I betänkandet behandlas proposition 1992/93:180 om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Vidare behandlas
131 motionsyrkanden väckta dels med anledning av propositionen,
dels under den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet anser i likhet med regeringen att alla beslut inom
miljöpolitiken skall vara inriktade mot att effektivisera
resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Därmed
tillstyrker utskottet de i propositionen redovisade allmänna
riktlinjerna för miljöpolitiken.
Utskottet tillstyrker även vad regeringen föreslagit som
riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället.
Miljöpolitiken skall underlätta denna anpassning, bl.a. genom
att skapa goda förutsättningar för användning av förnybara
resurser, energisnåla processer, återanvändning och återvinning.
Utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle kommer att beröra alla
delar av samhället och måste vara baserad på ökade kunskaper,
resultat av forskning och utveckling samt ny teknik. Åtgärder
inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom
energiförsörjningen och i industri måste därför inriktas mot ett
resurssnålt kretsloppssamhälle. Utskottet ansluter sig därmed
till regeringens överväganden när det gäller riktlinjer för
utveckling mot ett kretsloppssamhälle.
Beträffande samhällsplanering för en kretsloppsanpassad
utveckling tillstyrker utskottet de av regeringen redovisade
riktlinjerna när det gäller samhällsplaneringen och kommunernas
roll i detta arbete. Som riktlinjer för beslut avseende
samhällsplaneringen skall gälla att de skall vara inriktade mot
att effektivisera och främja kretsloppssamhället. När det gäller
riktlinjer för kommunernas roll skall följande gälla. Eftersom
kommunerna spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om
till ett kretsloppsanpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få
stort genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och
konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala
program för en hållbar lokal utveckling. Centrala
miljömyndigheter och länsstyrelser bör stödja kommunernas
arbete. När det gäller förslaget till ändring i plan- och
bygglagen, PBL, framhåller utskottet att det är av stor
betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den
lagstiftning som ligger till grund för den kommunala
planeringen. Även plan- och bygglagens nära anknytning till
naturresurslagen motiverar den nu föreslagna bestämmelsen.
Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen föreslagna
ändringen i plan- och bygglagen så att det klart framgår att
PBL:s bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktigt
hållbar livsmiljö.
Utskottet ansluter sig även till vad i propositionen anförts
om riktlinjerna för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken,
miljökrav vid offentlig upphandling och miljökonsekvensanalyser
vid standardisering.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för
kemikaliekontrollen och ansluter sig därmed till regeringens
uppfattning att de principer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling som föreslås i propositionen även bör gälla
för kemikaliekontrollen.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag till
producentansvar enligt renhållningslagen. Den allmänna ramen för
producentansvaret fastställs genom ambitioner och mål som gäller
för miljöpolitiken. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger
inom ett system med producentansvar på den som tillverkar,
importerar eller säljer varor. Lagstiftning med förbud och
regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma
producentansvaret. Frivilliga lösningar bör eftersträvas.
Enligt utskottet finns det fog för att ändra lagen om
PET-flaskor så att retursystem med PET-flaskor som tas tillbaka
och materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan
fungerande systemet med återfyllnad. Utskottet anser vidare att
det under rådande omständigheter beträffande PET-flaskor finns
skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid
återlämning av flaskorna.
När det gäller användningen av slam i kommunala reningsverk
framhåller utskottet att de näringsämnen som finns i slam från
kommunala avloppsverk i så hög grad som möjligt bör komma till
användning och att detta utgör ett viktigt steg mot en
miljöanpassad avloppsrening. En förutsättning för en sådan
användning är att slammet inte innehåller skadliga halter av
oönskade ämnen. För att ytterligare minska metallinnehållet i
slam bör därför av va-lagen framgå att en allmän va-anläggning
skall utföras och drivas så att också miljöskyddsintresset
tillgodoses. Vidare anser utskottet att ett uttryckligt förbud
bör införas mot att den allmänna anläggningen brukas på sätt som
försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena tillgodoses i
va-verksamheten. Utskottet ansluter sig därmed till det i
propositionen framlagda förslaget till ändring i va-lagen.
När det gäller det fortsatta arbetet ansluter sig utskottet
till regeringens förslag att som riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att nya
produktgrupper och varuområden successivt anges för
producentansvar. Många aktörer måste involveras aktivt i denna
process. Inom flera områden pågår redan arbete i denna riktning,
t.ex. när det gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som bör
bli aktuella inom kort är plaster, byggnadsmaterial,
elektroniska och elektriska produkter. Utskottet tillstyrker
därmed även regeringens förslag till riktlinjer för
plasthantering och återvinning av bilar.
Samtliga i detta betänkande behandlade motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer, ett särskilt
yttrande och en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i
proposition 1992/93:180 föreslagit att riksdagen
dels antar förslagen till
1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
2. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar,
3. lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa
dryckesförpackningar,
4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
5. dels godkänner de allmänna riktlinjer för
miljöpolitiken som förordats (avsnitt 2.1),
dels godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för
6. industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt
2.2),
7. utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3),
8. samhällsplaneringen (avsnitt 4.1),
9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),
10. ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2),
11. miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4),
12. miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5),
13. kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2),
14. en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1),
15. plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),
16. återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4).
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om
17. internationell utveckling (avsnitt 3),
18. information till konsumenter (avsnitt 5.3),
19. samarbetet beträffande miljökrav vid offentlig upphandling
(avsnitt 5.4),
20. att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens
arbete med kvalitetssäkring (avsnitt 5.5),
21. åtgärder beträffande klor (avsnitt 6.3),
22. åtgärder beträffande tvätt-, disk- och rengöringsmedel
(avsnitt 6.4),
23. skyldighet att separera avfall (avsnitt 7.3.2),
24. producentansvar för förpackningar (avsnitt 7.3.6),
26. krav på återanvändning och återvinning av förpackningar
(avsnitt 7.3.8),
27. producentansvar för returpapper (avsnitt 7.3.9),
28. tillsyn och uppföljning (avsnitt 7.3.10),
29. återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier
(avsnitt 7.4),
30. avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2),
31. områden som bör bli aktuella för producentansvar (avsnitt
10.1),
32. PVC-plast och andra klorerade plaster (avsnitt 10.2.2),
33. gummidäck (avsnitt 10.3),
34. att en särskild kretsloppsdelegation inrättas (avsnitt
10.5).
Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Lagrådet har avgett yttrande över förslagen 1--3. Förslag 4 är
av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling. I syfte att åstadkomma en sådan utveckling
presenteras också en rad förslag till åtgärder.
En utgångspunkt för propositionen är att miljöproblemen under
det senaste decenniet har ändrat karaktär. De lokala
miljöproblemen har minskat kraftigt men ersatts av regionala och
globala. De tydliga punktutsläppen från industrier och
energianläggningar överskuggas alltmer av diffusa utsläpp knutna
till människors rörlighet, varors livscykel och de areella
näringarnas rationalisering och produktionskrav. Effekterna
uppträder ofta med lång fördröjning, och sambanden mellan
direkta och indirekta skador av olika verksamheter är komplexa.
Likaså kan ansvaret för uppkomna miljöproblem ofta vara svårt
att härleda.
Ett grundläggande problem är att samhällets materialhantering
i dag är enkelriktad -- från utvinning av råvara till deponering
av avfall. Att i snabb takt förbruka icke förnybara resurser,
att slösaktigt konsumera förnybara resurser och sedan slänga
allt avfall är inte hållbart. FN-konferensen om miljö och
utveckling (UNCED) i Rio i juni 1992 lade fast målet om en
hållbar utveckling. För en hållbar utveckling krävs en mera
cyklisk materialhantering -- ett kretsloppssamhälle.
Statens roll är att ange mål och riktlinjer samt att skapa det
regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall verka. Från
statsmakternas synpunkt är en sådan ordning att föredra som
innebär att marknaden självmant utformar och tillämpar system
som leder till de uppsatta målen. Statlig detaljreglering skall
helst inte behöva tillgripas.
I propositionen har föreslagits riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling på en rad olika områden.
Generellt skall för miljöpolitiken gälla att alla beslut skall
vara inriktade mot ett kretsloppssamhälle. Besluten skall skapa
förutsättningar för en mer effektiv resurshushållning inom alla
samhällsområden. Detta kan ske genom övergång till förnybara
resurser och användning av energisnåla processer samt
återanvändning och återvinning. Detta är särskilt viktigt inom
den industriella sektorn.
Olika åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn,
inom energiförsörjningen och i industrin skall vara inriktade
mot ett kretsloppssamhälle. Kretsloppsprincipen bör även få
genomslag i kommunernas arbete för att bl.a. omsätta och
konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala
program. Vidare skall som riktlinjer gälla att ekonomiska
styrmedel i ökad omfattning utvecklas och används i
miljöpolitiken, och miljökrav skall i ökad utsträckning kunna
ställas vid offentlig upphandling.
Som riktlinjer skall också gälla att arbetet med nya
standarder skall bedrivas med inriktningen att standarderna
skall vara analyserade med avseende på sina miljökonsekvenser.
Principen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling bör även
gälla för kemikaliekontrollen. Ytterligare planer för
riskbegränsning av hälso- och miljöskadliga ämnen bör tas fram.
För det fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling skall gälla att nya produktgrupper och
varuområden successivt anges för producentansvar. För plaster
bör bättre hushållning ske med sådant plastmaterial som
framställs ur ändliga naturresurser genom ökad återanvändning
och återvinning. Särskilt miljöbelastade plastmaterial bör
undvikas helt.
Det gäller nu att gå vidare med att ange strategi, konkreta
mål och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya
varuområden. Områden som bör bli aktuella inom kort är
byggnadsmaterial, bilar, skrotdäck, elektroniska och elektriska
produkter. Arbetet bör inledningsvis drivas på och samordnas av
en särskild kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.
I propositionen föreslås ändringar i renhållningslagen
(1979:596). Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer föreskriva om skyldighet för den som
yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara
eller en förpackning eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet
ger upphov till avfall att se till att avfallet bortforslas,
återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas
för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.
I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
föreslås krav på att en allmän va-anläggning skall utföras och
drivas så att också miljöskyddsintresset tillgodoses. Dessutom
införs ett förbud mot att anläggningen brukas på ett sätt som
försvårar tillgodoseendet av miljö- och hälsoskyddsintressena i
va-verksamheten.
Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar föreslås ändras
så att returssystem för PET-flaskor får omfatta både
återanvändning och återvinning.
Plan- och bygglagen (1987:10) ändras så att det klart framgår
att dess bestämmelser syftar till att främja en god och
långsiktigt hållbar livsmiljö.
Berörda branschorganisationer har gjort ett åtagande om
särskilda insatser för att uppnå insamlingsmålet 90 % för
förbrukade nickel-kadmiumbatterier.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo49 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall ha högsta möjliga miljökrav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige aktivt bör driva miljökraven i internationella fora,
3. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994
återkommer med en verkningsfullare kretsloppsproposition,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de
generella riktlinjer som beskrivs i motionen,
5. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994
återkommer med förslag om hur en större del av landets
energiförsörjning skall baseras på biobränslen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om slutna va-system,
7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000
skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället,
8. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994
återkommer med förslag om hur substitutionsprincipen effektivare
skall tillämpas på kemikalier,
9. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994
återkommer med förslag om hur substitutionsprincipen skall
tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel,
10. att riksdagen beslutar att förbjuda blyad bensin från den
1 juli 1993,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den bör återkomma med förslag om
mindre miljö- och hälsofarliga drivmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bilindustrin,
13. att riksdagen beslutar att elektriska och elektroniska
produkter till 90 % skall återbrukas senast den 1 januari 1997,
14. att riksdagen beslutar att arbetet för att utreda hur
miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster skall upphöra
skall vara klart den 1 januari 1997,
15. att riksdagen beslutar att de uppsatta insamlingsmålen för
olika slags förpackningar skall nås senast den 1 januari 1996,
16. att riksdagen begär att regeringen återkommer före den 1
januari 1994 med förslag om hur antalet förpackningsmaterial
skall minska,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att före den 1
januari 1994 komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå
i kretsloppssamhället,
18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag
om avfallsskatt före den 1 januari 1994.
1992/93:Jo50 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om omhändertagande av förbränningsrester.
1992/93:Jo51 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att det satsas på forskning och
utveckling av alternativ till dagens vattenburna WC-system,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nyttan av att möjliggöra kompostering för
hushåll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att den offentliga
upphandlingen är miljövänlig och att lämpliga åtgärder bör
vidtas för att stimulera en sådan utveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bestämda mål för återvinning
av ingående material i skrotbilar ställs upp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att miljömässiga för- och
nackdelar vid användning av PVC i långlivade produkter utreds,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en uppföljning av om
förändringen av PBL påverkar nybyggnation i enlighet med
propositionens intentioner,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att en inventering av riskerna
med krom- och arsenikbehandlat virke utförs i syfte att
förhindra skadeverkningar av dessa materiel samt att arbete och
forskning i att få fram alternativa materiel/metoder bör
stimuleras.
1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för helhetspolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av
naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om generellt krav på producentansvar i lag,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
substitutionsprincipen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
som motverkar inlåsningseffekter i enlighet med vad som i
motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om obligatorisk innehållsdeklaration på
varor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insamlings- och hanteringssystem för
datorer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av definition av begreppet
livscykelanalys,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättandet av
en kretsloppsdelegation och i stället förstärker
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i motsvarande grad,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om årliga redovisningar av tillämpningen av
riktlinjer för offentlig upphandling,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de kommunala avfallsplanerna bör
lämnas in före 1993 års utgång,
12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av 1990
års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer
för nya avloppsvattensreningssystem,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tydligare angivelser för när
producentansvaret skall träda i kraft för plaster, bilar och
däck.
1992/93:Jo53 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att genomföra miljökonsekvensanalyser
innan målsättningar och krav på insamlings- och
återvinningsnivåer för förpackningar av papp, papper och kartong
fastställs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att nuvarande system för pappersinsamling
bibehålls,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige verkar för att EG inte inför
krav på inblandning i pappersprodukter.
1992/93:Jo54 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av särskilda analyser i fråga om
konsekvenserna av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för
den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria
konkurrensen,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i plan-
och bygglagen.
1992/93:Jo55 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det oriktiga i att för PET-flaskan frångå
principen om ett odelat producentansvar för de tekniska
lösningarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om risken för att skapa handelshinder genom
nya nationella pantretursystem,
3. att riksdagen beslutar om de ändringar i den föreslagna
lagstiftningen som ovan angivna förslag föranleder.
1992/93:Jo56 av Bo Arvidson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att valet mellan materialåtervinning och
energiutvinning måste styras av resultaten från miljömässiga och
ekonomiska konsekvensanalyser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar för att bedöma
återvinningskraven för pappers- och pappförpackningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det uttryckligen måste framgå att
återvinningsmålen skall utgå från vad som är miljömässigt
motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fastställandet av insamlingsmål för
returpapper måste anstå till dess att överläggningar skett med
branschen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att producentbegreppet för returpapper bör
omfatta hela kedjan av producenter, även tryckerier,
konverterare, utgivare m.fl.
1992/93:Jo57 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av samhällsekonomiska och miljömässiga
konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen av skadliga
ämnen.
1992/93:Jo58 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att likställa förbränning av papper med
returanvändning.
1992/93:Jo59 av Sören Lekberg och Bo Holmberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om byggmaterialens roll i miljöpolitiken.
1992/93:Jo60 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om producentansvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om differentierade taxor för avfall, vatten
och avlopp samt för energi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöpolitiska styrmedel,
4. att riksdagen begär att Kemikalieinspektionen erhåller ett
nytt begränsningsuppdrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om substitutionsprincipen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om substitutionsprincipen i pågående
EG-förhandlingar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om den
kommunala avfallshanteringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avfallsavgift på osorterat industriavfall,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om handel med avfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återtagningsplikt för elektroniska
apparater och bilar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om returpappersinsamlingens miljöeffekter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om optiska vitmedel i papper,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om energihushållning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en avvecklingsplan för blyad bensin,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om energin och trafikens roll i kretsloppet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jordbrukets roll i kretsloppet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behov av samverkan mellan näringspolitik
och miljöpolitik.
1992/93:Jo61 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att förbrukade förpackningar och andra varor som har kastats i
naturen etc. skall omfattas av producenternas insamlingsansvar.
1992/93:Jo62 av Inger Lundberg och Hans Karlsson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av analys av producentansvaret för
varor med relativt lång livslängd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioritering av återanvändningsbara
förpackningar samt utveckling av s.k. påfyllnadsförpackningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt i motionen anförts om behovet av ett kretsloppsanpassat
samhälle,
4. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om
ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar.
1992/93:Jo63 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om djupare miljöanalys vid återvinning av
papper och pappersförpackningar.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1992/93:Jo602 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan
lagändring att förbud mot användning av blyhagel vid jakt och
skytte införs fr.o.m. 1996.
1992/93:Jo603 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av en omställning
från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall m.m. i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1992/93:Jo604 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
miljöskyddslagen i fråga om materialbalans m.m. i enlighet med
vad som i motionen anförts.
1992/93:Jo605 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheterna att utveckla en miljöriktig och kostnadseffektiv
svensk behandlingskapacitet för omhändertagande av det
miljöfarliga avfallet.
1992/93:Jo606 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om totalförbud och pant på amalgamfyllningar
samt särskild fond.
1992/93:Jo611 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
miljörevisorer i företagen samt ökade krav på företagens
miljörapportering.
1992/93:Jo615 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att jakt med blyhagel förbjuds fr.o.m. den 1 juli 1993.
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad användning av ekonomiska styrmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöstyrande taxor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprättandet av regionala miljömål,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklandet av återtagningssystem,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöstandarder,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om företagens avfallshantering.
1992/93:Jo637 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kommuners och regionala
myndigheters delansvar för att de miljöpolitiska målen infrias
och klargörs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att föreskrifter utarbetas,
vilka närmare redogör för kommunernas och de regionala
myndigheternas ansvar att infria de miljöpolitiska målen.
1992/93:Jo642 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sorteringsanvisning på emballage.
1992/93:Jo646 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbud mot export av miljöfarligt avfall från OECD-länder till
icke OECD-länder.
1992/93:Jo647 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid givna förutsättningar bör
energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med
återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skogsindustrin själv bör få välja
förhållandet mellan inblandningen av jungfrulig råvara och/eller
returpappersprodukter.
1992/93:Jo652 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om klassning av kvicksilverhaltiga lampor och
lysrör som miljöfarligt avfall.
1992/93:Jo660 av Rose-Marie Frebran och Lars Svensk (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att ett förbud mot användning
av blyhagel införs snarast.
1992/93:Jo664 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av att initiativ tas till en miljöinventering av
landets avfallsdeponier.
1992/93:Jo665 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kommunernas möjligheter att ta ut miljöavgifter för att
genomföra åtgärder i enlighet med Agenda 21 från FN:s
miljökonferens.
1992/93:Jo666 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om hanteringen av elektroniskt skrot.
1992/93:Jo670 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att panten på returflaskor skall höjas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skapa ett nytt pantsystem som inrymmer
flera typer av glasförpackningar.
1992/93:Jo672 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av förbud mot användning av blyhagel vid jakt inom
Sveriges internationellt skyddsvärda våtmarker.
1992/93:Jo674 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avfallshantering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om producentansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utse "modellkommuner".
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari såvitt nu är
i fråga yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om -- -- -- marknad för källsorterat
avfall (yrkandet i vad avser planering för källsortering av
avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder har behandlats i
betänkandet 1992/93:BoU18).
1992/93:Jo681 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skrotningspremien för äldre fordon.
1992/93:Jo688 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om miljöavgifter/skatter på hushållsprodukter.
1992/93:Jo689 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen får i uppdrag att
se över användningen av optiska vitmedel.
1992/93:Jo693 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för
kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.
1992/93:Jo696 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för att minska
negativa miljöeffekter av kromanvändning.
1992/93:Jo697 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att ett program för avveckling av PVC-användningen
upprättas i Sverige.
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avfallshantering och va-system i högre
grad bör ingå i ett kretslopp.
1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändringar i va-lagen och
renhållningsförordningen.
1992/93:Bo701 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av
ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från
hushållen.
1992/93:Bo702 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagändring som gör det möjligt att lokalt
omhänderta dagvatten.
1992/93:Bo703 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att reducera framför allt
kväve- och fosforbelastningen i vattenområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att gällande lagstiftning icke bör hindra
övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem,
3. att riksdagen begär att regeringen verkar för forskning i
syfte att belysa miljövänliga alternativ till nuvarande
sanitetsteknik, med beaktande av god folkhälsostandard.
1992/93:Bo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagreglering av tillvaratagande av dagvatten.
1992/93:Bo705 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stimulera forsknings- och
utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och
annat organiskt hushållsavfall.
1992/93:N219 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa
användningsområden för glasavfall.
1992/93:N283 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om returpappershanteringen.
1992/93:N289 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att utreda hur svensk skogsindustri kan ges
jämbördiga konkurrensvillkor, med tanke på kretsloppsaspekter,
långsiktighet och uthållighet.
1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa
miljörevisorer enligt vad i motionen anförts.
Yttranden
Bostadsutskottet, näringsutskottet och försvarsutskottet har
avgett yttranden över propositionen.
Uppvaktningar
Utskottet har uppvaktats av representanter för Näringslivets
förpackningsråd, Dagligvaruhandeln, Duni AB och
Skogsindustrierna.
Utskottet
Bakgrund
Miljöproblemen har under det senaste decenniet ändrat
karaktär. Ett grundläggande problem är att samhällets
materialhantering i dag oftast är enkelriktad -- från utvinning
av råvara till slutligt omhändertagande av avfall.
FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro
i juni 1992 slog bl.a. fast att det inte längre är hållbart att
i snabb takt förbruka icke förnybara resurser, att slösaktigt
konsumera förnybara resurser och sedan slänga allt avfall. För
att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling fordras en
effektivare resurshushållning, bl.a. genom en övergång till
cyklisk materialhantering. Kretsloppssamhället syftar till ökad
resurssnålhet, minskad miljöbelastning och bevarande av den
biologiska mångfalden.
Statsmakternas roll är att ange mål och riktlinjer samt att
skapa det regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall
verka. Detta är en ordning som innebär att marknaden självmant
utformar och tillämpar system som leder till de uppsatta målen.
Statlig detaljreglering skall helst inte behöva tillgripas.
Riksdagen har i olika beslut lagt fast principer för
producenternas ansvar beträffande avfall (prop. 1975:32, bet.
1975:JoU10, rskr. 1975:161, prop. 1989/90:100 bil. 16, bet.
1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241).
Huvuddelen av de produkter och förpackningar som blir avfall
omhändertas av kommunerna. I vissa fall som för bl.a.
aluminiumburkar och blybatterier finns system som administreras
och finansieras av marknadens aktörer. Myndigheterna anger där
målen och övervakar att dessa nås.
Redan i riksdagens beslut år 1975 om återvinning och
omhändertagande av avfall slogs fast bl.a. att ansvaret för att
avfall kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt
riktigt sätt i första hand åvilar producenten.
Industrin och distributörerna har dock endast i undantagsfall
arbetat efter den princip som angavs i 1975 års riksdagsbeslut.
Kraven på kommunerna och avfallsproducenterna har skärpts
successivt de senaste åren, bl.a. genom nya krav på sortering av
avfall från år 1994.
Sverige har ansökt om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.
EG-kommissionen har i juni 1992 presenterat ett förslag till
direktiv om förpackningar och förpackningsavfall i syfte att
harmonisera nationella åtgärder för att undvika störningar av
den inre marknaden, handelshinder och konkurrensbegränsningar.
Även inom OECD och GATT pågår arbete i syfte att anpassa det
internationella handelsregelverket till de växande miljökraven.
Kretslopp för en hållbar utveckling
Propositionen
Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.
Som riktlinjer för miljöpolitiken skall gälla att alla beslut
skall vara inriktade mot att effektivisera resurshushållningen
och främja kretsloppssamhället. Enligt föredragande statsrådet
är ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och
återvinning nyckel till en hållbar utveckling. Avfall som
uppkommer skall behandlas så att råvaror återanvänds, återvinns
eller omhändertas på det sätt som kan krävas för en miljömässigt
godtagbar avfallshantering. Ett mer långsiktigt tänkande måste
bli vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. För
detta krävs att staten undviker detaljreglering och ger
individer och företag långsiktiga spelregler.
Den enda acceptabla halten av svårnedbrytbara naturfrämmande
ämnen i miljön är noll. Målet innebär att användningen av sådana
ämnen måste upphöra, eftersom all materialhantering oundvikligen
medför att det hanterade materialet förr eller senare hamnar i
avfallet eller sprids direkt till miljön. Internationellt
samarbete är en av förutsättningarna för detta arbete.
Tungmetaller kan vara mer eller mindre farliga för miljön.
Risken för långvariga effekter manar till särskild försiktighet.
Tillförseln av övriga miljöskadliga ämnen från mänskliga
aktiviteter måste minskas så att det finns förutsättningar för
miljön att sanera sig själv.
Som riktlinjer för industrins anpassning till
kretsloppssamhället föreslås att miljöpolitiken skall underlätta
industrins anpassning till kretsloppssamhället, bl.a. genom att
skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser,
energisnåla processer, återanvändning och återvinning. Enligt
föredragande statsrådet finns en ökad medvetenhet om de problem
som följer av resursflödet i länder med en stor
industriproduktion. Det finns behov av att dels begränsa och i
vissa fall helt avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga
kemikalier, dels åstadkomma en bättre hushållning med knappa och
ändliga råvaror. De politiska besluten skall inriktas mot ett
resurssnålt kretsloppssamhälle. I princip bör återanvändning
prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i
sista hand deponering. I detta val bör den metod som bäst
hushållar med resurser prioriteras.
Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom
energiförsörjningen och i industrin skall inriktas mot ett
resurssnålt kretsloppssamhälle.
När det gäller jord- och skogsbruk konstateras bl.a. att ett
av syftena med 1990 års livsmedelspolitiska beslut var att få en
bättre miljö. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skall bevaras.
Belastningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas.
Användningen av bekämpningsmedel skall halveras.
Förslaget till ny skogspolitik (prop. 1992/93:226) innebär
skärpta krav på hänsyn till miljövårdens intressen. Biobränslen
från jord- och skogsbruket kan ersätta fossila bränslen.
Pågående åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna är
ett exempel på kretsloppstanken.
Med ett kretsloppsanpassat transportsystem avses enligt
föredragande statsrådet ett system som möjliggör en god
transportförsörjning för personer och varor samtidigt som dess
miljöpåverkan, från produktion och användning till skrotning,
hålls inom ramen för god mänsklig hälsa och vad naturen tål.
När det gäller energianvändningen framhålls att en
kretsloppsanpassning bl.a. innebär att nettotillskottet av
växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta kräver att
användning av fossila bränslen begränsas genom effektiv
energianvändning och ökad introduktion av energiproduktion
baserad på förnybara energikällor. I propositionen hänvisas
härvidlag till riksdagens beslut våren 1991, i anslutning till
den s.k. energiöverenskommelsen, om stöd till utveckling av
förnybara energikällor. Vidare erinras om beslut som riksdagen
fattade våren 1992 dels om bidrag till främjande av
biobränsleanvändningen, dels om vissa ändringar i
energibeskattningen. Härutöver aviseras om förslag inom bl.a.
energiområdet i en proposition kring klimatfrågan (se prop.
1992/93:179).
Enligt propositionen har industrins intresseorganisationer
antagit principer för hur näringslivet bör agera för att bidra
till en god miljö. Flera företag har antagit en praktiskt
orienterad miljöpolicy och ett förebyggande synsätt där hänsyn
tas till livscykeln hos en produkt. Miljörevision tillämpas i en
allt större utsträckning i de större företagen. Företagsinterna
materialbalanser och miljövarudeklarationer kan bidra till
kretsloppsanpassning. Metoder att analysera varors totala
miljöpåverkan, s.k. livscykelanalyser, är under utveckling.
Enligt föredragande statsrådet behöver dock den stora
majoriteten av tillverkande företag -- cirka två tredjedelar --
stimuleras för att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete.
Motionerna
Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.
Enligt motion Jo49 (v) skall Sverige där så är möjligt ha
högsta möjliga miljökrav. Sverige har kunskap, teknik och
ekonomiska förutsättningar att ställa höga miljökrav (yrkande
1). Sverige bör vidare aktivt driva miljökraven i
internationella fora (yrkande 2). Motionärerna avstår från att
yrka avslag på hela propositionen eftersom den visar en god
vilja och har aktualiserat debatten. Propositionen innehåller
dock endast ett antal utredningsdirektiv och lägesbeskrivningar.
Regeringen bör därför få i uppdrag att senast den 1 januari 1994
återkomma med en proposition som kan få mätbar effekt på
verkligheten (yrkande 3). I motionen redovisas vidare vissa
generella riktlinjer för den fortsatta utvecklingen mot ett
kretsloppssamhälle. Samhällets krav bör vara långsiktiga och ge
rimlig tid för omställning till ett kretsloppssamhälle. Alla
slag av styrmedel skall kunna användas. Beslut i Sverige måste
alltid relateras till situationen i omvärlden, och de skall även
bidra till att minska klyftan mellan i- och u-värld. Att skapa
ett kretsloppssamhälle innebär förändrad livsstil med minskad
materiell konsumtion. Varuproducenterna måste ta ansvar för
produktens fullständiga kretslopp. Det skall endast vara
tillåtet att förändra miljökraven i miljövänlig riktning. Varje
bransch och sektor skall själv besluta om hur de skall ingå i
det kretsloppsanpassade samhället, och uppfylls inte kraven
meddelas förbud mot fortsatt verksamhet. Ny verksamhet som inte
kan ingå i kretsloppssamhället skall ej tillåtas (yrkande 4). I
motion Jo52 (-) konstateras att kretsloppsprinciper inte kan
införas i miljöpolitiken utan att omfatta helhetspolitiken.
Propositionen borde därför ha tagit upp riktlinjer för bättre
miljöanpassning på flera områden såsom energi, trafik och
handelspolitik (yrkande 1). Vidare yrkas i motionen att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av naturresurslagen.
Syftet med en sådan översyn skall vara att få lagen att fungerar
som ett redskap att hävda långsiktiga miljöintressen (yrkande
2). Enligt motion Jo54 (nyd) yrkande 1 föreligger det ett behov
av särskilda analyser i fråga om konsekvenserna av en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling för den privata
äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen.
Propositionen innebär sammantaget ett systemskifte inom
miljöpolitiken som kan medföra många positiva förändringar men
som samtidigt kan drabba inte bara enskilda företag och
medborgare utan också marknadsekonomins funktionssätt. I motion
Jo62 (s) yrkande 3 framhålls behovet av ett kretsloppsanpassat
samhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver mycket stora
insatser på miljöområdet. Dagens konsumtion av energi och
råvaror är långt större än den långsiktiga tillgången. En
omställning av samhället kan förenas med god livskvalitet,
tillgång till materiella resurser och full sysselsättning. Men
utvecklingen kommer inte av sig själv utan kräver att vi ser
omställningsproblemen och tar hänsyn till de gränser naturen
sätter.
Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
Enligt motion Jo60 (s) yrkande 13 måste energihushållningen
utvecklas. Energin i ett kretsloppsanpassat samhälle kommer
rimligen från förnybara energikällor som biomassa, sol, vind och
vatten. Det är därför angeläget att bättre än hittills stimulera
användningen av förnybara energikällor. Vidare betonas att
energisparande är minst lika angeläget i en långsiktigt hållbar
utveckling. Energihushållningsplaner bör utvecklas för
industrin. Vidare bör obligatoriska energideklarationer införas
för elapparater och annan elkrävande utrustning. När det gäller
energin och trafikens roll i kretsloppet krävs en aktiv styrning
från samhällets sida. En anpassning innebär bl.a. att
transportsystemet förändras och att vägtrafiken minskas till
förmån för miljövänligare transportslag. Vidare bör bensinen
miljöklassas. Regeringen bör återkomma med förslag till hur
energin och trafiken skall kunna inlemmas i ett
kretsloppsanpassat samhälle (yrkande 15). Beträffande
jordbrukets roll i kretsloppet anförs bl.a. att avskaffande av
prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
höjning av inlösenpriset på spannmål och en snabb anpassning
till EG:s system med subventioner och regleringar är beslut som
leder i fel riktning. Enligt motionärerna ökar risken för att
jorden åter sugs ut. Regeringen bör snarast återkomma med
förslag om jordbrukets roll i ett kretsloppssystem (yrkande
16). I motionen betonas vidare behovet av samverkan mellan
näringspolitik och miljöpolitik. Propositionen uppmärksammar
inte tillräckligt detta samband. Tidigare utveckling visar att
miljömedvetenhet stärkt konkurrenskraften och skapat nya
arbetstillfällen. Det internationella arbetet bör prioriteras
och den industriella strukturomvandlingen bör fortsätta mot
kunskaps- och forskningsintensiv produktion. Svenskt
miljötekniskt kunnande liksom de miljöpolitiska styrmedlen måste
utvecklas vidare (yrkande 17). I Vänsterpartiets motion Jo49
yrkande 5 krävs att regeringen före den 1 januari 1994
återkommer med förslag om hur en större del av landets
energiförsörjning skall kunna baseras på biobränslen. Vidare bör
regeringen ges i uppdrag att återkomma med förslag om mindre
miljö- och hälsofarliga drivmedel (yrkande 11). Vidare anser
motionärerna att bilindustrin (Volvo och Saab) skall producera
bilar som fr.o.m. år 1997 till 95 % är återvinningsbara. Nya
bilmodellers drivmedelsförbrukning skall minskas, och fr.o.m. år
2000 skall de kunna drivas med förnyelsebar energi. Andelen
sådana fordon skall år 2007 vara 90 % (yrkande 12).
Enligt motion Jo50 (kds) är en avfallsfråga som glömts bort i
propositionen hur vedaska skall kunna tas till vara som resurs
på mest effektiva sätt. Enligt motionären bör i de fall statliga
stimulansåtgärder för miljövänligare energiomvandling förekommer
beslut om stöd alltid förenas med krav på omhändertagande av
förbränningsresterna.
Frågan om materialbalanser uppmärksammas i två motioner (båda
s). Enligt motion Jo630 är det nödvändigt att både minska och
bättre definiera det miljöskadliga avfallet för att förbättra
möjligheterna att ta hand om restfraktioner vid deponering och
förbränning. Företagen bör därför för att minska det
miljöfarliga avfallet använda sig av materialbalanser (yrkande
21). Enligt motion Jo604 bör regeringen återkomma med förslag
till ändring av miljöskyddslagen så att den som bedriver
miljöfarlig verksamhet skall redovisa en materialbalans.
Tillstånd till miljöfarlig verksamhet kopplas till att
avfallsfrågan löses och förenas med ett producent- och
innehavaransvar.
I två motioner framförs krav på införandet av miljörevision. I
motion Jo611 (s) framförs krav om försöksverksamhet med
miljörevisorer i företagen samt ökade krav på företagens
miljörapportering. I motion N316 (v) yrkas att en utredning om
externa miljörevisorer tillsätts. Industrin måste satsa på
förebyggande miljöarbete. Den övervakande processen måste
kompletteras med externa revisorer som kan ge allmänheten
information om hur det står till med miljön i företagen (yrkande
4).
Utskottets överväganden
Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.
Näringsutskottet har avgett yttrande över propositionen
jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I
yttrandet anför näringsutskottet beträffande industrins
anpassning till kretsloppssamhället bl.a. följande.
För att en långsiktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås
måste samhället förändras mot ett kretsloppssamhälle. Denna
omställning kommer att beröra alla samhällssektorer. Inte minst
inom den industriella sektorn är det väsentligt med en övergång
till ett mer effektivt resursutnyttjande och till återanvändning
och återvinning i möjligaste mån. Påståendet i motion Jo62 (s)
om att det i propositionen inte görs någon åtskillnad mellan
återanvändning och materialåtervinning finner näringsutskottet
vara ogrundat. I propositionen anges att återanvändning i
princip bör prioriteras före materialåtervinning,
energiutvinning och i sista hand deponering. Motionen avstyrks i
denna del av näringsutskottet.
Näringsutskottet avstyrker även yrkandet i motion Jo54 (nyd)
med krav på analyser av de olika förslagen i propositionen. Som
framgår av denna kommer flera av de aktuella åtgärderna att
föregås av överläggningar med berörda parter. Detta gäller t.ex.
beträffande förslaget om införande av producentansvar för
returpapper, till vilket näringsutskottet återkommer i det
följande.
Med det sagda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen
angivna riktlinjerna för industrins anpassning till
kretsloppssamhället. Därmed avstyrks även motion Jo49 (v) såvitt
nu är i fråga.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. De
politiska besluten måste inriktas mot ett resurssnålt
kretsloppssamhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver ett
mer resurshushållande samhälle och en renare varuproduktion än i
dag. För att åstadkomma detta måste produktionen miljöanpassas
och inriktas på att ge varor sådan utformning och
materialsammansättning att återanvändning, återvinning eller
återföring till naturens kretslopp underlättas och avfallet
minimeras. Avfall som ändå uppkommer skall omhändertas på ett
miljömässigt godtagbart sätt. Som framhålls i propositionen
måste ett mer långsiktigt tänkande bli vägledande för
näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs att
staten undviker detaljreglering och ger individer och företag
långsiktiga spelregler. I likhet med föredragande statsrådet
anser utskottet att återanvändning i princip bör prioriteras
före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand
deponering. I detta val bör den metod som bäst hushållar med
resurser alltid prioriteras. Som anförs i propositionen finns
det en ökad medvetenhet om de problem som följer av resursflödet
i länder med en stor industriproduktion. Det finns ett stort
behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla
användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels
åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror.
Den omfattande gränsöverskridande varuhandeln och den spridning
som sker via vatten och luft av stabila hälso- och miljöfarliga
ämnen gör att det krävs internationellt samarbete för att
avvecklings- och begränsningsåtgärder skall få full effekt. Det
finns flera pågående internationella projekt med syfte att
förteckna kemiska ämnen för vilka begränsningar bör genomföras
eller andra åtgärder prioriteras. Nämnas kan Nordsjökonferensen,
Helsingforskommissionen och Pariskommissionen. I detta
sammanhang kan nämnas att riksdagen för närvarande behandlar ett
förslag om godkännande av 1992 års konvention om skydd av
Östersjöområdets marina miljö samt konventionen för skydd av den
marina miljön i Nordostatlanten. De nya konventionerna utgör
revideringar och moderniseringar av befintliga konventioner --
Helsingforskonventionen samt Paris- och Oslokonventionerna --
(prop. 1992/93:237). Även inom OECD pågår arbete med att
reducera riskerna med kemikalieanvändningen. Utskottet utgår
ifrån att Sverige även i fortsättningen kommer att aktivt delta
i det internationella samarbetet på detta område.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till
allmänna riktlinjer för den framtida miljöpolitiken (avsnitt
2.1) samt avstyrker motionerna Jo49 yrkandena 1, 2 och 4, Jo52
yrkande 1 samt Jo62 yrkande 3 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet även det i
motion Jo49 yrkande 3 framförda förslaget att regeringen före
den 1 januari 1994 skall återkomma till riksdagen med en mer
verkningsfull kretsloppsproposition.
I anslutning till motion Jo54 yrkande 1 vill utskottet anföra
följande. De av regeringen framlagda förslagen när det gäller
riktlinjer för den framtida miljöpolitiken innebär att en
sammanhållande strategi för den fortsatta utvecklingen
fastställs. Som framgår av de ytterligare förslag som behandlas
senare i detta betänkande är avsikten att man med utgångspunkt
från de fastställda ambitionerna som gäller för miljöpolitiken
stegvis skall gå vidare med konkreta mål och tidsramar.
Näringslivet skall även i fortsättningen ha en frihet att självt
utarbeta och välja metod för att nå dessa mål inom angivna
tidsramar. Som utskottet berört ovan innebär detta att ett mer
långsiktigt tänkande måste bli vägledande för näringsliv,
individer och myndigheter. Utvecklingen mot ett mer
kretsloppsanpassat samhälle innebär i många fall genomgripande
förändringar av det nuvarande systemet för varuproduktion m.m.
Samhällets fortsatta åtgärder inom detta område måste därför
alltid föregås av en noggrann konsekvensanalys. Syftet med
motion Jo54 yrkande 1 kan således i allt väsentligt anses
tillgodosett, och motionen avstyrks därför i berörd del.
Utskottet ansluter sig även till regeringens överväganden när
det gäller riktlinjer för industrins anpassning till
kretsloppssamhället (avsnitt 2.2).
Bostadsutskottet har avgett yttrande över propositionen
jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I
yttrandet anför bostadsutskottet beträffande en översyn av
naturresurslagen bl.a. följande.
Regeringen tillsatte våren 1990 en särskild kommitté --
Miljöskyddskommittén -- med uppgift att göra en översyn av
miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har i sitt nyligen
framlagda huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslagit att
de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet
sammanförs till en miljöbalk. Till grund för förslaget ligger
bl.a. en strävan att ge uttryck för en enhetlig inställning till
miljöfrågorna. Betänkandet är utsänt på remiss.
Miljöskyddskommitténs förslag innebär bl.a. att bestämmelserna
i den nuvarande naturresurslagen förs över till miljöbalken.
Det innebär således att frågan om naturresurslagens roll i
arbetet med att skapa förutsättningar för en på lång sikt
hållbar utveckling av samhället redan är föremål för
överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa
överväganden avvaktas. Förslaget i motion Jo52 (-) yrkande 2 om
att lagen bör ses över avstyrks med hänvisning härtill.
Även jordbruksutskottet anser att den fortsatta
beredningen av den framtida miljöskyddslagstiftningen bör
avvaktas. Utskottet är därför inte berett att föreslå en
särskild översyn av naturresurslagen i enlighet med vad som
anförts i motion Jo52 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.
Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
Näringsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller energi och industri bl.a.
anfört följande.
Propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan har nyligen
avlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:179). I denna framläggs
bl.a. förslag om främjande av biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion och om ytterligare stöd till utveckling och
introduktion av ny energiteknik. Denna del av propositionen
behandlas av näringsutskottet i betänkande 1992/93:NU28.
Riksdagen antog hösten 1992 på förslag av regeringen en ny lag
om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13).
Enligt denna lag bemyndigas regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att vissa slag
av hushållsapparater skall vara märkta med information om bl.a.
energiförbrukning. Lagen innebär en anpassning till EG:s
direktiv om märkning av hushållsapparater, som Sverige har
åtagit sig att följa genom EES-avtalet. Den nya lagen kommer att
träda i kraft i anslutning till att EES-avtalet gör det. I
samband med 1991 års energipolitiska beslut anvisade riksdagen
(prop. 1990/91:88, bet. NU40) 5 miljoner kronor för
Konsumentverkets arbete under en femårsperiod med
energideklarationer och normer.
Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen under
senare år har fattat flera beslut om stöd till utveckling av
förnybara energikällor och främjande av effektivare
energianvändning. Inom kort skall ytterligare förslag inom detta
område i den s.k. klimatpropositionen behandlas av riksdagen.
Vidare har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om
obligatorisk märkning av vissa typer av hushållsapparater med
uppgift om energiförbrukning. Med hänsyn till det sagda anser
näringsutskottet att riksdagen bör avslå de nu berörda
yrkandena i motionerna Jo60 (s) och Jo49 (v).
När det gäller industrin anför näringsutskottet bl.a.
följande. Näringspolitiken måste utformas så att den står i
harmoni med målet om en god miljö. Samtidigt är det angeläget,
anser näringsutskottet, att miljöpolitiken upphöjs till en
strategiskt viktig fråga för näringslivet. En sådan samverkan
ger goda förutsättningar för en positiv utveckling av den
svenska industrin. Många svenska företag är också redan
internationellt framgångsrika inom miljöområdet, t.ex.
beträffande miljöteknik. Näringsutskottet instämmer i vad som
sägs i motion Jo60 (s) om behovet av samverkan mellan
näringspolitik och miljöpolitik men anser dock att något
uttalande utöver vad som i dessa frågor kommer till uttryck i
propositionen inte är erforderligt. Det nu aktuella yrkandet i
motion Jo60 (s) avstyrks därför av näringsutskottet.
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Att
lägga om jordbrukspolitiken i riktning mot brukningsmetoder som
producerar livsmedel utan att använda stora mängder kemikalier
var ett av flera viktiga inslag i den omställning av
jordbrukspolitiken som beslutades år 1990. De miljömål som
formulerades i beslutet innebär att jordbruket måste ta hänsyn
till kravet på en god miljö och behovet av en långsiktig och
planerad hushållning med våra naturresurser. Som redovisas i
propositionen har denna omställning redan påbörjats.
Belastningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas.
Användningen av bekämpningsmedel skall halveras.
Pågående åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna är
ett ytterligare exempel på kretsloppstanken. Riksdagen kommer
under våren även att ta ställning till ett förslag till ny
skogspolitik (prop. 1992/93:226). Förslaget innebär bl.a.
skärpta krav på hänsyn till miljövårdens intressen. Som
framhålls i propositionen behöver samhället energi som
produktionsmedel i industriell eller annan produktion, men också
för uppvärmning, transporter osv. Biobränslen från jord- och
skogsbruket kan härvid ersätta fossila bränslen.
Som framgår av propositionen bör ett kretsloppsanpassat
transportsystem möjliggöra en god transportförsörjning för
personer och varor samtidigt som dess miljöpåverkan, från
produktion och användning till skrotning, hålls inom ramen för
god mänsklig hälsa och vad naturen tål.
När det gäller energianvändningen framhålls att en
kretsloppsanpassning bl.a. innebär att nettotillskottet av
växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta förutsätter att
användning av fossila bränslen begränsas genom effektiv
energianvändning och ökad introduktion av energiproduktion
baserad på förnybara energikällor. Utskottet vill i detta
sammanhang även peka på det tillskott till landets
energiförsörjning och minskad användning av fossila bränslen som
finns i energiutvinning ur avfall.
Utskottet har i det föregående avsnittet uttalat sitt stöd för
regeringens förslag till riktlinjer för industrins anpassning
till kretsloppssamhället. Som tidigare framhållits finns ett
stort behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla
användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels
åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror.
Det är i detta sammanhang mycket positivt att industrins
intresseorganisationer påbörjat detta arbete och bl.a. antagit
principer för hur näringslivet bör agera för att bidra till en
god miljö. Arbetet omfattar bl.a. utveckling av metoder för
livscykelanalyser, miljörevision, materialbalanser och
miljövarudeklarationer. Som konstateras i propositionen behöver
en stor del av de tillverkande företagen alltjämt stimuleras för
att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete. Utskottet
återkommer längre fram till förslagen när det gäller det
fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
och de förslag om bl.a. livscykelanalyser,
miljövarudeklarationer, materialflöden och behovet av lämpliga
styrmedel som redovisas. Detta arbete måste självfallet
koordineras med en aktiv näringspolitik som tar till vara det
miljötekniska kunnandet som har utvecklats och även ger stöd
till en strukturomvandling mot mer kunskaps- och
forskningsintensiv produktion.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att utvecklingen mot
ett kretsloppssamhälle, baserad på ökade kunskaper, resultat av
forskning och utveckling samt ny teknik, kommer att beröra alla
delar av samhället. Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i
transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin måste
därför inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.
Utskottet ansluter sig därmed till regeringens överväganden när
det gäller riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
(avsnitt 2.3). Med det ovan anförda, och mot bakgrund av vad
näringsutskottet anfört, avstyrker utskottet motionerna Jo49
yrkande 5 och Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 i den mån de inte
tillgodoses med utskottets ställningstaganden.
När det gäller bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet
vill utskottet utöver vad som tidigare anförts erinra om att ett
system med miljöklasser och differentierade försäljningsskatter
för motorfordon introducerades i Sverige den 1 juli 1992.
Miljöklassystemet avser bilar fr.o.m. 1993 års modeller. För att
påskynda introduktionen av fordon som uppfyller mer långtgående
miljökrav har försäljningsskatten differentierats mellan de
olika klasserna. Riksdagen behandlar under våren även av
regeringen föreslagna åtgärder mot klimatpåverkan m.m. (prop.
1992/93:179). Av förslaget framgår bl.a. att regeringen har för
avsikt att under våren 1993 ge Naturvårdsverket i uppdrag att
vidareutveckla systemet med miljöklasser. Uppdraget skall
samordnas med utredningar inom skatteområdet. Enligt denna
proposition skall även en strategi för reducering av
koldioxidutsläppen inom transportsektorn läggas fast. Strategin
föreslås omfatta en ökad användning av biobränslen, en ökad
användning av ekonomiska styrmedel, energieffektivisering,
förbättrad kollektivtrafik samt utökad forsknings-, utvecklings-
och demonstrationsverksamhet. De synpunkter som framförs i
motionerna Jo49 yrkandena 11 och 12 samt Jo60 yrkande 15
sammanfaller i stor utsträckning med de förslag och uttalanden
som nu återgetts. Enligt utskottets mening är syftet med
motionerna därmed tillgodosett, och motionerna bör lämnas utan
vidare åtgärd.
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförs i motion
Jo50 om hanteringen av förbränningsrester. För att möjliggöra
den önskade utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle måste en
helhetssyn anläggas på hanteringen av de olika miljöproblem som
följer av mänsklig aktivitet. Som redovisats ovan omfattar
kretsloppstanken bl.a. en ökad användning av biobränslen för
energiomvandling. I de fall biobränslen tas till vara är det
angeläget att så långt som möjligt återföra askan från
förbränningen till skogsmarken i markvårdande syfte. Därmed
minskar också avfallsproblemen. Askåterföringen är dock förenad
med vissa frågeställningar som måste få ett svar. Bl.a. återstår
att lösa problem med tungmetaller och effekterna av blandaska.
Enligt ett av jordbruksministern nyligen i riksdagen avlämnat
frågesvar (RD 1992/93:90) görs statliga insatser för forskning
och utveckling med särskild inriktning på askåterföring.
Tillgängliga medel för sådana ändamål är enligt vad
jordbruksministern anförde i nu nämnda frågesvar tillräckliga.
Utskottet vill i detta sammanhang även peka på vad som i
förevarande proposition sägs om att ekonomiska styrmedel på
avfallsområdet skulle kunna vara rationella för att nå målen.
Föredragande statsrådet aviserar därför en utredning för att
belysa lämpligheten av en avfallsbeskattning (se nedan).
Utskottet utgår ifrån att syftet med motion Jo50 mot bakgrund av
det anförda kommer att kunna tillgodoses utan något särskilt
uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks.
I fråga om de i motionerna Jo604 och Jo630 yrkande 21
framförda kraven på införandet av materialbalanser för att
minska det miljöfarliga avfallet erinrar utskottet om den s.k.
MFA-utredningen. Utredningen överlämnade i maj 1992
delbetänkandet Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer (SOU
1992:45) samt i december 1992 sitt slutbetänkande Miljöfarligt
avfall, nya regler (SOU 1992:141). Förslagen remissbehandlas för
närvarande. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om det
i propositionen aviserade uppdraget till Naturvårdsverket att i
samråd med berörda myndigheter och industrin utarbeta förslag
med inriktning på heltäckande analyser av materialflöden (se
nedan, Det framtida arbetet). Utskottet utgår ifrån att det
kommer att bli möjligt att höja ambitionsnivån i miljöarbetet
och ytterligare skärpa kraven på sådan verksamhet som
förutsätter omhändertagande och behandling av miljöfarligt
avfall när resultatet av den fortsatta beredningen av dessa
frågor föreligger. I avbidan härpå är utskottet inte berett att
föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av
berörda motionsyrkanden. Motionerna Jo604 och Jo630 yrkande 21
avstyrks.
När det gäller de i motionerna Jo611 och N316 yrkande 4
framförda kraven på miljörevision i företagen vill utskottet
erinra om att det primära ansvaret för verksamheter som bedrivs
inom ramen för miljöskyddslagstiftningens regler vilar på
företag och andra huvudmän för verksamheten. Egenkontrollen är
basen för myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har
tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) är skyldig att
årligen avge en miljörapport till tillsynsmyndigheten. I
rapporten skall redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som
har vidtagits och resultaten av dessa. Intern miljörevision
ingår som ett viktigt led i egenkontrollen. Som framgår av
propositionen sker på frivillig väg numera i många företag och i
offentliga verksamheter miljörevision internt för att utvärdera
den egna verksamheten från miljösynpunkt. I likhet med
föredragande statsrådet anser utskottet att miljörevision kan
vara ett kraftfullt medel för att underlätta en anpassning av
företaget från kretsloppssynpunkt t.ex genom att minska
processutsläppen och genom att produkterna medvetet utformas för
återanvändning och återvinning. Vidare kan konstateras att de
förslag som redovisas i förevarande proposition när det gäller
en mer kretsloppsanpassad utveckling och de ytterligare krav som
därmed kommer att ställas på sådan verksamhet som resulterar i
avfall förutsätter en avsevärt förbättrad egenkontroll hos
företagen. Enligt utskottets mening bör de nu framförda kraven
beträffande miljörevision kunna tillgodoses på frivillig väg
inom ramen för den nu presenterade utvecklingen mot ett
kretsloppssamhälle. Motionerna Jo611 och N316 yrkande 4 bör
således inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling
Propositionen
Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.
Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall
gälla att de skall vara inriktade mot att effektivisera och
främja kretsloppssamhället. När det gäller riktlinjer för
kommunernas roll skall följande gälla. Eftersom kommunerna
spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om till ett
kretsloppsanpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få stort
genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och konkretisera
Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för
en hållbar lokal utveckling. Centrala miljömyndigheter och
länsstyrelser bör stödja kommunernas arbete.
I propositionen framhålls att kommunerna har en nyckelroll i
övergången till ett mer kretsloppsanpassat samhälle. De har
huvudansvaret för hantering av hushållsavfall och avfallsplaner.
Kommunerna ansvarar för tillsyn, kontroll och förebyggande
miljövård. Ansvaret omfattar även den fysiska planeringen och
att de tekniska försörjningssystemen successivt förbättras och
anpassas till kretsloppslösningar. Länsstyrelsen har en central
roll genom ansvaret att samordna statliga och kommunala
myndigheters verksamhet. Centrala sektorsmyndigheter som under
senare år getts ett ökat miljöansvar skall stimulera och
samordna utrednings- och utvecklingsarbete på lokal, regional
och central nivå samt följa upp resultaten.
Plan- och bygglagen m.m.
I propositionen föreslås att plan- och bygglagen (1987:10),
PBL, ändras så att det klart framgår att PBL:s bestämmelser
syftar till att främja en god och långsiktig hållbar livsmiljö
(1 kap. 1§ PBL). Enligt föredragande statsrådet saknas en
övergripande bestämmelse i PBL som betonar att förändringar i
markens och vattnets användning skall främja utvecklingen av en
långsiktigt god livsmiljö.
Motionerna
Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.
I motion Jo630 (s) framhålls att många miljöproblem är av
regional karaktär och kräver insatser från länsstyrelsernas
sida. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte
miljödelegationer för att komma till rätta med miljöproblemen i
Sundsvallsregionen, kring Dalälven, Göteborg och nordvästra
Skåne. Miljödelegationernas arbete blev en viktig injektion för
miljöarbetet. De visade på vikten av att bearbeta miljöproblemen
regionalt. Enligt motionärerna bör de många små och diffusa
utsläppen från t.ex. trafiken och den enskilda vedeldningen
uppmärksammas särskilt. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att
sammanställa regionala miljöanalyser och fastställa regionala
miljömål, baserade på de nationella målen som skall ingå i
Naturvårdsverkets arbete med olika aktionsplaner (yrkande 15).
Enligt motion Jo637 (kds) har kommuner och regionala myndigheter
ett stort inflytande på de beslut som påverkar våra möjligheter
att infria de miljöpolitiska målen. Samtidigt har de inget
ansvar för att målen infrias. En regionalisering av de
miljöpolitiska målen måste ske med hänsyn tagen till
regionalpolitik och samhällsekonomi. I ett första led bör
riksdagen markera att de miljöpolitiska målen är planeringsmål
som skall beaktas av kommunala och statliga myndigheter (yrkande
1). I ett andra led bör det regionala ansvaret för att målen
genomförs preciseras läns- eller regionvis med utgångspunkt i
länets eller regionens förutsättningar. Närmare föreskrifter
härom behöver utarbetas (yrkande 2).
Plan- och bygglagen m.m.
Enligt motion Jo51 (kds) yrkande 6 bör plan- och bygglagen
förändras i syfte att möjliggöra ett planerat boende där hänsyn
till miljön förenklas för den enskilde i enlighet med
regeringens förslag. En uppföljning av om och hur den nya
paragrafen i plan- och bygglagen får genomslag vid nybyggnation
av bostadsområden är därför nödvändig. I motion Jo54 (nyd) yrkas
avslag på regeringens förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (yrkande 2). Enligt motionärerna får plan- och
bygglagen genom den föreslagna ändringen i lagens portalparagraf
en helt annan innebörd. Konsekvenserna för den privata
äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen behöver
analyseras ytterligare. Den av regeringen tillkallade utredaren
med uppgift att se över plan- och bygglagen skall bl.a. överväga
behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn. I avvaktan
på utredningens resultat bör förändringarna av lagen anstå.
Enligt motion Jo59 (s) finns två oroande faktorer när det gäller
energianvändningen i våra bostäder. Utvecklingen mot bättre
hushållning med uppvärmningsenergi har i princip upphört. Vidare
har behovet av fastighetsel (elenergi för drift av fläktar,
pumpar, hissar m.m.) ökat dramatiskt från mitten av 1970-talet.
Denna utveckling måste aktivt motverkas. Särskilda medel för
information och utvecklingsinsatser bör avsättas för att
stimulera bostadsföretag, fastighetsägare och
bostadsrättsföreningar att genomföra olika projekt för
förbättrad energihushållning inom bostadsbeståndet (yrkande1).
Utskottets överväganden
Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller samhällsplanering för en
kretsloppsanpassad utveckling m.m. anfört bl.a. följande.
Vad i regeringsförslaget föreslagits om riktlinjer för beslut
avseende samhällsplaneringen har inte givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt yttrande. Propositionens yrkande 8
tillstyrks sålunda. Inte heller vad i regeringsförslaget
föreslagits beträffande kommunernas roll har givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionens
yrkande 9 tillstyrks.
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande.
Kommunerna har en nyckelroll i det samlade miljöarbetet och det
blir en viktig politisk uppgift för dem att under de närmaste
åren lokalt omsätta och konkretisera Riokonferensens
handlingsprogram, Agenda 21, för en hållbar utveckling. I Agenda
21 förutsätts kommunerna senast år 1996 i samverkan med
medborgare, företag och organisationer upprätta lokala
handlingsprogram för en hållbar utveckling. Som framhålls i
propositionen bör de lokala handlingsprogrammens innehåll ha en
vidare inriktning än enbart på miljövård och miljöskydd.
Förmågan att utveckla en helhetssyn där miljöfrågorna på ett
tydligt sätt integreras i olika verksamheter och sektorer är
avgörande för ett framgångsrikt arbete med de lokala
handlingsprogrammen. I likhet med föredragande statsrådet vill
utskottet i detta sammanhang peka på det pågående
utvecklingsarbetet i de s.k. eko-kommunerna. Erfarenheterna från
berörda kommuner visar bl.a. att miljöfrågorna kan bli en
samlande kraft i arbetet med att formulera mål och inriktning
för kommunens utveckling. Boverket och Glesbygdsmyndigheten, som
fått i uppdrag att samordna kommunernas arbete, skall lämna en
lägesrapport den sista juni 1993 och en slutrapport två år
senare. Erfarenheterna från detta projekt bör successivt kunna
tas till vara i kommunernas arbete. Förslag om hur det kommunala
miljöarbetet kan förstärkas och hur kommunerna kan bidra till
att de nationella miljömålen utanför det lagreglerade
tillsynsområdet uppfylls har redovisats av utredningen om
kommunernas arbete för en god livsmiljö som nyligen överlämnat
sitt slutbetänkande, Kommunerna och miljöarbetet (SOU 1993:19),
till regeringen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
föredragande statsrådet i annat sammanhang (prop. 1992/93:100,
bil. 15) deklarerat sin avsikt att bjuda in företrädare för
kommunerna till överläggningar om kommunernas roll och ansvar i
genomförandet av lokala Agenda 21. På den regionala nivån skall
länsstyrelserna som regeringens företrädare svara för att de
nationella miljömålen uppfylls och att insatser inom olika
samhällssektorer på det regionala planet samordnas. Genom den
ökade decentraliseringen av miljöarbetet kommer länsstyrelserna
att i ökad utsträckning också behöva arbeta med att samordna och
följa upp de kommunala myndigheternas verksamheter. Som
framhålls i propositionen skall länsstyrelsernas regionala
miljöanalyser användas som ett verktyg för att på ett
kostnadseffektivt sätt, när det är möjligt, omforma de
nationella miljömålen till regionala miljömål. I likhet med
föredragande statsrådet anser utskottet att länsstyrelserna har
en god grund för att utveckla en samlad regional syn till stöd
för kommunerna, bl.a. med utgångspunkt i de regionala
miljöanalyserna. De centrala myndigheternas roll blir därmed i
allt högre grad att ge riktlinjer och stöd till kommuner och
länsstyrelser samt följa upp utvecklingen på miljöområdet. Med
det anförda ansluter sig utskottet till de av regeringen
redovisade riktlinjerna när det gäller samhällsplaneringen och
kommunernas roll i detta arbete (avsnitt 4.1 och 4.2). Utskottet
utgår därvid från att synpunkterna i motionerna Jo630 yrkande 15
och Jo637 yrkandena 1 och 2 kommer att beaktas i det fortsatta
arbetet med att på lokal och regional nivå uppfylla de
miljöpolitiska målen. Bl.a. bör de många små och diffusa
utsläppen från t.ex. trafiken och den enskilda vedeldningen
uppmärksammas. Motionerna påkallar således ingen särskild åtgärd
från riksdagens sida. I detta sammanhang bör även framhållas att
när den nya miljöbalken träder i kraft måste
myndighetsorganisationen på miljöområdet vara så anpassad att
arbetsuppgifterna kan utföras effektivt och samordningsvinster
uppnås genom den nya lagstiftningen.
Plan- och bygglagen m.m.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller plan- och bygglagen m.m.
anfört bl.a. följande.
Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om
samhällsplaneringens betydelse för utvecklingen av ett
kretsloppsinriktat samhälle. Det är naturligtvis av stor
betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den
lagstiftning som ligger till grund för den kommunala
planeringen. I naturresurslagens (NRL) inledande bestämmelse (1
kap. 1 §) stadgas också att den fysiska miljön skall användas så
att en från ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning
främjas. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund
härav som naturligt att också PBL, med den knytning den har till
NRL, tillförs en bestämmelse med motsvarande innebörd. Även
enligt bostadsutskottets mening bör den av regeringen föreslagna
ändringen i 1 kap. 1 § PBL sålunda vidtas. Propositionens
yrkande 4 tillstyrks. Motion Jo54 (nyd) yrkande 2 avstyrks.
Det är naturligtvis viktigt att utfallet av de ovan förordade
förändringarna i plan- och bygglagen följs upp. Förutom att
detta får anses vara en uppgift för regeringen ingår det i
Boverkets verksamhetsområde att bl.a. följa tillämpningen av PBL
och ta de initiativ som behövs för att lagstiftningens syfte
skall uppnås. Någon förändring i verkets uppgift på denna punkt
föreslås inte heller i regeringens proposition 1992/93:172 eller
i bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU20 där frågan om
målsättningen för verksamheten vid Boverket m.m. tas upp. Det
får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att
den i motion Jo51 (kds) yrkande 6 förordade uppföljningen av
förändringarna i PBL kommer till stånd utan någon riksdagens
särskilda begäran härom. Motionsyrkandet avstyrks.
När det gäller en förbättrad energihushållning anför
bostadsutskottet bl.a. följande.
Det finns skäl att både effektivisera och minska
energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från
samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. Det
gäller bl.a. utformningen av de regler som styr byggandet.
Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till tidigare
gällande byggnorm skärpta krav på energihushållning i alla
bostadshus. I det förslag till reviderade byggregler som
Boverket lagt fram tidigare i år ingår dessutom vissa
förändringar när det gäller olika energikrav m.m. Förslaget i
denna del syftar till att minska energiförbrukningen och
förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Som framgår av
den kortfattade redovisningen ovan har redan en rad åtgärder
vidtagits som syftar till att åstadkomma en förbättrad
energihushållning och en effektivisering av energianvändningen i
byggnadsbeståndet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett
förorda ytterligare insatser med den inriktning som föreslås i
motion Jo59 (s) yrkande 1. Motionen avstyrks.
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande.
Jordbruksutskottet anser i likhet med vad bostadsutskottet
anfört att det är av stor betydelse att kretsloppsprincipen
kommer till uttryck i den lagstiftning som ligger till grund för
den kommunala planeringen. Även plan- och bygglagens nära
anknytning till naturresurslagen motiverar den nu föreslagna
bestämmelsen. Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen
föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § plan- och bygglagen. Motion
Jo54 yrkande 2 avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Jo51
yrkande 6 att det är viktigt att plan- och bygglagen förändras i
syfte att planering för ett boende där hänsyn tas till miljön
förenklas för den enskilde. Utskottet förutsätter därvid att
utfallet av nu föreslagen förändring i PBL följs upp. Som
framhålls i bostadsutskottets yttrande får detta anses vara en
uppgift för regeringen och Boverket, inom vars verksamhetsområde
bl.a. ligger att följa tillämpningen av plan- och bygglagen och
ta initiativ för att säkerställa att lagstiftningens syfte
uppnås. Motion Jo51 yrkande 6 torde därmed kunna tillgodoses
utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet ansluter sig även till bostadsutskottets bedömning
när det gäller frågan om energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet och avstyrker därmed motion Jo59 yrkande 1.
Olika styrmedel och åtgärder för en kretsloppsanpassning av
varuproduktionen
Propositionen
Ekonomiska styrmedel m.m.
Enligt propositionen skall som riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling gälla att ekonomiska
styrmedel i ökad omfattning skall utvecklas och användas inom
miljöpolitiken. Enligt föredragande statsrådet är de ekonomiska
styrmedel som närmast bör övervägas bl.a. olika skatter/avgifter
på varor för att minska förbrukningen och stimulera en övergång
till alternativ som är skonsammare mot miljö och hälsa och/eller
innebär bättre hushållning med knappa resurser. Vidare framhålls
betydelsen av andra styrmedel som information och olika former
av märkning. Regeringen har vidare tillsatt en kommitté (dir.
1992:04) med uppgift att göra en konsumentpolitisk översyn.
Bl.a. skall man se över behovet av ytterligare åtgärder för att
stimulera den utveckling som pågår.
Offentlig upphandling m.m.
Som riktlinje för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
skall enligt propositionen gälla att stimulera till
miljöanpassad produktutveckling genom att miljökrav i ökad
utsträckning ställs vid offentlig upphandling. Det är angeläget
att samarbete i detta syfte etableras mellan centrala
myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet, t.ex.
Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och den nya Nämnden för
offentlig upphandling.
Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
skall vidare gälla att arbetet med nya standarder skall bedrivas
med inriktningen att standarderna skall vara analyserade med
avseende på sina miljökonsekvenser. Miljö- och hälsoaspekter bör
integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring och i
standarder för detta. Enligt föredragande statsrådet bör ett
särskilt råd för standardiseringsfrågor om yttre miljö
övervägas.
Motionerna
Ekonomiska styrmedel m.m.
I motion Jo60 (s) konstateras att kommunerna numera har
möjlighet att differentiera avfallstaxorna för att stimulera
källsortering. Även vatten- och avloppstaxan liksom energitaxan
bör enligt motionärerna kunna utformas så att den ger användarna
klara ekonomiska incitament att minska vatten- och
energiförbrukningen. En utredning bör tillsättas för att lämna
förslag till hur sådana taxor kan utformas (yrkande 2). Det är
vidare angeläget att utveckla övriga miljöekonomiska styrmedel
samt stärka den miljöekonomiska forskningen. Även information
och utbildning är viktiga styrmedel för att minska
miljöstörningarna, liksom ett mer allmänt utnyttjande av
miljökonsekvensbeskrivningar, miljörevisioner och utarbetandet
av miljöstandarder (yrkande 3). Även i motion Jo630 (s)
framhålls behovet av att bredda användningen av ekonomiska
styrmedel (yrkande 11) samt att miljöstyrande taxor bör
införas inom fler områden än avfallshanteringen, t.ex.när det
gäller vatten- och avloppstaxan (yrkande 12). I motion Jo665 (m)
framhålls möjligheterna att ta ut miljöavgifter för att
genomföra åtgärder i enlighet med Agenda 21. Enligt motion Jo688
(s) är olika miljöavgifter eller skatter ett sätt att utnyttja
marknadsekonomins egna spelregler i miljöns tjänst. Den s.k.
PPP-principen (Polluter Pays Principle) innebär enligt
motionären att miljöfarliga produkter skall belastas med en
miljökostnad. Mycket återstår att göra i detta avseende när det
gäller hushållsprodukter.
Offentlig upphandling m.m.
I motion Jo51 (kds) yrkande 3 framhålls nödvändigheten av att
den offentliga upphandlingen är miljövänlig och att lämpliga
åtgärder bör vidtas för att stimulera en sådan utveckling.
Enligt motionärerna borde detta vara en uppgift för
Kretsloppsdelegationen. Enligt motion Jo52 (-) yrkande 10 bör
regeringen när det gäller offentlig upphandling årligen
återkomma med en redovisning av hur myndigheter, verk, kommuner
och landsting omsätter de nu föreslagna riktlinjerna i handling.
Om riktlinjerna inte får genomslag bör redovisningen åtföljas av
förslag till nya åtgärder.
I motion Jo630 (s) konstateras att internationella standarder
kan bli ett viktigt instrument i arbetet för en bättre miljö.
Standarder är en viktig vägledning för bl.a. dem som konstruerar
nya produkter. För närvarande pågår ett intensivt arbete inom
ramen för det s.k. ISO-9000. Regeringen bör ge
Standardiseringskommissionen, SIS, i uppdrag att arbeta fram ett
underlag för hur miljökriterier skall integreras i standarder
(yrkande 20).
Utskottets överväganden
Ekonomiska styrmedel m.m.
Frågan om användningen av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken har behandlats av flera statliga utredningar,
senast i Miljöavgiftsutredningens slutbetänkande Sätt värde på
miljön (SOU 1990:59). Utredningen lämnade bl.a. en rad förslag
till utsläpps- och produktavgifter samt avgifter och ändrade
skatte- och bidragsregler inom energi- och trafikområdet. På
grundval bl.a. av förslag från Miljöavgiftsutredningen har
riksdagen fattat beslut om att införa ett antal
miljöavgifter/skatter inom framför allt energiområdet. Riksdagen
har tidigare ställt sig bakom en samlad strategi för ökad
användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (prop.
1991/92:150 bil. I:12, JoU24, rskr. 355). Jordbruksutskottet
anförde därvid bl.a. att det från effektivitetssynpunkt finns
starka skäl som talar för ett ökat inslag av ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken, vilket emellertid inte innebär att
dessa styrmedel allmänt sett är att föredra framför andra typer
av styrmedel eller åtgärder. Valet av styrmedel måste givetvis
alltid göras med utgångspunkt i miljöproblemets karaktär och det
mål man vill uppnå.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller ekonomiska styrmedel m.m.
anfört bl.a. följande.
Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild arbetsgrupp --
Avgiftsgruppen -- med uppgift att utarbeta förslag beträffande
den kommunala avgiftssättningen, främst inom de kommunala
tekniska verksamheterna som vatten och avlopp, elektricitet och
renhållning. Avgiftsgruppen har helt nyligen överlämnat
betänkandet Avgifter inom kommunal verksamhet -- förslag till
modifierad självkostnadsprincip (Ds 1993:16). Som framgår av
titeln innehåller betänkandet förslag om kommunal
avgiftssättning som baseras på en modifierad
självkostnadsprincip. Förslaget syftar bl.a. till att öppna en
möjlighet att ta ut avgifter som kan användas för att finansiera
nödvändiga investeringar i syfte att minska miljöbelastningen
och att påverka konsumtionsmönstret i miljövänlig riktning.
Arbetsgruppens arbete är ännu inte avslutat. Gruppen kommer
senare i vår att lämna förslag till en omarbetad va-lag. När det
gäller frågor avseende avgiftssättning för el har dessa
överlämnats till Ellagstiftningsutredningen som avser att avge
ett betänkande under juni månad. Som framgår av redovisningen
ovan är den kommunala avgiftssättningen föremål för omfattande
överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa
överväganden avvaktas. Motion Jo60 (s) yrkande 2 avstyrks med
hänvisning härtill.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som
utskottet tidigare framhållit (1990/91:JoU30 s. 86) är det en
uppgift för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av
miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan
olika handlingsalternativ. Detta kan i princip ske genom
ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller
miljösubventioner. I likhet med vad som anförts i propositionen
och motionerna anser utskottet att ekonomiska styrmedel bör
komma till ökad användning i det fortsatta arbetet mot en mer
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Kombinationen av
styrmedel kan behöva variera för skilda produktgrupper och
materialslag. Den av riksdagen godkända strategin för
användningen av ekonomiska styrmedel innebär bl.a. att skatter
och avgifter bör utformas så att miljökostnader beaktas på samma
sätt som andra samhällskostnader. Möjligheten att differentiera
miljörelaterade avgifter inom olika samhällssektorer skall även
ses över. De styrmedel som finns och som verkar inom och mellan
sektorer skall löpande ses över i syfte att åstadkomma den mest
effektiva styrningen mot de miljömål som har angivits. Utskottet
vill i detta sammanhang även betona att internationellt
överenskomna ekonomiska styrmedel är nödvändiga för att
förverkliga besluten från Rio-konferensen. Beträffande
avfallsskatt återkommer utskottet under avsnittet
Avfallshanteringen och kommunerna. I detta sammanhang bör även
uppmärksammas andra miljöpolitiska styrmedel som forskning,
utbildning, information, krav på miljökonsekvensbeskrivningar,
utvecklandet av miljöstandarder och ökad användning av
miljörevision inom näringslivet. Dessa frågor berörs även på
annat håll i detta betänkande. Med det anförda ansluter sig
utskottet till vad föredragande statsrådet anfört om
riktlinjerna för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken
(avsnitt 5.2). Därmed torde syftet med motionerna Jo630
yrkandena 11 och 12, Jo665 och Jo60 yrkandena 2 och 3 i
väsentliga delar vara tillgodosett. Motionsyrkandena bör därför
inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo688.
Offentlig upphandling m.m.
Utskottet konstaterar i likhet med föredragande statsrådet att
det finns goda möjligheter att stimulera till miljöanpassad
produktutveckling genom att i ökad utsträckning ställa miljökrav
vid offentlig upphandling. En uttalat miljömedveten offentlig
upphandling bör kunna leda till att tillverkarna tar ytterligare
steg mot miljöanpassad produktion. Som betonas i propositionen
är det angeläget att samarbete i detta syfte etableras mellan
centrala myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet,
t.ex. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och den nya
Nämnden för offentlig upphandling. Samarbetet bör syfta till att
bl.a. sprida information och erfarenheter till upphandlande
organ och uppmärksamma framgångsrika exempel på miljöhänsyn vid
upphandling i samverkan mellan statliga myndigheter och andra
berörda instanser. Med det anförda ansluter sig utskottet till
vad föredragande statsrådet anfört om riktlinjer för miljökrav
vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4). Motionerna Jo51 yrkande
3 och Jo52 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Standarder har sedan länge utarbetats på frivillig grund efter
initiativ från framför allt industrin. För detta arbete finns
såväl nationella som internationella organ. Medlemmar i de
internationella standardiseringsorganen är nationella
standardiseringsorgan. Standardiseringskommissionen i Sverige
(SIS) svarar tillsammans med nio fackorgan för olika delar av
det nationella standardiseringsarbetet.
Av propositionen framgår att SIS tillsammans med intressenter
-- näringslivet, myndigheter och organisationer -- har beslutat
bilda en referensgrupp för policyfrågor inom miljöområdet. Detta
bör enligt utskottets mening vara en god bas för möjligheterna
till förstärkning av miljöfrågornas betydelse inom
standardiseringen. Det av föredragande statsrådet aviserade
uppdraget till berörda myndigheter att belysa möjligheterna att
inrätta ett särskilt råd för standardiseringsfrågor om yttre
miljö bör också kunna ge ökade möjligheter att tillgodose
miljöhänsynen i standardiseringsarbetet. Utskottet vill i likhet
med föredragande statsrådet betona det väsentliga i att
utvecklingen mot miljöanpassade produkter inte hämmas eller
förhindras därför att hänsyn inte tagits till miljöfrågor i
standardiseringsarbetet. Miljökonsekvenser skall vara utredda
och hänsyn till dem skall tas, särskilt vid utarbetande av
produkt- och processtandarder. Detta ligger också i linje med de
förslag som presenterats inom de internationella
standardiseringsorganen. Som framhålls i propositionen har
standardiseringen en ny roll dels genom att arbetet bedrivs
internationellt och har utvidgats till nya områden, dels genom
att EG använder standardiseringen som ett verktyg i
genomförandet av den Inre marknaden. Sverige bör även
fortsättningsvis inom ramen för det internationella
standardiseringsarbetet verka för ökad miljöhänsyn på detta
område. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad
föredragande statsrådet anfört om riktlinjer för
miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5).
Utskottet utgår därvid från att synpunkterna i motion Jo630
yrkande 20 kommer att beaktas i det fortsatta arbetet på detta
område. Motionsyrkandet bör därför kunna lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.
Kemikaliekontroll
Propositionen
Enligt föredragande statsrådet bör de principer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i
propositionen även gälla för kemikaliekontrollen. Det finns
anledning att överväga även andra sätt än de nuvarande att få
företagen att inkludera hälso- och miljörisker i produktens
pris. En utredare har tillsatts för att se över
miljöskadeförsäkringen (dir. 1992:13). I uppdraget ingår att
utreda hur tillverkare, importörer och andra som hanterar
kemikalier kan åläggas att vara ansvarsförsäkrade för sin
produkt. Utredningen skall vara klar den 31 augusti 1993.
Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen för
en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla
att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga
kemikalier bör minskas. De flöden som ändock innehåller skadliga
kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk
riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare.
Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer
för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en
femårsperiod.
att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och
tillämpningen i Sverige utvecklas.
att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna
med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta
arbete bör i princip bekostas av industrin enligt PPP-principen.
att kemikaliekontrollen så lång möjligt bör genomföras i
internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt
pådrivande.
Enligt föredragande statsrådet bör Kemikalieinspektionen ges i
uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket bl.a. identifiera
användning av klor och klorerade organiska ämnen som bör
begränsas och ge förslag till avveckling eller riskbegränsning.
De bör även ges i uppdrag att analysera hälso- och miljörisker
förenade med användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel
samt ge förslag till åtgärder för att påskynda utvecklingen.
Motionerna
I motion Jo57 (m) framhålls behovet av samhällsekonomiska och
miljömässiga konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen
av skadliga ämnen. Enligt motionären får kretsloppet ej drivas
så långt att kemiska ämnen förbjuds utan att de totala
miljöeffekterna beaktas. Det fordras en noggrann nytto- och
riskavvägning samtidigt med en bedömning av de ekonomiska och
miljömässiga effekterna. Enligt motion Jo60 (s) finns det
anledning att utvidga de i propositionen redovisade uppdragen
till Kemikalieinspektionen till att omfatta även andra angelägna
kemikaliegrupper. Kemikalieinspektionen bör därför erhålla ett
nytt begränsningsuppdrag (yrkande 4).
I flera motioner uppmärksammas tillämpningen av
substitutionsprincipen. Enligt motion Jo49 (v) yrkande 8 bör
regeringen före den 1 januari 1994 återkomma till riksdagen med
förslag om hur substitutionsprincipen effektivare skall kunna
tillämpas på kemikalier. Vidare bör regeringen före den 1
januari 1994 återkomma med förslag om hur substitutionsprincipen
skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel (yrkande 9). I
motion Jo52 (-) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utvärdering av substitutionsprincipen. Enligt motionären bör
till grund för ett producentansvar ligga en analys av hur
utbytesregeln i lagen om kemiska produkter tillämpats (yrkande
4). Enligt motion Jo60 (s) är det angeläget med större insatser
för information om substitutionsprincipen och om möjliga
utbyteskemikalier. Informationen bör riktas speciellt till
kommuner och näringsliv. Stat, kommuner och näringsliv borde
kunna samordna och gemensamt finansiera en sådan information
(yrkande 5). Även på det internationella planet och i pågående
EG-förhandlingar måste frågan om substitutionsprincipen drivas
(yrkande 6).
I motion Jo49 yrkas att riksdagen beslutar att förbjuda blyad
bensin fr.om. den 1 juli 1993 (yrkande 10). I motion Jo60
framförs krav på en avvecklingsplan för blyad bensin (yrkande
14).
Förbud mot användning av blyhagel vid jakt och skytte bör
enligt motion Jo602 (s) införas fr.o.m. år 1996. Enligt motion
Jo615 (fp) bör ett sådant förbud införas den 1 juli 1993. I
motion Jo660 (kds) framhålls behovet av att ett förbud mot
användningen av blyhagel införs snarast. Motsvarande synpunkt
redovisas även i motion Jo672 (s) och då med betoning på jakt
inom Sveriges internationellt skyddsvärda våtmarker.
Enligt motion Jo606 (fp) har det visat sig att kvicksilver
från amalgam är en stor belastning på den yttre miljön. Det kan
inte försvaras att tandvården fortfarande får använda detta
gift. Ett omedelbart förbud mot användningen av amalgam som
tandfyllnadsmaterial måste införas. Fram till totalförbudets
genomförande skall varje ny amalgamfyllning beläggas med en
pant. De medel som på detta vis insamlas skall avsättas till en
särskild fond för omhändertagande och destruktion av
kvicksilvret. Enligt motion Jo652 (kds) bör kvicksilverhaltiga
lampor och lysrör klassas som miljöfarligt avfall. Härigenom
säkerställs en rationell och säker hantering av detta avfall. I
motion Jo693 (c) begärs att regeringen skall ge Naturvårdsverket
i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett pantsystem för
kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.
I motion Jo51 (kds) yrkande 7 framhålls behovet av att en
inventering över riskerna med krom- och arsenikbehandlat virke
utförs. Syftet skall vara att förhindra skadeverkningar av dessa
material samt att arbete och forskning med att få fram
alternativa material/metoder stimuleras. Enligt motion Jo696 (-)
bör riksdagen hos regeringen begära förslag till åtgärder för
att minska de negativa miljöeffekterna av kromanvändningen.
Utskottets överväganden
Försvarsutskottet har avgett yttrande över propositionen
jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I
yttrandet anför försvarsutskottet bl.a. följande.
Utskottet konstaterar att såväl propositionen som här
behandlade motioner betonar substitutionsprincipens betydelse
för att minska de kemiska miljöriskerna. Utskottet har erfarit
att det ännu i stor utsträckning saknas kunskap om kemikaliers
miljöfarlighet och att myndigheter, kommuner och företag är
ovana att tillämpa substitutionsprincipen från miljösynpunkt.
Från hälsosynpunkt torde läget vara klarare genom bättre
kunskaper om kemikaliers hälsofarlighet och vana att tillämpa
principen på t.ex. arbetsplatser. Utskottet utgår, liksom
regeringen, från att Kemikalieinspektionen utvecklar sin
rådgivning, information och tillsyn av substitutionsprincipen.
Härvid torde bl.a. generella riktlinjer för dess tillämpning
behöva utfärdas. Utskottet utgår vidare från att
Kemikalieinspektionen löpande följer utvecklingen och med stöd
av erhållna erfarenheter anpassar sin rådgivning och
information.
Utskottet har vidare erfarit att Kemikalieinspektionen i den
fördjupade anslagsframställning som skall lämnas hösten 1993
kommer att redovisa insatserna rörande substitutionsprincipen.
Inspektionen avser också under året att genomföra en utredning i
syfte att klargöra ansvarsfördelning och samarbete mellan
centrala, regionala och lokala myndigheter.
Propositionen anger i sina riktlinjer att kemikaliekontrollen
så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och
att Sverige där bör vara aktivt pådrivande. Utskottet utgår från
att substitutionsprincipen hävdas i dessa sammanhang.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna
Jo49 (v) yrkandena 8 och 9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 5
och 6 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosedda. Något
uppdrag från riksdagen till regeringen att återkomma med förslag
synes inte erforderligt.
Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det
systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har
inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att
identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla
kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning
av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller
lämpligt. Enligt regeringens bedömning bör det vara möjligt att
ta fram begränsningsplaner för uppskattningsvis 25--50 ämnen
inom en femårsperiod, vilket synes vara i linje med de
ytterligare begränsningar som förordas i motion Jo60 (s). Mot
bakgrund härav anser utskottet att det inte är påkallat att
riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen ges ett
nytt begränsningsuppdrag, vilket motionärerna förordar (yrkande
4).
Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att
riksdagen bör bifalla propositionens förslag (avsnitt 6.1 och
6.2) till riktlinjer för kemikaliekontrollen som en del i en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som
framgår av propositionen är ett av de viktigaste skälen för
kretsloppstanken att minska den diffusa spridningen av skadliga
ämnen till naturen. Det gäller dels att minska flödena av
skadliga kemiska ämnen, dels att i möjligaste mån sluta dessa
flöden. En väl fungerande kemikaliekontroll är en förutsättning
i arbetet att nå dessa mål. En utgångspunkt för
kemikaliekontrollen i Sverige är att tillverkare och importörer
har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de
levererar. Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för
skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter.
I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att det
behövs en allmän kunskap om kemiska ämnens egenskaper och om
deras förekomst i produkter och varor. Lika angeläget är att
förbättra kunskapen om flödena av kemiska ämnen via produkter
och varor ute på marknaden. Då ges möjlighet att bedöma vilka
risker som flödena kan orsaka, att prioritera bland riskabla
produkter och varor samt att välja lämpliga åtgärder för
riskbegränsning. De kunskaper om kemikalier som tas fram måste
sedan spridas vidare med produkter och varor så att man i varje
hanteringsled uppmärksammar riskerna och därmed kan tillgodose
krav på återvinning, återanvändning eller avveckling när det
gäller särskilt skadliga ämnen. I detta sammanhang bör särskilt
uppmärksammas de fr.o.m. den 1 januari 1993 gällande reglerna
för märkning av miljöfarliga kemiska produkter. Det är angeläget
att dessa regler, som utfärdats av Kemikalieinspektionen,
vidareutvecklas. Som framhålls i propositionen är det även av
stor betydelse att ett informationssystem utvecklas för varor
som på grund av sitt innehåll av skadliga ämnen kan skada
miljön. Vissa särskilt riskabla kemiska ämnen eller vissa
användningar av dem måste förbjudas eller starkt begränsas om
det inte kan säkras att de inte når miljön i skadlig mängd. En
avvecklingsplan för tretton ämnen/ämnesgrupper presenterades i
den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90). För berörda ämnen
finns planer för avveckling eller riskbegränsning.
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket arbetar vidare med
genomförande och uppföljning. Utskottet delar föredragande
statsrådets bedömning att Kemikalieinspektionens systematiska
riskhanteringsarbete bör ge ett bättre underlag för att
identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla
kemikalier och för att införa återvinning eller återanvändning
av varor när förbud för tillfället ej är lämpligt. Den
systematiska riskhanteringen behöver dock utvecklas ytterligare
särskilt i fråga om sådana kemikalier vars hantering innebär
stora risker. Konkreta planer för riskbegränsning behöver tas
fram för kemikalier och ämnen med stora hälso- och miljörisker
och som dessutom har sådan spridning i samhället att centrala
begränsningsåtgärder blir nödvändiga för att nå resultat. I de
flesta fall måste av resurs- och kompetensskäl dock
riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åtgärder från dem som
hanterar kemikalier utan sådan central styrning som särskilda
begränsningsplaner innebär. Utskottet utgår från att de
samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna noggrant
analyseras i detta arbete. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till riktlinjer för kemikaliekontrollen
(avsnitt 6.1 och 6.2) samt avstyrker motion Jo57 i den mån den
inte kan anses tillgodosedd.
Substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft, och för
den fortsatta kemikaliehanteringen är det betydelsefullt att
principen framstår som självklar för envar som hanterar eller
importerar kemiska produkter. Det är särskilt betydelsefullt att
tillämpningen av substitutionsprincipen blir så aktiv att alla
som producerar, importerar eller hanterar kemiska produkter
ständigt söker finna ersättning för varor som är farliga för
hälsa och miljö. Som redovisats ovan måste av resurs- och
kompetensskäl riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åtgärder
från de företag som hanterar kemikalier. Som framgår av
propositionen behöver Kemikalieinspektionen, för att öka
företagens insatser, ta fram generella riktlinjer för
tillämpningen av substitutionsprincipen samt utveckla rådgivning
och tillsyn. I detta sammanhang har de ovan berörda frågorna om
märkning av miljöfarliga kemiska produkter och
informationssystem för varor med sådant innehåll som kan skada
miljön även stor betydelse. Den omfattande gränsöverskridande
handeln gör att det krävs internationellt samarbete för att
begränsnings- och avvecklingsåtgärder skall få full effekt.
Utskottet förutsätter att Sverige, i enlighet med vad som anförs
i propositionen, även fortsättningsvis kommer att vara aktivt
pådrivande i dessa frågor. Utskottet vill i detta sammanhang
även erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt slutbetänkande
Miljöbalk föreslagit att substitutionsprincipen med viss
utvidgning införs som en central aktsamhetsregel i en ny
miljöbalk (SOU 1993:27, del 1 s.297, del 2 s. 36 f.). De
synpunkter som framförts i motionerna Jo49 yrkande 8, Jo52
yrkande 4 och Jo60 yrkandena 5 och 6 beträffande tillämpningen
av substitutionsprincipen m.m. sammanfaller i stor utsträckning
med vad som nu redovisats. Enligt utskottets mening torde syftet
med berörda motioner därmed kunna tillgodoses utan någon
riksdagens vidare åtgärd. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Som anförs ovan pågår ett aktivt arbete på
kemikaliekontrollens område. Åtgärder vidtas på bred front som
sammantaget syftar till en begränsning av riskerna med hälso-
och miljöfarliga ämnen. Hit hör bl.a. ökade kunskaper,
förbättrad information, utbyte av farliga produkter mot mindre
farliga, totalförbud eller begränsningar av användningen av
vissa ämnen samt ett internationellt samarbete. Som framgår av
propositionen räknar regeringen med att det systematiska
riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har inlett kommer
att leda till ett bättre underlag dels för att identifiera och
begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier, dels för
att införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud
för tillfället inte är möjligt eller lämpligt. Utskottet är mot
bakgrund av det anförda inte berett att förorda att
Kemikalieinspektionen erhåller ett nytt s.k. begränsningsuppdrag
i enlighet med vad som anförts i motion Jo60 yrkande 4. Motionen
avstyrks i berörd del.
Som framgår av propositionen (s. 50) kommer
Kemikalieinspektionen att ges i uppdrag att i samråd med
Naturvårdsverket analysera hälso- och miljörisker som användning
av tvätt-, disk- och rengöringsmedel orsakar. Vidare skall
inspektionen redovisa vilken produktutveckling mot mindre
skadliga produkter som är på gång samt ge förslag till de
åtgärder som behövs för att påskynda utvecklingen. I avvaktan på
den fortsatta beredningen av denna fråga är utskottet inte
berett att föreslå något särskilt uttalande från riksdagens sida
med anledning av motion Jo49 yrkande 9. Motionen avstyrks i
berörd del.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utrett
möjligheterna att utforma ett system för miljöklassning av
bensin. I detta sammanhang har också föreslagits ett förbud mot
blyad bensin. Naturvårdsverkets rapport remissbehandlas för
närvarande. Utskottet anser att det vore önskvärt att så snart
som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt få bort den blyade
bensinen från marknaden. Utskottet förutsätter att regeringen
arbetar vidare i den riktningen. Utskottet förutsätter vidare
att hänsyn tas till veteranfordonens särskilda krav vad gäller
bränslen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo49
yrkande 10 och Jo60 yrkande 14 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90,
JoU30, rskr. 338) bör en övergång från blyhagel till hagel som
inte är miljöfarliga ske frivilligt och vara genomförd i början
av 2000-talet. Övergången bör ske inom de närmaste åren vad
gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden.
Naturvårdsverket har upprättat ett förslag till förbud mot jakt
med blyhagel inom 30 skyddsvärda våtmarksområden. Enligt uppgift
är förslaget remissbehandlat och bl.a. Svenska Jägareförbundet
ställer sig positivt till förslaget om förbud. Utskottet vill i
detta sammanhang även erinra om att Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen har regeringens uppdrag att senast den 1
juli 1993 redovisa hur avvecklingen av bly- resp.
kvicksilveranvändningen fortgår. Utskottet utgår härvid från att
regeringen och berörda myndigheter föreslår de ytterligare
åtgärder som kan krävas för en sådan avveckling. Mot bakgrund av
det anförda avstyrks motionerna Jo602, Jo615, Jo660 och Jo672 i
den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
Som anförts ovan skall Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket redovisa och föreslå åtgärder som kan krävas
för avveckling av bl.a. kvicksilveranvändningen. Dessutom har
Naturvårdsverket föreslagit åtgärder mot kvicksilveravfall.
Vidare har Socialstyrelsen utrett förutsättningar att avveckla
användningen av amalgam som tandersättningsmaterial (Ds
1992:95). Enligt vad utskottet erfarit bereds förslagen för
närvarande inom regeringskansliet. Utskottet anser det lämpligt
att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna
fråga och föreslår därför att motionerna Jo606, Jo652 och Jo693
lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller kromanvändningens negativa miljöeffekter vill
utskottet framhålla följande. Inom ramen för de internationella
havskonventionerna har Sverige åtagit sig att minska utsläppen
av bl.a. krom med 50 %. Nordsjökonferensen 1990 innebar att
utsläppen av metaller till vatten skall minska med 50 % mellan
åren 1985 och 1995. Uppgörelsen inom Helcom innebär att
utsläppen både till vatten och luft skall minska med 50 %
1987--1995. Enligt vad utskottet erfarit har
Kemikalieinspektionen klassificerat kromater och kromsyra som
cancerframkallande. Vissa kromföreningar klassificeras dessutom
som allergiframkallande. Detta innebär bl.a. att dessa skall
märkas beträffande resp. egenskap. Enligt uppgift arbetar
Naturvårdsverket med allmänna råd beträffande slutna system inom
ytbehandlingsindustrin. Vidare utreds vissa avfallsfrågor mot
bakgrund av förekomst av höga kromhalter. I detta sammanhang bör
även erinras om det i samband med riksdagens miljöpolitiska
beslut påbörjade programmet för översyn av utsläppsvillkor m.m.
Programmet innefattar bl.a. krav på minskade utsläpp av
kromhaltigt stoft. Även Kemikalieinspektionens föreskrifter
(KIFS 1990:10) om träskyddsbehandlat virke innebär begränsningar
i användningen av bl.a. kromföreningar. Enligt uppgift skall
Kemikalieinspektionen senast den 1 juni 1993 avge rapport till
regeringen om effekterna av föreskrifterna.
Kemikalieinspektionen avser också att ompröva godkännande för
samtliga äldre tryckimpregneringsmedel under 1993. Av
redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs både
internationellt och nationellt för att minska de negativa
miljöeffekterna till följd av kromanvändning i allt väsentligt
är ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jo51 yrkande 7 och
Jo696. Yrkandena påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens
åtgärd.
Producentansvar
Propositionen
Producentansvar enligt renhållningslagen
Enligt propositionen fastställs den allmänna ramen för
producentansvaret genom ambitioner och mål som gäller för
miljöpolitiken. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom
ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar
eller säljer varor till konsumenterna. Lagstiftning med förbud
och regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma
producentansvaret. Frivilliga lösningar bör enligt föredragande
statsrådet eftersträvas.
I propositionen framhålls att innan producentansvar för ett
varu- eller avfallsområde föreskrivs är det viktigt att
konsekvenserna för såväl näringsliv som kommuner och berörda
miljömyndigheter liksom för konsumenterna analyseras.
Producentansvaret bör införas stegvis där man för varje område
anger de mål som eftersträvas. Detta är också nödvändigt
eftersom olika varuområden kommer att ha olika förutsättningar
att snabbt bli föremål för lagstadgat producentansvar.
Huvudprincipen bör vara att om ett producentansvar skall
utkrävas så bör det i största möjliga utsträckning vara
förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för
avfallshanteringen. Producenten bör därför endast i
undantagsfall åläggas endast ett ekonomiskt producentansvar.
I renhållningslagen (1979:596) anges i en ny paragraf att med
producent avses i lagen den som yrkesmässigt tillverkar,
importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Med
producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet
frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från
renhållningssynpunkt eller miljövårdssynpunkt. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela
föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att
avfallet av de varor eller av de förpackningar som de
tillverkar, importerar eller säljer eller avfallet från sådan
verksamhet som de bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns
eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt
godtagbar avfallshantering. Enligt förslaget bör bemyndigandet
omfatta avfall från alla typer av varor eller förpackningar.
Bestämmelsen i renhållningslagen att fastighetsinnehavare inte
får gräva ner, kompostera eller på annat sätt slutligt
omhänderta avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg
utökas till att omfatta även sådant avfall som skall forslas
bort genom producentens försorg. I samband härmed framåller
föredragande statsrådet att det är viktigt att möjligheterna för
enskilda hushåll att kompostera avfall underlättas, och han har
för avsikt att snarast återkomma med förslag till regeringen om
en översyn i detta syfte.
Vidare införs möjlighet att föreskriva om skyldighet för en
producent att märka en vara eller en förpackning som omfattas av
en föreskrift om producentansvar. Straffstadgandet i
renhållningslagen utökas till att omfatta även överträdelser av
föreskrifter om producentansvar, märkning och
uppgiftsskyldighet. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, kommuner eller en myndighet skall kunna meddela
föreskrifter om att avgift för bortforsling och slutligt
omhändertagande genom kommunens försorg av avfall som omfattas
av producentansvar får tas ut av producenten.
Skälen för att införa möjlighet att föreskriva om
producentansvar -- att minska belastningen på miljön och bidra
till en förbättrad hushållning med naturresurser eller i övrigt
leda till effektivare avfallshantering -- är enligt föredragande
statsrådet i linje med de principer och regler som börjar
tillämpas i andra länder och inom EG.
Producentansvar för förpackningar
Enligt föredragande statsrådet bör ett producentansvar gälla
för förpackningar. Det bör gälla både kostnadsansvaret för
insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande av de
utsorterade förpackningarna (ekonomiska producentansvaret) och
hanteringen av avfallet (fysiska producentansvaret). En
förordning om producentansvar för förpackningar bör träda i
kraft den 1 januari 1994. Enligt föredragande statsrådet bör
producenterna överta kommunens ekonomiska och fysiska ansvar för
det utsorterade förpackningsavfallet. Så länge det saknas
möjligheter att maskinellt sortera ut förpackningar från
hushållsavfallet bör däremot använda förpackningar, som av den
enskilde läggs tillsammans med annat hushållsavfall, samlas in
och transporteras bort av kommunen enligt gällande ordning. De
miljömässiga nackdelarna med stora transportavstånd kan i vissa
fall överväga de miljömässiga fördelarna. Naturvårdsverket skall
ges i uppdrag att följa upp dessa aspekter av producentansvaret
och, om så behövs, föreslå åtgärder.
I fråga om förpackningsavfall bör enligt föredragande
statsrådet med producent avses den som tillverkar förpackningar
eller förpackningsmaterial eller importerar förpackningar,
förpackningsmaterial eller förpackade varor eller för vidare
försäljning förpackar och innehar varor. Med hänsyn till att en
vara kan förses med en förpackning i många olika led bör
definitionen av producent när det gäller förpackningar avse
förpackningarnas samtliga ekonomiska intressenter. Dessa bör ges
ett ansvar för förpackningsavfallet genom att en vid definition
av begreppet producent används i det sammanhanget.
Krav på återanvändning och materialåtervinning av
förpackningar bör införas den 1 januari 1994 i den mån
frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte har
slutits. För olika materialslag skall anges vilka nivåer som
skall vara uppnådda efter den 1 januari 1997. Producent skall
vara skyldig att lämna uppgifter om insamling,
återanvändningsgrad, materialåtervinningsgrad och andra
förhållanden som gäller dennes verksamhet enligt
renhållningslagen. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att
analysera konsekvenserna av återanvändnings- och
återvinningsnivåer för de förpackningsslag där underlaget inte
är tillräckligt för att redan nu fastställa kravnivåer. I
uppdraget skall även ingå att definiera vilka förpackningar som
skall omfattas av kraven. Propositionens sammanställning av
återanvändnings- och materialåtervinningsnivåer på förpackningar
biläggs detta betänkande.
Lagen om PET-flaskor
Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar utvidgas till
att omfatta PET-flaskor i retursystem med materialåtervinning.
För hanteringstillstånd skall gälla att flaskorna ingår i ett
retursystem med pant. Hanteringstillstånd krävs även för import
av PET-flaskor. För hanteringstillstånd skall gälla att minst 90
% räknat på årsbasis av de försålda engångsflaskorna från den 1
januari 1994 tas tillbaka och materialåtervinns.
Producentansvar för returpapper
Enligt propositionen har föredragande statsrådet för avsikt
att, efter överläggningar med berörda intressenter, återkomma
till regeringen med förslag om den närmare utformningen av ett
system med producentansvar för återvinning av papper. Ett
producentansvar bör fr.o.m. den 1 juli 1994 gälla för
producenter av tidnings- och journalpapper. För annat papper bör
sådant ansvar införas den 1 juli 1996. Insamlingsmålet sätts
till 75 % för tidnings- och journalpapper år 2000.
Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis
sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna har ökat. Ett tidvis
betydande överskott på returpapper på den internationella
marknaden har lett till prissänkningar. Detta har medfört att
berörda kommuners förluster på verksamheten i sådana fall har
täckts via renhållningstaxan. Situationen med stora överskott
och internationellt låga priser kan enligt vad skogsindustrin
uppger komma att bestå under överskådlig tid.
För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta fungera
bra behöver kommunernas problem att få kostnadstäckning lösas.
Annars finns inte förutsättningar för systemet att fungera
långsiktigt. Enligt propositionen måste avsättningen för svenskt
returpapper säkras och pappersbrukens tillgång till
returfiberråvara tryggas.
Motionerna
Producentansvar enligt renhållningslagen
I motion Jo52 (-) yrkas att ett generellt krav på
producentansvar införs i lag. Det är den grundläggande princip
som bör gälla. Sedan får det ankomma på regering och myndigheter
att i samråd med olika aktörer konkretisera principen på olika
områden. Det begränsade producentansvar som nu införs bör enligt
motionären på sikt ersättas med en sådan generell princip.
Ansvaret bör också definieras tydligare (yrkande 3). Vidare bör
riksdagen hos regeringen begära förslag till åtgärder som
motverkar vissa inlåsningseffekter (yrkande 5). Ett
producentansvar begränsat till avfallshantering kan medföra att
ett kostsamt och omfattande system för att hantera en viss typ
av förpackning byggs upp och att incitamentet därmed saknas när
det gäller att ersätta denna förpackning med annan. Enligt
motion Jo62 (s) yrkande 1 bör producentansvaret för varor med
relativt lång livslängd analyseras. I propositionen saknas en
strategi för ett sådant producentansvar. I motion Jo60 (s)
yrkande 1 framhålls att det straffrättsliga ansvaret måste
fastställas liksom ansvarsfrågan vid en eventuell konkurs i de
förordningar som skall utarbetas i anslutning till beslut om
producentansvar.
I motion Jo51 (kds) yrkande 2 konstateras att
renhållningslagen bör ändras i syfte att förenkla kompostering
för enskilda hushåll. Enligt motion Jo59 (s) lämnar flera
kommuner i dag inte tillstånd till kompostering av
hushållsavfall inom flerbostadshusområden. Erfarenheterna inom
bostadskooperationen av sådan kompostering är emellertid mycket
goda. I propositionen föreslås ingen generell rätt till
kompostering av hushållsavfall. Enligt motionärerna bör en sådan
rätt ges till kompostering av hushållsavfall under kontrollerade
former (yrkande 2).
Producentansvar för förpackningar
Enligt motion Jo674 (s) skall den grundläggande målsättningen
vara att avfallsmängderna minimeras. Detta skall uppnås genom
åtgärder i både producent- och konsumentled. Tillverkare av
förpackningar bör därför ha ett strikt ansvar för
återtagande/återvinning (yrkande 2). I motion Jo61 (fp) yrkas
att förbrukade förpackningar och andra varor som har kastats i
naturen etc. skall omfattas av producenternas insamlingsansvar.
I motion Jo49 (v) yrkas att riksdagen skall besluta att de i
propositionen uppsatta insamlingsmålen för olika slags
förpackningar skall uppnås senast den 1 januari 1996 (yrkande
15). Vidare skall regeringen före den 1 januari 1994 återkomma
med förslag om hur antalet förpackningsmaterial skall minskas
(yrkande 16). Enligt motion Jo53 (s) bör miljökonsekvensanalyser
genomföras innan målsättningar och krav på insamlings- och
återvinningsnivåer för förpackningar av papp, papper och kartong
fastställs (yrkande 1). Propositionens förslag när det gäller
dessa förpackningar utgår från förpackningar i generell
bemärkelse utan att ta hänsyn till vilket material
förpackningarna är gjorda av. Därmed undviker man att ta
ställning till om det är bättre att använda en förpackning gjord
av papper i stället för en förpackning gjord av t.ex. plast.
Även i motion Jo56 (m) framhålls att konsekvensbeskrivningar
måste göras innan man kan bedöma återvinningskraven för pappers-
och pappförpackningar (yrkande 2). Enligt motionären måste det
uttryckligen framgå att återvinningsmålen skall utgå från vad
som är miljömässigt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt
möjligt (yrkande 3). Enligt motion Jo62 (s) görs i propositionen
ingen åtskillnad mellan återanvändning och materialåtervinning.
En kretsloppsanpassning borde innebära stimulans av de från
ekologisk synpunkt bästa systemen, t.ex. returglas. De högsta
kraven på återvinningsgrad bör ställas på de mest önskvärda
typerna av förpackningar. Här bör även det ökande intresset för
påfyllningsförpackningar för t.ex. disk och rengöring stimuleras
(yrkande 2). Enligt motion Jo670 (nyd) är utvecklade pant- och
premiesystem viktiga inslag i en aktiv miljöpolitik. Panten på
returflaskor måste därför höjas (yrkande 1). Vidare bör ett nytt
pantsystem skapas som inrymmer flera typer av glasförpackningar
(yrkande 2).
I motion Jo52 (-) yrkande 6 framförs krav på obligatorisk
innehållsdeklaration med avseende på miljöeffekter på alla
varor. Enligt motionären ligger ett stort ansvar på konsumenten
när det gäller källsortering och återvinning. Detta är en
absolut förutsättning för att konsumenterna skall kunna ta sitt
ansvar. Enligt motion Jo642 (m) blir det i takt med att system
för sopsortering införs i kommunerna alltmer behövligt att
konsumenterna får anvisningar om hur olika förpackningar skall
behandlas för att kunna källsorteras. Ett enkelt sätt vore att
införa sorteringsanvisning på allt emballage.
Näringsutskottet har med sitt yttrande till
jordbruksutskottet överlämnat motion N219 (c). I motionen krävs
skyndsamma insatser för utveckling av alternativa
användningsområden för glasavfall. Motionären erinrar om att den
omsmältning av färgat och osorterat glas som tidigare bedrevs
vid Hammars glasbruk har upphört och att det vid glasbruket i
Limmared återanvänds nästan uteslutande vitt sorterat glas.
Dessa förhållanden kan medföra att det snabbt växer upp ett s.k.
glasberg. Enligt motionären är det därför angeläget att det
skapas alternativa användningsområden för insamlat glas.
Lagen om PET-flaskor
Enligt motion Jo55 (fp) är förslaget om ett pantsystem för
PET-flaskan ett avsteg från principen om det odelade
producentansvaret för de tekniska lösningarna. Det finns även
starka praktiska skäl för att välja en annan väg (yrkande 1).
Med ett speciellt system för PET-flaskan -- ett system som är
nationellt och alltså skiljer sig från det som skall gälla för
andra plastförpackningar -- utsätter man sig också för risken
att inrätta en modell som kan uppfattas som handelshinder på den
gemensamma marknad där vi skall agera när EES-avtalet träder i
kraft (yrkande 2). Riksdagen bör besluta om de ändringar i den
föreslagna lagstiftningen som nu angivna förslag föranleder
(yrkande 3). Enligt motion Jo62 (s) skadar regeringens förslag
att jämställa återanvändning med återvinning av PET-flaskan
miljöpolitikens trovärdighet hos allmänhet och producenter.
Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa
dryckesförpackningar bör därför avslås (yrkande 4).
Producentansvar för returpapper
Enligt motion Jo53 (s) yrkande 2 bör vårt nuvarande system för
pappersinsamling bibehållas. Enligt motionärerna bygger hela
idén om producentansvar på att man skall minska
miljöbelastningen. Att då föreslå att ansvaret skall omfatta
returpapper, ett miljövänligt avfall som ingår i ett naturligt
kretslopp, för att lösa lönsamhetsproblemen i den kommunala
insamlingen av returpapper innebär att hela idén förfuskas.
Vidare betonas i motionen att Sverige skall verka för att EG ej
inför krav på inblandning i pappersprodukter (yrkande 3). I
motion Jo56 (m) framhålls att valet mellan materialåtervinning
och energiutvinning måste styras av resultaten från miljömässiga
och ekonomiska konsekvensanalyser. Förbränning av returpapper är
under vissa omständigheter ett lika bra alternativ som
återvinning (yrkande 1). Enligt motionären måste fastställandet
av insamlingsmål för returpapper anstå till dess att
överläggningar skett med branschen (yrkande 4). Vidare framhålls
att producentbegreppet för returpapper bör omfatta hela kedjan
av producenter (yrkande 5). Även i motion Jo58 (s) yrkas att
förbränning av papper skall likställas med returanvändning. I
motion Jo60 (s) uppmärksammas problemen med klorerade organiska
ämnen i utländskt papper. Eftersom svenska pappersbruk radikalt
minskat kloranvändningen vore det olyckligt om de farliga
utsläppen återkommer via returfibrerna. Slutna system i
industrierna kan lösa en del av problemen (yrkande 11). I
motionen yrkas vidare att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag till avveckling av de optiska
vitmedlen (yrkande 12). I motion Jo689 (s) framförs krav om att
Kemikalieinspektionen skall få i uppdrag att se över
användningen av optiska vitmedel. I motion Jo63 (s) framhålls
betydelsen av en djupare miljöanalys vid återvinning av papper
och pappersförpackningar. Det måste föreligga balans mellan
återanvändning och förbränning. Enligt motion Jo647 (nyd) bör
vid givna förutsättningar energiåtervinning av pappersprodukter
jämställas med återanvändning och materialåtervinning av
pappersprodukter (yrkande 1). Vidare framhålls i motionen att
skogsindustrin själv bör få välja förhållandet mellan
inblandningen av jungfrulig råvara och/eller
returpappersprodukter (yrkande 2).
Näringsutskottet har med sitt yttrande till
jordbruksutskottet överlämnat motionerna N283 (s) och N289 (m).
I motion N283 pläderas för att tidningsföretagen, pappersbruken
och massaproducenterna gemensamt skall åläggas ansvaret för
returpappershanteringen. Motion N289 (m) går ut på att en
utredning om den svenska skogsindustrin skall tillsättas med
uppgift att studera bl.a. hur den svenska skogsindustrin skall
ges möjligheter att befästa och utveckla sin roll som
färskfiberleverantör. Enligt motionären bör också
pappersavfallets potential från energiutvinningssynpunkt noga
utvärderas.
Utskottets överväganden
Producentansvar enligt renhållningslagen
Som framhålls i propositionen fastställs den allmänna ramen
för producentansvaret genom de ambitioner och mål som gäller för
miljöpolitiken. När det gäller avfallet är den övergripande
målsättningen att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen
skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå
uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall undvikas genom
att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen i produkter och
varor minskas. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom
ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar
eller säljer varor. Utskottet vill i likhet med föredragande
statsrådet betona att lagstiftning med förbud och regleringar är
ett medel och inte ett mål för att åstadkomma ett
producentansvar. I första hand bör frivilliga lösningar
eftersträvas. Det är i detta sammanhang viktigt att de
myndigheter som har ansvar inom miljöområdet informerar
producenterna och för en dialog med dessa för att snabbt och
smidigt försöka lösa uppkommande problem.
I propositionen framhålls att innan producentansvar för ett
varu- eller avfallsområde föreskrivs är det viktigt att
konsekvenserna för såväl näringsliv som kommuner och berörda
miljömyndigheter liksom för konsumenterna analyseras. I likhet
med föredragande statsrådet vill utskottet i detta sammanhang
betona betydelsen av att man i varje diskussion om
producentansvar är klar över vilka aktörer och vilket slags
ansvar som avses. Som framgår av propositionen avses
producentansvaret införas stegvis där man för varje område anger
de mål som eftersträvas. Detta är nödvändigt eftersom olika
varuområden kommer att ha olika förutsättningar att snabbt bli
föremål för lagstadgat producentansvar. Utskottet kan även
ansluta sig till den i propositionen angivna huvudprincipen att
om ett producentansvar skall utkrävas så bör det i största
möjliga utsträckning vara förbundet med en möjlighet att påverka
kostnaderna för avfallshanteringen. Producenten bör därför
endast i undantagsfall åläggas endast ett ekonomiskt
producentansvar. Med det anförda ansluter sig utskottet till
regeringens förslag att i renhållningslagen införa ett
bemyndigande för regeringen att föreskriva om producentansvar
m.m. för olika typer av varor eller avfall.
Producentansvaret innebär att en producent av en vara eller en
förpackning är skyldig att se till att avfallet eller
förpackningen bortforslas eller slutligt omhändertas. Detta
skulle lagtekniskt kunna utformas enligt två alternativ. Det ena
alternativet är att ge regeringen ett bemyndigande att
föreskriva om producentansvar. Det andra alternativet är att
redan nu införa ett krav på detta direkt i lagen. Som framhålls
i propositionen är avsikten med lagförslaget att ett
producentansvar skall kunna införas successivt på områden där
detta är från miljö- och resurshushållningssynpunkt motiverat,
ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Mot bakgrund härav
anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det
inte är lämpligt att nu införa ett generellt krav på
producentansvar direkt i lag. Med den av utskottet ovan
tillstyrkta lagstiftningstekniken kan man nå samma resultat som
med ett direkt lagstadgande men stegvis när förutsättningarna
finns. Utskottet anser således inte att det finns anledning att
nu förorda ett generellt krav på producentansvar m.m. i enlighet
med förslagen i motion Jo52 yrkandena 3 och 5. Motionen avstyrks
i berörda delar.
Som utskottet redovisat ovan avses producentansvaret införas
stegvis där man för varje område anger de mål som eftersträvas.
Detta är nödvändigt eftersom olika varuområden kommer att ha
olika förutsättningar att snabbt bli föremål för lagstadgat
producentansvar. Innan producentansvar för ett varu- eller
avfallsområde föreskrivs skall konsekvenserna analyseras
noggrant. Utskottet utgår därmed från att även det i motion Jo62
yrkande 1 framförda kravet att producentansvaret för varor med
relativt lång livslängd skall analyseras kommer att kunna
tillgodoses i takt med att nya områden blir föremål för ett
sådant ansvar. Yrkandet påkallar således ingen riksdagens
ytterligare åtgärd.
I anslutning till motion Jo60 yrkande 1 vill utskottet
framhålla att det straffrättsliga ansvaret på sedvanligt sätt
fastställs i propositionen genom att straffstadgandet utvidgas
till att omfatta överträdelser av de föreskrifter som kommer att
meddelas om producentansvar, märkning och uppgiftsskyldighet.
Därmed inordnas producentansvaret i den för renhållningslagen
gällande straffskalan. Som utskottet ovan framhållit måste man i
varje diskussion om producentansvar vara klar över vilka aktörer
och vilket slags ansvar som avses. Denna analys blir även
avgörande för vilket ansvar som eventuellt skall kunna utkrävas
enligt straffstadgandet i renhållningslagen. När det gäller
ansvarsfrågan i samband med t.ex. företagsnedläggelser på grund
av konkurs är detta ett problem som kan uppstå generellt och
således inte är begränsat till de situationer där
producentansvaret aktualiseras. Det får således bedömas enligt
gängse regler inom straffrätten. Det är för övrigt av formella
skäl inte möjligt att, som motionärerna yrkat, i en fristående
förordning reglera dessa ansvarsfrågor. Normgivning på detta
område måste i princip ske i form av lag. Utskottet avstyrker
således motionen i berörd del.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller hemkompostering bl.a. anfört
följande.
Som framhålls i kretsloppspropositionen kan hemkompostering av
t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många fall vara en bra metod
för att minimera avfallsmängderna och samtidigt återföra
avfallet till naturens kretslopp. Det är enligt utskottets
mening viktigt att möjligheterna för enskilda hushåll att
kompostera avfall underlättas. I renhållningslagen föreskrivs
också att kommunen vid sin planläggning m.m. av hur den
kommunala bortforslingsskyldigheten för hushållsavfallet skall
fullgöras skall ta hänsyn till den enskildes möjligheter att
själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. I propositionen aviserar
dessutom regeringen sin avsikt att göra en översyn i syfte att
underlätta kompostering för enskilda hushåll. Ytterligare
överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening
anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Motionerna Jo51
yrkande2 och Jo59 yrkande2 avstyrks med hänvisning härtill.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande.
Utskottet delar i huvudsak de önskemål om förbättrade
möjligheter för enskilda hushåll att kompostera delar av sitt
hushållsavfall som framförs i motionerna Jo51 och Jo59. En
fortsatt utveckling på detta område är mycket angelägen, och
utskottet förutsätter därför att regleringen härvid tillämpas på
ett sådant sätt att syftet med separationskravet uppfylls på ett
rimligt vis. Eftersom föredragande statsrådet har för avsikt att
återkomma med förslag till regeringen om en översyn i detta
syfte anser utskottet det inte meningsfullt att nu förorda något
särskilt uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Jo51 yrkande 2 och Jo59 yrkande 2.
Producentansvar för förpackningar
De synpunkter beträffande producentansvaret för förpackningar
som framförs i motion Jo674 sammanfaller i stor utsträckning med
de uttalanden i propositionen som återgetts ovan. Enligt
utskottets mening är syftet med motion Jo674 yrkande 2
tillgodosett, och motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
I anslutning till motion Jo61 vill utskottet framhålla att det
i naturvårdslagen (1964:822) finns bestämmelser om straff för
och förbud mot nedskräpning. Enligt lagen skall bl.a. envar
tillse att han ej skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller
inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall
eller annat. Berörd myndighet har bl.a. möjlighet att förelägga
den som har vållat eller som av något annat skäl är ansvarig för
nedskräpning att ställa platsen i ordning (23 och 24 §§).
Utskottet anser det inte rimligt att utsträcka producenternas
ansvar till sådant avfall som man saknar varje möjlighet att
fysiskt kontrollera. Det gäller i synnerhet sådana fall där
nedskräpningen utgör en brottslig handling av en utomstående.
Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionen.
Enligt propositionen bör krav på återanvändning och
materialåtervinning av förpackningar införas den 1 januari 1994
i den mån frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte
har slutits. De nivåer som skall vara uppnådda efter den 1
januari 1997 när det gäller återanvändning och återvinning av
olika materialslag har också redovisats. Utskottet har inget att
erinra mot de mål och ramar för den fortsatta utvecklingen när
det gäller förpackningsavfallet som redovisats i propositionen.
Som framgår av propositionen skall, innan återanvändnings- och
återvinningsnivåer fastställts för de förpackningsslag där
underlaget i dag är otillräckligt, konsekvensanalyser ha gjorts.
I det aviserade uppdraget till Naturvårdsverket skall även ingå
att definiera vilka förpackningar som ingår i resp. kategori.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo49
yrkandena 15 och 16, Jo53 yrkande 1, Jo56 yrkandena 2 och 3 samt
Jo62 yrkande 2.
Utskottet finner i detta sammanhang inte heller anledning att
föreslå någon förändring när det gäller pant på returflaskor
eller att förorda utvecklandet av ytterligare pantsystem för
olika glasförpackningar. Därmed avstyrks motion Jo670.
Som framhålls i propositionen är konsumenternas aktiva
medverkan av vital betydelse för att ett återtagningssystem av
förpackningar skall vara framgångsrikt. Förutom sina produktval
kan konsumenterna härigenom göra en stor insats för att få en
utveckling mot mer miljöanpassad avfallshantering. Korrrekt och
tydlig information är en förutsättning för att konsumenten skall
kunna ta detta ansvar. Återtagningssystemet måste även i övrigt
vara enkelt och konsumentvänligt. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får enligt det ovan redovisade
förslaget till producentansvar i renhållningslagen föreskriva om
skyldighet för en producent att märka en vara eller en
förpackning som omfattas av en föreskrift om producentansvar.
Utskottet förutsätter därmed att syftet med motionerna Jo52
yrkande 6 och Jo642 kommer att tillgodoses. Motionerna bör
därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller glasåtervinning bl.a. anfört
följande.
I systemet för glasåtervinning svarar kommunerna för insamling
och transporter. En organiserad glasåtervinning förekommer i ca
250 av landets kommuner. Svensk Glasåtervinning AB har det
ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutliga
omhändertagandet. Företaget betalar en viss ersättning per ton
insamlat glas till kommunerna.
I propositionen (s.74) anges att år 1991 materialåtervanns
ca 44% av alla glasförpackningar av Svensk Glasåtervinning.
För år 1995 är målet att 70% skall återvinnas. I mars 1991
införde företaget en återvinningsavgift för såväl inhemskt
tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen skall
användas för utveckling av alternativa användningsområden, för
åtgärder i syfte att öka återvinningen och för stöd till
kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är
isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.
Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i
samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. vid tekniska
högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.
Näringsutskottet anser inte att motionen bör föranleda någon
åtgärd av riksdagen. Utskottet hänvisar till det arbete som
Svensk Glasåtervinning bedriver. Vidare torde införandet av
producentansvar för glasförpackningar komma att medföra att
branschen får ett ökat incitament att finna alternativa
användningsområden för insamlat glas. Motion N219 avstyrks av
näringsutskottet med det anförda.
Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets
bedömning när det gäller utveckling av alternativa
användningsområden för glasavfall och avstyrker därmed motion
N219.
Lagen om PET-flaskor
Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller PET-flaskor bl.a. anfört
följande.
Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att också
system med återvinning av PET-flaskor skall tillåtas. Därigenom
skapas möjligheter till en förbättrad konkurrenssituation på
området. Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs
fram i motion Jo55 (fp) om att den närmare utformningen av
system för återtagning av förbrukade varor bör avgöras av de
producentansvariga företagen. Under rådande omständigheter anser
emellertid näringsutskottet att det beträffande PET-flaskor
finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid
återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara
uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna
nås. Näringsutskottet kan vidare inte finna att utvidgningen av
lagen kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen
kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige
underlättas. Med det sagda tillstyrker sålunda näringsutskottet
den föreslagna lagändringen och avstyrker motionerna Jo62 (s)
och Jo55 (fp) i berörda delar.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. I
samband med att riksdagen antog lagen (1991:336) om vissa
dryckesförpackningar framfördes vissa farhågor för att
införandet av ett retursystem med återfyllning av PET-flaskor
skulle leda till en försämrad konkurrenssituation på
bryggeriområdet. Bl.a. framhölls det angelägna i att det inte
uppstod konkurrenssnedvridande effekter till följd av att de
mindre bryggerierna hänvisades till de större företagen för
diskning m.m. av PET-flaskorna. Vidare konstaterades att de till
Förpackningsutredningen lämnade tilläggsdirektiven gav anledning
att förutsätta att konkurrensfrågan i detta vidare sammanhang
skulle bli föremål för ytterligare överväganden (1990/91:JoU21,
rskr. 251).
Som redovisas i propositionen har förpackningsutredningen
gjort den bedömningen att också ett retursystem med höga krav på
materialåtervinning kan accepteras. Utskottet anser därmed i
likhet med näringsutskottet att det finns fog för att ändra
lagen så att retursystem med PET-flaskor som tas tillbaka och
materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan
fungerande systemet med återfyllnad. Utskottet delar även
näringsutskottets uppfattning att det under rådande
omständigheter beträffande PET-flaskor finns skäl att införa
krav på att ett pantbelopp skall utgå vid återlämning av
flaskorna. I annat fall torde risken vara uppenbar att det
uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna nås. Detta
utesluter enligt utskottets mening inte till någon del att
enklare system i framtiden kan komma att aktualiseras. Utskottet
finner vidare att en utvidgningen av lagen inte kan uppfattas
som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen kunna innebära att
importen av PET-flaskor till Sverige underlättas. Med det
anförda tillstyrker utskottet således regeringens förslag om
ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar samt
avstyrker motionerna Jo55 och Jo62 yrkande 4.
Producentansvar för returpapper
Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller producentansvaret för
returpapper m.m. anfört bl.a. följande.
Den industriella användningen av returpapper är värdefull i
många avseenden. Även om Sverige har en internationellt sett hög
grad av återvinning av returpapper är det, enligt
näringsutskottets mening, angeläget med en fortsatt ökad
insamling av returpapper. Industrins ökande investeringar för
utnyttjande av returpapper medför att industrin har behov av att
långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till returpapper.
Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning att
ett system med producentansvar för returpapper bör införas.
Detta behöver inte innebära att kommunernas och
returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen
upphör. Med ett producentansvar ges dock branschen, som också
sägs i propositionen, incitament att bedriva insamling och
hantering effektivt i takt med pappersproduktionen. I likhet med
regeringen anser näringsutskottet vidare att det papper som
insamlas i första hand bör utnyttjas som råvara för
pappersproduktion. I andra hand bör returpapperet kunna användas
som råvara vid annan industriproduktion. Emellertid måste man
även i framtiden räkna med att insamlingsverksamheten i
glesbygder och i vissa andra delar av landet kommer att vara
mindre lönsam. Med instämmande i vad som anförs i propositionen
anser näringsutskottet att det i sådana situationer -- men också
vid andra enstaka tillfällen -- kan vara lämpligt att det
insamlade returpapperet utnyttjas för energiproduktion om en
miljöriktig förbränning sker. Näringsutskottet har vidare inget
att erinra mot det uppställda insamlingsmålet om 75% år 2000;
som tidigare angivits insamlades ca 65% år 1992. Utskottet
finner anledning erinra om att det angivna målet om 75% avser
insamling av returpapper och inte innebär något krav på en viss
inblandning av returpapper i pappersproduktionen.
Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet vad som
anförs i propositionen om införande av producentansvar för
returpapper. Samtliga här behandlade motioner (Jo53, Jo56, Jo58,
N283 och N289) avstyrks i nu berörda delar.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som
framgår av propositionen har under de senaste åren priset på
rerturpapper periodvis sänkts samtidigt som
insamlingskostnaderna har ökat. Ett tidvis betydande överskott
på returpapper på den internationella marknaden har lett till
prissänkningar. Detta har medfört att berörda kommuners
förluster på verksamheten i sådana fall har täckts via
renhållningstaxan. Situationen med stora överskott och
internationellt låga priser kan enligt vad skogsindustrin uppger
komma att bestå under överskådlig tid. Utskottet delar
föredragande statsrådets uppfattning att kommunernas problem att
få kostnadstäckning måste lösas. Annars finns inte
förutsättningar för returpapperssystemet i Sverige att fungera
långsiktigt. Vidare måste avsättningen för svenskt returpapper
säkras och pappersbrukens tillgång till returfiberråvara
tryggas. Andra lösningar måste därför övervägas.
Nuvarande insamling och återvinning av returpapper i Sverige
fungerar bra med en internationellt sett hög återvinningsgrad.
Som framhålls i propositionen finns det inget som talar emot en
fortsatt positiv utveckling om producenten ges det fulla
ansvaret. Ett producentansvar behöver inte heller innebära att
kommunernas och returpappersföretagens engagemang i
returpappersinsamlingen upphör. Många kommuner är positiva till
att fortsätta med insamlandet av returpapper. Utskottet gör
därmed samma bedömning som föredragande statsrådet när det
gäller möjligheterna att ålägga pappersproducenterna det fulla
ansvaret för både insamling och slutlig hantering. Som framhålls
i propositionen måste man även fortsättningsvis räkna med att de
ekonomiska förutsättningarna för insamlingsverksamhet även i
framtiden kommer att vara sämre i glesbebyggda trakter och att
långa transportavstånd kan göra återvinning mindre lönsam och
därmed mindre lämplig från miljösynpunkt än t.ex. förbränning.
Utskottet utgår från att denna fråga och andra problem som är
förenade med den närmare utformningen av ett system med
producentansvar för återvinning av papper kommer att kunna lösas
i samförstånd inom ramen för de förhandlingar som skall hållas
med berörda intressenter. Utskottet finner därmed inte heller
anledning till annat ställningstagande än föredragande
statsrådet när det gäller målen och de föreslagna formerna för
det nu redovisade producentansvaret. Ytterligare överväganden i
hithörande frågor bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan
på resultatet av dessa förhandlingar. Motionerna Jo53 yrkande 2,
Jo56 yrkandena 4 och 5, N283 och N289 avstyrks med hänvisning
härtill.
Som framhålls i propositionen kan det av olika skäl och vid
olika tidpunkter vara svårt att utnyttja allt tillgängligt
returpapper som råvara. I sådana fall är det naturligtvis bättre
att papperet förbränns och utnyttjas för energiproduktion --
förutsatt att miljöriktig förbränning sker -- än att det
exempelvis deponeras på en soptipp. Som tidigare framhållits när
det gäller riktlinjerna för industrins anpassning till
kretsloppssamhället bör i princip materialåtervinning
prioriteras före energiutvinning. Detta val bör dock alltid ske
med utgångspunkt i den metod som bäst hushållar med resurser.
Slutligen kan konstateras att även dessa frågor faller inom
ramen för de ovan nämnda förhandlingarna. Med det anförda
föreslår utskottet att motionerna Jo56 yrkande 1, Jo58, Jo63 och
Jo647 yrkande 1 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Krav på viss inblandning av returfibrer i pappersprodukter har
inte aktualiserats i samband med frågan om införande av
producentansvar för returpapper. Utskottet utgår därmed från att
denna fråga inte heller kommer att aktualiseras från svensk sida
när det gäller Sveriges samarbete med EG. Utskottet har därmed
inte funnit anledning att föreslå något uttalande från
riksdagens sida i denna fråga. Motionerna Jo53 yrkande 3 och
Jo647 yrkande 2 avstyrks.
När det gäller klorerade organiska ämnen och optiska vitmedel
vill utskottet anföra följande. I propositionen har redovisats
vilka riktlinjer som skall gälla för kemikaliekontrollen. Bl.a.
skall flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga
kemikalier minskas. De flöden som ändock innehåller skadliga
kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk
riskhantering av kemikalier skall utvecklas ytterligare och
användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Vidare
anförs att tillämpningen av substitutionsprincipen i Sverige bör
utvecklas. Arbetet bekostas av industrin enligt PPP-principen.
Vidare ges Kemikalieinspektionen i uppdrag att i samråd med
Naturvårdsverket bl.a. identifiera användning av klor och
klorerade organiska ämnen som bör begränsas och ge förslag till
avveckling eller riskbegränsning. Utskottet, som ovan tillstyrkt
de nu redovisade riktlinjerna, förutsätter att även de i
motionerna Jo60 yrkandena 11 och 12 samt Jo689 framförda
synpunkterna kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med
kemikaliekontrollen inom ramen för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling. Motionsyrkandena avstyrks.
Avfallshanteringen och kommunerna
Propositionen
I propositionen framhålls att källsortering av avfall är av
central betydelse i arbetet med att kretsloppsanpassa
avfallshanteringen. Den rådande situationen inom avfallsområdet
står enligt föredragande statsrådet inte i överensstämmelse med
vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande
målsättning och ambitionsnivå. För att komma till rätta med
detta problem kan man antingen införa eller skärpa regler för
kommunerna eller hitta ett generellt styrmedel som stimulerar
till ökad källsortering. I syfte att påskynda utvecklingen bör
en avfallsbeskattning övervägas. En särskild utredare kommer att
tillsättas för att belysa lämpligheten av olika
beskattningsalternativ och lämna förslag till den lagstiftning
som erfordras.
Motionerna
I motion Jo52 (-) yrkande 11 föreslås att de kommunala
avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång. Enligt
motionären går arbetet med att upprätta planerna trögt.
Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med en
uppföljning och förslag till åtgärder så att målen i 1990 års
beslut kan nås inom en nära framtid (yrkande 12). Även i motion
Jo60 (s) yrkande 7 begärs en uppföljning av 1990 års beslut om
den kommunala avfallshanteringen. Med hänvisning till att det
har gått ganska trögt både med källsortering av avfall och med
den kommunala avfallsplaneringen kan det ifrågasättas vad
regeringen gjort för att fullfölja beslutet. I motion Jo674 (s)
yrkande 1 framhålls att allt avfall måste källsorteras för att
underlätta återanvändning och återvinning. Om källsorteringen
görs tillräckligt noggrant kan det torra avfallet betecknas som
biobränsle och avfallet behöver därmed inte deponeras.
Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet
överlämnat motion Jo674 yrkande 3. Enligt motionen bör stöd utgå
till ett antal "modellkommuner" för att underlätta fortsatta
försök i full skala med en långt gående källsortering av sopor.
Härigenom blir det möjligt att med dessa kommuner som exempel
påskynda utvecklingen av ett robust och effektivt system för
hela avfallskedjan från källsortering till återvinning och
deponering.
Enligt motion Jo664 (kds) bör initiativ tas till en
miljöinventering av landets avfallsdeponier.
Reglerna för hantering av miljöfarligt avfall m.m. behandlas i
fyra motioner. I motion Jo603 (s) yrkas att lagstiftningen om
hanteringen av miljöfarligt avfall skall bli föremål för en
särskild utredning. Framtida avfallslagstiftning på detta område
bör generellt ta sikte på ämnenas och produkternas farlighet i
sig och inte göras beroende av om de kallas för insatsvara eller
avfall. Enligt motion Jo605 (s) bör riksdagen hos regeringen
begära en utredning om möjligheterna att utveckla en miljöriktig
och kostnadseffektiv svensk behandlingskapacitet för
omhändertagande av det miljöfarliga avfallet. I motion Jo646 (c)
yrkas att export av miljöfarligt avfall från OECD-länder till
icke OECD-länder skall förbjudas.
Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet
även överlämnat motionerna Bo701 och Jo676 yrkande 15. Enligt
motion Bo701 är den kommunala renhållningsskyldigheten inte
självklar när det gäller sådant miljöfarligt avfall som
separerats från övrigt hushållsavfall. I motionen begärs därför
ett klarläggande av ansvarsfrågorna kring miljöfarligt avfall
från hushållen. I motion Jo676 yrkande 15 framhålls betydelsen
av en marknad för källsorterat avfall.
Enligt motion Jo49 (v) är införandet av en avfallsskatt ett
mycket effektivt sätt att minska avfallsmängderna. Regeringen
bör därför få i uppdrag att före den 1 januari 1994 återkomma
till riksdagen med ett förslag till avfallsskatt (yrkande 18). I
motion Jo60 (s) framhålls behovet av en avfallsavgift på
osorterat industriavfall. Den av regeringen aviserade
utredningen om avfallsskatt bör koncentreras på industriavfallet
(yrkande 8). Enligt motionen bör vidare handeln med avfall
stimuleras. Detta borde initieras av Kretsloppsdelegationen
(yrkande 9).
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller avfallshanteringen och
kommunerna bl.a. anfört följande.
I kretsloppspropositionen konstateras att den rådande
situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med
vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande
målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte
tillfredsställande. Som framhålls i propositionen är det därför
angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra
situationen. De förslag som läggs fram i kretsloppspropositionen
bör enligt utskottets mening också kunna bidra till att de
uppställda målen kommer att uppnås. Det kan enligt utskottets
uppfattning dessutom förutsättas att regeringen och/eller
Naturvårdsverket, om så anses erforderligt, vidtar åtgärder så
att intentionerna med avfallsprogrammet kommer att förverkligas.
Ett tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo52
(-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 yrkande 7 kan vid en sådan
uppfattning undvaras.
Det är naturligtvis viktigt att landets kommuner på olika sätt
stimuleras att förbättra sin avfallshantering så att den sker på
ur miljösynpunkt bästa möjliga sätt. Inom ramen för det s.k.
ekokommunprojektet har också viss verksamhet med denna
inriktning kommit till stånd. Flera kommuner har också utifrån
lokala initiativ gjort betydande insatser för att förbättra
avfallshanteringen i alla dess led. Det finns sålunda redan i
dag tillgång till en rad exempel på en förbättrad kommunal
avfallshantering med den utformning som motionärerna förordar.
Utskottet är inte nu berett förorda ytterligare insatser. Det
får förutsättas att det utvecklingsarbete som pågått och pågår
kommer att ge underlag för ytterligare åtgärder i avsikt att
förbättra avfallshanteringen. Utskottet vill i anslutning
härtill framhålla att det i den s.k. forskningspropositionen
(prop. 1992/93:170) föreslås att till forskning för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall anslås närmare 33
miljoner kronor. Detta anslag, som disponeras av
Avfallsforskningsrådet, får bl.a. användas för
utvecklingsprojekt och demonstrationsanläggningar. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslaget i motion
Jo674 yrkande 3.
Den vikt som enligt utskottets mening måste läggas vid att
källsortering av avfall kommer till stånd i så stor utsträckning
som möjligt innebär att sådana förhållanden m.m. som kan
motverka en sådan utveckling måste undanröjas. Detta innefattar
naturligtvis också den lagstiftning som är tillämplig på
avfallshanteringen. I den utsträckning lagstiftningen utgör ett
hinder för källsortering bör den sålunda ändras. När det gäller
hanteringen av miljöfarligt avfall har också två
utredningsförslag nyligen lagts fram som tar upp dessa frågor.
Utredningsförslagen är för närvarande föremål för
remissbehandling och överväganden inom regeringskansliet. Det
får enligt utskottets mening förutsättas att dessa överväganden
också innefattar de i motion Bo701 aktualiserade frågorna om
ansvaret för det ur hushållsavfallet separerade miljöfarliga
avfallet. Vad i motionen anförts torde sålunda komma att
tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen
avstyrks.
En övergripande målsättning för de förslag avseende
avfallshanteringen som lagts fram i kretsloppspropositionen är
att avfallets volym och farlighet skall begränsas. Ett viktigt
medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfallet. En
utvidgad källsortering ökar bl.a. förutsättningarna för
återvinning och återanvändning. I detta sammanhang kan
naturligtvis eventuella svårigheter att få avsättning för delar
av det sorterade materialet vara ett problem. Samtidigt torde
det ökade producentansvar och de åtgärder i övrigt som föreslås
i kretsloppspropositionen kunna medverka till att det sorterade
avfallet kommer till återanvändning. Vad i motion Jo676 yrkande
15 såvitt nu är i fråga förordats får sålunda anses i allt
väsentligt tillgodosett genom det nu föreliggande förslaget.
Motionen avstyrks sålunda.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. En
övergripande målsättning är att avfallets volym och farlighet
skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå
uppkommer skall förbättras. Ett viktigt medel för att åstadkomma
detta är källsortering av avfall. Källsortering underlättar
återanvändning och återvinning. Detta leder till att
avfallsmängderna kan reduceras. Källsortering kan även
möjliggöra en mer miljöanpassad behandling av det avfall som
ändå uppkommer, t.ex. genom att sorterat avfall utnyttjas som
biobränsle för energiutvinning.
Riksdagens beslutade avfallsprogram våren 1990 (1989/90:JoU16,
rskr. 241) innebär bl.a. att kommunerna har fått ökade
befogenheter när det gäller möjligheten att föreskriva om
källsortering och utvidga ansvaret för avfallshanteringen.
Vidare skall kommunerna ansvara för en heltäckande
avfallsplanering. Målet är att sortering av såväl hushållsavfall
som industriavfall skall ske fr.o.m. år 1994. Detta innebär att
återvinning och återanvändning måste öka i omfattning samt att
förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt
skall ha upphört vid slutet av år 1993.
Som konstateras i propositionen står den rådande situationen
inom avfallsområdet inte i överensstämmelse med vad som borde
gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och
ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.
Enligt utskottets mening kommer de förslag som redovisats i
propositionen när det gäller en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling att förbättra möjligheterna att uppnå de av
riksdagen uppställda målen. Utskottet förutsätter vidare liksom
bostadsutskottet att regeringen och berörda myndigheter, med
stöd av givna bemyndiganden, vidtar de ytterligare åtgärder som
kan anses erforderliga. De nedan redovisade övervägandena när
det gäller en eventuell avfallsbeskattning kan få betydelse för
den fortsatta utvecklingen på detta område. Härutöver kan
konstateras att Naturvårdsverkets råd och vägledning om
källsortering, som skall ges ut inom kort, bör kunna vara till
stor hjälp för kommunerna vid utformandet av föreskrifter om
källsortering. Utskottet vill i detta sammanhang även
uppmärksamma de förslag till ändrade regler för investeringsstöd
till kraftvärme som redovisas i regeringens förslag till
Åtgärder mot klimatpåverkan (prop. 1992/93:179, s. 173).
Förslaget innebär att ett visst stöd skall kunna lämnas till
anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av vissa
sorterade avfallsfraktioner. Förslaget behandlas för närvarande
av riksdagen. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte
skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna
Jo52 yrkandena 11 och 12, Jo60 yrkande 7 och Jo674 yrkande 1.
Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Utskottet gör samma bedömning som bostadsutskottet när det
gäller de i motion Jo674 yrkande 3 framförda kraven på stöd till
s.k. modellkommuner. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
I den kommunala avfallsplaneringen skall även ingå en
inventering av gamla avfallsdeponier (se 1989/90:JoU16).
Naturvårdsverket har i detta sammanhang utfärdat råd (1991:1)
som behandlar bl.a. inventering och riskklassificering av
deponier. Med det anförda avstyrks motion Jo664.
Kommunerna har -- med vissa undantag -- enligt gällande regler
i renhållningsförordningen ansvaret för att forsla bort
miljöfarligt avfall. Frågan om förändrad reglering av
omhändertagandet av miljöfarligt avfall har på regeringens
uppdrag utretts. Utredningen överlämnade i maj 1992
delbetänkandet Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer (SOU
1992:45) samt i december 1992 sitt slutbetänkande Miljöfarligt
avfall, nya regler (SOU 1992:141). Förslagen remissbehandlas för
närvarande. Enligt utskottets bedömning är det inte meningsfullt
att föreslå någon ny utredning i dessa frågor, enligt vad som
yrkas i motion Jo605, medan beredningen av de angivna
betänkandena pågår. Utskottet förutsätter att den fortsatta
beredningen även omfattar frågan om möjligheterna till nordiskt
samarbete när det gäller specialiserad återvinning och hantering
av miljöfarligt avfall. Utskottet anser det således lämpligt att
avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga
och föreslår att motionerna Jo605 och Bo701 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.
Vidare avstyrks motion Jo603.
Enligt Baselkonventionen, som Sverige har ratificerat, skall
export av miljöfarligt avfall begränsas och i varje fall ske på
ett kontrollerat sätt. I konventionen definieras bl.a. vissa
begrepp som avfall och farlighet. Grundtanken enligt
konventionen är att varje stat skall ha sin suveräna rätt att
förbjuda införande eller omhändertagande av utifrån kommande
farligt avfall eller annat avfall på sitt territorium.
Gränsöverskridande transporter skall endast godkännas om de kan
företas under sådana förhållanden att avfallet inte utgör fara
för människors hälsa och miljö och under sådana förhållanden som
står i överensstämmelse med stadgarna i konventionen.
Konventionen ger en viss möjlighet till internationell samverkan
på avfallsområdet om detta sker genom att uppfylla konventionens
krav på en miljöriktig hantering. Samarbetet kan ske genom
bilaterala, multilaterala eller regionala överenskommelser. Ett
sådant regionalt avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet.
Arbetet har i första hand varit inriktat på att finna medel att
kontrollera gränsöverskridande transporter av miljöfarligt
avfall. En av huvudanledningarna härtill var att det avfall som
exporterades ofta var det mest farliga avfallet. Transporterna
behövde också kontrolleras med tanke på det s.k.
Nord--Syd-problemet, dvs. att farligt avfall exporteras från
industriländer till utvecklingsländer med små möjligheter att
kontrollera flödena eller omhänderta avfallet på ett
miljöriktigt sätt.
Som framgår av redovisningen ovan bedrivs ett omfattande
internationellt samarbete när det gäller att styra och
kontrollera hanteringen av miljöfarligt avfall. Utskottet utgår
från att de synpunkter som lämnas i motion Jo646 kommer att ingå
i kommande överväganden från den särskilda avfallsgruppen inom
OECD och att Sverige även i fortsättningen kommer att ta en
aktiv del i detta arbete. Utskottet finner därför inte anledning
att föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av
motion Jo646. Motionen avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot de i propositionen
redovisade övervägandena om avfallsskatt och källsortering.
Detta innebär att utskottet inte heller finner skäl att föreslå
något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionerna
Jo49 yrkande 18 och Jo60 yrkande 8. Det får i första hand
ankomma på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna
för utredningens arbete. Utskottet avstyrker därmed motionerna i
berörda delar.
Som utskottet anfört ovan är en övergripande målsättning att
avfallets volym och farlighet skall begränsas och att
behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras.
Ett viktigt medel för att åstadkomma detta är källsortering av
avfall. En utvidgad källsortering innebär samtidigt att
förutsättningarna för återvinning och återanvändning förbättras.
Därmed kommer också de ekonomiska intressena att i ökad
utsträckning kunna spela en roll när det gäller omhändertagandet
av det utsorterade avfallet. Enligt utskottets mening bör det
successiva införandet av producentansvar och propositionens
förslag i övrigt kunna leda till en ökad efterfrågan på allt
fler avfallsfraktioner. Utskottet anser därmed att goda
förutsättningar finns för att syftet med motionerna Jo60 yrkande
9 och Jo676 yrkande 15 kommer att kunna tillgodoses. Ett
särskilt uttalande i denna fråga från riksdagens sida kan därmed
inte anses erforderligt. Motionsyrkandena avstyrks.
Renare slam
Propositionen
De näringsämnen som finns i slam från kommunala avloppsverk
bör enligt propositionen nyttiggöras i så hög grad som möjligt.
Användningen av slam t.ex. i jordbruket anges därför vara ett
viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En
förutsättning för en sådan användning är enligt föredragande
statsrådet emellertid att slammet inte innehåller skadliga
halter av oönskade ämnen. För att ytterligare minska
metallinnehållet i slam bör därför vissa ändringar i lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
(va-lagen) göras.
I 12 § va-lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall
utföras så att hälsoskyddets inresse tillgodoses och att den
skall vara försedd med anordningar som krävs för att den skall
fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga krav på säkerhet. I
propositionen anförs att en anläggning dessutom skall vara
konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från både
miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen föreslås därför
kompletterad så att det av 12 § framgår att en allmän
va-anläggning skall utföras och drivas så att också
miljöskyddsintresset tillgodoses. Vidare införs i 21 § va-lagen
ett uttryckligt förbud mot att den allmänna anläggningen brukas
på ett sätt som försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena
tillgodoses i va-verksamheten. Ett sådant förbud anges på
brukarsidan naturligt svara mot huvudmannens ansvar enligt 12 §
va-lagen.
Motionerna
Enligt motion Jo49 (v) skall allt slam ha så hög kvalitet att
det utan negativa miljö- och hälsoeffekter skall kunna användas
på jordbruksmark från år 2000. Med hänvisning härtill föreslås
dels att icke vattenburna och slutna va-system successivt skall
tas i bruk (yrkande 6), dels att alla nya va-anläggningar efter
år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället
(yrkande 7). I motion Jo51 (kds) yrkande 1 framhålls behovet av
att satsa på forskning och utveckling av alternativ till dagens
vattenburna WC-system. Att stora mängder vatten åtgår i dessa
system är enligt motionärerna inte alltid försvarbart.
Utvecklingen av t.ex. multrumsanläggningar och system med
extremt låg vattenförbrukning som ansluts till
komposteringsanläggningar är metoder som föreslås bli föremål
för en intensiv forskning och utveckling. Den föreslagna
ändringen av va-lagen är enligt motion Jo52 (-) nödvändig, men i
ett längre perspektiv otillräcklig. Enligt motionären är det
helt uppenbart att tekniken för vattenrening måste ersättas med
andra system både av miljöskäl och av ekonomiska skäl.
Regeringen bör därför lägga fram riktlinjer för hur rening av
avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges en bättre
miljöanpassning (yrkande 13). I motion Jo706 (v) konstateras att
avfallshantering och va-system i högre grad bör ingå i ett
kretslopp.
Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet
bl.a. överlämnat motionerna Bo213, Bo702, Bo703, Bo704 och
Bo705. I motion motion Bo705 (kds) anförs att det naturliga
kretsloppet växt-föda-avfall genom wc och hantering av annat
organiskt hushållsavfall har avbrutits. Enligt motionärerna ger
redan känd teknik goda förutsättningar för att, med bibehållen
komfort, ersätta det nuvarande wc-systemet och annan i längden
omöjlig hantering av avfall. Det finns således ett stort behov
av forsknings- och utvecklingsarbete med denna inriktning.
Skadliga utsläpp i vattenområden är enligt motion Bo703 (fp)
fortfarande ett stort problem. Frågan är enligt motionären om
samhället med nuvarande utveckling i längden klarar av att
hantera avfallsfrågorna på ett rimligt och miljömässigt
riktigare sätt. I dag övergöds vattendrag och närkustvatten med
biologiska störningar som följd. Enligt motionären kan
vattenklosetterna helt klart anses vara den primära orsaken till
problemen. Därför behöver framför allt kväve- och
fosforbelastningen i vattenområden reduceras (yrkande 1).
Dessutom föreslås dels att gällande lagstiftning bör ses över så
att den inte hindrar övergång till mer miljöanpassade sanitets-
och avloppssystem (yrkande 2), dels att regeringen skall verka
för att forskning om miljövänliga alternativ till nuvarande
sanitetsteknik skall komma till stånd (yrkande 3).
Med dagens teknik för att samla upp och leda bort s.k.
dagvatten kan regnvatten enligt motion Bo702 (m) förvandlas till
ett miljöhot. Enligt motionärerna finns det nu system
tillgängliga som gör ett lokalt omhändertagande av dagvatten
möjligt -- system som är billigare och enklare. Genom att
va-lagen har utformats med de konventionella dagvattensystemen
för ögonen utgör lagen enligt motionärernas uppfattning ett
hinder för att lokalt omhänderta dagvatten. Med hänvisning
härtill föreslås att lagstiftningen skall ses över så att ett
lokalt omhändertagande underlättas. Även i motion Bo704 (fp)
föreslås att lagstiftningen skall ses över för att underlätta
att dagvatten kan omhändertas lokalt på ett miljömässigt sätt.
Enligt motionärerna kan lokala lösningar för dagvatten i många
fall vara billigare och miljövänligare. Inte minst anges detta
gälla med avseende på det omfattande behov som finns av att
bygga om befintliga avlopps- och dagvattenledningar.
Enligt motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna
tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå
detta mål finns enligt motionärernas mening i naturresurslagen
och plan- och bygglagen. Däremot anges bl.a. va-lagen och
renhållningsförordningen ha fått en sådan utformning att de
utgör ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig
boende- och byggsektor. I motionens yrkande 5 begärs med
hänvisning härtill ett riksdagens tillkännagivande om behovet av
ändringar i de aktuella bestämmelserna.
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner när det gäller framtida va-system m.m. bl.a
anfört följande.
Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om att
slam från de kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög
grad som möjligt och att förutsättningar därför måste skapas för
att slammet inte skall innehålla skadliga halter av oönskade
ämnen. Det genom propositionens yrkande 2 framlagda förslaget
till ändring i va-lagen tillstyrks sålunda.
När det gäller frågan om utformningen av va-systemen m.m.
anför bostadsutskottet följande.
Dagens avloppsanläggningar -- ledningssystem och reningsverk
-- kan ses som såväl ett tekniskt försörjningssystem för att
klara kraven på goda hygieniska förhållanden m.m. som ett
miljövårdssystem med uppgift att skydda mot föroreningar. Det
innebär sålunda att anläggningarna skall motverka att
miljöstörande ämnen och andra föroreningar sprids i vår miljö.
För att avloppsanläggningarna skall fylla sin miljövårdande
uppgift fordras dels att de för bort och renar avloppsvattnet på
avsett sätt, dels att det slam som uppstår i denna process är så
rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under
förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot
dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna
ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i
kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i
va-lagen, som utskottet ställt sig bakom ovan, förbättras
dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och
slamhantering ytterligare. Även om dagens va-system enligt
utskottets mening i och för sig ger förutsättningar för en
kretsloppsanpassad avloppshantering är det naturligtvis viktigt
att utvecklingen och användningen av nya alternativa system på
olika sätt stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett
arbete med en översyn av va-lagen. Även forsknings- och
utvecklingsarbetet är betydande på området. Med hänvisning till
det ovan anförda finns det enligt utskottets mening inte nu
tillräcklig anledning förorda att ytterligare åtgärder vidtas. I
den mån förslagen i motionerna Jo49 yrkandena 6 och 7, Jo51
yrkande 1, Jo52 yrkande 13, Bo703 och Bo705 inte kan anses redan
tillgodosedda avstyrks de av utskottet.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det
gäller värdet av att dagvatten tas om hand på ett så
miljömässigt och enkelt sätt som möjligt. Ett lokalt
omhändertagande erbjuder enligt utskottets uppfattning mot
bakgrund härav flera fördelar. Det finns sålunda motiv som talar
för att även andra lösningar än de som är de i dag förhärskande
bör komma till stånd där så är möjligt. En rad lösningar som
möjliggör ett miljömässigt och ekonomiskt riktigt lokalt
omhändertagande av dagvatten finns också tillgängliga. Det är
allt från relativt enkla planeringsåtgärder för att åstadkomma
genomsläppliga friytor m.m. till mer komplexa dammanläggningar.
Lösningar med denna inriktning kan också bidra till att skapa
och bevara grönområden och tillgodose den biologiska mångfalden.
Även om det redan i dag finns tekniska lösningar m.m. som gör
det möjligt att lokalt ta hand om dagvatten kan det naturligtvis
finnas andra faktorer som gör det svårt eller rent av omöjligt
att ta hand om dagvattnet lokalt. I många av våra större städer
finns det sålunda rent praktiska svårigheter att genomföra
lokala lösningar som att finna infiltrationsytor m.m. Det kan
enligt utskottets mening inte heller uteslutas att
lagstiftningen på området i vissa avseenden försvårar ett lokalt
omhändertagande. Som framgår av redovisningen ovan är dock
va-lagen föremål för en översyn bl.a. med avseende på
principerna för avgiftsuttaget. Med avseende på det värde ur
miljösynpunkt som enligt utskottets mening ligger i ett lokalt
omhändertagande av dagvatten får det förutsättas att regeringen
utan något riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer
utvecklingen på området och om så erfordras vidtar lämpliga
åtgärder. Det kan bl.a. finnas skäl att genom aktiva
utbildnings- och informationsinsatser sprida ökad kunskap om
möjligheterna att med alternativa metoder ta hand om dagvatten.
Vad i motionerna Bo702 och Bo704 förordats torde sålunda komma
att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens
ytterligare åtgärd. Motionerna avstyrks.
Utskottet delar motionärernas (Bo213) uppfattning om värdet av
att såväl boende som byggande präglas av hänsynstagande till
miljön och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar
samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda
förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i
va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också
till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Som framgår
av redovisningen ovan är va-lagen dessutom föremål för en
översyn. I den mån förslaget i motion Bo213 yrkande 5 inte kan
anses tillgodosett genom vad som i kretsloppspropositionen
föreslagits avstyrks det av utskottet.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Vid
reningen av avloppsvatten i reningsverk uppstår som en
restprodukt slam. Innehållet i detta slam bestäms av kvaliteten
på avloppsvattnet och de ämnen som tillförts detta. Det betyder
bl.a. att miljöstörande ämnen som släpps ut i avloppsnätet från
industri och hushåll eller som tillförs från dagvatten påverkar
slammets innehåll och därmed användbarheten.
Som framhålls i propositionen bör de näringsämnen som finns i
slam från de kommunala avloppsverken nyttiggöras i så hög grad
som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket är därför
ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En
förutsättning för en sådan användning är emellertid att slammet
inte innehåller skadliga halter av oönskade ämnen. Användningen
av slam och andra restprodukter skall självfallet inte ske om
det medför en negativ miljöpåverkan. Det omfattande miljöarbete
som har bedrivits i Sverige har resulterat i förhållandevis låga
metallhalter i slam. Utskottet ansluter sig till föredragande
statsrådets bedömning när det gäller behovet av att ytterligare
minska metallinnehållet i slam från kommunala avloppsverk och
tillstyrker därmed det i propositionen framlagda förslaget till
ändring i va-lagen.
Utskottet delar bostadsutskottets synpunkt att
avloppsanläggningar fyller sin miljövårdande uppgift om de dels
för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels om det
slam som uppstår i denna process är så rent att det kan
återföras i det biologiska kretsloppet. Under förutsättning av
att de i dag använda avloppssystemen svarar mot dessa villkor
får de anses motsvara de krav som bör kunna ställas på ett
kretsloppsanpassat va-system. Med de i kretsloppspropositionen
framlagda förslagen till ändringar i va-lagen förbättras
dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och
slamhantering ytterligare. Som bostadsutskottet framhåller är
det naturligtvis viktigt att utvecklingen och användningen av
nya alternativa system på olika sätt stimuleras. Inom
Civildepartementet pågår också ett arbete med en översyn av
va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet är betydande
på området. Mot bakgrund av det anförda gör utskottet samma
bedömning som bostadsutskottet när det gäller behovet av
ytterligare åtgärder på detta område. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Jo49 yrkandena 6 och 7, Jo51 yrkande 1, Jo52 yrkande
13, Jo706 yrkande 2, Bo703 och Bo705 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Utskottet delar bostadsutskottets uppfattning att det får
förutsättas att regeringen utan något riksdagens särskilda
tillkännagivande noga följer utvecklingen med avseende på det
värde ur miljösynpunkt som kan ligga i ett lokalt
omhändertagande av dagvatten och om så erfordras vidtar lämpliga
åtgärder. Som framhålls i bostadsutskottets yttrande kan det
bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och
informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att
med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna
Bo702 och Bo704 förordats torde sålunda komma att bli i allt
väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare
åtgärd. Motionerna avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i
bostadsutskottets yttrande att såväl boende som byggande måste
präglas av hänsynstagande till miljön och till möjligheterna att
skapa en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. De i
kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i
såväl renhållningslagen som i va-lagen syftar, liksom
propositionens övriga förslag, också till att ge förutsättningar
för en sådan utveckling. Med det anförda ansluter sig utskottet
till bostadsutskottets bedömning beträffande förslaget i motion
Bo213 yrkande 5. Motionen avstyrks i berörd del.
Det fortsatta arbetet
Propositionen
Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
skall enligt propositionen gälla att nya produktgrupper och
varuområden successivt anges för producentansvar. Många aktörer
måste involveras aktivt i denna process. Inom flera områden
pågår redan arbete i denna riktning, t.ex. när det gäller
skrotdäck och bilar. Andra områden som bör bli aktuella inom
kort är plaster och byggnadsmaterial samt elektroniska och
elektriska produkter.
Grova men heltäckande analyser av materialflöden bör enligt
föredragande statsrådet utarbetas. Naturvårdsverket skall ges i
uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och industrin
utarbeta förslag med denna inriktning. I propositionen framhålls
vidare att lämpliga styrmedel för att åstadkomma miljöanpassade
och återvinningsbara produkter behöver anges. Insamlings- och
återvinningsmål för olika produkter och materialslag behöver
preciseras. En uppföljning bör ske av att fastställda mål nås.
Även forskarsamhället måste bidra med underlag som kan
underlätta valet av lösningar i omställningen mot
kretsloppssamhället.
Inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall
enligt propositionen följande riktlinjer gälla för all
plasthantering. För plaster bör bättre hushållning ske med
sådant plastmaterial som framställs ur ändliga naturresurser
genom ökad återanvändning och materialåtervinning. Särskilt
miljöbelastande plastmaterial bör undvikas helt. Utveckling av
alternativa plastmaterial, som kan tillverkas av förnybara
råvaror, bör stödjas.
När det gäller PVC och andra klorerade plaster bör enligt
föredragande statsrådet ett uppdrag ges till den
kretsloppsdelegation som föreslås i propositionen att i
samverkan med berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en
plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och
andra klorerade plaster genom substitution eller återvinning. En
avveckling sker av användning av klorerade plaster i kortlivade
produkter genom att substitutionsprincipen i lagen om kemiska
produkter tillämpas. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en
miljökonsekvensbeskrivning.
Enligt propositionen bör inom ramen för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling återvinning och återtagning av uttjänta
gummidäck öka. I första hand bör detta ske genom att ett
återtagnings- och återvinningssystem för uttjänta gummidäck
byggs upp på frivillig väg av berörda branscher och handhas av
dem. Enligt föredragande statsrådet pågår inom däckbranschen
förberedelser för att branschen på frivillig grund skall ta sitt
miljömässiga producentansvar för återtagning av uttjänta
gummidäck. Ett rikstäckande återtagningssystem skall vara
etablerat till år 1995. År 1996 bör 60 % av alla årligen
uppkomna skrotdäck återtas. Det bör enligt föredragande
statsrådet vara möjligt att till år 1998 nå minst 80 %
återtagning.
Enligt propositionen bör inom ramen för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling som riktlinje gälla att nuvarande
bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem
där tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar
att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem.
När det gäller det fortsatta arbetets organisation gäller
enligt propositionen att inom ramen för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling gå vidare med att ange strategi, konkreta mål
och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya
varuområden. Detta arbete bör enligt föredragande statsrådet
inledningsvis drivas och samordnas av en särskild
kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.
Motionerna
I motion Jo52 (-) yrkande 8 konstateras att arbetet med att
utveckla s.k. livscykelanalyser pågår på många olika områden.
Samtidigt har samhället hittills engagerat sig alltför litet i
detta arbete. Begreppet livscykelanalys är svårdefinierat. Det
bör ligga i samhällets intresse att få till stånd tydliga och
samstämmiga kriterier för hur begreppet får användas. Enligt
motionären är propositionen alltför vag när det gäller
konkretiseringen av producentansvaret på olika områden. Det
krävs tydligare angivelser för när producentansvaret skall träda
i kraft för plaster, bilar och däck (yrkande 14). Enligt motion
Jo630 (s) bör regeringen få i uppdrag att undersöka på vilka nya
områden som återtagningssystem kan etableras (yrkande 18).
I flera motioner framförs krav när det gäller
producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter.
Enligt motion Jo49 (v) yrkande 13 skall elektriska och
elektroniska produkter till 90 % återbrukas senast den 1 januari
1997. I motion Jo52 (-) yrkande 7 konstateras att mycket litet
sägs om de nya problemen som skapas när det gäller t.ex.
innehållet i datorer. Ännu finns relativt stora möjligheter att
hantera problemen eftersom produkterna ännu så länge finns kvar
i användning. För den typen av avfall måste insamlings- och
hanteringssystem byggas upp med det snaraste. Enligt motion Jo60
(s) måste ett system för materialåtervinning av elektronik
snarast utarbetas. Detta är mycket angeläget från miljösynpunkt
eftersom elektroniska produkter innehåller stora mängder
miljöfarliga kemikalier. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till återtagningsplikt för elektroniska
apparater (yrkande 10 delvis). Enligt motion Jo666 (c) bör även
datorer och elektroniska apparater omfattas av ett pantsystem.
Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer enligt Jo49 (v) att
bli ett gigantiskt problem. Enligt motionärerna innehåller
moderna hus mängder av nya material som är mer eller mindre
miljöfarliga. Även äldre material och konstruktioner anges komma
att vålla stora problem. Bygg- och byggmaterialbranschen bör
därför uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur
branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället (yrkande 17).
Enligt motion Jo59 (s) yrkande 3 är det viktigt att uppmärksamma
byggmaterialens roll i miljöpolitiken. Enligt motionärerna har
många byggmaterial visat sig farligare än någon kunnat tro. En
förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller grupper av material
bör därför påbörjas enligt en modell liknande den som tillämpas
för kemiska bekämpningsmedel. Det anges vidare vara av stor vikt
att gränsvärden bestäms för olika komponenter som ingår i den
omfattande floran av byggnadsmaterial. Enligt förslaget bör
arbetet bedrivas skyndsamt.
Arbetet med att utreda hur miljöpåverkan av PVC och andra
klorerade plaster skall upphöra skall enligt motion Jo49 (v)
yrkande 14 vara klart den 1 januari 1997. I motion Jo51 (kds)
yrkande 5 framhålls behovet av att miljömässiga för- och
nackdelar vid användning av PVC i långlivade produkter utreds.
Enligt motion Jo697 (c) bör ett program för avveckling av
PVC-användningen upprättas i Sverige.
Bestämda mål bör enligt motion Jo51 (kds) yrkande 4
ställas upp för återvinning av ingående material i skrotbilar. I
motion Jo60 (s) yrkas att ett system för materialåtervinning av
bilar snarast utarbetas. Detta är mycket angeläget från
miljösynpunkt eftersom de innehåller stora mängder miljöfarliga
kemikalier. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag till återtagningsplikt för bilar (yrkande 10 delvis). I
motion Jo681 (kds) yrkas att skrotningspremien för äldre bilar
utan katalysator skall höjas kraftigt.
Riksdagen bör enligt motion Jo52 (-) yrkande 9 avslå
regeringens förslag om inrättandet av en kretsloppsdelegation
och i stället låta dessa resurser förstärka
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i motsvarande grad.
Utskottets överväganden
Omställningen till ett kretsloppssamhälle kommer att ställa
stora krav på förändringar av olika delar av samhället. Den
tillverkande industrin måste ställa om sin produktion till mer
miljöanpassade produkter som klarar att ingå i ett kretslopp.
Som framhålls i propositionen måste avfallsströmmarna vändas så
att materialet i sorterat och användbart skick kan flöda
tillbaka till produktionen som insatsvaror för ny produktion
eller återgå till naturens kretslopp. En analys av behovet av
kretslopp bör ske med utgångspunkt i olika materialslag.
Livscykelanalys för en produkt kan här vara ett mycket
värdefullt redskap i arbetet med att identifiera olika varors
miljöpåverkan från råvaruuttag till avfallsled. Därmed kan också
de praktiska lösningarna, och styrmedlen för att åstadkomma
dessa lösningar, utformas olika för olika varugrupper. Arbetet
för att åstadkomma varor som inte skadar hälsa och miljö och som
i möjligaste mån kan ingå i ett kretslopp måste självfallet
bedrivas av de företag som producerar varorna. Samtidigt kan
konstateras att erfarenheterna i både Sverige och utlandet visar
att det behövs krav också från aktörer utanför marknaden för att
den skall förmås att ta hänsyn till de kostnader som inte från
början finns inbyggda i kalkylerna, nämligen kostnader i form av
hälso- och miljöförluster. Utskottet utgår från att det
aviserade uppdraget till Naturvårdsverket, att i samråd med
berörda myndigheter och industri utarbeta förslag med inriktning
på heltäckande analyser av materialflöden, i detta sammanhang
avsevärt kommer att förbättra möjligheterna att införa
producentansvar inom nya varuområden.
Som framgår av propositionen finns för vissa varugrupper redan
erfarenheter och kunskap som kan ligga till grund för att bedöma
vilka lösningar som är miljöriktiga och praktiskt lämpliga och
vilka styrmedel som krävs. För dessa varugrupper föreligger
därmed förutsättningar att inom en relativt snar framtid införa
ett producentansvar. Som exempel nämns skrotdäck, bilar,
plaster, byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska
produkter. För andra varugrupper saknas detta underlag och här
fordras att berörda aktörer involveras aktivt i arbetet med
ställa om produktionen till mer miljöanpassade produkter som
klarar att ingå i ett kretslopp. Det gäller här att gå vidare
och ange konkreta mål samt när uppsatta mål skall nås. Som
framgår av propositionen kommer detta arbete inledningsvis att
drivas och samordnas av den föreslagna Kretsloppsdelegationen
(se nedan) som knyts till regeringen. Med det anförda ansluter
sig utskottet till föredragande statsrådets förslag att som
riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall
gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges
för producentansvar (avsnitt 10.1). Enligt utskottets bedömning
får syftet med motionerna Jo52 yrkandena 8 och 14 samt Jo630
yrkande 18 anses tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet nu
anfört. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförts i
motionerna Jo49, Jo52, Jo60 yrkande 10 delvis och Jo666 avseende
behovet av att även låta elektroniska produkter omfattas av ett
producentansvar. Mot bakgrund av sin bedömning ovan är utskottet
emellertid inte berett att föreslå något särskilt uttalande med
anledning av ifrågavarande yrkanden. Som framgår av de ovan
föreslagna riktlinjerna för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling är elektroniska och elektriska produkter ett
varuområde som inom kort kan bli föremål för producentansvar.
Utskottet är inte heller berett att förorda en tidsram för
införandet av ifrågavarande producentansvar. Motionerna Jo49
yrkande 13, Jo52 yrkande 7, Jo60 yrkande 10 delvis och Jo666
avstyrks därmed i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen
jämte vissa motioner beträffande byggmaterial bl.a. anfört
följande.
Det är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial
framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att
materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso-
eller miljömässiga problem. Genom beslut av riksdagen våren 1991
(bet. 1990/91:BoU19) har Boverket inom kemikalielagstiftningens
ram givits ett ansvar för produktinformation avseende byggvaror.
I kretsloppspropositionen uttalas dessutom att nya
produktgrupper m.m. successivt skall anges för producentansvar.
Ett sådant område som enligt förslaget bör bli aktuellt inom
kort är byggnadsmaterial. Vad i propositionen anförts bör alltså
innebära att också byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer
att bli föremål för överväganden med avseende på
återtagningsplikt eller andra styrmedel. Ett riksdagens
tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo49
yrkande 17 och Jo59 yrkande 3 kan, med hänvisning till det nu
anförda, inte anses erforderligt. Motionerna avstyrks.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Det
är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial
framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att
materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso-
eller miljömässiga problem. Som framgår av bostadsutskottets
yttrande har Boverket genom ett riksdagsbeslut våren 1991
(1990/91:BoU19) inom kemikalielagstiftningens ram givits ett
ansvar för produktionsinformation avseende byggvaror. Som
framgår av propositionen skall dessutom nya produktgrupper
successivt anges för producentansvar. Ett sådant område som
enligt förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial.
Vad i propositionen anförts bör alltså innebära att också
byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för
överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra
styrmedel. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna
Jo49 yrkande 17 och Jo59 yrkande 3 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet har inget att erinra mot de i propositionen
föreslagna riktlinjerna för plasthanteringen i allmänhet
(avsnitt 10.2.1).
Användningen av PVC-plast har ökat beroende på egenskaper som
lång livslängd, låg vikt, låga krav på underhåll och en god
skyddande förmåga. Dessutom är PVC-plast ett förhållandevis
billigt material. Som framgår av propositionen går den största
mängden PVC till bygg- och anläggningssektorn. Den större delen,
uppskattningsvis 65 % av den totala PVC-volymen, återfinns i
långlivade produkter inom konstruktionsområdet med en brukstid
från 15 år och uppåt. Polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade
plaster har uppmärksammats från miljösynpunkt främst på grund av
sitt höga klorinnehåll och de miljöfarliga tillsatserna, som
medför problem vid avfallshanteringen. De miljöfarliga
tillsatserna bidrar till att miljöfarliga restprodukter bildas
vid förbränning. De lär även kunna lakas ut när PVC-plasten
deponerats. Om bränslefraktionen innehåller klorhaltig plast som
PVC försvåras och fördyras dessutom energiutvinning. Utskottet
anser mot bakgrund av det anförda att användningen av klorerade
plaster i kortlivade produkter, som lätt hamnar i
hushållsavfallet, bör upphöra. I likhet med föredragande
statsrådet anser utskottet vidare att det är angeläget att
arbetet med utbyte av miljöfarliga tillsatser fortsätter. Detta
ligger även i linje med vad som ovan förordats om
kemikaliekontrollen och riktlinjerna härför samt för
plasthanteringen som utskottet anslutit sig till ovan. I
propositionen aviseras ett uppdrag till den s.k.
Kretsloppsdelegationen att i samverkan med berörda myndigheter,
branscher m.fl. upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan
från polyvinylklorid och andra klorerade plaster. Detta
tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet
med motionerna Jo49 yrkande 14, Jo51 yrkande 5 och Jo697.
Utskottet, som inte är berett att förorda någon särskild
tidsgräns för när detta arbete skall vara slutfört, förutsätter
att även problematiken kring PVC i långlivade produkter kommer
att omfattas av delegationens arbete.
När det gäller ansvaret för att ta tillbaka uttjänta bilar och
återvinna material från dem vill utskottet anföra följande. Inom
bilindustrin pågår både i Sverige och internationellt ett arbete
med att utveckla system och metoder för att återvinna material
och olika komponenter i bilarna när dessa tjänat ut. Ett sådant
exempel är plaster som i ökad utsträckning märks av
bilproducenterna med avseende på plasttyp för att underlätta
senare återvinning. Den internationella utvecklingen när det
gäller återvinningssystem för bilar går för närvarande mycket
fort. Som framgår av propositionen har två av de största
biltillverkarna i Tyskland deklarerat att de förbereder
återvinning av uttjänta bilar i Tyskland. Den tyska
bilindustriföreningen har tillsammans med bilimportörföreningen
och andra organisationer lagt fram förslag till
återtagningssystem som i princip innebär att ett täckande system
av bilåtervinningsföretag byggs upp. Även i Frankrike pågår
arbete inom bilindustrin med att utveckla återtagnings- och
materialåtervinningssystem för gamla bilar. Även inom svensk
bilindustri bedrivs projekt som syftar till förbättrad skrotning
och ökad materialåtervinning. Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det nuvarande
systemet för bilskrotning måste omformas till ett
återvinningssystem för uttjänta bilar som, förutom naturvårds-
och miljöhänsyn, tar hänsyn till resurshushållning. I ett sådant
system bör producenten ha det direkta ansvaret för återvinning,
dvs. fysiskt och ekonomiskt ansvar för att ta tillbaka uttjänta
bilar och återvinna material från dem. Utskottet ansluter sig
därmed till de riktlinjer som föreslagits i propositionen när
det gäller återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4).
Utskottet utgår således från att synpunkterna i motionerna Jo51
yrkande 4 och Jo60 yrkande 10 (delvis) kommer att beaktas i det
fortsatta arbetet med att utveckla ifrågavarande
återvinningssystem och föreslår att motionerna lämnas utan
vidare åtgärd.
Den första januari 1992 höjdes skrotningspremien kraftigt till
1 500 kr. Enligt vad utskottet erfarit har ca 200 000 fordon
skrotats år 1992. Motsvarande siffra för år 1991 var 120000
fordon. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att
förorda en ytterligare höjning av skrotningspremien. Motion
Jo681 avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot inrättandet av en särskild
kretsloppsdelegation som i ett inledningsskede skall samordna
arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Utskottet
avstyrker därmed motion Jo52 yrkande 9.
De överväganden i propositionen som inte särskilt berörts i
det föregående har ej föranlett någon erinran från utskottets
sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de
allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt
avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4,
1992/93:Jo52 yrkande 1 och 1992/93:Jo62 yrkande 3,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
2. beträffande en ny kretsloppsproposition
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo49 yrkande 3,
men. (v) - delvis
3. beträffande konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo54 yrkande 1,
res. 2 (nyd)
4. beträffande industrins anpassning till
kretsloppssamhället
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället
(avsnitt 2.2),
5. beträffande översyn av naturresurslagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkande 2,
6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt
2.3) samt avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 5 och
1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17,
res. 3 (s)
men. (v) - delvis
7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i
kretsloppet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och
12 samt 1992/93:Jo60 yrkande 15,
res. 4 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande hanteringen av förbränningsrester
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo50,
9. beträffande materialbalanser och miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo604 och
1992/93:Jo630 yrkande 21,
10. beträffande miljörevision i företagen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo611 och 1992/93:N316
yrkande 4,
11. beträffande samhällsplanering och kommunernas roll
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för samhällsplaneringen och kommunernas roll (avsnitt
4.1 och 4.2) samt avslår motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 15 och
1992/93:Jo637,
12. beträffande plan- och bygglagen
att riksdagen, med avslag på motion 1992/93:Jo54 yrkande 2,
antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10),
res. 5 (nyd)
13. beträffande uppföljning av förändringarna i plan- och
bygglagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo51 yrkande 6,
14. beträffande energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo59 yrkande 1,
res. 6 (s)
15. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt
5.2) samt avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 2 och 3,
1992/93:Jo630 yrkandena 11 och 12 och 1992/93:Jo665,
res. 7 (s)
16. beträffande miljöskatt/avgift på hushållsprodukter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo688,
res. 8 (s)
17. beträffande offentlig upphandling
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4)
samt avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 3 och 1992/93:Jo52
yrkande 10,
18. beträffande standardisering
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för miljökonsekvensanalyser vid standardisering
(avsnitt 5.5) samt avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 20,
19. beträffande kemikaliekontroll
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2) samt
avslår motion 1992/93:Jo57,
20. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 8,
1992/93:Jo52 yrkande 4 och 1992/93:Jo60 yrkandena 5 och 6,
men. (v) - delvis
21. beträffande nytt begränsningsuppdrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo60 yrkande 4,
22. beträffande tvätt- och rengöringsmedel
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo49 yrkande 9,
men. (v) - delvis
23. beträffande blyfri bensin
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 10 och
1992/93:Jo60 yrkande 14,
res. 9 (s)
men. (v) - delvis
24. beträffande blyhagel
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo602, 1992/93:Jo615,
1992/93:Jo660 och 1992/93:Jo672,
25. beträffande kvicksilver m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo606, 1992/93:Jo652
och 1992/93:Jo693,
26. beträffande krom m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 7 och
1992/93:Jo696,
27. beträffande producentansvaret enligt renhållningslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596),
28. beträffande generellt producentansvar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkandena 3 och 5,
29. beträffande producentansvar för varor med lång
livslängd
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo62 yrkande 1,
30. beträffande producentansvaret i straffrättsligt
hänseende
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo60 yrkande 1,
31. beträffande hemkompostering
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 2 och
1992/93:Jo59 yrkande 2,
32. beträffande producentansvar för förpackningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo674 yrkande 2,
33. beträffande viss utvidgning av producentansvaret
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo61,
34. beträffande återanvändning och återvinning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 15 och
16, 1992/93:Jo53 yrkande 1, 1992/93:Jo56 yrkandena 2 och 3 samt
1992/93:Jo62 yrkande 2,
men. (v) - delvis
35. beträffande pant på returflaskor m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo670,
36. beträffande märkning på förpackningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 6 och
1992/93:Jo642,
37. beträffande alternativ användning av glasavfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:N219,
38. beträffande lagen om PET-flaskan
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo55 och
1992/93:Jo62 yrkande 4 antar förslaget till lag om ändring i
lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar,
39. beträffande producentansvar för returpapper
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 2,
1992/93:Jo56 yrkandena 4 och 5, 1992/93:N283 och 1992/93:N289,
40. beträffande materialåtervinning och energiutvinning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo56 yrkande 1,
1992/93:Jo58, 1992/93:Jo63 och 1992/93:Jo647 yrkande 1,
41. beträffande inblandning av returfibrer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 3 och
1992/93:Jo647 yrkande 2,
42. beträffande optiska vitmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 11 och
12 samt 1992/93:Jo689,
res. 10 (s)
43. beträffande avfallshanteringen och kommunerna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 11 och
12, 1992/93:Jo60 yrkande 7 och 1992/93:Jo674 yrkande 1,
res. 11 (s)
44. beträffande stöd till s.k. modellkommuner
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo674 yrkande 3,
45. beträffande inventering av gamla avfallsdeponier
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo664,
46. beträffande utredning om miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo605 och
1992/93:Bo701,
47. beträffande definitionen av avfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo603,
res. 12 (s)
48. beträffande export av miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo646,
49. beträffande avfallsskatt och källsortering
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 18 och
1992/93:Jo60 yrkande 8,
res. 13 (s)
men. (v) - delvis
50. beträffande handel med avfall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkande 9 och
1992/93:Jo676 yrkande 15,
res. 14 (s)
51. beträffande va-lagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
52. beträffande framtida va-system
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 6 och
7, 1992/93:Jo51 yrkande 1, 1992/93:Jo52 yrkande 13,
1992/93:Jo706 yrkande 2, 1992/93:Bo703 och 1992/93:Bo705,
53. beträffande dagvatten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo702 och
1992/93:Bo704,
54. beträffande översyn av va-lagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo213 yrkande 5,
men. (v) - delvis
55. beträffande en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt
10.1) samt avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 8 och 14
samt 1992/93:Jo630 yrkande 18,
56. beträffande elektroniska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 13,
1992/93:Jo52 yrkande 7, 1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis och
1992/93:Jo666,
men. (v) - delvis
57. beträffande byggnadsmaterial
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 17 och
1992/93:Jo59 yrkande 3,
58. beträffande plasthanteringen
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),
59. beträffande PVC
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 14,
1992/93:Jo51 yrkande 5 och 1992/93:Jo697,
men. (v) - delvis
60. beträffande återvinningssystem för bilar
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4) samt
avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 4 och 1992/93:Jo60
yrkande 10 delvis,
61. beträffande skrotningspremier
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo681,
62. beträffande en särskild Kretsloppsdelegation
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkande 9,
63. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om internationell utveckling, information till konsumenter,
samarbete beträffande miljökrav vid offentlig upphandling, att
miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med
kvalitetssäkring, åtgärder beträffande klor, åtgärder
beträffande tvätt-, disk och rengöringsmedel, skyldighet att
separera avfall, producentansvar för förpackningar,
producentbegreppet beträffande förpackningsavfall, krav på
återanvändning och återvinning av förpackningar, producentansvar
för returpapper, tillsyn och uppföljning, återtagningssystem för
uttjänta nickel-kadmiumbatterier, avfallsskatt och
källsortering, områden som bör bli aktuella för producentansvar,
PVC-plast och andra klorerade plaster, gummidäck och att en
särskild kretsloppsdelegation inrättas, allt i de delar som ej
berörts av utskottets hemställan ovan.
Stockholm den 29 april 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke
Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona
Saint Cyr (m), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo
(nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder
(m), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken (mom. 1)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 21 slutar med
"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. En
långsiktigt hållbar utveckling kräver mycket stora insatser på
miljöområdet. Dagens konsumtion av energi och råvaror är långt
större än den långsiktiga tillgången. Industrisamhället kommer
att ställas inför en gigantisk omställning. Detta innebär stora
förändringar av levnadsmönster och konsumtion. Men utvecklingen
kommer inte av sig själv. Den kräver att vi ser
omställningsproblemen och i hela den industriella världen tar
hänsyn till de gränser naturen sätter. Produktion och konsumtion
måste kretsloppsanpassas. Kretsloppsanpassning får inte enbart
innebära att ämnen samlas in. Det betyder också att de kan
återföras till nyttig användning med rimliga insatser av t.ex.
energi. Utskottet vill understryka behovet av att framgångarna
med kretsloppshantering inte mäts enbart i
insamlings/återtagningsprocent. Utvecklingen bör inriktas på
system som på ett så energisnålt sätt som möjligt innebär
verklig återanvändning. I propositionen argumenterar regeringen
övertygande för kretsloppsanpassning och minskad konsumtion av
ändliga varor. Samtidigt kan konstateras att det på väsentliga
områden saknas konkreta förslag, som på ett övertygande sätt
visar att propositionen som helhet blir ett mer radikalt steg
mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Utskottet tillstyrker trots
detta regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den
framtida miljöpolitiken (avsnitt 2.1). Samtidigt bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo62 yrkande 3. Motionerna Jo49 yrkandena 1,
2 och 4 samt Jo52 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört ovan.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de
allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) och med
anledning av motion 1992/93:Jo62 yrkande 3 samt med avslag på
motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 samt 1992/93:Jo52
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (mom. 3)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "I anslutning" och på s. 22 slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Sammantaget innebär förslagen i propositionen ett systemskifte
inom miljöpolitiken. Detta systemskifte kan medföra många
positiva förändringar men samtidigt drabba inte bara enskilda
företag och medborgare utan också marknadsekonomins
funktionssätt. Förändringen kan i sin förlängning medföra att
det skapas ett slags planekologiskt system som riskerar att
sätta marknadsekonomin ur funktion. Konsekvenserna av så
genomgripande förändringar måste enligt utskottets mening
självfallet analyseras. Kravet på god miljö får aldrig bli ett
självändamål. Mot bakgrund av det anförda är det önskvärt att
man ägnar särskild uppmärksamhet åt att analysera vilka
konsekvenser förslagen, var för sig och sammantagna, får för den
privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen
samt vilka kostnader förslagen i övrigt kan leda till för
samhället, medborgarna och för de enskilda företagen. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo54 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo54 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utveckling mot ett kretsloppssamhälle (mom. 6)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet har" och slutar med "utskottets
ställningstaganden" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- till
kretsloppssamhället. När det gäller energiproduktionen vill
utskottet härutöver framhålla följande. Energin i ett
kretsloppsanpassat samhälle kommer rimligen från förnybara
energikällor som biomassa, sol, vind och vatten. Det är
angeläget att på ett bättre sätt än hittills stimulera
användningen av förnybara energikällor. Våra relativt sett låga
energipriser har utgjort en hämsko för denna utveckling. En ökad
användning av biomassa kräver dock teknikutveckling för att man
skall komma till rätta med de höga kolväteutsläppen. Även
energisparande är minst lika angeläget i en långsiktigt hållbar
utveckling. Hushållning med el och energi måste därför sättas i
centrum. Energihushållningsplaner i industrin -- även den
icke-energiintensiva industrin -- måste utvecklas. Utskottet
anser vidare att obligatoriska energideklarationer bör införas
för elapparater och annan elkrävande utrustning.
Utskottet konstaterar vidare att regeringens förslag om ett
kretsloppsanpassat samhälle knappast berör jordbruket. 1990 års
livsmedelspolitiska beslut var ett steg i riktningen mot ett mer
miljövänligt jordbruk. Mindre kemikalisering, mer extensivt
jordbruk, balans mellan produktion och konsumtion och ett
jordbruk i hela landet var mål som ligger väl i linje med
kretsloppstanken. Ett väl fungerande kretslopp mellan stad och
land måste etableras. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag om jordbrukets roll i ett
kretsloppssystem.
Utskottet vill i detta sammanhang även beröra frågan om
behovet av samverkan mellan närings- och miljöpolitik. Dessa
politikområden hör intimt samman, och en av näringspolitikens
viktigaste uppgifter under 1990-talet är att driva på för att
göra den industriella utvecklingen godtagbar från såväl miljö-
som tillväxtsynpunkt. Det är viktigt att konstatera att det går
att göra något åt miljöproblemen, och i Sverige har vi visat att
industrin konstruktivt medverkat till en positiv
miljöutveckling. Tidigare fanns en rädsla att hårda miljökrav
skulle slå ut svensk industri. Utvecklingen har i stället visat
att miljömedvetenheten bidragit till att stärka
konkurrenskraften och skapat nya arbetstillfällen. Svenska
företag anpassade sig tidigt till skärpta miljökrav och ligger
väl framme när det gäller miljöteknik m.m. Svenska företag har
därmed kunnat sälja utrustning och tillverkningsmetoder med
miljöprofil. Den goda utvecklingen har statsmakterna stimulerat
genom att använda en mängd olika instrument som skatter,
avgifter, lagar, förordningar, stimulansbidrag etc. Därtill har
beslutats om kraftfulla forskningsinsatser. Erfarenheterna visar
att miljöanpassning är möjlig men industrin måste ges rimlig tid
för förberedelser och anpassning till de nya kraven.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkandena
13, 16 och 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Motion Jo49 yrkande 5 avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt
2.3) och med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16
och 17 samt med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet (mom.7)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "När det" och på s. 25 slutar med "vidare åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Trafiken kan inte tillåtas förorena i nuvarande utsträckning i
ett kretsloppsanpassat samhälle. I propositionen redovisas inga
andra förslag än miljöklassning av fordon och introduktion av
biobränslen på detta område. Utskottet anser att mer
genomgripande förändringar av hela transportsystemet är
nödvändiga i framtiden. Vägtrafikens andel bör minska och ge
utrymme för mer miljövänliga transportslag. Men även bilismen
måste anpassas och därför bör bensin miljöklassas. Med nuvarande
tillverkningsmetoder är motoralkoholer tveksamma ur
energisynpunkt. Utskottet anser däremot att utveckling av biogas
och gasdrivna fordon i detta sammanhang ter sig mycket
intressant. Både när det gäller energin och trafiken krävs en
aktiv styrning från samhällets sida för att nå de uppsatta
miljömålen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag till hur energin och trafiken skall inlemmas i ett
kretsloppsanpassat samhälle. Vad utskottet anfört med anledning
av motion Jo60 yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Jo49 yrkandena 11 och 12 avstyrks
i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i
kretsloppet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 15
och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Plan- och bygglagen (mom. 12)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Jordbruksutskottet får" och slutar med "yrkande 2
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Utskottet
känner stor tveksamhet till den föreslagna ändringen i plan- och
bygglagen vilken går ut på att det av lagen klart skall framgå
att lagens bestämmelser syftar till att främja en god och
långsiktigt hållbar livsmiljö. Skälen härtill är att frågan om
vilka konsekvenser ändringen får för den privata äganderätten,
näringsfriheten och den fria konkurrensen inte analyserats i
erforderlig omfattning. Genom ändringen i portalparagrafen får
hela lagkomplexet ett nytt innehåll, och innebörden av
lagbestämmelserna kommer därmed att ändras. Tillämpningen blir
en annan och rättssäkerheten kan uppenbarligen komma i fara. Som
framgår av propositionen har regeringen tidigare tillkallat en
utredare med uppgift att se över plan- och bygglagen.
Utredningen skall bl.a. överväga behovet av närmare bestämmelser
för ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen. I det
sammanhanget kommer tillämpningen av kretsloppsprincipen att
särskilt uppmärksammas. Resultatet av utredningen skall
redovisas i etapper med slutredovisning den 30 april 1994.
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo54
yrkande 2 att den föreslagna ändringen i plan- och bygglagen bör
anstå till dess pågående utredningsarbete slutförts. Utskottet
avstyrker därmed förslaget till ändring i 1 kap. 1 § plan- och
bygglagen.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande plan- och bygglagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo54 yrkande 2
avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10),
6. Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 1" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i motion Jo59 anförts om
energianvändningen i våra bostäder. Även utskottet kan sålunda
konstatera att för det första utvecklingen mot en allt bättre
hushållning med uppvärmningsenergi i princip har upphört sedan
mitten av 1980-talet och att för det andra behovet av s.k.
fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m.,
har ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling
inger naturligtvis oro och den måste därför aktivt motverkas.
Det finns sålunda enligt utskottets mening skäl att både
effektivisera och minska energiförbrukningen i vårt
byggnadsbestånd. Även om insatser har gjorts från samhällets
sida för att åstadkomma en sådan utveckling är dessa åtgärder
enligt utskottets mening inte tillräckliga. I enlighet med
förslaget i motionen bör därför särskilda medel för
informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika
fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt
avsättas. Dessutom bör, enligt utskottets mening, ett stöd till
marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen
övervägas. Vad utskottet nu med anledning av motion Jo59 yrkande
1 anfört om åtgärder för att minska energiförbrukningen och
förbättra energieffektiviteten i våra byggnader bör regeringen
ges till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo59 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Ekonomiska styrmedel (mom. 15)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 34 slutar med
"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet vill -- -- -- (= utskottet) -- -- -- andra
samhällskostnader. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att det fortfarande är angeläget att ge skattesystemet en mer
utpräglad miljöprofil. När det gäller andra styrmedel erinrar
utskottet om att kommunerna numera har möjlighet att
differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering.
Utskottet anser att även vatten- och avloppstaxorna liksom
energitaxan bör kunna utformas på ett sådant sätt att de ger
användarna klara ekonomiska incitament att minska vatten- och
energiförbrukningen. Enligt utskottets mening saknas i
propositionen en mer konkret presentation av hur de framtida
miljöekonomiska styrmedlen skall hanteras. En utredning bör
tillsättas för att presentera förslag till hur användningen av
ekonomiska styrmedel kan breddas samt hur skattesystemet och
olika taxor kan miljöanpassas. Utskottet konstaterar vidare att
det är nödvändigt att stärka den miljöekonomiska forskningen för
att få god målprecision och kostnadseffektiva lösningar. Även
information och utbildning är viktiga styrmedel för att minska
miljöstörningarna, liksom ett mer allmänt utnyttjande av
miljökonsekvensbeskrivningar, miljörevisioner och utarbetande av
miljöstandarder. Utskottet är trots de nu påtalade bristerna i
propositionen inte berett att avvisa regeringens förslag om
riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt
5.2). Utskottet tillstyrker således förslaget samtidigt som
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo60 yrkandena 2
och 3 samt Jo630 yrkandena 11 och 12. Motion Jo665 avstyrks i
den mån den inte kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt
5.2) samt med anledning av motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 2
och 3 och 1992/93:Jo630 yrkandena 11 och 12 och med avslag på
motion 1992/93:Jo665 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Miljöskatt/avgift på hushållsprodukter (mom. 16)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "motion Jo688" bort ha
följande lydelse:
Den s.k. Polluter Pays Principle innebär enligt utskottets
mening givetvis att miljöfarliga produkter skall belastas med en
miljökostnad. Mycket återstår att göra när det gäller bl.a.
hushållsprodukter. Miljöavgifter/skatter på tungmetaller,
klorerade kolväten m.m. bör utformas så att de får en styrande
effekt på konsumentpriset Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo688 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:
16. beträffande miljöskatt/avgift på hushållsprodukter
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo688 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Blyfri bensin (mom. 23)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Naturvårdsverket har" och slutar med "anses
tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Naturvårdsverket har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- för
närvarande. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion
Jo60 yrkande 14 att det vore önskvärt att så snart som möjligt
få bort den blyade bensinen från marknaden. Regeringen bör
därför skyndsamt återkomma till riksdagen med en avvecklingsplan
för blyad bensin. Utskottet utgår härvid från att utbytet av bly
mot andra tillsatser i bensinen sker på ett sådant sätt att den
från hälso- och miljösynpunkt önskade förbättringen säkerställs.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 14 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49
yrkande 10 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande blyfri bensin
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 14
och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Optiska vitmedel m.m. (mom. 42)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54
börjar med "När det" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Jo60 yrkande 12 och Jo689 kan
optiska vitmedel bli nästa miljöbomb. Kunskap om vad som händer
på lång sikt när 10 000 ton optiska vitmedel årligen hamnar i
miljön saknas. Optiska vitmedel är komplicerade organiska
molekyler som människor inte bör komma i kontakt med eftersom de
förmodligen är allergiframkallande. De är dessutom en helt
onödig tillsats vars syfte endast är att lura ögat så att
papperet ser vitare ut. Kvaliteten för övrigt påverkas inte.
Enligt lagen om kemiska produkter skall sådana produkter
undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. När det
gäller optiska vitmedel är det enligt utskottets mening en
produkt som är helt onödig och som kan vara farlig. Det är
därför rimligt att de tas upp på Kemikalieinspektionens listor
över sådana ämnen som bör förbjudas eller ges begränsad
användning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo60 yrkande 12 och Jo689 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Mot bakgrund av de i propositionen
redovisade riktlinjerna för kemikaliekontrollen och det till
Kemikalieinspektionen aviserade uppdraget att identifiera
användningen av klor och klorerade organiska ämnen är utskottet
inte berett att föreslå något särskilt riksdagsuttalande med
anledning av motion Jo60 yrkande 11. Motionen avstyrks i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande optiska vitmedel m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo60 yrkande
12 och 1992/93:Jo689 samt med avslag på motion 1992/93:Jo60
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Avfallshanteringen och kommunerna (mom. 43)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med "Som konstateras" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Riksdagens beslut om ett avfallsprogram, som bl.a. innebär att
avfallsplaner skall upprättas och källsortering stimuleras,
fattades redan för tre år sedan, dvs. år 1990. Trots detta har
ett stort antal kommuner ännu inte upprättat sådana planer eller
infört källsortering av avfallet i den omfattning som avsetts.
Som framhålls i motion Jo60 kan det mot bakgrund härav
ifrågasättas i vilken utsträckning regeringen verkat för att
riksdagens beslut skall komma till praktiskt genomförande. Dessa
tvivel verifieras också av regeringen som i propositionen
konstaterar att den rådande situationen inom avfallsområdet inte
står i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån
riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå.
Detta är naturligtvis ytterst otillfredsställande. Det bör
enligt utskottets mening därför uppdras åt regeringen att
snarast vidta de åtgärder som erfordras för att 1990 års beslut
skall komma i praktisk tillämpning fullt ut i landets alla
kommuner. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60
yrkande 7 om åtgärder för att intentionerna med
avfallsprogrammet skall förverkligas bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Enligt utskottets bedömning är
syftet med motionerna Jo52 yrkandena 11 och 12 samt Jo674
yrkande 1 därmed i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena
påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande avfallshanteringen och kommunerna
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 7
och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 11 och 12
samt 1992/93:Jo674 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
12. Definitionen av avfall (mom. 47)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "motion Jo603" bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo603 går det inte att utan omfattande
och komplicerade juridiska regler fortsätta på den inslagna
vägen när det gäller lagstiftningen på avfallsområdet. En
omställning bör förberedas redan nu så att man kan hantera
avfallet med utgångspunkt från dess väl definierade farlighet
och inte med utgångspunkt från dess eventuella benämning som
avfall.
Frågan om något skall anses som miljöfarligt avfall (MFA)
avgörs i dag enbart av innehavaren. Det är således innehavaren
som väljer om varan skall hanteras enligt det regelsystem som
gäller för MFA eller om de regler som gäller för en insatsvara
eller produkt skall gälla. Ett medvetet val kan således styra
vilket regelsystem som skall äga tillämpning. Om ett ämne eller
en produkt benämns som avfall saknas i regelsystemet
bestämmelser för vilken grad av "återvinning" som ämnet eller
produkten skall genomgå för att det skall föras ur
kategoriseringen som avfall. "Återvinningen" kan i dag bestå av
enbart en pappersmässig omklassificering, och ett helt nytt
regelverk kommer därmed att gälla. Detta är enligt utskottets
mening inte tillfredsställande. I likhet med vad som anförs i
motionen ser utskottet också betydande svårigheter att i
fortsättningen utveckla ett effektivt verktyg för samhällets
insatser med ett regelsystem baserat på nuvarande principer.
Avfallet bör i stället ses som ett tillstånd hos en produkt
eller ett ämne och lagstiftningen bör se till
helhetsperspektivet.
I den fortsatta beredningen av dessa frågor förutsätter
utskottet att man analyserar möjligheterna att bygga upp
regelsystemet utifrån ämnets eller produktens generella
farlighet. Den fortsatta beredningen av frågan måste också
klarlägga möjligheten att, oavsett om ett ämne eller en produkt
kallas för insatsvara eller avfall, göra reglerna generella
utifrån farligheten. Utgångspunkten måste vara att det behövs
särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo603 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande definitionen av avfall
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo603 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Avfallsskatt och källsortering (mom. 49)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Industriavfallet deponeras i dag i hög grad trots att andelen
brännbart avfall är stor. Dessutom är industriavfallet ofta rent
och mängderna är tillräckligt stora för att vara intressanta att
ta till vara. För många företag är det t.o.m. ekonomiskt lönsamt
att sortera och återanvända avfall. Införandet av
materialbalanser och avfallsrevisioner är bra hjälpmedel för att
optimera denna hantering. En avgift på osorterat avfall skulle
med stor sannolikhet stimulera till en bättre avfallshantering.
Svenska renhållningsverksföreningen anser att avgiften bör ligga
i intervallet 300--600 kr/ton för att få tillräckligt styrande
effekt. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att den av
föredragande statsrådet aviserade utredningen om avfallsskatt i
första hand bör koncentreras på industriavfallet. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 8 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49 yrkande 18
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande avfallsskatt och källsortering
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 8
och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 18 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Handel med avfall (mom. 50)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Som utskottet" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som utskottet -- -- -- (= utskottet) -- -- -- återanvändning
förbättras. För att ytterligare stimulera nyttiggörandet av
avfall bör handel med avfall underlättas. Särskilt angeläget är
det att stimulera regional handel eftersom man då får rimliga
transportavstånd. Det kan exempelvis gälla att återanvända
förpackningsmaterial eller plastspill. Handel med avfall skulle
kunna initieras av den kommande Kretsloppsdelegationen eller
Avfallsforskningsrådet. Även på andra sätt måste marknaden för
återvinning/återanvändning stimuleras. I dag är ofta priset för
jungfrulig råvara lägre än priset på återvunnet material. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo676
yrkande 15 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:
50. beträffande handel med avfall
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 9
och med avslag på motion 1992/93:Jo676 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Renare slam m.m.
Dan Ericsson i Kolmården (kds) anför:
De förändringar som föreslås i va-lagen är positiva. Ett
beaktande av miljöskyddsintressena vid prövning och
koncessionsgivning av va-anläggningar och förbud mot att driva
va-anläggningar på ett sådant sätt att hälso- och
miljöskyddsintressena direkt försvåras kommer sannolikt att leda
till mindre belastning på miljön. Om dessa lagändringar är ett
tillräckligt starkt styrmedel för att man inom rimlig tid skall
få fram ett från miljösynpunkt dugligt slam, och därmed knyta
ihop kretsloppet växt--föda--avfall--växt, kan dock
ifrågasättas. Det torde stå klart att det finns behov av
ytterligare effektiva åtgärder för att snarast styra
utvecklingen rätt och sluta kretsloppet.
Vad gäller introduktionen av alternativa system till dagens
wc-system såsom exempelvis multrumanläggningar och system med
extremt låg vattenförbrukning kopplade till
komposteringsanläggningar, hänvisas till den översyn av va-lagen
som pågår inom Civildepartementet samt till den forskning som
pågår på området. I det sistnämnda fallet ges alltså inte något
förslag till åtgärd för att påskynda introducering av
alternativa system till dagens vattenburna wc-system, trots att
det vore en klok inriktning både från resurs- och miljösynpunkt.
Det är synnerligen angeläget att sådana åtgärdsförslag snarast
presenteras.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Allmänna riktlinjer m.m.
Enligt Vänsterpartiets mening är ett ekologiskt anpassat
samhälle en nödvändighet. Samhället måste bruka naturresurser
och använda förnyelsebara energikällor utan att generera avfall
och andra negativa miljöeffekter. Ju snabbare vi kan ställa om
till ett kretsloppsanpassat samhälle, desto mer kan vi rädda
till eftervärlden och desto enklare och billigare blir
omställningen.
Sverige är ett litet, högt utvecklat industri- och
tjänstesamhälle som till stor del grundar sin ekonomi på handel
och förbindelser av allehanda slag med omvärlden. Detta skapar
både möjligheter och begränsningar för vårt agerande inom snart
sagt alla områden. Sveriges ansvar för att driva på utvecklingen
i miljövänlig riktning är stort. Sverige är inom ett antal
tekniska områden världsledande. Tekniker som kan ingå i
kretsloppssamhället kommer att utgöra den enda tänkbara grunden
för framtida svenskt näringsliv och måste spridas. Det är
viktigt att ett land som Sverige därför går längst i
miljökraven. Sverige bör alltså där det så är möjligt ha högsta
möjliga miljökrav. Sverige bör också driva dessa krav i
internationella fora.
Följande generella riktlinjer bör gälla.
Samhällets krav skall vara långsiktiga och ge rimlig tid för
att ställa om till ett kretsloppsbeteende.
Alla slag av styrmedel -- från rena förbud till miljöavgifter
-- skall kunna användas. Miljöavgifter kommer att vara det
effektivaste styrmedlet.
Beslut i Sverige måste alltid ställas i relation till
omvärlden. På kort sikt är vissa åtgärder bättre att genomföra i
Östeuropa än i Sverige.
Beslut i Sverige skall bidra till att minska klyftan mellan i-
och u-världen.
Att skapa ett kretsloppssamhälle betyder att vår livstil i
i-världen måste förändras, dvs. vår materiella konsumtion per
individ måste i genomsnitt minskas och ändras.
En varuproducent måste ta ansvaret för sin produkts
fullständiga kretslopp, dvs. visa hur produkten skall ingå i ett
slutet kretslopp.
Kraven skall endast kunna förändras i mer miljövänlig
riktning. Att t.ex. sänka beskattningen på fossila bränslen som
regeringen gjort orsakar stor skada.
Det effektivaste är att varje bransch eller sektor själv
beslutar och redogör för hur den skall kunna ingå i det
kretsloppsanpassade samhället.
Om en befintlig verksamhet inte kan redovisa hur denna
omställning skall gå till inom en rimlig tid skall den
förbjudas. Nya verksamheter skall ej tillåtas om de inte kan
ingå i kretsloppssamhället. Mot bakgrund av det anförda anser
jag att riksdagen bör bifalla motion Jo49 yrkandena 1, 2 och 4
(Hemställan mom. 1).
Ny kretsloppsproposition
Vänsterpartiet avstår från att yrka avslag på hela
propositionen eftersom den visar en god vilja och har
aktualiserat debatten. Propositionen innehåller dock i
realiteten endast ett antal utredningsdirektiv och
lägesbeskrivningar som sammantaget egentligen inte kan kallas
proposition. Regeringen bör därför få i uppdrag att återkomma
med en proposition före den 1 januari 1994. Riksdagen bör
således bifalla motion Jo49 yrkande 3 (Hemställan mom. 2).
Energisektorn
Energisektorn måste baseras på förnybara energislag. Särskilt
viktigt är det att öka användningen av biobränslen. Dels har vi
ett stort och växande överskott av råvara från skogs- och
jordbruksmark, dels ingår biobränslen -- vid en riktig
användning -- i ett kretslopp. Ökande användning av returpapper
och hårdare konkurrens förbättrar möjligheterna att använda
skogsråvara till bränslen. Regeringen bör före den 1 januari
1994 återkomma med ett förslag om hur landets energiförsörjning
till större del skall kunna baseras på biobränslen. Riksdagen
bör således bifalla motion Jo49 yrkande 5 (Hemställan mom. 6).
Drivmedel m.m.
Sammansättningen av drivmedel är en viktig fråga eftersom det
är stora mängder som hanteras. Vänsterpartiet har länge krävt
att bly i bensin skall förbjudas. Detta bör ske från den 1 juli
1993, eftersom alternativ till bly finns. Även övrig kemisk
sammansättning av dagens drivmedel bör ses över, eftersom de
innehåller starkt hälso- och miljöfarliga ämnen. När det gäller
bilindustrin anser vi att Volvo och Saab skall producera fordon
som till 95 % är återvinningsbara fr.o.m. år 1997. Deras nya
modeller skall förbruka mindre drivmedel och skall senast år
2000 till en del kunna drivas med förnyelsebar energi. Senast år
2007 skall nya vägfordon till 90 % drivas med förnyelsebara
drivmedel. Detta under förutsättning att liknande krav genomförs
i vår omvärld. Importerade fordon skall kunna visa upp samma
miljöstandard. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49
yrkandena 10, 11 och 12 (Hemställan mom. 7 och 23).
Kemikalier
Den omfattande handeln med kemikalier gör nationella åtgärder
ineffektiva. Regeringen bör därför internationellt driva
kretsloppstänkandet hårt med avseende på kemikalier. Vidare bör
regeringen före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur
substitutionsprincipen effektivare skall tillämpas på
kemikalier. Ett speciellt problem är tvätt- och rengöringsmedel
som bl.a. bidrar till övergödningen av våra sjöar och hav. Det
finns i dag miljövänligare alternativ, t.ex. polymera
komplexbildare. Regeringen bör få i uppdrag att före den 1
januari 1994 komma med förslag om hur substitutionsprincipen
skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel. Riksdagen bör
således bifalla motion Jo49 yrkandena 8 och 9 (Hemställan mom.
20 och 22).
Förpackningar
Propositionens förslag beträffande olika förpackningar kan
accepteras frånsett att de uppsatta målen bör nås senast den 1
januari 1996. Utvecklingen är nu så snabb att lagstiftningen,
med regeringens ambitioner, riskerar att vara föråldrad år 1997.
Antalet förpackningsmaterial är för den enskilde konsumenten för
stort. Även med ett producentansvar blir det praktiska problem
om en konsument skall ta hand om ett tiotal olika slags
förpackningar plus ett antal andra uttjänta varor som skall
källsorteras och återlämnas med olika metoder. Regeringen bör
därför före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur
antalet förpackningsmaterial och retursystem skall minska.
Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkandena 15 och 16
(Hemställan mom. 34).
Avfallsavgifter
Kommuner och andra avfallsaktörer bör få stor frihet att
själva bestämma utformningen av avfallstaxorna. Modern teknik
gör det möjligt att t.ex. ha lägre avgifter för den som själv
komposterar sitt avfall eller att fastställa avgiften efter
mängden avfall. Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna
är att införa en avfallsskatt. Regeringen bör därför få i
uppdrag att återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1
januari 1994. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande
18 (Hemställan mom. 49).
Översyn av va-lagen
Ekologiska principer bör tillämpas i såväl boende som
byggande. Grunderna för att nå detta mål finns enligt
Vänsterpartiets mening i naturresurslagen och plan- och
bygglagen. Däremot anses bl.a. va-lagen och
renhållningsförordningen ha fått sådan utformning att de utgör
ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig boende- och
byggsektor. Det föreligger således ett stort behov av
förändringar i dessa bestämmelser. Riksdagen bör därför bifalla
motion Bo213 (Hemställan mom. 54).
Elektronikskrot
Från den 1 januari 1997 måste handel och producenter visa hur
alla slag av elektriska och elektroniska produkter till 90 %
skall kunna återbrukas. Ett i Tyskland presenterat förslag
"Elektronikschrottverordnung" kan tjäna som förebild. Riksdagen
bör därmed bifalla motion Jo49 yrkande 13 (Hemställan mom. 56).
PVC och andra klorerade plaster
Det är bra att miljöeffekterna av PVC utreds och att
användningen av andra klorerade plaster skall upphöra. En
tidsgräns för när arbetet skall nå resultat borde dock ha satts
upp. Enligt Vänsterpartiet bör detta arbete vara klart den 1
januari 1997. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande
14 (Hemställan mom. 59).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2, 6, 7, 20, 22, 23, 34, 49, 54, 56 och 59 borde ha
hemställt:
1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de
allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt med
anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 och med
avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 1 och 1992/93:Jo62
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
2. beträffande en ny kretsloppsproposition
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som
riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt
2.3) samt med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 5 och med
avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i
kretsloppet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena
11 och 12 samt med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 4 och
1992/93:Jo60 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
22. beträffande tvätt- och rengöringsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. beträffande blyfri bensin
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 10
och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. beträffande återanvändning och återvinning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena
15 och 16 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 1,
1992/93:Jo56 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Jo62 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
49. beträffande avfallsskatt och källsortering
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 18
och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
54. beträffande översyn av va-lagen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo213 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
56. beträffande elektroniska produkter
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 13
och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 7,
1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis och 1992/93:Jo666 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
59. beträffande PVC
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 14
och med avslag på motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 5 och
1992/93:Jo697 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU7y
Bilaga 5
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 23 mars 1993 beslutat bereda
bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling jämte följdmotioner i de delar propositionen
och motionerna berör utskottets beredningsområde.
Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande sådana frågor i
proposition och motioner som kan anses falla under utskottets
beredningsområde. Dessutom behandlas i yttrandet under allmänna
motionstiden 1993 väckta och till bostadsutskottet remitterade
motioner avseende va-lagstiftningen och vissa
renhållningsfrågor. I anslutning härtill har utskottet beslutat
att med eget yttrande till jordbruksutskottet överlämna de till
bostadsutskottet hänvisade motionerna -- detta under
förutsättning av jordbruksutskottets medgivande härtill. De
aktuella motionerna redovisas nedan.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:180
dels föreslagit riksdagen att anta de till propositionen
fogade förslagen till
2.lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar,
4.lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen
föreslagits som riktlinjer för
8.samhällsplaneringen (avsnitt 4.1),
9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om
30.avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2).
Motionerna
I yttrandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1993 väckta och till
bostadsutskottet hänvisade motionerna:
1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändringar i va-lagen och
renhållningsförordningen.
1992/93:Bo701 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av
ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från
hushållen.
1992/93:Bo702 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagändring som gör det möjligt att lokalt
omhänderta dagvatten.
1992/93:Bo703 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att reducera framför allt
kväve- och fosforbelastningen i vattenområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att gällande lagstiftning icke bör hindra
övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem,
3. att riksdagen begär att regeringen verkar för forskning i
syfte att belysa miljövänliga alternativ till nuvarande
sanitetsteknik, med beaktande av god folkhälsostandard.
1992/93:Bo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagreglering av tillvaratagande av dagvatten.
1992/93:Bo705 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att stimulera forsknings- och
utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och
annat organiskt hushållsavfall.
1992/93:Jo674 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utse "modellkommuner".
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari såvitt nu är
i fråga yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om -- -- -- marknad för källsorterat
avfall (yrkandet i vad avser planering för källsortering av
avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder har behandlats i
betänkandet 1992/93:BoU18).
dels de med anledning av proposition 1992/93:180 väckta
och till jordbruksutskottet hänvisade motionerna:
1992/93:Jo49 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om slutna va-system,
7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000
skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att före den
1 januari 1994 komma med förslag om hur branschen skall kunna
ingå i kretsloppssamhället,
18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag
om avfallsskatt före den 1 januari 1994.
1992/93:Jo51 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att det satsas på forskning och
utveckling av alternativ till dagens vattenburna wc-system,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nyttan av att möjliggöra kompostering för
hushåll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en uppföljning av om
förändringen av PBL påverkar nybyggnation i enlighet med
propositionens intentioner.
1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av
naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de kommunala avfallsplanerna bör
lämnas in före 1993 års utgång,
12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av 1990
års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
riktlinjer för nya avloppsvattenreningssystem.
1992/93:Jo54 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd) vari
yrkas
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i plan-
och bygglagen.
1992/93:Jo59 av Sören Lekberg och Bo Holmberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om byggmaterialens roll i miljöpolitiken.
1992/93:Jo60 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om differentierade taxor för avfall, vatten
och avlopp samt för energi,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om den
kommunala avfallshanteringen.
Utskottet
Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling
Samhällsplaneringen är enligt proposition 1992/93:180 -- den
s.k. kretsloppspropositionen -- ett viktigt hjälpmedel för att
förebygga miljöproblem och åstadkomma ett effektivare
resursutnyttjande. En förutseende planering kan lägga grunden
för ett kretsloppssamhälle. Omställningen mot ett
kretsloppsanpassat samhälle förutsätter, enligt regeringens
förslag, att statliga myndigheter, kommuner och andra organ på
olika nivåer samverkar för att ge förutsättningar för
utvecklingen, driva utvecklingsarbetet och stimulera nytänkande.
Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall
enligt förslaget sålunda gälla att de skall vara inriktade mot
att effektivisera och främja kretsloppssamhället. I
propositionens yrkande 8 hemställs om att riksdagen skall
godkänna vad som föreslagits i denna del.
Vad i regeringsförslaget föreslagits om riktlinjer för beslut
avseende samhällsplaneringen har inte givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt yttrande. Propositionens
yrkande 8 tillstyrks sålunda.
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) år 1992
antogs den s.k. Agenda 21 som innehåller ett stort antal
rekommendationer för ett mera kretsloppsanpassat samhälle.
Enligt propositionen är det en viktig politisk uppgift och en
utmaning för kommunerna att i samverkan med lokala
organisationer och i samråd med medborgarna omvandla det globala
programmet i Agenda 21 till lokala handlingsprogram för en
hållbar utveckling. De svenska kommunerna anges vara väl rustade
för att ta ett mer samlat och strategiskt grepp i miljöarbetet
och i arbetet för en hållbar utveckling.
Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i omställningen
till ett kretsloppsanpassat samhälle bör enligt regeringens
förslag kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas
arbete för att omsätta och konkretisera Riokonferensens
handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för en hållbar lokal
utveckling. Centrala miljömyndigheter och länsstyrelser bör
enligt förslaget stödja kommunernas arbete. Vad i propositionen
föreslagits som riktlinjer för kommunernas roll föreslås
riksdagen godkänna -- yrkande 9.
Inte heller vad i regeringsförslaget föreslagits beträffande
kommunernas roll har givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande. Propositionens yrkande 9 tillstyrks.
Förutsättningarna för att kunna utveckla ett
kretsloppssamhälle bestäms enligt propositionen i hög grad av
hur planeringen av den byggda miljön genomförs. För att
kommunerna i sin planering i ökad utsträckning skall kunna
förebygga miljöproblem och ta hänsyn till naturens kretslopp
behöver nya synsätt och metoder utvecklas så att miljöfrågorna
kan integrereras i en sektorsövergripande planering. Regeringen
har också tillkallat en utredare med uppgift att se över plan-
och bygglagen (PBL). I arbetet kommer tillämpningen av
kretsloppsprincipen att uppmärksammas. Enligt propositionen
finns det emellertid skäl att redan nu tydliggöra kraven på att
planläggning skall främja en god och långsiktigt hållbar
livsmiljö. Med hänvisning härtill föreläggs riksdagen ett
förslag till ändring i 1 kap. 1 § PBL med denna innebörd --
yrkande 4.
Den föreslagna ändringen i PBL innebär enligt motion Jo54
(nyd) att hela lagkomplexet får ett helt nytt innehåll. Det kan
enligt motionärernas mening därför ifrågasättas vilka
konsekvenser ändringen får för den privata äganderätten,
näringsfriheten och den fria konkurrensen. Med hänvisning
härtill och till den pågående översynen av PBL hemställs i
motionens yrkande 2 om avslag på regeringsförslaget i denna del.
Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om
samhällsplaneringens betydelse för utvecklingen av ett
kretsloppsinriktat samhälle. Det är naturligtvis av stor
betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den
lagstiftning som ligger till grund för den kommunala
planeringen. I naturresurslagens (NRL) inledande bestämmelse (1
kap. 1 §) stadgas också att den fysiska miljön skall användas så
att en från ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning
främjas. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund
härav som naturligt att också PBL, med den knytning den har till
NRL, tillförs en bestämmelse med motsvarande innebörd. Även
enligt bostadsutskottets mening bör den av regeringen föreslagna
ändringen i 1 kap. 1 § PBL sålunda vidtas. Propositionens
yrkande 4 tillstyrks. Motion Jo54 (nyd) yrkande 2 avstyrks.
I motion Jo51 (kds) anförs att det är viktigt att PBL
förändras i syfte att planera för ett boende där hänsyn till
miljön förenklas för den enskilde. Enligt motionärerna är en
uppföljning av om och hur den av regeringen föreslagna ändringen
i PBL får genomslag vid nybyggnation därför nödvändig -- något
som lämpligen torde vara en uppgift för Boverket. I motionens
yrkande 6 begärs ett riksdagens tillkännagivande med denna
innebörd.
Det är naturligtvis viktigt att utfallet av de ovan förordade
förändringarna i plan- och bygglagen följs upp. Förutom att
detta får anses vara en uppgift för regeringen ingår det i
Boverkets verksamhetsområde att bl.a. följa tillämpningen av PBL
och ta de initiativ som behövs för att lagstiftningens syfte
skall uppnås. Någon förändring i verkets uppgift på denna punkt
föreslås inte heller i regeringens proposition 1992/93:172 eller
i bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU20 där frågan om
målsättningen för verksamheten vid Boverket m.m. tas upp. Det
får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att
den i motion Jo51 (kds) yrkande 6 förordade uppföljningen av
förändringarna i PBL kommer till stånd utan någon riksdagens
särskilda begäran härom. Motionsyrkandet avstyrks.
Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt två
motionsyrkanden som tar upp frågan om användningen av olika
byggmaterial m.m. ur miljö- och kretsloppssynpunkt.
Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer enligt
Vänsterpartiets partimotion Jo49 att bli ett gigantiskt problem.
Enligt motionärerna innehåller moderna hus mängder av nya
material som är mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre
material och konstruktioner anges komma att vålla stora problem.
Bygg- och byggmaterialbranschen bör enligt motionens yrkande 17
därför uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur
branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället.
Det är enligt motion Jo59 (s) yrkande 3 av flera skäl viktigt
att uppmärksamma byggmaterialens roll i miljöpolitiken. Enligt
motionärerna har många byggmaterial visat sig farligare än någon
kunnat tro. En förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller
grupper av material bör därför påbörjas enligt en modell
liknande den som tillämpas för kemiska bekämpningsmedel. Det
anges vidare vara av stor vikt att gränsvärden bestäms för olika
komponenter som ingår i den omfattande floran av
byggnadsmaterial. Enligt förslaget bör arbetet bedrivas
skyndsamt.
Det är naturligtvis av största vikt att också
byggnadsmaterial framställs på ett sådant sätt och av
sådana beståndsdelar att materialet inte i någon del av sin
livscykel orsakar hälso- eller miljömässiga problem. Genom
beslut av riksdagen våren 1991 (bet. 1990/91:BoU19) har Boverket
inom kemikalielagstiftningens ram givits ett ansvar för
produktinformation avseende byggvaror. I kretsloppspropositionen
uttalas dessutom att nya produktgrupper m.m. successivt skall
anges för producentansvar. Ett sådant område som enligt
förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial. Vad i
propositionen anförts bör alltså innebära att också
byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för
överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra
styrmedel.
Ett riksdagens tillkännagivande i enlighet med förslagen
Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkande 17 samt motion Jo59 (s)
yrkande 3 kan, med hänvisning till det nu anförda, inte anses
erforderligt. Motionerna avstyrks.
Kommunerna och avfallshanteringen
Kommunerna har fått ett allt större tillsynsansvar lokalt i
frågor om människors hälsa och miljön. Detta tillsynsansvar
omfattar således bl.a. hälsoskydd, livsmedelshantering,
kemikaliekontroll och miljöskydd. Även frågor om
avfallshantering är en kommunal angelägenhet, särskilt vad avser
avfall från enskilda hushåll.
Genom propositionens yrkande 30 bereds riksdagen tillfälle att
ta del av vad som i regeringsförslaget anförts om avfallsskatt
och källsortering. Det anförda innebär i korthet följande.
Källsortering av avfall är enligt propositionen av central
betydelse i arbetet med att kretsloppsanpassa
avfallshanteringen. I syfte att påskynda utvecklingen bör en
avfallsbeskattning övervägas. Mot bakgrund härav aviserar
regeringen sin avsikt att tillsätta en särskild utredare för att
belysa lämpligheten av olika beskattningsalternativ och lämna
förslag till erforderlig lagstiftning.
Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna är enligt
Vänsterpartiets partimotion Jo49 att införa avfallsskatt. Enligt
motionens yrkande 18 bör regeringen därför få i uppdrag att
återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1 januari 1994.
Vad i propositionen anförts om avfallsskatt och
källsortering har inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande. Regeringsförslagets yrkande 30 bör
sålunda läggas till handlingarna. Utskottets ställningstagande i
denna del innebär att förslaget i Vänsterpartiets partimotion
Jo49 yrkande 18 avstyrks. Någon tidsgräns för när en viss del av
utredningsarbetet skall vara avslutat bör inte sättas upp av
riksdagen. Det bör ankomma på regeringen att utifrån en
helhetsbedömning bestämma den närmare inriktningen m.m. av
utredningsarbetet. Det finns enligt utskottets uppfattning inte
skäl anta annat än att utredningsarbetet och den därpå följande
beredningen bedrivs rationellt och utan onödig tidsspillan.
Kommunerna har enligt motion Jo60 (s) numera möjlighet att
differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering av
avfall. Enligt motionärerna bör även vatten- och avloppstaxan
liksom energitaxan kunna utformas så att de ger användarna klara
ekonomiska incitament att minska vatten- och
energiförbrukningen. Enligt förslaget bör en utredning
tillsättas för att presentera förslag till hur sådana taxor kan
utformas. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 2
ett riksdagens tillkännagivande om differentierade taxor för
avfall, vatten och avlopp samt energi.
Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild arbetsgrupp --
Avgiftsgruppen -- med uppgift att utarbeta förslag beträffande
den kommunala avgiftssättningen, främst inom de kommunala
tekniska verksamheterna som vatten och avlopp, elektricitet och
renhållning. Avgiftsgruppen har helt nyligen överlämnat
betänkandet Avgifter inom kommunal verksamhet -- förslag till
modifierad självkostnadsprincip (Ds 1993:16). Som framgår av
titeln innehåller betänkandet förslag om kommunal
avgiftssättning som baseras på en modifierad
självkostnadsprincip. Förslaget syftar bl.a. till att öppna en
möjlighet att ta ut avgifter som kan användas för att finansiera
nödvändiga investeringar i syfte att minska miljöbelastningen
och att påverka konsumtionsmönstret i miljövänlig riktning.
Arbetsgruppens arbete är ännu inte avslutat. Gruppen kommer
senare i vår att lämna förslag till en omarbetad va-lag. När det
gäller frågor avseende avgiftssättning för el har dessa
överlämnats till Ellagstiftningsutredningen som avser att avge
ett betänkande under juni månad.
Som framgår av redovisningen ovan är den kommunala
avgiftssättningen föremål för omfattande överväganden. Enligt
utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas.
Motion Jo60 (s) yrkande 2 avstyrks med hänvisning härtill.
Riksdagen fattade år 1990 beslut om ett avfallsprogram (bet.
1989/90:JoU16) som bl.a. innebär att kommunerna skall svara för
en heltäckande avfallsplanering. En kopia av de upprättade
planerna skall inlämnas till Naturvårdsverket.
Med hänvisning till att arbetet med att upprätta kommunala
avfallsplaner enligt motionären går trögt föreslås i motion Jo52
(-) att de kommunala avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års
utgång -- yrkande 11. Enligt motionen bör regeringen därefter
återkomma till riksdagen med en uppföljning och förslag till
åtgärder så att målen i 1990 års beslut kan nås inom en nära
framtid -- yrkande 12.
Även i motion Jo60 (s) yrkande 7 begärs en uppföljning av 1990
års beslut om den kommunala avfallshanteringen. Med hänvisning
till att det enligt motionärerna hittills har gått ganska trögt
både med källsortering av avfall och med de kommunala
avfallsplanerna kan det enligt motionärernas mening ifrågasättas
vad regeringen gjort för att fullfölja 1990 år beslut.
I kretsloppspropositionen konstateras att den rådande
situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med
vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande
målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte
tillfredsställande. Som framhålls i propositionen är det därför
angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra
situationen. De förslag som läggs fram i kretsloppspropositionen
bör enligt utskottets mening också kunna bidra till att de
uppställda målen kommer att uppnås. Det kan enligt utskottets
uppfattning dessutom förutsättas att regeringen och/eller
Naturvårdsverket, om så anses erforderligt, vidtar åtgärder så
att intentionerna med avfallsprogrammet kommer att förverkligas.
Ett tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo52
(-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 (s) yrkande 7 kan vid en sådan
uppfattning undvaras.
Insatser för att möjliggöra kompostering av avfall för
enskilda hushåll är enligt motion Jo51 (kds) värdefulla och bör
stimuleras. Med hänvisning härtill föreslås i motionens
yrkande2 ett riksdagens tillkännagivande om att kompostering
alltid skall planeras in i nyproduktionen och i möjligaste mån i
det äldre husbeståndet.
Frågan om förbättrade möjligheter till kompostering tas upp
också i motion Jo59 (s). Med hänvisning till att erfarenheterna
av kompostering är mycket goda också i flerbostadshusområden
föreslås att en generell rätt till kompostering av
hushållsavfall under kontrollerade former skall ges --
yrkande2.
Som framhålls i kretsloppspropositionen kan
hemkompostering av t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många
fall vara en bra metod för att minimera avfallsmängderna och
samtidigt återföra avfallet till naturens kretslopp. Det är
enligt utskottets mening viktigt att möjligheterna för enskilda
hushåll att kompostera avfall underlättas. I renhållningslagen
föreskrivs också att kommunen vid sin planläggning m.m. av hur
den kommunala bortforslingsskyldigheten för hushållsavfallet
skall fullgöras skall ta hänsyn till den enskildes möjligheter
att själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. I propositionen aviserar
dessutom regeringen sin avsikt att gör en översyn i syfte att
underlätta kompostering för enskilda hushåll. Ytterligare
överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening
anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Motionerna Jo51
(kds) yrkande2 och Jo59 (s) yrkande2 avstyrks med hänvisning
härtill.
För att underlätta fortsatta försök i full skala med en långt
gående källsortering av sopor föreslås i motion Jo674 (s)
yrkande 3 att stöd skall utgå till ett antal "modellkommuner".
Enligt förslaget blir det härigenom möjligt att med dessa
kommuner som exempel snabbare driva fram ett robust och
effektivt system för hela avfallskedjan från källsortering till
återvinning eller deponering.
Det är naturligtvis viktigt att landets kommuner på olika sätt
stimuleras att förbättra sin avfallshantering så att den sker på
ur miljösynpunkt bästa möjliga sätt. Inom ramen för det s.k.
ekokommunprojektet har också viss verksamhet med denna
inriktning kommit till stånd. Flera kommuner har också utifrån
lokala initiativ gjort betydande insatser för att förbättra
avfallshanteringen i alla dess led. Det finns sålunda redan i
dag tillgång till en rad exempel på en förbättrad kommunal
avfallshantering med den utformning som motionärerna förordar.
Utskottet är inte nu berett förorda ytterligare insatser. Det
får förutsättas att det utvecklingsarbete som pågått och pågår
kommer att ge underlag för ytterligare åtgärder i avsikt att
förbättra avfallshanteringen. Utskottet vill i anslutning
härtill framhålla att det i den s.k. forskningspropositionen
(prop. 1992/93:170) föreslås att till forskning för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall anslås närmare 33
miljoner kronor. Detta anslag, som disponeras av
Avfallsforskningsrådet, får bl.a. användas för
utvecklingsprojekt och demonstrationsanläggningar.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda
förslaget i motion Jo674 (s) yrkande 3.
Det kommunala ansvaret för att ta hand om hushållsavfall torde
enligt motion Bo701 (s) inte kunna ifrågasättas så länge
avfallet hålls oseparerat -- detta oavsett avfallets innehåll. I
de fall den del av avfallet som är miljöfarligt separeras är
däremot den kommunala renhållningsskyldigheten enligt
motionärernas mening inte lika självklar. I motionen begärs
därför ett klarläggande av ansvarsfrågorna när det gäller
omhändertagande av miljöfarligt avfall från hushållen.
Den vikt som enligt utskottets mening måste läggas vid att
källsortering av avfall kommer till stånd i så stor utsträckning
som möjligt innebär att sådana förhållanden m.m. som kan
motverka en sådan utveckling måste undanröjas. Detta innefattar
naturligtvis också den lagstiftning som är tillämplig på
avfallshanteringen. I den utsträckning lagstiftningen utgör ett
hinder för källsortering bör den sålunda ändras. När det gäller
hanteringen av miljöfarligt avfall har också två
utredningsförslag nyligen lagts fram som tar upp dessa frågor.
Utredningsförslagen är för närvarande föremål för
remissbehandling och överväganden inom regeringskansliet. Det
får enligt utskottets mening förutsättas att dessa överväganden
också innefattar de i motion Bo701 (s) aktualiserade frågorna om
ansvaret för det ur hushållsavfallet separerade miljöfarliga
avfallet. Vad i motionen anförts torde sålunda komma att
tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen
avstyrks.
Som en del i ett åtgärdsprogram för miljön i Stockholms län
förs i motion Jo676 (fp) fram förslag för att stimulera och
underlätta källsortering av sopor. En viktig förutsättning för
att källsortering skall komma till stånd i önskad omfattning
anges i motionen bl.a. vara att en långsiktig marknad och
avsättning kan skapas och upprätthållas för det källsorterade
materialet. I motionens yrkande 15 såvitt nu är i fråga
hemställs därför om ett riksdagens tillkännagivande om vikten av
en marknad för källsorterat avfall.
En övergripande målsättning för de förslag avseende
avfallshanteringen som lagts fram i kretsloppspropositionen är
att avfallets volym och farlighet skall begränsas. Ett viktigt
medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfallet. En
utvidgad källsortering ökar bl.a. förutsättningarna för
återvinning och återanvändning. I detta sammanhang kan
naturligtvis eventuella svårigheter att få avsättning för delar
av det sorterade materialet vara ett problem. Samtidigt torde
det ökade producentansvar och de åtgärder i övrigt som föreslås
i kretsloppspropositionen kunna medverka till att det sorterade
avfallet kommer till återanvändning. Vad i motion Jo676 (fp)
yrkande 15 såvitt nu är i fråga förordats får sålunda anses i
allt väsentligt tillgodosett genom det nu föreliggande
förslaget. Motionen avstyrks sålunda.
Va-frågor
Åtgärder för ett renare slam
Vid reningen av avloppsvatten i reningsverk uppstår som en
restprodukt slam. Innehållet i detta slam bestäms av kvaliteten
på avloppsvattnet och de ämnen som tillförts detta. Det betyder
bl.a. att miljöstörande ämnen som släpps ut i avloppsnätet från
industri och hushåll eller som tillförs från dagvatten påverkar
slammets innehåll och därmed användbarheten.
De näringsämnen som finns i slam från de kommunala
avloppsverken bör enligt propositionen nyttiggöras i så hög grad
som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket anges
därför vara ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening.
En förutsättning för en sådan användning är enligt regeringens
förslag emellertid att slammet inte innehåller skadliga halter
av oönskade ämnen.
Användningen av slam och andra restprodukter skall självfallet
inte ske om det medför en negativ miljöpåverkan. Det omfattande
miljöarbete som har bedrivits i Sverige anges dock ha resulterat
i förhållandevis låga metallhalter i slam. Samtidigt betonas att
åtgärder måste prioriteras för att ytterligare minska
metallinnehållet. För att nå detta mål bör enligt förslaget
vissa förändringar i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar (va-lagen) göras.
I 12 § va-lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall
utföras så att hälsoskyddets intresse tillgodoses och att den
skall vara försedd med anordningar som krävs för att den skall
fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga krav på säkerhet. I
propositionen anförs att en anläggning dessutom givetvis skall
vara konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från både
miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen föreslås därför
kompletterad så att det av 12 § framgår att en allmän
va-anläggning skall utföras och drivas så att också
miljöskyddsintresset tillgodoses.
En ytterligare lagändring som enligt regeringsförslaget bör
vidtas är att införa ett uttryckligt förbud mot att den allmänna
anläggningen brukas på sätt som försvårar att miljö- och
hälsoskyddsintressena tillgodoses i va-verksamheen. Ett sådant
förbud, som enligt förslaget lämpligen införs i 21 § va-lagen,
anges på brukarsidan naturligt svara mot huvudmannens ansvar
enligt 12 § va-lagen.
De genom propositionens yrkande 2 framlagda förslagen till
ändringar i 12 och 21 §§ va-lagen föreslås träda i kraft den 1
juli 1993.
Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om att
slam från de kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög
grad som möjligt och att förutsättningar därför måste skapas för
att slammet inte skall innehålla skadliga halter av oönskade
ämnen. Det genom propositionens yrkande 2 framlagda förslaget
till ändring i va-lagen tillstyrks sålunda.
Övriga frågor avseende va-anläggningar m.m.
I åtta motionsyrkanden tas upp olika frågor om va-systemens
utformning m.m.
Allt slam skall enligt Vänsterpartiets partimotion Jo49 ha så
hög kvalitet att det utan negativa miljö- och hälsoeffekter
skall kunna användas på jordbruksmark från år 2000. Med
hänvisning härtill föreslås dels att nya, icke vattenburna och
slutna va-system successivt skall tas i bruk -- yrkande 6 --,
dels att alla nya va-anläggningar efter år 2000 skall vara
slutna och ingå i kretsloppssamhället -- yrkande 7.
I motion Jo51 (kds) yrkande 1 lyfts fram behovet av att satsa
på forskning och utveckling av alternativ till dagens
vattenburna wc-system. Att stora mängder vatten åtgår i dessa
system är enligt motionärerna inte alltid försvarbart.
Utveckling av t.ex. multrumsanläggningar och system med extremt
låg vattenförbrukning som ansluts till komposteringsanläggningar
är metoder som föreslås bli föremål för en intensiv forskning
och utveckling. Målsättningen föreslås vara att få fram en
slutprodukt som är en näringsrik mylla så att det naturliga
kretsloppet växt-föda-växt sluts.
Även i motion Bo705 (kds) anförs att det naturliga kretsloppet
växt-föda-avfall genom wc och hantering av annat organiskt
hushållsavfall har avbrutits. Enligt motionärerna ger redan känd
teknik goda förutsättningar för att, med bibehållen komfort,
ersätta det nuvarande wc-systemet och annan i längden omöjlig
hantering av avfall. Med hänvisning härtill begärs i motionen
ett riksdagens tillkännagivande om behovet av forsknings- och
utvecklingsarbete med denna inriktning.
Den föreslagna ändringen av va-lagen är enligt motion Jo52 (-)
nödvändig, men i ett längre perspektiv otillräcklig. Det är
enligt motionären helt uppenbart att tekniken för vattenrening
måste ersättas med andra system både av miljöskäl och av
ekonomiska skäl. Med hänvisning härtill hemställs i motionens
yrkande 13 att regeringen skall lägga fram riktlinjer för hur
rening av avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges
en bättre miljöanpassning.
Skadliga utsläpp i vattenområden är enligt motion Bo703 (fp)
fortfarande ett stort problem. Frågan är enligt motionären om
samhället med nuvarande utveckling i längden klarar av att
hantera avfallsfrågorna på ett rimligt och miljömässigt
riktigare sätt. I dag övergöds vattendrag och närkustvatten med
biologiska störningar som följd. Enligt motionären kan
vattenklosetterna helt klart anses vara den primära orsaken till
problemen. Med hänvisning härtill hemställs att riksdagen skall
göra ett tillkännagivande om behovet av att reducera framför
allt kväve- och fosforbelastningen i vattenområden -- yrkande 1.
Dessutom föreslås dels att gällande lagstiftning bör ses över så
att den inte hindrar övergång till mer miljöanpassade sanitets-
och avloppssystem -- yrkande 2 --, dels att regeringen skall
verka för att forskning om miljövänliga alternativ till
nuvarande sanitetsteknik skall komma till stånd -- yrkande 3.
När det gäller frågan om utformningen av va-systemen m.m.
vill utskottet anföra följande.
Dagens avloppsanläggningar -- ledningssystem och reningsverk
-- kan ses såväl som ett tekniskt försörjningssystem för att
klara kraven på goda hygieniska förhållanden m.m. som ett
miljövårdssystem med uppgift att skydda mot föroreningar. Det
innebär sålunda att anläggningarna skall motverka att
miljöstörande ämnen och andra föroreningar sprids i vår miljö.
För att avloppsanläggningarna skall fylla sin miljövårdande
uppgift fordras dels att de för bort och renar avloppsvattnet på
avsett sätt, dels att det slam som uppstår i denna process är så
rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under
förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot
dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna
ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i
kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i
va-lagen, som utskottet ställt sig bakom ovan, förbättras
dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och
slamhantering ytterligare.
Även om dagens va-system enligt utskottets mening i och för
sig ger förutsättningar för en kretsloppsanpassad
avloppshantering är det naturligtvis viktigt att utvecklingen
och användningen av nya alternativa system på olika sätt
stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett arbete med
en översyn av va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet
är betydande på området.
Med hänvisning till det ovan anförda finns det enligt
utskottets mening inte nu tillräcklig anledning förorda att
ytterligare åtgärder vidtas. I den mån förslagen i
Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkandena 6 och 7 samt i
motionerna Jo51 (kds) yrkande 1, Jo52 (-) yrkande 13, Bo703 (fp)
och Bo705 (kds) inte kan anses redan tillgodosedda avstyrks de
av utskottet.
Med dagens teknik för att samla upp och leda bort s.k.
dagvatten kan regnvatten enligt motion Bo702 (m) förvandlas till
ett miljöhot. Enligt motionärerna finns det nu system
tillgängliga som gör ett lokalt omhändertagande av dagvatten
möjligt -- system som är billigare och enklare. Genom att
va-lagen har utformats med de konventionella dagvattensystemen
för ögonen utgör lagen enligt motionärernas uppfattning ett
hinder för att lokalt omhänderta dagvatten. Med hänvisning
härtill föreslås att lagstiftningen skall ses över så att ett
lokalt omhändertagande underlättas.
Även i motion Bo704 (fp) föreslås att lagstiftningen skall ses
över för att underlätta att dagvatten kan omhändertas lokalt på
ett miljömässigt sätt. Enligt motionärerna kan lokala lösningar
för dagvatten i många fall vara billigare och miljövänligare.
Inte minst anges detta gälla med avseende på det omfattande
behov som finns av att bygga om befintliga avlopps- och
dagvattenledningar.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det
gäller värdet av att dagvatten tas om hand på ett så
miljömässigt och enkelt sätt som möjligt. Ett lokalt
omhändertagande erbjuder enligt utskottets uppfattning mot
bakgrund härav flera fördelar. Det finns sålunda motiv som talar
för att även andra lösningar än de som är de i dag förhärskande
bör komma till stånd där så är möjligt. En rad lösningar som
möjliggör ett miljömässigt och ekonomiskt riktigt lokalt
omhändertagande av dagvatten finns också tillgängliga. Det är
allt från relativt enkla planeringsåtgärder för att åstadkomma
genomsläppliga friytor m.m. till mer komplexa dammanläggningar.
Lösningar med denna inriktning kan också bidra till att skapa
och bevara grönområden och tillgodose den biologiska mångfalden.
Även om det redan i dag finns tekniska lösningar m.m. som gör
det möjligt att lokalt ta hand om dagvatten kan det naturligtvis
finnas andra faktorer som gör det svårt eller rent av omöjligt
att ta hand om dagvattnet lokalt. I många av våra större städer
finns det sålunda rent praktiska svårigheter att genomföra
lokala lösningar som att finna infiltrationsytor m.m. Det kan
enligt utskottets mening inte heller uteslutas att
lagstiftningen på området i vissa avseenden försvårar ett lokalt
omhändertagande. Som framgår av redovisningen ovan är dock
va-lagen föremål för en översyn bl.a. med avseende på
principerna för avgiftsuttaget.
Med avseende på det värde ur miljösynpunkt som enligt
utskottets mening ligger i ett lokalt omhändertagande av
dagvatten får det förutsättas att regeringen utan något
riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer utvecklingen
på området och om så erfordras vidtar lämpliga åtgärder. Det kan
bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och
informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att
med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna
Bo702 (m) och Bo704 (fp) förordats torde sålunda komma att bli i
allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare
åtgärd. Motionerna avstyrks.
Enligt motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna
tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå
detta mål finns enligt motionärernas mening i NRL och PBL.
Däremot anges bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen ha
fått en sådan utformning att de utgör ett hinder i strävandena
mot en ekologiskt uthållig boende- och byggsektor. I
motionens yrkande 5 begärs med hänvisning härtill ett riksdagens
tillkännagivande om behovet av ändringar i de aktuella
bestämmelserna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av att
såväl boende som byggande präglas av hänsynstagande till miljön
och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar
samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda
förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i
va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också
till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Som framgår
av redovisningen ovan är va-lagen dessutom föremål för en
översyn. I den mån förslaget i motion Bo213 (v) yrkande 5 inte
kan anses tillgodosett genom vad som i kretsloppspropositionen
föreslagits avstyrks det av utskottet.
Vissa övriga frågor
Naturresurslagen är enligt motion Jo52 (-) ett redskap för att
åstadkomma en bättre miljöanpassad utveckling. Enligt motionären
är dock lagen delvis obrukbar varför den bör ses över och
förändras så att den fungerar som ett redskap för att hävda
långsiktiga miljöintressen -- yrkande 2.
Regeringen tillsatte våren 1990 en särskild kommitté --
Miljöskyddskommittén -- med uppgift att göra en översyn av
miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har i sitt nyligen
framlagda huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslagit att
de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet
sammanförs till en miljöbalk. Till grund för förslaget ligger
bl.a. en strävan att ge uttryck för en enhetlig inställning till
miljöfrågorna. Betänkandet är utsänt på remiss.
Miljöskyddskommitténs förslag innebär bl.a. att bestämmelserna
i den nuvarande naturresurslagen förs över till miljöbalken.
Det innebär således att frågan om naturresurslagens roll i
arbetet med att skapa förutsättningar för en på lång sikt
hållbar utveckling av samhället redan är föremål för
överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa
överväganden avvaktas. Förslaget i motion Jo52 (-) yrkande 2 om
att lagen bör ses över avstyrks med hänvisning härtill.
Det finns enligt motion Jo59 (s) yrkande 1 två oroande
faktorer när det gäller energianvändningen i våra bostäder. För
det första har utvecklingen mot en allt bättre hushållning med
uppvärmingsenergi i princip upphört sedan mitten av 1980-talet.
För det andra har behovet av s.k. fastighetsel, dvs. el för
drift av olika installationer m.m., ökat dramatiskt sedan mitten
av 1970-talet. Denna utveckling måste enligt motionärernas
mening aktivt motverkas. Särskilda medel för informations- och
utvecklingsinsatser för att stimulera olika fastighetsägare att
genomföra energihushållningsprojekt bör därför avsättas.
Dessutom föreslås att ett stöd till marknadsintroduktion av ny
teknik som minskar energianvändningen skall övervägas.
Till grund för den nu behandlade motionen ligger en strävan
att åstadkomma en förbättrad energihushållning. Utskottet
delar denna strävan. Det finns sålunda även enligt
bostadsutskottets mening skäl att både effektivisera och minska
energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från
samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. Det
gäller bl.a. utformningen av de regler som styr byggandet.
Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till tidigare
gällande byggnorm skärpta krav på energihushållning i alla
bostadshus. I det förslag till reviderade byggregler som
Boverket lagt fram tidigare i år ingår dessutom vissa
förändringar när det gäller olika energikrav m.m. Förslaget i
denna del syftar till att minska energiförbrukningen och
förbättra energieffektiviteten i våra byggnader.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har redan en
rad åtgärder vidtagits som syftar till att åstadkomma en
förbättrad energihushållning och en effektivisering av
energianvändningen i byggnadsbeståndet. Utskottet är mot
bakgrund härav inte berett förorda ytterligare insatser med den
inriktning som föreslås i motion Jo59 (s) yrkande 1. Motionen
avstyrks.
Stockholm den 20 april 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),
Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan
Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson
(c), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s) och Björn
Ericson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1.Ändringen i 1 kap. 1 § PBL
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Samhällsplanering för en
kretsloppsanpassad utveckling börjar med "Bostadsutskottet
delar" och slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna ändringen av plan- och bygglagen
är av genomgripande och principiellt viktig natur. Genom att det
i lagens portalparagraf förs in bestämmelser om att en
långsiktigt god och hållbar utveckling skall främjas ges
lagstiftningen en delvis ny innebörd. Den rättsliga
tillämpningen kommer därmed troligen att bli en helt annan än
hittills. Enligt utskottets mening måste en lagändring med så
långtgående effekter föregås av en noggrann analys och
kartläggning av konsekvenserna i olika avseenden. Inte minst
gäller detta med avseende på hur den privata äganderätten,
näringsfriheten och den fria konkurrensen kan komma att
påverkas. Utskottet vill i anslutning härtill också erinra om
att regeringen helt nyligen har tillkallat en särskild utredare
med uppgift att se över plan- och bygglagen. I utredningsarbetet
skall bl.a. behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn
i den fysiska planeringen övervägas. Härvid kommer tillämpningen
av kretsloppsprincipen att särskilt uppmärksammas. Enligt
utskottets mening bör resultatet av detta utredningsarbete
avvaktas. Någon ändring av den aktuella bestämmelsen bör därför
inte nu vidtas. Regeringens förslag i denna del bör sålunda
avslås av riksdagen i enlighet med förslaget i motion Jo54 (nyd)
yrkande 2.
2.De uppställda målen
Oskar Lindkvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne
Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunerna och
avfallshanteringen börjar med "I kretsloppspropositionen" och
slutar med "uppfattning undvaras" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut om ett avfallsprogram, som bl.a. innebär att
avfallsplaner skall upprättas och källsortering stimuleras,
fattades redan för tre år sedan, dvs. år 1990. Trots detta har
ett stort antal kommuner ännu inte upprättat sådana planer eller
infört källsortering av avfallet i den omfattning som avsetts.
Som framhålls i motion Jo60 (s) kan det mot bakgrund härav
ifrågasättas i vilken utsträckning regeringen verkat för att
riksdagens beslut skall komma till praktiskt genomförande. Dessa
tvivel verifieras också av regeringen som i
kretsloppspropositionen konstaterar att den rådande situationen
inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med vad som
borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande
målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis ytterst
otillfredsställande. Det bör enligt utskottets mening därför
uppdras åt regeringen att snarast vidta de åtgärder som
erfordras för att 1990 års beslut skall komma i praktisk
tillämpning fullt ut i landets alla kommuner.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Jo52 (-)
yrkandena 11 och 12 samt Jo60 (s) yrkande 7 anfört om åtgärder
för att intentionerna med avfallsprogrammet skall förverkligas
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3.En förbättrad energihushållning
Oskar Lindkvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne
Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa övriga
frågor börjar med "Till grund" och slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar vad som i motion Jo59 (s) anförts om
energianvändningen i våra bostäder. Även utskottet kan sålunda
konstatera att för det första utvecklingen mot en allt bättre
hushållning med uppvärmningsenergi i princip har upphört sedan
mitten av 1980-talet och att för det andra behovet av s.k.
fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m.,
har ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling
inger naturligtvis oro, och den måste därför aktivt motverkas.
Det finns sålunda enligt bostadsutskottets mening skäl att både
effektivisera och minska energiförbrukningen i vårt
byggnadsbestånd. Även om insatser har gjorts från samhällets
sida för att åstadkomma en sådan utveckling är dessa åtgärder
enligt utskottets mening inte tillräckliga. I enlighet med
förslaget i motion Jo59 (s) bör därför särskilda medel för
informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika
fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt
avsättas. Dessutom bör, enligt utskottets mening, ett stöd till
marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen
övervägas.
Vad riksdagen nu med anledning av motion Jo59 (s) yrkande 1
anfört om åtgärder för att minska energiförbrukningen och
förbättra energieffektiviteten i våra byggnader bör regeringen
ges till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Vi har i dag ett samhälle som är i ekologisk obalans. Det
betyder att en rad åtgärder, som täcker alla samhällssektorer,
måste vidtas för att stoppa den hittillsvarande utvecklingen och
återställa balansen. Målet är sålunda ett ekologiskt anpassat
samhälle som brukar naturresurser i stället för att förbruka dem
och som använder förnybara energikällor som inte ger negativa
miljöeffekter. De generella riktlinjer som enligt
Vänsterpartiets mening måste ställas upp för att påskynda
utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle är bl.a. följande.
Samhällets krav skall vara långsiktiga och ge rimlig tid för
omställning till ett kretsloppsbeteende.
Alla slag av styrmedel skall kunna användas, dvs. allt från
förbud till miljöavgifter.
En varuproducent måste ta ansvar för sin produkts fullständiga
kretslopp.
Med utgångspunkt i dessa generella riktlinjer måste en
kretsloppsanpassning ske över alla samhällssektorer, branscher
och avse all mänsklig aktivitet.
När det gäller bygg- och rivningsavfall innebär detta, som
framhålls i Vänsterpartiets partimotion Jo49, att omedelbara
åtgärder är nödvändiga. De restprodukter som uppstår i
byggverksamheten liksom vid rivning kommer att bli ett
gigantiskt problem i framtiden om ingenting görs. Som framhålls
i motionen innehåller moderna hus mängder av nya material som är
mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre material och
konstruktioner kan komma att vålla stora problem. Bygg- och
byggmaterialbranschen bör därför i enlighet med motionens
yrkande 17 uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur
branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället.
Med avseende på de stora avfallsmängder som i dag genereras
måste olika vägar att drastiskt minska dessa mängder prövas. Ett
effektivt sätt att minska avfallsmängderna är, som anförs i
Vänsterpartiets partimotion Jo49, att införa avfallsskatt. En
sådan skatt har flera fördelar. Genom att reglera skatteuttaget
är det lätt att göra den effektiv, och den kan snabbt sättas i
kraft. I enlighet med förslaget i motionens yrkande 18 bör
regeringen därför få i uppdrag att återkomma med förslag till
avfallsskatt före den 1 januari 1994.
Det slam som uppstår som en restprodukt vid reningen av
avloppsvatten måste i ett kretsloppssamhälle ses som en resurs
och inte som ett svårlöst problem som är det i dag normala. Det
betyder att samhället måste ställa sådana krav på användarna av
våra va-system att slammet fullt ut kan användas i t.ex.
jordbruket. I enlighet med förslagen i Vänsterpartiets
partimotion Jo49 yrkandena 6 och 7 bör därför åtgärder vidtas så
att allt slam framdeles har så hög kvalitet att det utan
negativa miljö- och hälsoeffekter kan användas på jordbruksmark
från år 2000. Det innebär dels att nya, icke vattenburna och
slutna va-system successivt skall tas i bruk, dels att alla nya
va-anläggningar efter år 2000 skall vara slutna och ingå i
kretsloppssamhället.
Som framhålls i motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna
tillämpas i såväl boende som byggande. Även om grunderna för att
nå detta mål finns i NRL och PBL är detta inte tillräckligt. Med
den utformning som bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen
har i dag utgör de ett hinder i strävandena mot en ekologiskt
uthållig boende- och byggsektor. I enlighet med motionens
yrkande 5 bör därför en omedelbar översyn av den aktuella
lagstiftningen göras med den uttalade utgångspunkten att göra
den till ett effektivt miljöinstrument.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU8y
Bilaga 6
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Till jordbruksutskottet
Bakgrund
Jordbruksutskottet har genom beslut den 23 mars 1993 berett
försvarsutskottet tillfälle att senast den 20 april 1993 avge
yttrande över proposition 1992/93:180 om en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, jämte följdmotioner, i de delar
propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
Utskottet konstaterar att propositionens avsnitt 6
Kemikaliekontroll faller under utskottets beredningsområde.
Motionerna Jo49 (v) yrkandena 8--9, Jo52 (-) och Jo60 (s)
yrkandena 4--5 berör nämnd del i propositionen och behandlas
därför också av utskottet.
Propositionen
Regeringen förordar (avsnitt 6.1) att de principer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i
propositionen också bör gälla för kemikaliekontrollen.
I motiven för sitt ställningstagande i denna del anför
regeringen att en utgångspunkt för kemikaliekontrollen i Sverige
är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de
kemiska ämnen och produkter som de levererar.
Regeringen anför vidare att kemikaliekontrollens syfte är att
minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska
ämnen och produkter. För arbetet anges tre övergripande mål:
Kunskapsmålet som innebär att kemiska ämnen och produkter
skall vara väl utredda med avseende på hälsa och miljö. Ansvaret
åvilar tillverkare, importör och leverantör.
Produktmålet som innebär att så ofarliga produkter som
möjligt skall användas. I möjlig mån skall skadliga ämnen och
produkter ersättas med mindre skadliga eller helst ofarliga
sådana (substitutionsprincipen). Hälso- och miljöaspekterna
måste beaktas vid såväl utveckling som inköp av kemiska
produkter.
Hanteringsmålet som innebär att potentiella risker skall
undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter.
Regeringen anser att det finns anledning att överväga även
andra sätt än de nuvarande för att få företagen att inkludera
hälso- och miljörisker i produktens pris. En utredare har
tillsatts för att se över miljöskadeförsäkringen (dir. 1992:13).
I uppdraget ingår att utreda hur tillverkare, importörer och
andra som hanterar kemikalier kan åläggas att vara
ansvarsförsäkrade för sin produkt.
Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen
för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslår
regeringen (avsnitt 6.2)
att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga
kemikalier bör minska. De flöden som ändock innehåller skadliga
kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk
riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare.
Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer
för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en
femårsperiod
att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och
tillämpningen i Sverige utvecklas
att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna
med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta
arbete bör i princip bekostas och bedrivas av industrin enligt
principen om att förorenaren skall betala
att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i
internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt
pådrivande.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som
föreslagits som riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1
och 6.2).
Regeringen redovisar, utan att lämna förslag till riksdagen,
sin avsikt att ge Kemikalieinspektionen två uppdrag.
Inspektionen bör sålunda i samråd med Statens naturvårdsverk
identifiera sådan användning av klor och klorerade organiska
ämnen i Sverige som bör begränsas samt ge förslag till
avveckling eller andra riskbegränsande åtgärder. Vidare bör
Kemikalieinspektionen i samråd med Naturvårdsverket göra en
analys av vilka hälso- och miljörisker som användning av tvätt-,
disk- och rengöringsmedel orsakar. Pågående produktutveckling
mot mindre skadliga produkter bör redovisas och förslag lämnas
till åtgärder som behövs för att påskynda utvecklingen.
Motionerna
I tre motioner avges yrkanden som berör
substitutionsprincipen. I motion Jo60 (s) anses det sålunda
angeläget med större insatser för information riktad till
speciellt kommuner och näringsliv om substitutionsprincipen och
om möjliga utbyteskemikalier (yrkande 5). Information om
substitutionsprincipen bör enligt motionärerna också drivas i de
pågående EG-förhandlingarna (yrkande 6).
I Vänsterpartiets partimotion Jo49 anförs att regeringen i
internationella fora bör driva kretsloppstänkandet hårt när det
gäller kemikalier. Regeringen bör vidare återkomma innan den 1
januari 1994 med förslag om hur substitutionsprincipen
effektivare skulle kunna tillämpas på kemikalier (yrkande 8).
Motionärerna anser vidare att regeringen till samma tidpunkt bör
lämna förslag till hur substitutionsprincipen skall tillämpas på
tvätt- och rengöringsmedel (yrkande 9).
I motion Jo52 (-) anser motionären att oklarhet råder om den
praktiska tillämpningen av substitutionsprincipen. Centrala
myndigheter som Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket sägs
definiera den annorlunda än flertalet kommuner. En samlad
utvärdering anses därför nödvändig och riksdagen bör hos
regeringen begära en sådan.
Motion Jo60 (s) behandlar även det av regeringen beskrivna
begränsningsuppdraget till Kemikalieinspektionen.
Motionärerna vill utvidga detta att utöver klor och
rengöringsmedel omfatta även andra angelägna kemikaliegrupper.
Riksdagen bör därför begära att regeringen ger
Kemikalieinspektionen ett nytt begränsningsuppdrag (yrkande 4).
Försvarsutskottet
Utskottet anser i likhet med regeringen att en väl fungerande
kemikaliekontroll är en förutsättning för ett
kretsloppssamhälle. Det behövs kunskaper om kemiska ämnens
egenskaper och om deras förekomst i produkter och varor för att
riktiga insatser skall kunna ske vid utvecklingen av olika
kretslopp.
Dessa kunskaper om olika kemikalier, som successivt växer
fram, måste spridas vidare med produkter och varor så att man i
varje hanteringsled blir uppmärksam på riskerna och kan vidta
åtgärder för att återvinna, återanvända eller avveckla skadliga
ämnen. Vissa särskilt riskabla ämnen, eller användningar av dem,
bör förbjudas eller starkt begränsas om man inte kan säkerställa
att skadliga mängder inte når ut i miljön.
Utskottet konstaterar att såväl propositionen som här
behandlade motioner betonar substitutionsprincipens betydelse
för att minska de kemiska miljöriskerna. Utskottet har erfarit
att det ännu i stor utsträckning saknas kunskap om kemikaliers
miljöfarlighet och att myndigheter, kommuner och företag är
ovana att tillämpa substitutionsprincipen från miljösynpunkt.
Från hälsosynpunkt torde läget vara klarare genom bättre
kunskaper om kemikaliers hälsofarlighet och vana att tillämpa
principen på t.ex. arbetsplatser. Utskottet utgår, liksom
regeringen, från att Kemikalieinspektionen utvecklar sin
rådgivning, information och tillsyn av substitutionsprincipen.
Härvid torde bl.a. generella riktlinjer för dess tillämpning
behöva utfärdas. Utskottet utgår vidare från att
Kemikalieinspektionen löpande följer utvecklingen och med stöd
av erhållna erfarenheter anpassar sin rådgivning och
information.
Utskottet har vidare erfarit att Kemikalieinspektionen i den
fördjupade anslagsframställning som skall lämnas hösten 1993
kommer att redovisa insatserna rörande substitutionsprincipen.
Inspektionen avser också under året att genomföra en utredning i
syfte att klargöra ansvarsfördelning och samarbete mellan
centrala, regionala och lokala myndigheter.
Propositionen anger i sina riktlinjer att kemikaliekontrollen
så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och
att Sverige där bör vara aktivt pådrivande. Utskottet utgår från
att substitutionsprincipen hävdas i dessa sammanhang.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna
Jo49 (v) yrkandena 8 och 9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 5
och 6 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosedda. Något
uppdrag från riksdagen till regeringen att återkomma med förslag
synes inte erforderligt.
Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det
systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har
inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att
identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla
kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning
av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller
lämpligt. Enligt regeringens bedömning bör det vara möjligt att
ta fram begränsningsplaner för uppskattningsvis 25--50 ämnen
inom en femårsperiod, vilket synes vara i linje med de
ytterligare begränsningar som förordas i motion Jo60 (s). Mot
bakgrund härav anser utskottet att det inte är påkallat att
riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen ges ett
nytt begränsningsuppdrag, vilket motionärerna förordar (yrkande
4).
Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att
riksdagen bör bifalla propositionens förslag (avsnitt 6.1 och
6.2) till riktlinjer för kemikaliekontrollen som en del i en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Stockholm den 13 april 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo
Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk
(s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren
(kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål
(s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén
(m) och Bengt Lindqvist (s).
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU8y
Bilaga 7
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling jämte motioner.
Näringsutskottet kommenterar propositionen och motionerna i de
delar de berör näringsutskottets beredningsområde.
Till näringsutskottet har tidigare hänvisats tre motioner från
allmänna motionstiden med yrkanden som har nära koppling till de
frågor som nu är aktuella. I motion 1992/93:N219 (c) krävs
insatser för utveckling av alternativa användningsområden för
glasavfall. Ett uttalande av riksdagen om
returpappershanteringen begärs i motion 1992/93:N283 (s).
Yrkandet i motion 1992/93:N289 (m) går ut på att en utredning
skall tillsättas med uppgift att studera hur svensk
skogsindustri kan ges jämbördiga konkurrensvillkor med hänsyn
bl.a. till kretsloppsaspekter. De tre motionerna överlämnas till
jordbruksutskottet -- under förutsättning av dess medgivande --
med det yttrande som här följer.
Företrädare för Hydro Plast AB har inför näringsutskottet
lämnat upplysningar om PVC-plast. Företaget har också ingivit en
skrivelse i ärendet. Vidare har Malt- och läskedrycksförbundet,
Primpac AB och AB Kulleborn & Stenström inkommit med en gemensam
skrivelse.
Näringsutskottet
Inledning
I proposition 1992/93:180 framläggs förslag om främst
riktlinjer -- inom en rad områden -- för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling. Att i snabb takt förbruka icke förnybara
resurser, att slösaktigt konsumera förnybara resurser och
därefter slänga allt avfall är inte hållbart, framhålls det i
propositionen. I stället krävs en mera cyklisk materialhantering
-- ett kretsloppssamhälle.
Generellt för miljöpolitiken bör enligt regeringen gälla att
alla beslut skall ta sikte på att effektivisera
resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Enligt de
föreslagna riktlinjerna skall olika åtgärder inom jord- och
skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i
industrin vara inriktade mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.
Vidare skall producentansvar införas successivt för nya
produktgrupper och varuområden; enligt förslaget i propositionen
skall -- genom en ändring i renhållningslagen (1979:596) --
regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för
producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de
förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer m.m.
bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas så som kan
krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. I
propositionen aviseras om att en förordning om producentansvar
för förpackningar kommer att införas senast vid årsskiftet
1993/94, om inte frivilliga, bindande avtal med liknande syfte
dessförinnan har slutits mellan berörda parter. För olika
materialslag anges de nivåer på återanvändning resp. återvinning
som skall ha uppnåtts till den 1 januari 1997. För vissa av de
förtecknade förpackningsslagen erfordras dock ytterligare
konsekvensanalyser innan beslut kan tas om de angivna
kravnivåerna.
Regeringen meddelar i propositionen att en särskild delegation
-- den s.k. kretsloppsdelegationen -- skall tillkallas för att
under några inledande år driva på och samordna arbetet för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Delegationen skall knytas
till regeringen.
Industrins anpassning till kretsloppssamhället
Riksdagen föreslås i propositionen (s.18) godkänna bl.a. de
riktlinjer som regeringen angivit för industrins anpassning till
kretsloppssamhället. Enligt dessa skall miljöpolitiken
underlätta denna anpassning genom att skapa goda förutsättningar
för användning av förnybara resurser och energisnåla processer
samt återanvändning och återvinning.
Det finns en ökad medvetenhet om de problem som följer av
resursflödet i länder med en stor industriproduktion, framhåller
regeringen. Varuproduktionen i de industrialiserade länderna
fortsätter att växa samtidigt som dess sammansättning ändras,
t.ex. genom att många nya ämnen tas i bruk, sägs det. De
politiska besluten måste därför vara inriktade mot ett
resurssnålt kretsloppssamhälle.
Det understryks att återanvändning och återvinning syftar till
att skydda vår miljö och att hushålla med våra knappa resurser.
Återanvändning och återvinning av en vara kan vara motiverad av
flera skäl. Enligt regeringen bör i princip återanvändning
prioriteras före återvinning, energiutvinning och i sista hand
deponering. I detta val bör den metod väljas som är bäst från
resurshushållningssynpunkt.
Möjligheterna att sluta kretsloppen är starkt beroende av
varornas utformning, sägs det vidare i propositionen. Genom att
på ett resurssnålt sätt skapa hållbara varor kan flödena
minskas. Materialflöden kan slutas, påpekas det, om varor
utformas så att de är oskadliga och går att återvinna.
Näringsutskottet behandlar under detta avsnitt yrkanden i tre
motioner. I den första, motion 1992/93:Jo62 (s), föreslås ett
uttalande av riksdagen om behovet av ett kretsloppsanpassat
samhälle. Motionärerna är visserligen positiva till den
argumentering som förs i propositionen för utveckling mot ett
sådant samhälle men menar att konkreta förslag saknas på
väsentliga områden. De hävdar vidare att det i propositionen
inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning och
materialåtervinning. En kretsloppsanpassning borde, sägs det i
motionen, innebära att de från ekologisk synpunkt bästa systemen
gynnas.
Också i motion 1992/93:Jo49 (v) riktas kritik mot
propositionen. Den är ordrik men innehåller mycket få konkreta
förslag, heter det. Motionärerna föreslår därför att det skall
uppdras åt regeringen att utarbeta en ny proposition med förslag
till mer verkningsfulla åtgärder. Den nya propositionen borde
föreläggas riksdagen senast den 1 januari 1994.
I motion 1992/93:Jo54 (nyd) efterlyses en analys av vilka
konsekvenser de framlagda förslagen i propositionen får på den
privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen.
Det borde också utredas vilka kostnader förslagen i övrigt kan
leda till för samhället, medborgarna och de enskilda företagen.
Motionärerna ser positivt på den huvudsakliga inriktningen av
propositionen men menar att effekterna av förslagen från nämnda
utgångspunkter måste uppmärksammas.
För att en långsiktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås
måste samhället, anser näringsutskottet med instämmande i
vad som anförs i propositionen, förändras mot ett
kretsloppssamhälle. Denna omställning kommer att beröra alla
samhällssektorer. Inte minst inom den industriella sektorn är
det väsentligt med en övergång till ett mer effektivt
resursutnyttjande och till återanvändning och återvinning i
möjligaste mån.
Påståendet i motion 1992/93:Jo62 (s) om att det i
propositionen inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning
och materialåtervinning finner näringsutskottet vara ogrundat.
Som tidigare nämnts anges i propositionen att återanvändning i
princip bör prioriteras före materialåtervinning,
energiutvinning och i sista hand deponering. Motionen avstyrks i
denna del av utskottet.
Näringsutskottet avstyrker även yrkandet i motion 1992/93:Jo54
(nyd) med krav på analyser av de olika förslagen i
propositionen. Som framgår av denna kommer flera av de aktuella
åtgärderna att föregås av överläggningar med berörda parter.
Detta gäller t.ex. beträffande förslaget om införande av
producentansvar för returpapper, till vilket näringsutskottet
återkommer i det följande.
Med det sagda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen
angivna riktlinjerna för industrins anpassning till
kretsloppssamhället. Därmed avstyrks även motion 1992/93:Jo49
(v) såvitt nu är i fråga.
Åtgärder inom olika sektorer
Regeringen föreslår vidare i propositionen (s.20) vissa
riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle inom några
särskilt angivna sektorer.
Beträffande energi anförs att en kretsloppsanpassning
innebär bl.a. att nettotillskottet av växthusgaser i atmosfären
måste minska. Detta kräver att användningen av fossila bränslen
begränsas genom effektiv energianvändning och genom ökad
introduktion av energiproduktion baserad på förnybara
energikällor. I propositionen hänvisas härvidlag till riksdagens
beslut våren 1991, i anslutning till den s.k.
energiöverenskommelsen, om stöd till utveckling av förnybara
energikällor. Vidare erinras om beslut som riksdagen fattade
våren 1992 dels om bidrag till främjande av
biobränsleanvändningen, dels om vissa ändringar i
energibeskattningen. Härutöver aviseras om förslag inom bl.a.
energiområdet i en proposition kring klimatfrågan.
Hushållningen med energi måste sättas i centrum, anförs det i
motion 1992/93:Jo60 (s). Det är angeläget, sägs det, att
utveckla energihushållningsplaner inom industrin, även inom den
icke-energiintensiva industrin. Vidare bör obligatoriska
energideklarationer införas för elapparater och annan elkrävande
utrustning, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av
riksdagen i saken.
I motion 1992/93:Jo49 (v) begärs att riksdagen skall hemställa
att regeringen, senast den 1 januari 1994, återkommer med
förslag till åtgärder för att landets energiförsörjning till
större del skall baseras på biobränslen. Motionärerna framhåller
att en ökad användning av biobränslen är viktig dels därför att
biobränslen ingår i ett kretslopp, dels därför att det finns ett
stort och växande överskott av råvara från skogs- och
jordbruksmark.
Den tidigare nämnda aviserade propositionen om åtgärder mot
klimatpåverkan har nyligen avlämnats till riksdagen (prop.
1992/93:179). I denna framläggs bl.a. förslag om främjande av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion och om ytterligare stöd
till utveckling och introduktion av ny energiteknik. Denna del
av propositionen behandlas av näringsutskottet i betänkande
1992/93:NU28.
Riksdagen antog hösten 1992 på förslag av regeringen en ny lag
om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13).
Enligt denna lag bemyndigas regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att vissa slag
av hushållsapparater skall vara märkta med information om bl.a.
energiförbrukning. Lagen innebär en anpassning till EG:s
direktiv om märkning av hushållsapparater, som Sverige har
åtagit sig att följa genom EES-avtalet. Den nya lagen kommer att
träda i kraft i anslutning till att EES-avtalet gör det. I
samband med 1991 års energipolitiska beslut anvisade riksdagen
(prop. 1990/91:88, bet. NU40) 5 miljoner kronor för
Konsumentverkets arbete under en femårsperiod med
energideklarationer och normer.
Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen under
senare år har fattat flera beslut om stöd till utveckling av
förnybara energikällor och främjande av effektivare
energianvändning. Inom kort skall ytterligare förslag inom detta
område i den s.k. klimatpropositionen behandlas av riksdagen.
Vidare har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om
obligatorisk märkning av vissa typer av hushållsapparater med
uppgift om energiförbrukning.
Med hänsyn till det sagda anser näringsutskottet att
riksdagen bör avslå de nu berörda yrkandena i motionerna
1992/93:Jo60 (s) och 1992/93:Jo49 (v).
En annan sektor som särskilt behandlas i det nu aktuella
avsnittet i propositionen är industrin.
Regeringen erinrar (s.23) om att industrins
intresseorganisationer har antagit principer för hur
näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Det
finns, framhålls det, flera företag som på ett systematiskt sätt
arbetar med en kretsloppsanpassning i val av råvaror samt genom
ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning.
Det förebyggande och strategiska miljöarbetet inom svensk
industri är emellertid enligt regeringen koncentrerat till några
få företag. För att den stora majoriteten av tillverkande
företag skall påbörja ett framåtsyftande miljöarbete krävs
stimulerande åtgärder, anser regeringen.
Enligt vad som sägs i motion 1992/93:Jo60 (s) uppmärksammas
inte i propositionen sambandet mellan näringspolitik och
miljöpolitik. Utvecklingen har visat, sägs det i motionen, att
miljömedvetenheten har bidragit till att stärka
konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Enligt
motionärerna visar också erfarenheten att miljöanpassning är
möjlig men att industrin måste ges rimlig tid för förberedelser
inför de nya kraven.
Näringspolitiken måste utformas så att den står i harmoni med
målet om en god miljö. Samtidigt är det angeläget, anser
näringsutskottet, att miljöpolitiken upphöjs till en
strategiskt viktig fråga för näringslivet. En sådan samverkan
ger goda förutsättningar för en positiv utveckling av den
svenska industrin. Många svenska företag är också redan
internationellt framgångsrika inom miljöområdet, t.ex.
beträffande miljöteknik.
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion
1992/93:Jo60 (s) om behovet av samverkan mellan näringspolitik
och miljöpolitik men anser dock att något uttalande utöver vad
som i dessa frågor kommer till uttryck i propositionen inte är
erforderligt. Det nu aktuella yrkandet i motion 1992/93:Jo60 (s)
avstyrks därför av näringsutskottet.
Producentansvar för returpapper
Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att ett
lagstadgat producentansvar skall införas. Enligt förslaget skall
regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
bemyndigas att meddela föreskrifter om sådant ansvar. I första
hand skall dock frivilliga lösningar eftersträvas.
Producentansvaret skall införas stegvis, och för varje område
skall anges de mål som eftersträvas.
I propositionen (s.79) meddelas att miljöminister Olof
Johansson avser att, efter överläggningar med berörda
intressenter, återkomma till regeringen med förslag om
utformningen av ett system med producentansvar för återvinning
av papper. Enligt regeringen bör producentansvaret införas för
tidnings- och journalpapper den 1 juli 1994 och för annat papper
den 1 juli 1996. För tidnings- och journalpapper skall
insamlingsmålet sättas till 75% år 2000.
År 1975 beslutades att en obligatorisk insamling av
pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle
påbörjas (prop. 1975:32, bet. JoU10). Denna insamling skulle
vara fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där
sådan insamling är praktiskt genomförbar och motiverad. Enligt
Svenska renhållningsverksföreningen förekommer tidningsinsamling
för närvarande i så gott som samtliga kommuner.
Returpapper har blivit en alltmer betydelsefull råvara för de
svenska pappersbruken. Förbrukningen av returpapper, som uppgick
till ca 1,2 miljoner ton år 1992, har fyrdubblats sedan år 1975.
Under de närmaste åren väntas förbrukningen fortsätta att öka.
Enligt beräkningar av Skogsindustrierna uppgick mängden
insamlat returpapper -- från hushållen men också från andra
källor -- till preliminärt ca 900000 ton år 1992. Av den
insamlade mängden svarade tidningar och journaler för ca
440000 ton och wellpapp för ca 290000 ton. Industrins
förbrukning av dessa varuslag uppgick samma år till 687000 ton
resp. 389000 ton. En inte oväsentlig del av förbrukningen
utgjordes av importerat returpapper.
I propositionen konstateras att av de svenska hushållens
konsumtion av tidnings- och journalpapper på 575000 ton år
1991 insamlades 355000 ton eller ca 62%. Enligt uppgift från
Skogsindustrierna ökade denna andel till ca 65% år 1992. Som
redovisats i det föregående anges i propositionen att
insamlingsmålet skall sättas till 75% år 2000.
Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis
sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna ökat.
Inköpsföretagens ersättning för returpapper täcker därför för
närvarande inte den totala kostnaden för insamling och hantering
av returpapperet. I propositionen framhålls att det finns ett
betydande överskott av returpapper på den internationella
marknaden, vilket lett till prissänkningar. Denna situation med
stora överskott kan väntas bestå, anförs det vidare. Bl.a.
erinras om att det i Tyskland förbereds lagstiftning med krav på
återtagning av tidningar m.m. för den som tillverkar och säljer
dessa. Detta kan medföra kraftigt ökad tillgång på returpapper
med ytterligare sänkta returpapperspriser som följd, påpekas
det.
För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta att
fungera bra måste enligt regeringen kommunernas problem med att
få kostnadstäckning för returpappersinsamlingen lösas. Att
finansiera kostnaderna över renhållningstaxan är inte rätt,
påpekas det. Vidare anförs att avsättningen för svenskt
returpapper måste säkras och att pappersbrukens tillgång till
returfiberråvara måste tryggas.
Regeringen avvisar förslag om införande av returpappersfond
som framförts i departementspromemorian (Ds 1992:59)
Producentansvar för avfall. I stället förordas att
pappersproducenten nu åläggs det fulla ansvaret för både
insamling och hantering av returpapper. Härmed ges, enligt
regeringen, branschen incitament att bedriva insamling och
bearbetning effektivt i takt med pappersproduktionen.
I propositionen understryks att det papper som insamlas i
huvudsak bör återvinnas som råvara för pappersproduktion, men
det bör också kunna användas som råvara till andra
industriprodukter. Om det av olika skäl inte går att förbruka
allt tillgängligt returpapper som råvara är det naturligtvis
bättre, framhåller regeringen, att papperet utnyttjas för
energiproduktion än att det deponeras, dock under förutsättning
att papperet förbränns på ett miljöriktigt sätt.
Frågan om producentansvar för returpapper har tagits upp i
flera motioner.
I motion 1992/93:Jo53 (s) instämmer motionärerna i regeringens
uppfattning att lönsamhetsproblemen kring insamlingen måste få
en lösning men anser att detta inte skall åstadkommas genom att
det uppställs återvinningskrav för tidningspapper. Enligt
motionärerna bör det nuvarande systemet för pappersinsamling
bibehållas. De är av olika skäl avvisande till att framtvinga en
minskad användning av färskfibrer i svensk pappersproduktion
genom krav på ökad inblandning av returpapper; detta skulle få
negativa följder för miljön och leda till försämrad lönsamhet
för skogsbruket. Vidare påpekas att en minskad efterfrågan på
skogsråvara i första hand skulle drabba sysselsättningen i
Norrlands inland. Införande av krav på inblandning av
returpapper är en konkurrensnackdel för Sverige som i huvudsak
baserar sin pappersproduktion på färskfibrer. Därför borde
Sverige, enligt ett yrkande i motionen, verka för att EG inte
inför krav på inblandning av returpapper i pappersprodukter.
Förbränning av returpapper måste likställas med återvinning av
detta papper som råvara för pappersproduktion, krävs det i
motion 1992/93:Jo58 (s). Ett alltför högt krav på återvinning av
returpapper är, anser motionärerna, direkt skadligt ur såväl
ekologisk som ekonomisk synvinkel.
Förbränning av returpapper är under vissa omständigheter ett
lika bra alternativ som återvinning, anförs det på motsvarande
sätt i motion 1992/93:Jo56 (m). Enligt motionären bör valet
styras utifrån resultaten av miljömässiga och ekonomiska
konsekvensanalyser. Han anser vidare att fastställandet av
insamlingsmålet för returpapper bör anstå till dess att de
förutskickade överläggningarna med branschen har genomförts.
Näringsutskottet behandlar här även två motioner som har
väckts under allmänna motionstiden och som har stark beröring
med den nu aktuella frågan. I motion 1992/93:N283 (s) pläderas
för att tidningsföretagen, pappersbruken och massaproducenterna
gemensamt skall åläggas ansvaret för returpappershanteringen.
Motion 1992/93:N289 (m) går ut på att en utredning om den
svenska skogsindustrin skall tillsättas med uppgift att studera
bl.a. hur den svenska skogsindustrin skall ges möjligheter att
befästa och utveckla sin roll som färskfiberleverantör. Enligt
motionären bör också pappersavfallets potential från
energiutvinningssynpunkt noga utvärderas.
Den industriella användningen av returpapper är värdefull i
många avseenden. Även om Sverige har en internationellt sett hög
grad av återvinning av returpapper är det, enligt
näringsutskottets mening, angeläget med en fortsatt ökad
insamling av returpapper. Industrins ökande investeringar för
utnyttjande av returpapper medför att industrin har behov av att
långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till returpapper.
Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning
att ett system med producentansvar för returpapper bör införas.
Detta behöver inte innebära att kommunernas och
returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen
upphör. Med ett producentansvar ges dock branschen, som också
sägs i propositionen, incitament att bedriva insamling och
hantering effektivt i takt med pappersproduktionen.
I likhet med regeringen anser näringsutskottet vidare att det
papper som insamlas i första hand bör utnyttjas som råvara för
pappersproduktion. I andra hand bör returpapperet kunna användas
som råvara vid annan industriproduktion. Emellertid måste man
även i framtiden räkna med att insamlingsverksamheten i
glesbygder och i vissa andra delar av landet kommer att vara
mindre lönsam. Med instämmande i vad som anförs i propositionen
anser näringsutskottet att det i sådana situationer -- men också
vid andra enstaka tillfällen -- kan vara lämpligt att det
insamlade returpapperet utnyttjas för energiproduktion om en
miljöriktig förbränning sker.
Näringsutskottet har vidare inget att erinra mot det
uppställda insamlingsmålet om 75% år 2000; som tidigare
angivits insamlades ca 65% år 1992. Utskottet finner anledning
erinra om att det angivna målet om 75% avser insamling av
returpapper och inte innebär något krav på en viss inblandning
av returpapper i pappersproduktionen.
Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet vad som
anförs i propositionen om införande av producentansvar för
returpapper. Samtliga här behandlade motioner avstyrks i nu
berörda delar.
Lagen om PET-flaskor
Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:71, bet. JoU21)
om en ny lag med föreskrifter om att s.k. PET-flaskor som
innehåller konsumtionsfärdig dryck får säljas endast om
flaskorna ingår i ett retursystem. Denna lag, lagen (1991:336)
om vissa dryckesförpackningar, trädde i kraft den 1 juli 1991.
Av lagens förarbeten framgår att med retursystem avses ett
system med återfyllning av PET-flaskor. I sitt yttrande till
jordbruksutskottet i samband med lagens tillkomst underströk
näringsutskottet (1990/91:NU8y) vikten av att införandet av ett
retursystem med återfyllning av PET-flaskor inte leder till en
försämrad konkurrenssituation på bryggeriområdet.
I propositionen (s.76) konstateras nu att flera problem har
uppstått kring systemet med återfyllning. Problemen gäller dels
konkurrensrättsliga frågor, dels vissa praktiska frågor. De små
bryggerierna har inte ansett sig kunna få ekonomisk bärkraft för
ett system med återfyllning. Det har också visat sig att vissa
bestämda produktsorter av smakskäl inte är lämpliga att säljas i
PET-flaskor som använts tidigare.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ändring av lagen så
att också ett retursystem med PET-flaskor som återtas och
materialåtervinns blir tillåtet parallellt med det nuvarande
återfyllningssystemet. Ändringen förreslås träda i kraft den 1
juli 1993. Under tiden fram till dess skall fortsatta undantag
från tillståndsplikten kunna medges; enligt 8 § i lagen får
regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer)
meddela undantag från tillståndsplikten om det finns särskilda
skäl i det enskilda fallet.
För företag som väljer att ingå i ett system med återvinning
av PET-flaskor skall för hanteringstillstånd gälla motsvarande
krav som beträffande återfyllning. Från den 1 januari 1994 krävs
att minst 90%, räknat på årsbasis, av de försålda flaskorna
tas tillbaka och materialåtervinns. En ytterligare
förutsättning är att ett pantbelopp skall betalas vid
återlämning av PET-flaskorna, vilket redan tillämpas i fråga om
PET-flaskor som återfylls. Enligt regeringen är kravet på pant
för närvarande en förutsättning för att en insamlingsnivå på
90% skall kunna uppnås.
Regeringens förslag avvisas i motion 1992/93:Jo62 (s).
Miljöpolitikens trovärdighet skulle skadas allvarligt om
förslaget i propositionen bifalls, hävdas det. Motionärerna
menar att regeringen i stället borde ha ifrågasatt den fortsatta
användningen av PET-flaskan.
I motion 1992/93:Jo55 (fp) kritiseras regeringens förslag från
en annan utgångspunkt. Motionären anser att näringslivet bör ges
frihet att självt avgöra hur återtagningen av PET-flaskor skall
ske. Av hygieniska, arbetsmiljömässiga och ekonomiska skäl är
hon negativ till att återtagningen skall göras via butiker. Det
bästa insamlingsresultatet uppnås enligt motionären när
uppsamligen görs så nära den enskilda konsumenten som möjligt. I
motionen påtalas vidare risken för att det nya systemet kommer
att uppfattas som ett handelshinder när EES-avtalet träder i
kraft.
Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att
också system med återvinning av PET-flaskor skall tillåtas.
Därigenom skapas möjligheter till en förbättrad
konkurrenssituation på området.
Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs fram i
motion 1992/93:Jo55 (fp) om att den närmare utformningen av
system för återtagning av förbrukade varor bör avgöras av de
producentansvariga företagen. Under rådande omständigheter anser
emellertid näringsutskottet att det beträffande PET-flaskor
finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid
återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara
uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna
nås. Näringsutskottet kan vidare inte finna att utvidgningen av
lagen kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen
kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige
underlättas.
Med det sagda tillstyrker sålunda näringsutskottet den
föreslagna lagändringen och avstyrker motionerna 1992/93:Jo62
(s) och 1992/93:Jo55 (fp) i berörda delar.
Glasåtervinning
Näringsutskottet behandlar här slutligen motion 1992/93:N219
(c) från allmänna motionstiden. I denna motion krävs skyndsamma
insatser för utveckling av alternativa användningsområden för
glasavfall. Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat
och osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har
upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan
uteslutande vitt sorterat glas. Dessa förhållanden kan medföra
att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg. Enligt motionären är
det därför angeläget att det skapas alternativa
användningsområden för insamlat glas.
I systemet för glasåtervinning svarar kommunerna för insamling
och transporter. En organiserad glasåtervinning förekommer i ca
250 av landets kommuner. Svensk Glasåtervinning AB har det
ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutliga
omhändertagandet. Företaget betalar en viss ersättning per ton
insamlat glas till kommunerna.
I propositionen (s.74) anges att år 1991 materialåtervanns
ca 44% av alla glasförpackningar av Svensk Glasåtervinning.
För år 1995 är målet att 70% skall återvinnas.
I mars 1991 införde företaget en återvinningsavgift för såväl
inhemskt tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen
skall användas för utveckling av alternativa användningsområden,
för åtgärder i syfte att öka återvinningen och för stöd till
kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är
isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.
Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i
samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. vid tekniska
högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.
En motion av liknande innebörd som den nu aktuella avslogs av
riksdagen senast hösten 1992. Näringsutskottet (bet.
1992/93:NU2) avstyrkte motionen med hänvisning bl.a. till det
utvecklingsarbete rörande alternativa användningsområden som
bedrivs av Svensk Glasåtervinning. Utskottet erinrade också om
den då aviserade kretsloppspropositionen.
Näringsutskottet anser inte heller att den nu väckta
motionen i frågan bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Än en
gång hänvisar utskottet till det arbete som Svensk
Glasåtervinning bedriver. Vidare torde införandet av
producentansvar för glasförpackningar komma att medföra att
branschen får ett ökat incitament att finna alternativa
användningsområden för insamlat glas. Motion 1992/93:N219 (c)
avstyrks av näringsutskottet med det anförda.
Stockholm den 20 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun
Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran
Persson (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart
Daléus (c) och Roland Lében (kds).
Avvikande meningar
1. Industrins anpassning till kretsloppssamhället
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Industrins anpassning till kretsloppssamhället -- som
börjar med "Näringsutskottet avstyrker" och slutar med "i fråga"
bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet tillstyrker däremot det nu berörda yrkandet i
motion 1992/93:Jo54 (nyd) med krav på analyser av de olika
förslagen i propositionen. Om dessa förslag okritiskt läggs till
grund för samhällets fortsatta åtgärder inom miljöpolitiken kan
det leda till flera oönskade effekter. Som sägs i motionen är
det erforderligt med en analys av vilka konsekvenser förslagen
-- var för sig och sammantagna -- får på den privata
äganderätten, näringsfriheten och konkurrensen. Vidare måste det
utredas vilka kostnader som är förenade med förslagen. Riksdagen
bör, enligt näringsutskottets mening, hemställa att regeringen
tar initiativ till sådana analyser. Därigenom skulle det nu
berörda yrkandet i nyssnämnda motion bli tillgodosett. Av det
sagda följer också att näringsutskottet avstyrker motion
1992/93:Jo49 (v) i här aktuell del.
2. Åtgärder inom energisektorn
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Åtgärder inom olika sektorer -- som börjar med "Av den" och
slutar med "och 1992/93:Jo49 (v)" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion
1992/93:Jo60 (s), framhålla betydelsen av att hushållningen
med energi ges ökad prioritet. Detta är inte minst angeläget i
utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Som sägs i
nyssnämnda motion är det väsentligt att det utvecklas
energihushållningsplaner inom industrin -- och då inte bara inom
den energiintensiva delen av industrin.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad
näringsutskottet här har anfört skulle motion 1992/93:Jo60 (s)
bli tillgodosedd såvitt nu är i fråga. Näringsutskottet
instämmer vidare i vad som sägs i motion 1992/93:Jo49 (v) om
vikten av att användningen av biobränslen ökar. Något uttalande
av riksdagen i den frågan är dock enligt näringsutskottets
mening inte påkallat.
3. Åtgärder inom industrisektorn
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Åtgärder inom olika sektorer -- som börjar med "Näringspolitiken
måste" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande
lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion
1992/93:Jo60 (s) om att propositionen inte tillräckligt
uppmärksammar sambandet mellan näringspolitik och miljöpolitik.
Som anförs i motionen kan en ökad miljömedvetenhet främja
konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Skärpta
miljökrav får inte bara betraktas som hinder för näringslivets
utveckling. Under förutsättning att industrin ges rimliga
möjligheter till anpassning till de nya kraven kan dessa komma
att stärka det svenska näringslivets utveckling.
Riksdagen bör komplettera de nu aktuella riktlinjer som anges
i propositionen med vad näringsutskottet här har anfört. Med det
sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Jo60 (s) i nu
berörd del.
4. Producentansvar för returpapper
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Producentansvar för returpapper -- som börjar med
"Näringsutskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Enligt näringsutskottets mening bör den närmare utformningen
av systemet med producentansvar för returpapper fastställas
först när de aviserade överläggningarna med berörda intressenter
har genomförts. Som sägs i motion 1992/93:Jo53 (s) men också i
motion 1992/93:Jo56 (m) bör insamlingsmålet för returpapper inte
bestämmas innan miljökonsekvensanalyser av förslaget har
genomförts.
I likhet med vad som anförs i förstnämnda motion är det också
angeläget att bedöma effekterna på den svenska pappersindustrins
konkurrensförmåga vid krav på inblandning av returpapper i
pappersprodukter; en av den svenska industrins
konkurrensfördelar är just tillgången på färskfiber. Det är inte
minst viktigt att varje betydande förändring inom detta område
föregås av en dialog med den berörda industrin.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad
näringsutskottet här har anfört skulle även motion 1992/93:N289
(m) bli delvis tillgodosedd. Övriga nu aktuella motionsyrkanden
avstyrks av näringsutskottet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 3
Propositionens huvudsakliga innehåll 4
Motionerna 6
Utskottet 15
Bakgrund 15
Kretslopp för hållbar utveckling 16
Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling 26
Olika styrmedel och åtgärder för en kretsloppsanpassning av
varuproduktionen 31
Kemikaliekontroll 35
Producentansvar 41
Avfallshanteringen och kommunerna 54
Renare slam 59
Det fortsatta arbetet 64
Hemställan 70
Reservationer 75
Särskilt yttrande 85
Meningsyttring av suppleant 86
Bilaga 1 Lagförslag 1 91
Bilaga 2 Lagförslag 2 95
Bilaga 3 Lagförslag 3 97
Bilaga 4 Sammanställning av återanvändnings- och
materialåtervinningsnivåer på förpackningar 98
Bilaga 5 Bostadsutskottets yttrande 1992/93:BoU7y 100
Bilaga 6 Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU8y 119
Bilaga 7 Näringsutskottets yttrande 1992/93:NU8y 123