I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fem
motioner med yrkanden om
införande av lämplighets- eller kompetenskontroll,
utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud,
översyn av lagen (1974:191) om bevakningsföretag.
Sammanfattning
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet avvisar krav på
införande av lämplighets- eller kompetenskontroll av företagare.
Emellertid understryks vikten av att statsmakterna tillser att
det finns effektiva instrument för att stävja ekonomisk
brottslighet. Utskottet anser vidare att det inte är motiverat
med en utvärdering av näringsförbudslagstiftningen. En motsatt
uppfattning kommer till uttryck i en meningsyttring (v).
Slutligen finner utskottet inte heller något behov av en
särskild översyn av lagen om bevakningsföretag. Däremot är det
enligt utskottet angeläget att regeringen fortsätter att noga
följa utvecklingen vad avser bevakningsföretagens sidouppdrag,
så att inte osäkerhet uppstår hos allmänheten om skillnaden
mellan polisens och bevakningsföretagens verksamheter.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1991/92:Ju810 av Hans Göran Franck m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en utökad
lämplighets- och kompetenskontroll för restaurang- och
åkeribransch[erna] samt om det lika starka behovet av att införa
lämplighets- och kompetenskontroll inom städ-, taxi-,
bilreparations- samt måleribranscherna och ROT-sektorn inom
byggbranschen.
1991/92:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) såvitt gäller
yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om effektivisering av
näringsförbudsinstitutet.
1991/92:N203 av Bengt Harding Olsson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av näringsförbudslagstiftningen.
1991/92:N211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kompetensbevis för företagare.
1991/92:N262 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (båda
s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
lagen om bevakningsföretag.
Utskottet
Lämplighets- och kompetenskontroll
Bedömningen att det behövs någon form av lämplighets- och
kompetenskontroll av företagare ligger bakom yrkandena i
motionerna 1991/92:N211 (s) och 1991/92:Ju810 (s).
Antalet konkurser i Sverige är osedvanligt högt i ett
internationellt perspektiv, konstateras det i den förstnämnda
motionen. I många av konkurserna döljer sig en avancerad
ekonomisk brottslighet, hävdar motionärerna. Statens
industriverk (SIND) angav i en utredning år 1985 (SIND 1985:7)
att konkursutvecklingen främst beror på interna förhållanden i
företagskunnandet. Även uppgifter från Ackordscentralen tyder
enligt motionärerna på att det är alltför lätt att starta
företag i Sverige. I motionen riktas vidare kritik mot att
Konkursutredningen, som tillsattes i december 1990, har stoppats
av regeringen. Oavsett vilken verksamhet man ämnar ägna sig åt
är det rimligt, anser motionärerna, att vissa minimikrav på
kompetens ställs som villkor för att ett företag skall få
startas.
I motion 1991/92:Ju810 (s) hänvisas till ett uppdrag som
Brottsförebyggande rådet har haft med syfte att utvärdera den
ekonomiska brottsligheten i sju olika branscher. Den ekonomiska
brottsligheten i de studerade branscherna har enligt
motionärernas mening pågått under mycket lång tid. Beträffande
restaurang- och åkeribranscherna är det angeläget med en utökad
lämplighets- och kompetenskontroll, anser motionärerna. Sådan
kontroll borde också införas för städ-, taxi-, bilreparations-
och måleribranscherna samt den s.k. ROT-sektorn inom
byggbranschen.
Under den senaste tioårsperioden har antalet konkurser ökat
kontinuerligt med undantag för åren 1987 och 1988, då en viss
nedgång skedde. Enligt uppgift från Upplysningscentralen ökade
konkurserna med 24% mellan perioden januari--augusti 1991 och
motsvarande period 1992. Branscherna bank-, finans- och
fastighetsförvaltning hade den största ökningstakten -- i
genomsnitt 101%. Flest konkurser fanns bland konsultföretagen.
Riksdagen har tidigare behandlat yrkanden liknande det i
motion 1991/92:N211 (s). Vid det senaste tillfället, våren 1991
(bet. 1990/91:NU29), avslogs yrkandet med hänvisning till
Konkursutredningens uppdrag.
Denna utredning (I 1990:02) tillsattes i december 1990 mot
bakgrund av ett uttalande av riksdagen (bet. 1989/90:NU7).
