dels proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag,
m.m.,
dels 19 motioner som har väckts med anledning av
propositionen.
Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av
företrädare för Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden), Näringsdepartementet, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (SIFU), Sveriges industriförbund och
Utvecklingsfondernas VD-råd. Från Företagarnas riksorganisation,
Kooperativa Institutet, Svenska uppfinnareföreningen och
Sveriges redovisningskonsulters riksförbund har skrivelser
inkommit.
Sammanfattning
Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag att
Industrifonden skall ombildas till Industri- och
nyföretagarfonden. I en meningsyttring (v) avvisas detta.
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall, enligt
regeringens förslag, ha två olika huvudinriktningar. Den ena är
finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och
marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med
nyföretagarlån. Den första verksamheten bör, anser utskottet, i
linje med vad regeringen föreslår, i första hand inriktas på
innovativa små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter.
Även befintliga företag bör emellertid, liksom hittills, kunna
komma i fråga för stöd. Stöd bör också, enligt utskottets
mening, i undantagsfall kunna lämnas till produktutveckling inom
större företag, främst i sådana fall då underleverantörer
förutsätts medverka vid produktutvecklingen. I en reservation
(s) krävs klarare och mer entydiga uttalanden om att stödet
skall kunna lämnas till såväl befintliga som nya företag. Vidare
krävs att stora företag skall ha samma möjligheter som andra
företag att erhålla stöd.
Förslaget om införande av ett nyföretagarlån -- för aktiebolag
-- tillstyrks av utskottet. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), krävs att även kooperativa
företag och ekonomiska föreningar skall kunna få del av
nyföretagarlånen.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om Industri-
och nyföretagarfondens organisation. Därvid sägs att
beredningen, liksom den löpande uppföljningen, i många fall bör
kunna delegeras till sådana regionala organ som har kompetens på
området, t.ex. regionala utvecklingsfonder, handelskamrar och
banker. Behovet för Industri- och nyföretagarfonden att inrätta
lokala filialkontor kommer därmed, anser utskottet, att vara
mycket litet. I en reservation (s) anförs beträffande
nyföretagarlånen att beslutsfunktionen bör tilldelas de
regionala utvecklingsfonderna.
Utskottet anser att den modell som regeringen valt för att
tillföra Industri- och nyföretagarfonden erforderliga medel är
ett lämpligt tillvägagångssätt. Fonden kommer på sikt att
förfoga över ett kapital på cirka 2400 miljoner kronor, varvid
hälften kommer från Industrifondens nuvarande medel och hälften
från Småföretagsfonden. Den sistnämnda fonden kommer senare att
avvecklas. I en meningsyttring (v) föreslås att
Småföretagsfondens medel i stället skall fördelas på
utvecklingsfonderna.
I propositionen aviseras också en parlamentarisk utredning med
uppgift att överväga utvecklingsfondernas framtida ställning och
roll. Utskottet ser positivt på detta. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), anförs att en utgångspunkt
för utredningsarbetet bör vara att utvecklingsfonderna skall
finnas kvar i framtiden.
Regeringen föreslår vidare att det statliga engagemanget som
huvudman för Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU)
skall upphöra. Detta kan lämpligen ske genom att huvuddelen av
SIFU:s verksamhet övergår i bolagsform, och att statens
engagemang därefter avvecklas. Utskottet tillstyrker förslaget
och utgår från att avvecklingen sker på ett sådant sätt att den
står i överensstämmelse med den träffade överenskommelsen i
fråga om försäljning av statliga företag och fastigheter. I en
reservation (s) avvisas en privatisering av SIFU med hänvisning
till den nämnda överenskommelsen. Reservanterna motsätter sig
däremot inte en bolagisering. En privatisering av SIFU
accepteras av Vänsterpartiets suppleant i utskottet, dock under
förutsättning att personalen ges möjlighet att ta över
verksamheten.
Propositionen
I proposition 1992/93:82 föreslår regeringen -- efter
föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen
1. godkänner de ändrade riktlinjer för Stiftelsen
Industrifonden med angivna konsekvenser för stiftelsens
kapitalbehov som regeringen förordar (avsnitten 4 och 5),
2. godkänner de riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån
som regeringen förordar (avsnitten 4 och 5),
3. godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och
senare avveckling av Stiftelsen Småföretagsfonden som regeringen
förordar (avsnitt 5),
4. godkänner att de medel som Småföretagsfonden förutsätts
återföra till staten får tillföras den nuvarande Industrifonden,
5. bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, SIFU, samt vidta
de åtgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen i
enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 7).
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:
1992/93:N17 av Lars Stjernkvist m.fl. (s, m, kds) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en regionalisering av Stiftelsen
Industrifondens verksamhet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lokalisering av ett filialkontor till Norrköping.
1992/93:N18 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de medel som ställs till Industri- och
nyföretagarfondens förfogande på totalt 2,4 miljarder kronor får
riktas till nyföretagande och även till förnyelseprojekt i
befintliga företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de former för finansiering ur Industri- och
nyföretagarfondens medel som fastställs blir så flexibla att
rimlig företagsanpassning kan ske regionalt eller lokalt,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det betonas särskilt att Industri- och
nyföretagarfonden bör använda utvecklingsfondernas redan
uppbyggda kompetens, resurser och kontaktnät för att få
genomslagskraft i målgruppen.
1992/93:N19 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utvecklingsfondernas roll och de nya lånemöjligheternas
inriktning.
1992/93:N20 av Lennart Brunander m.fl. (c, s, m, fp, kds) vari
yrkas att riksdagen beslutar att staten t.o.m. år 1997 behåller
sitt engagemang som huvudman i Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling, SIFU.
1992/93:N21 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att den föreslagna Industri- och
nyföretagarfondens medel kan användas till insatser i såväl nya
som befintliga företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de regionala utvecklingsfondernas roll i hanteringen
av de medel som kommer att ställas till Industri- och
nyföretagarfondens förfogande.
1992/93:N22 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att de medel på 2,4 miljarder kronor som föreslås
för statens medverkan vid finansiering av företagsetablering och
utvecklingsprojekt riktas till såväl nya som befintliga företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de statliga riskvilliga lånen skall komplettera
banksystemet och riskkapitalmarknaden,
3. avvisar den kraftiga centraliseringen av beslut för
nyföretagarlån och småföretagsfinansiering och i stället
förordar den rollfördelning mellan riks- och regional nivå som
redovisas i motionen,
4. avvisar förslaget att låta Industri- och nyföretagarfonden
skapa nya egna filialkontor och i stället förordar att man
bygger på befintliga fungerande organ på sätt som beskrivs i
motionen,
5. beslutar att medlen från Småföretagsfonden på 1,2 miljarder
kronor överförs till regionala nivån att användas till såväl
nyföretagarlån som finansiering av utvecklingssatsningar i
befintliga företag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flexibla och kundanpassade
finansieringsformer,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förestående parlamentarisk utredning om
utvecklingsfondernas framtida roll.
1992/93:N23 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställts till
Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl
nya som befintliga mindre företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller
förmedlingen av Industri- och nyföretagarfondens
finansieringsverksamhet.
1992/93:N24 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
minimigränser för nyföretagarlån och kvotering av
nyföretagarlån.
1992/93:N25 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (båda m)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagens behov av riskkapital,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslut rörande riskkapital.
1992/93:N26 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kapital till företag,
2. beslutar att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställts
till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till
såväl nya som befintliga företag,
3. beslutar att Utvecklingsfonden, genom tilläggsavtal, får
företräda den nya Industri- och nyföretagarfonden regionalt,
4. beslutar att Utvecklingsfonden ges dragningsrätt från
Industri- och nyföretagarfonden till både nyföretagande och
befintliga företag,
5. beslutar att den föreslagna nya låneformen också skall
gälla för kooperativa företag och ekonomiska föreningar.
1992/93:N27 av Sven-Olof Petersson och Lars Petersson (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om organisation och uppgifter för
Industri- och nyföretagarfonden samt för de befintliga
utvecklingsfonderna.
1992/93:N28 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att medlen som ställs till Industri- och
nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som
befintliga mindre företag,
2. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller förmedling av
Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts med anledning av en förestående parlamentarisk utredning
om utvecklingsfondernas framtida roll,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas framtida roll.
1992/93:N29 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kapital till företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller
Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,
3. beslutar att medlen som ställs till Industri- och
nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som
befintliga företag,
4. beslutar att den föreslagna nya låneformen också skall
gälla för kooperativa företag och ekonomiska föreningar,
5. avvisar förslaget om en privatisering av SIFU.
1992/93:N30 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medel om 2,4 miljarder kronor, som ställts till
Industri- och nyföretagarfondens förfogande, riktas till såväl
nya som befintliga, mindre företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas utökade roll angående förmedling
av Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas dragningsrätt, besluts- och
kommissionärsroll beträffande Industri- och nyföretagarfondens
medel.
1992/93:N31 av Birger Andersson och Marianne Andersson (båda
c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Industri- och nyföretagarfonden skall rikta sig
till nya och befintliga småföretag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas ansvar i samband med
kreditgivningen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfonderna i framtiden.
1992/93:N32 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställs till
Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl
nya som befintliga mindre företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller
förmedlingen av Industri- och nyföretagarfondens
finansieringsverksamhet,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förestående parlamentarisk utredning om
utvecklingsfondernas framtida roll.
1992/93:N33 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag vad gäller Industrifonden,
2. avslår regeringens förslag till centralisering av
nyföretagarlånen och i stället fördelar lånen över
utvecklingsfonderna,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det privata risktagandet,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om andra juridiska former,
5. beslutar att lånen även skall kunna användas till
befintliga företag enligt vad i motionen anförts,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om SIFU,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regelreformering.
1992/93:N34 av Carl Olov Persson och Ulf Björklund (båda kds)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av nyföretagarlånen,
2. avvisar förslaget att låta Industri- och nyföretagarfonden
skapa nya egna filialkontor i stället för att tills vidare bygga
på befintliga fungerande organ.
1992/93:N35 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kapital för nya företag, m.m.
