I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till kriminalvården jämte ett stort antal motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats 9 reservationer från (s) och 9
reservationer från (nyd) samt ett särskilt yttande från vardera
(s) och (kds). Vidare har (v) avgivit en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1992/93:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit riksdagen att
till kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 106 609 000 kr (punkt E 1, s. 112),
till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 3298089000 kr (E 2, s. 113--114),
till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 125 000 000 kr (E 3, s. 115).
Motionerna
1992/93:Ju501 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagändring i syfte att stoppa
knarkmissbruket på våra fängelser.
1992/93:Ju502 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av lagstiftningen om våldtäkt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behandling av våldtäktsmän.
1992/93:Ju503 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny
kriminalvårdsanstalt i Visby.
1992/93:Ju505 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om angelägenheten av att visitationspatrullerna
på kriminalvårdsanstalterna får fortsätta sin verksamhet.
1992/93:Ju506 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjt arvode till lekmannaövervakare.
1992/93:Ju507 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om visitationspatrullernas förebyggande
effekt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verksamhetsnyttan måste sättas främst,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inte förändra nuvarande arbetsform och
inte lägga ned visitationspatrullernas organisation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fortbilda anstaltspersonal i
narkotikabekämpning utan att förändra visitationspatrullernas
nuvarande organisation.
1992/93:Ju508 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en kriminalvårdsanstalt i
Blekinge.
1992/93:Ju822 av Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kemisk kastrering av sexualbrottslingar
(våldtäktsmän) som återfallit i likartad brottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kemisk kastrering av våldtäktsmän som
använt grovt våld i samband med våldtäkten,
1992/93:Ju830 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett
reformerat system i fråga om påföljdsval med alternativa
påföljder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett
system där fängelsestraffet präglas av den reparativa
funktionen, dvs. den intagnes möjlighet att förtjäna pengar och
betala för den skada han orsakat brottsoffret,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ändra kriminalvårdslagstiftningen så
att det blir möjligt att betala högre ersättning eller
marknadsanpassad lön till intagen i syfte att den intagne skall
kunna betala skadestånd till brottsoffret,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förutsättningarna att skapa
produktiva, marknadsanpassade, fängelser som kan ge högre
inkomster för staten bör utredas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att 1974 års kriminalvårdsreform bör
granskas och utvärderas i syfte att lägga grunden för en ny
straff- och kriminalvårdspolitik.
1992/93:Ju836 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inrätta särskilda ungdomsfängelser,
1992/93:Ju837 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att rensa upp anstalterna från narkotika,
genom att förbättra personalens befogenheter för att övervaka
och kontrollera de intagna och deras besökare.
1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om alternativ till fängelsestraff enligt vad
i motionen anförts om kontraktsvård, samhällstjänst m.m.
1992/93:Ju841 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av differentieringen av
intagna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder för att främja
återanpassningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheter till kontraktsvård och
§ 34-vistelse,
6. att riksdagen beslutar anslå 10 000 000 kr för höjning av
lekmannaarvoden utöver regeringens förslag,
7. att riksdagen beslutar att till kriminalvården för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 258 089 000 kr.
1992/93:Ju842 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvärdering av 1974 års
kriminalvårdsreform,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fler kriminalvårdsanstalter arbetar
efter förebild från Österåkersanstalten.
1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de principer som bör vara vägledande för
översynen av 1974 års kriminalvårdsreform,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom
kriminalvården,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglerna för permission från
kriminalvårdsanstalt,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade insatser inom frivården,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om veckoslutsfängelse och ungdomsfängelse.
1992/93:K22 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagstiftningen ses över i syfte att
skapa bättre skydd för besökare vid kriminalvårdsanstalt och
andra inrättningar mot hivsmitta och andra smittsamma sjukdomar.
1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1993/94
anslår 400 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt
vad i motionen anförts om ny inriktning av kriminalpolitiken,
4. att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret
1993/94 anslår 25 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
enligt vad i motionen anförts om rationellare verksamhet.
Utskottet
Allmänt
Kriminalvårdens huvudsakliga arbetsuppgifter är att ansvara
för verkställighet av fängelsestraff samt att övervaka
skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna. Till
kriminalvårdens huvuduppgifter hör också att svara för
verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen
bygger i allt väsentligt på de principer som lades fast vid 1974
års kriminalvårdsreform. Grundtankar för reformen var att så
långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och
differentiering främja de intagnas samhällsanpassning och
motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Pågående översynsarbete
Två parlamentariska kommittéer arbetar för närvarande med
frågor av väsentlig betydelse för kriminalvårdsverksamheten.
Regeringen tillkallade dels den 2 april 1992 den s.k.
Fängelseutredningen (dir. 1992:36) för att se över
kriminalvården i anstalt, dels den 15 april 1992
Straffsystemkommittén (dir. 1992:47) för att se över det
straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad.
Fängelseutredningen skall enligt sina direktiv göra en
genomgripande översyn av de principer och det regelverk som
lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Utredningens
huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan de olika
intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för
anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att anpassa
regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna
narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas. I direktiven
uttalas vidare att utredningen bör göra en samlad bedömning av
utvecklingen under senare år i fråga om tillämpningen av
normaliserings- och närhetsprinciperna samt att överväga behovet
av att göra avsteg från dessa principer. Utredningens arbete
skall vara avslutat senast den 1 juli 1993 resp. i vissa
delfrågor enligt tilläggsdirektiv den 31 december 1993.
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår bl.a. att pröva om
systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta
i så fall skall vara utformat. Kommittén skall också överväga
möjligheterna att vidareutveckla användningen av olika
alternativ till fängelsestraff. I direktiven understryks att
inriktningen för arbetet härvidlag bör vara att öka utrymmet för
alternativ till fängelse genom att öppna möjligheter till andra
icke frihetsberövande påföljder än de som nu finns och att
ytterligare utveckla redan tillgängliga påföljder. Kommittén
beräknas avge dels ett delbetänkande om villkorlig frigivning i
september 1993, dels sitt slutbetänkande före utgången av 1994.
Anslagsstruktur m.m.
Regeringens budgetförslag innebär att kriminalvården övergår
till systemet med budgetramar. Medel tilldelas alltså
Kriminalvårdsstyrelsen och kriminalvården i övrigt över
ramanslag med tillämpning av s.k. anslagskredit. Anslaget E 2.
till Kriminalvården omfattar de tidigare anslagen E 2.
Kriminalvårdsanstalterna, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och
verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och
E 6. Utbildning av personal m.fl. Syftet med den nya ordningen
är bl.a. att åstadkomma att ansvar för verksamhet och
resursprioriteringar följs åt i största möjliga utsträckning.
Med hänsyn till det pågående översynsarbetet frångås dock
principen om treåriga budgetramar. Den föreslagna budgetramen
avser således endast budgetåret 1993/94. Det tidigare anslaget
för kriminalvårdens transportverksamhet har delats; den ena
delen, som avser transporter inom Sverige, ingår i ramen för
kriminalvården medan den andra delen, som avser
utlandstransporter, särredovisas över ett särskilt anslag. För
utlandstransporterna föreslås ett förslagsanslag med hänsyn till
förväntade behovsökningar av transporter till utlandet.
Samtidigt som kriminalvården genomför rationaliseringar
tillkommer också nya arbetsuppgifter för frivården och nya
arbetsmetoder inom kriminalvården i anstalt (prop. 1990/91:100,
bil. 4, JuU17, rskr. 154). Mot bakgrund härav föreslår
regeringen att kriminalvården för nästkommande budgetår erhåller
ett i stort oförändrat anslag. Enligt ett särskilt
regeringsuppdrag omfattas verksamheten dock av ett femårigt
rationaliseringsprogram för budgetåren 1991/92--1995/96, och
besparingar har utlagts i enlighet med detta.
Lokalförsörjningen inom kriminalvården
Ansvaret för lokalhållningen inom kriminalvården övergår
fr.o.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till
Kriminalvårdsstyrelsen som då blir lokalhållare för häktena,
anstalterna och för kriminalvårdens administrativa lokaler.
Lokalbeståndet inom kriminalvården uppgår till ca 0,5 miljoner
kvadratmeter och under innevarade budgetår disponeras ca 425
miljoner kronor för lokalkostnader.
Beläggningen på kriminalvårdsanstalterna och häktena är för
närvarande mycket hög. Av justitieministerns redovisning för
lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. i
budgetpropositionen (s. 109) framgår att behovet av
anstaltsplatser förväntas öka under de kommande åren.
Kriminalvårdsstyrelsen anser, med hänvisning till införandet av
samhällstjänst, ändrade regler om villkorlig frigivning, den nya
lagen om psykiskt störda, utvecklingen av antalet fängelsedömda
samt de förväntade konsekvenserna av Väg- och
Sjöfyllerikommitténs förslag (SOU 1992:131), i sin fördjupade
anslagsframställning att det kan röra sig om upp till 800
platser fram till budgetåret 1995/96. Härtill kommer de
förväntade effekterna av riksdagens beslut (1992/93:JuU19,
rskr. 223) att behålla den s.k. tvåmånadersregeln enligt vilken
villkorlig frigivning får komma i fråga tidigast efter det att
två månader avtjänats. Behovet kan med hänsyn härtill förväntas
öka med ytterligare 210 platser.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår också bl.a. att
beslut fattats om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger,
vardera med 32 platser, invid befintliga kriminalvårdsanstalter.
