I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:110 vari
läggs fram förslag till ändringar i marknadsföringslagen m.m.
Ändringarna är en följd av Sveriges åtaganden enligt
EES-avtalet. I betänkandet behandlas också ett förslag till
ändring i marknadsföringslagen som framlagts i proposition
1992/93:75 och som överlämnats till utskottet från
konstitutionsutskottet.
I ärendet har inkommit en skrivelse från
Bilindustriföreningen.
Utskottet tillstyrker lagändringarna.
Propositionerna
I proposition 1992/93:110 föreslår regeringen
(Civildepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen
antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),
2. lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
I proposition 1992/93:75 föreslår regeringen
(Kulturdepartementet) efter hörande av Lagrådet -- såvitt nu är
i fråga (lagförslag 4) -- att riksdagen antar i propositionen
framlagt förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1975:1418).
Lagförslaget, som av konstitutionsutskottet överlämnats till
lagutskottet, återfinns i bilaga 2 till betänkandet. Övriga
lagförslag i propositionen behandlas av konstitutionsutskottet i
betänkandet 1992/93:KU12.
Utskottet
Riksdagen har nyligen godkänt avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet.
1992/93:EU1, rskr. 18). Genom avtalet har Sverige och övriga
EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s
regelverk i sin rättsordning.
I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett direktiv
om vilseledande reklam. Syftet med direktivet är att ge skydd
mot vilseledande reklam och de otillbörliga följderna av denna.
Skyddsobjekt är konsumenterna, de som bedriver närings- eller
affärsverksamhet eller de som utövar hantverk eller ett fritt
yrke samt den stora allmänheten. Med uttrycket reklam avses i
direktivet varje form av framställning i närings- eller
affärsverksamhet, hantverk eller yrkesutövning för att främja
tillhandahållandet av varor eller tjänster. När det gäller
uttrycket vilseledande reklam förstås därmed all reklam som på
något sätt -- också genom sin presentation -- vilseleder eller
sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till
eller de som kan nås av den, så att deras ekonomiska beteende
kommer att påverkas.
I Sverige finns allmänna regler om marknadsföring i
marknadsföringslagen (1975:1418). Lagen har till ändamål att
främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares
marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter och att
motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller
näringsidkare. Lagen innehåller tre generalklausuler, som i
allmänna ordalag anger vad en näringsidkare skall iaktta vid sin
marknadsföring. Generalklausulerna behandlar otillbörlig
marknadsföring (2§), informationsskyldighet (3§) och
produktotjänlighet (4§). De sanktioner som lagen erbjuder för
att säkerställa efterlevnaden av marknadsföringslagens
generalklausuler utgörs av förbud mot att fortsätta det påtalade
förfarandet resp. ålägganden att lämna information i något visst
avseende. Konsumentverket/Konsumentombudsmannen är den centrala
övervakande och ingripande myndigheten på
marknadsföringsområdet. De dömande uppgifterna ankommer på
Marknadsdomstolen som är specialdomstol för bl.a.
marknadsföringsfrågor.
År 1991 tillsattes Marknadsföringsutredningen (C 1991:10) med
uppgift att se över marknadsföringslagen (1975:1418) och att
lämna de förslag till lagändringar som behövs för att den
svenska lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med EG:s
regler på marknadsföringsområdet. Utredningen har lagt fram
delbetänkandet (SOU 1992:49) EES-anpassning av
marknadsföringslagstiftningen. Betänkandet innehåller förslag om
att anpassa den svenska lagstiftningen till bl.a. EG:s direktiv
om vilseledande reklam. Betänkandet har remissbehandlats.
I proposition 1992/93:110 görs bedömningen att
marknadsföringslagen i allt väsentligt uppfyller de krav som
direktivet om vilseledande reklam ställer. Det gäller såväl
generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring som
sanktionssystemet och systemet för övervakning och kontroll.
