I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:232 om
fiskelag, m.m. samt de motioner som framlagts med anledning av
propositionen. Ett antal motioner från allmänna motionstiden
1992 resp. 1993 behandlas också.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag som generellt
innebär en modernisering av lagens språk och struktur. Bl.a.
definieras handredskap särskilt i den nya fiskelagen.
Bestämmelserna om frifiske på enskilt vatten förs in i en
tabellbilaga till lagen. I sakligt hänseende ändras inte
bestämmelserna om rätten till fiske för svenska medborgare.
Föreskrifter för fiskets vård och bedrivande skall i
fortsättningen få utfärdas endast av regeringen och
Fiskeriverket. Länsstyrelserna ges inte någon sådan befogenhet.
Utskottet betonar dock betydelsen av länsstyrelsernas
delaktighet i fiskevården. Det är angeläget att den kompetens
som finns hos länsfiskekonsulenterna utnyttjas samt att den
bibehålls på den regionala nivån. Länsstyrelsen bör vid akut
uppkommande behov kunna ingripa interimistiskt till skydd för
hotade fiskbestånd m.m.
Riksdagen uttalade för ett år sedan att regeringen borde
återkomma med förslag om begränsning av antalet mängdfångande
redskap för fritidsfisket. Förslaget genomförs nu.
Redskapsbegränsningen blir möjlig att genomföra praktiskt genom
att yrkesfiskelicens görs obligatorisk för det yrkesmässiga
fisket. Licensobligatoriet är i sin tur betingat även av
Sveriges godkännande av EES-avtalet och ansökan om medlemskap i
EG.
Utskottet anser liksom regeringen att fiskeredskap och
fiskemetoder som i dag är förbjudna skall vara förbjudna även i
fortsättningen. Däremot anser utskottet inte att det i dag
tillåtna fiskeredskapet ålsax bör förbjudas. Bruket av ålsax kan
knappast anses innebära ett sämre djurskydd än andra metoder att
hålla fast ålen under slakten.
Utskottet föreslår även att kräftfiske regleras i
frifiskevattnen och de allmänna vattnen i de stora sjöarna.
Till betänkandet har fogats sex reservationer (s, nyd).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition
1992/93:232 föreslagit att riksdagen antar förslagen till
1. fiskelag,
2. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges
sjöterritorium.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny fiskelag som ersätter lagen
(1950:596) om rätt till fiske. Bestämmelserna som avgränsar
fiskerätten förs utan större förändringar i sak över från
fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelserna ges
emellertid en ny språklig och redaktionell utformning för att
göra dem mera lättillgängliga och överskådliga.
När det gäller utövandet av fiske föreslås flera förändringar
i förhållande till den nuvarande lagstiftningen. Bl.a. görs
rätten att bedriva yrkesfiske beroende av innehav av
yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket
genom att meddela föreskrifter som begränsar
redskapsanvändningen för fritidsfisket.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo98 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om begränsningen i användningen av fiskeredskap.
1992/93:Jo99 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om redskapsbegränsningen för husbehovsfiske,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Fiskeriverkets och länsstyrelsernas rätt
att meddela föreskrifter för vandringsfiskarna lax, öring och ål
samt andra hotade fiskbestånd även i andra vatten än vid
kusterna och i de stora sjöarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skyddszoner på 100 meter vid fasta
redskap och vattenbruksanläggningar skall gälla i alla vatten
där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att lov till fiske
närmare än 100 meter endast skall kunna ges av redskapets eller
vattenbruksanläggningens ägare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att myndighet som föreskriver avgifter för
verksamhet i enlighet med den ovannämnda lagen skall iaktta
största möjliga restriktivitet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att svenska medborgares rätt att fiska i
enskilt vatten (området väster om Torshamns udde vid Blekinge
läns södra kust) skall bibehållas i nuvarande skick,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om yrkesfiskelicens.
1992/93:Jo100 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ändringar och förtydliganden i de i anslutning till
fiskelagen utfärdade föreskrifterna.
1992/93:Jo101 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redskapsbegränsning för husbehovsfiske i
Halland och Bohuslän.
1992/93:Jo102 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redskapsbegränsningen för andra än
yrkesfiskare.
1992/93:Jo103 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om antalet garn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samarbetet mellan Fiskeriverket och
länsstyrelserna.
1992/93:Jo104 av Harald Bergström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av ägande- och hävdrätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheten till bevarandet av en levande
landsbygd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i ett tillägg i uppgörelsen mellan
staten och fiskevattenägarna ange vilka som skall få fiska
kräftor på allmänt vatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kräftfiske på enskilt vatten helt och
odelat tillhör vattenägarna och att det inte betraktas som
handredskapsfiske,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en intensifierad forskning för att
utveckla en flodkräftstam som är resistent.
1992/93:Jo105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att användningen av ålsax i
framtiden skall få ske på samma sätt som i dag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fiske 100 meter från fast redskap eller
vattenbruksanläggning,
3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om omkastade texter i lagförslagets bilaga, s. 14 i
proposition 1992/93:232.
1992/93:Jo106 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att 26 § i ny fiskelag
bör ändras i enlighet med vad som i motionen anförts.
1992/93:Jo107 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om begränsning av antalet redskap till lokala
förhållanden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den föreslagna förändringen för
utländska medborgares fiskerätt skjuts på framtiden i avvaktan
på en konsekvensanalys,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyddet för sötvattenskräftan, bl.a. genom
användning av annat bete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utfärdande av licens inte skall ske
efter tillgången på fisk, som anges i förslaget, utan efter
bedömning av vederbörandes kompetens,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utbildning vid gymnasiets fiskelinje
anges som ett kompetenskrav för nya licenser.
1992/93:Jo108 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de som fisket har betydelse för skall
kunna erhålla licenser som utfärdas av länsstyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att begränsningen av antalet garn skall
vara sex stycken eller en maximal längd av 600 meter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ålsax även i fortsättningen bör få
användas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att begränsningen bör införas under en
försöksperiod på fem år.
1992/93:Jo109 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringens
förslag att en begränsning av nät och garn till 180 m ökas till
270 m,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringens
förslag att förbud mot handredskapsfiske från båt ändras så att
sådant fiske blir tillåtet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992
1991/92:Jo401 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fritt fiske med vanligt enkelt metspö.
1991/92:Jo402 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om konkurrensen mellan fiske och fritid.
1991/92:Jo409 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av ålljustring som
fiskemetod.
1991/92:Jo411 av Elisabeth Fleetwood och Henrik S Järrel (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en skyndsam utvärdering av det
fria fiskets konsekvenser och att förslag om ett eventuellt
avskaffande av det fria fisket därefter föreläggs riksdagen samt
att nya vägar för att stärka fiskevården föreslås.
1991/92:Jo414 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering och översyn av lagen om
fiskevårdsområden, LOFO.
1991/92:Jo418 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av nu gällande regler för rätten
till fiske på vissa fastigheter i enlighet med vad i motionen
anförts.
1991/92:Jo430 av Jan Fransson och Sven-Gösta Signell (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i lagstiftningen att strandägare får rätt till fiske i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo403 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av ålljustring som
fiskemetod.
1992/93:Jo410 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den del av den statliga
kreditgarantin, ämnad för fiskenäringen, som inte utnyttjats får
användas i konsoliderande syfte,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beakta vattenägares och yrkesfiskares
intressen kontra fritidsfiskets i insjöarna, när vattenägare och
yrkesfiskare lagt ner stor möda på utplantering av
fisk/skaldjur.
1992/93:Jo416 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
binäringsfiskets villkor.
Hearing, uppvaktningar, inkomna skrivelser m.m.
Utskottet har i ärendet inhämtat upplysningar från
Fiskeriverket. Norrbottens skärgårdsfiskare, Blekinge kust- och
fiskeförening samt Listers härads fiskeriförening har uppvaktat
utskottet. Ett flertal fiskeföreningar och andra intressenter
har tillskrivit utskottet med synpunkter på lagförslaget.
Utskottet
Inledning
Propositionen
Jordbruksministern anför bl.a. följande:
Lagstiftningen på fiskets område kan sägas reglera dels rätten
till fiske, dels vården av fisket och fiskets bedrivande.
Bestämmelserna som reglerar med vilken rätt fiske får bedrivas
finns i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Fiskerätten är
beroende av om fisket bedrivs i enskilt eller allmänt vatten.