Platserna kommer att tas i bruk successivt med början under
budgetåret 1994/95. För närvarande pågår nybyggnad av polishus
med häkten i Malmö, Örebro och Uddevalla. Under 1992 har
därjämte beslut fattats rörande om- och tillbyggnad vid
kriminalvårdsanstalten Haparanda och häktet i Norrköping.
I Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan för
byggnadsåtgärder inom anstaltsorganisationen ingår upprustning
av kriminalvårdsanstalterna Hall och Österåker samt utbyggnad av
paviljonger med 20--32 platser vid nio lokalanstalter. Vidare
skall också de ekonomiska förutsättningarna för renovering och
fortsatt drift av vissa äldre anstalter prövas. Utskottet har
inhämtat att Kriminalvårdsstyrelsen avser att inom kort hos
regeringen hemställa om olika åtgärder för att öka
platstillgången. Utöver förslag om ianspråktagande av stängda
platser och viss nybyggnation, föreslås att
kriminalvårdsanstalten Karlskrona får återöppnas fr.o.m. den 1
oktober 1993.
Riksdagen har nyligen mot bakgrund av beläggnings- och
platssituationen i ett tillkännagivande med anledning av
utskottets beslut om villkorlig frigivning givit regeringen i
uppdrag att under våren återkomma i kompletteringspropositionen
med förslag till budgetreglering och samtidigt presentera en
långsiktig konsekvensanalys (1992/93:JuU19, rskr. 223). Det
sagda innebär att riksdagen i samband med
kompletteringspropositionen kommer att få anledning att åter
behandla frågor om antalet anstaltsplatser m.m.
I motionerna Ju503 och Ju508 framhålls behoven av en ny
kriminalvårdsanstalt i Visby resp. en kriminalvårdsanstalt i
Blekinge.
Utskottet har flera gånger behandlat motioner rörande bl.a.
behovet av nya anstalter och fortsatt drift vid sådana som hotas
av nedläggning (se senast 1991/92:JuU22 s. 7 f). Utskottet, som
alltjämt intar den ståndpunkt som utskottet tidigare givit
uttryck för vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden,
nämligen att det inte är möjligt för utskottet att prioritera
ett eller flera angelägna projekt framför andra, avstyrker
bifall till motionerna Ju503 och Ju508.
Kriminalvårdsstyrelsen
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 1 (s. 112) föreslagit riksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett ramanslag på
106 609 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Kriminalvården
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 2 (s. 113 -- 114) föreslagit
riksdagen att till kriminalvården anvisa ett ramanslag på
3 298 089 000 kr.
Vid medelsberäkningen har hänsyn tagits till regeringens
förslag om nya regler för villkorlig frigivning (prop.
1992/93:4, 1992/93:JuU19, rskr. 223). Riksdagen har nyligen
tillstyrkt förslaget med vissa ändringar. De nya reglerna
innebär att den obligatoriska halvtidsfrigivningen överges. I
stället införs från den 1 juli 1993 fakultativ
tvåtredjedelsfrigivning; dock att två månader alltid måste
avtjänas innan villkorlig frigivning kommer i fråga. Reformen
beräknas medföra en årlig kostnadsökning på 215 miljoner kronor.
I motion Ju841 yrkas att anslaget skall ökas med 10 miljoner
kronor för att finansiera en höjning av arvodena till
lekmannaövervakarna, och i motion Ju506 krävs en höjning av
lekmannaövervakarnas ersättning.
I motion Ju841 begärs vidare att anslaget till kriminalvården
bestäms till 3 258 089 000 kr, dvs. 40 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit.
I motion Fi213 föreslås att anslaget skall minskas med
400 000 000 kr.
Utskottet behandlar först frågan om ersättningen till
lekmannaövervakarna.
Ersättning till lekmannaövervakarna utgår för närvarande med
200 kr per uppdrag och månad. Hälften av ersättningen utgör en
schabloniserad kostnadsersättning. Därutöver kan ersättning utgå
med 35 kr per timme i arvode vid särskilda insatser. Det finns
också möjligheter till ersättning för särskilda kostnader, bl.a.
för förlorad arbetsförtjänst.
En översyn av ersättningen till lekmannaövervakarna har
relativt nyligen företagits inom ramen för översynen av
innehållet i frivårdspåföljden. I rapporten över arbetet (Ds
1991:10) konstateras att arvodet medvetet hållits på en låg nivå
för att behålla övervakningsuppdragets ideella karaktär.
Tidigare undersökningar sägs ha visat att "normala" höjningar av
ersättningen inte i nämnvärd grad underlättat rekryteringen av
övervakare. För att så skall ske, anförs det, måste ersättningen
förmodligen öka till 1 000--1 500 kr per månad och uppdrag; en
höjning som grovt räknat skulle medföra en merkostnad på minst
90 miljoner kronor per år.
Utskottet har tidigare (se senast 1991/92:JuU22 s. 18 med där
gjorda hänvisningar) behandlat frågor som rör ersättning till
övervakare m.m. Utskottet uttalade i det ärendet att
ersättningen till övervakarna måste vara sådan att den främjar
en önskvärd rekrytering till övervakaruppdrag och möjliggör att
särskilda insatser sker för klienterna.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet
konstaterar dock att vad utskottet förra året anförde om
möjligheterna att i det rådande statsfinansiella läget öka
ersättningen till övervakarna i önskad omfattning fortfarande
äger giltighet. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju506 och
Ju841 i nu behandlad del.
Yrkandet i motion Ju841 om en anslagsminskning har sin grund i
att motionärerna anser att reglerna om villkorlig frigivning
tills vidare borde hållas oförändrade. Den besparing som
härigenom uppnås skall enligt motionen delvis användas för
förstärkningar inom kriminalvården.
I motion Fi213 förespråkas en minskad användning av
anstaltsbehandling m.m., vilket beräknas möjliggöra en besparing
i angiven storleksordning.
I sistnämnda hänseende konstaterar utskottet att det pågår en
omfattande översyn inom ramen för Straffsystemkommitténs och
Fängelseutredningens arbete. Båda utredningarna kommer att ta
upp frågor med anknytning till frivårdspåföljder m.m. Något
resultat av utredningarnas arbete i dessa frågor kan inte
förväntas under nästa budgetår och inte heller bör
utredningarnas arbete föregripas.
Med hänvisning till vad som nu anförts och till utskottets
nyss gjorda ställningstagande beträffande ersättningen till
lekmannaövervakarna samt till riksdagens nyligen fattade beslut
om villkorlig frigivning avstyrker utskottet bifall till motion
Ju841 och Fi213 i här behandlade delar.
Utskottet ansluter sig till justitieministerns bedömning av
medelsbehovet.
Beläggning och differentiering inom kriminalvården
Beläggningen av antalet tillgängliga platser på anstalterna
under senare delen av år 1992 och de tre första månaderna 1993
har vid resp. mättillfälle uppgått till 93 % den 1 september,
100 % den 1 oktober, 97 % den 1 november, 96 % den 1 december,
86 % den 1 januari, 93% den 1 februari och 95 % den 1 mars.
I motionerna Ju841 och Ju846 framhålls att möjligheter till
differentiering är en nödvändig förutsättning för
rehabiliteringsarbetet.
Utskottet har tidigare vid ett stort antal tillfällen (senast
i betänkandet 1992/93:JuU19 s. 20 f) uttalat att
beläggningsnivån bör ligga omkring 85 % för att möjliggöra
differentiering av olika intagna samtidigt med ett gott
resursutnyttjande. Mot denna bakgrund ser utskottet med oro på
den höga anstaltsbeläggningen.
Enligt utskottets mening torde det inte råda någon oenighet om
att kriminalvården skall kunna tillgodose högt ställda krav på
differentieringen av de intagna och att beläggningen på
anstalterna måste möjliggöra en sådan ordning. Utskottet vill i
detta sammanhang också erinra om sitt ovan redovisade uttalande
i ärendet om villkorlig frigivning (1992/93:JuU19 s. 12 f).
Utskottet konstaterar att regeringen i
kompletteringspropositionen dels kommer att föreslå en
budgetreglering, dels för riksdagen presentera en långsiktig
konsekvensanalys. Skäl för några särskilda uttalanden från
riksdagens sida i anledning av motionsyrkandena saknas.
Motionerna Ju841 och Ju846 avstyrks i nu behandlade delar.
Verkställighetsinnehållet
I motionerna Ju830 och Ju842 begärs att 1974 års
kriminalvårdsreform granskas och utvärderas.
Fängelseutredningen skall enligt direktiven göra en
genomgripande översyn av de principer och det regelverk som
lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Huvuduppgiften
bör, enligt direktiven, vara att, efter en avvägning mellan de
olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer
för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att
anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla
anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas.
