I betänkandet behandlas 17 motioner från den allmänna
motionstiden. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottet
uttalar sig dock för att valprövningsnämndens sammansättning ses
över av riksdagsutredningen. Till betänkandet har fogats två
reservationer, fem särskilda yttranden och en meningsyttring.
Framställningen har disponerats enligt följande:
1. Riksdagens öppnande
2. Ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren
3. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen
4. Val till riksdagens utskott
5. Valprövningsnämndens sammansättning
6. Nya löner för riksdagsledmöterna
7. Riksdagens arbetsformer
8. Ledamotsservice m.m.
9. Riksdagens information
10. Språkvård i riksdagen
11. Riksdagens tillgänglighet för handikappade
12. Om skolmat i riksdagsrestaurangen
Motionerna
1991/92:K301 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar utreda handikapptillgängligheten i riksdagens
lokaler i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K302 av Jan-Erik Wikström och Margitta Edgren (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger riksdagens
förvaltningsstyrelse till känna vad i motionen anförts om ett
program för språkvård i riksdagen.
1991/92:K303 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar begära hos talmanskonferensen att
Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till nytt
tidsschema och ändrade arbetsformer så att riksdagsledamöterna
får mer tid för sitt arbete hemma i valkretsarna.
1991/92:K304 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram
förslag om politisk sekreterare till riksdagsledamöter.
1991/92:K305 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar tillskapa ett medicinalutskott i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1991/92:K306 av Johan Lönnroth och Eva Zetterberg (v) vari
yrkas att riksdagen beslutar att lämna uppdrag till
talmanskonferensen att tillsätta en utredning med uppgift att
lägga fram förslag om offentlig registrering av
riksdagsledamöternas ekonomiska intressen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1991/92:K307 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att på lämpligt
sätt genomföra en översyn av riksdagsarbetet m.m. i enlighet med
vad som i motionen anförts.
1991/92:K308 av Leif Bergdahl och Harriet Colliander (nyd)
vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i
riksdagsordningen att uddatalsmetoden i sin ojämkade form
tillämpas vid fördelning av utskottsplatser i riksdagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K309 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)
vari yrkas att riksdagen utreder förutsättningarna för
förbättrad information till allmänheten om riksdagens arbete via
TV-sändningar.
1991/92:K310 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter i enlighet med vad i motionen
anförts om riksdagsledamöternas lön,
2. att riksdagen beslutar att ändringarna i lagen om
ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall börja gälla
redan under 1992.
1991/92:K312 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att till sitt öppnande bara inbjuda företrädare för
demokratiska stater.
1991/92:K313 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar öppna 020-linjen in till Sveriges riksdag.
1991/92:K315 av Anne Sörensen m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen beslutar vad i motionen anförts om återinrättande av
den ordning som gällde vid riksdagens öppnande år 1974.
1991/92:K316 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens
plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte efter
valkrets.
1991/92:K318 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen
uttalar sig för att om möjligt samtliga riksdagspartier med
minst fyra procent av rösterna bör vara representerade i
valprövningsnämnden.
1991/92:K321 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att använda video- och TV-tekniken i
riksdagsarbetet enligt de intentioner som anförts i motionen,
2. att riksdagen utreder förutsättningarna för en ökad
sändning av riksdagsarbetet i TV och radio, eventuellt med egen
sändningsrätt,
3. att riksdagen utreder möjligheterna att snarast påbörja
försökssändningar från riksdagen i lokala kabelnät,
1991/92:Jo227 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att verka för
att riksdagsrestaurangen under ett par veckor får servera den
mat som i dag ges till eleverna i den verksamhet som skall bli
Europas bästa skola.
Utskottet
1. Riksdagens öppnande
Motionerna
I motion K315 av Anne Sörensen m.fl. (nyd) föreslås att
riksdagen bör besluta om att återgå till de högtidliga formerna
för riksdagens öppnande som gällde fram till 1975. Motionärerna
anser att svenska folket genom omläggningen förlorat en mycket
uppskattad traditionell fest- och högtidsstund. Det skulle,
framhålls i motionen, inte hota riksdagens ställning att åter
låta öppnandet ske i Rikssalen med begagnande av den gamla
ordningen.
I motion K312 av Hans Lindblad (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att till riksdagens öppnande bara inbjuda företrädare
för demokratiska stater. Motionären anser det mindre lämpligt
att riksdagen till öppnandet inbjuder företrädare för stater som
inte respekterar demokratin och de mänskliga fri- och
rättigheterna. Motionären anför också synpunkter rörande
statschefens anförande inför riksdagen vid öppningsceremonin.
Gällande ordning, m.m.
Enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen öppnas lagtima riksmöte
vid ett särskilt sammanträde med kammaren senast på riksmötets
tredje dag. Statschefen förklarar därvid på talmannens
hemställan riksmötet öppnat. Talmannen fastställer efter samråd
med vice talmännen ordningen för detta sammanträde. Den
nuvarande ordningen infördes år 1975 sedan den nya
regeringsformen trätt i kraft.
Motioner med förslag om att återgå till den gamla ordningen
med öppnandet förlagt till Rikssalen i Kungl. Slottet har
behandlats och avslagits vid ett antal tillfällen, senast våren
1985 (KU 1984/85:31). Då hänvisade utskottet till tidigare
ställningstagande i frågan varvid uttalats (KU 1982/83:14) att
riksdagsöppnandet bör äga rum i riksdagens plenisal samt att det
enligt gällande ordning ankommer på talmannen att efter samråd
med de vice talmännen fastställa ordningen vid
öppningssammanträdet. Det är också talmannen som svarar för
riksdagens inbjudningar till företrädare för främmande stater
m.fl. till riksdagens öppningssammanträde.
Utskottets bedömning
Utskottet vill under hänvisning till tidigare
ställningstaganden i fråga om öppnandet ånyo uttala att
riksdagsöppnandet bör äga rum i riksdagens plenisal. Det är
enligt gällande ordning talmannen som fastställer formerna för
riksdagens öppnande. Utskottet avstyrker motionerna K312 och
K315.
2. Ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren
Motionen
I motion 1991/92:K316 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark
(båda m) föreslås att riksdagen beslutar att platsfördelningen i
riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte
efter valkrets. Det nuvarande sättet att ordna platsfördelningen
får enligt motionen närmast ses som en historisk kvarleva från
den tid då riksdagsledamöterna främst uppfattades som
företrädare för sina valkretsar. I dag är ledamöternas
partitillhörighet en viktigare indelningsgrund än deras
geografiska ursprung.
Enligt motionen skulle en platsfördelning efter
partitillhörighet skänka debatten större livfullhet och
åskådlighet. Det skulle också bli lättare att hålla kontakten
inom en riksdagsgrupp och att där fördela uppgiften att ta till
orda. Likaså skulle partiernas uppträdande i voteringar bli
lättare att överblicka.
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte våren 1988 (1987/88:KU43) ett
motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella. Enligt
utskottet skulle en partivis placering av ledamöterna vara en
markering av den framträdande roll som de politiska partierna
numera spelar i riksdagen. Den skulle troligen också ha vissa
andra fördelar från kontakt- och debattsynpunkt. Utskottet ansåg
emellertid inte att någon tillräckligt stark opinion fanns bland
ledamöterna för att bryta den svenska riksdagens tradition.
Samma förslag framfördes i en motion från allmänna
motionstiden 1989. Utskottet (1989/90:KU10) avstyrkte motionen
med samma motivering som tidigare.
Utskottets bedömning
I motionen föreslås en ändrad placering av ledamöterna i
plenisalen så att ledamöterna kommer att sitta partivis i
stället för som hittills valkretsvis. Härigenom skulle enligt
motionen debattatmosfären i kammaren stimuleras och kontakterna
mellan ledamöter från samma partier öka.
Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. Men
enligt utskottets mening blir inte effekterna de avsedda med den
utformning som plenisalen för närvarande har. Vill man skapa en
tätare atmosfär vid debatterna måste en omdisposition ske av
plenisalen. Motion K316 avstyrks.
3. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen
Motionen
I motion 1991/92:K306 av Johan Lönnroth och Eva Zetterberg (v)
yrkas att riksdagen beslutar att lämna uppdrag till
talmanskonferensen att tillsätta en utredning med uppgift att
lägga fram förslag om vägledande regler om offentlig
registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen.
