I betänkandet behandlas ett förslag från riksdagens revisorer
samt motioner som har väckts med anledning av förslaget.
Förslaget utgår från en granskning som revisorerna har företagit
beträffande riksdagen och normgivningsprocessen. Med anledning
av förslaget föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen beträffande skyldighet för kommunerna och landstingen
att publicera sina författningar. Utskottet föreslår också --
med anledning av förslaget och en motion -- ett tillkännagivande
till talmanskonferensen om ett inom riksdagen utskottsvis fört
register över riksdagens normgivningsbemyndiganden.
I betänkandet behandlas vidare ett antal motioner från den
allmänna motionstiden innevarande år. Utskottet avstyrker
samtliga dessa motioner.
Riksdagens revisorers förslag till riksdagen
I förslag 1991/92:19 yrkar riksdagens revisorer
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om ett nytt datorbaserat
rättsinformationssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om skyldighet för kommuner att förteckna och
publicera författningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om åtgärder mot brister i
bemyndiganderegistret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om ökad användning av förordningsmotiv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om att utreda hur systemet med
normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till
EG.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av förslaget
1991/92:K28 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om riksdagens
framtida roll i lagstiftningen, i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1991/92:K29 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en löpande rapportering till riksdagens
utskott av de föreskrifter som utfärdats med stöd av riksdagens
bemyndiganden,
2. att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inom
riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat
informationssystem som skapar överblick över dels av riksdagen
givna bemyndiganden, dels med stöd av dessa bemyndiganden
utfärdade föreskrifter.
1991/92:K30 av Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om undersökning av betydelsen för
normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat
frihandelsavtal med EG/EU.
Motioner som väckts under allmänna motionstiden innevarande år
1991/92:K220 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av datalagen.
1991/92:K229 av Harriet Colliander och Lars Andersson (nyd)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppgift att göra en kartläggning och översyn av lagstiftning och
andra företeelser som kränker den personliga friheten och
integriteten i syfte att utmönstra sådant som inte kan
accepteras av moderna fria människor, att ge en bättre överblick
över begränsningarna, att ge nödvändiga regelförenklingar
samt att skapa bättre förutsättningar för att skydda och stärka
den personliga friheten och integriteten i vårt land.
1991/92:K801 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkdataterminaler.
1991/92:K811 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avveckling av lagar m.m.
1991/92:K824 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m, fp, c, kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad översyn av villkoren vad avser i
motionen berörda områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information till svenskar som åtagit sig
utlandstjänstgöring.
1991/92:K826 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med
publika, datorbaserade informationssystem.
1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge allmänheten
möjligheter och kunskap till att kunna använda elektroniska
kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks.
Utskottet
Revisorernas förslag
Grundläggande bestämmelser om normgivningsmakten
Revisorernas förslag utgår från en granskning som revisorerna
företagit beträffande riksdagen och normgivningsprocessen.
Granskningen har aktualiserats av konstitutionsutskottet.
Centrala frågor vid granskningen har varit om det är möjligt att
skaffa sig en överblick över gällande normer inom skilda
områden, om normgivningsbemyndiganden har använts på avsett
sätt, om riksdagens normbeslut följs upp, vilket beslutsunderlag
som finns vid normbeslut samt vilken återföring av information
som sker till riksdagen om utfallet av normbesluten. I det
följande lämnar utskottet därför först en redogörelse för några
grundläggande bestämmelser om normgivningsmakten i
regeringsformen.
Reglerna om normgivningsmakten, dvs. rätten att besluta lagar
och andra föreskrifter, finns i främst 8 kap. regeringsformen.
De centrala delarna av normgivningsmakten tillkommer riksdagen.
I 8 kap. anges ett antal ämnen i vilka det i första hand
ankommer på riksdagen att besluta, det s.k. primära lagområdet.
Hit hör frågor av privaträttslig natur, dvs. föreskrifter om
enskildas personliga ställning och om deras personliga och
ekonomiska förhållanden inbördes (2 §). Till detta område hör
vidare föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det
allmänna som gäller åligganden för enskilda och i övrigt avser
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
s.k. betungande offentligrättsliga föreskrifter (3§).
Föreskrifter om kommunernas befogenheter och åligganden skall ha
lagform (5 §). Dit hör bl.a. bestämmelser som tillåter
kommunerna att själva meddela föreskrifter.
Inom delar av det primära lagområdet är delegation till
regeringen från riksdagens normgivningsmakt inte möjlig. Denna
del av det primära lagområdet brukar därför kallas det
obligatoriska lagområdet. Det obligatoriska lagområdet
innefattar huvuddelen av den civilrättsliga lagstiftningen och
föreskrifter som begränsar de grundläggande fri- och
rättigheterna.
Inom andra delar av det primära lagområdet kan riksdagen
däremot genom lag delegera sin normgivningskompetens till
regeringen. Så kan regeringen efter bemyndigande i lag genom
förordning meddela föreskrifter om bl.a. skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa, utlännings vistelse i riket, in-
eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar,
kreditgivning, näringsverksamhet, trafik, ordningen på allmän
plats, undervisning och utbildning (7 §). När riksdagen
bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne
kan riksdagen samtidigt medge att regeringen överlämnar åt en
förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter i
ämnet.
Regeringen har också en direkt på regeringsformen grundad
behörighet att besluta normer. Hit hör dels föreskrifter som
enligt regeringsformen inte skall meddelas av riksdagen, den
s.k. restkompetensen, dels föreskrifter om verkställighet av lag
(13§). Med föreskrifter om verkställighet av lag avses i
första hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ
karaktär. Enligt motiven till grundlagsbestämmelsen är det dock
i viss mån ofrånkomligt att tillåta att regeringen med stöd av
sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i
materiellt hänseende "fyller ut" en lag. En förutsättning för
detta anges emellertid vara att den lagbestämmelse som skall
kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs
något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade
föreskriften. I motiven uttalas uppfattningen att det i
verkställighetsföreskriftens form inte får beslutas om något som
kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något
som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden
(prop.1973:90).
