I detta betänkande behandlas nio motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1992, vilka rör allmänna helgdagar och
flaggdagar, ordensväsendet m.m. samt landskapsvapen. Utskottet
har avstyrkt samtliga motionsyrkanden. En reservation (s) och en
meningsyttring (v) föreligger beträffande nationaldagen som
helgdag. Vidare föreligger en reservation (m, fp, kds och nyd)
rörande ordensväsendet m.m.
Motionerna
1991/92:K804 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om författningsreglering av rikets
historiska landskapsindelning med särskilt vapen för Norrbotten.
1991/92:K809 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en medalj för
berömlig flygargärning bör införas i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1991/92:K812 av Birger Hagård och Henrik S Järrel (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag
till ett reformerat offentligt belöningssystem.
1991/92:K813 av Harald Bergström och Anders G Högmark (kds, m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sveriges nationaldag skall
firas som helgdag den 6 juni och att trettondag jul, den 6
januari, avskaffas som helgdag.
1991/92:K820 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att åter ge svenska medborgare
rätten att erhålla svenska ordnar,
2. att riksdagen beslutar återupprätta Vasaorden och
Svärdsorden.
1991/92:K821 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Europadagen, den 5 maj, fastställs som allmän flaggdag.
1991/92:K822 av Pehr Löfgreen m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag rörande
offentliga belöningsväsendet.
1991/92:K825 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra
helgdagar.
Utskottet
Allmänna helgdagar och flaggdagar
Motionerna
I motion K813 av Harald Bergström (kds) och Anders G Hökmark
(m) begärs att nationaldagen den 6 juni skall firas som helgdag.
I stället bör trettondag jul den 6 januari avskaffas som
helgdag. Motionärerna hänvisar till att det i övriga Europa
endast är i Finland, Österrike, Italien, Grekland och Spanien
som trettondag jul är helgdag. Svenskarna behöver enligt
motionen bli mer medvetna om hur fint det är att bo i Sverige.
Därför bör nationaldagen bli helgdag.
I motion K825 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (s)
begärs en översyn av helgdagarna. Flera av våra nuvarande
helgdagar kan enligt motionärerna ifrågasättas av rationella
skäl. Motionärerna anger att alla helgons dag och flera
annandagar liksom Kristi himmelsfärdsdag med fördel bör kunna
slopas.
Jan Sandberg (m) framhåller i motion K821 att Europadagen den
5 maj bör bli allmän flaggdag som en naturlig följd av ansökan
om EG-medlemskap och vår historiska och kulturella koppling till
många av dagens EG-länder.
Bakgrund
Genom lagen (1989:253) om allmänna helgdagar, som trädde i
kraft den 1 januari 1990, samlades tidigare spridda bestämmelser
om de allmänna helgdagarna i en lag. Enligt lagens 1 § avses med
allmän helgdag i lag eller annan författning söndagar,
däribland påskdagen och pingstdagen samt nyårsdagen, trettondag
jul, första maj, juldagen och annandag jul även när de inte
infaller på en söndag samt även långfredagen, annandag påsk,
Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla
helgons dag.
I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) framhölls att vad som
är allmän helgdag är av stor rättslig och ekonomisk betydelse.
Genom föreskrifter i olika författningar är flera funktioner
knutna till helgdagsbegreppet. Det gäller framför allt
föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur
tiden beräknas när en förfallodag e.d. infaller på allmän
helgdag. Även föreskrifter i andra författningar knyter an till
helgdagsbegreppet; sålunda gäller t.ex. enligt 9 § semesterlagen
att helgdagar inte räknas som semesterdagar.
Enligt departementschefen borde lagen endast reglera vilka
dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs. helgdagar i
betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som
helgdagar i rent kyrklig mening får bestämmas av kyrkomötet
genom kyrklig kungörelse. Flertalet helgdagar kommer därvid
enligt departementschefen att vara helgdagar i både kyrkligt och
borgerligt hänseende. Om man i en kyrklig kungörelse vill
markera att begreppet helgdag har en annan innebörd än i lagen
får det anges på något annat sätt än att begreppet allmän
helgdag används; t.ex. kunde begreppet kyrklig helgdag användas.
Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes
tre motioner med förslag om att nationaldagen skulle bli
helgdag. Utskottet hänvisade i sitt betänkande (1988/89:KU29)
till ett tidigare uttalande om att de gällande formerna för
firande av nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt
utrymme för att markera nationaldagens betydelse i det svenska
samhället.
Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter
behandlats av utskottet höstarna 1990 och 1991 med anledning av
motioner från allmänna motionstiden (1990/91:KU5 och
1991/92:KU9). Vid det senaste tillfället ansåg utskottet, som
var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag bl.a.
hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli
föremål för utredning. En reservation (s) och en meningsyttring
(v) förelåg. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna
vad utskottet anfört (rskr. 32).
I förordningen (1982:270) om allmänna flaggdagar fastställs
officiellt de allmänna flaggdagarna, nämligen nyårsdagen, den 28
januari -- Konungens namnsdag, den 12 mars -- Kronprinsessans
namnsdag, påskdagen, den 30 april -- Konungens födelsedag, den 1
maj, pingstdagen, den 6 juni -- Sveriges nationaldag och svenska
flaggans dag, midsommardagen, den 14 juli -- Kronprinsessans
födelsedag, den 8 augusti -- Drottningens namnsdag, dag för val
i hela riket till riksdagen, den 24 oktober -- FN-dagen, den 6
november -- Gustav Adolfsdagen, den 10 december -- Nobeldagen,
den 23 december -- Drottningens födelsedag samt juldagen. --
FN-dagen som allmän flaggdag tillkom mot bakgrund av ett
uttalande av utrikesutskottet (UU 1978/79:21), som funnit att
iakttagandet av fasta former för högtidlighållandet av FN-dagen
i vårt land skulle stå i god överensstämmelse med de
rekommendationer i frågan som FN:s generalförsamling gjort,
liksom med Sveriges önskan att ge uttryck för stöd åt de ideal
som FN representerar.
Utskottets bedömning
När det gäller nationaldagen som helgdag får utskottet hänvisa
till sitt uttalande under förra riksmötet om att frågan -- som
hade ekonomiska aspekter -- på lämpligt sätt borde bli föremål
för utredning. Riksdagen gav som sin mening detta regeringen
till känna. Något ytterligare tillkännagivande från riksdagens
sida i denna fråga är enligt utskottets mening inte påkallat.
Beträffande antalet helgdagar vill utskottet erinra om att
frågan är föremål för behandling i finansutskottet med anledning
av motionsyrkanden till följd av propositionen 1992/93:50 om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Utskottet är
inte berett att i det nu aktuella sammanhanget förorda att vissa
helgdagar avskaffas. Motionerna K813 och K825 avstyrks
följaktligen.
Frågan om Europadagen som allmän flaggdag har behandlats av
utskottet hösten 1989 (1989/90:KU11 s. 3) med anledning av en
motion från allmänna motionstiden. Utskottet avstyrkte motionen
med hänvisning till att frågan om de allmänna flaggdagarna
relativt nyligen varit föremål för en långvarig utredning som
föregick förordningen. Utskottet är inte heller nu berett att
förorda en förändring av reglerna för de allmänna flaggdagarna.
Motion K821 avstyrks.
Ordensväsendet m.m.
Motionerna
Birger Hagård och Henrik S Järrel (m) begär i motion K812 en
översyn och förslag till ett reformerat offentligt
belöningssystem. Sverige har enligt motionärerna ett starkt
behov av ett belöningssystem också för landets egna medborgare.
Ordnar och medaljer bör integreras med varandra och struktureras
i olika användningsområden efter behov. I större utsträckning än
tidigare bör krävas särskilda förtjänster under minst ett
angivet antal år -- automatiken bör poängteras mindre. Liksom i
Danmark och Tyskland kunde den lägre riddargraden bli en första
utmärkelse. Storkorsgraden skulle då bli exklusivare och normalt
inte längre vara självskriven för högre ämbetsmän. En enhetlig
instans -- Kungl. Maj:ts ordens- och medaljkansli och alla
"officiella" medaljer bör inordnas i beslutsprocessen.
