I detta betänkande behandlas 20 motioner rörande skilda
valfrågor. Utskottet föreslår med anledning av två motioner
översyn av vissa regler rörande överklagandetider enligt
vallagen och av brevröstningsföreskrifter. Övriga motioner
avstyrks, huvudsakligen under hänvisning till pågående
utredningsarbete och nyligen framlagt delbetänkande från
Vallagsutredningen. Två reservationer och meningsyttring
föreligger.
Motionerna
1991/92:K224 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förenklat förfarande vid utlandssvenskarnas deltagande i
riksdagsval.
1991/92:K231 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagändring som syftar till att ur
riket flyttade svenska medborgare automatiskt förs över till den
särskilda röstlängden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i vallagen
att, om skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till nästa val,
kommunernas valnämnder kan anordna val till kyrkofullmäktige på
samma dag som övriga val,
5. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i vallagen
att ett bemyndigande görs för valnämnden enligt vad i motionen
anförts om kyrkofullmäktiges köp av valnämndens tjänster.
1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 §
ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar
undanröjs.
1991/92:K702 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att frågan om användning av
symboler på valsedel prövas av Kommittén för utredning av
valförfarandet.
1991/92:K703 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring
av valkretsindelningen i Malmöhus län för val till riksdagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K704 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre garanterad valhemlighet.
1991/92:K705 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående ny valkretsindelning i Malmöhus län.
1991/92:K706 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att Fyrstadskretsen avskaffas.
1991/92:K708 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kyrkofullmäktigvalet.
1991/92:K709 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att brevröstningslagen utformas så
att valförsändelse kan befordras med utnyttjande av kurirpost.
1991/92:K710 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts rörande vallokalernas tillgänglighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
åtgärder vidtas för att samtliga vallokaler skall bli
tillgängliga för alla röstande.
1991/92:K711 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förändringar i vallagstiftningen, avsedda
att förhindra det slags agerande i riksdagsvalen som redovisats
i motionen.
1991/92:K712 av Birger Hagård och Ylva Annerstedt (m, fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
överklaganderegler i vallagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1991/92:K713 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändrad kommunal valkretsindelning.
1991/92:K714 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att utreda möjligheten för olika fraktioner att
presentera kandidater i kyrkoval på samma valsedel så att
väljarna utser sina representanter genom markering på valsedeln.
1991/92:K715 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlandssvenskarnas röstningsmöjligheter.
1991/92:K716 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förändringar i valen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige
och kyrkomötet.
1991/92:K717 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid
riksdagsval.
1991/92:K719 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad kontroll av identitet vid
röstavgivning i vallokal.
Utskottet
1. Valkretsindelningen i Malmöhus län
Motionerna
I motionerna 1991/92:K703 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén
(m), 1991/92:K705 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) och
1991/92:K706 av Bertil Persson (m) föreslås att
valkretsindelningen i Malmöhus län ändras. I motion K703 erinras
om att frågan om ny valkretsindelning varit aktuell under mer än
20 år samt om det förslag som majoriteten i Personval- och
valkretsutredningen lade fram. Mot bakgrund av uttalanden sedan
1981 av justitieministrarna Petri, Rainer, Wickbom, Frejvalds
och Hellsvik i frågedebatter i riksdagen om behovet av en reform
anser motionärerna att riksdagen bör begära förslag om ändring i
valkretsindelningen. I motion K705 framhålls att den nuvarande
valkretsindelningen bygger på historiska traditioner då
skillnaderna mellan land och stad var mer påtagliga än i dag. En
ny ordning bör bygga på att Malmö stad utgör en valkrets och att
länet i övrigt delas i en sydlig och en nordlig del. De tre
valkretsarna skulle då bli ungefär lika stora vad gäller
befolkning och mandattilldelning. I motion K706 anförs att
Fyrstadskretsen under hela sin existens varit en oformlighet.
Fyrstadskretsen bör därför avskaffas.
Gällande regler, m.m.
För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de
flesta fall utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1 § vallagen
utgör Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en
valkrets (Fyrstadskretsen) och Malmöhus län i övrigt en
valkrets. Fyrstadskretsen har 17 och länet i övrigt 11 fasta
valkretsmandat. Vid 1991 års val erhöll båda valkretsarna
vardera två utjämningsmandat.
Tidigare behandling
Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har varit aktuell
i riksdagen under en följd av år med anledning av motioner och
frågedebatter. En utförlig redovisning lämnades i utskottets
betänkande 1991/92:KU3 till vilket här kan hänvisas.
Utskottet anförde i nämnda betänkande att det är angeläget att
frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län togs upp till
förnyad prövning. Under hänvisning till att olika valfrågor
skulle komma att utredas ansåg utskottet att något särskilt
initiativ från riksdagens sida inte var erforderligt.
Statsrådet Reidunn Laurén inbjöd i en skrivelse till
partisekreterarna den 2 april 1992 företrädare för
riksdagspartierna att delta i en arbetsgrupp för beredning av
frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län under ledning av
statssekreteraren i Justitiedepartementet Krister Thelin.
Arbetsgruppen höll ett inledande sammanträde den 14 maj 1992.
Utskottets bedömning
Den arbetsgrupp med företrädare för riksdagspartierna som på
initiativ av statsrådet Reidunn Laurén bildats för att behandla
frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har enligt vad
utskottet erfarit hållit två sammanträden, senast under oktober
månad 1992. Med anledning av de pågående samtalen anser
utskottet att något initiativ från utskottets sida med anledning
av motionerna inte är erforderligt. Motionerna K703, K705 och
K706 avstyrks följaktligen.
