I betänkandet behandlas proposition 1992/93:237 om godkännande
av vissa marina konventioner m.m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag att godkänna 1992 års konvention om skydd av
Östersjöområdets marina miljö samt konventionen för skydd av den
marina miljön i Nordostatlanten. Därvid tillstyrks även
förslaget att utvidga den s.k. dumpningslagen (1971:1154) till
att omfatta förbränning av avfall. Vidare tillstyrks ett
godkännande av ECE-konventionen om skydd och användning av
gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar.
Utskottet har ingen erinran mot att den från år 1974 gällande
svensk-danska Öresundsöverenskommelsen om skydd av Öresund mot
föroreningar upphör.
I betänkandet behandlas vidare 24 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 1993 om vissa vattenvårdsfrågor m.m.
Utskottet behandlar motionerna på ett förenklat sätt med
hänvisning till att vattenvården nyligen behandlats av riksdagen
(1992/93:JoU5) och till det faktum att en stor del av motionerna
tar upp frågor som omfattas av den pågående uppföljningen av
1991 års miljöpolitiska beslut.
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i
proposition 1992/93:237 föreslagit
dels att riksdagen antar förslaget till
1. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning
av avfall i vatten,
dels att riksdagen godkänner
2. 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina
miljö,
3. konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten,
4. ECE-konventionen om skydd och användning av
gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar,
5. upphävandet av Öresundsöverenskommelsen mellan Sverige och
Danmark.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1992 års
konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö samt
konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten.
Båda konventionerna utgör revideringar och moderniseringar av
befintliga konventioner -- Helsingforskonventionen samt Paris-
och Oslokonventionerna. För att fullgöra de åtaganden som följer
av konventionerna föreslås att dumpningslagen (1971:1154)
utvidgas till att omfatta förbränning av avfall.
Under år 1992 har inom Förenta nationernas kommission för
Europa (ECE) antagits en konvention om skydd och användning av
gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar.
Insatser inom ramen för konventionen väntas medföra minskad
föroreningsbelastning på Östersjön. Konventionen föreslås
godkännas av riksdagen. De förpliktelser som följer av denna
konvention täcks av befintlig svensk miljölagstiftning.
Slutligen föreslås att riksdagen godkänner att den
svensk-danska Öresundsöverenskommelsen från år 1974 upphör.
Överenskommelsen, som syftat till att minska utsläppen av
föroreningar i Öresund, kommer att ersättas av andra former av
samarbete i miljövårdsfrågor mellan länderna.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Lagförslaget bifogas till detta betänkande som bilaga1.
Motioner
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1992/93:Jo607 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kustvattenkontroll i Öresund.
1992/93:Jo616 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenskt initiativ för att bilda en
Nordsjökommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om radioaktiva utsläpp från Sellafield,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en nordisk handlingsplan för västerhavets
miljö,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en särskild låneordning i Nordiska
investeringsbanken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att förhindra miljöförstöring
från vrak,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskad kvävetillförsel till västerhavet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om musselodlingar för att minska
övergödningen i kustvattnen.
1992/93:Jo622 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av incitament för att anlägga
våtmarker och skyddszoner.
1992/93:Jo625 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet för att minska
kvävebelastningen i Laholmsbukten.
1992/93:Jo653 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ett statsbidragssystem för åtgärder inom
jordbruket för att hejda igenväxningen av sjöar och hav.
1992/93:Jo659 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att en s.k. noll-avläsning av Öresunds miljö
utförs innan Öresundsbron byggs, och att därefter kontinuerlig
uppföljning av Öresundsmiljön utförs, så att negativa
förändringar av miljön snabbt kan upptäckas och åtgärdas.
1992/93:Jo682 av Lars Bäckström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inrätta en fast marin miljöstation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lokalisera en fast marin miljöstation
till Uddevalla--Lysekilsregionen.
1992/93:Jo686 av Charlotte Branting och Karl-Gösta
Svenson(fp,m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för
bättre miljöbevakning och uppföljning av miljöinsatser i
Östersjöområdet.
1992/93:Jo692 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett utvidgat Östersjölaboratorium i
Karlskrona.
1992/93:Jo701 av Karin Wegestål och Bo Bernhardsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samordning, finansiering och lagstiftning
när det gäller återställande av å-systemen i Skåne.