Regeringen får delegera restkompetensen och rätten att meddela
verkställighetsföreskrifter till förvaltningsmyndighet. Någon
möjlighet till vidaredelegation till kommun i dessa fall
föreligger däremot inte.
Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst
ämne utgör inte hinder för riksdagen att genom lag meddela
föreskrifter i ämnet (14 § första stycket). Och lag får ej
ändras eller upphävas annat än genom lag (17 §).
Informationssystem för föreskrifter
Bakgrund
Bestämmelser om kungörande av föreskrifter finns i lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.
Författningar som beslutas av riksdagen, regeringen eller
kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen, riksdagen
eller kyrkomötet skall kungöras (1 §).
Kungörandeskyldigheten gäller inte författningar som på grund
av sekretesslagen (1980:100) inte får lämnas ut fritt. Den
gäller inte heller författningar som endast reglerar statliga
myndigheters inre förhållanden eller förhållandet mellan
myndigheter inbördes, under förutsättning att föreskrifterna
inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för
utomstående eller för berörda arbetstagares eller
uppdragstagares rättsställning (2§).
För kungörande av författningar skall finnas Svensk
författningssamling, Svenska kyrkans författningssamling,
författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen,
författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och för
förvaltningsmyndigheter under riksdagen samt en
författningssamling för varje län (3§).
En författning som utfärdas av regeringen skall kungöras i
Svensk författningssamling (SFS). Denna utges genom regeringens
försorg. Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet
underlättas därav eller andra särskilda skäl föreligger, får
regeringen bestämma att en viss av regeringen beslutad
författning i stället skall kungöras i någon annan angiven
författningssamling. Vissa andra undantag finns också
föreskrivna (4§).
Författningar som beslutas av centrala myndigheter under
regeringen skall kungöras i den författningssamling som
myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en
sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen
bestämd författningssamling som ges ut genom en central
myndighets försorg. Om författningen skall gälla endast inom ett
eller några län, kan myndigheten besluta att författningen i
stället skall kungöras i det berörda länets författningssamling.
Om det inte finns någon författningssamling i vilket kungörandet
skall ske, skall författningen kungöras i Svensk
författningssamling (6§).
Författningar som beslutas av länsstyrelse eller av någon
annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad
regeringen skall kungöras i författningssamlingen för det län
inom vilken myndigheten har sitt säte. För författningar som
beslutas av regionala och lokala myndigheter inom försvarsmakten
gäller särskilda bestämmelser (9 §).
Om kungörandet av kommunala författningar gäller vad som är
särskilt föreskrivet (10§). Som exempel på sådana föreskrifter
kan här nämnas 152 § vägtrafikkungörelsen (1972:603). Av den
paragrafen följer att lokala trafikföreskrifter meddelade av
kommunen skall tas in i en för ändamålet avsedd liggare som förs
av kommunen. Vidare föreskrivs att lokala trafikföreskrifter som
inte skall utmärkas genom vägmärken kungörs i
författningssamling. Föreskrifter som skall kungöras av
kommunen tas enligt paragrafen in i författningssamlingen för
det län inom vilken kommunen är belägen.
Enligt 15 § verksförordningen (1987:1100) skall myndigheterna
fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och
om de är lämpligt utformade. Varje myndighet skall vidare enligt
18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725) till
regeringen lämna in en förteckning över sina föreskrifter i
samband med sin anslagsframställning. Någon motsvarande regel
finns inte beträffande kommunala föreskrifter. Alla kommunala
föreskrifter publiceras inte heller.
För information till myndigheter och enskilda om innehållet i
lagar och andra författningar, förarbeten till lagstiftning,
rättsfallsreferat m.m. skall enligt förordningen (1980:628) om
rättsdatasystemet finnas ett informationssystem grundat på
automatisk databehandling (rättsdatasystemet).
Informationssystemet består av flera register. Innehållet i
registret skall kunna läsas med användande av terminal.
Rättsdatasystemet omfattar bl.a. författningarna i Svensk
författningssamling. Däremot omfattar det endast vissa
myndighetsföreskrifter och inga kommunala regler.
Om myndigheterna under regeringen utnyttjar ADB för att föra
register över författningar eller annat material i
författningssamlingar, skall uppgifterna i myndigheternas
register stämma överens med de tryckta texterna i
författningssamlingarna och med författningssamlingarnas
register. Uppgifterna skall registreras på ett sådant sätt att
registren i möjligaste mån liknar rättsdatasystemets
SFS-register. Bestämmelser om detta finns i 24 b §
författningssamlingsförordningen (1976:725). I regeringens
förordningsmotiv 1985:5 till bestämmelsen sägs att man bör
sträva efter att myndigheternas författningar så långt det är
praktiskt möjligt liknar varandra. Vidare sägs att det därvid är
naturligt att utnyttja Svensk författningssamling som förebild
hos myndigheterna. I statsrådsberedningens handbok för
författningsskrivning (Ds 1989:77) Myndigheternas föreskrifter
följer också framställningen om den formella utfomningen av
författningar nära motsvarande framställning i
statsrådsberedningens handbok för författningsskrivning i
regeringskansliet, den s.k. Gröna boken.
Frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet eller
väsentliga förändringar av detta bereds av samarbetsorganet för
rättsväsendets informationssystem (SARI). Samarbetsorganet
bereder även allmänna frågor om utvecklingen och underhållet av
det tekniska systemet och den tekniska utrustning som används
samt ansvarar för den samordning av registren som behövs. SARI
har låtit en arbetsgrupp studera rättsliga och allmänna
principiella frågor beträffande tillgången till vissa
rättsdatabaser. SARI överlämnade arbetsgruppens rapport till
riksdagens förvaltningskontor och statsrådsberedningen i oktober
1991 (intagen i Ds 1991:75). I samband därmed uttalade SARI att
det är angeläget att myndigheterna beaktar allmänhetens intresse
av att få rättslig information på maskinläsbart medium ur de
lokala system som enligt SARI med all sannolikhet kommer att
utvecklas inom statsförvaltningen under 1990-talet. SARI
förklarade sig ämna belysa den frågan ytterligare innan SARI
lägger fram ett förslag i frågan. En rapport i ämnet beräknas
föreligga vid kommande årsskifte.
År 1973 föreslog utredningen för författningspublicering i
betänkandet (SOU 1973:23) Bättre överblick över lagar och andra
bestämmelser att det skulle vara en obligatorisk uppgift för
kommunerna att ge ut kommunala författningssamlingar. Vid
remissbehandlingen mötte förslaget kritik och i stället
föreslogs att Svenska kommunförbundet skulle utfärda en
rekommendation till kommunerna att ge ut egna
författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och
utformning. Detta ansågs innefatta tillräckliga garantier för
att tillfredsställande kommunala författningssamlingar kom till
stånd (prop. 1975/76:112). Vid tillkomsten av 1977 års
kommunallag hänvisade föredraganden i prop. 1975/76:25 till det
tidigare ställningstagandet och framhöll att någon föreskrift om
skyldighet för kommunstyrelsen att ge ut kommunala
författningssamlingar inte tagits in i den föreslagna
föreskriften om kommunstyrelsens uppgifter.
Konstitutionsutskottet delade uppfattningen att det inte fanns
anledning att meddela föreskrifter om en sådan skyldighet
(KU 1976/77:25).
En arbetsgrupp som tillsatts av stat-kommunberedningen
överlämnade i april 1991 rapporten (Ds 1991:32) Regelreformering
till Civildepartementet. I rapporten redovisas hur ett arbete
med att reformera reglerna i kommuner och landsting kan bidra
till att verksamheten blir effektivare och bättre anpassad till
tidens krav och människornas behov. De modeller för
regelreformering som arbetsgruppen presenterar grundar sig på
erfarenheter och studier i Eskilstuna kommun och landstinget i
Skaraborgs län. I Eskilstuna hade en kommunal
författningssamling upprättats. I rapporten diskuteras också
upprättandet av en databank med information om gällande regler i
vid bemärkelse. Arbetsgruppen pekar på kostnadsaspekterna och
att ekonomiska kalkyler måste göras innan man bestämmer sig för
om man skall upprätta en författningssamling eller en
informationsbank. Arbetsgruppen föreslår bl.a. att kommuner och
landsting bör systematisera de egna reglerna. Härvid kan enligt
arbetsgruppen modellerna från Eskilstuna kommun och landstinget
i Skaraborgs län samt erfarenheterna från statlig
regelreformering tjäna som vägledning.
Arbetsgruppens rapport är föremål för beredning i
regeringskansliet.
Revisorernas förslag
Revisorerna anser att det behövs ett rättsinformationssystem
som innefattar lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter.
Det bör byggas upp med utgångspunkt från befintliga system.
Enligt revisorerna är det härvid väsentligt att en viss
standardisering sker av myndigheternas registrering av
normgivningen. Revisorerna föreslår att regeringen utarbetar
förslag angående ett sådant rättsinformationssystem (yrkande 1).
Revisorerna anför att Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet år 1977 rekommenderade sina medlemmar att
förteckna och publicera sina författningar. Enligt revisorerna
har rekommendationen följts endast i mycket begränsad
utsträckning. Revisorerna anser att varje kommun bör ha en egen
författningssamling där de regler som berör kommuninnevånarna
publiceras. Detta bör enligt revisorerna dessutom gälla regler
som i dag betraktas som interna föreskrifter, t.ex.
instruktioner för olika personalkategorier. Revisorerna föreslår
att regeringen skall utarbeta förslag angående skyldigheter för
kommunerna att förteckna och publicera sina författningar
(yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör det allmänna sörja för en
kontinuerlig grundservice på rättsinformationsområdet.
Förordningen om rättsdatasystemet ger också uttryck för detta.
Ett heltäckande informationssystem av det slag revisorerna
förespråkar torde dock medföra ökade kostnader såväl hos
myndigheterna som inom rättsdatasystemet. Behovet av ytterligare
uppgifter i systemet måste därför vägas mot kostnaderna när en
utbyggnad av systemet prövas. Som framgår av det föregående
bereder SARI frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet
och den vidare utvecklingen av detta. Utskottet utgår från att
regeringen uppmärksamt följer arbetet. Något initiativ från
riksdagens sida är därför inte påkallat i frågan. Utskottet
avstyrker således förslaget i denna del.
När det så gäller förslaget beträffande föreskrifter på det
kommunala området får utskottet anföra följande. Att kommunala
föreskrifter publiceras är givetvis av stort intresse för dem
som berörs av föreskrifterna. Arbetet med att publicera
föreskrifterna bör också kunna vara ett led i regelreformeringen
på detta område. Som framgår av det föregående har tanken på en
skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina
författningar tidigare avvisats med hänvisning till Svenska
kommunförbundets rekommendation till kommunerna att ge ut egna
författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och
utformning. Trots att sådana riktlinjer utfärdades år 1977 har,
som revisorerna påpekar, författningar på området publicerats
endast i mycket begränsad utsträckning. Utskottet anser att
detta är otillfredsställande. Den bristande hörsamheten talar
för att problemet bör lösas på ett annat sätt. Enligt utskottets
mening bör därför regeringen låta frågan om publicering av
kommunernas och landstingens författningar bli föremål för
närmare överväganden i något lämpligt sammanhang. Vad utskottet
nu har anfört bör ges regeringen till känna.
Redovisningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden
Bakgrund
I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande KU 1979/80:50
behandlades regeringens utövning av normgivningsmakten.
Utskottet konstaterade att ett väsentligt led i
kompetensregleringen för normgivningsområdet är riksdagens
beslut att delegera normgivningsbefogenheter. För att underlätta
möjligheterna till kontroll och överblick på detta område för
både riksdagen och regeringen var det enligt utskottet önskvärt
att samtliga bemyndiganden i normgivningshänseende som riksdagen
dittills lämnat och i fortsättningen skulle komma att lämna
samlas, systematiseras och hålls tillgängligt på lämpligt sätt.
Utskottet ansåg att statsrådsberedningen var väl ägnad att svara
för denna uppgift.
Utskottet aktualiserade åter frågan i samband med
granskningarna vid riksmötena 1983/84 och 1985/86. Vid det
senare tillfället bedömdes en sammanställning inom kort
föreligga från statsrådsberedningen. Enligt utskottet borde
detta arbete kunna öka överblickbarheten och utgöra ett första
steg i ett arbete för att få fram grundmaterial med vars hjälp
det skall vara möjligt att fortlöpande undersöka hur riksdagens
normgivningsbemyndiganden tillämpas. Utskottet uttalade vidare
att det var naturligt att även andra utskott undersöker om de
kan använda materialet för uppföljningar av hur lämnade
bemyndiganden tillämpas inom deras beredningsområden. Enligt
utskottet borde det också kunna övervägas om riksdagens
revisorer skall få ett ansvar för registerhållning och på vad
sätt de kan engageras i uppföljningsarbetet (KU 1985/86:30).
Sedan år 1986 har statsrådsberedningen upprättat en
förteckning över riksdagens normgivningsbemyndiganden.
Bemyndigandena redovisas med hänvisning till aktuell paragraf
under resp. lag såväl i kronologisk ordning som departementsvis.
Till förteckningen hör ett sökordsregister med sökord hämtade
från lagarnas rubiker. En redovisning efter vilka principer
förteckningen har upprättats finns i årets granskningsbetänkande
(1991/92:KU30 bilaga A 14).
Till förra årets granskningsbetänkande fogades en promemoria
från statsrådsberedningen vari redovisades ett pågående arbete
med att upprätta en förteckning över vissa av regeringens
bemyndiganden. Förteckningen angavs komma att likna den som förs
över vissa av riksdagens normgivningsbemyndiganden. Enligt
promemorian kan uppskattningsvis 1 000 förordningar innehålla
bemyndiganden (1990/91:KU30 bilaga A 11.2). I årets
granskningsbetänkande uttalade utskottet att en sådan
förteckning på ett fördelaktigt sätt skulle kunna komplettera
förteckningen över riksdagens normgivningsbemyndiganden
(1991/92:KU30).
Revisorernas förslag
Revisorernas granskning har enligt revisorerna visat på
brister i statsrådsberedningens redogörelse över bemyndiganden
som årligen lämnas till konstitutionsutskottet. Framför allt
gäller detta enligt revisorerna redovisningen av hur regeringen
och myndigheterna använder sina bemyndiganden. Revisorerna anser
även att den information som lämnas om riksdagens bemyndiganden
är knapphändig. Detta får enligt revisorerna till följd att
redogörelsen har begränsat värde som uppföljningsinstrument för
riksdagen och att den inte bidrar till bättre överblick över
normgivningen. Revisorerna föreslår att åtgärder vidtas mot
bristerna i redogörelsen (yrkande 3).
Motionen
Enligt motion 1991/92:K29 av Daniel Tarschys (fp) är
revisorernas förslag otillräckligt. En ren systematisering av
givna bemyndiganden har enligt motionären begränsat värde för
riksdagen, om den inte kopplas till en återrapportering om hur
dessa bemyndiganden har använts. Motionären anser att det nu
finns skäl att införa en systematisk återrapportering av de
föreskrifter som regeringen och dess myndigheter utfärdar med
stöd av riksdagens bemyndiganden. Motionären konstaterar att
statsrådsberedningens sammanställning är uppställd dels
kronologiskt och dels departementsvis. Han anser att det för
riksdagen skulle vara av större värde att få denna information
samt rapportering om utfärdade föreskrifter disponerade
utskottsvis så att varje utskott får underrättelse om vilka
föreskrifter som utfärdas med stöd av de lagar som utskottet
ansvarar för.
Enligt motionären bör uppgiften att föra register över givna
bemyndiganden föras över till riksdagen. Han anser vidare att
regeringen på lämpligt sätt bör rapportera till utskotten hur
dessa bemyndiganden har utnyttjats. För att uppfylla denna
rapporteringsskyldighet krävs enligt motionären självfallet en
motsvarande redovisning från myndigheternas sida till
regeringen.
Motionären menar att en utveckling av redovisningssystemet i
denna riktning bör underlätta för utskotten att följa
normgivningen inom resp. ansvarsområde, vilket ökar riksdagens
möjligheter att utöva sin kontrollmakt.
Regeringens redovisningsplikt bör enligt motionären lämpligen
regleras i lagform, t.ex. i 8 kap. regeringsformen, eller i form
av en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen. Eftersom det kan
finnas skäl att samla erfarenheter av en utvidgad rapportering
innan en sådan lagreglering sker, föreslår motionären dock att
informationslämnandet tills vidare lämnas oreglerat och att
riksdagen nu inskränker sig till att genom ett tillkännagivande
begära löpande information från regeringen om hur givna
bemyndiganden har utnyttjats (yrkande 1). Motionären anser
vidare att statsrådsberedningen och riksdagens
förvaltningskontor bör samråda om de praktiska formerna för
redovisning och registrering.
