Utskottet behandlar i betänkandet de delar av proposition
1992/93:119 som avser bl.a. EES-anpassning av vissa lagar inom
Jordbruksdepartementets verksamhetsområde, med undantag av
livsmedelslagen. Sistnämnda del av propositionen behandlas av
lagutskottet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen
anförts om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel.
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden som tar upp användningen
av handelsgödsel resp. kadmiumhalten i handelsgödsel.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (s) och en
meningsyttring (v).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition
1992/93:119, såvitt avser jordbruksutskottets
beredningsområde,
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1985:295) om foder,
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
utsädeslagen (1976:298),
4. att riksdagen antar förslaget till lag om provtagning på
djur,
5. att riksdagen antar förslaget till lag om
EEG-handelsgödsel.
6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad i propositionen anförts om införande av gränsvärde för
kadmium i handelsgödsel.
Avsnitt 2 i propositionen och det lagförslag som anges i mom.
1 i regeringens hemställan bereds av lagutskottet (LU11).
Lagförslaget under 6 ovan har av jordbruksutskottet överlämnats
till skatteutskottet för beredning.
Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Lagförslagen under 2--5 ovan bifogas detta betänkande.
Motionerna
1992/93:L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gränsvärde för kadmium.
1992/93:Jo12 av Jan Jennehag (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får
i uppdrag att komma med förslag om hur användningen av
handelsgödsel skall minska,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får
i uppdrag att komma med förslag om ett lägre gränsvärde än 100 g
kadmium per ton fosfor med målet att kadmiuminnehållet i
handelsgödsel skall minska till en oskadlig nivå.
Utskottet
Lagförslagen m.m.
I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen
(1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298)
och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Dessutom föreslås två helt nya lagar, en lag om provtagning på
djur och en lag om EEG-handelsgödsel. Förslagen är i huvudsak
föranledda av EES-avtalet. Ändringarna i livsmedelslagen innebär
bl.a. att detaljbestämmelserna om märkning i lagen utmönstras.
Ändringarna i foderlagen innebär bl.a. att tillämpningsområdet
för lagen vidgas, att som allmänt krav på foder skall gälla att
detta inte får ha skadlig inverkan på miljön och att förbudet
att använda självdöda djur till foder förtydligas till att
omfatta också hela djur eller djurdelar. Generellt undantag görs
för foder som framställs av fisk, och Jordbruksverket ges
möjlighet att medge undantag för foder till djur i djurparker
och liknande anläggningar om det finns särskilda skäl.
Bemyndigandet i foderlagen för regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Jordbruksverket att meddela
föreskrifter om användningen av foder som innehåller antibiotika
eller kemoterapeutiska medel vidgas till att gälla också
importen, tillverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt
av sådant foder. Vidare införs en bestämmelse som innebär att
endast fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får
användas.
Ändringarna i utsädeslagen innebär bl.a. att
växtförädlingsavgiften slopas och att de nuvarande möjligheterna
att ställa krav och villkor på utsäde som skall exporteras tas
bort. Terminologin i lagen anpassas till den som gäller på
utsädesområdet inom EG. Det innebär bl.a. att begreppet
"överlämnande till annan" i 2 och 3 §§ byts ut mot orden
"släppas ut på marknaden" samt att ordet "statsplombering" i
1--3 §§ byts ut mot "certifiering".
Den nya lagen om provtagning på djur innebär att lagstöd
införs som möjliggör provtagning på eller undersökning av djur
dels för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från
eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att
kontrollera användningen av läkemedel och liknande. Provtagning
eller undersökning som rör djursjukdomar skall kunna avse djur,
djurkroppar, mjölk som levereras till mejeri och annat material
som regeringen eller Jordbruksverket eller Livsmedelsverket
föreskriver. Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas
om skyldighet för den som föder upp djur att göra anmälan om sin
verksamhet och om misstanke om djursjukdom samt att föra
anteckningar om sin verksamhet. Föreskrifterna skall också kunna
gälla vilka krav som från hygienisk synpunkt skall beaktas i
djurhållningen.
Med stöd av lagen skall vidare kunna föreskrivas eller
beslutas i enskilda fall att djur får säljas som livdjur eller
flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om
djuren är fria från viss sjukdom. Föreskrifter skall kunna
meddelas om skyldighet för djurägare att betala ersättning för
provtagning och undersökning enligt lagen.
Den nya lagen om EEG-handelsgödsel slutligen innebär att
lagstöd införs som möjliggör ett införlivande av vissa
EG-direktiv om handelsgödsel. Lagen är utformad som en
bemyndigandelag. Kostnaden för kontrollen av EEG-handelsgödsel
skall uttas genom avgifter.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt som det
avsedda EES-avtalet.
Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda
lagförslagen i de delar förslagen remitterats till utskottet för
beredning.
Införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
Propositionen
Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne, men någon akut
risk för folkhälsan föreligger inte med nuvarande svenska
nivåer. Samtidigt finns det studier som visar att negativa
hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än vad man tidigare
haft anledning att räkna med. Slutmålet måste därför vara att
minska kadmiumhalterna i marken till garanterat ofarliga nivåer.
Mängden av kadmium som tillförs genom handelsgödsel har under de
senaste åren minskat kraftigt. Ett skäl till detta är att den
totala användningen av handelsgödsel har minskat. Ett annat skäl
är att lantbruksnäringen själv har agerat för att sänka halterna
av kadmium. Detta har skett frivilligt och har inneburit att
kadmiumtillförseln har sjunkit från ca 3,3 g kadmium per hektar
år 1970 till ca 0,6 g kadmium per hektar år 1991.
EES-avtalet medger nationella särbestämmelser för kadmium i
handelsgödsel om sådana redan finns i respektive lands
nationella lagstiftning när EES-avtalet träder i kraft. Som
styrmedel är både miljöavgift och gränsvärde möjliga. Sverige
har ansökt om medlemskap i EG, och detta innebär enligt
jordbruksministern att ett införande av en miljöavgift blir
komplicerat. Regeringen har i olika sammanhang framhållit att
nya miljöskatter eller avgifter i Sverige måste utformas så att
de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör
varuhandeln enligt EG:s regler.
Sveriges åtgärder för att begränsa halterna av kadmium i
handelsgödsel bör därför få formen av ett gränsvärde för högsta
tillåtna halt kadmium per ton fosfor. Såväl Finland, Norge,
Schweiz som Danmark har relativt nyligen infört sådana
gränsvärden. Dessa gränsvärden varierar mellan 50 och 150 g
kadmium per ton fosfor.
Enligt propositionen bör Sverige fr.o.m. den 1 januari 1993
införa ett gränsvärde på 100 g kadmium per ton fosfor. Ett
sådant gränsvärde kommer framför allt att eliminera riskerna för
att Sverige blir ett dumpningland för gödselmedel med höga
kadmiumhalter. Ett gränsvärde tillsammans med det frivilliga
arbete som bedrivs för att nedbringa kadmiumhalterna bör enligt
jordbruksministern leda till att halterna av kadmium i
gödselmedel ytterligare minskas. Det framhålls som väsentligt
att Sverige i internationella sammanhang agerar kraftfullt för
att få till stånd lägre kadmiumhalter. I samband med att
EES-avtalet i denna del skall omförhandlas år 1995 bör en
utvärdering göras över hur kadmiumhalterna har utvecklats. I det
sammanhanget bör också prövas om ytterligare styrmedel kan anses
nödvändiga.
Föreskrifter om ett gränsvärde för kadmium bör meddelas med
stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter. Tillsynen bör
handhas av Jordbruksverket.
Motionerna
I motion L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) yrkas ett
tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om
gränsvärde för kadmium (yrkande 3). Det påpekas att EES-avtalet
medger nationella särbestämmelser för kadmium i handelsgödsel om
sådana finns i respektive lands lagstiftning när avtalet träder
i kraft. Med underlåtenheten att lägga förslag om miljöavgift på
kadmium har regeringen åter tagit ett steg bakåt i miljöarbetet.
I motiveringen till detta yrkande framförs dock inga krav på
några konkreta åtgärder från regeringens sida.
I motion Jo12 av Jan Jennehag (v) anförs att den aktuella
propositionen i förening med andra förslag kan göra
handelsgödsel billigare att använda i Sverige. Detta leder till
ökad användning av handelsgödsel, vilket inte är acceptabelt om
vi skall åstadkomma ett mer ekologiskt jordbruk med mindre
näringsläckage och större biologisk mångfald. Riksdagen bör
därför ge regeringen i uppdrag att komma med förslag om hur
användningen av handelsgödsel skall minska, t.ex. med hjälp av
ökade miljöavgifter på handelsgödsel. Vidare anförs att kadmium
är ett av våra allvarligaste gifter från miljö- och
hälsosynpunkt. Det gränsvärde som regeringen föreslår är
oacceptabelt högt. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
återkomma med ett förslag om ett lägre gränsvärde med målet att
få ner kadmiuminnehållet i handelsgödsel till en oskadlig nivå.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att
kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne och att fortsatta
ansträngningar måste göras för att minska kadmiumhalterna i
marken till garanterat ofarliga nivåer. Detta gäller såväl
handelsgödsel, som står för knappt hälften av kadmiumtillförseln
till åkrarna, som andra källor för kadmium. Utskottet har ingen
erinran mot regeringens bedömning att gränsvärdet till en början
kan sättas till 100 g kadmium per ton fosfor. Som
jordbruksministern anfört är det emellertid också viktigt att
Sverige agerar kraftfullt både nationellt och internationellt
för att få till stånd ännu lägre kadmiumhalter. Den utvärdering
som aviseras i propositionen bör kunna ge underlag för fortsatta
överväganden i frågan. Med det anförda får yrkande 2 i motion
Jo12 anses till stor del tillgodosett.
