservation (m, fp) krävdes att stödet skulle upphöra. För
budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen våren 1992 enligt förslag
i budgetpropositionen 5,2 miljoner kronor (prop. 1991/92:100
bil. 14. bet. NU20). I en reservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v), förordades högre anslag genom omfördelning
av anslag.
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 finns det individuella avtal mellan
staten och flertalet LKU, enligt vilka dessa åtar sig att lämna
kostnadsfri information och bedriva rådgivning. Avsikten är att
rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara
den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra
företagsformer. Sedan våren 1991 gäller som villkor för statligt
stöd via Kooperativa rådet till uppbyggnad av LKU att bidrag av
minst samma storlek erhålls från andra intressenter.
I den nu aktuella delen av budgetpropositionen anför
civilminister Inger Davidson att hon finner det mycket
värdefullt om människorna själva tar ett större ansvar för sin
välfärd genom att organisera sig i kooperativa företag. Det
samarbete som under det senaste året har inletts på flera håll
mellan LKU, utvecklingsfonder, nyföretagarcentra, länsstyrelser
m.fl. finner statsrådet mycket glädjande.
Trots denna principiella inställning är den samhällsekonomiska
utvecklingen sådan att även stödet till de lokala kooperativa
utvecklingscentrumen måste minska något under budgetåret
1993/94, sägs det i propositionen. För nästa budgetår föreslås
ett anslag på 4,5 miljoner kronor. Liksom för budgetåret 1992/93
avser statsrådet, uppges det, att i samråd med
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund föreslå regeringen att
medge att vissa medel ur anslagen till regionalpolitiska
åtgärder får användas för stöd till kooperativ utveckling.
Civilministern meddelar vidare sin avsikt att förorda att en del
av de medel som under anslaget Utredningar m.m. (A 2) beräknats
för utveckling av den ideella sektorn också skall kunna användas
för lokala kooperativa utvecklingsprojekt.
Samarbetet kring kooperativa frågor mellan Sverige och
EG-länderna har under året utvecklats främst inom den europeiska
organisationen Club Européen De l'Economie Sociale (C.E.D.E.S)
med säte i Bryssel, framhålls det i propositionen.
EG-kommissionen har arbetat vidare med ett förslag till en
stadga för europeiska kooperativa företag. Tidsplanen med
beräknat ikraftträdande av stadgan den 1 januari 1993 har dock
förskjutits. Kooperativt företagande har i många av EG-länderna
hög prioritet och betonas också av EG-kommissionen som en
företagsform likställd med andra, sägs det vidare i
propositionen. Statsrådet anser det väsentligt att samarbetet
med EG-länderna kring de kooperativa företagsformerna utvecklas.
Olika frågor om kooperativa företag tas upp i elva motioner.
Det gäller dels statens stöd till kooperativ utveckling, dels
krav på att kooperativa företag skall behandlas likvärdigt med
andra företag.
Det är viktigt att satsa på det nyföretagande i kooperativ
form som nu är på stark frammarsch, sägs det i motion
1992/93:N281 (s). Ett särskilt stort intresse finns i
glesbygden. Kooperativa lösningar har också blivit ett växande
alternativ till offentligt producerad vård och omsorg anförs det
vidare. Lagstiftning och olika former av stödåtgärder måste,
anser motionärerna, anpassas till de särskilda villkor som
gäller för kooperativ verksamhet. Den kooperativa företagsformen
måste ges samma förutsättningar att verka och utvecklas som
andra företagsformer.
Också i motion 1992/93:N294 (s) hänvisas till att kooperativa
företagsformer nu utvecklas inom flera områden -- som alternativ
till offentligt producerad vård och omsorg, i glesbygden, inom
nya tjänstesektorer, hantverk m.m. -- och att detta ställer nya
krav på statens insatser. Utgångspunkten måste därvid vara,
säger motionärerna, att den kooperativa företagsformen ges samma
förutsättningar att verka och utvecklas som andra
företagsformer. I motionen anförs att det är angeläget att ett
fortsatt berednings- och utvecklingsarbete avseende de förslag
som Nykoopföretagsutredningen lämnade kommer till stånd. Enligt
motionärerna finns det signaler om att regeringen har för avsikt
att lägga ned Kooperativa rådet, vilket de anser skulle vara
mycket olyckligt. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder som skall vidtas
för att utveckla kooperativt nyföretagande, anser motionärerna.
I avvaktan härpå borde riksdagen besluta om ett utökat anslag
till kooperativ utveckling. Stödet skulle utgå med ca 10
miljoner kronor under nästa budgetår. Ökningen bör kunna
åstadkommas genom en omfördelning från anslaget
Småföretagsutveckling och från regionalpolitiska medel, anser
motionärerna.
I motionerna 1992/93:N209 (s) och 1992/93:N210 (s) sägs att
den kooperativa företagsformen kan utgöra ett alternativ vid
förnyelsen av den offentliga sektorn resp. inom det sociala
omsorgsområdet för invandrare. Grundläggande är, enligt
motionärerna, att den kooperativa företagsformen ges samma
möjligheter att utvecklas som andra företagsformer. Det
kooperativa rådet vid Civildepartementet bör tillse att stödet
till kooperativ utveckling får en så allsidig inriktning som
möjligt, anser motionärerna.
Även i motion 1992/93:N265 (s) begärs uttalanden om att den
kooperativa företagsformen skall behandlas likvärdigt med andra
företagsformer och att den kooperativa företagsformens
användning skall uppmuntras och stimuleras. I motionen hänvisas
till den medvetenhet om den kooperativa företagsformens
betydelse och framtidsutsikter som finns inom EG. Den
kooperativa företagsformen kan, enligt motionärerna, komma att
spela en betydande roll i förstärkningen av konsumentinflytande,
i den offentliga sektorns förnyelse och i framväxten av
alternativa finansiella system.
Den neddragning av stödet till kooperativ utveckling som
föreslås i budgetpropositionen innebär en helt felaktig signal
till de människor som försöker hitta egna lösningar på den
rådande svåra arbetsmarknadssituationen, sägs det i motion
1992/93:N268 (s). I det läge som råder behöver stödet utvecklas
-- inte avvecklas.
Det aktuella anslaget med stöd till kooperativ utveckling bör
bibehållas på oförändrad nivå, krävs det i motion 1992/93:N269
(s). I stället bör det nya av regeringen föreslagna anslaget
till ideell verksamhet minskas i motsvarande grad. Detta anslag
skall, enligt regeringens förslag, inriktas mot i huvudsak barn-
och ungdomsverksamhet som varit eller är kommunala
angelägenheter. Enligt motionärerna är detta verksamheter som
LKU för närvarande arbetar med.
Vikten av att kooperativa företag ges verksamhetsmöjligheter
likvärdiga med vad som gäller för andra typer av företag påtalas
också i motion 1992/93:N271 (s). Där hänvisas till att inom EG
omfattas de kooperativa företagen av samma program och förmåner
som de små och medelstora företagen. Inför Sveriges
förhandlingar med EG är det helt nödvändigt att eliminera
skillnader mellan småföretag som bedrivs som aktiebolag och som
ekonomisk förening, anser motionärerna. Det bör dessutom
utarbetas anvisningar för att NUTEK och andra berörda statliga
myndigheter skall integrera de kooperativa företagen i den
småföretagspolitik som de är ansvariga för, anför motionärerna.
I Jämtlands län initierades under år 1992 bildandet av ett
europeiskt nätverk av regioner med en utbredd social ekonomi,
påpekas det i motion 1992/93:N248 (s). Samarbetet skall inriktas
på företagsutveckling, främjande av kvinnors företagande,
rådgivning för utveckling av företag inom den sociala ekonomin,
forskning och förstärkning av nätverkets interna struktur.
Eftersom detta utvecklingsarbete borde kunna utgöra modell för
framtida nätverksbyggande bör staten stödja arbetet, t.ex. genom
riktat regionalpolitiskt stöd, föreslår motionärerna.
I motion 1992/93:N211 (c, kds) föreslås att 1,5 miljoner
kronor skall överföras till det nu aktuella anslaget från
anslaget Utredningar m.m. (A 2) under Civildepartementets
huvudtitel. Motionärerna erinrar om vad som sägs i
budgetpropositionen om att en del av medlen under
utredningsanslaget skall kunna användas för lokala kooperativa
utvecklingsprojekt; detta skulle innebära en onödig byråkrati,
anförs det.
I Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 sägs att producent-
och konsumentkooperativa företag kan förväntas få ökad betydelse
i framtiden. Med tanke på de speciella förutsättningar som
gäller för kooperativa företagsformer bör dessa ägnas större
uppmärksamhet i näringspolitiken, anser motionärerna.
Nykoop-företagsutredningen, särskild utredare
riksdagsledamoten Inga-Britt Johansson (s), redovisade våren
1991 i betänkandet (SOU 1991:24) Visst går det an bl.a. följande
förslag och synpunkter. Införande av en ny lag som skall göra
det tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ
form ta över och driva offentlig verksamhet. En översyn av
bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer som kan bilda
en ekonomisk förening borde göras. Bildande av LKU borde
uppmuntras och tillhandahållande av rådgivning borde
säkerställas genom avtal mellan staten och resp. LKU.
Undervisning och utbildning borde förbättras. Vidare borde
försök prövas med fri resursanvändning för
Arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringskassorna, landsting m.fl. i
syfte att den kooperativa arbetsformen skall kunna användas som
alternativ till arbetslöshet, sjukskrivning eller pensionering.
Vissa av utredningens förslag har efter vidarebearbetning
genomförts. Andra förslag är föremål för ytterligare beredning i
regeringskansliet.
Stödet till kooperativ utveckling skall enligt regeringens
beslut i regleringsbrevet för innevarande budgetår utvärderas i
så god tid att regeringen kan ta ställning till resultatet inför
1994/95 års budgetarbete. Behovet av utvärdering är främst
föranlett av den omläggning av stödet till kooperativ utveckling
som skedde fr.o.m. budgetåret 1991/92. Som nämnts innebar
omläggningen att stödet till LKU mer kan sägas innebära ett
kontraktsbundet uppdrag än ett traditionellt statsbidrag.
Regeringen kommer, enligt vad utskottet har erfarit, att inom
kort ge Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att
genomföra utvärderingen. Avrapportering planeras till den 1 juli
1993.
Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken
är att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika
företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär
detta synsätt bl.a. att dessa företag skall ges tillgång till
information och rådgivning via statliga insatser i samma
omfattning som andra typer av företag. Regeringens förslag till
anslag till kooperativ utveckling utgår från denna
grundinställning, samtidigt som en viss neddragning har varit
nödvändig till följd av det statsfinansiella läget. Utskottet
tillstyrker sålunda förslaget och avstyrker samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.