2. De kommunala valkretsarna
Motionen
Bertil Persson (m) föreslår i motion 1991/92:K713 att det
endast skall finnas en valkrets i varje kommun vid de kommunala
valen. I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen detta till
känna.
Gällande regler m.m.
Föreskrifter om valkretsindelning av kommun ges i vallagen
2kap. 9--13 §§. Det är kommunfullmäktige som beslutar om
valkretsindelning, vars beslut dock skall fastställas av
länsstyrelsen. För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas
i valkretsar, om det i kommunen finns flera än 24000
röstberättigade invånare eller om för kommunen skall utses minst
51 fullmäktige. Överstiger antalet röstberättigade invånare i
kommun 6000 får kommunen indelas i valkretsar. Annan kommun
får indelas i valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger på
grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller
liknande förhållanden.
Valbarhet är ej inskränkt inom en valkrets. Som röstberättigad
anses den som har upptagits i gällande röstlängd.
Vid valkretsindelningen skall iakttas att valkretsarna utformas
så att varje krets kan beräknas komma att utse minst 15
kommunfullmäktige. Vidare skall, i den mån det kan ske utan
olägenhet, indelningen utformas så att antalet fullmäktige för
hela kommunen kan beräknas bli lika fördelat på de särskilda
kretsarna. Kretsarna bör också vara utformade så att varje krets
kan omslutas med en sammanhängande gränslinje.
I 1983 års demokratiberednings uppdrag ingick att pröva frågan
om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i
valkretsindelade kommuner. Beredningen stannade för att föreslå
att nuvarande ordning vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills
ytterligare erfarenheter vunnits. Beredningens minoritet (c, fp,
vpk) reserverade sig till förmån för ett system med
utjämningsmandat utan procentspärr.
Frågor rörande det kommunala valsystemet, särskilt frågan om
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner, behandlades i
riksdagen senast hösten 1990 med anledning av motioner
(1990/91:KU4). Utskottet ansåg att frågor om utjämningsmandat
borde kunna omfattas av den översyn av vallagsfrågorna som
aktualiserats. Riksdagen anslöt sig till utskottets bedömning.
Vallagsutredningen (Ju 1991:02) som tillsattes våren 1991 har
bl.a. att se över valförfarandet från administrativ och teknisk
synpunkt. I direktiven (1991:13) erinras bl.a. om
konstitutionsutskottets uttalanden. Enligt direktiven har den
särskilde utredaren att i en första etapp företa en mer teknisk
genomgång av skilda frågor varefter utredningen förutsätts
breddas genom parlamentarisk medverkan för det fortsatta
arbetet.
Utskottets bedömning
Vallagsutredningen, som nyligen avlämnat ett delbetänkande
(SOU 1992:108) med förslag till vissa ändringar i
valförfarandet, m.m., har enligt sina direktiv bl.a. att
behandla frågor om utjämningsmandat i de kommunala valen. Denna
fråga, som inte tagits upp i det nu avlämnade betänkandet, bör
enligt utredningsmannen behandlas i det fortsatta arbetet, som
avses ske under parlamentarisk medverkan.
Enligt utskottets mening är det i motionen framförda förslaget
om endast en valkrets per kommun av den arten att det kommer att
ingå i den översyn som avser valkretsar och utjämningsmandat.
Med hänvisning till det pågåendet utredningsarbetet avstyrks
motion K713.
3. Brevröstning
Motionen
Birger Hagård (m) hemställer i motion 1991/92:K709 att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att brevröstningslagen
utformas så att valförsändelse kan befordras med utnyttjande av
kurirpost. Enligt motionären förekom vid de allmänna valen 1991
att ett femtontal tjänstemän vid den svenska ambassaden i Bonn
sände sina brevröster till Sverige med utnyttjande av kurirpost.
Det visade sig sedermera att dessa röster kom att behandlas
olika av skilda valnämnder. I ett fall hade rösterna godtagits
och i övriga fall inte godtagits därför att de inte varit
avsända med vanlig post. I de senare fallen hade besluten
överklagats till riksdagens valprövningsnämnd som lämnat
överklagandena utan bifall under hänvisning till de mycket
detaljerade bestämmelser som finns i brevröstningslagen om
poststämplar etc. Nämnden var dock inte enig.
Gällande regler m.m.
Förfarandet vid brevröstning är reglerat i lag (1991:189)om
brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz.
Röstberättigade svenska medborgare som vistas i
Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz får rösta genom att
från samma land sända sina valsedlar till valnämnden med posten
(brevröstning). Enligt 2§ tredje stycket nämnda lag lägger
väljaren sedan han gjort sin försändelse i ordning in den
tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert och tillsluter
detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran. Enligt
2§ fjärde stycket samma lag får brevröstningsförsändelsen vara
iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall avges
senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses avgiven den
dag då den är poststämplad. I 4§ brevröstningslagen anges att
valnämndens kontroll av omslagskuvert med brevröst skall omfatta
att:
1. omslagskuvertet inte blivit öppnat efter tillslutandet,
2. omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i
Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz,
3. brevröstningsförsändelsen inte har avgetts senare än dagen
före valdagen.