Enligt motion 1991/92:K822 av Pehr Löfgreen m.fl. (m) talar
starka skäl för en översyn av det statliga belöningsväsendet i
vad avser viktiga samhällsinsatser av allmän karaktär. Härvid
bör inte uteslutas en prövning av alternativet att låta det
historiska svenska ordensväsendet i reformerad form på nytt
omfatta inte endast utländska utan även svenska medborgare.
Också i motion K820 av Charlotte Cederschiöld (m) begärs att
svenska medborgare återges rätten att erhålla svenska ordnar
(yrkande 1). Enligt motionen bör vidare de år 1975 avskaffade
Vasaorden och Svärdsorden åter införas (yrkande 2). -- I båda
motionerna hänvisas till att andra länder i Europa har ett
officiellt ordensväsende för sina medborgare.
En medalj för flygarbragd begärs i motion K809 av Gullan
Lindblad (m). Enligt motionären bör medaljen "för berömlig
flygargärning" -- som tidigare utdelades av Stockholmstidningen
och därefter Aftonbladet -- återupplivas och förstatligas.
Bakgrund
Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då upphörde
möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelse (se
prop. 1973:91, KU27). Av Kungl. Maj:ts ordenskungörelse
(1974:768) framgår att utländsk statschef eller därmed jämställd
kan tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafimerorden och att
utländsk medborgare eller statslös bosatt utom riket kan
tilldelas utmärkelse inom Kungl. Nordstjärneorden på grund av
personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse.
Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen Serafimer-,
Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna. Som sammanfattande
beteckning brukar användas Kungl. Maj:ts orden. Serafimerorden
består av endast en klass och var tidigare avsedd som belöning
"för dem, vilka genom sina tjänster till Konung och fädernesland
gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga att bekläda
rikets högsta ämbeten". Serafimerorden kan ges till utländsk
statschef eller därmed jämställd. Tidigare gällde att de svenska
Serafimerriddarnas antal inte fick överstiga 32. Inom denna
orden finns alltsedan tillkomsten en Serafimermedalj, tidigare
avsedd att förlänas "personer som gjort sig synnerligen
förtjänta genom verksam vård om fattiga".
Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd som en
belöning "för gagnande och långvarig verksamhet" inom
krigsmakten. Inom Svärdsorden finns fem grader, ett Svärdstecken
för underofficer och en Svärdsmedalj för "manskap".
Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning "för
medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller
tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga
arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Den kan numera
förlänas utländsk medborgare på grund av personliga insatser för
Sverige eller för svenskt intresse. Inom Nordstjärneorden finns
fem grader.
Vasaorden slutligen var avsedd som belöning "för förtjänster
om jordbruk, bergshantering, konst, handel, industri, hantverk
och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för
väl förättade allmänna värv och uppdrag". Inom Vasaorden fanns
fem grader samt ett Vasatecken och en Vasamedalj. I likhet med
Svärdsorden utdelas inte längre Vasaorden.
Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna,
som är svenska medborgare, är för närvarande omkring 15000.
Nordstjärneorden delas årligen ut till 200--300 utländska
medborgare.
För närvarande gäller följande i fråga om medaljer:
H.M. Konungen delar ut fem medaljer. Serafimermedaljen delas ut
till personer som genom humanitär eller allmänt samhällsgagnande
gärning gjort sig synnerligen förtjänta. Denna medalj, som
förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt. H.M. Konungens
medalj utdelas som särskild utmärkelse för framstående insatser
inom Sverige eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna
medalj finns i flera storlekar och med olika bandfärg. Litteris
et Artibus, som finns i förgyllt silver i en storlek, förlänas
för litterära och konstnärliga förtjänster till i genomsnitt
4--6 personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i en
storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer och enligt
bestämmelserna får högst tre medaljer om året tillfalla svenskar
och högst en medalj om året medborgare i ett vart av de nordiska
länderna. Prins Carl-medaljen, i en storlek i förgyllt silver,
utdelas till högst en person om året för särskilt gagnande
nationell eller internationell humanitär verksamhet. --
Medaljärendena handhas av Riksmarskalkämbetet.