Vissa anslag
Näringsdepartementet m.m.
Medelsbehovet för Näringsdepartementet har med
utgångspunkt i ett generellt rationaliseringskrav om ca
2procent beräknats till 51,7 miljoner kronor (prop.
1992/93:100 bil. 13 s.17). För utredningar m.m. har
anslaget för nästa budgetår beräknats till 18 miljoner kronor. I
propositionen sägs att Näringsdepartementets särskilda
utredningsuppdrag till bl.a. NUTEK i fortsättningen bör
finansieras över departementets utredningsanslag. Genom denna
förändring anses departementets beställarroll när det gäller
utredningsuppdrag hos bl.a. NUTEK bli tydligare och mer aktiv.
Inom Näringsdepartementet har beställarkompetensen stärkts genom
bl.a. organisatoriska förändringar.
För de två övriga här aktuella anslagen,
industriråd/industriattaché resp. avgifter till
vissa internationella organisationer föreslås 1,3 miljoner
kronor resp. 4,6 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker samtliga här aktuella anslag.
NUTEK
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), som inrättades
den 1 juli 1991, är central förvaltningsmyndighet för frågor om
näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställning av
energisystemet. Utgångspunkten för dess verksamhet skall, enligt
budgetpropositionen (bil. 13 s. 20), vara den ökade
internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken
som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer
generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall svara
för statliga insatser för att främja:
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,
etablering och utveckling av små och medelstora företag,
en balanserad regional utveckling,
energiförsörjning och effektiv energianvändning.
Inom NUTEK är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden --
utredningar och utvärderingar, teknisk forskning och utveckling,
företagsutveckling, regional utveckling samt energiförsörjning
och energianvändning. NUTEK har lämnat en fördjupad
anslagsframställning för treårsperioden 1993/94--1995/96.
Regeringen begär riksdagens godkännande av de förslag till
övergripande mål för fyra av de angivna verksamhetsområdena som
framläggs i propositionen. Till området teknisk forskning och
utveckling återkommer regeringen i forskningspropositionen.
Övergripande mål för utrednings- och utvärderingsverksamheten
föreslås vara att verket skall utföra utredningar, utvärderingar
och analyser av hög kvalitet för att tillgodose i första hand
regeringens och riksdagens behov av beslutsunderlag. Inom
verksamhetsområdet företagsutveckling skall NUTEK underlätta och
stimulera företagsetablering och tillväxt i små och medelstora
företag genom att komplettera marknaden vad avser information,
rådgivning och finansiering. För verksamhetsområdet regional
utveckling föreslås att myndigheten skall bidra till en
balanserad regional utveckling som präglas av ekonomisk tillväxt
och högt resursutnyttjande i hela landet. Slutligen föreslås som
övergripande mål för verksamhetsområdet energiförsörjning och
energianvändning att en säker, effektiv och miljövänlig
tillförsel och användning av energi skall främjas.
NUTEK:s förvaltningsmedel bör i fortsättningen anvisas över
ett ramanslag med en treårig planeringsram, anser regeringen.
För budgetåret 1993/94 föreslås ett anslag på 172,2 miljoner
kronor. För de därpå kommande två budgetåren, 1994/95 och
1995/96, anges planeringsramen till 168,8 miljoner kronor resp.
165,4 miljoner kronor. Ett generellt rationaliseringskrav på ca
2 % har därvid tillämpats.
För NUTEK:s utredningsverksamhet föreslås ett anslag på 7,5
miljoner kronor. Dessa medel avser endast den s.k.
basverksamheten. Under innevarande budgetår anvisas medel under
detta anslag även för s.k. särskilda utredningar,
energiinformation och projektmedel till energianvändningsrådet.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anför
beträffande de övergripande mål som skall styra NUTEK:s
verksamhet under den närmaste treårsperioden; dessa tillstyrks
således. När det gäller den konkreta utformningen av
verksamheten inom framför allt området företagsutveckling finns
det däremot olika uppfattningar inom utskottet. Detta framgår
under andra avsnitt i detta betänkande.
Utskottet tillstyrker vidare de föreslagna anslagen.
Stöd till varvsindustrin, m.m.
Syftet med de stöd till varvsindustrin som i olika former har
tillämpats i Sverige sedan 1970-talet har varit att utjämna
skillnaderna i konkurrensvillkor mellan svenska och utländska
företag, sägs det i budgetpropositionen (bil. 13 s. 43). Våren
1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet. NU22) att
det tillämpade systemet med räntestöd skulle avskaffas fr.o.m.
den 1 januari 1990. Fram till detta datum kunde räntestöd utgå
till såväl inhemska beställare som vid export. Även
kreditgarantier upphörde som stödform vid detta datum. I stället
skulle s.k. kontantstöd kunna utgå under perioden 1990--1992 för
order som tecknades före utgången av år 1992. Som högst utgick
stödet med 8,4 procent och som lägst -- under andra halvåret
1992 -- med 5 procent.
Regeringen föreslår nu ett anslag på 100 miljoner kronor för
nästa budgetår för nämnda stöd. Kostnaderna hänför sig till
tidigare beviljade stöd. I propositonen framhålls att statens
utgifter kommer att sjunka successivt och upphöra helt år 2004.
I två motioner -- motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290
(s) -- begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att den
svenska varvsindustrin skall ges möjlighet att konkurrera på
likvärdiga villkor med varvsindustrin inom EG-länderna och de
nordiska länderna.
Under 1980-talet försvann det mesta av svensk varvsindustri,
anförs det i båda motionerna. Den kapacitet som finns kvar måste
värnas, vilket kan göras på något av följande två sätt. Det ena,
som endast föreslås i den förstnämnda motionen, skulle vara att
komplettera med alternativ produktion -- satsningar på
infrastruktur. Det andra sättet skulle vara att behandla
företagen inom varvsindustrin efter två grundläggande regler,
nämligen konkurrens på lika villkor och anpassning till de
förhållanden som gäller för EG-länderna. Enligt motionärernas
mening vore det bästa om subventionerna också avskaffades i
EG-länderna och de nordiska länderna. Om så inte sker måste
riksdagen anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag med
innebörd att svensk varvsindustri ges möjlighet att verka på
lika villkor som varvsindustrin i konkurrentländerna, anser
motionärerna.
Inom OECD har träffats en överenskommelse om stödet till
varvsindustrin (Understanding on Export Credits for Ships, C 81
103). Enligt denna får stöd till byggande av nya fartyg lämnas
enligt en subventionerad ränta på maximalt 8 procent, applicerad
på maximalt 80 procent av priset och med en återbetalningstid på
maximalt 8,5 år. Denna modell för varvsstöd tillämpas i flera av
Sveriges viktigaste konkurrentländer -- i Belgien, Danmark,
Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Spanien,
Storbritannien, Tyskland och Republiken Korea (Sydkorea).
Det stöd som lämnas i dessa länder motsvarar -- omräknat till
kontantstöd enligt den modell som Sverige tillämpade under åren
1990--1992 och som Norge fortfarande tillämpar -- ca 9 procent.
Denna procentsats är det tak som anges i EG:s direktiv för
statstöd till varven (Council Directive No L 380/27). Enligt
detta direktiv får stöd utgå t.o.m. år 1993. Beslut om
eventuellt förlängt varvsstöd kommer enligt vad utskottet har
erfarit att tas i december 1993. När EES-avtalet har trätt i
kraft kommer Sverige genom avtalets beslutsmekanismer att ha
möjlighet att delta i utarbetandet av eventuella nya direktiv.
I Norge tillämpas ett med Sverige likartat system med
kontantstöd. År 1992 utgick stödet med 11,45 procent. I
budgetförslaget för år 1993 föreslog den norska regeringen att
stödet skulle sänkas till 9,75 procent. Stortinget har i stället
beslutat att stödet skall höjas till 13,2 procent.
I en muntlig fråga i riksdagen i början av december 1992 till
näringsminister Per Westerberg begärde Rolf L Nilson (v)
information om vad regeringen avsåg att göra för att ge svensk
varvsindustri och skeppsindustri en chans att överleva under de
närmaste åren, under vilka konkurrentländer som Danmark, Norge
och Tyskland kunde tänkas behålla sitt statsstöd till
varvsindustrin. I sitt svar (RD 1992/93:37) erinrade
näringsministern om att varvsstödet inom EG-området gäller
t.o.m. år 1993. Han uttalade vidare att regeringen mycket noga
följer utvecklingen inom EG och att den, i det fall att det
fattas beslut om förlängt varvsstöd inom EG, ånyo kommer att
pröva frågan. Statsrådet framhöll också att det dittillsvarande
varvsstödet om 5 procent mer än väl motsvarades av den
kostnadsminskning som de berörda företagen fått via förändrade
valutakurser och sänkta arbetsgivaravgifter.
Den svenska regeringens linje är, enligt vad utskottet har
erfarit, att genom insatser inom ramen för OECD, GATT och
EES-avtalet aktivt verka för att en internationell
överenskommelse skall kunna uppnås om en utfasning av
varvssubventioner i alla avseenden. Detta framfördes senast
officiellt vid ett möte i februari 1993 i OECD:s varvskommitté
(Council working party on shipbuilding -- WP6).
Utskottet anser att det är mycket viktigt att olika
industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till
motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna. Detta är, som
nyss framgått, också regeringens linje. Mot bakgrund härav anser
utskottet att riksdagen inte nu bör ta något initiativ av det
slag som begärs i motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290
(s). Däremot menar utskottet att det är angeläget att regeringen
noga följer utvecklingen och vid behov vidtar åtgärder.
I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att även
varvsindustriföretagen har möjlighet att på samma villkor som
andra företag ansöka om exportkreditgarantier hos
Exportkreditnämnden (EKN). Enligt uppgift från EKN föreligger
inga formella hinder för detta.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
avseende räntestöd m.m. till varvsindustrin och avstyrker
samtidigt de båda här aktuella motionerna.
Exportkrediter m.m.
Under rubriken Exportkrediter m.m. förekommer tre anslag
avsedda att täcka statens kostnader för statsstödda
exportkrediter (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 46).
Utskottet tillstyrker att formella anslag på 1000 kr
anvisas dels till kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit, dels till kostnader för
statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.
Vidare tillstyrker utskottet att 55 miljoner kronor anvisas till
ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder.
Konkurrensverket m.m.
Det övergripande målet för Konkurrensverket skall under den
kommande treårsperioden vara att verka för en effektiv
konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för
konsumenterna, sägs det i propositionen (bil. 13 s. 52). Verket
skall därvid aktivt motverka och ingripa mot
konkurrensbegränsningar som skadar konsumenterna, lämna förslag
om ökad konkurrens i offentlig verksamhet och om avreglering,
följa upp genomförda förändringar i det offentliga regelverket
som syftar till att öka konkurrensen samt verka för ett
konkurrensinriktat synsätt i samhället. Regeringen begär
riksdagens godkännande av dessa verksamhetsmål.