Valprövningsnämnden anförde i sitt beslut (dnr 32-1991,
1991.11.13): "I lagen om brevröstning är liksom i vallagen noga
reglerat hur röstningsförfarandet skall gå till, bl.a. i syfte
att valnämnderna inte skall behöva ta ställning till om annat
förfarande än det uttryckligen angivna kan godtagas. Klagandena
har inte lämnat sina brevröstningsförsändelser till
postbefordran på det sätt som föreskrivs i lagen om
brevröstning." Valprövningsnämnden lämnade överklagandena utan
bifall. Två av nämndens ledamöter var skiljaktiga och ville
bifalla besvären.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med vad som framförts i motionen att
det inte är tillfredsställande att brevröster som sänds med
utrikesförvaltningens kurirpost och som kommer valmyndigheterna
tillhanda inom föreskriven tid inte kan godtas därför att det
inte finns någon poststämpel, åsatt i brevröstningslandet, på
resp. brevröst. Erforderliga uppgifter om avsändningsdag bör
kunna framgå av expeditionen av kurirposten. Det finns därför
enligt utskottets mening skäl att låta Vallagsutredningen se
över de aktuella reglerna och lägga fram förslag till lämplig
lösning. Utskottet tillstyrker motion K712. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.
4. Utlandsröstning
Motionerna
Utlandssvenskarnas röstning tas upp i tre motioner.
Lennart Fremling (fp) föreslår i motion 1991/92:K224 att det i
dag komplicerade ansökningsförfarandet inför röstning i utlandet
vid riksdagsval förenklas. Nuvarande regler innebär enligt
motionen att åtskilliga svenska medborgare som vistas utomlands
inte utövar sin rösträtt. Riksdagen bör ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om förenklat förfarande vid
utlandssvenskarnas deltagande i riksdagsval.
Chris Heister (m) föreslår i motion 1991/92:K231 att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagändring som syftar till att
de medborgare som flyttar ur riket automatiskt skall föras över
till den särskilda röstlängden. Motionären anför bl.a. att det
nuvarande systemet är krångligt och skapar ett ansenligt
byråkratiskt merarbete hos Riksskatteverket, utlandsmyndigheter
och de svenska medborgarna. Enligt motionen kommer de nyligen
beslutade nya reglerna beträffande folkbokföring och bosättning
att leda till att fler svenskar än tidigare kommer att anses
vara utflyttade och därför inte föras upp i den allmänna
röstlängden. När detta konstateras kan tidsgränserna för den
särskilda röstlängden vara passerade. En skyndsam ändring är
enligt Chris Heister därför erforderlig inför 1994 års
riksdagsval.
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) föreslår i motion 1991/92:K715
att Vallagsutredningen bör utarbeta förslag till ändrade regler
och rutiner som kan förbättra utlandssvenskarnas möjligheter att
delta i riksdagsvalet. Enligt motionärerna har det visat sig
mycket svårt att beräkna hur många svenska medborgare som vid
valen permanent, långvarigt eller tillfälligt befinner sig
utomlands. I särskild röstlängd fanns vid 1988 års valupptagna
drygt 18000 personer av vilka 13500 utnyttjade sin rösträtt
-- ett valdeltagande på nära 73 %. Motionärerna uppger att det
har beräknats att uppemot 80000 svenska medborgare är
verksamma utomlands. Hur många som missat att bli uppförda i den
särskilda röstlängden är enligt motionen svårt att veta. Det
erfordras därför förbättringar i informationen till
utlandssvenskarna. Dessutom bör den som en gång upptagits i den
särskilda röstlängden få stå kvar till dess att personen
återflyttar till Sverige. Enligt motionen bör Vallagsutredningen
kunna utarbeta förslag till ändrade regler och rutiner som kan
förbättra utlandssvenskarnas möjligheter att delta i
riksdagsvalet.
Gällande regler m.m.
Enligt 4 kap. 11 § vallagen har en svensk medborgare som ej är
bosatt i riket rösträtt vid val till riksdagen, om han varit
folkbokförd här någon gång och uppnått arton års ålder senast på
valdagen. Vidare anges att en svensk medborgare skall anses
bosatt utom riket, om han enligt skattemyndigheternas personband
ej är folkbokförd här. I särskild röstlängd tas efter ansökan
upp de röstberättigade svenska medborgare som inte är
folkbokförda i riket den 1 juni. Ansökan kan göras av svensk
medborgare som är bosatt utomlands eller före den 1 juni kommer
att bosätta sig utomlands och därför inte är folkbokförd i
Sverige den 1 juni när den allmänna röstlängden upprättas.
Skriftlig ansökan skall skickas till den centrala valmyndigheten
senast den 1 juni med en försäkran på heder och samvete att
sökanden är svensk medborgare. Särskild röstlängd upprättas
varje år. Ansökan om att tas upp i den särskilda röstlängden
måste göras inför varje ordinarie val. Den gäller då även för
de två kommande mellanvalsåren. När ansökan kommit in till
centrala valmyndigheten får sökanden en skriftlig bekräftelse på
detta. Ansökan som görs för sent eller som saknar egenhändigt
undertecknad försäkran avgiven det år röstlängden upprättas tas
inte upp till prövning. Ansökningsblanketter för att bli
upptagen i särskild röstlängd lämnas vid anmälan om utvandring.
Dessutom finns sådana hos samtliga svenska utlandsmyndigheter.
Vidare får samtliga personer som tagits upp i röstlängderna för
föregående valperiod direktadresserade ansökningsblanketter.
Tilläggsdirektiv till Vallagsutredningen
I tilläggsdirektiv till Vallagsutredningen (Ju 1992:02) i maj
månad 1992 anförs att det är angeläget att söka förenkla själva
röstningsförfarandet för utlandssvenskarna i syfte att
underlätta för dem att använda sig av den rösträtt de
principiellt är tillerkända. Det kan enligt direktiven till
följd av de komplicerade reglerna om anmälan till särskild
röstlängd och röstmottagning på svenska utlandsmyndigheter vara
förenat med betydande svårigheter för en svensk medborgare som
är bosatt utomlands att rösta. Exempel på åtgärder som utredaren
bör överväga är att se över röstningsförfarandet.
