I betänkandet behandlas förslag som regeringen efter
föredragning av statsrådet Björck har förelagt riksdagen i
proposition 1992/93:100 bilaga 5 (i det följande kallad
propositionen). Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag
angående det militära försvarets kostnader för resor (förs.
1991/92:22).
I betänkandet behandlas dessutom 118 motionsyrkanden från 68
motioner. I bilaga 1 ges en översikt över motionernas
behandling.
Under arbetet med betänkandet har inför utskottet lämnats
upplysningar av bl.a. företrädare för Försvarsdepartementet samt
personer i ledande ställning inom totalförsvaret. Utskottet har
också mottagit uppvaktningar och skrivelser i skilda frågor.
Sammanfattning
Betänkandet behandlar främst verksamhet och anslag inom
totalförsvaret budgetåret 1993/94.
Beträffande inriktningen av säkerhets- och
försvarspolitiken konstaterar utskottet att de
säkerhetspolitiska målen enligt 1992 års försvarsbeslut ligger
fast.
De säkerhetspolitiska målen formulerades då på följande sätt:
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt
lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska
mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga
en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i
självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt
samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje
annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att
utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och
demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och
stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte
att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller
konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan
utrikespolitiken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett
Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya
möjligheter för deltagande också i utrikes- och
säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater.
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och
nordatlantiska området innebär dock att den hårda kärnan i vår
säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med
dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga
för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i
vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar
bara Sverige.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de mål och
uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års
försvarsbeslut i allt väsentligt bör bestå.
Till dessa fogas vissa ytterligare preciseringar vad gäller
kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn
till de fortsatta militärpolitiska förändringarna i vårt
närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att
motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med
kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och endast med
kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom
Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat
angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som
1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses
först efter något års komplettering av utrustning och
utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla
väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full
effekt omedelbart efter mobilisering.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna propositionens
förslag till preciseringar vad gäller kraven på beredskap.
Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen följer
upp beredskapen inom totalförsvaret för återtagning och att den
regelbundet redovisas för riksdagen.
I en reservation föreslår utskottets socialdemokratiska
ledamöter en oberoende civil kommission om den främmande
ubåtsverksamheten i svenska vatten.
Utskottets majoritet har ingen erinran mot vad regeringen
anfört om konsekvenser av 1992 års
stabiliseringsproposition. I en reservation (s) hävdas att
regeringen bör arbeta om och komplettera förslagen till
besparingar för att uppnå krisuppgörelsens besparingsmål.
Utskottet har vid sin uppföljning av verksamheten inom
försvarssektorn kunnat konstatera att några obehandlade
riksdagsskrivelser inom utskottets ansvarsområde från riksmöten
före budgetåret 1991/92 inte kvarstår. Alla riksdagens
ställningstaganden i 1992 års försvarsbeslut är också behandlade
av regeringen, om än inte slutligt avgjorda. Utskottet kan som
en erfarenhet av den just avslutade ärendeberedningen konstatera
att det beslutsunderlag som utskottet fått del av i vissa frågor
varit svårt att tolka och utnyttja men också i delar varit
otillräckligt genomarbetat. Utskottet är samtidigt medvetet om
att underlagsarbetet skett under stor tidspress.
Beträffande ekonomiska ramar m.m. förordar utskottet att
riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära
del för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr och att
riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1993/94 till 2091036000 kr. I en reservation (s) hävdas
att någon särskild uppräkning av anslagen för anskaffning av
materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte skall ske för tiden
efter år 1997. Reservanterna anser vidare att försvarsprisindex
bör justeras så att ingen kompensation utgår till försvaret för
effekterna av nedskrivningen av kronans värde hösten 1992.
Under rubriken Organisationsfrågor m.m. behandlar
utskottet bl.a. styrningen av myndigheten Försvarsmakten,
Högkvarterets organisation, Försvarsmaktens hälso- och sjukvård,
Försvarets civilförvaltning, Civilbefälhavarna,
Trafikflygarhögskolan samt helikoptrar i totalförsvaret.
När det gäller styrningen av myndigheten Försvarsmakten
förutsätter utskottet att de ändringar som nu sker kommer att
medge goda möjligheter till insyn, styrning och uppföljning från
riksdagens sida av verksamheten inom Försvarsmakten.
Utskottet biträder förslaget att Försvarets sjukvårdsstyrelse
läggs ner den 30 juni 1994 och att Försvarets sjukvårdscentrum
inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering
till Karlstad. Utskottet anser att olika alternativ till
lokaliseringen av Sjukvårdscentrum inom Karlstadsregionen noga
bör prövas.
Förslaget att Försvarets civilförvaltning läggs ner den 30
juni 1994 biträds av utskottet.
Utskottet biträder också förslaget att de nuvarande
myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra
civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands
civilområde läggs ner den 30 juni 1994. Den 1 juli 1994 inrättas
två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i Norra (CB N)
resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndigheterna i de nya
civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö. Utskottets
ställningstagande innebär vidare att Gävleborgs län överförs
från Nedre Norrlands civilområde till Mellersta civilområdet den
1 juli 1993.
Beträffande finansieringen av Trafikflygarhögskolan föreslår
utskottet ett tillkännagivande att medel skall återföras för
anskaffning av reservdelar till civila flygplan och att medel
som tidigare förts över från försvaret i framtiden bör utnyttjas
för finansieringen av Trafikflygarhögskolan.
I reservationer (s) föreslås att militärområdesnivån avskaffas
och att antalet flygkommandon reduceras för att bl.a. uppnå
besparingar.
Beträffande totalförsvarets militära del tillstyrker
utskottet regeringens förslag till medel för försvarsmaktens
olika delar.
Utskottet biträder regeringens förslag att
militärunderhållsregementen inrättas i varje militärområde. När
underhållsorganisationen i Södra militärområdet utformas
förutsätter utskottet att hänsyn tas till den besvärliga
arbetsmarknadssituationen i Karlsborg.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att
omdefiniera JAS-ramen och föreslår att riksdagen fastställer
denna till 60200000000 kr i prisläget februari 1992.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner vad i övrigt i
propositionen anförts om JAS 39-projektet.
När det gäller personalfrågor föreslår utskottet ett
tillkännagivande att regeringen bör återkomma till riksdagen med
en redovisning, grundad på en helhetssyn, av de personalfrågor
som har sammanhang med aktuell personalavveckling och framtida
personalförsörjning. Utskottet biträder regeringens förslag att
yrkesofficersaspiranter skall fullgöra sin utbildning med
värnpliktsförmåner. Härav följer att utskottet är berett att
tillstyrka att riksdagen antar förslaget till ändring av lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Beträffande försvarsmaktens kostnader för den anställda
personalens resor föreslår utskottet ett tillkännagivande med
anledning av riksdagens revisorers förslag. Utskottet anser att
regeringen och myndigheterna noga bör överväga förslagen och
omsätta dem i åtgärder som reducerar kostnaderna. Särskilt
angeläget synes det vara att de s.k. huvudprogram
5-myndigheternas resekostnader, särskilt vid Försvarets
materielverk, bringas ned.
Utskottet förutsätter att regering och myndigheter även i
fortsättningen noggrant prövar och tillvaratar möjligheterna att
minska grundutbildningsvolymen mot bakgrund av att de för
brigadförband redan utbildade skall utnyttjas på bästa sätt i
krigsorganisationen. I en reservation (s) förutsätts att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag så att
ytterligare några tusen värnpliktiga inte behöver inkallas.
Åtgärder för att begränsa kostnaderna för de värnpliktigas
resor bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande med anledning av riksdagens revisorers förslag
om kostnader för värnpliktsresor.
Beträffande arméförband anser utskottet att framtida
förändringar i arméns grundorganisation inte kan uteslutas.
Utskottets majoritet anser dock att beslut inte nu bör fattas om
en inriktning med så långtgående förändringar som förordas i
partimotion Fö316 (s). Frågan om fortsatta strukturförändringar
inom armén, och om dubbelbrigadregementen i så fall är en
lämplig utbildningsorganisation, bör ingå som delar i den
helhetssyn för ett framtida svenskt militärt försvar som bör
föreligga inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. I en
reservation (s) hävdas att regeringen utan dröjsmål bör låta
utarbeta en långsiktig plan för fredsorganisatoriska
förändringar inom armén. En av målsättningarna bör vara att två
brigader utbildas inom samma garnison.
Den samlade bedömning som gjorts av luftvärnets
utbildningorganisation i södra Sverige har hos utskottets
majoritet lett fram till att regeringsförslaget om
samlokalisering av Skånska luftvärnsregementet (Lv4) och Göta
luftvärnsregemente (Lv6) inte bör genomföras. I enlighet med
1992 års försvarsbeslut bör Lv6 flytta till Halmstad och
samlokaliseras med Hallands regemente (I16) och Luftvärnets
tekniska skola (LvTS) flytta till Östersund. Lv4 bör behålla
verksamhet och lokalisering i Ystad. I en reservation (s)
avvisas också regeringens förslag att flytta Lv4 från Ystad.
Reservanterna anser vidare att riksdagsbeslutet i juni 1992 att
flytta Lv6 från Göteborg till Halmstad inte bör genomföras
utan att Lv6 i stället flyttas till Ystad och där slås samman
med Lv4.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande att en ytterligare
samordning och rationalisering av produktionen i Östersunds
garnison bör ske så att den lösning som redovisats av berörda
myndigheter i Östersund noggrant prövas i detta syfte. Denna
lösning, som är ett avsteg från regeringens förslag, innebär att
huvuddelen av nuvarande anläggningar för Jämtlands
fältjägarregemente (I 5) och Norrlands artilleriregemente (A 4)
behålls.
I en reservation (s) föreslås en annorlunda inriktning av
arméns materielanskaffning främst avseende anskaffning av
stridsvagnar.
Beträffande marinförband biträder utskottet regeringens
förslag om bemyndigande att överlåta statens tillgångar och
skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller
privat ägt aktiebolag. I en reservation (s) anförs att
Muskövarvet bör förbli en av staten kontrollerad verksamhet.
Beträffande flygvapenförband anser utskottets majoritet
att det är väsentligt att den inledda utredningen om flygvapnets
grundorganisation får fullföljas. Den skall skapa underlag för
ett långsiktigt hållbart beslut om organisationen. Det vore att
föregripa pågående utredning om det redan nu bestämdes att
flygvapnets verksamhet i framtiden skall lokaliseras till fem
storflottiljer, som socialdemokraterna föreslår i sin
partimotion. I en reservation (s) hävdas att inriktningen för
planeringen bör vara lokalisering till fem flottiljer om den
pågående koncessionsprövningen så medger.
Beträffande totalförsvarets civila del tillstyrker
utskottet regeringens förslag, som gäller bl.a. inriktning i
stort för det civila försvaret samt inriktning och medel för
funktionerna Civil ledning och samordning, Befolkningsskydd och
räddningtjänst, Psykologiskt försvar och Försörjning med
industrivaror.
Utskottet konstaterar att det föreligger vissa osäkerheter i
prognoserna för det framtida bostadsbyggandet, vilket påverkar
storleken på de bemyndiganden för skyddsrumsbyggande som
regeringen begär. Utskottet anser därför att delar av dessa
bemyndiganden bör ställas till regeringens disposition i
avvaktan på ett säkrare underlag. Utskottet anser också att
kommittén med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och
risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del skall
ta upp frågan om skyddsrumsbyggandet.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande att försöksverksamhet
med vidgat ansvar för räddningtjänsten avseende
brandorsaksundersökningar bör komma till stånd.
Under rubriken Övrig verksamhet behandlar utskottet bl.a.
frågor om samordning av den statliga maritima verksamheten och
det icke-militära motståndet.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande att en särskild
parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att
effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. En
strategi för denna verksamhet bör i första hand omfatta
Marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens
verksamhet. Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning
för området bör ses över av utredningen.
Beträffande det icke-militära motståndet ser utskottet inga
skäl att ändra sitt ställningstagande enligt 1992 års
försvarsbeslut. Utskottet ser inget hinder för att Delegationens
för icke-militärt motstånd verksamhet nu prövas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medel för de
verksamheter som hänförts till avsnittet.
Propositionen
Regeringen har i propositionen
i avsnitt 1
1. berett riksdagen tillfälle ta del av vad i propositionen
anförts om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt1.1.2) och om
försvarspolitikens inriktning (avsnitt1.1.3).
i avsnitt 2 föreslagit
2. att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets
sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i
anslutning härtill (avsnitt 2.4.1),
3. att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets
civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i
anslutning härtill (avsnitt 2.4.2),
4. att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av
civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad i
propositionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas
kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning
härtill (avsnitt 2.4.3),
i avsnitt 3 föreslagit
5. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 57152000 kr,
6. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 12900000kr,
i avsnitt 4:1--8 föreslagit
7. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
militärområdesunderhållsregementen (avsnitt 4.1),
8. att riksdagen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras
till 60200000000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt
4.3),
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen i övrigt
anförts om JAS 39-projektet (avsnitt 4.3),
10. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4
och bilaga 5.1),
11. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i
propositionen anförts om vissa frågor rörande försvarsindustrin
(avsnitt 4.2),
12. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i
propositionen anförts om personal (avsnitt 4.4),
13. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i
propositionen anförts om försvarsmakten och miljön (avsnitt
4.6),
i avsnitt 4:9 föreslagit
14. att riksdagen godkänner vad som anförts om förändringar i
arméns grundorganisation,
15. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i
övrigt av arméförbanden,
16. att riksdagen till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 8638903000 kr,
17. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
3777295000kr,
18. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
13441500000 kr,
19. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 603200000kr,
i avsnitt 4:10 föreslagit
20. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta statens
tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett
statligt eller privat ägt aktiebolag,
21. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i
övrigt av marinförbanden,
22. att riksdagen till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 2754180000 kr,
23. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 920355000
kr,
24. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
marinförband får göras inom en kostnadsram av 5127200000
kr,
25. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 166000000 kr,
i avsnitt 4:11 föreslagit
26. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen av
flygvapenförbanden,
27. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 5364947000 kr,
28. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7547
941000 kr,
29. att riksdagen bemyndigar regeringen att på anslaget
Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94
disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kr,
30. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av
2194000000 kr,
31. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 423 600 000 kr,
i avsnitt 4:12 föreslagit
32. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 1125342000 kr,
33. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
117396000 kr,
34. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för
Operativ ledning får göras inom en kostnadsram av
111300000kr,
35. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 79580000 kr,
36. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och
utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
167218000 kr,
37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av utvecklingsarbete för Operativ ledning får
läggas ut inom en kostnadsram av 140000000 kr,
i avsnitt 4:13 föreslagit
38. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46099000kr,
39. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för
budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
40. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 318 841 000 kr,
41. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar
av förnödenheter och som inte belastar
materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra
beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte
överstiger 100000000 kr,
42. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 195 000 kr,
43. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 213 772 000 kr,
44. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 104 802 000 kr,
45. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom
den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett anslag på 157 710 000 kr,
46. att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för
Försvarets datacenter för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1000kr,
47. att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
70463000kr,
i avsnitt 5:2 föreslagit
48. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 63648000 kr,
49. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett reservationsanslag på 87 692 000 kr,
50. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 35 246 000 kr,
i avsnitt 5:3 föreslagit
51. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 684 857 000 kr,
52. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 495 613 000 kr,
53. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av
skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr,
54. att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta
anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,
55. att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på
25 000 000 kr,
56. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
57. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94
anvisar ett anslag på 77 790 000 kr,
58. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 827 000 kr,
59. att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria
tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 119 499 000 kr,
i avsnitt 5:4 föreslagit
60. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10547000kr,
i avsnitt 5:5 föreslagit
61. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 82371000 kr,
62. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en
kostnadsram av 100000000kr godkänna avtal om nya
beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
63. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 9246000 kr,
64. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 167 950 000 kr,
65. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr,
i avsnitt 6 föreslagit
66. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för
budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
67. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 485713000kr,
68. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt:
Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
anslag på 1 000 kr,
69. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 309481000kr,
70. att riksdagen till Anskaffning av materiel för
Kustbevakningen anvisar ett reservationsanslag på 54000000
kr,
71. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut
inom en kostnadsram om 61200000 kr,
72. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 993 000 kr,
73. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
anslag på 1 000 kr,
74. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret
1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
75. att riksdagen till Försvarets förvaltningshögskola för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 17827000kr,
76. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 8786000 kr,
77. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 15710000 kr,
78. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40604000 kr,
79. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 18575000 kr,
80. att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 870000 kr,
81. att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr,
i avsnitt 7 föreslagit
82. att riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets
militära del för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr,
83. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel
mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad
som anförts härom,
84. att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1993/94 till 2091036000 kr,
85. att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade
bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex,
86. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och
anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av
beredskapsskäl.
Förslaget
Förslag 1991/92:22
Riksdagens revisorer hemställer att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om det militära
försvarets kostnader för resor.
Motionerna
Motioner avlämnade under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Fö201 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om önskemålet att neddragningen till 16
divisioner krigsflygplan i flygvapnet görs i former som
minimerar omskolningsbehovet och tillvaratar befintlig materiel
på ett ekonomiskt sätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att i syfte att kunna använda
så mycket som möjligt av försvarsmedlen till materiell förnyelse
dels inte utbilda fler värnpliktiga än som behövs, dels
nyttiggöra personal utbildad för nyligen
eller snart utgående brigader i andra fältförband,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet att snarast möjligt införa ett
system där utbildningstiden för vapenfria styrs av
utbildningsmålet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om angelägenheten av att mest ekonomiska
lösning väljs för lokalisering av Mellersta värnpliktskontoret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om belysning av möjligheten att utöka eller
modernisera försvarets materielinnehåll genom import av utländsk
överskottsmateriel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om önskemålet att äntligen få genomslag för
den av riksdagen uttalade tanken om en mer medveten prioritering
inom skyddsrumsbyggandet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om önskvärdheten av att i de nya större
civilområdena få heltidsanställda civilbefälhavare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det otillfredsställande i att stora delar
av Armémuseets samlingar av erövrade textilier inte i dag vårdas
på ett tillfredsställande sätt.
1992/93:Fö202 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av bredare information om
möjligheterna med icke-militärt motstånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att tydligare klargöra att
civilmotstånd innebär att våld ej möts med motvåld,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utveckling av ett organisatoriskt
självständigt icke-militärt motstånd i Sverige.
1992/93:Fö203 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av Totalförsvarets personalverk
till Skövde.
1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling.
1992/93:Fö301 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning vad gäller
påföljdssystem för totalvägrare.
1992/93:Fö302 av Rosa Östh och Stina Gustavsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändrade regler för anstånd med
värnpliktstjänstgöring.
1992/93:Fö303 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en senareläggning av nedläggningen av F 13 i
Norrköping.
1992/93:Fö304 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att militära resurser används för
miljöändamål samt om etablering av en miljövärnskår i
Kristianstad.
1992/93:Fö305 av Bertil Persson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pansarförbanden
i Skåne.
1992/93:Fö306 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:100 vad
avser flyttningen av Lv 4 från Ystad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Lv 6 i Göteborg bör flyttas till Ystad
och där samlokaliseras med Lv 4,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen i övrigt anförts om Skånes försvar.
1992/93:Fö307 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om beslutsordningen för inköp av nya helikoptrar för
sjuktransporter.
1992/93:Fö308 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Skånes försvar.
1992/93:Fö309 av Per Stenmarck m.fl. (m, fp, c, kds) vari
yrkas
1. att riksdagen under våren förutsättningslöst låter
klarlägga förutsättningarna för en samlokalisering av Lv 4/Lv 6
i antingen Ystad, Halmstad eller Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att denna utredning bör få ligga till
grund för ett beslut om var samlokaliseringen skall ske.
1992/93:Fö310 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att säkerställa traditionerna från de
gamla regementena P6 och T4,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Fo 14 från den 1 juli 1994 benämns
Norra skånska regementet.
1992/93:Fö311 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vidmakthålla kompetens vad avser
målsökarstyrda robotar.
1992/93:Fö312 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande större flexibilitet vid inkallelse till
värnpliktstjänstgöring.
1992/93:Fö314 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med
de uppgifter som redovisats i motionen, snarast
bör tillsättas.
1992/93:Fö315 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den materiella upprustningen inom
armén prioriteras till 12 brigader och att de övriga fyra
brigaderna får leva vidare med ett minimerat uppdrag,
2. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att
redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga inom armén,
3. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att
redovisa ett minimerat behov av utbildningsetablissemang,
4. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att
föreslå ytterligare kostnadsbesparingar inom armén och i
sammanhanget relevanta tidsfaktorer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Lv 4 och Lv 6 samlokaliseras i Ystad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att I 20 läggs ned och att den utbildning
som bedrivs där i dag och som bedöms som nödvändig flyttas till
Boden eller annan ort som av ÖB
bedöms vara lämplig,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare rationaliseringspotential inom
armén i fråga om inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av
RRV,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att försvarsledningen bör få i uppdrag att
återkomma med förslag på vilket eller vilka förband som lämpar
sig för samlokalisering,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
sammanslagning av kustbevakningen och kustflottan,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
sammanslagning av sjöfartsverket och kustflottan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att frågan om strukturella ingrepp i den
nuvarande funktionsuppdelningen inom marinen och
uppgiftsfördelningen mellan försvarsgrenarna armén och marinen
utreds förutsättningslöst i syfte att eliminera vissa
motsättningar inom marinen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om antalet flygflottiljer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att noggrant undersöka om en framtida
JAS-export kan underlättas om man kan erbjuda ett färdigt
beväpningsprogram,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i krigsmateriellagstiftningen att det generella förbudet
mot export upphävs och ersätts med en generell rätt för de
svenska företagen att sälja och utveckla försvarsmateriel,
oavsett det svenska försvarets behov av
produkten, dock med viss anmälningsplikt,
15. att riksdagen hos regeringen begär att ett krav ställs på
de myndigheter och andra verksamheter som sorterar under
begreppet försvar att de internt rationaliserar med 5% av sin
budget fr.o.m. budgetåret 1994/95.
1992/93:Fö316 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att någon särskild uppräkning av
anslagen för anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5 %
inte skall ske i försvarsplaneringen för tiden efter år 1997,
2. att riksdagen beslutar att försvarsprisindex skall justeras
så att ingen kompensation utgår till försvaret för effekterna av
nedskrivningen av kronans värde hösten 1992,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtta garnisoner för huvuddelen av arméns
fredstida brigadutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fem storflottiljer inom flygvapnet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
sammanslagning av flottan och kustartilleriet utreds så att
beslut om en sådan strukturförändring kan fattas under år 1994,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
möjligheterna att effektivisera den statliga maritima
verksamheten -- marinen, kustbevakningen och Sjöfartsverket --
genom en integrerad ledningsstruktur så att beslut om
förändringar kan fattas under år 1994,
7. att riksdagen beslutar att försvarets uppdelning i tre
militärområden skall upphöra enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att flygvapnet bör ledas via två
flygkommandon,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
samlokalisering med storflottiljerna av flygets skolor samt av
mål- och transportflyget,
10. att riksdagen beslutar att Lv 4 i Ystad och Lv 6 i
Göteborg slås samman och att frågan om lokalisering avgörs först
sedan allt utredningsmaterial från den nyss tillsatta
utredningen om luftvärnet har redovisats,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utnyttjande av arméns hela reserv av
brigadutbildade värnpliktiga,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att arbeta om och komplettera
regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens
besparingsmål.
1992/93:Fö317 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en för Södra militärområdet
samlad luftvärnsutbildning i Göteborg.
1992/93:Fö318 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
3. att riksdagen beslutar att I 20 i Umeå skall avvecklas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Muskövarvet,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall
avvecklas,
6. att riksdagen beslutar att F 16 i Uppsala skall avvecklas,
7. att riksdagen till totalförsvarets militära del för
budgetåret 1993/94 anslår 3 770 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 32 216 841 000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om icke-militärt motstånd.
1992/93:Fö319 av Sonja Rembo och My Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksdagen under våren
förutsättniningslöst låter utreda förutsättningarna
för en samlokalisering av Lv 6/Lv 4 i antingen Göteborg,
Halmstad eller Ystad.
1992/93:Fö320 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den beslutade fusionen av A 9 och I2
med lokalisering till Kristinehamn skyndsamt igångsätts.
1992/93:Fö321 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen fattar beslut så att omlokaliseringen av Lv 6 till
Halmstad genomförs och att därmed Halmstad armégarnison bildas,
omfattande I 16/Fo 31, Hallandsbrigaden och Lv 6.
1992/93:Fö322 av Rune Rydén och Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av flygvapnets grundutbildning.
1992/93:Fö323 av Elisabeth Fleetwood och Charlotte
Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
Försvarets sjukvårdscentrum.
1992/93:Fö324 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av helikopter för
ambulanstransporter i Västsverige.
1992/93:Fö325 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Karlskrona som plats för ett framtida
svenskt dykericentrum.
1992/93:Fö326 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en lagändring beträffande skälen
för uppskov eller befrielse från militärtjänstgöring.
1992/93:Fö327 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av Försvarets sjukvårdscentrum
till Stockholmsområdet.
1992/93:Fö328 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om finansieringsmodeller för hjälpminfartyg i marinen.
1992/93:Fö329 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om flyttningen av luftvärnets tekniska utbildning (LvTS) från
Göteborg till Halmstad.
1992/93:Fö330 av Rune Thorén m.fl. (c, fp, kds) vari yrkas
1. att riksdagen under våren låter utreda förutsättningarna
för en samlokalisering av Lv 6/Lv 4 till antingen Göteborg,
Halmstad eller Ystad,
2. att riksdagen, med utgångspunkt i denna utredning, beslutar
om var samlokaliseringen skall ske.
1992/93:Fö331 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försvarsplaneringen.
1992/93:Fö332 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över utbildningen av marin personal.
1992/93:Fö401 av Maud Ekendahl och Kenneth Lantz (m, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Styrelsen för psykologiskt försvar.
1992/93:Fö402 av Lennart Brunander och Lars Sundin (c, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att
organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda
viktiga kommunala anläggningar.
1992/93:Fö403 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring av reglerna för befattningspeng.
1992/93:Fö404 av Fanny Rizell och Kjell Eldensjö (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anskaffningen av andningsskydd till
civilbefolkningen.
1992/93:Fö405 av Rune Evensson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyddsrumsbyggande.
1992/93:Fö601 av Bo Arvidson och Per Stenmarck (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förnyad prövning av placering av en
flygkuststation på Sturup.
1992/93:Fö602 av Alwa Wennerlund och Kenneth Lantz (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ompröva frågan om flygkuststationernas
placering så att stationen i
Sturup kan bibehållas.
1992/93:Fö603 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående behovet av att behålla kustbevakningsflyget på Sturup.
1992/93:Fö604 av Anita Jönsson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kustbevakningsflyg på Sturup.
1992/93:Fö605 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den svenska
kustbevakningen.
1992/93:Fö606 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att medel för genomförande av projektet
Västkustens Flygcentrum--Säve bör tillföras Länsstyrelsen i
Göteborg och Bohus län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att marinens ubåtsjaktflygplan bör
utgångsbaseras vid tolfte helikopterdivisionen, Säve.
1992/93:Fö607 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kustbevakningens roll i kontrollarbetet av
lastsäkringar vid färjeterminaler.
1992/93:Fö608 av Kaj Larsson och Per Olof Håkansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändring av kustbevakningens arbete och
befogenheter i samband med
överträdelser.
1992/93:Fö609 av Johan Brohult (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ett ballongburet Östersjöövervakningssystem bör studeras.
1992/93:Fö610 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade resurser till tullen och
kustbevakningen i sydöstra Sverige.
1992/93:Fö611 av Roland Larsson och Karl-Göran Biörsmark (c,
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fast organiserad samverkan
mellan kustbevakning och polis.
1992/93:Fö612 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att till kustflottan
bör ges sådana order att den kan användas till att i samverkan
med sjöpolisen och kustbevakningen preja och avvisa sådana
fartyg som sysslar med illegal befraktning av människor.
1992/93:Fö701 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring av bestämmelserna för räddningstjänsten så att
kompetensutbildning för deltidsbefäl möjliggörs.
1992/93:Fö702 av Lars Björkman och Hans Nyhage (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett upphävande av sotningsmonopolet.
1992/93:Fö703 av Maud Ekendahl och Leif Carlson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arkiveringstiden för inspelade samtal till
larmcentraler.
1992/93:Fö704 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i
framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra
sotning av egen villafastighet.
1992/93:Fö706 av Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbättringar av räddningstjänsten inom
glesbygd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att räddningstjänstlagstiftningen ses
över.
1992/93:Fö710 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sotningsmonopolets avveckling.
1992/93:Fö711 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restvärdesräddning.
1992/93:Fö712 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om borttagandet av monopol inom sotningsväsendet.
1992/93:Fö714 av Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vidgat ansvar för räddningstjänsten.
1992/93:Fö901 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
att utreda möjligheterna att införa samhällsplikt i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1992/93:T215 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Malmö marina bevakningsområde,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bibehållande av flygkuststation på Sturup.
1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besked från försvaret om framtida
markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar.
1992/93:A476 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
staten utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun bör
överlämna mark och lokaler som friställs genom nedläggningen av
F 6.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rationaliseringar inom försvaret,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en sammanslagning av den maritima
verksamheten inom försvaret.
1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder i syfte att förhindra stölder ur
militära förråd.
1992/93:U284 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avveckling av JAS-projektet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om väsentlig
minskning av försvarsanslagen på tilläggsbudgeten enligt vad som
anförts i motionen.
Utskottet
Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s.7--13) har anfört om Sveriges
säkerhetspolitik och försvarspolitikens inriktning. Utskottet
behandlar också motion Fö308 (fp) vad avser ny inriktning av
försvarsmakten och motion Fö314 (s).
Regeringen behandlar Sveriges säkerhetspolitik och
försvarspolitikens inriktning mot bakgrund av en redovisning av
de delar av det senaste årets internationella utveckling som har
särskild betydelse för den säkerhetspolitiska situationen i
norra Europa (s.7--11).
Inriktningen av säkerhetspolitiken
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförs om Sveriges säkerhetspolitik. I propositionen anför
regeringen följande (s.11--12):
Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års
försvarsbeslut på följande sätt:
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt
lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska
mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga
en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i
självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt
samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje
annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att
utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och
demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och
stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte
att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller
konflikter. Säkerhetpolitiken formas väsentligen i ett samspel
mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett
Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya
möjligheter för deltagande också i utrikes- och
säkerhetspolitiskt samarbete med andra europiska stater.
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och
nordatlantiska området innebär dock att den hårda kärnan i vår
säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med
dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga
för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i
vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar
bara Sverige.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående bör dessa
säkerhetspolitiska mål ligga fast.
Utskottet konstaterar att de säkerhetspolitiska målen som
beslutades i 1992 års försvarsbeslut ligger fast. Utskottet
anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad regeringen anfört
om Sveriges säkerhetspolitik.
Inriktningen av försvarspolitiken
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförs om försvarspolitikens inriktning. Regeringen anför i
propositionen följande (s.12--13):
Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en ny
säkerhetsordning i Europa grundad på dialog, samarbete och
gemenskap har bidragit till att öka Sveriges säkerhet.
Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock
att situationen alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet
när det gäller utvecklingen av ett antal säkerhetspolitiskt
betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hotbilden har ersatts
av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårförutsägbarhet
i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår
att den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och
därvid främst Ryssland, för oss kommer att utgöra den största
säkerhetspolitiska osäkerhetsfaktorn under överskådlig framtid.
Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka
utvecklingen i dessa områden. Det är därför viktigt för Sverige
att tillsammans med övriga Västeuropa och USA med
utrikespolitiska och ekonomiska medel söka bidra till en positiv
och stabiliserande utveckling i de berörda staterna. Härutöver
kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande och
humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter
uppstår eller för att begränsa de omedelbara konsekvenserna av
sådana.
Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i
Europa måste vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande
utvecklingar. De mål och uppgifter för totalförsvaret som
fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör därför i allt
väsentligt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare
preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av
totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska
förändringarna i vårt närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att
motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med
kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast
kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom
Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat
angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som
1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses
först efter något års komplettering av utrustning och
utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla
väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full
effekt omedelbart efter mobilisering. Planläggningen för en
sådan forcerad återtagning får förutsätta att genomförandet sker
utan direkta ekonomiska restriktioner. Återtagningen skall
vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande internationell
kris som begränsar möjligheterna till import av strategiska
varor.
Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att
medverka i humanitära insatser och fredsbevarande operationer
under FN:s eller ESK:s ledning.
De nedrustningsavtal som ingåtts både inom kärnvapen- och C-
vapenområdena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av
våra skyddsåtgärder mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i
1992 års försvarsbeslut. I synnerhet skyddet mot kemiska
stridsmedel har stor betydelse för försvaret mot strategiskt
överfall.
I motion Fö308 (fp) om Skånes försvar uttalas att Sverige
måste kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och markförsvar
av södra Sverige. Vidare framhålls att det nu är ofrånkomligt
att satsa på en ny inriktning av försvarsmakten och då i
enlighet med tre grundbegrepp: flexibelt försvar, europeisk
anpassning och ekonomisk hållbarhet. Denna omvandling föreslås
beredas genom Försvarsberedningen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de mål och
uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års
försvarsbeslut i allt väsentligt bör bestå. Utskottet anser
vidare att riksdagen bör godkänna propositionens förslag till
preciseringar vad gäller kraven på beredskap. Enligt utskottets
mening är det viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom
totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas
för riksdagen.
Genom 1992 års försvarsbeslut angavs de säkerhetspolitiska
grunderna för det svenska totalförsvaret. Häri ingick
bedömningar av tänkbara hot mot olika delar av Sverige.