Utifrån det generella rationaliseringskravet om ca 2procent
som har tillämpats i årets budgetproposition beräknas
planeringsramen för treårsperioden 1993/94--1995/96 till 186
miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreslår regeringen ett
anslag på 62 miljoner kronor.
Regeringen föreslår också ett formellt anslag på 1000 kronor
för att betala vissa kostnader i samband med avvecklingen av
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- och
konkurrensverk (SPK).
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har
anfört; förslagen tillstyrks sålunda.
Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
(STATT) är sedan år 1981 en offentlig stiftelse med svenska
staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. Det
övergripande målet för STATT:s verksamhet är att genom att
bevaka och rapportera om den tekniska utvecklingen i omvärlden
bidra till att öka produktiviteten och konkurrenskraften hos
svensk industri samt att därutöver löpande lämna såväl allmän
som efterfrågestyrd teknisk-vetenskaplig information till
regeringskansliet och ifrågavarande myndigheter.
Den under budgetåret 1992/93 påbörjade särskilda satsningen på
att bättre bistå svenska små och medelstora företag skall
prioriteras även under budgetåret 1993/94, sägs det i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 94). Verksamheten bör vara
självfinansierad till minst 30 procent. För budgetåret 1993/94
föreslår regeringen -- med hänvisning till det statsfinansiella
läget -- en neddragning av anslaget till 30,6 miljoner kronor,
vilket innebär en besparing om 5 miljoner kronor.
Detta kritiseras i motion 1992/93:N301 (s). Motionärerna anser
att STATT utgör en viktig resurs i den näringspolitiska
stödorganisationen. Den neddragning med 5 miljoner kronor som
regeringen har föreslagit bör, enligt motionärerna, återföras
till STATT-verksamheten. I den snabba internationalisering som
pågår inom näringslivet är det fel att dra in resurser från
STATT, menar motionärerna.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N301 (s), att STATT är en viktig del i den
näringspolitiska stödorganisationen. Enligt utskottets mening är
det helt fel att i dagens ekonomiska situation skära ned
anslaget till STATT. Anslaget bör bibehållas på oförändrad nivå,
dvs. 35,6 miljoner kronor. Riksdagen bör besluta härom. Därmed
blir motion 1992/93:N301 (s) tillgodosedd såvitt nu är i fråga.
Standardisering
Statligt bidrag utgår till Standardiseringskommissionen i
Sverige (SIS), som verkar som centralorgan för svensk
standardisering på nationell, europeisk och global nivå.
Fr.o.m. budgetåret 1990/91 har en ny finansieringsmodell
tillämpats för standardiseringen (prop. 1989/90:88, bet. NU30).
Modellen har inneburit att det statliga bidraget till
verksamheten har lämnats dels i form av ett allmänt bidrag, som
motsvarar 50 procent av vad övriga intressenter -- näringsliv,
kommuner, landsting, affärsverk och statliga myndigheter med
uppdragsfinansierad verksamhet -- beräknas bidra med, dels ett
målrelaterat bidrag som skall användas till
standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö,
konsumentskydd och miljöskydd. För innevarande budgetår har 43,4
miljoner kronor anvisats för standardisering, varav 33,2 har
avsett det allmänna bidraget och 10,2 miljoner kronor det
målrelaterade bidraget.
Statskontoret har, på regeringens uppdrag, utvärderat
effekterna av det målrelaterade bidraget till SIS (Statskontoret
1992:26). Följande slutsatser har dragits:
Det målrelaterade bidraget har inneburit att många
standardiseringsprojekt har kunnat drivas som annars inte hade
kommit till stånd.
Effektiviteten i tilldelningsprocessen har varit otillräcklig.
Nya aktörer har i hög grad ökat sitt deltagande i
standardiseringsarbetet under senare år. Beteendeförändringarna
hade dock, enligt Statskontorets bedömning, sannolikt skett även
utan det målrelaterade bidraget. Detta anses emellertid ha
fungerat som en katalysator och skyndat på utvecklingen.
Standardiseringsverksamheten i Europa har under de senaste
åren ökat i betydelse, framhålls det i propositionen (bil. 13
s.104). I Sverige har intressenterna ökat sitt bidrag till
standardiseringsorganisationen, vilket också resulterat i att
det statliga allmänna bidraget ökat. Mer än 90 procent av det
arbete som bedrivs via SIS med fackorgan är inriktat på globalt
och europeiskt standardiseringsarbete och mer än 80 procent
gäller områden som har en industriell tillämpning. Genom att EG
använder standardiseringen som ett verktyg i genomförandet av
den inre marknaden har standardiseringen fått en ny och utvidgad
roll, sägs det vidare i propositionen.
Mot bakgrund av utvecklingen inom framför allt europeiskt
standardiseringsarbete, ökat deltagande och förståelse för
standardiseringens strategiska betydelse hos intressenterna samt
slutsatserna från utvärderingen föreslår regeringen nu en
avveckling av det målrelaterade bidraget till standardiseringen.
Detta innebär inte, sägs det, att statens ansvar för säkerhet,
arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd minskas. Det allmänna
bidragets fördelning på olika standardiseringsprojekt har
hittills helt styrts av näringslivets och de övriga
intressenternas prioriteringar. I och med att det målrelaterade
bidraget föreslås bli avvecklat aviserar regeringen att den
senare kommer att föreslå nya fördelningsprinciper för det
allmänna bidraget. Regeringen föreslår ett anslag på 39,3
miljoner kronor till Standardiseringskommissionen.
I två motioner kritiseras regeringen för att den vill avskaffa
det målrelaterade bidraget och i ytterligare två motioner begärs
att regeringen skall lägga fram ett nationellt program för
kvalitetsutveckling.
Riksdagen bör besluta om att 14,9 miljoner kronor av det i
budgetpropositionen föreslagna anslaget till
Standardiseringskommissionen skall användas för ett fortsatt
målrelaterat bidrag, anförs det i motion 1992/93:N225 (s).
Vidare borde riksdagen uttala att det finns ett fortsatt behov
av att konsument- och arbetsmiljörepresentanter ges möjlighet
att delta i det europeiska standardiseringsarbetet. Tack vare
det målrelaterade bidraget har Konsumentverket och
Arbetarskyddsstyrelsen i samverkan med standardiseringen i
Sverige kunnat göra betydande insatser för att hävda krav på
bl.a. leksaker och skyddsutrustning, sägs det i motionen. Detta
är, enligt motionärerna, helt i linje med de riktlinjer för
konsumentmedverkan som finns inom EG. Ett fortsatt stöd i form
av målrelaterat bidrag är helt nödvändigt för att Sverige skall
kunna delta i en öppnad Europamarknad, anser motionärerna.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om hur
arbetstagarnas insyn och möjlighet till påverkan i provnings-
och kontrollsystem liksom i standardiseringsverksamhet skall
kunna förbättras, anförs det i motion 1992/93:N273 (s). Genom
förslaget att avveckla det målrelaterade bidraget till
standardiseringen försämras möjligheterna för såväl
konsumenterna som arbetstagarna att aktivera
standardiseringsprojekt, sägs det i motionen. Sverige går
vidare, genom EES-avtalet, in i ett nytt och annorlunda system
för provning och kontroll av produkter. Löntagarorganisationerna
är inte längre representerade i Styrelsen för teknisk
ackreditering, som har till uppgift att i samråd med berörda
sektorsmyndigheter bedöma organ som kan komma i fråga för
kontrollförfaranden. Motionärerna ser en fara i att insynen i
systemen för provning och kontroll, liksom i
standardiseringsverksamheten, försämras.
Frågan om ett nationellt program för kvalitetsutveckling tas
upp i två motioner -- motionerna 1992/93:N314 (c, m, fp) och
1992/93:N221 (kds).
Regeringen bör omgående ta initiativ till ett nationellt
kvalitetsprojekt för att höja näringslivets konkurrenskraft,
anförs det i den förstnämnda motionen. Projektet borde ledas av
en styrgrupp bestående av representanter för staten,
branschorganisationer och målgruppen små och medelstora företag.
Motionärerna erinrar om att det inom EG och i det kommande
EES-avtalet ställs krav på en harmonisering av regler och
standarder samt olika typer av formella tester, provningar och
typgodkännanden för produkter avsedda för EG:s inre marknad.
I motion 1992/93:N221 (kds) föreslås också att ett nationellt
kvalitetsprogram skall inrättas. Programmet skall syfta till att
många fler företag än för närvarande bedriver praktiskt inriktat
kvalitetsarbete. Kvalitetsprogrammet skall i första hand vara
inriktat på små och medelstora företag. Även i denna motion
hänvisas till utvecklingen inom EG.
Utskottet behandlar först frågan om ett nationellt program
för kvalitetsutveckling och därefter anslagsfrågan.
Inom ramen för ISO (International standardization
organization) har ett kvalitetssystem -- ISO 9000 -- tagits
fram. ISO 9000 är en serie standarder som ger en modell för
företags verksamhetsstyrning med hjälp av kvalitetssystem. ISO
9000 är i korthet en samling kriterier som en kund kan åberopa i
sitt val av leverantörer eller som en leverantör kan utnyttja
för att inför kunden och andra samarbetspartner demonstrera sin
leveransförmåga. Svenska intressenter deltar aktivt i
utvecklingen av ISO 9000 genom den allmänna
standardiseringsgruppen (SIS-STG) vid SIS.
ISO 9000 är numera ett vanligt baskrav när företag i Europa
väljer vilka leverantörer man vill samarbeta med. För att kunna
hävda att ett företag arbetar i enlighet med ISO 9000 krävs att
en rad villkor är uppfyllda. Dessa berör bl.a. företagets
ledning, försäljning, inköp, produktion, leveranser,
organisation och utbildning av de anställda. Standarderna kräver
att leverantören själv skall följa upp sin verksamhetsstyrning
mot kundtillfredsställelse. Detta skall ske genom interna
kvalitetsrevisioner och uppföljningar av ledningen.
Kollektivforskningsinstitutet Institutet för
Kvalitetsutveckling (SIQ) har till syfte att stimulera och
aktivt bidra till en positiv kvalitetsutveckling i alla delar av
det svenska samhället. Institutet bedriver verksamhet inom
områdena information, utbildning samt forskning och utveckling.