Utskottets bedömning
Vallagsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv haft att
särskilt se över de bestämmelser som reglerar
röstningsförfarandet för utlandssvenskar i syfte att göra det
lättare för denna väljarkategori att delta i riksdagsvalen.
Utredningen har i sitt nyligen avlämnade delbetänkande bl.a.
föreslagit att den särskilda röstlängden skall framställas med
hjälp av de register som finns inom folkbokföringssystemet och
där väljaren automatiskt tas upp i den särskilda röstlängden.
Den som inte tagits upp i den särskilda röstlängden vid
upprättandedagen den 1 juli skall ändå kunna tas upp efter
begäran fram till torsdagen före valdagen. Om utlandssvensken
röstar och denna röst kommer in till RSV senast torsdagen före
valdagen skall rösten uppfattas som en begäran att tas upp i den
särskilda röstlängden. Den som befinner sig i Sverige skall
senast dagen före valdagen kunna begära röstkort, vilket
erfordras för röstning i vallokal eller på postkontor.
Utskottet finner att Vallagsutredningens förslag i stort
tillgodoser syftet i motionerna. Utredningsförslaget kommer nu
att beredas inom Justitiedepartementet. Med anledning av
pågående beredning finner utskottet inte anledning att föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna K224, K231 och
K715 avstyrks följaktligen.
5. Utnyttjandet av partibeteckningar, m.m.
Motionerna
Frågor om otillbörligt utnyttjande av partibeteckningar och
den fria nomineringsrätten och symboler på valsedlar tas upp i
fyra motioner.
I motion 1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap.
9§ vallagen att i motionen påtalat missbruk av partimarkerade
valsedlar undanröjs. I motiveringen erinras om den partiella
författningsreformen, som bl.a. innebar gemensam valdag och ett
mera tidsenligt sammanräkningsförfarande samt att staten åtog
sig att framställa enhetligt utformade valsedlar. De etablerade
partierna erhöll också ett betydande antal valsedlar
kostnadsfritt. Samtidigt skedde lättnader i reglerna om
valsedlars ogiltighet. En åtgärd var att slopa regeln om att en
valsedel för att vara giltig skulle uppta ett giltigt
kandidatnamn. Därmed skapades förutsättningar för nuvarande
officiella service från statens sida genom tillhandahållande av
s.k. partimarkerade valsedlar i röstningslokaler och postkontor.
Enligt motionen har det utvecklats ett tilltagande missbruk av
etablerade partiers namn. Det har enligt motionen förekommit att
valmyndigheterna tillhandahållit partimarkerade valsedlar som
varit oönskade av partierna i fråga. I 1991 års valrörelse
accentuerades ytterligare missbruket. Det förekom bl.a.
valsedlar med partibeteckningarna "Socialdemokratiska
arbetarpartiet" resp. "Moderata samlingspartiet" men där det
förts upp kandidater företrädande åsikter liggande fjärran från
dessa båda demokratiska partiers synsätt. Syftet bakom sådana
aktioner synes enligt motionärerna ha varit att få in
företrädare för annat parti -- i detta fall Sjöbopartiet.
Motionärerna anser att det är angeläget att reglerna i 6 kap.
9§ vallagen om tillhandahållande av valsedlar ändras före
nästa ordinarie val.
Bertil Persson (m) föreslår i motion 1991/92:K711 en översyn
av vallagens bestämmelser rörande valsedlar och partibeteckning
för att komma till rätta med det tilltagande missbruket.
Motionären erinrar om att Skånepartiet tryckte upp valsedlar med
beteckningarna Socialdemokratiska arbetarpartiet resp. Moderata
samlingspartiet. Som första namn fördes upp det av resp. parti
anmälda första namnet varefter följde företrädare för
Sjöbopartiet, Skånepartiet, Ny demokrati m.fl. Riksdagen bör hos
regeringen begära erforderliga ändringar i vallagen.
Håkan Holmberg (fp) föreslår i motion 1991/92:K717 att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förhindra
missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval. Motionären
erinrar om ett tilltagande försök från grupper som själva är för
svaga för att få representation i riksdagen att manipulera sig
till representation med hjälp av den s.k. fria
nomineringsrätten. I motionen framhålls att det i riksdagsvalet
1991 för första gången förekom en ny form av manipulation.
Partiet Landsekonomerna (som tidigare uppträtt som
Opinionspartiet) gick ut med en riksvalsedel med partiledaren
som första namn. Därefter följde 34 professorer, varav sannolikt
inte någon var tillfrågad om de ville kandidera. Enligt
motionären var "professorslistan" en extrem och oförutsedd
tillämpning av den princip som säger att varje väljare har rätt
att skriva till egna kandidater på en lista ifall han eller hon
är missnöjd med de kandidater som resp. parti erbjuder.
Problemet bör nu utredas skyndsamt. Ett naturligt forum är
enligt motionären Personvalskommittén.
