I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:100 bilaga 8
(Finansdepartementet) littera E (vissa centrala myndigheter
m.m.) punkterna 3 och 9 samt littera I (övriga ändamål)
punkterna 8 och 9,
dels -- helt eller delvis -- 23 motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av
statssekreterare Urban Bäckström, generaldirektör Stefan Ingves
och chefsjurist Hans Schedin, Finansdepartementet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i
budgetpropositionen om anslag till bl.a. Finansinspektionen och
Bankstödsnämnden.
Ett antal motioner från allmänna motionstiden rörande
bankstödet och finanskrisen avstyrks av utskottet bl.a. med
hänvisning till att en rad initiativ tagits på dessa områden.
Med anledning av motionerna behandlas i betänkandet flera
delfrågor kring bankkrisen. När det gäller värdering av
fastigheter konstaterar utskottet att bankstödet i enskilda fall
kan utformas så att staten bär värdeminskningar på en banks
fastigheter och att bankens kapitalbas i sådana fall inte
behöver belastas. Beträffande de s.k. fallskärmsavtalen
instämmer utskottet i den kritik som riktats mot avtalen men
anser att de initiativ mot oskäliga avtal som regeringen
vidtagit är tillräckliga tills vidare. Utskottet betonar vikten
av att bankerna kan bedriva en kreditgivning på normala villkor
och anser att detta skall tillmätas betydande vikt i samband med
att bankstöd lämnas. Vidare utgår utskottet från att bankerna
tar intryck av de synpunkter som framförts angående de stora
skillnaderna mellan in- och utlåningsräntorna och att de efter
hand justerar ner dessa ränteskillnader.
I betänkandet behandlas även motionsyrkanden rörande bl.a.
insättarskydd, ekonomisk brottslighet och bankernas
ränteinformation.
I en reservation (s) begärs att riktlinjerna för bankstödet
kompletteras med krav på utredning vid misstankar om ekonomisk
brottslighet och om orsaken till kreditförlusterna.
Företrädaren för Ny demokrati har avgivit fyra reservationer.
I dessa krävs bl.a. att en interimsstyrelse skall tillsättas för
Finansinspektionen, att staten skall framtvinga mindre räntegap
i bankerna och att en snabbutredning skall tillsättas för att
lägga fram förslag som kan hindra att livskraftiga företag sätts
i konkurs till följd av bankernas kreditåtstramning.
Propositionen
I proposition 1992/93:100 bilaga 8 (Finansdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo
Lundgren (punkterna E3, E9 och I9) och finansminister Anne
Wibble (punkt I8) -- förslag om anslag m.m. under sjunde
huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker
föreslås:
E 3. Finansinspektionen (s.66)
att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för
verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet
Slutsatser,
2. till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 94510000 kr.
E 9. Bankstödsnämnden (s.83)
att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
I 8. Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och
Nordbanken (s.142)
att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i AB
Industrikredit och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
I 9. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
(s.142)
att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
1000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bankakuten och finanskrisen.
1992/93:L202 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
bokföringslagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:So289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bankers och kreditinstituts
ansvar för kreditgivning till ungdomar.
1992/93:N214 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärdsplan beträffande olönsamma banker.
1992/93:N228 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att etablera nya banker,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stötande fallskärmsavtal,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insynsmöjligheterna i banker som omfattas av
bankgarantin,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om selektiv ändring av bokföringslagen.
1992/93:N229 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den finansiella krisens verkningar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en obligatorisk inlåningsförsäkring,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att lindra den finansiella krisen och
stärka betalningssystemet.
1992/93:N233 av Christer Lindblom och Bengt Harding Olson
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
kompetensen inom bank- och fastighetssektorn.
1992/93:N254 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning och översyn av de bestämmelser
som gäller för bankrevisorer, Finansinspektionen samt strikt
tillämpning och eventuell förbättring av gällande lagregler för
att komma till rätta med uppenbart oskäliga fallskärmsavtal.
1992/93:N262 av Sigrid Bolkéus och Birthe Sörestedt (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inventering av yrkeskraven inom
bank- och fastighetssektorn.
1992/93:N263 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konkurrensneutralitet i samband med statens stöd till banker och
bankanknutna fastighetsbolag.
1992/93:N270 av Harald Bergström och Harry Staaf (båda kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av en
kreditmarknadsnämnd.
1992/93:N272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning som går ut på
att skapa förutsättningar för att förhindra att livskraftiga och
välskötta företag sätts i konkurs på grund av bankernas
kreditåtstramning.
1992/93:N278 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. beslutar att ett villkor för stöd från bankakuten skall
vara att s.k. fallskärmsavtal skall avvecklas,
2. om yrkande 1 avslås, beslutar att ett villkor för stöd från
bankakuten skall vara att alla s.k. fallskärmsavtal
redovisas offentligt.
1992/93:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. hos regeringen begär en utredning kring frågan om reglerna
för värdering av fastigheter i samband med bankstödet,
2. beslutar om ändring i samband med bankstödet så att ett
villkor för stöd är total öppenhet i fråga om oegentligheter
enligt vad i motionen anförts,
4. hos regeringen begär att Bankstödsnämnden får i uppdrag att
aktivt delta i arbetet för att avslöja brottslig verksamhet i
samband med finanskrisen,
5. begär att regeringen tillsätter en medborgarkommission
kring finanskrisen enligt vad i motionen anförts,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminell verksamhet, manipulationer m.m. i samband
med villkor för bankstöd,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringsbolaget Wasa och Bohusbanken,
8. beslutar att Bankstödsnämnden beträffande svenska bankers
dotterbolag skall verka enligt de regler som anförts i motionen,
9. beslutar att utländska bankers dotterbolag inte skall
omfattas av bankstödet,
10. hos regeringen begär förslag på hur ett insättarskydd
skall skapas skyndsammast enligt vad i motionen anförts,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av nedskrivningar,
12. beslutar att ingen ersättning skall utgå för aktier i
banker som övertas av staten genom bankstödet,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omförhandling av bankstödet,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ränteskillnad och avgifter,
15. beslutar att Bankstödsnämnden skall kunna kräva att
ledningspersonal avskedas enligt vad i motionen anförts,
16. hos regeringen begär att Bankstödsnämnden får sådana
direktiv att den kan förbjuda utdelning på aktier enligt vad i
motionen anförts,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om chef för Bankstödsnämnden.
1992/93:N284 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen.
1992/93:N296 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning om JAK och den
räntefria ekonomin tillsätts i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1992/93:N297 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamt tillsätta en opartisk utredning i syfte
att granska Finansinspektionens myndighetsutövning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en interimsstyrelse som tillfälligt
övertar ledningen under utredningstiden.
1992/93:N298 av Carin Lundberg och Lena Boström (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på banker och andra kreditinstitut
att redovisa misstankar om ekonomisk brottslighet i samband med
stöd från Bankstödsnämnden.
1992/93:N306 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyldighet för bankerna att informera om räntenivån på
sparkonton etc.
1992/93:N309 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten vid beviljande av subventioner bör ställa
hårda krav på försäljning av kringverksamheter,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten vid beviljande av subventioner bör ställa
hårda krav på rationaliseringar i verksamheten,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att eventuella bankgarantier bör villkoras
med krav på sänkta räntemarginaler.
1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kapitalförsörjningen.
1992/93:A722 av Bert Karlsson (nyd) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bättre förutsättningar måste skapas för att
utkräva ett personligt ansvar hos ledamöter i bankstyrelser,
försäkringsbolags styrelser eller ledamöter i styrelser inom
andra verksamheter där samhället ställt upp särskilda
aktsamhetskrav för verksamheten eller hos annan ledande
befattningshavare i sådan verksamhet,
4. hos regeringen begär förslag till lag mot s.k.
fallskärmsavtal eller andra generösa former av förmåner för
ledande befattningshavare inom bank, försäkringsverksamhet eller
annan verksamhet där samhället genom lag eller på annat sätt
ställt upp särskilda aktsamhetskrav för verksamheten.
1992/93:A723 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att villkora bidrag och annat stöd till
organisationer, banker, kommuner och andra inrättningar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens bidrag och annat stöd till
organisationer, banker, kommuner och andra inrättningar skall
minskas med hänsyn till nuvärdet av förekommande fallskärmsavtal
hos mottagaren eller förekomsten av fallskärmsavtal.
Utskottet
Inledning
I syfte att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och
att trygga kreditförsörjningen bemyndigade riksdagen i december
1992 (prop. 1992/93:135, bet. NU16) regeringen att vidta de
åtgärder som erfordras för att banker och vissa andra
kreditinstitut skall kunna fullgöra sina förpliktelser i rätt
tid. De statliga insatserna kan vara i form av t.ex. garantier,
lån eller kapitaltillskott. Det ankommer på regeringen och
Bankstödsnämnden (se vidare i det följande) att i varje enskilt
fall avgöra vilken typ av insatser som är mest ändamålsenlig.
Enligt riksdagens beslut omfattar stödsystemet alla banker med
svensk oktroj samt vissa angivna kreditinstitut med statlig
anknytning. Institutens samtliga förpliktelser omfattas, utom
riskkapital i form av aktiekapital och eviga förlagslån. Inte
heller omfattas förpliktelser som uppenbarligen inte är
förenliga med en sund bankverksamhet. Som allmänna riktlinjer
för stödåtgärderna gäller att de skall utformas på ett
affärsmässigt och konkurrensneutralt sätt och så att statens
långsiktiga kostnader för stödet minimeras.
Bankstödet är föranlett av bankernas stora kreditförluster.
Med denna beteckning har i rapporteringen om bankkrisen avsetts
såväl konstaterade som befarade kreditförluster. Av de
redovisade kreditförlusterna beräknas mindre än en tredjedel
vara konstaterade.
Det kan här vara av värde att först beskriva
Finansinspektionens regler för hur bankerna skall värdera sina
lånefordringar. Enligt inspektionens basföreskrifter rörande
kreditinstitutens årsredovisningar avses med konstaterad förlust
en förlust som är beloppsmässigt fastställd. En fordran för
vilken räntor, amorteringar eller övertrasseringar är förfallna
till betalning sedan mer än 60 dagar betecknas som oreglerad
fordran. En sådan fordran benämns osäker om kredittagarens
återbetalningsförmåga bedöms inte kunna förbättras tillräckligt
inom två år. Nedskrivning för befarade kreditförluster skall
göras om säkerhetens värde för en osäker fordran inte täcker
lånebeloppet. Oreglerade fordringar samt fordringar med
ränteeftergift betecknas som nödlidande krediter.
