I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen. I propositionen
föreslås dels ändringar som syftar till att stärka skyddet för
upphovsmännen, dels ändringar som är avsedda att lösa vissa
problem som de nu gällande reglerna har medfört.
För att stärka upphovsmännens ställning föreslås att det inte
längre skall vara tillåtet att anlita utomstående vid kopiering
för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk. Vidare
föreslås att den nuvarande rätten att utan upphovsmännens
tillstånd i vissa fall framföra utgivna verk offentligt i
allmännyttigt syfte avskaffas, liksom rätten att utan
upphovsmännens tillstånd hyra ut exemplar av litterära verk till
allmänheten. Rätten att återge konstverk föreslås bli inskränkt.
I propositionen föreslås vidare att det i princip skall vara
tillåtet att spela in och framföra vad som sägs vid utfrågningar
om allmänna angelägenheter i radio och TV, att det skall införas
en s.k. avtalslicensbestämmelse för att möjliggöra kopiering för
undervisningsändamål av radio- och TV-program samt att det skall
vara tillåtet för sjukhus, servicehem och liknande institutioner
att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande
inom institutionen.
De nya bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft den
1 januari 1994.
I betänkandet behandlar utskottet vidare sex motioner som
väckts med anledning av propositionen och fyra motioner som
väckts under den allmänna motionstiden under innevarande
riksmöte. Fem motionsyrkanden rör frågan om en rätt för
konstnärer till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av
konstverk (droit de suite) och i fyra motioner begärs en
upphovsrättslig ersättning vid försäljning av tomkassetter. I
tre motioner begärs en integrering av fotografiskyddet i
upphovsrättslagen. De övriga motionsyrkandena gäller spörsmål om
rätten att fritt framföra utgivna verk vid gudstjänst, rätten
att fritt avbilda konst på offentlig plats utomhus, det
upphovsrättsliga skyddet för byggnadsverk, återgivande av
konstverk i kataloger m.m., rätten att kopiera ur tidningar och
tidskrifter och en fortsatt översyn av upphovsrätten.
Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen och
motionerna från kulturutskottet. Yttrandet är fogat som bilaga 2
till betänkandet.
I ärendet har inkommit skrivelser från Konstnärliga och
Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Bild Ord Not
Upphovsrättslig Samarbetsförening (BONUS), Bildkonst Upphovsrätt
i Sverige (BUS), Kungl. Akademien för de fria konsterna, Svenska
Bokförläggareföreningen, Svenska Journalistförbundet,
mediabevakningsföretagen Pressurklipp och Imedia samt Svenska
Arkitekters Riksförbund (SAR).
Företrädare för KLYS, BONUS och de nämnda
mediabevakningsföretagen har inför utskottet framfört synpunkter
på propositionen. KLYS har därvid framhållit behovet av en
upphovsrättslig tomkassettersättning, en avgift vid
vidareförsäljning av konstverk och integreringen av
fotografirätten i upphovsrättslagen. KLYS har i det sammanhanget
också framhållit att rätten att utan hinder av upphovsrätten
framföra musikaliska verk vid gudstjänster bör avskaffas. BONUS
har framhållit att mer ändamålsenliga lagregler behövs med
hänsyn till vad den tekniska utvecklingen har betytt för
möjligheterna att mångfaldiga och sprida kopior av skyddade
verk. Pressklipp och Imedia har kritiserat propositionens
utformning när det gäller begränsningen i den föreslagna rätten
att återge vad som anförs vid offentliga utfrågningar om
allmänna angelägenheter.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Med anledning
av motionsyrkandena om en integrering av fotografiskyddet i
upphovsrättslagen förordar utskottet ett tillkännagivande om att
fotografier som kan anses som verk i upphovsrättslig mening
snarast möjligt bör ges fullt upphovsrättsligt skydd. Utskottet
avstyrker bifall till övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats tre reservationer, varav två (s)
och en (m, fp, c och kds) samt en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1992/93:214 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen
antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
3. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk
bild,
4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1992/93:L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införandet av ett avgifts- och
ersättningssystem vid vidareförsäljning av konstverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en total integrering av fotoskyddet i
upphovsrättslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglerna för återgivning av konst som är
fast anbragt på offentlig plats utomhus.
1992/93:L18 av Bo Bernhardsson och Kurt Ove Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av avtalslicensbestämmelser för
att reglera kopiering ur tidningar och tidskrifter inom företag,
myndigheter och organisationer.
1992/93:L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
tomkassettersättning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om en
vidareförsäljningsavgift på bildkonst (droit de suite) i
enlighet med upphovsrättsutredningens förslag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om integrering
av fotografiskyddet i upphovsrättslagen,
4. att riksdagen beslutar att i proposition 1992/93:214
föreslagen lydelse till ny 21 § i lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
under punkt 2 stryka orden "eller gudstjänst".
1992/93:L20 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en total integrering av
fotoskyddet i upphovsrättslagen.
1992/93:L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar om införande av
tomkassettersättning,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om vidareförsäljningsavgift på bildkonst,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar avskaffa inskränkningen beträffande offentligt
framförande av verk vid gudstjänst,
4. att riksdagen beslutar om ändring i upphovsrättslagen
beträffande inskränkningar i bildkonstnärernas rättigheter i
enlighet med vad som angetts i motionen under punkterna 4--5,
5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära fortsatt
översyn och utredning rörande bestämmelserna om de utövande
konstnärernas rättigheter enligt punkt 6.
1992/93:L22 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att upphovsrättslagen ändras i
enlighet med utredningens förslag avseende upphovsmannens
rättsliga skydd för byggnadsverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att efterhöra upphovsmannens synpunkter
vid bygglovsgranskningen.
1992/93:L801 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till ersättning vid
vidareförsäljning av konst,
2. att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite i
enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (SOU 1990:30),
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om avgift
på all vidareförsäljning av konst enligt vad i motionen anförts.
1992/93:L803 av Ingela Mårtensson och Stina Gustavsson (fp, c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av en upphovsrättslig "droit de
suite",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konstnärernas rätt till ersättning vid
yrkesmässig vidareförsäljning av konst när skyddstiden har gått
ut.
1992/93:L804 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett ersättningssystem för
tomkassetter.
1992/93:L806 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa en upphovsrättslig
tomkassettersättning.
Utskottet
Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat
ett sådant verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har
rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt
betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har
var och en av dem upphovsrätt.
Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket
vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och
beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten
och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla
former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig
verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör
bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som
teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner
både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,
både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och
journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk
och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha
vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan
uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett
inte har kunnat framställas av två personer oberoende av
varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som
flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga
samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av
rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara
fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.
Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan
ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en
grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som
endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också
framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna
av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller
televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller
inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk
innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av
verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex.
genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar
av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning
av verket på band eller annan anordning från vilken det kan
återges.
Ett verk framförs offentligt när det presenteras för
allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett
musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i
ljudradio eller televisionen. Ett framförande är offentligt när
det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed
jämställs det fallet att framförandet anordnas i
förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på
en större arbetsplats (s.k. industrimusik).
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i
upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att
datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som
andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt
kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet
i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.
Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat
från upphovsmannens död.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående
rättigheter. Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra
utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära
eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan
konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs
videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.)
eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får
inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a.
radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas
endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande
konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används
vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i
förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en
50-årig skyddstid, räknad från framförandet.
Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som
fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt
upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke
eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de
kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning
då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller
utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och
TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får
återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan
återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan
sådan anordning såvida inte företaget samtycker.
Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa
avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda
intressen.
Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän
och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas
utge skadestånd.
Fotografers rättigheter till sina bilder regleras inte i
upphovsrättslagen utan i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild. Lagen gäller alla typer av fotografiska bilder
och således inte bara bilderna i en film. Liksom
upphovsrättslagen har den nuvarande fotografilagen tillkommit i
samarbete med Danmark, Finland och Norge och bygger på
internationella konventioner.
Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en
fotografisk bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck,
teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden
liksom att visa den offentligt. Fotografen har således en
förfoganderätt till bilden, något som i huvudsak skyddar det
ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också
regler om ett ideellt skydd av bilden.
För ett beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt 14
§ fotografilagen tillkommer rätten till sådan bild beställaren,
om inte annat uttryckligen har avtalats. Fotografen får dock på
sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om inte
beställaren förbjuder det. Även om fotografen har förbehållit
sig rätten till ett beställt porträtt får beställaren ta in
porträttet i en tidning eller tidskrift eller i skrift med
biografiskt innehåll, förutsatt att fotografen inte har gjort
särskilt förbehåll mot det.
I sammanhanget kan nämnas att upphovsrätten till litterära och
konstnärliga verk enligt upphovsrättslagen från början alltid
tillhör den som har skapat verket. Detta gäller såväl den
ekonomiska rätten att mångfaldiga verket m.m. som den ideella
rätten. Den ekonomiska rätten kan emellertid enligt 27 §
upphovsrättslagen överlåtas till annan. I fråga om beställd
porträttbild gäller dock att upphovsmannen inte får överlåta
rätten till bilden utan tillstånd av beställaren eller dennes
arvingar. Att exemplar av ett verk överlåts innebär inte att
upphovsrätten överlåts.
Skyddstiden är enligt fotografilagen i regel 25 år från det år
då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt
eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som
enligt upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50
år därefter.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk
och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika
internationella konventioner har Sverige förpliktat sig att ge
skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort
antal andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger liksom
motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i dessa
konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt
1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga
verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års
internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).
Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är
att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och
prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger
sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en
konventionsstat är förpliktad att garantera de andra
konventionsstaternas verk och prestationer ett visst
minimiskydd.
Den svenska upphovsrättslagstiftningen har varit föremål för
en allmän översyn av Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Också
i de övriga nordiska länderna har liknande utredningsarbeten
kommit till stånd. Upphovsrättsutredningen har bedrivit sitt
arbete i etapper och har lagt fram fyra delbetänkanden samt två
promemorior med lagstiftningsförslag innan den år 1990 avslutade
arbetet med att lägga fram sitt slutbetänkande (SOU 1990:30).
De frågor som tagits upp i de tre första delbetänkandena och
de två promemoriorna har i huvudsak behandlats i tidigare
lagstiftningsärenden (se prop. 1979/80:132, prop. 1981/82:152,
prop. 1982/83:40, prop. 1985/86:79, prop. 1986/87:49 och prop.
1988/89:85).
I det fjärde betänkandet, Översyn av
upphovsrättslagstiftningen (SOU 1988:31), omprövade utredningen
sina tidigare framlagda förslag om rätten att kopiera för
enskilt bruk, och delvis nya sådana förslag lades fram. Dessutom
behandlades frågor om kopiering hos bl.a. myndigheter, företag
och organisationer.
Slutbetänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU
1990:30), ägnades åt frågor om dels det rättsliga skyddet för
fotografier, dels inskränkningarna i upphovsrätten. Dessutom
behandlades vissa särskilda frågor om konstverk. Förslag lades
fram bl.a. om att det skall införas en rätt för konstnären (och
hans arvingar) till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning
av konstverk.
Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av
propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda
rubriker ta upp de frågor som aktualiserats genom motionerna och
som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt 11 § första stycket upphovsrättslagen får enstaka
exemplar av offentliggjorda verk framställas för enskilt bruk.
Enligt andra stycket i samma paragraf medför detta dock inte
rätt att för sådant bruk låta någon annan framställa
bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt
förfarande efterbilda andra konstverk. Förslag läggs nu fram om
en ytterligare inskränkning i rätten att framställa exemplar för
enskilt bruk. Enligt förslaget skall utomstående inte få anlitas
vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.
Enligt gällande regler får bl.a. vad som anförs vid offentliga
överläggningar om allmänna angelägenheter återges utan
upphovsmannens samtycke. Enligt propositionen skall rätten att
återge sådana överläggningar (debatter) utvidgas till att avse
även offentliga utfrågningar om allmänna angelägenheter.
Utfrågningarna skall dock inte få återges i radio eller TV med
stöd av regeln.
När det gäller framställning av exemplar i
undervisningsverksamhet föreslås införandet av en
avtalslicensbestämmelse för kopiering av radio- och TV-program.
Lagen om medling i vissa upphovsrättstvister föreslås bli
tillämplig på bestämmelsen. Det föreslås vidare bli tillåtet för
lärare och elever att för undervisningsändamål spela in egna
framföranden av verk.
Det föreslås bli tillåtet på sjukhus och inrättningar med
särskild vård eller service för äldre eller funktionshindrade
att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande
inom institutionen.
Arkiv och bibliotek som har regeringens tillstånd får
framställa exemplar av verk genom fotografi för sin verksamhet.
Framställningen får ske på de villkor som anges i tillståndet.
Det föreslås nu att arkiven och biblioteken skall ges rätt att
framställa exemplar även med andra metoder än fotografi.
Det nuvarande kravet på att kartor som är upprättade inom en
myndighet skall vara officiella för att vanliga upphovsrättsliga
regler skall gälla föreslås avskaffat.
Som ett undantag från regeln om att ett verk inte får ändras
så att upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart kränks
gäller att ägaren till en byggnad får ändra byggnaden utan
upphovsmannens tillstånd. Det föreslås att denna rätt för ägaren
bibehålls.
Den nuvarande bestämmelsen om att en artikel om en religiös,
politisk eller ekonomisk dagsfråga i en tidning eller en
tidskrift får tas in i en annan tidning eller tidskrift om inte
förbud mot eftertryck har angivits, "pressens lånerätt",
föreslås upphävd.
Den gällande tvångslicensbestämmelsen med avseende på rätten
att i ett samlingsverk för gudstjänstbruk återge vissa verk och
delar av verk föreslås upphävd.
Den nuvarande rätten att utan upphovsmannens samtycke återge
texten till musikaliska verk i konsertprogram och liknande
avskaffas.
Regeln om att utgivna verk utom sceniska verk och filmverk får
framföras offentligt vid gudstjänst och i undervisning samt i
vissa fall i allmännyttigt syfte och vid tillfällen då
framförandet inte är det huvudsakliga inslaget föreslås
avskaffad, såvitt gäller framföranden i allmännyttigt syfte.
Regeln behålls däremot såvitt gäller framföranden vid
gudstjänster och i undervisning och vid tillfällen då
framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa fall föreslås en
begränsning så till vida att regeln inte skall ge rätt att sända
verk i radio eller TV.
Uthyrning (och därmed jämförliga förfoganden) av exemplar av
litterära verk till allmänheten föreslås bli föremål för
upphovsmännens ensamrätt.
Rätten att återge offentliga konstverk, dels i anslutning till
texten i kritiska och vetenskapliga framställningar, dels i
tidning eller tidskrift i samband med redogörelse för
dagshändelse, begränsas på så sätt att det ställs krav på att
återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och endast i
den omfattning som motiveras av ändamålet. Den nuvarande
tvångslicensbestämmelsen om återgivning av konstverk i
populärvetenskaplig framställning föreslås upphävd.
Avgift på oinspelade band
Upphovsrättsutredningen har redan i sitt delbetänkande från
1983 konstaterat att reproduktionstekniken gör det möjligt för
enskilda människor att framställa exemplar av verk i en
omfattning och med en kvalitet som var helt otänkbar när de
nuvarande reglerna om exemplarframställning kom till. Tekniken
möjliggör ett massutnyttjande av skyddade verk som går vida
utöver syftet med vissa av reglerna i
upphovsrättslagstiftningen. Tekniken gör det möjligt att snabbt
framställa ett stort antal exemplar, vilket tidigare
reproduktionsteknik knappast medgav. Det är i dag också möjligt
att framställa kopior som i många fall är av lika hög kvalitet
som originalet.
De möjligheter som heminspelning och hemkopiering av både ljud
och bild skapar har naturligtvis sina stora och givna fördelar.
Musik och andra skyddade alster kan föras ut till allt fler
människor. Däri ligger ett stort värde både för dem som skapat
dessa alster och för de kulturella strävandena i stort. Den
negativa sidan av saken är att de som skapat och producerat
dessa verk och alster och de vilkas framföranden spelas in eller
kopieras inte får den kompensation som det ökade användandet i
och för sig skulle ge upphov till.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit vissa inskränkningar i
rätten att framställa kopior för enskilt bruk, så till vida att
det inte skall vara tillåtet att anlita utomstående vid
kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.
Även med en sådan regel finns det enligt utredningens
uppfattning en mycket vid sektor där det är tillåtet att för
enskilt bruk ställa samman bl.a. ljud- och bildinspelningar.
Ytterligare insatser måste därför till, enligt utredningen, om
rättighetshavarnas berättigade krav på att få ekonomisk
kompensation för det i och för sig vällovliga enskilda
utnyttjandet av deras verk och alster skall kunna tillgodoses.
Utredningen har mot den bakgrunden föreslagit en avgift på
bandmaterial som används vid ljud- och videoinspelningar.
Avgiften föreslås konstruerad som en privaträttslig avgift som
skall betalas av den som framställer eller importerar
bandmaterialet till en organisation som representerar de olika
kategorierna av rättighetshavare. Avsikten är att avgiftens
storlek skall bestämmas genom förhandlingar mellan parterna
eller i sista hand av domstol. Den som har betalat ersättning
skall enligt förslaget ha rätt att återfå vad han har betalat om
materialet, för vilken ersättning erlagts, använts för annat
ändamål än för att framställa exemplar för enskilt bruk.
Några lagstiftningsåtgärder med anledning av
utredningsförslaget i denna del föreslås inte i propositionen.
Föredraganden framhåller dock att rättighetshavarna svårligen
kan få skälig kompensation för privatkopieringen på annat sätt,
och hon uttalar därför sitt principiella stöd för införandet av
upphovsrättsliga avgifter på oinspelade band och liknande ljud-
och bildbärare. I propositionen erinras om att det inom EG pågår
arbete med regler om avgifter på oinspelade ljud- och videoband
och på liknande ljud- och bildbärare. Ett preliminärt utkast har
diskuterats på ministernivå och det finns anledning att räkna
med att en preliminär direktivtext kan föreligga mot slutet av
året. Även i detta sammanhang hänvisas till det pågående arbetet
inom EG. Resultatet av det arbetet bör avvaktas innan definitiv
ställning tas till utredningens förslag.
Ett särskilt skäl att i detta fall avvakta EG:s direktiv är
enligt propositionen att det för de EG-länder som har infört
avgifter har uppstått problem när det gäller möjligheterna att
ordna en effektiv uppbörd. Tillskapandet av den inre marknaden
med dess fria varurörelser har skapat särskilda problem i och
med att vissa länder, såsom Storbritannien och Irland, helt
saknar bestämmelser om bandavgifter. En viktig fråga i
EG-arbetet är därför formerna för ett gemensamt uppbördssystem
inom EG.
Enligt föredraganden är en förutsättning för införandet av
bandavgifter att uppbörden blir effektiv. Skulle det visa sig
möjligt att inom ramen för en nationell bandavgiftsordning
åstadkomma en effektiv uppbörd kan det enligt föredraganden
finnas skäl att för svenskt vidkommande införa en sådan ordning
även om det slutliga resultatet av EG:s arbete vid den
tidpunkten ännu inte är klart.
I två motioner som väckts med anledning av propositionen har
behovet av lagstiftning om avgift på oinspelade band tagits upp.
Gudrun Schyman m.fl. (v) har i motion L19 (yrkande 1) begärt att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
tomkassettersättning, och i motion L21 av Hans Göran Franck och
Anita Johansson (s) begärs att riksdagen skall besluta om att
införa en tomkassettersättning (yrkande 1). Under den allmänna
motionstiden innevarande riksmöte har krav på lagstiftning om
avgifter på oinspelade band förts fram i två motioner, nämligen
i L804 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) och i
L806 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c).
Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till de
överväganden som görs i propositionen men framhållit att
utskottet förutsätter att regeringen, med hänsyn till de starka
skäl som talar för införandet av ett ersättningssystem, snarast
möjligt återkommer till riksdagen i frågan.
Även lagutskottet kan för sin del ansluta sig till den
bedömning som görs i propositionen. Utskottet hälsar med
tillfredsställelse föredragandens tydliga markering av frågans
angelägenhetsgrad, och utskottet utgår från att regeringen så
snart det är möjligt med beaktande av kraven på en effektiv
uppbördsordning återkommer till riksdagen med
lagstiftningsförslag.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L19
yrkande 1, L21 yrkande 1, L804 och L806.
Droit de suite
I upphovsrättslagen finns bestämmelser som inskränker
upphovsmännens ensamrätt till spridning av exemplar av sina verk
till allmänheten. För litterära och musikaliska verk finns
bestämmelsen i 23 § och för konstverk i 25 §. Sistnämnda
bestämmelse innebär bl.a. att exemplar av ett konstverk fritt
kan spridas bland allmänheten om det överlåtits av konstnären
eller är utgivet. Verkningarna av denna inskränkning i
spridningsrätten är emellertid inte desamma som de som gäller
för litterära och musikaliska verk.
För en författare är det främst framställningen av exemplar
för spridning till allmänheten som är av ekonomisk betydelse. I
den mån hans verk röner uppskattning bland allmänheten har han
möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket
ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i
princip likartade när det är fråga om utgivning av noter.
Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att
begära ersättning i samband med att deras verk framförs
offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa
upphovsmannakategorier kan således i betydande utsträckning dra
nytta av den grundläggande ensamrätten. I vissa fall, t.ex.
biblioteksutlåningen och hemkopieringen, har utnyttjandet av
verken dock skett på grund av inskränkningarna i denna
ensamrätt.
Bildkonstnärerna däremot kan, som följer av 25 §, inte på
motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära
rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas rättigheter att
utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller,
som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga.
Inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare
effekt när det gäller bildkonstnärerna. Att begränsa
inskränkningarna i bildkonstnärernas spridningsrätt genom att ge
dem rätt att styra vidarespridningen av sina verk kan av
uppenbara skäl inte komma i fråga.
Mot bakgrund av den beskrivna situationen har
Upphovsrättsutredningen ansett att det finns starka skäl, både
rättspolitiska och andra, för att inom lagens ram förbättra
bildkonstnärernas ekonomiska villkor. Utredningen har föreslagit
ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit
de suite. Förslaget innebär att en ersättning om 5 % av
försäljningspriset skall tillfalla upphovsmannen vid kommersiell
försäljning av konst, dock ej vid konstnärens egen försäljning.
Ersättningen skall tas ut under verkets skyddstid enligt
reglerna i upphovsrättslagen. Rätten till ersättning skall inte
kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död kan rätten dock övergå
till efterlevande och den skall kunna testamenteras enligt
vanliga regler. Om den ersättningsberättigade upphovsmannen inte
efterlämnar några arvingar och inte har disponerat över rätten
genom testamente skall ersättningen dock, i stället för att
tillfalla Allmänna arvsfonden, gå till den organisation som
skall förvalta ersättningarna och användas för kollektiva
ändamål inom bildkonstområdet.
I propositionen föreslås inte några lagstiftningsåtgärder med
anledning av Upphovsrättsutredningens förslag i denna del.
Föredraganden framhåller i det sammanhanget att det inom EG
varit en febril aktivitet på upphovsrättens område sedan
utredningen lade fram sitt slutbetänkande. En rad olika projekt
rörande harmonisering av medlemsstaternas upphovsrättslagar har
inletts eller aviserats, och vissa av dessa projekt rör frågor
som Upphovsrättsutredningen har lagt förslag om. Bl.a. pågår
inom EG en studie av frågan om en reglering av rätt för
konstnärerna till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning.
Studien skall ligga till grund för beslut huruvida ett initiativ
skall tas på området. Enligt föredragandens uppfattning bör
förslag till lagändringar på grundval av
Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda skäl läggas
fram nu beträffande frågor som är föremål för behandling inom EG
och som kan förväntas bli slutbehandlade inom kort. Om sådana
förslag skulle läggas fram nu och antas, finns det nämligen
enligt föredraganden en beaktansvärd risk för att de nya
reglerna inom kort skulle behöva underkastas grundläggande
förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete och
EES-avtalet. Skulle EG-kommissionen, sedan den pågående studien
färdigställts, välja att inte ta något initiativ på området, bör
enligt föredraganden frågan om en svensk lagstiftning om droit
de suite tas upp på nytt.
I tre motioner som väckts med anledning av propositionen
begärs att regeringen snarast lägger fram förslag om regler för
ersättning vid vidareförsäljning av konst, nämligen i L17 av
Maj-Lis Lööw m.fl. (s) (yrkande 1), i L19 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) (yrkande 2) och i L21 av Hans Göran Franck och Anita
Johansson (s) (yrkande 2). Motionsyrkanden med samma inriktning
har väckts även under den allmänna motionstiden under
innevarande riksmöte. I motion L801 av Elisabeth Persson m.fl.
(v) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om
rätten till ersättning vid vidareförsäljning av konst (yrkande
1), att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite i
enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (yrkande 2) samt
att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om avgift
även på försäljning av konst, för vilken skyddstiden löpt ut.
Även i motion L803 av Ingela Mårtensson och Stina Gustavsson
(fp, c) begärs förslag till lagstiftning om droit de suite
(yrkande 1) och en avgift på konst som inte omfattas av
upphovsrättsligt skydd (yrkande 2).
I de två senare motionerna framhåller motionärerna att
intäkterna från en avgift på försäljningar av konst som inte är
upphovsrättsligt skyddad kan tillfalla konstnärerna i form av
stipendier m.m. Ersättningen kan i den delen helt riktas efter
de kulturpolitiska mål som ställs upp. En ekonomisk bas skulle
enligt motionärerna kunna skapas också för stöd till unga
oetablerade konstnärer, stöd till verksamhet som inte är lönsam
i dag och stöd till konstnärer som av andra skäl inte har
möjlighet att försörja sig på sin verksamhet.
Kulturutskottet, som har avgett yttrande i ärendet, har i
sitt yttrande förordat att Upphovsrättsutredningens förslag
genomförs. Starka skäl talar enligt utskottet för att, såsom
föreslagits i motioner, ersättningssystemet skall kombineras med
en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst, där
avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom området.
Kulturutskottet föreslår att ett sådant avgiftssystem införs,
och utskottet anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma
till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett ersättnings-
och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.
Kulturutskottet erinrar i sitt yttrande om att utskottet
hösten 1988, efter hörande av lagutskottet, ingående behandlade
frågan om ett ersättnings- och avgiftssystem som skulle ge
konstnärerna del i det ekonomiska utbytet vid vidareförsäljning
av konst (bet. 1988/89:KrU7). Utskottet konstaterade i det
sammanhanget att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte är
tillfredsställande trots de insatser som gjorts av stat,
landsting och kommun. Det fanns, enligt utskottets mening, tungt
vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna genom ett
ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det ekonomiska
utbytet av yrkesmässig vidareförsäljning av konst. Utskottet
ansåg emellertid att Upphovsrättsutredningens redovisning i
frågan om införande av en droit de suite borde avvaktas. När
denna förelåg borde frågan i hela dess vidd tas upp till
prövning av regeringen. Vad utskottet sålunda anfört gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.
1988/89:78).
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande vidare till att
regler om droit de suite redan finns i ett antal EG-länder och
att det framstår som oklart huruvida något EG-direktiv i frågan
kommer att antas. Utskottet framhåller vidare beträffande
förhållandena i övriga Norden att regler om droit de suite
redan finns i Danmark och i Island medan i Norge finns ett
system med en offentligrättslig avgift. Enligt kulturutskottets
mening utgör utvecklingen inom EG inte något hinder mot
införandet av en rätt till ersättning till upphovsmännen i
enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag.
Lagutskottet kan för sin del konstatera att frågan om droit de
suite är föremål för preliminära studier inom EG. Det framstår
visserligen som osäkert om dessa studier kommer att leda till
initiativ till en harmonisering av ersättningsregler inom EG.
Enligt vad som framgår av propositionen finns det anledning att
räkna med att klarhet på den punkten kan komma att vinnas
relativt snart. Risken för att nya regler inom kort kan behöva
underkastas grundläggande förändringar till följd av EG-arbetet
bör undvikas. Som också föredragande statsrådet har framhållit i
sammanhanget är det rent generellt angeläget att undvika täta
lagändringar. Den principen förtjänar att särskilt beaktas när
det gäller att introducera nya principer i den svenska
lagstiftningen. Utskottet utgår från att frågan om införande av
regler om droit de suite i Sverige -- såsom föredraganden
förutskickar i propositionen -- kommer att tas upp på nytt om
det visar sig att EG-kommissionen väljer att inte ta något
initiativ i frågan.
Med hänsyn till det anförda är utskottet nu inte berett att
tillstyrka införandet av regler om en upphovsrättslig ersättning
vid vidareförsäljning av konst. Ett ställningstagande bör också
anstå när det gäller den därmed sammanhängande frågan om en
offentligrättslig avgift vid försäljning av konst.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L17
yrkande 1, L19 yrkande 2, L21 yrkande 2, L801 och L803.
Fotografirätten
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen regleras
fotografirätten i en särskild lag, lagen om rätt till
fotografisk bild. Lagen tillkom samtidigt med upphovsrättslagen.
Skyddet för de fotografiska bilderna har beröringspunkter med
det upphovsrättsliga skyddet av konstnärliga verk, och i vissa
länder regleras skydden i samma lag. I Norden är detta dock
fallet endast i Island. Vad som i första hand utmärker
fotografirätten i förhållande till upphovsrätten är att
fotografirätten endast för vissa särskilda fall uppställer en
motsvarighet till det upphovsrättsliga verkshöjdskriteriet. Det
som skyddas är den fotobild som en person har tagit. I motiven
till lagen talas om "bild som har uppkommit genom inverkan av
ljus på därför känsliga ämnen". Skyddet tillkommer alltså varje
fotografisk bild på grundval av framställningssättet och helt
oberoende av dess kvalitet, motiv eller annan bedömningsgrund.
Enligt 10 § upphovsrättslagen exkluderas fotografier från lagens
tillämpningsområde och fotografier kan därför aldrig få ett
upphovsrättsligt skydd. Skyddet enligt fotolagen tillkommer den
som framställt den fotografiska bilden, och denne tillerkänns en
ensamrätt till att framställa exemplar av bilden genom
fotografi, tryck, teckning eller på annat sätt samt att visa den
offentligt. Ensamrätten liknar alltså den upphovsrättsliga, men
den är betydligt snävare. Fotografen har ingen befogenhet att
kontrollera hur hans bilder omsätts vidare. Ensamrätten rör
endast den unika bilden, resultatet av tagningen. Fotolagen ger
inte det skydd mot bearbetningar av bilden som gäller enligt 2
och 4 §§ upphovsrättslagen. Fotorättens praktiska innehåll,
såvitt avser exemplarrätten, är därför skyddet mot ett otillåtet
mångfaldigande av originalbilden. Fotografirätten innehåller
liksom upphovsrätten en ideell del. Fotografen har sålunda en
rätt att bli namngiven i enlighet med god sed när bilden visas
offentligt och han kan kräva att bilden inte ändras eller visas
offentligt på ett sådant sätt och i ett sådant sammanhang att
det är kränkande för hans anseende som fotograf.
Fotolagen innehåller en viktig och omstridd regel om rätten
till beställda bilder. I 14 § anges att rätten till en
fotografisk bild som görs på beställning tillkommer beställaren,
om inte annat har avtalats. Regeln är dispositiv, vilket innebär
att fotografen i avtal med beställaren kan förbehålla sig sin
fotografirätt. Görs inte detta, övergår fotorätten i sin helhet
till beställaren, som därmed får den fullständiga
nyttjanderätten. Från fotografhåll har framhållits att deras
möjligheter att förbehålla sig fotografirätten i praktiken inte
spelar någon större roll därför att de av konkurrensskäl ofta
inte anser sig kunna åberopa regeln.
Upphovsrättsutredningen har ansett att rätten till fotografisk
bild bör regleras i upphovsrättslagen. Utredningen har därför i
sitt slutbetänkande föreslagit att fotolagen upphävs och att
undantaget i 10 § upphovsrättslagen för fotografisk bild tas
bort. Därigenom blir upphovsrättslagens regler tillämpliga på
fotografiska bilder som är verk i upphovsrättslig mening. Av
praktiska skäl bör dock enligt utredningens uppfattning alla
fotografiska bilder åtnjuta skydd enligt upphovsrättslagen,
oberoende av om de är verk eller inte. Detta bör enligt
utredningen åstadkommas genom att ett nytt stycke fogas till 1
§, vari det uttryckligen anges att vad som i upphovsrättslagen
föreskrivs om upphovsrätten till konstverk och andra alster av
bildkonst även gäller i fråga om fotografisk bild, oavsett om
bilden utgör verk eller inte.
Den viktigaste följden av förslaget är att alla fotografiska
bilder jämställs med konstverk. Detta innebär bl.a. att det
skydd mot eftergörande som gäller enligt upphovsrättslagen i
fortsättningen kommer att gälla även för fotografier. En annan
viktig följd av förslaget är att skyddstiden för alla
fotografier kommer att löpa under upphovsmannens livstid och 50
år därefter. Enligt fotolagen gäller denna skyddstid endast
fotografiska bilder av konstnärligt eller vetenskapligt värde.
Skyddstiden för alla övriga fotografier är 25 år.
I två avseenden har utredningen ansett att en integration av
fotografirätten i upphovsrättslagen kräver särregler för
fotografier. Sålunda föreslås att vissa arkiv och museer genom
en avtalslicensordning skall få en begränsad rätt att framställa
exemplar av fotografier i sina samlingar. Vidare föreslås att
till upphovsrättslagen överförs fotolagens bestämmelse om att
fotografisk bild fritt får utnyttjas i rättsvårdens och den
allmänna säkerhetens intresse.
Rätten till fotografiska bilder som utförts på beställning
tillkommer som nämnts beställaren, om inte annat har avtalats.
Den enda bestämmelsen om beställd bild i upphovsrättslagen är
regeln i 27 § om beställd porträttbild. Denna kommer vid en
integrering att gälla även fotografiskt porträtt.
Något förslag om fotografirättens integrering i
upphovsrättslagen läggs inte fram i propositionen. Även i denna
fråga hänvisas till arbete inom EG. Ett av de pågående projekt
som rör harmoniseringen av medlemsstaternas upphovsrättslagar
gäller förslag till direktiv om vilka skyddstider som skall
gälla för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående
rättigheterna. I propositionen antas att den tveklöst viktigaste
konsekvensen av Upphovsrättsutredningens integrationsförslag är
den längre skyddstid som enligt förslaget kommer att gälla för
fotografierna. I det kommande EG-direktivet om skyddstider blir
enligt propositionen av allt att döma fastslaget vilken
skyddstid som -- även övergångsvis -- skall gälla för bl.a.
fotografier. Arbetet med direktivet syftar nämligen till en
total harmonisering och inte till att lägga fast vissa
minimitider. Mot den bakgrunden vore det enligt föredragandens
uppfattning mindre lämpligt att nu lägga fram förslag om ändrad
skyddstid för fotografier. Mycket talar för att reglerna då inom
kort skulle få ändras igen. Vid de nordiska
departementsöverläggningarna har det enligt propositionen
dessutom rått enighet om att integreringen av fotografilagen i
upphovsrättslagen inte bör genomföras förrän klarhet har vunnits
när det gäller innehållet i direktivet om skyddstider.
Föredraganden ställer sig i propositionen positiv till en
integrering av fotorätten i upphovsrättslagen, och hon utesluter
inte att det kan bli möjligt att återkomma till riksdagen med
ett förslag om integrering på ett så tidigt stadium att den kan
genomföras samtidigt med att den lagstiftning som nu föreslås
träder i kraft.
I motion L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) begärs att regeringen
snarast skall återkomma till riksdagen med förslag till en
integration av fotoskyddet i upphovsrättslagen (yrkande 2). I
motion L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas samma yrkande upp
(yrkande 3), liksom i motion L20 av Karl-Erik Svartberg och Hans
Göran Franck (s).
Kulturutskottet har i sitt yttrande framhållit att det finns
starka motiv för att fotografiska bilder skall ha samma
upphovsrättsliga skydd och samma skyddstid som övrig bildkonst.
Utskottet har emellertid ansett sig böra godta de argument som
förs fram i propositionen som skäl för att avvakta med ett
ställningstagande i frågan.
Lagutskottet delar utredningens grundläggande uppfattning att
det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt
och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för
sina bilder. Däremot måste det sättas i fråga om det är lämpligt
att, såsom Upphovsrättsutredningen har föreslagit, ge fullt
upphovsrättsligt skydd under sedvanlig skyddstid -- också
retroaktivt -- åt alla bilder, oavsett om de är verk eller inte.
Det strider nämligen enligt utskottets mening mot hittills
tillämpade rättsprinciper inom upphovsrätten att ge ett så
omfattande skydd även till alster som inte uppfyller några som
helst kvalifikationskrav.
I propositionen anses den förlängda skyddstiden vara den
viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens förslag om
integration. Den nuvarande 25-åriga skyddstiden är visserligen
ofta ett problem därigenom att skyddstiden i många fall löper ut
redan under en fotografs yrkesverksamma liv. I de
framställningar i integrationsfrågan som har gjorts till
utskottet av representanter för de yrkesverksamma fotograferna
har utskottet emellertid mött uppfattningen att dessa upplever
den tidigare nämnda presumtionsregeln i fotolagen om rätten till
en beställd bild som ett minst lika stort problem i deras
verksamhet. Beställare, som ofta är reklambyråer och liknande
användare med egna kontaktnät, uppges nämligen driva en egen
omfattande handel med fotografernas bilder. Från fotografhåll
har framhållits att detta problem nyligen har blivit särskilt
akut i och med att tekniken numera medger enkel datalagring av
stora mängder av bilder.
Enligt vad utskottet erfarit finns det anledning att räkna med
att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de
upphovsrättsliga skyddstiderna läggs fram inom kort. Direktivet
väntas innebära en skyddstid om 70 år och omfatta fotografier
som är verk i upphovsrättslig mening. Övriga fotografier, dvs.
fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd, kommer då att falla
utanför direktivets räckvidd och kan fritt regleras i nationell
lagstiftning. Utskottet har vidare erfarit att man i Danmark
avser att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då har
fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om integrering i
upphovsrättslagen av reglerna om rätten till fotografier utan
att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för
medlemsstaterna.
Utskottet anser det vara synnerligen angeläget att fotografier
som kan anses som verk i upphovsrättslig mening snarast blir
jämställda med annan bildkonst. Någon integrering av rätten till
andra fotografier än sådana med verkshöjd anser sig utskottet
dock inte böra förorda. En sådan integrering skulle nämligen
onödigtvis försvåra hanteringen av det omfattande bildmaterial
som finns i museers och andra institutioners arkiv.
Enligt utskottets mening bör förslag till erforderlig
lagstiftning framläggas så snart det är möjligt att dra säkra
slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna L17 yrkande 2, L19 yrkande 3 och L20 som sin mening
ge regeringen till känna.
Utfrågningar om offentliga angelägenheter
Enligt 24 § andra stycket upphovsrättslagen får det som
muntligen eller skriftligen anförs vid offentlig överläggning om
allmänna angelägenheter fritt återges utan upphovsmannens
samtycke. Med offentlig överläggning avses offentliga debatter
om politiska eller andra frågor som berör alla oavsett yrke
eller specialintresse.
