1991/92:Ju220 av Per Stenmarck och Inga Berggren (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lika principer bör tillämpas i hela
landet vid beslut om bevakningsföretags rätt till beväpning.
1991/92:Ju633 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om differentierade avgifter för vapenlicenser.
1991/92:Ju801 av Sigrid Bolkéus och Axel Andersson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den som saknar vapenlicens inte bör ha
rätt att förvara eller inneha lasersikte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att registrering av inköp av lasersikte
bör ske,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de personer som innehar lasersikte
utan att vara vapenägare skall kunna få siktet inlöst via
polismyndigheterna.
1991/92:Ju802 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att 8--10 §§ samt 12 § förs in i 42 § andra stycket
vapenlagen.
1991/92:Ju803 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att vapenlagen ändras på så sätt att det blir tillåtet
för vapenägare med licens att inneha en ringa mängd ammunition
som inte omfattas av innehavd licens.
1991/92:Ju814 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av vapenlagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av prövningsförfarandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpning av straffsatserna för olaga
vapeninnehav.
1991/92:Ju815 av Hans Dau m.fl. (m, c, nyd, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att punkterna 4 och 5 i 29 § vapenlagen
tas bort,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i
vapenlagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Ju816 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar om ändring i vapenlagens 9 § andra stycket i enlighet
med vad som i motionen anförts.
1991/92:Ju822 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring i vapenlagen.
1991/92:Ju828 av Max Montalvo och Ulf Eriksson (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av utredning och förslag till en
ny vapenlag som på ett demokratiskt och likställt sätt ger
medborgarna rätt att inneha vapen för jakt och skytte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att administrationen för
vapentillståndsgivningen för jakt och skytte bör rationaliseras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återkallande av tillstånd skall ske
genom domstolsförfarande.
1991/92:Ju829 av Magnus Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av bestämmelserna vad gäller
förvaring och inköp av ammunition,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn och förändring av vapenlagen i
den del som berör återkallande av vapenlicens.
1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvärdering av vapenlagstiftningen.
Utskottet
Inledning
Frågan om tillstånd och kontroll m.m. av vapen regleras i
vapenlagen (1973:1176) och vapenförordningen (1974:123).
Lagstiftningen ändrades i flera viktiga hänseenden år 1991
(prop. 1990/91:130, JuU33, rskr. 300). De nya reglerna, som
huvudsakligen grundar sig på 1987 års vapenutrednings
slutbetänkande (SOU 1989:44), Översyn av vapenlagstiftningen,
trädde i kraft den 1 januari resp. den 1 juli 1992. Syftet med
ändringarna var främst att motverka användning av vapen i
brottsliga sammanhang. Ändringarna innebar bl.a. att
förvaringsbestämmelserna för vapen och ammunition skärptes och
att vapentillstånd skall kunna företes vid inköp av ammunition.
Vidare förtydligades och i viss mån skärptes reglerna om
återkallelse av vapentillstånd.
Förslag om lagändringar m.m.
Överprövning
Regleringen i vapenlagen innebär att i princip allt innehav av
vapen och ammunition är tillståndspliktigt. Fråga om tillstånd
och om återkallelse av tillstånd prövas av polismyndigheten.
Polismyndighetens beslut kan överklagas till länsstyrelsen och
länsstyrelsens beslut angående återkallelse av vapentillstånd
eller ammunitionstillstånd får överklagas till Kammarrätten,
medan däremot länsstyrelsens beslut angående tillstånd till
vapeninnehav eller ammunitionsinnehav inte får överklagas.
I flera motioner tas upp frågor med anknytning till den nu
redovisade ordningen. I motion Ju220 pekas på att
polismyndighetens beslut angående väktares rätt att bära vapen
under tjänstgöring kan överklagas till länsstyrelse men att
länsstyrelsens beslut inte kan överklagas vilket, framhålls det
i motionen, kan leda till en ojämn rättstillämpning.
I motion Ju802 yrkas att den som fått avslag på ansökan om
vapentillstånd skall få möjlighet till domstolsprövning.
