I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
1992/93:256 om sekretess i mål om barnpornografibrott jämte två
motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet
tillstyrker med viss språklig justering propositionens förslag
men avstyrker motionerna. Utskottet utnyttjar vidare sin
initiativrätt och föreslår ytterligare ändringar i
sekretesslagen (1980:100) i syfte att förebygga det brott som en
vidarespridning av bl.a. beslagtagna exemplar av barnpornografi
och olaga våldsskildringar kan utgöra enligt bestämmelser i
brottsbalken, tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa ändringar grundas på en
framställning från Justitiekanslern.
Propositionen
I proposition 1992/93:256 om sekretess i mål om
barnpornografibrott har regeringen föreslagit att riksdagen
antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100).
Lagförslaget är intaget som bilaga 1 till betänkandet.
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:K30 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att ytterligare ändringar i sekretesslagen bör utredas.
1992/93:K31 av Margareta Israelsson och Ingegerd Sahlström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om att sekretessregleringen
även bör omfatta de fall av barnpornografibrott där skildringen
inte bedöms vara utformad så att barnet eller den unge kan antas
lida skada eller men.
Utskottet
Bakgrund
Allmänna handlingars offentlighet
Vad som utgör en allmän handling och rätten att ta del av
sådana handlingar regleras i tryckfrihetsförordningen (TF). Med
handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast
med tekniskt hjälpmedel. En handling är att betrakta som allmän
om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen
till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 3 § TF).
Enligt 2 kap. 1 § TF skall, till främjande av ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning, varje svensk
medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Rätten
att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är
påkallat med hänsyn till de intressen som närmare anges i 2 kap.
2 § TF, bl.a. intresset att förebygga eller beivra brott (första
stycket 4 p.) och skyddet för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden (första stycket 6 p.). En begränsning av
rätten att ta del av allmänna handlingar skall anges noga i
bestämmelse i en särskild lag (sekretesslagen) eller i annan lag
vartill den särskilda lagen hänvisar.
En allmän handling som inte omfattas av sekretess skall på
begäran tillhandahållas den som önskar ta del av den, så att
handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas.
Handlingen får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för
ljudöverföring. Den som vill ta del av en allmän handling har
även rätt att mot avgift få avskrift eller kopia av handlingen
till den del den får lämnas ut (2 kap. 12 och 13 §§ TF).
Sekretess med hänsyn till enskilds personliga förhållanden
I sekretesslagens 7 och 9 kap. finns regler om sekretess med
hänsyn till enskildas personliga förhållanden. Bl.a. vid
förundersökning i brottmål, i angelägenhet som avser tvångsmedel
i brottmål och i åklagarmyndighets och polismyndighets
verksamhet i övrigt för att förebygga och beivra brott
föreligger, enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen, sekretess för
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller honom närstående lider
skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen upphör emellertid
att gälla enligt 9 kap. 18 § andra stycket om uppgiften lämnas
över till domstol i samband med att åtal väcks, såvida inte
sekretess för uppgiften skall gälla hos domstolen enligt 16 §.
Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen gäller sekretess hos domstol
i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post-
eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning
samt i mål om ersättning för skada med anledning av sådant
brott för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller dock inte för uppgift om vem som är tilltalad
eller svarande i målet.
I 5 kap. 1 § rättegångsbalken stadgas att rätten får förordna
om att en förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om det
kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas
uppgifter för vilka hos domstolen gäller sekretess som avses i
sekretesslagen och det bedöms vara av synnerlig vikt att
uppgiften inte röjs. Även i annat fall får förhandling hållas
inom stängda dörrar om sekretess gäller enligt bl.a. 9kap.
16§ sekretesslagen.
Sekretess med hänsyn till intresset att förebygga eller beivra
brott
De sekretessbestämmelser som vilar på den i 2 kap. 2 § första
stycket 4 p. TF nämnda begränsningen av rätten att ta del av
allmänna handlingar om det är påkallat med hänsyn till intresset
att förebygga brott har samlats i 5 kap. sekretesslagen. Enligt
5 kap. 1 § sekretesslagen gäller t.ex. sekretess för uppgift som
hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål, angelägenhet
som avser användning av tvångsmedel i sådant mål och
åklagarmyndighets och polismyndighets verksamhet i övrigt för
att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan
antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften
röjs.
Barnpornografibrott
I 16 kap. 10 a § brottsbalken stadgas att den som skildrar
barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som
sprider sådan bild av barn döms, om inte gärningen med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig, för barnpornografibrott. Om
gärningen begås genom tryckt skrift kan spridandet av bilden
innefatta tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § 12 p. TF. Om
skildringen finns i en film, till vilket även videogram räknas,
kan spridandet, enligt 5 kap. 1 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), innebära yttrandefrihetsbrott.
Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig är
det inte fråga om brott enligt tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen.