Till vilken kategori ett vatten hör framgår av lagen (1950:595)
om gräns mot allmänt vattenområde. I enskilt vatten finns alltid
en fiskerätt knuten till en fastighet. Fiskerättens innehåll
varierar beroende av var i landet fastigheten är belägen. I
fiskerättslagen finns också bestämmelser om rätten att fiska i
allmänt vatten.
Lagen är i mångt och mycket en kodifiering av hur fisket längs
våra kuster och i våra sjöar bedrivits sedan lång tid tillbaka.
Reglerna tillkom under en tid då fisket hade en helt annan
betydelse än i dag för bl.a. kustbefolkningen. Bestämmelserna
skiljer sig genom sin detaljrikedom markant från andra nutida
lagregler. Under den tid som förflutit sedan lagen tillkom har
språket i våra författningar i hög grad förändrats och
fiskerättslagen ger i dag därför ett föråldrat intryck.
Fiskerättslagen är en del av lagstiftningen på
förmögenhetsrättens område genom att den avgränsar fiskerättens
innehåll och därmed också rätten till fast egendom. Med den
betydelse som lagen har är det angeläget att förbättra
förutsättningarna för förståelsen av och överblicken över
regelverket. I syfte att nå ett sådant resultat har det inom
Jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria, Enklare
fiskebestämmelser (Ds1992:70), i vilken det föreslås en ny
fiskelag. Den nya lagen skiljer sig från den gamla i språkligt
hänseende men också i fråga om tekniken att presentera de mycket
detaljrika reglerna om frifiske i enskilt vatten. I materiellt
avseende föreslås ändringar som bl.a. innebär att det införs
krav på licens för att bedriva yrkesmässigt fiske, att det
skapas förutsättningar för en fördelning av fisket och att
fiskerätten för utlänningar förändras. I promemorian lämnas
också förslag som syftar till att göra fiskeförfattningarna i
övrigt mera tillgängliga genom att minska antalet författningar
och åstadkomma så enkla bestämmelser som möjligt. Bl.a. föreslås
en ny fiskeförordning.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag
som utarbetats i ärendet. Lagrådet har i sitt yttrande efterlyst
vissa klargöranden i anslutning till bestämmelserna om
yrkesmässigt fiske och yrkesfiskelicens samt i övrigt anfört
synpunkter och lämnat förslag som rör utformningen av bl.a.
bestämmelserna om straff och särskilda rättsverkningar.
Jordbruksministern har i huvudsak följt Lagrådets förslag.
I propositionen föreslås att 1950 års lag om rätt till fiske
ersätts av en ny fiskelag. Lagens struktur och språk är
moderniserade, och vissa materiella ändringar har gjorts. Dit
hör att det bör införas ett lagstöd för redskapsbegränsningar
för fritidsfiske, en fråga som nyligen aktualiserats av
riksdagen (bet. 1991/92:JoU20, rskr. 304). Vidare innebär ett
EES-avtal och ett medlemskap i EG att det finns motiv för nya
bestämmelser om krav på yrkesfiskelicens. Det finns också ett
behov av att reformera fiskelagstiftningen i övrigt, dvs. de med
stöd av lagen av regering och myndigheter beslutade
föreskrifterna för fisket. En sådan reform bör ta sin
utgångspunkt i en översyn av bemyndigandena i lagen.
Regeringen föreslår i fråga om fiskerätten att
bestämmelserna som reglerar fiskerätten omarbetas språkligt och
att detaljbestämmelserna om det fria fisket i enskilda vatten
förs över till en bilaga. Vissa föreskrifter som tar sikte på
äldre förhållanden upphävs eller tas upp som
övergångsbestämmelser.
Vid fiske med handredskap likställs enligt förslaget utländska
medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske
krävs bosättning här i landet. Kravet på att bosättningen skall
ha varat i minst två år slopas, för det yrkesmässiga fisket dock
först fr.o.m. år 1995.
Motionerna
Rent historiskt går det inte att bortse från en flertusenårig
ägande- och hävdrätt, framhålls det i motion Jo104 (kds). Det är
viktigt att ägande- och hävdrätten respekteras (yrkande 1). Den
viktigaste regionalpolitiken just nu är att på olika sätt stärka
landsbygdsbefolkningens rätt till sina resurser. Fiskerätten
bidrar till en levande landsbygd och därmed till fortsatt boende
i dessa ofta glesbebodda områden (yrkande 2).
I motion Jo109 (fp) begärs sådan ändring av regeringens
förslag att förbud mot handredskapsfiske från båt ändras så att
sådant fiske blir tillåtet. Motionären påstår att förslagen i
propositionen innebär förbud mot handredskapsfiske som kräver
båt vilket är ett uppskattat turistutbud i Öresund. Vi måste
komma ihåg att fiske med spö i Öresund inte på något sätt är
lika påfrestande för fiskbeståndet som att dra handredskap
mellan två båtar på Vänern (yrkande 2).
Enligt motion Jo107 (nyd) bör den föreslagna förändringen av
utländska medborgares fiskerätt skjutas på framtiden i avvaktan
på en konsekvensanalys (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Den gällande fiskerättslagen har varit i kraft i över 40 år.
De ändringar som gjorts i lagen har bestått främst i tillägg
föranledda bl.a. av grundlagsreformen och det år 1985 införda
fria handredskapsfisket.
Det lagförslag som nu läggs fram har i stora delar samma
innehåll som den nu gällande lagen. Språket moderniseras
emellertid. Regelverket förenklas genom att detaljbestämmelserna
om frifisket förs samman i en särskild tabellbilaga. En del
bestämmelser som inte längre anses ha betydelse rensas ut.
Allmänna bestämmelser
Den nya lagen avses gälla rätten till fiske samt fisket inom
Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I de
fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt havsfiske
utanför den ekonomiska zonen. Sjöterritoriet omfattar inre
vatten och territorialhavet. Territorialgränsen sträcker sig
tolv nautiska mil utanför baslinjen, enligt lagen (1966:374) om
Sveriges sjöterritorium. Enligt lagen (1992:1140) om Sveriges
ekonomiska zon omfattar den ekonomiska zonen det havsområde
utanför territorialgränsen som regeringen bestämmer. Zonen får
dock inte utsträckas över en avgränsningslinje som
överenskommits med annan stat. Om överenskommelse saknas gäller
mittlinjen som gräns.
Jämfört med gällande lag innebär förslaget att det
uttryckligen anges att lagen inte bara gäller rätten till fiske
utan även sättet för fiskets utövande.
Enskilt och allmänt vatten
Inledningsvis kan det finnas anledning att helt kort erinra om
vad som är enskilt och allmänt vatten. Enligt lagen (1950:595)
om gräns mot allmänt vattenområde är vattenområde i havet
allmänt (allmänt vatten) där det ej ingår i fastigheterna
(enskilt vatten). Enligt huvudregeln ("strandvattenregeln") är
vatten inom 300 m från fastlandet eller ö om minst 100 m längd
enskilt. I skärgårdar och bukter gäller en rad undantag, av
vilka många kan hänföras till "enklavvattenregeln" resp.
"kilometervattenregeln".
Förutom i havet finns allmänt vatten i Vänern, Vättern,
Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
Lagförslaget innebär ingen ändring av gränsdragningen mellan
enskilt och allmänt vatten.
Rätten till fiske
Rätten till fiske i enskilt vatten tillkommer även i
fortsättningen fastighetsägaren. Vid olika kuststräckor och i de
stora sjöarna (de ovan nämnda, och även Mälaren) finns
bestämmelser om frifiske på enskilt vatten. I lagförslaget förs
de olika frifiskebestämmelserna över till en särskild
tabellbilaga, med rubriken Svenska medborgares rätt att fiska i
enskilt vatten.
I allmänt vatten får liksom hittills varje svensk medborgare
fiska med rörligt redskap. Utskottet tillstyrker, som närmare
anförs i den fortsatta framställningen, regeringens förslag att
redskapsbegränsning införs för fritidsfisket. Därigenom kommer
det icke yrkesmässiga fisket att vidkännas inskränkning.
Redskapsbegränsningen kommer att gälla både på allmänt vatten
och på enskilt vatten där frifiske gäller. Någon
redskapsbegränsning blir dock inte aktuell för
handredskapsfiskare.
Definitioner
I likhet med vad som gäller nu innehåller lagförslaget en
bestämmelse om vad som skall avses med fasta redskap. Dessa
är 1) fiskebyggnad, 2) fiskeredskap med ledarm om redskapet är
fastsatt vid bottnen eller stranden och avses stå kvar i mer än
två dygn i följd.
I lagförslaget har dessutom intagits en definition av
rörligt redskap. Detta är fiskeredskap som inte är fast
redskap. Det innebär ingen saklig förändring.