Utredningen hade i uppdrag att utreda behovet av åtgärder för
att begränsa antalet företagskonkurser samt att -- om det
behövdes -- föreslå samordnande åtgärder i denna riktning. I
budgetpropositionen 1992 anmälde näringsminister Per Westerberg
att det inte kunde anses motiverat med en särskild kommitté med
den inriktning som Konkursutredningen hade. Den väsentliga
frågan om rekonstruktion av företag vid konkurs behandlas av
Insolvensutredningen, konstaterades det. Att följa utvecklingen
av antalet konkurser och analysera orsakerna till detta ingår
bl.a. i Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) uppgifter,
påpekade näringsministern vidare. Näringsutskottet (bet.
1991/92:NU20) hade inget att erinra mot att Konkursutredningen
lades ned. I en reservation (s) resp. en meningsyttring (v)
anfördes att Konkursutredningen borde få fullfölja sitt arbete.
Formellt beslut om entledigande av Konkursutredningens ledamöter
togs i maj 1992.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02), som tillsattes hösten 1988,
har i uppdrag att utreda vissa frågor på konkursrättens område
(dir. 1988:52, dir. 1990:74, dir. 1991:93). Utredaren,
hovrättslagman Tryggve Hellners, skall bl.a. utreda frågan om
rekonstruktion av företag som har kommit på obestånd eller har
betalningssvårigheter. Insolvensutredningen skall avsluta sitt
arbete under hösten 1992.
NUTEK kommer, enligt vad utskottet har erfarit, att samordna
arbetet med att följa och analysera konkursutvecklingen med det
arbete som verket bedriver avseende nyföretagande.
Regeringen uppdrog år 1986 åt Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
att undersöka formerna för och omfattningen av den ekonomiska
brottsligheten i vissa branscher. De sju branscher som har
undersökts är bilreparations-, städ-, måleri-, restaurang-,
taxi- och åkeribranscherna samt den s.k. ROT-sektorn inom
byggbranschen. Länsskattemyndigheter, lokala skattemyndigheter,
länsstyrelser och polisen har svarat för de operativa delarna av
undersökningen. BRÅ avlämnade i juli 1992 rapporten
Skatterevision i sju branscher -- En studie i ekonomisk
brottslighet (BRÅ-PM 1992:2). I denna noteras sammanfattningsvis
att man vid skatterevision i de sju studerade branscherna fann
att:
30 % av företagen kunde misstänkas för brott,
åtalsanmälningarna och åtalen var få i förhållande till
brottsmisstankarna,
50 % av företagen hade brister i bokföringen.
I rapporten konstateras vidare att skatterevisioner endast kan
ge en uppfattning om en viss del av den ekonomiska
brottsligheten. Om samhället skall kunna stävja en mer
sofistikerad och omfattande ekonomisk brottslighet krävs det,
sägs det, kraftigt förstärkta och samordnade insatser av en helt
annan typ än skatterevisioner. Det lämnas inga direkta förslag
till åtgärder i rapporten. Denna är nu föremål för beredning
inom Justitiedepartementet. Senare under hösten 1992 planerar
BRÅ att -- i anslutning till uppdraget -- redovisa ytterligare
två rapporter om vandelsprövning inom restaurang- och
yrkestrafiknäringarna.
Frågor om lämplighets- och kompetenskontroll av företagare
tillhör Näringsdepartementets ansvarsområde. Enligt vad
utskottet har erfarit avvaktar man där Justitiedepartementets
ställningstagande till BRÅ-rapporten.
I sammanhanget kan noteras att Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen i april 1991 gavs i uppdrag av den dåvarande
regeringen att i samråd undersöka vilka åtgärder som bör vidtas
för att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer i fråga om
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skall kunna
förverkligas. Uppdraget omfattade dels en kartläggning av det
aktuella läget när det gäller myndigheternas insatser mot den
ekonomiska brottsligheten, dels förslag till åtgärder på kort
och lång sikt från statsmakternas och myndigheternas sida. I den
rapport som i januari 1992 överlämnades till regeringen
framlades bl.a. förslag till ändringar i aktiebolagslagen
(1975:1385). Härutöver angavs att vissa frågor inom
aktiebolagsrättens område borde utredas vidare. Regeringen
överlämnade i april 1992 rapporten i den del som avsåg
aktiebolagsrätten till Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08), som
har i uppdrag (dir. 1990:46, dir. 1991:89, dir. 1991:98) att
göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén beräknas avsluta
sitt arbete före utgången av år 1993.
