I detta betänkande begagnar sig utskottet av sin initiativrätt
och lämnar förslag till riksdagen om vissa ändringar av
bestämmelserna om sjukavdrag för riksdagsledamöter och statsråd.
Genom ändringarna införs en karensdag för ledamöterna och
statsråden räknat fr.o.m. den 1 april 1993.
Utskottet
Nuvarande regler om sjukavdrag för riksdagsledamöter
I lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter (ersättningslagen) finns bestämmelser om
ledamotsarvode och tilläggsarvode. Om en ledamot är ledig från
sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs enligt 6§ andra stycket
avdrag för samma tid med 25% av arvodet under de tre första
dagarna med sjukpenning och med 10% för tiden därefter i varje
sjukperiod. Om sjukpenning utges med tillämpning av 3kap.
4b§ lagen (1962:381) om allmän försäkring görs avdrag på
arvodet under de tre första dagarna med sjukpenning i en
sjukperiod med endast 10%.
Nuvarande regler om sjukavdrag för statsråden m.m.
I lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.
(arvodeslagen) finns bestämmelser om arvoden till statsråden.
Statsråden har ingen lagstadgad rätt till ledighet utan kan
sägas alltid vara i tjänst. Självfallet kan de dock vara fysiskt
hindrade från sitt arbete, t.ex. till följd av sjukdom. Enligt 2
§ andra stycket arvodeslagen skall ett statsråd, som inte kan
fullgöra sitt uppdrag på grund av sjukdom, vidkännas avdrag på
sitt arvode. Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 % för de
första tre dagarna och 10 % för tid därefter.
I betänkandet (SOU 1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt?
föreslås en ny ordning för fastställande av statsrådens arvoden.
Förslaget innebär att arvodeslagen upphävs. I en skrivelse den
11 mars 1993 om statsrådens arvoden (skr. 1992/93:240) har
regeringen överlämnat betänkandet till riksdagen för de åtgärder
som behövs.
Sjuklönelagen
Lagen (1991:1047) om sjuklön trädde i kraft den 1 januari
1992. Enligt den har en anställd rätt att under de första 14
dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss
del av sin lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha
fått, om han hade fullgjort sina arbetsuppgifter. Sjuklönen
utgör enligt dessa bestämmelser 75 % av inkomstbortfallet under
de första tre dagarna och 90 % av inkomstbortfallet under de
återstående dagarna i sjuklöneperioden.
Karensdag
I september 1992 träffade regeringspartierna och
Socialdemokratiska arbetarepartiet en överenskommelse i syfte
att minska utgifterna för sjukförsäkringen. Som en följd av
överenskommelsen har riksdagen beslutat om nya sjuklöneregler
genom ändringar i lagen om sjuklön. Ändringarna trädde i kraft
den 1 april 1993 (SFS 1992:1701) och innebar bl.a. att en ökad
självrisk infördes i systemen för sjukersättning i form av en
dag utan ersättning (karensdag) vid varje sjukfall. Samtidigt
infördes ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar
begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Det tidigare
införda högriskskyddet för personer med särskilt omfattande
sjukfrånvaro behölls. Genom ändringarna infördes också en
särskild återinsjuknanderegel av innebörd att en ny sjukperiod
som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört
betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden bl.a.
vad gäller karensdag.
Avtalsreglering på det statliga avtalsområdet
En utgångspunkt för beslutet om karensdag var att utfallet av
förändringarna skulle bli enhetligt bland olika grupper på
arbetsmarknaden. Parterna på det statliga avtalsområdet har den
31 mars 1993 enats om avtalsändringar i enlighet med detta.
Avtalen utgår från att antalet arbetsdagar inkl. semester utgör
260 (5 dagar i veckan 52 veckor om året). Enligt avtalen skall
de sjukavdrag som beräknas på dagavlöningen därför normalt
multipliceras med 1,4, vilket utgör kvoten av 365 och 260. Med
dagavlöning menas månadslön och fasta tillägg m.m. delat med
antalet kalenderdagar i månaden.
Avtalet reglerar även sjukavdrag efter sjuklöneperioden då
sjukpenning utbetalas. Från den femtonde t.o.m. den nittionde
dagen görs avdrag med 10 % av dagavlöningen samt 80 % av den del
av dagavlöningen som inte överstiger ett dagbelopp beräknat på
ett månadsbelopp motsvarande 62,5 % av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. För tiden därefter görs avdrag
med 20 % av dagavlöningen samt 80 % av den del av dagavlöningen
som inte överstiger ett dagbelopp beräknat på ett månadsbelopp
motsvarande 62,5 % av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Avtalen har getts denna utformning eftersom
arbetsgivaren skall träda in och svara för att arbetstagaren får
behålla samma andel av sin inkomst för lönedelar över 7,5
basbelopp som gäller för lönedelarna upp till 7,5 basbelopp.