Den av motionärerna efterfrågade översynen pågår inom ramen
för Fängelseutredningens arbete. Motionerna Ju830 och Ju842 får
anses tillgodosedda i nu behandlade delar och utskottet
avstyrker bifall till dem.
I motion Ju846 hävdas att de grundläggande principerna för
1974 års kriminalvårdsreform, närhetsprincipen och
normaliseringsprincipen bör vara vägledande också för den
pågående översynen.
Utskottet avstyrkte förra året ett liknande motionsönskemål
(1991/92:JuU22 s. 5 f). Då konstaterade utskottet att det i
huvudsak har rått politisk enighet om den kriminalpolitik som
kriminalvårdsreformen var ett uttryck för men att utvecklingen i
samhället varit en annan än det fanns anledning att förutse i
början av 1970-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte
minst narkotikaproblemen har försvårat genomförandet av en del
av ambitionerna i reformen. Utskottet framhöll
sammanfattningsvis att det ligger ett stort värde i den ökade
specialiseringen inom anstaltsorganisationen när det gäller
verksamhetens inriktning på särskilda motivations- och
behandlingsavdelningar m.m. och att detta tillsammans med
intresset av att hindra spridningen av narkotikamissbruket och
att kunna erbjuda rehabilitering även på lokalanstalterna
väger så tungt, att det kan motivera att den dömde i strid mot
närhetsprincipen placeras på en annan anstalt än den som ligger
närmast hemorten. Beträffande normaliseringsprincipen noterade
utskottet vidare att det i direktiven till Fängelseutredningen
anges att kommitténs överväganden i fråga om möjligheterna att
tillämpa denna princip bör göras mot bakgrund av utvecklingen
inom socialtjänsten och den allmänna hälso- och sjukvården.
Utskottet fann att det saknades anledning för riksdagen att
föregripa utredningens arbete.
Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall
till motion Ju846 i nu behandlad del.
I motion Ju841 hemställs om tilläggsdirektiv till
Fängelseutredningen rörande behovet av en övergripande analys av
och förslag till åtgärder beträffande samhällets insatser för
dem som är dömda till kriminalvård.
Enligt vad utskottet har inhämtat pågår för närvarande en
omfattande klientelundersökning inom kriminalvården.
Undersökningen görs för att dels ligga till grund för
Fängelseutredningens överväganden, dels användas i
kriminalvårdens utveckling av sitt arbete. Undersökningen avser
de klienter som avgick under oktober månad 1992 och omfattar 1
199 personer. I undersökningen görs kartläggningar av de
ingående personernas situation med avseende på bl.a. utbildning,
försörjning, skulder, bostad och missbruk dels för tiden vid
verkställighetens början, dels vid frigivningen.
Utskottet anser att önskemålet i motion Ju841 härigenom i
stort är tillgodosett. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
I motionerna Ju841 och Ju846 begärs utbyggda vård- och
behandlingsinsatser inom anstalterna och en ökad medverkan av
myndigheter och organisationer utanför kriminalvården redan
under verkställighetstiden.
Utskottet har i flera sammanhang behandlat motioner vari
hemställts om uttalanden rörande ökade och utvecklade vård- och
behandlingsinsatser i olika hänseenden och förbättrade
möjligheter för dömda att få arbete och bostad (se bl.a.
1990/91:JuU17 s. 7 och 1991/92:JuU22 s. 17 f). Utskottet har
därvid sammanfattningsvis konstaterat att samtidigt som
kriminalvårdens ambitionsnivå är hög bör svårigheterna med att
lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de dömdas
återanpassning beaktas. Det krävs, ansåg utskottet, en medverkan
från andra samhällsorgan för att ge de dömda en social
plattform. Det är viktigt att samarbetet mellan kriminalvården
och andra samhällsorgan fortlöpande utvecklas för att
kriminalvårdens klienter skall få arbete, bostad och tillgång
till den service och omsorg som samhället tillhandahåller andra
medborgare.
Utskottet har alltjämt uppfattningen att det ligger ett stort
värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när
det gäller verksamhetens innehåll. Det torde heller inte
föreligga någon oenighet om att den vård och behandling som
bedrivs måste utvidgas och ytterligare förbättras. Det pågår
också ett omfattande arbete i denna riktning. Här aktuella
frågor är därjämte föremål för överväganden inom ramen för
översynen av kriminalvårdsreformen. Det saknas anledning för
riksdagen att nu göra några särskilda uttalanden med anledning
av här aktuella motioner. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna Ju841 och Ju846 i nu behandlade delar.
I motion Ju842 framförs att det behandlingsarbete som bedrivs
inom kriminalvården i större omfattning bör ske med
Österåkersanstaltens arbetsmetoder som förebild.
Österåkersmodellen går ut på att de intagna underkastar sig
såväl utvidgad kontroll i narkotikahänseende som personalens
sociala kontroll, vilken bygger på nära sociala relationer
mellan intagna och personal. Statskontoret har nyligen genomfört
en utvärdering av narkotikaprojektet på Österåker (Rapport
1992:27). Rapporten utmynnar i slutsatsen att
Österåkersprojektet har en gynnsam inverkan på
rehabiliteringsresultatet.
Ett omfattande arbete rörande förbättringar av de vård- och
behandlingsinsatser samt den rehabiliterande verksamhet som
kommer kriminalvårdens klienter till del pågår fortlöpande.
Utskottet utgår från att man därvid tar till vara metoder och
erfarenheter som gjorts inom kriminalvården. Fängelseutredningen
kommer också att ta upp liknande frågor i sitt översynsarbete.
Något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionen är
enligt utskottets mening inte nödvändigt. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju842 i här behandlad del.
Permissioner
I motion Ju846 begärs uttalanden om att någon skärpning av
gällande permissionsföreskrifter inom kriminalvården inte får
ske. I motionen anförs att permissioner är en viktig del i
arbetet med att förbereda frigivningen från anstalt.
En intagen kan beviljas olika typer av permissioner. Enligt
32§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) kan den
intagne få tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid, s.k.
korttidspermission. Korttidspermission förekommer i två former
med olika syften, nämligen som s.k. regelbunden permission
(32§ första stycket) och som s.k. särskild permission (32§
andra stycket). Institutet regelbunden permission innebär att
permissioner normalt beviljas med någon eller några månaders
mellanrum så snart en intagen har beviljats sin första
permission av sådant slag. Syftet med regelbundna permissioner
är att underlätta den intagnes anpassning i samhället.
För särskild permission skall finnas någon annan anledning än
att rent allmänt underlätta anpassningen i samhället. Utöver
korttidspermission finns möjligheter till frigivningspermission
enligt 33§ KvaL. Den bestämmelsen avser dock endast intagna
som enligt 26 kap. 7§ brottsbalken (BrB) skall friges först
sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. En intagen
kan också beviljas frigångspermission (jfr 11§ KvaL).
Riksdagen har nyligen beslutat om ändringar i reglerna rörande
frigivningspermission (prop. 1992/93:4, JuU19, rskr. 223). De
nya reglerna går ut på att frigivningspermission skall vara
möjlig för alla intagna från den dag då villkorlig frigivning
kan komma i fråga.
I förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt finns
föreskrifter om efter vilken tid vissa intagna bör erhålla
korttidspermission. Således föreskrivs i 12§ andra stycket
bl.a. att intagen som dömts till fängelse i lägst två år endast
om det finns särskilda skäl bör beviljas regelbunden
korttidspermission innan han avtjänat sex månader av straffet.
Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat tillämpningsföreskrifter
och allmänna råd i fråga om permissioner (se KVVFS 1990:10 och
ARK 1989:1). Föreskrifterna rörande permissioner gäller från den
1 juni 1989 och fördes oförändrade in i KVVFS 1990:10. Av
föreskrifterna framgår bl.a. att regelbunden permission skall
föregås av en individuellt bestämd kvalifikationstid. Normalt
får regelbunden permission således beviljas först sedan en
fjärdedel av den sammanlagda strafftiden avtjänats (normaltid).
Föreligger förhöjd risk för återfall i brott eller annat
missbruk av permission skall kvalifikationstiden förlängas
utöver normaltiden till den längre tid som bedöms nödvändig. I
kvalifikationstid skall inräknas häktningstid i direkt
anslutning till den aktuella verkställigheten. Viss tid måste
dock alltid verkställas i anstalt före permission. För intagna i
öppen anstalt, som avtjänar fängelse understigande två år, får
kvalifikationstiden sättas lägre än normaltiden, dock lägst en
månad om strafftiden är högst ett år och två månader om
strafftiden överstiger ett år. Intagen som avtjänar fängelse i
lägst två år eller är placerad i sluten anstalt får, om
särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet, beviljas
regelbunden permission före den för honom gällande normaltiden.
Tidigareläggningen får omfatta högst tre månader. Som regel får
dock en intagen som avtjänar fängelse i lägst två år inte
beviljas regelbunden permission förrän sex månader av straffet
avtjänats.
För intagen som avtjänar fängelse i mer än åtta år gäller en
normaltid av två år och intagen som avtjänar fängelse på livstid
får beviljas regelbunden permission tidigast efter två år och
sex månader av verkställigheten.