Olaga våldsskildring
Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett
televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt
våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids
eller som sprider en sådan skildring döms, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är försvarlig, enligt 16 kap.
10b§ brottsbalken, för olaga våldsskildring. Detsamma gäller
den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt
våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids
eller som sprider en sådan skildring.
Om skildringen avser sexuellt våld eller tvång och finns i
tryckt skrift kan spridandet av skriften innefatta
tryckfrihetsbrott enligt 7kap. 4 § 13 p. TF.
Tryckfrihetsbrottet är således begränsat till våldspornografiska
bilder. Om skildringen sker i form av stillbilder eller rörliga
bilder i en film (innefattande även videogram) kan spridandet
innebära yttrandefrihetsbrott. Som yttrandefrihetsbrott anses
dels gärningar som anges som tryckfrihetsbrott enligt bl.a.
7kap. 4 § TF om de begås i en film, dels även sådan olaga
våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget
eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med
uppsåt att framställningen sprids (5kap. 1 § YGL). Gärningen
är inte att anse som tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott om
den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Tvångsmedel och rättegången i tryckfrihets- och
yttrandefrihetsmål
Enligt 7 kap. 7 § TF får tryckt skrift som innefattar
tryckfrihetsbrott konfiskeras. Motsvarande bestämmelser
beträffande filmer och videogram finns i 5 kap. 6 § YGL.
Konfiskering innebär att alla för spridning avsedda exemplar av
skriften eller filmen skall förstöras. Dessutom skall tillses
att föremål som kan användas särskilt för att mångfaldiga
skriften eller filmen inte skall kunna användas för att
framställa ytterligare exemplar. Om det förekommer anledning att
skriften eller filmen på grund av tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott kan konfiskeras, får i avvaktan på beslut
därom skriften eller filmen läggas under beslag (10 kap. 1 §
första stycket TF och 7 kap. 3 § första stycket YGL).
Tillsynen över tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen utövas av Justitiekanslern, som även
är ensam behörig åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och
yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslern beslutar även om
tvångsmedel, t.ex. beslag, med anledning av misstanke om sådana
brott. Sedan åtal väckts eller ansökan om konfiskering gjorts
hos rätten förfogar domstolen över frågor om tvångsmedel. Denna
skall även när målet avgörs pröva om tidigare meddelade
förordnanden om tvångsmedel skall bestå eller inte.
I en rättegång i tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål
tillämpas reglerna i rättegångsbalken om inte annat följer av
tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden. Enligt 45 kap. 7 §
rättegångsbalken skall åklagaren, då åtal väcks eller så snart
som möjligt därefter, till rätten inge utskrift av protokoll
eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga
handlingar och föremål som han vill åberopa som bevis. I
tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål torde därför, när åtal
väcks, ofta den skrift, film eller liknande vars innehåll det är
fråga om ges in till rätten och åberopas som bevis till
styrkande av den brottsliga gärningen. Den framställning som
påstås ha ett brottsligt innehåll kan därmed komma att anses som
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
Sekretess i mål om ansvar för barnpornografibrott m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att sekretesslagen ändras så att
sekretess skall gälla hos domstol i mål om ansvar för
barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott för uppgift om barnet, om det kan antas att
barnet eller någon det närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Propositionen grundas på en framställning till
regeringen från Justitiekanslern. Ändringen föreslås ske i form
av ett tillägg till sekretesslagens regler i 9 kap. 16 § om
sekretess hos domstol i vissa typer av mål, bl.a. mål om ansvar
för sexualbrott.
I propositionen påpekas att principen om att
domstolsförhandlingar skall vara offentliga och att det material
som ligger till grund för domstolens bedömning skall vara
offentligt är av grundläggande betydelse för rättssäkerheten och
för allmänhetens tilltro till rättsväsendet.
Domstolsförhandlingar och processmaterial skall därför i största
möjliga utsträckning vara offentliga. Endast om det föreligger
ett mycket starkt intresse av sekretess bör ett
sekretessintresse få väga över.
Den som har blivit utsatt för eller anser sig ha blivit utsatt
för ett sexualbrott (målsäganden) har ofta ett sådant starkt
intresse av sekretess för uppgifter som läggs fram i brottmålet
eller i ett mål om skadestånd på grund av sådant brott. Skälen
för sekretess i sådana mål har ansetts vara så starka att
sekretessintresset fått sätta åsido huvudregeln om offentlighet.
Barnpornografibrott utgör emellertid brott mot allmän ordning,
och det finns således inte någon enskild målsägande i mål om
ansvar för sådant brott. För att styrka att barnpornografibrott
har begåtts kan det krävas att handlingar, bilder eller filmer
ges in till domstolen bl.a. för att företes vid
domstolsförhandlingen. I propositionen framhålls att detta i sin
tur kan innebära att de barn som har utsatts för den kränkning
som framställningen skildrar ytterligare förnedras genom att
skildringen, t.ex. videogrammmet, blir tillgängligt för
allmänheten. Därmed inträder frågan om behov av skydd för
enskilds integritet även i ett mål om ansvar för brott mot
allmän ordning.