Med handredskap avses enligt lagförslaget spö, pilk och
liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio
krokar.
Definitionen av handredskap skiljer sig från den som år
1985 infördes i 20 a § fiskerättslagen i samband med införandet
av det fria handredskapsfisket på enskilt vatten vid ostkusten
och i de stora sjöarna. Orden "Ej heller får fiskemetoden som
sådan kräva användning av båt" (det s.k. trollingförbudet) finns
inte med i den nya definitionen av handredskap. Det innebär att
fiske med handredskap även innefattar trollingfiske. I vissa
fall har dock metoden trollingfiske uttryckligen undantagits i
den ovannämnda tabellbilagan. Som framgår av denna bilaga gäller
trollingförbudet på enskilt vatten i bl.a. vissa, närmare
angivna kustområden i Östersjön och i de stora sjöarna. Förbudet
gäller däremot inte på västkusten, Skånes kuster och
Norrlandskusten.
I lagförslaget har även intagits definitioner av fisk och
fiske.
Begreppet fisk skall enligt förslaget vidgas till att i
fortsättningen även avse vattenlevande blötdjur och
vattenlevande kräftdjur. Rundmunnar (pirål och nejonöga) bör
utan särskilt omnämnande kunna räknas som fisk i
fiskelagstiftningen. Men alger skall inte omfattas av
fiskelagstiftningen.
Med fiske avses enligt lagförslaget verksamhet som syftar
till att fånga eller döda fritt levande fisk.
Med yrkesmässigt fiske skall i fortsättningen avses fiske
som bedrivs med stöd av yrkesfiskelicens eller av utländska
fiskare med annat särskilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i
Sveriges sjöterritorium eller i Sveriges ekonomiska zon.
Det sistnämnda innebär att yrkesfiskelicens görs obligatorisk
för den som vill bedriva yrkesmässigt fiske.
Som kommentar till de inledningsvis nämnda motionerna får
utskottet anföra följande.
Som framhålls i motion Jo104 utgör fiskerätten en viktig del
av fastighetsrätten. Den har utvecklats under seklernas gång och
med anpassning till de skilda förhållanden som råder i
skärgårdar, längs kusterna och i inlandsvattnen. Fiskereglerna i
de forna danska och norska landskapen har utformats på ett annat
sätt än vid Östersjökusten norr om Blekinge. 1950 års
fiskerättslag innebar en kodifiering av tidigare lagstiftning
och hävd, med viktiga drag av modernisering. Även det nu
framlagda förslaget är i hög grad anpassat till gällande rätt.
Dock finns det anledning att modernisera både lagens språk och
dess struktur, där inte minst de olika frifiskereglerna vid
skilda kuststräckor varit svåröverskådliga. Enligt utskottets
mening är de förslag som lagts fram i hög grad präglade av
respekten för den traditionella rätten, och syftet med motion
Jo104 får anses tillgodosett såvitt nu är i fråga (yrkandena 1
och 2).
Yrkande 2 i motion Jo109 synes bygga på en missuppfattning.
Som framgår av det anförda gäller inte förbudet mot sådant
handredskapsfiske som kräver användning av båt ("trollingfiske"
m.m.) längs bl.a. västkusten och Skånes kuster. Propositionen
innebär ingen ändring av gällande rätt såvitt nu är i fråga.
Motionsyrkandet avstyrks.
När det gäller frågan om utlänningars rätt till fiske finns
det enligt utskottets mening ingen anledning att frångå
regeringens förslag. De nuvarande bestämmelserna i
fiskerättslagen tillkom efter en rekommendation av Nordiska
rådet till regeringarna i Danmark, Norge och Sverige att
genomföra lika bestämmelser för egna medborgare och medborgare
från annat nordiskt land för havsfiske som inte bedrivs
yrkesmässigt. I och med förhandlingarna om ett EES-avtal och
Sveriges ansökan om medlemskap i EG finns det skäl att i detta
sammanhang reglera frågan om utlänningars fiskerätt. Ett
EG-medlemskap innebär att medborgarna i EG-länderna i princip
inte får diskrimineras. Med det anförda avstyrks motion Jo107
yrkande 2.
Fiskevården
Propositionen
I propositionen föreslås följande:
I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för
fiskevården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för
vissa ändamål,
3. fångst, ilandföring, införsel etc. av fisk som inte har
viss minsta storlek etc.,
4. användning av redskap etc. som kan sprida kräftpest eller
någon annan sjukdom.
Avsikten är att ersätta den nuvarande fiskeriförordningen,
Fiskeriverkets författningar och länsstyrelsernas stadgor med
dels en av regeringen meddelad fiskeförordning med ett fåtal
grundläggande föreskrifter för fiskevården i allmänhet,
dels tre av Fiskeriverket meddelade författningar med
föreskrifter för fiskevården för havs- och kustvattnen samt
Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland,
inbegripet tillflödena till dessa vatten upp till första
definitiva vandringshindret.
Jordbruksministern framhåller bl.a. följande.
I den nuvarande fiskerättslagen finns ett allmänt bemyndigande
för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande.
Regeringen har i fiskeriförordningen bemyndigat Fiskeriverket
att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet är preciserat
till att gälla föreskrifter som a) är grundade på
internationella överenskommelser och rekommendationer, b) behövs
till skydd för lax, öring och ål och c) behövs för fisket i
Sveriges ekonomiska zon och i territorialhavet. Fiskeriverket
får dessutom meddela föreskrifter som behövs för
verkställigheten av fiskeriförordningen.
I fiskeriförordningen bemyndigas också länsstyrelsen att
meddela föreskrifter.
-- -- --
Enligt min mening är det av flera skäl nödvändigt att
genomföra en regelförenkling på fiskets område. Om på grund av
reglernas komplexitet varken allmänheten eller ens de
tillämpande myndigheterna kan entydigt avgöra vad som är
tillåtet eller otillåtet riskeras att föreskrifterna helt
förlorar sin effekt. En regelreformering ligger dessutom i linje
med statsmakternas ambition att på alla områden göra de regler
som behövs enklare och klarare.
-- -- --
För i princip allt fiske behövs vissa regler om fiskemetoder
och fiskeredskap.
Enligt propositionen bör de fiskemetoder och redskapstyper som
i dag är förbjudna vara förbjudna även i framtiden. Dessutom bör
det undantag från gällande förbud mot fiske med redskap som kan
spetsa fisk, nämligen det i dag tillåtna fisket med ålsax,
slopas.
Som inledningsvis beskrivits föreslår regeringen att ansvaret
för normgivningen skall fördelas så att regeringen i en
fiskeförordning meddelar ett fåtal grundläggande bestämmelser
för fiskevården i allmänhet medan Fiskeriverket i tre
författningar meddelar bestämmelser för olika kustavsnitt och
för de stora sjöarna.
Länsstyrelserna ges i fortsättningen inte någon befogenhet att
meddela föreskrifter för fiskevården, men i andra avseenden
kommer länsstyrelserna liksom hittills att ha ett betydande
ansvar för fiskevården och fiskefrågor i övrigt. I propositionen
nämns särskilt tillstånds- och dispensärenden samt förelägganden
vid fall av vanvård.
Motionerna
Enligt motionerna Jo105 (c) yrkande 1 och Jo108 (s) yrkande 3
bör riksdagen besluta att användningen av ålsax i framtiden
skall få ske på samma sätt som i dag. I motionerna 1991/92:Jo409
(s) och Jo403 (s) begärs en utvärdering av ålljustring som
fiskemetod.
Enligt motion Jo99 (s) yrkande 2 bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om Fiskeriverkets och länsstyrelsernas rätt att
meddela föreskrifter för vandringsfiskarna lax, öring och ål
samt andra hotade fiskbestånd även i andra vatten än vid
kusterna och i de stora sjöarna. Motionärerna anser att
länsstyrelserna bör behålla rätten att ställa upp föreskrifter
för sötvattenområden exkl. de stora sjöarna. Fiskerättsägarna
kan inte själva ta det ansvaret. Motion Jo103 (kds) yrkande 2
har samma utgångspunkt. Motionärerna betonar samarbetet mellan
Fiskeriverket och länsstyrelserna och framhåller vikten av att
insjöar och olika kustavsnitt särbehandlas utifrån sina
biologiska och klimatiska förutsättningar.
Utskottets överväganden
Den nya fiskelagen måste liksom den nuvarande lagen innehålla
ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs för
fiskevården. För att den nödvändiga regelreformeringen skall
komma till stånd bör bemyndigandet i den nya lagen utformas
snävare och mera preciserat än vad som är fallet i
fiskerättslagen.