Förvaltningskontoret bör enligt motionären få i uppdrag att
inom riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat
informationssystem som skapar överblick över riksdagens
bemyndiganden och med stöd av dessa bemyndiganden utfärdade
föreskrifter (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Efter initiativ av konstitutionsutskottet finns sedan år 1986
en förteckning över riksdagens normgivningsbemyndiganden.
Förteckningen har upprättats av statsrådsberedningen efter
kontakter med utskottets kansli. Bakom förteckningen ligger ett
omfattande arbete inom statsrådsberedningen och de olika
departementen i regeringskansliet. Förteckningen brukar
redovisas i utskottets granskningsbetänkanden. I det
sammanhanget brukar utskottet också lämna kommentarer om
förteckningen. Förteckningen utgör en god grund för
undersökningar av hur riksdagens normgivningsbemyndiganden
tillämpas. Förteckningen kan dock förbättras, och revisorernas
påpekanden är enligt utskottet väl värda att beakta. Som anförs
i motion K29 kan en systematisering av
normgivningsbemyndigandena få ett större värde om den kopplas
till en återrapportering från regeringen om hur bemyndigandena
har använts.
Frågor om förbättringar av nu nämnt slag bör enligt utskottets
mening liksom hittills behandlas i utskottets
granskningsbetänkanden. Något särskilt ställningstagande från
riksdagens sida i dessa frågor är därför inte påkallat.
Utskottet delar uppfattningen att det för riksdagen skulle
vara värdefullt att få uppgifter om riksdagens
normgivningsbemyndiganden och om hur dessa används disponerade
utskottsvis. Utskottet ser därför positivt på förslaget i motion
K29 att riksdagens förvaltningskontor bör få i uppdrag att inom
riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat
informationssystem som skapar överblick över riksdagens
normgivningsbemyndiganden och föreskrifter som har meddelats med
stöd av dessa bemyndiganden. Frågan har emellertid ett nära
samband med hur uppföljningen och utvärderingen av riksdagens
beslut i övrigt bör bedrivas. Detta spörsmål är för närvarande
föremål för överväganden inom riksdagsutredningen. Utskottet
anser därför att riksdagen med anledning av revisorernas förslag
i denna del och motion K29 bör ge talmanskonferensen till känna
vad utskottet har anfört om ett inom riksdagen utskottsvis fört
register över riksdagens normgivningsbemyndiganden.
Frågan om ökad användning av förordningsmotiv
Bakgrund
Den särskilda skriftserien Regeringens förordningsmotiv är
gemensam för hela regeringskansliet och består av utdrag av
regeringsprotokoll. I dessa protokollsutdrag gör det
föredragande statsrådet en kommenterande utläggning i anslutning
till att regeringen beslutar att utfärda en förordning. Vid
kungörandet av förordningen i Svensk författningssamling anges i
en not när förordningsmotiv har publicerats.
Statsrådsberedningen har i en promemoria den 20 juni 1987 (PM
1987:3) utfärdat vissa råd beträffande förordningsmotiv. I
promemorian understryks att möjligheten att göra motivuttalanden
till förordningar bör användas bara när det finns särskild
anledning till det. Det anförs att författandet av
förordningsmotiv inte får bli ett reguljärt inslag i
förordningsarbetet. I de fall där det finns ett behov av
förordningsmotiv bör statsrådsanförandet enligt promemorian vara
så kortfattat och koncist som möjligt och gärna uppbyggt som en
specialmotivering i en lagproposition. Det bör inte innehålla
bakgrundsinformation av mera allmän karaktär. Endast sådana
upplysningar och synpunkter som det finns ett klart behov av att
förmedla, t.ex. för att ge tillämpande myndigheter tillräcklig
vägledning, bör enligt promemorian ingå i anförandet.
Revisorernas förslag
För riksdagen som lagstiftare behövs enligt revisorerna
särskilda uppföljnings- och informationsinsatser rörande
normgivningen. I anslutning härtill konstaterar revisorerna att
regeringen i vissa fall publicerar förordningsmotiv.
Förordningsmotiven kan enligt revisorerna ses som ett alternativ
till att regeringen i en proposition ger information om en
planerad förordning. Revisorerna anför att förordningsmotiven
dock inte presenteras för riksdagen. Revisorerna anser att
förordningsmotiv kan vara ett sätt för regeringen att bidra till
bättre överblick över normgivningsprocessen och användningen av
bemyndiganden och föreslår därför att regeringen i ökad
utsträckning skall utfärda förordningsmotiv och publicera dessa
på ett mera lättillgängligt sätt än hittills (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Förordningsmotiv kan användas såväl då en förordning helt
eller delvis grundar sig på ett eller flera bemyndiganden från
riksdagen som då en förordning grundar sig direkt på 8 kap. 13 §
regeringsformen. Utskottet har ingen invändning mot den
restriktivitet när det gäller användningen av förordningsmotiv
som kommer till uttryck i statsrådsberedningens promemoria.
Utskottet anser att det bör överlämnas åt regeringen att avgöra
i vilken omfattning förordningar bör kompletteras med motiv.
Utskottet avstyrker således förslaget i denna del.
Systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt
närmande till EG
Bakgrund
Grundlagsutredningen inför EG har i uppdrag att utreda behovet
av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG. En av
de punkter där behovet av en grundlagsändring kan behöva
övervägas gäller enligt direktiven gemenskapsrättens direkta
effekt och då särskilt dess företräde framför nationella regler
(dir. 1991:24).
Revisorernas förslag
Sveriges närmande till EG leder enligt revisorerna till ett
behov av att klarlägga vissa frågor rörande normgivning, t.ex.
huruvida reglerna om normgivning i 8 kap. regeringsformen och
befintliga bemyndiganden behöver ses över, om statsmakterna
skall engagera sig i prioritering av standardiseringsprojekt
samt vem som skall bevaka nya EG-direktiv och standarder. I
denna del föreslår revisorerna en utredning om hur systemet med
normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till EG
(yrkande 5).