Inriktningen för försvarsmaktens utveckling beslutades bl.a. med
utgångspunkt härifrån. Utskottet anser att det inte finns skäl
att ändra denna bedömning. Motion Fö308 (fp) bör därför avslås
av riksdagen i denna del.
Utskottet behandlar här också motion Fö314 (s). Motionärerna
hemställer att riksdagen hos regeringen begär att en oberoende
civil ubåtskommission tillsätts snarast. Uppgiften för en sådan
kommission anges vara att utvärdera och analysera det senaste
årtiondets undervattenskränkningar, indikationer om
undervattenskränkningar och den ubåtsjakt som har bedrivits.
Enligt motionärerna bör kommissionen också genom internationella
kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande
ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Rapporten från
kommissionen förutsätts sedan bli vägledande för framtida
åtgärder inom området.
Utskottet anser att förutsättningarna har förbättrats för
att nå ett klarläggande av omständigheterna kring
undervattenskränkningarna av svenskt territorium. I den
deklaration som utfärdades efter mötet mellan statsminister Carl
Bildt och president Jeltsin i Moskva i februari 1993 sägs:
"Parterna är tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på
expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på
svenskt territorium. Även om slutsatser i alla avseenden ej har
nåtts i detta arbete, så har experterna kommit till den
slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster ägt rum i
svenska inre vatten. Parterna kommer att fortsätta det inledda
arbetet med målet att slutgiltligt få klarhet i detta problem.
Deras avsikt är att därigenom söka stärka freden och säkerheten
i Östersjöområdet samt att öka förtroendet mellan staterna."
Utskottet anser att motionärernas syfte kan komma att
tillgodoses genom de ansträngningar att vinna klarhet som nu
förekommer. I detta läge bör inte förutsättas att en särskild
kommission skall träda till. Riksdagen bör enligt utskottets
mening avslå motionsyrkandet.
Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen har
redovisat i propositionen (s.14--17) om konsekvenser av 1992
års stabiliseringsproposition. Utskottet behandlar också
partimotion Fö316 (s) yrkande 12.
I propositionen anför regeringen att anslagen för
totalförsvaret till följd av stabiliseringspropositionen (prop.
1992/93:50) skall reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid
fullt genomslag. Detta skall enligt regeringen ske genom att den
samlade anslagsnivån sänks budgetårsvis enligt följande:
1993/94 med400 miljoner kronor
1994/95 med600 miljoner kronor
1995/96 med600 miljoner kronor
1996/97 med1200 miljoner kronor
I stabiliseringspropositionen anges olika åtgärder för att
delar av sparmålet skall nås. Det framgår också att regeringen
avsåg att återkomma till riksdagen med närmare redovisning av
förslagens innebörd för budgetåret 1993/94 samt med en
inventering av ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå
besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut
omfattar.
Regeringen har mellan statsbudgetens huvudtitlar fördelat
kostnader för Sveriges EG-anpassning. Försvarsdepartementets
andel är 9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade
anslagsnivån för totalförsvaret för budgetåret 1993/94 sänkts
med 409 miljoner kronor.
Av besparingen under budgetåret 1993/94 föreslås 284 miljoner
kronor hänföra sig till anslag inom den militära utgiftsramen,
100 miljoner kronor till anslag inom den civila planeringsramen
och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig verksamhet.
Enligt regeringen behövs utöver de besparingsåtgärder som
föreslogs i stabiliseringspropositionen ytterligare åtgärder
vidtas för att de totala besparingsmålen skall nås.
Överbefälhavaren har mot denna bakgrund lämnat förslag.
Överbefälhavarens förslag överensstämmer med regeringens
förslag.
Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret
1993/94 fördelar sig sammantaget enligt följande:
De förslag till besparingar som föreslås för det civila
försvaret för budgetåret 1993/94 är av kortsiktig karaktär.
Sammantaget fördelar sig besparingarna på funktioner enligt
följande:
00>Ledning och samordning 70>10,0 mkr
00>Befolkningsskydd och räddningstjänst 70>40,0 mkr
00>Psykologiskt försvar 70>0,2 mkr
00>Hälso- och sjukvård 70>5,3 mkr
00>Transporter 70>5,0 mkr
00>Arbetskraft 70>26,5 mkr
00>Livsmedelsförsörjning m.m. 70>8,0 mkr
00>Energiförsörjning 70>2,3 mkr
00>Försörjning med industrivaror 70>2,7 mkr
00>SUMMA 70>100,0 mkr
För budgetåret 1993/94 föreslås också en besparing på 23
miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning och 2 miljoner
kronor för Kustbevakningen.
I partimotion Fö316 (s) anförs att regeringens sparprogram för
det militära försvaret inte ger en permanent besparing på 1,2
miljarder kronor fr.o.m. budgetåret 1996/97. Motionärerna
hemställer därför (yrkande 12) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
att arbeta om och komplettera regeringens förslag för att uppnå
krisuppgörelsens besparingsmål.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om
konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition. Motion Fö316
(s) yrkande 12 bör därför avslås av riksdagen.
Försvarsutskottets uppföljning
Utskottet har en uppföljningsuppgift beträffande verksamheten
inom försvarssektorn. Uppgiften är inte författningsreglerad men
är uttalad i förarbetena till författningsreformen (prop.
1973:90, KU 26). Utskottet har sedan länge initierat och
genomfört uppföljningsaktiviteter, efter 1987 års försvarsbeslut
i alltmer systematiserad form.
Inför utskottets behandling av regeringens budgetförslag för
försvarssektorn har utskottet försökt skaffa sig en överblick
över det aktuella läget inom såväl den militära som den civila
delen av totalförsvaret, styrka och svagheter i organisationen
samt resultatet av föregående års produktion. Dessa insatser har
bl.a. innefattat föredragningar från departement och
myndigheter, uppföljning av regeringens behandling av 1992 års
försvarsbeslut samt besök vid myndigheter, förband och
försvarsindustrier. Vidare har särskilda uppföljningsinsatser
diskuterats med Riksdagens revisorer. Revisorerna har härvid
funnit det lämpligt att granska de regionalekonomiska
konsekvenserna av vissa förbandsnedläggningar under 1980-talet.
1992 års försvarsbeslut syftar till att rätta till de
obalanser som under senare år uppstått mellan givna uppgifter
och resurser och mellan kvalitet och kvantitet. Beslutet innebar
en omformulering av såväl det militära som det civila försvarets
uppgifter. För det militära försvaret innebar det dessutom en
viss resursförstärkning i kombination med en omfattande
strukturförändring mot minskad kvantitet. En förmåga att återta
försvarseffekt har förutsatts. Höstens krisuppgörelse har sedan
accentuerat behovet av sparåtgärder för att uppnå en långsiktigt
stabil balans mellan uppgifter och resurser.
Utskottet anser att det efter det första året i den femåriga
försvarsbeslutsperioden är för tidigt att avge något utlåtande
om möjligheterna att förverkliga försvarsbeslutets intentioner.
Utskottet avser att följa utvecklingen.
Utskottet kan efter sin granskning konstatera att några
obehandlade riksdagsskrivelser inom utskottets ansvarsområde
inte kvarstår från riksmöten före budgetåret 1991/92. Alla
riksdagens ställningstaganden i 1992 års försvarsbeslut är också
behandlade av regeringen, om än inte slutligt avgjorda. Denna
uppföljning redovisas närmare i bilaga 3 till detta betänkande.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att inriktningen av vissa
funktioner inom det civila försvaret inte direkt delgetts
myndigheterna. Det naturliga synes vara att inriktningen för det
civila försvarets funktioner, liksom inriktningen för det
militära försvarets olika delar, delges myndigheterna genom
beslut om regleringsbrev.
Regeringen anför i anslutning till sin resultatbedömning i
propositionen (s. 77, 84, 90 och 98) att den förutsätter en
utveckling som gör att återredovisningen av verksamhetens
resultat och förbrukade resurser bättre kan relateras till
varandra. Utskottet understryker behovet av en sådan utveckling.
Utskottet kan som en erfarenhet av den just avslutade
ärendeberedningen konstatera att det beslutsunderlag som
utskottet fått ta del av i vissa frågor varit svårt att tolka
och utnyttja men också i delar varit otillräckligt genomarbetat.
Vad som närmast avses är förslagen om förändringar av
luftvärnets utbildningsorganisation, garnisonssamordning i
Östersund och inrättandet av Försvarets sjukvårdscentrum.
Utskottet har i dessa fall noterat anmärkningsvärda skillnader i
grundvärden och beräkningar i det underlag som utskottet från
olika håll fått ta del av. Utskottet är samtidigt medvetet om
att stor tidspress rått i underlagsarbetet. En
erfarenhetsdiskussion mellan berörda bör ske i syfte att
utveckla metoderna för att ta fram beslutsunderlag inför
framtida förändringar av det militära försvarets
grundorganisation.
Ekonomiska ramar m.m.
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen har föreslagit riksdagen beträffande ekonomiska
ramar (s.165--175) och merbelastning av anslaget H2.
Skyddsrum m.m. (s.131). Utskottet tar här upp vissa tekniska
justeringar av anslagen för budgetåret 1993/94. Utskottet
behandlar också motionerna Fö315 (nyd) yrkande 15, Fö316 (s
partimotion) yrkandena 1 och 2, Fö318 (v partimotion) yrkande 7,
U284 (s) yrkande 4 och Fi211 (nyd) yrkande 20.
Totalförsvarets militära del
Propositionen
Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del
finansierar verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den
operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma
myndigheter.
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 redovisas av
regeringen till ett underutnyttjande om 406,3 miljoner kronor.
Regeringen har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för
totalförsvarets militära del till 35 986 841 000 kr för
budgetåret 1993/94. Beräkningen har skett med utgångspunkt i de
delfaktorer som ingår i det försvarsprisindex som beslutades i
1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild
kompensation om 1,5%, utöver försvarsprisindex, för att
säkerställa planerad materielanskaffning. I beräkningen har
vidare hänsyn tagits till besparingsåtgärder dels enligt 1992
års stabiliseringsproposition, dels för finansiering av
gemensamma EG-kostnader. Besparingen inom den militära
utgiftsramen uppgår till 284 miljoner kronor. Regeringen
föreslår att riksdagen fastställer utgiftsramen.
Härutöver hemställer regeringen på sedvanligt sätt om
riksdagens bemyndigande att räkna om lämnade bemyndiganden med
hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex och att under
budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära
utgiftsramen och av lämnade beställningsbemyndiganden om det
skulle behövas av beredskapsskäl. Regeringen hemställer vidare
om riksdagens bemyndigande att få disponera om medel mellan
anslag inom den militära utgiftsramen. Motivet för detta
bemyndigande är att intäkter från försäljning av fast egendom
kan disponeras för reinvesteringar, varigenom frigjorda medel
kan disponeras för andra ändamål.
Utskottet
Utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret
1993/94 berörs i flera motioner. I partimotion Fö318 (v) yrkande
7 föreslås att riksdagen anslår 3770000000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit eller totalt 32216841000 kr. I
motion U284 (s) yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en väsentlig minskning av försvarsanslagen på
tilläggsbudgeten. I motion Fi211 (nyd) yrkande 20 anförs att
försvaret kan spara 2 miljarder kronor budgetåret 1993/94 och 4
miljarder kronor årligen därefter genom rationaliseringar.
Utskottet konstaterar att en minskning av utgiftsramen för
totalförsvarets militära del i enlighet med yrkandena i här
berörda motioner inte är förenlig med den inriktning av det
militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut.
Betydande rationaliseringar inom det militära försvaret
förutsattes också i beslutet. Utskottet konstaterar att det
förslag om ändrade ekonomiska resurser till det militära
försvaret som föreslås i motion U284 (s) yrkande 4 avser
tilläggsbudgeten och därmed budgetåret 1992/93. Med hänsyn till
det här anförda förordar utskottet att riksdagen fastställer
utgiftsramen för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr.
Motion Fö318 (v) yrkande 7, motion U284 (s) yrkande 4 och motion
Fi211 (nyd) yrkande 20 bör i enlighet härmed avslås.
Utskottet konstaterar att det begärda bemyndigandet att få
disponera om medel mellan anslag motiveras utifrån behovet att
finansiera luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE. Utskottet har med
detta begränsade syfte för bemyndigandet ingen erinran.
Riksdagen bör således lämna de begärda bemyndigandena med
anknytning till det militära försvaret.
I några motioner berörs utgiftsramen för totalförsvarets
militära del efter budgetåret 1993/94. I motion Fö315 (nyd)
yrkande 15 hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen
begär att ett krav ställs på de myndigheter och andra
verksamheter som sorterar under begreppet försvar att de internt
rationaliserar med 5% av sin budget fr.o.m. budgetåret
1994/95. I partimotionen Fö316 (s) hemställs i yrkande 1 att
riksdagen beslutar att någon särskild uppräkning av anslagen för
anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte skall
ske i försvarsplaneringen för tiden efter 1997. I yrkande 2 i
samma motion hemställs att riksdagen beslutar att
försvarsprisindex skall justeras så att ingen kompensation utgår
till försvaret för effekterna av nedskrivning av kronans värde
hösten 1992.
Utskottet anser i enlighet med vad som tidigare redovisats
att 1992 års försvarsbeslut redan innebär att betydande krav
ställs på rationaliseringar av försvaret under hela
försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser det därför inte möjligt
att ålägga ytterligare krav i den storleksordning som
förespråkas i motion Fö315 (nyd) utan att verksamheten kommer
att påverkas negativt. Motionsyrkandet bör således avslås av
riksdagen.
Utskottet anser vidare att den särskilda uppräkningsfaktor för
materielanslagen med 1,5% -- s.k. teknikfaktor-- som
infördes i priskompensationssystemet i 1992 års försvarsbeslut
är en förutsättning för att i rimlig omfattning säkerställa att
planerad materielanskaffning kan genomföras.
Utskottet anser därför att motion Fö316 (s partimotion)
yrkande 1 bör avslås av riksdagen.
Försvarsprisindex är ett led i en mycket omfattande och
långsiktig försvarsplanering. En justering av försvarsprisindex
så att försvaret inte skulle kompenseras för effekterna av
nedskrivningen av kronans värde hösten 1992 kan först göras
hösten 1993 inför den prisomräkning som avser budgetåret
1994/95. Beräkningen baseras bl.a. på utvecklingen av
importprisindex under budgetåret 1992/93. Det skulle få
omfattande och svårberäknade följder för stabiliteten i
försvarsplaneringen om en sådan justering gjordes.
Utskottet förordar därmed att motion Fö316 (s partimotion)
yrkande 2 bör avslås.
Totalförsvarets civila del
Propositionen
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del
finansierar beredskapsåtgärder inom följande funktioner: Civil
ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst,
Psykologiskt försvar, Socialförsäkringar, Hälso- och sjukvård,
Transporter, Arbetskraft, Livsmedelsförsörjning,
Energiförsörjning och Försörjning med industrivaror.
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 redovisas av
regeringen till ett underutnyttjande om 47,9 miljoner kronor.
Regeringen har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska
planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 091 036
000 kr för budgetåret 1993/94. I beräkningen har tagits hänsyn
till besparingar om 100 miljoner kronor i enlighet med 1992 års
stabiliseringsproposition.
I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del
tillkommer även anslag inom andra huvudtitlar och anslag för
kapitalkostnader. Dessa kostnader ingår inte i den civila
planeringsramen.
I den sammanställning som regeringen redovisar i propositionen
(s.168--171) över anslagen för totalförsvarets civila del
framgår ett totalt beräknat medelsbehov på 3 172,9 miljoner
kronor. I detta ingår förutom den ekonomiska planeringsramen
även kapitalkostnader och övriga kostnader. Kapitalkostnaderna
för beredskapslagring beräknas till 675,8 miljoner kronor och
övriga kostnader till 406,1 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen fastställer anslagen på
statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr.
Härutöver hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande dels
att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till
prisutvecklingen enligt nettoprisindex, dels att under
budgetåret 1993/94 medge överskridande av anslagen inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade
beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl, dels
att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på
grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till
ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Utskottet förordar
därför att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr.
Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som anförts i
propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med
anknytning till det civila försvaret. Utskottet föreslår att
riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.
Tekniska justeringar av anslagen
I propositionen framhålls att anslagen har budgeterats utan
hänsyn till vissa tekniska justeringar som närmare redovisats i
budgetpropositionens bilaga 1. Riksdagen har godkänt den av
regeringen föreslagna inriktningen i denna fråga (1992/93:FiU10
och 20, rskr. 189).
Organisationsfrågor m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt vad regeringen i
propositionen (s.20--49) under rubriken Organisationsfrågor
m.m. har anfört om regeringens styrning av myndigheten
Försvarsmakten, Högkvarterets organisation, Gemensamma
myndigheter, trafikflygarutbildning och helikoptrar i
totalförsvaret.
Utskottet har under beredningen fått särskilda föredragningar
av myndighetsföreträdare när det gäller bildandet av Försvarets
sjukvårdscentrum samt anskaffningen av helikoptrar.
I avsnittet behandlas också motionerna Fö201 (fp) yrkandena 4
och 7, Fö203 (c), Fö307 (c), Fö316 (s partimotion) yrkande 7,
Fö323 (m), Fö324 (fp), Fö325 (c), Fö327 (s) samt Fö401 (m, kds),
som rör dessa frågor.
Styrning av myndigheten Försvarsmakten
Regeringen redogör, utan förslag till riksdagen, för det
arbete som bedrivs inom Försvarsdepartementet med att utveckla
formerna för mål och resultatstyrning. Det anmäls bl.a. att
bildandet av den nya myndigheten Försvarsmakten påverkar
anslagsstrukturen. I det fortsatta arbetet kommer regeringen att
pröva möjligheten att sammanföra berörda anslag till ett eller
ett fåtal anslag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen
i denna fråga.
Riksdagen har i 1992 års försvarsbeslut godkänt en ny
ledningsstruktur för Försvarsmakten. Utskottet konstaterar
att den nya ledningsorganisationen påverkar utformningen av
anslagsstrukturen. Utskottet har inhämtat att regeringen i
mars 1993 i de s.k. planeringsanvisningarna inriktat
Försvarsmakten mot att ett anslag kommer att begäras av
riksdagen. Enligt dessa anvisningar kommer sedan regeringen i
regleringsbrevet att fördela anslaget på anslagsposter, en per
program. Utskottet förutsätter att de ändringar som nu sker
kommer att medge goda möjligheter till insyn, styrning och
uppföljning från riksdagens sida av verksamheten inom
Försvarsmakten. När det gäller utformningen av underlag som
presenteras för riksdagen bör sålunda frågor av särskilt
intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. har i åtanke är att
propositionen disponeras så att insyn ges i organisations-,
materiel-, fastighets-, lokaliserings-, personal-, värnplikts-,
frivillig-, industri- och utlandssamarbetsfrågor. Utskottet
förutsätter vidare att anslagets fördelning på anslagsposter
redovisas inför riksdagen.
För de beställningsbemyndiganden som begärs av riksdagen bör,
enligt utskottet, också finnas en redovisning av
större/viktigare materielobjekt.
Högkvarterets organisation
Vad avser Högkvarterets organisation har utskottet tagit del
av vad som, utan förslag till riksdagen, anförs därom i
propositionen. Av redovisningen framgår att direkt under
överbefälhavaren skall finnas enheter för operationsledning,
underrättelse- och säkerhetstjänst, arméledning, marinledning,
flygvapenledning, avvägning, gemensamma funktioner samt
internrevision. Vidare framgår att det i Högkvarteret skall
finnas en ledningsgrupp bestående av överbefälhavaren, chefen
för operationsledningen, de tre företrädarna för
försvarsgrenarna och de tre militärbefälhavarna, medan chefen
för avvägningsfunktionen skall vara föredragande.
Utskottet har vidare delgivits information i frågan genom
särskild föredragning av Försvarsdepartementet.
I socialdemokraternas partimotion Fö316 yrkande 7 anförs att
det i krigsplanläggningen är realistiskt att utgå från två
invasionshot: ett via hav och luft i södra Sverige och ett över
landgränsen i norr. Planeringen och ledningen av kriget i söder
sägs med fördel kunna ske av högkvarteret medan uppgiften i norr
bör anförtros åt en armékårstab. I de utgångspunkter för
framtida förändringar av försvaret som redovisas i motionen
förordas därför att uppdelningen i tre militärområden skall
upphöra.
I anslutning till 1992 års försvarsbeslut prövade
utskottet förslag till olika varianter av
ledningsorganisationer; bl.a. övervägdes alternativ där
militärområdesnivån utgick. Riksdagen fastställde att det skall
finnas ett högkvarter och tre militärområden. Det finns enligt
utskottet inte någon anledning att ompröva denna indelning.
Motion Fö316 (s partimotion) yrkande 7 bör därför avslås.
Försvarsmaktens hälso- och sjukvård
Propositionen
Regeringen föreslår riksdagen att godkänna förslaget om att
Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad i övrigt har
angetts i anslutning härtill.
Regeringen föreslår:
Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni
1994. Dess uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av
en sjukvårdsledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.
Tillsynen över efterlevnaden av lagar och andra författningar
avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten
utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren)
som i detta avseende inte skall vara underställd
överbefälhavaren.
Ett Försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom Försvarsmakten
den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad.
Arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl samt det
förhållandet att SjvS är lokaliserad till Karlstad talar för
en lokalisering dit. Nuvarande produktionsuppgifter inom SjvS
avseende personal och materiel bör utföras i väsentlig mån av
Försvarets sjukvårdscentrum.
Försvarets sjukvårdshögskola i Solna avvecklas den 30 juni
1994. Motsvarande uppgifter utförs vid Förvarets
sjukvårdscentrum.
Utbildningen vid Marinens sjukvårdsskola i Göteborg av
kvalificerad medicinalpersonal utförs vid Försvarets
sjukvårdscentrum.
Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp.
flygmedicin bildas den 1 juli 1994.
Utskottet
I två motioner, Fö323 (m) och Fö327 (s), tar motionärerna upp
frågan om lokaliseringen av Försvarets sjukvårdscentrum.
Motionärerna framhåller bl.a. att behovet av samverkan och
samordning med instanser som har uppgifter som berör
verksamheten vid Försvarets sjukvårdscentrum talar för att
myndigheten bör lokaliseras till Stockholmsområdet.
Utskottet har vid behandlingen av detta ärende tagit del
av särskilda redovisningar från Chefen för armén och Försvarets
sjukvårdsstyrelse. Utskottet har härvid funnit att verksamheten
vid Försvarets sjukvårdscentrum skulle kunna fungera väl
både vid en lokalisering till Stockholmsområdet och till
Karlstad. Utskottet har vid sina överväganden stannat för att, i
likhet med vad som anförs i propositionen, förorda Karlstad
främst av arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl.
Utskottet förutsätter i sammanhanget att en lokalisering till
Karlstad inte blir väsentligt dyrare än en lokalisering till
Karlberg. Inför utskottet har redovisats olika möjliga platser
för Sjukvårdscentrums gruppering i Karlstadsområdet. Utskottet
anser att olika alternativ till lokaliseringen av
Sjukvårdscentrum inom Karlstadsregionen noga bör prövas.
Motionerna Fö323 (m) och Fö327 (s) bör inte bifallas av
riksdagen.
I motion Fö325 (c) anser motionären att ett framtida svenskt
dykericentrum bör placeras i Karlskrona. Motionären påpekar
att såväl gjorda investeringar som kompetens och kapital
utnyttjas på bästa sätt vid en sådan lokalisering. Sålunda finns
i Karlskrona marinens dykarskola. Där finns också sedan lång tid
tillbaka ett dyktorn där bl.a. utbildning i fri uppstigning
sker. Vid anläggningen bedrivs också kvalificerade
dykerimedicinska undersökningar. På platsen finns dessutom en
tryckkammare som kan användas av civila intressenter. I
Karlskrona finns även dykerifartyget Ägir. Motionären
understryker vidare att det pågår en uppbyggnad av en anläggning
för utbildning och övning i sjöräddning inom marinens område i
Karlskrona. Motionären menar att ett lämpligt sätt att få till
stånd ett sambruk mellan olika myndigheter och andra
intressenter är att göra Karlskrona till ett dykericentrum.
Utskottet kan konstatera att Marinens dykericentrum jämte
andra resurser för dykeriverksamhet finns koncentrerade till
Stockholmsområdet medan resurser också finns i Karlskronaområdet
såsom anges i motionen. Utskottet har inhämtat att det inom
ramen för organiserandet av den nya myndigheten Försvarsmakten
även pågår en översyn av marinens dykeriverksamhet. Utskottet
förutsätter att det pågående utredningsarbetet beaktas vid
kommande ställningstaganden i denna fråga. Utskottet utgår från
att vid dessa överväganden tillgängliga resurser för
dykeriverksamheten organiseras på ett optimalt sätt varvid bl.a.
resurskrävande investeringar bör hållas nere. Vidare menar
utskottet att värdet av sambruk mellan olika intressenter, såväl
militära som civila, bör beaktas så att ett optimalt utnyttjande
av samhällets totala investeringar inom detta område uppnås.
Motion Fö325 (c) bör enligt utskottet inte bifallas av
riksdagen.
Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad
regeringen har anfört om Försvarsmaktens hälso- och sjukvård
och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets
sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i
anslutning härtill.
Försvarets civilförvaltning
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner förslaget om
att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i
övrigt har angetts i anslutning härtill.
Regeringen föreslår:
Försvarets civilförvaltning (FCF) läggs ned den 30 juni 1994.
Försvarsmakten och övriga myndigheter under
Försvarsdepartementet skall, var och en inom sitt
ansvarsområde, senast den 1 juli 1994 ansvara för:
*användning av ekonomi- och personaladministrativa system
*personaladministrativt stöd
*fordringsbevakning och indrivning av fordringar samt
ansvara över det allmänna rättsliga stödet och för
reglering av ansvarsskador.
Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde för att utveckla och
tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt
för normering beträffande redovisning och medelshantering.
FCF:s nuvarande ansvar för utfärdande av
tillämpningsföreskrifter i fråga om värnpliktsförmåner, beslut
om ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning samt prövning av
överklaganden i fråga om förmåner för värnpliktiga m.fl.,
övertas av Värnpliktsverket den 1 juli 1993.
Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk
den 1 juli 1993.
De uppgifter och den verksamhet som FCF har i fråga om främst
trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den 1
juli 1994.
Utskottet har inte något att invända mot vad regeringen
har anfört och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att
Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har
angetts i anslutning härtill.
Civilbefälhavarna
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner förslaget om
nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i
civilområden, vad som anförts om lokaliseringen av
civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som angetts
i anslutning härtill.
Regeringen föreslår:
De nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp.
Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands
civilområde läggs ned den 30 juni 1994.
Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda
Civilbefälhavaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S)
civilområdet. Myndigheterna i de nya civilområdena lokaliseras
till Luleå resp. Malmö med hänsyn till deras samverkans- och
kontaktnät.
Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre
Norrlands civilområde till Mellersta civilområdet.
I propositionen framhålls att omfattningen av den samverkan
som sker på regional nivå mellan det militära försvaret och
totalförsvarets civila del gör att civilområdena och
militärområdena bör ha sammanfallande gränser. Förslagen i
propositionen innebär att så kommer att bli fallet.
Utskottet
I motion Fö201 (fp) yrkande 7 framförs att vid övergången till
endast tre civilområden anledningen ökar för regeringen att utse
heltidsanställda civilbefälhavare.
Utskottet konstaterar att det i och för sig finns skäl som
talar för heltidsanställda civilbefälhavare men anser att
nuvarande ordning med landshövdingar som civilbefälhavare bör
gälla tills erfarenheter vunnits av den nya
civilområdesindelningen. Motion Fö201 (fp) yrkande 7 bör således
inte bifallas av riksdagen.
Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen har
anfört och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om
nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i
civilområden samt vad som anförts om lokaliseringen av
civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har
angetts i anslutning härtill.
Trafikflygarhögskolan
Propositionen
I propositionen redovisas, utan förslag till riksdagen, att
Försvarsdepartementet bör ha ansvaret för att uppdra åt Chefen
för flygvapnet att bedriva trafikflygarutbildning. När ansvaret
fördes över till Kommunikationsdepartementet år 1987 fördes
också medel för driftskostnaderna för Trafikflygarhögskolan
(TFHS) över från Försvarsdepartementet. Nu avses 25,4 miljoner
kronor under sjätte huvudtitelns reservationsanslag E 1.
Beredskap för civil luftfart få disponeras av Chefen för
flygvapnet.
I 1993 års budgetproposition, bilaga 7,
Kommunikationsdepartementet, lämnas förslag till riksdagen att
medel under det ovannämnda anslaget E 1. får användas för TFHS.
Utskottet
Utskottet har i denna fråga inhämtat synpunkter från
Överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap. Båda har
vänt sig mot att anslaget E 1. Beredskap för civil luftfart
utnyttjas för att finansiera TFHS. De konstaterar att medlen är
avsedda att användas för anskaffning av reservdelar till bl.a.
flygplan som skall användas för inryckningstransporter och
sjuktransporter i krig. Utskottet anser att
reservdelsanskaffningen är viktig och förutsätter att den
långsiktiga planeringen inom området genomförs och att
motsvarande medel återförs till det anslag som är avsett för
detta ändamål. Utskottet noterar också att medel avsedda för
verksamheten vid TFHS tidigare förts över från
försvarsdepartementets till kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. Utskottet anser att TFHS har en betydelsefull
roll när det gäller att långsiktigt säkerställa behovet av
piloter och att motsvarande medel som tidigare förts över från
försvaret i framtiden bör utnyttjas för finansieringen av TFHS.
Vad utskottet har anfört om finansieringen av TFHS och
anskaffningen av reservdelar till flygplan bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Helikoptrar i totalförsvaret
Propositionen
Enligt 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12,
rskr. 337) skall sjuktransportkapaciteten i krig och fred
förstärkas genom att fem till sex helikoptrar anskaffas med
medel från anslag under Försvarsdepartementet och
Socialdepartementet. Regeringen anmäler att Chefen för armén i
regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag att
anskaffa helikoptrarna. Anskaffningen, som skall ske efter
hörande av sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp och
fredsbasering, skall möjliggöra en effektiv fredsanvändning.
Avsikten är att helikoptrarna skall kunna levereras under senare
delen av år 1993.
Regeringen behandlar även helikopterberedskapen för sjö- och
flygräddningstjänst och erinrar inledningsvis om att
försvarsutskottet (1991/92:FöU12) anfört att det förutsätter att
lösningar övervägs som tillgodoser beredskapskraven.
Sjöfartsverket har i maj 1992 till regeringen anmält att en
tillfredsställande sjöräddningstjänst inte längre kan
upprätthållas i vissa farvatten eftersom förutsättningarna för
att hålla beredskap med försvarsmaktens helikoptrar har ändrats.
Regeringen har uppdragit dels åt Överbefälhavaren att hålla
helikoptrar i tillfredsställande beredskap för
sjöräddningstjänst, dels åt Sjöfartsverket att analysera
nuvarande sjöräddningstjänst bl.a. med avseende på beredskap. I
en delredovisning konstaterar Sjöfartsverket att det finns en
tillfredsställande geografisk täckning med fartyg och båtar för
sjöräddningstjänst men att försvarsmaktens tunga helikoptrar
utgör en viktig komponent i verksamheten. Merkostnaden för att
hålla en rimlig helikopterberedskap uppskattas till 3--4
miljoner kronor per år.
Regeringen avser återkomma till riksdagen med en samlad
redogörelse för helikopterverksamheten.
Utskottet
Två motioner behandlar ambulanstransporter med helikopter
i fredstid. I motion Fö307 (c) kritiseras beslutsordningen i den
nu aktuella anskaffningen. Motionären betonar vikten av att
tillgodose sjukvårdshuvudmännens behov och menar att de uppsatta
kraven medför att den nya helikoptern blir onödigt stor för
civila sjuktransporter. En marginell förändring av
kravspecifikationen sägs öppna möjligheter för inköp av 10--12
mindre helikoptrar för samma summa som för de nu aktuella 5--6,
vilket skulle vara gynnsamt från civil synpunkt. Eftersom
anskaffningen berör flera olika intressenter anser motionären
att det slutliga valet av helikoptertyp bör göras av en från
särintressen fristående part, förslagsvis regeringen.
Motion Fö324 (fp) refererar situationen i Västsverige,
speciellt för skärgårdsbefolkningen, och anser att någon av de
helikoptrar som nu skall anskaffas bör placeras i Göteborg.
Härvid bör det finnas möjlighet för polisen att med egen
besättning disponera denna arméägda helikopter för bl.a.
ambulanstransporter.
Utskottet har bl.a. genom en föredragning av företrädare
för berörda militära myndigheter samt representanter för
Landstingsförbundet informerat sig i ärendet. De aktuella
helikoptrarnas tänkta användning, och därav betingade krav på
dessa, redovisades vid tillfället liksom hur
upphandlingsprocessen hittills har genomförts. Det är utskottets
uppfattning att intentionerna i 1992 års försvarsbeslut i frågan
har tillgodosetts, såväl beträffande inriktningen av
anskaffningen -- sett ur riksdagens synvinkel -- som när det
gäller samrådstagningen med sjukvårdshuvudmännen. Med detta
konstaterande anser utskottet att motion Fö307 (c) bör avslås.
Riksdagen har ställt krav på en effektiv fredsbasering och att
sjukvårdshuvudmännen tillfrågas inför beslut i frågan. Utskottet
ser inga hinder för att någon helikopter kan komma att
stationeras i Göteborg när systemet är utbyggt men frågan om
basering bör avgöras efter förhandlingar mellan berörda. Även
regeringen synes kunna komma att ta initiativ i frågan.