Förutom bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen samt
lagen (1974:191) om bevakningsföretag och förordningen
(1989:149) om bevakningsföretag m.m. finns Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd till lagstiftningen. I de allmänna
råden har särskilt reglerats bevakningsföretags och väktares
rätt att inneha och bruka skjutvapen samt förvaring av
skjutvapen. Enligt dessa förskrifter skall polismyndigheten
innan vapenlicens utfärdas utreda om bevakningsobjektet
uppfyller i föreskrifterna särskilt angivna krav och därvid
pröva om bärandet av skjutvapen är nödvändigt för uppdragets
fullgörande. Polismyndigheten skall i ärendet inhämta
länsstyrelsens yttrande.
Utskottet har i betänkandet 1990/91:JuU33 s. 28 särskilt
framhållit att Rikspolisstyrelsens föreskifter och allmänna råd
har stor betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagen.
Beträffande frågan om överklagande av avslag på ansökan om
vapentillstånd anförde departementschefen i 1991 års ärende
(s. 52) att avslag på en ansökan om vapentillstånd kan ha stor
betydelse för den enskilde men inte har primärt näringsrättslig
betydelse och inte heller på annat sätt är en sådan civil
rättighet som enligt Europakonventionen och allmänna
lämplighetsöverväganden kräver domstolsprövning. Hon var därför
inte beredd att föreslå möjlighet till överprövning av
länsstyrelsens beslut i dessa frågor. I stället skulle enhetlig
praxis åstadkommas genom information. Riksdagen gjorde ingen
annan bedömning.
Återkallelse av vapentillstånd
I tre motioner tas upp frågan om återkallelse av
vapentillstånd. I motionerna Ju815 och Ju829 begärs att
grunderna för återkallelse inskränks och preciseras, medan det i
motion Ju828 efterlyses domstolsprövning vid återkallelse.
Som nyss framgått kan fråga om återkallelse av vapentillstånd
överprövas av länsstyrelse och kammarrätt (42 § vapenlagen).
Återkallelse av vapentillstånd regleras i 29 § vapenlagen.
Tillstånd att inneha eller införa skjutvapen får återkallas om
tillståndshavaren missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med vapnet
eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen
samt om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns
eller det annars finns någon skälig anledning att återkalla
tillståndet; t.ex. om tillståndshavaren inte längre har behov av
vapnet eller inte längre uppfyller uppställda krav i fråga om
skjutskicklighet, utbildning, ålder m.m. Frågan om tillämpningen
av återkallelsereglerna behandlas i Rikspolisstyrelsens allmänna
råd.
I 1991 års ärende behandlade utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande (s. 28) ett liknande motionsyrkande.
Utskottet pekade därvid till att börja med på möjligheten att
överklaga polismyndighetens beslut till länsstyrelse och
förvaltningsdomstol. Utskottet pekade även på
Rikspolisstyrelsens föreskrifters och allmänna råds stora
betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagen och
framhöll vidare det självklara i att återkallelse bör kunna ske
om förutsättningarna för vapentillstånd inte längre föreligger.
Utskottet underströk också -- i likhet med vad som uttalats i
propositionen -- att reglerna måste tillämpas med försiktighet.
Utskottet delade, sammanfattningsvis, inte motionärens farhågor
om en godtycklig tillämpning av reglerna och avstyrkte bifall
till motionen.
Inköp och förvaring av ammunition m.m.
I två motioner, Ju815 och Ju829, kritiseras reglerna om inköp
och förvaring av ammunition. Motionärerna anser att
bestämmelserna är onödiga och tillkrånglade och förorsakar
jägarna stora besvär och obehag. De nämner särskilt behovet av
att i glesbygd kunna anlita anhöriga eller jaktkamrater för
inköp av ammunition.
Enligt 12 § vapenlagen får den som har tillstånd att inneha
visst vapen för skjutning även inneha ammunition till vapnet.