De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a. utmärkelsen
För nit och redlighet i rikets tjänst, som enligt huvudregeln
tilldelas den som varit anställd i staten minst 30 år.
Utmärkelsen kan efter den anställdes önskan ges som konstglas,
medalj eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis Quorum
meruere labores har kommit att förlänas som erkänsla för
personliga insatser för kulturella, vetenskapliga och andra
allmännyttiga ändamål. Medaljen förekommer i guld i fyra
storlekar och förlänas endast ett fåtal personer varje år.
Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid främst
avsedd för kommunala förtroendemän men har också delats ut som
belöning för mer allmänna samhällsinsatser. Denna medalj
förekommer i guld i fyra storlekar och i silver i en storlek.
Även denna medalj har endast delats ut till ett fåtal personer
om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga gärningar till
personer som genom rådighet och stort personligt mod räddar
livet på en människa i livsfara. Den finns i guld i två
storlekar och i silver i en storlek. Sedan 1944 har den delats
ut vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen För
omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för renskötseln och
har delats ut två gånger under 1980-talet. Den förekommer i guld
i en storlek och i silver i en storlek.
Tidigare riksdagsbehandling
Sedan 1986 har utskottet återkommande behandlat motioner med
yrkanden om ett reformerat ordens- och medaljväsende utan att
motionerna vunnit gehör (KU 1986/87:16 s. 9 f., KU 1987/88:10 s.
5, 1988/89:KU13 s. 3, 1989/90:KU11 s. 3 f.). Motionerna har
förutom ordensväsendet gällt inrättandet av nya medaljer som
särskild minnesmedalj för beredskapstjänstgöringen, medalj för
svensk militär personal i annat utlandsuppdrag än FN-tjänst,
medalj för särskilda krigsmannaförtjänster och medalj för
svenska sjömäns insatser under andra världskriget. Nämnas kan
också att riksdagen avslagit motioner om instiftande av medaljer
för räddningsbragder till sjöss med hänvisning bl.a. till
Carnegiestiftelsens och Stiftelsen Sveriges sjömanshus
belöningar (TU 1984/85:12 s. 7, TU 1987/88:17 s. 2).
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om att 1975 års reformering av det
svenska belöningssystemet föregicks av ett grundligt
beredningsarbete. Konstitutionsutskottet framhöll att det
belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids
samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av
samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare
framhölls att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när
det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen stöddes
också av de personalorganisationer som företrädde det
övervägande antalet statsanställda. Enligt utskottets mening har
de argument som låg till grund för reformen fortfarande viss
tyngd. En översyn av det offentliga belöningssystemet bör mot
denna bakgrund avvaktas intill dess det tydligare visats att ett
mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift.
När det gäller frågan om en medalj för berömlig flygargärning
vill utskottet hänvisa till att medaljen För berömliga gärningar
i stor utsträckning tillgodoser det behov som framhållits i
motion K809. Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna K809, K812, K820 och K822.
Landskapsvapen
Motionen
I motion K804 av Olle Lindström (m) begärs en
författningsreglering av rikets historiska landskapsindelning
med särskilt vapen för Norrbotten. Enligt motionären har den
norra delen av landskapet Västerbotten, vilken ingår i
Norrbottens län, börjat att betraktas som ett separat landskap
benämnt Norrbotten. Tankar på en egen flagga och ett nytt
landskapsvapen har förts fram.