Av föreskrifterna framgår också under vilka förutsättningar en
intagen kan beviljas särskild korttidspermission. Sådan
permission kan beviljas dels för i föreskrifterna särskilt
angivna ändamål, dels i form av lokalanstaltspermission,
besökspermission, transportpermission, träningspermission och
lufthålspermission. En förutsättning för att den intagne skall
erhålla särskild permission är att ändamålet med permissionen
inte kan tillgodoses i samband med regelbunden permission.
För korttidspermission skall ställas de villkor som bedöms
nödvändiga för att motverka missbruk. Om det föreligger en
uttalad risk för att en intagen kan komma att avvika under
permission, men trots det bör beviljas särskild permission,
skall permissionen vara bevakad. I Kriminalvårdsstyrelsens
allmänna råd anges att permission som beviljas intagen innan han
medgivits regelbunden permission skall vara bevakad i
normalfallet.
Vid misskötsamhet bestående av nya brott, rymning eller
rymningsförsök får regelbunden permission beviljas den intagne
tidigast fyra månader efter misskötsamheten om han är intagen i
lokalanstalt eller öppen riksanstalt och tidigast efter sex
månader om han är intagen i sluten riksanstalt. Vid annan
misskötsamhet i form av permissionsmissbruk, narkotikapåverkan
m.m. får intagen beviljas permission tidigast två månader efter
misskötsamheten om han är intagen i lokalanstalt eller öppen
riksanstalt och tidigast efter fyra månader om han är intagen i
sluten riksanstalt. Kvalifikationstiden skall dock bestämmas
efter en individuell prövning i det enskilda fallet varvid
ovanstående tider inte får underskridas.
Intagna som hänförs till den grupp intagna som omfattas av
7§ tredje stycket KvaL får inte beviljas regelbunden
permission men kan, om det föreligger synnerliga skäl, beviljas
bevakad särskild korttidspermission. En utländsk medborgare som
inte har någon annan anknytning till Sverige än att han dömts
för brott här kan som regel inte beviljas regelbunden
permission.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat
motionsönskemål (se senast 1991/92:JuU22 s. 13 med där gjorda
hänvisningar) med anknytning till permissioner inom
kriminalvården. Utskottet uttalade i det nämnda betänkandet
bl.a. att permissioner är en viktig del i arbetet med de intagna
men uttryckte samtidigt sin oro över misskötsamheten särskilt
när det gällde de regelbundna permissionerna från de slutna
lokalanstalterna.
Olika utevistelser från anstalt jämte frågan om åtgärder för
att minska missbruket av permissioner är föremål för behandling
inom ramen för översynen av kriminalvårdsreformen.
Någon anledning för riksdagen att nu göra några uttalanden
föreligger inte. Motion Ju846 i denna del avstyrks.
Behandling av våldtäktsmän
I motion Ju502 efterlyses en samlad bedömning av tillgängliga
metoder för behandling av våldtäktsmän.
Motion Ju822 tar upp frågor om kemisk kastrering av
våldtäktsmän.
Kriminalvårdens behandling av män dömda för sexualbrott har
tidigare varit föremål för behandling i utskottet vid ett
flertal tillfällen. År 1991 anförde utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande att behandlingsmöjligheterna bör
utökas och ytterligare intensifieras (se 1990/91:JuU17 s. 15,
rskr. 154). I Fängelseutredningens direktiv anges också särskilt
att kommittén skall klarlägga hur stort behovet av sådan
behandling är och hur den av riksdagen angivna målsättningen bör
förverkligas.
Det saknas mot denna bakgrund anledning för riksdagen att nu
göra något ytterligare uttalande i frågan med anledning av
motion Ju502. Motionen avstyrks.
När det gäller frågor om medicinsk behandling under tvång,
t.ex. i form av s.k. kemisk kastrering, konstaterar utskottet
att frågan rymmer svårlösta etiska problem oavsett om
behandlingen sker som påföljd för brott eller som ett led i
anstaltsbehandlingen. Tvångsvård förekommer i princip endast för
vissa psykiskt störda och då enligt stränga i lag reglerade
kriterier [se lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och
lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård].
Utskottet har nu inhämtat att frågor om kemisk kastrering är
föremål för överväganden inom ramen för Fängelseutredningens
arbete.
Utskottet utgår från att här aktualiserade spörsmål kommer att
behandlas där. Med detta uttalande avstyrker utskottet bifall
till berörd del av motion Ju822.
Narkotikafria anstalter m.m.
Kampen mot narkotika och narkotikamissbruk på anstalterna
tilldrar sig intresse i några motioner.
Narkotikasituationen utgör, som utskottet redan tidigare vid
flera tillfällen konstaterat, sedan lång tid ett svårbemästrat
problem inom kriminalvården. Andelen narkotikamissbrukare av
nyintagna i anstalt dömda till mer än två månaders fängelse är
också hög (44 % för budgetåret 1991/92). Av uppgifter som
utskottet inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen framgår att den
sammanlagda mängden beslag av narkotika som gjordes inom
anstaltsorganisationen under 1992 uppgick till 1 193 gram
cannabis, 209 gram centralstimulerande medel och drygt 31 gram
opiater. Mängden beslagtagen narkotika varierar starkt mellan
olika år. År 1987 beslagtogs t.ex. endast 4,3 gram opiater medan
det året därefter hittades 204,8 gram. Från
Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att det inte är möjligt att
närmare ange orsakerna till de stora variationerna mellan åren.
I motionerna Ju501 och Ju837 yrkas skärpningar i
kriminalvårdslagstiftningen för att få till stånd
narkotikafria anstalter. Här förespråkas t.ex. förbättrade
möjligheter att kontrollera besökande och intagna.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se senast
1991/92:JuU22 s. 12 med där gjord hänvisning) behandlat
motionsönskemål som rör krav på skärpt och effektivare kontroll
inom anstalterna av intagna och besökande m.m.
Som tidigare kan utskottet konstatera att narkotikasituationen
sedan lång tid utgör ett svårbemästrat problem inom
kriminalvården. Utskottet vill här erinra om sina tidigare
uttalanden (se senast 1991/92:JuU22 s. 12 med där gjord
hänvisning) om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken
på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan
narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk
inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under
anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av
droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel
inom anstalterna och ute i samhället.
Riksdagen har nyligen antagit ett regeringsförslag som går ut
på bl.a. att de i kriminalvårdsanstalt intagnas generella
skyldigheter enligt 52d§ KvaL att lämna urin- och
utandningsprov utvidgas till att omfatta även blodprov (prop.
1992/93:142, JuU17, rskr. 221). Härigenom förbättras
kontrollmöjligheterna på anstalterna.
I Fängelseutredningens uppdrag ingår att ta ställning till om
det behövs utvidgade kontrollmöjligheter för att förhindra
införsel och bruk av narkotika på anstalterna.
Utskottet har i och för sig stor förståelse för syftet med
kraven i motionerna Ju501 och Ju837. Fängelseutredningens arbete
bör dock inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna Ju501 och Ju837.
I motionerna Ju505 och Ju507 begärs riksdagsuttalanden om
betydelsen för narkotikabekämpningen av kriminalvårdens
visitationspatruller.
Visitationspatruller finns vid sju större anstalter. Det
totala antalet tjänster uppgår till 23. Patrullerna disponerar
också sju hundar. Kostnaderna för verksamheten uppgår till ca
8 miljoner kronor per år. Patrullerna utför visitationer dels på
den anstalt vid vilken de är stationerade, dels vid andra
anstalter. Av det totala antalet narkotikabeslag under
budgetåret 1991/92 svarade, enligt statistik från
Kriminalvårdsstyrelsen, den reguljära personalen för 49 %.
Visitationspatrullerna svarade för 51 %. Härav har 38 % gjorts
på stationeringsanstalten och 13 % på andra anstalter. I det
antal beslag som redovisas för visitationspatrullerna ingår
också beslag som gjorts när en patrull eller en enskild
tjänsteman, t.ex. hundförare med hund, biträtt andra myndigheter
för eftersökning av narkotika utan att insatsen haft samband med
kriminalvården.
Utskottet har under ärendets beredning inhämtat att
visitationspatrullerna i sin nuvarande form med ambulerande
visitationsverksamhet m.m. kommer att avvecklas. De resurser som
frigörs kommer dock även i framtiden att användas främst i
arbetet med att bekämpa narkotika och missbruk av narkotika vid
anstalterna. Visitationspatrullernas personal kommer att på de
anstalter där de är anställda användas bl.a. som instruktörer
och stödpersoner för anstaltspersonalen i frågor som rör
narkotikabekämpningen. Vidare är tanken att personalen, med sina
särskilda kunskaper i fråga om visitationsteknik m.m., skall
användas för att kontrollera att visitationerna vid anstalterna
görs så effektivt och noggrant som möjligt.
Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen organiserar
narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsenligt
och från kostnadssynpunkt effektivt sätt. Motionerna Ju505 och
Ju507 i här behandlade delar bör inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
Bättre skydd för besökare vid kriminalvårdsanstalter m.m. mot
hivsmitta och andra smittsamma sjukdomar efterlyses i motion
K22.