Föredragande statsrådet, som framhåller att gränsen mellan vad
som normalt förstås med uttrycken debatt och utfrågning är
flytande, anser för sin del att de flesta utfrågningar inte
omfattas av bestämmelsen. Hon anser mot den bakgrunden att
bestämmelsen är för restriktiv när det gäller möjligheterna för
var och en att i efterhand ta del av vad som yttras i radio och
TV om allmänna frågor. I den mån det som yttras vid utfrågningar
över huvud taget är upphovsrättsligt skyddat talar enligt
föredragandens uppfattning starka skäl för att de berörda
rättighetshavarnas rättigheter bör stå tillbaka för det uttalade
allmänintresset av att yttrandena får återges. I enlighet därmed
föreslås i propositionen att en bestämmelse införs enligt vilken
det är tillåtet att återge också vad som sägs vid offentliga
utfrågningar om allmänna angelägenheter. Ett undantag från
regeln bör enligt statsrådet emellertid göras så till vida att
utfrågningarna med stöd av regeln inte skall kunna återges i
radio eller TV. Det skulle nämligen gå utöver syftet med regeln
om att radio- eller TV-företag fritt skulle kunna sända en
intervju som producerats av ett annat sådant företag.
I propositionen diskuteras om inte också sådana offentliga
uttalanden om allmänna frågor som görs utan att en debatt eller
en intervju äger rum borde få återges. Föredraganden framhåller
att en sådan utvidgning skulle föra för långt. Den skulle
nämligen ge t.ex. tidningar rätt att återge radio- och
TV-journalisters analyser och kommentarer avseende allmänna
frågor, liksom många föredrag etc. som sänds i radio och TV.
Detta skulle innebära att rättighetshavarnas rätt träds för när.
Föredraganden pekar i det sammanhanget på att eftersom
rättighetshavarna i dessa fall i regel utgörs av anställda vid
och uppdragstagare hos radio- och TV-företagen bör avtal kunna
träffas som möjliggör för dessa företag att lämna ut
upptagningar av uttalandena. Någon inskränkning i ensamrätten är
därför enligt föredraganden inte erforderlig för att i vart fall
de flesta offentliga uttalandena skall kunna användas inom
företag etc.
Mediabevakningsföretagen Pressurklipp och Imedia har i skrift
och även muntligen inför utskottet kritiserat den föreslagna
bestämmelsen. De har ansett att förslaget -- på grund av att det
inte omfattar uttalanden -- innebär en icke acceptabel
begränsning av möjligheterna att bevaka samhällsdebatten och
nyhetsförmedlingen. De har anfört i huvudsak följande.
Nyhetssändningar innehåller typiskt sett dels nyhetsmeddelanden,
för vilka upphovsrätt inte gäller, dels intervjuer, där det
genom den föreslagna ändringen blir tillåtet med återgivande,
dels ock uttalanden av skilda slag, t.ex. analyser och
kommentarer. Uttalanden av enskilda reportrar eller
kommentatorer som förekommer i nyhetssändningar är en viktig del
av det underlag näringsliv, myndigheter, organisationer och
enskilda behöver för att i efterhand kunna ta del av
nyhetsförmedlingen och delta i opinionsbildningen. Från
upphovsrättslig synpunkt skulle därför återgivande av uttalanden
inte innefatta något intrång i den ekonomiska rätt upphovsmannen
har. Samhällsdebatten kan inte stanna vid enkla
nyhetsmeddelanden. Därför bör allt som har sagts i
nyhetssändningar kunna göras tillgängligt för återgivning.
Utskottet har dock förståelse för att den föreslagna
bestämmelsen kan medföra vissa gränsdragningsproblem.
De praktiska situationer, på vilka den föreslagna bestämmelsen
kan komma att tillämpas, kan på goda grunder antas vara så
skiftande att det inte torde vara lämpligt eller ens möjligt för
lagstiftaren att ge en exakt innebörd åt bestämmelsen. Det får i
stället ankomma på rättstillämpningen att ge bestämmelsen dess
närmare innebörd. Utan att föregripa rättstillämpningen vill
utskottet som sin uppfattning dock framhålla att uttalanden som
på ett eller annat sätt görs i anslutning till en offentlig
utfrågning torde omfattas av bestämmelsen. Vad som däremot klart
ligger utanför det som fritt får återges med stöd av
bestämmelsen är uttalanden -- i den mån de över huvud taget är
upphovsrättsligt skyddade -- som förekommer helt fristående från
debatter eller utfrågningar.
Även Svenska Journalistförbundet har i en skrift till
utskottet kritiserat den föreslagna rätten att återge vad som
anförs vid offentliga utfrågningar om offentliga angelägenheter.
Förbundet har ansett att propositionens förslag i den delen inte
bör genomföras. Som stöd för sin ståndpunkt anför förbundet
bl.a. att regelns undantagsbestämmelse vad gäller radio och TV
enligt sin ordalydelse träffar inte bara offentliga utfrågningar
i radio och TV utan alla sådana utfrågningar, t.ex. utfrågningar
om allmänna angelägenheter som sker i samband med offentliga
möten. Detta leder till att alla utom radio och TV får rätt att
återge vad som sägs under sådana utfrågningar. Vidare blir det
enligt den föreslagna regeln möjligt för bl.a. tidningar att
fritt publicera vad som sägs under utfrågningar i radio och TV.
Den valda lösningen på "snyltningsproblematiken" är enligt
förbundets uppfattning inte konkurrensneutral mellan de olika
mediaformerna.
Utskottet saknar underlag för att bedöma om förslaget kommer
att leda till de påstådda negativa konsekvenserna. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen uppmärksamt följer den
praktiska tillämpningen av den nya bestämmelsen och vid behov
tar initiativ till de ändringar som förhållandena kan ge
anledning till.
Utskottet kan avslutningsvis konstatera att
propositionsförslaget i förevarande del innebär en lösning av en
demokratisk fråga som flera gånger tidigare har behandlats i
riksdagen (se senast 1991/92:LU5), nämligen rätten för enskilda
att i efterhand få del av radio- och TV-intervjuer
om samhällsfrågor m.m.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionsförslaget i
denna del.
Kopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter
Enligt 11 § upphovsrättslagen får enstaka exemplar av
offentliggjorda verk framställas för enskilt bruk. I paragrafen
anges att bestämmelsen inte medför rätt att för eget bruk låta
någon annan framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom
konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk. Därutöver
finns vissa ytterligare inskränkningar i rätten att kopiera för
enskilt bruk. Med enskilt bruk avses inte bara bruk inom den
närmaste familje- och vänkretsen utan också, enligt
förarbetsuttalanden till bestämmelsen, t.ex. kollegors bruk på
arbetsplatsen. Endast enstaka kopior får göras med stöd av
bestämmelsen. I princip är det tillåtet för var och en att --
med den nyss nämnda begränsningen -- låta någon annan, t.ex. en
näringsidkare, utföra kopieringen för att därefter själv använda
kopian för enskilt ändamål.
Upphovsrättsutredningen har framhållit att det förekommer en
omfattande fotokopiering av skyddade verk inom bl.a. företag,
organisationer och myndigheter. Denna kopiering faller delvis
utanför området för kopiering för enskilt bruk och saknar därför
delvis stöd i lagen. Det finns enligt utredningen en spridd
uppfattning att företag, organisationer och myndigheter har ett
legitimt intresse av en tämligen omfattande kopieringsrätt för
att tillgodose behovet av intern information till anställda och
andra med särskild anknytning till organisationen. En så
omfattande kopiering inkräktar emellertid enligt utredningen på
rättighetshavarnas rätt. Utredningen har därför föreslagit att
en avtalslicensbestämmelse skall införas när det gäller
kopieringen av artiklar och tidningar och tidskrifter.
Utredningsförslaget har inte heller i denna del lagts till
grund för lagstiftningsförslag. Föredraganden har som skäl för
sitt ställningstagande hänvisat bl.a. till att det på tidnings-
och tidskriftsområdet finns en förening, Föreningen Presskopia,
som upplåter rätt för bl.a. företag, organisationer och
myndigheter att fotokopiera artiklar för intern information.
Föreningen är ett organ för samarbete mellan rättighetshavarnas
organisationer på området och den förvaltar de organiserade
rättighetshavarnas rättigheter såvitt gäller den aktuella
kopieringen. Föreningen upplåter kopieringsrätt avseende ca 400
svenska tidningar och tidskrifter och täcker därigenom nästan
hela det svenska pressområdet. I de avtal föreningen träffar med
användarna finns en bestämmelse av innebörd att föreningen --
upp till ett visst belopp -- svarar för ersättning även till
rättighetshavare vars rätt inte omfattas av avtalet men ändå är
knuten till en prestation, intagen i de tidningar och
tidskrifter vilka föreningen upplåter rätt till kopiering ur.
Föredraganden anför att förslaget om en
avtalslicensbestämmelse syftar till att ge Föreningen Presskopia
laglig möjlighet att upplåta kopieringsrätt också såvitt avser
de rättigheter som tillkommer alla rättighetshavare som står
utanför organisationerna på pressområdet. Rätten blir genom den
föreslagna regeln betydligt vidare än den är i dag när
Föreningen Presskopia endast kan upplåta rätt i den utsträckning
som följer av till föreningen utställda fullmakter. Bestämmelsen
skulle ge föreningen möjlighet att upplåta rätt till alla
svenska och utländska tidningar. Det kan enligt föredraganden
antas att en så vid kopieringsrätt skulle påverka marknaden för
tidningar och tidskrifter eftersom det kan förutses att företag,
organisationer och myndigheter i viss utsträckning skulle skaffa
sig kopieringsrätt för att framställa behövligt antal exemplar
av relevanta artiklar i stället för att förvärva erforderligt
antal exemplar av tidningarna och tidskrifterna. Från
upphovsrättslig synpunkt synes det emellertid likgiltigt om
kopieringsrätten påverkar marknaden på det sättet, förutsatt att
ersättningen för kopieringen kan distribueras så att alla
berörda rättighetshavare får kompensation för uteblivna
prenumerationer etc. Det är dock enligt föredraganden för
närvarande inte praktiskt möjligt att fördela av varje användare
erlagd ersättning i enlighet med en utredning om vilka verk
användare faktiskt kopierar. I det sammanhanget hänvisas till
att på området för fotokopiering för undervisningsändamål har
sådana svårigheter lett till att ersättningen i princip inte
fördelas individuellt efter faktisk kopiering utan i stället
kollektivt som stipendier m.m. Sammanfattningsvis finns det
enligt föredraganden en beaktansvärd risk för att en stor del av
ersättningen för den utvidgade kopieringsrätten enligt förslaget
inte skulle komma att tillfalla de rättighetshavare vars
rättigheter rent faktiskt berörs av kopieringen.
I motion L18 av Bo Bernhardsson och Kurt Ove Johansson (s)
begärs att Upphovsrättsutredningens förslag om införande av
avtalslicens skall genomföras. Motionärerna anser att de
argument som förs fram i propositionen inte utgör skäl för att
motsätta sig Upphovsrättsutredningens förslag.
Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning än den som
ligger till grund för föredragandens ställningstagande att inte
föreslå den av utredningen förordade avtalslicenslösningen.
Utöver den generella försiktighet som bör råda när det gäller
att införa nya särregler i upphovsrättslagen anser utskottet det
vara av principiella skäl klart olämpligt att lagstifta om ett
nytt ersättningssystem som kan innebära att en stor del av den
uppburna ersättningen inte kan kanaliseras till berörda
rättighetshavare.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L18.
Tidsförskjutet framförande av skyddade verk
När det gäller radio- och TV-program tillkommer den
upphovsrättsliga ensamrätten den eller de som skapat programmet.
Som en inskränkning i upphovsmännens rätt gäller som tidigare
framhållits att privatpersoner har rätt att för sitt enskilda
bruk framställa kopior av offentliggjorda verk. En enskild
person har alltså rätt att spela in ett program som sänds i
radio eller TV. I begreppet enskilt bruk ligger att en sådan
inspelning endast får ske för användning inom den närmaste
familje- och vänkretsen och inom mindre sammanslutningar av
privat och personlig karaktär.
Även de utövande konstnärerna som uppträder i ett program samt
radio- eller TV-företaget har en viss ensamrätt till programmet.
Bl.a. får utsända program inte spelas in utan deras tillstånd.
Även här gäller emellertid undantag då inspelningen sker för
enskilt bruk.
Till följd av avgränsningen av regeln om kopiering för enskilt
bruk kan t.ex. sjukhus och andra vårdinrättningar inte utan
tillstånd från de olika rättighetshavarna spela in TV-program i
syfte att senare visa programmen för patienterna. I praktiken
torde det vara omöjligt för vårdinrättningarna att för varje
enskilt program som avses bli inspelat införskaffa sådant
samtycke, och upphovsrättslagen utgör därför ett hinder för
vårdinrättningarna att ge patienterna del av programutbudet
under annan tid än ordinarie sändningstid.
Utskottet har tidigare uppmärksammat denna fråga med anledning
av motionsyrkanden (se bet. LU 1987/88:9 och LU 1987/88:28).
Utskottet framhöll därvid att det är angeläget att det praktiska
hinder som för närvarande finns för vårdinrättningar att ge
patienterna del av TV-utbudet under annan tid än ordinarie
sändningstid undanröjs. Utskottet konstaterade att denna fråga,
liksom andra spörsmål om s.k. halvenskilt bruk, behandlades av
Upphovsrättsutredningen. Utskottet, som utgick från att ett
förslag på grundval av utredningens förslag skulle läggas fram
för riksdagen så snart det var möjligt, fann att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte var påkallad.