1992/93:Jo702 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
ett Skånes Miljö- och naturvärn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utökning av antalet
mätstationer för miljökontroll i Öresund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om marint skydd med reservatsbestämmelser för
Öresund och södra Kattegatt.
1992/93:Jo703 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att motverka läckage av kväve
till havsområdena.
1992/93:A475 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inrätta ett Östersjöinstitut.
1992/93:N317 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en satsning på ett Östersjöcentrum.
Utskottet
Godkännande av vissa marina konventioner m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att 1992 års konvention om skydd av
Östersjöområdets marina miljö och konventionen för skydd av den
marina miljön i Nordostatlanten skall godkännas av riksdagen.
Enligt föredragande statsrådet överensstämmer de åtgärder som
skall vidtas enligt konventionerna väl med de riktlinjer för det
internationella arbetet för en hållbar utveckling på
havsmiljöområdet som inryms i handlingsprogrammet Agenda21
från FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i juni 1992.
Vid en konferens i Helsingfors i april 1992 undertecknades den
nya reviderade konventionen till skydd av Östersjöns marina
miljö. Vid konferensen antog även miljöministrarna en
deklaration, The Baltic Sea Declaration, om den strategiska
inriktningen av och huvudelementen i det åtgärdsprogram som
initierades i Ronneby år 1990. Programmet innehåller både en
beskrivning av Östersjöns miljötillstånd och ger förslag till
konkreta åtgärder för att begränsa utsläppen av föroreningar.
1992 års Helsingforskonvention utgör det instrument som skall
användas för att genomföra de långtgående miljöförbättrande
åtgärder som kommer att bli aktuella med anledning av
programmet. Konventionen träder i kraft två månader efter att
samtliga fördragsslutande parter ratificerat och godkänt den. Så
snart detta skett ersätter konventionen den nu gällande 1974 års
konvention.
Konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten antogs vid ett möte med Oslo- och
Pariskommissionerna i september 1992. Den utgör en
sammanslagning av Oslo- och Pariskonventionerna. Den nya
konventionen omfattar samtliga källor till föroreningar av och
skadliga effekter på den marina miljön. Även föroreningar från
landbaserade källor som når havet via luften omfattas av den nya
konventionens åtgärdsområde. Vidare beaktar den
försiktighetsprincipen och är ägnad att stärka det regionala
samarbetet. Konventionen träder i kraft 30 dagar efter att
samtliga i Oslo- och Pariskonventionerna fördragsslutande parter
ratificerat eller godkänt den. Så snart detta skett ersätter den
de nuvarande Oslo- och Pariskonventionerna mellan de
fördragsslutande parterna.
När det gäller genomförandet av de båda konventionerna
konstateras i propositionen att bestämmelserna i artikel 10 i
konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö och
artikel4 i konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten, som innebär ett förbud mot förbränning av
avfall till havs, saknar motsvarighet i den gällande svenska
lagstiftningen. En föreskrift som innebär ett förbud mot
förbränning av avfall i enlighet med konventionernas krav bör
därför enligt föredragande statsrådet införas i svensk
lagstiftning. Föreskriften bör tas in i 1971 års dumpningslag. I
övrigt anser föredragande statsrådet att frågor som gäller
genomförandet i svensk lagstiftning inte skall föranleda uppskov
vad gäller godkännandet av konventionerna.
I propositionen föreslås vidare att ECE-konventionen om
skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och
internationella sjöar skall godkännas. Konventionen antogs vid
ett möte inom ECE i Helsingfors den 17--18 mars 1992 varvid den
undertecknades av 22 stater och EG. Enligt konventionen skall
parterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra,
kontrollera och minska gränsöverskridande påverkan. Särskilt
gäller detta vattenföroreningar samt användning av
gränsöverskridande vatten i övrigt. Ekosystemen skall bevaras
och vid behov återställas. Konventionen träder i kraft efter
ratifikation av ett tillräckligt antal stater.
Enligt propositionen väntas konventionen för svensk del inte
innebära åtaganden om miljövårdsinsatser som inte redan täcks av
gällande lagstiftning eller tidigare internationella
överenskommelser.