Intagen i kriminalvårdsanstalt får enligt 29 § första stycket
KvaL ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han
får inte ta emot besök som är ägnat att äventyra säkerheten i
anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället
eller eljest vara till skada för honom eller annan. Enligt 29 §
fjärde stycket KvaL skall tjänsteman vid anstalten vara
närvarande vid besök, om det är påkallat med hänsyn till
säkerheten.
I Allmänna Råd från Kriminalvårdsstyrelsen rörande drog- och
hiv/aids-frågor (ARK 1990:1), i dess lydelse från den 1 juli
1992, sägs rörande besök på häkte och anstalt bl.a. att alla
besökare till intagna genom anslag, broschyrer m.m. skall
uppmärksammas på risken för hivsmitta samt att, när det gäller
besök hos en intagen som är hivsmittad eller aidssjuk, särskild
anledning finns att uppmärksamma frågan om bevakning av besöket.
Vidare sägs att en omständighet som kan tala för att besök
medges utan bevakning är att den som beslutar om besöket känner
till att den besökande har vetskap om den intagnes sjukdom. I
sammanhanget bör anmärkas att uppgiften om en intagen är
hivsmittad är sekretessbelagd.
I beslut den 18 september 1991 (Dnr 1950--1990), angående
frågor rörande Kriminalvårdsstyrelsens generella riktlinjer för
besök hos i kriminalvårdsanstalt intagen hivsmittad/aidssjuk
person, riktade JO kritik mot utformningen av riktlinjerna. Han
anförde bl.a. att uppgiften att med olika medel bekämpa
spridningen av hiv är viktig och grannlaga och att den medför
svåra avvägningar mellan olika intressen, bl.a. de enskilda
smittbärarnas rätt till integritet och värdig behandling och
övrigas rätt att skyddas från smitta. JO konstaterar vidare att
man inom kriminalvården hittills inte har betraktat hivsmitta i
sig som någon differentieringsgrund när det gäller placering och
att man även i övrigt har ansett att smittbärare skall
särbehandlas så lite som möjligt. JO fann sammanfattningsvis att
kriminalvårdens dåvarande generella regel om att alla
hivsmittade/aidssjuka, som vägrade att efterge sekretessen
angående sin sjukdom, endast fick ta emot besök under tillsyn
inte stod i överensstämmelse med 29 § KvaL. De reviderade
allmänna råden har utformats med hänsyn till JO:s beslut.
Utskottet vill här anmärka att kriminalvårdens inriktning av
arbetet med hivsmittade och aidssjuka är att
normaliseringsprincipen skall upprätthållas så långt det är
möjligt. Detta innebär att kriminalvårdsklienternas behov av
behandling och omvårdnad primärt skall tillgodoses inom hälso-
och sjukvården, socialtjänsten och övriga behandlingsresurser
utanför kriminalvården.
Utskottet konstaterar att man inom kriminalvården har vidtagit
de åtgärder som kan anses nödvändiga för att uppmärksamma
besökande och intagna på risken för hivsmitta i syfte att
motverka och hindra spridningen av sådan smitta inom
anstalterna. Det saknas anledning för riksdagen att göra något
uttalande i anledning av motion K22. Motionen avstyrks.
Marknadsanpassad lön till intagna m.m.
I motionen Ju830 tas upp frågor om marknadsanpassade löner
till intagna och marknadsanpassade anstalter som kan ge
inkomster till staten. Syftet med motionsförslagen är att de
intagnas möjligheter att göra rätt för sig gentemot brottsoffer
m.fl. skall förbättras.
Anstaltsvården syftar bl.a. till att underlätta den dömdes
anpassning till livet utanför anstalten. Ett led i denna strävan
är att den intagne under anstaltsvistelsen skall beredas
lämpligt arbete som främjar hans utsikter att efter frigivningen
anpassa sig till arbetslivet. Bestämmelser om intagnas arbete i
anstalten finns i 10 och 12 §§ KvaL. De intagna har ofta en
mycket bristfällig skolunderbyggnad och utbildning. Om en
intagen har behov av undervisning, utbildning eller särskild
behandling, skall han få sådan under arbetstiden, om det kan ske
med hänsyn till anstaltstidens längd och den intagnes
förutsättningar. Den intagne är skyldig att utföra det arbete
eller delta i den undervisning som åläggs honom.
I budgetpropositionen har justitieministern angivit (s. 49)
att hon tagit initiativ till en översyn av systemet med
ersättningar till de intagna för arbete, utbildning m.m.
Utskottet har inhämtat att frågor rörande marknadsanpassad
ersättning till intagna och därmed sammanhängande spörsmål
kommer att beröras i det sammanhanget. Resultatet av översynen
kan förväntas redan under pågående riksmöte.
Utskottet bör inte föregripa den pågående översynen och
avstyrker därför motion Ju830 i nu behandlad del.
När det gäller förslaget om marknadsanpassade anstalter måste
utskottet konstatera att kriminalvårdens uppgift inte är att ge
staten inkomster utan att svara för verkställigheten av utdömda
straff. Det sagda hindrar naturligtvis inte att de intagna bör
ges en meningsfull sysselsättning, t.ex. arbetsträning. Motion
Ju830 i denna del bör inte föranleda något uttalande från
riksdagens sida. Motionen avstyrks.
Frivårdsfrågor m.m.
I motion Ju846 begärs ett tillkännagivande om ökade insatser
inom frivården så att möjligheterna för frivårdens klienter att
bl.a. erhålla arbete och bostad förbättras.
Utskottet behandlade förra året motionsönskemål med liknande
innehåll (se 1991/92:JuU22 s. 17) och kunde då konstatera att
justitieministern i 1992 års budgetproposition (s. 123) framhöll
att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av
strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i
samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och
andra samhällsorgan borde fortsätta och intensifieras. I årets
budgetproposition (s. 49) anför justitieministern att det inte
finns någon anledning att göra en annan bedömning nu utan
tvärtom att sådana insatser bör utvecklas ytterligare och att en
sådan utveckling ligger i linje med vad som angetts i direktiven
till Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och
ytterligare alternativ till fängelse.
Utskottet anser att fortsatta ansträngningar för att
underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras och
välkomnar därför de åtgärder som nämns i budgetpropositionen.
Skäl för några särskilda uttalanden från riksdagens sida i
anledning av motionsyrkandena saknas dock. Motion Ju846 avstyrks
i nu behandlad del.
Övriga motionsspörsmål
Flera motioner behandlar frågor som rör det straffrättsliga
påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. I motion Ju830
efterlyses ett system där domstolen i domslutet skulle kunna
ange alternativa påföljder. Det motionärerna eftersträvar är
regler som innebär att brottsoffer och deras anhöriga i högre
grad skall kunna påverka påföljdsvalet.
Frågor rörande målsäganden i straffsystemet berördes i
Fängelsestraffkommitténs betänkande (SOU 1986:14 s. 81 f).
Kommittén framhöll bl.a. att en viktig, ofta förbisedd, uppgift
för straffsystemet är att tillgodose målsägandens intressen. För
att den enskilde skall känna att han lever i ett rättssamhälle
är det viktigt att den som begår brott blir föremål för
ingripanden från samhället. För den som utsätts för brott utgör
straffet en markering av att samhället står på hans sida. Det
torde, anför kommittén vidare, förhålla sig så att många som
utsatts för brott finner det rättvist att gärningsmannen
tilldelas ett kännbart straff. Att framhålla straffsystemets
uppgift att tillgodose målsägandens intresse är särskilt viktigt
i ett samhälle där man strävar efter att hålla straffen på en
jämförelsevis låg nivå.
Utskottet delar de av Fängelsestraffkommittén uttalade
synpunkterna om vikten av att målsägandens intressen
tillgodoses. Utskottet kan emellertid inte se något utrymme för
regler som innebär att målsäganden skulle få ett direkt
inflytande över påföljdsvalet m.m. Tvärtom innebär en sådan
ordning risk för att det i det straffrättsliga systemet införs
ett inslag av personlig hämnd. Detta finner utskottet inte
önskvärt. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju830 i här
behandlad del.
I motionerna Ju838 och Ju841 förespråkas ökad användning och
utveckling av påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård.
Utskottet noterar här att försöket med samhällstjänst fr.o.m.
den 1 januari 1993, genom lagen (1992:372) om ändring i lagen
(1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst (prop.
1991/92:109, JuU24, rskr. 259), i avbidan på att en mera
permanent ordning kan införas, utökats till att avse hela riket.
Till Straffsystemkommitténs huvuduppgifter hör att överväga
möjligheterna att utveckla och vidareutveckla olika alternativ
till fängelsestraff. Inriktningen skall enligt direktiven därvid
vara att öka utrymmet för alternativ till fängelse.
Utskottet kan konstatera att de i motionerna aktualiserade
frågorna är föremål för utredning inom ramen för den
ifrågavarande översynen. Några särskilda riksdagsuttalanden är
enligt utskottets mening inte erforderliga. Motionerna Ju838 och
Ju841 i nu berörda delar avstyrks.