I propositionen föreslås att det skall vara tillåtet för
sjukhus och inrättningar med särskild service eller vård för
äldre eller funktionshindrade att kopiera radio- och TV-program
för tidsförskjutet framförande inom institutionen. Med det valda
uttryckssättet avses att bl.a. servicehem för äldre och
gruppbostäder för funktionshindrade skall omfattas av regeln.
Bestämmelsen föreslås få den avgränsningen att upptagningarna
som görs med stöd av den skall få användas endast inom kort tid
efter upptagningen. Avsikten är nämligen inte att
institutionerna skall ges rätt att behålla upptagningarna under
en sådan tid att institutionerna kan skaffa sig en samling av
upptagningarna med stöd av regeln.
Utskottet ser med tillfredsställelse att denna angelägna fråga
nu får sin lösning. Enligt utskottets mening har den föreslagna
bestämmelsen en ändamålsenlig utformning. Propositionens förslag
tillstyrks därför i denna del.
Ändringar av byggnader
Som en inskränkning i upphovsmannens rätt gäller enligt 13 §
upphovsrättslagen att en byggnad får ändras av ägaren utan
upphovsmannens tillstånd. Av 26 § upphovsrättslagen följer att
denna inskränkning i upphovsmannens principiella ensamrätt att
förfoga över verket i ursprungligt eller ändrat skick
upprätthålls även om en ändring skulle strida mot den del av
upphovsmannens rätt som ibland kallas respekträtt (droit au
respect), dvs. hans rätt enligt 3 § upphovsrättslagen att kräva
att verket inte ändras så att hans konstnärliga anseende eller
egenart kränks.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit att 13 §
upphovsrättslagen skall ersättas med en regel enligt vilken en
byggnad får ändras utan upphovsmannens samtycke om ändringen
krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig användning av
byggnaden. I övrigt skall enligt förslaget någon rätt att ändra
en byggnad utan upphovsmannens samtycke inte föreligga, om
ändringen är kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende
eller egenart.
En regel med samma innehåll som den av Upphovsrättsutredningen
föreslagna finns i upphovsrättslagarna i de övriga nordiska
länderna. Förslag om en sådan regel lades fram redan i 1960 års
proposition till den nu gällande lagen. Förslaget i den delen
antogs dock inte. På initiativ av första lagutskottet tillkom
under riksdagsbehandlingen av lagstiftningsärendet den nu
gällande regeln i 13 § upphovsrättslagen.
Första lagutskottet ansåg det vara i hög grad tveksamt om
upphovsmannens ideella rätt beträffande ändring av verk bör
gälla även byggnader, som är objekt med praktisk användning.
Från ägarens synpunkt skulle enligt utskottet en sådan ordning
innebära en begränsning i hans handlingsfrihet som kan vålla
allvarliga olägenheter. Upphovsmannens rätt i detta avseende har
i praktiken inte någon större betydelse. Det är dessutom högst
ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för
upphovsmannen.
I propositionen föreslås att utredningsförslaget inte skall
genomföras och att den nuvarande rätten för ägaren till en
byggnad att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillsånd skall
behållas. Som skäl för den ståndpunkten hänvisar föredraganden
till den av första lagutskottet uttalade uppfattningen att det
är högst ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för
upphovsmannen och att behovet av skydd mot sådana ändringar
därför är litet. Därutöver framhåller föredraganden bl.a. att
det finns risk för att regleringen skulle bli svårtillämpad och
att förslaget skulle få en menlig effekt från kostnads- och
effektivitetssynpunkt.
I motion L22 av Bernt Ekholm (s) begärs att
Upphovsrättsutredningens förslag till ändring i 13 §
upphovsrättslagen genomförs och att upphovsmannens synpunkter på
betydande ändringar av viktigare byggnadsverk skall efterhöras
så långt det är möjligt vid byggnadslovsgranskningen.
I sitt yttrande ansluter sig kulturutskottet till
uppfattningen som förs fram i propositionen att den av
Upphovsrättsutredningen förordade ändringen inte bör genomföras.
Lagutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den
som med kulturutskottets gillande förs fram i propositionen.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L22.
Framförande av verk vid gudstjänst
I upphovsrättslagen har de upphovsrättsliga befogenheterna
förts samman i en allmän formel. Enligt 2 § första stycket
upphovsrättslagen innefattar således upphovsrätt i princip en
uteslutande rätt att förfoga över verket bl.a. genom att göra
det tillgängligt för allmänheten. Enligt tredje stycket i samma
paragraf görs verket tillgängligt för allmänheten bl.a. när det
framförs offentligt. Lika med offentligt framförande anses
framförande som i förvärvssyfte anordnas inför en större sluten
krets.
Den beskrivna ensamrätten till offentligt framförande
inskränks bl.a. genom bestämmelser i 20 § upphovsrättslagen. Där
anges att utgivna verk i vissa fall får framföras fritt, dvs.
utan tillstånd av upphovsmannen och utan att ersättning utgår
för utnyttjandet. Detta gäller framföranden vid gudstjänst, vid
undervisning, vid tillfällen där framförandet inte är det
huvudsakliga och vid välgörenhet m.m. Inskränkningarna i 20 §
upphovsrättslagen gäller dock inte sceniska verk och filmverk.
Detta innebär bl.a. att inskränkningarna inte gäller när musik
som framförs utgör del av ett sceniskt verk eller filmverk eller
ingår i en film som visas. Av hänsyn till upphovsmannens ideella
intressen gäller inskränkningarna bara för utgivna verk, dvs. då
exemplar av verket lovligen har förts ut i handeln eller eljest
blivit spridda till allmänheten.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit att de inskränkningar i
upphovsrätten som anges i 20 § upphovsrättslagen skall upphävas,
med undantag för framföranden vid undervisning som inte sker via
radio eller TV.
I fråga om rätten till offentliga framföranden vid gudstjänst
fann utredningen att det med nuvarande betraktelsesätt knappast
anses rimligt att upphovsmän som skapar verk avsedda att
användas vid gudstjänster och liknande förrättningar inte skall
ha rätt att begära ersättning när deras verk framförs offentligt
i just sådana sammanhang. Den nuvarande ordningen innebär enligt
utredningen att dessa upphovsmän i praktiken berövas den
huvudsakliga inkomstkällan för denna produktion. Det finns
därför enligt utredningen starka skäl som talar för att gällande
ordning ändras till förmån för upphovsmännen. Några allmänna
skäl som talar mot en sådan ändring finns enligt utredningens
mening inte.
I propositionen föreslås att de inskränkningar i upphovsrätten
som regleras i 20 § upphovsrättslagen upphävs endast såvitt
avser framföranden i allmännyttigt syfte. Däremot behålls enligt
propositionsförslaget inskränkningarna när det gäller
framföranden vid gudstjänster och undervisning och vid
tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa
fall begränsas regeln dock så att den inte ger rätt att sända
verk i radio eller TV.
När det gäller frågan om rätten till framföranden vid
gudstjänst pekar föredragande statsrådet på att det enligt
upphovsrättslagarna i Norden (utom i Island) sedan lång tid
gäller att skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst
utan avtal med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt
till ersättning. Frågan huruvida svensk rätt bör ändras på denna
punkt har enligt justitieministern så stor principiell betydelse
att en ändring inte bör vidtas utan att så sker även i övriga
nordiska länder. Under det nordiska samrådet har framkommit att
det i dessa länder torde komma att föreslås att radio- och
TV-sändningar av gudstjänster skall omfattas av upphovsmännens
ensamrätt men att regeln i övrigt skall behållas oförändrad.
Redan av detta skäl bör enligt justitieministern utredningens
förslag i nu diskuterad del inte följas.
Frågan om upphovsrätten med avseende på offentliga
framföranden av verk vid gudstjänst har tagits upp i två
motioner. I L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
Upphovsrättsutredningens förslag genomförs (yrkande 4). Samma
yrkande återfinns i L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson
(s) (yrkande 3).
Kulturutskottet delar i sitt yttrande de åsikter som ligger
bakom ställningstagandet i propositionen att utredningens
förslag inte bör genomföras i denna del. Det är enligt
utskottets uppfattning av stor vikt att det råder rättslikhet
mellan de nordiska länderna i så många frågor som möjligt inom
det upphovsrättsliga området.
Mot bakgrund av situationen i övriga nordiska länder enligt
vad som redovisas i propositionen har lagutskottet ingen annan
uppfattning i fråga om rätten till offentliga framföranden vid
gudstjänst än vad som framgår av propositionen och av
kulturutskottets ställningstagande.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag
och avstyrker således bifall till motionerna L19 yrkande 4 och
L22 yrkande 3.
Avbildning av konstverk
Enligt 25 § tredje stycket upphovsrättslagen får envar fritt
avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid
allmän plats utomhus.
Redan med stöd av 11 § upphovsrättslagen och 5 § fotolagen kan
envar för sitt eget enskilda bruk avbilda sådana konstverk. För
denna stora icke kommersiella reproduktion som avser
utnyttjanden inom den privata sfären är således regleringen i 25
§ upphovsrättslagen utan betydelse. Enligt andra regler
tillfredsställs pressens intresse av att kunna återge konstverk
i samband med redogörelse för en dagshändelse och i anslutning
till texten i en kritisk framställning. För återgivning i film
och TV finns motsvarande särregler. Dessa regler innebär att
bestämmelsen i 25 § främst tillgodoser fall där återgivningen
sker i förvärvsverksamhet eller i situationer som, utan att
sådan verksamhet kan anses föreligga, faller utanför den privata
sfären och där det inte är fråga om illustration till en
dagshändelse eller i kritisk eller vetenskaplig framställning.
Upphovsrättsutredningen behandlade frågan i sitt
slutbetänkande. Utredningen fann därvid att andra bestämmelser
än 25 § upphovsrättslagen som kan tillämpas vid återgivning av
konstverk belägna utomhus redan reglerar de från allmän synpunkt
angelägna fallen (enskilt bruk, dagshändelser, kritisk
framställning etc.). Mot den bakgrunden borde enligt utredningen
inskränkningen i upphovsmännens rätt göras mindre ingripande.
Utredningen föreslog därför att konstverken skall fritt kunna
avbildas endast om de inte utgör huvudmotivet på bilden.
I propositionen anför föredraganden att det inte finns
tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när konstverk
på eller vid allmän plats är huvudmotivet på t.ex. ett vykort.
Under hänvisning till uttalanden i förarbetena till den gällande
regeln och till remisskritik mot utredningsförslaget ansåg
föredraganden att den föreslagna särregeln skulle bli svår att
tillämpa. Ett särskilt skäl att inte införa den föreslagna
regeln anges vara att behovet av särregler bör granskas kritiskt
eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall
-- som önskvärt -- kunna förenklas.
I två motioner, L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) (yrkande 3) och
L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) (yrkande 4
delvis), begärs att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs.
Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till det
ställningstagande som redovisas i propositionen. Lagutskottet
har för sin del ingen annan uppfattning.
Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna L17
yrkande 3 och L21 yrkande 4 i nu berörd del.
Återgivande av konstverk i kataloger m.m.
Konstverk som ingår i en samling eller som utställs eller
utbjuds till försäljning får enligt 25 § upphovsrättslagen
avbildas i en katalog eller ett meddelande om utställningen
eller försäljningen.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit en regel enligt vilken
utställnings- och försäljningskataloger får säljas till
allmänheten endast i samband med utställningen eller
försäljningen. Utredningen har motiverat förslaget på i huvudsak
följande sätt. Bestämmelsen om kataloger utnyttjas emellanåt så
att kataloger säljs till allmänheten och så att det framställs
kataloger som kan karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen
om meddelanden används ibland för att framställa affischer som
lämpar sig att pryda väggar med. Lagtexten anger inte någon
uttrycklig begränsning i dessa avseenden och förarbetena ger
inte heller någon säker vägledning för att avgöra tillåtligheten
av förfarandena. Det bör införas en regel enligt vilken det
läggs fast i vilken utsträckning katalogerna och meddelandena
får säljas till allmänheten. Det saknas skäl att tillåta att så
sker beträffande kataloger över samlingar. Utställnings- och
försäljningskataloger bör endast få säljas i samband med
utställningen eller försäljningen. När det gäller meddelanden är
skälet för den nuvarande rätten att återge konstverk i sådana
att information om utställningen eller försäljningen skall kunna
spridas. Det finns inte anledning att bestämmelsen skall ge rätt
att framställa exemplar av konstverk för försäljning till
allmänheten. Meddelandena bör alltså inte få säljas till
allmänheten.
Föredraganden gör i propositionen följande överväganden i
frågan. Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet
att underlätta spridning av information om bl.a.
konstutställningar. Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande
sådan reproduktion av konstverk som sker i nämnda syfte.
Framställningen kan inte stödjas på bestämmelsen om
framställaren av en utställningskatalog eller av en affisch om
en utställning producerar så många exemplar av katalogen eller
affischen att produktionen går utöver vad som motiveras av det
informationssyfte produkten skall tjäna. Bestämmelsen ger alltså
rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande. Mot den
beskrivna bakgrunden anser föredraganden inte att det finns
tillräcklig anledning att genomföra utredningens förslag. Ett
ytterligare skäl för den intagna ståndpunkten anges vara att
förslaget innebär en detaljreglering som bör undvikas.
Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) har i motion L21
(yrkande 4 delvis) begärt en begränsning i rätten att sälja
utställningskataloger i enlighet med Upphovsrättsutredningens
förslag.
Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till
ställningstagandet i propositionen och ansett att det inte finns
tillräckliga skäl att genomföra utredningsförslaget.
Lagutskottet kan för sin del instämma i propositionens
bedömning att den nuvarande regleringen inte medger en så
omfattande försäljning av kataloger och meddelanden som
utredningen har förutsatt. Redan av det skälet saknas det enligt
utskottets mening motiv för att införa den föreslagna regeln.
Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion L21 yrkande 4 i denna del.
Fortsatt översyn av upphovsrätten
Upphovsrättsutredningen hann under sitt arbete inte med en
allmän översyn av upphovsrättslagen. Särskilt har detta ansetts
vara otillfredsställande vad gäller lagens tredje och femte
kapitel som behandlar upphovsrättens övergång resp. de
närstående rättigheterna. Föredraganden säger sig dela dessa
åsikter och hon hänvisar till att reglerna i femte kapitlet
kommer att bli föremål för en översyn i samband med
införlivandet i svensk rätt av ett EG-direktiv om uthyrning och
utlåning av skyddade verk och prestationer samt närstående
rättigheter. När det gäller de delar av upphovsrätten som den
svenska utredningen inte hann befatta sig med och vilka inte
heller aktualiseras i samband med EG-arbetet är enligt
föredraganden någon omedelbar översyn inte aktuell. Enligt
hennes uppfattning bör emellertid en genomgång även av dessa
delar komma till stånd i lämpligt sammanhang.
I motion L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s)
begärs att riksdagen hos regeringen skall begära en fortsatt
översyn och utredning rörande bestämmelserna om de utövande
konstnärerna (yrkande 5). Motionärerna framhåller att de
utövande konstnärernas skydd är eftersatt och att den tekniska
utvecklingen starkt har påverkat deras situation och
arbetsmarknad. Möjligheter till vidareutnyttjande,
mångfaldigande och kopiering av inspelningar liksom spridning av
framföranden genom elektroniska medier utvecklas fortlöpande och
nyttjandets omfattning ökar kraftigt. Enligt motionärerna är det
inte rimligt att de utövande konstnärerna som enda grupp av
rättsinnehavare saknar rätt till ersättning när audiovisuella
upptagningar visas i television, blir föremål för vidaresändning
i kabelnät eller används för offentliga framföranden.
I november 1992 antogs av EG ett harmoniseringsdirektiv om
uthyrning och utlåning av skyddade verk och prestationer samt om
närstående rättigheter. Inom ramen för EES-avtalet pågår
förhandlingar mellan EG-kommissionen och EFTA-staterna
beträffande frågan hur EFTA-staterna skall anpassa sin
lagstiftning till direktivet. Sedan dessa förhandlingar
avslutats kommer, enligt vad som anges i propositionen, frågan
om vilka lagändringar som med anledning av
förhandlingsresultatet visar sig nödvändiga att tas upp. De
frågor som motionärerna tar upp kommer i vart fall delvis att
aktualiseras i det sammanhanget. Utskottet förutsätter att
regeringen i samband med den anpassning av reglerna om de
närstående rättigheterna som blir nödvändig till följd av
EES-avtalet även tar upp andra angelägna reformbehov på området.
Utskottet vill därutöver särskilt framhålla att den tekniska
utvecklingen som har accelererat i en allt snabbare takt under
tiden efter upphovsrättslagens tillkomst i många hänseenden
innebär att lagreglerna har tillkommit under delvis andra
förhållanden än dem under vilka de numera skall tillämpas. Denna
omständighet ger lagstiftaren ett särskilt ansvar att vaka över
att det lagstadgade upphovsrättsliga skyddet inte urholkas på
grund av i och för sig välkomna tekniska framsteg. Utskottet
utgår från att regeringen kommer att uppmärksamt följa
utvecklingen på området och ta de initiativ som är påkallade för
att det upphovsrättsliga skyddet skall tjäna sina syften.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L21
yrkande 5.
Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har
utskottet ingen erinran.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avgift på oinspelade band
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L19 yrkande 1,
1992/93:L21 yrkande 1, 1992/93:L804 och 1992/93:L806,
men. (v)
2. beträffande droit de suite
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 1,
1992/93:L19 yrkande 2, 1992/93:L21 yrkande 2, 1992/93:L801 och
1992/93:L803,
res. 1 (s)
3. beträffande fotografirätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:L17 yrkande
2, 1992/93:L19 yrkande 3 och 1992/93:L20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp, c, kds)
4. beträffande ändringar av byggnader
att riksdagen avslår motion 1992/93:L22,
5. beträffande framförande av verk vid gudstjänst
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:L19 yrkande 4
och 1992/93:L21 yrkande 3 antar 21 § i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,
men. (v)
6. beträffande avbildning av konstverk
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 3 och
1992/93:L21 yrkande 4 i denna del,
res. 3 (s)
7. beträffande återgivande av konstverk i kataloger m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del,
8. beträffande kopiering av artiklar inom företag,
organisationer och myndigheter
att riksdagen avslår motion 1992/93:L18,
9. beträffande fortsatt översyn av upphovsrätten
att riksdagen avslår motion 1992/93:L21 yrkande 5,
10. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under mom. 5,
dels lag om ändring i lagen om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
dels lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild,
dels lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Stockholm den 25 maj 1983
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Richard Ulfvengren (nyd),
Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Per
Erik Granström (s) och Lars Stjernkvist (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Droit de suite (mom. 2)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Hans Stenberg,
Carin Lundberg, Per Erik Granström och Lars Stjernkvist (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Lagutskottet kan" och på s. 14 slutar med "och
L803." bort ha följande lydelse:
Lagutskottet kan för sin del konstatera att frågan om droit de
suite är föremål för preliminära studier inom EG. Det framstår
inte som sannolikt att dessa preliminära studier kommer att leda
till initiativ till en harmonisering av ersättningsregler inom
EG. Lagutskottet delar därför kulturutskottets uppfattning att
utvecklingen inom EG inte utgör något hinder mot införandet av
en rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med
Upphovsrättsutredningens förslag. Det finns enligt utskottets
mening tungt vägande kulturpolitiska skäl för att ge
konstnärerna och deras efterlevande rätt till en andel av det
ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov till.
Upphovsrättsutredningens förslag bör således genomföras. Som
kulturutskottet har framhållit talar starka skäl för att
ersättningssystemet bör kombineras med en offentligrättslig
avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av
upphovsrättsligt skydd. En sådan avgift skapar resurser för att
ge stipendier och andra former av stöd åt utövande konstnärer.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna L17 yrkande 1, L19 yrkande 2, L21 yrkande 2, L801 och
L803 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande droit de suite
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L17 yrkande
1, 1992/92:L19 yrkande 2, 1992/93:L21 yrkande 2, 1992/93:L801
och 1992/93:L803 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Lagutskottet delar" och slutar på s. 17 med "till
känna." bort ha följande lydelse:
Lagutskottet delar utredningens grundläggande uppfattning att
det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt
och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för
sina bilder.
I propositionen anses den förlängda skyddstiden vara den
viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens förslag om
integration. Den nuvarande 25-åriga skyddstiden är visserligen
ofta ett problem därigenom att skyddstiden i många fall löper ut
redan under en fotografs yrkesverksamma liv. I de
framställningar i integrationsfrågan som har gjorts till
utskottet av representanter för de yrkesverksamma fotograferna
har utskottet emellertid mött uppfattningen att dessa upplever
den tidigare nämnda presumtionsregeln i fotolagen om rätten till
en beställd bild som ett minst lika stort problem i deras
verksamhet. Beställare, som ofta är reklambyråer och liknande
användare med egna kontaktnät, uppges nämligen driva en egen
omfattande handel med fotografernas bilder. Från fotografhåll
har framhållits att detta problem nyligen har blivit särskilt
akut i och med att tekniken numera medger enkel datalagring av
stora mängder av bilder.
Enligt vad utskottet erfarit finns det anledning att räkna med
att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de
upphovsrättsliga skyddstiderna läggs fram inom kort. Direktivet
väntas innebära en skyddstid om 70 år och omfatta fotografier
som är verk i upphovsrättslig mening. Övriga fotografier, dvs.
fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd, kommer då att falla
utanför direktivets räckvidd och kan fritt regleras i nationell
lagstiftning. Utskottet har vidare erfarit att man i Danmark
avser att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då har
fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om integrering i
upphovsrättslagen av reglerna om rätten till fotografier utan
att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för
medlemsstaterna.
Enligt utskottets mening är det angeläget att en integrering
av fotografirätten snarast kommer till stånd. Som ovan nämnts
har dock föredragande statsrådet ställt sig positiv till en
integrering och förklarat sig ha för avsikt att snarast
återkomma i frågan, vilket kan bli möjligt redan till hösten
innevarande år. Det saknas därför anledning för riksdagen att
nu ta något initiativ i frågan.
Med anledning av det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna L17 yrkande 2, L19 yrkande 3 och L20.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande fotografirätten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 2,
1992/93:L19 yrkande 3 och 1992/93:L20.
3. Avbildning av konstverk (mom. 6)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Hans Stenberg,
Carin Lundberg, Per Erik Granström och Lars Stjernkvist (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Kulturutskottet har" och slutar med "berörd del."
bort ha följande lydelse:
Regeln i 25 § upphovsrättslagen, enligt vilken envar får fritt
avbilda konstverk som är fast anbringat på offentlig plats
utomhus, innebär en ytterligare inskränkning i upphovsmännens
rätt utöver vad som redan enligt andra bestämmelser gäller för
att tillgodose intresset av att kunna avbilda konstverk för
enskilt ändamål, för illustration av en dagshändelse eller i en
kritisk eller vetenskaplig framställning. Lagutskottet kan för
sin del konstatera att regeln därigenom främst tillgodoser fall
där återgivningen sker i förvärvssyfte. Som
Upphovsrättsutredningen har funnit är det inte motiverat att
upphovsrätten skall stå tillbaka för sådana mera omedelbart
kommersiella utnyttjanden av konstnärernas alster. Regeringen
bör därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i
enlighet med vad Upphovsrättsutredningen har föreslagit, dvs.
att det inte längre skall vara fritt att avbilda ifrågavarande
typ av konstverk om de utgör huvudmotivet för avbildningen.
Vad riksdagen sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna L17 yrkande 3 och L21 yrkande 4 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande avbildning av konstverk
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L17 yrkande 3
och 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Avgift på oinspelade band
När det gäller frågan om en avgift på bandmaterial som används
vid ljud- och videoinspelningar anser jag i enlighet med vad som
anförs i motionerna L19, L21, L804 och L806 att regeringen
snarast bör förelägga riksdagen förslag om en
tomkassettersättning.
2. Droit de suite
Jag delar den uppfattning som förs fram av utskottets
socialdemokratiska ledamöter i reservation 1.
3. Framförande av verk vid gudstjänst
När det gäller gudstjänstmusik anser jag i enlighet med vad
som anförs i motion L19 att det inte finns skäl att från det
upphovsrättsligt skyddade området upprätthålla undantaget för
framföranden vid gudstjänst av i övrigt skyddade verk. Det kan,
såsom Upphovsrättsutredningen har påpekat, med nutida
betraktelsesätt knappast anses rimligt att upphovsmän som skapar
verk avsedda att användas vid gudstjänster och liknande
förrättningar inte skall ha rätt att begära ersättning när deras
verk framförs offentligt i just sådana sammanhang. Den nuvarande
ordningen, som innebär att dessa upphovsmän i praktiken berövas
den huvudsakliga inkomstkällan för denna produktion, bör snarast
ändras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1 och 5 borde ha hemställt:
1. beträffande avgift på oinspelade band
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L19 yrkande
1, 1992/93:L21 yrkande 1, 1992/93:L804 och 1992/93:L806 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
5. beträffande framförande av verk vid gudstjänst
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L19 yrkande 4
och 1992/93:L21 yrkande 3 antar 21§ i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk med den ändringen i punkt 2 att orden
"eller gudstjänst" utgår.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Kulturutskottets yttrande
1992/93:KrU12y
Bilaga 2
Ändringar i upphovsrättslagen
Till lagutskottet
Lagutskottet har genom beslut den 15 april 1993 berett
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen jämte de motioner
som kunde komma att väckas med anledning av propositionen.
Med anledning av propositionen har motionerna 1992/93:L17--L22
väckts.
Under den allmänna motionstiden 1993 har följande motioner som
avser upphovsrättsliga eller närliggande frågor väckts, nämligen
1992/93:L801, 1992/93:L803 och 1992/93:L806. Yrkande 3 i motion
1992/93:L801 och yrkande 2 i motion 1992/93:L803 har hänvisats
till kulturutskottet medan motionerna i övrigt hänvisats till
lagutskottet.
Kulturutskottet har -- under förutsättning att lagutskottet
samtycker därtill -- beslutat att jämte eget yttrande till
lagutskottet överflytta de båda motionsyrkanden som hänvisats
till kulturutskottet. Utskottet yttrar sig vidare i vissa av de
övriga frågor som tas upp i propositionen eller i motionerna.