Ett nationellt svenskt kvalitetspris har instiftats av
institutet. Det statliga bidraget till institutet, som för
närvarande motsvarar ca 30 procent av kostnaderna, behandlas i
forskningspropositionen. Utskottet behandlar, som tidigare
nämnts, förslag i denna proposition i betänkande 1992/93:NU30.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1992/93:N314 (c, m, fp) och 1992/93:N221 (kds), att det är
viktigt att de svenska företagen inser betydelsen av
kvalitetsutveckling för att upprätthålla och förbättra
konkurrenskraften. Som framgått bedrivs såväl via SIS som inom
SIQ arbete för att främja detta. Något behov av ett särskilt
uttalande av riksdagen kan utskottet inte finna. Motionerna
avstyrks därför.
När det gäller anslaget till Standardiseringskommissionen
bedömer Näringsdepartementet, enligt uppgift, att den ändrade
anslagsmodellen med slopat målrelaterat bidrag inte kommer att
leda till att Konsumentrådet och Arbetsmiljörådet vid SIS
upphör. De fördelningsprinciper som framöver skall tillämpas för
det statliga bidraget till standardiseringen kommer att anges i
regleringsbrevet. Departementet överväger att uppdra åt
Statskontoret att under våren 1993 göra en kartläggning av hur
anslagsmedlen har använts av de nio fackorgan som finns inom
SIS. Resultaten av denna kartläggning skall beaktas vid
utformandet av regleringsbrevet för budgetåret 1993/94.
Utskottet delar bedömningen som görs i budgetpropositionen
att det målrelaterade bidraget bör slopas. Detta kommer inte,
enligt vad utskottet har erfarit, att innebära att konsument-
och arbetstagarrepresentanternas inflytande upphör. Det bör
ankomma på regeringen att på sedvanligt sätt i regleringsbrevet
fastlägga erforderliga fördelningsprinciper för anslaget.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
anslag och avstyrker motionerna 1992/93:N225 (s) och
1992/93:N273 (s).
Övriga anslag
De återstående anslagspunkterna i Näringsdepartementets bilaga
till budgetpropositionen som behandlas i detta betänkande har
inte föranlett några motionsyrkanden. Efter att ha redogjort för
regeringens förslag tar utskottet ställning till dessa i ett
sammanhang.
Det övergripande målet för Styrelsen för teknisk
ackreditering (SWEDAC) är att verka för att den omställning
som det svenska systemet för teknisk kontroll står inför
genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att
eftersträvade säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som
Europaintegrationen ställer tillgodoses, sägs det i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 101). Riktlinjerna för
verksamheten under treårsperioden 1992/93--1994/95 fastställdes
våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20). Medel till
SWEDAC har dock endast beräknats för ett budgetår i taget med
hänvisning till att konsekvenserna av Europaintegrationen på
myndighetens område ännu inte är helt klarlagda.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkt
i det generella rationaliseringskravet på 2 procent och uppgår
till 11,2 miljoner kronor. För uppdragsverksamheten föreslås ett
formellt anslag på 1000 kr och för bidrag till
riksmätplatsverksamheten ett anslag på 8,8 miljoner kronor.
Det övergripande målet för Sprängämnesinspektionens
verksamhet är att förebygga att personer och egendom kommer till
skada vid hantering av brandfarliga och explosiva varor.
Inspektionens verksamhet är avgiftsfinansierad. Hittills har
anslaget därför förts upp med ett formellt anslag på 1000 kr.
I propositionen (bil. 13 s. 97) föreslås att avgifterna i
stället skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och
att motsvarande utgifter skall täckas från ett ramanslag. För
budgetåret 1993/94 föreslås ett anslag på 15,3 miljoner kronor,
med utgångspunkt i det generella rationaliseringskravet om 2
procent.
Anslaget Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
som utgör statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet,
har beräknats till 5,5 miljoner kronor. Detta innebär en
sänkning av anslaget med 1,5 miljoner kronor jämfört med
innevarande budgetår -- en besparing föranledd av det
statsfinansiella läget.
Till de två övriga här aktuella anslagen, Täckande av
förluster vid viss garantigivning m.m. och Avveckling av
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), föreslås
5miljoner kronor resp. ett formellt belopp på 1000 kr.
Utskottet tillstyrker alla de förslag av regeringen som
har redovisats i detta avsnitt.
Särskilda branscher m.m.
I detta avsnitt behandlas motioner om vissa branschspecifika
frågor avseende tjänstesektorn, tekoindustrin och
skogsindustrin. Vidare behandlas motioner om Centrala
hantverksrådet och kommunala varuförsörjningsplaner.
Tjänstesektorn
I motion 1992/93:N238 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om
vikten av studier om tjänstesektorn. Denna sektors betydelse
växer i alla industrialiserade länder, framhålls det. Emellertid
är kunskapen om tjänstesektorn bristfällig. Den långsiktiga
tillväxten i industriländerna kan, enligt motionärerna, beräknas
komma att ske inom tjänstesektorn. De föreslår att ett län utses
till "tjänstelän", där speciella insatser skall göras för att
kartlägga tjänstesektorn och där olika metoder kan prövas för
att utveckla sektorn. Statistiska centralbyråns (SCB:s)
statistik om tjänstesektorn behöver öka i omfattning, tillägger
motionärerna avslutningsvis.
Statistiken om tjänstesektorn har inom SCB:s
nationalräkenskaper utvidgats och förbättrats under senare år.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometerundersökningar
utvidgades fr.o.m. budgetåret 1990/91 till att också omfatta
tjänsteproducerande företag. Enligt regleringsbrevet skall
Konjunkturinstitutet under innevarande budgetår genomföra och
avrapportera en särskild utredning om hur den privata
tjänstesektorn skall belysas.
Tjänsteförbundet, som är en sammanslutning för
tjänsteproducerande företag, bildades i mitten av 1980-talet.
Tjänsteförbundet publicerar löpande s.k. nyhetsbrev om
tjänstesektorn. Förbundet ger också ut särskilda skrifter om
speciella frågor och anordnar seminarier och konferenser.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1992/93:N238 (s).
Proteko
Stiftelsen för det produktionstekniska utbildningscentrumet
för teko (Proteko) i Borås bildades år 1986 och har till uppgift
att på affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen
utbildning och rådgivning. Staten bidrog under budgetåren
1986/87 och 1987/88 med totalt 7 miljoner kronor till
uppbyggnaden.
Staten har t.o.m. budgetåret 1991/92 löpande lämnat bidrag
till Protekos verksamhet via anslaget för industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin. Detta anslag upphörde i och med
utgången av budgetåret 1991/92.
Riksdagen bör tillse att Proteko tillförsäkras ett årligt
verksamhetsstöd fr.o.m. nästa budgetår genom att resurser
omfördelas från bl.a. arbetsmarknadsmedel och resurser för
teknisk forskning, anförs det i motion 1992/93:N223 (fp). Det
är, enligt motionären, av stor betydelse för de små och
medelstora företagen och därmed också för Sjuhäradsbygden att
verksamheten vid Proteko kan vidareutvecklas. Protekos
betydelsefulla roll motiverar en satsning också från statens
sida utöver vad som kan tillföras direkt från andra
uppdragsgivare, anser motionären.
Riksdagen har under senare år avslagit liknande
motionsyrkanden (fp) om särskilt stöd till Proteko. Vid det
senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20), anförde
utskottet (enhälligt) att det inte ansåg att det är befogat att
statliga medel särskilt avsätts till Proteko och att det borde
ankomma på NUTEK att inom givna ramar för olika anslag göra de
avvägningar som krävs.
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren
1992 och avstyrker motion 1992/93:N223 (fp).
Mönsterås bruk
Riksdagen bör uttala sig för att regeringen skall vidta
åtgärder så att förutsättningar för en utbyggnad av Mönsterås
bruk kan skapas, anförs det i motion 1992/93:N216 (s). Kalmar
län och Sverige behöver nu en politik som ökar investeringarna
och tillväxten i industrin, sägs det i motionen. En utbyggnad av
Mönsterås bruk, som är kostnadsberäknad till drygt 4 miljarder
kronor, skulle vara en aktiv åtgärd för att öka
industrisysselsättningen samt skogsbruks- och
transportverksamheten. Det finns, enligt motionärerna,
huvudsakligen två skäl till utbyggnaden -- tillväxten i de
sydsvenska skogarna och stigande papperskonsumtion.
Enligt utskottets mening är det inte en sak för riksdagen
att agera i den typ av konkreta investeringsprojekt som det här
är fråga om. Motion 1992/93:N216 (s) avstyrks därmed.
Centrala hantverksrådet
Med tanke på det bistra arbetsmarknadsläget och den bristande
kvalitetsmedvetenheten hos allmänheten bör hantverksfrågornas
ställning stärkas, sägs det i motion 1992/93:N247 (m). Som ett
led i detta föreslår motionären att statens stöd till Centrala
hantverksrådet permanentas så att rådet ges möjlighet att med
kraft och uthållighet kunna bearbeta myndigheter,
organisationer, branscher, arbetsförmedlingar, skolor m.fl.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen
Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift
att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet
samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och
produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för
information om olika hantverksutbildningar.
Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden om
Centrala hantverksrådet motsvarande det nu aktuella. Vid det
senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20 s. 69),
konstaterade utskottet (enhälligt) att det inte såg något behov
för riksdagen att göra ett uttalande av den typ som begärdes.
Det redovisades också att NUTEK för budgetåret 1991/92 bidrog
med högst 1,9 miljoner kronor till Centrala hantverksrådet. För
övriga projekt inom hantverksområdet hade NUTEK avsatt högst 1,6
miljoner kronor.
För innevarande budgetår bidrar NUTEK med 500000 kronor till
Centrala hantverksrådet via anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. under
Kulturdepartementets huvudtitel. Hantverksfrågorna överfördes
den 1 december 1991 från Näringsdepartementets till
Kulturdepartementets verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger
dock kvar inom näringsutskottets beredningsområde.
I Kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition
(bil. 12 s. 40) har under det aktuella anslaget -- Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) -- tagits
upp 500000 kronor under anslagsposten Information, utveckling
m.m. för hantverkare. Enligt uppgift är anslagsposten avsedd för
stöd till Centrala hantverksrådet.
Utskottet ser, liksom våren 1992, inget behov för
riksdagen att göra ett uttalande om Centrala hantverksrådet av
den typ som begärs i motion 1992/93:N247 (m). Motionen avstyrks.
Kommunala varuförsörjningsplaner
Kommunerna bör åläggas att upprätta obligatoriska
varuförsörjningsplaner med riktlinjer för handelns struktur,
anförs det i motion 1992/93:N201 (s). Den förskjutning av
handeln från stadskärnor till externt belägna stormarknader som
ägt rum på många håll i landet har medfört en utarmning av
cityhandeln och stadskärnorna och en försämrad service för
kommuninvånarna, sägs det i motionen. För att komma till rätta
med dessa problem krävs det, enligt motionärerna, en betydligt
bättre planering än för närvarande av handel och annan service i
kommunerna. Dessa borde därför åläggas att inom ramen för en
total serviceplanering upprätta varuförsörjningsplaner med viss
regelbundenhet.