I motion Ju836 förespråkas inrättande av särskilda
ungdomsfängelser. Motionärerna framhåller att FN-konventionen om
barnets rättigheter förbjuder att ungdomar under 18 år placeras
i anstalt tillsammans med vuxna.
I motion Ju846 begärs uttalanden att ungdomsfängelser inte
skall återinföras och att s.k. veckoslutsfängelse inte skall
införas.
Frågor om behandlingen av unga lagöverträdare har tidigare
behandlats av utskottet vid ett stort antal tillfällen (se
senast 1991/92:JuU24 s. 12 f där en fyllig redogörelse lämnas).
Utskottet uttalade sig i sistnämnda ärende bl.a. rörande
ungdomsfängelse och s.k. veckoslutsfängelse och konstaterade att
frågor härom föll inom ramen för Ungdomsbrottskommitténs uppdrag
(dir. 1990:53). Kommittén skall utvärdera det nuvarande
regelsystemet för unga lagöverträdare och lämna förslag till i
vilka former och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör
ingripa när ungdomar som har fyllt 15 år begår brott. Uppdraget
skall vara slutfört före utgången av april 1993.
Till de frågor som skall övervägas inom ramen för översynen av
1974 års kriminalvårdsreform ingår också bl.a. att mot bakgrund
av Sveriges åtaganden enligt FN-konventionen om barnets
rättigheter göra en bedömning av hur man inom kriminalvården på
lämpligaste sätt bör ta hand om de ungdomar under 18 år som döms
till fängelse [proposition angående godkännande av
FN-konventionen om barnets rättigheter (prop. 1989/90:107,
SoU28, JuU3y, rskr. 350)].
I det nyssnämnda ärendet uttalade utskottet också tveksamhet
rörande frågan om veckoslutsfängelse med tanke på att de
praktiska svårigheterna med en sådan påföljd framstår som
svårlösta.
Utskottet fann vid sin ovan angivna behandling av aktuella
frågor att det innan Ungdomsbrottskommittén framlagt sina
förslag var för tidigt att ta ställning i princip till olika
former av fängelse och annan institutionsvistelse för unga
lagöverträdare.
Utskottet saknar i rådande beredningsläge anledning att frångå
sin tidigare bedömning och avstyrker bifall till motionerna
Ju836 och Ju846 i nu behandlade delar.
Utlandstransporter
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 3 (s. 115) föreslagit riksdagen
att till Utlandstransporter anvisa ett förslagsanslag på
125 000 000 kr.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 107 f) att
kriminalvårdens transportverksamhet under senare år ökat
betydligt såväl volym- som kostnadsmässigt. För budgetåret
1991/92 uppgick kostnaderna till ca 265 miljoner kronor, varav
114 miljoner kronor för utlandstransporterna, och antalet
personer som transporterats till utlandet uppgick till drygt
9400. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att ca 17000
personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av
kriminalvårdens transportorganisation.
Justitieministern anför vidare i budgetpropositionen att
antalet avvisningsbeslut i asylärenden är helt avgörande för
omfattningen av utlandstransporterna. Eftersom prognosen för
denna verksamhet visar en klar ökning av behovet föreslås att
medlen för utlandstransporterna anvisas över ett förslagsanslag.
I motion Fi213 yrkas med hänvisning till
rationaliseringsmöjligheten nedsättning av anslaget till
utlandstransporter med 25 miljoner kronor.
I budgetpropositionen redovisar justitieministern (s. 107) att
Riksrevisionsverket, som redovisade en granskning av
transportverksamheten i slutet av år 1991, vid sin granskning av
transportverksamheten funnit problem bl.a. i fråga om
ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra myndigheter
samt att arbetet med transporterna medfört negativa konsekvenser
för vård- och tillsynsarbetet inom kriminalvården.
Justitieministern anför vidare bl.a. att det mot bakgrund av
resultatet av Riksrevisionsverkets granskning är angeläget att
Kriminalvårdsstyrelsen vidtar åtgärder för att effektivisera och
rationalisera transportverksamheten. Regeringen har i beslut den
4 februari 1993 uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att
omorganisera transportverksamheten med målsättningen att en ny
organisation skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
I de utgångspunkter för omorganisationen som anges i bilagan
till beslutet understryker regeringen bl.a. vikten av en
organisationslösning som bidrar till att begränsa de negativa
konsekvenserna för vård och behandlingsarbetet. Vidare bör
ansvarsförhållandena inom kriminalvården för
transportverksamheten klargöras och verksamhetsansvar och
ekonomiansvar så långt det är möjligt följas åt för att på så
sätt skapa bättre förutsättningar för att bedriva
transportverksamheten effektivt och med god hushållning av
resurserna.
Utskottet delar justitieministerns uppfattning att det är
angeläget att transportverksamheten rationaliseras och
effektiviseras. Mot bakgrund av det som anförs om förväntade
ökningar av behovet av transporter till utlandet delar utskottet
justitieministerns bedömningar om konstruktionen med
förslagsanslag och om medelsbehovet. Motion Fi213 avstyrks i nu
berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju503,
2. beträffande en kriminalvårdsanstalt i Blekinge
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju508,
3. beträffande anslag till Kriminalvårdsstyrelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 106 609 000 kr,
4. beträffande ersättning till lekmannaövervakarna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju506 och
1992/93:Ju841 yrkande 6,
res. 1 (s)
5. beträffande anslag till kriminalvården
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju841 yrkande
7 samt 1992/93:Fi213 yrkande 2 och med bifall till regeringens
förslag till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisar
ett ramanslag på 3 298 089 000 kr,
men. (v) - delvis
6. beträffande beläggning och differentiering inom
kriminalvården
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju841 yrkande 2 och
1992/93:Ju846 yrkande 14,
res. 2 (s)
7. beträffande översyn av 1974 års kriminalvårdsreform
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju830 yrkande 8 och
1992/93:Ju842 yrkande 5,
8. beträffande normaliseringsprincipen och
närhetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 13,
res. 3 (s)
9. beträffande tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju841 yrkande 1,
res. 4 (s)
10. beträffande utbyggda vård- och behandlingsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju841 yrkande 4 och
yrkande 5 i denna del samt 1992/93:Ju846 yrkande 15,
res. 5 (s)
11. beträffande Österåkersanstalten som förebild
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju842 yrkande 6,
res. 6 (nyd)
12. beträffande permissioner
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 16,
res. 7 (s)
13. beträffande behandling av våldtäktsmän
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju502,
14. beträffande kemisk kastrering
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju822 yrkandena 1 och 2,
res. 8 (nyd)
15. beträffande narkotikafria anstalter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju501 och
1992/93:Ju837 yrkande 10,
res. 9 (nyd)
16. beträffande visitationspatruller
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju505 och
1992/93:Ju507,
res. 10 (nyd)
17. beträffande skydd mot hivsmitta m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:K22 yrkande 3,
res. 11 (nyd)
18. beträffande marknadsanpassad lön till intagna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkandena 4 och 6,
res. 12 (nyd)
22. beträffande ökad användning av kontraktsvård och
samhällstjänst
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju838 yrkande 2 och
1992/93:Ju841 yrkande 5 i denna del,
res. 16 (s)
23. beträffande ungdomsfängelse m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju836 yrkande 7 och
1992/93:Ju846 yrkande 21,
res. 17 (s)
res. 18 (nyd)
24. beträffande anslag till utlandstransporter
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi213 yrkande
4 och med bifall till regeringens förslag till
Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 125 000 000 kr.
men. (v) - delvis
Stockholm den 30 mars 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Liisa Rulander (kds),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Kent Carlsson (s),
Anders Svärd (c) och
Ulf Eriksson (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Ersättning till lekmannaövervakarna (mom. 4)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet
konstaterar emellertid att det nu föreligger svårigheter såväl
att rekrytera övervakare som att behålla dem som redan finns.
Problemet kan i viss utsträckning tillskrivas den låga
ersättningen på 200 kr per månad. Varken övervakararvodet eller
övriga ersättningar som kan utgå för de insatser som övervakare
gör har följt med i kostnadsutvecklingen under senare år.
Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion Ju841 att
ersättningen till lekmannaövervakarna bör höjas till 300 kr per
månad. För detta ändamål bör avsättas ytterligare 10 miljoner
kronor. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande ersättning till lekmannaövervakarna
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju506 och
1992/93:Ju841 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
2. Beläggning och differentiering inom kriminalvården (mom. 6)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "behandlade delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att beläggningen på anstalterna nu är så
hög att en differentiering knappast kan ske, och möjligheterna
till en meningsfull vård och behandling försvåras därigenom
allvarligt. Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder som
är nödvändiga för att minska den nuvarande överansträngda
beläggningssituationen på anstalter och häkten samt att
säkerställa möjligheterna till differentiering och en
meningsfull vård och behandling. Utskottet förutsätter att
regeringen redovisar konkreta åtgärder i
kompletteringspropositionen (jfr 1992/93:JuU19 s. 12 f). Vad
utskottet nu med anledning av motionerna Ju841 och Ju846 uttalat
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande beläggning och differentiering inom
kriminalvården
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju841
yrkande 2 och 1992/93:Ju846 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 8)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet intar" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
När utskottet nu på nytt behandlar liknande motionsönskemål
konstaterar utskottet först att det ligger ett stort värde i att
det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller
verksamhetens inriktning. Kriminalvårdens brottsförebyggande
roll och de sociala aspekterna bör således tillmätas ökad
betydelse. Detsamma gäller arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket på anstalterna. En sådan specialisering får
emellertid, enligt utskottets uppfattning, inte leda till att de
grundläggande principerna om närhet och normalisering som ligger
till grund för 1974 års kriminalvårdsreform inte längre skall
gälla. Tvärtom vill utskottet slå fast att normaliserings- och
närhetsprinciperna alltjämt har giltighet och att de bör tjäna
som vägledning vid översynen av kriminalvårdsreformen. Det
ankommer på regeringen att besluta om tilläggsdirektiv till
Fängelseutredningen i denna del. Vad utskottet nu anfört med
anledning av motion Ju846 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen (mom. 9)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till motionen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det inom
kriminalvården görs en kartläggning av de intagnas situation i
olika avseenden. Rehabiliteringen av de intagna och arbetet med
att förebygga brott måste emellertid ses utifrån ett vidare
perspektiv. Hela samhällets insatser krävs för att
kriminalvårdens klienter skall få arbete, bostad och annan
samhällsservice i form av sjukvård och omsorg. Enligt utskottets
uppfattning behövs det dels en mera övergripande analys av
samhällets insatser, dels förslag till åtgärder för att lösa de
intagnas bostads-, arbets- och skuldproblem. Utskottet delar
uppfattningen att Fängelseutredningen bör få tilläggsdirektiv i
syfte att få fram en sådan analys och förslag till åtgärder.
Utskottet tillstyrker bifall till motion Ju841 i denna del. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju841 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Utbyggda vård- och behandlingsinsatser (mom. 10)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
De flesta av kriminalvårdens klienter är starkt missgynnade
socialt liksom i de flesta andra avseenden. Många saknar arbete
och bostad, har ofta dragit på sig stora skulder och har
uttalade missbruksproblem. Den allt hårdare inställningen till
människor som begått brott har, trots kriminalvårdens höga
ambitioner, lett till att det blivit svårare att framgångsrikt
främja deras anpassning. För att de intagna skall kunna anpassa
sig till ett normalt liv efter frigivning är det viktigt att
ökade satsningar görs på grundutbildning, yrkesutbildning och
social träning. Rehabiliteringen av de intagna och arbetet med
att förebygga återfall i brott måste också ses utifrån en
helhetssyn. Detta kräver samarbete över myndighetsgränserna. De
olika projekt som pågår mellan arbetsförmedling, socialtjänst,
sjukvård m.fl. bör utvecklas och fördjupas. Utskottet anser att
vård- och behandlingsinsatserna inom kriminalvården bör byggas
ut och att en ökad medverkan av myndigheter och organisationer
utanför kriminalvården bör förekomma redan under
verkställighetstiden. Utskottet tillstyrker bifall till
motionerna Ju841 och Ju846 i dessa delar. Det får ankomma på
regeringen att initiera de åtgärder utskottet förordar. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utbyggda vård- och behandlingsinsatser
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju841
yrkandena 4 och 5 i denna del samt 1992/93:Ju846 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Österåkersanstalten som förebild (mom. 11)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Ett omfattande" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Kostnaderna för kriminalvården är mycket höga. För att de
medel som satsas på vård och behandling inom kriminalvården
skall få avsedd effekt är det väsentligt att de metoder som ger
bäst resultat kommer till användning. Rehabiliteringsresultatet
vid Österåkersanstalten är bättre än vid övriga
kriminalvårdsanstalter i landet. Utskottet anser att de
behandlingsmetoder som används inom kriminalvården i större
omfattning bör ske med Österåkersmodellen som förebild. Det får
ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att så
sker. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande Österåkersanstalten som förebild
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju842 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Permissioner (mom. 12)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Någon anledning" och slutar med "denna del avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Det är dock angeläget att understryka att permissioner är en
mycket viktig del i arbetet med att främja de intagnas
återanpassning och för att förbereda frigivningen. En alltför
sträng lagstiftning och tillämpning av den kan leda till stor
oro på anstalterna och öka risken för rymningar och annan
misskötsamhet. Den dömdes möjligheter att kunna behålla sociala
kontakter utanför fängelset samt att kunna söka arbete och
bostad är väsentliga för att minska risken för återfall i brott.
Utskottet anser att permissioner är nödvändiga för att ge de
dömda en chans att klara sig efter en fängelsevistelse. Det
anförda leder utskottet till att uttala att någon allmän
skärpning av permissionsbestämmelserna inte bör ske.
Fängelseutredningen bör få tilläggsdirektiv med denna innebörd.
Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande permissioner
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Kemisk kastrering (mom. 14)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "motion Ju822" bort
ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att Fängelseutredningens arbete sker med
inriktning på att möjligheter till kemisk kastrering skall
införas i de fall som anges i motionen. Det får ankomma på
regeringen att föranstalta om att så sker. Vad utskottet nu
anfört med anledning av motion Ju822 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande kemisk kastrering
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju822 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
9. Narkotikafria anstalter (mom. 15)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Ju837" bort ha
följande lydelse:
Arbetet med att få anstalterna narkotikafria måste
intensifieras. Det är inte acceptabelt att det förekommer
narkotika på kriminalvårdsanstalterna och behandlingshemmen för
narkotikamissbrukare. Ett grundläggande krav måste, som
utskottet tidigare understrukit, vara att intagna som vill bli
narkotikafritt placerade skall ha den möjligheten. Utskottet
utgår från att bl.a. Fängelseutredningens arbete inriktas på att
åstadkomma utökade möjligheter för personalen att genom
kontroller m.m. förhindra införsel av narkotika på anstalterna.
Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att så skall bli fallet. Vad utskottet nu med
anledning av motionerna Ju501 och Ju837 uttalat bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande narkotikafria anstalter
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju501 och
1992/93:Ju837 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
10. Visitationspatruller (mom. 16)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:
Visitationspatrullerna är ett av de mest effektiva
instrumenten i kriminalvårdens narkotikabekämpning och står för
mer än hälften av narkotikabeslagen vid fängelserna.
Framgångarna beror på personalens särskilda erfarenhet och på
att den utvecklat ett mycket gott samarbete med olika polisiära
enheter. Det informationsutbyte som därvid etablerats har lett
till att planer på bl.a. narkotikainförsel, rymningar och annan
grov brottslighet kunnat stoppas. Visitationspatrullerna har
därigenom blivit ett stöd för den reguljära personalens arbete.
Ett viktigt mål för statsmakterna är att få bort narkotikan från
anstalterna. Utskottet anser att visitationspatrullerna är
nödvändiga för att arbetet med att uppnå detta mål skall bli
framgångsrikt. Visitationspatrullerna bör således inte läggas
ned. Det får ankomma på regeringen att vidta sådana åtgärder att
så ej sker. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju505
och Ju507 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande visitationspatruller
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju501 och
1992/93:Ju507 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
11. Skydd mot hivsmitta m.m. (mom. 17)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att skyddet för besökare vid
kriminalvårdsanstalter m.m. mot hivsmitta och andra smittsamma
sjukdomar måste betraktas som otillräckligt sedan JO underkänt
kriminalvårdens generella riktlinjer beträffande besök hos den
som är smittad. Utskottet finner det angeläget att en översyn av
lagstiftningen görs med inriktning på att skyddet mot hivsmitta
m.m. skall förbättras. Vad utskottet nu med anledning av motion
K22 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande skydd mot hivsmitta m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K22 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Marknadsanpassad lön till intagna (mom. 18)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet bör" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Många intagna har till följd av bl.a. skyldighet att utge
skadestånd på grund av brott stora skuldbördor. Med hänsyn till
sådana förhållanden kan det antas att domstolarna i många fall
underlåtit att döma ut skadestånd till brottsoffer.
Möjligheterna till rehabilitering minskar också om den dömde har
en skuldbörda som han inte kan klara att betala. Det är därför
angeläget att det för de fängelsedömda skapas utrymme att göra
rätt för sig genom större möjligheter att betala skadestånd till
brottsoffren. För att detta skall kunna förverkligas krävs att
det på anstalterna införs marknadsanpassade löner för utfört
arbete. Den översyn av systemet med ersättningar till de intagna
som nu pågår bör arbeta med den inriktning som anges i motion
Ju830. Det får ankomma på regeringen att utfärda sådana direktiv
att så sker. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande marknadsanpassad lön till intagna
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju830 yrkandena
4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
13. Marknadsanpassade fängelser (mom. 19)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "När det gäller" och slutar med "Motionen avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Ett system med marknadsanpassade löner till intagna
förutsätter att anstalterna ges möjligheter att driva produktion
och andra verksamheter för att ge inkomster till täckande av de
ökade kostnader som högre löner till de intagna för med sig.