Utskottet
Kapital för nya företag
Bakgrund
Ett företags utvecklingsfaser kan förenklat indelas i fyra
stadier -- projektfas (inkl. idé- och prototypfas),
företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas och
fortlevnads-/tillväxtfas. I alla dessa faser krävs normalt
extern finansiering i varierande omfattning. Utskottet redogör
här översiktligt för olika finansieringsformer och
finansieringsorgan, med koncentration på sådana med statlig
anknytning. Det stöd som staten, inom ramen för
regionalpolitiken, lämnar till företag i vissa delar av landet i
form av olika typer av lån och bidrag och som uppgår till totalt
ca 2000 miljoner kronor per år medtas inte här.
I projektfasens första skede, dvs. i tidiga utvecklingsskeden
där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd
tillhandahållas av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK). Tidigare låg denna uppgift hos Styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Stödet utgår i huvudsak från ett av NUTEK:s
program, Program 3 (Nya produkter). Huvuddelen av detta program
inriktas på stöd till teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt
hos nya och befintliga småföretag.
De finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är
villkorslån, tillskott mot royaltyavtal och garantier. Inom
produktutvecklingsområdet samarbetar NUTEK med Svenska
uppfinnareföreningen, Industrifonden, de regionala
utvecklingsfonderna och s.k. teknopoler (utvecklingsparker,
vilka ofta är knutna till högskolor).
Riksdagen beslöt våren 1992, på förslag i budgetpropositionen
(prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20), om minskat anslag till
teknisk forskning och utveckling, i vilket det nyssnämnda
programmet Nya produkter ingår. I regleringsbrev för budgetåret
1992/93 har 105 miljoner kronor tagits upp för detta program,
jämfört med 134 miljoner kronor föregående budgetår. Vid
utskottsbehandlingen avgavs reservation (s) och meningsyttring
(v) med krav på högre anslag än vad regeringen hade föreslagit.
NUTEK har inom det aktuella programmet prioriterat verksamhet
med tekniskt nydanande projekt som bedöms ha stor kommersiell
potential. Prioriterade områden är produktutveckling inom
informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och
Eurekas småföretagsprojekt. Allmän rådgivning till innovatörer
och den speciella stödformen innovatörsbidrag har upphört vid
NUTEK. Rådgivning till innovatörer ombesörjs i stället av de
s.k. produktråden -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet
finansieras via bidrag från NUTEK samt länsstyrelser och
utvecklingsfonder i de olika länen. NUTEK lämnar även stöd till
Svenska uppfinnareföreningens verksamhet.
I projektfasens senare skede -- i övergången till nästa fas,
företagsstarten -- och en bit in i den tredje fasen,
utvecklings-/expansionsfasen -- kan stöd erhållas från Fonden
för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden. Fonden
är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet.
NU59). Staten har sedan starten tillfört fonden sammanlagt 950
miljoner kronor, varav totalt 255 miljoner kronor har betalats
tillbaka till staten. Regeringen fastställer stadgar och utser
styrelse.
Industrifondens mål är att bidra till långsiktigt ökande
lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att
åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda
industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på
annat sätt. Riskdelningen sker i form av delfinansiering av
projekt eller genom projektgaranti (projektförsäkring). Fondens
finansieringsformer är villkorslån och kapital mot royalty.
Följande fem projektkategorier prioriteras i fondens verksamhet:
projekt i andra företag än de största, projekt med särskilt
avancerat teknikinnehåll, projekt i underleverantörsbranschen,
projekt inom det europeiska samarbetsprogrammet Eureka och
projekt av teknikupphandlingskaraktär.
Riksdagen beslöt våren 1991 om ändrade riktlinjer för
Industrifondens verksamhet och om minskning av kapitalet (prop.
1990/91:87, bet. NU35). Beslutet innebar att 350 miljoner kronor
skulle återföras från fonden till staten under budgetåren
1991/92--1994/95. Av dessa medel har fonden nyligen inbetalat
100 miljoner kronor. I den nu aktuella propositionen föreslås
att den fortsatta inbetalningen till staten skall avbrytas.
Värdet av fondens nuvarande kapital uppgår till ca 1200
miljoner kronor.
En särskild utredare, professor Lars Vinell, har på
regeringens uppdrag utvärderat Industrifondens verksamhet. I
betänkandet Den svenska marknaden för projektkapital -- statens
nuvarande och framtida roll (SOU 1992:95) konstateras bl.a. att
Industrifondens verksamhet har fyllt en viktig funktion och att
den har bedrivits effektivt. Utredaren föreslår bl.a. att
Industrifonden skall kvarstå i statlig ägo och att verksamheten
skall koncentreras till små företags och enskilda personers
projekt.
I den andra fasen, företagsstarten, och under den tredje
fasen, utvecklings-/expansionsfasen, kan riskkapital erhållas
från såväl privata som statliga källor. På den svenska
marknaden finns det för närvarande ca tio privata s.k. venture
capital-bolag, varav endast ett mindre antal är inriktade på
små företag. Utmärkande för dessa företag är att de satsar eget
kapital i expansiva, onoterade småföretag.
På den statliga sidan har riksdagen nyligen fattat beslut om
riktlinjer för utskiftning av medel ur de förutvarande
löntagarfonderna, som skall användas för små och medelstora
företags riskkapitalförsörjning (prop. 1992/93:41, bet. FiU3).
Sammanlagt 6500 miljoner kronor kanaliseras genom två
nyinrättade portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande
riskkapitalbolag.
Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till
finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart
och ett av portföljförvaltningsbolagen skall disponera ett
kapital på ca 2200 miljoner kronor. Bolagen skall ha möjlighet
att också lämna lånegarantier. Dessutom skall de gemensamt eller
vart för sig kunna bedriva verksamhet med s.k. mellankapital,
dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget
kapital och traditionellt lånekapital.
Styrelser har nyligen utsetts i de två bolagen, AtleAB och
Bure AB, vilka skall ha säte i Stockholm resp. Göteborg.
Överföringen av medel från de förutvarande löntagarfonderna har
nu genomförts.
Riskkapitalbolagen bygger vidare på de sex bolag som
staten nyligen har förvärvat av Småföretagsfonden (se vidare i
det följande). Riskkapitalbolagen skall investera i små företag
och genom aktivt ägarengagemang medverka till
investeringsobjektens tillväxt. Bolagen skall även kunna göra
indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag. Vart och ett
av de sex bolagen skall ha ett eget kapital på ca 400 miljoner
kronor. Överföringen av medel från de förutvarande
löntagarfonderna pågår för närvarande. Investeringarna skall
huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument,
men möjlighet att indirekt arbeta med mellankapital skall också
finnas.
På det statliga venture capital-området finns också tills
vidare Småföretagsfonden -- en stiftelse som inrättades år
1984 (1983/84:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 miljoner
kronor som stiftelsekapital till fonden från allmänna
pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes
fonden ytterligare 100 miljoner kronor. År 1990 beslöt riksdagen
(prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en
femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare
sammanlagt 1 miljard kronor. En förutsättning för
resurstillskottet var att huvuddelen placerades i de regionala
riskkapitalbolag som riksdagen samtidigt fattade beslut om.
Småföretagsfonden har haft till uppgift att bistå små och
medelstora företag med riskkapital. Fonden har delvis arbetat
med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade
på att göra placeringar av riskkapital i företag inom
småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.
Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att
Småföretagsfonden på sikt borde avvecklas (prop. 1991/92:51,
bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills
vidare skulle förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det
följande). I den nu aktuella propositionen föreslås att
Småföretagsfonden skall avvecklas och dess medel tillföras den
föreslagna Industri- och nyföretagarfonden.
De sex regionala riskkapitalbolagen, som Småföretagsfonden
stod som ägare till, är AB Produra Venture Capital -- säte i
Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med kontor i
Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB --
säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i Malmö, Hidef
Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte i Umeå (med
kontor i Skellefteå). Riskkapitalbolagen har hittills disponerat
ca 125 miljoner kronor per bolag genom Småföretagsfondens
aktieinnehav.
Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet
med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop.
1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 miljoner
kronor och reservfonden till 4 miljoner kronor. Statens andel av
aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser
vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.
Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av
verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av
minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget
kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår
bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt
riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop.
1991/92:69, bet. NU10). Enligt överenskommelsen i september 1992
mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna skall
det nu emellertid i princip införas ett moratorium för
försäljning av statliga företag och fastigheter. Regeringen har
i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin begärt riksdagens godkännande av detta. Beslut
kommer att fattas inom kort.
Andra organ som är verksamma på finansieringsområdet under de
andra och tredje faserna, dvs. företagsstarten och
utvecklings-/expansionsfasen, är de regionala
utvecklingsfonderna. Dessa bildades år 1978 genom ombildning
av företagarföreningar i länen med staten resp. landsting -- och
i förekommande fall kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop.
1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser, och
det finns en fond i varje län. Styrelserna utses av landstingen.
Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen
och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK.
Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter
förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning
sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år
innan ny avtalsperiod inleds.
Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt
föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering
genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och
s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller
att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata
kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen.
Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst
200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från
utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att
avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt
uttalanden från statsmakterna innebär detta att varje
utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål
uppgick i januari 1992 till ca 2600 miljoner kronor. Riksdagen
har vid två skilda tillfällen beslutat att fonderna t.o.m. år
1997 skall betala in sammanlagt 1600 miljoner kronor till
staten (prop. 1989/90:88, bet. NU30 och prop. 1991/92:51, bet.
NU14). Därefter beräknas fonderna disponera ett kapital på ca
1200 miljoner kronor.
