Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU07

Reglering av användningen av vattenskotrar


Innehåll

1992/93
JoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1992/93:97 om reglering av
användningen av vattenskotrar samt fyra motioner som väckts med
anledning av propositionen. Syftet med den föreslagna
regleringen är att störningarna från användningen av
vattenskotrar skall minskas genom att vattenskotrarna hänvisas
till särskilt angivna vattenområden där det inte föreligger
någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna.

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:97 att riksdagen antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det i lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer (bemyndigandelagen) införs ett bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter om användningen av
vattenskoter eller annan liknande vattenfarkost. Syftet med
regleringen är att minska störningarna från användningen av
vattenskotrar genom att hänvisa vattenskotrarna till särskilt
angivna vattenområden där det inte föreligger någon konflikt med
boende, friluftsliv eller naturvård.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1993.

Motioner

1992/93:Jo18 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:97,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i stället för att avhysa vattenskotrar
från områden där människor finns lagstifta om maximal ljudnivå
från vattenskotrar på nivå med jämförbara utombordsmotorer.
1992/93:Jo19 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringens föreskrifter enligt
föreslagen lydelse av 1§ första stycket 14 lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer skall utformas såsom en möjlighet för
länsstyrelse att förbjuda användning av s.k. vattenskotrar inom
särskilt känsliga vattenområden,
2. att riksdagen beslutar att lag om ändring i lagen (1975:88)
med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter
och kommunikationer skall träda i kraft den 1juli 1993.
1992/93:Jo20 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
organiserad träning och tävlingsverksamhet med vattenskoter.
1992/93:Jo21 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en, gentemot propositionen, skärpt reglering
vad gäller vattenskotrar och liknande vattenfarkoster.
Uppvaktning
Utskottet har uppvaktats av företrädare för Svenska
racerbåtförbundet och Jetskiklubben i Stockholm.