Som framgår av redovisningen av propositionen föreslår
jordbruksministern att antalet regler minskar och att vid sidan
av en av regeringen utfärdad fiskeriförordning endast tre av
Fiskeriverket utfärdade författningar skall finnas, nämligen en
författning avseende Östersjön och Öresund, en avseende
Kattegatt och Skagerrak och en avseende Vänern, Vättern,
Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Länsstyrelserna bör
enligt förslaget inte ges någon befogenhet att meddela
föreskrifter för fiskevården.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att skyddsbehovet
för laxen och öringen är sådant att det inte kan tillgodoses på
annat sätt än genom en ingripande reglering. Fredningsområden
för dessa arter bör finnas, och bestämmelserna bör kompletteras
med förbud att under vissa tider fiska lax och öring längs våra
kuster inom området innanför fyramilsgränsen. Regelsystemet bör
omfatta även de stora sjöarna liksom tillflödena upp till det
första definitiva vandringshindret.
Utskottet föreslår i det följande även att visst skydd införs
för kräftbestånden i de stora sjöarna.
När det gäller länsstyrelsernas delaktighet i fiskevården
finner utskottet mycket angeläget att den kompetens som finns
hos länsfiskekonsulenterna utnyttjas och att den bibehålls på
länsnivån. Vid den utfrågning som utskottet haft med
Fiskeriverket framkom att verket i samband med utfärdande av
sina föreskrifter har nära samråd med länsstyrelsernas
fiskeenheter. Utskottet betonar vad som anförs i propositionen
om länsstyrelsernas ansvar för att ingripa med förelägganden mot
fiskerättshavare som vansköter sitt fiske. Det sagda bör även
gälla i fråga om fiskevårdsområden. Enligt utskottets mening bör
länsstyrelsens ansvarsområde kunna innefatta möjlighet att i
akuta situationer fatta interimistiska beslut om skydd för
hotade fiskbestånd i insjöar och älvar, i avvaktan på att
eventuella föreskrifter meddelas av regeringen eller
Fiskeriverket. Därmed tillgodoses syftet med motionerna Jo99
yrkande 2 och Jo103 yrkande 2 i väsentlig utsträckning. Något
särskilt riksdagsuttalande i denna fråga synes inte påkallat.
I fiskeriförordningen kommer även föreskrifter som förbjuder
eller begränsar användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap
att införas. Enligt jordbruksministern bör de fiskemetoder och
-redskap som i dag är förbjudna vara förbjudna även i framtiden.
Utskottet biträder den uppfattningen. Något skäl att återinföra
möjligheten att i Blekinge använda ljuster vid ålfiske finns
inte, enligt utskottets uppfattning. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 1991/92:Jo409 och 1992/93:Jo403 om utvärdering av
ålljustring som fiskemetod.
När det gäller förslaget i propositionen att vid fiske efter
ål förbjuda användning av ålsax vill utskottet redovisa en
avvikande mening. Utskottet har under beredningen kommit till
slutsatsen att bruket av ålsax vars tänder är högst sex
millimeter knappast kan anses innebära ett sämre djurskydd än
andra metoder att hålla fast ålen under slakten. Det nuvarande
tillståndet att använda sådan ålsax bör således finnas kvar.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av
motionerna Jo105 yrkande 1 och Jo108 yrkande 3.
Särskilt om sötvattenkräftan
Propositionen
I propositionen föreslås följande:
Med stöd av lagens bemyndiganden meddelas föreskrifter om
skydd för kräftan och om kräftpest i de nya
fiskeförfattningarna.
Motionerna
Enligt motion Jo104 (kds) måste vissa problem lösas som har
samband med kräftfisket. Försöksutplantering av signalkräfta i
de stora sjöarna har på sina håll visat mycket lovande resultat.
Det ekonomiska värdet av ett framtida kräftfiske är stort. När
kräftfisket återkommer i Hjälmaren kommer med sannolikhet många
fiskeintresserade att lockas till det mycket exklusiva
kräftfisket. Motionärerna förordar att utsättningar för
uppbyggnad av kräftbestånden anförtros det yrkesmässiga fisket
och fiskevattenägarna. Det bör anges vilka som skall få fiska
kräftor i allmänt vatten (yrkande 3). Kräftfisket i enskilt
vatten bör helt och odelat tillhöra vattenägarna (yrkande 4).
Fiskeriverket bör skapa förutsättningar för en intensifierad
forskning för att utveckla en resistent kräftstam som gör att
den svenska flodkräftan kan bevaras och utvecklas (yrkande 5).
I motion Jo107 (nyd) påtalas möjligheten att skydda
flodkräftbeståndet genom att förändra fiskbetets smittorisk.
Fiskbetet bör snarast ersättas med ett annat bete, t.ex.
potatis, för att praktiskt påverka kräftpestens utbredning
(yrkande 3).
I den fristående motionen Jo410 yrkande 4 beaktas vattenägares
och yrkesfiskets intressen kontra fritidsfiskets i insjöarna när
vattenägare och yrkesfiskare lagt ner stor möda på utplantering
av fisk och skaldjur.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen
om utfärdande av föreskrifter om skydd för kräftan och om
kräftpest i de nya fiskeförfattningarna. När det gäller det i
motion Jo104 väckta förslaget om forskning hänvisar utskottet
till att regeringen uppdragit åt Fiskeriverket att utreda
möjligheten att öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. En
första rapport skall lämnas i september 1993. Om detta arbete
skulle resultera i att det finns behov av ytterligare
föreskrifter för vården av flodkräftbeståndet bör det ankomma på
regeringen att meddela sådana föreskrifter.
Vad utskottet anfört om Fiskeriverkets utredning är ägnat att
delvis tillgodose syftet med motion Jo104 yrkande 5. Motionen
bör alltså inte föranleda något riksdagsuttalande i berörd del.
Utskottet utgår från att den nämnda utredningen även beaktar
smittrisken genom kräftbetet. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motion Jo107 yrkande 3 påkallas inte.
Med anledning av förslagen i motion Jo104 om inskränkning av
rätten att fiska kräftor på frifiskevatten och allmänt vatten
får utskottet anföra följande.
Kräftpesten har drabbat flodkräftbeståndet så hårt att
flodkräftan numera är utrotad i flertalet svenska kräftvatten.
Däremot är signalkräftan i allmänhet immun mot kräftpesten. Dock
är hon bärare av pesten. Flodkräftor kan därför inte
återinplanteras i vatten där signalkräftan introducerats.
Under senare år har signalkräftor satts ut i flera av de stora
sjöarna. Framför allt i Hjälmaren finns nu en kräftstam som
börjar få ekonomisk betydelse. Utsättningen har till stora delar
bekostats av fiskerättshavare och yrkesfiskare, men även med
prisregleringsmedel och statliga bidrag.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kräftfisket
efter hand som stammen växer till kan bli så populärt att
beståndet hotas. Åtgärder bör därför redan nu vidtas för att
reglera detta fiske. När det gäller frifiskevattnen förordar
utskottet att riksdagen med anledning av motion Jo104 yrkande 4
beslutar att i tabellbilagan om svenska medborgares rätt att
fiska i enskilt vatten för Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren
och Storsjön i Jämtland beträffande tillåtna fiskslag ange:
"Alla utom kräftor" där det i regeringens förslag står
Alla. Bilagan bör således utformas i enlighet med bilaga 2
till detta betänkande. Därmed blir även motion Jo410 yrkande 4
tillgodosett.
Vidare bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som
sin mening ge regeringen till känna att det i föreskrifterna för
fiskevården enligt bemyndigandet i 19 § lagförslaget bör intas
ett stadgande om reglering av kräftfisket på allmänt vatten i
Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Enligt
utskottets mening bör detta fiske i första hand reserveras för
det yrkesmässiga fisket.
Utskottet tillstyrker att det i lagen förs in ett bemyndigande
som ger stöd för behövliga föreskrifter om den naturvårdshänsyn
som skall tas vid utövande av fiske.
Förhållandet mellan flera fiskande
Propositionen
I lagen införs hänsynsregler som skall gälla vid fiske och
mellan fiskande inbördes. Nuvarande bestämmelse om förbud mot
krokfiske inom en skyddszon runt fasta redskap utvidgas till att
gälla även vattenbruksanläggningar. Den bör även avse andra
rörliga redskap än krokredskap.