Förhandlingarna bör också vara avgörande för vilka besättningar
som skall flyga helikoptrarna. Härav följer att riksdagen inte
bör uttala sig på det sätt som föreslås i motion Fö324 (fp) om
behovet av helikopter för ambulanstransporter i Västsverige.
Motionen bör därför avslås.
Vissa övriga organisationsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet motioner om vissa övriga
organisationsfrågor.
I motion Fö201 (fp) yrkande 4 framhåller motionären att i
besparingssyfte bör Mellersta värnpliktskontoret (VKM)
förläggas till befintliga lokaler vid S 1 i Enköping och att
försvaret snarast lämnar Näsby Park.
Utskottet har erfarit att en stor del av de värnpliktiga
som mönstrar vid VKM är bosatta i Stockholmsområdet. En
lokalisering av VKM till Enköping kan därför komma att innebära
ökade kostnader för kost och logi. Utskottet anser därför att
VKM bör vara lokaliserat till Stockholmsområdet. Vad avser
försvarets nyttjande av Näsby Park-etablissementet framhöll
utskottet i betänkande 1991/92:FöU12 (s. 128) att lokalisering
av myndigheter inom en region närmast är en fråga för regeringen
att fatta beslut om, medan däremot omlokaliseringar av
myndigheter mellan olika regioner kräver riksdagsbeslut. Med
anledning av det anförda anser utskottet att motion Fö201 (fp)
yrkande 4 bör avslås av riksdagen.
Motionären i motion Fö203 (c) anser att Totalförsvarets
personalverk bör lokaliseras till Skövde. Motionären anför att
Skövde kommun under lång tid byggt upp goda förutsättningar för
totalförsvaret. Flyttningar av myndigheter från Skövde har under
senare år skett vid olika tillfällen efter statsmaktsbeslut.
Enligt motionären är det därför rimligt att välja Skövde som
lokaliseringsort för Totalförsvarets personalverk. Motionären
påpekar också att Skövde erbjuder goda
lokaliseringsförutsättningar.
Utskottet konstaterar att den fråga som motionären tar upp
enligt nuvarande planer kommer att behandlas under nästa
riksmöte med anledning av Pliktutredningens förslag. Motion
Fö203 (c) bör därför avslås.
I motion Fö401 (m, kds) framför motionärerna att Styrelsen
för psykologiskt försvar (SPF) bör få förbli en fristående
organisation. Motionärerna menar att om SPF skulle knytas till
civilförsvaret och därmed ges en mer perifer roll så minskar
inte bara organisationens möjligheter att fungera utan även dess
trovärdighet. Endast som en självständigt arbetande enhet i
händelsernas centrum kan enligt motionärerna det psykologiska
försvaret verka på rätt sätt.
Utskottet anser att SPF har betydelsefulla uppgifter inom
totalförsvaret. Utskottet anser, inför den översyn av den civila
delen av totalförsvaret som nu förestår i den s.k.
LEMO-utredningen, att den funktion som styrelsen har att
företräda även i framtiden måste säkerställas på ett sådant sätt
att fortsatt förtroende skapas hos media och andra berörda.
Något uttalande av riksdagen med anledning av motion Fö401
(m, kds) är inte påkallat.
Försvarsdepartementet m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen
(s. 50--51) har föreslagits om Försvarsdepartementet m.m.
Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande
rör anslagsfrågor.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94
anvisar medel för Försvarsdepartementet m.m. i enlighet med
regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden i de olika
anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.
Totalförsvarets militära del
Läget inom försvarsmakten
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s.73) utan hemställan har anfört om läget inom
försvarsmakten.
Propositionen
Regeringen konstaterar, med utgångspunkt i en redovisning från
Överbefälhavaren, att försvarsmakten i dagsläget inte har en
kvalitet som svarar mot ställda operativa krav. Ett
återtagningsskede erfordras.
Inom luftförsvaret uppges sålunda delar av flygstridskrafterna
ha bristande uthållighet. Vissa luftvärnsförband uppfyller
heller inte ställda krav. Försvarsmakten sägs också ha
begränsningar i förmågan att hävda vårt sjöterritorium. I första
hand bör ubåtsskyddsförmågan förbättras. Inte heller
försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust/gränsinvasion
anses helt godtagbar. För att stärka denna förmåga krävs främst
materiell förnyelse, ökad uthållighet och samövningar av
krigsförbanden.
Regeringen anser att försvarsmaktens förmåga att motstå ett
s.k. strategiskt överfall under de närmaste åren kommer att ha
vissa begränsningar. I huvudsak beror detta på att delar av
arméstridskrafterna inte är fullt användbara direkt efter
mobilisering. Sjö- och flygstridskrafternas höga initialeffekt
innebär dock att försvarsmaktens samlade effekt mot strategiskt
överfall bedöms som godtagbar. I förhållande till tänkbara krav
under de närmaste åren är den betryggande.
Den krisdämpande förmågan bedömer regeringen vara god medan
den krigsavhållande förmågan behöver stärkas, främst genom
förbättring av den personella och materiella kvaliteten i de
prioriterade förbanden.
Utskottet
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall totalförsvaret ha
betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall.
Kraven i övrigt på försvarets förmåga att möta ett väpnat
angrepp över kust eller gräns behöver kunna tillgodoses först
efter en återtagningsperiod, vilket är en mer begränsad ambition
än som gällt tidigare.
Utskottet noterar att regeringen anser att försvarsmakten har
en godtagbar förmåga, om än med vissa begränsningar, mot det
strategiska överfallet. Utskottet kan acceptera detta men anser
att berörda delar av arméstridskrafterna på några års sikt skall
ges sådan krigsduglighet att de svarar mot de krav som det
strategiska överfallet ställer.
Utskottet noterar vidare att regeringen anmäler att
försvarsmakten i dagsläget inte har en kvalitet som svarar mot
ställda operativa krav och att en återtagning erfordras.
Utskottet anser att här föreligger en oklarhet. Rimligen bör de
operativa kraven ställas mot den i försvarsbeslutet reducerade
ambitionen, som förutsätter en återtagning. Om det är mot denna
reducerade ambition som den operativa förmågan är otillräcklig
bör detta klart framgå.
Vad som utskottet här anfört om läget inom försvarsmakten bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ledningsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 52--54) har anfört dels om benämningar på
militärområden samt deras geografiska gränser, dels om
inrättandet av s.k. militärområdesunderhållsregementen.
Militärområden
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall Sverige delas in i tre
militärområden med staberna i fred förlagda till Kristianstad,
Strängnäs och Boden. Överbefälhavaren har föreslagit att de
benämns Götalands, Svealands resp. Norrlands militärområde.
Regeringen anser emellertid att de aktuella gränserna för
militärområdena inte överensstämmer med vad som traditionellt
brukar kallas Götaland, Svealand och Norrland. Regeringen avser
därför att fastställa benämningarna Södra, Mellersta resp. Norra
militärområdet. Härutöver anmäler regeringen sin beslutsavsikt
att föra Gävleborgs försvarsområde till Mellersta
militärområdet.
Utskottet har ingen erinran mot det anförda och förordar
att propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Militärområdesunderhållsregementen
Riksdagen har i anslutning till sitt beslut (1989/90:FöU10,
rskr. 312) att organisera Övre Norrlands underhållsregemente
angett att regeringen, innan den beslutar om ytterligare
förändringar i fråga om underhållsfunktionens utveckling, för
riksdagen skall redovisa erfarenheterna från organisationen i
Övre Norrland.
Regeringen redovisade i underlaget inför 1992 års
försvarsbeslut sin principiella uppfattning att i varje
militärområde på sikt borde organiseras ett underhållsregemente.
Regeringen anför nu att underhållsregementets
organisationsprincip har prövats vid operativa och taktiska
fältövningar och vid krigsplanläggning. Verksamheten vid s.k.
underhållsgrupp har också prövats praktiskt i fält under
övningen Nordanvind år 1991. Erfarenheterna ger vid handen att
det nya underhållsregementet ger förutsättningar för ett
effektivt utnyttjande av underhållsresurserna. Regeringen
förordar därför att tre underhållsregementen organiseras i såväl
grund- som krigsorganisationen den 1 juli 1994. Samtidigt bör
den tidigare organisationen -- Södra, Västra, Mellersta och
Nedre Norrlands militärområdes materiel- och
verkstadsförvaltningar samt Övre Norrlands underhållsregemente
-- läggas ned.
För krigsorganisationens behov bör inom underhållsregementena
ett antal allsidigt sammansatta underhållsgrupper organiseras, i
fred som kaderförband, enligt Överbefälhavarens bestämmande.
Regeringen, som föreslår att staberna för de nya
underhållsregementena lokaliseras till Kristianstad, Strängnäs
och Boden, hemställer om riksdagens godkännande av vad som
anförts om underhållsregementen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
effektivitetsvinster erhålls om underhållsregementen inrättas i
varje militärområde. Utskottet är samtidigt medvetet om att
bildandet av ett underhållsregemente med ett antal
underhållsgrupper i det blivande Södra militärområdet kommer att
innebära att uppgifterna för nuvarande stabsdelar för verkstads-
och förrådsförvaltningarna i Karlsborg kommer att överföras till
Kristianstad. Med hänsyn till den besvärliga
arbetsmarknadssituationen i Karlsborg erinrar utskottet om att
riksdagen i sitt beslut att lägga ned F 6 (prop. 1992/93:50,
FiU1, rskr. 134 s.97) ansåg det synnerligen angeläget att
insatser görs för den personal som berörs. Såväl försvars- som
finansutskottet påpekade angelägenheten av att regeringen noga
följer utvecklingen i Karlsborg och tillsammans med berörda
myndigheter vidtar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som
behövs i samband med nedläggningen. Utskottet förutsätter att
sådana hänsyn kommer att tas när underhållsorganisationen för
det blivande Södra militärområdet utformas. Efter detta
konstaterande anser utskottet att riksdagen bör bifalla
propositionens förslag om militärområdesunderhållsregementen.
Försvarsindustrin
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 54--59) har anfört om försvarsindustrin. Till
avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö311 (m)
och Fö315 (nyd) yrkande 14.
Propositionen
Regeringen anför att försvarsindustriell kompetens alltjämt är
en värdefull säkerhetspolitisk och industripolitisk tillgång.
Senare tids förändringar i omvärlden har inte gett anledning
till annan bedömning. Så långt som möjligt bör därför sådan
industriell kompetens bevaras som säkerställer
leveransmöjligheter inom områden som är av stor betydelse för
försvaret. Vidare måste försvarets materiel kunna underhållas så
att den är operativt användbar.
Regeringen konstaterar samtidigt det svårförenliga i att
behålla en livskraftig försvarsindustri, att minska
försvarsmaktens omfattning -- och därmed försvarsindustrins
marknad -- och också föra en restriktiv exportpolitik gentemot
en krympande internationell marknad. Att stora delar av övrig
industri i nuvarande lågkonjunktur har svårt att få avsättning
för sina produkter försvårar dessutom försvarsindustrins
omställning till civil produktion. Regeringen drar därför
slutsatsen att 1992 års försvarsbeslut, trots satsningen på
försvarsmaktens materiella förnyelse, inte ger underlag för en
sådan beläggning vid industrin att en nedgång av den
försvarsindustriella kompetensen kan undvikas. En avveckling
inom flera materielområden sägs inte kunna uteslutas och en
fortsatt omstrukturering torde vara nödvändig. De nödvändiga
strukturförändringarna är främst ett ansvar för industrin att
själv initiera och genomföra.
Regeringen redogör för kompetensläget och dess förväntade
utveckling inom olika delområden. Härvid anförs att vissa delar
av svensk robotindustri kan behöva reduceras i brist på uppdrag.
Den kompetens som i så fall riskerar att förloras finns inom
området mark- och sjömålsrobotar och anknutna teknikområden
såsom radar-, infraröd- och TV-målsökare. Detta sägs kunna komma
att äventyra våra framtida möjligheter att renovera och
modifiera befintliga robotsystem baserade på dessa tekniker,
liksom anpassning till svenska förhållanden när robotar
anskaffas utomlands. Förmågan att utveckla luftvärns- och
pansarvärnsrobotar bedöms däremot komma att bestå med de uppdrag
som för närvarande finns inplanerade.
Inom pjäsmaterielområdet kan, anför regeringen, den tidigare
mycket goda kompetensen inte behållas till följd av brist på nya
projekt. Detta kommer också att påverka vår förmåga att utveckla
stridsfordon, vilken bedöms upphöra i och med fullföljandet av
Stridsfordon 90.
För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat
sortiment som medger att en utvecklingskompetens kan behållas
inom vissa delar av ammunitionsområdet. Utlandsberoendet kommer
att öka vilket försvårar försörjningen med ammunition och
explosivämnen i kris- och krigslägen. Regeringen anser det dock
nödvändigt att basera fortsatt utveckling och produktion av
krut- och sprängämnen i Sverige på samverkan med företag i
utlandet.
Inom övriga teknikområden anger regeringen att den
försvarsindustriella kompetensen torde komma att kunna behållas
i erforderlig grad.
Utskottet
I motion Fö311 (m) erinrar motionärerna om Gulfkriget och
senare händelser i Irak som visar på svårigheterna att med där
använda luftvärnsrobotsystem bekämpa de svåraste målen, bl.a.
kryssningsmissiler och signalsökande robotar. Genom att
luftvärnsroboten under hela förloppet aktivt måste styras från
marken riskerar luftvärnet att mättas. Samtidigt kan
spaningsradar och styrradar slås ut av radarsökande missiler.
Autonoma luftvärnsrobotsystem med målsökare sägs i stor
utsträckning kunna eliminera dessa nackdelar.
Motionärerna konstaterar att regeringen avser att fortsätta
utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE, vilket är
uppbyggt enligt principen med en radar som styr roboten under
hela bekämpningsförloppet. Det finns målsökarstyrda
luftvärnsrobotsystem under utveckling, bl.a. i Norge. Det är
därför enligt motionärerna allvarligt att, som antyds i
propositionen, den kompetens som finns i landet på målsökande
robotar riskerar att gå förlorad. Detta slags kompetens bör i
stället vidmakthållas.
Utskottet underströk inför 1992 års försvarsbeslut
(1991/92:FöU12 s. 100) att det är av fortsatt stor
säkerhetspolitisk betydelse att vi inom landet kan behålla en
försvarsindustriell kompetens även i framtiden.
Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska
utveckling är också en tillgång för svenskt näringsliv.
Samtidigt insåg utskottet att det minskade behovet av
försvarsmateriel, tilltagande teknisk komplexitet och höga
utvecklingskostnader kommer att innebära att hittillsvarande
bredd och självständighet i svensk försvarsindustri inte kommer
att kunna vidmakthållas, vilket leder till strukturförändringar
och behov av ökat internationellt samarbete.
Utskottet fann också anledning att i samband med behandlingen
nyligen (1992/93:FöU2y) av regeringens förslag till ny lag om
krigsmateriel (prop. 1991/92:174) ånyo betona försvarsindustrins
betydelse ur såväl ett säkerhetspolitiskt som ett nationellt
försvarspolitiskt perspektiv. Utskottet gör nu ingen annan
bedömning i dessa delar och konstaterar samtidigt att regeringen
i propositionen inom några områden konkretiserar förväntade
strukturförändringar och kompetensförluster. I motion Fö311 (m)
framhålls risken för att förlora inhemsk robotteknisk kompetens.
Utskottet delar motionärernas oro inför en sådan utveckling och
anser för sin del att det vore en fördel för försvaret om
robotkompetensen kunde vidmakthållas också inom målsökarområdet,
exempelvis genom en högre grad av samordning av den
robottekniska verksamheten. Utskottet vill dock poängtera att
det inte är riksdagens uppgift att uttala sig om förändringar
som berör enskilda företag. Med stöd av det anförda förordar
utskottet att riksdagen avslår motion Fö311 (m) samt lägger
propositionen i den del som avser försvarsindustrin till
handlingarna.
Motion Fö315 (nyd) kritiserar reglerna för export av
krigsmateriel. Motionärerna förordar att det generella
exportförbudet för sådan materiel upphävs och ersätts med en
laglig rätt för svenska företag att sälja och utveckla
försvarsmateriel, oavsett det svenska försvarets behov av
produkten. Den nuvarande tillståndslagen bör därför, enligt
motionärerna, bytas ut mot en lag som föreskriver en
anmälningsplikt före eller under en pågående affär. Exporten
skall dock inte vara helt fri. Förbuden föreslås begränsas till
tre punkter:
Vapen får inte säljas till krigförande part.
Handel med krigsmateriel får inte ske på sådant sätt att det
står i strid med svenska intressen eller kan innebära ett hot
mot riket.
Handel med krigsmateriel skall inte ske med ett land som grovt
förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna.
Motionärerna hemställer därför (yrkande 14) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i
krigsmateriellagstiftningen med den innebörd som här har
redovisats.
Utskottet konstaterar att samma motionärer med anledning
av regeringens förslag till ny lag om krigsmateriel (prop.
1991/92:174) framfört ett yrkande (mot. 1992/93:U5) med i
huvudsak samma innebörd. Utskottet förordade avslag
(1992/93:FöU2y) vid sin behandling av denna motion. Detta blev
också riksdagens beslut (1992/93:UU1, rskr. 61). Utskottet gör
nu ingen annan bedömning. Riksdagen bör därför avslå motion
Fö315 (nyd) yrkande 14.
Redovisning av JAS 39-projektet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 59--63) har anfört om JAS 39-projektet. Till
avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö315 (nyd)
yrkande 13 och U284 (s) yrkande 3.
Propositionen
Enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU18,
rskr. 374) om riktlinjer för utveckling och anskaffning av
JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om
läget i JAS-projektet.
Regeringen inleder den nu aktuella redovisningen med en
teknisk värdering av projektet. Tekniska krav när det gäller
specificerade egenskaper och prestanda sägs i allt väsentligt
komma att kunna uppfyllas efter det att avtalade
modifieringsåtgärder har vidtagits på delserie 1. Dessa skall
påbörjas år 1999. Det första serieflygplanet kommer att
levereras i mitten av år 1993 varefter utprovning och inledande
typinflygning kan inledas. Omskolning från andra flygsystem
bedöms kunna påbörjas år 1995. Den tvåsitsiga versionen avses
levereras med början år 1998.
Enligt regeringen kommer de nu planerade delarna av
vapensystemet för JAS 39 att vara operativt och taktiskt
användbara i slutet av år 1995. När en ny radarjaktrobot kan
vara operativ blir beroende på vilken typ som kommer att väljas.
Spaningsfunktionen bedöms vara operativ senast i samband med
avlösningen av flygplan 37.
Regeringen hänvisar beträffande de näringspolitiska
aspekterna på projektet till de redovisningar som lämnats i
1988 och 1992 års försvarspropositioner. De uppnådda resultaten
för industriell samverkan mellan industrigruppen JAS utländska
leverantörer och svensk industri anses väl motsvara de ställda
förväntningarna. JAS-projektet har därutöver genererat en
omfattande verksamhet med civila tillämpningar.
I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för
JAS-projektet anmäler regeringen att den totala
medelsförbrukningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m.
den 30 juni 1992 uppgår till 19,0 miljarder kronor i löpande
priser varav 2,7 miljarder kronor utbetalats under budgetåret
1991/92.
JAS-projektets planeringsram fastställdes i 1982 års
försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU18, rskr. 374) till
25,7 miljarder kronor i prisläget februari 1982. Regeringen
anför att den ursprungliga ramen från 1982 omräknad till
prisläget februari 1992 motsvarar 50,0 miljarder kronor.
Regeringen konstaterar att förändringarna i JAS 39-projektets
materielinnehåll och tidsplan sedan 1982 och de ekonomiska
tillskott som givits i 1987 och 1992 års försvarsbeslut -- 0,8
resp. 9,3 miljarder kronor -- medfört att en alltmer komplicerad
planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstadkomma en
planeringssituation för projektet där det föreligger en
överensstämmelse mellan ekonomi och materiellt innehåll föreslår
regeringen, på förslag av överbefälhavaren, att den ursprungliga
ramen på 50 miljarder kronor omdefinieras med detta syfte.
Regeringen hemställer sålunda att riksdagen godkänner att 1982
års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget
februari 1992. Regeringen hemställer vidare att riksdagen
godkänner vad som i övrigt anförts om JAS 39-projektet.
Avslutningsvis anför regeringen att regler och anvisningar för
den fortsatta ekonomiska redovisningen av projektet vid behov
kommer att ses över. Den regelbundna rapporteringen från
Försvarets materielverk, Chefen för flygvapnet och
Överbefälhavaren till regeringen sägs komma att ske i stort som
tidigare enligt reglerna i beslutet år 1982 om kontroll och
styrning av JAS-projektet.
Utskottet
Regeringens redovisning av JAS 39-projektet har föranlett två
motionsyrkanden. I motion U284 (s) uppmärksammas förslaget om
ändring av JAS-ramen från 50 till 60,2 miljarder kronor.
Motionären anser att det är nödvändigt att nu så långt möjligt
stoppa detta resursslukande projekt. Snarast bör därför utredas
alternativa möjligheter för en snar avveckling, vilket riksdagen
som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 3).
En annan syn kommer till uttryck i motion Fö315 (nyd) där en
noggrann undersökning förordas av om en framtida JAS-export kan
underlättas för det fall ett färdigt beväpningsprogram kan
erbjudas (yrkande 13). Motionärerna har därvid närmast i åtanke
ett svensk-brittiskt samarbetsprojekt för en radarjaktrobot,
benämnt robot 225 X.
Utskottet konstaterar att luftförsvaret prioriterats i de
tre senaste försvarsbesluten. I 1992 års beslut (prop.
1991/92:102, FöU12, rskr. 337) uttalade sig riksdagen för en
fortsättning av JAS 39-projektet. Härefter har i juni 1992
utveckling av den tvåsitsiga versionen JAS 39B beställts
liksom anskaffning av delserie 2 (96 flygplan 39 A och 14
flygplan 39 B) med stödsystem. Som framgått har till i juni 1992
utbetalats 19 miljarder kronor. Enligt utskottet har ingenting
framkommit som gör att projektet nu bör ifrågasättas. Motion
U284 (s) yrkande 3 bör därför avslås.
Anskaffning av en ny radarjaktrobot förbereds med sikte på att
statsmakterna skall kunna besluta i frågan under år 1994.
Utskottet har erfarit att tre alternativa robotar övervägs.
Utskottet utgår från att exportmöjligheterna, liksom frågan om
försvarsindustriellt samarbete, kommer att prövas och vägas in
vid valet av en ny jaktrobot. Sedan beslut om en sådan har
fattats föreligger ett komplett beväpningsprogram, vilket torde
underlätta exportansträngningarna. Utskottet anser därmed att
syftet med motion Fö315 (nyd) yrkande 13 blir tillgodosett
varför riksdagen inte bör bifalla motionen i denna del.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att
omdefiniera JAS-ramen och föreslår att riksdagen fastställer
denna till 60200000000 kronor i prisläget februari 1992.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner vad i övrigt i
propositionen anförts om JAS 39-projektet.
Personal
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 63--68) har anfört om anställd och värnpliktig
personal. Till avsnittet har också förts behandlingen av
riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:22) angående det
militära försvarets kostnader för resor. Vidare behandlas
motionerna Fö201 (fp) yrkande 2, Fö301 (c), Fö302 (c), Fö312
(kds), Fö315 (nyd) yrkande 2, Fö316 (s partimotion) yrkande 11,
Fö326 (s) och Fö901 (kds).
Anställda
Regeringen anmäler att arbetet med att minska överskottet
av anställd personal inom försvarsmakten i enlighet med 1992 års
försvarsbeslut har inletts och genomförs av myndigheterna inom
ramen för det statliga trygghetssystemet. För att möjliggöra
avveckling av officerare med fullmakt har regeringen föreskrivit
dels att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den 31
december 1994 om vederbörande inte längre behövs i
krigsorganisationen, dels att fullmaktstjänsterna successivt
skall dras in. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat
myndigheterna inom försvarsmakten att besluta om ytterligare
åtgärder för att stimulera yrkesofficerare att gå över till
annan verksamhet. Detta innebär att fullmaktssystemet för
yrkesofficerare kommer att avvecklas i takt med att nuvarande
fullmaktsinnehavare lämnar sina tjänster.
Regeringen framhåller behovet av att vidta åtgärder för att
förbättra åldersstrukturen för yrkesofficerskåren för att komma
till rätta med bristen på yngre befäl i de prioriterade
krigsförbanden. Överbefälhavaren har därför fått i uppdrag att
lämna förslag till sådana förbättringar i befälsordningen som
kan medverka till en balanserad och över tiden stabil
åldersstruktur.
För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som
fredsorganisationen kan det, enligt regeringen, finnas skäl att
pröva frågan om att ge möjlighet att anställa vissa
yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden, liksom att i
ökad utsträckning anställa reservofficerare och värnpliktigt
befäl för kortare tid.
Regeringen avser att undersöka varför personalkostnadernas
andel av utgifterna för ledning och förbandsverksamhet har ökat.
Kostnadsökningar har sålunda konstaterats bl.a. för olika slags
beredskapstjänstgöring, främst inom marinen.
Under sin tvååriga utbildning vid officershögskola till
yrkesofficer har aspiranten månadslön och andra
anställningsförmåner enligt kollektivavtal. För att minska
personalkostnaderna föreslår regeringen att
yrkesofficersaspiranterna inte längre skall anställas och
uppbära lön utan, i likhet med reservofficersaspiranterna,
fullgöra sin utbildning med värnpliktsförmåner. Regeringen
förutsätts få besluta härom.
I nuvarande system omfattas en anställd officersaspirant av
disciplinansvarsreglerna i lagen (1976:600) om offentlig
anställning. Eftersom aspiranterna enligt förslaget inte längre
skall vara anställda föreslår regeringen att det
disciplinansvarssystem som gäller för värnpliktiga också
tillämpas på dessa aspiranter. För detta krävs en ändring i
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen antar föreslagen ändring i
denna lag. Reformen förutsätts kunna genomföras för de
aspiranter som påbörjar sin utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.
Riksdagens revisorer har granskat det militära försvarets
resor. Kostnaderna för dessa uppgick budgetåret 1990/91 till ca
1700 miljoner kronor, varav drygt 70 % hänförde sig till
anställdas resor och återstoden till s.k. värnpliktsresor.
Revisorerna anser att kostnaderna är för höga och att åtgärder
bör vidtas för att begränsa dem.
När det gäller anställdas resor anger revisorerna
genomsnittskostnaden per anställd till 29000 kr men med stark
variation mellan myndigheter. Den högsta kostnaden, 48900 kr,
redovisas för de s.k. Huvudprogram 5-myndigheterna (Hpg5),
främst Försvarets materielverk, medan myndigheter som
Överbefälhavaren och Militärbefälhavarna ligger lägst med
18000 kr.
Revisorerna anser att uppmärksamheten särskilt bör riktas mot
veckopendlingen till tjänstgöring på annan ort eller till
utbildning vid centrala skolor.
Revisorerna konstaterar att försvarets myndigheter vidtar
olika åtgärder för att begränsa resekostnaderna. De anser dock
att nuvarande krav på personalrörlighet för personal i karriären
leder till höga kostnader varför dessa krav bör omprövas för att
få ned antalet fall där anställda byter stationeringsort utan
att flytta. Berörda myndigheter bör få i uppdrag att se över sin
personalpolitik i berörd del. Vidare förslås
Hpg5-myndigheterna få i uppdrag att analysera sin
reseverksamhet i syfte att hitta möjliga besparingar. Vad som
här har anförts föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Utskottet konstaterar att arbetet inletts med att minska
överskottet av personal inom försvarsmakten som följd av 1992
års försvarsbeslut. Arbetet bedrivs av myndigheterna inom ramen
för det statliga trygghetssystemet. Regeringens anmälan i
ärendet visar att vissa frågor klarats ut, t.ex. avvecklingen av
fullmaktssystemet, men att mycket arbete återstår. Bl.a. har
ännu inga avtal slutits om den militära personalens
pensionsålder.
Utskottet är medvetet om de stora svårigheter som är
förknippade med att minska överskottet av anställda inom
försvarsmakten. Inför det fortsatta arbetet vill utskottet
erinra om vad som inför försvarsbeslutet anfördes (1991/92:FöU12
s. 110) i pensionsåldersfrågan. Utskottet konstaterade då att
varje generell pensionsålder för militär personal måste, om inte
denna pensionsålder är mycket låg, kompletteras med andra
åtgärder beträffande personalförsörjningssystemet. Dessa
åtgärder, ansåg utskottet, bör vara utformade så att de leder
till vissa avgångar före pensionsåldern och även i övrigt
tillgodoser behovet av en välavvägd ålderssammansättning bland
yrkesofficerarna. Även under nämnda förutsättningar fann
utskottet att en höjning av pensionsåldern skulle stå i viss
motsättning till den omstrukturering som försvarsbeslutet syftar
till.
Utskottet vill, liksom regeringen, uppmärksamma att åtgärder
vidtas för att förbättra åldersstrukturen hos
yrkesofficerskåren. Denna fråga berör
personalförsörjningssystemets och befälsordningens framtida
utformning. Den berör även den civila personalens uppgifter i
krigsorganisationen. Utskottet förväntar sig att regeringen
återkommer till riksdagen med en redovisning, grundad på en
helhetssyn, av de personalfrågor som har samband med aktuell
personalavveckling och framtida personalförsörjning, vilket
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Utskottet biträder regeringens förslag att
yrkesofficersaspiranter skall fullgöra sin utbildning med
värnpliktsförmåner. Härav följer att utskottet är berett att
tillstyrka att riksdagen antar förslaget till ändring av lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Regeringens
lagförslag har fogats som bilaga 2 till detta betänkande.
Riksdagens revisorer anser att försvarsmaktens kostnader för
den anställda personalens resor är för höga. Åtgärder föreslås
för att nedbringa dem.
Utskottet har erfarit att försvarsmakten inom ramen för sin
rationaliseringsverksamhet vidtagit eller avser att vidta
åtgärder för att begränsa resekostnaderna. Utskottet anser dock
att ytterligare ansträngningar, med samma syfte, bör göras och
utskottet kan ansluta sig till vad revisorerna anför i denna
del. Regeringen och myndigheterna bör således noga överväga
förslagen och i tillämpliga delar omsätta dem i åtgärder som
reducerar kostnaderna. Särskilt angeläget synes det vara att de
s.k. Hpg5-myndigheternas resekostnader, särskilt vid
Försvarets materielverk, bringas ned. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Värnpliktiga
När det gäller värnpliktigas utbildning hänvisar
regeringen till 1992 års försvarsbeslut som bl.a. slår fast att
endast de värnpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller
för den fredstida beredskapen skall utbildas. Övriga
värnpliktiga skall ingå i en utbildningsreserv. Regeringen
erinrar om att utskottet räknade med att regeringen skulle
återkomma i frågan då erfarenheter vunnits om den nya ordningen,
särskilt utbildningsreserven.
Regeringen redogör sedan för sina åtgärder när det gäller
utbildning av mobiliserings- och förplägnadsförband.
Pliktutredningen har nyligen lämnat sina förslag i betänkandet
(SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt. Vid sidan av Pliktutredningen
arbetar en särskild utredning (Fö 1992:1) med
författningsreglering av Pliktutredningens förslag till nytt
pliktsystem. Förslag kommer att avges under våren 1993.
Regeringen har för avsikt att efter remissbehandling återkomma
till riksdagen i frågan.
Sex motioner behandlar, från något skilda utgångspunkter,
regelverket för värnpliktigas uttagning och utbildning. En av
dessa motioner, Fö313 (s) om mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga i armén, har utskottet valt att behandla
i ett senare betänkande (1992/93:FöU11) tillsammans med ett
regeringsförslag (prop. 1992/93:328) om vissa ändringar i
värnpliktslagen (1941:967).
I motion Fö901 (kds) anförs att vi i framtiden kan se ett
minskat behov av värnpliktiga i takt med att det sker
besparingar i den militära sektorn. De som inte tas ut till
militärtjänst borde enligt motionären i stället få göra en
samhällsplikt. En sådan ny och mera omfattande plikt förutsätts
omfatta såväl män som kvinnor. Uppgifterna för samhällsplikten
sägs finnas inom flera områden, t.ex. miljöområdet, vården,
fritidsområdet, skolan och biståndsområdet. Samhällsplikten sägs
också kunna omfattas av uppgifter inom totalförsvaret såsom
civilförsvar, psykologiskt försvar, ekonomiskt försvar samt
olika former av icke-militärt motstånd.
Frågan om tjänsteplikt inom totalförsvaret har, som framgått,
nyligen utretts och redovisats i Pliktutredningens betänkande. I
detta föreslås en utvidgad tjänstgöringsplikt inom
totalförsvaret vilket, enligt utskottets mening, till del
synes kunna tillgodose motionens syfte. Allmän samhällsplikt för
män och kvinnor är en vidare fråga. Förslag att utreda en sådan
har senast behandlats av utskottet i betänkandet 1989/90:FöU7
(s. 25) och då inte föranlett någon åtgärd. Utskottet gör nu
samma bedömning. Riksdagen bör således avslå motion Fö901 (kds).
Motion Fö301 (c) behandlar påföljden vid totalvägran.
Motionärerna anser det viktigt att lagen underlättar för
försvaret att frikalla eller anvisa icke-militära
tjänstgöringsalternativ åt dem som ansöker om vapenfri tjänst.
Det är t.ex. inte rimligt att någon som genomgått
grundutbildning och därefter ansöker om vapenfri tjänst kallas
in. Än mer stötande anser motionärerna det vara när en person i
den aktuella situationen döms till fängelse. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära en utredning om påföljdssystem för
totalvägrare.