Möjligheten att starta nya företag är enligt utskottets
mening av stor betydelse för näringslivets utveckling. Särskilt
i dagens ekonomiska situation med hög arbetslöshet är det
viktigt att tillkomsten av nya företag främjas. Utskottet anser
inte att brister i företagskunnande eller ekonomisk brottslighet
bland företagen skall åtgärdas genom införande av krav på
kompetensbevis eller liknande för företagare. Ett sådant system
skulle dessutom vara förenat med betydande komplikationer av
olika slag.
Utskottet vill emellertid betona att det är angeläget att
statsmakterna tillser att det finns effektiva instrument för att
stävja ekonomisk brottslighet. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om att BRÅ:s utredning om ekonomisk brottslighet i vissa
branscher är föremål för beredning i regeringskansliet. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1991/92:Ju810 (s) och 1991/92:N211 (s) i berörda delar.
Utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud
En översyn av näringsförbudsinstitutet i svensk rätt krävs i
två motioner, 1991/92:Ju819 (fp) och 1991/92:N203 (fp), av samme
motionär. I ett marknadsekonomiskt samhälle utgör
näringsfriheten en grundpelare, uttalar motionären. Priset för
denna frihet, fortsätter han, måste emellertid vara att man vid
missbruk av friheten förlorar denna genom näringsförbud under
viss tid. Motionären pekar på de möjligheter till näringsförbud
som finns i gällande lagstiftning. Det automatiska
näringsförbudet fungerar dock inte i praktiken och dess
efterlevnad kontrolleras inte, hävdar motionären. Han påpekar
vidare att lagen om näringsförbud tillämpas utomordentligt
sällan.
Riksdagen avslog våren 1990 en motion av samme motionär av
liknande innebörd som de nu aktuella. Utskottet hänvisade (bet.
1989/90:NU7) till sitt uttalande i samma betänkande om att en
bred översyn av frågor rörande ökningen av antalet konkurser
borde göras. I en motivreservation (m, fp, c) anfördes bl.a. att
det saknades skäl att utgå från att antalet meddelade
näringsförbud i sig skulle utgöra ett tecken på systemets grad
av effektivitet. Motionsyrkandet fick stöd i en annan
reservation (v).
Enligt konkurslagen (1987:672) gäller förbud mot
näringsverksamhet under konkurs. I 6 kap. 1 § anges att en
gäldenär som är en fysisk person inte under konkursen får driva
näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125).
Enligt lagen om näringsförbud (1986:436) kan en domstol -- om
det är påkallat från allmän synpunkt -- besluta om sådant
förbud. För detta krävs att någon såsom näringsidkare dels grovt
har åsidosatt sina åligganden, dels gjort sig skyldig till
brottslighet som inte är ringa eller i avsevärd omfattning
underlåtit att betala skatt eller tull eller vissa slags
avgifter. Näringsförbud kan också meddelas om en person som
försatts i konkurs har förfarit grovt otillbörligt mot sina
borgenärer.
Riksskatteverket skall föra ett register över meddelade
näringsförbud. Totalt har 501 näringsförbud meddelats sedan den
1 juli 1980. År 1984 meddelades flest näringsförbud, 71 stycken.
Av antalet näringsförbud som var i kraft år 1991 -- 152 stycken
-- gällde drygt hälften näringsidkare i Stockholm, Göteborg och
Malmö. I september 1992 var 142 näringsförbud i kraft.
Utskottet vill framhålla att näringsförbud är ett mycket
långtgående ingrepp i näringsfriheten och därför -- enligt
lagstiftningens intentioner -- bör tillgripas endast som
yttersta sanktion. Ett initiativ av det slag som begärs i
motionerna 1991/92:Ju819 (fp) och 1991/92:N203 (fp) är enligt
utskottets mening inte befogat. Dessa avstyrks sålunda i berörda
delar.
Bevakningsföretag
I motion 1991/92:N262 (s) begärs en översyn av lagen om
bevakningsföretag. Händelser under senare tid har accentuerat
behovet av en skyndsam översyn, sägs det i motionen. Sålunda har
privata brottsutredningar, utförda av säkerhetsföretag och där
färdigt bevismaterial överlämnats till polisen, blivit allt
vanligare, hävdar motionärerna. Det är angeläget att samhället
utan ytterligare dröjsmål motverkar de ökande tendenserna till
privatisering av polisiära uppgifter och på alla sätt hindrar
uppkomsten av något som kan uppfattas som privata polis- eller
säkerhetskårer, anför motionärerna.