Enligt föredragande statsrådet väger hänsynen till dessa barns
integritet på samma sätt som i mål om ansvar för sexualbrott
tyngre än huvudprincipen om att domstolsförhandling och
processmaterial till alla delar skall vara offentligt. Vidare
vore det, enligt propositionen, olämpligt om en åklagare
nödgades väga in hänsynen till ett barns integritet i frågan om
det över huvud taget skall väckas åtal för barnpornografibrott.
Ett sådant hänsynstagande skulle nämligen ytterst leda även till
det anstötliga resultatet att åklagaren måste avstå från att
låta ett under förundersökningen gjort beslag av t.ex. videogram
med barnpornografi bestå och i stället låta det beslagtagna
materialet återlämnas till den misstänkte. Bestämmelser som gör
det möjligt att förhindra att barnens integritet kränks på detta
sätt bör därför införas.
Med hänsyn till det stora behovet av att snabbt komma till
rätta med det förhållande som ansetts föreligga föreslår
regeringen att en ändring i sekretesslagen nu sker. Detta låter
sig snabbast göras genom ett tillägg till 9 kap. 16 §
sekretesslagen. En sådan ändring, påpekas det, ligger nära till
hands också med beaktande av att barnet kan betraktas som ett
offer för det sexuella övergrepp som skildras. Det föredragande
statsrådet förordar därför att en bestämmelse om sekretess
motsvarande den som redan finns i 9 kap. 16 § om sekretess hos
domstol i mål om ansvar för sexualbrott införs till skydd för
barnets identitet. Det i 9kap. 16 § s.k. raka skaderekvisitet,
att sekretess föreligger om det kan antas att den unge lider
skada eller men om uppgiften röjs, motiveras av att det är fråga
om ett domstolsförfarande och att grundprincipen är att
rättegångar i domstol skall vara offentliga (jfr 2 kap. 11 §
andra stycket regeringsformen). Bestämmelsen föreslås bli
tillämplig så snart ett barn går att identifiera, oavsett om
det i det enskilda fallet är svårt att göra en sådan
identifiering, t.ex. därför att det finns anledning att tro att
barnet finns i något annat land. Lagtexten bör vidare utformas
så att inte bara den omfattas som är barn i den betydelse detta
ord har i ansvarsbestämmelserna om barnpornografibrott, utan
även en sådan ungdom som vid tillämpningen av dessa inte anses
vara barn. I propositionen sägs att detta kan ske genom att den
skyddade personen anges som "den unge" och inte "barnet". Liksom
i mål om ansvar för sexualbrott bör sekretess även kunna gälla
om någon närstående till den unge skulle antas kunna lida skada
eller men om uppgift om den unge röjs.
Genom ett tillägg i 9 kap. 16 § sekretesslagen kan, utan annan
följdändring i lag, domstol hålla förhandling inom stängda
dörrar med stöd av 5kap. 1§ rättegångsbalken och
förundersökningssekretessen komma att bestå när åtal har väckts
(9kap. 18§ andra stycket sekretesslagen). Det framhålls
vidare att, om sekretess enligt den föreslagna bestämmelsen
skall bestå under hela rättegången och även efter denna,
reglerna i 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen om fortsatt
sekretess hos domstol måste vara tillämpliga, vilket kan kräva
särskilda beslut av domstolen.
Slutligen påpekas att samma problemställning som finns i mål
om ansvar för barnpornografibrott också infinner sig i mål om
ansvar för olaga våldsskildring som också kan utgöra
tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott, men att detta brott inte
låter sig infogas lika lätt i 9 kap. 16 § sekretesslagen,
eftersom det mera sällan kan vara tal om att skydda något
brottsoffer. Det som i detta fall skulle motivera sekretess är
intresset att förhindra brott som består i att en våldsskildring
sprids sedan den lämnats ut som allmän handling. Det har därför,
enligt det föredragande statsrådet, inom ramen för det
synnerligen brådskande lagstiftningsärende som nu lagts fram
inte varit möjligt att behandla brottet olaga våldsskildring,
eftersom det inte omfattades av den framställning som
Justitiekanslern lämnade till regeringen om sekretess i mål om
barnpornografibrott.
Motionerna
I motion 1992/93:K30 av Eva Zetterberg (v) anförs att den i
propositionen aviserade kommande analysen av avvägningen mellan
tryckfrihetsförordningens regler och hänsynen till integriteten
hos de barn som utsatts för övergrepp genom barnpornografiska
filmer måste leda till mer långtgående förändringar på detta
område. Enligt motionären har Vänsterpartiet tidigare föreslagit
kriminalisering av innehav av barnpornografiska alster.