Annat ammunitionsinnehav kräver särskilt tillstånd. En
konsekvens av reglerna är att bevis om vapentillstånd skall
kunna visas upp vid förvärv av ammunition. Enligt 13 § tredje
stycket vapenlagen får ammunition överlåtas genom ombud till den
som är berättigad att inneha viss typ av ammunition under
förutsättning att ombudet har eget vapentillstånd. Det är
således möjligt för en jägare eller en annan person med eget
vapentillstånd att köpa ammunition åt annan om uppdragsgivaren
givit honom fullmakt och har tillstånd för det vapen som
ammunitionen är avsedd för. Genom kravet att även ombudet skall
ha vapentillstånd har kretsen av ombud begränsats till personer
som bedömts kunna betros med vapen.
Genom den senaste ändringen i vapenlagen skärptes reglerna om
förvaring m.m. och gjordes mer detaljerade. Enligt 26 §
vapenlagen skall skjutvapen och ammunition sålunda förvaras
under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt. Om
förvaringen inte sker i säkerhetsskåp eller annat lika säkert
förvaringsutrymme skall vapen, vital vapendel och ammunition i
princip förvaras var för sig, s.k. tredelad förvaring. I
propositionen (s. 62) anfördes bl.a. att säkert lås innebar en
skärpning i förhållande till tidigare. Ett säkert lås skall
erbjuda ett gott stöldskydd.
I 1991 års ärende (prop. s. 41) underströks att
förvaringsföreskrifterna för skjutvapen och ammunition och deras
efterlevnad är av grundläggande betydelse när det gäller att
begränsa tillgången på illegalt åtkomna vapen. Utskottet som då
avstyrkte bifall till liknande motionsyrkanden framhöll särskilt
(s.28--29) det utomordentligt angelägna i att effektivt
förhindra oberättigade ammunitionsförvärv. Utskottet anförde
vidare att några betydande olägenheter knappast skulle uppstå om
regeringsförslaget genomfördes.
Ansvarsfrihet vid ammunitionsinnehav
I motionerna Ju803 och Ju822 kritiseras utformningen av
bestämmelsen om ansvarsfrihet vid ringa fall av innehav av
ammunition.
Sedan den 1 januari 1992 är som tidigare framgått allt innehav
av ammunition utan motsvarande vapentillstånd straffbart. I
ansvarsbestämmelsen i 38 § 4 p. vapenlagen stadgas att den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet innehar ammunition utan att vara
berättigad till det kan dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader. I ringa fall skall dock ansvar inte ådömas.
Bestämmelserna om frihet från ansvar i ringa fall kom till på
initiativ av utskottet. Av utskottets betänkande (s. 30) framgår
att med ringa fall avses bl.a. innehav av enstaka patroner eller
ett helt obetydligt souvenirinnehav och liknande bagatellartade
innehav, om inte särskilda omständigheter motiverar något annat.
Justitieministern har nyligen i en lagrådsremiss med förslag
till ändringar i brottsbalken m.m. uttalat att hon inte funnit
anledning att föreslå några ändringar i 38 § vapenlagen.
Lasersikte
I motion Ju801 begärs en ordning som innebär att
vapentillstånd skall krävas för innehav av lasersikte. Vidare
föreslås ett registreringsförfarande vid inköp av lasersikten.
Personer som nu innehar lasersikte utan att ha vapentillstånd
bör, enligt motionärerna, hållas skadeslösa genom ett
inlösensförfarande.
Lasersikten sänder en för ögat osynlig ljusstråle som skapar
en röd skarpt lysande punkt på det föremål som strålen träffar.
Med lasersikte kan skytten skjuta med precision utan att vapnet
hålls i ögonhöjd. Laserstrålen tränger igenom dis och dimma men
syns då som ett rött streck.
I 1 § vapenlagen regleras vilka vapen och andra föremål som är
tillståndspliktiga. Lasersikten kräver för närvarande inte
tillstånd. I sammanhanget kan nämnas att det vid införandet av
vapenlagen år 1974 fanns övergångsbestämmelser av innebörd att
ett vapen som genom den nya lagstiftningen kom att kräva
tillstånd skulle lösas in om tillstånd vägrades.