Enligt propositionen skall Öresundsöverenskommelsen mellan
Sverige och Danmark upphävas. Under år 1992 har träffats avtal
mellan Miljöministeriet i Köpenhamn och Miljö- och
naturresursdepartementet i Stockholm angående upphävande av den
svensk-danska överenskommelsen om skyddet av Öresund mot
föroreningar. I enlighet med beslut vid det avslutande mötet med
Öresundskommissionen har överläggningar inletts mellan
företrädare för Statens naturvårdsverk och dess danska
motsvarighet, Miljöstyrelsen, om organisationen av det fortsatta
samarbetet om skyddet av Öresund på regional och kommunal nivå
mot olika slag av föroreningar. Mot bakgrund av denna utveckling
kan enligt föredragande statsrådet syftet med
Öresundsöverenskommelsen nås utan en särskild svensk-dansk
kommission på regeringsnivå. Behovet av samarbete kan
tillgodoses genom regionala och lokala organ. Uppsägning har
skett den 16mars 1992.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen överensstämmer de åtgärder som
skall vidtas enligt konventionerna väl med de riktlinjer för det
internationella arbetet för en hållbar utveckling på
havsmiljöområdet, som inryms i handlingsprogrammet Agenda21.
Konventionerna är ett viktigt steg på vägen mot en renare
havsmiljö. När det gäller skyddet av Östersjöområdets marina
miljö är arbetet med att genomföra det åtgärdsprogram som
initierades i Ronneby och vars strategi och inriktning
fastställdes i Helsingfors år 1992 en viktig uppgift under de
kommande åren. Ett viktigt instrument vid genomförandet är 1992
års Helsingforskonvention. Utskottet anser i likhet med
föredragande statsrådet att det internationella samarbetet inom
Nordsjöområdet väsentligen kommer att underlättas genom
sammanslagningen av de två tidigare konventionerna. Särskilt
betydelsefullt är i detta sammanhang att den nya konventionen
omfattar samtliga källor till föroreningar av och skadliga
effekter på den marina miljön.
De nya konventionerna om skyddet av den marina miljön i
Östersjöområdet och Nordostatlanten innebär en modernisering av
de nu gällande konventionerna och en anpassning till nya
miljöpolitiska krav. Utskottet delar föredragande statsrådets
uppfattning att frågor som gäller genomförandet i svensk
lagstiftning inte bör föranleda något uppskov vad gäller själva
godkännandet av konventionerna. I den mån Sveriges åtaganden
enligt konventionerna föranleder ändringar i svensk lagstiftning
kvarstår denna förpliktelse även efter det att
ratifikationsprocessen är avslutad.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet ett
godkännande av 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets
marina miljö och konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten. Utskottet tillstyrker även förslaget att
utvidga dumpningslagen till att omfatta förbränning av avfall.
ECE-konventionen om skydd och användning av gränsöverskridande
vattendrag och internationella sjöar kan sedan den trätt i kraft
bidra till en förbättring av vattenmiljön både i fråga om
ytvatten och grundvatten i Europa. Som framhålls i propositionen
har det ändrade politiska läget i Europa öppnat nya möjligheter
för ett vidgat samarbete i vattenvårdsfrågor mellan länderna. En
del av de vattendrag som berörs av ett sådant samarbete mynnar i
Östersjön. Insatser inom ramen för den aktuella konventionen kan
sålunda även innebära ett förbättrat föroreningsläge i
Östersjön. Konventionen ger även förutsättningar för ett
intensifierat utbyte av information om tillståndet i miljön i
Europa. Med det anförda tillstyrker utskottet ett godkännande av
ECE-konventionen om skydd och användning av gränsöverskridande
vattendrag och internationella sjöar.
Sedan Öresundsöverenskommelsen mellan Sverige och Danmark
träffades år 1974 har det skett stora förändringar på det
miljöpolitiska området. Bl.a. har de kommunala och regionala
organen numera större ansvar för tillsyn och miljöövervakning än
tidigare. Samarbetet på nordisk och internationell nivå har
förstärkts. Formerna för samverkan har utvecklats och fördjupats
såväl inom ramen för Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté
för miljövårdsfrågor som inom konventionen om skydd av
Östersjöområdets marina miljö. Andra viktiga konventioner som
tillkommit är den nordiska miljöskyddskonventionen och
Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett
gränsöverskridande sammanhang. Som framgår av propositionen har
överläggningar inletts mellan företrädare för Naturvårdsverket
och dess danska motsvarighet, Miljöstyrelsen, om organisationen
av det fortsatta samarbetet om skyddet av Öresund. Berörda
myndigheter skall undersöka och utarbeta förslag när det gäller
ett nytt svensk-danskt samarbetsorgans uppgifter, sammansättning
m.m. Mot bakgrund av denna utveckling anser utskottet i likhet
med föredragande statsrådet att syftet med
Öresundsöverenskommelsen kan nås utan en särskild svensk-dansk
kommission på regeringsnivå. Samtidigt bör det framhållas att de
nu föreslagna organisatoriska förändringarna inte får leda till
en försämring av miljöövervakningen i Öresund, och utskottet
förutsätter att regeringen uppmärksammar eventuella problem i
detta avseende. Utskottet har därmed inget att erinra mot att
Öresundsöverenskommelsen mellan Sverige och Danmark upphävs.