Motionären anser att absolut sekretess bör övervägas, eftersom
det inte finns någon anledning att domstolar över huvud taget
skall lämna ut beslagtagna filmer, även om barnet i fråga inte
kan identifieras. Det kan gälla barn som i filmerna har ansiktet
täckt eller barn utan anknytning till Sverige. Det påpekas att i
alla dessa filmer barnen uppenbarligen har kränkts och att det
inte ligger i rättskipningens intresse att dessa filmer får
ytterligare spridning. Med hänsyn till det anförda bör därför
ytterligare ändringar i sekretesslagen utredas.
I motion 1992/93:K31 av Margareta Israelsson och Ingegerd
Sahlström (s) påpekas att propositionen inte belyser problemet
när barnets identitet inte kan röjas i det barnpornografiska
alstret. Barnets ansikte kan på olika sätt vara dolt eller inte
synas i bild. Motionärerna tillägger att ett barns identitet
naturligtvis kan röjas på annat sätt än genom en identifiering
av just ansiktet. Enligt motionärerna har propositionen den
begränsningen att en målsägande måste finnas, dvs. att ett barn
kan sägas lida skada eller men. Motionärerna menar att det måste
stå utom allt tvivel att ett barn som utsätts för sexuella
övergrepp och dessutom fotograferas eller filmas under detta
naturligtvis lider men vid varje visning av det
barnpornografiska alstret. Detta borde man ha tagit hänsyn till
i propositionen. Motionärerna anser därför att
sekretessregleringen också bör omfatta de fall av
barnpornografibrott där skildringen inte bedöms vara utformad så
att barnet eller den unge antas lida men eller skada. Det sägs
vidare att regeringen i en kommande analys bör uppmärksamma
kopplingen mellan sexuella övergrepp och barnpornografi.
Produktionen och distributionen av barnpornografi kräver
nämligen att barn utnyttjas sexuellt, och man måste därför kunna
döma till någon form av medgärningsmannaskap. Vidare bör, enligt
motionen, innehav av barnpornografiska alster kriminaliseras.
Med hänvisning till det anförda anser motionärerna att
regeringen bör ges till känna att sekretessregleringen även bör
omfatta de fall av barnpornografibrott där skildringen inte
bedöms vara utformad så att barnet eller den unge kan antas lida
skada eller men.
Lagrådets yttrande
Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslaget.
Yttrandet bifogas som bilaga 2 till betänkandet.
Utskottets bedömning
Allmänhetens i grundlag värnade rätt att ta del av allmänna
handlingar har gamla traditioner i Sverige.
Offentlighetsprincipen i dess olika beståndsdelar utgör en
omistlig del av vårt demokratiska samhälle. I
tryckfrihetsförordningen ställs därför upp de begränsningar i
rätten att få ta del av allmänna handlingar som kan komma i
fråga. Ett intresse som ansetts berättiga till en sådan
begränsning är hänsynen till enskilds personliga förhållanden.
En sådan begränsning skall därvid anges noga, i princip i
sekretesslagen.
Sekretesslagen innehåller begränsningar att ta del av
uppgifter om en enskilds personliga förhållanden i bl.a. mål om
ansvar för sexualbrott. De hänsyn som i denna typ av mål tas
till skyddet för bl.a. den enskilde målsägandens integritet kan
sägas göra sig lika starkt gällande beträffande de barn som
förekommer i barnpornografiska skildringar. Utskottet anser
därför i likhet med regeringen att hänsynen till dessa unga
personers integritet väger så tungt att huvudprincipen om
offentlighet måste få vika. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om ett tillägg till 9 kap. 16 §
sekretesslagen så att sekretess gäller även i mål om ansvar för
barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott.
Lagrådet har vid sin granskning föreslagit att det i
lagförslaget använda uttrycket "den unge" byts ut mot "en ung
person som skildras i pornografisk bild". Genom den av Lagrådet
föreslagna ändringen klargörs på ett tydligare sätt vem som
avses att skyddas av nämnda sekretessregel. Utskottet, som
instämmer med Lagrådet, förordar därför att uttrycket "den unge"
byts ut på det sätt som Lagrådet föreslagit samt att lagtexten i
9 kap. 16 § sekretesslagen får den utformning som framgår av
utskottets förslag i bilaga 3 i betänkandet.
De problem som tas upp i motionerna får sin lösning genom det
förslag till en ny sekretessbestämmelse i 5kap. som utskottet
lägger fram i det följande. Syftet med motionerna får därigenom
i allt väsentligt anses tillgodosett, och något tillkännagivande
till regeringen från riksdagens sida är därför inte nödvändigt.
Motionerna avstyrks följaktligen.
Sekretess i mål om ansvar för olaga våldsskildring m.m.
Inledning
I anslutning till utskottets behandling av regeringens
proposition 1992/93:256 har Justitiekanslern i en skrivelse till
utskottet föreslagit att utskottet med utnyttjande av sin
initiativrätt föreslår att en ändring sker i sekretesslagen även
beträffande mål om ansvar för olaga våldsskildring m.m. för att
komma till rätta med problemet med olaga våldsskildringar som
hålls tillgängliga enligt offentlighetsprincipen i en rättegång.