Motionerna
I motion Jo99 (s) yrkande 3 föreslås att skyddszoner på 100
meter vid fasta redskap och vattenbruksanläggningar bör gälla i
alla vatten där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att
lov till fiske närmare än 100 meter endast skall kunna ges av
redskapets eller vattenbruksanläggningens ägare. Likartade
yrkanden framställs i motionerna Jo105 (c) yrkande 2 och Jo106
(kds).
Utskottets överväganden
Som jordbruksministern påpekar framstår flera av de
bestämmelser som i dag reglerar förhållandet mellan flera
fiskande som otidsenliga. I fortsättningen bör det finnas en
allmän hänsynsregel och en bestämmelse om vem som har företräde
till en fiskeplats. Regeln att en fiskande inte får lämna kvar
redskap och andra föremål i onödan bör också finnas i den nya
lagen.
Utskottet tillstyrker även förslaget att förbudet mot
krokfiske inom ett skyddsområde runt vissa fiskeredskap bör
utvidgas till att gälla också vattenbruksanläggningar samt att
bestämmelsen även bör avse andra rörliga redskap än krokredskap.
Som regeln är formulerad i lagförslaget gäller den endast i
frifiskevatten och i allmänt vatten.
Förslagen i motionerna Jo99 yrkande 3, Jo105 yrkande 2 och
Jo106 innebär att det i fiskelagen skall införas tvingande
bestämmelser om skyddszoner kring fasta redskap m.m. även i
enskilt fiskevatten där inget frifiske förekommer. Utskottet
vill framhålla att det i de fall som avses i motionerna handlar
om fiske som utövas resp. anläggningar som innehas med stöd av
enskild fiskerätt eller civilrättsliga avtal. Frågor om
förhållandet mellan rättsinnehavarna bör i dessa fall regleras
genom sådana avtal eller -- i förekommande fall -- genom beslut
av en fiskevårdsområdesförening. Utskottet anser inte att det
finns anledning att införa offentligrättsliga, tvingande
bestämmelser för att reglera sådana frågor som de berörda
parterna själva har full frihet att disponera över. Motionerna
avstyrks således i berörda delar.
Fiskresursernas fördelning
Propositionen
Gällande bestämmelser
Grunden för allmänhetens rätt att fiska på allmänt vatten
finns i 2§ fiskerättslagen. Bestämmelserna härrör från 1766
års fiskeristadga enligt vilken varje rikets undersåte skulle
äga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i öppna
havet. Allmänhetens rätt att fiska i enskilt vatten har
redovisats i det föregående. Därav framgår det att den s.k.
frifiskerätten har utvecklats olika längs våra kuster. Av
motiven till fiskerättslagen framgår att syftet med
frifiskebestämmelserna längs Norrlandskusten i första hand var
att tillgodose yrkesfisket. För Mälaren däremot anförde
föredragande departementschefen (prop. 1950:60 s. 49) att han
för egen del fann starka skäl tala för att befolkningen i städer
och andra samhällen kring denna sjö borde ha tillgång till
åtminstone något vatten där rekreationsfiske fritt kunde utövas.
Detta synsätt var till indirekt fördel också för yrkesfiskarna
genom att konkurrensen om fiskararrendena minskade.
Begränsningar i de angivna rättigheterna kan göras med stöd av
det bemyndigande i fiskerättslagen som ger regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela
föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Däremot är det i
princip inte möjligt att ge företräde åt någon viss kategori
fiskande. Av fiskerättslagens förarbeten framgår emellertid att
vid en konflikt mellan olika kategorier av fiskande skall
yrkesfiskets skäliga krav tillgodoses i första hand.
Någon möjlighet att med stöd av gällande regler prioritera en
viss grupp av fiskande finns inte heller om konkurrensen avser
utrymmet på fiskeplatsen. Fiske skall utövas efter den ordning i
vilken de fiskande kommit till fiskeplatsen, om alla inte kan
fiska samtidigt. Så länge en fiskande använder de redskap han
har satt ut får han inte hindras i sitt fiske.
Från huvudprincipen i lagstiftningen att någon fördelning av
fisket inte skall ske finns några undantag. Dessa gäller bl.a.
att tillstånd att sätta ut fast redskap för lax-, örings- och
ålfiske endast får ges till yrkesfiskare. Även trålfiske är
förbehållet yrkesfisket.
Fördelningen mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske
I propositionen föreslås följande.
I lagen införs ett bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter för fisket i allmänt vatten och frifiskevatten som
begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som
bedriver yrkesmässigt fiske. Föreskrifterna skall inte gälla för
den som innehar fisket med äganderätt eller har rätt till fiske
på grund av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det
som är fritt för var och en.
Avsikten är att med stöd av bemyndigandet begränsa
fritidsfiskets användning av mera fångstintensiva redskap till
ett visst högsta antal redskap för varje fiskande.
Jordbruksministern pekar på att skärgårds- och kustbor ofta
har behov av att bedriva flera olika verksamheter för att skaffa
sig en skälig försörjning. Härvid spelar fisket en stor roll. En
fiskande landsbygds- och skärgårdsbo, för vilken fisket är av
väsentlig betydelse för försörjningen, kan ansöka om
yrkesfiskelicens. För sådan licens skall inte nödvändigtvis
krävas att fisket är den enda inkomstkällan, bara att denna
skall vara väsentlig för försörjningen.
Detaljbestämmelser för redskapsanvändningen skall enligt
propositionen lämnas av regeringen med stöd av ett bemyndigande
i lagen. Som information lämnar jordbruksministern följande
redogörelse för hur bestämmelserna bör utformas.
Jag anser att den tillåtna användningen av kroklinor, i likhet
med de danska reglerna, bör avse högst sex linor utrustade med
högst 100 krokar per lina. Jag är däremot inte benägen att
överge meterbegränsningen för nät till förmån för den av
danskarna använda och av vissa fiskare föreslagna begränsningen
till vissa typer av garn. Det bör således vara tillåtet att
använda högst 180 meter nät eller garn. Enligt min mening är det
också tillräckligt för en fritidsfiskare att få använda högst
sex ryssjor och högst sex burar. Med burar avses även tinor och
mjärdar och liknande redskap. Det föreslagna antalet burar har
för många framstått som väl litet för hummerfiske. Detta fiske
kan dock utgöra en inkomstbringande verksamhet för det
småskaliga yrkesfisket. Det finns därför särskilda skäl att vara
restriktiv i fråga om fritidsfiskarnas tillgång till redskap för
sådant fiske. Enligt min mening bör emellertid fritidsfiskare
kunna tillåtas att använda upp till fjorton hummertinor utan att
yrkesfiskets villkor försämras kännbart. Vid annat fiske bör
däremot antalet vara begränsat till högst sex stycken burar.
Bestämmelserna bör även innebära en begränsning av det antal
redskap som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma
tillfälle. Denna antalsbegränsning bör inte omfatta handredskap.
Hummertinorna -- högst fjorton -- bör också lämnas utanför. När
det gäller andra burar och nät eller garn, linor och ryssjor,
bör det sammanlagda antalet sådana redskap inte få överstiga
sex.
Motionerna
I motionerna lämnas olika synpunkter på hur
redskapsbegränsningen skall utformas.
Enligt motion Jo99 (s) yrkande 1 bör redskapsbegränsningen för
husbehovsfiske generellt innefatta 14 burar. Motionärerna anser
inte heller att någon regel behöver finnas om begränsning av
antalet redskap som får sättas ut samtidigt. Enligt motion
Jo100 (m) föreligger behov av ändringar och förtydliganden i de
i anslutning till fiskelagen utfärdade föreskrifterna. Samma
nätlängd bör gälla som i Danmark. I motion Jo101 (s) föreslås
ett tillkännagivande om redskapsbegränsning för husbehovsfiske i
Halland och Bohuslän som innefattar högst 360 meter garn/nät, 20
tinor och 20 burar. Enligt motion Jo102 (s) bör
redskapsbegränsningen för andra än yrkesfiskare omfatta högst
360 m garn/nät, 14 hummertinor, 14 andra burar och 6 ryssjor. I
motion Jo103 (kds) yrkande 1 förordas följande högsta antal
redskap: 6 normalgarn, 6 ryssjor eller 6 linor men sammanlagt 6
redskap. I motion Jo107 (nyd) yrkande 1 begärs begränsning av
antalet redskap med hänsyn till lokala förhållanden. Enligt
motion Jo108 (s) yrkande 2 bör begränsningen av antalet garn
innebära sex stycken eller en maximal längd av 600 meter. Vidare
yrkas att begränsningen bör införas under en försöksperiod på
fem år (yrkande 4). I motion Jo109 (fp) yrkande 1 föreslås att
begränsningen av nät/garn till 180 m ökas till 270 m, och enligt
motion Jo416 (m) bör 900 m nät, 30 dubbla eller enkla ryssjor
och 300 stycken krok få användas samtidigt.
