I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- tre
motioner med yrkanden om
nya återtagnings- och återvinningssystem,
internationellt samarbete,
returpapper,
glasåtervinning.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker motionsyrkanden avseende uppbyggnad av nya
återtagnings- och återvinningssystem, insamling av returpapper
och återvinning av glas. Detta sker främst med hänvisning till
den av regeringen aviserade s.k. kretsloppspropositionen. I
reservationer (s) vidhålls kraven på omedelbara åtgärder på de
två förstnämnda områdena. Ett yrkande om ett mer aktivt svenskt
deltagande i det internationella samarbetet beträffande
återvinning och återanvändning avstyrks också av utskottet;
Sverige deltar redan aktivt i sådant samarbete, konstaterar
utskottet.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återvinningen av papper,
28. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av nya återtagnings- och
återvinningssystem, bl.a. för datorer.
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om aktivt deltagande i
internationellt samarbete om återvinning och återanvändning av
råmaterial, komponenter och förpackningar.
1991/92:N254 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa
användningsområden för glasavfall.
Utskottet
Nya återtagnings- och återvinningssystem
Regeringen bör anmodas att undersöka på vilka nya områden som
återtagnings- och återvinningssystem kan etableras, anförs det i
motion 1991/92:Jo612 (s). Återanvändning och återvinning är ett
område där den enskilda människan på ett konkret sätt kan
medverka i arbetet för en bättre miljö, sägs det i motionen. Det
är därför väsentligt att existerande system kan vidmakthållas
och att nya system kan utvecklas. Inom bilindustrin undersöks nu
möjligheterna att utvidga återvinningen av kasserade bilar,
påpekar motionärerna. De erinrar om att den socialdemokratiska
regeringen beslutade att kommunerna senast från den 1januari
1995 skall ombesörja att innehållet av freoner i kasserade kyl-
och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Ett angeläget
område för utveckling av ett återtagnings- och
återvinningssystem är enligt motionärerna datorer, vilka
innehåller såväl miljöfarliga som från resurssynpunkt viktiga
ämnen.
Riksdagen beslöt år 1975 om åtgärder som syftade till ökad
återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32,
bet. JoU10). Bl.a. uttalades att ansvaret för att det avfall som
uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö-
och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila
producenterna.
Våren 1990 beslöt riksdagen om olika åtgärder på
avfallsområdet (prop. 1989/90:100 bil. 16, bet. JoU16). Härvid
betonades målet att minimera avfallets volym och farlighet.
Producenternas ansvar för det avfall som uppstår till följd av
deras verksamhet underströks. För att ytterligare stimulera
återanvändning och återvinning beslöts om en komplettering av
renhållningslagen (1979:596) av innebörd att avfallshanteringen
skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar
återanvändning och återvinning av avfallet främjas. Beträffande
källsortering sades att den kommunala avfallsplaneringen borde
ha som riktvärde att man till årsskiftet 1993/94 skall uppnå
önskvärd sortering, och att förbränning och deponering av
osorterat avfall därefter endast skall äga rum i undantagsfall.
För att genomförandet av 1990 års avfallsprogram skulle
underlättas och påskyndas beslöt riksdagen våren 1991 om en
komplettering av avgiftsbestämmelserna i renhållningslagen
(prop. 1990/91:90, bet. JoU30). Därigenom fick kommunerna
möjlighet att differentiera avfallstaxan med syfte att
källsortering skall stimuleras. Regeringen aviserade också i den
proposition som låg till grund för beslutet att ytterligare
ekonomiska styrmedel kunde övervägas, vilket riksdagen inte hade
någon erinran emot.
Utskottet behandlade hösten 1991 ett flertal motioner om
återvinning (bet. 1991/92:NU7). De gällde bl.a. forskning och
utveckling, internationella standarder, glasåtervinning och
returpapper. Samtliga motioner avslogs av riksdagen. Utskottet
hänvisade beträffande flera av motionerna till de förslag som
Förpackningsutredningen hade lagt fram i sitt slutbetänkande i
september 1991.
Förpackningsutredningen föreslog i detta betänkande, Miljön
och förpackningarna (SOU 1991:76), att förpackningsproducenterna
skall ges det ekonomiska ansvaret för återtagning och
materialåtervinning av använda förpackningar och att
förpackningsanvändarna (såväl företag som enskilda konsumenter)
skall ges ett principiellt ansvar att medverka vid sortering av
förpackningar. En statlig avfallsavgift föreslogs som ekonomiskt
styrmedel. Betänkandet har remissbehandlats.