Detta kräver att fängelsedriften marknadsanpassas.
Förutsättningarna för ett system med marknadsanpassade fängelser
bör enligt utskottets uppfattning snarast utredas.
Det får ankomma på regeringen att initiera de åtgärder som
behövs. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju830 uttalat
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande marknadsanpassade fängelser
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju830 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Ökade insatser inom frivården (mom. 20)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet ser i och för sig med tillfredsställelse att arbete
med utveckling av frivården pågår. Vad som görs är emellertid
långt ifrån tillräckligt. Utskottet vill särskilt understryka
att frivårdens klienter har speciella behov.
En av frivårdens viktigaste uppgifter är att till klienten
förmedla det stöd och den hjälp som andra samhällsorgan kan
tillhandahålla. Det förutsätter ett väl fungerande samarbete med
övriga samhällsorgan såsom socialtjänst, arbetsförmedling och
sjukvård. Arbete och bostad är de grundläggande
förutsättningarna för en normal tillvaro efter anstaltstiden.
Det är nödvändigt att de huvudmän som ansvarar för
arbetsförmedling, boende och sjukvård tar sitt ansvar.
Det är genom metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll i
frivårdspåföljden som andelen klienter i frivård kan öka och
antalet klienter i fängelse minska. Arbetet med den här angivna
inriktningen måste bedrivas med kraft och intensitet.
Regeringen bör få i uppdrag att initiera de åtgärder som är
nödvändiga för att den fortsatta utvecklingen skall gå i den
riktning som utskottet här angivit. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande ökade insatser inom frivården
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Alternativa påföljder (mom. 21)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser för sin del att fängelsestraffkommittén var
alltför försiktig. Utskottet anser sålunda att det är angeläget
att åtgärder vidtas, som går ut på att brottsoffren får en mera
aktiv och betydelsefull roll i rättegången m.m.
Förutsättningarna för ett system i vilket brottsoffren har
reella möjligheter att påverka påföljdvalet t.ex. genom att få
inflytande över huruvida den dömde skall dömas till fängelse
eller vård bör snarast utredas. Det får ankomma på regeringen
att utfärda direktiv för en utredning med den inriktning som
anges i motion Ju830. Vad utskottet sålunda uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande alternativa påföljder
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju830 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Ökad användning av kontraktsvård och samhällstjänst
(mom. 22)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "delar avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet finner det i och för sig tillfredsställande att en
översyn sker i syfte att utveckla alternativ till
fängelsestraff. Utskottet vill understryka vikten av att detta
arbete bedrivs med kraft och intensitet. Utskottet vill särskilt
peka på att kontraktsvård ger goda möjligheter till
rehabilitering. Denna påföljd bör utvecklas i samverkan med
socialtjänsten och olika andra vårdgivare för att tillvarata de
behandlingsresurser som finns. Genom en bättre planering,
uppföljning och ett flexibelt utnyttjande av vårdutbudet kan ett
större utrymme för denna påföljd skapas. Ett hinder för ett
större utnyttjande av alternativa påföljder resp. placering på
behandlingshem under en anstaltsvistelse är kommunernas ovilja
att bidra till vårdkostnaderna. I sådana fall återstår endast
fängelse som alternativ. Utskottet vill i sammanhanget också
peka på behovet av metodutveckling inom frivården. Med ett väl
strukturerat innehåll i frivårdsbehandlingen skulle antalet
klienter inom frivården kunna öka. Det får ankomma på regeringen
att vidta sådana åtgärder att här angivna hinder kan övervinnas.
Vad utskottet sålunda med anledning av motion Ju841 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande ökad användning av kontraktsvård och
samhällstjänst
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju838
yrkande 2 och 1992/93:Ju841 yrkande 5 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Ungdomsfängelse (mom. 23)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nu finns anledning att slå fast att
ungdomsfängelse och veckoslutsfängelse inte bör komma i fråga.
Utskottet har för sin del uppfattningen att
ungdomsbrottsligheten ofta har sin grund i psykiska och sociala
problem. Dessa kan inte lösas genom rättsliga insatser utan
kräver andra åtgärder såsom vård och behandling. Ett
fängelsestraff kan många gånger direkt motverka syftet att ge
den unge förutsättningar för ett laglydigt liv. Detta är också
bakgrunden till principen om att ungdomar under 18 år som begår
brott skall falla under socialtjänstens ansvar och inte under
kriminalvårdens. Enligt utskottets uppfattning bör denna
huvudprincip gälla även fortsättningsvis. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Det sagda innebär att
utskottet avstyrker bifall till motion Ju836 i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande ungdomsfängelse m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 21
och med avslag på motion 1992/93:Ju836 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Ungdomsfängelse (mom. 23)
Ulf Eriksson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
Som utskottet tidigare konstaterat är det inte i alla
situationer möjligt att undvika fängelsestraff för ungdomar
under 18 år. I fängelset konfronteras den unge emellertid med
vuxna intagna, vilket är olämpligt av en mängd skäl. Detta är
också bakgrunden till att man i FN-konventionen om barnets
rättigheter uppmärksammat denna fråga och förbjudit att ungdomar
placeras tillsammans med vuxna. Utskottet delar denna
uppfattning och anser att särskilda fängelser bör inrättas för
ungdomar. Det får ankomma på regeringen att omedelbart utfärda
tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen med den innebörd som
utskottet nu angett. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen
till känna. Det sagda innebär att utskottet avstyrker bifall
till motion Ju846 i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande ungdomsfängelse m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju836 yrkande 7
och med avslag på motion 1992/93:Ju846 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Jag avser att biträda reservation 1 under moment 4 beträffande
ökad ersättning till lekmannaövervakarna, reservation 10 under
moment 16 om visitationspatruller och reservation 14 under
moment 20 angående ökade insatser inom frivården.
Anslag till kriminalvården och ökad användning av
frivårdspåföljder m.m. (mom. 5 och 22)
Enligt min mening bör användningen av fängelsestraff begränsas
så mycket som möjligt. Fängelse som påföljd är det dyraste och
sämsta alternativet. Frihetsstraffens skador på individen är
också väl dokumenterade. Arbetet på att ta fram alternativ till
fängelse har hittills gått för sakta. Det måste intensifieras
och satsningar bör göras på öppnare strafformer. I första hand
bör kontraktsvård och samhällstjänst utvecklas vidare. Ökad
användning av kontraktsvård och samhällstjänst innebär att ca
500 slutna anstaltsplatser kan omvandlas till öppenvårdsplatser.
Detta skulle dels innebära ett förbättrat vårdresultat, dels
medge besparingar inom kriminalvården på 400 miljoner kronor.
För att möta de behov som uppstår vid en ökad användning av
frivårdspåföljder krävs dock ökade insatser inom frivården och
förbättrade möjligheter att rekrytera och behålla engagerade
lekmannaövervakare.
Beträffande ökad användning av kontraktsvård och
samhällstjänst ansluter jag mig till vad som anförts i
reservation 16 under moment 22.
Utlandstransporter (mom. 24)
Riksrevisionsverkets granskningsrapport rörande
kriminalvårdens transportverksamhet visar att denna kan
rationaliseras och effektiviseras. Med tanke härpå bör anslaget
till utlandstransporter minskas med 25 miljoner kronor.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
5 och 24 borde ha hemställt:
5. beträffande anslag till kriminalvården
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion Fi213 yrkande 2 och med avslag på motion Ju841
yrkande 7 till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisar
ett ramanslag på 2 898 089 000 kr,
24. beträffande anslag till utlandstransporter
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion Fi213 yrkande 4 till Utlandstransporter för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.
Särskilda yttranden
1. Anslag till kriminalvården (mom. 5)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anför:
Riksdagen har nyligen fattat beslut om att övergå till
villkorlig frigivning efter det att två tredjedelar av straffet
avtjänats. Reformen hade kostnadsberäknats till 100 miljoner
kronor, och medel härför har beräknats i budgetpropositionen.
-- Den verkliga kostnaden för riksdagens beslut om villkorlig
frigivning torde uppgå till drygt 200 miljoner kronor.
Vi motsatte oss beslutet om villkorlig frigivning och yrkade
mot den bakgrunden att anslaget till kriminalvården skulle
minskas med 40 miljoner kronor. I vårt förslag låg således en
betydande resursförstärkning på 60 miljoner kronor till
kriminalvården.
I det rådande läget accepterar vi regeringens förslag till
medelsberäkning.
2. Visitationspatruller (mom. 16)
Liisa Rulander (kds) anför:
Jag vill ytterligare understryka att en effektiv
narkotikabekämpning vid anstalterna är av avgörande betydelse
för möjligheterna att bedriva en framgångsrik kriminalvård, och
jag skulle gärna se att visitationspatrullerna får vara kvar.
Hur narkotikabekämpningen på anstalterna skall gå till är
emellertid en fråga för Kriminalvårdsstyrelsen. Mot den
bakgrunden kan jag ansluta mig till utskottets
ställningstagande.