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrkte hösten 1989 ett motsvarande motionsyrkande
(1989/90:KU11 s. 4). Utskottet hade inhämtat från
Statsheraldikern att länsstyrelserna var att anse som huvudmän
för landskapsvapnen och att inget hindrade Länsstyrelsen i Luleå
att ta eventuella initiativ i fråga om ett sådant särskilt vapen
som åsyftades i motionen. Enligt utskottet var förhållandena
rörande landskapsvapen främst en fråga som borde behandlas av
länsstyrelserna i samverkan med Statsheraldikern. Utskottet gör
inte nu någon annan bedömning. Motion K804 avstyrks
följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna helgdagar och flaggdagar
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K813, 1991/92:K821 och
1991/92:K825,
res. 1 (s)
2. beträffande ordensväsendet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K809, 1991/92:K812,
1991/92:K820 yrkandena 1 och 2 samt 1991/92:K822,
res. 2 (m, fp, kds, nyd)
3. beträffande landskapsvapen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K804.
Stockholm den 19 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans
Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s),
Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström
(s), Inger René (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Allmänna helgdagar och flaggdagar (mom. 1)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans
Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Lisbeth
Staaf-Igelström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "När det gäller" och slutar med "inte påkallat" bort ha
följande lydelse:
Svenska flaggans dag fick år 1982 sin författningsmässiga
reglering som nationaldag. Riksdagen har tidigare vid ett
flertal tillfällen behandlat och avslagit motionsförslag om att
göra nationaldagen till helgdag. Utskottet har därvid hänvisat
till att de nuvarande formerna för firandet av
nationaldagen/svenska flaggans dag ger tillräckligt utrymme för
att markera dess betydelse i det svenska samhället. Under förra
riksmötet tog riksdagen dock ställning för att frågan borde
utredas. Utskottet gör i dag inte längre denna bedömning utan
anser att de tidigare framhållna argumenten fortfarande har
giltighet. Känslan för nationaldagen kan enligt utskottets
mening nämligen inte frammanas lagstiftningsvägen. Vidare gäller
att frågan har samhällsekonomiska aspekter som det inte kan
bortses från. Enligt utskottets mening bör frågan om
nationaldagen som helgdag inte utredas. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna helgdagar och flaggdagar
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K813,
1991/92:K821 och 1991/92:K825 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Ordensväsendet m.m. (mom. 2)
Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Ylva Annerstedt (fp), Stig
Bertilsson (m), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd)
och Inger René (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "och K822" bort ha följande
lydelse:
Riksdagens beslut 1973 innebar att statliga myndigheters
medverkan i ordensväsendet såvitt gällde utmärkelser till
svenska medborgare skulle upphöra. Kungl. Maj:ts
ordenskungörelse (1974:768) trädde i kraft den 1 januari 1975.
Enligt övergångsbestämmelserna upphörde utdelandet till svenska
medborgare av utmärkelser inom Kungl. Maj:ts orden vid denna
tidpunkt. Under den tid som därefter förflutit har de argument
som låg till grund för reformen förlorat mycket av sin tyngd,
medan betydelsen av de historiska traditionerna fått en starkare
betoning. Det har framkommit behov av ett mer nyanserat
offentligt belöningssystem än det som nu gäller. De ökade
internationella kontakterna har betydelse i sammanhanget. I
praktiskt taget samtliga övriga länder i Europa finns ett
officiellt ordensväsende som omfattar egna medborgare. Vidare
har krav på särskilda utmärkelser inom sjö- och luftfart
framförts vid flera tillfällen. Det finns således enligt
utskottets mening anledning att utreda om det nuvarande
belöningssystemet fyller samhällets behov av att på ett
tillfredsställande sätt kunna hedra personer som gjort särskilt
förtjänstfulla insatser. Utskottet förordar därför att det
offentliga belöningssystemet blir föremål för en översyn.
Riksdagen bör med anledning av motionerna K809, K812, K820 och
K822 som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande ordensväsendet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:K809,
1991/92:K812, 1991/92:K820 yrkandena 1 och 2 och 1991/92:K822
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Allmänna helgdagar och flaggdagar (mom. 1)
Bengt Hurtig (v) anför:
Jag ansluter mig till den reservation som avgetts av de
socialdemokratiska ledamöterna.