I anslutning till yrkande 1 i motion Jo12 erinrar utskottet om
att riksdagen beslutat om ett åtgärdsprogram mot jordbrukets
miljöeffekter. Häri ingår bl.a. en minskning av användningen av
handelsgödsel under åren 1986--2000 med 20%. Utskottet
hänvisar härvidlag till redovisningen i sitt betänkande
1992/93:JoU9 om vissa jordbrukspolitiska frågor. Motionen
påkallar i denna del ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller förutsättningarna för införande av en
miljöavgift delar utskottet den bedömning som görs i motion L10
att EES-avtalet i och för sig medger även en sådan nationell
särbestämmelse om den existerar när avtalet träder i kraft.
Detta framgår av proposition 1991/92:170 om europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, del IV s. 407 (bilaga II kap. XIV
Gödselmedel). Efter angivna tidpunkt finns i princip inget
utrymme för nationella särregler som begränsar tillträdet till
EFTA-ländernas marknader. Motionen innehåller emellertid i denna
del inga yrkanden om några verkställbara åtgärder på regerings-
eller myndighetsnivå och kan därför inte läggas till grund för
någon framställning från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
således motion L10 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
b) lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
c) lag om provtagning på djur,
d) lag om EEG-handelsgödsel,
2. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel och
avslår motionerna 1992/93:L10 yrkande 3 och 1992/93:Jo12.
men. (v)
Stockholm den 3 december 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Inga-Britt
Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart
Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj
Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén
(nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder
(m), Pehr Löfgreen (m) och Jan-Olof Franzén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Miljöavgift på kadmium i handelsgödsel
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anför:
Som framgår av motion L10 utgör EES-avtalet inget hinder mot
att Sverige inför en miljöavgift på kadmium, om bestämmelser
härom införs innan avtalet träder i kraft. Det är från många
synpunkter olyckligt att propositionen inte innehåller något
förslag om miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. Kadmium är
ett dokumenterat hälsofarligt ämne. Det sprids bl.a. via
handelsgödsel i naturen och förs vidare till människan via
livsmedel såsom bröd, rotfrukter och grönsaker. Kadmium lagras i
njurarna och kan ge genetiska skador. Färska studier visar att
negativa hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än man
hittills haft anledning att räkna med. Av den anledningen
beslutade den socialdemokratiska regeringen att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att utreda förutsättningarna för
att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel.
Utredningens uppdrag var att utreda behov, möjligheter och
konsekvenser av att införa ett avgiftssystem för handelsgödsel
när nuvarande prisregleringssystem inom jordbruksområdet upphör.
Avgiftssystemet skulle enligt direktiven kombineras med ett
gränsvärde för högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.
Vi kan nu konstatera att regeringen redan i slutet av november
beslutat avskaffa prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Det finns en påtaglig risk att användningen av
dessa medel ökar. Vi hänvisar i denna fråga till våra
reservationer och särskilda yttranden i betänkandet
1992/93:JoU9.
Trots att regeringen har haft möjlighet att lägga förslag om
införande av en miljöavgift på kadmium i god tid före den 1
januari 1993 har något sådant förslag inte presenterats. Vi
anser att regeringen med denna underlåtenhet åter tagit ett steg
bakåt i miljöarbetet.
Eftersom det enligt vår bedömning inte är praktiskt möjligt
för riksdagen att nu begära ett förslag från regeringen om
miljöavgift på kadmium som skulle träda i kraft före den 1
januari 1993 avstår vi från att framföra något direkt yrkande om
en sådan avgift.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m. (mom. 2)
Som framgår av utskottets betänkande 1992/93:JoU9 har
regeringen nyligen beslutat avskaffa prisregleringsavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det finns en risk att detta
leder till ökad användning av handelsgödsel i Sverige. Det är
därför ytterst viktigt att regeringen noga följer utvecklingen
och ser till att riksdagens beslut i fråga om jordbrukets
miljöeffekter verkligen genomförs. I likhet med vad som anförs i
motion Jo12 anser jag att kadmium är ett synnerligen
hälsovådligt ämne. Det ackumuleras i våra marker och i levande
organismer. Det gränsvärde som föreslås i propositionen är
oacceptabelt högt; t.ex. Finland har ett gränsvärde på 50 g per
ton fosfor. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag om ett lägre gränsvärde med målet att få
ner kadmiuminnehållet i handelsgödsel till en oskadlig nivå. Det
bör närmast ankomma på Statens naturvårdsverk att utreda och
lämna förslag i frågan. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande
om detta med anledning av motion Jo12 yrkande 2.
Jag anser därför att riksdagen under mom. 2 borde ha hemställt
2. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:L10 yrkande 3 och
med anledning av motion 1992/93:Jo12 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar motion
1992/93:Jo12 yrkande 1 utan vidare åtgärd.