År 1992 uppgick bankernas samlade kreditförluster till 70
miljarder kronor (år 1991 uppgick förlusterna till 36 mdkr). Av
kreditförlusterna svarade de fastighetsrelaterade förlusterna
för 48%. Hushållens andel av förlusterna var 7%, eller
ungefär samma nivå som under år 1991. De nödlidande krediterna
uppgick till 99 miljarder kronor (44 mdkr), sedan reserveringar
för befarade kreditförluster gjorts på 105 miljarder kronor (53
mdkr). Kreditförlusternas andel av utlåningen har ökat från
0,3% år 1988 till 7,7% år 1992. Bankernas resultat före
kreditförluster uppgick till 20 miljarder kronor (23,8 mdkr).
För år 1992 uppvisade bankerna sålunda en förlust på 50
miljarder kronor mätt som resultat efter kreditförluster.
Statens åtaganden för att trygga banksystemet uppgår hittills
till 67,5 miljarder kronor. En del av dessa åtaganden har gjorts
med stöd av tidigare riksdagsbeslut om insatser för enskilda
banker. De statliga insatserna fördelar sig på följande sätt.
Nordbanken inkl. Securum AB har erhållit 50,2 miljarder kronor.
Av detta stöd avser 16,2 miljarder kronor kapitalinsats samt
statens kostnader för nyemission och förvärv av aktier i
Nordbanken. Återstoden av beloppet avser stöd till Securum, som
har mottagit kapitalinsatser på 24 miljarder kronor och
garantier på 10 miljarder kronor. Första Sparbanken (numera en
del av Sparbanken Sverige) har erhållit ett lån på 3,8 miljarder
kronor och statliga garantier på 3,5 miljarder kronor. Staten
har förvärvat samtliga aktier i Gota Bank från Gota AB i
konkurs. Priset på aktierna skall bestämmas av en skiljenämnd.
Gota Bank har fått en garanti på 10 miljarder kronor för att
skydda bankens egna kapital.
Endast en del av de angivna beloppen belastar statsbudgeten.
Statens kostnader för bankstödet beror bl.a på den framtida
utvecklingen av värdet på statens ägande i Nordbanken, Securum
och Gota Bank och i vad mån staten kan tillgodogöra sig en
eventuell värdestegring. Tillgångarnas värde är i sin tur
avhängigt av bl.a. räntenivån, situationen på
fastighetsmarknaden och den allmänna ekonomiska konjunkturen.
Därtill kommer att staten inom ramen för bankstödet kan förutses
behöva göra ytterligare insatser i olika banker. De slutliga
kostnaderna kan därför överblickas först efter flera år.
Föreningsbanken, Skandinaviska Enskilda Banken och Sparbanken
Sverige har till regeringen anmält att de kan komma att behöva
statligt stöd. Finansdepartementet har lämnat ett preliminärt
besked om att Skandinaviska Enskilda Banken och
Föreningsbanken-- på grundval av det material som bankerna har
överlämnat till departementet -- får anses vara i behov av
sådant stöd. Motsvarande bedömning har gjorts beträffande Gota
Bank. Departementet genomför för närvarande en noggrann
genomgång av dessa bankers totala ställning, som underlag för
utformningen av stödåtgärderna. Det slutliga beslutet om stöd
kommer att fattas av regeringen. Motsvarande förfarande kommer
att tillämpas för andra banker som ansöker om stöd. Det
förberedande arbetet kommer att övertas av en särskild
myndighet, Bankstödsnämnden, som avses bli inrättad senare under
våren 1993. Beredningen av ärendena skall ske i samarbete med
Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.
I enlighet med riksdagens beslut om bankstödet kommer
riksdagen att löpande få en redovisning av de åtgärder som
vidtas. Regeringen avser enligt uppgift att senare under
innevarande riksmöte avlämna en skrivelse i ärendet till
riksdagen.
Finansinspektionen
Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med
uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och
marknader. Verksamheten finansieras genom obligatoriska avgifter
från de institut som står under inspektionens tillsyn.
Finansinspektionen har lämnat en fördjupad
anslagsframställning för perioden 1993/94--1995/96, och
regeringen har gjort en fördjupad prövning av inspektionens
verksamhet. Regeringen har bedömt att resultatanalysen måste
förbättras och vidareutvecklas och att inspektionen behöver
intensifiera arbetet med att utveckla såväl verksamhetsmål och
analysmetoder som resultatmått och resultatredovisning.
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 70) sägs
att inspektionens resursanalys ger vid handen att myndigheten
saknar tillräckliga resurser och nödvändig kompetens på
väsentliga områden. Regeringen anser därför att inspektionen
skall tilldelas ökade resurser under perioden. För budgetåret
1993/94 föreslås att medel tillförs som motsvarar en
nyrekrytering av minst fyra heltidstjänster. Totalt föreslås ett
anslag om 94,5 miljoner kronor till Finansinspektionen.
I propositionen föreslås att de övergripande målen för
Finansinspektionens verksamhet skall vara att bidra till att
skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att
upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de
finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott
konsumentskydd. Härutöver anges verksamhetsmål för olika delar
av inspektionens verksamhet såsom tillståndsgivningen, tillsynen
och analysarbetet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande
övergripande mål samt resurser för Finansinspektionen.
Det skall här noteras att anslaget till Finansinspektionen
endast är preliminärt, eftersom vissa tekniska justeringar
kommer att göras av alla myndigheters förvaltningsanslag.
Justeringarna gäller bl.a. lönekostnadspålägg,
arbetsgivarinträde och finansieringsform för Statshälsan. Vidare
föreslås en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden,
vilket innebär att Finansinspektionen kommer att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
inspektionens anslag förs till detta konto. Riksdagen har
godkänt de tekniska justeringarna och räntebeläggningen (prop.
1992/93:100 bil. 1, bet. FiU20).
I motion 1992/93:N297 (nyd) hävdas att 1990-talets viktigaste
problem i Sverige är finanskrisen. Denna har drabbat företag,
enskilda personer och hela samhället. Enligt motionärerna borde
Finansinspektionen ha upptäckt den farliga utvecklingen och
manat till besinning. Det synes uppenbart, sägs det i motionen,
att Finansinpektionen inte har lyckats uppfylla sina åligganden.
Orsakerna till detta borde utredas. En opartisk utredning om
Finansinspektionen bör enligt motionärerna skyndsamt
tillsättas i syfte att granska inspektionens myndighetsutövning.
Under utredningstiden borde en interimsstyrelse tillsättas som
tillfälligt övertar ledningen av inspektionen under
utredningstiden.
I motion 1992/93:N229 (c) anförs att Finansinspektionen måste
ta ett ansvar för att övervaka att en liknande utveckling som
den som föregick finanskrisen inte upprepas i kreditinstituten.
Motionärerna anser att det är angeläget att inspektionen har den
kompetens och de befogenheter som krävs. En översyn bör därför,
enligt motionärerna, ske av inspektionens roll, ansvar,
befogenheter och resurser.
Det finns starka skäl för att kritisera Finansinspektionens
verksamhet och roll, anförs det i motion 1992/93:N254 (s).
Motionären anser att det är påkallat med en översyn av
verksamhetsreglerna och deras tillämpning.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om utvecklingen
på kreditmarknaden. Ordförande i utredningen är docent Jan
Wallander. I direktiven (dir. 1992:105) konstateras bl.a. att
utvecklingen på kreditmarknaden visat att Finansinspektionen
inte har kunnat förhindra en i vissa avseenden osund verksamhet.
Kommittén har som en av sina uppgifter att göra en översyn av
tillsynens innehåll och inriktning. Den skall utreda om det hade
varit möjligt att förhindra att problemen fick en sådan
omfattning om tillsynen och verksamhetsreglerna haft en annan
utformning. Kommittén skall lämna förslag till erforderliga
förändringar.
Finansinspektionens verksamhet kommer också att granskas av
Riksrevisionsverket (RRV), som i mars 1993 fastställt en plan
för granskning av statens finansiella tillsyn, dvs. tillsynen av
i första hand banker, finansbolag och försäkringsbolag.
Granskningens syfte är att identifiera problem och föreslå
åtgärder vad avser inriktningen och genomförandet av
tillsynsuppgiften. Bl.a. kommer inspektionens prioritering,
metoder och organisation att studeras. Arbetet beräknas vara
slutfört under år 1993.
Utskottet har förståelse för att frågor väcks om
Finansinspektionens agerande under den s.k. finanskrisen. Det är
därför av stor vikt att inspektionens tillsynsverksamhet
granskas och att det övervägs om förändringar behöver vidtas för
att effektivisera tillsynen. De utredningar som redan har
initierats är enligt utskottets uppfattning tillräckliga.
Utskottet avstyrker därför de nu berörda yrkandena i
motionerna 1992/93:N229 (c), 1992/93:N254 (s) och 1992/93:N297
(nyd).
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
Omfattningen av de statliga stödåtgärderna för banker och
andra kreditinstitut påverkas av en rad faktorer och har inte
kunnat beräknas i förväg. Riksdagens bemyndigande för regeringen
att besluta om stödåtgärder har därför inte begränsats till ett
visst belopp. Kostnaden för stödet skall belasta ett nyinrättat
anslag kallat Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet. För innevarande budgetår har anslaget förts upp på
statsbudgeten med ett formellt belopp på 1000kr.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget också för
budgetåret 1993/94 tas upp med ett formellt belopp på 1000 kr
och att det får belastas med kostnader dels för stödåtgärder,
dels för konsultinsatser i samband med undersökningar av de
stödberättigade institutens ekonomiska situation. Utskottet
tillstyrker förslagen.
Den finansiella krisen, sägs det i motion 1992/93:N229 (c),
ger upphov till kännbart negativa effekter i ett brett spektrum
över samhällsekonomin. Till dessa effekter hör, framhålls det,
kreditåtstramning, ökade kostnader för spararna, stora kostnader
för staten i och med förlusttäckningen samt en allmän
förmögenhetsnedgång och realräntechock i ekonomin. I motionen
föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen
om den finansiella krisens verkningar.