Enligt motion Jo98 (-) utgör förslaget om begränsning av
användningen av fiskeredskap ingrepp i fri- och rättigheterna
och bör därför omarbetas.
Utskottets överväganden
Riksdagen begärde för ett år sedan att regeringen skulle
återkomma till riksdagen med förslag om begränsningar av
husbehovs- och fritidsfiskares redskapsinsatser vid fiske med
mängdfångande redskap på frifiskevatten och allmänt vatten.
(1991/92:JoU20, rskr. 304). I det sammanhanget påpekade
utskottet att det kustnära fisket med mängdfångande redskap i
dag kan bedrivas med stor effektivitet från små båtar och med
moderna redskap och att det förekommer missbruk av den fria
fiskerätten. Redan 1973 års fiskevattensutredning uppmärksammade
på sin tid att konfliktsituationer ibland uppstår till följd av
konkurrens om t.ex. vissa fiskarter, fiskeplatser eller
möjligheterna att sälja fångsten. Även 1981 års fiskekommitté
uppmärksammade problemen. Principen att fiske på allmänt vatten
och frifiskevatten bör vara fritt för var och en har emellertid
intill senaste tid ansetts vara överordnad.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet tillfredsställande
att regeringen nu föreslår redskapsbegränsningar för
husbehovsfisket och fritidsfisket. Det finns i sammanhanget
anledning betona att fastighetsägares och nyttjanderättshavares
rätt att fiska på eget eller arrenderat vatten inte berörs av
redskapsbegränsningarna. Utskottet delar jordbruksministerns
mening att skärgårds- och kustbor ofta har behov av att bedriva
fiske som binäring vid sidan av annan verksamhet. Utskottet
tillstyrker därför, vilket framgår av den följande
framställningen, förslaget att binäringsfiskare skall beviljas
yrkesfiskelicens om inkomsterna från fisket har väsentlig
betydelse för deras försörjning.
Utskottet har ingen invändning mot jordbruksministerns
redogörelse för den åsyftade redskapsbegränsningen. Som framgår
av motionerna föreslås flera varianter som avviker från
regeringens förslag. Enligt utskottets mening bör det vara fullt
möjligt för en husbehovsfiskare att tillgodose det egna
hushållets behov av fisk med utnyttjande av de fiskeredskap som
anges i propositionen och som redovisats ovan.
Genom att de som fiskar med större intensitet måste ha
yrkesfiskelicens kommer Fiskeriverket att få bättre underlag för
sina beståndsuppskattningar och sina beräkningar av hur stort
fisketrycket i verkligheten är. Reformen gör det alltså möjligt
att utforma fiskevårdsinsatserna med bättre kunskapsunderlag och
därigenom förhoppningsvis förbättra fiskemöjligheterna längs
våra kuster och i de stora sjöarna.
Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör avslå
motionerna Jo98, Jo99 yrkande 1, Jo100, Jo101, Jo102, Jo103
yrkande 1, Jo107 yrkande 1, Jo108 yrkandena 2 och 4, Jo109
yrkande 1 samt Jo416.
Licens som krav för att bedriva yrkesfiske
Propositionen
Enligt nu gällande regler är rätten för svenska medborgare att
bedriva yrkesfiske inte begränsad på annat sätt än att
Fiskeriverket kräver innehav av yrkesfiskelicens för fiske i
utländska zoner. Licensen utgör inte någon förutsättning för
rätten att bedriva yrkesfiske. Licensens huvudsakliga verkan är
att den utgör en förutsättning för att ett fiskeföretag skall
komma i fråga för statligt ekonomiskt stöd i form av bl.a.
prisstöd och rationaliseringsstöd. Yrkesfiskelicens meddelas med
stöd av förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiske.
I propositionen föreslås att det för rätt att bedriva
yrkesfiske skall krävas yrkesfiskelicens. Sådan licens skall
bara beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse. Vid licensprövningen skall bl.a. fisktillgången
beaktas. Yrkesmässigt fiske definieras i lagförslaget som fiske
som bedrivs med yrkesfiskelicens.
Jordbruksministern anför bl.a. följande.
Med hänsyn till ett EES-avtal och det förhållandet att det
inte finns biologiskt eller kommersiellt utrymme för någon
utökad kapacitet inom det svenska yrkesfisket bör enligt min
mening rätten till yrkesfiske även i Sverige göras beroende av
ett administrativt beslut. Den enklaste lösningen är därvid att
denna rätt kopplas till innehav av yrkesfiskelicens. Sådan
licens bör ges efter en prövning som bl.a. avser huruvida det
finns ett biologiskt utrymme för det som licenssökanden skall
inrikta sig på.
-- -- --
Som en grundläggande förutsättning för att en fiskeföretagare
skall beviljas yrkesfiskelicens bör gälla att han är
stadigvarande bosatt i landet och bedriver ett fiske som är av
väsentlig betydelse för hans försörjning. Enligt vissa
remissinstanser bör behovet av stimulans för kust- och landsbygd
beaktas vid licensgivning. Åtskilliga bedriver i dag fiske som
bisyssla i jordbruket eller vid sidan av annan sysselsättning.
Även för den som har fisket som binäring kan det ekonomiska
tillskottet, om än litet i kronor räknat, vara av stor betydelse
för hushållsekonomin. Detta måste beaktas vid licensgivning.
Andra former av binäringsfisket kan emellertid komma att
bedömas annorlunda. Det förekommer att människor i våra
kustsamhällen vid sidan av en heltidsanställning bedriver fiske
som binäring. Normalt bör detta innebära att fiskeinkomsten inte
kan anses som väsentlig för försörjningen. Med beaktande av att
man måste se till en hel familjs möjligheter till försörjning i
trakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad
samhällsservice kan det dock i vissa fall finnas anledning att
anse att även sådana extrainkomster är väsentliga för
försörjningen.
Pensionärernas möjlighet att få licens berörs av flera
remissinstanser. Dagens licensregler utesluter
ålderspensionärer. Detta undantag bör inte behållas i ett
framtida system med obligatorisk licens för yrkesmässigt fiske.
Det saknas anledning att i fråga om fisket avvika från vad som
gäller på andra områden. Pensionärer som uppfyller villkoret att
fisket skall vara av väsentlig betydelse för försörjningen bör
därför få rätt att ansöka om och inneha yrkesfiskelicens under
samma förutsättningar som övriga fiskare.
När en fråga om licens prövas första gången bör gälla att
tillgången på fisk särskilt skall beaktas. Prövningen av
tillgången på fisk avser den allmänna tillgången på fisk som
lämpar sig för yrkesmässig fångst, inte tillgången på enstaka
arter. En yrkesfiskare kan därmed inte heller redan genom
licensen garanteras att få bedriva sitt fiske med inriktning på
vissa arter.
Jordbruksministern framhåller vidare att yrkesfiskelicensen
skall ha giltighet i alla vatten. Det är inte lämpligt att
begränsa licensen geografiskt. Det kan finnas skäl för en
ordning som innebär att licensen omprövas, förslagsvis vart
femte år, varvid prövningen bör inskränka sig till fiskets
betydelse för fiskarens försörjning. Licensen blir härigenom
personlig och inte möjlig att överlåta i samband med en
försäljning.
Motionerna
Enligt motion Jo99 (s) yrkande 6 bör riksdagen i ett
tillkännagivande om yrkesfiskelicens framhålla att möjligheterna
för ungdomar med begränsad rätt att "fiska in sig" med
föreslagna begränsningar särskilt beaktas vid licensgivningen.
I motion Jo107 (nyd) yrkande 4 yrkas att utfärdande av licens
inte skall ske efter tillgången på fisk, som anges i förslaget,
utan efter bedömning av vederbörandes kompetens, och i yrkande 5
föreslås att utbildning vid gymnasiets fiskelinje anges som ett
kompetenskrav för nya licenser. Enligt motion Jo108 (s) yrkande
1 bör de som fisket har betydelse för kunna erhålla licenser som
utfärdas av länsstyrelsen.
Utskottets överväganden
När yrkesfiskelicensen infördes år 1978 framhöll utskottet att
det var väsentligt att innehav av licens inte skulle utgöra ett
krav för att utöva yrkesfiske. Däremot är licensinnehav ett
villkor för erhållande av stöd enligt stödförordningen (prop.