Samlarvapen
I motion Ju816 yrkas att 9 § vapenlagen ändras på så sätt att
föreskriften om att samlarvapen inte får användas för skjutning
utgår.
Enligt 9 § vapenlagen får en enskild person meddelas
vapentillstånd om han har behov av vapnet. Tillstånd för bl.a.
samlarvapen får meddelas även för andra ändamål än skjutning,
men vapnet får då inte heller användas för skjutning.
Regleringen innebär att ett vapen som innehas på grund av sitt
samlarvärde -- och inte på grund av behov av vapnet -- inte får
användas för skjutning.
I 1991 års lagstiftningsärende (prop. s. 32 och 1990/91:JuU33
s. 27) konstaterades att regleringen i 9 § innebar ett
förtydligande av redan gällande regler.
Översyn m.m.
I motion Ju833 begärs att den nya vapenlagstiftningen skall
följas upp.
I motion Ju814 förordas en översyn av vapenlagstiftningen i
skärpande riktning. Också i motion Ju828 föreslås en ny
utredning; motionärernas utgångspunkt synes vara att det
legitima vapeninnehavet på olika sätt skall underlättas.
Utskottet vill först nämna att det sedan åtskilliga år görs
systematiska utvärderingar av lagstiftning som varit i kraft
någon tid (se prop. 1990/91:100, bil. 4, s. 5).
Frågan om ytterligare utredning prövades även i 1991 års
ärende (s. 32 f). Utskottet avstyrkte då bifall till ett yrkande
om en parlamentarisk utredning om vapenkontrollen och hänvisade
till det omfattande utredningsarbete som låg till grund för
lagstiftningsärendet. Här vill utskottet dock erinra om sitt
uttalande i det ärendet att lagstiftningen bör anpassas till de
krav, t.ex. beträffande överskådlighet och lättillgänglighet,
som bör ställas på modern lagstiftning. En sådan översyn skulle,
anförde utskottet, kunna ske samtidigt med en anpassning till en
framtida EG-reglering. Vad utskottet anfört gav riksdagen som
sin mening regeringen till känna.
Inom Justitiedepartementet planeras en utredning om
EG-anpassning av vapenlagstiftningen m.m., men enligt vad
utskottet inhämtat har utarbetandet av direktiv för utredningen
ännu inte inletts.
Här bör också nämnas att regeringen i den ovannämnda
lagrådsremissen med förslag till ändringar i brottsbalken m.m.
beträffande olaga vapeninnehav föreslagit bl.a. att en särskild
skala för grovt brott införs och att straffmaximum höjs från två
till fyra års fängelse. Vidare föreslås i samma ärende att en
särskild lag införs som gör det möjligt att straffritt lämna in
illegala skjutvapen och ammunition till polisen under tiden
juli--september 1993.
Överväganden
Mot bakgrund av vad som ovan redovisats om utredningsarbete
m.m. saknas det anledning för utskottet att nu ta ställning till
de i motionerna Ju220, Ju801, Ju802, JU803, Ju814, Ju815, Ju816,
Ju822, Ju828, Ju829 och Ju833 framförda yrkandena. Utskottet,
som förutsätter att i motionerna aktualiserade spörsmål i
erforderlig omfattning tas upp i det kommande utredningsarbetet,
avstyrker bifall till dem. När det gäller regleringen i 38 § 4 p
vapenlagen angående innehav av ammunition vill utskottet
tillägga att utskottet utgår från att rättsvårdande myndigheter
beaktar att ansvarsfrihet gäller vid ringa fall.
Avgift för vapentillstånd
I motion Ju633 yrkas att avgiften för vapentillstånd skall
vara lägre för den som redan innehar vapenlicens. Motionären
anför att lämplighetsundersökningen i sådana fall inte behöver
vara lika omfattande som vid första ansökningstillfället och att
följande tillstånd därför bör fås för ett lägre pris.
Enligt avgiftsförordningen (1992:191) skall en
ansökningsavgift tas ut bl.a. vid ansökan om vapentillstånd.