I ärendet har utskottet uppvaktats av företrädare för
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS),
Copyswede, Bildkonst upphovsrätt i Sverige (BUS), Svenska
tonsättares internationella musikbyrå (STIM) och Svenska
artisters och musikers intresseorganisation (SAMI).
Utskottet
Inledning
Utgångspunkten för den upphovsrättsliga lagstiftningen är
redan i dag att upphovsmannen skall förbehållas rätt att --
bortsett från vissa inskränkningar -- ekonomiskt tillgodogöra
sig alla sådana utnyttjanden av verket som har praktisk
betydelse (prop. 1960:17 s. 60).
Det torde också vara allmänt erkänt i vårt land, anförs det i
propositionen, att det är väsentligt att upphovsmän, utövande
konstnärer och andra rättighetshavare tillförsäkras ett starkt
rättsligt skydd för sina prestationer. Ett sådant skydd
stimulerar till skapande och annan verksamhet på det litterära
och konstnärliga området samt bidrar till att rättighetshavare
får de ekonomiska förutsättningar som krävs för att de skall
kunna verka.
Utskottet, som ansluter sig till de redovisade bedömningarna,
hälsar med tillfredsställelse de förslag till förändringar som
läggs fram i propositionen och som syftar till att förstärka
skyddet för upphovsmännen.
Fortsatt översyn och utredning av upphovsrättslagen
I ett motionsyrkande begärs bl.a. att de utövande
konstnärernas rättsliga skydd skall ses över ytterligare.
Motionärerna anför att den tekniska utvecklingen har starkt
påverkat konstnärernas situation och arbetsmarknad. Möjligheter
till vidareutnyttjande, mångfaldigande och kopiering av
inspelningar liksom spridning av framförande genom elektroniska
medier utvecklas fortlöpande. Nyttjandets omfattning ökar
kraftigt.
I propositionen anförs att när det gäller de delar av
upphovsrättslagen som den svenska utredningen inte hann befatta
sig med och vilka inte heller aktualiseras i samband med EG:s
arbete (se därom prop. s. 45--49) är någon omedelbar översyn
inte aktuell. Justitieministern anför dock att hon allmänt är av
den uppfattningen att en genomgång av också övriga delar av
upphovsrättslagen bör komma till stånd i lämpligt sammanhang.
Utskottet anser att det är angeläget att en översyn av
upphovsrättslagen i ovan angivet avseende kommer till stånd
snarast möjligt. Det får ankomma på lagutskottet att bedöma
huruvida det är motiverat med något riksdagsinitiativ i frågan.
Vidareförsäljning av konst
Upphovsrättsutredningens slutbetänkande (SOU 1990:30) Översyn
av upphovsrättslagstiftningen innefattar ett förslag om ett
ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst.
Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. En ersättning
om 5% tillfaller upphovsmannen. Denna individuella rätt, s.k.
droit de suite, skall gälla under verkets skyddstid enligt
reglerna i upphovsrättslagen. Rätten kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död kan rätten dock övergå till efterlevande make
och arvingar och testamenteras enligt vanliga regler. Om
konstnären inte efterlämnar några arvsberättigade och inte
heller disponerar över rätten genom testamente skall dock
ersättningen, i stället för att tillfalla Allmänna arvsfonden,
övergå till den organisation som skall förvalta ersättningarna
för att användas till kollektiva ändamål inom bildkonstområdet.
I ett antal motioner begärs att ett ersättningssystem i
enlighet med utredningens förslag genomförs. I några av
motionerna begärs dessutom att utredningens förslag skall
kombineras med en lag om avgift på all vidareförsäljning av
konst, där avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom
området. Denna lag skall i princip träda in då konstverk säljs
efter det att skyddstiden gått ut.
I propositionen anförs bl.a. att det inom EG pågår en studie
av reglerna om rätt för konstnären till ersättning vid
yrkesmässig vidareförsäljning. Studien skall ligga till grund
för beslut huruvida ett initiativ skall tas på området. Vidare
anförs att arbetet bedrivs skyndsamt. Såvitt nu kan bedömas
kommer klarhet om resultaten beträffande många frågor som utreds
inom EG att vinnas relativt snart. Skulle kommissionen inte ta
något initiativ på detta område får frågan om svensk
lagstiftning i den aktuella frågan tas upp på nytt.
Enligt justitieministerns uppfattning bör förslag till
lagändringar på grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte
utan särskilda skäl läggas fram nu beträffande frågor som är
föremål för behandling inom EG och som kan förväntas bli
slutbehandlade inom kort. Om sådana lagförslag skulle läggas
fram nu finns det, enligt ministern, en beaktansvärd risk för
att de nya reglerna skulle behöva underkastas grundläggande
förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete samt
EES-avtalet.
Utskottet behandlade hösten 1988, efter hörande av bl.a.
lagutskottet, ingående frågan om ett ersättnings- och
avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska
utbytet vid vidareförsäljning av konst (bet. 1988/89:KrU7).
Utskottet framhöll därvid att kulturarbetarnas ekonomiska
villkor inte är tillfredsställande trots de insatser som gjorts
av stat, landsting och kommun. Det fanns, enligt utskottets
mening, tungt vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna
genom ett ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det
ekonomiska utbytet av yrkesmässig vidareförsäljning av konst.
Utskottet ansåg emellertid att Upphovsrättsutredningens
redovisning i frågan om införande av droit de suite borde
avvaktas. När denna förelåg borde frågan i hela dess vidd tas
upp till prövning av regeringen. Vad utskottet anfört gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.
1988/89:78).
Härefter har utskottet vid två tillfällen, våren 1990 och
1991, avstyrkt motioner i frågan. Vid första tillfället
förutsatte utskottet att regeringen skulle pröva frågan så snart
som möjligt efter det att utredningen avgivit sitt betänkande.
Vid sistnämnda tillfälle förutsatte utskottet att, eftersom
remissbehandlingen avslutats i slutet av år 1990, regeringen
snarast skulle pröva frågan (bet. 1989/90:KrU18 och
1990/91:KrU21).
Riksdagen har, som angetts i det föregående på förslag av
utskottet, uttalat att regeringen -- sedan
Upphovsrättsutredningens redovisning i frågan lagts fram --
borde ta upp frågan om införande av ett ersättnings- eller
avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska
utbytet vid vidareförsäljning av konst. Det fanns enligt
utskottets mening tungt vägande argument härför. När
justitieministern nu presenterar sina ställningstaganden till
utredningens förslag framgår att hon ej tar ställning i den
aktuella frågan. Som skäl härför anges i huvudsak att det inom
EG pågår en studie i frågan och att denna inte bör föregripas.
Utskottet kan dock konstatera att det är oklart huruvida något
direktiv i frågan kommer att läggas fram. Vidare kan anmärkas
att regler om droit de suite redan finns i ett antal EG-länder.
Beträffande förhållandet i Norden kan nämnas att en sådan rätt
finns i Danmark och Island medan Norge har ett system med en
offentligrättslig avgift. Enligt utskottets mening utgör därför
utvecklingen inom EG inte något hinder för Sverige att införa en
rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med
Upphovsrättsutredningens förslag. Inte heller det förhållandet
att resultatet av EG:s arbete skulle kunna kräva förändringar i
de nya reglerna motiverar att man avvaktar med
ställningstagandet till de här aktuella frågorna. Utskottet
förordar att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs. Starka
skäl talar för att, som föreslagits i motioner,
ersättningssystemet skall kombineras med en offentligrättslig
avgift på vidareförsäljning av konst, där avgiften skall
användas till kollektiva ändamål inom området. Utskottet
föreslår att ett sådant avgiftssystem införs. I enlighet med det
anförda anser utskottet att regeringen snarast möjligt bör
återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett
ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.
Avgifter på oinspelade ljud- och videoband
I flera motioner framförs krav på att det i enlighet med
Upphovsrättsutredningens förslag skall införas avgifter på
tomkassetter.
Justitieministern anför i propositionen att hon rent
principiellt är positiv till införandet av upphovsrättsliga
avgifter på oinspelade ljud- och videoband och liknande ljud-
och bildbärare. Skälet härför är, enligt ministern, dels att
rättighetshavarna förlorar inkomster till följd av den
privatkopiering som är tillåten, dels att den tekniska
utvecklingen förbättrar förutsättningarna för privatkopieringen
och dels att rättighetshavarna svårligen kan få skälig
kompensation för denna kopiering på annat sätt än genom
införandet av avgifter på tomkassetter.
I propositionen avvisas emellertid utredningsförslaget med
hänvisning till att det inom EG pågår en översyn av bl.a.
avgifter på oinspelade ljud- och videoband samt på liknande
ljud- och bildbärare. EG-kommissionen har aviserat att det
kommer ett förslag till direktiv i denna fråga. Som anförts i
det föregående vill regeringen inte förekomma EG:s direktiv med
förslag till lagändringar på grund av de risker detta för med
sig.
Justitieministern har vidare, som skäl för att avvakta EG:s
direktiv, tillagt följande. För de EG-länder som infört aktuella
avgifter har problem uppstått när det gäller möjligheterna att
ordna en effektiv uppbörd. Skälet härtill är tillskapandet av
den inre marknaden med fria varurörelser i kombination med det
faktum att vissa länder, t.ex. Storbritannien och Irland, helt
saknar bestämmelser om bandavgifter. Enligt kommissionen bör
därför en gemensam ordning för hela EG införas.
Enligt justitieministern är en förutsättning för införande av
bandavgifter att uppbörden blir effektiv. Hon avser att följa
utvecklingen på området. Skulle det visa sig att det är möjligt
att åstadkomma en effektiv uppbörd redan inom ramen för en
nationell bandavgiftsordning kan det för svenskt vidkommande
finnas skäl att införa en sådan ordning, även om det slutliga
resultatet av EG:s arbete vid den tidpunkten ännu inte är klart.
Utskottet ansluter sig till de överväganden som gjorts i
propositionen och som mynnar ut i ställningstagandet att man i
nuläget bör avvakta med ett förslag till reglering beträffande
ett ersättningssystem för tomkassetter. Med hänsyn till de
starka skäl som talar för införandet av ett sådant system
förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen i
frågan snarast möjligt. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna.
Fotografirätten
I två motionsyrkanden begärs att Upphovsrättsutredningens
förslag att fotografirätten skall integreras med
upphovsrättslagen skall genomföras. En viktig konsekvens härav
skulle bli att alla fotografier skyddas under en tid motsvarande
den som gäller för upphovsrättsliga verk, dvs. 50 år efter
fotografens dödsår.
Justitieministern anför i propositionen att hon är positiv
till en sådan integrering men avvisar ändock utredningens
förslag med hänvisning till ett kommande EG-direktiv som syftar
till en total harmonisering av de skyddstider som gäller för
upphovsrätten, fotografirätten och de närstående rättigheterna.
I direktivet blir av allt att döma exakt fastslaget vilken
skyddstid som -- också övergångsvis -- skall gälla för bl.a.
fotografier.
Mot bakgrund härav vore det, enligt ministern, mindre lämpligt
att nu lägga fram förslag om ändrad skyddstid för fotografier.
Mycket talar nämligen för att reglerna då inom kort skulle få
ändras igen. Vid nordiska departementsöverläggningar har också
enighet rått om att integreringen av fotografirätten i
upphovsrättslagen inte bör genomföras förrän klarhet vunnits vad
gäller innehållet i nämnda direktiv om skyddstider.
Enligt utskottets uppfattning är det starkt motiverat att
fotografiska bilder har en lika lång skyddstid som gäller för
annan bildkonst och även i övrigt samma upphovsrättsliga skydd
som denna. Justitieministern har också uttalat sig för en
integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. Utskottet
har dock funnit sig böra godta de argument som anförs i
propositionen för att avvakta med ställningstagande i frågan. I
konsekvens härmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Ändring av byggnader
En motionär har begärt att upphovsrättslagen ändras i enlighet
med Upphovsrättsutredningens förslag om att en ägares frihet att
ändra sin byggnad skall inskränkas. Utredningen har föreslagit
att ägaren till en byggnad skall ha en ovillkorlig rätt att
ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd endast om
ändringen krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig
användning av byggnaden. I övrigt skall rätten att företa
ändringar utan upphovsmannens tillstånd saknas, om ändringen är
kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller
egenart.
Förslaget avvisas i propositionen, och den nuvarande regeln
där ägaren till en byggnad har rätt att ändra byggnaden utan
upphovsmannens tillstånd föreslås behållas.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att den
föreslagna ändringen inte bör genomföras. Det anförs i
propositionen att det är högst ovanligt att ändringar av
byggnader är kränkande för upphovsmannen och att behovet av
skydd mot sådana ändringar således är litet. Det finns vidare en
risk för att regleringen skulle bli svårtillämpad. Vidare
beaktas att förslaget skulle få en menlig effekt från kostnads-
och effektivitetssynpunkt genom att ägaren till en byggnad kan
tvingas anlita upphovsmannen vid om- och tillbyggnad för att
inte utsätta sig för risken att upphovsrättsintrång påstås. Att
den nuvarande regeln behålls ligger även i linje med strävan att
åstadkomma en så enkel och lättillämpad upphovsrättslag som
förhållandena medger.
Med hänvisning till det ovanstående avstyrker utskottet
motionen och tillstyrker regeringens förslag.