Lena Öhrsvik (s) föreslår i motion 1991/92:K702 att frågan om
symboler på valsedlar bör utredas av Vallagsutredningen. I
motiveringen anförs bl.a. att det under senare år tillkommit nya
väljargrupper för vilka symboler skulle kunna vara till stor
hjälp. Det gäller främst begåvningshandikappade personer som
tidigare ofta var omyndigförklarade och därmed saknade
rösträtt. Det gäller också invandrare från många olika håll i
världen och där vissa grupper, främst kvinnor, ibland får
bedömas som analfabeter. Motionären anser att symboler på
valsedlarna skulle kunna vara av stort värde för de relativt
stora grupper väljare som tillkommit under senare år.
Gällande regler, m.m.
Föreskrifter om valsedlar ges i 6 kap. vallagen. Till valsedel
skall användas särskilda blanketter som tillhandahålls av
centrala valmyndigheten. Valsedlarna skall vara lika till
storlek och material. På valsedel skall finnas partibeteckning.
Valsedel bör dessutom innehålla
namn på en eller flera kandidater
beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd
uppgift om det val för vilket sedeln gäller.
Upptar valsedel med registrerad partibeteckning namn på
kandidater, skall valsedeln, om partiet anmält kandidater för
valet, som första namn uppta namnet på kandidat som tagits upp
på listan över kandidater som partiet anmält. Regler om
registrering av partibeteckning ges i 5 kap. vallagen. Enligt
3§ får partibeteckning registreras om partibeteckningen består
av eller innehåller ord. Kandidat som mot sin vilja förs upp på
valsedel kan anmäla detta enligt 6 kap. 7a§ vallagen till
länsstyrelsen som skall föra en förteckning över sådana
anmälningar som kommer in före valet.
Personvalskommittén, m.m.
I direktiven till Personvalsutredningen (dir. 1991:121) tas
bl.a upp frågan om den fria nomineringsrätten. Med anledning av
att den visat sig medföra vissa olägenheter, senast vid 1991 års
val, bör Personvalsutredningen överväga möjligheterna att
förhindra vad som kan uppfattas som ett otillbörligt utnyttjande
av den fria nomineringsrätten. I direktiven erinras även om att
konstitutionsutskottet i sitt betänkande 1991/92:KU3 pekat på
behovet av en lösning av ifrågavarande problem.
Personvalsutredningens arbete bör vara avslutat före 1992 års
utgång.
Tidigare behandling
Frågan om att förse valsedlar med punktskrift som hjälp för
synskadade har behandlats i riksdagen med anledning av motioner.
Riksdagen har under hänvisning till att Riksskatteverket hade
frågan under övervägande ansett att något uppdrag till
regeringen inte var erforderligt (1986/87:KU15). Utskottet
hänvisade bl.a. till att det enligt RSV skulle medföra en rad
tekniska komplikationer och även ekonomiska konsekvenser, vilka
ytterligare skulle övervägas.
Utskottets bedömning
Personvalskommittén skall enligt sina direktiv lägga fram
förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen
och kommunala beslutande församlingar. Enligt uppdraget skall
kommittén också se över den fria nomineringsrätten. Den skall
vidare samordna sitt arbete med Vallagsutredningen.
Personvalkommitténs arbete skall vara avslutat före 1992 års
utgång. Med hänvisning till att frågor om den fria
nomineringsrätten och om skydd av partibeteckningar m.m.
behandlas inom Personvalskommittén anser utskottet att någon
åtgärd inte nu bör vidtas med anledning av motionerna K701, K711
och K717. Utskottet avstyrker därför dessa motioner. Vad gäller
motion K702 om symboler på valsedlar är det närmast en fråga som
kan komma att behandlas inom det fortsatta utredningsarbetet. I
Vallagsutredningens delbetänkande anförs att frågor om
förändringar på detaljnivå, t.ex. utformningen av valsedlar, får
anstå i avvaktan på samverkan med Personvalskommittén. Utskottet
avstyrker motion K702.
6. Vallokalers tillgänglighet för handikappade
Motionen
Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) föreslår i motion 1991/92:K710
att riksdagen ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas
för att samtliga vallokaler skall bli tillgängliga för alla
röstande. De anför att kommunerna kan ha svårigheter att ordna
lämpliga vallokaler, men att valnämnderna på ett bättre sätt bör
uppmärksammas på att vallokalen skall vara tillgänglig för alla
röstande.
Gällande regler m.m.
I varje kommun skall finnas en valnämnd. Valnämnden är på
kommunal nivå ansvarig för genomförande av val, och kommunen
skall tillhandahålla lämpliga vallokaler och erforderlig
personal. Centrala valmyndigheten (Riksskatteverket, RSV) ger i
föreskrifter och råd särskilda anvisningar. I RSV:s senaste
handledning inför 1991 års val framhålls att vallokalen bör
ligga i en byggnad som är så utformad att handikappade personer
har möjlighet att rösta.
Frågan om handikappanpassade vallokaler har behandlats vid ett
flertal tillfällen i riksdagen, senast hösten 1989
(1989/90:KU4). Utskottet redovisade då bl.a. RSV:s
rekommendationer. Något särskilt initiativ från riksdagens sida
ansågs inte erforderligt.
Utskottets bedömning
Som framgår av den lämnade redovisningen är det den kommunala
valnämnden som är ansvarig för tillhandahållande av vallokaler.