Utskottet behandlade våren 1992, med anledning av
motionsyrkanden, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna
(bet. 1991/92:NU20). Därvid konstaterade utskottet att det
förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg
andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel
mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande
som anmärkningsvärt och förutsatte att fonderna skulle tillse
att en aktivering av medlen kom till stånd. Samtidigt anförde
utskottet att det, med hänsyn till att ett aviserat förslag om
nyföretagarlån hade senarelagts, var rimligt att de
utvecklingsfonder som i januari 1992 hade en låg andel likvida
medel -- under 50 procent -- beviljades anstånd till den 30 juni
1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december
1992. Riksdagen följde utskottets förslag.
Regeringen har givit NUTEK i uppdrag att dels verkställa dessa
anstånd, dels lämna en redogörelse för utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet t.o.m. år 1992. Enligt vad utskottet har
erfarit har skillnaderna mellan de olika utvecklingsfonderna
minskat något sedan januari 1992. I oktober 1992 varierade
andelen likvida medel mellan 17 och 87 procent. Den
genomsnittliga likviditetsandelen låg i oktober 1992 kvar på ca
50 procent.
Norrlandsfonden bedriver en med utvecklingsfonderna
likartad verksamhet. Norrlandsfonden är en stiftelse som
bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden
har till uppgift att främja främst små och medelstora företags
utveckling i de fyra nordligaste länen. Verksamheten regleras av
stadgar som fastställs av regeringen. Regeringen utser
ordförande och fyra ledamöter i styrelsen. Resterande fyra
ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen. Ansvaret
för Norrlandsfonden har inom regeringen nyligen överförts från
Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet.
Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja
industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och
forskning av betydelse för näringslivet inom fondens
verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell
etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom
bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med
återbetalning i form av royalty. Fonden har byggts upp med
medelstillskott först från vinstmedel från
Luossavaara--Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över
statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett.
Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner
kronor.
Under de tre senare utvecklingsfaserna för ett företag --
företagsstarten, utvecklings-/expansionsfasen och
fortlevnads-/tillväxtfasen -- har bankerna en dominerande
roll som finansiärer. Som ett uttryck för bankernas betydelse
kan noteras att deras utlåning till små och medelstora företag
sommaren 1992 uppgick till ca 200 miljarder kronor. Den totala
utlåningen till icke-finansiella företag uppgick vid samma
tidpunkt till ca 500 miljarder kronor.
För mogna företag, dvs. företag i fortlevnads- och
tillväxtfasen, finns finansieringsmöjligheter via
börsintroduktion. Introduktion på den s.k. OTC-marknaden är
också en finansieringsmöjlighet i denna fas, liksom i
utvecklings-/expansionsfasen.
Huvuddragen i regeringens förslag
Det föreligger ett behov av statliga insatser för att
stimulera framväxten av en marknad för finansiering av företag i
tidiga skeden, s.k. såddfinansiering, sägs det i proposition
1992/93:82. I praktiken saknas det för närvarande en kommersiell
lösning för sådan riskfinansiering.
Det är utomordentligt viktigt för den industriella tillväxten
i Sverige att det finns lämpliga finansieringsformer för den
första länken i kedjan, dvs. uppkomsten av nya verksamheter och
nya produkter, heter det vidare. I propositionen erinras om att
6500 miljoner kronor skall överföras från de förutvarande
löntagarfonderna till de två nya portföljförvaltningsbolagen och
de sex riskkapitalbolagen. Detta kommer, enligt regeringens
mening, att innebära en kraftig vitalisering av den mer mogna
delen av småföretagssektorn. Även när det gäller utveckling av
företag i tidiga skeden räknar regeringen med att bolagen skall
kunna spela en viss roll.
Om resurser satsas enbart på kommersiella riskkapitalbolag kan
det dock befaras att en viktig del av marknaden kommer att sakna
erforderligt utbud av kapital, anser regeringen.
Kreditinstituten är nu och kan sannolikt under de närmaste åren
förväntas vara mycket återhållsamma på detta område, sägs det i
propositionen. Regeringens bedömning är därför att det -- i
Sverige liksom i konkurrentländerna -- även fortsättningsvis
finns behov av statlig medverkan när det gäller finansiering av
företagsetableringar och utvecklingsprojekt i små företag.
Med hänvisning härtill och med tanke på att medlen är
begränsade anser regeringen att statens stöd i form av lån till
små företag bör renodlas. Finansiering i form av lån m.m. bör i
princip inte lämnas till etablerade företag som har verkat under
en längre tid. Statens resurser bör i princip koncentreras till
stöd av utveckling i nya och unga företag. Endast under en
övergångsperiod bör lån lämnas till befintliga företag, med
tanke på det besvärliga konjunkturläget och läget på
kreditmarknaden, sägs det i propositionen.
Det föreslås att statens verksamhet med att finansiera
nyetableringar ocn nya produkter skall bedrivas inom ramen för
Industrifonden, som dock skall förändras och byta namn till
Industri- och nyföretagarfonden. Stiftelsekapitalet skall utökas
med medel från Småföretagsfonden, som senare skall avvecklas (se
vidare i det följande).
Ett mål med den föreslagna verksamheten är att bidra till
etablering och tillväxt av nya, inte minst teknikbaserade,
företag och att därmed bredda basen i näringslivet. Ett statligt
organ kan, enligt regeringens mening, upprätthålla viktiga
finansieringsfunktioner gentemot nya eller unga företag som
riskkapitalmarknaden inte kan tänkas fylla under överskådlig
framtid.
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet föreslås få två
olika huvudinriktningar. Den ena delen avser utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar i nya och unga företag. Den
andra delen avser en verksamhet med nyföretagarlån, som syftar
till att allmänt stödja nyetableringar.
Allmänt om behovet av riskkapital
I tre motioner (s) begärs uttalanden av riksdagen om behovet
av statliga finansieringsinsatser för små och medelstora
företag.
Bristen på riskvilligt kapital är ett att de största problemen
för närvarande, anförs det i kommittémotionen 1992/93:N29 (s).
Situationen för de små och medelstora företagen är särskilt
besvärlig. Konjunkturläget, den höga räntan och krisen inom
bankväsendet bidrar, menar motionärerna, i hög grad till att
förvärra situationen. Antalet konkurser ökar för närvarande
starkt bland små och nya företag. Det är därför, enligt
motionärerna, väl motiverat att staten medverkar vid
finansiering av såväl befintliga som nya småföretag.
De sex nya riskkapitalbolagen kommer enligt vad som anförs i
motion 1992/93:N22 (s) endast mycket marginellt att överta
utvecklingsfondernas finansieringsroll. Det finns ett
kvarvarande stort behov av riskvilliga lån för de små företagens
investeringar i produkter, marknad, internationalisering och
produktutveckling, anför motionärerna. För den stora mängden
företag gäller det att hitta finansiering utan att behöva lämna
ifrån sig ägarandelar i företaget. Samtidigt innebär risknivån
och de säkerheter som företagaren kan ställa att finansering via
bank inte är möjlig, heter det vidare.
Den besvärliga situationen för de små och medelstora företagen
i Bohuslän utgör bakgrunden till motion 1992/93:N26 (s). Antalet
konkurser bland unga och små företag ökar kraftigt. Härtill
kommer, säger motionärerna, den situation som nu råder i
Bohuslän med neddragningar inom bilindustrin och dess
underleverantörer. Kredit- och kapitalmarknaden har i stort sett
satts ur spel för de små företagen, vilket innebär att det
kommer att krävas statliga finansieringsinsatser.
Utskottet har svårt att inse motionärernas syften i de
yrkanden som här är aktuella. De förslag som regeringen nu
framlägger har sin grund just i uppfattningen att det finns ett
behov av statliga insatser för att stimulera framväxten av en
marknad för finansiering av företag i tidiga skeden.
De presenterade förslagen ingår som ett led i regeringens nya
småföretagspolitik. Denna politik, vars riktlinjer drogs upp
hösten 1991 i proposition 1991/92:51 om en ny
småföretagspolitik, syftar bl.a. till att bygga upp en effektiv
riskkapitalmarknad genom generellt inriktade åtgärder med ett
minimum av statlig inblandning. Åtgärder på skatteområdet har
därvid stor betydelse.
Ett område, där staten enligt utskottets -- och
regeringens -- mening har en roll att spela är finansiering av
nya företag. De nyligen inrättade portföljförvaltningsbolagen
och de sex direktinvesterade riskkapitalbolagen kommer främst
att vara en finansieringskälla för mer mogna småföretag med en
hög utvecklingspotential. Det har i praktiken visat sig att
privata riskkapitalbolag både i Sverige och i andra länder
endast i begränsad omfattning investerar i rena nyetableringar
och produktutvecklingsprojekt i nya företag. Det finns därför,
som också sägs i propositionen, behov av ytterligare statliga
insatser i tidiga skeden av ett företags utveckling. Förslagen i
propositionen är avsedda att bidra till att fylla detta behov.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29
(s), 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N26 (s) i berörda delar.
Industri- och nyföretagarfonden -- riktlinjer för verksamheten
I propositionen föreslås, som tidigare nämnts, att statens
verksamhet med att finansiera nyetableringar och nya produkter
skall bedrivas genom den nuvarande stiftelsen Industrifonden.
Fonden föreslås byta namn till Industri- och nyföretagarfonden.
Verksamheten föreslås få två olika huvudinriktningar. Den ena är
finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och
marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med
nyföretagarlån.
Den förstnämnda verksamheten -- stöd till produktutveckling
m.m. -- föreslås i huvudsak bygga vidare på Industrifondens
nuvarande verksamhet. Regeringen anser dock att denna
finansiering i fortsättningen skall få lämnas endast till nya
och unga företag. Det finns annars, anser regeringen, en
uppenbar risk för att staten konkurrerar med det ordinarie
kreditväsendet. Med hänsyn till att statens tillgängliga medel
är begränsade bör stödet, enligt regeringens mening,
koncentreras till nya och unga företag. Med hänvisning till det
besvärliga konjunkturläget och läget på kreditmarknaden bör lån
endast under en övergångsperiod kunna lämnas till befintliga
företag, sägs det i propositionen.
Finansieringsformerna skall -- i likhet med vad som gäller för
Industrifondens nuvarande verksamhet -- främst vara villkorslån
och kapital mot royalty. Vidare skall som ett riktmärke även
fortsättningsvis gälla att större stöd än som motsvarar högst
50procent av det totala kapitalbehovet inte skall utgå i
normalfallet, sägs det i propositionen. Det är önskvärt att s.k.