Motionerna
I motion 1991/92:K28 av Birgitta Hambraeus (c) tar motionären
upp riksdagens ställning vid ett svenskt närmande till EG.
Motionären förklarar att hon har deltagit i revisorernas beslut
om förslaget och att hon nu vill göra följande tillägg.
Utredningen bör ha en bred parlamentarisk sammansättning. De
lagar och förordningar som skall gälla i Sverige skall vara
lättbegripliga och klara. Folket skall i allmänna val kunna
utkräva ansvar av dem som beslutar lagar och förordningar.
Byråkratin skall begränsas så mycket som möjligt och
detaljreglering förhindras.
Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära en
parlamentarisk utredning om riksdagens framtida roll i
lagstiftningen i enlighet med det anförda.
I motion 1991/92:K30 av Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (v)
förklarar motionärerna att de anser att den utredning som
revisorerna föreslår också bör undersöka vad det skulle betyda
för normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat
frihandelsavtal med EG/EU.
Utskottets bedömning
Systemet med normgivningsbemyndiganden har sin grundläggande
reglering i 8 kap. regeringsformen. Frågan i vilken mån
bestämmelserna i kapitlet behöver ändras vid ett svenskt
medlemskap i EG faller inom ramen för arbetet i
Grundlagsutredningen inför EG. Utskottet utgår från att
regeringen följer hur systemet med normgivningsbemyndiganden bör
förändras vid ett närmande till EG. Utskottet avstyrker därför
förslaget i denna del och motionerna K28 och K30.
Övriga frågor
Översyn av datalagen
Bakgrund
År 1989 tillkallades en särskild utredare för att göra en
saklig och lagteknisk översyn av datalagen (1973:289). Till
utredningen tillkallades år 1991 ledamöter med parlamentarisk
förankring. Utredningen har lagt fram tre principbetänkanden som
har varit föremål för en omfattande remissbehandling. En
särskild fråga som utredningen har att beakta är ett kommande
EG-direktiv angående skydd för enskilda i förhållande till
automatisk databehandling. Utredningen beräknas avge sitt
slutbetänkande under första halvåret 1993.
Motionen
I motion 1991/92:K220 av Nic Grönvall (m) anför motionären att
synen på datorregistrering och användning av datorregistrering
likksom datorhjälpmedlet sett i ett större perspektiv snabbt har
förändrats genom åren. Enligt motionären finns stor risk att
datalagen förhindrar en sund utveckling av användningen av
datorhjälpmedlet. Han ifrågasätter om lagen överensstämmer med
vad som gäller inom EG och förordar att lagen blir föremål för
en översyn.
Utskottets bedömning
Datalagen är sedan år 1989 föremål för en översyn. Motion K220
avstyrks.
Lagstiftningen och de utomlands bosatta svenskarna
Motionen
Enligt motion 1991/92:K824 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m,
fp, c, kds) drabbas utomlands bosatta svenskar av åtskilliga
problem när det gäller lagstiftningen på vissa områden. I
motionen anförs att den svenska lagstiftningen är komplicerad
och oklar för den enskilde individen och att det på ett flertal
områden råder bristande ömsesidighet. Enligt motionärerna finns
exempel på lagstiftning där behandlingen av i utlandet boende
svenskar är inkonsekvent jämfört med behandlingen av svenskar
som bor i Sverige. Det anförs att vissa regler är oklara och att
andra är inkonsekventa och svåra att förstå. Till detta kommer
enligt motionärerna att informationen till svenskar som står i
begrepp att för kortare eller längre tid bosätta sig i ett annat
land är synnerligen bristfällig. Motionärerna anser att det
krävs en samlad översyn av villkoren vad avser bl.a. följande
områden: skattevillkor, bosättningsbegrepp, sjukvård, koppling
mellan skatter och sociala förmåner, konsekvenser för
medföljande, barnbidrag och barns återanpassning i Sverige,
bostads- och arbetsmarknadsfrågor, skolgång för medföljande
barn, rösträttsförfarandet, medborgarskaps-, körkorts- och
pensionsfrågor, internationell familjerätt och myndigheternas
informationsskyldighet (yrkande 1).
Motionärerna anser vidare att en sådan översyn bör innefatta
förslag till åtgärder för hur informationen om rättigheter och
skyldigheter i samband med bosättningen utomlands och
återflyttningen till Sverige skall förmedlas till berörda
personer (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Vilka villkor som kommer att gälla för den som tillfälligt
bosätter sig utomlands beror till stor del på vilket land han
bosätter sig i och andra omständigheter som kan hänföras till
honom och hans familj. Enligt utskottets mening torde redan på
grund härav en samlad översyn av det slag som motionärerna begär
vara förenad med stora svårigheter. Utskottet vill tillägga att
den som bosätter sig utomlands eller återkommer till Sverige i
allmänhet torde kunna få information om de regler som gäller via
Utrikesdepartementet och berörda organisationer. Utskottet
avstyrker motion K824.
Översyn av lagstiftning som begränsar den personliga friheten
och integriteten
Motionen
Enligt motion 1991/92:K229 av Harriet Colliander och Lars
Andersson (nyd) kränks den personliga friheten och integriteten
i svensk rätt. Motionärerna anför att huvudregeln enligt
avsikterna bakom regeringsformen tycks vara att den enskilda
människans frihet och värdighet skall sättas i främsta rummet.
Men i fråga om frihet och integritet finns det enligt
motionärerna möjlighet att genom lagar och förordningar medge
undantag som drabbar vanliga hederliga medborgare. De anför
vidare att det dessutom finns områden där medborgaren i princip
är oskyddad mot samhällets maktövergrepp.