1977/78:112, JoU23, rskr. 272). Sedan dess har utvecklingen, med
Sveriges förhandlingar om ingående av ett EES-avtal och ansökan
om medlemskap i EG, föranlett en annorlunda syn på frågan om ett
obligatorium. Samtidigt vilar förslaget om redskapsbegränsning
för husbehovs- och fritidsfisket på förutsättningen att även en
binäringsfiskare skall kunna få yrkesfiskelicens om fisket är
väsentligt för hans försörjning.
Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet regeringens förslag
att det i fortsättningen skall krävas yrkesfiskelicens för rätt
att bedriva yrkesfiske. För det stora flertalet av dem som i dag
är yrkesfiskare innebär förslaget ingen förändring.
För binäringsfiskarna bör det inte heller utgöra någon
svårighet att erhålla licens förutsatt att fisket utgör en
väsentlig del av försörjningen. Utskottet betonar att väsentlig
inte behöver innebära ett högt belopp i kronor för personer i
glesbygd med flera olika sysselsättningar. Även
försörjningsbördan bör beaktas.
Däremot bör som jordbruksministern framhåller licens normalt
inte beviljas människor som vid sidan av heltidsanställning
bedriver fiske som binäring. I vissa fall kan det dock finnas
anledning att anse att även sådana extrainkomster är väsentliga
för försörjningen. I propositionen anförs som exempel att man
måste se till en hel familjs möjligheter till försörjning i
trakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad
samhällsservice.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att även
pensionärer som i övrigt uppfyller villkoren bör få rätt att
ansöka om och inneha yrkesfiskelicens.
I motion Jo99 framhålls betydelsen av att ungdomar skall ges
möjlighet att fiska in sig och erhålla licens även om de inte
kan uppvisa tidigare inkomst av fiske. Utskottet har ingen annan
mening. Över huvud kan det förutsättas, när frågan om licens
prövas första gången, att sökanden inte kan dokumentera några
inkomster av fiske. I sådana fall får en bedömning av den
framtida inkomsten göras på grundval av de uppgifter sökanden
lämnar om sitt planerade fiske och sina förhållanden i övrigt.
Licensen får beviljas för viss tid. En förnyelse av en licens
skall föregås av en prövning huruvida fisket fortfarande är av
väsentlig betydelse för licensinnehavarens försörjning. Med det
anförda får motionens syfte anses tillgodosett såvitt nu är i
fråga (yrkande 6).
Med anledning av yrkande 4 i motion Jo107 får utskottet
framhålla att licensprövningen givetvis innefattar en allmän
bedömning av sökandens förmåga att bedriva ett fiske som ger
honom försörjning. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt motion Jo107 yrkande 5 skall utbildning vid "gymnasiets
fiskelinje" anges som ett kompetenskrav för nya licenser.
Utskottet erinrar om att det inte finns någon speciell
fiskelinje i gymnasieskolan. I den nya gymnasieskola som nu
successivt byggs upp enligt riksdagens beslut år 1991
(1990/91:UbU16) finns det 16 s.k. nationella program, däribland
ett naturbruksprogram. Inom ramen för naturbruksprogrammet finns
vissa möjligheter till fiskeriutbildning. När det gäller vuxna
licenssökande bör tilläggas att möjligheterna att erhålla
kommunal yrkesorienterad vuxenutbildning, enligt vad utskottet
inhämtat, är ytterst begränsade. Utskottet avstyrker motionen i
denna del.
Utskottet avstyrker motion Jo108 yrkande 1 med yrkande att
länsstyrelsen skall kunna utfärda yrkesfiskelicens. Utskottet
biträder jordbruksministerns mening att det inte är lämpligt att
begränsa licensen geografiskt. Det får förutsättas att
länsstyrelsernas bedömning inhämtas vid utfärdandet.
Avgiftsbemyndigande
Enligt 36 § lagförslaget får avgift tas ut för Fiskeriverkets
och länsstyrelsernas tillståndsgivning. Avgift får även tas ut
för annan verksamhet i form av myndighetsutövning.
I motion Jo99 yrkande 4 framhålls att myndighet som
föreskriver avgifter för verksamheten skall iaktta största
möjliga restriktivitet.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna, men vill
framhålla att avgiftsuttaget sammanhänger med möjligheten att
över huvud utöva verksamhet som inte är budgetfinansierad. Det
får förutsättas att myndigheterna inte tar ut högre avgifter än
vad som är motiverat. Motionen bör inte föranleda någon särskild
åtgärd i denna del.
Bilagan till lagförslaget
I motionerna Jo99 (s) yrkande 5 och Jo105 (c) yrkande 3
påpekas att texter i lagförslagets bilaga, s. 14 i
propositionen, omkastats. Som motionärerna anfört bör regeln om
svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten (i området
väster om Torhamnsudde vid Blekinge läns södra kust) bibehållas
i nuvarande skick. Riksdagen bör besluta i enlighet med
motionerna.
Vidare bör hänvisningen till 8 § i tabellbilagan avseende
Skånes västra kust m.m. ändras till 10 §.
Riksdagen bör med de ändringar som föranleds av utskottets
ställningstagande i det föregående anta regeringens förslag till
fiskelag,
lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
lag om ändring i vattenlagen (1983:291) samt
lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Övrigt
Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang ta upp
ett antal motioner väckta under allmänna motionstiden 1991/92
resp. under allmänna motionstiden 1992/93 till behandling.
I motion 1991/92:Jo401 (s) föreslås införandet av fritt fiske
med vanligt enkelt metspö i alla svenska vatten. Utskottet
erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen avslagit liknande
motioner och avstyrker även denna motion.
I motion 1991/92:Jo402 (m) påtalas den konkurrens som kan råda
mellan fiske och fritid. Värdefulla fiskeområden bör skyddas mot
ankring så att fiske kan bedrivas utan att redskap riskerar att
förstöras eller att bottnarna rivs upp till skada för fisket,
anser motionärerna. Utskottet får i detta avseende erinra om att
fiskeredskap skall vara utmärkta genom bojar. Från och med år
1994 skall även rörliga redskap märkas ut. Allmänheten har att
ta hänsyn till detta. Med det anförda avstyrks motionen.
I motion 1991/92:Jo411 (m) begärs skyndsam utvärdering av det
fria fiskets konsekvenser och förslag om ett eventuellt
avskaffande av det fria fisket samt förslag om nya vägar för att
stärka fiskevården. Utskottet erinrar härvidlag om att
Fiskeriverket har utvärderat konsekvenserna av det fria
handredskapsfisket. Av propositionen framgår att uppdraget har
remissbehandlats och att frågan bereds i regeringskansliet.
Jordbruksministern har för avsikt att vid ett senare tillfälle
återkomma till regeringen i frågan. Med det anförda avstyrks
motionen.
Enligt motion 1991/92:Jo414 (m, fp) bör lagen om
fiskevårdsområden, LOFO, utvärderas och ses över. Enligt vad
utskottet erfarit vid utfrågningen av Fiskeriverket har några
allvarligare anmärkningar inte förekommit mot lagen om
fiskevårdsområden. Utskottet utgår från att verket följer
utvecklingen och vid behov företar en utvärdering av lagens
funktion och tillämpning. Något särskilt riksdagsuttalande med
anledning av motionen synes inte påkallat.
I motionerna 1991/92:Jo418 (c) och 1991/92:Jo430 (s) begärs
en översyn av nu gällande regler för rätten till fiske på vissa
fastigheter så att strandägare får rätt till fiske. Utskottet
vill för sin del framhålla att det snarare är regel än undantag
att fiskerätten i de situationer som avses i motionen inte ingår
i avstyckningar till sommarstugetomter längs kusten. Avsikten
har varit att inte stycka upp fiskerätten i alltför många delar.
Motionerna avstyrks.