Lagen (1974:191, omtryckt 1989:148) om bevakningsföretag
reglerar bevakningsföretagens verksamhet. Lagen kräver att den
som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppgifter för annans räkning
skall ha statlig auktorisation. Frågan om auktorisation prövas
av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.
Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet. Auktorisation får
beviljas endast om det kan antas att verksamheten dels blir
bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i
överensstämmelse med god sed inom branschen, dels inte kommer
att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning.
Kompletterande bestämmelser finns i förordningen (1989:149) om
bevakningsföretag. Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter och
allmänna råd avseende auktorisation och tillsyn av
bevakningsföretag etc. Verksamhetsformer som gränsar mot
polisens uppgifter skall ägnas särskild uppmärksamhet vid
inspektioner.
I proposition 1988/89:63 om ändring i lagen om
bevakningsföretag, m.m., som i huvudsak gick ut på att
regleringen av bevakningsföretagens verksamhet skulle skärpas i
vissa avseenden, togs frågan om bevakningsföretagens sidouppdrag
upp. Någon särskild reglering av dessa föreslogs inte. Det
preciserades emellertid i lagen att väktarnas särskilda
straffrättsliga skydd bara gäller när de utför bevakningstjänst.
Det framhölls i propositionen att länsstyrelsernas
tillsynsuppgifter måste anses inbegripa en allmän kontroll av
att företagens verksamhet som helhet inte får en olämplig
inriktning. Utvecklingen måste följas noga, anfördes det vidare.
Det betecknades som ett allmänt intresse att en alltför stor
koncentration av uppgifter till bevakningsföretagen inte ger
upphov till osäkerhet hos allmänheten om olika uniformerade
kårers ställning i samhället. Särskilt angeläget är, tillades
det, att uppkomsten av vad som skulle kunna uppfattas som privat
kriminalpolisverksamhet kan förhindras.
I en motion (c) krävdes att en utredning skulle tillsättas för
att klarlägga gränserna för bevakningsföretagens verksamhet.
Utskottet (bet. 1988/89:NU12) avstyrkte (enhälligt) motionen med
hänvisning till att de problem som är förknippade med
bevakningsföretagens sidouppgifter kunde förutsättas bli föremål
för erforderlig uppmärksamhet från regeringens sida.
Enligt uppgift från Justitiedepartementet har utvecklingen
hittills inte föranlett någon ändrad ståndpunkt vad gäller
bedömningen av bevakningsföretags sidouppdrag.
Det kan noteras att inom BRÅ pågår ett projekt, där frågan om
utnyttjande av väktare för uppgifter som traditionellt handhafts
av polisen studeras. Härvid görs även internationella
jämförelser.
Utskottet anser att det är angeläget att det inte uppstår
osäkerhet hos allmänheten om skillnaden mellan polisverksamhet
och bevakningsföretags verksamhet. Som framgått följer
regeringen noga utvecklingen vad avser bevakningsföretagens
sidouppdrag. Något behov av en särskild översyn av lagen om
bevakningsföretag i detta hänseende anser utskottet därför inte
föreligga. Motion 1991/92:N262 (s) avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lämplighets- och kompetenskontroll
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju810 yrkande 6 och
1991/92:N211,
2. beträffande utvärdering av lagstiftningen om
näringsförbud
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju819 yrkande 9 och
1991/92:N203,
men. (v)
3. beträffande översyn av lagen om bevakningsföretag
att riksdagen avslår motion 1991/92:N262.
Stockholm den 20 oktober 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist
(s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Olle Lindström
(m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Inge Carlsson (s),
Roland Lében (kds), Björn Kaaling (s) och Hans Stenberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag delar den uppfattning som förs fram i motionerna
1991/92:Ju819 (fp) och 1991/92:N203 (fp) om att brister i
effektivitet i fråga om tillämpningen av näringsförbud kan
tänkas föreligga. Det är därför angeläget att en utvärdering av
lagstiftningen genomförs. Regeringen bör ombesörja att en sådan
utvärdering kommer till stånd. Därmed blir de båda motionerna
tillgodosedda i berörda delar.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utvärdering av lagstiftningen om
näringsförbud
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ju819 yrkande
9 och 1991/92:N203 som sin mening ger regeringen till känna vad
i det föregående anförts i denna del.