Motionärerna anför följande som enligt motionärerna utgör
exempel på sådana bestämmelser och företeelser: den s.k.
piratradiolagen, förbud mot att inneha radarvarnare, omfattande
kommunal parkeringsövervakning, omfattande TV-övervakning,
automatisk hastighetskontroll, TV-avgiftskontrollsystemet,
avgiftskontrollsystemet i kollektivtrafiken, legitimationstvång
för att få sjukvård, förbud mot att tänka positivt om kärnkraft
i vissa sammanhang, biograffilmcensuren, förbudet mot
professionell boxning, förbudet mot s.k. bastuklubbar, förbudet
mot kasinospel och spelautomater, en okontrollerad stor mängd
personregister samt alkohollagstiftningen.
Motionärerna anför att exemplen är ägnade att inge oro. Det är
enligt motionärerna nu hög tid att göra en kartläggning och
översyn av lagar och andra företeelser som kränker den
personliga friheten och integriteten i syfte att utmönstra
sådant som inte kan accepteras av moderna fria människor, att ge
en bättre överblick över begränsningarna, att ge nödvändiga
regelförenklingar samt att skapa bättre förutsättningar för att
skydda och stärka den personliga friheten och integriteten i
vårt land.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att den
personliga friheten och integriteten kränks i svensk rätt.
Grundlagen innehåller tvärtom regler som syftar till att
förhindra att lagstiftningen får sådana följder. Utskottet vill
i sammanhanget peka på bestämmelserna om de grundläggande fri-
och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen. Vissa av de fri- och
rättigheter som behandlas i kapitlet är absoluta. De kan endast
begränsas genom ändring i grundlag.
Andra fri- och rättigheter kan begränsas genom lag. Hit hör
yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,
demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, rörelsefriheten,
skydd mot kroppsvisitation och andra påtvingade kroppsliga
ingrepp, skydd mot husrannsakan, skydd mot undersökning av brev
och mot andra intrång i förtroliga post- eller teleförbindelser,
skydd mot hemlig avlyssning och rätt till offentlig rättegång.
Begränsningar av dessa fri- och rättigheter får göras endast för
att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och
ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.
Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan åskådning (12 §).
För yttrandefriheten och informationsfriheten ges ytterligare
regler i 13 § och för mötesfriheten och demonstrationsfriheten i
14 §.
Utskottet vill också peka på att en av Lagrådets uppgifter är
att granska hur ett lagförslag förhåller sig till grundlagarna.
I sammanhanget vill utskottet även nämna att en del av de
friheter som motionen syftar på omfattas av arbetet i Fri- och
rättighetsutredningen.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motion K229.
Regelreformering
Bakgrund
Sedan några år pågår ett arbete med att begränsa reglerna i
samhället och höja reglernas kvalitet. En utgångspunkt för
arbetet har varit propositionen 1983/84:119 om förenkling av
myndigheternas föreskrifter, anvisningar och råd och det beslut
som riksdagen fattade med anledning av propositionen (KU
1983/84:25, rskr. 245).
Redogörelser för arbetet började år 1986 lämnas i bilaga 2
till budgetpropositionen. Den senaste redovisningen finns i
proposition 1990/91:100 bil. 2 s. 47--55 och 61--78. Som exempel
på hur arbetet bedrivs lämnas i det följande en redogörelse för
två regeringsbeslut.
I det ena fallet beslutade regeringen i april 1984 genom en
ändring i författningssamlingsförordningen (1976:725) att införa
en "stupstock" för myndighetsregler per den 1 juli 1986. Hos
varje myndighet skulle denna dag finnas en förteckning över de
författningar och allmänna råd som myndigheten hade beslutat och
som den vid förteckningstillfället ansåg behövas (18 c §). De
regler som saknades i förteckningen upphörde samma dag att
gälla. Förteckningarna skall enligt förordningen sedan varje år
ges in till regeringen i samband med myndigheternas
anslagsframställningar.
I det andra fallet användes den s.k. solnedgångstekniken.
Regeringen beslutade i mars 1988 genom förordningar att upphäva
närmare 1 500 av de föreskrifter som länsstyrelserna hade tagit
upp i sina regelförteckningar. Föreskrifterna upphävdes med
verkan först efter ett år och i vissa fall efter två år. Under
tiden hade länsstyrelserna möjlighet att pröva om föreskrifterna
behövdes. Fann länsstyrelsen att en föreskrift kunde avvaras,
upphörde den automatiskt vid den i förordningen angivna tiden
att gälla utan att ersättas av någon ny föreskrift. Om
länsstyrelsen däremot fann att en föreskrift i frågan behövdes
också i fortsättningen, hade länsstyrelsen att utfärda en ny
sådan föreskrift med ikraftträdande t.ex. vid den tidpunkt då
den upphävda föreskriften enligt förordningen skulle upphöra att
gälla.
Motionen
I motion 1991/92:K811 av Lennart Fridén (m) anför motionären
att det är nödvändigt att samhället byggs på en lagbunden
ordning samtidigt som lagarna och förordningarna måste kunna
förstås av allmänheten och myndigheterna. Enligt motionären
skall lagarna vara till för att skydda och skapa rättvisa utan
att hämma och hindra framåtskridande. Motionären anför att många
i dag upplever det svenska regelverket som hämmande och att
mängden bestämmelser är orimligt stor. Enligt motionären bör
samtliga myndigheter åläggas att under en femårsperiod rensa
bort onödiga regler. Han anser vidare att riksdagen efter en
genomgång skall avveckla lagar i motsvarande grad.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående pågår sedan några år ett
omfattande arbete med regelreformering. Något initiativ härom
från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motion K811
avstyrks.
Folkdataterminaler m.m.
Bakgrund
I årets budgetproposition anförs att olika typer av
medborgarkontor kan bidra till att förbättra medborgarnas
kontakter med den offentliga förvaltningen och att sådana
initiativ bör främjas (prop. 1991/92:100, bil. 14).