Utskottet vill för sin del understryka att beslutet om
bankstödet grundades på en analys av de allvarliga effekter på
hela samhällsekonomin som störningar i det finansiella systemet
kan få (se prop. 1992/93:135). Andra sådana analyser av
finanskrisen har redovisats i finansplanen (prop. 1992/93:100
bil. 1) och i Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) Nya
villkor för ekonomi och politik. Den av regeringen tillsatta
utredningen om kreditmarknaden skall enligt sina direktiv också
kartlägga effekterna av problemen i banksektorn. Mot denna
bakgrund saknas det, enligt utskottets uppfattning, anledning
för riksdagen att göra ett särskilt uttalande om finanskrisens
verkningar. Motion 1992/93:N229 (c) avstyrks därför i berörd
del.
En medborgarkommission bör, enligt förslag i motion
1992/93:N279 (v), tillsättas för att utreda dels hur banker och
andra finansinstitut agerade under 1980-talet, dels vad som kan
göras för att förhindra att liknande problem uppstår i
framtiden.
Som utskottet har nämnt i det föregående har en
kreditmarknadsutredning nyligen tillsatts. Dess uppdrag kan
enligt direktiven delas in i tre delar. En del skall omfatta
dels en kartläggning och beskrivning av utvecklingen på
kreditmarknaden, dels en analys av orsakerna till nuvarande
problem. En annan del av uppdraget består i att analysera de
effekter som problemen på kreditmarknaden medfört och kan väntas
medföra för övriga delar av ekonomin. En tredje del av uppdraget
omfattar en översyn av tillsynens innehåll och inriktning.
Utredningen är oförhindrad att ta upp angränsande frågor i sitt
arbete. Kommittén skall lämna en slutrapport före utgången av år
1994, men skall redovisa sitt arbete fortlöpande i form av
delrapporter. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om
att riksdagen löpande kommer att få en redovisning av vilka
åtgärder som vidtas för att stödja bankerna. I anslutning
härtill finns möjlighet till debatter om bankkrisen. Utskottet
avstyrker med det sagda förslaget i motion 1992/93:N279 (v) om
tillsättande av en särskild medborgarkommission.
I motionerna 1992/93:N233 (fp) och 1992/93:N262 (s)
ifrågasätts om inte bristande kompetens är en av orsakerna
till krisen inom bank- och fastighetssektorerna. Det påpekas
t.ex. att andelen högskoleutbildade inom dessa sektorer är låg.
Kreditgivning och fastighetsvärdering kräver mycket
kvalificerade bedömningar, och verksamheten inom de nämnda
branscherna påverkar såväl enskilda personer och företag som
hela samhällsekonomin. Motionärerna anser därför att regeringen
bör ta initiativ till en kartläggning av de krav som bör ställas
på de yrkesverksamma inom bank- och fastighetssektorerna.
Varje bank svarar självständigt för utbildningen av sin
personal. Särskilda utbildningsprogram finns i flertalet banker.
Enligt vad utskottet har erfarit har de stora kreditförlusterna
lett till att flera banker har reviderat utbildningen i
kreditgivning och nu genomför kurser för kredithandläggarna.
Kraven på dessa handläggare har skärpts, och beslutsprocessen i
samband med kreditgivning har stramats upp.
Då det gäller fastighetsvärdering kan noteras att Samfundet
för fastighetsekonomi, som är en ideell förening för bl.a.
fastighetsvärderare, har utarbetat ett eget förslag till
auktorisation av fastighetsvärderare som samfundet nu
remissbehandlar. Kraven enligt förslaget rör bl.a.
högskoleutbildning, praktisk erfarenhet, oberoende ställning och
etik i verksamheten.
I direktiven till den tidigare nämnda
Kreditmarknadsutredningen konstateras att bankerna har utsatts
för delvis hård kritik för både oansvarighet och bristande
kompetens. Det är angeläget att få en klarare bild, sägs det i
direktiven, av huruvida bankerna har levt upp till kraven på
säkerhet och sundhet i verksamheten eller inte. Enligt vad
utskottet har inhämtat avser utredningen att uppmärksamma bl.a.
frågor rörande metoder för fastighetsvärdering samt hanteringen
av kreditgivning och kreditrisker i bankerna. I detta sammanhang
kommer också kompetensförsörjningen på dessa områden att
behandlas.
Med hänvisning till vad som nu har anförts bedömer
utskottet att motionärernas begäran om en kartläggning av
kompetensbehoven i huvudsak är tillgodosedda. Utskottet
avstyrker därför de berörda motionerna.
Inlåningsförsäkring eller insättarskydd bör införas enligt
yrkanden i motionerna 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N279 (v). I
den förstnämnda motionen ses en inlåningsförsäkring som ett
komplement till bankstödet. Det hänvisas till att
inlåningsförsäkring finns i Förenta staterna och i flertalet
EG-länder. Sverige bör, enligt motionärerna, följa den
rekommendation som finns inom EG om obligatorisk
inlåningsförsäkring. Ett insättarskydd skulle, enligt vad som
sägs i motion 1992/93:N279 (v), markera att bankstödet bara är
en tillfällig åtgärd.
År 1986 rekommenderade EG-kommissionen medlemsländerna att
senast år 1990 inrätta system som garanterar insättarna skydd
för insatta medel. Rekommendationen avser ett system som
garanterar ersättning åt insättare som inte har möjlighet att
göra en tillräckligt säker värdering av de finansiella institut
som de anförtror sina insättningar. Sådana system, frivilliga
eller genom lagstiftning, finns nu i någon form i alla EG-länder
utom Portugal och Grekland. De flesta länder har begränsat
skyddet till ett visst belopp.
Under sommaren 1992 offentliggjorde EG-kommissionen ett
förslag till direktiv om insättarskydd innebärande bl.a. att
varje insättare skall garanteras ett skydd på minst 15000ecu
(motsvarande ca 137000kronor). Direktivförslaget har ännu
inte antagits av EG:s ministerråd. Finansdepartementet har
utrett frågan om ett svenskt insättarskydd men avvaktar
utvecklingen inom EG för att kunna anpassa det till den slutliga
utformningen av EG:s direktiv.
Enligt utskottets uppfattning kan ett insättarskydd inte
lösa de akuta problem som finns i banksektorn. Insättarna i de
svenska bankerna är emellertid redan skyddade genom det statliga
bankstödet. Detta skydd är inte begränsat till ett visst belopp.
Utskottet anser att ett särskilt insättarskydd så småningom bör
införas. Det är därvid naturligt att det anpassas till det
väntade EG-direktivet. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N279 (v) i berörda
delar.
I motion 1992/93:N214 (fp) föreslås ett åtgärdsprogram för
olönsamma banker. Programmet skulle innehålla en plan för
avveckling av bankakuten, garantier för kundernas säkerhet
och en skyndsam avveckling i ordnade former av olönsamma banker.
Bankstödet är, enligt utskottets mening, en form av
åtgärdsprogram för olönsamma banker. Åtgärderna måste emellertid
vidtas med omsorg och med beaktande av nödvändigheten av
stabilitet i betalningssystemet och trygghet för insättarna.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom ett allmänt uttalande
om en skyndsam avveckling av olönsamma banker. Utskottet vill
dock erinra om att det i samband med beslutet om införande av
bankstödet uttalades att stödåtgärder kan förenas med villkor om
rekonstruktion av ett instituts verksamhet. Häri kan innefattas
också avveckling av ett institut. Stödsystemet som sådant skall
enligt riksdagens beslut kvarstå så länge som det behövs och
avvecklas först när det inte längre föreligger något hot mot
stabiliteten i det finansiella systemet. En avveckling kan ske
först efter beslut av riksdagen. Med hänvisning till vad som nu
anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N214 (fp).
I motion 1992/93:N228 (s) föreslås att regeringen skall ta
initiativ till etablering av nya banker. Genom att nya
banker inte är belastade med kreditförluster skulle de kunna öka
konkurrensen med åtföljande sänkning av utlåningsräntorna,
hävdar motionärerna. Även i motion 1992/93:N229 (c) förordas en
ökad konkurrens inom banksektorn. Staten måste, enligt
motionärerna, värna om mångfald och konkurrens inom denna
bransch. Detta kan ske bl.a. genom att det blir lättare för
utländska intressenter att etablera banker i Sverige eller
förvärva befintliga banker, anförs det.
Riksdagen behandlade i december 1992 i samband med beslutet om
bankstödet (bet. 1992/93:NU16) ett likartat yrkande som det nu
aktuella i motion 1992/93:N228 (s). Utskottet avstyrkte motionen
med hänvisning till att bank- och kreditväsendet enligt
utskottets mening i första hand bör vara privatägt. Utskottet
underströk samtidigt betydelsen av att statsmakterna underlättar
etablering. I detta sammanhang noterade utskottet också att
flera ändringar vidtagits i syfte att öka konkurrensen inom
bankväsendet och att förutsättningarna ökar för konkurrens från
utländska kreditinstitut vid ett ikraftträdande av EES-avtalet.
Utskottet vill ånyo betona det angelägna i att
konkurrensen på kreditmarknaden ökar. I det korta perspektivet
påverkas självfallet konkurrensförhållandena av att flera banker
har svårigheter att klara kapitaltäckningskravet. Vidare gäller
att bankstödet kan ha effekter på konkurrensförhållandena inom
banksektorn. Enligt riktlinjerna för bankstödet skall det ges på
kommersiella villkor och konkurrensneutralitet skall
eftersträvas. Utskottet noterar också att förberedelser pågår
för försäljning av hela eller delar av Gota Bank. En sådan
försäljning kan medverka till ett ökat konkurrenstryck på
marknaden. Utskottet utgår från att Finansinspektionen och
Konkurrensverket löpande följer utvecklingen på området. Vidare
förutsätter utskottet att Kreditmarknadsutredningen noggrant
analyserar konkurrensförutsättningarna på kreditmarknaden och
lämnar erforderliga förslag som kan bidra till mångfald och
konkurrens på lång sikt. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionerna 1992/93:N228 (s) och 1992/93:N229 (c) i berörda
delar.
Reglerna för värdering av bankernas fastigheter bör
ändras, föreslås det i motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279
(v) och 1992/93:L202 (m). Bakgrunden till yrkandena är att
marknadsvärdet på de fastigheter som bankerna har varit tvungna
att ta över för att skydda sina fordringar har sjunkit mycket
kraftigt, vilket har försämrat bankernas resultat. Motionärerna
anser att reglerna bör ändras så att kreditförlusterna på
fastigheter inte får denna inverkan på resultatet. Härigenom
skulle också behovet av bankstöd kunna reduceras.
Banker får enligt 2 kap. bankrörelselagen (1987:617) äga
fastigheter för att bereda lokaler åt verksamheten och bostad åt
någon anställd. Vidare får fastighet övertas för att skydda
fordran. Sådan fastighet skall avyttras så snart som möjligt och
senast när det kan ske utan förlust för banken. Har fastigheten
inte avyttrats inom tre år krävs tillstånd av Finansinspektionen
för fortsatt innehav. Dessa fastigheter är s.k.
omsättningstillgångar, vilka skall värderas enligt lägsta
värdets princip. Det innebär att de i bokföringen högst får tas
upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga
värdet (=försäljningsvärdet).
I ett svar i riksdagen på en fråga (1992/93:317) av Carl B
Hamilton (fp) har statsrådet Bo Lundgren (RD1992/93:53)
avvisat förslag om en ändrad värdering av bankernas
fastighetsinnehav. En sådan justering skulle, enligt statsrådet,
kunna sägas innebära en ensidig ändring av
kapitaltäckningsreglerna till förmån för svenska finansiella
institut. Han underströk att detta skulle stå i dålig
överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden.
Intresset av att begränsa statens åtaganden gentemot bankerna
kan tillgodoses redan genom de
riktlinjer som riksdagen fastställt för bankstödet, fortsatte
statsrådet. Stödet skall nämligen kunna utformas så att staten
garanterar värdet av vissa riskabla tillgångar. Värdeminskningar
på dessa tillgångar bärs då av staten i stället för att
institutens kapitalbas belastas.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna att Finansinspektionen
i en skrivelse till regeringen i februari 1993 har begärt en
översyn av reglerna för bankernas innehav av fastigheter, bl.a.
såvitt gäller kravet på tillstånd för innehav över tre år.
Anledningen till framställningen är att Finansinspektionen
bedömer att bankerna kommer att begära dispenser för ett stort
antal fastigheter i anslutning till årsskiftet 1993/94. Enligt
vad utskottet har erfarit avser regeringen att senare under
innevarande riksmöte förelägga riksdagen en proposition med
förslag om ändrade regler för bankernas fastighetsinnehav.
Mot bakgrund av vad som nu anförts och då utskottet finner
att de effekter som motionärerna eftersträvar kan uppnås inom
ramen för det befintliga bankstödet, avstyrker utskottet
motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v) och 1992/93:L202
(m) i berörda delar.
I samband med beslutet om bankstödet bemyndigade riksdagen
regeringen att inrätta en särskild myndighet,
Bankstödsnämnden, för att hantera stödet. Nämnden skall
bl.a. bereda frågor om beslut om statliga stödåtgärder,
analysera den finansiella situationen i enskilda institut,
utforma förslag till villkor för stöd och i vissa fall
självständigt fatta beslut om stödets utformning. Beslut av
större principiell betydelse eller som i övrigt är av större
vikt skall underställas regeringen för godkännande. Nämnden
skall samarbeta med Riksbanken, Finansinspektionen och
Riksgäldskontoret. För innevarande budgetår har riksdagen
anvisat ett reservationsanslag på 2miljonerkronor till
Bankstödsnämnden.
I budgetpropositionen meddelas att en särskild utredare har
givits i uppdrag att utarbeta förslag till organisation av
Bankstödsnämndens verksamhet. Utredaren skall också lämna
förslag till budget för nämndens förvaltningskostnader för
budgetåret 1993/94. I avvaktan på att ställning kan tas till
utredningens förslag föreslås att ett förslagsanslag på
1000kr förs upp på statsbudgeten. Utskottet tillstyrker
detta förslag.
I motion 1992/93:N279 (v) anförs -- med hänsyn bl.a. till den
svenska banksfärens begränsade storlek--att regeringen bör
överväga att söka sig utomlands för att finna en lämplig chef
för Bankstödsnämnden.
Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen tillsätter regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer tjänst vid
förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen. Regeringen har
utnämnt finansrådet Stefan Ingves, Finansdepartementet, till
generaldirektör och chef för Bankstödsnämnden. Utskottet
avstyrker motion 1992/93:N279 (v) i berörd del.
Villkor för stöd m.m.
Fallskärmsavtal
I flera motioner kritiseras de s.k. fallskärmsavtalen som
finns i bl.a. bankerna. I motion 1992/93:N228 (s) föreslås att
regeringen på alla sätt skall försöka eliminera de stötande
fallskärmsavtalen. De generösa avgångsvederlagen som betalats ut
i vissa banker har med rätta blivit hårt kritiserade, sägs det i
motion 1992/93:N229 (c). Motionärerna anser att det är angeläget
att det görs en noggrann prövning av möjligheterna att säga upp
eller jämka de befintliga avtalen. I motion 1992/93:N254 (s)
begärs en strikt tillämpning av och eventuell förbättring av
gällande lagregler för att komma till rätta med uppenbart
oskäliga fallskärmsavtal.
I motion 1992/93:N278 (v) anförs att fallskärmsavtal inte
skapar rätt incitament för att driva en affärsrörelse.
Motionärerna föreslår att bankstöd villkoras i första hand med
att eventuella fallskärmsavtal skall avvecklas och i andra hand
med att avtalen skall redovisas offentligt. Även i motion
1992/93:A723 (nyd) föreslås att statligt stöd till bl.a. banker
skall villkoras med att fallskärmsavtal inte får finnas.
Motionärerna anser vidare att statliga bidrag bör reduceras med
nuvärdet av fallskärmsavtal. I motion 1992/93:A722 (nyd) begärs
att regeringen skall lägga fram förslag till en lag mot
fallskärmsavtal och andra generösa former av förmåner för
ledande befattningshavare i bl.a. banker och försäkringsbolag.
Det bör vidare, enligt motionären, skapas bättre förutsättningar
för att utkräva personligt ansvar hos ledamöter i styrelserna
för denna typ av bolag.
I anslutning till riksdagens beslut om bankstödet behandlades
motioner om fallskärmsavtalen. Utskottet (bet. 1992/93:NU16)
redovisade då att finansminister Anne Wibble tillsatt en
särskild utredare, f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, för
att granska avtalen mellan Nordbanken och vissa tidigare
direktörer i banken. Utredaren skall bl.a. med utgångspunkt i
avtalslagens bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor analysera de
rättsliga förutsättningarna för att avtalen skall kunna
förklaras ogiltiga eller jämkas. De aktuella motionerna avslogs
av riksdagen på förslag av utskottet med hänvisning bl.a. till
denna utredning. Motionerna följdes upp i en reservation (s) och
en meningsyttring (v).
Härefter har statsrådet Bo Lundgren i skrivelser till
ledningarna för Nordbanken, Securum och Gota Bank redovisat
riktlinjer för anställningsvillkor för ledningen i statligt ägda
kreditinstitut m.fl. Riktlinjerna innebär bl.a. att
avgångsvederlag inte skall utgå under längre tid än två år och
att det skall reduceras om annan lön erhålls under denna period.
Om oegentligheter upptäcks skall vederlaget hållas inne. Lön och
anställningsvillkor för verkställande direktör och övriga i
institutets ledning bör enligt riktlinjerna redovisas i
årsberättelsen. Statsrådet har också aviserat en granskning av
förutsättningarna för att väcka talan mot tidigare
styrelseledamöter i Nordbanken om skadestånd till banken.
Redovisningskommittén (Ju 1991:07) har genom tilläggsdirektiv
fått i uppdrag att överväga om det behövs särskilda
redovisningsregler för pensionsersättningar, avtal om
avgångsvederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter,
verkställande direktören och andra personer i ett företags
ledning. Överväganden rörande redovisning av anställningsavtal,
avgångsvederlag m.m. pågår också inom bl.a. Stockholms fondbörs,
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och Näringslivets
börskommitté. Det skall slutligen noteras att frågor om
styrelseledamöters ansvar utreds av Aktiebolagskommittén (Ju
1990:08).
Utskottet vill -- liksom vid den tidigare behandlingen av
frågan --instämma i den kritik som riktats mot
fallskärmsavtalen. Utskottet noterar med tillfredsställelse de
initiativ som har vidtagits inom regeringen för att pröva om
avtalen går att upphäva. Det är också, enligt utskottets
uppfattning, positivt att riktlinjer har utfärdats för hur
avtalen i statliga banker bör utformas. Utskottet anser att
resultaten av de nämnda initiativen bör avvaktas innan
ytterligare åtgärder vidtas som syftar till att ingripa mot
oskäliga fallskärmsavtal. De berörda yrkandena i motionerna
1992/93:N228 (s), 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N254 (s) avslås
därför.
Skulle f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahls utredning, som
väntas bli klar inom kort, ge vid handen att det finns en laglig
möjlighet att ompröva avtalen utgår utskottet från att
regeringen och Bankstödsnämnden utnyttjar denna möjlighet i de
fall det finns liknande fallskärmsavtal i banker och
kreditinstitut som avses erhålla statligt stöd. Utskottet
förutsätter vidare att de tidigare beskrivna riktlinjerna för
anställningsvillkor som statsrådet Bo Lundgren utfärdat också
tillämpas i de banker som får statligt stöd. Med hänvisning till
det anförda saknas det enligt utskottets uppfattning anledning
att ställa som särskilt villkor för bankstöd att eventuella
fallskärmsavtal skall avvecklas. Motionerna 1992/93:N278 (v) och
1992/93:A723 (nyd) avstyrks därför i berörda delar.
Utskottet avstyrker vidare med hänvisning till det sagda
övriga här aktuella yrkanden i motionerna 1992/93:N278 (v) och
1992/93:A722 (nyd) beträffande dels redovisning av
fallskärmsavtal, dels lag mot fallskärmsavtal, dels
styrelseledamöters personliga ansvar.
Insyn i banker
I bankkrisens spår följer rapporter om ekonomisk brottslighet
i samband med kreditförlusterna, sägs det i motion 1992/93:N298
(s). Motionärerna föreslår därför att det för statligt stöd
skall krävas av banker och kreditinstitut att de redovisar
misstankar om ekonomisk brottslighet. Bankstödsnämndens
uppgifter behöver kompletteras så att ett sådant krav kan
ställas, anser motionärerna. Yrkanden med samma innebörd finns
också i motion 1992/93:N279 (v). Där understryks vidare dels att
all bankverksamhet som skall stödjas måste vara fri från
kriminell verksamhet, dels att manipulationer för att en bank
skall få stöd inte kan accepteras. I motion 1992/93:N228 (s)
krävs största möjliga insyn och kontrollmöjligheter i bankerna.
De banker som begär stöd måste avkrävas en ordentlig utredning
om orsakerna till kreditförlusterna, betonas det i motion
1992/93:Ju817 (s). Innan stöd beviljas bör en utredning och
bedömning ha gjorts av den speciella arbetsgrupp som tillsatts
på Riksåklagarens initiativ för att utreda ekonomisk
brottslighet i bankerna, anser motionärerna.
Finansdepartementet har slutit avtal med Föreningsbanken,
Sparbanken Sverige, Skandinaviska Enskilda Banken och Gota Bank
om förutsättningar för statligt stöd. Bankerna har härvid åtagit
sig att inom viss tid lämna Finansdepartementet information om
sin nuvarande ställning och den framtida utvecklingen.
Information krävs på en rad preciserade punkter som förtecknats
på en 7-sidig bilaga till avtalet. Bankerna har dessutom åtagit
sig att lämna den kompletterande information som
Finansdepartementet begär. Det underlag som departementet får in
överlämnas till Finansinspektionen, som skall yttra sig om
huruvida banken är i behov av stöd.
Finansinspektionen skall också särskilt ange om det finns
någon misstanke om brott eller någon annan oegentlighet i
bankens verksamhet. I syfte att undersöka om brott begåtts inom
den finansiella sektorn bildades i början av år 1993 en
samarbetsgrupp med representanter för Riksåklagarämbetet,
Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen. Gruppen kommer i
synnerhet att undersöka situationen i bankerna mot bakgrund av
de stora kreditförluster som drabbat dessa institut.
Målsättningen är att alla banker skall bli föremål för
undersökning. Statsrådet Bo Lundgren och företrädare för den
blivande Bankstödsnämnden har deklarerat att all brottslighet
som upptäcks vid genomgång av bankernas verksamhet kommer att
anmälas till polis och åklagare. Det skall vidare noteras att
bankstödet inte omfattar förpliktelser som tillkommit på ett
lagstridigt sätt eller inte är förenliga med en sund
bankverksamhet.
I detta sammanhang skall nämnas att det i årets
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s.91) föreslagits
att 4 miljoner kronor per år skall anvisas under de två närmaste
budgetåren för en särskild utredningsgrupp under Riksåklagaren
med uppgift att undersöka ekonomisk brottslighet riktad mot
banker och finansinstitut. Det är denna grupp som redan inlett
sitt arbete, bl.a. i samverkan med Finansinspektionen. I ett
interpellationssvar den 12 mars 1993 (RD 1992/93:74) omtalade
justitieminister Gun Hellsvik att Riksåklagaren efter en
inledande utvärdering är beredd att inom kort ange huruvida
ytterligare medel kan behöva tillföras för gruppens arbete.
Regeringen är villig att i positiv anda pröva en sådan
framställan, anförde justitieministern.
Utskottet anser det vara av största vikt att noggranna
undersökningar görs i banker och andra kreditinstitut för att
spåra och lagföra eventuell ekonomisk brottslighet.
Utskottet bedömer att nödvändiga förutsättningar för detta har
skapats genom de åtgärder som redovisats i det föregående. För
närvarande saknas enligt utskottets uppfattning anledning för
riksdagen att vidta ytterligare åtgärder. Motionerna
1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v), 1992/93:N298 (s) och
1992/93:Ju817 (s) avstyrks därför i berörda delar.
Bankernas kreditgivning
Bankerna tycks i väsentlig utsträckning vara inriktade på att
dra ner sina kreditvolymer, sägs det i motion 1992/93:N270
(kds). Detta drabbar de mindre företagen i form av uppsägning av
krediter, krav på amortering och tilläggssäkerheter, vilket ofta
blir förödande för företagen, hävdar motionärerna. De föreslår
därför att en kreditmarknadsnämnd inrättas för att pröva
bankernas agerande i olika fall. Nämnden skulle också genom
uttalanden kunna påverka bankernas praxis.
I motion 1992/93:N272 (nyd) hävdas att konkurrensen är så
dålig mellan bankerna att om en bank säger upp ett lån tvingas
företagaren ofta att lägga ned verksamheten och säga upp de
anställda. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en
snabbutredning för att förhindra att livskraftiga och välskötta
företag sätts i konkurs på grund av bankernas kreditåtstramning.
Liknande synpunkter framförs i motion 1992/93:N316 (v), där det
föreslås att staten direkt som bankägare och indirekt via
Bankstödsnämnden skall kräva att bankerna bedriver normal
utlåning till företagen.
Bestämmelser om kreditgivning finns i 2 kap. 13§
bankrörelselagen. Där föreskrivs att kredit får beviljas endast
om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra
låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet. I samma
lag uppställs krav på kapitaltäckning. Detta innebär att en bank
måste ha en kapitalbas--eget kapital och förlagslån--som
motsvarar minst åtta procent av värdet av bankens placeringar. I
Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) Nya villkor för
ekonomi och politik finns en beskrivning (s. 59) av krisen inom
finanssektorn och hur den påverkar bankernas möjligheter att ge
krediter. Dessa frågor behandlas utförligt i betänkandets bilaga
16 Bankstödet -- Kapitaltäckning -- Kreditförsörjning. Av
betänkandet och bilagan framgår bl.a. att en följd av bankernas
kreditförluster är att kapitalbasen urholkas. Vid oförändrad
utlåning medför detta att kapitaltäckningsgraden sjunker. Banker
som riskerar att inte klara det lagstadgade
kapitaltäckningskravet måste antingen förstärka sin kapitalbas
eller krympa sin utlåning.
Utskottet behandlade hösten 1992 ett liknande motionsyrkande
som det nu aktuella i motion 1992/93:N272 (nyd). Utskottet
avstyrkte yrkandet och anförde (bet. 1992/93:NU16) att det kan
krävas av kreditinstituten att dessa gör en normal och riktig
kreditprövning och även överväger om konkurs i enskilda fall är
det bästa alternativet. Ansvaret för kreditgivningen måste,
hävdade utskottet, ligga hos de enskilda kreditinstituten.
Utskottet hänvisade också till Insolvensutredningens förslag att
företagsrekonstruktion i vissa fall skall kunna ersätta konkurs.
Utredningens betänkande (SOU 1992:113) Lag om
företagsrekonstruktion bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Motionen följdes upp i en reservation (nyd).
Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.
Under den andra hälften av 1980-talet expanderande
kreditgivningen mycket kraftigt. Volymen av krediter ökade från
ca 90% till närmare 140% av bruttonationalprodukten (BNP).
Expansionen har stannat av, och utlåningen uppgick hösten 1992
till ca 134% av BNP. Enligt Finansinspektionens statistik
ökade kreditinstitutens utlåning i svenska kronor år 1991 med
118 miljarder kronor, medan ökningen år 1992 endast uppgick till
69 miljarder kronor. Den totala utlåningen i svenska kronor
uppgick vid årsskiftet 1992/93 till 1584 miljarder kronor.
Reserveringar för befarade kreditförluster och överföringar av
kreditstockar mellan olika institut försvårar jämförelser av
utlåningen mellan de senaste åren. Några säkra bedömningar av
hur utlåningen till t.ex. småföretag har utvecklats kan därför
inte göras. Den låga ökningen av utlåningen under år 1992 skall
också ses mot bakgrund av att den allmänt sett lägre aktiviteten
i ekonomin lett till en mindre kreditefterfrågan.
En fungerande kreditgivning är, enligt utskottets
uppfattning, en avgörande förutsättning för att näringslivet
skall kunna utvecklas och nya projekt och idéer förverkligas. Om
möjligheter till tillväxt i den svenska ekonomin skall kunna tas
tillvara fordras därför att bankerna har utrymme att expandera
sin kreditgivning. De befintliga reglerna om kreditgivning och
kapitaltäckning kan tillsammans med kreditförlusterna förklara
den neddragning av krediter till olika företag som kan ha
förekommit i vissa banker. Utskottet vill emellertid understryka
att ett syfte med införandet av bankstödet är att säkerställa
samhällets kreditförsörjning. Om bankerna är alltför försiktiga
i sin utlåning kan detta drabba livskraftiga företag och nya
satsningar. Genom garantier, kapitaltillskott m.m. kan staten,
enligt utskottets mening, tillse att de banker som är i behov av
stöd kan tillförsäkras en kapitalbas, som ger utrymme för normal
kreditgivning. Vid en avvägning mellan kostnaderna för
bankstödet och behovet av insatser för att få i gång ekonomin,
anser utskottet att den sistnämnda aspekten skall tillmätas
betydande vikt.
Med hänvisning till vad som nu sagts och till att det
slutligen måste ankomma på kreditinstituten själva att besluta
om sin kreditgivning avstyrker utskottet yrkandena i motion
1992/93:N272 (nyd) om en snabbutredning av berörda frågor och i
motion 1992/93:316 (v) om särskilda krav på de statliga
bankernas kreditgivning.
Det utskottet nu har anfört har också relevans för yrkandet i
motion 1992/93:N270 (kds) beträffande en kreditmarknadsnämnd. I
denna del vill utskottet också erinra om att riksdagen i
december 1992 på förslag av utskottet (bet. 1992/93:NU16) har
begärt att frågan om inrättande av en allmänhetens bankombudsman
skall utredas. Vidare har Finansinspektionen tagit initiativ
till överläggningar med Svenska bankföreningen om
förutsättningarna för att bilda en rådgivningsbyrå för
kredittagare. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets
uppfattning inte skäl för riksdagen att nu ta något ytterligare
initiativ i den här aktuella frågan. Motionen avstyrks därför.
Bankerna får inte vältra över kostnaderna för sina
kreditförluster på kunderna genom att öka gapet mellan in- och
utlåningsräntor eller genom att införa nya avgifter, anförs det
i motion 1992/93:N279 (v). Bankernas räntemarginaler ligger
förödande högt i Sverige, hävdas det i motion 1992/93:N309
(nyd). Bankstödet måste villkoras med krav på sänkta
räntemarginaler, krävs det i sistnämnda motion. De skulle kunna
bringas ner från 8% till 3%, anser motionärerna.
Studier av räntemarginalen har nyligen genomförts av
Riksbanken och Bankföreningen. I båda fallen pekas på de
mättekniska problem som finns med undersökningar på detta
område, särskilt beträffande internationella jämförelser.
Riksbanken har undersökt skillnaden mellan in- och
utlåningsräntor hos de sex största bankkoncernerna vid utgången
av år 1992 och kommit fram till att skillnaden då var i
genomsnitt 7,4procentenheter. Sedan årsskiftet 1992/93 har
räntorna justerats ner mer på utlåning och sparkonton än på
transaktionskonton. Sammantaget indikerar detta enligt
Riksbanken att räntedifferensen minskat i bankerna i början av
år 1993. Riksbanken har vidare funnit att skillnaden mellan
bankernas genomsnittliga utlåningsränta och räntan på
statsskuldsväxlar med sex månaders löptid under flera år har
varierat med mellan 1,5 och 3,5procentenheter, men att den vid
det senaste årsskiftet var uppe i 6procentenheter. För de i
bankkoncernerna ingående bostadsinstituten var skillnaden mellan
räntorna för ut- och upplåning 1,5 procentenheter.
Bankföreningen har gjort bearbetningar av statistiken över
bankernas räntesatser under år 1991 och första halvåret 1992.
Föreningen konstaterar att skillnaden mellan in- och
utlåningsräntor under denna period var i genomsnitt 6,4
procentenheter. I bostadsinstituten var motsvarande skillnad
endast 0,8 procentenheter. En sammanvägning av marginalerna i
banker och bostadsinstitut visar, enligt Bankföreningen, att
hushållens genomsnittliga räntemarginal i de svenska
bankkoncernerna låg under 3 procentenheter både under år 1991
och under första halvåret 1992.
Ekonomikommissionen har också behandlat frågan om
räntemarginalen. Kommissionen påtalar att det är en allvarlig
risk för att bankerna försöker återställa sin kapitalbas genom
att öka marginalen mellan in- och utlåningsräntor. Marginalen är
enligt kommissionen både historiskt och internationellt sett
mycket hög.
Bankernas räntemarginaler har varit föremål för debatt i
riksdagen vid flera tillfällen under senare tid. Företrädare för
de olika riksdagspartierna har därvid kritiserat bankerna för
att ta ut alltför höga marginaler. De uppgifter som
utskottet redovisat i det föregående visar också att
marginalerna ligger på en mycket hög nivå. Uppgifterna är
emellertid inte av den karaktären att det går att dra några
säkra slutsatser om ränteskillnadernas utveckling över tiden och
hur de förhåller sig i en internationell jämförelse. Utskottet
välkomnar den kritiska granskning som görs och den debatt som
förekommer om dessa frågor. Det är av värde om undersökningar av
ränteskillnaderna kan göras fortlöpande.
Utskottet anser det vara angeläget att den sänkning av
ränteläget som har skett under de senaste månaderna får ett
genomslag i kreditinstitutens räntesättning. Härigenom kan
räntebördan lättas för såväl företag som hushåll. Utskottet
utgår från att bankerna tar intryck av de synpunkter som
framförts rörande räntesättningen och efter hand justerar ner
ränteskillnaderna. I sammanhanget måste emellertid även betonas
betydelsen av en ekonomisk politik som ger utrymme för en
fortsatt lägre räntenivå och av åtgärder som stimulerar
konkurrensen inom banksektorn. Det är dock enligt utskottets
uppfattning inte acceptabelt av konkurrensskäl att banker som
erhåller statligt stöd sänker räntorna med hjälp av detta stöd
och därigenom får en konkurrensfördel i förhållande till de
banker som inte är i behov av stödåtgärder. De krav på ett mer
direkt ingripande från statens sida i bankernas räntesättning
som framförs i motionerna 1992/93:N279 (v) och 1992/93:N309
(nyd) avvisas därför av utskottet.
Övriga villkor för stöd
I ett antal motioner föreslås att villkoren för bankstödet
skall preciseras eller ändras i olika avseenden. Detta gäller
bl.a. i fråga om konkurrensneutraliteten, utländska banker och
Bankstödsnämndens möjligheter att ställa krav på bankerna.
I motion 1992/93:N263 (fp) hävdas att
konkurrensneutraliteten har satts ur spel på
fastighetsmarknaden genom att statens stödåtgärder har
möjliggjort avskrivning av fastighetskrediter och krediter med
subventionerade räntor. Härigenom har bankanknutna
fastighetsbolag kunnat sätta hyror som understiger
självkostnaderna för motsvarande lokaler i "normalt"
finansierade fastighetsbolag, anför motionären. Hon anser att
det är viktigt att konkurrensneutraliteten återställs.
Utskottet vill här erinra om att bankstödet, enligt de
riktlinjer som riksdagen godkände i samband med att det
infördes, skall ges en konkurrensneutral utformning i de
enskilda fallen. Det ligger i sakens natur att stöd till olika
institut påverkar konkurrensförutsättningarna. Utskottet utgår
dock från att regeringen och Bankstödsnämnden i den fortsatta
hanteringen av stödåtgärderna uppställer sådana villkor att de
banker som erhåller stöd inte får en otillbörlig
konkurrensfördel i förhållande till övriga banker. Med detta
avstyrker utskottet motion 1992/93:N263 (fp).
Utländska bankers dotterbolag i Sverige och svenska
bankers dotterbolag utomlands bör enligt vad som sägs i motion
1992/93:N279 (v) inte omfattas av bankstödet. I motionen anförs
bl.a. att det i annat fall är alltför stor risk för att dåliga
krediter från utlandet förs över till den utländska bankens
dotterbolag i Sverige.
Enligt riksdagens beslut omfattar bankstödet, som tidigare
nämnts, alla banker med svensk oktroj, dvs. även utlandsägda
banker. När det gäller svenska bankers dotterbolag i utlandet
sägs i propositionen att hänsyn skall kunna tas till dem när
stödet till banken utformas, men att stöd direkt till sådana
bolag endast skall kunna ske i undantagsfall.
Utskottet vill betona vikten av att det svenska
bankstödets räckvidd inte rubbas genom att ändringar görs
beträffande vilka typer av banker och kreditinstitut som
formellt sett har möjlighet att få stöd. Inskränkningar av denna
krets skulle dels kunna skada förtroendet för vår vilja och
förmåga att trygga det finansiella systemet, dels kunna direkt
påverka verksamhetsförutsättningarna för de berörda instituten.
De finansiella marknaderna är i hög grad internationella.
Sveriges anseende utomlands och vår strävan efter utvidgat
internationellt samarbete gör det enligt utskottets uppfattning
uteslutet att diskriminera utlandsägda banker genom att undanta
dem från bankstödet. Motion 1992/93:N279 (v) avstyrks därför i
berörd del.
I denna motion lämnas vidare en rad förslag om hur bankstödet
bör utformas och vilka krav som bör ställas på bankerna. Strävan
med förslagen är att skattebetalarnas risk skall minimeras.
Sålunda föreslås en noggrann kontroll av nedskrivningarna,
eftersom de enligt motionärerna kan förmodas vara för höga. Om
staten tvingas ta över en bank skall det inte lämnas någon
ersättning för övertagna aktier. Vidare skall kunna krävas
omförhandling av bankstödet om en bank ökar risktagandet i
sin verksamhet. Bankstödsnämnden bör därutöver kunna kräva
avskedande av ledningspersonal och slopande av
utdelning, anser motionärerna.
Utskottet har förståelse för flera av de synpunkter som
framförs i motionen. Samtidigt kan utskottet konstatera att de
huvudsakligen kan tillgodoses inom de ramar som riksdagen redan
fastställt för bankstödet. I det underlag som
Finansdepartementet kräver av bankerna för att kunna bedöma
förutsättningarna för stöd skall t.ex. ingå en noggrann
redovisning av de nedskrivningar som gjorts på olika lån. Det
kan vidare noteras att staten övertagit aktierna i Gota Bank och
därvid bedömt att aktierna saknar ekonomiskt värde. Frågan skall
dock slutligen avgöras av en skiljenämnd. Det ankommer på
regeringen och Bankstödsnämnden att vid utformningen av stöd
till olika banker förhandla även om värdet på de aktier som kan
komma att övertas. Utdelningsbegränsningar ingår bland de krav
som staten, enligt vad som sägs i propositionen som låg till
grund för beslutet om bankstödet (prop. 1992/93:135 s. 30), kan
uppställa i samband med stöd. Av aktiebolagsrättsliga principer
följer att avskedande av ledningspersonal är en fråga för
styrelsen och verkställande direktören. Det får dock, enligt
utskottets uppfattning, anses ligga inom ramen för riktlinjerna
för bankstödet att regeringen och Bankstödsnämnden skall kunna
ställa krav beträffande sammansättningen av styrelse och
ledningsgrupp i banker som avses erhålla stöd. När det gäller
yrkandet om omförhandling av bankstödet, anser utskottet det
vara naturligt att det i en överenskommelse, som regeringen
eller Bankstödsnämnden träffar med en bank om stöd, ingår
bestämmelser som gör det möjligt att förhandla om ändrade
villkor om banken inte följer de krav som uppställts. Med
hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion
1992/93:N279 (v) i ifrågavarande delar.
Vid beviljande av bankstöd bör det, enligt vad som anförs i
motion 1992/93:N309 (nyd), ställas hårda krav på
rationaliseringar och på försäljning av kringverksamheter.
Regeringen och Bankstödsnämnden måste, understryker
motionärerna, kräva att bankerna effektiviseras. De banker som
får stöd skall tvingas sälja all kringverksamhet såsom
fondkommissions-, finansbolags- och fastighetsverksamhet, inkl.
fastigheterna för den egna verksamheten, hävdas det.
Riksdagen avslog i december 1992 i samband med beslutet om
bankstöd (bet. 1992/93:NU16) ett motionsyrkande (nyd) om att
stödet skulle villkoras med krav på radikal rationalisering.
Utskottet hänvisade till att det framgick av den aktuella
propositionen att sådana krav skulle kunna ställas.
Det ligger, enligt utskottets uppfattning, inom de av
riksdagen beslutade riktlinjerna för stödet att staten i samband
med rekonstruktion av institut också kan kräva att vissa
verksamheter avyttras. Det är emellertid en uppgift för
regeringen och Bankstödsnämnden att i varje enskilt fall avgöra
hur villkoren bör utformas. Motion 1992/93:N309 (nyd) avstyrks
därför i berörda delar.
I motion 1992/93:N279 (v) anförs att försäkringsbolaget
Wasas planerade köp av Bohusbanken tänjer på principen att
inga manipulationer får ske som för in bolag under bankstödet.
Motionärerna anser därför att förvärvet inte bör tillåtas.
Wasa Livförsäkring har ansökt om tillstånd att förvärva
samtliga aktier i Bohusbanken. Banken har samtidigt ansökt om
tillstånd att förvärva Wasa Försäkring Kredit & Fond AB.
Finansinspektionen har överlämnat ärendet till regeringen, som
nyligen har avslagit ansökningarna, främst med hänvisning till
att riskexponeringen för Wasa Livförsäkring ansågs öka på ett
sätt som inte var förenligt med försäkringsrörelselagen
(1982:713). Av regeringsbeslutet framgår att ansökningarna har
bedömts utan beaktande av bankstödet.
Det ankommer inte på riksdagen att ta ställning i det nu
aktuella ärendet. Utskottet avstyrker på denna grund
motionen i här berörd del.
Industrikredit och Nordbanken
AB Industrikredit är ett kreditaktiebolag, där staten äger
50% och återstoden av ägandet är fördelat mellan nio banker.
Företaget har drabbats av stora kreditförluster under senare år.
För att Industrikredit skall kunna uppfylla det lagstadgade
kapitaltäckningskravet bemyndigade riksdagen hösten 1992
regeringen att inom en ram om 800 miljoner kronor bidra till att
stärka kapitalbasen i företaget (prop. 1992/93:135, bet. NU16).
Som en förutsättning för statens insatser angavs att övriga
aktieägare står för sin del av aktiekapitalet.
Med stöd av bemyndigandet har regeringen vid årsskiftet
1992/93 tillfört Industrikredit 400 miljoner kronor. Enligt
riksdagens beslut skall tillskottet belasta anslaget Vissa
räntekostnader m.m. under sjunde huvudtiteln. Detta anslag har
också belastats med kostnaderna för statens insatser i
Nordbanken och är vidare avsett för omkostnader i samband med
förberedelser för försäljning av banken.
I budgetpropositionen föreslås nu att anslaget ges
beteckningen Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och
Nordbanken och att det för nästa budgetår förs upp med ett
formellt belopp om 1000kr. Förslagen tillstyrks av
utskottet.
Övriga frågor
En skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen begärs i motion 1992/93:N284 (s).
Där sägs bl.a. att finansbolagens verksamhet har präglats av ett
högt risktagande och att detta har underlättats av att lagen
(1988:606) om finansbolag saknar regler om t.ex. kreditgivning
mot betryggande säkerhet och om enhandsengagemang. Sådana regler
finns i bankrörelselagen, framhålls det. Motionärerna föreslår
att rörelseregler av det slag som finns för bankerna snarast
införs också för finansbolagen. Vidare bör klarare och mer
enhetliga regler för sanktioner införas för såväl banker som
finansbolag, anser motionärerna.
Ett likalydande motionsyrkande avslogs av riksdagen våren 1992
(bet. 1991/92:NU19) med hänvisning till att en proposition med
förslag till ny reglering av finansbolagens verksamhet hade
aviserats.
Denna proposition med förslag om ändrad lagstiftning för
banker och kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m.
förelades riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:89). På grundval
härav antog riksdagen (bet. 1992/93:NU9) bl.a. en ny lag om
kreditmarknadsbolag. Lagen, som ersätter den nuvarande
finansbolagslagen, avses träda i kraft samtidigt med
EES-avtalet. Lagen innehåller regler för s.k.
kreditmarknadsbolag beträffande bl.a. sundhet, rörelsens
bedrivande, kreditgivning, enhandsengagemang, kapitaltäckning,
tillsyn och ingripande. I samma lagstiftningsärende gjordes
också ändringar i tillsyns- och sanktionsreglerna så att de
skall bli enhetliga för alla institut som står under tillsyn av
Finansinspektionen. Enligt utskottets uppfattning har
motionärernas krav därmed redan tillgodosetts. Motionen avstyrks
därför.
Det är svårt för den enskilde bankkunden att veta om den
sparform som han valt ger den bästa räntan, anförs det i motion
1992/93:N306 (s). Det bör därför, anser motionären, införas en
ordning som innebär att bankerna är skyldiga att på det
kontoutdrag som sänds ut vid varje årsskifte ange inte bara
räntans storlek utan också den aktuella räntesatsen på olika
konton. Med hjälp av denna ränteinformation skulle
bankkunden kunna göra erforderliga omplaceringar.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden
om förbättrad information om bankernas räntevillkor. Senast
skedde detta våren 1992 (bet. 1991/92:NU19). Utskottet hänvisade
då till att Finansinspektionen har till uppgift att verka för
ett gott konsumentskydd och att inspektionen utformat en
konsumentpolicy, där det sägs att kraven på information måste
stramas upp väsentligt. Inspektionen har löpande överläggningar
med bankerna i konsumentskyddsfrågor och tar då bl.a. upp
utformningen av bankernas kontobesked. Utskottet hänvisade
vidare till sitt tidigare uttalande från våren 1991 (bet.
1990/91:NU41) om att det är angeläget att regeringen vidtar
erforderliga åtgärder på området, om inspektionens och bankernas
åtgärder inte räcker till.
Utskottet har erfarit att Finansinspektionen--i enlighet
med vad motionären önskar--verkar för att bankerna årligen,
i samband med att kontobesked lämnas, skall informera om hur
räntan har beräknats och om vilka räntesatser som gäller för
bankens övriga konton. Flertalet banker lämnar också i enlighet
med branschgemensamma rekommendationer information på detta
sätt, främst för de för kunden aktuella kontoslagen.
Inspektionen har härutöver i överläggningar med bankerna bl.a.
krävt att beskrivningar av ränteberäkningsreglerna skall finnas
tillgängliga för kunderna och att upplysningar om aktuella
räntesatser skall lämnas på kontobesked löpande under året.
Under innevarande år kommer inspektionen att i skrivelser till
bankerna ange de krav som man anser måste uppfyllas när det
gäller god information till kunderna. Fortsatta överläggningar
kommer att ske med de banker som inte iakttar inspektionens
rekommendationer.
Utskottet, som noterar att önskemål om förbättrad
information diskuterats under flera år med bankerna, anser att
det är ett viktigt konsumentintresse att alla banker ger
lättillgänglig information om sina räntevillkor. Härigenom
stimuleras också konkurrensen mellan instituten. Utskottet utgår
från att berörda institut skyndsamt efterkommer berättigade krav
på ökad information från inspektionens sida. Skulle så inte ske
förutsätter utskottet att regeringen, i enlighet med utskottets
tidigare uttalande, vidtar erforderliga åtgärder. Genom vad som
nu anförts får motionärens krav anses vara i huvudsak
tillgodosett. Anledning till ytterligare åtgärd från riksdagens
sida saknas enligt utskottets uppfattning. Motionen avstyrks
därför.
I motion 1992/93:So289 (v) sägs att banker och kreditinstitut
bör ta ett extra stort ansvar vid kreditgivning till
ungdomar. Den press som konsumtionssamhället skapar kan vara
särskilt svår att stå emot för ungdomar, anför motionärerna. Det
finns anledning att befara, fortsätter de, att ungdomar drabbats
särskilt hårt av 1980-talets naiva tro på den ekonomiska
utvecklingen.
Enligt vad utskottet har erfarit får Finansinspektionen endast
i begränsad omfattning klagomål som rör kreditgivning till
ungdomar. Kreditgivningen till dessa har under senare tid blivit
mer restriktiv enligt inspektionens erfarenheter. Bankerna
kombinerar dessutom ofta utlåning till ungdomar med
budgetrådgivning. Det kan vidare noteras att finansbolagen
allmänt har höjt sina åldersgränser för krediter.
I detta sammanhang kan nämnas att det i den nya
konsumentkreditlagen (1992:830), som trädde i kraft den 1
januari 1993, föreskrivs att näringsidkaren i sitt förhållande
till konsumenten skall iaktta god kreditgivningssed och därvid
tillvarata konsumentens intresse med tillbörlig omsorg.
Näringsidkaren skall vidare vara omdömesgill och ansvarsfull och
beakta att kreditavtal genom dess betydelse för konsumentens
ekonomiska förhållanden kan vara känsligare än andra avtal.
Enligt uppgift bedömer Finansinspektionen att den nya lagen kan
ha bidragit till ett förändrat beteende bland kreditgivarna.
Utskottet anser för sin del att det ligger inom ramen för
befintliga regler rörande kreditgivning att låntagarens ålder
särskilt bör beaktas. Det torde få ankomma på Finansinspektionen
att i den konsumentskyddande verksamheten ägna uppmärksamhet
åt kreditinstitutens utlåning till ungdomar. I inspektionens
allmänna råd med anledning av den nya lagen anges vad som bör
innefattas i begreppet god kreditgivningssed. Något uttalande av
riksdagen i saken är, enligt utskottets mening, inte motiverat.
Utskottet avstyrker sålunda motion 1992/93:So289 (v) i
ifrågavarande del.
I motion 1992/93:N296 (c), slutligen, begärs att en utredning
skall tillsättas om JAK (Jord Arbete Kapital) och räntefri
bankverksamhet. Motionären anser att det kan vara av intresse
att officiella beräkningar görs av den privat- och
samhällsekonomiska nyttan av JAK:s räntefria verksamhet. Enligt
motionären har JAK en samlad inlåning på 200 miljoner kronor.
Eftersom dess verksamhet växer i allt snabbare takt ifrågasätter
han om inte en viss samhällelig kontroll av verksamheten är
önskvärd. Detta skulle då kombineras med motsvarande
samhällsansvar, exempelvis i form av garanti för en del av
inlåningen.
JAK är en ideell förening med det formella namnet Jord Arbete
Kapital--Riksförening för ekonomisk frigörelse. Föreningens
ändamål är att sprida kännedom om ränteprincipens
skadeverkningar på samhället och att främja ekonomiskt samarbete
för genomförandet av räntefri finansiering. JAK driver ett
sparlånesystem som fungerar så att den som erlagt medlemsavgift
till föreningen får rätt att öppna ett sparkonto. Den som sparar
i minst sex månader får rätt att låna. Lånebeloppets storlek
beror på hur mycket och hur länge medlemmen sparat. För sparande
och lån utgår ingen ränta, men låntagaren betalar en avgift som
motsvarar JAK:s kostnader för uppläggning av lånet och
administration under spar- och återbetalningstiden. JAK kräver
säkerhet i form av pantbrev eller borgensförbindelse för alla
lån. Som en ytterligare säkerhet måste låntagaren låna 10%
utöver sitt huvudlån. Detta extra lån överförs till JAK:s
garantifond.