De föreslagna ändringarna återfinns i 5kap. 6§ och
12kap. 3§ första stycket sekretesslagen i den som bilaga 3
betecknade bilagan till betänkandet.
Justitiekanslerns förslag till ändringar i sekretesslagen
Förslaget innebär att det införs en regel om sekretess i syfte
att förebygga det brott som vidarespridning av bl.a. beslagtagna
exemplar av olaga våldsskildringar m.m. kan utgöra enligt
bestämmelser i brottsbalken, tryckfrihetsförordningen resp.
yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelsen tar närmast sikte på att
hindra att kopior av beslagtaget, förverkat eller konfiskerat
material lämnas ut av domstolen. Regleringen har utformats i
syfte att kravet på allmänhetens möjlighet till insyn i
domstolarnas och åklagarnas verksamhet, dvs. kravet på
domstolsoffentlighet, skall tillgodoses. Vidare föreslås en
följdändring i 12 kap. 3§ första stycket sekretesslagen.
I förslaget påpekas att principen att domstolsförhandlingar
skall vara offentliga och att det material som ligger till grund
för domstolens bedömning skall vara offentligt är av
grundläggande betydelse för rättssäkerheten och allmänhetens
tilltro till rättsväsendet. I fråga om brottet olaga
våldsskildring kan det därför, enligt Justitiekanslern, knappast
hävdas att intresset att värna den personliga integriteten i
fråga om de vuxna människor som förekommer i skildringarna
generellt väger lika tungt som i fråga om barn och unga i
barnpornografiska skildringar. Mot denna bakgrund är det inte på
samma sätt motiverat att lägga fram förslag om inskränkningar i
offentligheten så som skett beträffande barnpornografibrottet
såvitt gäller ett sådant brott som olaga våldsskildring.
Justitiekanslern menar emellertid att det föreligger ett
starkt samhälleligt intresse av att söka förhindra vidare
brottslig spridning av det material som omfattas av beslag eller
konfiskation i denna typ av mål. Samma intresse kan för övrigt
sägas gälla även i mål om ansvar för barnpornografibrott i de
undantagsfall där den i regeringens proposition föreslagna
regeln i 9 kap. 16 § sekretesslagen inte kan tillämpas, därför
att skildringen inte bedömts vara sådan att den unge kan antas
lida men eller skada om uppgiften röjs. För att tillgodose
intresset att förebygga brottslig spridning finns i 6 kap. 3 §
andra stycket TF och 3kap. 13 § fjärde stycket YGL
bestämmelser som kriminaliserar vidarespridning av sådant
material som lagts under beslag eller förklarats konfiskerat.
Förhållandet mellan å ena sidan reglerna i
tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingar och om rätten
att erhålla kopior av sådana handlingar (2 kap. 12 och 13 §§
TF) och å andra sidan reglerna om beslag och konfiskation i
tryckfrihetsförordningen (till vilka yttrandefrihetsgrundlagen
hänvisar) framgår inte uttryckligen av tryckfrihetsförordningen,
och frågan har inte behandlats i samband med tillkomsten av nu
gällande tryckfrihetsförordning eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Inte heller synes frågeställningen ha fått någon belysning i den
juridiska litteraturen. Justitiekanslern menar, liksom även har
framförts i proposition 1992/93:256, att saken allmänt sätt
förtjänar en närmare belysning. Emellertid räcker det, enligt
Justitiekanslern, att här konstatera att det samhälleliga
intresset att söka förhindra den brottsliga verksamhet som en
vidarespridning av beslagtaget eller konfiskerat material av
barnpornografisk natur eller i form av olaga våldsskildring kan
utgöra gör sig särskilt starkt gällande. Inte minst gäller detta
när sådan vidarespridning skulle äga rum med moderna tekniska
hjälpmedel såsom videobandspelare och färgkopiatorer samt i
kommersiella former.
I förslaget framförs att problemet borde lösas generellt på
grundlagsnivå, inte minst med hänsyn till andra än de i detta
sammanhang behandlade typerna av tryckfrihets- och
yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslern vill dock påpeka att i
yttrandefrihetsgrundlagen förekommer på några punkter en
särbehandling av barnpornografibrottet och brottet olaga
våldsskildring (5 kap. 6 § första stycket samt 7 kap. 1 § andra
stycket och 5 § YGL). Mot denna bakgrund synes det beträffande
dessa brott vara möjligt att -- i avvaktan på en lösning på
grundlagsnivå -- söka nå en snabb lösning på de här diskuterade
problemställningarna i vanlig lag, nämligen sekretesslagen.