Offentligt framförande av verk vid gudstjänst
I två motionsyrkanden vänder sig motionärerna mot den
nuvarande ordningen att utgivna verk får framföras vid
gudstjänst utan upphovsmannens tillstånd och utan att denne får
ersättning för nyttjandet. De föreslår i konsekvens härmed att
denna inskränkning i upphovsrättslagen skall avskaffas.
Motionärernas begäran överensstämmer med utredningens förslag.
Förslaget i denna del avvisas i propositionen. Som huvudskäl för
att inte föreslå förändringar på denna punkt anges följande.
Enligt upphovsrättslagarna i Norden (utom Island) gäller att
skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst utan avtal
med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt till
ersättning. Frågan huruvida svensk rätt bör ändras på denna
punkt har så stor principiell betydelse att en ändring inte bör
vidtas utan att så sker också i övriga nordiska länder. Under
det nordiska samrådet har framkommit att det i dessa länder
torde komma att föreslås att radio- och TV-sändningar av
gudstjänster skall omfattas av upphovsmännens ensamrätt men att
regeln i övrigt skall behållas oförändrad. Redan av detta skäl
anses att utredningens förslag på denna punkt inte bör
genomföras.
Beträffande radio- och TV-sändningar av gudstjänster föreslås
emellertid, i linje med vad som torde komma att föreslås i
övriga nordiska länder, att sådana sändningar bör vara
undantagna från regeln om fritt offentligt framförande.
Utskottet delar de åsikter som ligger bakom ställningstagandet
i propositionen att inte genomföra utredningens förslag i denna
del. Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att det
råder rättslikhet mellan de nordiska länderna i så många frågor
som möjligt inom upphovsrättsområdet. Utskottet avstyrker därför
motionerna i denna del och tillstyrker regeringens förslag.
Uthyrning av exemplar av litterära verk
I propositionen föreslås i enlighet med
Upphovsrättsutredningens förslag att det skall krävas tillstånd
av upphovsmännen vid uthyrning (och därmed jämförliga
rättshandlingar) av exemplar av litterära verk till allmänheten.
Förslaget innebär att upphovsmannens tillstånd krävs i alla de
fall där användaren direkt eller indirekt lämnar någon form av
vederlag för att han eller hon under viss tid skall få disponera
verket. Det är utan betydelse huruvida vederlaget tas upp vid
varje tillfälle när exemplaret ställs till förfogande eller i
form av en årsavgift eller liknande. Däremot får ett bibliotek
ta ut beställningsavgift eller förseningsavgift utan
upphovsmannens samtycke. Bibliotek som vill hyra ut exemplar av
litterära verk får således på sedvanligt sätt träffa avtal om
det med upphovsmännen. Sådana avtal kan ingås kollektivt. (Se
prop. s. 93 och 114.)
Denna fråga har samband med frågan om biblioteksavgifter som
utskottet behandlade våren 1992. Utskottet föreslog i sitt av
riksdagen godkända betänkande enhälligt att riksdagen som sin
mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
kostnadsfria boklån vid folkbiblioteken. Utskottet anförde att
det är en allmänt godtagen princip att boklån vid dessa
bibliotek skall vara avgiftsfria och framhöll vikten av att
denna princip upprätthålls även i framtiden (bet. 1991/92:KrU32,
rskr. 1991/92:315).
Kulturutskottet tillstyrker förslaget i propositionen.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att de önskemål om en
bibliotekslag som framförts i olika sammanhang genomgående
innefattat krav på att det i en sådan lag skulle stadgas att
bibliotekslån skall vara avgiftsfria. Ett genomförande av
förslaget i propositionen innebär att författarna får en
lagstadgad rätt att själva avgöra huruvida deras böcker skall få
lånas ut mot avgift. Kulturutskottet gör bedömningen att kravet
på en lagreglering i vad avser för låntagarna avgiftsfria boklån
på bibliotek därmed i praktiken blir tillgodosett. Vid denna
bedömning beaktar utskottet bl.a. att Sveriges författarförbund
starkt drivit kravet på en bibliotekslag innefattande en
bestämmelse om avgiftsfria boklån.
Återgivning av konstverk
Två motionsförslag innehåller krav på att nuvarande regel om
att konstverk, som är stadigvarande anbragt på eller vid
offentlig plats utomhus, får återges skall inskränkas så att den
inte gäller fall när konstverket är huvudmotivet på bilden.
Motionskraven överensstämmer med Upphovsrättsutredningens
förslag. Utredningen motiverar sitt förslag bl.a. med att det
t.ex. vid vykortsproduktion inte torde finnas något allmänt
intresse som motiverar att återgivning i förvärvssyfte kan ske
utan konstnärens samtycke. När konstverket utgör huvudmotivet på
bilden bör därför enligt utredningens mening konstnärens
ensamrätt gälla.
Utredningens förslag på denna punkt avvisas i propositionen.
Justitieministern anför att hon instämmer i de uttalanden som
gjorts i förarbeten till nuvarande regel, nämligen att det inte
finns tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när
konstverk på allmän plats utomhus är huvudmotivet på t.ex. ett
vykort. En sådan särregel skulle utgöra ett svårtillämpat
stadgande eftersom det ofta är svårt att avgöra om konstverket
är huvudmotivet på bilden. Ministern anger också som skäl för
sin ståndpunkt att behovet av särregler bör granskas kritiskt
eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall
kunna förenklas, vilket är önskvärt.
Utskottet ansluter sig till det redovisade ställningstagandet
i propositionen av innehåll att det saknas tillräcklig anledning
att införa en särregel i aktuellt avseende. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Vidare yrkas i en motion -- likaledes i överensstämmelse med
utredningens förslag -- att den nuvarande regeln om att
konstverk, som ingår i en samling eller ställs ut eller bjuds ut
till försäljning, får återges i kataloger eller meddelanden om
utställningen eller försäljningen skall begränsas så att endast
utställnings- och försäljningskataloger får säljas och att detta
får ske endast i samband med utställningen eller försäljningen.
Utredningen har anfört i huvudsak följande. Bestämmelsen om
kataloger utnyttjas emellanåt så att kataloger säljs till
allmänheten efter en utställning och så att det framställs
kataloger som kan karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen
om meddelanden används ibland för att framställa affischer som
lämpar sig för att pryda väggar med. Varken lagtexten eller
förarbeten anger någon begränsning i dessa avseenden, och det
bör därför införas en regel som lägger fast i vilken
utsträckning kataloger och meddelanden får säljas till
allmänheten.
I propositionen anges att det inte finns tillräcklig anledning
att genomföra utredningens förslag. Följande överväganden görs.
Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet att
underlätta spridning av information om bl.a. konstutställningar.
Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande sådan reproduktion av
konstverk som sker i nämnda syfte. Om framställaren av en
utställningskatalog eller en affisch om en utställning
producerar så många exemplar att produktionen går utöver vad som
motiveras av det informationssyfte produkten skall tjäna, kan
framställningen inte stödjas på bestämmelsen. Bestämmelsen ger
alltså rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande.
Vidare anges att förslaget utgör en detaljreglering, som bör
undvikas. Under det nordiska samrådet har det också rått enighet
i denna fråga.
Utskottet ansluter sig till det redovisade ställningstagandet
i propositionen av innehåll att det inte finns tillräcklig
anledning att genomföra utredningens förslag i denna del. I
konsekvens härmed avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet tillstyrker ett i propositionen framlagt förslag om
vissa begränsningar i rätten att återge offentliggjorda
konstverk.
Stockholm den 6 maj 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Göran
Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd
Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s) och
Alwa Wennerlund (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Vidareförsäljning av konst
Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Göran Åstrand (m),
Carl-Johan Wilson (fp), Anne Rehnman (nyd) och Alwa Wennerlund
(kds) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet
börjar med "Riksdagen har" och slutar med "vidareförsäljning av
konst" bort ha följande lydelse:
Utskottet tvingas konstatera att -- eftersom frågan för
närvarande ses över inom EG -- regeringen avvaktar med sitt
ställningstagande till förslaget om införandet av en
upphovsrättslig droit de suite. Av propositionen framgår att det
är oklart huruvida ett initiativ till direktiv kommer att tas i
frågan. I propositionen anförs dock att för det fall
kommissionen inte kommer att ta något initiativ inom det
aktuella området kommer frågan om en svensk lagstiftning att tas
upp på nytt. Utskottet anser att även avgiftsfrågan bör
behandlas i samband med frågan om införandet av en
upphovsrättslig ersättning. Utskottet förutsätter därför att --
sedan EG:s studie är klar -- frågan i hela dess vidd får en så
snar lösning som möjligt. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet
motionerna.
2. Fotografirätten
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson,
Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu är dags
att integrera fotografirätten med upphovsrättslagen för att
fotografiska bilder skall erhålla lika lång skyddstid som övrig
bildkonst samt även i övrigt samma upphovsrättsliga skydd som
denna. Det är inte rimligt att den teknik varmed bilden är
framställd skall vara avgörande för skyddets innehåll. I
propositionen säger sig också justitieministern dela
uppfattningen om önskvärdheten av en sådan integrering. Likväl
avvisas utredningens förslag med hänvisning till EG:s utredning
om skyddstider. Det är dock ovisst när ett EG-direktiv om
skyddstider kan komma att antas. Enligt utskottets uppfattning
utgör utvecklingen inom EG inte något skäl till att avvakta med
att genomföra Upphovsrättsutredningens förslag i denna del. I
enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandena.
3. Uthyrning av exemplar av litterära verk
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson,
Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med
"Kulturutskottet tillstyrker" och slutar med "avgiftsfria
boklån" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker ett i propositionen framlagt förslag om
att det skall krävas tillstånd av upphovsmännen vid uthyrning
(och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar av litterära
verk till allmänheten.
Utskottet vill tillägga följande. Den omständigheten att det
införs ett krav på biblioteken att träffa avtal med författarna
om de vill ta ut avgifter för sina lån minskar inte behovet av
att det införs en bibliotekslag som innehåller förbud mot
biblioteksavgifter. Medborgarna bör nämligen vara garanterade en
rätt att avgiftsfritt få låna böcker på folkbiblioteken.
Möjligheterna för medborgarna att låna böcker avgiftsfritt bör
således inte vara beroende av vilket ställningstagande
författarna intar till avgiftsfrågan. Frågan om införandet av en
bibliotekslag vari avgiftsfriheten garanteras bör prövas i den
nyligen tillsatta utredningen om kulturpolitikens inriktning.
4. Återgivning av konstverk
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson,
Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att konst som är
fast anbragt på offentlig plats utomhus inte fritt skall kunna
avbildas för det fall konstverket är huvudmotivet på bilden. Den
nuvarande regeln fungerar som en begränsning i upphovsrätten för
den grupp bildkonstnärer som skapar konstverk för offentlig
miljö. Vidare kan nämnas att det i övriga nordiska länder (utom
Finland) i princip gäller en tvångslicensbestämmelse när
konstverket är huvudmotivet på bilden. Utskottet föreslår i
konsekvens härmed att lagutskottet skall tillstyrka de aktuella
motionsyrkandena.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Fotografirätten
Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i avvikande
mening 2.
2. Offentligt framförande av verk vid gudstjänst
Jag delar motionärernas åsikt att det är rimligt att även
upphovsmän som skapar verk avsedda att användas vid gudstjänster
och liknande får rätt att begära ersättning när deras verk
framförs offentligt. Kyrkomusik och sakrala texter bör
upphovsrättsligt jämställas med profan musik och text.
Andra tjänster och varor som behövs för en gudstjänsts
genomförande är för övrigt något som kyrkan inte ifrågasätter
att behöva betala för.
En upphovsrättslig ersättning skulle också bidra till att
bättre frambringa goda kompositörer och textförfattare inom
detta område. I konsekvens härmed tillstyrker jag
motionsyrkandet.
3. Uthyrning av exemplar av litterära verk
Jag tillstyrker förslaget i propositionen men vill tillägga
följande. Den omständigheten att det införs ett krav på
biblioteken att träffa avtal med författarna om de vill ta ut
avgifter för sina lån minskar inte behovet av att det införs en
bibliotekslag som innehåller förbud mot låne- eller
biblioteksavgifter. Människor bör nämligen vara garanterade en
rätt att avgiftsfritt få låna böcker på biblioteken.
Möjligheterna för medborgarna att låna böcker avgiftsfritt bör
således inte vara beroende av vilket ställningstagande
författarna intar till avgiftsfrågan. Jag vill erinra om att
Vänsterpartiet under en följd av år drivit kravet på införandet
av en bibliotekslag (se bl.a. men. i bet. 1992/93:KrU17).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 4
Allmän bakgrund 4
Propositionens huvudsakliga innehåll 8
Avgift på oinspelade band 9
Droit de suite 11
Fotografirätten 14
Utfrågningar om offentliga angelägenheter 17
Kopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter 19
Tidsförskjutet framförande av skyddade verk 21
Ändringar av byggnader 22
Framförande av verk vid gudstjänst 23
Avbildning av konstverk 24
Återgivande av konstverk i kataloger m.m. 25
Fortsatt översyn av upphovsrätten 26
Hemställan 28
Reservationer 30
1. Droit de suite (s) 30
2. Fotografirätten (m, fp, c och kds) 30
3. Avbildning av konstverk (s) 31
Meningsyttring (v) 32
Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 34
Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1992/93:KrU12y 68