Eureka-projekt också i framtiden särskilt kan uppmärksammas,
anser regeringen.
Den andra verksamhetsgrenen -- nyföretagarlånen -- bör
enligt regeringen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
det förslag som redovisades våren 1992 i departementspromemorian
Nyföretagarlån (Ds 1992:20). Enligt detta förslag, som tar sin
utgångspunkt i det tyska systemet med EKH-lån
(Eigenkapitalhilfe), skall lån kunna lämnas till de nyetablerare
som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på
traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam
verksamhet.
Lånen skall endast kunna sökas i samband med att helt nya
aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer. I princip
skall företag inom alla näringsgrenar vara berättigade att söka
lån. Två typer av lån skall finnas att tillgå. Det ena lånet
skall beviljas direkt till en privatperson, som sätter in medlen
i företaget i form av aktiekapital. Den andra lånetypen skall
vara ett s.k. förlagslån som går direkt till det nybildade
företaget.
Lånets löptid föreslås vara 15 år, med 5 års
amorteringsfrihet. Lånet skall vara ränterabatterat i fem år,
med de två första åren helt räntefria. Nyföretagaren
förutsätts svara för minst 10 procent av finansieringsbehovet
med egna medel, medan nyföretagarlånet skall svara för högst 30
procent. Det resterande finansieringsbehovet förutsätts bli
täckt genom normala bankkrediter. Nyföretagarlånet föreslås som
mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och anses, bl.a. av
praktiska skäl, inte i regel böra understiga 100000 kronor.
Till skillnad från vad som föreslås i departementspromemorian
skall nyföretagarlånen, enligt regeringens förslag, kunna
kombineras med regionalpolitiskt stöd och de starta-eget-bidrag
som kan beviljas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Den
sammanlagda statliga finansieringen bör inte överstiga 50
procent av kapitalbehovet, sägs det i propositionen.
Synpunkter på inriktningen av Industri- och nyföretagarfondens
verksamhet tas upp i ett flertal motioner. Ett krav som framförs
i flera motioner är att verksamheten inte skall riktas endast
mot nya och unga företag utan också mot befintliga företag.
Vidare framförs synpunkter på de olika förutsättningar som
föreslås gälla för beviljande av nyföretagarlån.
I totalt 14 motioner begärs att Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet skall rikta sig till såväl nya som
befintliga företag.
I kommittémotionen 1992/93:N29 (s), liksom i åtta andra
motioner från företrädare för Socialdemokraterna -- motionerna
1992/93:N18, 1992/93:N19, 1992/93:N21, 1992/93:N22, 1992/93:N26,
1992/93:N28, 1992/93:N30 och 1992/93:N32 -- framförs detta krav.
Det är, anför motionärerna, ofta svårt att i praktiken dra en
gräns mellan nya och befintliga företag. Vidare anser de att
erfarenheterna visar att effekten av statliga låneinsatser ofta
är större bland befintliga företag. De hittillsvarande
insatserna har varit betydelsefulla och stimulerat till
samarbete mellan små och stora företag, hävdas det.
Förslagens ensidiga inriktning mot nya företag inger oro,
anförs det i motion 1992/93:N25 (m). Om utslagningen av små
företag inom den svenska industrin skall kunna brytas måste,
enligt motionären, alla små företag med utvecklingspotential
kunna få del av de finansieringsmöjligheter som Industri- och
nyföretagarfonden kommer att tillhandahålla. I motionerna
1992/93:N23 (c) och 1992/93:N31 (c) hänvisas till det svåra
läget på kreditmarknaden som motiv för kravet att Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet skall riktas även mot befintliga
företag. Samma krav motiveras i motion 1992/93:N27 (c) med att
effekterna av statliga låneinsatser anses vara större bland
befintliga företag än bland nya. Vidare sägs att det är svårt
att i praktiken särskilja nya företag från befintliga.
Även i partimotionen 1992/93:N33 (v) framförs kravet på att
såväl nya som befintliga företag skall få del av den aktuella
verksamheten. Hänvisning görs till att de små företagen inte kan
få sina finansieringsbehov tillgodosedda via bankerna. I
motionen krävs i första hand att riksdagen skall avslå
regeringens förslag vad gäller Industrifonden. Motionärerna
anser att det samarbete som har initierats mellan små och stora
företag genom Industrifondens verksamhet har varit mycket
positivt.
Utskottet behandlar först det sistnämnda kravet på avslag på
regeringens förslag om Industrifonden.
Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag
att Industrifonden skall ombildas till Industri- och
nyföretagarfonden. Härav följer att det aktuella yrkandet i
motion 1992/93:N33 (v) avstyrks.
Utskottet övergår så till att behandla riktlinjerna för
fondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter
och marknadssatsningar.
Industrifondens hittillsvarande verksamhet har enligt
utskottets uppfattning visat goda resultat. Detta framkommer
bl.a. av den utredning som professor Lars Vinell har genomfört.
Utskottet har också på annat sätt fått detta bekräftat.
Utskottet anser, i linje med vad som sägs i propositionen, att
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till
produktutveckling och marknadssatsningar i första hand bör
inriktas på innovativa små och medelstora företag med
tillväxtmöjligheter. Finansieringsformerna bör främst ha formen
av villkorslån och kapital mot royalty. Även befintliga företag
bör emellertid, liksom hittills, kunna komma i fråga för stöd.
Stöd bör också i undantagsfall kunna lämnas till
produktutveckling inom större företag, främst i sådana fall då
underleverantörer förutsätts medverka vid produktutvecklingen.
Därvid bör fonden beakta den risk för snedvridning av
konkurrensen som kan uppstå. Likaså bör storleken på stödet
anpassas till fondens totala kapitalinnehav.
Riksdagen bör besluta om de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar som utskottet här har förordat.
Därmed blir de aktuella motionerna i allt väsentligt
tillgodosedda i berörda delar.
Synpunkter på de olika förutsättningar som bör gälla för
nyföretagarlånen framförs i ett antal motioner. De gäller
bl.a. frågor om vilken företagsform som bör kunna komma i fråga,
om vilken minimigräns på lånet som skall tillämpas och om
personligt betalningsansvar.
En fråga som tas upp i fyra motioner gäller avgränsningen
beträffande företagsform. I departementspromemorian om
nyföretagarlån, till vilken det hänvisas i propositionen, sägs
att nyföretagarlån skall kunna sökas endast i samband med att
nya aktiebolag startas.
Även kooperativa företag och ekonomiska föreningar bör kunna
beviljas nyföretagarlån, anförs det i motionerna 1992/93:N29
(s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N33 (v) och 1992/93:N35 (-). De
kooperativa företagen kommer att bli en viktig kraft i den
ekonomiska utvecklingen under 1990-talet och bör därför inte
uteslutas från lånemöjlighet, sägs det i den förstnämnda
motionen.
Enligt utskottets mening är det lämpligt att göra en sådan
avgränsning till aktiebolagsformen som förordas i
departementspromemorian och propositionen. Aktiebolagsformen
innebär bl.a. att kontrollen av att medlen används för de
avsedda syftena underlättas. Vidare innebär en avgränsning till
aktiebolagsformen att mindre uthålliga företagare avskiljs.
När det gäller stödet till produktutveckling vill utskottet
framhålla att kooperativa företag och ekonomiska föreningar kan
få del av detta stöd via dotterbolag i aktiebolagsform.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29
(s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N33 (v) och 1992/93:N35 (-) i
berörda delar.
En annan fråga beträffande nyföretagarlånen, minimigräns för
lånet, tas upp i motionerna 1992/93:N24 (c) och 1992/93:N34
(kds). I departementspromemorian föreslås att den lägsta nivån
på lånet skall vara 100000 kronor. Eftersom nyföretagarlånet
förutsätts som mest svara för 30 procent av finansieringsbehovet
motsvarar detta en investering på ca 333000 kronor. Enligt
departementspromemorian är nyföretagarlånet avsett för
nyetableringar av en viss minsta storlek.
Den föreslagna minimigränsen bör sänkas för att inte
oavsiktligt diskriminera kvinnor som vill starta företag, anförs
det i den förstnämnda motionen. Kvinnliga företagare är ofta
försiktigare än manliga när det gäller att ta lån och startar
ofta i mindre skala, anför motionären. Hon hävdar att kvinnor
också har svårare än män att få låna i bank. Det finns, säger
motionären, en stor potentiell målgrupp för nyföretagarlånen
bland anställda kvinnor i samband med omvandlingen av den
offentliga sektorn. För att säkerställa att nyföretagarlånen
också kommer kvinnor till del borde en kvotering göras.
En sänkning av minimigränsen föreslås också i motion
1992/93:N34 (kds). Där sägs vidare att kravet på att
nyföretagarlån endast skall beviljas om finansiering ej kan ske
på traditionellt sätt inte får drivas för långt. En nyföretagare
med välordnad privatekonomi bör inte anses diskvalificerad som
låntagare, anför motionärerna.
Utskottet anser att målgruppen för nyföretagarlånen bör
vara personer som avser att starta företag över en viss storlek.
De allra minsta nyetableringarna kan, enligt utskottets mening,
förutsättas komma till stånd på annat sätt.
För att bl.a. underlätta omvandlingen av den offentliga
sektorn -- vilket nämns i den ena motionen -- är det enligt
utskottets mening lämpligt att staten medverkar vid finansiering
av nya företag.
Det kan finnas behov av en viss flexibilitet i tillämpningen,
så att lägre belopp än 100000 kronor i vissa fall skall kunna
beviljas. Utskottet förutsätter att detta beaktas av regeringen.
Något behov av ett uttalande av riksdagen i saken anser
utskottet inte föreligga.
Kravet på att lån inte skall kunna beviljas om finansieringen
kan lösas på traditionellt sätt, som berörs i den andra
motionen, anser utskottet rimligt. Att personer med tillgång
till stor personlig förmögenhet, som inte är beredda att satsa
denna i det nya företaget, skulle erhålla nyföretagarlån anser
utskottet felaktigt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N24 (c)
och 1992/93:N34 (kds) i här aktuella delar.