En av de sekretessgrunder som i 2 kap. 2 § TF anges kunna
motivera undantag från huvudregeln om handlingsoffentlighet är
intresset att förebygga brott. De i dag gällande
sekretessbestämmelserna som vilar på detta intresse har samlats
i 5 kap. sekretesslagen. En regel med syfte att förebygga det
brott som vidarespridning av beslagtaget eller konfiskerat
material kan utgöra enligt tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen och 16 kap. 10 a och 10 b §§
brottsbalken borde därför kunna föras in i 5 kap. sekretesslagen
i en ny 6 §. Justitiekanslern menar att regeln även bör vara
tillämplig på t.ex. liknande material som inte tagits i beslag
utan frivilligt överlämnats till en domstol.
Eftersom en sekretessregel inte bör vara mer omfattande än
nödvändigt har, enligt förslaget, bestämmelsen i den nya 5 kap.
6 § sekretesslagen konstruerats på ett sådant sätt att den inte
hindrar möjligheten att med stöd av offentlighetsprincipen ta
del av skildringarna på stället. Detta uppnås genom att
sekretess inträder endast vid fara för att uppgiften sprids
vidare. Någon sådan fara uppstår, enligt Justitiekanslern, inte
när någon tar del av materialet endast på stället.
Lagregleringen medför även att en domstolsförhandling på grund
av innehållet i en våldsskildring endast rent undantagsvis
kommer att hållas inom stängda dörrar.
Med hänsyn till att den föreslagna paragrafens syfte är att
förhindra brott genom att kopia av en allmän handling lämnas ut
anser Justitiekanslern det motiverat att sekretessen -- i form
av begränsningar i rätten att kunna få ut kopior av materialet
-- även kan bestå efter det att materialet förebringats vid en
offentlig förhandling hos en domstol. Justitiekanslern föreslår
därför ett tillägg till bestämmelsen om domstolsoffentlighet i
12 kap. 3 § sekretesslagen. Principen om domstolsoffentlighet
inskränks härigenom, enligt Justitiekanslern, inte i något
nämnvärt avseende. Möjligheten att i vissa fall med stöd av
5kap. 1 § rättegångsbalken förordna om stängda dörrar när
t.ex. en film visas vid en förhandling införs visserligen med
den föreslagna 6 §. En förutsättning för stängda dörrar i detta
fall är dock att det är av synnerlig vikt att uppgiften inte
röjs. Detta menar Justitiekanslern kan mera sällan anses vara
fallet beträffande denna typ av uppgifter.
I den av regeringen föreslagna ändringen av 9 kap. 16 §
sekretesslagen är förutsättningen för sekretess utformad med ett
s.k. rakt skaderekvisit, vilket ofta är fallet i sekretesslagen.
Ett sådant rekvisit innebär en presumtion för offentlighet. Med
ett s.k. omvänt skaderekvisit avses å andra sidan regler enligt
vilka sekretess gäller, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan fara för ett visst skyddat intresse. Ett sådant
rekvisit innebär en presumtion för sekretess.
Vid avvägningen av vilket skaderekvisit som bör användas i den
föreslagna 5 kap. 6 § sekretesslagen har Justitiekanslern gjort
den bedömningen att ett omvänt skaderekvisit bäst får antas
tjäna det med regeln avsedda syftet att förebygga riskerna för
brottslig vidarespridning. Något krav på att fara för spridning
är för handen i det enskilda fallet, som är förutsättningen vid
ett rakt skaderekvisit, kan knappast ställas upp. Det skulle,
enligt Justitiekanslern, nämligen leda till att kopior fick
lämnas ut i sådan omfattning att regeln skulle bli tämligen
verkningslös.
Så som 5 kap. 6 § sekretesslagen utformats i förslaget anses
det således vara möjligt för en journalist att med tillgång till
här avsett material göra ett undersökande reportage om olaga
våldsskildring som samhällsfenomen eller med andra ord ge en
rätt för företrädare för massmedierna, forskare, ideella
organisationer m.fl. att få ut uppgifter ur skildringarna för
sin verksamhet. Detta kan ske, eventuellt om det bedöms
nödvändigt med förbehåll enligt 14 kap. 9 §, t.ex. i form av lån
av en kopia av här aktuella skildringar för att möjliggöra
nyhetsrapportering, debatt eller forskning på området.
Beträffande frågan om bedömningen huruvida en person som uppger
sig vara forskare verkligen har ett sådant syfte och detta är
att anse som seriöst erinrar Justitiekanslern om möjligheten
att inhämta synpunkter om forskningens karaktär från de
vetenskapliga forskningsrådens etiska nämnder. Försvararens
eventuella behov av en kopia kan, enligt förslaget, tillgodoses
med tillämpning av bestämmelserna i 14 kap.
Lagrådets yttrande
Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslaget.
Yttrandet finns intaget i bilaga 2 till betänkandet.
Utskottets bedömning
Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1989/90:70 om
våldsskildringar i rörliga bilder m.m. uttalade utskottet att
uttryck för en rå och ohämmad spekulation i våld och
människoförnedring inte kan accepteras i ett samhälle som värnar
om människors lika värde och hänsyn mellan människor
(1989/90:KU7y). Denna uppfattning bildar utgångspunkten för
kriminaliseringen av spridning av sådana skildringar.
Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
innehåller som nämnts också bestämmelser som kriminaliserar
vidarespridning av material som omfattas av beslag eller
konfiskation i mål om ansvar för sådana brott.
Genom tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att
erhålla kopior av allmänna handlingar kan material av detta slag
emellertid komma att spridas på ett sätt som motverkar intresset
av att förhindra den brottsliga verksamhet som kan utgöras av
vidarespridning av beslagtaget eller konfiskerat material av
barnpornografisk natur eller i form av olaga våldsskildring. Som
anförs i den nu aktuella propositionen kan emellertid den
uppkomna frågan ses i ett vidare perspektiv inte minst med
hänsyn till andra än de i detta sammanhang aktuella tryck- och
yttrandefrihetsbrotten. I propositionen anmärker också det
föredragande statsrådet att frågorna är komplicerade och att de
förtjänar att få en närmare belysning, vilket fordrar en
genomgång av hur gällande bestämmelser förhåller sig till
varandra och ingående överväganden av möjligheterna till
förtydliganden eller ändringar av gällande regler, som till stor
del är av grundlagskaraktär.
Utskottet har inhämtat att en sådan genomgång är att vänta
under hösten. Om genomgången skulle leda till ett sådant
resultat att grundlagsändringar krävs, förutsätter utskottet att
riksdagen föreläggs förslag härom under innevarande mandatperiod
inom den tid som anges i 8kap. 15§ första stycket
regeringsformen. Enligt utskottets mening är det emellertid
redan nu angeläget att snabbast möjligt komma till rätta med
problemet med spridning av filmer och andra bildframställningar
som innefattar barnpornografibrott eller olaga våldsskildring
och som förekommer i mål om ansvar för sådana brott.
Justitiekanslerns förslag till den nya sekretessbestämmelsen i 5
kap. sekretesslagen har detta syfte. Bestämmelsen tar närmast
sikte på att hindra att kopior av visst material lämnas ut av
domstol. Som Lagrådet har anfört syftar bestämmelsen alltså
egentligen främst till att hindra en av de former för röjande
som avses i 1 kap. 1 § sekretesslagen och inte så mycket att
hindra att en uppgift över huvud taget lämnas ut. Lagrådet har
anfört att en på sådant sätt begränsad inriktning inte står i
överensstämmelse med de syften som bär upp de övriga
bestämmelserna i 5 kap. Enligt Lagrådet kan det för övrigt
ifrågasättas om den föreslagna bestämmelsen i själva verket hör
hemma i sekretesslagen. Lagrådet har emellertid inte motsatt sig
att förslaget genomförs men anfört att den föreslagna
lagändringen får anses som en temporär åtgärd för att genast
komma till rätta med problem som ansetts akuta.
I avvaktan på en mer generell lösning av den uppkomna frågan
anser utskottet att problemet med barnpornografiska skildringar
och olaga våldsskildringar, som hålls tillgängliga enligt
offentlighetsprincipen i en rättegång, bör kunna lösas med en
sekretessreglering av det slag som Justitiekanslern har
förordat. När det gäller den närmare utformningen av
sekretessregeln får utskottet anföra följande.
Principen att domstolsförhandlingar skall vara offentliga och
att det material som ligger till grund för domstolens bedömning
skall vara offentligt är av grundläggande betydelse för
rättssäkerheten och allmänhetens tilltro till rättsväsendet.
Principen om domstolsoffentlighet kommer också till uttryck i 2
kap. 11 § andra stycket regeringsformen.
Som Justitiekanslern anfört kan beträffande brottet olaga
våldsskildring knappast hävdas att intresset att värna den
personliga integriteten i fråga om de personer som förekommer i
skildringarna generellt väger lika tungt som i fråga om barn och
unga i barnpornografiska skildringar. Utskottet delar därför
Justitiekanslerns uppfattning att det inte på samma sätt är
motiverat att föreslå inskränkningar i offentligheten när det
gäller brott som olaga våldsskildring. Det innebär att det inte
bör göras någon inskränkning i rätten att ta del av materialet i
ett sådant mål genom att det läses, avlyssnas eller uppfattas på
annat sätt. Domstolens förhandlingar på grund av innehållet i
våldsskildringarna bör också endast undantagsvis kunna hållas
inom stängda dörrar. Som framgått av det föregående bör
regleringen i stället ta sikte på att hindra att skildringarna
sprids i strid med brottsbalken, tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen.
Justitiekanslerns förslag innebär att materialet skall
omfattas av sekretess, om det inte står klart att det kan lämnas
ut utan fara för att det sprids vidare i strid med nämnda
lagstiftning. Något krav på att fara för spridning är för handen
i det enskilda fallet ställs sålunda inte upp. Enligt
Justitiekanslern skulle nämligen ett sådant krav leda till att
kopior fick lämnas ut i en sådan omfattning att regeln skulle
bli tämligen verkningslös.