Utskottet har erfarit att Pliktutredningen i sitt
betänkande (SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt bl.a. ansett det
angeläget att överväga frågan om nytt påföljdssystem. Detta bör
enligt utredningen ske inom den s.k. Straffsystemkommittén
(Ju1992:7). Utskottet utgår från att regeringen kommer att ta
erforderliga initiativ i den aktuella frågan och att därmed
syftet med motionen blir tillgodosett. Motion Fö301 (c) bör
därför inte bifallas.
Motionärerna i motion Fö326 (s) anser militärtjänstgöring vara
en självklar skyldighet som svenska ungdomar måste acceptera.
Det finns dock fall då personliga förhållanden är av sådan
karaktär att befrielse eller alternativ tjänstgöring skall kunna
ges. Motionärerna hänvisar till två aktuella i pressen
uppmärksammade fall där de anser att byråkratisk stelbenthet
lett till att ungdomar som sökt uppskov eller befrielse från
militärtjänst kommit i svårigheter. En lagändring bör därför
övervägas som ger utrymme för en mer flexibel bedömning
beträffande skälen för uppskov eller befrielse från
militärtjänstgöring.
Likartade yrkanden framförs i motionerna Fö302 (c) och Fö312
(kds). Hanteringen av anståndsansökningar upplevs av dessa
motionärer många gånger som anmärkningsvärd. Reglerna för
anstånd och inkallelse till värnpliktstjänstgöring föreslås
därför göras flexiblare och tillämpas generösare än i dagsläget.
Utskottet konstaterar att Pliktutredningen har tagit upp
frågan om anstånd m.m. samt att utredningen inte anser att
regelverket bör ändras. Utredningen (Fö1992:1) om
författningsreglering med anledning av Pliktutredningens förslag
torde komma att utarbeta regler för anstånd med
plikttjänstgöring. Mot denna bakgrund anser utskottet att motion
Fö302 (c), Fö312 (kds) och Fö326 (s) bör avslås.
Tre motioner behandlar behovet av värnpliktsutbildning
sett mot bakgrund av den nu aktuella situationen där
krigsförband med redan utbildade utgår ur organisationen. I
motion Fö201 (fp) sägs sålunda att det är ett statsfinansiellt
och mänskligt slöseri att de närmaste åren fortsätta att utbilda
värnpliktiga motsvarande 16 brigader i åttaårsrytm när det finns
tusentals redan brigadutbildade som inte utnyttjas. Motionären
anser att det är möjligt att krigsplacera, helst bataljonsvis,
de värnpliktiga "som blir över" när brigaderna i Gävle och
Kristianstad dras in. Han anser också att den av regeringen i
propositionen förutsatta minskningen av utbildningsbehovet under
två år med 1000 värnpliktiga per år är för liten. Vidare bör
minskningen påbörjas redan budgetåret 1993/94. Riksdagen bör
därför enligt motionären (yrkande 2) dels anmoda regeringen att
inte utbilda fler värnpliktiga än som behövs, dels nyttiggöra
utbildad personal ur nyligen utgångna eller utgående brigader i
andra fältförband.
En motsvarande syn kommer till uttryck i partimotionen Fö316
(s). Det är enligt motionärernas mening möjligt att under två år
avstå från att utbilda fler än de 1000 per år som
propositionen anger. Antalet värnpliktiga skulle ändå räcka till
krigsorganisationens 16 brigader. Motionärerna föreslår (yrkande
11) att armén i besparingssyfte utnyttjar hela den till
förfogande stående reserven med utbildade värnpliktiga.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna
fråga.
Med utgångspunkt i besparingskravet förordas i motion Fö315
(nyd) yrkande 2 att riksdagen hos regeringen begär att
Överbefälhavaren får i uppdrag att redovisa ett minimerat behov
av värnpliktiga i armén.
Utskottet konstaterar att propositionen anger att
värnpliktstillgången i de krigsförband som är under avveckling
till följd av 1992 års försvarsbeslut bör tillvaratas i ökad
omfattning för fältförbanden. Bedömningen görs att ca 1000
värnpliktiga färre behöver inkallas under vartdera av
utbildningsåren 1995/96 och 1996/97.
Utskottet har från Överbefälhavaren erfarit att de
värnpliktiga som är under 32 år och för närvarande är
krigsplacerade i någon av de brigader som läggs ned efter 1994
kommer att få en plats i krigsorganisationen. Utskottet kan
vidare konstatera att regeringen nyligen i sina anvisningar för
programplaner och anslagsframställningar till myndigheterna
uppdragit åt Överbefälhavaren att redovisa hur de värnpliktiga,
som utbildats i armébrigader som avvecklas, tillvaratas i arméns
kvarvarande krigsorganisation.
Den i 1992 års försvarsbeslut antagna ändringen av 4§
värnpliktslagen (1941:967) innebär att endast det antal
värnpliktiga som det finns behov av för försvarsmaktens
krigsorganisation eller fredstida beredskap skall tas ut till
utbildning. Utskottet delar således motionärernas uppfattning
att inte fler värnpliktiga än nödvändigt skall utbildas och att
de för brigadförband redan utbildade skall utnyttjas på bästa
sätt i krigsorganisationen, i första hand för det de utbildats
för. Utskottet förutsätter att regering och myndigheter även i
fortsättningen noggrant prövar och tillvaratar möjligheterna att
minska grundutbildningsvolymen. Utskottet utgår från att
regeringen, när erfarenheter föreligger, återkommer med en
redovisning till riksdagen. Syftet med motionerna Fö201 (fp)
yrkande 2 och Fö316 (s partimotion) yrkande 11 synes därmed
kunna bli tillgodosett varför riksdagen bör lämna dem utan
bifall.
Det nyss sagda innebär att något uppdrag inte bör ges till
regeringen att låta Överbefälhavaren redovisa ett minimerat
behov av värnpliktiga. Således bör inte heller motion Fö315
(nyd) yrkande 2 bifallas.
När det gäller värnpliktigas förmåner erinrar regeringen
om riksdagens beslut med anledning av
stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134).
Den årliga uppräkningen av kontantförmånerna bör således inte
ske under budgetåret 1993/94. Denna åtgärd beräknas ge en
besparing på 33 miljoner kronor. Nämnda beslut innebar också att
de värnpliktiga i princip skall ha rätt till endast en fri
hemresa var fjortonde dag. Regeringen bedömer att den årliga
besparingen härav blir ca 55 miljoner kronor.
Genom ändring (1989:403 och 1064) i värnpliktslagen (1941:967)
har grundutbildningstiderna för vissa värnpliktsbefattningar
utvidgats. Regeringen bedömer det nödvändigt, utan att avge
förslag till riksdagen, att höja förmånerna för denna grupp
värnpliktiga. Detta avses ske genom att höja dagersättningen med
90 kronor för den grundutbildningstid som överstiger 450 dagar.
Utskottet har ingen erinran mot det anförda.
Riksdagens revisorer, som lämnat sina förslag (förs.
1991/92:22) i juni 1982, anför att genomförd granskning visar
att en stor del av kostnaderna för värnpliktsresor kan hänföras
till de ledighetsresor som fjärrekryterade värnpliktiga genomför
under sin grundutbildning. Stora besparingar sägs därför kunna
göras om fjärrekryteringen koncentreras till orter med goda
kommunikationer. Oplanerad fjärrekrytering bör också kunna
motarbetas genom en systematisk uppdatering av
värnpliktsuttagningarna. Revisorerna bedömer vidare att
betydande besparingar kan uppnås genom omprövning av de förmåner
som utgår vid värnpliktsresor. Vad som därvid i första hand bör
ifrågasättas är den av riksdagen godtagna principen att den
värnpliktige skall vara hemma före midnatt den dag då tjänsten
slutar (midnattsregeln). Enligt revisorernas mening bör det s.k.
10--4-systemet, rätt tillämpat, också rymma
besparingsmöjligheter. Revisorerna hemställer att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som revisorerna anfört
om det militära försvarets resor.
Utskottet har erfarit att i regleringsbrev för budgetåret
1992/93 Värnpliktsverket getts i uppgift att verka för en
anpassning av rekryteringsområdena så att kostnaderna för
värnpliktsresorna minskar med 10 %. Utskottet kan också
konstatera att riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr.
134) som följd av stabiliseringspropositionen innebär att
antalet fria hemresor reduceras till en resa var fjortonde dag.
Dessa båda åtgärder är i linje med vad revisorerna har
föreslagit.
Utskottet anser för sin del att åtgärderna för att begränsa
kostnaderna för värnpliktsresorna bör ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Den s.k. midnattsregeln bör alltjämt vara
vägledande men avsteg bör kunna ske när dess bokstavliga
tillämpning leder till orimligt höga kostnader. Med anledning av
riksdagens revisorers förslag föreslås riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om
värnpliktsresor.
Åtgärder för jämställdhet
Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat
erfarenheter och åtgärder med anledning av kvinnors utbildning
och anställning som yrkesofficerare. I propositionen kommenteras
utvecklingen under det senaste året.
Regeringen anför att antalet kvinnor som söker militär
grundutbildning ökar, om än måttligt. I november 1992 var 227
kvinnor anställda som yrkesofficerare och 63 som
reservofficerare. 119 genomgick militär grundutbildning.
Utvecklingen anses positiv och kommer även fortsättningsvis att
uppmuntras.
Regeringen framhåller betydelsen av att
jämställdhetsaspekterna -- både vad gäller civil och militär
personal -- beaktas i samband med det omstruktureringsarbete som
nu pågår inom försvarsmakten. I uppföljningsarbetet avses dessa
frågor beaktas.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om
åtgärder för jämställdhet.
Mark, anläggningar och lokaler
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 68--69) utan hemställan har anfört om mark,
anläggningar och lokaler. Till avsnittet har också förts
behandlingen av motion T222 (fp) yrkande 6.
Regeringen anför att kontors- och skolfastigheter m.m. som
förvaltas av Fortifikationsförvaltningen skall överföras till
och förvaltas av den nybildade statliga fastighetskoncernen.
Överföringen skall vara genomförd den 30 juni 1993. Från och med
den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa myndigheters
lokalhållning flyttats över till Byggnadsstyrelsen. Regeringen
anmäler att den ändrade fastighetsförvaltningen och
lokalhållningen för vissa myndigheter kommer att medföra ökade
hyreskostnader och att myndigheterna bör kompenseras för detta.
Anslagen för berörda myndigheter sägs ha beräknats med hänsyn
härtill.
I motion T222 (fp) om infrastrukturen på Södertörn konstateras
att det nyligen fattade försvarsbeslutet ändrat
planeringsförutsättningarna för vissa kommuner. Sålunda har
tidigare beslut om en utökad verksamhet vid F 18 i Tullinge
rivits upp samt beslutats att Ing 1 i Södertälje skall läggas
ned. Motionärerna anser det viktigt att berörda kommuner i detta
läge får besked om försvarets framtida planer för de
berörda markområdena (yrkande 6).
Enligt gällande planering skall försvarets nuvarande
verksamheter inom de aktuella områdena upphöra den 1 juli 1994.
Utskottet har erfarit att F 18 eventuellt kan komma att
utnyttjas som krigsbas vilket medför behov av landningsbanan.
Berganläggningens framtida användning utreds av
Överbefälhavaren. Utskottet har vidare erfarit att regeringen
avser att uppdra åt Fortifikationsförvaltningen att i samråd med
Statens lokalförsörjningsverk utreda förutsättningarna för en
eventuell avyttring av de båda områdena. Häri ingår att
klarlägga om det finns andra statliga verksamheter som kan
lokaliseras dit. Med stöd av vad som här har anförts förordar
utskottet att motion T222 yrkande 6 avslås av riksdagen.
Försvarsmakten och miljön
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 69--71), utan att avge förslag, har anfört om
försvarsmakten och miljön. Till avsnittet har också förts
behandlingen av motionen Fö304 (s).
Föredragande statsrådet, som i dessa frågor samrått med
cheferna för Kommunikationsdepartementet och Miljö- och
naturresursdepartementet, sammanfattar den redovisning som
Överbefälhavaren på uppdrag av regeringen har gjort i
programplanen ÖB 93 avseende åtgärder för att förbättra miljön.
Redovisningen behandlar pågående miljöarbete, destruktion av
ammunition, återställning av miljöskadade områden efter militär
verksamhet, civila krav som medför miljökonsekvenser samt
inriktning av fortsatt miljöarbete.
Förslag till en övergripande miljöpolicy för försvarsmakten har
utarbetats. En av de åtgärder som anmäls är att inrätta en
"försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna och styra
miljöarbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och
att hålla en årlig miljökonferens. Samma bestämmelser i
miljöhänseende gäller för försvarsmakten som för annan
verksamhet.
Regeringen noterar med tillfredsställelse det omfattande
miljöarbetet inom försvarsmakten. Vikten av att Överbefälhavaren
fortsätter detta framhålls. Vidare framhåller regeringen det
väsentliga i att myndigheterna fortlöpande håller regeringen
underrättad om utvecklingen av metoderna för destruktion av
ammunition samt om återställning efter militär verksamhet.
Värdet av att försvarsmakten även i fortsättningen lämnar
bistånd vid miljökatastrofer betonas. Berörda militära och
civila organ bör fortlöpande utveckla möjligheterna för sådan
hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt
kan komma till nytta vid miljökatastrofer och liknande i fred.
Enligt regeringens mening är det angeläget att Sverige även
när det gäller försvarsmaktens verksamhet lever upp till de
förväntningar som den nyligen avslutade FN-konferensen i Rio de
Janeiro skapat. Med anledning av de punkter som tas upp i
konferensens Agenda 21 tillfogar regeringen vissa kommentarer.
När det gäller frågan om att omfördela resurser från militär
verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. betonar sålunda
regeringen att huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten
sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp.
Försvarsmaktens yttersta syfte är alltså att förhindra att
kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når
vårt land. Resurserna är -- mot andra ändamål -- avvägda för
att kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom
rationaliseringar i grundorganisationen bör -- för att kunna
vidmakthålla detta, allt övergripande mål -- även
fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra den
materiella kvaliteten inom försvarsmakten.
Regeringen anser att det fortsatta miljöarbetet bör drivas
vidare i huvudsak i enlighet med den inriktning som
Överbefälhavaren har angett i ÖB 93. Överbefälhavaren bör härvid
relatera arbetet till de nationella miljömål som riksdagen har
beslutat om. Detta sägs inledningsvis kunna göras bl.a. genom
att kartlägga försvarsmaktens utsläpps- och föroreningsnivåer.
Härutöver bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i
Riodeklarationen och Agenda 21.
Motion Fö304 (s) hänvisar till nämnda konferens i Rio de
Janeiro och att denna behandlat en FN-studie om hur militära
resurser kan användas till civila strävanden för att rädda och
återställa miljön. Motionärerna framhåller att man från svensk
sida varit positiv till FN-studien. Genom att två regementen i
Kristianstad nu läggs ned kommer där att finnas ledig personal
och materiella resurser. P6-området sägs vidare vara en mycket
lämplig plats för en miljövärnskår. Regeringen bör därför snabbt
ta fram en aktionsplan med uppdrag att sätta upp en sådan kår i
Kristianstad. Det bör också övervägas att föra dit försvarets
miljöberedning och den verksamhet i övrigt som byggts upp för
miljöarbetet inom försvaret.
Efter att ha tagit del av regeringens redovisning konstaterar
utskottet att det inom försvarsmakten pågår en omfattande
verksamhet med syfte att vårda och återställa miljön. Utskottet
vill, liksom regeringen, betona värdet av att försvarsmakten
även fortsättningsvis lämnar bistånd vid miljökatastrofer och
att militära och alla berörda civila organ utvecklar formerna
för samverkan i detta avseende. Miljöarbetet bör, som regeringen
anför, bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen
och Agenda 21.
I propositionen framhåller regeringen att försvarsmaktens
huvuduppgift sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp.
Försvarsmaktens yttersta syfte är därför att "förhindra att
kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når
svenskt territorium". Denna inriktning synes ligga väl i linje
med principerna i Riodeklarationen. Resurser som avsätts för
försvarsmakten är avvägda för att svara mot denna uppgift. En
omvandling av militära resurser för att inrätta en särskild
miljövärnskår, vilket motionärerna föreslår, skulle minska
försvarsmaktens möjligheter att lösa den uppgift statsmakterna
ställt på den. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå
motion Fö304 (s).
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 72--73) utan hemställan har anfört om
försvarsmusik och förrådshållning av vapen.
Försvarsmusik
Regeringen anmäler att planering och budgetering för
försvarsmusiken fr.o.m. den 1 juli 1993 skall skötas av Chefen
för armén. Denne har fått i uppdrag att förhandla med berörda
landsting, kommuner och Svenska Rikskonserter i syfte att ingå
avtal om tjänstemusik för försvarsmakten samt om parad- och
ceremonimusik. Medel för försvarsmusik har beräknats under
anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.
Förrådshållning och förvaring av vapen
Med referens till riksdagens tillkännagivande i 1992 års
försvarsbeslut beträffande förvaring av vapen m.m. anmäler
regeringen att Överbefälhavaren i september 1992 redovisat ett
regeringsuppdrag att granska reglerna för bevakning och
vapenförvaring. Ett antal konkreta åtgärder anges inom områdena
ledning, sekretesskydd, infiltrationsskydd, tillträdesskydd samt
beträffande hemvärnets utrustning med vapen. Överbefälhavaren
anmäler att de reduceringar som nu görs i krigsorganisationen
ger möjligheter att på sikt avveckla ett antal byggnadstekniskt
mindre motståndskraftiga förråd. Han anför vidare att han
upphäver kravet på att fast anställd personal skall förvara
tjänstevapen i bostaden samt att personbedömningen skall få ökad
betydelse vid antagning av hemvärnsmän.
Regeringen säger sig inte ha någon erinran mot de åtgärder som
Överbefälhavaren avser att vidta.
I partimotionen Ju846 (s) om kriminalpolitiken anförs att en
stor fråga i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa
tillgången på illegala vapen. Merparten av vapentillgreppen sägs
ske i bostäder men stölder i försvarets anläggningar och
försvarets förråd är också vanliga och gäller då oftast grövre
skjutvapen och sprängmedel. Med hänsyn till de risker som är
förknippade med dessa vapen anser motionärerna att skyndsamma
åtgärder måste vidtas i syfte att förhindra stölder ur militära
förråd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 7). Också frågan om behovet av en ökad kontroll
och säkrare förvaring av de vapen som finns i hemvärnet bör
övervägas.
Utskottet anser att frågan om säkrare vapenförvaring är
mycket viktig och hänvisar till vad som anförts härom i
betänkandet 1991/92:FöU12 (s. 56--58). Utskottet utgår från att
de åtgärder som motionärerna efterlyser är beaktade eller kommer
att beaktas i det arbete som drivs av Överbefälhavaren och som
regeringen orienterat om i propositionen. Riksdagen bör därför
inte bifalla motion Ju846 (s) yrkande 7.
Arméförband
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s.75--82) har anfört dels om resultatet av den
verksamhet som för arméförbanden genomförts under budgetåret
1991/92, dels om långsiktig inriktning för arméförbanden, dels
om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet
har också förts behandlingen av motionerna Fö201 (fp) yrkandena
1 och 5, Fö303 (s), Fö305 (m), Fö306 (s) i denna del, Fö308 (fp)
i denna del, Fö309 (m, fp, c, kds), Fö310 (m), Fö315 (nyd)
yrkandena 1, 3--8 och 11--12, Fö316 (s partimotion) yrkandena
3--5 och 8--10, Fö317 (s), Fö318 (v partimotion) yrkandena 2--6,
Fö319 (m), Fö320 (s), Fö321 (s), Fö322 (m), Fö329 (m), Fö330 (c,
fp, kds), Fö331 (s), Fö332 (s), A476 (s) yrkande 1 samt T215
(fp) yrkande 9.
Propositionen
När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför
regeringen att Chefen för armén har genomfört verksamheten i
allt väsentligt i enlighet med givna uppdrag.
Krigsförbandsutvecklingen har därvid i huvudsak nått angivna
mål. Begränsad krigsduglighet föreligger fortfarande vid vissa
förband till följd av uteblivna eller reducerade
övningstillfällen samt materiella brister. Enligt regeringens
bedömning bör därför grund- och repetitionsutbildningen samt den
materiella förnyelsen ha fortsatt hög prioritet.
Regeringen anmäler att försöken med förkortad grundutbildning
har avbrutits. Detta fick till följd att cirka 3600
värnpliktiga kunde hemförlovas samt att 4800 värnpliktiga inte
behövde kallas in.
Förtidsavgångarna för yrkesofficerare har minskat jämfört med
föregående år och en stor del av den tjänstlediga personalen har
valt att återgå i tjänst.
Chefen för armén har underutnyttjat sina anslag med
sammanlagt 550 miljoner kronor, främst genom att färre
värnpliktiga har behövt utbildas samt genom förskjutningar i
materielbeställningarna. Riksrevisionsverket har bedömt
årsredovisningen som rättvisande.
Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket har lämnat en
rapport om materiell beredskap. Regeringen säger sig komma att
beakta rapporten i det fortsatta arbetet med att utveckla
regeringens styrning av försvarsmakten.
Beträffande långsiktig inriktning är det regeringens
mening att målet för arméns krigsorganisation kan behållas i
enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Som villkor för att detta
skall vara möjligt anförs att den påbörjade omstruktureringen
fullföljs med nedläggning av fredsetablissement så att den nya
grundorganisationen kan vara intagen senast den 1 juli 1994.
För att kunna uppfylla sparmålen i 1992 års
stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50) krävs åtgärder
utöver de som ingår i 1992 års försvarsbeslut. Sålunda föreslår
regeringen en ytterligare samordning och rationalisering i
Östersunds garnison med innebörd att huvuddelen av Norrlands
artilleriregemente (A 4) lämnar sitt etablissement senast den 30
juni 1994.
Regeringen föreslår vidare att luftvärnsutbildningen i det
blivande Södra militärområdet koncentreras till ett
verksamhetsställe. En långsiktig besparingseffekt, med
bibehållen erforderlig kompetensutveckling, sägs därmed kunna
uppnås. Regeringen erinrar om riksdagens beslut (prop.
1991/92:102, FöU12, rskr. 337) att omlokalisera Göta
luftvärnsregemente (Lv 6) till Halmstad samt föreslår nu att
utbildningen vid Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Ystad
överförs företrädesvis till Halmstad (I16) och Norrtälje (Lv
3). Lv 4 bör därvid läggas ned och dess etablissement avvecklas
senast den 31 december 1994. Verksamheten vid P 7/Fo 11
lokaliseras som följd härav i sin helhet till Revingehed.
Härutöver kan besparingar göras genom att i ökad omfattning ta
tillvara värnpliktstillgången i de krigsförband som avvecklas i
enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Regeringen förutsätter att
ca 1000 färre värnpliktiga härigenom skulle behöva kallas in
till grundutbildning under åren 1995/96 och 1996/97.
Regeringen räknar för närvarande med att
luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE under vissa förutsättningar kan
inrymmas i den ekonomi som följer av 1992 års försvarsbeslut.
Dessa förutsättningar är bl.a. att projektet kan genomföras i en
något långsammare takt och med ett större ansvarstagande från
industrin i jämförelse med tidigare inriktning. Finansiering bör
ske dels med medel under arméns materielanslag, dels genom
omfördelning av medel mellan anslag. Dessutom förutsätts viss
finansiering kunna ske genom att ta i anspråk medel från
försäljning av oljeprodukter som hittills beredskapslagrats för
krig.
Den materiella förnyelsen bör enligt regeringen omfatta
fortsatt mekanisering av stridskrafterna. Eldkraften bör
förbättras vad avser indirekt och direkt pansarvärnseld.
Regeringen anmäler att beslut har fattats att i Tyskland inköpa
begagnade pansarbandvagnar typ MT-LB för att ge vissa infanteri-
och norrlandsförband splitterskyddad transportkapacitet samt att
medel har avdelats för den pansarbrytande målsökande
artillerigranaten BONUS.
När det gäller verksamhetsmål och anslag för budgetåret
1993/94 anmäler regeringen avsikten att genomföra
repetitionsutbildningen i en omfattning som tillgodoser
förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och
beredskap.
Med utgångspunkt i åtgärderna för att stabilisera den svenska
ekonomin avser regeringen göra reduceringar i förmånssystemen
för värnpliktiga och officersaspiranter.
Regeringen anmäler sitt beslut att uppdra åt Chefen för armén
att påbörja samlokalisering av Värmlands regemente (I 2) med
Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn så att
samlokaliseringen kan vara genomförd senast den 30 juni 1994.
Regeringen hemställer att riksdagen
godkänner vad som anförts om förändringar i arméns
grundorganisation,
godkänner den förändrade inriktningen i övrigt för
arméförbanden,
till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8638903000
kronor,
till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 3777295000 kronor,
bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 13441500000 kronor,
till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
603200000 kronor.
Utskottet
Utskottet behandlar inledningsvis två motioner som föreslår en
annan krigsorganisaton för arméförbanden än den som
innefattas i 1992 års försvarsbeslut. I Vänsterpartiets
partimotion Fö318 ifrågasätts sålunda arméns brigadorganisation.
Motionärerna anser att det är diskutabelt om det verkligen finns
ett behov av dessa enheter i vårt lands neutralitetsförsvar.
Pansarbrigaderna bör därför avvecklas och antalet brigader i
övrigt minskas till tio. På sikt bör en avveckling av hela
brigadorganisationen övervägas. Vad som i motionen anförts om
arméns brigadorganisation föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 2).
Motion Fö315 (nyd) ifrågasätter inte det krigsorganisatoriska
målet men anser att den materiella upprustningen bör prioriteras
för 12 brigader. De fyra återstående brigaderna bör finnas kvar
men utbildning och materielomsättning till dem bör minimeras. Om
det säkerhetspolitiska läget motsäger en avveckling av dessa
förband förutsätts att resurser satsas så att förbandens
krigsduglighet kan föras upp till samma nivå som hos de 12
prioriterade brigaderna.
Enligt utskottet skulle en reducering till 10 brigader och
en avveckling av pansarbrigaderna innnebära krav på en helt ny
operativ inriktning. Intentionerna i 1992 års försvarsbeslut
skulle inte kunna innehållas. Motion Fö318 (v) yrkande 2 bör
därför avslås.
Utskottet finner inte skäl för att ändra försvarsbeslutets
inriktning mot 16 armébrigader av skilda typer och med olika
operativa uppgifter. Inom ramen för den kvalitetshöjning som är
en av hörnstenarna i försvarsbeslutet torde det dock, såväl av
ekonomiska skäl som av produktionsskäl, vara nödvändigt att
styra materieltillförseln till vissa brigader före andra.
Härigenom uppstår ett slags differentiering i den materiella
upprustningen i linje med vad som förordas i motion Fö315 (nyd)
yrkande 1, om än inte lika påtaglig. Utskottet anser därför att
motionsyrkandet inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet övergår till att behandla motioner som rör
grundorganisationens utveckling. I den socialdemokratiska
partimotionen Fö316 erinras om att fjolårets försvarsbeslut
innebar en fortsatt reduktion av såväl krigs- som
fredsorganisationen. Enligt motionärerna blev denna neddragning
tyvärr inte tillräckligt omfattande. De anser det uppenbart att
anslagen inte räcker till för att höja kvaliteten till en
godtagbar nivå inom alla de 16 brigader som skall utgöra kärna
inom armén. Regeringen kritiseras för att den inte tillräckligt
konsekvent satsar på krigsorganisationens kvalitet framför dess
kvantitet. I en av de utgångspunkter som motionen anger för
framtida förändringar av försvaret sägs att det vore ekonomiskt
rationellt att som huvudregel utbilda två brigader vid varje
regemente. Därmed skulle väsentligt mer pengar kunna användas
för att stärka krigsorganisationen. Motionen föreslår därför
(yrkande 3) att det inom armén under 1990-talet skapas åtta
garnisoner där huvuddelen av den fredstida brigadutbildningen
genomförs. Inom garnisonerna kan två brigader utbildas medan
mobiliseringen förutsätts ske utspridd som för närvarande.
Regeringen bör föreslå vilka åtta garnisoner som bör väljas för
huvuddelen av brigadutbildningen.
Besparingsmotiv tas i motion Fö315 (nyd) också som
utgångspunkt för förslag om ett minskat antal
utbildningsställen. Utbildning av två brigader per regemente bör
sålunda ske i största möjliga mån. Motionärerna hemställer att
riksdagen hos regeringen begär dels att Överbefälhavaren får i
uppdrag att redovisa ett minimerat behov av
utbildningsetablissement (yrkande 3), dels att försvarsledningen
får i uppdrag att lämna förslag om vilket eller vilka förband
som lämpar sig för samlokalisering (yrkande 8).
En samlokalisering av utbildningen för två brigader till samma
garnison skulle ge besparingar. Enligt en kalkyl som
Överbefälhavaren låtit utskottet ta del av kan 20--30
miljoner kronor årligen sparas i driftkostnader under
förutsättning att huvuddelen av ett kasernetablissement
avvecklas. En flyttning av ett regemente kräver samtidigt ca 200
miljoner kronor i engångskostnader varav ca 150 miljoner kronor
i investeringar och ca 50 miljoner kronor för flyttningen.
Besparingarna får fullt genomslag först sedan samlokaliseringen
är helt genomförd, vilket tar flera år från beslut.
Genom hittills genomförd garnisonssamordning har
utbildningsförband ur specialtruppslagen i stor utsträckning
samlokaliserats med eller kommer att samlokaliseras med
brigadproducerande regementen. Detta begränsar antalet
brigadregementen där en avveckling och flyttning skulle ge
nämnda besparingar, om inte tillhörande förband ur
specialtruppslag också flyttas, vilket i sin tur skulle öka
investeringsbehovet.
En förbandsnedläggning medför konsekvenser för den operativa
planläggningen, för berörda kommuner och län samt för den
anställda personalen. Varje nedläggning bör därför övervägas
noga och de förväntade besparingarna ställas mot nackdelarna.
Enligt utskottets uppfattning kan inte framtida förändringar i
arméns grundorganisation uteslutas. Utskottet anser dock att
beslut inte nu bör fattas om en inriktning med så långtgående
förändringar som förordas i partimotionen Fö316 (s) yrkande 3.
Frågan om fortsatta strukturförändringar inom armén, och om
dubbelbrigadregementen i så fall är en lämplig
utbildningsorganisation, bör ingå som delar i den helhetssyn för
ett framtida svenskt militärt försvar som bör föreligga inför
nästa långsiktiga försvarsbeslut. Dessa frågor kan övervägas
inom ramen för försvarsberedningens arbete. Riksdagen bör
därför inte bifalla motion Fö316 (s) yrkande 3.
Utskottet anser att riksdagen inte heller bör bifalla motion
Fö315 (nyd) yrkandena 3 och 8 eftersom de förslag som där
framförs till sin karaktär anknyter till den nyss behandlade
frågan om dubbelbrigadregementen.
I motion Fö308 (fp) om Skånes försvar anför motionärerna att
ställningstaganden till det framtida försvaret av Sverige bl.a.
måste utgå från det osäkra säkerhetspolitiska läge som för
närvarande råder. En lämplig modell -- anpassad till de nya av
regeringen förordade ekonomiska ramarna -- sägs kunna innebära
en satsning på "storgarnisoner" som kompletteras med
"minigarnisoner" för att garantera förmågan att växla upp till
en organisation med fullständiga brigader. Motionärerna förordar
sålunda att en "storgarnison" upprättas i Hässleholm med uppgift
att utbilda en sydsvensk pansarbrigad. Två garnisoner bör
upprätthållas i Kristianstad resp. Revinge i form av
"minigarnisoner" med uppgift att genomföra territoriellt försvar
och att vidmakthålla var sin brigadledning med möjlighet att
växla upp antalet brigader i Skåne från en till tre.
Utskottet konstaterar att den i motionen föreslagna
utformningen av grundorganisationen i Skåne innebär en utökning
i förhållande till den inriktning som lagts fast i 1992 års
försvarsbeslut. Utskottet ser inga skäl för att ändra
försvarsbeslutet i den riktning som motionärerna förordar.
Motionen bör därför avslås i denna del.
Västerbottens regemente (I 20) i Umeå bör läggas ned av
besparingsskäl enligt vad som föreslås i motion Fö315 (nyd)
yrkande 6. Den utbildning som bedrivs där i dag, och som bedöms
nödvändig i framtiden, bör flyttas till Boden. En avveckling av
I 20 förordas även i Vänsterpartiets partimotion (yrkande 3).
I 20 utbildar en Norrlandsbrigad som ingår i de 16 brigader
som skall utgöra kärna i arméns krigsorganisation. En
nedläggning av I20 och flyttning av utbildningen till en annan
ort, t.ex. Boden som motionärerna föreslår, skulle kräva
investeringar som ger nettobesparingar först under den senare
delen av den närmaste tioårsperioden. Utskottet delar inte
motionärernas uppfattning att en nedläggning av I20 nu är en
lämplig besparingsåtgärd. Frågan om den framtida
brigadorganisationen och därmed sammanhängande
utbildningsorganisation får övervägas inför nästa långsiktiga
försvarsbeslut. Sådana överväganden kan ske i
försvarsberedningen. Motion Fö315 (nyd) yrkande 6 bör därför
inte bifallas. Riksdagen bör inte heller bifalla motion Fö318
(v) yrkande 3.
Grundorganisationen behandlas också i motion Fö320 (s).
Motionärerna anser att den av riksdagen i 1992 års
försvarsbeslut bestämda fusionen av I 2 i Karlstad med A 9 i
Kristinehamn har haft stor betydelse för att trygga verksamhet
och sysselsättning för kommande år. Fusionen kräver
investeringar i storleksordningen 100 miljoner kronor. Dessa
investeringar i Kristinehamn kommer vid en tidpunkt när
arbetslösheten i regionen inom byggnadssektorn uppgår till ca
30%. Enligt motionärerna är det därför synnerligen angeläget
att den beslutade samlokaliseringen i Kristinehamn skyndsamt
igångsätts.