I partimotionen 1992/93:N33 (v) föreslås att riksdagen skall
göra ett uttalande om att det personliga betalningsansvaret
inte bör drivas för långt. En företagare bör kunna hamna i
trångmål och även försättas i konkurs utan att helt uteslutas
från lånemöjligheter, anser motionärerna.
En nyetablering, till vilken nyföretagarlån skall kunna
beviljas, förutsätts som nämnts bli finansierad till lägst 60
procent via bank. Sedvanlig kreditbedömning av projektet kommer
att göras av banken. Inom ramen för beredningsarbetet av
nyföretagarlånen, vilket behandlas i det följande, kommer en
ingående bedömning av det aktuella projektet och av företagaren
att göras. Något behov av ett uttalande av den typ som begärs i
motion 1992/93:N33 (v) kan utskottet mot denna bakgrund inte
finna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.
I motion 1992/93:N35 (-) berörs en rad övriga frågor om
utformningen av nyföretagarlånet. Det gäller bl.a. krav på
förlängd löptid (från 15 till 20 år), förlängd amorteringsfrihet
(från 5 till 10 år), enklare ansökningsförfarande och översyn av
skatteregler.
Enligt utskottets mening är de föreslagna reglerna för
nyföretagarlånen avseende löptid, amorteringsfrihet etc. väl
avvägda. Motion 1992/93:N35 (-) avstyrks därmed i berörd del.
Industri- och nyföretagarfondens organisation --
utvecklingsfondernas roll
En statlig organisation för stöd till nyföretagande bör,
enligt regeringen, bygga på befintliga strukturer och organ. De
instanser som med bl.a. sina finansiella resurser bör ingå i
uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddfinansiering är
Industrifonden och Småföretagsfonden. I detta avsnitt behandlas
frågan om hur beslutsfattandet skall organiseras. Industri- och
nyföretagarfondens finansiella resurser och förslagen om
Småföretagsfonden behandlas i ett följande avsnitt.
Industri- och nyföretagarfondens beslut bör i regel fattas
centralt, föreslår regeringen. Det gäller såväl finansiering av
produktutveckling som nyföretagarlån. Bl.a. med tanke på
verksamhetens koncentration till små och nya företag bör fonden
dock ges möjlighet att lägga ut beslut i vissa låneärenden på
regional nivå, anser regeringen. Detta kan ske t.ex. genom att
ett eller flera filialkontor inrättas, anförs det i
propositionen.
Utvecklingsfonderna och andra regionala organisationer bör,
enligt vad som sägs i propositionen, kunna anlitas som beredande
organ. I första hand gäller denna medverkan nyföretagarlånen.
Utvecklingsfonder som har särskild kompetens på området bör dock
också kunna anlitas för bedömning av teknikprojekt.
Ett motiv för att samla besluten i en central instans är,
enligt regeringen, att ett optimalt utnyttjande av resurserna
därmed kan åstadkommas. Det är därvid av stor betydelse att
enhetliga kriterier tillämpas i beslut om finansiering av såväl
utvecklingsprojekt som nyföretagande. Regionalt eller
sektoriellt varierande kriterier kan, enligt regeringen, leda
till en felaktig fördelning av de begränsade
finansieringsresurserna. Det är vidare viktigt att verksamheten
kan följas upp och utvärderas utifrån de uppställda målen. En
sådan utvärdering är, enligt regeringens mening, endast möjlig
om enhetliga kriterier används.
Förslaget i departementspromemorian om att utvecklingsfonderna
skulle behålla sina medel och att endast dessa skulle bilda bas
för beslut om nyföretagarlån skulle, sägs det i propositionen,
medföra svårigheter i vissa län att få tillgång till kapital,
medan det i andra skulle bli lättare. Centrala resurser och
beslut sägs däremot leda till att efterfrågan får bestämma
fördelningen.
Den centrala funktionen när det gäller nyföretagarlån bör,
enligt regeringens förslag, i huvudsak inriktas på att pröva om
kriterierna för att erhålla ett lån är uppfyllda. Vidare skall
en kontinuerlig uppföljning av utfallet av kreditgivningen ske.
Förslaget att lägga hela beslutsfunktionen hos en central
instans -- Industri- och nyföretagarfonden -- kritiseras i 15
motioner. I stället förordas en fördelning av denna funktion
mellan fonden och de regionala utvecklingsfonderna.
I Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:N29 liksom i åtta
andra motioner (s) -- motionerna 1992/93:N18 (s), 1992/93:N19
(s), 1992/93:N21 (s), 1992/93:N22 (s), 1992/93:N26 (s),
1992/93:N28 (s), 1992/93:N30 (s) och 1992/93:N32 (s) -- uttalas
stöd för regeringens grundprincip att en statlig organisation
för stöd till nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer
och organ. Enligt motionärernas mening är utvecklingsfonderna de
organ som har störst erfarenhet och kompetens på området och som
dessutom har en närhet till de små och medelstora företagen.
Motionärerna anser att förslaget att ålägga en central statlig
stiftelse att även fatta beslut i enskilda kreditärenden inte
fyller behovet av en marknadsanpassad och kundnära organisation.
De förordar därför i stället att utvecklingsfonderna -- på
uppdrag av Industri- och nyföretagarfonden -- ges dragningsrätt
och kommissionärsroll att bedriva finansieringsverksamhet
gentemot såväl befintliga som nya företag. Den centrala
Industri- och nyföretagarfonden bör, sägs det i vissa av
motionerna, endast fatta beslut om större projekt som avser stöd
till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar, dvs. i
princip i enlighet med Industrifondens nuvarande verksamhet.
I två av de här nämnda motionerna -- motionerna 1992/93:N18
(s) och 1992/93:N26 (s) -- tas också en näraliggande fråga upp.
Den gäller krav på uttalande av riksdagen rörande möjligheterna
för utvecklingsfonderna att tillhandahålla flexibla och
kundanpassade finansieringsformer. Eftersom det finns stora
olikheter mellan olika finansieringsärenden vad avser t.ex.
marknadssituation, ägarsammansättning och affärsidé
krävs det mångfald, flexibilitet och företagsanpassning i
kreditgivningen, anser motionärerna.
Regeringens förslag om någon form av central hantering skulle
allvarligt motverka grundtanken om en bättre, smidigare och
obyråkratisk kreditförsörjning så nära marknaden som möjligt,
sägs det i motion 1992/93:N25 (m). Likartade resonemang förs i
motionerna 1992/93:N23 (c), 1992/93:N27 (c), 1992/93:N31 (c) och
1992/93:N34 (kds). I motionerna förordas i stället att
utvecklingsfonderna skall ges i uppdrag att bedriva
finansieringsverksamhet för Industri- och nyföretagarfondens
räkning.
I partimotionen 1992/93:N33 (v) framförs ett mer långtgående
krav än i de 14 nämnda motionerna. Motionärerna anser att de
medel som Industri- och nyföretagarfonden enligt regeringens
förslag skall disponera för andra ändamål än stöd till
utveckling av nya produkter och marknadssatsningar i stället
skall fördelas på de olika utvecklingsfonderna.
Förslaget att regionalisera Industri- och nyföretagarfondens
verksamhet välkomnas i motion 1992/93:N17 (s, m, kds). Särskilt
lämpligt anser motionärerna det vara att förlägga ett
filialkontor till Norrköping. Motionärerna erinrar om att
riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:FöU12) beslutat om
nedläggning av Bråvalla flygflottilj -- F13. Staten har,
enligt motionärerna, i egenskap av arbetsgivare för de anställda
på F13 ett betydande ansvar för näringslivsutvecklingen i
Norrköping.
Utskottet delar uppfattningen -- som kommer till uttryck
både i propositionen och i de här aktuella motionerna -- att
organisationen för det statliga stödet till produktutveckling
och nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ.
Industri- och nyföretagarfondens medel måste utnyttjas på ett
effektivt sätt. Därför bör fondens organisation vara rationell,
effektiv och obyråkratisk.
Vidare anser utskottet att beredningen av den typ av
kreditärenden det är fråga om kräver närhet till såväl projekten
som de berörda företagen. Fonden bör därför samarbeta med sådana
regionala organ som har kompetens på området, t.ex.
utvecklingsfonder, handelskamrar och banker. Beredningen bör i
många fall kunna delegeras till dessa organ. Även den löpande
uppföljningen av olika låneärenden bör i många fall kunna
delegeras på samma sätt. Enligt utskottets mening kommer därmed
behovet för Industri- och nyföretagarfonden att inrätta lokala
filialkontor vara mycket litet.
Utskottet förutsätter att regeringen vid den närmare
utformningen av organisationen beaktar de synpunkter som
utskottet här har anfört. Med det sagda tillstyrks propositionen
i berörd del. De aktuella motionerna avstyrks i motsvarande
delar.
Industri- och nyföretagarfondens resurser samt
Småföretagsfonden
De organ som med bl.a. sina finansiella resurser skall ingå i
uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddfinansiering är, som
tidigare nämnts, Industrifonden och Småföretagsfonden.
Övergången till ny organisation kräver beslut av riksdagen i
tre avseenden. Det första gäller ändrade riktlinjer för
Industrifondens verksamhet och organisation med åtföljande
slutsats om ökat kapitalbehov. För det andra krävs beslut om
ändrade riktlinjer för Småföretagsfondens verksamhet och beslut
om att fonden skall avvecklas, med åtföljande slutsats att
fondens kapital efter hand skall återbetalas till staten.
Slutligen krävs beslut om att de medel som Småföretagsfonden
förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande
Industrifonden. Eftersom de två stiftelserna är självständiga
juridiska personer erfordras deras medverkan i genomförandet.
Småföretagsfonden förvaltas av Företagskapital AB. Fondens
tillgångar uppgick i början av oktober 1992 till 1200 miljoner
kronor, varav 370 miljoner kronor utgjordes av likvida medel, 70
miljoner kronor av engagemang i företag och 760 miljoner kronor
av aktier i de sex nuvarande regionala riskkapitalbolagen. Dessa
aktier har, som redovisats i det föregående, nyligen sålts till
staten.