En arbetsgrupp inom regeringskansliet har på regeringens
uppdrag utarbetat en strategi för att lösa problemen med
miljöpåverkan från varor. I betänkandet Varor som faror (Ds
1992:58) lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder i syfte
att förmå producenterna att tillverka varor som inte ger
miljöproblem. Både lagstiftning om återtagningsplikt samt skatt
på råvaror och avfall behövs enligt arbetsgruppen.
Miljöförbättringar kan också åstadkommas, anser arbetsgruppen,
genom utökad kemikaliekontroll, begränsning av skadliga ämnen
genom risk- och nyttoanalyser, avgiftning, standardisering i
miljöarbetet, miljömärkning och miljöinformation. Betänkandet
skall inte remissbehandlas i formell mening. I stället har en
hearing om betänkandet ägt rum i september 1992.
I en departementspromemoria, Producentansvar för avfall (Ds
1992:59), avlämnad sommaren 1992, framläggs förslag till ett
lagstadgat fysiskt och ekonomiskt producentansvar för uttjänta
varor och avfall. Innebörden är att den som tillverkar en vara
och hanterar den i senare led måste ansvara och även betala
kostnaderna för den förbrukade varan och för att avfallet samlas
in och omhändertas. En ändring av renhållningslagen föreslås i
detta syfte. I promemorian lämnas också förslag till hur ett
ekonomiskt producentansvar kan tillämpas för returpapper, vilket
utskottet senare återkommer till, och förslag till lagregler om
återlämningspremier för nickel-kadmiumbatterier. Promemorian har
remissbehandlats.
Regeringen har meddelat att den i december 1992 avser att
lägga fram en proposition om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad hushållning (den s.k.
kretsloppspropositionen). Underlag för denna proposition är
bl.a. de tre nämnda betänkandena och remissutfallen över dessa.
Utredningen med uppdrag att utreda vissa frågor rörande
miljöfarligt avfall (MFA-utredningen, särskild utredare: tekn.dr
Rune Olsson) har i betänkandet Miljöfarligt avfall -- ansvar och
riktlinjer (SOU 1992:45) lämnat ett principförslag med syfte att
åstadkomma en ökning av näringslivets ansvar för det
miljöfarliga avfallet. Enligt utredningen bör kommunernas
transportansvar tas bort och ett utvidgat kommunalt
behandlingsansvar för miljöfarligt avfall undvikas. Utredningen
har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:78) fått i uppdrag att
utarbeta ett förslag till ansvarsfördelning mellan kommuner och
näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande
av miljöfarligt avfall i Sverige. Utredningsarbetet skall
inriktas på att ta fram förslag till reglering av hantering av
miljöfarligt avfall beträffande dels destruktion och deponering,
dels återanvändning och återvinning. Förslagen skall redovisas
sendast den 31 december 1992.
Beträffande datorer, som särskilt nämns i motionen, kan
noteras att Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska
naturskyddsföreningen bedriver ett miljösamarbete med sikte på
att miljökrav för datorer skall utarbetas. Via inköpsavdelningar
och fackklubbar på kontorsarbetsplatser räknar organisationerna
med att kunna påverka datormarknaden i en mer miljövänlig
riktning.
Inom Nordiska rådet bedrivs ett projekt avseende elektroniskt
avfall av en särskild arbetsgrupp för avfall och återvinning. En
förstudie har genomförts, och en rapport planeras att läggas
fram vid årsskiftet 1992/93. Rapporten väntas innehålla
rekommendationer, baserade på fallstudier, om hur det
elektroniska avfallet skall hanteras.
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion
1991/92:Jo612 (s) om att det är viktigt att återanvändning och
återvinning får en ökad omfattning. Som framgått planerar
regeringen att under hösten 1992 lägga fram en s.k.
kretsloppsproposition. Med hänvisning härtill anser utskottet
att det inte är motiverat med någon åtgärd från riksdagens sida.
Motionen avstyrks sålunda i berörd del.
Internationellt samarbete
Riksdagen bör uttala sig för att Sverige mer aktivt skall
delta i internationellt samarbete om återvinning och
återanvändning av råmaterial, komponenter och förpackningar,
anförs det i motion 1991/92:Jo645 (nyd). I högtidliga sammanhang
sägs alltid att miljön är internationell, att problemen är
globala och att lösningarna kräver internationellt samarbete,
heter det i motionen. När svenska politiker diskuterar
miljöfrågor, fortsätter motionärerna, uppstår dess värre snabbt
käbbel om åtgärder som i regel kostar betydligt mer än de smakar
och som saknar betydelse i det globala sammanhanget.