Utskottet erinrar om att riksdagen i fjolårets
försvarsbeslut bestämde att samlokaliseringen mellan I 2 och A 9
skulle genomföras. Då osäkerhet avseende övningsbetingelserna
för de samlokaliserade förbanden förelåg i
Kristinehamnsalternativet bemyndigade riksdagen regeringen att
besluta i lokaliseringsfrågan sedan klarhet vunnits om dessa
betingelser.
Regeringen beslutade i december 1992 om samlokalisering till
Kristinehamn och har därefter uppdragit åt Chefen för armén att
fullfölja beslutet. Syftet med motionen torde
därmed bli tillgodosett utan något uttalande från riksdagen.
Motion Fö320 (s) bör därför avslås.
Utskottet konstaterar dock att de farhågor som för ett år
sedan gjorde att utskottet inte då tog ställning till
fusioneringsort alltjämt råder. Således är miljöprövningen
fortfarande inte så långt gången att några slutsatser kan dras
om övningsbetingelserna för I2 i Kristinehamn. Härav följer
att tidpunkten för samlokaliseringen -- 1 juli 1994 -- inte
kan hållas om inte det vanskliga alternativet väljs att
genomföra investeringarna och samlokalisera förbanden utan att
känna till de framtida övningsbetingelserna. Om resultatet av
miljöprövningen inväntas torde tidsförskjutningen göra att
varken planerade investeringar eller förväntade besparingar kan
innehållas. Utskottet ser med oro på förutsättningarna för att
genomföra samlokaliseringen av I 2 och A 9 i Kristinehamn.
Ett flertal motionsyrkanden har avgivits när det gäller
luftvärnets grundorganisation. I motion Fö306 (s) avvisas
propositionens förslag att lägga ned Lv 4 och flytta dess
utbildning till företrädesvis Halmstad och Norrtälje (yrkande
1). Motionärerna anser att det i Skåne måste finnas ett
välutrustat och insatsberett luftvärn som kan fungera i alla
typer av väderförhållanden. De erinrar om att luftvärnet är en
del av det högprioriterade luftförsvaret. Den föreslagna
omflyttningen och uppsplittringen kommer att försvaga hela
luftvärnet i Södra militärområdet för lång tid. Regeringens
förslag strider därför mot intentionerna i 1992 års
försvarsbeslut. En sammanslagning av Lv 4 och Lv 6 anser
motionärerna sannolikt vara motiverad av rationaliseringsskäl,
men de förordar att en sådan i stället skall ske i Ystad
(yrkande 2). Detta skulle bli betydligt billigare, och den
samlade luftvärnskapaciteten skulle utsättas för mera begränsade
störningar. Samövningsmöjligheterna med flyget och de två
pansarbrigaderna i Skåne anses också vara av stort värde.
Motsvarande förslag framförs i motion Fö315 (nyd) yrkande 5.
Även motion Fö317 (s) avvisar propositionens förslag till
lokalisering av den samlade luftvärnsutbildningen i södra
Sverige. Motionärerna anser att såväl operativa som
utbildningsmässiga och produktionstekniska skäl talar för en
samlokalisering av Lv 4, Lv 6 och Luftvärnets tekniska skola
(LvTS) till Göteborg. Investeringskostnaderna sägs inte bli
högre än på andra orter till följd av att lokaler frigörs när
Luftvärnets officershögskola flyttar till Norrtälje. Även
personalsociala skäl talar för Göteborg som bästa
lokaliseringsort.
LvTS lokalisering behandlas även i motion Fö329 (m).
Motionären framhåller några enligt hans mening allvarliga
nackdelar med att fullfölja riksdagens beslut från i våras att
lokalisera skolan till Östersund. I denna stad finns inget
luftvärnsförband. Därmed kan den tekniska utbildningen inte
enkelt och praktiskt samordnas med förbandsutbildningen i
luftvärnstjänst. Vidare är det också svårare att tillgodose
materielbehovet i form av övningsobjekt för den tekniska
utbildningen. Sådan materiel kommer att behöva lånas från
förbanden i Boden och Norrtälje. Härtill kommer att mycket få av
officerarna i teknisk tjänst sagt sig vara beredda att flytta
till Östersund. Motionären anser att propositionens förslag med
en samlokalisering av luftvärn till Halmstad har skapat en ny
situation. Han ser det som sannolikt att Flygvapnets
Halmstadsskolor (F 14) kommer att avvecklas och att lokaler då
frigörs som utan större investeringar skulle kunna övertas av
LvTS. Han förordar därför att LvTS flyttar från Göteborg till
Halmstad, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna.
Motionärerna i motion Fö321 (s) anser att det inte skulle vara
försvarbart att nu riva upp försvarsbeslutet vad gäller
flyttningen av Lv6 till Halmstad. De hänvisar till att
omfattande förberedelser vidtagits i Halmstad och att huvuddelen
av den berörda personalen är inställd på att följa med vid
omlokaliseringen. Viss personal på Lv 6 sägs redan ha flyttat
till Halmstad. Motionärerna framhåller också de goda
utbildningsbetingelserna och de långsiktiga besparingarna som
skäl för att fullfölja lokaliseringen av Lv 6 till Halmstad.
Motionärerna hemställer därför att riksdagen fattar beslut så
att omlokaliseringen av Lv 6 till Halmstad genomförs och att
därmed Halmstads armégarnison bildas, omfattande I 16/Fo 31,
Hallandsbrigaden och Lv 6.
Socialdemokraterna anför i sin partimotion Fö316 att man delar
regeringens uppfattning att luftvärnsregementena Lv 4 och Lv 6
kan slås samman. Samtidigt hänvisar man till uppfattningen hos
en samstämmig luftvärnsexpertis med innebörd att den av
regeringen föreslagna och delvis redan beslutade omflyttningen
kommer att medföra att den samlade luftvärnskompetensen
drastiskt kommer att sänkas under större delen av 1990-talet,
främst genom att kvalificerade luftvärnsofficerare lämnar
organisationen i samband med flyttningen. Vidare kommer
flyttningen till Halmstad att kräva stora investeringar -- 130
miljoner kronor. För att uppnå största möjliga effektivitet och
samtidigt bibehålla värdefull kompetens anser motionärerna att
en sammanslagning av Lv 4 och Lv 6 är nödvändig. Riksdagen bör
därför besluta om en sådan liksom att frågan om lokalisering
till Halmstad, Ystad eller Göteborg bör avgöras först sedan allt
utredningsmaterial från den nyss tillsatta utredningen om
luftvärnet har redovisats (yrkande 10).
Samma krav, men med delvis annorlunda motiv, framförs i tre
andra motioner nämligen Fö309 (m, fp, c, kds), Fö319 (m) och
Fö330 (c, fp, kds).
Utskottet har i samband med behandlingen av regeringens
förslag till samlokalisering av luftvärnsutbildningen i det
blivande Södra militärområdet fått föredragningar av
Försvarsdepartementet och Överbefälhavaren. Chefen för armén har
på utskottets uppdrag låtit utreda konsekvenserna av de olika
lokaliseringsalternativen, främst vad avser ekonomi,
personalförhållanden och utbildningsbetingelser. Detta
fördjupade underlag i luftvärnsfrågan har redovisats för
utskottet och kommenterats av Chefen för armén. Utskottet har
besökt aktuella förband och mottagit synpunkter i ärendet från
berörda länsstyrelser, kommuner och förbandschefer. Härutöver
har företrädare för Ystads kommun, Lv 4 och Lunds universitet i
samband med en uppvaktning överlämnat en egen utredning.
Utskottet har vidare mottagit skrivelser i frågan från
myndigheter och enskilda.
Regeringen har föreslagit samlokalisering av luftvärnet i
besparingssyfte. Under den närmaste tioårsperioden förväntas ca
100 miljoner kronor sparas utöver de ca 200 som i
försvarsbeslutet förutsattes som följd av Lv 6 flyttning till
Halmstad och LvTS omlokalisering till Östersund. Utskottet har
därför vid sina överläggningar ägnat de ekonomiska kalkylerna
särskilt intresse. Det har därvid visat sig svårt att få en
entydig bild av möjliga besparingar i de olika alternativen,
dels till följd av att olika kalkylmetoder använts i det
underlag utskottet fått ta del av, dels att olika utsagor stått
mot varandra om besparingseffekten av skilda åtgärder.
Utskottet har erfarit att osäkerhet råder om luftvärnets
framtida krigsorganisation och därmed om utbildningsbehovet på
sikt. Detta sägs främst vara en följd av att det ännu inte är
klarlagt i vilken omfattning nuvarande luftvärnsbataljoner med
automatkanoner kommer att ersättas med mindre personalkrävande
förband utrustade med robot 23 BAMSE. Till detta kommer en
osäkerhet beträffande förbanden med robot 77 HAWK. De behöver
efter sekelskiftet omsättas med ny eller modifierad materiel, om
de skall kunna vara kvar i krigsorganisationen.
Det underlag som utskottet fått ta del av visar att det finns
stor risk för en betydande nedgång i krigsdugligheten för de
operativt viktiga förbanden med robot 77 HAWK, om utbildningen
av dessa förband omlokaliseras.
När det gäller den berörda personalens situation har utskottet
förstått att de som nu tjänstgör vid Lv 6 i Göteborg till
alldeles övervägande del har inriktat sig på att flytta till
Halmstad och i flera fall också vidtagit åtgärder för
bostadsanskaffning m.m. Detta förhållande anser utskottet bör
tillmätas särskild betydelse. En ändring av beslutad
lokaliseringsort under pågående förberedelser för flyttning
skulle inte bara leda till negativa reaktioner hos berörd
personal utan även undergräva förtroendet för långsiktigheten
och konsekvensen i statsmakternas beslut. Detta har relevans
även när det gäller beslutet att flytta LvTS till Östersund.
Utskottet har också granskat utbildningsbetingelserna i de
skilda lokaliseringsalternativen. Utan tvekan föreligger därvid
de bästa möjligheterna i Ystad men de bedöms kunna bli bra i
Halmstad och godtagbara i Göteborg.
Den samlade bedömning som utskottet gjort leder fram till att
regeringsförslaget om samlokalisering av Lv 4 och Lv 6 inte bör
genomföras. 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas när det
gäller Lv 6 och LvTS. Detta innebär
att Lv 6 senast den 30 juni 1994 flyttar till Halmstad och
samlokaliseras med Hallands regemente I 16/Fo 31. Lv 6
etablissement i Göteborg avvecklas.
att LvTS samlokaliseras senast den 30 juni 1994 med Arméns
materielunderhållscentrum (AMC) i Östersund.
Lv 4 bör behålla verksamhet och lokalisering i Ystad. Som
följd härav bör inte de delar av P 7/Fo 11 som nu ligger i Ystad
flytta till Revingehed, vilket regeringen föreslagit.
Investeringarna för luftvärnsutbildning i Halmstad skall
genomföras mot bakgrund av att endast Lv6 lokaliseras dit.
Möjligheten att minska kostnaden ytterligare för
investeringsprogrammet bör tas till vara.
Utskottet anser vidare att luftvärnets framtida
krigsorganisation skall klarläggas. Ett underlag för beslut om
krigsorganisationen, och om sammanhängande behov av
produktionsresurser och deras lokalisering, bör föreligga så att
erforderliga ställningstaganden kan göras i nästa långsiktiga
försvarsbeslut.
Utskottet är medvetet om att vad som här har förordats gör att
besparingar som regeringen räknat med kommer att utebli.
Utskottet utgår från att besparingar sker till motsvarande
belopp och förutsätter att regeringen vidtar erforderliga
åtgärder så att det sammanlagda sparmålet kan innehållas.
Vad utskottet här har anfört om luftvärnets lokalisering
innebär bifall till motionerna Fö306 (s) yrkande 1, Fö309 (m,
fp, c, kds) yrkande 1, Fö319 (m), Fö321 (s) och Fö330 (c, fp,
kds) yrkande 1 samt delvis bifall till motionerna Fö309 (m, c,
fp, kds) yrkande 2 och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 2.
Utskottets ställningstagande innebär vidare avslag dels på
propositionen i den del som rör samlokaliseringen av Lv4 och
Lv6, dels på motionerna Fö306 (s) yrkande 2, Fö315 (nyd)
yrkande 5, Fö316 (s partimotion) yrkande 10, Fö317 (s) samt
motion Fö329 (m).
Regeringen föreslår i propositionen (s. 77) en ytterligare
samordning och rationalisering av produktionen i Östersunds
garnison. Huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4)
förutsätts därvid lämna sitt etablissement och samlokaliseras
med Jämtlands fältjägarregemente (I5) senast den 30 juni 1994.
Inga motioner har avgivits med anledning härav.
Utskottet har i samband med beredningen av denna fråga
uppvaktats av företrädare för Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Östersunds kommun, militära myndigheter i Östersund samt
Högskolan i Östersund. Härutöver har utskottet erhållit
skriftligt material. Den bild utskottet därvid fått är att en
flyttning av A 4 till I 5 är investeringskrävande och innebär
vissa nackdelar från verksamhetssynpunkt. Både Högskolan och
Vårdhögskolan i Östersund har behov av att i närtid skaffa nya
lokaler. De hyr i dag, inom ramen för det s.k.
sambruksprojektet, lokaler inom Arméns
materielunderhållscentrums (AMC) och Försvarets
förvaltningshögskolas (FörvHS) område. Efter ombyggnad skulle
högskolorna kunna utnyttja A 4:s etablissement men ingen
förordar ett sådant alternativ. Bl.a skulle
investeringskostnaderna bli höga.
Den lösning som i stället redovisats för utskottet innebär att
huvuddelen av I 5:s, A 4:s och AMC:s nuvarande anläggningar
behålls och att de försvarsmyndigheter som nu hyr lokaler i
Östersund flyttar och inrättar sig på befintliga kasernområden.
De civila högskolorna erbjuds lokaler i och
utbyggnadsmöjligheter vid AMC:s och FörvHS:s skolhus.
Alternativet uppges under en tioårsperiod kunna bli 80 till 300
miljoner kronor billigare för staten jämfört med propositionens
förslag, beroende på beräkningssätt.
Utskottet anser det rimligt att se frågan i ett vidare
perspektiv än från försvarssynpunkt, i synnerhet om detta
bredare synsätt leder till större besparingar än regeringens
förslag. Utskottet förordar att den lösning som redovisats av
berörda myndigheter i Östersund noggrant prövas i detta syfte,
och att A 4:s etablissement sålunda ej bör lämnas. En
förutsättning är dock att försvaret kan uppnå besparingar i
minst planerad omfattning. Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av propositionens förslag om garnisonssamordning i
Östersund ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet behandlar härefter vissa motioner som berör arméns
materielanskaffning. I motion Fö201 (fp) framhålls problemet
med gammal materiel som drar stora underhållskostnader.
Motionären uppmärksammar, med gillande, regeringens beslut
nyligen att till en mycket låg kostnad köpa begagnade östtyska
pansarbandvagnar. Han anser att Sverige de närmaste åren bör
granska om det finns mer sådan billig materiel som skulle kunna
köpas in från stater som minskar sina försvarsmakter. Eventuellt
kan det också vara lämpligt att svensk industri efter några år
får genomföra modifieringar och moderniseringar på sådan inköpt
materiel. Motionären hemställer (yrkande 5) därför att riksdagen
som sin mening till regeringen ger till känna vad som anförts om
belysning av möjligheten att utöka eller modernisera försvarets
materielinnehåll genom import av utländsk överskottsmateriel.
Utskottet har erfarit att försvarsmakten bevakar och
värderar de möjligheter till köp av begagnad materiel som yppar
sig på världsmarknaden. I värderingen granskas faktorer som
operativ effekt, livstidskostnader, säkerhet, miljöfaktorer,
underhållsfrågor m.m. Utskottet anser att syftet med motion
Fö201 yrkande 5 kommer att tillgodoses varför yrkandet bör
avslås.
I motion Fö305 (m) sägs försvaret av Östersjöutloppen även i
framtiden vara en strategiskt viktig fråga. Det är därför av
stor betydelse att de brigader som skall verka i det öppna
skånska landskapet har tillräcklig tyngd och styrka.
Motionärerna uppmärksammar att den pansarbrigad som nu utbildas
i Revinge enligt gällande planering endast skall utgöra ett
mekaniserat förband och utrustas med äldre modifierade
stridsvagnar. Det sägs vara angeläget att de mekaniserade
förbanden i Skåne snabbt får del av den moderna materiel som är
nödvändig för Skånes försvar. I ett inledningsskede bör därför
alla pansar- och mekaniserade brigader på fastlandet utrustas
med 48 nya stridsvagnar. Vid förändrat säkerhetspolitiskt läge
och vid bättre ekonomi kan sedan uppväxling ske till ett
valfritt antal brigader med 72 stridsvagnar.
Utskottet erinrar om att den planerade anskaffningen av
stridsvagnar omfattar totalt 200 stycken. Skulle samtliga
pansar- och mekaniserade brigader på fastlandet utrustas med 48
nya vagnar, vilket förordas i motion Fö305 (m), skulle 240
stycken behöva anskaffas. Ett sådant antal ryms inte i avsatta
ramar. Härutöver ifrågasätter utskottet om det är en fråga för
riksdagen att besluta om hur många stridsvagnar som skall ingå i
olika slags förband och den närmare fördelningen på olika
brigader. Detta bör närmast vara en fråga för regeringen och
Överbefälhavaren. Motionen bör därför avslås.
Även motion Fö306 (s) betonar betydelsen av pansarbrigader i
den öppna terräng som är utmärkande för Skåne. Motionärerna
konstaterar att det nu, sedan kustinvasionshotet inte längre
anses lika aktuellt, varit möjligt att minska
krigsorganisationen med en pansarbrigad. Södra skånska
regementet (P7) har inte ifrågasatts som brigadproducerande
förband. Revinge sägs erbjuda mycket goda utbildningsmöjligheter
och kommer att behövas för att utbilda en stor del av de
värnpliktiga från Skåne. Motionärerna anser att frågan om vilken
utrustning Revingebrigaden skall ha i framtiden måste bli
föremål för diskussion. De anser att det i nuvarande
säkerhetspolitiska läge borde vara möjligt att köpa ganska nya
stridsvagnar och förse dem med svensk teknik. Vad som anförts om
Skånes försvar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 3).
Utskottet har erfarit att modifierade stridsvagnar avses
införas i den brigad som produceras i Revinge. Som ett
alternativ undersöks förutsättningarna för att i stället köpa
begagnade utländska vagnar. Med denna inriktning av frågan anser
utskottet att syftet med motion Fö306 (s) yrkande 3 i denna del
kommer att tillgodoses varför motionen bör avslås.
När det gäller arméfrågor i övrigt anför motionärerna i
motion Fö315 (nyd) att det säkert borde finnas en ytterligare
rationaliseringspotential inom armén. Riksdagen föreslås därför
hos regeringen begära att Överbefälhavaren får i uppdrag att
föreslå ytterligare kostnadsbesparingar och i sammanhanget
relevanta tidsfaktorer (yrkande 4). Samma motionärer föreslår
också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om ytterligare rationaliseringspotential inom armén
i fråga om inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av
Riksrevisionsverket (RRV) (yrkande 7).
Utskottet vill erinra om att betydande besparingar ålagts
försvarsmakten. I ledningsorganisationen skall t.ex. ca 30 %
sparas till följd av de förslag som LEMO-utredningen lämnat.
Härutöver har Överbefälhavaren själv påtagit sig ytterligare
besparingar fram till år 1997. Finns det en ytterligare
rationaliseringspotential inom armén, som motionären antyder,
bör den självfallet tas till vara. Utskottet utgår från att så
kommer att ske utan något riksdagens uttalande. Motion Fö315
(nyd) yrkande 4 bör därför inte bifallas.
Den av motionärerna åsyftade RRV-rapporten (F 1992:13) synes
avse en nyligen genomförd granskning av anskaffningen inom
försvaret där lokala arméförband och vissa regionala myndigheter
inom det Mellersta militärområdet har studerats. RRV påpekar
bristande samordning av inköp vilket lett till att resurserna
inte utnyttjats effektivt. Det finns också brister i styrningen
av verksamheten och i kompetensen. RRV föreslår ett antal
åtgärder som syftar till att utnyttja de samlade resurserna för
anskaffning bättre, vilket vid en femprocentig förbättring
skulle leda till årliga besparingar på ca 200 miljoner kronor.
Utskottet har erfarit att analys av RRV:s rapport pågår såväl
i regeringskansliet som hos Överbefälhavaren. Utskottet utgår
från att erforderliga beslut för att uppnå möjliga besparingar
och effektivitetsvinster kommer att fattas utan något riksdagens
uttalande i frågan. Motion Fö315 (nyd) yrkande 7 bör därför inte
bifallas.
Motion Fö310 (m) behandlar bevarandet av traditionerna från
Norra skånska regementet (P 6) och Skånska trängregementet
(T 4). Nedläggning av dessa förband sägs innebära en svår
förlust för de starkt engagerade försvarsvännerna i Skåne.
Motionären anser att inte minst sociala skäl motiverar att
traditionerna och minnena bevaras genom fortlevande
kamratföreningar. "Norringarna" sägs vara ett begrepp för Norra
skånska regementet, som kan bevaras om försvarsområdet Fo 14 får
ta över traditionerna. Försvarsområdesstaben flyttar snart till
Hässleholm. Fo 14 föreslås då byta namn till Norra skånska
regementet. Traditionerna för T 4 föreslås föras vidare genom
det underhållsregemente som enligt regeringens förslag nästa år
skall organiseras i Kristianstad.
Utskottet har erfarit att frågan om benämning av
försvarsområden för närvarande bereds inom regeringskansliet
samt att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 har
delegerat ansvaret för traditionsfrågor till Överbefälhavaren.
Motion Fö310 (m) bör därför avslås.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om
arméförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den
förändrade inriktningen i övrigt, att riksdagen bör anvisa
begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör
bemyndiga regeringen att medge beställningar av materiel och
utvecklingsarbete inom den begärda kostnadsramen.
Marinförband
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s.83--88) har anfört dels om resultatet av den
verksamhet som för marinförbanden genomförts under budgetåret
1991/92, dels om långsiktig inriktning för marinförbanden, dels
om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet
har också förts behandlingen av motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i
denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö315 (nyd) yrkande 11, Fö316
(s partimotion) yrkande 5, Fö318 (v partimotion) yrkande 4,
Fö328 (m), Fö332 (s) och T215 (fp) yrkande 9.
Propositionen
När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför
regeringen att Chefen för marinen i allt väsentligt har
genomfört verksamheten i enlighet med givna uppdrag. I
regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att i
besparingssyfte bl.a. minska gångtidsuttaget och hålla en lägre
beredskap. Regeringen anmäler att denna möjlighet endast delvis
synes ha utnyttjats. En medgiven reducerad repetitionsutbildning
har lett till att de av krigsförbandscheferna krävda
utbildningsnivåerna i många fall inte kunnat uppnås. Regeringen
anser därför det viktigt att repetitionsutbildningen efter hand
kan återgå till normal nivå.
Chefen för marinen har överutnyttjat sina anslag med
sammanlagt 319,9 miljoner kronor, främst till följd av
belastningen på materielanslaget. Riksrevisionsverket har bedömt
årsredovisningen vara rättvisande.
Under budgetåret 1992/93 kommer den med en minskande
organisation sammanhängande avvecklingen av övertalig personal
och anläggningar att genomföras så snabbt som förhållandena
medger.
Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket har lämnat en
rapport om materiell beredskap. Regeringen säger sig komma att
beakta rapporten i det fortsatta arbetet med att utveckla
regeringens styrning av försvarsmakten.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att marinens
långsiktiga inriktning i enlighet med 1992 års försvarsbeslut
får ligga fast. Detta innebär bl.a. att ubåtsskyddsförmågan,
uppsättningen av amfibieförband samt ubåtsförbandens förmåga bör
säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till
normal nivå. Samtidigt måste besparingar även ske inom marinen
som följd av krisuppgörelsen hösten 1992. Regeringen avser
sålunda att ändra förmånssystemen för värnpliktiga och
officersaspiranter på motsvarande sätt som angetts för
arméförbanden. Härutöver föreslår regeringen att Muskövarvet
skiljs ut från Ostkustens marinkommando och bildar en egen
resultatenhet. Varvet bör överlåtas till ett statligt eller
privat aktiebolag.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad
mån sjöstridskrafternas produktionsledning helt eller delvis kan
överföras från kustflottan till marinkommandona. Han föreslår
inte någon förändring. Regeringen anser att beslut i frågan bör
fattas först sedan Överbefälhavaren återkommit med ett samlat
förslag om styrning, produktion och uppföljning av
förbandsproduktionen i anslutning till LEMO-utredningen.
Överbefälhavaren har vidare på regeringens uppdrag utrett
möjligheterna att samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom
kustbevakningen och marinen. Han föreslår att flygplanet behålls
i marinen med nuvarande uppgifter och lydnadsförhållanden. Denna
uppfattning delas av regeringen.
När det gäller verksamhetsmål och anslag för budgetåret
1993/94 anför regeringen att verksamheten vid Karlskrona
örlogsskolor (KÖS) och Karlskrona kustartilleriregemente
(KA 2) bör samordnas, främst i fråga om lednings- och
administrativa funktioner samt den del av utbildningen som
genomförs vid båda skolorna.
Regeringen anser att anpassningen av antalet krigsförband till
en minskad organisation bör fortsätta. Det sägs vidare vara
angeläget att samgrupperingen av ledningarna för
kustbevakningsregioner och marinkommandon slutförs.
Chefen för marinen har anmält att förändringarna av marinens
organisation samt genomförandet av ålagd produktion kan komma
att leda till högre kostnader än vad som förutsatts i
försvarsbeslutet, om det visar sig att gjorda antaganden om
kostnaderna för avvecklingsåtgärder inte håller.
Överbefälhavaren anser att erforderliga medel avdelats. Denna
bedömning delas av regeringen som förutsätter att Chefen för
marinen genomför verksamheten inom tilldelad ram.
Regeringen hemställer att riksdagen
bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och
skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller
privatägt aktiebolag,
godkänner den förändrade inriktningen i övrigt för
marinförbanden,
till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2754180000
kronor,
till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 2920355000 kronor,
bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 5127200000 kronor,
till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
166000000 kronor.
Utskottet
I två motioner ifrågasätts funktionsuppdelningen av
marinen i de båda vapenslagen flottan och kustartilleriet.
Socialdemokraterna anser i sin partimotion Fö316 att denna
uppdelning ofrånkomligen leder till bristande effektivitet och
personliga lojalitetskonflikter. Risken sägs vara stor att de
interna motsättningarna inom marinen hindrar nödvändigt
förändringsarbete. Riksdagen bör därför, enligt yrkande 5 i
motionen, hos regeringen begära att frågan om sammanslagning av
flottan och kustartilleriet utreds så att beslut om en sådan
strukturförändring kan fattas under år 1994.
En likartad syn framförs i motion Fö315 (nyd). En utredning
med i huvudsak samma syfte förordas i denna motions yrkande 11.
Utskottet, som inte är obekant med den gamla rivaliteten
mellan flottan och kustartilleriet, har erfarit att dessa båda
funktioner inom marinen har samordnats inom flera områden,
främst inom ledning och officersutbildning. Utskottet har vidare
erfarit att Chefen för marinen tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att överväga ytterligare integrering mellan
funktionerna, t.ex. en gemensam personalkår. Härutöver
konstaterar utskottet att Chefen för marinen i sin programskrift
"Nya Hårda Bud, Marinen på 90-talet: Mål och Inriktning" i
kraftfulla ordalag vänder sig mot dem som ensidigt företräder en
viss funktion. Han anför (s. 10):
Revirtänkande mellan flottan och kustartilleriet är osunt och
ovärdigt. Nu måste det bli slut på att enskilda grupper drar åt
olika håll och förbrukar resurser på dubbelarbete och onyttig
och onödig konkurrens inom marinen.
Han anför vidare (s. 17):
Funktionsföreträdare på olika nivåer måste anstränga sig att
se till den totala försvarseffekten och inte enbart driva sina
egna fögderiers talan.
Utskottet vill uttala sitt stöd åt Chefen för marinen i värvet
att uppnå ett bättre och mer förtroendefullt fungerande
samarbete mellan marinens olika funktioner. Utskottet utgår från
att den process som har inletts kommer att leda till avsett
resultat varför någon riksdagens åtgärd inte nu synes befogad i
denna fråga. Utskottet förutsätter dock att regeringen
återkommer med en erfarenhetsredovisning till riksdagen.
Det sagda innebär att utskottet förordar att riksdagen inte
bifaller motionerna Fö315 (nyd) yrkande 11 och Fö316 (s
partimotion) yrkande 5.
Utbildningen av marin personal vid samtliga
utbildningsanstalter måste, enligt motion Fö332 (s), utredas
innan man gör lokala minskningar och sammandragningar. Enligt
motionärerna bör utbildningen förläggas till två områden --
Karlskrona och Vaxholm-Berga. Nuvarande utbildning vid Fårösund
bör dock behållas av regionalpolitiska skäl. Vidare anser
motionärerna att del av den militära utbildningen bör säljas på
den civila marknaden, t.ex. skyddsutbildning. Riksdagen föreslås
begära att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se
över utbildningen av marin personal.
Marinens krigs- och grundorganisation har utretts inför det
senaste försvarsbeslutet. Utskottet har erfarit att Chefen
för marinen nu genomför en fortsatt översyn av utbildningen i
syfte att ytterligare samordna resurserna och anpassa
grundorganisationen till krigsorganisationen. Utskottet har
vidare erfarit att civilt utnyttjande av vissa av marinens
utbildningsresurser redan sker i dag, exempelvis när det gäller
skydds- och radarutbildning. Det anförda antyder att motionens
syfte i väsentliga delar bör kunna bli tillgodosett. Riksdagen
bör därför lämna motion Fö332 (s) utan bifall.
Tre motioner behandlar Malmö marina bevakningsområde. I
motion Fö306 (s) framhålls att Skåne har kust på tre sidor och
att Öresund är en av världens mest trafikerade farleder.
Olyckstillbud förekommer dagligen och risken för
miljökatastrofer får inte underskattas. Motionärerna anser
vidare att de flesta kränkningarna av svenskt territorium såväl
till sjöss som i luften sker kring Skånes sydkust. Det är därför
viktigt med en marin närvaro i området. Marinens nyutrustade
sjöbevakningscentral i Malmö sägs vara av ovärderlig nytta när
det gäller att överblicka de olika fartygsrörelserna. Vad som i
motionen anförts om Skånes försvar föreslås riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Ett motsvarande yrkande framförs i motion Fö308 (fp).
Motionärerna anser sålunda att Malmö marina bevakningsområde
(BoMö) snarast bör omorganiseras till Öresunds marindistrikt som
en egen myndighet under militärbefälhavaren i Södra
militärområdet.
Även motion T215 (fp) framhåller BoMö:s stora betydelse för
den marina verksamheten i södra Sverige. Motionärerna anser att
det inte skulle vara tillfredsställande om BoMö, som i dag är
egen myndighet, underställdes endera Marinkommando syd i
Karlskrona eller Marinkommando väst i Göteborg och att därmed
den marina operativa ledningen i Malmö avvecklades.
Utskottet har erfarit att Överbefälhavaren nyligen utrett
BoMö:s verksamhet och organisatoriska ställning. Han konstaterar
att verksamheten i Öresund och de uppgifter och skyldigheter som
följer härav bedöms kvarstå under lång tid. Det primära sägs
vara att den marina verksamhet som i dag bedrivs i
Öresundsområdet även fortsättningsvis kan ledas och genomföras
på ett adekvat sätt. Utskottet kan instämma i detta och vill
härutöver peka på att det inte är aktuellt att behålla BoMö som
myndighet eftersom hela försvarsmakten från och med den 1 juli
1994 kommer att utgöra en enda myndighet. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet att motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i
denna del, Fö308 (fp) i denna del samt T215 (fp) yrkande 9 inte
bör bifallas av riksdagen.
Frågan om Muskövarvets bolagisering behandlas i
Vänsterpartiets partimotion Fö318. I denna framförs att
omvandlingen av detta varv till ett aktiebolag endast kan
accepteras om det blir ett helägt statligt bolag. I yrkande 4
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts om Muskövarvet.
Frågan omnämns även, utan yrkande, i Socialdemokraternas
partimotion Fö316. Motionärerna motsätter sig inte en förändring
av ägarförhållandena, men anser att de speciella
omständigheterna motiverar att Muskövarvet förblir en av staten
kontrollerad verksamhet.
Utskottet anser att om avtal sluts om överlåtelse av
verksamheten vid Muskövarvet till ett aktiebolag så måste
avtalet innehålla klausuler som tillgodoser statens krav på
insyn och inflytande på verksamheten. Köparen måste således åta
sig att utföra varvets krigsuppgifter, tillse att erforderliga
resurser finns för detta, upprätthålla anbefalld beredskap,
uppfylla sekretesskraven m.m. Sådana åtaganden har t.ex.
Karlskronavarvet. Kan dessa krav tillgodoses synes det vara av
underordnad betydelse om köparen är ett statligt eller privat
aktiebolag. Utskottet förordar därför att riksdagen bifaller
regeringens hemställan om bemyndigande att överlåta statens
tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett
statligt eller privat ägt aktiebolag. Motion Fö318 (v
partimotion) yrkande 4 bör i enlighet härmed avslås.