Endast på en punkt behöver enligt propositionen lagen justeras,
nämligen när det gäller inköpsreklam m.m. Det
marknadsföringsbegrepp som används i marknadsföringslagen avser
endast avsättningsfrämjande åtgärder och omfattar således inte
inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder som riktas
bakåt mot t.ex. kreditgivare, leverantörer och
arbetssökande. Direktivets definition av reklambegreppet kan
dock -- trots att definitionen i första hand leder tanken till
avsättningsfrämjande reklam -- tolkas så att även
anskaffningsfrämjande reklam, t.ex. inköpsreklam, omfattas. I
propositionen föreslås därför att generalklausulen mot
otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen
kompletteras att gälla även reklamåtgärder eller andra
handlingar som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en
vara, tjänst eller annan nyttighet.
Med hänsyn till att begreppet marknadsföring också förekommer
i radiolagen föreslås i proposition 1992/93:110 en motsvarande
utvidgning i radiolagens censurförbudsparagraf.
Utskottet anser för sin del att den erforderliga anpassningen
till EG-direktivet nu bör göras på sätt som föreslås i
propositionen. Utskottet tillstyrker således proposition
1992/93:110.
I proposition 1992/93:75 om satellitsändningar av TV-program,
vilken remitterats till konstitutionsutskottet, behandlas frågan
om en anpassning av svensk rätt till EG:s direktiv om
TV-sändningar till allmänheten. Därvid föreslås en ny lag om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten samt
vissa ändringar i bl.a. marknadsföringslagen. Med anledning av
att förslaget till ändring i marknadsföringslagen berör samma
paragraf som det i proposition 1992/93:110 framlagda förslaget
om ändring i marknadsföringslagen har konstitutionsutskottet
överlämnat det förstnämnda lagförslaget till lagutskottet för
samordning. Konstitutionsutskottet tillstyrker i betänkandet
1992/93:KU12 bifall till propositionen i övrigt.
Lagutskottet konstaterar att de i propositionerna 1992/93:75
och 1992/93:110 framlagda förslagen till ändringar i
marknadsföringslagen bör sammanföras till ett lagförslag, och
utskottet framlägger i bilaga 3 till betänkandet ett sådant
lagförslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande marknadsföringslagen
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:75 i denna
del och proposition 1992/93:110 i denna del antar det av
utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring i
marknadsföringslagen (1975:1418),
2. beträffande radiolagen
att riksdagen antar i proposition 1992/93:110 framlagt förslag
till lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Stockholm den 3 december 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt
Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt
Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lena
Boström (s), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Maud
Ekendahl (m) och John Bouvin (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andesson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
I proposition 1992/93:110 framlagda lagförslag
Bilaga 1
I proposition 1992/93:75 framlagt
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)
Av utskottet framlagt lagförslag
Bilaga 3
Förslag till
Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)
Härigenom föreskrivs att 2§ marknadsföringslagen
(1975:1418) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Företager näringsidkare Företager näringsidkare
vid marknadsföring av vara, vid marknadsföring av vara,
tjänst eller annan tjänst eller annan
nyttighet reklamåtgärd nyttighet reklamåtgärd
eller annan handling, som eller annan handling, som
genom att strida mot god genom att strida mot god
affärssed eller på annat affärssed eller på annat
sätt är otillbörlig sätt är otillbörlig
mot konsumenter eller mot konsumenter eller
näringsidkare, kan näringsidkare, kan
marknadsdomstolen förbjuda Marknadsdomstolen förbjuda
honom att fortsätta honom att fortsätta
därmed eller att företa därmed eller att företa
annan liknande handling. annan liknande handling.
Förbud kan meddelas även Detsamma gäller vid
anställd hos efterfrågan på vara,
näringsidkare och annan som tjänst eller annan
handlar på nyttighet. Förbud kan
näringsidkares vägnar meddelas även anställd
samt var och en som i hos näringsidkare och annan
övrigt väsentligt har som handlar på
bidragit till handlingen. näringsidkares vägnar
samt var och en som i
övrigt väsentligt har
bidragit till handlingen.
Första stycket tillämpas
även på sådana
televisionssändningar som
omfattas av lagen (1992:000)
om satellitsändningar av
televisionsprogram till
allmänheten och som kan tas
emot endast i något annat
land som är bundet av
avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet).
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.