För att främja initiativ om medborgarkontor har efter
regeringens bemyndigande den 25 juni 1992 civilministern
tillkallat en arbetsgrupp om medborgarkontor. Arbetsgruppen
skall analysera rättsliga frågor och utarbeta förslag till
förändringar i lagstiftning i syfte att underlätta en samverkan
mellan statliga och kommunala organ. Arbetsgruppen skall vidare
följa och utvärdera de olika försök som startar med
medborgarkontor, informationskontor, folkdataterminaler m.m. och
dra generella slutsatser av dessa försök. En annan uppgift är
att stimulera till försök med att utveckla offentliga databaser
som kan användas i medborgarkontor.
Motionerna
I motion 1991/92:K801 av Bengt Harding Olson (fp) anför
motionären att datasamhället ger ökade tillfällen för
myndigheter, storföretag och starka intresseorganisationer att
styra och kontrollera medborgarna. Denna utveckling behöver
enligt motionären brytas. Han anför att datasamhällets
maktpyramid behöver vändas upp och ner och att medborgarna
behöver kontrollera myndigheter och organisationer i stället för
tvärtom. Eftersom datatekniken ger oanade möjligheter bör enligt
motionären någon form av folkdataterminaler få en nyckelroll.
För att öka möjligheterna för envar att ta del i debatt och
meningsutbyte i samhällsfrågor föreslår motionären vissa
åtgärder. Han anser att en försöksverksamhet med dataterminaler
för offentlig dialog bör inledas och att en analys bör
genomföras av hur bruk av detta medium kan ställas i
folkbildningens tjänst. Vidare föreslår han att en analys
genomförs av hur kostnaderna för användningen kan fördelas
mellan medborgarna och institutionerna. Enligt motionären bör i
detta sammanhang analyseras vilka typer av totala
kostnadsbesparingar som kan uppnås genom att sådana tjänster tas
i anspråk.
I motion 1991/92:K826 av Dan Ericsson i Kolmården (kds)
framförs liknande synpunkter. Också i den motionen förespråkas
en försöksverksamhet med publika datorbaserade
informationssystem.
I motion 1991/92:T218 yrkande 23 av Lars Werner m.fl. (v)
anför motionärerna att samhället har ett ansvar för att ge
allmänheten möjligheter och kunskap att kunna använda
elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin
stärks. I det sammanhanget måste enligt motionärerna större
uppmärksamhet ägnas åt risken att de nya kommunikationsmedlen
används på ett sätt som kränker den personliga integriteten och
används för storskalig centralstyrd manipulation av information.
Utskottets bedömning
Den arbetsgrupp som civilministern har tillkallat har bl.a.
till uppgift att följa, utvärdera och stimulera sådan verksamhet
som förespråkas i motionerna K801 och K826. Datalagens
(1973:289) bestämmelser till skydd för den personliga
integriteten syftar till att motverka de risker som motionärerna
i motion T218 yrkande 23 pekar på. Några uttalanden från
riksdagens sida med anledning av motionerna är således inte
påkallade. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett nytt datorbaserat
rättsinformationssystem
att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag 1991/92:19
i denna del (mom. 1),
2. beträffande skyldighet för kommuner och landsting att
publicera sina författningar
att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag i
denna del (mom. 2) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
3. beträffande redovisningen av riksdagens
normgivningsbemyndiganden
att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag i
denna del (mom. 3) och motion 1991/92:K29 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet har anfört om ett
inom riksdagen utskottsvis fört register över riksdagens
normgivningsbemyndiganden,
4. beträffande frågan om ökad användning av
förordningsmotiv
att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag i denna del
(mom. 4),
5. beträffande systemet med normgivningsbemyndiganden och
ett svenskt närmande till EG
att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag i denna del
(mom. 5) och motionerna 1991/92:K28 och 1991/92:K30,
men. (v)
6. beträffande översyn av datalagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K220,
7. beträffande lagstiftningen och de utomlands bosatta
svenskarna m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:K824,
8. beträffande översyn av lagstiftning som begränsar den
personliga friheten m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:K229,
res. (nyd)
9. beträffande regelreformering
att riksdagen avslår motion 1991/92:K811,
10. beträffande folkdataterminaler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K801, 1991/92:K826 och
1991/92:T218 yrkande 23.
Stockholm den 8 oktober 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören
Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Ingvar Svensson (kds),
Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion K229" bort
ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion K229 anser utskottet att
utvecklingen i vårt land under en lång följd av år har inneburit
att människors personliga frihet och integritet har begränsats
genom lagstiftning och på annat sätt i en utsträckning som inger
oro. Enligt utskottets mening är det därför hög tid att
riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att göra
en kartläggning och översyn av lagstiftning och andra
företeelser som kränker den personliga friheten och integriteten
i syfte att utmönstra sådant som inte kan accepteras av moderna
fria människor, att ge en bättre överblick över begränsningarna,
att ge nödvändiga regelförenklingar samt att skapa bättre
förutsättningar för att skydda och stärka den personliga
friheten och integriteten i vårt land.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande översyn av lagstiftning som begränsar den
personliga friheten m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K229 hos
regeringen begär en utredning i enlighet med vad utskottet har
anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt
närmande till EG
I enlighet med revisorernas förslag bör riksdagen hos
regeringen begära en utredning om hur systemet med
normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till
EG. Som anförs i motion K30 bör utredningen också undersöka vad
det skulle betyda för normgivningssystemet att Sverige väljer
ett utvidgat frihandelsavtal med EG/EU. Utredningen bör i likhet
med vad som sägs i motion K28 ha en bred parlamentarisk
sammansättning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
5 borde ha hemställt:
5. beträffande systemet med normgivningsbemyndiganden och
ett svenskt närmande till EG
att riksdagen med bifall till revisorernas förslag i denna del
(mom. 5) och motion 1991/92:K30 samt med anledning av motion
1991/92:K28 hos regeringen begär en utredning i enlighet med vad
som anförts ovan.