I motion Fö328 (m) föreslås en väg att öka antalet
hjälpminfartyg. Motionären pekar på det ringa antalet
hjälpminfartyg i dag jämfört med förr. Främst sägs detta bero på
att antalet lämpliga fiskefartyg har minskat kraftigt. En
lösning på detta problem sägs vara att marinen inom ramen för
sin fartygsanskaffning finge bidra till att förbereda
fiskefartyg för minröjningsfunktioner när de byggs. För att
locka fiskebåtsbeställare att anpassa sina fartyg för marinens
behov i krig och avspärrning skulle därjämte speciella lån eller
lånevillkor kunna tillämpas. Vad som anförts om
finansieringsmodeller för hjälpminfartyg i marinen föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet har erfarit att såväl ekonomiska som operativa
faktorer legat bakom den av motionären beskrivna minskningen av
hjälpminfartygsflottan. Den moderna minkrigföringen sägs ställa
sådana krav på utrustning och specialkunskaper att värdet av
hjälpminfartyg inte bedöms motsvara kostnaderna. Utskottet
förordar därför att riksdagen avslår motion Fö328 (m).
Utskottet vill med anledning av den ekonomiska kris inom
marinen som nyligen anmälts, och av Chefen för marinen
kommenterats inför utskottet, fästa uppmärksamheten på att
marinen redan budgetåret 1991/92 redovisade ett stort
överutnyttjande på materielanslaget. Den utfallsprognos för
budgetåret 1992/93 som redovisats för utskottet pekar på ett
betydande överutnyttjande för anslaget för ledning och
förbandsverksamhet och att utfallet för materielanslaget är
osäkert. Utskottet vill betona vikten av att det inom marinen
snarast skapas balans i den totala budgeten, såväl i det nära
perspektivet som för försvarsbeslutsperioden. Utskottet utgår
från att det av Chefen för marinen redovisade åtgärdsprogrammet
kommer att ge avsedd effekt.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om
marinförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den
förändrade inriktningen i övrigt, att riksdagen bör anvisa
begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör
bemyndiga regeringen att medge beställningar av materiel och
utvecklingsarbete inom den begärda kostnadsramen.
Flygvapenförband
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s.89--96) har anfört dels om resultatet av den
verksamhet som för flygvapenförbanden genomförts under
budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för
flygvapenförbanden, dels om verksamhet och anslag för budgetåret
1993/94. Till avsnittet har också förts behandlingen av
motionerna Fö201 (fp) yrkande 1, Fö303 (s), Fö306 yrkande 3 i
denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö315 (nyd) yrkande 12, Fö316
(s partimotion) yrkandena 4 och 8--9, Fö318 (v partimotion)
yrkandena 5--6, Fö322 (m), Fö331 (s) och A476 (s) yrkande 1.
Propositionen
När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför
regeringen att Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten
i allt väsentligt enligt vad som angivits i regleringsbrevet.
Regeringen anser resultatet vara bra.
Chefen för flygvapnet uppges inte helt ha utnyttjat
regeringens medgivande att i besparingssyfte minska
flygtidsuttaget inom AJ/S37-systemet. Skälen till detta, vilka
regeringen godtagit, är dels behovet av flygtid för att förarna
skall uppnå erforderlig kompetens, dels kravet på
incidentberedskap.
Repetitionsutbildningen har enligt medgivande från regeringen
begränsats. Detta har fått negativ effekt för bl.a. stril- och
basförbanden. Regeringen anser det därför viktigt att efter
hand återgå till normal nivå för repetitionsutbildningen.
Personalläget sägs generellt ha förbättrats men brister finns
fortfarande inom vissa funktioner.
Chefen för flygvapnet har underutnyttjat sina anslag med
sammanlagt 171 miljoner kronor, till sin huvuddel beroende på
förseningar i uteliggande beställningar för vissa
materielobjekt. Riksrevisionsverket har bedömt årsredovisningen
som rättvisande.
Beträffande långsiktig inriktning anser regeringen att vad
som angetts i 1992 års försvarsbeslut i sina huvuddrag bör
gälla. Detta innebär att målet 16 krigsflygdivisioner behålls.
De förändringar som regeringen anger är avvecklingen av Västgöta
flygflottilj (F 6) i Karlsborg i enlighet med beslutet om
stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134)
samt besparingar i förmånssystemen för värnpliktiga och
officersaspiranter, vilket också föreslagits för armén och
marinen. I besparingssyfte föreslås vidare att
flygräddningsorganisationen ses över under innevarande
försvarsbeslutsperiod, liksom målflygdivisionen vid Malmen.
Enligt regeringens mening bör uppdraget till Överbefälhavaren
att senast i september 1995 lämna förslag till förändrad
grundorganisation för flygvapnet kompletteras med att jämväl
omfatta en översyn av lokaliseringen av vissa delar av
flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F 5)
i Ljungbyhed och Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14). Regeringen
bedömer att det under budgetåret 1995/96 kommer att finnas ett
fullgott underlag för beslut om en ny grundorganisation för
flygvapnet.
Regeringen anmäler att ett förenklat system för yt- och
luftövervakning den 1 juli 1994 avses ersätta den nuvarande
optiska luftbevakningen. Förbanden avses organiseras med
frivilligpersonal. Enligt regeringens uppfattning bör
statsmakterna besluta om det nya systemet för yt- och
luftövervakning i samband med 1994 års budgetproposition, då ett
slutligt förslag från Överbefälhavaren bedöms föreligga.
Regeringen anmäler vidare att nuvarande sektorstaber den
1 juli 1993 ombildas till flygkommandon -- Södra, Mellersta
resp. Norra flygkommandot -- med lokalisering till Ängelholm,
Uppsala och Luleå. Lokaliseringen till Luleå sägs dock vara
preliminär i avvaktan på slutligt lokaliseringsförslag år 1995.
Den 1 juli 1996 bedöms flygkommandona helt ha övertagit första
flygeskaderns uppgifter, varvid denna myndighet upphör.
Regeringen understryker vikten av att planerad integrering av
Viggensystemen AJ och S37 till AJS37 fullföljs.
När det gäller verksamhet och anslag för budgetåret
1993/94 anför regeringen att nedläggningen av F 6 bör genomföras
något snabbare än tidigare planerat. Den bör vara avslutad
senast den 30 juni 1994.
Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett särskilt s.k.
1000-kronorsanslag avsett att belastas med eventuella utgifter
till följd av betalningsförskjutningar i JAS-systemet.
Regeringen bedömer det vara mer ändamålsenligt att Chefen för
flygvapnet i stället medges utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella
betalningsförskjutningar. Krediten bör vara kopplad till
anslaget Anskaffning av materiel. Som följd härav bör anslaget D
4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar utgå
i och med slutet av budgetåret 1992/93.
Regeringen hemställer att riksdagen
godkänner den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,
till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5364947000
kronor,
till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7547941000
kronor,
bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en
kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kronor,
bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 2194000000 kronor,
till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
423600000 kronor.
Utskottet
Utskottet behandlar inledningsvis en motion som berör
flygvapnets krigsorganisation. I motion Fö201 (fp)
diskuteras olika alternativ för att på mest rationella sätt
anpassa krigs- och grundorganisation som följd av beslutad
nedläggning av F 6. En av F 6:s nuvarande divisioner skall vara
kvar och ombaseras, och det långsiktiga målet är 16
krigsflygdivisioner. Motionären granskar för- och nackdelar med
att föra den F 6-division som skall vara kvar till F 7 i
Såtenäs, till F 16 i Uppsala eller till F 10 i Ängelholm. Han
diskuterar även möjligheten av att lägga ned en JA 37-division i
stället för nu beslutad AJS 37 division. I syfte att minimera
omskolningsbehovet och för att på bästa sätt ta till vara arvet
av personal och materiel förordar motionären en successiv
förändring. Det bör överlåtas åt myndigheten att på ekonomiskt
bästa sätt lösa dessa frågor. Han hemställer att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
önskemålet att neddragningen till 16 divisioner krigsflygplan i
flygvapnet görs i former som minimerar omskolningsbehovet och
tillvaratar befintlig materiel på ett ekonomiskt sätt.
Utskottet förutsätter att regering och myndigheter
genomför den av riksdagen beslutade förändringen till 16
krigsflygdivisioner på mest rationella sätt. Något riksdagens
uttalande om detta synes inte erforderligt varför motion Fö201
(fp) yrkande 1 bör avslås.
I Socialdemokraternas partimotion Fö316 avges förslag som
berör flygvapenförbandens ledningsorganisation. Som en
konsekvens av motionens förord för att avveckla militärområdena
-- tidigare behandlat av utskottet -- anser motionärerna att
flygoperationerna kan ledas från två flygkommandon i stället för
de tre som propositionen föreslår (yrkande 8). En sådan
förändring sägs kunna leda till en betydande besparing.
Utskottet konstaterar att LEMO-utredningen övervägt
antalet flygkommandon och därvid satt in dem i en helhetslösning
för ledningen på central och regional nivå. Antalet
flygkommandon bör därvid överensstämma med antalet
militärområden. Utskottet har ingen annan uppfattning. Frågan om
antalet flygkommandon kan således inte behandlas fristående.
Motion Fö316 (s partimotion) yrkande 8 bör därför avslås.
Utskottet övergår till att behandla motioner med yrkanden som
avser flygvapenförbandens grundorganisation. I motion Fö315
(nyd) anses satsningarna på flygvapnet riktiga, men dyra. För
att hålla nere kostnaderna bör bl.a. antalet flottiljer
minimeras. Antalet bör i avvaktan på resultatet av pågående
utredningar inte låsas men fem flottiljer sägs vara en
intressant arbetshypotes, vilket föreslås att riksdagen ger
regeringen till känna (yrkande 12).
I syfte att skapa en säkrare ekonomi för ett flygvapen, vars
kärna består av 16 divisioner, föreslår den socialdemokratiska
partimotionen Fö316 att den fredstida verksamheten inriktas på
att under 1990-talet vara lokaliserad till fem storflottiljer.
Vidare anförs att det främst av miljöskäl kan vara lämpligt att
bedriva del av den fredstida verksamheten vid detachement,
varvid Karlsborg bör kunna utgöra ett sådant till storflottiljen
F 7 i Såtenäs. Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag
om lokaliseringen av fem storflottiljer (yrkande 4).
I samma motion förordas även att riksdagen hos regeringen
begär förslag om samlokalisering med storflottiljerna av flygets
skolor samt av mål- och transportflyget (yrkande 9).
Som motionärerna konstaterar har regeringen gett
Överbefälhavaren i uppdrag att till år 1995 lämna förslag om en
förändrad grundorganisation för flygvapnet. Inriktningen är att
det skall bli färre och större flottiljer. Målflyget och
transportflyget innefattas i utredningsuppdraget. Som framgår av
propositionen har detta kompletterats med att omfatta även
flygvapnets skolverksamhet.
En viktig del av arbetet är den miljöprövning som skall göras
av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Gällande tidsplan utgår
från denna prövning. I sitt förslag till statsmakterna skall
Överbefälhavaren ha vägt in resultatet av miljöprövningen med de
andra faktorer som bör få påverka beslutet, t.ex. ekonomi och
operativa förhållanden.
För att det skall vara möjligt att kunna fatta ett långsiktigt
hållbart beslut om flygvapnets grundorganisation anser
utskottet att det är väsentligt att den inledda utredningen
får fullföljas. Det vore att föregripa pågående utredning om det
redan nu bestämdes att flygvapnets verksamhet i framtiden skall
lokaliseras till fem storflottiljer.
Att förlägga ett detachement ur F 7 till Karlsborg skulle
innebära att en icke obetydlig verksamhet i form av
infrastruktur med trafikledning, räddning, underhåll m.m. blir
kvar där. Innebörden skulle bli att delar av förväntade
besparingar uteblir. Utskottet kan därför inte förorda en sådan
inriktning.
Med stöd av det anförda förordar utskottet att riksdagen
avslår motionerna Fö315 (nyd) yrkande 12 och Fö316 (s
partimotion) yrkandena 4 och 9.
Flottiljnedläggningar behandlas i flera motioner. Sålunda
förordas i Vänsterpartiets partimotion Fö318 att såväl F 10 i
Ängelholm (yrkande 5) som F 16 i Uppsala (yrkande 6) avvecklas.
Motionärerna i motion Fö331 (s) framför å sin sida flera skäl
för att behålla flygflottiljen F 17 i Ronneby. De hävdar att
varje antydan om nedläggning och utpekande av förband skapar
stor oro hos personalen. Vad som anförts i motionen om
försvarsplaneringen bör riksdagen ge regeringen till känna.
Den av riksdagen i juni 1992 beslutade nedläggningen av F 13 i
Norrköping är utgångspunkten för yrkandet i motion Fö303 (s).
Med hänvisning till behovet av tid för att utveckla nya
verksamheter föreslår motionärerna att avvecklingen av F 13
senareläggs.
Mot bakgrund av nyss nämnda skäl, främst att pågående
utredning inte skall föregripas, bör heller inte nu någon
flottilj utpekas som nedläggningsförband. Därmed torde syftet
med motion Fö331 (s) bli tillgodosett varför den inte bör
bifallas, liksom inte heller motionen Fö318 (v parti) yrkandena
5 och 6.
Nedläggningen av F 13 beslutades som besparingsåtgärd. För att
uppnå förväntade besparingar inom försvarsramen är det
nödvändigt att tidsplanen för avvecklingen följs. Utskottet kan
därför inte ställa sig bakom förslaget i motion Fö303 (s) att
senarelägga avvecklingen av F13. Motionen bör avslås.
Motion Fö306 (s) poängterar att F 10 med J 35 Draken i
Ängelholm har en viktig uppgift i det högt prioriterade
luftförsvaret. Motionärerna konstaterar att F 10 redan har
koncession att flyga med tre divisioner, vilket ingen annan
flottilj har, samt att JAS 39 bullrar ungefär som Draken. Enligt
motionärerna är det därför mest logiskt att planera för byte av
Drakensystemet på F 10 till JAS39-systemet, när detta är
klart. I yrkande 3 föreslås att riksdagen ger regeringen bl.a.
detta till känna. Även motion Fö308 (fp) förordar att
Draken-systemet vid F 10 i Ängelholm på sikt byts ut mot JAS.
Utskottet konstaterar att F 10 i Ängelholm sedan den 1
juli 1992 producerar två divisioner J35. Utskottet konstaterar
vidare att inriktningen vad avser JAS 39-förbanden är att två
divisioner skall kunna krigsorganiseras i slutet av innevarande
försvarsbeslutsperiod. Planeringen utgår vidare från att dessa
två divisioner lokaliseras till F 7 i Såtenäs. Lokaliseringen av
följande JAS-divisioner bör avgöras först sedan tidigare nämnd
utredning om flygvapnets grundorganisation föreligger. Det
anförda innebär enligt utskottet att motionerna Fö306 (s)
yrkande 3 i denna del och Fö308 (fp) i denna del inte bör
bifallas.
Motion Fö322 (m) behandlar flygvapnets grundutbildning.
Motionärerna hänvisar bl.a. till de stora investeringar som
skett och planeras vid Krigsflygskolan i Ljungbyhed. Flygfältet
sägs vara oöverträffat när det gäller grundläggande
flygutbildning. Med hänvisning till den utredning som pågår om
flygvapnets skolverksamhet anser motionärerna att det vore
lämpligt, både vad avser ekonomi och utbildning, att delar av
grundutbildningen, t.ex. Officershögskolan, flyttas till F 5.
Utskottet anser inte att nämnda utredning skall föregripas
varför motionen bör avslås.
Det svåra arbetsmarknadspolitiska läget i Karlsborg,
främst till följd av beslutet att avveckla F 6, tas upp till
behandling i motion A476 (s). Motionärerna framhåller att staten
har ett självskrivet socialt ansvar för att effekterna av
nedläggningen av F6 mildras i största möjliga utsträckning. De
föreslår att riksdagen som sin mening ger regering till känna
att staten, utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun, bör
överlämna mark och lokaler som friställs genom nedläggningen av
F6 (yrkande 1).
Utskottet har erfarit att F6 kommer att behållas som
krigsbas. Utskottet utgår från att regeringen på motsvarande
sätt som vid andra förbandsnedläggningar uppdrar åt
Fortifikationsförvaltningen att försöka sälja området. Häri bör
ingå att med kommunen diskutera framtida användning av mark och
byggnader. Motionen A476 (s) yrkande 1 bör med hänsyn till det
anförda avslås.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om
flygvapenförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna
den förändrade inriktningen, att riksdagen bör anvisa begärda
anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör lämna
regeringen begärda bemyndiganden att disponera kredit i
Riksgäldskontoret resp. att medge beställningar av materiel och
utvecklingsarbete inom den angivna kostnadsramen.
Operativ ledning
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s.97--101) har anfört dels om resultatet av den
verksamhet som för den operativa ledningen m.m. har genomförts
under budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för den
operativa ledningen m.m., dels om verksamhetsmål och anslag för
budgetåret 1993/94.
Propositionen
Regeringen anser att Överbefälhavaren har genomfört
verksamheten i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet
och att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet i
allt väsentligt överensstämmer med fastlagda mål.
Ett omfattande organisationsarbete har bedrivits med anledning
av de förslag som LEMO-utredningen avgett.
Överbefälhavaren har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt
80 miljoner kronor. Härav uppges 26 miljoner kronor härröra från
att uppgifter inom ledning och förbandsverksamhet senarelagts
som följd av omorganisationsarbetet samt 52 miljoner kronor från
att medelsramen inom anslaget för forskning och utveckling
utökades sent under budgetåret.
Regeringen anför att den långsiktiga inriktning som
bestämts i 1992 års försvarsbeslut alltfort bör gälla. Den
operativa ledningen skall därvid
uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att
försvaret skall ha en betryggande förmåga att förhindra framgång
för ett strategiskt överfall,
stödjas av en effektiv och väl fungerande underrättelse- och
säkerhetstjänst som i tid kan ge underlag för beslut,
ha beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen och
den materiella tillgängligheten så att den samlade
ledningsförmågan förstärks,
skapa förutsättningar för samordnade och kraftsamlade
försvarsoperationer med stridskrafterna och deras stödresurser.
Beredskapssystemet skall vidmakthållas och medge kontinuerlig
ledning i olika konfliktnivåer.
Regeringen anför vidare under verksamhetsmål för budgetåret
1993/94 att besparingar skall genomföras som följd av
stabiliseringspropositionen, främst i form av senareläggning av
viss materielanskaffning och vissa investeringar. Modernisering
av gemensamma stabsplatser och försvarets telenät, liksom
utbyggnaden av datorstödet för den operativa ledningen, bör ske
i långsammare tempo än som förutsetts i försvarsbeslutet.
Regeringen har i beräkningen av anslaget E 1. Operativ ledning
m.m.: Ledning och förbandsverksamhet tillfört medel för
finansiering av personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt
ESK.
Regeringen hemställer att riksdagen
till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1125342000
kr,
till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 117396000 kr,
bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom
en kostnadsram av 111300000 kr,
till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
79580000 kr,
till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 167218000 kr,
bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en
kostnadsram av 140000000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs
om operativ ledning m.m. Utskottet förordar därför att riksdagen
anvisar begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen
bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel och
utvecklingsarbete inom de begärda kostnadsramarna.
Gemensamma myndigheter och funktioner m.m. inom försvarsmakten
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen
(s.102--118) har föreslagits om Gemensamma myndigheter m.m.
inom försvarsmakten.
Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande
rör anslagsfrågor.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94
anvisar medel för Gemensamma myndigheter m.m. inom
försvarsmakten i enlighet med regeringens förslag. Utskottets
ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av
utskottets hemställan.
Totalförsvarets civila del
Beredskapsläge och inriktning i stort
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som redovisats i
propositionens avsnitt 5.1 (s.119--120).
Här tar utskottet också upp motionerna Fö204 (m, fp, c, kds)
yrkande 2 och Fö402 (c, fp).
I propositionen framhålls att det ännu återstår mycket arbete,
innan det är möjligt att mer preciserat kunna dra slutsatser om
förmågan inom alla väsentliga områden. De åtgärder som vidtagits
inom totalförsvarets civila del sedan 1987 års försvarsbeslut
har medfört att beredskapsläget har förbättrats och några
allvarliga balansproblem mellan olika funktioner kan inte längre
bedömas föreligga.
I propositionen understryks att det är väsentligt att
underlaget när det gäller det militära försvarets behov av stöd
från totalförsvarets civila del förbättras och att arbetet med
att förbättra möjligheterna att bedöma förmågan hos
totalförsvarets civila del under kriser och i krig prioriteras i
den fortsatta planeringen.
Det anmäls också i propositionen att besparingsåtgärderna inom
den civila delen av totalförsvaret, 100 miljoner kronor för
1993/94, bör ges en kortsiktig inriktning. Överstyrelsen för
civil beredskap kommer, enligt propositionen, att lämna förslag
till hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas
på ett långsiktigt lämpligt sätt.
I motion Fö204 (m, fp, c, kds) yrkande 2 framhålls att
regering och riksdag måste ta beredskapshänsyn i de beslut där
det är påkallat, vilket bl.a. kan ske genom att detta regleras i
den pågående översynen av planlagstiftningen.
Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att det bör
tas beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling.
Utskottet förutsätter att sådana hänsyn tas av berörda instanser
i den fortlöpande verksamheten. Något uttalande från riksdagen
är således inte påkallat med anledning av motion Fö204 (m, fp,
c, kds) yrkande 2.
I motion Fö402 (c, fp) föreslås en skyldighet för kommunerna
att organisera driftvärn för skydd för viktiga anläggningar
under kriser och i krig.
Utskottet behandlade motsvarande motion i sitt betänkande
1991/92:FöU12 (s. 123) och anförde då:
Utskottet delar uppfattningen att skyddet mot sabotage på
kommunala anläggningar är en viktig fråga. Med en god fredstida
skyddsnivå som utgångspunkt är det angeläget att kommunerna
planerar för ytterligare åtgärder, främst bevakning, vid en
beredskapshöjning. Kommunledningen har anledning att samråda om
behov och möjligheter med sina förvaltningschefer,
polismyndigheten och den lokala militära chefen.
Driftvärnet är en del av hemvärnet, som har till uppgift att
skydda hembygd och arbetsplats. Driftvärnets uppgift är att
skydda myndighets eller företags egna anläggningar och egen
verksamhet och får inte utan medgivande av myndigheten eller
företaget användas för andra uppgifter. Ansökan om tillstånd att
organisera driftvärn vid kommunal myndighet eller enskilt
företag skall inges till rikshemvärnschefen, som med eget
yttrande överlämnar ärendet till regeringen
(hemvärnskungörelsen, 1970:304). Driftvärn vid kommunal
myndighet finns bl.a. i Uppsala kommun.
En riskutsatt kommun har anledning att särskilt skydda sådana
anläggningar som har stor betydelse för befolkningens överlevnad
och försörjning eller för möjligheterna att stödja
försvarsmakten. Att bilda ett driftvärn kan vara en god lösning.
En sådan åtgärd måste dock prövas utifrån kommunens
förutsättningar. Det är inte lämpligt att införa en skyldighet
för kommunerna att organisera driftvärn. Motionen bör därför
inte bifallas av riksdagen.
Utskottet gör nu samma bedömning och föreslår att motion Fö402
(c, fp) avslås.
Funktionen Civil ledning och samordning
Under denna rubrik behandlar utskottet vad som redovisats och
föreslagits i propositionens avsnitt 5.2 (s.121--124).
I propositionen redovisas att den inriktning som funktionen
Civil ledning och samordning gavs i 1992 års försvarsbeslut i
stort ligger fast. Till följd av 1992 års
stabiliseringsproposition har enligt propositionen några av
anslagen reducerats.
Utskottet har i det föregående i avsnittet Organisationsfrågor
m.m. behandlat rikets indelning i civilområden och antalet
civilbefälhavare samt föreslagit avslag på motion Fö201 (fp)
yrkande 7 om heltidsanställda civilbefälhavare.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens
förslag till bemyndiganden och medelsanvisningar för anslagen
under Civil ledning och samordning budgetåret 1993/94.
Utskottets ställningstaganden framgår av av utskottets
hemställan.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som redovisats och
föreslagits i propositionens avsnitt 5.3 (s. 124--131) om
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt funktionen
Arbetskraft.
Här tar utskottet också upp motionerna Fö201 (fp) yrkandena 3
och 6, Fö403 (kds), Fö404 (kds), Fö405 (s), Fö701 (m), Fö702
(m), Fö703 (m), Fö704 (c), Fö706 (nyd) yrkandena 1 och 2, Fö710
(m), Fö711 (s), Fö712 (m) och Fö714 (m).
I propositionen redovisas att under 1991/92 har
skyddsrumsverksamheten fått en större omfattning än vad som
planerats beroende på att fler byggnadsobjekt än vad som
förväntats färdigställts eller påbörjats.
Produktionen av skyddsrum koncentreras enligt propositionen
till riskområden med högsta och hög prioritet.
I propositionen anmäls att antalet färdigställda skyddsrum i
samband med nyproduktion bedöms bli något färre än vad Statens
räddningsverk har angett. Planerade bristtäckningsåtgärder under
budgetåret 1993/94 bör enligt propositionen begränsas.
Det betonas i propositionen att målet att bygga upp och
vidmakthålla en organisation bestående av 30000 hemskyddsombud
snarast bör uppnås. Vidare understryks att repetitionsutbildning
av krigsplacerad personal inom funktionen Arbetskraft även
fortsättningsvis bör prioriteras.
Det redovisas vidare i propositionen att den inriktning som
funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst gavs i 1992 års
försvarsbeslut i stort ligger fast. Till följd av 1992 års
stabiliseringsproposition har, enligt propositionen, några av
anslagen reducerats.
I avsnittet Ekonomiska ramar har utskottet behandlat
regeringens förslag till riksdagen att merbelasta anslaget
Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94.
Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt bifaller
regeringens förslag till bemyndiganden och medelsanvisning för
anslagen under Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.
budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstaganden framgår av
utskottets hemställan.
Skyddsrumsbyggandet behandlas i två motioner.
I motion Fö201 (fp) yrkande 6 anförs att den av riksdagen
uttalade tanken om en mer medveten prioritering inom
skyddsrumsbyggandet äntligen bör få genomslag. Motionären anser
att skyddsrumsbyggandet bör skäras ned och att hela besparingen
inom det civila försvaret på 100 miljoner kronor bör tas på
skyddsrumsanslaget.
Enligt vad utskottet erfarit koncentreras
skyddsrumsbyggandet till riskområden med högsta och hög
prioritet i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Utskottet har
vidare kunnat konstatera att det föreligger vissa osäkerheter i
prognoserna för det framtida bostadsbyggandet vilket påverkar
storleken på de bemyndiganden för skyddsrumsbyggande som
regeringen nu begär. Utskottet anser därför att delar av dessa
bemyndiganden bör ställas till regeringens disposition i
avvaktan på ett säkrare underlag. Utskottet anser att kommittén
med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och risker samt
vissa frågor inom totalförsvarets civila del under sitt arbete
skall ta upp frågan om skyddsrumsbyggandet. Motion Fö201 (fp)
yrkande 6 bör avslås.
I motion Fö405 (s) anser motionären att för att skapa fler
arbeten inom byggnadssektorn bör fler skyddsrum byggas.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom något utökat
skyddsrumsbyggande i enlighet med vad som förordas i motionen.
Motion Fö405 (s) bör därför avslås.
I motion Fö404 (kds) understryks att i krig är det fysiska
skyddet för civilbefolkningen inkl. andningsskydd av största
betydelse. Motionärerna föreslår att utredningen om det civila
försvaret bör få till uppgift att noggrant analysera och ta fram
underlag för den fortsatta anskaffningen av andningsskydd för
civilbefolkningen.
Utskottet anser att frågan om att förse hela befolkningen
med andningsskydd är av största vikt. Enligt 1992 års
försvarsbeslut skall anskaffningen av andningsskydd till hela
civilbefolkningen vara genomförd under budgetåret 1993/94.
Utskottet har vidare inhämtat att Statens räddningsverk har
påbörjat ett arbete med att ta fram tekniskt underlag för en
eventuell framtida produktion av en ny folkskyddsmask. Utskottet
anser att motionärernas syfte därmed är tillgodosett. Något
uttalande till riksdagen är inte påkallat med anledning av
motion Fö404 (kds).
Motionären i motion Fö701 (m) anser att bestämmelserna för
räddningstjänsten bör ändras så att kompetensutbildning för
deltidsbefäl möjliggörs.
Utskottets bedömning är att det i huvudsak finns en god
tillgång på personal som har befogenhet att tjänstgöra som
räddningsledare. Enligt vad utskottet informerats om har Statens
räddningsverk en utbildning som riktar sig till kommuner med
deltidsstyrkor. Vad som i motionen anförts om behovet av en
kompetensutbildning för deltidsbefäl är således tillgodosett.
Fö701 (m) bör därför avslås.
I motion Fö703 (m) framhålls att inspelade samtal till
landets larmcentraler bör betraktas som journaler och därmed
arkiveras lika lång tid som andra sjukvårdsdokument.
I yttrande över motionen har Socialstyrelsen bl.a. framhållit
att patientjournallagen i nuläget inte bör göras tillämplig på
banden. I stället bör närmare utredas förutsättningarna för att
få tillgång till dessa. I det sammanhanget kan, enligt
Socialstyrelsen, eventuellt också journalföringen tas upp.
Socialstyrelsen anser vidare att det finns skäl att i särskild
ordning se över nuvarande regler beträffande larmcentralernas
verksamhet bl.a. mot bakgrund av de förändringar den kommande
utvecklingen kan medföra. Utskottet har ingen annan
uppfattning än Socialstyrelsen i denna fråga. Utskottet
förutsätter att de frågor som berörs i motion Fö703 (m) blir
föremål för granskning inom ramen för de löpande översyner som
sker inom detta område. Motionens syfte får därmed anses
tillgodosett. Något uttalande av riksdagen är inte påkallat.
Motionären i Fö706 (nyd) anser i yrkande 1 att innevånare i en
glesbygdskommun i likhet med övriga kommuner bör ha tillgång
till en räddningstjänst som följer Räddningsverkets
riktlinjer. I yrkande 2 föreslår motionären att
Räddningsverkets rekommendationer bör göras tvingande.
Utskottet anser att det är viktigt att innevånarna i
glesbygdskommunerna skall ha tillgång till en fullvärdig
räddningstjänst i likhet med vad som gäller i övriga delar av
landet. Kommunernas ansvar för räddningstjänsten regleras i
räddningstjänstlagen (1986:1102). Enligt lagen skall det för
varje kommun finnas en räddningstjänstplan som bl.a. beskriver
räddningstjänstens organisation och beredskap. Tillsynen av den
kommunala räddningstjänsten utövas av resp. länsstyrelse och av
Statens räddningsverk. Om verket finner att en
räddningstjänstplan uppvisar allvarliga brister kan verket
anmäla förhållandet till regeringen. Regeringen äger rätt att
när en sådan framställning gjorts besluta om ändring i planen.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen beslutat om en
sådan ändring i räddningstjänstplanen för Finspångs kommun.
Utskottet anser att nuvarande lagstiftning är till fyllest,
varför något uttalande i linje med vad som anförs i motion Fö706
(nyd) yrkandena 1 och 2 inte är påkallat.
Motion Fö711 (s) behandlar s.k. restvärdesräddning i samband
med bränder. Motionärerna pekar på de mycket stora
samhälleliga förlusterna årligen för brand- och vattenskador och
hävdar att kostnaderna kan reduceras genom en effektivare
restvärdesräddning. Motionärerna anser att räddningstjänstlagen
bör ändras. Motionärerna föreslår också att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att se över behovet av utbildning och
materiel samt räddningstjänstledarens direktiv under akutskedet
av en olyckshändelse. Motionärerna nämner att motsvarande motion
tidigare behandlats av försvarsutskottet och anser att det är
rimligt att, innan motionen behandlas, den remitteras till bl.a.
Statens räddningsverk.
Utskottet konstaterar att Statens räddningsverk i sitt
yttrande över motionen påpekar att, redan vid behandlingen av
den tidigare motionen, verket fått möjlighet att till utskottet
framföra sin syn i frågan. Räddningsverket uppger sig inte ha
anledning att ändra inställning och anser att
restvärdesräddningen kan effektiviseras utan någon åtgärd från
riksdagens sida. Inte heller utskottet anser sig ha anledning
att frångå vad som anförts i betänkande 1992/93:FöU1 i denna
fråga. Motion Fö711 (s) bör således avslås.
I motion Fö714 (m) framhåller motionären att det vid brand är
angeläget att redan vid brandtillfället kunna samla kunskap om
brandorsaken. Enligt motionären kan polisens insats inte
ersättas men väsentligen underlättas om räddningstjänsten hade
instruktion att, vid sidan av det egentliga släckningsarbetet,
få ökat ansvar avseende brandorsaksundersökningar.
Motionären föreslår att riksdagen beslutar om försöksverksamhet
med vidgat ansvar. I detta sammanhang bör det enligt motionären
närmare utredas hur kostnaderna för vidgat ansvar för
räddningstjänsten skall bestridas.
Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i
denna fråga. Försöksverksamhet med vidgat ansvar för
räddningstjänsten samt utredning av kostnadsansvaret i linje med
vad som förordas i motion Fö714 (m) bör således ske. Utskottet
anser att riksdagen med anledning av motionsyrkandet som sin
mening bör ge regeringen detta till känna.
Sotningsmonopolet behandlas i fyra motioner.
Motionärerna i Fö702 (m), Fö710 (m) och Fö712 (m) anser att
sotningsmonopolet bör avvecklas. Motionärerna i Fö704 (c) anser
att sådan ändring i räddningstjänstlagen skall ske att enskild
fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges
rätt att utföra sotning av egen villafastighet.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen och senast i sitt
yttrande 1992/93:FöU3y understrukit att sotningsväsendet behöver
förändras. Utskottet har nu erfarit att regeringen tillsatt en
särskild utredare med uppgift att bedöma sotningens
brandförebyggande betydelse, pröva om en avreglering av den
föreskrivna sotningen kan göras och om formerna för att utse
skorstensfejarmästare kan förändras så att inslaget av
konkurrens ökar. Motionärernas synpunkter får därmed anses
tillgodosedda. Något uttalande med anledning av motionerna Fö702
(m), Fö704 (c), Fö710 (m) och Fö712 (m) är således inte
påkallat.