Utskottet berörde frågan om hur JAK skall regleras i samband
med behandlingen av det tidigare nämnda förslaget till ny lag om
kreditmarknadsbolag (bet. 1992/93:NU9). Av den redogörelse som
utskottet då lämnade framgår att JAK för närvarande inte
omfattas av någon av de särskilda lagarna för kreditinstitut. I
lagen om finansbolag (3§ andra stycket2) finns ett undantag
för föreningar som bedrivs i syfte att tillgodose medlemmarnas
finansieringsbehov. Detta undantag har emellertid inte överförts
till den nya lagen om kreditmarknadsbolag. I den då föreliggande
propositionen anfördes (prop. 1992/93:89 s. 210) att den
verksamhet som föreningarna bedriver närmast är att jämställa
med bankrörelse och därför bör prövas enligt bankrörelselagen.
Med hänvisning till att det pågick överväganden i
regeringskansliet om hur bl.a. JAK skall regleras i framtiden
avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om att JAK skulle
undantas från den föreslagna regleringen. Riksdagen följde
utskottets förslag.
Som tidigare anförts avses lagen om kreditmarknadsbolag träda
i kraft samtidigt med EES-avtalet. Av övergångsbestämmelser till
lagen framgår att den som vid lagens ikraftträdande driver
finansieringsverksamhet som inte fordrar tillstånd får fortsätta
verksamheten under ett år från det att lagen träder i kraft.
Utskottet vidhåller sin ståndpunkt att slutligt
ställningstagande till frågan om reglering av JAK:s verksamhet
bör anstå till dess att det redovisats en närmare bedömning av
om verksamheten är att hänföra till bankrörelse eller någon
annan auktorisationspliktig finansieringsverksamhet eller om det
finns skäl att införa någon särskild lagstiftning just för denna
typ av institut. Med hänvisning härtill och till att
överväganden alltjämt pågår inom regeringskansliet i denna fråga
avstyrker utskottet motion 1992/93:N296 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Finansinspektionens mål och anslag
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8
punkt E 3
dels godkänner att den övergripande målsättningen för
verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad som anges i propositionen,
dels till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94
under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 94510000
kr,
2. beträffande utredning om Finansinspektionen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N229 yrkande 3 i
ifrågavarande del, 1992/93:N254 i ifrågavarande del och
1992/93:N297,
res. 1 (nyd)
3. beträffande åtgärder för att stärka det finansiella
systemet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8
punkt I 9 till Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
4. beträffande den finansiella krisens verkningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:N229 yrkande 1,
5. beträffande medborgarkommission
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 5,
6. beträffande kompetensen inom banksektorn
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N233 och 1992/93:N262,
7. beträffande insättarskydd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N229 yrkande 2 och
1992/93:N279 yrkande 10,
8. beträffande åtgärdsprogram för olönsamma banker
att riksdagen avslår motion 1992/93:N214,
9. beträffande etablering av nya banker
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N228 yrkande 1 och
1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del,
10. beträffande värdering av bankernas fastigheter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L202, 1992/93:N228
yrkande 4 och 1992/93:N279 yrkande 1,
11. beträffande anslag till Bankstödsnämnden
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8
punkt E 9 till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
12. beträffande chef för Bankstödsnämnden
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 17,
13. beträffande oskäliga fallskärmsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N228 yrkande 2,
1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del och 1992/93:N254 i
ifrågavarande del,
14. beträffande avveckling av fallskärmsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N278 yrkande 1 och
1992/93:A723 yrkandena 7 och 8,
15. beträffande redovisning av fallskärmsavtal
att riksdagen avslår motion 1992/93:N278 yrkande 2,
16. beträffande lag mot fallskärmsavtal
att riksdagen avslår motion 1992/93:A722 yrkande 4,
18. beträffande insyn i banker
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju817 yrkande 12,
1992/93:N228 yrkande 3, 1992/93:N279 yrkandena 2, 4 och 6 och
1992/93:N298,
res. 2 (s)
19. beträffande kapitalförsörjningen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N272 och 1992/93:N316
yrkande 11,
res. 3 (nyd)
20. beträffande kreditmarknadsnämnd
att riksdagen avslår motion 1992/93:N270,
21. beträffande bankernas räntemarginaler
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N279 yrkande 14 och
1992/93:N309 yrkande 3,
res. 4 (nyd)
22. beträffande konkurrensneutraliteten
att riksdagen avslår motion 1992/93:N263,
23. beträffande stöd till utländska banker m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkandena 8 och 9,
24. beträffande kontroll av nedskrivningarna
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 11,
25. beträffande ersättning för övertagna aktier
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 12,
26. beträffande omförhandling av bankstödet
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 13,
27. beträffande avskedande av ledningspersonal
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 15,
28. beträffande slopande av utdelning
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 16,
29. beträffande krav på rationaliseringar m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:N309 yrkandena 1 och 2,
res. 5 (nyd)
30. beträffande Wasas planerade köp av Bohusbanken
att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 7,
31. beträffande ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och
Nordbanken
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8
punkt I 8 till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit
och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
32. beträffande skärpning av bankrörelse- och
finansbolagslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:N284,
33. beträffande ränteinformation
att riksdagen avslår motion 1992/93:N306,
34. beträffande kreditgivning till ungdomar
att riksdagen avslår motion 1992/93:So289 yrkande 2,
35. beträffande räntefri bankverksamhet
att riksdagen avslår motion 1992/93:N296.
Stockholm den 1 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Axel
Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Bo
Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart Daléus (c),
Henrik S Järrel (m) och Roland Lében (kds).
Reservationer
1. Utredning om Finansinspektionen (mom. 2)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "och
1992/93:N297 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Finansinspektionen har emellertid enligt utskottets
uppfattning brustit i sin tillsyn över de finansiella
marknaderna på ett sådant sätt att det härutöver behöver vidtas
omedelbara åtgärder. Därför bör inspektionen under
utredningstiden få en ny styrelse som kan överta ledningen för
verksamheten. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna. Därigenom skulle motion 1992/93:N297 (nyd) bli
delvis tillgodosedd. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande utredning om Finansinspektionen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N297 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1992/93:N229 yrkande 3 i
ifrågavarande del, 1992/93:N254 i ifrågavarande del och
1992/93:N297 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
2. Insyn i banker (mom.18)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Bo Bernhardsson och Sylvia
Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.18 som
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
En första studie av Riksåklagarens särskilda
Eko-utredningsgrupp, som fått i uppdrag att kartlägga eventuella
oegentligheter inom bank- och kreditväsendet, visar att det
förekommit avancerad ekonomisk brottslighet. Det finns anledning
att anta att brottsligheten rör mycket stora belopp. För att
markera samhällets beslutsamhet att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten måste riktlinjerna för beviljande av bankstödet
kompletteras. Om oegentligheter har förekommit är det för
allmänhetens förtroende viktigt att dessa kommer upp till ytan.
I samband med att stöd beviljas skall därför en utredning göras
av orsakerna till kreditförlusterna, och den skall bedömas av
Eko-utredningsgruppen. Detta bör enligt utskottets uppfattning
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker därigenom motion 1992/93:Ju817 (s) i ifrågavarande
del. De övriga nu aktuella motionsyrkandena blir därvid också i
huvudsak tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande insyn i banker
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 12
och med anledning av motionerna 1992/93:N228 yrkande 3,
1992/93:N279 yrkandena 2, 4 och 6 och 1992/93:N298 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kapitalförsörjningen (mom.19)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "bankernas
kreditgivning" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets uppfattning så många indikationer
på att bankerna stramar åt krediterna för småföretag att det,
utöver vad som nu sagts, behövs en skyndsam utredning av dessa
frågor. En sådan utredning bör lägga fram konkreta förslag till
hur man kan undvika att livskraftiga företag försätts i konkurs
till följd av bankernas kreditåtstramning.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet här har anfört. Motion 1992/93:N272 (nyd) skulle
därmed tillgodoses. Härigenom skulle också motion 1992/93:N316
(v) bli delvis tillgodosedd i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande kapitalförsörjningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N272 och med
anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Bankernas räntemarginaler (mom.21)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort
ha följande lydelse:
Det höga ränteläget är skadligt för samhällsekonomin. Hushåll
och företag drabbas hårt. Tillväxten i näringslivet hämmas. I
denna situation måste staten agera snabbt och kraftfullt. Ett
sätt som detta kan ske på är att framtvinga mindre räntegap
mellan in- och utlåning i de banker som är statliga eller får
statsstöd. Härigenom skulle omedelbara positiva effekter kunna
åstadkommas i den svenska samhällsekonomin.
Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet
här har anfört. Med detta tillstyrker utskottet motion
1992/93:N309 (nyd) i ifrågavarande del. Med ett sådant uttalande
skulle också det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N279 (v)
delvis tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande bankernas räntemarginaler
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N309 yrkande 3
och med anledning av motion 1992/93:N279 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Krav på rationaliseringar m.m. (mom.29)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Det ligger" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet är av den uppfattningen att staten skall ha en
bestämd linje vid förhandlingarna med de banker som söker stöd.
Inriktningen bör vara att alla verksamheter utanför bankens
huvudfunktioner, dvs. in- och utlåning samt
betalningsförmedling, skall avyttras. Härigenom kan man få in
kapital för att stärka kapitalbasen och minska behovet av
statligt stöd. Bankens kostnadsmassa skall också skäras ner
genom kraftiga rationaliseringar som villkor för att bankstöd
skall beviljas. Med det sagda tillstyrker utskottet motion
1992/93:N309 (nyd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande krav på rationaliseringar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N309 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna2
Utskottet6
Inledning6
Finansinspektionen8
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet10
Villkor för stöd m.m.15
Fallskärmsavtal15
Insyn i banker16
Bankernas kreditgivning18
Övriga villkor för stöd21
Industrikredit och Nordbanken23
Övriga frågor24
Hemställan27
Reservationer
1. Utredning om Finansinspektionen (nyd)30
2. Insyn i banker (s)30
3. Kapitalförsörjningen (nyd)31
4. Bankernas räntemarginaler (nyd)31
5. Krav på rationaliseringar m.m. (nyd)32