Enligt motion 1992/93:Jo410 (kds) yrkande 1 bör den del av den
statliga kreditgarantin, ämnad för fiskenäringen, som inte
utnyttjats användas i konsoliderande syfte. Utskottet erinrar
med anledning härav om att kreditgarantin ingår som en del av
stödet till yrkesfisket enligt förordningen (1985:439) om
statligt stöd till yrkesfisket m.m. Dess uppgift är bl.a. just
den som anges i motionen, nämligen att utnyttjas i samband med
konsolidering av ett fiskeföretag. Motionsyrkandets syfte får
därmed anses tillgodosett.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fiskerätten och äganderätten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkandena 1 och 2,
2. beträffande handredskapsfiske i Öresund
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo109 yrkande 2,
4. beträffande länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan
Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 2 och
1992/93:Jo103 yrkande 2,
res. 1 (s)
5. beträffande användning av ålsax
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo105
yrkande 1 och 1992/93:Jo108 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande ålljustring
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo409 och
1992/93:Jo403,
7. beträffande forskning om flodkräftan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkande 5,
8. beträffande skyddet för flodkräftan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 3,
9. beträffande kräftfiske i enskilt vatten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo104
yrkande 4 och 1992/93:Jo410 yrkande 4 antar förslaget till
fiskelag såvitt avser 9 § med den ändringen att det i bilagan
till lagförslaget såvitt avser Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren och Storsjön i Jämtland under rubriken Tillåtna
fiskslag anges Alla utom kräftor,
res. 2 (s) - delvis
10. beträffande kräftfiske i allmänt vatten
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo104 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (s) - delvis
11. beträffande skyddszon runt fasta redskap m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 3,
1992/93:Jo105 yrkande 2 och 1992/93:Jo106,
res. 3 (s)
12. beträffande redskapsbegränsning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo98,1992/93:Jo99
yrkande 1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo102,
1992/93:Jo103 yrkande 1, 1992/93:Jo107 yrkande 1,
1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109 yrkande 1 och
1992/93:Jo416,
res. 4 (nyd)
res. 5 (s)
13. beträffande ungdomars möjlighet att erhålla
yrkesfiskelicens
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo99 yrkande 6,
14. beträffande kompetens som kriterium för erhållande av
licens
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 4,
res. 6 (nyd)
15. beträffande krav på utbildning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 5,
16. beträffande licens utfärdad av länsstyrelse
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo108 yrkande 1,
17. beträffande tillämpningen av avgiftsbemyndigande
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo99 yrkande 4,
18. beträffande fisket vid Blekinge läns södra kust, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo99 yrkande
5 och 1992/93:Jo105 yrkande 3 beslutar att bilagan till
lagförslaget såvitt avser områdena vid Blekinge läns södra kust
(väster om Torhamnsudde), vid Skånes västra kust och vid kusten
i Hallands län samt Göteborgs och Bohus län skall ha den lydelse
som framgår av bilaga 2,
19. beträffande förslaget till fiskelag i övrigt
att riksdagen antar förslaget till fiskelag i de delar som ej
omfattas av utskottets hemställan ovan,
20. beträffande fiskevårdsområden
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:533) om fiskevårdsområden,
21. beträffande Sveriges ekonomiska zon
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
22. beträffande vattenlagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
vattenlagen (1983:291),
23. beträffande Sveriges sjöterritorium
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1966:374) om Sveriges sjöterritorium,
24. beträffande fritt fiske med vanligt metspö
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo401,
25. beträffande konkurrens mellan fiske och fritid
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo402,
26. beträffande konsekvenserna av det fria
handredskapsfisket
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo411,
27. beträffande översyn av lagen om fiskevårdsområden
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo414,
28. beträffande vissa strandägares rätt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo418 och
1991/92:Jo430,
29. beträffande statlig kreditgaranti
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo410 yrkande 1.
Stockholm den 25 maj 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg
(s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr
(m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s),
Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Sverre Palm (s) och Carl
Olov Persson (kds).
Reservationer
1. Länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan Fiskeriverket
och länsstyrelsernas fiskeenheter (mom.4)
Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,
Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "När det" och på s. 13 slutar med "inte påkallat"
bort ha följande lydelse:
När det -- -- -- (= utskottet) -- -- -- om fiskevårdsområden.
Utskottet biträder även förslaget i motion Jo99 om att
länsstyrelsen vid akut uppkommande behov snabbt skall kunna
ingripa med tidsbegränsat skydd för hotade fiskbestånd, även i
insjöar och älvar. Det bör ankomma på regeringen att närmare
utforma bestämmelser för att ge länsstyrelserna sådana
befogenheter utan att Fiskeriverkets ensamrätt att utfärda
fiskevårdsföreskrifter sätts i fråga och utan att syftet med den
föreslagna regelreformeringen och förenklingen åsidosätts.
Vad utskottet anfört om länsstyrelsernas ansvar och samarbetet
mellan Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter bör
riksdagen med anledning av motionerna Jo99 yrkande 2 och Jo103
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan
Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo99 yrkande
2 och 1992/93:Jo103 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Kräftfiske i enskilt och allmänt vatten (mom. 9 och10)
Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,
Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med
"yrkesmässiga fisket" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid inte att de förslag som väcks i
motion Jo104 om inskränkning i frifisket i de stora sjöarna bör
bifallas. Det frifiske som gäller kan inte anses utgöra något
hot mot kräftbeståndet. I vatten där frifisket innefattar även
andra rörliga redskap än handredskap kommer den begränsning av
antalet redskap (högst sex burar) som föreslås i det följande
att möjliggöra kontroll av kräftfisket. Detsamma gäller fisket
på allmänt vatten i de stora sjöarna. Det anförda innebär att
utskottet avstyrker motion Jo104 yrkandena 3 och 4 samt motion
Jo410 yrkande 4. Någon ändring av tabellbilagan till fiskelagen
såvitt nu är i fråga bör således inte göras.
dels att utskottets hemställan under 9 och 10 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande kräftfiske i enskilt vatten
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo104 yrkande 4
och 1992/93:Jo410 yrkande 4 antar förslaget till fiskelag såvitt
avser 9 §,
10. beträffande kräftfiske i allmänt vatten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkande 3,
3. Skyddszon runt fasta redskap (mom. 11)
Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,
Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Förslagen i" och på s. 16 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder även den uppfattning som redovisas i
motionerna Jo99 yrkande 3, Jo 105 yrkande 2 och Jo106 att samma
skyddsregel bör gälla även i enskilt vatten som inte är
frifiskevatten, om inte annat avtalas mellan de berörda
parterna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till ändring av stadgandet. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna i berörda delar bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande skyddszon runt fasta redskap
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo99 yrkande
3, 1992/93:Jo105 yrkande 2 och 1992/93:Jo106 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Redskapsbegränsning (mom. 12)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "samt Jo416"
bort ha följande lydelse:
När det gäller utformningen av redskapsbegränsningen ansluter
sig utskottet till förslaget i motion Jo107. Begränsningen av
antalet redskap och deras storlek är viktig för att ge så många
fiskeintresserade som möjligt en verklig chans till ett fiske.
Det är därför viktigt att begränsningen av redskap anpassas till
lokala förhållanden efter olika delar av kuststräckorna.
Regeringen bör återkomma med information om hur begränsningen
avses bli utformad för att tillgodose detta önskemål. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning
av yrkande 1 i motionen. Med det anförda avstyrks motionerna
Jo98, Jo99 yrkande 1, Jo100, Jo101, Jo102, Jo103 yrkande 1,
Jo108 yrkandena 2 och 4, Jo109 yrkande 1 samt Jo416.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande redskapsbegränsning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo107 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1992/93:Jo98, 1992/93:Jo99 yrkande
1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo102, 1992/93:Jo103
yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109
yrkande 1 samt 1992/93:Jo416 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Redskapsbegränsning (mom. 12)
Sverre Palm (s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "samt Jo416"
bort ha följande lydelse:
Fiskets betydelse för en levande kustregion är mycket stort.
Husbehovsfisket i vårt land har gamla anor och utgör en genuin
kulturtradition. Den av regeringen föreslagna
redskapsbegränsningen är för långt gående och tar inte i
tillräcklig grad hänsyn till vedertagen sedvänja.
Utskottet anser det viktigt att reglerna upplevs rättvisa och
inte för begränsande samt anpassade till de olika kustfiskarnas
lokala förutsättningar.
En för kusten anpassad redskapsbegränsning är enligt
utskottets mening: högst 360 m nät eller garn, 14 hummertinor
och högst 14 kräft- och/eller krabburar/tinor samt 6 ryssjor.
Utskottet anser inte heller att det finns anledning att
ytterligare begränsa redskapsanvändningen genom att tillåta
användning av högst 6 redskap samtidigt. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande redskapsbegränsning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo102 samt med
avslag på motionerna 1992/93:Jo98, 1992/93:Jo99 yrkande 1,
1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo103 yrkande 1,
1992/93:Jo107 yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4,
1992/93:Jo109 yrkande 1 och 1992/93:Jo416 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kompetens som kriterium för erhållande av licens (mom. 14)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Med anledning" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo107 yrkande
4, att utfärdande av licens inte skall ske efter tillgången på
fisk utan efter bedömning av vederbörandes kompetens. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande kompetens som kriterium för erhållande av
licens
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo107 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,