I motion Fö201 (fp) yrkande 3 påpekar motionären att
Pliktutredningen lämnar förslag om att utbildningsbehovet och
inget annat skall styra utbildningstiden. Fram till dess
utredningens förslag remissbehandlats och lett till
riksdagsbeslut kan, enligt motionären, en tid gå. När det gäller
utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga är frågan,
menar motionären, så brådskande att riksdagen bör fatta beslut
redan innan. Om utbildningstiden minskas till vad som erfordras
för uppgiften skulle staten göra besparingar.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om en sänkning av lägsta
antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga från
270 till 220 dagar. Pliktutredningen har föreslagit att ingen
skall utbildas längre tid än vad som bedöms nödvändigt för
krigsuppgiften. Utskottet delar denna uppfattning. Enligt
vad utskottet erfarit arbetar för närvarande den s.k.
Pliktlagkommittén med att omsätta dessa principer i förslag.
Utskottet anser inte att motion Fö201 (fp) yrkande 3 bör
bifallas av riksdagen.
I motion Fö403 (kds) föreslås att reglerna för utbetalning av
befattningspeng inom civilförsvaret ändras. Motionären pekar
på att det ofta är små belopp som utbetalas (4 kr/dag) och att
utbetalningarna innebär ganska höga administrativa kostnader.
Utskottet har erfarit att regeringen nu ändrat
bestämmelserna för befattningspengens utbetalande. Utskottet
anser därför att motionens syfte är tillgodosett och att något
uttalande av riksdagen inte är påkallat.
Funktionen Psykologiskt försvar
Här behandlar utskottet vad som redovisats och föreslagits i
propositionens avsnitt 5.4 (s. 132--133) om funktionen
Psykologiskt försvar.
I propositionen redovisas bl.a. att beredskapsläget på den
centrala nivån är gott. Beredskapsläget inom Sveriges Radio
uppges vara tillfredsställande.
Utskottet har i det föregående i avsnittet Organisationsfrågor
m.m. behandlat motion Fö401 (m, kds) om Styrelsen för
psykologiskt försvar.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens
förslag till medelsanvisning för Styrelsen för psykologiskt
försvar budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstagande framgår
av utskottets hemställan.
Funktionen Försörjning med industrivaror
I detta avsnitt tar utskottet upp vad som redovisats och
föreslagits i propositionens avsnitt 5.5 (s. 134--136) om
funktionen Försörjning med industrivaror.
I propositionen framhålls att mot bakgrund av det militära
försvarets återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk
krissituation bedöms att beredskapsläget inte är godtagbart. Med
hänsyn till detta finns det inget skäl att ändra den inriktning
eller det funktionsmål som angavs i försvarsbeslutet. Den
långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför, enligt
propositionen, fortsätta.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens
förslag till medelsanvisning för anslagen inom funktionen
Försörjning med industrivaror budgetåret 1993/94. Utskottets
ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktioner hörande till andra departement
Under denna rubrik redovisas i propositionens avsnitt 5.6
(s.136--139), Funktioner hörande till andra departement.
I propositionen redovisas sammanfattningsvis, utan förslag
till riksdagen, vad som i andra bilagor till propositionen
anförs bl.a. om funktionerna
hälso- och sjukvård
telekommunikationer
transporter
livsmedelsförsörjning
arbetskraft
energiförsörjning.
Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en anslutning
till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ett
svenskt medlemskap i Europeiska gemenskapen (EG)
Under denna rubrik redovisas, utan förslag till riksdagen, i
propositionen (s.140--141) att studier och konsekvensanalyser
fortsättningsvis bör genomföras inom hela det civila försvaret
för att främst ligga till grund för en anpassning av
regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemskap.
Det framhålls i propositionen att Överstyrelsen för civil
beredskap här har ett övergripande samordningsansvar.
Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av
utbildning inom den civila delen av totalförsvaret
Under denna rubrik anmäls, utan förslag till riksdagen, i
propositionen (s.141) att en rapport för närvarande bereds i
regeringskansliet om behovet av utbildning inom den civila delen
av totalförsvaret och utnyttjandet av befintliga
utbildningsresurser.
Övrig verksamhet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen
(s.142--164) har föreslagits om de verksamheter som hänförts
till avsnittet Övrig verksamhet.
Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande
rör anslagsfrågor.
Ett flertal motioner föreslår en effektivisering av den
statliga maritima verksamheten genom bättre samordning. I motion
Fö316 (s partimotion) anförs att det nu finns anledning att
ordentligt pröva möjligheterna att samordna Marinen,
Kustbevakningen och Sjöfartsverket. En ökad integrering mellan
närbesläktade funktioner ger långsiktiga kostnadsbesparingar.
Motionärerna föreslår därför att en särskild utredning prövar
möjligheten att effektivisera den statliga maritima verksamheten
genom en integrerad ledningsstruktur med inriktning att beslut
skall kunna fattas år 1994. I motionerna Fi211 (nyd), Fö315
(nyd) och Fö605 (m) framförs motsvarande förslag. I motion Fö611
(c, fp) berörs frågan om samordningen mellan Kustbevakningen och
Polisen. Motionärerna anför att då det trots uppenbara fördelar
inte kommit till stånd någon fast organiserad samverkan mellan
Kustbevakningen och Polisen bör riksdagen uttala sig för en
sådan.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågan om
organisation och uppgiftsfördelning när det gäller bevakning
m.m. inom det svenska sjöterritoriet, fiskezonen och den
ekonomiska zonen liksom räddningstjänsten till sjöss utreddes i
olika omgångar under 1980-talet. Som ett resultat bildades år
1988 Kustbevakningen som en självständig civil myndighet, varvid
den centrala ledningen lokaliserades till Karlskrona.
Kustbevakningen hänfördes till Försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Syftet var att säkerställa en effektiv
fortlöpande samverkan mellan försvarsmakten och Kustbevakningen
avseende bl.a. ledningsfunktioner och materielanskaffning.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om Kustbevakningens
ställning (FöU1987/88:10) och Kustbevakningens roll i den
framtida sjöövervakningen m.m. (1989/90:FöU8). Utskottet har
härvid uppmärksammat Kustbevakningens civila profil, behovet av
ytterligare samordning mellan Kustbevakningen och sjöpolisen
samt Kustbevakningens uppgifter när det gäller ledningen av
sjöräddningsinsatser.
Utskottet kan konstatera att efter år 1988 har ett arbete
bedrivits för att utveckla samarbetsformer mellan berörda
myndigheter, bl.a. har gemensamma centraler för övervakning och
ledning organiserats mellan Marinen och Kustbevakningen. En
utredning har också nyligen sett över sjöpolisens verksamhet
(SOU 1992:51). Regeringen har i mars 1992 tillsatt en
interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om
gränskontroller och gränsformaliteter i ett
EG-medlemskapsperspektiv.
Utskottet finner emellertid att förutsättningarna för den
statliga maritima verksamheten i väsentliga hänseenden har
förändrats sedan år 1988. Det säkerhetspolitiska läget i Europa
är annorlunda. Trafiken från det tidigare stängda Östeuropa har
ökat. Denna trafik är övervägande positiv, men tendenser till
ökad illegal verksamhet över havet kan också ses. Samtidigt
kvarstår de utökade uppgifterna avseende havsfiskeövervakning
m.m. Härtill kommer att den statsfinansiella situationen ställer
stora krav på ekonomiska besparingar inom den statliga
verksamheten. En samordning över sektorsgränser som leder till
sådana besparingar måste därför tas till vara.
Utskottet anser mot denna bakgrund att en särskild
parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att effektivisera
den samlade statliga maritima verksamheten. En strategi för
denna verksamhet bör i första hand omfatta Marinens,
Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet.
Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning för området
bör ses över av utredningen.
Vad utskottet här med anledning av motionerna Fö315 (nyd)
yrkandena 9 och 10, Fö316 (s) yrkande 6, Fö605 (m), Fö611 (c,
fp) och Fi211 (nyd) yrkande 21 har anfört om en parlamentarisk
utredning för effektivisering av den statliga maritima
verksamheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Ett flertal motioner berör förhållanden som kan komma att
övervägas av den av utskottet förordade utredningen. Dessa
behandlas i det följande.
Flera motioner berör frågan om en flygkuststation på Sturup. I
motionerna Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604 (s) och T215
(fp) anför motionärerna sålunda att riksdagen som sin mening bör
ge regeringen till känna att frågan om flygkuststationernas
placering bör omprövas så att en flygkuststation kan placeras på
Sturup i stället för på Säve.
I motion Fö606 (c) hemställer motionärerna att medel för
genomförande av projektet Västkustens Flygcentrum-Säve bör
tillföras Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och att
marinens ubåtsjaktflygplan bör utgångsbaseras vid tolfte
helikopterdivisionen på Säve.
I motion Fö607 (s) anför motionärerna, bl.a. mot bakgrund av
olyckan med den polska färjan Jan Heweliusz, att det är mycket
angeläget att kontrollen av lastsäkring förbättras och blir
effektivare så att säkerheten på färjorna inte äventyras av
detta. Motionärerna föreslår att Kustbevakningen bör få
befogenheter att lämna förelägganden och att rollen i
kontrollarbetet av lastsäkring bör fastställas på ett tydligare
sätt.
I motion Fö608 (s) anför motionärerna att Kustbevakningens
arbete med överträdelser på havet snarast bör ses över och
förenklas. I likhet med Polisen borde kustbevakningens personal
få befogenheter att vid enklare överträdelser utfärda böter på
platsen.
I motion Fö612 (nyd) föreslår motionären att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna att till kustflottan bör ges
sådana order att den kan användas till att i samverkan med
sjöpolisen och Kustbevakningen preja och avvisa fartyg som
sysslar med illegal befraktning av människor.
Utskottet ser positivt på förslag till bättre samordning
av den statliga maritima verksamheten. Förslag med detta syfte i
här berörda motioner torde komma att prövas av den av utskottet
förordade utredningen. Utskottet finner inte anledning att
föregripa utredningens resultat eller i övrigt bifalla
motionerna. Motionerna Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604
(s), T215 (fp) yrkande 10, Fö606 (c), Fö607 (s), Fö608 (s) och
Fö612 (nyd) bör därför avslås av riksdagen.
I motion Fö609 (-) anför motionären att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna att ett ballongburet
Östersjöövervakningssystem bör studeras. Utskottet
konstaterar att övervakningssystem av detta slag kan studeras
inom ramen för berörda myndigheters ordinarie studieprocess, om
behov av ett sådant system anses föreligga. Något uttalande från
riksdagens sida är därför inte påkallat. Motion Fö609 (-) bör
därför avslås av riksdagen.
I motion Fö610 (s) anför motionärerna, bl.a. mot bakgrund av
att det tidigare stängda Östeuropas gränser har öppnats, att
Kustbevakningen i sydöstra Sverige bör få utökade resurser.
Utskottet har i det tidigare behandlat behovet av att
effektivisera den statliga maritima verksamheten för att bl.a.
tillgodose det syfte som motionärerna redovisar. Till följd av
1992 års stabiliseringsproposition skall Kustbevakningen spara 2
miljoner kronor budgetåret 1993/94. Motion Fö610 (s) bör därför
avslås av riksdagen.
I motion Fö201 (fp) anför motionären att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om det
otillfredsställande i att stora delar av Armémuseets samlingar
av erövrade textilier inte i dag vårdas på ett
tillfredsställande sätt. Utskottet har erfarit att åtgärder
vidtas för att förbättra vården av Statens trofésamling.
Utskottet kan vidare konstatera att frågan om utförsel av
kulturföromål, som också berörs av motionären, har behandlats
av kulturutskottet (1990/91:KrU7), varvid framhållits att det
endast undantagsvis finns skäl för Sverige att pröva frågan om
återförande av kulturföromål till ursprungslandet, om inte
ursprungslandet framställer önskemål därom. Något uttalande från
riksdagens sida är mot denna bakgrund inte påkallat. Motion
Fö201 (fp) yrkande 8 bör därför avslås av riksdagen.
Regeringen redovisar utan förslag till riksdagen sin avsikt
att under det kommande budgetåret pröva i vad mån Delegationens
för icke-militärt motstånd verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.
I motion Fö318 (v partimotion) anför motionärerna att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att
Delegationen för icke-militärt motstånd bör fortsätta sin
verksamhet.
I motion Fö202 (kds) anför motionärerna att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om behovet av
bredare information om möjligheterna med icke-militärt motstånd,
om behovet att tydligare klargöra att civilmotstånd innebär att
våld ej möts med motvåld och om utvecklingen av ett
organisatoriskt självständigt icke-militärt motstånd i Sverige.
Utskottet behandlade det icke-militära motståndet vid 1992
års försvarsbeslut (1991/92:FöU12). Härvid framhölls bl.a. att
det icke-militära motståndet är allt som i motståndssyfte utförs
mot en angripare och som inte utförs av reguljära förband eller
delar av sådana. De åtgärder som täcks av begreppet spänner över
ett stort område -- från olika former av demonstrationer mot en
angripare som har besatt eller ockuperat ett område till
sabotage och väpnade överfall på angriparen, utförda av en
organiserad motståndsrörelse. Det icke-militära motståndet är
ett komplement till andra försvarsåtgärder. Utskottet
konstaterade att det icke-militära motståndet är en del av vårt
totalförsvar. Utskottet ser inga skäl att ändra sitt
ställningstagande enligt 1992 års försvarsbeslut.
Delegationen för icke-militärt motstånd har verkat i snart sex
år. Utskottet ser inget hinder för att delegationens verksamhet
nu prövas. Något uttalande från riksdagens sida är därför inte
påkallat. Motionerna Fö202 (kds) och Fö318 (v) yrkande 8 bör
därför avslås av riksdagen.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94
anvisar medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet
Övrig verksamhet i enlighet med regeringens förslag. Utskottets
ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av
utskottets hemställan.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken
1. beträffande Sveriges säkerhetspolitik
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
2. beträffande inriktningen av försvarspolitiken
att riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
3. beträffande ny inriktning av försvarsmakten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö308 i denna del,
4. beträffande oberoende civil ubåtskommission
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö314,
res. 1 (s)
Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition
5. beträffande krisuppgörelsens besparingsmål
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 12,
res. 2 (s)
Ekonomiska ramar
6. beträffande utgiftsram för totalförsvarets militära del
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1992/93:Fö318 yrkande 7, 1992/93:U284
yrkande 4 och 1992/93:Fi211 yrkande 20 fastställer utgiftsramen
för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till
35 986 841 000 kr,
men. (v)-delvis
7. beträffande rationaliseringar inom försvaret
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 15,
8. beträffande den s.k. teknikfaktorn
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 1,
res. 3 (s)
9. beträffande försvarsprisindex
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 2,
res. 4 (s)
10. beträffande den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del
att riksdagen med bifall till regeringens förslag fastställer
anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till
2 091 036 000 kr,
11. beträffande bemyndiganden
a) att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel
mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad
som anförts härom,
b) att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade
bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex,
c) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och
anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av
beredskapsskäl,
d) att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget
Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,
Organisationsfrågor m.m.
12. beträffande uppdelningen i tre militärområden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 7,
res. 5 (s)
13. beträffande lokaliseringen av Försvarets
sjukvårdscentrum
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:Fö323 och 1992/93:Fö327 godkänner regeringens
förslag,
14. beträffande dykericentrum i Karlskrona
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö325,
15. beträffande Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i
övrigt
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner
förslagen om Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i övrigt,
16. beträffande Försvarets civilförvaltning
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner
förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad
som i övrigt har angetts i anslutning härtill,
18. beträffande Civilbefälhavarna
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner
förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning
i civilområden samt vad som anförts om lokaliseringen av
civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har
angetts i anslutning härtill,
19. beträffande finansieringen av Trafikflygarhögskolan och
anskaffningen av reservdelar till flygplan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
20. beträffande beslutsordningen vid inköp av helikoptrar
för sjuktransporter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö307,
21. beträffande behovet av helikopter för
ambulanstransporter i Västsverige
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö324,
22. beträffande lokalisering av Mellersta
värnpliktskontoret
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 4,
23. beträffande lokalisering av Totalförsvarets
personalverk
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö203,
24. beträffande Styrelsen för psykologiskt försvar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö401,
Försvarsdepartementet m.m.
25. beträffande anslag till Försvarsdepartementet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 57152000 kr,
26. beträffande anslag till Utredningar m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Utredningar
m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 12900000 kr,
Totalförsvarets militära del
Läget inom försvarsmakten
27. beträffande läget inom försvarsmakten
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
Ledningsfrågor
28. beträffande gränser för militärområden
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
29. beträffande militärområdesunderhållsregementen
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner
regeringens förslag,
30. beträffande försvarsindustrin
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fö311 lägger vad
som i propositionen anförts om försvarsindustrin till
handlingarna,
31. beträffande ändring av krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 14,
res. 6 (nyd)
JAS 39-projektet
32. beträffande avveckling av JAS-projektet
att riksdagen avslår motion 1992/93:U284 yrkande 3,
men. (v)-delvis
33. beträffande underlättande av JAS-export
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 13,
34. beträffande omdefiniering av JAS-ramen
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner att 1982
års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget
februari 1992,
men. (v)-delvis
35. beträffande JAS-projektet i övrigt
att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om
JAS-projektet i övrigt,
men. (v)-delvis
Personal
36. beträffande personalavveckling m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
37. beträffande resekostnader för anställd personal inom
försvarsmakten
att riksdagen med anledning av förslag 1991/92:22 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
38. beträffande lag om ändring i lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
att riksdagen antar det i propositionen framlagda
lagförslaget,
39. beträffande utredning om samhällsplikt
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö901,
40. beträffande utredning om påföljdssystem för
totalvägrare
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö301,
41. beträffande anståndsregler vid värnpliktstjänstgöring
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö302, 1992/93:Fö312
och 1992/93:Fö326,
42. beträffande behovet av värnpliktsutbildning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö201 yrkande 2 och
1992/93:Fö316 yrkande 11,
res. 7 (s)
43. beträffande uppdrag att redovisa minimerat behov av
värnpliktiga
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 2,
44. beträffande värnpliktsresor
att riksdagen med anledning av förslag 1991/92:22 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
45. beträffande personalfrågor i övrigt
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
47. beträffande etablering av miljövärnskår
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö304,
48. beträffande försvarsmakten och miljön
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
Övriga frågor
49. beträffande åtgärder mot stölder ur militära förråd
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 7,
Arméförband
50. beträffande Arméns brigadorganisation
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 1 och
1992/93:Fö318 yrkande 2,
51. beträffande storgarnisoner för brigadutbildning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö308 i denna del,
1992/93:Fö315 yrkandena 3 och 8 samt 1992/93:Fö316 yrkande 3,
res. 8 (s)
52. beträffande nedläggning av Västerbottens regemente
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 6 och
1992/93:Fö318 yrkande 3,
men. (v)-delvis
53. beträffande samlokaliseringen av Värmlands regemente
(I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9)
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö320,
54. beträffande luftvärnets grundorganisation
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö306 yrkande
1, 1992/93:Fö309 yrkande 1, 1992/93:Fö319, 1992/93:Fö321 och
1992/93:Fö330 yrkande 1 och med anledning av motionerna
1992/93:Fö309 yrkande 2 och 1992/93:Fö330 yrkande 2 samt med
avslag på propositionen i denna del och på motionerna
1992/93:Fö306 yrkande 2, 1992/93:Fö315 yrkande 5, 1992/93:Fö316
yrkande 10, 1992/93:Fö317 och 1992/93:Fö329 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
res. 9 (s)
55. beträffande samordning i Östersunds garnison
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
56. beträffande import av utländsk överskottsmateriel
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 5,
57. beträffande utrustning av pansarförbanden i Skåne
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö305 och
1992/93:Fö306 yrkande 3 i denna del,
58. beträffande ytterligare kostnadsbesparingar inom Armén
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkandena 4 och 7,
59. beträffande traditioner från nedlagda regementen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö310,
60. beträffande förändrad inriktning i övrigt för
arméförbanden
att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om
förändrad inriktning i övrigt för arméförbanden,
61. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
8638903000 kr,
62. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till propositionen till
Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
3777295000 kr,
63. beträffande bemyndigande rörande Arméförband:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 13441500000 kr,
res. 10 (s)
64. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av
anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till
Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 603200000 kr,
Marinförband
65. beträffande sammanslagning av flottan och
kustartilleriet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 11 och
1992/93:Fö316 yrkande 5,
res. 11 (s)
66. beträffande utbildning av marin personal
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö332,
67. beträffande Malmö marina bevakningsområde
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 3 i
denna del, 1992/93:Fö308 i denna del samt 1992/93:T215 yrkande
9,
68. beträffande Muskövarvets bolagisering
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:Fö318 yrkande 4 bemyndigar regeringen att
överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid
Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag,
res. 12 (s)
69. beträffande finansieringsmodeller för hjälpminfartyg
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö328,
70. beträffande förändrad inriktning i övrigt av
marinförbanden
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner den
förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,
71. beträffande anslag till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
2754180000 kr,
72. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till propositionen till
Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
2920355000 kr,
73. beträffande bemyndigande rörande Marinförband:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 5127200000 kr,
74. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av
anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till
Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 166000000 kr,
Flygvapenförband
75. beträffande neddragningen till 16 krigsflygdivisioner
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 1,
76. beträffande flygkommandon
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 8,
res. 13 (s)
77. beträffande storflottiljer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 12 och
1992/93:Fö316 yrkandena 4 och 9,
res. 14 (s)
78. beträffande nedläggningar av flygflottiljer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö303, 1992/93:Fö318
yrkandena 5--6 samt 1992/93:Fö331,
79. beträffande ersättning av Draken-systemet med
JAS-systemet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 3 och
1992/93:Fö308, båda i denna del,
80. beträffande lokalisering av flygvapnets
grundutbildning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö322,
81. beträffande friställda lokaler vid F 6
att riksdagen avslår motion 1992/93:A476 yrkande 1,
82. beträffande förändrad inriktning för flygvapenförband
att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna
förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,
83. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 5364947000 kr,
84. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av
materiel
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
7547941000 kr,
85. beträffande kredit
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln
disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kr,
86. beträffande bemyndigande rörande Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 2194000000 kr,
87. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av
anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 423600000 kr,
Operativ ledning
88. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Ledning
och förbandsverksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
1125342000 kr,
89. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 117396000
kr,
90. beträffande bemyndigande rörande Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en
kostnadsram av 111300000 kr,
91. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 79580000 kr,
92. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Forskning
och utveckling
att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ
ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 167218000
kr,
93. beträffande bemyndigande rörande Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för
operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av
140000000 kr,
Gemensamma myndigheter
94. beträffande anslag till Försvarets sjukvårdsstyrelse
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 46099000 kr,
95. beträffande anslag till Fortifikationsförvaltningen
att riksdagen med bifall till propositionen till
Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
96. beträffande anslag till Försvarets materielverk
att riksdagen med bifall till propositionen till
Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1318841000 kr,
97. beträffande bemyndigande angående Försvarets
materielverk
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag
som innebär beställningar av förnödenheter och som inte belastar
materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra
beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte
överstiger 100000000 kr,
98. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
radioanstalt för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 389195000 kr,
99. beträffande anslag till Värnpliktsverket
att riksdagen med bifall till propositionen till
Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 213772000 kr,
100. beträffande anslag till Militärhögskolan
att riksdagen med bifall till propositionen till
Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 104802000 kr,
101. beträffande anslag till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret
m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret
m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar
ett anslag på 157710000 kr,
102. beträffande anslag till Särskilda avvecklingskostnader
för Försvarets datacenter
att riksdagen med bifall till propositionen till Särskilda
avvecklingskostnader för Försvarets datacenter
för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr,
103. beträffande anslag till Ersättningar för kroppsskador
att riksdagen med bifall till propositionen till
Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70463000
kr,
Totalförsvarets civila del
104. beträffande beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö204 yrkande 2,
105. beträffande kommunala driftvärn
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö402,
106. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och samordning
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 63648000 kr,
107. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 87692000 kr,
108. beträffande anslag till Civilbefälhavarna
att riksdagen med bifall till propositionen till
Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35246000 kr,
109. beträffande anslag till Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen med bifall till propositionen till
Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 684857000
kr,
110. beträffande anslag till Skyddsrum m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Skyddsrum
m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 495613000 kr,
111. beträffande bemyndigande angående skyddsrum
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på
533400000 kr,
112. beträffande anslag till Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor
att riksdagen med bifall till propositionen till
Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
anslag på 25000000 kr,
113. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Ersättning
för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000
kr,
114. beträffande anslag till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret
m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga
försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret
m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar
ett anslag på 77790000 kr,
115. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen
att riksdagen med bifall till propositionen till
Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 13827000 kr,
116. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria
tjänstepliktiga
att riksdagen med bifall till propositionen till
Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
119499000 kr,
117. beträffande prioritering inom skyddsrumsbyggandet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 6,
118. beträffande utökat skyddsrumsbyggande
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö405,
119. beträffande andningsskydd till civilbefolkningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö404,
120. beträffande kompetensutbildning för deltidsbefäl inom
räddningstjänsten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö701,
121. beträffande arkiveringstid för inspelade samtal till
larmcentraler
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö703,
122. beträffande räddningstjänsten inom glesbygd
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö706 yrkandena 1 och 2,
123. beträffande restvärdesräddning i samband med bränder
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö711,
124. beträffande vidgat ansvar för räddningstjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö714 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
125. beträffande sotningsmonopolet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö702, 1992/93:Fö704,
1992/93:Fö710 och 1992/93:Fö712,
126. beträffande utbildningstiden för vapenfria
tjänstepliktiga
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 3,
127. beträffande befattningspeng inom civilförsvaret
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö403,
128. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt
försvar
att riksdagen med bifall till propositionen till Styrelsen
för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10547000 kr,
129. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med industrivaror
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industrivaror för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 82371000 kr,
130. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för
civil beredskap: Försörjning med industrivaror
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen att inom en kostnadsram av 100000000 kr godkänna
avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare
budgetår,
131. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Industriella åtgärder
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 9246000 kr,
132. beträffande Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för
budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 167950000 kr,
133. beträffande Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande
av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till
Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till
följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1000 kr,
Övrig verksamhet
134. beträffande effektivisering av den statliga maritima
verksamheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fö315
yrkandena 9 och 10, 1992/93:Fö316 yrkande 6, 1992/93:Fö605,
1992/93:Fö611 och 1992/93:Fi211 yrkande 21 samt med avslag på
motionerna 1992/93:Fö601, 1992/93:Fö602, 1992/93:Fö603,
1992/93:Fö604, 1992/93:Fö606 yrkandena 1 och 2, 1992/93:Fö607,
1992/93:Fö608, 1992/93:Fö612 och 1992/93:T215 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
parlamentarisk utredning för effektivisering av den statliga
maritima verksamheten,
135. beträffande ballongburet Östersjöövervakningssystem
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö609,
136. beträffande utökade resurser till Kustbevakningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö610,
138. beträffande icke-militärt motstånd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö202 yrkandena 1, 2
och 3 och 1992/93:Fö318 yrkande 8,
men. (v)-delvis
139. beträffande anslag till Försvarets civilförvaltning
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
civilförvaltning för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
140. beträffande anslag till Gemensam
försvarsforskning
att riksdagen med bifall till propositionen till Gemensam
försvarsforskning för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 485713000 kr,
141. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt:
Avgiftsfinansierad verksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för
budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag
på 1000 kr,
142. beträffande anslag till Kustbevakningen
att riksdagen med bifall till propositionen till
Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 309481000 kr,
143. beträffande anslag till Anskaffning av materiel för
Kustbevakningen
att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning
av materiel för Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
54000000 kr,
144. beträffande bemyndigande för anskaffning av materiel
m.m. för Kustbevakningen
att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar
regeringen medge att beställningar av materiel m.m. för
Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om
61200000 kr,
145. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20993000 kr,
146. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
anslag på 1000 kr,
147. beträffande anslag till Försvarets mediecenter
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
mediecenter för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett anslag på 1000 kr,
148. beträffande anslag till Försvarets
förvaltningshögskola
att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets
förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 17827000 kr,
149. beträffande anslag till Försvarshögskolan
att riksdagen med bifall till propositionen till
Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8786000 kr,
150. beträffande anslag till Krigsarkivet
att riksdagen med bifall till propositionen till
Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 15710000 kr,
151. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska
museer
att riksdagen med bifall till propositionen till Statens
försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 40604000 kr,
152. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom
försvarsdepartementets område
att riksdagen med bifall till propositionen till Vissa
nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för budgetåret
1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
18575000 kr,
153. beträffande anslag till Utredning av allvarliga
olyckor
att riksdagen med bifall till propositionen till Utredning
av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 870000 kr,
154. beträffande anslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka
m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till
Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94
under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr.
Stockholm den 27 april 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp),
Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan
Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig
Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Britt
Bohlin (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Oberoende civil ubåtskommission (mom. 4)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 24
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "avslå
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att samtalen mellan ryska och
svenska ubåtsexperter fortsätter. Det som hittills uppnåtts i
sakfrågan är att ryska experter i november 1992 konstaterade att
svenska ljudinspelningar inte kan ha orsakats av några
naturfenomen utan kommer från ett konstgjort föremål, som kan
vara en ubåt. Politiskt är det av värde att Rysslands president
vill fortsätta de gemensamma ansträngningarna att skapa klarhet
i frågan och att han ser det som ett sätt att öka förtroendet
mellan staterna.
En oberoende civil ubåtskommission skulle inte störa dessa
expertsamtal, som uppenbarligen kan komma att pågå under mycket
lång tid. Kommissionens uppgift är att utvärdera och
analysera det senaste årtiondets undervattenskränkningar,
indikationer om kränkningar och ubåtsjaktverksamhet. Genom
internationella kontakter bör ytterligare information kunna
tillföras analysen. Kommissionens rapport bör kunna bli
vägledande för framtida åtgärder.
Den svenska ubåtsjaktverksamheten och speciellt
statsministerns agerande i samband med den har såväl inom som
utom vårt land mötts med skepsis från många håll. Trots den nya
politiska och militära öppenhet som nu råder längs Östersjöns
stränder har inga nya fakta redovisats. Försvarets trovärdighet,
och då speciellt marinens, skadas om kravet på en oberoende
civil ubåtskommission på nytt avvisas.
Det är inte minst angeläget att svenska folket som via sina
skatter har betalat stora summor för denna verksamhet nu genom
en oberoende civil ubåtskommission får en utförlig redovisning
av alla relevanta fakta.
Riksdagen bör enligt utskottets mening bifalla motion Fö314
(s), vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande oberoende civil ubåtskommission
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö314 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
2. Krisuppgörelsens besparingsmål (mom. 5)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 26
börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
I stabiliseringspropositionen 1992/93:50 slås fast att
försvarets andel av den strukturella budgetbesparingen skall
vara 1,2 miljarder kronor per år fr.o.m. budgetåret 1996/97.
Under innevarande försvarsbeslutsperiod 1992--1997 blir den
totala besparingen 2,8 miljarder.
Eftersom de i krisuppgörelsen utpekade sparobjekten inte
räckte till för att uppnå sparmålet lovade försvarsministern
återkomma: "Jag kommer att inventera möjliga ytterligare
åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den
period som försvarsbeslutet omfattar. Förslag om sådana åtgärder
kommer att redovisas i budgetpropositionen 1993 för beslut under
vårriksdagen."
Detta löfte har försvarsministern inte hållit. Tyvärr är detta
ett av en rad exempel på hur moderata statsråd brutit mot
krisuppgörelsen.
I budgetpropositionen hänvisar försvarsministern till att han
begärt in förslag på ytterligare besparingar från ÖB:
"Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt förslag."
Dessa förslag till åtgärder för att uppnå besparingsmålet ger
inte den eftersträvade stabila besparingsnivån fr.o.m.
budgetåret 1996/97. Exempel på sådana anges däremot i den
socialdemokratiska partimotionen Fö316.
Besparingsmålet blir ännu mer avlägset sedan försvarsministern
i en partipolitisk uppgörelse med Ny demokrati retirerat från
riksdagsbeslutet i juni 1992 om att avveckla Ing 1. Även
uppgörelsen mellan regeringen och Ny demokrati om att inte slå
samman de två luftvärnsregementena i Södra militärområdet för
bort från besparingsmålet.
Utskottet instämmer därför med motion Fö316 (yrkande 12) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om behovet av att arbeta om och komplettera
regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens
besparingsmål.
dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande krisuppgörelsens besparingsmål
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
3. Den s.k. teknikfaktorn (mom. 8)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 29
börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Mitt under brinnande Gulfkrig beslutade den amerikanska
kongressen att skära ned USA:s försvarsutgifter med 25%
President Clinton har utöver detta inlett nedskärningar med 80
miljarder dollar under de närmaste åren. Det innebär att mer än
en tredjedel av USA:s militära organisation avvecklas under
första hälften av 90-talet.
Ryssland ärvde ungefär hälften av Sovjetunionens Röda armé.
Den ekonomiska krisen har lett till synnerligen drastiska
minskningar i den militära apparaten. Enligt CFE-avtalet skall
Ryssland skrota tiotusentals stridsvagnar och mängder av annan
tung krigsmateriel under de närmaste åren. Nya vapenprojekt har
stoppats och betydande osäkerhet, för att inte säga förvirring,
tycks råda kring Rysslands framtida militära organisation.
Det enade Tysklands försvar skärs nu ned till mindre än
hälften. Belgien och Holland halverar sina stridskrafter.