Försäkringskassan betalar endast sjukersättning för inkomster
motsvarande en årsinkomst om 7,5 basbelopp.
Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor
Riksdagens förvaltningskontor har i en skrivelse som kom in
till utskottet den 3 maj 1993 anfört att 6 § ersättningslagen
bör ändras så att bestämmelserna där om sjukavdrag
överensstämmer med vad som gäller för statstjänstemän. Eftersom
uppdraget som riksdagsledamot inte kan inordnas i en femdagars
arbetsvecka, bör enligt förvaltningskontoret dock beräkningen av
sjukavdraget grundas på antalet kalenderdagar i månaden.
Förvaltningskontoret föreslår i skrivelsen att utskottet tar
initiativ till en lagändring i frågan.
Utskottets överväganden och upprättade lagförslag
Utskottet delar förvaltningskontorets uppfattning. Sjukavdrag
på ledamotsarvode och tilläggsarvode bör således göras på samma
sätt som för tjänstemän hos staten. Det innebär att även
riksdagsledamöterna omfattas av reglerna om karensdag. Dock bör
beräkningen av sjukavdraget grundas på antalet kalenderdagar i
månaden. De nya reglerna bör tillämpas för tid fr.o.m. den 1
april 1993.
Vid kontakter under hand med Statsrådsberedningen har
framkommit att man från regeringens sida önskar en motsvarande
ordning för statsrådens del i avvaktan på resultatet av
riksdagens behandling av regeringens förut nämnda skrivelse om
statsrådens arvoden. Vad utskottet har förordat för riksdagens
ledamöter bör således så långt möjligt gälla också för
statsråden. Eftersom statsråden inte har rätt till sjukpenning
enligt lagen om allmän försäkring har dock en annan lagteknisk
lösning valts.
I enlighet med det anförda har inom utskottets kansli
upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter,
2. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m.
Lagförslagen har tagits in i bilagan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sjukavdrag för riksdagens ledamöter
att riksdagen antar det i bilagan intagna förslaget till
lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter,
2. beträffande sjukavdrag för statsråden
att riksdagen antar det i bilagan intagna förslaget till
lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden
m.m.
Stockholm den 25 maj 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s),
Stig Bertilsson (m), Hans Göran Franck (s), Harriet Colliander
(nyd), Torgny Larsson (s), Inger René (m), Henrik S Järrel (m),
Elvy Söderström (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1988:589) om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §1
Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd
av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga
förfall, görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och
med den sextonde dagen.
Om en ledamot är ledig Om en ledamot är ledig
från sitt uppdrag på från sitt uppdrag på
grund av sjukdom, görs grund av sjukdom, görs
avdrag för samma tid med 25 avdrag för samma tid
procent av arvodet under de från arvodet och
tre första dagarna med tilläggsarvodet i enlighet
sjukpenning och med 10 procent med de bestämmelser om
för tiden därefter i sjukavdrag som gäller
varje sjukperiod. Om för tjänstemän hos
sjukpenning utges med staten. Avdraget skall dock
tillämpning av 3 kap. 4 b beräknas på grundval av
§ lagen (1962:381) om arvodet och tilläggsarvodet
allmän försäkring, delat med antalet dagar i
görs avdrag på arvodet månaden.
under de tre första dagarna
med sjukpenning i en
sjukperiod med endast 10
procent.
Vad som sagts om minskning av
arvode skall också gälla
tilläggsarvode.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i
6§ i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1
april 1993.
1 Senaste lydelse 1991:922.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden
m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Om ett statsråd inte kan Om ett statsråd inte kan
fullgöra sitt uppdrag på fullgöra sitt uppdrag på
grund av sjukdom, skall avdrag grund av sjukdom, skall avdrag
göras på statsrådets göras på statsrådets
arvode. arvode och sådan
avlöningsförstärkning
och tillägg för
logikostnad som avses i 6§.
Avdraget per dag under en Avdraget per dag under en
sjukperiod är 25 procent sjukperiod är 100 procent
för de tre första för den första dagen, 25
dagarna och 10 procent för procent för andra och
följande dagar. tredje dagarna, 10 procent
för den fjärde till och
med den nittionde dagen samt
20 procent för de
därpå följande
dagarna. Avdraget skall
beräknas på grundval av
arvodet,
avlöningsförstärkningen
och tillägget delat med
antalet dagar i månaden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i
2§ i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1
april 1993.