Styrelseuppdrag i privata bolag, olika typer av arvoderade
uppdrag, ersättningar från organisationer eller föreningar,
innehav av aktier och avtal om ersättning från tidigare
arbetsgivare är, enligt motionärerna, exempel på företeelser som
kan påverka riksdagsledamöternas oberoende. Det är därför
angeläget att allmänheten ges möjlighet till insyn i de slag av
ekonomiska intressen och relationer som kan tänkas påverka en
ledamot i sådana avseenden. I motionen nämns vidare hur det
norska stortinget löst problemet genom att stortingets
presidentskap antagit vägledande regler om offentlig
registrering av ledamöternas ekonomiska intressen.
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte hösten 1990 (1990/91:KU1) motioner om
insyn i politikers privata ekonomiska förhållanden samt
etikregler för politiker. Utskottet erinrade därvid om vad
utskottet tidigare (1989/90:KU12) anfört om de möjligheter
till insyn som svensk lagstiftning ger i en persons
privatekonomiska förhållanden genom att bl.a. inkomst- och
förmögenhetsuppgifter är offentliga. Några särregler för
politiker var således enligt utskottet inte motiverade. Det
borde i stället ankomma på de politiska partierna att försäkra
sig om att de kandidater som de nominerar för politiska uppdrag
inte -- till följd av exempelvis privata ekonomiska förhållanden
-- är mindre väl skickade att sköta uppdragen på ett
förtroendefullt sätt.
Under senhösten 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:42,
NU15) om nya regler om s.k. insiderhandel. För att bl.a. stärka
förtroendet för befattningshavare och myndigheter skall enligt
11 § insiderlagen (1990:1342) en anmälningsskyldighet
beträffande fondpappersinnehav kunna föreskrivas för offentliga
funktionärer. Regeringen beslutade den 31 januari 1991 att
sådana förteckningar som avses i lagen skulle föras av
Statsrådsberedningen, departementen och vissa myndigheter.
Reglerna om anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer
omfattar emellertid inte riksdagen och dess myndigheter. För
Riksbankens fullmäktige, personal och uppdragstagare finns dock
sådana regler i riksbankslagen.
Med hänvisning till regeringens beslut beslutade utskottet den
5 februari 1991 att inhämta yttrande från näringsutskottet om en
skyldighet att anmäla innehav av fondpapper borde införas för
bl.a. riksdagsledamöter samt att Beredningsdelegationen skulle
bereda ärendet. Näringsutskottets majoritet förordade
(1990/91:NU6y) att systemet med registrering av vissa offentliga
funktionärers fondpappersinnehav gjordes tillämpligt även inom
riksdagen.
Näringsutskottet ansåg visserligen att det inte annat än
undantagsvis torde vara så att en riksdagsledamot i denna sin
egenskap får kännedom om kurspåverkande omständigheter som rör
ett enskilt företag. Beträffande omständigheter som påverkar
marknadsläget i stort kan förhållandena emellertid te sig
annorlunda. Näringsutskottet pekade därvid på att det inom
utskotten eller vid förhandlingar mellan partierna i annan
ordning ibland träffas uppgörelser som kan väsentligt påverka
villkoren för en bransch eller enskilda företag. Vidare kan från
regeringens sida, innan en proposition beslutas eller dess
innehåll slutligen fastställs, kontakter tas med ledamöterna i
den partigrupp eller de partigrupper som utgör regeringsunderlag
för att utnyttja dessa som referensgrupp. Näringsutskottets
majoritet föreslog därför att konstitutionsutskottet skulle ta
initiativ till den lagstiftning som erfordrades för att göra
systemet med registrering av fondpappersinnehav tillämpligt även
inom riksdagen.
Den borgerliga minoriteten i näringsutskottet ansåg i en
avvikande mening att den primära grunden för en
anmälningsskyldighet, nämligen att det kan anses att
riksdagsledamöter mera regelmässigt har tillgång till
kurspåverkande information i den mening som avses i 11 §
insiderlagen, saknades. Minoriteten framhöll vidare att det
argument som ofta framfördes till stöd för en
anmälningsskyldighet om att allmänhetens förtroende för
riksdagen därigenom skulle stärkas var helt obestyrkt. Någon
anledning för införande av en ordning med registrering av
fondpappersinnehav för riksdagens ledamöter förelåg därför inte
enligt minoriteten.
Vid sammanträde den 10 december 1991 beslutade
Beredningsdelegationen efter diskussion att föreslå
konstitutionsutskottet att inte förorda anmälningsskyldighet och
registrering av aktieinnehav för riksdagens ledamöter och
tjänstemän. Utskottet beslutade därefter den 23 januari 1992
(meningsyttring från v-suppleanten Johan Lönnroth), i enlighet
med Beredningsdelegationens förslag, att inte föreslå någon
sådan anmälnings- och registreringsplikt.
De norska stortingsreglerna
Det norska stortingets presidentskap antog i maj 1990
vägledande regler för stortingets representanter om frivillig
registrering av ekonomiska intressen. Reglerna trädde i kraft
den 1 januari 1991. Registrerade uppgifter är offentliga.
Enligt reglerna skall registrering ske av aktier i bolag där
ledamoten själv tillsammans med make och hemmavarande barn äger
aktier som överskrider en procent av aktiekapitalet.
Registreringsskyldigheten omfattar även bl.a. styrelseuppdrag,
anställningar och uppdrag utöver ledamotskapet, intäktsbringande
verksamhet, uppgifter om ekonomisk ersättning från företag och
organisationer jämte bidrag från utlandet och gåvor, avtal av
ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare (inkl. fortsatta
löneutbetalningar och fortsatt rätt till sociala förmåner och
pensionsrättigheter under tiden som ledamot i stortinget) och
avtal om framtida anställning och engagemang.
Utskottets bedömning
Utskottet har behandlat frågor om insyn i och registrering av
politikers ekonomiska intressen vid flera tillfällen under
senare år. Utskottet har därvid avstyrkt motionsyrkanden med
hänvisning till att uppgifter om ekonomiska förhållanden i stor
omfattning ändå är offentliga och att några särregler för
politiker i dessa avseenden inte varit motiverade.
De uppgifter som skulle vara aktuella att anmäla till ett
offentligt register av det slag som åsyftas av motionärerna är i
flera fall redan i dag offentliga. Detta gäller bl.a.
inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och innehav av mer än 500
aktier i ett hos Värdepapperscentralen registrerat bolag. Vidare
kan uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags
styrelse erhållas genom de olika bolagsregistren.
Som utskottet tidigare framhållit bör det i första hand
ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att deras
kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag som
de nominerats för. Utskottet finner inte heller nu anledning att
göra annan bedömning. Motion 1991/92:K306 avstyrks.
4. Val till riksdagens utskott
Motionen
I motion 1991/92:K308 av Leif Bergdahl och Harriet Colliander
(båda nyd) föreslås att riksdagen beslutar att uddatalsmetoden i
dess ojämkade form skall tillämpas vid fördelning av
utskottsplatser. Härigenom kan man garantera att samtliga
partier som passerat fyraprocentsspärren i riksdagsvalet också
blir representerade i riksdagens utskott redan vid minimiantalet
15 utskottsledamöter. En annan sida av saken är enligt motionen
att ett stort parti inte som nu tenderar att bli gynnat på ett
litet partis bekostnad. Om metoden tillämpats vid utskottsvalen
efter 1991 års val hade Socialdemokraterna fått släppa ifrån sig
sin sjunde utskottsplats till Vänsterpartiet.
Gällande regler
Vid val till utskott tillämpas bestämmelserna i 7 kap.
riksdagsordningen (RO). I RO 7:4 finns regler om proportionellt
val. Enligt första stycket i denna paragraf fördelas platserna
proportionellt mellan partier, om två eller flera personer skall
utses genom val med slutna sedlar. Med parti avses här varje
grupp av riksdagsledamöter som vid valet uppträder under
särskild beteckning.
Platserna skall enligt andra stycket fördelas mellan partier
genom att de en efter en tilldelas det parti som för varje gång
visar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika med
partiets röstetal, så länge ingen plats har tilldelats partiet
och erhålls därefter genom att partiets röstetal delas med det
tal som motsvarar antalet platser som redan har tilldelats
partiet, ökat med ett. Vid lika jämförelsetal skiljs genom
lottning.
Den metod som beskrivs i RO 7:4 är den som går under
benämningen heltalsmetoden eller d'Hondts metod (utan
kartellförbud).
Av förarbetena framgår att Grundlagberedningen (SOU 1972:15 s.
291) ingående övervägde huruvida någon annan metod än d'Hondts
metod utan kartellförbud borde gälla för mandatfördelningen vid
proportionella val inom riksdagen. Detta skedde särskilt med
utskottsvalen för ögonen. Beredningen prövade därvid
förslag att direkt i författning ange platsernas fördelning
mellan partier, att förbjuda att två eller flera partier går
fram under en beteckning på valsedlarna (faktiskt
kartellförbud), att låta den proportionella fördelningen avse
det sammanlagda antalet utskottsplatser och att övergå till en
annan mandatfördelningsmetod (t.ex. uddatalsmetoden). När
beredningen stannade för att föreslå d'Hondts metod utan
kartellförbud, fäste den avgörande vikt vid att de politiskt
relevanta styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt
skulle avspeglas i varje utskott. Beredningen fann då att denna
metod var den enda som garanterade att såväl ett parti med
absolut majoritet i kammaren som två eller flera samverkande
partier med kammarmajoritet kan tillvinna sig majoriteten i
varje utskott.
Utskottets bedömning
I motionen föreslås att uddatalsmetoden skall användas vid
proportionella val av riksdagens utskott. Härigenom skulle alla
partier som passerat fyraprocentsspärren vid val till riksdagen
bli representerade i utskott med 15 eller fler medlemmar.
Utskottet vill hänvisa till den noggranna genomgång av olika
proportionella valmetoder som gjordes av Grundlagberedningen.
Beredningen fann då att bl.a. uddatalsmetoden till skillnad från
heltalsmetoden inte kunde garantera att en majoritet i kammaren
fick en majoritet i varje utskott. Utskottet anser liksom
beredningen att detta förhållande är av så stort värde att
heltalsmetoden bör föredras. Motion K308 avstyrks.
5. Valprövningsnämndens sammansättning
Motionen
I motion 1991/92:K318 av Ingvar Svensson (kds) föreslås att
riksdagen skall uttala sig för att om möjligt samtliga
riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara
representerade i valprövningsnämnden. I motiveringen anförs att
valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd som väljs av
riksdagen. Dess uppgifter är att pröva överklaganden som gäller
val till riksdag, landsting, kyrkofullmäktige, kyrkomöte m.fl.
organ. Motionären anför att det för organ som bereder ärenden åt
kammaren naturligtvis är viktigt att styrkeförhållandena så nära
som möjligt svarar mot kammarens sammansättning. Så är dock icke
fallet med en domstolsliknande nämnd. I den senast valda nämnden
har fyra riksdagspartier ingen ordinarie plats, nämligen c, kds,
nyd och v. Genom att s och m avstått från suppleantplats har c
och v erhållit sådan. Motionären anser att det kan vara svårt
att formulera lagregler som innebär att alla partier får ingå i
nämnden varför ett uttalande från riksdagens sida bör kunna vara
vägledande för valberedningen i framtiden.
Gällande ordning, m.m.
Valprövningsnämnden inrättades i samband med 1974 års
grundlagsreform. Ledamöter och ersättare valdes av riksdagen
första gången den 13 mars 1974. Nämnden övertog från
Regeringsrätten uppgifter att pröva besvär över allmänna val
m.m. De grundläggande bestämmelserna om nämnden finns i
regeringsformen (RF), riksdagsordningen (RO) och vallagen.
Enligt RF 3:11 får riksdagsval överklagas hos en av riksdagen
utsedd valprövningsnämnd. Nämnden består av ordförande, som
skall vara eller har varit ordinarie domare och som ej får
tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljs
efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga kraft,
för tiden till dess att nytt val till nämnden har ägt rum.
Ordföranden väljs särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.
Val av valprövningsnämnden sker enligt den ordning som ges i 7
kap. RO med gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen. Det
innebär bl.a. att valet bereds av valberedningen. Val av
ordförande och ersättare för denne väljs särskilt. Val av de sex
ledamöterna har skett med gemensam lista som normalt bygger på
proportionell fördelning i enlighet med aktuell mandatfördelning
vid de olika valtillfällena.
Tidigare behandling
Riksdagen har vid två tillfällen under 1987/88 års riksmöte
behandlat och avslagit motioner med motsvarande syfte som den nu
aktuella. Motionerna tog då sikte på behov av lagändring.
Utskottet (1987/88:KU15 och 32) avstyrkte motionerna under
hänvisning till att nämnden vid sin tillkomst förutsattes bli
utsedd med tillämpning av reglerna om proportionalitet. Om alla
riksdagspartier skulle bli representerade ansåg utskottet att
nämnden skulle bli otympligt stor. Vid båda tillfällena avgavs
reservation (fp och v) till förmån för översyn av reglerna.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
I den nu aktuella motionen K318 av Ingvar Svensson (kds)
föreslås att riksdagen skall uttala sig för att samtliga
riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara
representerade i valprövningsnämnden. Motionären anför att
valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd. Dess uppgifter
är att pröva överklaganden som gäller val till riksdag,
landsting, kommunfullmäktige, kyrkofullmäktige m.fl. Då nämnden
inte handlägger ärenden som skall behandlas av riksdagen
föreligger enligt motionären inte det i sådana sammanhang
naturliga kravet på proportionell sammansättning. Motionären,
som framhåller att det kan vara svårt att formulera lagregler
som styr en önskad fördelning, föreslår därför att riksdagen gör
ett för valberedningen vägledande uttalande.
Utskottet kan inte utan ytterligare utredning ställa sig bakom
motionens krav om uttalande om valprövningsnämndens
sammansättning. Utskottet förordar därför att frågan överlämnas
till Riksdagsutredningen för vidare överväganden. Detta bör ges
talmanskonferensen till känna. Motion K318 avstyrks.
6. Nya löner för riksdagsledamöterna
Motionen
Enligt motion 1991/92:K310 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) är
ingen riksdagsledamot sysselsatt med riksdagsarbete -- ej att
förväxla med inre och yttre partiarbete -- under årets alla
månader. Därför bör riksdagslön endast utgå för tiden 15
september till 15 juni. Ledamotens lön skall utbetalas enligt
principen att endast en lön kan utgå från en och samma
arbetsgivare, i detta fall staten. Vad gäller resor till och
från arbetet skall enligt motionen samma skatteregler gälla som
för övriga medborgare. Detta gäller även vad beträffar utgifter
för inkomstens förvärvande, tjänsteresor, traktamenten och
dylikt. I dagens marknadsläge vore en månadslön i
storleksordningen 40 000 kronor skälig.
Förslagen leder till ändringar i lagen om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter (yrkande 1). Ändringarna bör börja gälla
redan under 1992 (yrkande 2).
Nuvarande förhållanden
Sedan 1983/84 års riksmöte utgår ledamotsarvodet under
samtliga månader (Förs. 1983/84:9, KU 15). I samband härmed
underströk utskottet starkt att arbetet som riksdagsledamot inte
bara utförs i samband med riksdagens verksamhet i formell mening
utan också utanför riksdagen -- i den egna valkretsen, i
partiorganisationen m.m. Denna riksdagsledamotens dubbla roll
som beslutsfattare och representant ledde enligt utskottet till
en omfattande arbetsbörda. Arbetsbelastningen under pågående
riksmöte var av den omfattningen att många viktiga uppgifter
måste fullgöras när riksdagen icke sammanträder. Utskottet ville
därför framhålla att riksdagsledamotskapet i dag måste betraktas
som en helårsuppgift.
Arvodet uppgår för närvarande till 22 230 kr/månad. Det
justeras normalt den 1 oktober varje år med hänsyn till
löneutvecklingen för rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Så
har emellertid inte skett vare sig 1990 eller 1991.
Utskottets bedömning
Enligt motionen skulle arvode till riksdagsledamöterna endast
utgå under tiden 15 september--15 juni. Detta förslag bygger
enligt utskottet på uppfattningen att något arbete som direkt
eller indirekt har samband med riksdagsuppdraget inte äger rum
under denna tid. Utskottet delar inte den uppfattningen.
Utskottet ansluter sig tvärtom till den mening som riksdagen
tidigare uttalat, nämligen att riksdagsledamotskapet i dag är en
helårsuppgift. Av den anledningen bör enligt utskottet arvode
också utgå under hela året. Motion K310 avstyrks.
7. Riksdagens arbetsformer
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K303 av Ewa Hedkvist Petersen (s)
innebär riksdagens tidsschema och arbetsformer svårigheter för
ledamöterna att få tid för sitt arbete hemma i valkretsen.
Arbetet i utskott och kammare borde planeras så att det utifrån
ledamöternas perspektiv blir mer intensivt vissa veckor och att
det andra veckor, förslagsvis varannan eller var tredje,
tillåter ledamöterna att vistas i valkretsen eller på annat
håll. Riksdagsutredningen bör enligt motionen få i uppdrag att
redan i år förelägga riksdagen ett förslag med denna innebörd.
I motion 1991/92:K305 av Bertil Persson (m) föreslås, med
hänvisning till att sjukvården utgör en så stor sektor av
samhällslivet, att riksdagen beslutar tillskapa ett
medicinalutskott. Enligt motionären kan social- och
socialförsäkringsutskotten lämpligen ersättas av ett
socialutskott och ett medicinalutskott.
I motion 1991/92:K307 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) begärs
en översyn av riksdagsarbetet i enlighet med vad som anförs i
motionen. I denna översyn bör ingå utskottsorganisationen,
utskottsarbetet och ledamöternas möjligheter till aktiviteter
utanför riksdagshuset. Vidare bör man behandla den nya
budgetcykelns och ADB-utvecklingens effekter på riksdagsarbetet.
Även andra frågor, såsom servicen till ledamöter och
partigrupper och informationen till allmänheten om
riksdagsarbetet, bör tas upp vid översynen.
Pågående utredning
På förslag av konstitutionsutskottet (1989/90:KU36) och
finansutskottet (1989/90:FiU39) tillsatte talmanskonferensen
hösten 1990 den s.k. Riksdagsutredningen som skall se över
verksamhetsformerna i riksdagen, särskilt frågan om riksdagens
roll i budgetprocessen. Inom utredningen övervägs bl.a. en
omläggning av budgetåret och vilka konsekvenser detta skulle få
för riksdagens arbetsrytm. Vidare diskuteras en förlängning av
riksdagens sammanträdesperiod. Utredningen företar också en
översyn av utskottsorganisationen, innefattande frågan om
inrättande av ett miljöutskott. Utredningens arbete beräknas
vara avslutat våren 1993.
Utskottets bedömning
I motionerna tas upp olika frågor som behandlas i
Riksdagsutredningen. Utredningens arbete bör enligt utskottet
inte föregripas. Utskottet föreslår således att motionerna K303,
K305 och K307 avslås av riksdagen.
8. Ledamotsservice m.m.
Motionen
I motion 1991/92:K304 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas att
riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram
förslag om politisk sekreterare till riksdagsledamöter.
Motionären anser att det är en stor brist att
riksdagsledamöterna saknar tillgång till egna politiska
sekreterare vars uppgifter skulle vara att tillhandahålla
underlag för genomförande av ledamotens arbetsuppgifter. Därmed
skulle ledamoten avlastas en hel del av det politiska
rutinarbetet. Det vore enligt motionären rimligt att de
ledamöter som önskar sådan hjälp på hel- eller deltid kan få
det. Kostnaden kan motiveras av höjd arbetseffektivitet och
minskat tidsslöseri i riksdagsledamöternas verksamhet.
Gällande ordning, tidigare behandling
Riksdagen har under de senaste decennierna successivt beslutat
om utbyggd ledamotsservice. Vid 1988/89 års riksmöte beslöt
riksdagen (KU16) att förstärka kontorshjälpsstödet till
ledamöterna. Till grund för beslutet låg ett förslag från
riksdagens förvaltningskontor (Förs. 1988/89:13) som förberetts
av en särskild parlamentarisk arbetsgrupp. Genom beslutet höjdes
stödet till en nivå som fr.o.m. den 1 juli 1991 motsvarar en
assistent per tre ledamöter. Samtidigt beslutades en viss
förstärkning av kanslistödet till riksdagens partigrupper.
Frågan om ledamotsservicen behandlades senast hösten 1990
(1990/91:KU8). Utskottet behandlade då en motion med i stort
samma syfte som den nu aktuella. Utskottet uttalade då att en
god personlig assistenthjälp, innefattande såväl
utredar/handläggar- som sekreteraruppgifter, är en förutsättning
för att riksdagsledamöterna skall ha en möjlighet att på bästa
sätt fullgöra sina uppdrag. Frågan om stödets omfattning och
utformning borde enligt utskottet ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Utskottet noterade att förvaltningsstyrelsen anmält sin avsikt
att årligen följa hur assistentstödet fungerade och förutsatte
att resultatet av den årliga uppföljningen skulle komma att
redovisas på lämpligt sätt. Vidare ansåg utskottet att frågan om
utbyggd assistenthjälp hänger nära samman med lokaltillgång
och lokalutnyttjande och hänvisade till att Riksdagens
lokalkommitté enligt sina direktiv skall avsluta sitt arbete
under hösten 1990. Utskottet fann att goda förutsättningar borde
föreligga för att på grundval av uppföljningen av
assistentstödet och lokalkommitténs arbete ånyo överväga vilka
möjligheter som finns att ge ledamöterna ett bättre
assistentstöd. Utskottet ansåg att syftet med motionen var
tillgodosett med vad utskottet
redovisat och anfört.
Förvaltningskontorets utvärdering
Utskottets kansli har från förvaltningskontoret inhämtat
upplysningar om utvärdering av ledamotsservicen. Kontoret anför
följande:
En första utvärdering genomfördes av förvaltningskontoret
under år 1990 och presenterades i april 1991. Partikanslierna
ombads uppge antalet tjänster på kanslierna som handläggare,
assistenter på kansliet resp. assistenter för service till
ledamöterna, vid fyra olika tidpunkter -- den 1 juli åren
1988--1991. Det sista året avsåg de planer som fanns.
Utvärderingen visade att tre partigrupper (s, m, c) hade
anställt assistenter med uppgift att enbart ge service till
riksdagsledamöterna. För s och c hade antalet assistenter med
sådana uppgifter ökat sedan juli 1988. I s-gruppen hade under
samma tid även antalet handläggare ökat medan antalet
handläggare hos c varit oförändrat. Hos m minskade både antalet
assistenter och handläggare under tiden 1988--1989. Härefter var
antalet assistenter oförändrat medan antalet handläggare ökade.
I de tre nämnda partierna delade 4--7 ledamöter på en assistent.
S planerade att anställa ytterligare 13 assistenter för
ledamöterna från halvårsskiftet 1991.
De tre övriga partigrupperna (fp, v, mp) hade enligt enkäten
inte anställt assistenter med uppgift att enbart ge service åt
ledamöterna. Enkäten visade vidare att antalet handläggare ökat
under den redovisade tiden. Antalet assistenter hos v och mp
hade varit konstant medan fp anställt 1 assistent. I de nu
nämnda partierna delade 5--11 ledamöter på en assistent. Dessa
assistenter kunde även ha andra arbetsuppgifter.
Kontorshjälpsstödet, som för närvarande uppgår till totalt
35177000 kr, baseras på en månadslön på 17000 kr; sociala
avgifter m.m. tillkommer.
Utskottets bedömning
Riksdagen har under senare år beslutat om kraftiga
förstärkningar av servicen till riksdagens ledamöter. Hösten
1988 beslutade riksdagen om den nuvarande nivån av det s.k.
kontorshjälpsstödet. Sedan den 1 juli 1991 beräknas stödet
enligt normen en assistent per tre ledamöter. Som framgår av
förvaltningskontorets ovan refererade kommentarer med anledning
av motion K304 har en första utvärdering av assistentstödet
under perioden företagits och presenterats i april förra året.
Enkäten visade bl.a. att antalet handläggare ökat under den
undersökta tidsperioden. Utskottet har från
förvaltningsdirektören inhämtat att en andra uppföljning av
assistentstödet för närvarande förbereds.
Utskottet vill understryka att ett gott personligt
ledamotsstöd som innefattar såväl utredar- och
handläggarfunktioner som sedvanlig assistenthjälp är en
förutsättning för att riksdagsledamöterna skall ha möjlighet att
på bästa sätt fullgöra sina uppdrag. En betydande utbyggnad av
stödet har också skett under senare år. Av inte minst praktiskt
administrativa skäl kanaliseras stödet via partikanslierna. Det
har förutsatts att det skall vara möjligt att använda medlen för
personal på skilda kompetensnivåer, dvs. såväl egentlig
assistentfunktion som mer kvalificerade utredare/handläggare.
Som framgår har en ny utvärdering inletts av riksdagens
förvaltningskontor vilket kan ge bättre underlag för framtida
ställningstagande till stödets omfattning och utformning, t.ex.
behovet av en förbättrad individuell service till ledamöterna. I
sammanhanget torde även frågor om lokaltillgång och
lokalutnyttjande ha betydelse. Under hänvisning till det anförda
anser utskottet att det inte nu finns grund för att förorda att
riksdagens ledmöter erhåller personliga politiska sekreterare på
hel- eller deltid. Motion K304 avstyrks följaktligen.
9. Riksdagens information
Motionerna
I motion 1991/92:K309 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson
(båda nyd) föreslås att riksdagen utreder förutsättningarna för
förbättrad information till allmänheten om riksdagens arbete vid
TV-sändningar. Motionärerna erinrar om att stora grupper har
bristande kunskaper om hur riksdagen arbetar och vilka beslut
som fattas. Att på olika sätt öka mediernas bevakning av och
intresse för riksdagsarbetet är ett led i att öka allmänhetens
intresse för riksdagen, anser motionärerna. Därför bör riksdagen
förbättra möjligheterna för medierna, särskilt TV, att redovisa
riksdagens beslut på ett intressant och lättillgängligt sätt.
Riksdagens egen externa information måste också förbättras och
moderniseras, enligt motionärerna.
I motion 1991/92:K313 av Karl-Göran Biörsmark (fp) yrkas att
riksdagen beslutar öppna en 020-linje till riksdagen. Enligt
motionären är det viktigt att på alla upptänkliga och
realistiska sätt underlätta kontakten mellan politiker och
väljare. Många drar sig i dag för att skriva brev och föredrar
den snabba telefonkontakten. Detta blir emellertid dyrt för dem
som måste ringa rikssamtal. Därför bör, enligt motionären,
riksdagen erbjuda medborgarna servicen med 020-linje, som
innebär att den som ringer endast betalar en markering och
mottagaren resten.
I motion 1991/92:K321 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) yrkas
att riksdagen beslutar dels om att använda TV-tekniken i
riksdagsarbetet, dels om ökad sändning av riksdagsarbetet i TV,
eventuellt med egen sändningsrätt, dels om försökssändningar
från riksdagen i lokala kabelnät. I motiveringen hänvisar
motionärerna till att vi nu lever i en värld där konsumtion av
medier i andra former än det skrivna ordet ökar mer och mer,
inte minst bland ungdomen. Därför måste riksdagen i
informationssammanhangen börja använda sig av TV och video i
olika former. Videotekniken bör också enligt motionärerna kunna
användas mer i de skilda myndigheternas verksamhet.
Tidigare behandling, m.m.
Riksdagen har vid flera tillfällen under senare år behandlat
och avslagit motioner om inrättande av 020-nummer för samtal
till riksdagen, senast våren 1991. Då hänvisade utskottet till
tidigare ställningstaganden. Bl.a. anförde utskottet att
kostnaderna för längre samtal redan i dag till övervägande del
torde bäras av riksdagen genom att ledamöterna ringer upp de
personer som sökt dem. Utskottet hänvisade till pågående
överväganden rörande ett statligt kommunikationsnät och
avstyrkte efter hörande av förvaltningskontoret motionsyrkanden
i frågan.
Frågor om riksdagens utåtriktade information har varit föremål
för ett antal utredningar sedan enkammarriksdagens tillkomst.
Inom riksdagens förvaltningskontors organisation handhas
informationsfrågorna av informationsenheten, tidningen Från
Riksdag & Departement, Riksdagsbiblioteket och
utredningstjänsten. För behandling av frågor av policykaraktär
och resursfrågor inom informationsområdet finns sedan ett antal
år en särskild parlamentariskt sammansatt referensgrupp. Den
tillsätts av förvaltningskontoret.
Riksdagens förvaltningskontor
Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar
rörande aktuell utveckling på det statliga området av 020-nummer
och informationsverksamheten i riksdagen.
Kontoret anför i saken beträffande 020-nummer följande:
En delegation tillsattes år 1991 för att se över och
effektivisera statliga myndigheters telekommunikation. I
STATTEL-delegationens (Statliga myndigheters
telekommunikationer, dir. 1991:29) uppdrag ingår även att utreda
hur statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten bör
utformas. Enligt direktiven behövs det mer rättvisa
telekostnader för allmänhetens telefoni till myndigheterna och
en förbättrad teleservice från myndigheternas sida, t.ex.
kortare väntetider, bättre information och hänvisningar. Att på
reguljära villkor införa 020-system bedöms i direktiven kraftigt
öka statens kostnader. Även andra lösningar måste därför
utredas.
Delegationen, som skall ha slutfört hela sitt uppdrag före
utgången av år 1994, har valt att behandla och redovisa
uppdraget i tre perspektiv: det korta, det medellånga och det
långa perspektivet. 020-systemet i statsförvaltningen kommer att
ingå som en del av redovisningen av det korta perspektivet. F.n.
förhandlar man med Televerket om storkundsrabatt för statliga
myndigheters användning av teletjänster. Storkundsrabatten
skulle även innefatta inrättandet och användningen av 020-nummer
hos statliga myndigheter. Ett avtal väntas bli klart under
december innevarande år. De myndigheter som har eller önskar
införa 020-nummer kan då åberopa avtalet och erhålla en mindre
rabatt.
Den långsiktiga lösningen är inriktad på en telefonitjänst som
STATTEL-delegationen planerar att upphandla under år 1994, för
att tas i drift år 1995. I telefonitjänsten ingår att samtal
från allmänheten till en myndighet debiteras som ett
lokalsamtal. STATTEL-delegationen arbetar även med metoder för
att öka anträffbarheten i myndigheters organisation så att
samtal snabbt skall tas om hand.
Enligt förvaltningskontorets mening bör riksdagen avvakta
STATTEL-delegationens långsiktiga lösning innan beslut om
020-linje till riksdagen fattas. Förvaltningskontoret har för
avsikt att nära följa delegationens arbete.
Kontoret anför beträffande informationsverksamheten i
riksdagen följande:
Förvaltningskontoret skall enligt sina övergripande mål aktivt
informera allmänheten om riksdagens arbete och arbetsformer.
Detta görs i en rad olika former, bl.a. genom service till
massmedia men också genom information riktad direkt till
allmänheten.
Riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m.
direktsänds ibland i radio och/eller TV. Detta kan t.ex. gälla
partiledardebatter, allmänpolitiska debatter, muntliga
frågestunden m.m. Beslutet att sända är helt och hållet
massmedias eget medan riksdagen svarar för att det rent
praktiskt m.m. ordnas på bästa sätt för massmedia.
För att underlätta massmedias arbete har nyligen nya kameror
installerats för inspelning av kammararbetet. Kamerorna ger en
klart bättre bildkvalitet vilket bl.a. inneburit att man med
hjälp av bandspelare kan spela in ljud och bild, som sedan kan
"tappas" och användas i sändningar i TV-nätet (TV 4). Även en
länk mellan riksdagen och Kaknästornet planeras. Alla TV-kanaler
skulle då kunna "tappa" direkt från Kaknäs.
Det kan vidare nämnas att riksdagen har ett antal direkta
telefonlinjer till kammaren. På dessa linjer kan massmedia var
som helst i landet koppla in sig och följa debatterna i kammaren
direkt.
Referat av riksdagens beslut finns i olika former. I tidningen
Från Riksdag & Departement (R&D) refereras debatter, förslag och
beslut från riksdagen och regeringen. Avsikten är att tidningen
även skall bli tillgänglig i elektronisk form (RIXLEX).
Informationsenheten ger ut pressmeddelanden om viktigare
utskottsbetänkanden och riksdagsbeslut. På försök sänds vidare
korta sammandrag av riksdagsbesluten via telefax till massmedia
i direkt anslutning till att besluten fattas. I Riksdagens
Årsbok, som ges ut några månader efter avslutat riksmöte, finns
bl.a. referat av samtliga riksdagsbeslut och artiklar om de
viktigaste besluten. Årsboken ges ut i en upplaga på 30000
exemplar. Allmänheten informeras genom annonser i dagspressen om
veckans sammanträden och vilka "intressanta" frågor som kommer
att behandlas.
Information om riksdagens verksamhet kommer fr.o.m. den 1
januari 1993 även att spridas i elektronisk form. Riksdagens
databaser -- med både registerinformation och dokument i
fulltext -- och flera andra databaser, bl.a.
Justitiedepartementets, görs då tillgängliga för allmänheten
genom RIXLEX. Även om riksdagens dokument, lagar och
förordningar m.m. utgör tyngdpunkten i den publika databasen är
tanken att även mera lättillgänglig information skall ingå t.ex.
tidningen Från Riksdag & Departement och den s.k.
Samhällsguiden.
En fördel med den elektroniska informationen är att det är
lättare än i det formella riksdagstrycket att visa hur
dokumenten i beslutskedjan hänger samman och vilka beslut som
den resulterar i. Det finns också möjlighet att särredovisa
sammanfattningar och göra urval av information t.ex. dokument
som har särskild aktualitet vid söktillfället. Även
presentationssättet kan varieras. Delar av informationen kan
t.ex. visas genom videotex. Man kan också utgå ifrån att
teknikutvecklingen kommer att medföra att tryckt information i
en bok och presentationen av samma information på en dataskärm
om några år kommer att se mycket lika ut.
Förvaltningskontoret anser i likhet med motionärerna att det
är av största vikt, inte minst ur demokratisk synvinkel, att
allmänheten informeras om riksdagens arbete. Massmedia och
riksdagen har här ett gemensamt ansvar. Det ankommer dock inte
på riksdagen att styra massmedias nyhetsvärdering. Däremot
ankommer det på riksdagen att tillse att information om
riksdagens beslut finns tillgänglig för både allmänhet och
massmedia, att aktivt informera allmänheten om hur riksdagen
arbetar och att ha tillräckliga resurser för att kunna besvara
allmänhetens frågor om riksdagens beslut samt att praktiskt och
tekniskt underlätta massmedias bevakning av riksdagsarbetet.
Som framgår av redovisningen ovan sprids information om
riksdagens arbete redan i dag i många olika former. Den tekniska
utvecklingen kommer att göra informationen mer tillgänglig för
envar. En successiv förbättring av presentationstekniken i
riksdagens databaser genom bearbetning av materialet kommer att
leda till att användningen av den elektroniska informationen kan
spridas till nya målgrupper och därmed bidra till en
förstärkning av det demokratiska inflytandet över
beslutsfattandet. Förutsättningarna för alla mediaföretag som
vill sända direkt från riksdagen kommer också att avsevärt
förbättras. Förvaltningskontoret anser det dock inte, bl.a. av
kostnadsskäl, i dag vara realistiskt med egna
radio/TV-sändningar från riksdagen. En kontinuerlig utveckling
av riksdagens informationsverksamhet är enligt
förvaltningskontorets mening nödvändig. Nya möjligheter öppnas i
takt med den tekniska utvecklingen.
Beträffande användning av video- och TV-teknik i
riksdagsarbetet kan nämnas att inköp f.n. övervägs av en
storbildsvideo för användning i första och andra kammarsalarna
och att det sedan flera år tillbaka finns en enklare videokamera
för utlåning. På talmanskonferensen i december 1991 informerade
kammarsekreteraren om att bildvisning i kammaren i anslutning
till anföranden hade diskuterats med vice talmännen och de av
partigrupperna utsedda ledamöterna av talmanskonferensen. På
grund av bl.a. brister i den nuvarande tekniska utrustningen
rekommenderade man att undvika bildvisning under plenum. I de
fall det, utöver illustrationer i utskottsbetänkanden, finns
behov av diagram eller liknande material hänvisas ledamöterna
till möjligheten att framställa material på papper och genom
kammarservice försorg få det utdelat till ledamöterna och till
allmänheten på läktarna.
Utskottets bedömning
Riksdagen har genom en serie skilda beslut under senare år
genomfört en betydande utbyggnad av såväl den externa som den
interna informationen. Det ankommer på riksdagens
förvaltningskontor att som ett riksdagens serviceorgan svara för
informationsverksamheten. För ändamålet finns inom kontoret ett
särskilt serviceområde som består av informationsenheten,
tidningen Från Riksdag & Departement, Riksdagsbiblioteket och
utredningstjänsten. Som framgår av den ovan lämnade
redovisningen har utskottet från förvaltningskontoret inhämtat
upplysningar rörande aktuella förhållanden inom
informationsområdet. Därav framgår att skilda åtgärder vidtagits
inom riksdagsförvaltningen för att underlätta för medierna i
deras arbete med att fånga upp och sprida information från
riksdagen genom t.ex. teletekniska installationer, m.m. Vidare
framgår att åtgärder planerats för informationsspridning i
elektronisk form. Riksdagens databaser görs tillgängliga för
allmänheten genom RIXLEX. Teknikutvecklingen talar också enligt
förvaltningskontoret för att informationen kommer att bli
lättare tillgänglig för envar. Förutsättningarna för etermedia
som vill sända direkt från riksdagshuset kommer också att
förbättras avsevärt. Åtgärder för att kunna använda video- och
TV-teknik i riksdagsarbetet övervägs också.
Frågan om den s.k. 020-linjen har tidigare behandlats av
riksdagen. Av förvaltningskontorets uppgifter framgår att en
särskild delegation arbetar med frågan om användningen av
020-linje inom den statliga verksamheten i framtiden. Resultatet
av delegationens arbete bör enligt kontoret avvaktas innan
riksdagen fattar beslut i frågan. Utskottet delar den
bedömningen och avstyrker motion K313.
Av den lämnade redovisningen i övrigt framgår att mycket
omfattande insatser gjorts och är under övervägande inom
informationsområdet. Förvaltningsstyrelsen har det övergripande
ansvaret för informationsfrågorna och kan genom sin
parlamentariska sammansättning under talmannens ledning på
lämpligt sätt initiera de förändringar och den utveckling som
ändrade förhållanden kan motivera. Frågor om ökade resurser får
aktualiseras i sedvanliga budgetsammanhang. Den för
informationsfrågorna särskilt tillsatta parlamentariska
referensgruppen torde här ha särskild betydelse. Några initiativ
från utskottets sida med anledning av de förevarande motionerna
anser utskottet inte nu påkallat. Motionerna K309 och K321
avstyrks.
10. Språkvård i riksdagen
Motionen
I motion 1991/92:K302 av Jan-Erik Wikström och Margitta Edgren
(båda fp) föreslås att riksdagen uppdrar åt riksdagens
förvaltningsstyrelse att utarbeta ett program för språkvården i
riksdagen. Motionärerna erinrar om att såväl regeringskansliet
som Sveriges Riksradio har anställt särskilda språkvårdare med
uppgift att dels granska texter, dels medverka i utbildning av
dem som i sina arbetsuppgifter har att tala offentligt eller
skriva texter för offentligt bruk. Det finns enligt motionärerna
anledning att i riksdagen anställa en språkvårdare vars uppgift
bör vara att leda kurser för riksdagens ledamöter och tjänstemän
samt att stå till förfogande för enskilda ledamöter som vill ha
sina utkast till motioner och anföranden granskade från språklig
synpunkt. I vart fall bör enligt motionärerna riksdagen uppdra
åt förvaltningsstyrelsen att utarbeta ett program för
språkvården.
Tidigare behandling, m.m.
En motion med motsvarande syfte behandlades och avslogs vid
1990/91 års riksmöte. Utskottet (1990/91:KU8) ansåg då att det
bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att avgöra om behov
föreligger att genom inrättande av en särskild tjänst eller på
annat sätt förstärka resurserna för språkvård i riksdagen.
Utskottet har från riksdagens förvaltningskontor inhämtat
upplysningar rörande språkvården i riksdagen.
Förvaltningskontoret anför bl.a. följande:
Fr.o.m. december 1991 gäller gemensamma basskrivregler för den
offentliga förvaltningen. Civildepartementets skrivregelgrupp
har utarbetat Myndigheternas skrivregler (Ds 1991:58) för att
täcka behovet av enhetliga skrivregler inom den offentliga
förvaltningen.
Reglerna har utarbetats i samarbete med bl.a. riksdagens
språkgrupp och Svenska språknämnden. Riksdagens språkgrupp och
Statsrådsberedningen har rekommenderat att skrivreglerna, med
några kompletteringar, skall tillämpas såväl i riksdagen som i
regeringskansliet. För riksdagens del och för de texter i
regeringskansliet som ingår i riksdagstrycket tillämpas
skrivreglerna fr.o.m. den 1 juli 1992.
När det gäller behovet av en språkvårdsresurs inom riksdagen
har förvaltningskontoret tagit upp frågan med partikanslierna
för att utröna partiernas intresse. Inom förvaltningskontoret
övervägs dessutom en ny serie språkvårdsseminarier för
riksdagens anställda. Detta inom ramen för den fortlöpande
personalutvecklingen. Några enheter inom riksdagen har även
anlitat språkvårdsexperter som föreläsare.
Förvaltningskontoret vill i sammanhanget även framhålla den
speciella språkvårdskompetens som redan finns inom riksdagen,
inte minst inom stenografkåren och textgranskarna vid riksdagens
tryckerienhet. Inom gruppen textgranskare diskuteras olika
former för språkvårdsarbetet och en av textgranskarna, som är
utbildad språkvårdare, tjänstgör f.n. på en utbytestjänst hos
Justitiedepartementets språkexperter för att tillgodogöra sig
den erfarenhet man har av språkvårdsarbete inom
regeringskansliet.
Förvaltningskontoret har vidare under sommaren/hösten 1992
inlett ett projekt som gäller datorbaserat stöd till språkvård.
Projektet innehåller flera delmoment. Ett delmoment är ett
system för rättstavningskontroll som bygger på den uppsättning
av ord som används i riksdagens dokument. Ett annat delmoment
gäller datorstöd för val av synonymer. Ett tredje syftar till
att utveckla datorprogram för analys av texter och förslag till
ändringar/förbättringar. Avsikten är att rättstavningskontroll
och stöd för val av synonymer skall införas under innevarande
budgetår. Påpekas bör att textanalysprogrammen inte ersätter
normala språkvårdande insatser utan främst skall ses som
komplement till dessa.
Förvaltningskontoret delar motionärernas uppfattning att det
är angeläget med utökade språkvårdsinsatser i riksdagen men
anser med anledning av motion K302 att riksdagen i första hand
bör överväga hur redan befintliga språkvårdsresurser och
planerade insatser kan samordnas och utvecklas.
Förvaltningskontoret avser också att i sina fortsatta kontakter
med partikanslierna utröna intresset för föreläsningar för
ledamöter.
Utskottets bedömning
I motion K302 föreslås att riksdagens förvaltningsstyrelse
skall få i uppdrag att utarbeta ett program för språkvården i
riksdagen. Motionärerna anser vidare att riksdagen bör anställa
en språkvårdare vars uppgift bör vara att leda kurser för
riksdagens ledamöter och tjänstemän samt att stå till förfogande
för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast till motioner och
anföranden granskade från språklig synpunkt.
Som framgår av ovan redovisade uppgifter finns gemensamma
basskrivregler för den offentliga förvaltningen. Inom riksdagen
finns särskild språkvårdskompetens inom stenografkåren och hos
textgranskarna inom tryckerienheten. Särskilda
språkvårdsseminarier för personalen har hållits och nya planeras
av förvaltningskontoret. Samarbete med regeringskansliets
språkexperter förekommer. Kontoret har också tagit upp frågan om
språkvårdsutbildning med partikanslierna. Under den gångna
sommaren har vidare inletts försök med ett datorbaserat stöd
avseende rättstavningskontroll, synonymer och textanalys.
Utskottet vill för sin del betona vikten av att man inom
riksdagen, särskilt i det officiella riksdagstrycket, värnar det
svenska språket. Något särskilt uppdrag till
förvaltningsstyrelsen är enligt utskottet dock inte
erforderligt. Motion K302 avstyrks.
11. Riksdagens tillgänglighet för handikappade
Motionen
I motion 1991/92:K301 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) föreslås att
riksdagen beslutar om en snar utredning om riksdagens
tillgänglighet ur handikappsynpunkt både för ledamöter, personal
och allmänhet. Motionärerna tar upp frågor om lokalernas fysiska
tillgänglighet, teknisk utrustning och informationsmaterial för
syn- eller hörselskadade. I motionen erinras om att det i flera
av de större entréerna finns besvärliga trappor och dörrar som
kräver stor fysisk kraft för att kunna öppna. Motionärerna
efterlyser lämpligt belägna sammanträdesrum, en storbildskärm
med möjlighet till snabbutskrift för hörselskadade,
teleslingor och ljussättning lämplig för synskadade, m.m. Även
behovet av texttelefon och blindskriftmaskin,
informationsmaterial på kassett eller textad video samt tillgång
till teckenspråkstolk påtalas.
Aktuella förhållanden, m.m.
Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar
i frågan. Förvaltningskontoret anför bl.a. följande:
Riksdagens fastighetsenhet har undersökt vilka åtgärder som
kan vidtas när det gäller lokalernas tillgänglighet (dörrar och
trappor), lämpliga sammanträdesrum och den tekniska
utrustningen. Fastighetsenheten har i denna fråga haft kontakt
med motionärerna för en genomgång av vilka åtgärder som är mest
angelägna och som dessutom skulle kunna genomföras snarast utan
stora ingrepp i byggnaderna.
Förvaltningskontoret avser således att snarast åtgärda de mest
angelägna bristerna (exempelvis uppsättning av fler
handledare/"räcken", montering av dörröppnare, halkskydd på
lutande golv, specialinrett sammanträdesrum med viss teknisk
utrustning m.m.). Förvaltningskontoret kommer också att i samråd
med motionärerna och Handikappsinstitutet utreda möjligheterna
att vidta större och byggnadspåverkande åtgärder på längre sikt.
När det gäller information för synskadade kan nämnas att
tidningen Från Riksdag & Departement finns som taltidning och
att riksdagen lämnar kort aktuell information om riksdagsarbetet
på en automatisk telefonsvarare. Någon basinformation på kassett
om riksdagens arbete och organisation finns inte. Däremot kan
den som kontaktar riksdagen få information, antingen det gäller
aktuella frågor eller bakgrundsmaterial, inläst på kassettband.
För hörselskadade finns skriftlig information att tillgå.
Förvaltningskontoret är medvetet om att det finns behov av
särskilt utformad information för vissa grupper, däribland de
synskadade. Ett problem är dock att hålla informationen aktuell.
Ett annat är att behoven varierar för olika individer.
Förvaltningskontoret anser därför att möjligheten att få
individuellt anpassad information inläst på kassettband och
tillgång till taltidning samt telefonsvarare på ett
tillfredsställande sätt får anses uppfylla de synskadades behov.
Utskottets bedömning
I motion K301 föreslås att riksdagen beslutar utreda
handikapptillgängligheten av riksdagens lokaler. Motionärerna
anser vidare att det är angeläget med lämplig teknisk utrustning
för syn- eller hörselskadade.
Som framgår av ovan lämnade uppgifter från
förvaltningskontoret har man inom fastighetsenheten undersökt
vilka åtgärder som kan vidtas när det gäller lokalernas
tillgänglighet. Ett antal förbättringar har kunnat genomföras
och ytterligare planeras. För att underlätta för synskadade
utges tidningen Från Riksdag & Departement som taltidning. Genom
automatisk telefonsvarare kan också aktuell information lämnas
till synskadade.
Utskottet anser att det är viktigt att riksdagens lokaler är
så tillgängliga för rörelsehandikappade som möjligt. Riksdagens
byggnader medför emellertid särskilda problem. Det är därför
angeläget att förvaltningskontoret fortlöpande beaktar
möjligheterna att genomföra förbättringar t.ex. vid ombyggnader.
Med de åtgärder som förvaltningskontoret vidtagit inom berörda
områden och den kontinuerliga bevakningen av de handikappades
behov som förekommer anser utskottet att syftet med motionen är
tillgodosett. Någon särskild utredning är enligt utskottet inte
erforderlig. Yrkandet i motion K301 avstyrks.
12. Om skolmat i riksdagsrestaurangen
Motionen
I motion 1991/92:Jo227 av Claus Zaar m.fl. (nyd) yrkande 2
föreslås att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att verka
för att riksdagsrestaurangen under ett par veckor serverar den
mat som i dag ges till skoleleverna.
Riksdagens förvaltningskontor
Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar
i frågan. Kontoret anför följande:
Riksdagen har ett avtal med Partena Cater AB för
restaurangverksamheten i riksdagen. Ett partssammansatt matråd
finns med bl.a. representanter för samtliga partier. I matrådet
behandlas frågor som rör lokalerna, matlistor och temaveckor
m.m. Det bör enligt förvaltningskontoret ankomma på matrådet att
diskutera och ta ställning till den typ av förslag som
motionären lagt fram.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det får ankomma på förvaltningskontoret
att inom ramen för gällande avtal för restaurangverksamheten och
i samverkan med matrådet behandla här aktuella frågor. Motion
Jo227 yrkande 2 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksmötets öppnande
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K312 och 1991/92:K315,
res. (nyd)
2. beträffande ändrad placering av riksdagsledamöterna i
kammaren
att riksdagen avslår motion 1991/92:K316,
3. beträffande registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K306,
res. (s)
4. beträffande val till riksdagens utskott
att riksdagen avslår motion 1991/92:K308,
5. beträffande valprövningsnämndens sammansättning
att riksdagen dels avslår motion 1991/92:K318, dels som sin
mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande nya löner för riksdagsledamöterna
att riksdagen avslår motion 1991/92:K310,
7. beträffande riksdagens arbetsformer
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K303, 1991/92:K305 och
1991/92:K307,
8. beträffande ledamotsservice
att riksdagen avslår motion 1991/92:K304,
9. beträffande riksdagens information
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K309, 1991/92:K313 och
1991/92:K321,
10. beträffande språkvård i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K302,
11. beträffande riksdagens tillgänglighet för handikappade
att riksdagen avslår motion 1991/92:K301,
12. beträffande skolmat i riksdagsrestaurangen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo227 yrkande 2.
Stockholm den 24 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans
Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s),
Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström
(s), Inger René (m) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riksmötets öppnande (mom. 1)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "K312 och K315" bort ha
följande lydelse:
I motion K315 föreslås att riksdagen beslutar om återinförande
av den ordning som gällde vid riksdagens öppnande 1974. Enligt
motionen förlorade svenska folket en traditionell och mycket
uppskattad fest- och högtidsstund i samband med förläggningen av
öppningsceremonin till riksdagshuset. Utskottet delar den
bedömningen och anser att det nu finns anledning att ompröva det
tidigare beslutet.
Man bör inte bortse från att vi har en monarki, vi har
kungliga slott och vi har en historia och en kultur att vara
stolta över. I andra länder värnar man om sina traditioner, inte
minst vid parlamentens öppningsceremonier. Utskottet anser att
starka skäl talar för att åter förlägga öppnandet till
Rikssalen. Då skulle riksmötets öppnande ges prägel av värdighet
och tradition. Betydande delar av det gamla högtidliga
ceremonielet kan åter komma till bruk. Detta skulle uppskattas
av allmänheten.
Genom en ändring i riksdagsordningen kan den formella grunden
för en återgång till tidigare ordning skapas. Utskottet
förutsätter därvid att talmannen fastställer en till denna
anpassad ordning.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande riksmötets öppnande
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K315 beslutar
anta angivet förslag till ändring i riksdagsordningen.
Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § riksdagsordningen1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §
Lagtima riksmöte öppnas Lagtima riksmöte öppnas
vid ett särskilt vid en särskild ceremoni i
sammanträde med kammaren Rikssalen senast på
senast på riksmötets riksmötets tredje dag.
tredje dag. Statschefen Statschefen förklarar
förklarar därvid på därvid på talmannens
talmannens hemställan hemställan riksmötet
riksmötet öppnat. Vid öppnat. Vid förfall
förfall för statschefen för statschefen
förklarar talmannen förklarar talmannen
riksmötet öppnat. Vid riksmötet öppnat. Vid
sammanträdet avgiver sammanträdet avgiver
statsministern statsministern
regeringsförklaring, om regeringsförklaring, om
icke särskilda skäl icke särskilda skäl
föranleder annat. Talmannen föranleder annat. Talmannen
fastställer efter samråd fastställer efter samråd
med vice talmännen med vice talmännen
ordningen för detta ordningen för detta
sammanträde. sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.
2. Registrering av riksdagsledmöternas ekonomiska intressen
(mom. 3)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans
Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Elvy Söderström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "K306 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Registrering av parlamentsledamöters ekonomiska intressen
förekommer förutom i Norge även i bl.a. Frankrike, Portugal,
Spanien och Storbritannien. De registrerade uppgifterna är ofta
offentliga, till skillnad från uppgifter i de register som
tillskapats med stöd av 11 § insiderlagen. Syftet med
registeringarna är även i huvudsak att klarlägga i vad mån en
ledamots förmögenhetsförhållanden kan skapa risk för
lojalitetskonflikter i uppdraget som ledamot.
De uppgifter som skulle vara aktuella att anmäla till ett
offentligt register av det slag som åsyftas av motionärerna är i
flera fall redan i dag offentliga. Detta gäller bl.a.
inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och innehav av mer än 500
aktier i ett hos Värdepapperscentralen registrerat bolag. Vidare
kan uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags
styrelse erhållas genom de olika bolagsregistren. Fördelen med
ett register ur insynssynpunkt skulle således snarare vara att
allmänheten på ett enkelt sätt skulle kunna få tillgång till
uppgifterna.
Utskottet anser fortfarande att det i första hand bör ankomma
på de politiska partierna att försäkra sig om att deras
kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag som
de nomineras för. Detta hindrar emellertid inte att
möjligheterna att öka allmänhetens förtroende för
riksdagsledamöternas frihet från ekonomiska bindningar även kan
tillgodoses på sätt som skett i exempelvis Norge.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att
riksdagen bör lämna uppdrag till förvaltningsstyrelsen att lägga
fram förslag om offentlig registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K306 som sin
mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilda yttranden
1. Riksmötets öppnande (mom. 1)
Birger Hagård, Hans Nyhage, Stig Bertilsson och Inger René
(alla m) anför:
Vi delar den i motionen framförda uppfattningen om det värde
som låg i att riksdagens öppnande av hävd var förlagt till
Rikssalen på Slottet. Det finns anledning att slå vakt om vår
historia och kultur och vårda oss om de traditioner som
utbildats. Vi ansluter oss dock till uppfattningen, att det är
talmannens uppgift att fatta beslut om hur öppningsceremonin bör
utformas.
2. Val till riksdagens utskott (mom. 4)
Harriet Colliander (nyd) anför:
Utskottet har noterat att Grundlagberedningen gjorde en
ingående genomgång av olika proportionella valmetoder under sitt
arbete med den nya riksdagsordningen. Beredningen stannade för
att föreslå den nuvarande heltalsmetoden som till skillnad från
uddatalsmetoden bedömdes kunna garantera att en majoritet i
kammaren fick en majoritet i varje utskott.
Sedan Grundlagberedningen gjorde sina beräkningar har
emellertid partistrukturen ändrats väsentligt. Nya partier har
kommit in riksdagen. Tidigare medelstora partier har blivit små.
Det är inte uteslutet att ytterligare partier kommer in i
riksdagen. Därför finns det nu skäl att utan förutfattad mening
se över regelsystemet vid utskottsval. Med anledning av att
grundlagsfrågorna nu diskuteras mellan partierna och att
särskilda överläggningar sker i frågorna bör det enligt min
mening vara möjligt att i de sammanhangen också kunna överväga
modifiering av valmetoden när det gäller utskottsval.
Jag har därför avstått från att yrka bifall till yrkandet i
motion K308. Det bör noteras att man efter 1988 års val fick
göra en tillfällig ändring i RO för att bereda Miljöpartiet
plats i utskott genom att öka antalet utskottsplatser till 17.
Efter det senaste valet fick man efter återgång till 15
ledamöter göra en speciallösning för att ge Vänsterpartiet
suppleantplats trots att det inte kunnat erhålla ordinarie
plats. Dessa omständigheter talar enligt min mening för att det
finns grund för en omprövning av reglerna.
3. Nya löner för riksdagsledamöterna (mom. 6)
Harriet Colliander (nyd) anför:
Med anledning av att frågorna om riksdagsmännens löner och
pensionsförhållanden, enligt vad som erfarits från
förvaltningskontorets ledning, för närvarande är under prövning,
och det förhållandet att reglerna för riksdagens
sammanträdestider och sommaruppehåll kommer att ses över, har
jag avstått från att yrka bifall till motion K310. Frågan om att
sänka ledamotsantalet kan också komma att inverka på
ledamotsarvodets nivå och andra kostnader för ledamöterna.
4. Riksdagens arbetsformer (mom. 7)
Bertil Fiskesjö (c) anför:
Med anledning av motion 1991/92:K303 vill jag erinra om att
Centerpartiet i flera motioner tidigare bl.a. krävt att
budgetåret skall läggas om och att i samband med detta ett antal
riksdagsfria veckor systematiskt skall läggas in i riksdagens
arbetsschema för att ge bättre utrymme för ledamöternas
kontakter med väljarna. Dessa motionskrav har tidigare avvisats.
Det är dock min förhoppning att dessa viktiga krav nu skall
komma att tillgodoses genom Riksdagsutredningens arbete, som bör
leda till förslag till riksdagen inom en nära framtid.
5. Riksdagens information (mom. 9)
Harriet Colliander (nyd) anför:
Enligt min mening bör riksdagen mer aktivt än nu underlätta
för den externa informationen. Enligt vad utskottet erfarit från
förvaltningsledningen har man börjat vidta en del intressanta
åtgärder. I motionerna K309 och K321 ges en rad uppslag som
riksdagens informationsdelegation och berörda tjänstemän skulle
kunna ta vara på och utveckla. Det borde kunna gå att ordna
program från riksdagen som blir både informativa och
underhållande. Man skulle kunna pröva att sända s.k. soffprogram
där den gångna veckans händelser kan redovisas och kommenteras
och där egentliga samtal kan utvecklas. Det räcker inte för
riksdagens del att bara vara hänvisad till korta sekundsnuttar i
nyhetsprogrammen där ofta klippningen kan bli både hård och
vinklad. Sannolikt skulle allmänheten vara betjänt av att
riksdagen i sin information tar till vara den nya tekniken på
ett mera öppet sätt. Det finns enligt min mening anledning
tilltro de informationsansvariga intresse för att satsa
engagerat på förbättrad information. Jag anser också att TV- och
videotekniken bör kunna användas i riksdagens arbete på ett mera
aktivt sätt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
1. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen
(mom. 3)