Industri- och nyföretagarfondens medel bör baseras på i första
hand Industrifondens nuvarande kapital på ca 1200 miljoner
kronor, sägs det i propositionen. Regeringen föreslår därvid att
den tidigare beslutade indragningen av 350 miljoner kronor,
varav 250 miljoner kronor återstår, nu skall avbrytas. Industri-
och nyföretagarfonden bör vidare, så snart det är möjligt,
tillföras Småföretagsfondens medel på ca 1200 miljoner kronor.
Därefter skall Småföretagsfonden avvecklas.
Industri- och nyföretagarfondens medel skulle därmed på sikt
komma att uppgå till ca 2400 miljoner kronor. Eftersom
Industrifondens nuvarande medel i stor utsträckning är uppbundna
i konkreta projekt innebär det att ca 1200 miljoner kronor
blir tillgängliga för nyföretagarlån. På sikt bör, anförs det i
propositionen, en utredning pröva om utvecklingsfondernas
kvarvarande kapital på ca 1200 miljoner kronor kan överföras
till Industri- och nyföretagarfonden (se vidare i det följande).
Det avkastningskrav som, enligt regeringens mening, bör
ställas på verksamheten är att resultatet sett över en längre
period skall innebära att stiftelsens kapital realt behålls
oförändrat. En generell utvärdering av verksamheten bör göras
inom en femårsperiod.
Det är svårt, anförs det i motion 1992/93:N22 (s), att
åstadkomma att beredning, uppföljning och beslut utförs på ett
ansvarsmedvetet och effektivt sätt av organ som inte har ett
direkt ansvar för de aktuella medlens avkastning. Mot bakgrund
av motionärernas tidigare nämnda krav på att besluten om
nyföretagarlån och produktutvecklingsprojekt upp till ca
3miljoner kronor skall decentraliseras till
utvecklingsfonderna, anser de att Småföretagsfondens medel på ca
1200 miljoner kronor skall överföras till fonderna.
I motion 1992/93:N35 (-) krävs det en större satsning på
nyföretagarlånen; 3--5 miljarder kronor erfordras enligt
motionären. Han erinrar om att det i departementspromemorian
angavs att ca 840 företag per år skulle kunna få del av
nyföretagarlånen, under förutsättning att det genomsnittliga
lånebeloppet uppgick till 200000 kronor. Motionären anför att
det är betydligt fler företag än så som för närvarande inte kan
finansiera sina projekt på kreditmarknaden.
Utskottet anser att den modell som regeringen valt för att
tillföra Industri- och nyföretagarfonden de erforderliga medlen
är ett lämpligt tillvägagångssätt. Efter den försäljning till
staten av Småföretagsfondens aktier i de sex regionala
riskkapitalbolagen som nyligen har genomförts, består fondens
tillgångar nästan uteslutande av likvida medel. Dessa kan
omedelbart överföras till Industri- och nyföretagarfonden.
Därefter bör Småföretagsfonden avvecklas.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag avseende
Industrifondens och Småföretagsfondens medel. Detta innebär att
motionerna 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N35 (-) avstyrks i
berörda delar.
Utredning om utvecklingsfonderna
Tillkomsten av de nya kommersiella riskkapitalbolagen och den
föreslagna verksamheten med nyföretagarlån kan, enligt
regeringen, förväntas leda till att behovet av de regionala
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet minskar. En
normalisering av läget på kreditmarknaden kommer att verka i
samma riktning. Med hänvisning till den återhållsamhet i
kreditgivningen som bankerna för närvarande tillämpar anser
regeringen att utvecklingsfonderna tills vidare bör fortsätta
med sin finansieringsverksamhet.
Regeringen förutsätter att utvecklingsfonderna även i
fortsättningen bedriver sin finansieringsverksamhet så att lägst
cirka en tredjedel av nyutlåningen riktar sig till nya företag.
Vidare anser regeringen att utvecklingsfondernas lån till nya
företag bör lämnas enligt regler som ansluter till dem som
Industri- och nyföretagarfonden föreslås tillämpa för
nyföretagarlånen. Regeringen bedömer att det är möjligt att göra
denna typ av avgränsningar i finansieringsverksamheten inom
ramen för gällande avtal mellan staten och landstingen -- och i
förekommande fall kommunerna.
I propositionen informeras riksdagen om -- utan formell
hemställan -- att regeringen avser att tillsätta en utredning
med parlamentarisk förankring för att överväga
utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som statens
stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid
skall prövas vilka verksamhetsuppgifter fonderna skall ha liksom
frågan om lämpliga huvudmän. I fråga om fondernas
finansieringsverksamhet bör utredningen inriktas på att pröva
om, och när, verksamheten kan upphöra, sägs det i propositionen.
I så fall skall fondernas medel betalas in till Industri- och
nyföretagarfonden via staten, anser regeringen.
Uppdraget för den aviserade parlamentariska utredningen om
utvecklingsfonderna tas upp i fem motioner -- motionerna
1992/93:N22 (s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27
(c) och 1992/93:N231 (c). Gemensamt för motionärerna är att de
anser att en utgångspunkt för utredningen skall vara att
utvecklingsfonderna skall finnas kvar eller -- som det uttrycks
i vissa av motionerna -- skall ses som en resurs för framtiden.
Liknande synpunkter framförs i Socialdemokraternas
kommittémotion 1992/93:N29 (s), dock utan något yrkande i saken.
I vissa motioner sägs att i den process som pågår med en ökad
integration i Europa och en ökad internationalisering bör
utvecklingsfonderna ha en roll att spela i framtiden.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om den framställan
som utskottet lämnade till riksdagens revisorer våren 1992 om en
granskning av effektiviteten i utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet. Enligt vad utskottet har erfarit har
revisorerna tagit upp ärendet i sin arbetsplan. I avvaktan på
den nu aviserade utredningen kommer dock inget utredningsarbete
att utföras av revisorerna.
Utskottet ser positivt på regeringens avsikt att låta
utreda utvecklingsfondernas framtida roll och ställning. En
sådan utredning bör, som sägs i propositionen, ha en
parlamentarisk förankring och arbeta relativt
förutsättningslöst. Mot denna bakgrund finns det, enligt
utskottets mening, inte anledning för riksdagen att på förhand
göra uttalanden om utvecklingsfonderna av den typ som krävs i de
här aktuella motionerna. Sådana uttalanden skulle inte främja
utredningsarbetet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N22
(s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och
1992/93:N31 (c) i här aktuella delar.
SIFU
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), med
staten som huvudman, inrättades år 1980 och bedriver
fortbildning i bl.a. tekniska ämnen (prop. 1979/80:88, bet.
NU41). Verksamheten bedrivs i Stockholm och Borås.
Det framhålls i propositionen att SIFU har utvecklat och
tillhandahållit vissa kurser som inte har ansetts lönsamma i
snäv företagsekonomisk mening, men som ändå har ansetts främja
företagens utveckling och påskynda teknikspridningen. NUTEK har
köpt utbildningstjänster m.m. från SIFU.
Enligt regleringsbrev för budgetåret 1992/93 får NUTEK från
anslaget Småföretagsutveckling upphandla utbildningstjänster
från SIFU och andra utbildningsarrangörer intill ett belopp om
högst 7 miljoner kronor. Omsättningen hos SIFU uppgick år 1991
till ca 90 miljoner kronor. För närvarande är ca 75 personer
anställda.
Verksamheten vid SIFU har kommit att i hög grad likna och
konkurrera med den som bedrivs av kommersiella
utbildningsföretag och riskerar därmed att snedvrida
konkurrensen, sägs det i propositionen. Staten bör därför inte
längre delfinansiera SIFU efter verksamhetsåret 1992/93. Vidare
bör det statliga engagemanget som huvudman för stiftelsen
upphöra. Enligt regeringens mening kan det lämpligen ske genom
att huvuddelen av SIFU:s verksamhet övergår i bolagsform, och
att bolaget därefter avyttras till någon annan intressent eller
att statens engagemang på annat sätt avvecklas.
Regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att vidta de
åtgärder som behövs för att SIFU:s verksamhet skall förändras i
enlighet härmed. Eftersom stiftelsen är ett självständigt
rättssubjekt fordras dess medverkan till åtgärden, sägs det i
propositionen.
Regeringens förslag beträffande SIFU har föranlett tre
motioner.
I kommittémotionen 1992/93:N29 (s) avvisas förslaget om en
privatisering av SIFU. Motionärerna anser att det moratorium för
försäljning av statliga företag och fastigheter som införs i
enlighet med överenskommelsen i september 1992 mellan
företrädarna för regeringen och Socialdemokraterna även omfattar
SIFU. Förslaget om att SIFU skall ombildas till aktiebolag
avvisas dock inte av motionärerna, under förutsättning att en
sådan företagsform anses mer lämplig för verksamheten.
Staten bör bibehålla sitt engagemang som huvudman för SIFU
t.o.m. år 1997, anförs det i motion 1992/93:N20 (c, s, m, fp,
kds). I det rådande konjunkturläget är det enligt motionärerna
olämpligt att sälja SIFU. Företagen i Borås och i övriga
Västsverige skulle påverkas negativt av ett sådant beslut.
Motionärerna erinrar om att regeringen i olika sammanhang har
deklarerat att möjligheterna att få fram nya och
konkurrenskraftiga industriarbetsplatser ligger hos de små och
medelstora företagen. I denna process är SIFU en viktig resurs,
hävdar motionärerna.
Den föreslagna privatiseringen av SIFU godtas i partimotionen
1992/93:N33 (v) under förutsättning att regeringen möjliggör för
personalen att ta över driften. Privatiseringen måste också
göras på ett sådant sätt att konkurrensen inom branschen inte
äventyras, anser motionärerna.
Förutsättningarna för den verksamhet SIFU bedriver har enligt
utskottets mening förändrats. Verksamheten har nu stora
likheter med motsvarande verksamhet som bedrivs av kommersiella
utbildningsföretag. Ett fortsatt statligt engagemang i SIFU
skulle därmed kunna medföra snedvridningar av konkurrensen.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag beträffande
SIFU.
Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen ombesörjer
avvecklingen av det statliga engagemanget i SIFU på ett sådant
sätt att det står i överensstämmelse med den träffade
överenskommelsen avseende försäljning av statliga företag och
fastigheter. Därmed avstyrker utskottet motion 1992/93:N29 (s) i
berörd del. Även de två övriga här aktuella motionerna --
1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds) och 1992/93:N33 (v) -- avstyrks i
berörda delar.
Regelreformering
I propositionen lämnas i ett särskilt avsnitt en redogörelse
för regeringens arbete med regelförenkling och avreglering.
Det påpekas att arbetet med regelreformering består av två
delar. Den ena är att förenkla och begränsa statsmakternas
styrning genom regler i form av lagar och förordningar. Den
andra är att förenkla och begränsa uppgiftslämnandet för
statistik samt tillsyn och kontroll.
Insatserna för att begränsa, förenkla och effektivisera
regelsystemen och samhällsorganens informationsinsamling är
inordnade i det löpande arbetet inom regeringskansliet och de
olika myndigheterna. I propositionen lämnas en översiktlig
redogörelse för under senare tid vidtagna åtgärder. Bland
sakområden inom Näringsdepartementets område som berörs av
reformarbetet nämns i propositionen konkurrensområdet och
byggområdet. På båda områdena anges att anpassning till regler
inom EG och i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) har varit ett motiv för förändringar.
I partimotionen 1992/93:N33 (v) sägs att regeringen även inom
EES bör verka för en regelreformering. Behovet är, enligt
motionärerna, kanske större i det sammanhanget än i Sverige.
Riksdagen borde göra ett uttalande härom.
Utskottet anser att arbetet med regelreformering är mycket
angeläget. Som framgår av redovisningen i propositionen
tillmäter regeringen detta arbete stor vikt. Utskottet utgår
från att detta synsätt också kommer att prägla Sveriges agerande
inom EES. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i
saken kan utskottet inte finna. Motion 1992/93:N33 (v) avstyrks
sålunda i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande behovet av riskkapital
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N22 yrkande 2,
1992/93:N26 yrkande 1 och 1992/93:N29 yrkande 1,
res. 1 (s)
2. beträffande avslag på regeringens förslag om
Industrifonden
att riksdagen avslår motion 1992/93:N33 yrkande 1,
men. (v) - delvis
3. beträffande riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1
i ifrågavarande del och motionerna 1992/93:N18 yrkande 1,
1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 1,
1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25
yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N27 i ifrågavarande
del, 1992/93:N28 yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30
yrkande 1, 1992/93:N31 yrkande 1, 1992/93:N32 yrkande 1 och
1992/93:N33 yrkande 5 godkänner de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar som utskottet angivit,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis
4. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller
företagsform
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2
i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N26
yrkande 5, 1992/93:N29 yrkande 4, 1992/93:N33 yrkande 4 och
1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de ifrågavarande
riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som anges i
propositionen,
res. 3 (s)
5. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller
minimigräns för lånet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2
i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N24 och
1992/93:N34 yrkande 1 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för
verksamhet med nyföretagarlån som anges i propositionen,
res. 4 (s) - motiv.
6. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller krav
på personligt betalningsansvar
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N33 yrkande
3 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med
nyföretagarlån som anges i propositionen,
men. (v) - delvis
7. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N35 i
ifrågavarande del godkänner de övriga riktlinjer för verksamhet
med nyföretagarlån som anges i propositionen,
8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens
organisation
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 momenten
1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motionerna
1992/93:N17, 1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i
ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena
3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2,
1992/93:N26 yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del,
1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N29 yrkande 2,
1992/93:N30 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N31 yrkande 2,
1992/93:N32 yrkande 2, 1992/93:N33 yrkande 2 och 1992/93:N34
yrkande 2 godkänner de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens organisation som anges i propositionen,
res. 5 (s)
men. (v) - delvis
9. beträffande Industri- och nyföretagarfondens resurser
samt Småföretagsfonden
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 momenten
1, 3 och 4, det första i ifrågavarande del, och med avslag på
motionerna 1992/93:N22 yrkande 5 och 1992/93:N35 i ifrågavarande
del
a) godkänner de ändrade riktlinjer för stiftelsen Fonden för
industriellt utvecklingsarbete med angivna konsekvenser för
stiftelsens kapitalbehov som anges i propositionen,
b) godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och
senare avveckling av stiftelsen Småföretagsfonden som anges i
propositionen,
c) godkänner att de medel som stiftelsen Småföretagsfonden
förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande
Fonden för industriellt utvecklingsarbete,
men. (v) - delvis
10. beträffande utredning om utvecklingsfonderna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N22 yrkande 7,
1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 3,
1992/93:N31 yrkande 3 och 1992/93:N32 yrkande 3,
res. 6 (s)
11. beträffande SIFU
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 5
och med avslag på motionerna 1992/93:N20, 1992/93:N29 yrkande 5
och 1992/93:N33 yrkande 6 bemyndigar regeringen att avveckla
statens engagemang i Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling samt vidta de åtgärder som behövs för att
därefter avveckla stiftelsen i enlighet med de riktlinjer som
anges i propositionen,
res. 7 (s)
men. (v) - delvis
12. beträffande regelreformering
att riksdagen avslår motion 1992/93:N33 yrkande 7.
men. (v) - delvis
Stockholm den 8 december 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell
Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif
Marklund (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats
Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman
(m) och Bo Bernhardsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Behovet av riskkapital (mom.1)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.13 med "Utskottet har" och slutar på s.14 med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Näringspolitiken måste nu, enligt utskottets mening, inriktas
på att skapa goda förutsättningar för både nyetablerade och
befintliga små och medelstora företag. Av avgörande betydelse är
härvid att staten bedriver en mera aktiv och samlad
näringspolitik än för närvarande.
Bristen på riskvilligt kapital är, menar utskottet, ett av de
största problemen för svensk industri för närvarande. Särskilt
besvärlig är situationen för de små och medelstora företagen.
Konjunkturläget, det höga ränteläget och läget på
kreditmarknaden försvårar situationen. Det har under senare tid
skett en kraftig ökning av antalet konkurser bland små och nya
företag; nivån är för närvarande den högsta under hela
efterkrigstiden.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det är väl
motiverat med en statlig medverkan vid finansiering av såväl
befintliga som nya företag. Riksdagen bör genom ett särskilt
uttalande anmoda regeringen att utforma en politik med denna
utgångspunkt. Med detta tillstyrker utskottet motionerna
1992/93:N29 (s), 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N26 (s) i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande behovet av riskkapital
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N22 yrkande
2, 1992/93:N26 yrkande 1 och 1992/93:N29 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet
med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar
(mom.3)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.16 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i
motion 1992/93:N29 (s) och övriga här aktuella motioner -- bör
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till
produktutveckling och marknadssatsningar riktas mot såväl
befintliga som nya företag. Det är i realiteten ofta svårt att
göra en åtskillnad mellan nya och befintliga företag. Dessutom
visar erfarenheterna att effekterna av statliga
finansieringsinsatser ofta är större bland befintliga företag.
Vidare bör även större företag kunna få del av Industri- och
nyföretagarfondens medel. De resurser som Industrifonden
hittills har ställt till förfogande för dessa företag har varit
betydelsefulla och stimulerat till samarbete mellan små och
stora företag.
Riksdagen bör besluta om de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar som utskottet här har förordat.
Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1
i ifrågavarande del, med bifall till motionerna 1992/93:N18
yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande
1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N28
yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1 och
1992/93:N32 yrkande 1 och med anledning av motionerna
1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N27 i
ifrågavarande del, 1992/93:N31 yrkande 1 och 1992/93:N33
yrkande 5 godkänner de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar som utskottet angivit.
3. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform
(mom.4)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.16 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 17 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det närmast en självklarhet att
kooperativa företag och ekonomiska föreningar inte bör ges sämre
förutsättningar än företag i aktiebolagsform. Utskottet ser den
kooperativa företagsformen som ett positivt inslag i
näringslivet; den bidrar till en ökad mångfald. Att
statsmakterna genom utformning av ett regelsystem skulle försöka
åstadkomma en styrning bort från den kooperativa företagsformen
kan utskottet inte acceptera.
Riksdagen bör lägga fast att även kooperativa företag och
ekonomiska föreningar skall kunna få del av nyföretagarlånen.
Därmed blir de aktuella motionerna helt tillgodosedda i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller
företagsform
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 2
i ifrågavarande del och med bifall till motionerna 1992/93:N26
yrkande 5, 1992/93:N29 yrkande 4, 1992/93:N33 yrkande 4 och
1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de ifrågavarande
riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som utskottet
angivit.
4. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för
lånet m.m. (mom.5, motiveringen)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande på s.17 som börjar
med "För att" och slutar med "nya företag" bort ha följande
lydelse:
Att försöka åstadkomma en omvandling av den offentliga sektorn
genom statligt finansieringsstöd till nya företag -- vilket
nämns i den ena motionen -- anser utskottet av princiella skäl
helt uteslutet.
5. Industri- och nyföretagarfondens organisation (mom.8)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen -- som kommer till uttryck både
i propositionen och i de här aktuella motionerna -- att
organisationen för det statliga stödet till produktutveckling
och nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ.
När det gäller det statliga stödet till produktutveckling anser
utskottet att det bör läggas centralt på Industri- och
nyföretagarfonden. Denna del sammanfaller i stort sett med
Industrifondens nuvarande verksamhet. Industrifonden har, enligt
utskottets mening, den kompetens som erfordras för den här typen
av verksamhet. Som tidigare nämnts har också erfarenheterna av
Industrifondens verksamhet varit positiva. Utvecklingsfonderna
bör dock, när det bedöms lämpligt, kunna medverka vid
beredningsarbetet.