Ansökningsavgift betalas enligt särskilda avgiftsklasser (10 §).
I 61 § vapenförordningen (1974:123) anges vilka avgiftsklasser
som skall tillämpas för prövning av ansökan enligt
vapenförordningen. Av denna paragraf jämfört med 10 §
avgiftsförordningen framgår att kostnaden för vapentillstånd
avseende första vapnet för vilket tillstånd söks uppgår till 400
kr och att kostnaden för varje ytterligare vapen uppgår till 150
kr.
Den i motion Ju633 efterlysta ordningen gäller således redan.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Övrigt
Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammats på ett
behov av språkliga korrigeringar i 32 och 41 §§ vapenlagen (jfr
prop. 1991/92:134, NU33, SFS 1992:708). Ändringar bör göras på
det sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag om lagändringar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju220, 1991/92:Ju801,
1991/92:Ju802, 1991/92:Ju803, 1991/92:Ju814, 1991/92:Ju815,
1991/92:Ju816, 1991/92:Ju822, 1991/92:Ju828, 1991/92:Ju829 och
1991/92:Ju833 yrkande 7,
2. beträffande avgift för vapentillstånd
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju633,
3. beträffande ändring i vapenlagen
att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176) att
32 och 41 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §1
Föreligger risk för Om det finns risk för
missbruk av skjutvapen, kan missbruk av ett skjutvapen
polismyndighet besluta att eller om det är sannolikt
vapnet och därtill att ett tillstånd att
hörande ammunition skall inneha vapnet kommer att
omhändertagas. Är faran återkallas och det finns
för missbruk särskilda omständigheter
överhängande, får att omhänderta det,får
polisman även utan en polismyndighet besluta att
sådant beslut vapnet med tillhörande
omhändertaga vapnet och ammunition skall
ammunitionen. I sådant fall omhändertas. Är risken
skall polismannen skyndsamt för missbruk
anmäla åtgärden hos överhängande, får en
polismyndigheten, som polisman även utan
omedelbart skall pröva om sådant beslut omhänderta
omhändertagandet skall vapnet och ammunitionen. I ett
bestå. sådant fall skall
polismannen skyndsamt
anmäla åtgärden hos
polismyndigheten, som
omedelbart skall pröva om
omhändertagandet skall
bestå.
Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även
jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt personal
vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade
tjänstemän vid länsstyrelsen.
Finns någon som har Om det finns någon som har
tillstånd att inneha den tillstånd att inneha den
omhändertagna egendomen och omhändertagna egendomen och
återkallas ej om tillståndet inte
tillståndet, skall återkallas, skall egendomen
egendomen återlämnas återlämnas till
till innehavaren så snart innehavaren så snart det
det skäligen kan antagas skäligen kan antas att det
att det ej längre inte längre finns någon
föreligger någon risk risk för missbruk. Detsamma
för missbruk. Detsamma gäller, om den
gäller, om den omhändertagna egendomen
omhändertagna egendomen får innehas utan
får innehas utan tillstånd enligt denna lag.
tillstånd enligt denna lag.
1 Senaste lydelse 1992:788
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §2
Angående beslag av egendom, Angående beslag av egendom,
som kan antagas vara som kan antas vara
förverkad enligt 40 §, förverkad enligt 40 §,
gäller bestämmelserna om gäller bestämmelserna om
beslag i beslag i
rättegångsbalken med rättegångsbalken med
följande avvikelser. följande avvikelser.
1. Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal
vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade
tjänstemän vid länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i
beslag som tillkommer en polisman.
2. Bestämmelsen att åtal 2. Bestämmelsen att åtal
skall väckas inom viss tid skall väckas inom viss tid
gäller ej i annat fall gäller inte i annat fall
än då rätten utsatt än då rätten utsatt
sådan tid. sådan tid.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2 Senaste lydelse 1992:788
Stockholm den 3 november 1992
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Jerry
Martinger (m), Göthe Knutson (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt
Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran
Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw
Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Anders
Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).