Utskottet

Nuvarande reglering
Enligt 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer --
bemyndigandelagen -- kan regeringen meddela föreskrifter om
bl.a. trafikregler, sjövägsmärken eller säkerhetsanordningar för
svensk sjötrafik, för väg- eller terrängtrafik, registrering
eller annan kontroll av fordon och tillstånd att använda
svävare. Med stöd av sjötrafikförordningen (1986:300)
föreskriver regeringen vad som skall gälla beträffande
trafiken och säkerheten till sjöss. Länsstyrelsen får enligt
2kap. 2§ sjötrafikförordningen meddela föreskrifter om
fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten
att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller
liknande sport, liksom om andra begränsningar och förbud mot
användningen av ett vattenområde för trafik med fartyg, om det
behövs av hänsyn till miljön. Enligt naturvårdslagen (1964:822)
kan länsstyrelsen dessutom i vissa fall förklara ett område
som naturreservat, naturvårdsområde eller djurskyddsområde samt
meddela föreskrifter om vad som skall iakttas inom
strandskyddsområde. En kommun kan med stöd av
hälsoskyddslagen (1982:1080) meddela föreskrifter mot sanitära
olägenheter.
Propositionen
I propositionen framhålls att i en god livsmiljö bör ingå
tillgång till boende- och rekreationsmöjligheter som inte är
utsatta för störande buller. Frihet från störande buller är i
insjöarna, skärgårdarna och längs havsstränderna av särskilt
stor betydelse. Genom att vattenskotrar ofta körs fram och
tillbaka i samma område under avsevärd tid utsätts omgivningen
för bullerstörningar och andra olägenheter. Vid sidan av bullret
uppstår olycksrisker i områden där vattenskotrar används. En
ytterligare olägenhet är användningen av vattenskotrar i grunda
och produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för
fåglar och lokaler för reproduktion av fisk. Dessutom försvåras
fisket. Genom lättheten med vilken skotern kan flyttas blir nya
vattenområden mer lättillgängliga för motordrivna farkoster.
Härigenom ökar risken för skador i naturen.
Dagens möjligheter att reglera störande vattenskotertrafik har
enligt föredragande statsrådet inte visat sig vara tillräckliga.
För att en reglering skall bli meningsfull behöver den syfta
till att styra användningen till sådana områden där den inte
medför några olägenheter för människor eller miljö. Användningen
av vattenskotrar bör alltså stå tillbaka för mer väsentliga
intressen som skyddet för människors och djurs liv och hälsa
samt för miljön.
Föredragande statsrådet gör den bedömningen att en modell med
områdesvisa förbud skulle medföra alltför höga kostnader och
vara onödigt omständlig. Det arbete som skulle erfordras för att
kartlägga, utreda och besluta om begränsningar av användningen
av vattenskotrar i särskilt angivna områden skulle, för att
uppnå den åsyftade styrningen, bli orimligt stort. Vidare skulle
det uppkomma stora kostnader för information om och skyltning av
förbudsområden. Det bör i stället ankomma på länsstyrelsen att
besluta om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Eftersom
staten bör ha möjlighet att bevaka intressen av övergripande
natur, främst riksintressen och mellankommunala frågor, är det
naturligt att länsstyrelsen blir den myndighet som svarar för
beslut om att tillåta vattenskoteranvändning i ett visst område.
Självfallet skall emellertid berörd kommun ha ett stort
inflytande i frågan.
Avsikten är inte att införa ett totalförbud mot användningen
av vattenskotrar utan endast att begränsa de olägenheter
användningen medför genom att minska bullerstörningarna och
stärka naturvårdens intressen. I de fall sådana konflikter inte
förväntas uppstå bör användning av vattenskotrar tillåtas.
Den definition av vattenskoter som föreslås i betänkandet
Angående vattenskotrar (SOU1992:41), nämligen "en motordriven
planande vattenfarkost som föraren antingen står eller sitter
på", bör enligt föredragande statsrådet i huvudsak kunna godtas.
En definition bör emellertid inte fastläggas i detta sammanhang
som avser införandet av ett bemyndigande för regeringen att
utfärda föreskrifter för användningen av vattenskotrar.
Föredraganden uttalar sin avsikt att återkomma till regeringen
med förslag om hur den närmare regleringen av användningen bör
ske. För att undvika onödiga gränsdragningsproblem föreslås dock
att bemyndigandet skall avse användning av vattenskoter eller
annan liknande vattenfarkost.
Eftersom regeringens föreskrifter på området kan ha
handelshindrande effekter bör parterna inom GATT, EFTA och EG
underrättas genom notificering.
Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utvärdera resultatet av
den föreslagna regleringen.
Motionerna
Motionären i motion Jo18 (nyd) yrkar avslag på propositionen
eftersom förslaget att hänvisa vattenskotrar till områden där de
inte stör andra människor inkräktar på den personliga friheten
(yrkande1). I stället för att avhysa vattenskotrar från
områden där människor finns, bör man lagstifta om maximal
ljudnivå som bör vara densamma som för jämförbara
utombordsmotorer (yrkande2). I motion Jo19(m) yrkande1
begärs att regeringens föreskrifter enligt förslaget utformas
som en möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda användning av
s.k. vattenskotrar inom särskilt känsliga vattenområden. Enligt
motionären kan regeringens föreskrifter utfärdas tidigast i
mitten av april, vilket innebär att länsstyrelsen under mindre
än två månader måste fatta beslut inför sommarens
"skotersäsong". Lagändringen bör därför enligt yrkande2 träda
i kraft först den 1juli 1993. Motionären i motion Jo20(c)
framhåller att -- när det gäller organiserad träning och
tävlingsverksamhet med vattenskoter -- länsstyrelsen, vid den
kommande prövningen av vilka områden som kan upplåtas för
vattenskotertrafik, måste ta hänsyn till och samarbeta med
sportens utövare vad gäller områden för såväl träning som
tävling. Genom att framföra ett antal krav för länsstyrelsernas
bedömning i kommande dispensärenden vill motionärerna i motion
Jo21(s) skärpa regleringen vad gäller vattenskotrar och
liknande vattenfarkoster. Bedömningen bör vara mycket
restriktiv, skyddet under häckningstid och i fågelskyddsområden
bör beaktas särskilt, dispens bör ges i samråd med kommunerna