Sverige deltar i olika sammanhang i internationellt samarbete
på avfallsområdet. Det sker inom ramen för FN, OECD, EG,
Nordiska ministerrådet och Nordiska investeringsbanken.
Inom såväl OECD som FN:s miljöprogram (UNEP) pågår arbete med
konventioner för att internationellt reglera kontrollen av
gränsöverskridande transporter av avfall som kan hota människors
hälsa och miljö. Sverige undertecknade år 1989 den s.k.
Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter
av farligt avfall. FN har ett organ i Paris -- Industry and
Environment Program Activity Center -- där man bl.a. bedriver
arbete med inriktning att åstadkomma en renare
industriproduktion. Sverige deltar i detta arbete via Statens
naturvårdsverk. Efter EES-avtalets ikraftträdande kommer
Sveriges deltagande via experter i EG:s forskningsprogram och
arbetsgrupper att öka.
I Nordiska ministerrådet har ett programförslag antagits
rörande samarbete inom avfallsområdet. Naturvårdsverket deltar i
en nordisk arbetsgrupp -- Renare teknologi-gruppen -- där man
verkar för att få till stånd ökad återvinning och
återanvändning.
Inom Avfallsforskningsrådet pågår ett treårigt program med
syfte att utveckla teknik och styrmedel som leder till
miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet
beträffande avfall. Rådet skall enligt sin instruktion
(1990:961) samverka med vetenskapliga institutioner,
organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både
inom och utom Sverige. Som ett underlag till
forskningspropositionen år 1993 har rådet lagt fram ett förslag
till en samlad strategi för forskning för ett avfallssnålt
samhälle. I förslaget sägs att rådet har en viktig uppgift att
aktivt verka för ett internationellt samarbete på området,
genom t.ex. forskarutbyte, projekt i samverkan mellan
forskningsinstitutioner i olika länder, uppbyggnad av
internationella nätverk m.m.
Förpackningsutredningen föreslog i sitt tidigare nämnda
betänkande (s. 295) att Sveriges medverkan i det internationella
standardiseringsarbetet på förpackningsområdet skall
intensifieras avseende sådan standardisering som ökar
förutsättningarna för materialreducering, återanvändning och
materialåtervinning av förpackningar. Regeringen planerar som
tidigare nämnts att lägga fram kretsloppspropositionen, som
bl.a. baserar sig på Förpackningsutredningens förslag, under
hösten 1992.
Eftersom miljöfrågor i stor utsträckning till sin natur är
internationella är det enligt utskottets mening närmast en
självklarhet att Sverige aktivt bör delta i det internationella
samarbetet beträffande återvinning och återanvändning. Detta
sker också i olika sammanhang. Något särskilt uttalande från
riksdagens sida i saken anser utskottet inte motiverat. Motion
1991/92:Jo645 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.
Returpapper
Regeringen bör fullfölja det arbete som den socialdemokratiska
regeringen påbörjade när det gäller återvinning av papper,
anförs det i motion 1991/92:Jo612 (s). Sverige ligger
internationellt sett långt framme på detta område, sägs det i
motionen. Samtidigt brottas kommunerna för närvarande med
ekonomiska problem till följd av ett lägre pris än tidigare på
returpapperet, heter det vidare. Det arbete som tidigare
påbörjades för att målen om hög materialåtervinning och god
ekonomi skall kunna harmoniera bör enligt motionärerna
fullföljas. Regeringen borde därför anmodas att snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag.
I det tidigare nämnda riksdagsbeslutet från år 1975 om olika
åtgärder som syftade till ökad återvinning och ett bättre
omhändertagande av avfall ingick att en obligatorisk insamling
av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle
påbörjas. Enligt riksdagens beslut borde pappersinsamlingen vara
fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan
insamling är praktiskt genomförbar och motiverad.
Riksdagen har under senare år behandlat olika motionsyrkanden
om returpapper. Vid det senaste tillfället, hösten 1991,
avstyrkte utskottet fyra motioner (s; c; v) med krav på åtgärder
för att främja returpappersanvändningen (bet. 1991/92:NU7).
Utskottet hänvisade bl.a. till att frågan om
returpapperssystemets utformning var under beredning i
regeringskansliet. I en meningsyttring (v) krävdes omedelbara
åtgärder.
Miljöminister Olof Johansson besvarade våren 1992 (RD
1991/92:88) en fråga (1991/92:583) av Rolf L Nilson (v) om vad
regeringen avsåg att göra för att returpappersmarknaden skall
fungera tillfredsställande i både ekologiskt och ekonomiskt
hänseende. I svaret konstaterade miljöministern att Sverige
internationellt sett har en hög grad av återvinning av såväl
tidningspapper från hushållen som annat papper för produktion av
nytt papper. Vidare meddelade han att regeringen noga följer
utvecklingen på returpappersmarknaden.
I den tidigare nämnda departementspromemorian Producentansvar
för avfall (Ds 1992:59) lämnas förslag till hur det i
promemorian förordade lagstadgade producentansvaret bör
tillämpas för returpapper från hushållen. Ett system med en
återvinningsavgift på produktion och import av tidnings- och
journalpapper avsett för svensk konsumtion föreslås. Avgiften
skulle gå till en returpappersfond. Medel från denna föreslås
bl.a. kunna täcka kommunernas underskott i
returpappershanteringen. Promemorian har, som tidigare nämnts,
remissbehandlats och kommer att ingå som ett underlag för den
planerade kretsloppspropositionen.
Enligt beräkningar av Skogsindustrierna uppgick mängden
insamlat returpapper till 890000ton år 1991, vilket innebär
en fördubbling jämfört med år 1975. Av den insamlade volymen
svarade tidningar och journaler för 440000 ton och wellpapp,
spill och övrig s.k. insamlingsvara för 285000 ton.
Pappersindustrins förbrukning av returpapper, som uppgick till
1038000 ton år 1991, har mer än tredubblats sedan år 1975.
Förbrukningen väntas öka de närmaste åren, bl.a. genom det
kapacitetstillskott som planeras hos Svenska Cellulosa AB:s
(SCA) fabrik i Obbola. Insamlingsgraden för tidningar och
journaler var år 1991 68% och för wellpapp m.m. 71%.
Motsvarande siffror för år 1990 var 62% resp. 65%. Enligt
Svenska renhållningsverksföreningen förekommer tidningsinsamling
för närvarande i så gott som samtliga kommuner.
Statens industriverk (SIND) gjorde år 1988 på regeringens
uppdrag en utredning (SIND PM 1988:3) av den svenska massa- och
pappersindustrins användning av och möjligheter till försörjning
med returpapper. Utredningens syfte var att bedöma om särskilda
åtgärder erfordrades för att trygga massa- och pappersindustrins
returpappersförsörjning. Sammanfattningsvis ansåg SIND att några
sådana åtgärder inte behövdes inom de närmaste åren.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) fattade i september 1991
beslut i två ärenden avseende påstådd inköpssamverkan resp.
horisontell prissamverkan på returpappersområdet. Det första
ärendet gällde om de två dominerande inköpsbolagens -- IL
Returpapper AB och Pappersåtervinnings AB (PÅAB) -- samverkan
vad avser returpapper från hushållen innebar risk för missbruk
av köparmakt. Det andra ärendet gällde om det samarbete som
pågår mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a. inom ramen
för Renhållningsverksföreningen, innebar en horisontell
prissamverkan. NO kom efter utredning fram till att det varken
kunde anses föreligga missbruk av köparmakt eller horisontell
prissamverkan och avskrev ärendena.
Sverige har en internationellt sett hög grad av återvinning av
returpapper. Enligt utskottets mening är det ytterst
angeläget att detta förhållande vidmakthålls och att hushållen
stimuleras till fortsatt insamling av returpapper. Regeringen
har som tidigare redovisats aviserat en kretsloppsproposition
under hösten 1992. Ett av underlagen för denna proposition är
den tidigare nämnda departementspromemorian om producentansvar
för avfall, i vilken det i promemorian förordade
producentansvaret föreslås komma att tillämpas på
returpappersområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion 1991/92:Jo612 (s) i berörd del.
Glasåtervinning
I motion 1991/92:N254 (c) krävs skyndsamma insatser för
utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall.
Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat och
osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har
upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan
uteslutande vitt sorterat glas. Enligt motionären kan detta
medföra att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg, vilket
innebär ett allvarligt resursslöseri. Därför är det ytterligt
angeläget att finna alternativa användningsområden för insamlat
glas.
Riksdagen avslog hösten 1991 ett identiskt yrkande från samme
motionär. Utskottet (bet. 1991/92:NU7) hänvisade (enhälligt)
dels till den forskning om och utveckling av återvunna produkter
som generellt bedrivs hos olika myndigheter och stiftelser,
t.ex. Avfallsforskningsrådet, Statens naturvårdsverk, Närings-
och teknikutvecklingsverket och forskningsstiftelsen Reforsk,
dels till den forsknings- och utvecklingsverksamhet som
finansieras via Svensk Glasåtervinning AB. Vidare hänvisades
till förslag av Förpackningsutredningen om ett brett upplagt
forsknings- och utvecklingsprogram som belyser återvinning av
förpackningsmaterial.
Miljöminister Olof Johansson besvarade våren 1992
(RD1991/92:114) en interpellation (1991/92:168) av Håkan
Strömberg (s) om vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta
för att öka användningen av krossat returglas och uppsamlat glas
i industriproduktionen. I sitt svar framhöll miljöministern att
det nu finns ett fungerande insamlings- och återtagningssystem
för glas från hushållen. Vidare hänvisade han till det arbete
som bedrivs av Svensk Glasåtervinning AB med syfte att
åstadkomma en ökad separation av färgat och ofärgat glas, en
ökad insamlingsvolym samt ökad insamlingseffektivitet. Han
meddelade också att regeringen återkommer till denna fråga i
samband med överväganden om att utveckla system för kretslopp
för olika varor.
I systemet för glasåtervinning ansvarar kommunerna för
insamling och transporter, varvid finansiering sker delvis via
den kommunala renhållningstaxan. Svensk Glasåtervinning AB har
det ekonomiska och fysiska ansvaret för det slutliga
omhändertagandet. Bolaget erlägger till kommunerna viss
ersättning per ton insamlat glas.
I ca 250 av landets kommuner förekommer en organiserad
glasåtervinning. I dessa kommuner finns 95 % av befolkningen. I
ett hundratal kommuner separeras de färgade och ofärgade
returglasen. Återvinningsgraden var 44% år 1991, jämfört med
36% året innan. Under år 1992 beräknas återvinningsgraden
komma att öka till 55%. Svensk Glasåtervinning AB har som mål
att uppnå en återvinningsgrad på 70% åren 1994--1995.
Förpackningsutredningens målsättning var att en återvinningsgrad
på 70% skall uppnås vid sekelskiftet.
Svensk Glasåtervinning AB införde i mars 1991 en
återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som
importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för
utveckling av alternativa användningsområden, till åtgärder för
ökad återvinning och för stöd till kommunerna. De alternativa
användningsområden som undersöks är isolering inom
byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.
Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i
samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. Tekniska
högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.
Med hänvisning till den planerade kretsloppspropositionen och
till det utvecklingsarbete rörande alternativa
användningsområden som Svensk Glasåtervinning AB bedriver, anser
utskottet inte att det är befogat med något uttalande från
riksdagens sida av det slag som begärs i motion 1991/92:N254
(c). Motionen avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande nya återtagnings- och återvinningssystem
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 28,
res. 1 (s)
2. beträffande internationellt samarbete om återvinning och
återanvändning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 2,
3. beträffande insamling och användning av returpapper
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 26,
res. 2 (s)
4. beträffande glasåtervinning
att riksdagen avslår motion 1991/92:N254.
Stockholm den 20 oktober 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist
(s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Olle Lindström
(m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Inge Carlsson (s),
Roland Lében (kds), Björn Kaaling (s) och Hans Stenberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Nya återtagnings- och återvinningssystem (mom.1)
Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo
Bernhardsson, Inge Carlsson, Björn Kaaling och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:Jo612 (s), att det är angeläget att nya system för
återtagning och återvinning kan etableras. Eftersom
återanvändning och återvinning är ett område där enskilda
människor på ett konkret sätt kan medverka i arbetet för en
bättre miljö är det viktigt att de system som finns för
återvinning och återanvändning kan vidmakthållas. Ett exempel på
ett område där det är angeläget att utveckla ett
återtagningssystem är datorer. Regeringen bör anmodas att till
riksdagen lämna förslag till införande av nya återtagnings- och
återvinningssystem, bl.a. för datorer. Genom ett sådant
uttalande av riksdagen blir motion 1991/92:Jo612 (s) helt
tillgodosedd i berörd del. Motionen tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande nya återtagnings- och återvinningssystem
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 28
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Insamling och användning av returpapper (mom.3)
Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo
Bernhardsson, Inge Carlsson, Björn Kaaling och Hans Stenberg
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som
börjar med "Sverige har" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Sverige ligger internationellt sett långt framme vad gäller
återvinning av papper -- ett förhållande som regeringen bör
arbeta för att upprätthålla. Den socialdemokratiska regeringen
påbörjade, som sägs i motion 1991/92:Jo612 (s), ett arbete i
syfte att åstadkomma en harmoniering mellan målen om hög
materialåtervinning och om god ekonomi. Detta arbete bör enligt
utskottets mening fullföljas; riksdagen bör anmoda regeringen
att snarast återkomma med förslag till åtgärder i detta syfte.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1991/92:Jo612 (s) i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande insamling och användning av returpapper
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 26
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.