När det gäller den andra delen av verksamheten --
nyföretagarlånen -- anser utskottet att den bör bedrivas i mer
decentraliserade former än vad som föreslås i propositionen. I
likhet med vad som anförs i här aktuella motioner bör, enligt
utskottets mening, utvecklingsfonderna ges en större roll än
regeringen föreslår. Utvecklingsfonderna bör sålunda tilldelas
beslutsfunktionen, när det gäller nyföretagarlån. Praktiskt kan
detta utformas så att de ges en dragningsrätt och
kommissionärsroll för Industri- och nyföretagarfondens räkning.
Genom en sådan modell kan Industri- och nyföretagarfonden svara
för den centrala överblicken över systemet med nyföretagarlån.
På det sättet kan en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av
systemet underlättas.
Genom den modell för organisationen som utskottet förordar kan
även de krav på mer flexibla och kundanpassade låneformer som
framförs i motionerna 1992/93:N18 (s) och 1992/93:N26 (s) bli
tillgodosedda.
Det bör ankomma på regeringen att med utgångspunkt från vad
utskottet har anfört närmare utforma erforderliga föreskrifter.
Med ett beslut i enlighet härmed blir de aktuella motionerna i
huvudsak tillgodosedda. Motion 1992/93:N17 (s, m, kds) avstyrks
däremot av utskottet, eftersom regionaliseringen av Industri-
och nyföretagarfondens verksamhet avvisas.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens
organisation
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 momenten
1 och 2, båda i ifrågavarande del, med bifall till motionerna
1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del,
1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6,
1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26
yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del,
1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3,
1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2, 1992/93:N33
yrkande 2 och 1992/93:N34 yrkande 2 och med avslag på motion
1992/93:N17 godkänner de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens organisation som utskottet angivit.
6. Utredning om utvecklingsfonderna (mom.10)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen
och i de här aktuella motionerna, att det är lämpligt att
utvecklingsfondernas framtida roll och ställning blir föremål
för utredning. Därvid vill utskottet understryka vikten av att
en sådan utredning får en parlamentarisk förankring. Vidare bör
en utgångspunkt för utredningsarbetet vara att
utvecklingsfonderna skall finnas kvar i framtiden. Som sägs i
vissa av motionerna kan den ökade integrationen i Europa och den
allmänna internationaliseringen innebära -- i positiv mening --
ändrade förutsättningar för utvecklingsfondernas verksamhet.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att i
direktiven för den aviserade utredningen inbegripa vad utskottet
anfört. Med detta blir motionerna 1992/93:N22 (s), 1992/93:N28
(s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och 1992/93:N31 (c)
tillgodosedda såvitt här är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande utredning om utvecklingsfonderna
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N22 yrkande
7, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 3,
1992/93:N31 yrkande 3 och 1992/93:N32 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. SIFU (mom.11)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som
börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N29 (s), inget att erinra mot att Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling (SIFU) överförs till ett aktiebolag, om
denna företagsform anses mer ändamålsenlig för verksamheten.
Däremot anser utskottet att en privatisering måste avvisas. Den
överenskommelse som träffats i fråga om försäljning av statliga
företag omfattar, enligt utskottets mening, också SIFU. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir den nämnda
motionen tillgodosedd. De övriga här aktuella yrkandena i
motionerna 1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds) och 1992/93:N33 (v)
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande SIFU
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N29 yrkande 5 och
med avslag på proposition 1992/93:82 moment 5 och motionerna
1992/93:N20 och 1992/93:N33 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Industri- och nyföretagarfondens organisation (mom.8)
Bengt Dalström (nyd) anför:
I det fall Industri- och nyföretagarfonden skulle finna det
lämpligt att inrätta en särskild kompetensfunktion för bedömning
av projekt och företag i vissa regioner anser jag att detta i
första hand skall ske i samverkan med utvecklingsfonderna.
Utvecklingsfondernas kontor bör därvid kunna utnyttjas. Detta
skulle säkerställa att enhetliga kriterier för bedömning av
främst tekniska projekt kommer att tillämpas. En sådan särskild
kompetensfunktion skulle, enligt min mening, kunna utnyttjas för
ett större geografiskt område, som inbegriper flera
utvecklingsfonder.
Den föreslagna kompetensfunktionen -- med placering på fyra
till sex platser -- skulle då kunna täcka in samtliga
utvecklingsfonders verksamhetsområden.
2. SIFU (mom.11)
Bengt Dalström (nyd) anför:
Enligt min mening bör avyttring av SIFU i första hand ske till
personalen. Försäljning till någon annan intressent bör
betraktas som ett andrahandsalternativ.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
När det gäller behovet av riskkapital anser jag i likhet
med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v) att det är
tillfredsställande att regeringen äntligen samlar sig till en
politik som syftar till att skapa möjligheter för företag att
låna riskvilligt kapital. Jag vill erinra om att Vänsterpartiet
vid återkommande tillfällen har kritiserat regeringen för dess
passivitet i detta avseende.
Vänsterpartiet har också tidigare i riksdagsarbetet kritiserat
beslut om inbetalning av Industrifondens stiftelsekapital.
Vidare har Vänsterpartiet motsatt sig indragningar av
utvecklingsfondernas medel till staten och pekat på de
svårigheter som dessa fonder därmed har hamnat i.
Vad gäller regeringens förslag om Industrifonden anser
jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v), att
riksdagen bör avslå det. Någon ändring av Industrifondens
verksamhet behövs inte. Det har framkommit många positiva
resultat ur det samarbete mellan små och medelstora företag som
Industrifondens verksamhet har gett upphov till.
Som en följd av mitt ställningstagande att Industrifonden bör
finnas kvar i oförändrad form, saknas det anledning att ta
ställning till förslaget om ändrade riktlinjer för Industri-
och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av
nya produkter och marknadssatsningar. Självfallet bör --
liksom hittills och i linje med vad som anförs i motion
1992/93:N33 (v) -- såväl befintliga som nya företag få del av
Industrifondens stödformer.
Beträffande avgränsningen av företagsform instämmer jag i
de synpunkter som framförs i reservation 3 till detta
betänkande.
Vad gäller minimigräns för nyföretagarlånen instämmer jag
i vad som framförs i reservation 4 till detta betänkande.
När det gäller frågan om hur långt det personliga
betalningsansvaret vid nyföretagarlån skall drivas instämmer
jag i de krav som framförs i motion 1992/93:N33 (v). En
företagare bör inte helt utestängas från lånemöjligheter även om
han har kommit i ekonomiska svårigheter och t.o.m. försatts i
konkurs.
Beträffande Industri- och nyföretagarfondens organisation
anser jag, som tidigare redovisats, att Industrifonden bör
finnas kvar i sin nuvarande form. Medlen för nyföretagarlån
bör, som anförs i motion 1992/93:N33 (v), fördelas direkt till
utvecklingsfonderna. Regeringens förslag om ny organisation
saknar mot denna bakgrund aktualitet.
Beträffande den aviserade utredningen om
utvecklingsfonderna instämmer jag i de synpunkter som framförs
i reservation 6 till detta betänkande.
När det gäller Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
(SIFU) anser jag, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:N33 (v), att en privatisering av SIFU kan godtas under
förutsättning att personalen ges möjlighet att ta över driften.
Privatiseringen måste också genomföras på ett sådant sätt att
konkurrensen inom branschen inte äventyras.
Jag stöder likaså kravet i motion 1992/93:N33 (v) på att
regeringen skall verka för en regelreformering också inom
EES-området.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under punkterna 2, 3, 6, 8, 9, 11 och 12 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande avslag på regeringens förslag om
Industrifonden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 1
avslår proposition 1992/93:82 momenten 1--4 och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i
denna del,
3. beträffande riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya
produkter och marknadssatsningar
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --
med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1 i ifrågavarande
del, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1992/93:N18 yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande
del, 1992/93:N21 yrkande 1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N23
yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2,
1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 1,
1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1, 1992/93:N31
yrkande 1 och 1992/93:N32 yrkande 1 godkänner de riktlinjer för
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till
utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som i det
föregående angivits i denna del och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
6. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller krav
på personligt betalningsansvar
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --
med anledning av proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande
del och med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 3 godkänner
de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån
som angivits i det föregående i denna del,
8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens
organisation
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --
med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1992/93:N17, 1992/93:N18
yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21
yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande
2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkandena 3 och 4,
1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkandena 2 och
4, 1992/93:N29 yrkande 2, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3,
1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2 och 1992/93:N34
yrkande 2 godkänner de riktlinjer för Industri- och
nyföretagarfondens organisation som i det föregående angivits i
denna del och därvid som sin mening ger regeringen till känna
vad i det föregående anförts i denna del,
9. beträffande Industri- och nyföretagarfondens resurser
samt Småföretagsfonden
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --
med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1, 3 och 4, det
första i ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:N22
yrkande 5 och med avslag på motion 1992/93:N35 i ifrågavarande
del
a) (=utskottet)
b) godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning för
stiftelsen Småföretagsfonden som i det föregående angivits i
denna del,
c) beslutar att de medel som stiftelsen Småföretagsfonden
förutsätts återföra till staten skall tillföras de regionala
utvecklingsfonderna,
11. beträffande SIFU
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment
5, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 6 och med avslag
på motionerna 1992/93:N20 och 1992/93:N29 yrkande 5 bemyndigar
regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling samt vidta de åtgärder som
behövs för att därefter avveckla stiftelsen i överensstämmelse
med de riktlinjer som i det föregående angivits i denna del,
12. beträffande regelreformering
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna3
Utskottet7
Kapital för nya företag7
Bakgrund7
Huvuddragen i regeringens förslag12
Allmänt om behovet av riskkapital13
Industri- och nyföretagarfonden -- riktlinjer för
verksamheten14
Industri- och nyföretagarfondens organisation --
utvecklingsfondernas roll18
Industri- och nyföretagarfondens resurser samt
Småföretagsfonden20
Utredning om utvecklingsfonderna22
SIFU23
Regelreformering24
Hemställan25
Reservationer
1. Behovet av riskkapital (s)27
2. Riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet
med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar
(s)28
3. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform
(s)29
4. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för
lånet m.m. (s)29
5. Industri- och nyföretagarfondens organisation (s)30
6. Utredning om utvecklingsfonderna (s)31
7. SIFU (s)31