Riksskatteverket har i sitt informationsmaterial till
valnämnderna erinrat om att vallokal om möjligt bör förläggas
till en byggnad som är så utformad att rörelsehandikappade
personers möjlighet att rösta underlättas. Vallagsutredningen
har i sitt nyligen avgivna delbetänkande i anslutning till
förslag om slopande av möjligheten att poströsta på valdagen
uppmärksammat frågan rörande handikappanpassningen av
vallokaler. I sammanhanget erinrar utredningen om RSV:s
rekommendationer till valnämnderna samt om möjligheten att före
valdagen företa röstning i postlokaler, som normalt är bättre
handikappanpassade. Utskottet anser att det är viktigt att RSV
fortlöpande följer utvecklingen och i sina anvisningar till
valnämnderna understryker vikten av att dessa i största möjliga
utsträckning vid val av lokal beaktar de rörelsehandikappades
särskilda behov. Med hänvisning till det anförda anser utskottet
det inte erforderligt med något särskilt initiativ från
riksdagens sida. Motion K710 avstyrks.
7. Kyrkliga val, m.m.
Motionerna
Frågor om de kyrkliga valen tas upp i fyra motioner.
I motion 1991/92:K611 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v)
föreslås att riksdagen begär sådan ändring i vallagen att, om
skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till nästa val,
kommunernas valnämnder kan anordna val till kyrkofullmäktige på
samma dag som övriga val. I motiveringen anförs särskilt
besparings- och rationalitetsskäl.
Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) föreslår i motion
1991/92:K708 att valet till kyrkofullmäktige bör ske samtidigt
med de allmänna valen. Motionärerna erinrar om att
valdeltagandet vid val till kyrkofullmäktige är mycket lågt. Ett
val samtidigt med de övriga borde kunna innebära högre
valdeltagande.
Carl-Johan Wilson (fp) föreslår i motion 1991/92:K714 att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att utreda möjligheten för olika fraktioner att
presentera kandidater i kyrkoval på samma valsedel så att
väljarna utser sina representanter genom markering på valsedeln.
Motionären anser att det vore välkommet med ett mer markerat
personval i kyrkofullmäktigval. Valet blir, enligt motionären,
ganska ointressant för väljaren, när en kommitté har nominerat
namnen på valsedeln. Detta gäller särskilt om församlingen eller
samfälligheten enbart har en samlingslista. Samtliga partiers
eller grupperingars kandidater bör föras upp i alfabetisk
ordning på en enda valsedel. Den röstande markerar på valsedeln
vilka kandidater väljaren röstar på. Dock bör det finnas
möjlighet att rösta med annan valsedel.
Gudrun Norberg (fp) anser i motion 1991/92:K716 att valen till
kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte borde kunna
ske samtidigt och samtliga val vara direkta. De bör inte vara så
nära kopplade till de allmänna valen. Den beredning som
tillsatts för att bearbeta Carl Axel Petris utredning om
kyrka--stat-frågan bör kunna överväga också de kyrkliga
valfrågorna.
Tidigare behandling, m.m.
Frågor rörande de kyrkliga valen har under senare år
behandlats vid ett flertal tillfällen, såväl med avseende på
direkta val som en gemensam fristående kyrkans valdag eller
förläggning av kyrkofullmäktigvalen till samma dag som de
allmänna valen. Frågorna har ingående redovisats i betänkandena
1990/91:KU4 och 1991/92:KU15. Vid behandlingen 1990 uttalade
utskottet att tidpunkten för de kyrkliga valen borde tas upp
till prövning mot bakgrund av då aktuella överväganden inom
Civildepartementet och Svenska kyrkans centralstyrelse. I
sammanhanget avvisade utskottet tanken på att förlägga
kyrkofullmäktigvalen till samma dag som de allmänna valen. Vid
behandlingen hösten 1991 erinrade utskottet om den tidigare
behandlingen och anförde bl.a. att frågan om tidpunkt för de
kyrkliga valen har ett nära samband med ställningstaganden till
de framtida relationerna stat--kyrka. Enligt utskottet borde ett
ställningstagande till frågan om en ändring av tidpunkten för de
kyrkliga valen anstå tills vidare.
Kyrkoberedningen
Regeringen tillsatte i april 1992 en ny kyrkoberedning (dir.
1992:45) med uppgift att se över den statliga regleringen av
Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi.
Utskottets bedömning
Som framgår av den lämnade redovisningen har motioner rörande
valfrågor inom det kyrkliga området avslagits under hänvisning
till pågående utredningar rörande förhållandet stat--kyrka. Den
i april 1992 tillsatta Kyrkoberedningen har till uppgift att se
över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning,
organisation och ekonomi. Beredningens arbete skall vara
avslutat senast den 1 december 1993. Utskottet får under
hänvisning till det nu pågående utredningsarbetet avstyrka
motionerna K611 yrkande 4, K708, K714 och K716.
8. Överklagandetider i vallagen
Motionen
Birger Hagård (m) och Ylva Annerstedt (fp) föreslår i motion
1991/92:K712 att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring av överklagandereglerna i vallagen i enlighet med vad
som anförts i motionen. Motionärerna anser att reglerna i
vallagen bör ändras så att överklaganden som inkommit till
valmyndighet eller valprövningsnämnden innan något formellt
beslut om valutgången föreligger skall kunna tas upp till
prövning. Nuvarande ordning har inneburit att överklaganden som
ingivits kort efter valdagen inte kunnat tas upp med hänvisning
till att de varit för tidiga. En ändring bör även gälla de
kyrkliga valen. Motionärerna anser att frågan bör kunna tas upp
till prövning av Vallagsutredningen.
Gällande regler, m.m.