Vissa vattenvårdsfrågor m.m.
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar i detta betänkande sammanlagt 24
motionsyrkanden om olika vattenvårdsfrågor på ett förenklat sätt
i enlighet med utskottets tidigare principbeslut om planeringen
av motionsärenden inom valperioden. Beslutet innebär bl.a. att
utskottet genom ett mer selektivt arbetssätt skall ges möjlighet
även till en fördjupad behandling av vissa ämnesområden. I
november 1992 behandlade utskottet och riksdagen mer utförligt
en stor del av de frågor om vattenvård m.m. som tas upp i
motionerna (1992/93:JoU5).
Utskottet vill inledningsvis framhålla att de konventioner om
den marina miljön som redovisats ovan omfattar huvuddelen av de
miljöfrågor som berörs i motionerna. Utskottet erinrar vidare
om att en stor del av motionerna tar upp frågor som omfattas av
den pågående uppföljningen av 1991 års miljöpolitiska beslut.
Bl.a. kan nämnas att Naturvårdsverket för närvarande arbetar med
ett aktionsprogram, Miljö-93, som skall överlämnas till
regeringen sommaren 1993. Miljö-93 syftar till att ge en
samlad beskrivning av miljösituationen och följa upp
internationella åtaganden och övriga beslut av riksdag och
regering. Som underlag för aktionsprogrammet har
Naturvårdsverket utarbetat ett antal rapporter som analyserar
miljöproblemen i landet och i omgivande hav med avseende på
olika miljöstörningar. Rapporterna behandlar bl.a.
eutrofieringen av mark, sötvatten och hav samt försurningen av
sjöar och vattendrag. Underlaget omfattar bl.a. olika förslag
för att ytterligare minska kvävetillförseln. Vidare kommer
våtmarkernas roll i detta sammanhang att uppmärksammas.
Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta
ett program för den samlade miljöövervakningen. Resultatet skall
redovisas i juli 1993. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att de tre marina centrumen i Stockholm, Göteborg och Umeå
tillsammans har ansvaret för marin forskning och viss
miljökontroll längs den svenska kusten. Regeringen har nyligen
föreslagit att fartygsanvändningen vid den marina forskningen
skall tillföras ytterligare 5miljoner kronor. Förslaget
behandlas för närvarande av riksdagen (prop.1992/93:170).
Vidare kan nämnas att SMHI inrättat en jourcentral för akuta
larm om förändringar i havet. Centralen vidarebefordrar
eventuella larm till berörda myndigheter som har sektoransvaret
för samordning av eventuella insatser på detta område.
Med hänvisning till det anförda avstår utskottet nu från att
behandla motionerna mer utförligt i sak. Samtliga motioner
avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagen om förbud mot dumpning av avfall i
vatten
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,
2. beträffande Östersjöområdets marina miljö
att riksdagen godkänner 1992 års konvention om skydd av
Östersjöområdets marina miljö,
3. beträffande den marina miljön i Nordostatlanten
att riksdagen godkänner konventionen för skydd av den marina
miljön i Nordostatlanten,
4. beträffande ECE-konventionen
att riksdagen godkänner ECE-konventionen om skydd och
användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella
sjöar,
5. beträffande Öresundsöverenskommelsen
att riksdagen godkänner upphävandet av
Öresundsöverenskommelsen mellan Sverige och Danmark,
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Inga-Britt Johansson(s), Bengt Rosén(fp), Åke
Selberg(s), Lennart Brunander(c), Mona Saint Cyr(m), Kaj
Larsson(s), Max Montalvo(nyd), Ulla Pettersson(s), Carl G
Nilsson(m), Sinikka Bohlin(s), Patrik Norinder(m), Björn
Ericson(s) och Carl Olov Persson(kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.