Enligt utskottets mening är det viktigt, inte minst för att
allmänhetens förtroende för rättsväsendet skall kunna bevaras,
att åklagarens och domstolarnas ställningstaganden skall kunna
debatteras offentligt. Mot den föreslagna utformningen av
skaderekvisitet kan hävdas att den skulle kunna försvåra detta
genom att den leder till en praxis som alltför mycket inskränker
möjligheterna att få ut kopior för nyhetsförmedlingens och
samhällsdebattens behov. I detta sammanhang bör dock erinras om
det s.k. försvarlighetsrekvisitet i bestämmelserna om
barnpornografibrott och olaga våldsskildring samt de motsvarande
tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrotten. Det innebär att ett
återgivande inte är straffbart, om det med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt. Den föreslagna
sekretessbestämmelsen skall således göra det möjligt för t.ex.
en journalist, en forskare eller en ideell organisation med
humanitär inriktning att efter särskild prövning få tillgång
till materialet för att göra reportage eller undersökningar om
olaga våldsskildring som samhällsfenomen. Detta skall kunna ske
t.ex. i form av lån av en kopia av skildringarna för att
möjliggöra nyhetsrapportering, debatt eller forskning på
området. Om det bedöms nödvändigt, kan utlämnandet förenas med
förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen. Utskottet finner
således att lagförslagets utformning bör kunna tillgodose kravet
på insyn i och kontroll av rättskipningen i den fria
åsiktsbildningens intresse. Utskottet förordar därför att
riksdagen antar det förslag till lag om ändring i sekretesslagen
som framgår av bilaga 3 till betänkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av regeringens proposition
1992/93:256 och med avslag på motionerna 1992/93:K30 och
1992/93:K31 antar det i bilaga 3 av utskottet framlagda
förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Stockholm den 28 maj 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson
(kds), Harriet Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Inger René
(m), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Björn von der Esch (m).
Bilaga 1
Bilaga 2
Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1
dels att 9 kap. 16 § och 12 kap. 3 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap.
6 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
6 §
Sekretess gäller i mål
om ansvar för
barnpornografibrott eller
olaga våldsskildring eller
för motsvarande
tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott för
uppgift i skildring som har
beslagtagits, förverkats
eller konfiskerats i målet
eller annars förekommer i
detta, om det inte står
klart att uppgiften kan
röjas utan fara för att
den sprids vidare i strid med
brottsbalken,
tryckfrihetsförordningen
eller
yttrandefrihetsgrundlagen.
9 kap.
16 §
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
domstol i mål om ansvar domstol i mål om ansvar
för sexualbrott, för sexualbrott,
utpressning, brytande av post- utpressning, brytande av post-
eller telehemlighet, eller telehemlighet,
intrång i förvar eller intrång i förvar eller
olovlig avlyssning samt i olovlig avlyssning samt i
mål om ersättning för mål om ersättning för
skada med anledning av skada med anledning av
sådant brott, för sådant brott, för
uppgift om enskilds personliga uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska eller ekonomiska
förhållanden, om det kan förhållanden, om det kan
antas att den enskilde eller antas att den enskilde eller
någon honom någon honom
närstående lider skada närstående lider skada
eller men om uppgiften eller men om uppgiften
röjs. Sekretessen gäller röjs. Sekretess gäller
dock inte för uppgift om hos domstol även i mål
vem som är tilltalad eller om ansvar för
svarande i målet. barnpornografibrott eller
motsvarande tryckfrihets-
eller yttrandefrihetsbrott
för uppgift om en ung
person som skildras i
pornografisk bild, om det kan
antas att denne eller någon
denne närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs. Sekretessen enligt
denna paragraf gäller inte
för uppgift om vem som
är tilltalad eller svarande
i målet.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.
12 kap.
3 §
Sekretess för uppgift i Sekretess för uppgift i
mål eller ärende i mål eller ärende i
domstols rättskipande eller domstols rättskipande eller
rättsvårdande verksamhet rättsvårdande verksamhet
upphör att gälla i upphör att gälla i
målet eller ärendet, om målet eller ärendet, om
uppgiften förebringas vid uppgiften förebringas vid
offentlig förhandling i offentlig förhandling i
samma mål eller ärende. samma mål eller ärende.
Detta gäller dock inte
sekretess enligt 5 kap. 6
§.
Förebringas sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket
vid förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under
den fortsatta handläggningen, om domstolen inte förordnar annat.
Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig, består
sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har
förordnat om det. Sådant förordnande skall alltid meddelas för
uppgift för vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § andra
stycket, om det skulle strida mot avtal som avses där att
uppgiften röjs.
Fullföljs talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat
förordnande om att sekretess för uppgift skall bestå, skall den
högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller
ärendet från sig.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då den kommit ut
från trycket i Svensk författningssamling.