Kommunala varuförsörjningsplaner avser normalt dagligvaror och
drivmedel och bygger bl.a. på beräkningar av konsumtionsunderlag
och uppgifter om butikernas antal, lokalisering och omsättning.
Det finns inget lagstadgat krav på upprättande av
varuförsörjningsplaner, men det finns indirekta kopplingar till
vissa författningar. Enligt förordningen (1990:643) om
glesbygdsstöd kan kommuner som bekostar hemsändning av
dagligvaror till konsumenter i glesbygd erhålla bidrag härför
från staten. En förutsättning för statligt stöd är att kommunen
har ett underlag som medger bedömning av stödbehovet. En annan
koppling finns i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning. I
dess förarbeten sades (prop. 1990/91:17 s. 25) att den
tillfälliga handeln i vissa fall kan utgöra ett hot mot
konsumenternas långsiktiga intresse av tillgång till en god
kommersiell service. I propositionen underströks vikten av att
den kommunala nämnd som skall lämna tillstånd till tillfällig
försäljning har tillgång till ett tillfredsställande underlag,
och i det sammanhanget nämndes kommunala varuförsörjningsplaner.
Riksdagen beslöt våren 1992 om en ändring i plan- och
bygglagen (1987:10) (PBL) med syfte att skapa bättre
förutsättningar än tidigare regler gav för en effektiv
konkurrens inom handeln (prop. 1991/92:51, bet. BoU10). Genom
lagändringen har kommunerna inte längre möjlighet att i
detaljplan precisera handelsändamålet till en viss typ av
handel. Den tidigare möjligheten att i detaljplan särskilt
reglera detaljhandel med livsmedel och med skrymmande varor
försvann därmed. Näringsutskottet stödde lagändringen i sitt
yttrande (1991/92:NU4y) till bostadsutskottet.
Socialdemokraternas företrädare i utskottet avvisade förslaget i
en avvikande mening, i vilken även Vänsterpartiets företrädare
instämde. Den avvikande meningen följdes upp i en reservation i
bostadsutskottet.
Konsumentverket har utarbetat en vägledning för kommunernas
arbete med varuförsörjningsplaner. En undersökning av detta
arbete gjordes år 1990. Enligt en uppdatering i juni 1992 har
236 av landets kommuner vid någon tidpunkt fastställt en
varuförsörjningsplan. Av planerna var 69 procent fastställda år
1985 eller tidigare.
Ett identiskt motionsyrkande som det nu aktuella från samma
motionärer avslogs hösten 1992. Utskottet konstaterade (bet.
1992/93:NU3) att gällande lagstiftning inte ställer något krav
på att kommunerna skall upprätta varuförsörjningsplaner, men att
flertalet kommuner har sådana planer. Utskottet ansåg
(enhälligt) att det inte fanns skäl för någon reglering.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en
annan ståndpunkt än vad som gjordes hösten 1992. Motion
1992/93:N201 (s) avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17
och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251,
1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i
ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1, 1992/93:N316
yrkandena 1--3 och 8 och 1992/93:N317 yrkande 1,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
Småföretagsutveckling
2. beträffande bibehållande av utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N249, 1992/93:N281
yrkande 8, 1992/93:N285, 1992/93:N316 yrkande 12, 1992/93:N317
yrkande 2, 1992/93:N318 yrkande 2 och 1992/93:A410 yrkande 11,
res. 3 (s)
3. beträffande utvecklingsfondernas inbetalningar till
staten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:N222,
1992/93:N234 och 1992/93:N241 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen avslår motion 1992/93:N281 yrkande 9,
res. 4 (s)
5. beträffande nyföretagarlånen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i
ifrågavarande del, 1992/93:N261, 1992/93:N265 yrkande 1 i
ifrågavarande del och 1992/93:N271 i ifrågavarande del,
res. 5 (s)
6. beträffande riskkapitalbolagens verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i
ifrågavarande del och 1992/93:N244,
7. beträffande rekonstruktionslån
att riksdagen avslår motion 1992/93:N239,
8. beträffande formerna för stöd till småföretag
att riksdagen avslår motion 1992/93:N242,
9. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i
ifrågavarande del, 1992/93:A810 yrkandena 12 och 13 och
1992/93:A811 yrkandena 19 och 20,
res. 6 (s)
10. beträffande nätverk för småföretag
att riksdagen avslår motion 1992/93:N316 yrkande 13,
res. 7 (s) - motiv.
men (v) - delvis
11. beträffande stöd till Svenska uppfinnareföreningen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N220 yrkande 2 och
1992/93:N316 yrkande 7 i ifrågavarande del,
12. beträffande inrättande av en innovationsfond
att riksdagen avslår motion 1992/93:N280 yrkande 1,
13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N220 yrkande
1 och 1992/93:N230, med anledning av motion 1992/93:N280
yrkandena 2 och 4 och med avslag på motionerna 1992/93:N281
yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i
ifrågavarande del, 1992/93:N307 och 1992/93:N316 yrkande 7 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 8 (s)
men (v) - delvis
14. beträffande verkstadstekniska delegationen
(VT-delegationen)
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i
ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del,
1992/93:N302 och 1992/93:N316 yrkande 17,
res. 9 (s)
15. beträffande stöd till underleverantörer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i
ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del
och 1992/93:N316 yrkande 10,
res. 10 (s)
men. (v) - delvis
16. beträffande utvecklingsarbete för kunskapsspridning om
tillväxtföretag
att riksdagen avslår motion 1992/93:N317 yrkandena 4 och 5,
res. 11 (s)
17. beträffande företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1992/93:N215,
18. beträffande regional samverkan
att riksdagen
a) avslår motion 1992/93:N304 (Västsverige),
b) avslår motion 1992/93:A426 yrkande 4 (Hallands län),
c) avslår motion 1992/93:N291 (Uddevallaregionen),
d) avslår motion 1992/93:N255 yrkande 1 (Skåne),
19. beträffande BIC-center i Uddevalla
att riksdagen avslår motion 1992/93:N245,
21. beträffande lokala utvecklingscentra
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub613 yrkande 4,
22. beträffande utbildningsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N246 och 1992/93:N308,
23. beträffande design
att riksdagen avslår motion 1992/93:N237,
res. 13 (s) - motiv.
24. beträffande egenföretagares borgensåtaganden
att riksdagen avslår motion 1992/93:N253,
25. beträffande utredning om företagare
att riksdagen avslår motion 1992/93:N203,
26. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B 5 och med avslag på motionerna 1992/93:N281 yrkande
10 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande
del och 1992/93:N316 yrkande 16 till Småföretagsutveckling
för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 170000000kr,
res. 14 (s)
men. (v) - delvis
27. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100
bilaga14 punkt F 2 och med avslag på motionerna 1992/93:N209,
1992/93:N210, 1992/93:N211, 1992/93:N248, 1992/93:N265 yrkandena
1 och 2, det förstnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N268,
1992/93:N269, 1992/93:N271 i ifrågavarande del, 1992/93:N281
yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N294 och 1992/93:N316
yrkande 9 till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 4500000kr,
res. 15 (s)
Vissa anslag
28. beträffande Näringsdepartementet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt A 1 till Näringsdepartementet för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
51711000kr,
29. beträffande utredningar m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt A 3 till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
18000000kr,
30. beträffande industriråd/industriattaché
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt A 2 till Industriråd/industriattaché för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
1335000kr,
31. beträffande avgifter till vissa internationella
organisationer
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt A 4 till Avgifter till vissa internationella
organisationer för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 4638000kr,
32. beträffande NUTEK
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkterna B1 och B 2
dels godkänner de övergripande mål för verksamhetsområdena
inom Närings- och teknikutvecklingsverkets ansvarsområden som
anges i propositionen,
dels till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 172200000kr,
dels till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 7500000kr,
33. beträffande stöd till varvsindustrin, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B 8 och med avslag på motionerna 1992/93:N224 och
1992/93:N290 till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 100000000kr,
res. 16 (s)
34. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt C1 till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr,
35. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt C2 till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för
budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr,
36. beträffande ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt C3 till Ersättning för extra kostnader för
förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
55000000kr,
37. beträffande Konkurrensverket
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt D2
dels godkänner att den övergripande målsättningen inom
Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad
som anges i propositionen,
dels till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
62000000kr,
38. beträffande avvecklingskostnader för NO och SPK
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt D3 till Särskilda avvecklingskostnader för
Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och
konkurrensverk för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
39. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt F 3 och med bifall till motion 1992/93:N301 yrkande 2 i
frågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
35630000 kr,
res. 17 (m, fp, c, kds)
40. beträffande nationellt program för kvalitetsutveckling
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N221 och 1992/93:N314,
41. beträffande Standardiseringskommissionen
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt G7 och med avslag på motionerna 1992/93:N225 och
1992/93:N273 till Bidrag till Standardiseringskommissionen
för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
anslag på 39328000kr,
res. 18 (s)
42. beträffande Styrelsen för teknisk ackreditering
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkterna G4--G6
a) till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 11150000kr,
b) till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000kr,
c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till
riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 8800000kr,
43. beträffande Sprängämnesinspektionen
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt G1
dels godkänner att avgifterna som tas ut för
Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel
på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från
ramanslaget,
dels till Sprängämnesinspektionen för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
15275000kr,
44. beträffande Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt F8 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
anslag på 5520000kr,
45. beträffande täckande av förluster vid viss
garantigivning
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100
bilaga13 punkt B 7 till Täckande av förluster vid viss
garantigivning för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 5000000kr,
46. beträffande avveckling av Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B 10 till Avveckling av Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
Särskilda branscher m.m.
47. beträffande tjänstesektorn
att riksdagen avslår motion 1992/93:N238,
48. beträffande Proteko
att riksdagen avslår motion 1992/93:N223,
49. beträffande Mönsterås bruk
att riksdagen avslår motion 1992/93:N216,
50. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen avslår motion 1992/93:N247,
51. beträffande kommunala varuförsörjningsplaner
att riksdagen avslår motion 1992/93:N201.
Stockholm den 30 mars 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Kjell
Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo
Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Roland Lében (kds), Hans
Stenberg (s) och Christer Eirefelt (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.19 med "Utskottets inställning" och slutar på s.20 med
"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Den moderatledda regeringens näringspolitik karaktäriseras av
en strävan att -- av ideologiska skäl -- minimera de statliga
insatserna. Den näringspolitik som förordas i de
socialdemokratiska parti- och kommittémotionerna 1992/93:N281
och 1992/93:N301 liksom i motion 1992/93:N317 (s) innebär i
stället att staten ges en mer aktiv roll.
För att komma till rätta med den industrikris som Sverige nu
står inför krävs, enligt utskottets mening, näringspolitiska
insatser på bred front och med olika tidsperspektiv.
Näringspolitiken måste underlätta strukturomvandling och ge stöd
till förbättrad konkurrensförmåga genom insatser som lyfter
utbildningsnivån inom industrin, höjer nivån på forskning och
utveckling, förbättrar kommunikationer m.m.
Näringspolitiken måste ges högsta prioritet och andra
politikområden måste inordnas under denna, anser utskottet.
Näringspolitiken måste också bedrivas på ett sådant sätt att
miljöhänsyn beaktas. Om så inte görs kommer
tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt.
Statens två huvudfunktioner inom näringspolitiken är, enligt
utskottets mening, dels att ange allmänna regler och
förutsättningar, dels att utöva en mer aktiv roll. Till skillnad
från regeringen anser utskottet att selektiva insatser inom
näringspolitiken ibland är nödvändiga. Sådana insatser kan
behöva riktas till småföretagen eller till företag i vissa
regioner. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens
utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder,
varav bristen på kapital är ett av de största hindren.
Riksdagen bör anmoda regeringen att i samband med
kompletteringspropositionen återkomma med ett förslag till ett
samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag.
Programmet bör ha ett Europaperspektiv i två avseenden -- dels
bör en samordning ske med EG:s näringspolitik, dels bör
programmet innehålla förslag om stöd och stimulans till små och
medelstora företag att komma ut på Europamarknaden.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:N281
(s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N317 (s) i nu aktuella delar.
Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281
yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del,
1992/93:N301 yrkande 1 och 1992/93:N317 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17 och 31,
1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251,
1992/93:N264 och 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.19 med "Utskottets inställning" och slutar på s.20 med
"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i
motion 1992/93:Fi211 (nyd) -- bör riksdagen uttala sig för att
åtgärder måste vidtas för att förbättra småföretagarklimatet.
Det är småföretagen som kan förväntas svara för tillskapandet av
nya arbetstillfällen. För att åstadkomma en ökad sysselsättning
hos de små och medelstora företagen krävs det, enligt utskottets
mening, statliga insatser och ändrade arbetsrättsregler.
Ytterligare ett område där det erfordras snara åtgärder är
småföretagens möjligheter att göra sig gällande på EG-marknaden.
För att bryta den pågående avindustrialiseringen i Sverige
krävs det vidare, menar utskottet, åtgärder för att stimulera
utländska företag att öka sina investeringar i Sverige och
åtgärder för att åstadkomma en ökning av investeringarna i
tillverkningsindustrin. De insatser inom ramen för Invest in
Sweden-projektet som regeringen föreslår är, enligt utskottets
uppfattning, inte tillräckliga.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med
förslag till åtgärder enligt vad som nu angivits. Därmed blir
motion 1992/93:Fi211 (nyd) tillgodosedd i berörda delar. Övriga
här aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi211 yrkandena
7, 17 och 31 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo675 yrkande
1, 1992/93:N240, 1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281
yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del,
1992/93:N301 yrkande 1, 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 och
1992/93:N317 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Bibehållande av utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet (mom.2)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här aktuella
motionerna, att utvecklingsfonderna utgör en viktig regional
resurs som måste bevaras. Detta är särskilt angeläget i den
situation som för närvarande råder på riskkapitalmarknaden, där
de små och medelstora företagen möter stora problem.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att i
tilläggsdirektiv till utredningen om utvecklingsfonderna ange
att en utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att
fonderna skall finnas kvar. Med detta blir motionerna
1992/93:N281 (s), 1992/93:N317 (s), 1992/93:N316 (v) och
1992/93:N285 (c) helt tillgodosedda i berörda delar. De övriga
här aktuella motionsyrkandena blir genom ett sådant uttalande
delvis tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande bibehållande av utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 8,
1992/93:N285, 1992/93:N316 yrkande 12 och 1992/93:N317 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1992/93:N249, 1992/93:N318
yrkande 2 och 1992/93:A410 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. AP-fondens placeringsrätt (mom.4)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som
börjar med "Utskottet intar" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N281 (s) -- att problemen för de små och medelstora
företagen att erhålla uthållig försörjning med riskkapital nu är
av sådan art att det krävs kraftfulla åtgärder. En sådan åtgärd
skulle kunna vara att utöka AP-fondens placeringsrätt så att
medel kan placeras i aktier i små och medelstora företag.
Regeringen bör lägga fram förslag med denna inriktning. Med
det anförda tillstyrker utskottet motion 1992/93:N281 (s) i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Nyföretagarlånen (mom.5)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.32 som
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "det sagda"
bort ha följande lydelse:
Regeringens beslut att utvecklingsfonderna skall ha möjlighet
att lämna lån till alla kategorier av företag, dvs. också till
ekonomiska föreningar, innebär ett steg i rätt riktning. Detta
räcker dock inte enligt utskottets mening. Som anförs i de här
aktuella motionerna är det mycket viktigt att konkurrensneutrala
och likvärdiga regler skapas, så att inte ekonomiska föreningar
och kooperativa företag ges sämre förutsättningar att verka än
företag i aktiebolagsform. Att statsmakterna genom utformning av
ett regelsystem -- t.ex. i fråga om det nu aktuella systemet för
nyföretagarlån hos Industri- och nyföretagarfonden -- skulle
försöka åstadkomma en styrning bort från den kooperativa
företagsformen kan utskottet inte acceptera.
Regeringen bör tillse att reglerna för Industri- och
nyföretagarfondens nyföretagarlån ändras så att dessa även skall
kunna lämnas till ekonomiska föreningar och kooperativa företag.
Därmed blir motionerna 1992/93:N261 (s), 1992/93:N265 (s),
1992/93:N271 (s) och 1992/93:Jo253 (c) tillgodosedda i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande nyföretagarlånen
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo253
yrkande 5 i ifrågavarande del, 1992/93:N261, 1992/93:N265
yrkande 1 i ifrågavarande del och 1992/93:N271 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
6. Stöd till kvinnors företagande (mom.9)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.35 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N281 (s), att möjligheten för kvinnor att starta företag
bör uppmärksammas. I utvecklingsfondernas verksamhet för
nyföretagande bör härvidlag mer uppmärksammas de svårigheter som
många kvinnor upplever när det gäller att starta och driva
företag.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet här har anfört. Med ett sådant uttalande blir
motion 1992/93:N281 (s) tillgodosedd i berörd del. Även motion
1992/93:A801 (s) blir i huvudsak tillgodosedd såvitt här är i
fråga. Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka de nu
aktuella yrkandena i motion 1992/93:A811 (c).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 10 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:A810
yrkandena 12 och 13 och med avslag på motion 1992/93:A811
yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
7. Nätverk för småföretag (mom.10, motiveringen)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.36 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks
alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är mycket angeläget att bistå de små
och medelstora företagen på olika sätt för att de skall kunna
konkurrera på den europeiska marknaden. Detta ingår som en del
av det näringspolitiska program som utskottet tidigare har
uttalat sig för. En samordning måste därvid ske med EG:s
näringspolitik. Inom EG bedrivs, som tidigare nämnts, till
skillnad från Sverige en aktiv näringspolitik, som bl.a.
innehåller satsningar på olika branschprogram. Mot bakgrund av
det sagda finns det inget behov av ett uttalande av riksdagen av
den typ som föreslås i motion 1992/93:N316 (v). Motionen
avstyrks således i aktuell del.
8. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.13)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.40 med "Att underlätta" och slutar på s.41 med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med
vad som krävs i motion 1992/93:N281 (s), att staten bör bedriva
en mer aktiv näringspolitik än vad som för närvarande är fallet.
Detta gäller också i fråga om uppfinnarverksamheten. I dagens
läge är enligt utskottets mening stöd till uppfinnings- och
innovationsverksamhet en av de viktigaste åtgärderna för att
åstadkomma en produktförnyelse.
Inom ramen för det samlade näringspolitiska program om ca 500
miljoner kronor, som har föreslagits tidigare, föreslår
utskottet att 10 miljoner kronor skall avsättas för stöd till
uppfinnare. Detta skall ske via anslaget Småföretagsutveckling
som disponeras av NUTEK. Medlen skall kunna beviljas för att ett
begränsat antal uppfinnare skall kunna ges ett grundstöd, en
"uppfinnarlön", under en viss tid. Stödet bör fördelas och
administreras av NUTEK i samråd med Uppfinnareföreningen. En
aktiv uppföljning och krav på motprestation bör ingå i villkoren
för stöd.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att i motion
1992/93:Ub128 (s) med anledning av forskningspropositionen
lämnas förslag om att ytterligare 10 miljoner kronor skall
tillföras den ovan föreslagna verksamheten. I motionen föreslås
också att 30 miljoner kronor skall avsättas för teknikbaserad
affärsutveckling. Därigenom skulle möjligheter ges till att öka
insatserna för tidig s.k. såddfinansiering, teknikupphandling
och förstärkta produktråd i samarbete med utvecklingsfonderna.
Dessa förslag kommer utskottet att behandla senare under våren
1993 i betänkande 1992/93:NU30.
Med ett beslut av riksdagen i enlighet med vad som här har
angivits blir motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s)
tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1992/93:N316 (v) blir
delvis tillgodosedd såvitt nu är i fråga. Övriga här aktuella
yrkanden i motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds),
1992/93:N280 (nyd) och 1992/93:N307 (fp, c) avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 10 i
ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande
del, med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N220
yrkande 1, 1992/93:N230, 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och
1992/93:N307 till Småföretagsutveckling för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 10000000 kr utöver vad riksdagen senare under moment 26
kommer att anvisa och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Det arbete som har bedrivits av VT-delegationen har varit
framgångsrikt. VT-delegationen är ett bra exempel på hur staten
med små resurser kan stimulera små och medelstora företag att
höja sin tekniknivå. Som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s),
1992/93:N301 (s), 1992/93:N302 (s) och 1992/93:N316 (v) bör
därför VT-delegationen återinrättas. Regeringen bör ta
erforderliga initiativ i enlighet härmed. Riksdagen bör för
ändamålet anvisa 50 miljoner kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet de aktuella motionerna i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande verkstadstekniska delegationen
(VT-delegationen)
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande
11 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande
del, 1992/93:N302 och 1992/93:N316 yrkande 17 till
VT-delegationen för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr
och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
10. Stöd till underleverantörer (mom.15)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som
börjar med "Samma resonemang" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Stöd till underleverantörer är ytterligare ett exempel på
insatser som bör ingå i en aktiv näringspolitik av det slag som
utskottet förordar. Ett sådant branschprogram skulle vara en
aktiv insats i syfte att underlätta den strukturomvandling av
svensk ekonomi som är nödvändig. Riksdagen bör således, i likhet
med vad som förordas i motionerna 1992/93:N281 (s) och
1992/93:N301 (s), hemställa att regeringen utarbetar ett program
för underleverantörer. För detta ändamål föreslår utskottet att
30 miljoner kronor skall anvisas.
Med ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda motionerna
tillgodosedda i berörda delar. Därigenom skulle även det berörda
yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) bli i sak tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande stöd till underleverantörer
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande
11 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1992/93:N316
yrkande 10 till Stöd till underleverantörer för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 30000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
11. Utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag
(mom.16)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.42 med "Enligt utskottets" och slutar på s.43 med
"berörd del" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör -- som föreslås i motion 1992/93:N317 (s) --
anmoda regeringen att initiera ett utvecklingsarbete där
erfarenheterna från tillväxtföretag skall spridas till andra
företag. Med ett sådant uttalande skulle man kunna utnyttja det
goda exemplets makt.
Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet
här har anfört. Med ett sådant uttalande skulle den nu aktuella
motionen bli tillgodosedd i berörd del. Däremot är utskottet
inte berett att, som också föreslås i motionen, förorda att
särskilda insatser skall göras i Södermanlands län.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande utvecklingsarbete för kunskapsspridning om
tillväxtföretag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N317 yrkande 4
och med avslag på motion 1992/93:N317 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Idécentra (mom.20)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.44 med "Enligt utskottets" och slutar på s.45 med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N267 (nyd), anmoda regeringen att låta utreda
förutsättningarna för en satsning på s.k. idécentra på flera
platser i landet. I den ekonomiska situation som Sverige för
närvarande befinner sig i måste alla ansträngningar göras för
att utveckla företagsamheten. Med det anförda tillstyrker
utskottet motionen.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande idécentra
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N267 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Design (mom.23, motiveringen)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.46 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion
1992/93:N237 (s)" bort ha följande lydelse:
I det följande föreslås ett ökat anslag till
småföretagsutveckling. Det utökade anslaget skall bl.a. användas
för ökade insatser inom industridesignområdet. Utskottet anser
dock inte att riksdagen skall gå in och detaljstyra anslagsmedel
på det sätt som föreslås i motion 1992/93:N237 (s). Det bör i
stället ankomma på NUTEK att, inom ramen för de riktlinjer som
statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar. Med
detta avstyrker utskottet den aktuella motionen.
14. Småföretagsutveckling (mom.26)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.48 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med
vad som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301
(s), att näringspolitiken bör bedrivas på ett mer aktivt sätt.
Regeringen bör således senast i samband med
kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med ett
samlat näringspolitiskt program inom en total kostnadsram på 500
miljoner kronor.
Som en del av detta program föreslår utskottet redan nu att
det till anslaget till småföretagsutveckling anvisas 105
miljoner kronor utöver regeringens förslag -- eller totalt 275
miljoner kronor -- för nästa budgetår. Ökningen av anslaget
skall möjliggöra stöd och stimulans till små och medelstora
företag i deras strävanden att komma ut på Europamarknaden.
Vidare skall det ökade anslaget användas för att finansiera
åtgärder för kompetensutveckling, främjande av design,
teknikspridning via de tidigare nämnda produktråden,
nyetebleringsinsatser m.m.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om de övriga delar av
det av utskottet förordade näringspolitiska programmet på totalt
500 miljoner kronor som också de har betydelse för de små
företagens utveckling. I det föregående har föreslagits att 10
miljoner kronor särskilt skall anvisas för stöd till uppfinnare
och innovatörer utöver vad som här har föreslagits till anslaget
Småföretagsutveckling. Vidare har i det föregående föreslagits
att riksdagen till VT-delegationen resp. för stöd till
underleverantörer skall anvisa 50 miljoner kronor resp. 30
miljoner kronor. I det följande kommer det att föreslås att 5
miljoner kronor utöver regeringens förslag skall anvisas till
Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Utskottet
kommer vidare i betänkande 1992/93:NU26 om mineralförsörjning
att föreslå att 100 miljoner kronor avsätts för prospektering.
Slutligen kommer utskottet i betänkande 1992/93:NU30 om
forskning att föreslå att 200 miljoner kronor utöver regeringens
förslag avsätts till teknisk forskning och utveckling med
inriktning mot små och medelstora företag, varav 100 miljoner
kronor avser insatser inom träforskningen.
Utskottet föreslår sålunda här att 105 miljoner kronor utöver
regeringens förslag anslås till småföretagsutveckling. Därmed
blir motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s) helt
tillgodosedda i berörda delar; motionerna tillstyrks av
utskottet i aktuella delar. Även det aktuella yrkandet i motion
1992/93:N316 (v) blir väsentligen tillgodosett genom ett sådant
beslut av riksdagen som utskottet förordar.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B 5, med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande 10
i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande
del och med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 16 till
Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 275000000 kr.
15. Stöd till kooperativ utveckling (mom.27)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.52 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa
företagsformen som ligger till grund för samtliga här aktuella
motioner. Inte minst i dagens ekonomiska situation med ökande
arbetslöshet kan den kooperativa företagsformen vara ett
alternativ till andra typer av företag. Detta gäller t.ex. vid
förnyelsen och omvandlingen av den offentliga sektorn -- framför
allt inom vård- och omsorgsområdet -- för verksamheter i t.ex.
glesbygden, inom nya tjänstesektorer och inom hantverksområdet.
Denna utveckling ställer krav på att lagstiftning och andra
stödåtgärder anpassas till de särskilda villkor som gäller för
kooperativ verksamhet. Det är, som tidigare anförts, helt
oacceptabelt om statsmakterna genom utformning av regelsystem
som missgynnar den kooperativa företagsformen åstadkommer en
styrning bort från denna företagsform. Riksdagen bör genom ett
uttalande till regeringen klarlägga att de kooperativa företagen
skall behandlas likvärdigt med andra företag.
De förslag som Nykoop-företagsutredningen lade fram våren 1991
kräver i flera fall ett fortsatt berednings- och
utvecklingsarbete. Regeringen bör i en samlad redogörelse till
riksdagen redovisa vilka åtgärder som planeras för att utveckla
det kooperativa nyföretagandet.
Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd.
Därmed blir flertalet av de här angivna motionerna i sak
tillgodosedda. De motioner som tar upp anslagsfrågor --
motionerna 1992/93:N294 (s), 1992/93:N269 (s) och 1992/93:N211
(c, kds) -- avstyrks av utskottet i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
14 punkt F 2 och motionerna 1992/93:N209, 1992/93:N210,
1992/93:N248, 1992/93:N265 yrkandena 1 och 2, det förstnämnda i
ifrågavarande del, 1992/93:N268, 1992/93:N271 i ifrågavarande
del, 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N294
yrkandena 1 och 2 och 1992/93:N316 yrkande 9 och med avslag på
motionerna 1992/93:N211, 1992/93:N269 och 1992/93:N294 yrkande
3
dels till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 4500000 kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
16. Stöd till varvsindustrin, m.m. (mom.33)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.55 som börjar med "Utskottet anser" och slutar på s.56
med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290 (s), att riksdagen bör anmoda
regeringen att tillse att den svenska varvsindustrin får
konkurrensvillkor som är likvärdiga med vad som gäller för
varvsindustrin i andra länder. Enligt utskottets mening räcker
det inte med att -- som näringsminister Per Westerberg uttalade
i december 1992 -- regeringen noga följer utvecklingen. Under år
1993 utgår stöd till varvsindustrin i Sveriges viktigaste
konkurrentländer. Det är vidare mycket sannolikt att beslut
kommer att tas om förlängning av detta stöd. Möjligheterna för
varvsindustriföretagen att hos EKN ansöka om kreditgarantier
medför inte, enligt utskottets mening, att de svenska företagen
erhåller villkor som är likvärdiga med dem som gäller för
motsvarande företag i konkurrentländerna.
Med det anförda blir de aktuella motionerna i sak
tillgodosedda. Utskottet tillstyrker samtidigt förslaget till
anslag till räntestöd m.m. till varvsindustrin.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande stöd till varvsindustrin, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B 8 och motionerna 1992/93:N224 yrkande 1 och
1992/93:N290 och med anledning av motion 1992/93:N224 yrkande 2
till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret
1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
100000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),
Karin Falkmer (m), Olle Lindström (m), Roland Lében (kds) och
Christer Eirefelt (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att den verksamhet som STATT bedriver har stor
betydelse för att information om den tekniska utvecklingen i
andra delar av världen sprids till de svenska företagen.
Särskilt betydelsefullt anser utskottet detta vara för de små
och medelstora företagen som ofta saknar möjlighet att på annat
sätt söka tillgång till relevant teknisk information.
Trots detta bör det vara möjligt att för nästa budgetår göra
en neddragning av anslaget till STATT med 5 miljoner kronor;
detta med hänvisning till det statsfinansiella läget. I detta
sammanhang noterar utskottet att STATT enligt vad utskottet har
erfarit förfogar över fonderade medel på i storleksordningen ca
16 miljoner kronor, fördelade ungefär lika på en
dispositionsfond och en kapitalfond. Vidare bör ett visst
rationaliseringskrav kunna ställas även på STATT liksom på andra
verksamheter. Utskottet utgår mot denna bakgrund ifrån att STATT
skall kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet under det
kommande budgetåret i ungefär samma omfattning som under
innevarande budgetår.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
anslag och avstyrker motion 1992/93:N301 (s) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande
lydelse:
39. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt F3 och med avslag på motion 1992/93:N301 yrkande 2 i
ifrågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
30630000kr.
18. Standardiseringskommissionen (mom.41)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och
1992/93:N273 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s), att det är viktigt att
slå vakt om konsument- och arbetstagarrepresentanternas
deltagande i standardiseringsarbete och i provnings- och
kontrollverksamhet. Argumentationen i budgetpropositionen för
att det målrelaterade bidraget till standardiseringen skall
slopas eftersom intresset för standardisering har ökat
förefaller ologisk enligt utskottets mening.
Det målrelaterade bidragets betydelse för att konsument- och
arbetstagarrepresentanternas inflytande i
standardiseringsarbetet skall kunna tillvaratas har tydligt
framkommit genom uppvaktningar och skrivelser från SIS styrelse,
Konsumentrådet vid SIS och Konsumentverket.
Standardiseringen är nu ett viktigt inslag i Europapolitiken.
Av detta skäl är det nödvändigt att svenska intressenter aktivt
kan delta i standardiseringsarbetet, så att svenska intressen
inom dessa områden kan bevakas och tillvaratas.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i ett uttalande
till regeringen påtala behovet av deltagande av konsument- och
arbetstagarrepresentanter i standardiseringsarbetet och i
provnings- och kontrollverksamheten. Vidare bör riksdagen
besluta att 14,9 miljoner kronor av det av regeringen föreslagna
anslaget på 39,3 miljoner kronor skall avsättas till nya
uppgifter och projekt i det europeiska standardiseringsarbetet
inom säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd, miljöskydd och yttre
miljö. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir motionerna
1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s) tillgodosedda; dessa
tillstyrks sålunda av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande Standardiseringskommissionen
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt G 7 och med bifall till motionerna 1992/93:N225 och
1992/93:N273 till Bidrag till Standardiseringskommissionen
för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
anslag på 39328000 kr och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.13)
Bengt Dalström (nyd) anför:
Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet delar Ny
demokratis uppfattning, i enlighet med vad som anförs i motion
1992/93:N280 (nyd), om behovet av ett bättre organiserat och
ekonomiskt förstärkt stöd till uppfinnare. Utskottets förslag
att riksdagen skall hemställa att regeringen utreder och lägger
fram förslag till åtgärder i detta syfte är ett steg i rätt
riktning. Enligt min mening borde utskottet dock ha gått längre
och angivit vissa direktiv för utredningsarbetet i fråga om
åtgärdernas genomförande och omfattning.
Jag delar utskottets uppfattning att de befintliga
produktråden i utvecklingsfonderna kan utgöra stommen i ett
förstärkt stöd till uppfinnare. Jag vill dock understryka vikten
av att kompetensen inom produktråden hålls på en hög nivå, dels
genom en representant från Svenska uppfinnareföreningen, dels
genom adjungerade experter från näringslivet. Detta är viktigt
för att kontakterna med uppfinnaren/innovatören skall fungera på
ett tillfredsställande sätt.
Målsättningen för det förstärkta produktrådet skall vara att
fungera som "bollplank" för den enskilde uppfinnaren eller
småföretagaren -- medverka i den första tekniska och
affärsmässiga utvärderingen, i framtagande av patentansökan, i
prototypframtagning och i den fortlöpande finansieringen i form
av innovationsbidrag (eventuellt med en återbetalningsklausul).
Produktrådets insatser och hjälp med finansieringen av ett
projekt är avsedda att hjälpa och stödja uppfinnaren fram till
ett läge då Industri- och nyföretagarfonden -- eller eventuellt
riskkapitalbolag -- kan ta över.
Den ekonomiska omfattningen av ett utökat stöd till uppfinnare
och innovatörer blir en fråga för regeringen att ta ställning
till och redovisa för riksdagen. Enligt min uppfattning bör dock
de ekonomiska insatserna -- med hänvisning till uppfinnarnas
betydelse för tillväxten -- vara i storleksordningen 100
miljoner kronor.
Jag vill också betona det angelägna i ett snabbt agerande från
regeringens sida. Detta är nödvändigt för att vi snarast skall
kunna åstadkomma en förbättring av innovationsklimatet i
Sverige, vilket är av stor betydelse för den ekonomiska
utvecklingen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en
annan uppfattning än utskottet.
Vad gäller näringspolitikens inriktning delar jag de
bedömningar som görs i motion 1992/93:N316 (v). Som sägs i
motionen bör en bra näringspolitik bidra till att produktionen
sker på ett ekologiskt uthålligt sätt, att olika näringsgrenar
förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls
för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade
personer.
Företagen måste i sin verksamhet åläggas att ta större
miljöhänsyn än för närvarande. Krav bör således ställas på
upprättande av råvaru- och materialbalanser samt livscykel- och
kvittblivningsspecifikationer. Det måste ske en generell
omläggning från linjär till cirkulär produktion.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta
förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas.
Vidare bör regeringen lämna förslag till hur medel från
miljöavgifter skall kunna fonderas i syfte att kunna utnyttjas
för att skapa arbetsplatser i miljövänliga verksamheter.
Enligt min mening bör näringspolitiken vidare ha en sådan
inriktning att den stimulerar bildandet av nya företag och
utvecklingen av små och medelstora företag. Detta är viktigt
eftersom den nödvändiga ökningen av sysselsättningen främst kan
förväntas komma till stånd hos småföretagen.
Om riksdagen i ett uttalande ställer sig bakom vad jag här har
förordat blir motion 1992/93:N316 (v) tillgodosedd i berörda
delar. De övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang bör
avslås av riksdagen.
Beträffande frågorna om bibehållande av utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet, AP-fondens placeringsrätt,
utvidgning av Industri- och nyföretagarfondens
nyföretagarlån till att avse även ekonomiska föreningar och
kooperativa företag, samt stödet till kvinnors företagande
instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna
3--6 av företrädarna för Socialdemokraterna.
Vad gäller yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) om nätverk för
småföretag delar jag helt motionärernas synpunkter. Riksdagen
bör sålunda anmoda regeringen att lägga fram förslag till hur
nätverk för småföretag skall kunna utvecklas. De små företagen
saknar ofta resurser för att kunna konkurrera på
Europamarknaden. De nätverk som staten bör medverka till skall
kunna erbjuda småföretagen samarbetsmöjligheter om försäljning,
dataservice, forskning och utveckling. Med ett beslut av
riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen helt
tillgodosedd i berörd del.
Beträffande den generella frågan om stöd till uppfinnare och
innovatörer anser jag, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N316 (v), att detta stöd måste förbättras. Sverige har,
som sägs i motionen, halkat efter övriga OECD-länder när det
gäller andelen högteknologiska produkter som tillverkas i
landet. Villkoren för uppfinnare måste, enligt min mening,
förbättras bl.a. genom att det näringsbidrag som NUTEK tidigare
tillhandahöll återinförs. I det följande kommer jag att ställa
mig bakom det förslag om ökat anslag till småföretagsutveckling
som framläggs i den nämnda motionen. Genom detta utökade anslag
möjliggörs bl.a. ett förbättrat stöd till uppfinnare. Riksdagen
bör således göra ett uttalande om att stödet till uppfinnare
skall ökas. Därigenom blir motion 1992/93:N316 (v) helt
tillgodosedd i berörd del. Motionerna 1992/93:N281 (s) och
1992/93:N301 (s) blir också i sak tillgodosedda i berörda delar.
Jag är dock inte beredd att nu precisera ett exakt belopp för
det utökade stödet till uppfinnare. Detta får avgöras vid
avvägning mot andra ändamål inom ramen för anslaget till
småföretagsutveckling. De övriga här aktuella yrkandena i
motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds), 1992/93:N307
(fp, c) och 1992/93:N280 (nyd) avstyrker jag.
Vidare instämmer jag i de synpunkter som framförs i
reservation 9 av företrädarna för Socialdemokraterna om att
VT-delegationen bör återinrättas.
Beträffande frågan om stöd till underleverantörer anser
jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att
det är viktigt att näringspolitiken utformas på ett sådant sätt
att överlevnaden och utvecklingen i underleverantörsledet
underlättas. Detta bör riksdagen genom ett uttalande fästa
regeringens uppmärksamhet på. Jag tillstyrker således det
aktuella yrkandet i den nämnda motionen. Däremot är jag inte
beredd att, som föreslås i reservation 10 av företrädarna för
Socialdemokraterna, förorda ett direkt anslag för verksamheten.
Vad gäller anslaget till småföretagsutveckling anser jag,
i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att det
är motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår
föreslår jag att 90 miljoner kronor utöver vad regeringen har
föreslagit, dvs. totalt 260 miljoner kronor, skall anvisas. De
utökade medlen skall användas till bl.a. ökat stöd till
uppfinnare, till designfrämjande åtgärder, till kvinnors
företagande och till kompetensutveckling. Genom ett beslut av
riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen
tillgodosedd såvitt här är fråga. Det sagda ligger delvis i
linje med vad som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s) och
1992/93:N301 (s).
Beträffande stöd till kooperativ utveckling, stöd till
varvsindustrin, m.m. och Standardiseringskommissionen
instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna 15,
16 och 18 av företrädarna för Socialdemokraterna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under punkterna 1, 10, 13, 15 och 26 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkandena
1--3 och 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena
7, 17 och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240,
1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det
sistnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1 och
1992/93:N317 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad i det föregående anförts i denna del,
10. beträffande nätverk för småföretag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 7 i
ifrågavarande del, med anledning av motionerna 1992/93:N281
yrkande 10 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N220
yrkande 1, 1992/93:N230, 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och
1992/93:N307 som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,
15. beträffande stöd till underleverantörer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 10
och med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i
ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,
26. beträffande anslag till småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt B 5, med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 16 och
med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i
ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del
till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
260000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad i det föregående anförts i denna del.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Proposition 1992/93:100 bilaga 133
Proposition 1992/93:100 bilaga 146
Motionerna6
Utskottet13
Näringspolitikens inriktning13
Småföretagsutveckling20
Riskkapitalförsörjning20
Bakgrund20
Utvecklingsfonderna27
AP-fondens placeringsrätt30
Nyföretagarlånen31
Riskkapitalbolagens verksamhet32
Rekonstruktionslån33
Formerna för stöd till företag33
Utvecklingsfondernas verksamhet34
Stöd till kvinnors företagande34
Nätverk för småföretag35
Stöd till uppfinnare och innovatörer36
Stöd till underleverantörer41
Projekt för näringslivs- och företagsutveckling42
Utbildningsinsatser45
Design46
Vissa övriga frågor46
Anslag till småföretagsutveckling47
Stöd till kooperativ utveckling48
Vissa anslag52
Näringsdepartementet m.m.52
NUTEK53
Stöd till varvsindustrin, m.m.54
Exportkrediter m.m.56
Konkurrensverket m.m.56
Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet56
Standardisering57
Övriga anslag60
Särskilda branscher m.m.61
Tjänstesektorn61
Proteko62
Mönsterås bruk62
Centrala hantverksrådet63
Kommunala varuförsörjningsplaner63
Hemställan65
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (s)70
2. Näringspolitikens inriktning (nyd)71
3. Bibehållande av utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet (s)72
4. AP-fondens placeringsrätt (s)73
5. Nyföretagarlånen (s)73
6. Stöd till kvinnors företagande (s)74
7. Nätverk för småföretag (s)74
8. Stöd till uppfinnare och innovatörer (s)75
9. Verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) (s)76
10. Stöd till underleverantörer (s)76
11. Utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag
(s)77
12. Idécentra (nyd)77
13. Design (s)78
14. Småföretagsutveckling (s)78
15. Stöd till kooperativ utveckling (s)79
16. Stöd till varvsindustrin, m.m. (s)80
17. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (m, fp, c, kds)81
18. Standardiseringskommissionen (s)82
Särskilt yttrande
Stöd till uppfinnare och innovatörer (nyd)83