Regler om överklagande ges i vallagen 15 kap. Beslut varigenom
centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen har fastställt
utgången av val får överklagas hos valprövningsnämnden. Vad
gäller riksdagsvalet är detta avslutat genom att RSV, sedan
mandaten fördelats mellan partierna och besatts med ledamöter
och ersättare utsetts, tillkännager detta genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar. Beträffande valen till landsting
och kommunfullmäktige upprättar resp. länsstyrelse protokoll
vartefter de skilda valen är färdigbehandlade, och valen kungörs
därefter genom uppläsning av det aktuella protokollet. Därmed är
resp. val avslutat. Skrivelse med överklagande skall ges in till
beslutsmyndigheten och vara myndigheten till handa inom tio
dagar efter det att valet avslutades. Valprövningsnämnden prövar
om skrivelsen har kommit in i rätt tid.
Utskottets bedömning
Beslut varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen
har fastställt utgången av val får överklagas hos
valprövningsnämnden av den som enligt röstlängd var
röstberättigad vid valet, eller av parti. Vissa andra beslut än
de som gäller utgång av val får också överklagas. Överklagandet
skall vara beslutsmyndigheten till handa inom tio dagar efter
det att valet eller förrättningen avslutats. I förhållande till
förvaltningslagen är överklagandetiden i vallagen avkortad med
hänsyn till valens speciella karaktär och behovet av skyndsam
prövning av sådana ärenden.
Enligt motionärerna har det förekommit att överklaganden
ingivits till beslutsmyndighet innan det formella beslutet om
fastställande av utgång av val fattats och kungjorts. I sådana
fall har överklagandena på formella grunder inte kunnat tas upp
till prövning av valprövningsnämnden därför att något
överklagningsbart beslut inte förelegat. Enligt motionen är det
motiverat att ändra reglerna så att för tidigt ingivna
överklaganden skall kunna tas upp till prövning. Motionärerna
föreslår att Vallagsutredningen får i uppdrag att se över
frågan. Utskottet får med anledning av den i motionen upptagna
frågan understryka vikten av att den formella regleringen
rörande överklaganden enligt vallagen i princip inte avviker
från vad som gäller i övrigt för de högsta rättsinstanserna.
Tidigare prövades valbesvär av Regeringsrätten. Det kan
emellertid finnas skäl att i enlighet med motionärernas förslag
se över lagstiftningen på området. Utskottet får därför, utan
ställningstagande i sak, föreslå att frågan blir föremål för
utredning, lämpligen genom Vallagsutredningen. Regeringen bör
ges detta till känna med anledning av motion K712.
9. Valhemligheten i små valdistrikt
Motionen
Christer Lindblom (fp) föreslår i motion 1991/92:K704 att
möjligheterna att garantera valhemligheten vid räkning av
poströster som avgivits på valdagen bör förbättras. Enligt
motionären kan det i de små valdistrikten finnas risk att
valhemligheten röjs beträffande enstaka på valdagen avgivna
poströster. Om poströstning på valdagen skall bibehållas bör man
överväga erforderliga förändringar.
Vallagsutredningen
Utredningen tillkallades för att se över valförfarandet från
administrativ och teknisk synpunkt. Enligt direktiven bör en
allmän utgångspunkt för arbetet vara de tre huvudkrav som enligt
förarbetena till vallagen ställs på förfarandet vid val. Det
måste fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet. Garantier
måste föreligga för att valen sker under former som tryggar den
för fria val nödvändiga valhemligneten. Slutligen är det
viktigt att valförfarandet är smidigt och enkelt.
Vallagsutredningen har under hösten 1992 avgivit ett
delbetänkande.
Utskottets bedömning
Vallagsutredningen har i sitt delbetänkande framlagt förslag
om slopande av möjligheten att poströsta på valdagen. Väljare
som vistas i annan kommun på valdagen skall dock kunna rösta i
särskild vallokal. Med den föreslagna ändringen kan de problem
som motionären påtalat i viss utsträckning minska. Det är enligt
utskottets mening viktigt att man vid det fortsatta
beredningsarbetet särskilt beaktar frågorna om valhemligheten i
de små valdistrikten. Utredningens förslag är nu under beredning
i Justitiedepartementet. Utskottet får under hänvisning härtill
avstyrka motion K704.
10. Legitimationskontroll i vallokal
Motionen
Harriet Colliander (nyd) föreslår i motion 1991/92:K719 att
Vallagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till
sådana ändringar i vallagen att det kan bli en bättre
identitetskontroll vid röstavgivning i vallokal. I motiveringen
anför Harriet Colliander att de nuvarande reglerna för
röstavgivning i vallokal inte är tillfredsställande. Kraven är
lägre där än vid röstning på postkontor eller hos
utlandsmyndighet. Det finns möjlighet för obehörig att utöva
annans rösträtt. Risken är större i stora valdistrikt än i små.
De nuvarande reglerna speglar en gången tid med stor
personkännedom. Nu kan en förslagen person som känner till att
någon väljare inte avser att rösta ta reda på dennes persondata
och bege sig till vallokalen och där avlämna röst under
förebärande av annat namn. Om den rätte väljaren t.ex.
poströstat före valdagen kan hans lagliga röst då bli
bortkastad. Enligt motionen bör Vallagsutredningen kunna lägga
fram förslag till erforderliga ändringar i vallagen.
Gällande regler, m.m.
Allmänna bestämmelser om röstningen ges i 8 kap. vallagen.
Röstning sker enligt huvudregeln på valdagen i vallokalen för
det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Väljaren
skall själv lämna sin valsedel till valförrättaren och han bör
medföra sitt röstkort. Om valförrättaren begär det, skall
väljaren uppge sitt fullständiga namn, sin födelsetid och sitt
hemvist inom valdistriktet. Valförrättaren kontrollerar att
väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han
ej redan röstat i valet, att han ställt i ordning endast ett
valkuvert för varje val och att kuvertet ej är försett med
obehörig märkning. Valförrättaren lägger därefter i väljarens
närvaro valkuverten i valurnorna. I samband härmed antecknas i
röstlängden att väljaren röstat. I RSV:s valhandledning nr 10
lämnas rekommendationer till valförrättarna att väljaren bör
kunna visa legitimation om osäkerhet råder.