och inte mot deras vilja, speciella områden bör vid behov
anvisas för träning och tävling och uthyraren av vattenskotrar
bör informera användaren om gällande regler. Slutligen bör
regeringen efter tre år utvärdera verksamheten och återkomma
till riksdagen med förslag.
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet konstatera att den föreslagna
regleringen av vattenskoterverksamheten stärker naturvårdens
intressen och utgör ett led i arbetet med att begränsa störande
buller i miljöer där tystnaden upplevs som en viktig kvalitet.
Som anförs i propositionen bör användningen av vattenskotrar stå
tillbaka för mer väsentliga intressen som skyddet för människors
och djurs liv och hälsa samt för miljön. Regleringen syftar till
att minska störningarna från användningen av vattenskotrar genom
att hänvisa vattenskotrarna till särskilt angivna vattenområden
där de inte medför några olägenheter för människor och miljö.
Genom införande av en lagstiftning om sänkt bullernivå, vilket
förordas i motion Jo18 yrkande2, skulle man emellertid komma
till rätta med endast en av flera olägenheter förknippade med
vattenskoterverksamheten. Förutom buller uppstår även
olycksrisker där vattenskotrar används och, i grunda och
produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för fåglar
eller lokaler för reproduktion av fisk, dessutom störningar för
djurlivet. Som Fiskeriverket framhåller i sitt remissyttrande är
verksamheten till men för såväl fiskets bedrivande som för
beståndsvården, eftersom skotrar används i sådana områden som är
av särskild betydelse för fiskbestånden. Sammantaget innebär det
anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motion Jo18 yrkande1 om avslag på propositionen och
yrkande2 om införande av en högsta ljudnivå.
Som framgår av propositionen kommer notificering att ske med
parterna inom GATT, EFTA och EG eftersom regeringens
föreskrifter kan ha handelshindrande effekter. Först när detta
förfarande är avslutat kan föreskrifterna utfärdas. Något datum
för utfärdande kan därför i dag inte fastställas. Utskottet
förutsätter att regeringen i sitt arbete med föreskrifterna
beaktar länsstyrelsernas behov av förberedelser och tillser att
någon osäkerhet om gällande regler inte uppstår. Syftet med
motion Jo19 yrkande2 torde således komma att bli tillgodosett
utan något särskilt riksdagens uttalande i frågan.
Motionsyrkandet avstyrks.
Föredragande statsrådet hävdar att det inte är fråga om
införande av ett totalt förbud mot vattenskoterverksamhet utan
en begränsning av de olägenheter användningen medför. Ett
införande av områdesvisa förbud i enlighet med motion Jo19
yrkande1 skulle, vilket också framgår av propositionen,
innebära ett stort arbete med att kartlägga, utreda och besluta
om begränsningar i särskilt angivna områden. Kostnaderna för
information om och skyltning av förbudsområdena skulle bli höga.
Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet vill även
framhålla den enighet om förslagets utformning som kommit till
uttryck i remissvaren från de länsstyrelser och kommuner som har
inkommit med yttranden. Även flertalet andra myndigheter och
organisationer har tillstyrkt förslaget. Som regeringen föreslår
bör därför bestämmelserna utformas så att länsstyrelsen beslutar
om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Med det anförda
avstyrks motion Jo19 yrkande1.
Som ovan anförts är syftet med förslaget att styra
användningen av vattenskotrar till områden där de inte medför
någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård. Skulle
risk föreligga för skador av betydelse för djur- eller växtlivet
får således användning av vattenskotrar inte förekomma. Detta
innebär givetvis att verksamheten inte får tillåtas om den
medför olägenheter för produktiva vattenområden som utgör
häckningsplatser för fåglar eller lokaler för reproduktion av
fisk. I sammanhanget vill utskottet erinra om den möjlighet
länsstyrelsen redan i dag har att med stöd av naturvårdslagen
(1964:822) i vissa fall förklara ett område som naturreservat,
naturvårdsområde eller djurskyddsområde samt att meddela
föreskrifter om vad som skall iakttas inom strandskyddsområde.
Föreskrifterna kan enligt 15§ naturvårdsförordningen avse
förbud att bl.a. färdas eller uppehålla sig inom området och
landa med båt eller annan farkost. När det gäller kommunernas
inflytande på tillståndsgivningen förutsätter utskottet att
länsstyrelsen i sitt samarbete med berörda kommuner inhämtar
samtycke innan beslut meddelas. Vad beträffar möjligheterna för
träning och tävling med vattenskoter finns det ingenting som
hindrar berörda klubbar och organisationer att i samarbete med
länsstyrelserna finna områden där verksamheten kan bedrivas utan
att oönskade konflikter uppstår. Utskottet utgår från att
länsstyrelserna härvid beaktar bl.a. de möjligheter som i
kustkommunerna kan erbjudas på öppna havet. I ett system med
områdesvisa tillstånd blir det givetvis ett ansvar för såväl den
som tillhandahåller som den som brukar en vattenskoter att känna
till de områden som har upplåtits för verksamheten. Slutligen
vill utskottet erinra om att föredragande statsrådet uttalar sin
avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utvärdera
resultatet av den föreslagna verksamheten. Med vad utskottet
anfört finner utskottet att syftet med motionerna Jo20 och Jo21
i allt väsentligt kan tillgodoses utan något särskilt uttalande
från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslaget
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1992/93:Jo18 och 1992/93:Jo19 yrkande2
antar förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer,
2. beträffande föreskrifternas utformning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo19 yrkande1,
1992/93:Jo20 och 1992/93:Jo21.
Stockholm den 23 februari 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg(s), Ivar
Virgin(m), Ingvar Eriksson(m), Åke Selberg(s), Lennart
Brunander(c), Inge Carlsson(s), Mona Saint Cyr(m), Kaj
Larsson(s), Dan Ericsson i Kolmården(kds), Christer
Windén(nyd), Ulla Pettersson(s), Carl G Nilsson(m),
Sinikka Bohlin(s), Lena Klevenås(s) och Lennart
Fremling(fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga