I detta betänkande behandlas proposition 1992/93:60 med
förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m.
jämte en motion (-) väckt med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag vilka innebär att
vissa EG-direktiv på miljöområdet införlivas i svensk
lagstiftning. Motionen avstyrks i sin helhet.
Till betänkandet har fogats en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition
1992/93:60 föreslagit att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
2. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
3. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
4. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar.
Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Lagförslagen bifogas till detta betänkande som bilaga 1.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas införlivandet i svensk lagstiftning
av vissa EG-direktiv på miljöområdet.
I miljöskyddslagen (1969:387) föreslås ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i
fråga om miljöfarlig verksamhet meddela de föreskrifter om
skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt som
på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)
inte får åsidosättas.
Vidare föreslås i hälsoskyddslagen (1982:1080) ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att i den utsträckning det behövs med hänsyn till
Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt EES-avtalet,
meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i
luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot
och bly. Om det kan antas att gränsvärdena kan komma att
överskridas skall kommunen mäta förekomsten i luften av
föroreningarna.
För att uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv om
miljökonsekvensbeskrivningar föreslås att
miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas vid planering av
allmän va-anläggning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten-
och avloppsanläggningar. En miljökonsekvensbeskrivning skall i
vissa fall också ingå i underlaget för en detaljplan enligt
plan- och bygglagen (1987:10).
Lagförslagen föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
Motionen
1992/93:Jo17 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:60 och
hos regeringen begär ett nytt förslag avseende anpassning med
anledning av EES-avtalet i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
implementering av det i EES-avtalet ingående direktivet om skydd
för grundvatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
implementering av de i EES-avtalet intagna EG-direktiven om
luftkvalitetsnormer,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering
som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med EG:s
direktiv 85/337,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om aktivt arbete från Sveriges sida i syfte
att påverka omarbetning av EG:s direktiv 85/337,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring
av miljöskyddslagens omprövningsregler med innebörd att
omprövning skall ske vart fjärde år,
8. att riksdagen hos regeringen begär ytterligare redovisning
av åtgärder föranledda av krav i enlighet med EES-avtalet.
Utskottet
Bakgrund
Den 18 november 1992 godkände riksdagen EES-avtalet (RD
1992/93:26, EU1, rskr. 18). Texten till EES-avtalet och en
utförlig kommentar till avtalet finns i proposition 1991/92:170
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I bilaga 13
till EES-propositionen angavs ett antal EG-direktiv vars
transformering till svensk rätt bedömdes kräva särskilda
överväganden. Samtliga dessa direktiv finns i bilaga XX till
EES-avtalet.
För staterna inom EG gäller på miljöområdet utöver
Romfördraget ett antal av EG antagna förordningar och direktiv.
För EFTA-staterna gäller som EES-rätt sådana förordningar och
direktiv som ingår i EES-avtalet med de ändringar samt
övergångs- och undantagslösningar som har angetts i avtalet.
Ändringarna innebär huvudsakligen att de
ikraftträdandetidpunkter som har föreskrivits i EG-rättsakterna
i EES-rätten har ändrats till i normalfallet den dag då
EES-avtalet träder i kraft. EFTA-staterna skall enligt
EES-avtalet i sina interna rättsordningar införliva sådana
rättsakter som motsvarar en EG-förordning. Vid införlivandet i
den interna rättsordningen av en rättsakt som motsvarar ett
EG-direktiv får den enskilda EFTA-staten, precis som
EG-staterna, välja form och metod för genomförandet.
Sveriges och övriga EFTA-staters ståndpunkt vid
EES-förhandlingarna har varit att de kravnivåer avseende
miljöskydd som EG-reglerna i bilaga XX till EES-avtalet
innehåller är uppfyllda genom den miljöpolitik som redan
tillämpas i EFTA-länderna. EES-avtalet hindrar inte att någon
avtalspart behåller eller inför strängare miljöskyddsåtgärder än
de som föreskrivs i dessa rättsakter så länge åtgärderna är
förenliga med avtalet i övrigt. Av såväl Romfördraget som
EES-avtalet framgår att avtalets genomförande är individuellt
för varje enskilt land när det gäller införlivande av direktiv.
Samtidigt skall de regler i EES-avtalet som i sak är identiska
med EG:s primär- eller sekundärrätt tolkas i enlighet med
EG-domstolens avgöranden. Lagstiftningsarbetet med anledning av
EES-avtalet innebär därför att även EG-domstolens tolkning av
rättsakterna skall beaktas.
Avslag på propositionen
Motionen
Enligt motion Jo17 (-) finns flera brister i den aktuella
propositionen. De förändringar som föreslås i svensk
lagstiftning är inte tillräckliga för att tillgodose kraven i
berörda EG-direktiv. Det pågående arbetet inom
Miljöskyddskommittén utgör inte skäl för en bristfällig
hantering av EES-avtalet. Riksdagen bör därför avslå
propositionen och begära ett nytt förslag till anpassning med
anledning av EES-avtalet (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen är den svenska
miljölagstiftningen och EG:s rättsakter på miljöområdet
uppbyggda efter olika system, vilket medför särskilda problem
när EG-direktivens bestämmelser skall införlivas med den svenska
rättsordningen. Direktiven anger generellt bestämda
utsläppsgränser för vissa ämnen från anläggningar av olika slag.
Direktiven är i huvudsak av minimikaraktär, vilket innebär att
strängare regler kan bibehållas eller införas i nationell
lagstiftning. I förhållande till merparten av de av EG:s
miljöregler som behandlas i aktuell proposition finns de
viktigaste svenska bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387).
Lagen bygger på individuella tillstånd för miljöfarlig
verksamhet. När generella gränsvärden för miljöfarliga utsläpp
införs innebär det en principiell omställning av den svenska
normgivningen på området. I Miljöskyddskommitténs (ME1989:04)
uppdrag ingår att göra en övergripande genomgång av den svenska
miljölagstiftningen och lämna förslag till en samordning av
lagstiftningen. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir.
1989:32 och 1991:51) bl.a. lämna förslag till generellt gällande
utsläppsregler. Utredningen skall lämna sitt huvudbetänkande
senast den 1 april 1993. När det gäller implementeringen av
EES-avtalet är det därför betydelsefullt att de regler som
beslutas inte i onödan avviker från rådande regelsystem. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med
föredragande statsrådet att endast sådana bestämmelser i de
aktuella miljödirektiven som saknar motsvarighet i svensk
lagstiftning och som innehåller direkta lagstiftningskrav eller
krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lagstiftning nu bör
inordnas i den svenska rättsordningen. Utskottet avstyrker
därmed motion Jo17 yrkande 1.
Miljöskyddslagen
Propositionen
I miljöskyddslagen (1969:387) införs ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i fråga
om skyddsåtgärder, begränsning av verksamheten och
försiktighetsmått i övrigt meddela de föreskrifter som på grund
av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) inte får
åsidosättas. Sådana föreskrifter skall gälla framför redan
meddelade tillstånd.
Med hänsyn till den allsidiga prövning av en verksamhet som
enligt 18 § miljöskyddslagen skall ske när tillstånd meddelas,
till att de omprövningsmöjligheter som finns i vissa fall kan
aktualiseras redan innan fyra år förflutit från tillståndsbeslut
samt då frågan behandlas av Miljöskyddskommittén finner
regeringen inte för närvarande skäl att på grund av EES-avtalet
föreslå ändring i miljöskyddslagens omprövningsregler.
När det gäller skydd för grundvattnet konstateras i
propositionen att de förbud och andra restriktioner som krävs på
detta område kan meddelas med stöd av det nya bemyndigandet i
lagen.
Motionen
I motion Jo17 (-) konstateras att flera EG-direktiv innehåller
krav om omprövning av utsläppsvillkor vart fjärde år. Trots
detta föreslår regeringen ingen förändring av de svenska
omprövningsreglerna i miljöskyddslagen. Möjligheterna i
miljöskyddslagen att tidigarelägga omprövningen motsvarar inte
EG:s regler. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag till sådan EG-anpassning av miljöskyddslagen att
omprövning skall ske vart fjärde år (yrkande 7). EG:s direktiv
om grundvatten säger att ingen försämring av grundvattnets
kvalitet skall accepteras. Denna princip gäller oavsett
förekomst av vattentäkt. Många slag av markanvändning kan i
framtiden komma att beröras om kraven i direktivet skall
uppfyllas. En korrekt implementering av detta direktiv ställer
därför krav på stora förändringar av den svenska
vattenlagstiftningen. Propositionen tillgodoser inte dessa krav,
och regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag till
implementering av ifrågavarande direktiv (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Miljöskyddslagen är tillämplig på utsläppande av
avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller
anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vidare
omfattar lagen användningen av mark, byggnad eller anläggning på
sätt som eljest kan medföra förorening av mark, vattendrag, sjö
eller annat vattenområde eller av grundvatten. Miljöskyddslagen
reglerar även sådan användning av mark, byggnad eller anläggning
som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening,
buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är
helt tillfällig. Enligt miljöskyddslagen kan det krävas
tillstånd eller anmälan för sådan s.k. miljöfarlig verksamhet.
För varje tillståndspliktig enskild anläggning fastställs
individuella utsläppsvillkor. EG-direktiven anger däremot
bestämda utsläppsgränser för utsläpp av vissa ämnen från
anläggningar av olika slag. Dessa gränsvärden har karaktären av
minimiregler. EG:s regler framgår direkt genom direktivtexten
och ger i fråga om de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs
inte utrymme för att individuellt fastställa utsläppsvillkor som
medger större utsläpp än gränsvärdena.
Som framhålls i propositionen är EG-reglerna strukturellt sett
otillgängliga och håller en hög detaljnivå. Utskottet anser
därför i likhet med föredragande statsrådet att flertalet av de
direktiv som motsvarar miljöskyddslagens tillämpningsområde
lämpligen bör transformeras till svenska föreskrifter och inte
direkt inkorporeras i svensk lag. En inkorporering med svensk
rätt skulle dessutom till stor del innebära en dubbelreglering
av en stor mängd företeelser. Utskottet ansluter sig därmed till
regeringens förslag att med stöd av miljöskyddslagen bemyndiga
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i
fråga om skyddsåtgärder, begränsning av verksamheten och
försiktighetsmått i övrigt meddela de föreskrifter som på grund
av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) inte får
åsidosättas.
Flera av EG-direktiven innehåller regler om att givna
tillstånd skall omprövas vart fjärde år. Enligt miljöskyddslagen
får Koncessionsnämnden, efter vad som är skäligt, ändra eller
upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller
meddela nya villkor för den när tio år förflutit från det att
tillståndsbeslutet vann laga kraft. Därutöver kan omprövning
aktualiseras om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet
som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud
framstår som en alltför ingripande åtgärd, om förhållandena i
omgivningen har förändrats väsentligt, om en från miljösynpunkt
väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny
process- eller reningsteknik samt om användandet av någon ny
teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan
störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för
att kontrollera verksamheten.
Som anförs i propositionen sker i samband med meddelandet av
tillstånd enligt miljöskyddslagen en allsidig prövning av den
tillståndspliktiga verksamheten. Denna prövning utesluter dock
inte att en alltmer hotande miljösituation kan kräva en
motsvarande anpassning av den miljöfarliga verksamheten. Det kan
därför finnas skäl att överväga om nuvarande möjligheter till
omprövning av villkor är till fyllest för att anpassa
tillstånden till ändrade miljöförhållanden. Eftersom frågan
omfattas av Miljöskyddskommitténs uppdrag (dir. 1989:32) och då
omprövning enligt gällande lagstiftning i vissa fall kan
aktualiseras redan innan fyra år förflutit från tillståndsbeslut
finner utskottet i likhet med föredragande statsrådet inte för
närvarande skäl att på grund av EES-avtalet föreslå ändring i
miljöskyddslagens omprövningsregler. Utskottet avstyrker således
motion Jo17 yrkande 7.
När det gäller skyddet av grundvattnet vill utskottet
inledningsvis framhålla att det av Naturvårdsverkets allmänna
råd (90:15) framgår att den svenska ambitionen när det gäller
skydd av grundvatten är att tillförsel till grundvattnet av
farliga ämnen inte skall förekomma. Vidare kan konstateras att
EG-direktivets regler om tillståndsgivning m.m. har
motsvarigheter i miljöskyddslagen. Däremot saknar direktivets
detaljregler om otillåtna utsläpp samt omprövningsregler
motsvarighet i relevant svensk lagstiftning. Som framhålls i
propositionen torde dock de förbud och andra restriktioner som
krävs på detta område kunna meddelas med stöd av det nya
bemyndigandet i lagen. Med det anförda avstyrks motion Jo17
yrkande 2.
Hälsoskyddslagen
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer i den utsträckning det behövs med hänsyn
till Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om
Europeiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får meddela
föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av
föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly.
Enligt föredragande statsrådet kräver EES-avtalet att Sverige
anpassar sin lagstiftning till de krav om miljökvalitetsnormer
m.m. som finns i direktiven. För samtliga aktuella direktiv (tre
stycken) gäller att lämpliga åtgärder skall vidtas för att
föroreningshalterna inte skall överskrida de föreskrivna
gränsvärdena. Direktiven är ett led i ansträngningarna att
motverka spridningen från diffusa källor.
Motionen
I motion Jo17 yrkas att riksdagen begär ett nytt förslag till
implementering av de i EES-avtalet intagna EG-direktiven om
luftkvalitetsnormer (yrkande 3). Det föreslagna bemyndigandet i
hälsoskyddslagen är inte tillräckligt för att tillgodose kraven
i aktuella EG-direktiv. Medlemsländerna skall bl.a. i de fall
där man inte uppfyller kvalitetsnormerna vidta sådana åtgärder
att man inom viss tid tillgodoser kraven. En sådan lagstiftning
måste även ge medborgarna rätt att klaga när myndigheter inte
uppfyller sina åtaganden enligt berörda författningar.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen krävs det inte några särskilda
åtgärder från svensk sida för att bringa halterna av
luftförorening till de nivåer som krävs i EG-direktiven gällande
gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet avseende
svaveldioxid och svävande partiklar, gränsvärde för bly i luften
och luftkvalitetsnormer för kvävedioxid. I många fall tillämpar
Sverige avsevärt lägre gräns för högsta tillåtna luftförorening
än vad som följer av EG-normerna. Däremot saknas i Sverige med
visst undantag lagstiftning om kvalitetsnormer i form av
fastställda gränsvärden för förorenande ämnen. Sådana bindande
luftkvalitetsnormer, som tar sikte på diffusa källor, torde även
kunna underlätta bedömningarna vid tillståndsgivningen av
miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Även om
direktiven således inte kräver åtgärder i form av lagstiftning
för att minska luftföroreningarna i luften anser utskottet i
likhet med föredragande statsrådet att svensk lagstiftning måste
anpassas till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som finns i
aktuella direktiv. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att
EG i framtiden kan komma att skärpa sina gränsvärden. Utskottet
anser vidare att dessa förhållanden gör det olämpligt att direkt
i lagtexten fastställa tillämpliga gränsvärden. Utskottet
ansluter sig därmed till regeringens förslag att i
hälsoskyddslagen införa ett bemyndigande att meddela
föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av
de föroreningar som omfattas av ifrågavarande EG-direktiv.
Därmed avstyrks motion Jo17 yrkande 3.
Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att det i plan- och bygglagen
(1987:10), PBL, införs en bestämmelse att vissa detaljplaner som
kan antas medföra betydande miljöpåverkan i vissa fall skall
föregås av ett program som innefattar en
miljökonsekvensbeskrivning. Som en följdändring införs i 8 kap.
2 § PBL kabinbanor bland bygglovspliktiga företag. Krav på
miljökonsekvensbeskrivningar införs nu som ett led i
detaljplaneförfarandet. Reglerna anknyts till ett krav på
obligatoriska program i PBL. Programmet skall sammanfatta vilka
utgångspunkter och mål som bör gälla för detaljplanen och kan
också ange rekommendationer för bebyggelsens utveckling och för
utformning av miljön inom planområdet. I propositionen anförs
vidare att ett mera allmänt krav i PBL på
miljökonsekvensbeskrivningen bör utredas i ett vidare
sammanhang.
Vidare föreslås att det i lagen (1970:244) om allmänna vatten-
och avloppsanläggningar (va-lagen) införs krav på en
miljökonsekvensbeskrivning när en allmän va-anläggning eller en
utvidgning av en sådan planeras, om anläggningen kan antas
medföra betydande miljöpåverkan.
Motionen
I motion Jo17 (-) konstateras att EG:s direktiv om
miljökonsekvensbeskrivningar (85/337) föreskriver att
allmänheten skall informeras och att berörda parter skall ges
tillfälle att yttra sig. I en bilaga till direktivet anges bl.a.
att projekt som kärnkraftverk och avfallslager alltid skall
föregås av en miljökonsekvensbeskrivning. Hittills har
allmänheten i Sverige hållits utanför sådana projekt, och i
svensk lagstiftning saknas en tydlig reglering av allmänhetens
rättigheter i detta avseende. Regeringens förslag till
implementering tillgodoser inte de i aktuellt EG-direktiv
uppställda kraven. Regeringen bör därför återkomma med ett nytt
förslag som klargör hur allmänhetens inflytande skall regleras
och garanteras (yrkande 4). En anpassning av svensk
lagstiftning till krav på miljökonsekvensbeskrivningar borde gå
utöver vad som krävs med anledning av EES-avtalet. Regeringen
bör därför återkomma med ett förslag till generellt utformat
krav på miljökonsekvensbeskrivningar i PBL (yrkande 5). Eftersom
länderna inom EG ännu inte fullt ut genomfört ifrågavarande
direktiv bör Sverige aktivt delta i arbetet för att utveckla
direktivet både vad gäller genomförande och kvalitativa krav
(yrkande 6). EG:s direktiv omfattar allt från lagregler till
åtgärdsprogram. De innehåller således inte bara regler som skall
föras över till nationell lagstiftning utan även krav på
åtgärder från medlemsländerna. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som vidtas
på olika nivåer utöver de förändringar i lag som föreslås i
propositionen (yrkande 8).
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att EG-direktivet om
miljökonsekvensbeskrivningar i de flesta fall har motsvarigheter
i svensk lagstiftning. Avsikten med nu aktuella lagförslag är
enbart att införa kompletterande bestämmelser med anledning av
direktivet. Ett syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är att få
till stånd en offentlig redovisning av den inverkan en åsyftad
verksamhet eller åtgärd får på miljön och ge allmänheten
möjligheter att yttra sig. I flertalet av berörda svenska lagar
finns bestämmelser om offentliggörande. Där så inte är fallet
har krav på offentliggörande införts i de för verksamheten
berörda förordningarna och i den särskilda förordningen om
miljökonsekvensbeskrivningar. Därmed synes bestämmelserna i
aktuellt direktiv om offentliggörande m.m. i allt väsentligt
vara uppfyllda. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motion
Jo17 yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet vill i detta
sammanhang dessutom erinra om att Miljöskyddskommittén enligt
riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 skall ytterligare
överväga frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande
över prövningen av miljöskyddsfrågorna.
Bostadsutskottet har beretts tillfälle att avge yttrande över
propositionen jämte motionen. Yttrandet, som avser införandet av
miljökonsekvensbeskrivningar i PBL och va-lagen, bifogas till
detta betänkande som bilaga 2. I yttrandet anför
bostadsutskottet sammanfattningsvis följande.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen inom kort att
tillkalla en utredning för en översyn av vissa frågor i PBL m.m.
I utredningen kommer bl.a. att övervägas frågan om
miljökonsekvensbeskrivningar enligt PBL. Utskottet anser att
resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. En sådan
uppfattning är inte förenlig med vad i motion Jo17 (-) yrkande 5
föreslagits såvitt frågan rör PBL om att riksdagen nu hos
regeringen bör begära förslag till ett generellt utformat krav
på miljökonsekvensbeskrivningar. Med det anförda tillstyrker
bostadsutskottet regeringens förslag till ändring i PBL och
avstyrker motion Jo17 (-) yrkande 5 i motsvarande del.
Utskottet tillstyrker också förslaget till lag om ändring i
lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Jordbruksutskottet konstaterar för sin del att syftet med
miljökonsekvensbeskrivningar är att skapa tillgång till
beslutsunderlag som möjliggör en ökad miljöhänsyn och som leder
fram till bättre beslut från miljösynpunkt. Det är viktigt att
en bedömning av miljökonsekvenserna kommer in i ett tidigt
planeringsskede, parallellt med tekniska och ekonomiska frågor,
innan beslut fattas om en viss plan, åtgärd eller ett projekt.
Som framhålls i propositionen bör därför arbetet med en
miljökonsekvensbeskrivning påbörjas redan under arbetet med
översiktsplanen och utvecklas successivt under detaljplanens
programskede. När det gäller frågan om ett i PBL generellt
utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar anser
jordbruksutskottet i likhet med bostadsutskottet det lämpligt
att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna
fråga. Vunna erfarenheter av tillämpningen av de nu föreslagna
reglerna torde härvid kunna utgöra ett värdefullt
underlagsmaterial. Med det anförda ansluter sig utskottet till
regeringens förslag till ändring i PBL samt avstyrker motion
Jo17 yrkande 5.
Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning när det
gäller införandet av regler om miljökonsekvensbeskrivningar i
va-lagen och tillstyrker propositionen i denna del.
Samarbetet inom ramen för EES-avtalet ger Sverige och övriga
EFTA-stater rätt att delta i EG:s program och andra aktiviteter
på miljöområdet. Sverige och de övriga EFTA-länderna skall
samarbeta med EG t.ex. när det gäller miljöavgifter, framtagande
av aktionsprogram på miljöområdet och genom samråd inför
internationella förhandlingar. Avtalet innebär således inte bara
en samordning av olika miljöregler utan vi får också en insyn i
och möjlighet att aktivt delta vid utformningen av EG:s
miljöregler. Enligt utskottets bedömning får syftet med motion
Jo17 yrkande 6 anses tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet
nu anfört. Motionen avstyrks i berörd del.
Utskottet har ingen erinran beträffande de överväganden i
propositionen som inte särskilt berörts i det föregående.
Utskottet anser därmed att det inte finns anledning att nu
förorda en sådan redovisning som begärs i motion Jo17 yrkande 8.
Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 1,
2. beträffande förslag till ändring i miljöskyddslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 7,
4. beträffande skydd för grundvattnet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 2,
4. beträffande luftkvalitetsnormer
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Jo17 yrkande 3
antar förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen
(1982:1080),
5. beträffande allmänhetens inflytande
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 4,
6. beträffande ändring i PBL
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10),
7. beträffande generellt krav på
miljökonsekvensbeskrivningar i PBL
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 5,
men. (v)
8. beträffande möjligheten att påverka EG:s miljöregler
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 6,
9. beträffande ändring i va-lagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
10. beträffande ytterligare redovisning med anledning av
EES-avtalet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 8.
Stockholm den 3 december 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Inga-Britt
Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart
Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj
Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén
(nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder
(m), Pehr Löfgreen (m) och Jan-Olof Franzén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Jag delar uppfattningen i motion Jo17 (-) om att det inte
finns anledning att begränsa kravet på att
miljökonsekvensbeskrivning skall införas endast i den
utsträckning som behövs för att uppfylla det krav på området som
måste tillgodoses för att uppfylla bestämmelserna i ett
EG-direktiv. Jag delar bl.a. Boverkets uppfattning om att ett
mer generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar för
detaljplaner enligt PBL bör införas. Jag kan däremot inte dela
uppfattningen i propositionen om att frågan om ett mera allmänt
krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör utredas i ett vidare
sammanhang. Enligt min mening bör riksdagen med anledning av
motion Jo17 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna
vad som nu anförts om miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringen
bör skyndsamt förelägga riksdagen ett förslag i frågan.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
7 borde ha hemställt:
7. beträffande generellt krav på
miljökonsekvensbeskrivningar i PBL
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo17 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Bilaga 1
Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU4y
Bilaga 2
Ändring i plan- och bygglagen m.m.
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att
senast den 1 december 1992 avge yttrande över proposition
1992/93:60 såvitt avser ändring i plan- och bygglagen jämte
eventuella motioner.
Propositionen
I detta yttrande tas upp förslagen i propositionen i vad avser
ändring i plan- och bygglagen (1987:10) och i lagen (1970:244)
om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
I propositionen behandlas frågan om införlivandet i svensk
lagstiftning av vissa EG-direktiv på miljöområdet. För att
uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv föreslås att
miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas vid planering av
allmän va-anläggning enligt va-lagen. En
miljökonsekvensbeskrivning skall i vissa fall också ingå i
underlaget för en detaljplan enligt plan- och bygglagen (PBL).
Motionen
I den med anledning av propositionen väckta motionen
1992/93:Jo17 av Annika Åhnberg (-) yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar.
Utskottet
Bilaga XX till EES-avtalet innebär att ett antal miljödirektiv
skall transformeras till svensk lagstiftning. I propositionen
förordas att förslag endast till sådana bestämmelser i
miljödirektiven som saknar motstycke i den svenska
lagstiftningen och som innehåller direkta lagstiftningskrav
eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lagstiftning
nu bör transformeras till den svenska rättsordningen. I vad
gäller PBL innebär denna ståndpunkt att i lagen föreslås införas
en ändring i 5 kap. 18 § av innebörd att
miljökonsekvensbeskrivningar enligt naturresurslagen skall göras
avseende en detaljplan som kan antas medföra betydande
miljöpåverkan. Som en följdändring föreslås ett tillägg till 8
kap. 2 § PBL så att kabinbanor införs bland bygglovspliktiga
företag. Även vissa andra följdändringar föreslås tas in i
lagen.
I propositionen anförs vidare att ett mera allmänt krav i PBL
på miljökonsekvensbeskrivningen bör utredas i ett vidare
sammanhang.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen inom kort att
tillkalla en utredning för en översyn av vissa frågor i PBL m.m.
I utredningen kommer bl.a. att övervägas frågan om
miljökonsekvensbeskrivningar enligt PBL.
Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör
avvaktas. En sådan uppfattning är inte förenlig med vad i motion
Jo17 (-) yrkande 5 föreslagits såvitt frågan rör PBL om att
riksdagen nu hos regeringen bör begära förslag till ett
generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningen.
Med det anförda tillstyrker bostadsutskottet regeringens
förslag till ändring i PBL och avstyrker motion Jo17 (-) yrkande
5 i motsvarande del.
Utskottet tillstyrker också förslaget till ändring i va-lagen.
Stockholm den 1 december 1992
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson
(s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s),
Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan
Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson
(c) och Marianne Carlström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag delar uppfattningen i motion Jo17 (-) om att det inte
finns anledning att begränsa kravet på att
miljökonsekvensbeskrivning skall införas endast i den
utsträckning som behövs för att uppfylla det krav på området som
måste tillgodoses för att uppfylla bestämmelserna i ett
EG-direktiv. Jag delar bl.a. Boverkets uppfattning om att ett
mera generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar för
detaljplaner enligt PBL bör införas. Jag kan däremot inte dela
uppfattningen i propositionen om att frågan om ett mera allmänt
krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör utredas i ett vidare
sammanhang. Enligt min mening bör riksdagen med anledning av
motion Jo17 (-) yrkande 5 i motsvarande del som sin mening ge
regeringen till känna vad nu anförts om
miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringen bör skyndsamt förelägga
riksdagen ett förslag i frågan.