Utskottets bedömning
Enligt motionen bör det införas krav på identitetskontroll vid
röstavgivning i vallokal. Därmed skulle risken för att någon
obehörigen utnyttjar annans rösträtt elimineras.
Enligt utskottet är det av stor vikt att föreskrifter rörande
röstning i vallokal är utformade så att alla kan utöva sin
rösträtt. Att införa krav på att identitetshandling måste
uppvisas kan enligt utskottet leda till att väljare avstår från
att rösta. Nuvarande föreskrifter ger enligt utskottets mening
tillräcklig säkerhet mot missbruk. Motion K719 avstyrks
följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K703, 1991/92:K705
och 1991/92:K706,
2. beträffande kommunala valkretsar
att riksdagen avslår motion 1991/92:K713,
3. beträffande brevröstning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K709 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. (s)
4. beträffande utlandsröstning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K224, 1991/92:K231 och
1991/92:K715,
5. beträffande utnyttjandet av partibeteckningar, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K701, 1991/92:K702,
1991/92:K711 och 1991/92:K717,
6. beträffande vallokalers tillgänglighet för handikappade
att riksdagen avslår motion 1991/92:K710,
7. beträffande kyrkliga val
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K611 yrkandena 4 och
5, 1991/92:K708, 1991/92:K714 och 1991/92:K716,
men. (v)
8. beträffande överklagandetider i vallagen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K712 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande valhemligheten i små valdistrikt
att riksdagen avslår motion 1991/92:K704,
10. beträffande legitimationskontroll i vallokal
att riksdagen avslår motion 1991/92:K719.
res. (nyd)
Stockholm den 10 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s),
Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds),
Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Henrik S Järrel (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Brevröstning (mom. 3)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans
Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Lisbeth
Staaf-Igelström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort har
följande lydelse:
Vallagsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv haft att
se över bestämmelser som reglerar röstningsförfarandet för
utlandssvenskar i syfte att göra det lättare för denna
väljarkategori att delta i riksdagsvalen. Vallagsutredningen har
föreslagit vissa förenklingar beträffande den särskilda
röstlängden och i det sammanhanget särskilt också behandlat
vissa frågor rörande brevröstningsförfarandet. Med anledning av
att Förbundsrepubliken Tyskland numera ändrat sin inställning
till röstmottagning vid utlandsmyndigheterna i landet föreslår
utredningsmannen att regler om brevröstning från väljare som
befinner sig i Tyskland slopas. Kvar blir då behov av
brevröstningsregler rörande Schweiz. I betänkandet betonas
behovet av att reglerna för brevröstning måste uppfylla vissa
formkrav med hänsyn till valhemligheten. Kravet på
poststämpling i landet där rösten avgivits kvarstår.
Utskottet anser att de formella kraven för brevröstning, som i
fortsättningen endast torde gälla Schweiz, måste vara utformade
så att högsta möjliga säkerhet kan upprätthållas. Det kan
förutsättas att centrala valmyndigheten och Utrikesdepartementet
genom erforderlig information kan ge berörda svenska
röstberättigade medborgare kännedom om brevröstningsreglerna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande brevröstning
att riksdagen avslår motion 1991/92:K709.
2. Legitimationskontroll i vallokal (mom. 10)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Enligt motionen" och slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
I motion 1991/92:K719 föreslås att det skall införas krav på
förbättrad kontroll av identitet vid röstavgivning i vallokal.
För närvarande finns det möjlighet för obehörig att utöva annans
rösträtt. Risken för missbruk är störst i stora valdistrikt med
dålig personkännedom. De nuvarande reglerna speglar en gången
tid. Nu krävs inte ens röstkort utan det kan räcka med att
väljaren -- riktig eller falsk -- uppger namn, personnummer och
adress. Vid röstning på posten krävs däremot legitimation. Alla
i Sverige är numera vana vid att uppvisa legitimation vid minsta
lilla post- eller bankaffär.
Valhandlingen är självfallet en viktig handling och upplevs
säkerligen så av medborgarna. Av motionären föreslagen
regeländring bör därför genomföras. Det bör uppdras åt
Vallagsutredningen att utforma förslag till erforderliga
ändringar i vallagen. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion K719. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande legitimationskontroll i vallokal
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K719 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Frågan om kyrkans skiljande från staten är fortfarande under
utredning och utskottet har stannat för att avstyrka även motion
K611 i den del som gäller en rationellare hantering av
kyrkofullmäktigvalen under hänvisning till den nu aktuella
kyrkoberedningen. Jag anser att utskottet borde ha tillstyrkt
förslaget från Vänsterpartiet om att låta de kommunala
valnämnderna handlägga valen till kyrkofullmäktige och att dessa
kan förättas på samma dag som de allmänna valen i övrigt.
Därigenom skulle mycket pengar kunna sparas och verksamheten
skötas på ett rationellare sätt. Det erfordras en särskild
bemyndiganderegel så att inga formella hinder kvarstår.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
7 borde ha hemställt:
7. beträffande kyrkliga val
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K611 yrkandena 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet för kyrkofullmäktige att mot ersättning
anlita den kommunala valnämndens tjänster.