Storbritannien minskar sin militärbudget. Schweiz skär ned med
omkring 25%. Österrike, som gränsar till krigets Jugoslavien,
ökar inte sina militära anslag. De fattiga tidigare
Warszawapaktsstaterna i Centraleuropa reducerar drastiskt sina
resp. försvar.
Även våra nordiska grannar minskar sina försvarskostnader. I
Danmark har en bred försvarsuppgörelse lett till stora
besparingar. Norge avser att minska sin armé från 13 brigader
till endast 6. Finland gör en 10-procentig neddragning av
försvarsutgifterna.
Det är bara Sverige som ökar sina militärutgifter. Ökningen
inleddes med 1987 års försvarsbeslut och kommer efter fjolårets
försvarsbeslut att fortsätta fram till 1997. Enligt gällande
planering kommer ökningen av försvarsanslagen att bli ännu
större efter 1997.
Detta är enligt försvarsminister Anders Björck nödvändigt
eftersom de svenska försvarskostnaderna efter 1972 var realt
oförändrade under 15 år. Sant är att borgerliga majoriteter 1977
och 1982 tog femåriga försvarsbeslut på ungefär oförändrad nivå
i fasta priser. Anders Björck deltog i dessa beslut. Skulden för
denna s.k. nedrustning av det svenska försvaret brukar dock
läggas på Socialdemokraterna.
Riksdagens femåriga försvarsbeslut våren 1992 gick alltså
klart emot trenden i resten av Europa och innebar en ökning med
över 7 miljarder kronor. Orsaken var att moderaterna inför valet
hade lovat en ökning med 27 miljarder.
Moderata samlingspartiet var alltså 1991 -- och har sedan
fortsatt att vara -- totalt i otakt med den säkerhetspolitiska
utvecklingen i Europa. Carl Bildt som gjort säkerhetspolitik och
försvar till sina specialfrågor har inte kunnat förmå sitt parti
att anpassa sig till den säkerhetspolitiska verklighet som nu
dominerar utvecklingen i resten av Europa.
Det militära etablissemanget slår vakt om gamla "hotbilder" i
god konservativ anda och betraktar det moderata
regeringsinnehavet som en senkommen skördetid.
Det är inte troligt att Sverige, oberoende av vilka partier
som bildar regering, under någon längre tid kan gå emot den
alleuropeiska trenden att göra kraftiga minskningar av de
militära utgifterna. Den stegvisa reala ökning av
försvarskostnaderna under en femårsperiod som riksdagen på
moderat initiativ beslutade våren 1992 gör vårt land helt unikt
i dagens Europa.
Det var speciellt olyckligt att den borgerliga majoriteten
byggde in en automatisk real uppräkning av materielanslagen med
1,5% per år. Denna s.k. teknikfaktor innebar ett flagrant
avsteg från det av Folkpartiet ledda Finansdepartementets
ambitioner att undvika automatiska anslagsuppräkningar. Det bör
noteras att denna särskilda uppräkning av anslagen för
anskaffning av materiel m.m. sker utöver den kompensation för
prisutvecklingen som ges enligt försvarsprisindex.
Innevarande femåriga förvarsbeslutsperiod innebär
"teknikfaktorn" en anslagshöjning med ca 3 miljarder kronor.
Under femårsperioden efter 1997 innebär den en automatisk
anslagshöjning med drygt 8 miljarder och under den därpå
följande perioden blir ökningen 13 miljarder.
Argumentet för denna automatiska anslagshöjning är att
förvarsmaterielen blir allt dyrare och att priserna stiger
snabbare än på civila produkter. Man bör dock också beakta att
de nya vapnens effekt ju ökar mycket snabbare än vad som i
allmänhet gäller för civila produkter.
Det bör dessutom noteras att produktivitetsutvecklingen varit
mycket snabb inom verkstadsindustrin. Verkstadsföreningens
chefsekonom Anders Rune säger till Dagens Industri (1993-03-25):
"Vi har analyserat produktivitetsutvecklingen sedan 1960. Varje
år har den, rensat för konjunktursvängningar, ökat med
4,5--5%. Även våra utländska konkurrenter har samma siffror."
Borde inte de som förhandlar om köp av materiel för försvaret
kunna tillgodogöra sig åtminstone en del av denna
produktivitetsökning? Det bör vara en självklar målsättning i
framtiden.
En övergripande central målsättning i den reviderade
finansplanen (prop. 1992/93:150 bil. 1 s. 27) är realt
oförändrade utgifter för offentlig konsumtion. Detta står i
direkt strid mot den reala uppräkning som "teknikfaktorn" utgör
-- utöver sedvanlig pris- och löneuppräkning.
Realismen i det socialdemokratiska förslaget att i den militära
planeringen inte längre räkna med "teknikfaktorn" efter 1997
förstärks av följande rader ur regeringens reviderade
finansplan: "Även den statliga verksamheten kommer att utsättas
för omfattande krav på rationaliseringar och effektiviseringar.
Om omvärldsutvecklingen blir gynnsam kommer det att påverka
utgiftsnivån i 1997 års försvarsbeslut."
Utskottet instämmer med den socialdemokratiska partimotionens
Fö316 yrkande 1 att någon särskild uppräkning av anslagen för
anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte bör ske
i försvarsplaneringen för tiden efter 1997.
För att säkerställa nödvändig materiell förnyelse, främst inom
armén, fordras därför betydande besparingar i organisationen.
Förslag om sådana besparingar framförs i flera
socialdemokratiska reservationer till detta betänkande.
dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande den s.k. teknikfaktorn
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
4. Försvarsprisindex (mom. 9)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 29
börjar med "Försvarsprisindex är" och slutar med "bör avslås"
bort ha följande lydelse:
Priskompensationssystemet ändrades i försvarsbeslutet 1992 för
att ta hänsyn till prisutvecklingen på de olika typer av varor
och tjänster som försvaret utnyttjar. Det innebär bl.a. att ett
försvarsspecifikt löneindex och ett anpassat index för inhemsk
materiel används. Regeringen kan numera själv besluta om
viktningen av de olika delindex som ingår i försvarsprisindex.
Utskottet instämmer med konstaterandet i partimotionen Fö316
att det inte är rimligt att försvaret kompenseras för effekterna
av kronans depreciering i november 1992. Finansminister Wibble
slog i december 1992 i riksdagen fast att ingen skall få
kompensera sig för kronans sänkta värde. Det drabbar direkt
pensionärer, handikappade och andra som för sin levnadsstandard
är beroende av förändringar i basbeloppet. Även försvaret bör
naturligtvis ge sitt bidrag i detta sammanhang.
Metodiken i beräkningen av försvarsprisindex gör att denna
besparing sker först fr.o.m. budgetåret 1994/95. Beloppets
storlek avgörs av nivån på importprisindex i juni 1993. Det
finns därför möjligheter att i god tid ta hänsyn till
deprecieringseffekten i försvarets planering.
Utskottet instämmer i yrkande 2 i motion Fö316 att riksdagen
beslutar att försvarsprisindex justeras så att ingen
kompensation utgår till försvaret för effekterna av
nedskrivningen av kronans värde hösten 1992.
dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande försvarsprisindex
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
5. Uppdelningen i tre militärområden (mom. 12)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 32
börjar med "I anslutning" och slutar med "därför avslås" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som redovisas i
partimotionen Fö316 (s) om avveckling av de tre
militärområdesstaberna. Krigsplaneringen bör utgå från två
invasionshot: ett via hav och luft i den södra hälften av
landet, ett annat via land i övre Norrland. Planeringen och
ledningen av försvaret kan med fördel skötas direkt av
högkvarteret, med stöd av en armékårsstab i norr. Krigets
förande i landets södra hälft är en enda operativ uppgift,
varför uppdelningen i två militärområden och två flygkommandon
är en byråkratisk otymplighet.
Försvarets regionala ledningsorganisation är en kvarleva från
den tid då "storanfallet" var dimensionerande angreppsfall.
Kännetecknen var långa förberedelsetider, flera
angreppsriktningar, uthållig försvarsstrid, stort antal förband
och begränsad taktisk och operativ rörlighet.
Totalförsvarssamordningen blev helt naturligt en central
uppgift.
"Storanfallet" framstår inte längre som en rimlig utgångspunkt
för planeringen. Det är i stället det "strategiska överfallet"
med begränsade stridskrafter och ett invasionshot med ett års
förvarning som är startpunkten för planeringen. Det gör det
möjligt att minska antalet beslutsnivåer. Det handlar i
framtiden om stor rörlighet, snabba tidsförlopp, större områden,
snabb samordning och hög tillgänglighet. Den relativa betydelsen
av kvalificerade flyg- och sjöstridskrafter har ökat. Den snabba
utvecklingen i fråga om sambands- och ledningssystem, liksom
att antalet kvalificerade förband minskar, gör det nu möjligt
att avskaffa militärområdesnivån.
Den civila samhällsutvecklingen går tydligt i riktning mot
större organisationsenheter. Gränserna för den gamla
länsindelningen sprängs nu på område efter område även inom
totalförsvarets civila delar. Det militära försvaret släpar
efter. Det får inte vara så att militära byråkratier bevaras av
sysselsättningsskäl.
Med bifall till partimotion Fö316 (s) yrkande 7 anser
utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här
har anförts.
dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande uppdelningen i tre militärområden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
6. Ändring i krigsmateriellagstiftningen (mom. 31)
Robert Jousma (nyd) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 44
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande
14" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
krigsmateriellagstiftningen bör ändras. Med den av motionärerna
förordade inriktningen skulle industrin i större utsträckning få
handla på eget ekonomiskt och moraliskt ansvar. Man skulle
därigenom komma ifrån nuvarande krångliga tillståndsbyråkrati,
underlätta försvarsindustrins exportansträngningar och på sikt
uppnå besparingar inom försvarsbudgeten.
Riksdagen bör därför med bifall till motion Fö315 (nyd)
yrkande 14 hos regeringen begära förslag till sådan ändring i
krigsmateriellagstiftningen att det generella förbudet mot
export upphävs och ersätts med en generell rätt för de svenska
företagen att sälja och utveckla försvarsmateriel, oavsett det
svenska försvarets behov av produkten, dock med viss
anmälningsplikt.
dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande ändring i krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö315 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
7. Behovet av värnpliktsutbildning (mom. 42)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.51
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "utan bifall" bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det sedan fem brigader (om vardera
ca 5000 man) nyligen lagts ned eller kommer att läggas ned den
närmaste tiden finns ett stort antal brigadutbildade
värnpliktiga. Denna reserv bör självfallet utnyttjas i de 16
brigader som kvarstår. Att krigsplacera dem i
territorialförsvaret innan de uppnått den ålder då detta normalt
sker vore att slösa med nedlagt utbildningskapital.
Eftersom det redan finns ett stort antal brigadutbildade
värnpliktiga bör armén under de närmaste åren avstå från att
utbilda fler än vad som verkligen behövs i de 16 brigaderna. En
brigad förnyas med en åttondel av sitt personalbehov varje år.
Regeringens förslag att avstå från att utbilda 2000
värnpliktiga under innevarande försvarsbeslutsperiod innebär att
bara en mindre del av den brigadutbildade värnpliktsreserven
tillvaratas i brigadorganisationen.
Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag av innebörden, att de närmaste årens
överflöd av brigadutbildade värnpliktiga tillvaratas i
brigaderna, så att ytterligare några tusen värnpliktiga inte
behöver inkallas. Det kan leda till betydande engångsbesparingar
som ökar arméns förmåga att klara sin ansträngda budget.
Utskottet förutsätter vidare att den år 1992 ändrade
värnpliktslagens både bokstav och anda följs i detta sammanhang.
Med bifall till partimotionen Fö316 (s) yrkande 11 och den
enskilda motionen Fö201 (fp) yrkande 2 bör vad som här har
anförts ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande behovet av värnpliktsutbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö201 yrkande 2
och 1992/93:Fö316 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört,
8. Storgarnisoner för brigadutbildning (mom. 51)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.60
börjar med "En förbandsnedläggning" och slutar med "om
dubbelbrigadregementen" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till det förslag till
tvåbrigadutbildning som framförs i den socialdemokratiska
partimotionen Fö316. Det är en allmänt omfattad åsikt att
försvarsanslagen inte kommer att räcka till för att utrusta 16
moderna armébrigader under 90-talet. Genom att rationalisera
fredsorganisationen kan dock betydande summor frigöras för
materielinköp.
Genom att utbilda huvuddelen av våra sexton brigader inom åtta
stora armégarnisoner kan årligen hundratals miljoner kronor
frigöras för andra ändamål. Försvarsminister Anders Björck hade
nyligen följande att säga om förslaget i ett tal i Sälen
(1993-01-31): "Besparingseffekten kan uppskattas till cirka 300
miljoner kronor per år fr.o.m. 1996." Försvarsministern hade då
kalkylerat med tio garnisonsorter och han motsatte sig
självfallet det socialdemokratiska förslaget.
I realiteten torde besparingen bli större. De ÖB-kalkyler som
tidigare refererats torde baseras på siffermaterial från
Arméstaben. Flera av de fredsorganisatoriska förändringar som
arméchefen föreslagit på senare tid har haft till syfte att
försvåra tvåbrigadsutbildning inom storgarnisoner. Det främsta
medlet har varit att göra stora investeringar i samlokalisering
av utbildningsförband ur specialtruppslagen med
brigadproducerande regementen.
Östersund är en av de orter där tvåbrigadsutbildning med
fördel skulle kunna genomföras. Exempel på andra garnisonsorter
med ledig kapacitet, och där därför investeringarna blir låga
vid tvåbrigadsutbildning, är Skövde och Linköping.
En parallell med en privat företagskoncern kan dras. Vilken
företagsledare skulle avstå från rationaliseringar i
produktionen som ger besparingar på flera hundra miljoner kronor
per år? Trots det allt besvärligare ekonomiska läget, där hårda
nedskärningar görs även inom högprioriterade samhällsområden,
tycks arméchefen och försvarsministern leva i en värld för sig.
Utskottet anser att regeringen utan dröjsmål bör låta utarbeta
en långsiktig plan för fredsorganisatoriska förändringar inom
armén. En av målsättningarna bör vara att två brigader utbildas
inom samma garnison. På Gotland bör även i fortsättningen endast
en brigad utbildas. I enlighet med vad som anförs i den
socialdemokratiska partimotionen Fö316 bör investeringsprojekt i
närtid som skulle kunna binda den framtida handlingsfriheten
beträffande fredsorganisationens struktur uppskjutas.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till partimotionerna
Fö316 (s) yrkande 3 och Fö315 (nyd) yrkandena 3 och 8 bör ge
regeringen till känna vad som ovan anförts om
tvåbrigadsutbildning.
dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha
följande lydelse:
51. beträffande storgarnisoner för brigadutbildning att
riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö315 yrkandena 3
och 8 och 1992/93:Fö316 yrkande 3 samt med avslag på motion
1992/93:Fö308 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört,
9. Luftvärnets grundorganisation (mom. 54)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 64
börjar med "När det" och på s.65 slutar med "motion Fö329 (m)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar med beklagande att regeringens förslag inför
försvarsbeslutet 1992 att flytta Lv 6 i Göteborg till Halmstad
byggde på bristfälliga utredningar. De ekonomiska fördelarna med
förslaget "överdrevs" med flera tiotal miljoner. Förslaget
byggde inte heller på en samlad bedömning av en lämplig
fredsorganisation för luftvärnsutbildningen i Södra
militärområdet.
Den socialdemokratiska reservationen (1991/92:FöU12, res. 16)
innebar att Lv 6 skulle bli kvar i Göteborg och att armén borde
"avstå från nyinvesteringar i avvaktan på den översyn av
luftvärnets struktur som skall göras i samband med att
luftvärnet ombeväpnas senare under 1990-talet". Regeringen kunde
dock med stöd av Ny demokrati genomdriva sin linje.
Ett drygt halvår senare föreslog så regeringen överraskande
och utan ingående beredning att Lv 4 i Ystad skulle flyttas till
Halmstad och slås samman med Lv 6. Bristerna i beslutsunderlaget
var nu ännu mer uppenbara. Arméns högste ansvarige för
truppslaget, luftvärnsinspektören, avgick under
uppseendeväckande former. Regeringen tvingades beordra Chefen
för armén att tillsätta en snabbutredning för att få fram
tillförlitligare underlag för sitt förslag.
Resultatet har blivit att regeringspartierna nu efter en
politisk uppgörelse med Ny demokrati drar tillbaka förslaget att
flytta Lv 4 från Ystad. Beslutet att flytta Lv 6 till Halmstad
kvarstår dock.
Utskottet noterar att den socialdemokratiska partimotionen
Fö316 instämmer i regeringens förslag att slå samman de två
luftvärnsregementena i Södra militärområdet. En sådan
sammanslagning skulle på sikt innebära betydande besparingar
utan att den i försvarsbeslutet prioriterade luftvärnsfunktionen
försvagas. Motionen tog i avvaktan på den pågående utredningen
inte ställning till frågan om lokaliseringsort.
Utskottet finner att den i regeringens förslag liksom i
partimotionen Fö316 (s) och i motion Fö315 (nyd) förordade
sammanslagningen av Lv4 och Lv6 bör genomföras.
Den av Chefen för armén tillsatta utredningen redovisade att
de överlägset bästa övningsbetingelserna för luftvärnet finns
vid Lv4 i Ystad. Där finns också redan moderna övningshallar
och logement i tillräcklig mängd för ett sammanslaget
luftvärnsregemente. Det enda som krävs är att ett femtiotal
luftvärnsofficerare flyttar till Ystad från det nedlagda Lv6.
Genom en sådan lokalisering behöver armén inte investera närmare
140 miljoner i logement och övningshallar i Halmstad. Därmed
uppnås väsentliga besparingar och en ökad rationalitet i
luftvärnsutbildningen i Södra militärområdet.
Utskottet avvisar därmed regeringens förslag att flytta Lv 4
från Ystad. Utskottet förordar vidare att riksdagsbeslutet i
juni 1992 att flytta Lv 6 från Göteborg till Halmstad inte
genomförs utan att Lv 6 i stället flyttas till Ystad och där
slås samman med Lv 4.
Detta innebär bifall till partimotionen Fö316 (s) yrkande 10
samt till motionerna Fö306 (s) yrkandena 1 och 2, Fö309 (m, fp,
c, kds) yrkande 1, Fö315 (nyd) yrkande 5, Fö319 (m) och Fö330
(c, fp, kds) yrkande 1, delvis bifall till motionerna Fö309 (m,
fp, c, kds) yrkande 2 och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 2 samt
avslag på propositionen i denna del och motionerna Fö317 (s),
Fö321 (s) och Fö329 (m), vilket riksdagen bör ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha
följande lydelse:
54. beträffande luftvärnets grundorganisation
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö306
yrkandena 1 och 2, 1992/93:Fö309 yrkande 1, 1992/93:Fö315
yrkande 5, 1992/93:Fö316 yrkande 10, 1992/93:Fö319 och
1992/93:Fö330 yrkande 1, med anledning av motionerna
1992/93:Fö309 yrkande 2 och 1992/93:Fö330 yrkande 2 samt med
avslag på propositionen i denna del och motionerna
1992/93:Fö317, 1992/93:Fö321 och 1992/93:Fö329 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
10. Bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel
(mom. 63)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att utskottets anförande på s. 68, efter andra
stycket, bort följas av:
Inom det bemyndigande på 13441500000 kr som regeringen
begär för beställningar av materiel för armén m.m. och
utvecklingsarbete för arméförband ligger pengar för ett planerat
köp av moderna stridsvagnar med ett belopp på ca 5 miljarder
kronor. Enligt vad som uppgivits för utskottet avser regeringen
att i en första omgång köpa 120 stridsvagnar med option på
ytterligare 80. Totalt torde den av regeringen planerade
anskaffningen av stridsvagnar för pansarbrigaderna komma att
kosta mer än 10 miljarder kronor.
Utskottet nödgas i detta sammanhang beklaga att
regeringspartierna stödda av Ny demokrati i juni 1992 avvisade
det socialdemokratiska förslaget (1991/92:FöU12 res. 8) som
innebar följande:
Regeringen bör ge Överbefälhavaren i uppdrag att göra en
samlad bedömning av pansarvärnsförmågan och
mekaniseringsproblematiken varvid inte bara behovet av
stridsvagnar skall beaktas utan även behovet av lättare
stridsfordon, pansarbrytande vapen samt pansarvärnshelikoptrar.
De senaste årens snabba internationella utveckling på detta
område gör det nödvändigt att göra en ny total utvärdering av
det svenska försvarets behov av nya stridsvagnar. För att
upprätthålla kompetensen och utveckla utbildningen vid
pansarskolan i Skövde bör ett mindre antal moderna stridsvagnar
anskaffas i slutet av försvarsbeslutsperioden.
Närmare ett år har nu gått utan att denna översyn inletts.
Regeringen har i stället låtit genomföra tester av tre typer av
moderna stridsvagnar från Frankrike, Tyskland och USA.
Försvarsminister Anders Björck har för avsikt att några månader
före nästa val, under våren 1994, skriva under kontrakt om köp
av en av dessa stridsvagnstyper.
Det blir det största enskilda vapenköp i utlandet som Sverige
någonsin genomfört. Detta sker i ett läge då alla andra
europeiska länder kraftigt reducerar sina försvarsbudgetar och
genomför drastiska minskningar i den militära organisationen.
Genomförandet av CFE-avtalet innebär en skrotning av
tiotusentals stridsvagnar speciellt i de tidigare
Warszawapaktsländerna.
Utskottet understryker önskvärdheten av den samlade översyn av
vårt behov av stridsvagnar, pansarbrytande vapen,
attackhelikoptrar och andra vapensystem som redan i fjol
begärdes av Socialdemokraterna.
Utskottet understryker vidare det önskvärda i att upprätthålla
kompetensen och att utveckla systemkunnandet även på detta
centrala område inom armén. Därför bör ett mindre antal moderna
stridsvagnar anskaffas före 1997. Utskottet anser att endast
hälften av det planerade beloppet på 5 miljarder nu bör användas
för anskaffande av en modern stridsvagnstyp.
Den samlade översyn utskottet begär liksom den framtida
säkerhetspolitiska utvecklingen får sedan avgöra hur många
stridsvagnar ytterligare armén bemyndigas inköpa.
De ca 2,5 miljarder kronor som på detta sätt frigörs inom
bemyndigandet säkrar finansieringen av andra angelägna
materielobjekt inom armén.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna vad
som ovan anförts samt i anslutning därtill bemyndiga regeringen
att medge beställningar inom den begärda kostnadsramen.
dels att utskottets hemställan i moment 63 bort ha
följande lydelse:
63. beträffande bemyndigande rörande Arméförband:
Anskaffning av materiel
att riksdagen
dels i enlighet med propositionen bemyndigar regeringen
att medge att beställningar av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 13441500000 kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
11. Sammanslagning av flottan och kustartilleriet (mom. 65)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 70
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 5" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den process som nu inletts inte får bli
lång och utdragen till men för den verksamhet Marinen har att
bedriva. Det är också angeläget att även på detta område söka
efter besparingar och rationaliseringar. Enligt utskottet bör
därför riksdagen med bifall till partimotion Fö316 (s) yrkande 5
och med anledning av motion Fö315 (nyd) yrkande 11 hos
regeringen begära att frågan om sammanslagning av flottan och
kustartilleriet utreds, så att beslut om en sådan
strukturförändring kan fattas under år 1994.
dels att utskottets hemställan i moment 65 bort ha
följande lydelse:
65. beträffande sammanslagning av flottan och
kustartilleriet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 5
och med anledning av motion Fö315 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
12. Muskövarvets bolagisering (mom. 68)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 72
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "härmed avslås"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte instämma i regeringens förslag som öppnar
möjligheten för ett privat aktiebolag att överta Muskövarvet.
Med hänsyn till de speciella omständigheter som råder vid
Musköanläggningen och den betydelse den har för Marinens rent
militära verksamhet anser utskottet att Muskövarvet bör förbli
en av staten kontrollerad verksamhet. Detta utesluter givetvis
inte att varvsverksamheten bedrivs av ett statligt bolag. Med
bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 4 bör riksdagen ge
regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 68 bort ha
följande lydelse:
68. beträffande Muskövarvets bolagisering
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 4
och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört,
13. Flygkommandon (mom. 76)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.75
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "därför
avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att LEMO-utredningen övervägt antalet
flygkommandon och därvid satt in dem i en helhetslösning för
ledningen på central och regional nivå. LEMO har därvid stannat
vid att antalet flygkommandon bör överensstämma med antalet
militärområden. Utskottet konstaterar vidare att LEMO:s
betänkande SOU 1991:112 lämnades till regeringen i december 1991
och beslut fattades av riksdagen i juni 1992. Sedan dess har
väsentliga ingångsvärden förändrats som påverkar utformingen av
den framtida ledningsorganisationen.
Främst är det fråga om en ny säkerhetspolitisk situation.
Därtill kommer förändringar i kvantitet och kvalitet på de i
närområdet grupperade militära enheterna. Intressant i
sammanhanget är också de organisatoriska förändringarna i NATO:s
områdesindelning. Många av dessa förändringar har genomförts och
kommer att genomföras med anledning av bl.a. erfarenheterna från
Gulfkriget. Då LEMO:s förslag lämnades till regeringen var
erfarenheterna av Gulfkriget inte helt utvärderade och inte
omsatta i de förändringar som nu genomförts vad avser
organisation, uppgifter, ansvar och områdesindelning inom NATO
och i Ryssland.
Ovan nämnda utveckling i kombination med att våra flygförband
minskat i kvantitet medför att kravet på våra flygstridskrafter
blivit betydligt större vad avser ett flexibelt utnyttjande och
möjligheter att kraftsamla till olika delar av landet med korta
tidsintervaller. Därutöver kommer den begränsade tillgången på
kvalificerad ledningspersonal.
Det är utskottets bestämda uppfattning, grundad bl.a. på
synpunkter från operativa och taktiska chefer i försvaret, att
militärbefälhavarnivån är en nivå för mycket när det gäller
ledning av flygstridskrafter i krig. Samordningsfrågor kan lösas
genom samverkan direkt på flygkommandonivå utan omvägen via en
militärbefälhavare. Därutöver medför det höga tempo, som en
angripare kommer att utnyttja, stora krav på att våra
stridskrafters omdisposition kan genomföras utan onödig
stabsbehandling, överföring av ansvar, information m.m. Mot den
bakgrunden måste antalet flygkommandon minimeras.
Med hänsyn till ovanstående bör nuvarande förändringsarbete
vad avser ledning av flygstridskrafterna i krig och fred
inriktas mot ett centralt högkvarter/flygkommando. Detta bör
utvecklas ur den organisation som kommer att gälla den 1 juli
1994 med Högkvarter/flygvapenledning, Första flygeskadern, de
två sydliga flygkommandostaberna samt ett nordligt flygkommando.
Som alternativ bör ett Högkvarter och två flygkommandon
prövas. I båda alternativen förutsätts att flygkommando
samverkar med marinkommandon och den territoriella nivån.
Motiven för avveckling av militärbefälhavarna, dvs. den högre
regionala nivån, framgår av LEMO:s förslag (SOU 1991:112). Där
står: "reduktion av antalet kvalificerade förband med hög
kvalitet och stor rörlighet i förening med kommunikations- och
informationsteknikens utveckling skulle möjliggöra -- eller till
och med göra det lämpligt -- att den operativa ledningen utövas
enbart centralt."
Dessa motiv bedömdes dock år 1991 inte tillräckliga för att
avveckla militärbefälhavarnivån, och alternativet förkastades
utan att utredningen diskuterat detta (enligt dokumentationen).
Enligt utskottets förmenande har dock motiven för avveckling
förstärkts avsevärt sedan utredningen avlämnade sitt betänkande.
I dag, och än mera vid sekelskiftet, är detta starka skäl för
att redan nu avskaffa militärbefälhavarnivån. Det
säkerhetspolitiska läget är dessutom lämpligt för en sådan
åtgärd. Det mest betydelsefulla motivet för att förändra
ledningen är emellertid angriparens handlingsmöjligheter, vilka
inte redovisas i LEMO:s betänkande. Det måste vara hotets krav
som, i kombination med våra möjligheter -- bl.a. resurser --
utgör grundstenarna för att bygga upp vår ledningsorganisation.
Då är 1966 års militärområdesorganisation föråldrad. Det är
således hög tid att vi anpassar oss till de krav som ett krig
ställer i dag och i framtiden. Med hänsyn till pågående
förändringsarbete och nu redovisad inriktning bör den nya
organisationen vara inrättad den 1 juli 1997.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att motiven för en
förändrad ledningsorganisation, både vad avser
militärområdesnivån och ledningen av flygstridskrafterna, har
förstärkts med den förändrade hotbilden och våra alltmer
begränsade resurser. Det är därför en naturlig utveckling att nu
avveckla den föråldrade "högre regionala ledningen". En
koncentration bör i stället ske till en central operativ nivå
och en lägre regional taktisk nivå. Därmed skulle det svenska
försvaret också få en efter krigets krav anpassad
ledningsorganisation -- två nivåer.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med bifall till
yrkande 8 i den socialdemokratiska partimotionen Fö316 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 76 bort ha
följande lydelse:
76. beträffande flygkommandon
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
14. Storflottiljer (mom. 77)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.76
börjar med "För att" och slutar med "och 9" bort ha följande
lydelse:
Utskottet förutsätter att regering och myndigheter genomför
den av riksdagen beslutade förändringen till 16
krigsflygdivisioner på mest rationella sätt. Strävan bör därvid
vara att söka minimera investeringar i närtid. Alla förändringar
som vidtas i organisationen skall ses mot bakgrund av att
ytterligare reducering av fredsorganisationen skall ske efter
koncessionsprövning 1995. Så kan exempelvis viss verksamhet
temporärt bibehållas i Karlsborg såsom detachement till F7
Skaraborgs flygflottilj.
Inriktningen för planeringen bör vara lokalisering till fem
flottiljer om koncessionsprövningen så medger.
Vad utskottet här har anfört innebär bifall till partimotion
Fö316 (s) yrkandena 4 och 9 samt delvis bifall till motion Fö315
(nyd) yrkande 12, vilket riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 77 bort ha
följande lydelse:
77. beträffande storflottiljer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkandena 4
och 9 och med anledning av motion 1992/93:Fö315 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
Särskilda yttranden
1. Inriktningen av försvarspolitiken (mom. 2)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,
Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anför:
De preciseringar av försvarspolitikens inriktning som görs i
propositionen styr den framtida planeringen. Vårt totalförsvar
skall i framtiden främst klara två uppgifter. Det skall dels ha
förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dels efter en
högst ettårig återtagningsperiod kunna möta en invasion över
kust eller landgräns.
För hanteringen av dessa frågor bör sannolika alternativ för
s.k. strategiskt överfall fortlöpande analyseras. Bedömningar av
möjliga angripares militära kapacitet och politiska avsikter bör
leda till stegvisa anpassningar av våra egna förberedelser för
att kunna möta angrepp.
Den precisering av återtagningstiden till högst ett år som
görs i propositionen, och som utskottet ansluter sig till, kan
självfallet diskuteras. Många bedömare, främst utomlands, räknar
exempelvis redan i dag med att det kan komma att krävas mycket
lång tid -- fem till tio år -- för en ny regim i Moskva att
återupprätta en rysk militär styrka, som kan utgöra ett hot mot
det Västeuropa som vårt land nu alltmer integreras med. Detta är
naturligtvis bakgrunden till de mycket drastiska nedskärningar i
militärbudgetar och militär organisation som nu genomförs i de
västeuropeiska länderna.
Om den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld
fortsätter i positiv riktning blir det möjligt att planera för
längre återtagningstid än ett år. Därmed kan mycket betydande
ekonomiska besparingar göras.
Redan den nu fastlagda återtagningsperioden på ett år
möjliggör dock, om den tillämpas konsekvent inom hela
totalförsvaret, stora besparingar. Sålunda bör vi exempelvis
kunna avstå från att bygga skyddsrum för närmare en halv miljard
om året och i stället göra förberedelser för att -- om det blir
nödvändigt -- under återtagningsperioden kunna bygga alla de
skyddsrum som behövs.
2. Lokalisering av dykericentrum till Karlskrona (mom. 14)
Gunhild Bolander (c) och Christer Skoog (s) anför:
Vi instämmer i huvudsak med vad utskottet framhåller om ett
framtida svenskt dykericentrum.
Vi vill i detta sammanhang starkt betona att den översyn av
dykeriverksamheten som nu pågår i marinen måste ta vederbörlig
hänsyn till de synpunkter som framförts såväl i motionen som av
utskottet.
Enligt vår mening talar övervägande skäl för att ett
dykericentrum bör inrättas och lokaliseras till Karlskrona. De
skäl vi främst har i åtanke är personella, ekonomiska och
sambruksskäl.
Om det finns skäl att ytterligare pröva frågan anser vi att
denna lämpligen bör behandlas av den parlamentariska utredning
som skall se över den samlade statliga maritima verksamheten.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en
annan uppfattning än utskottets majoritet.
1. Utgiftsram för totalförsvarets militära del (mom. 6)
I enlighet med den inriktning som föreslås i partimotionen
Fö318 (v) yrkande 7 bör riksdagen till det militära försvaret
anslå 3770000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 32216841000 kr.
2. JAS 39-projektet (mom. 32, 34--35)
Vänsterpartiet har en lång följd av år förordat en nedläggning
av JAS 39-projektet. De mycket höga kostnaderna gör att
projektet inte är samhällsekonomiskt försvarbart, i synnerhet
inte i dagens statsfinansiella läge. Härutöver kan också det
operativa behovet av detta vapensystem ifrågasättas.
Vänsterpartiet vidhåller sin uppfattning att JAS 39-projektet
snarast bör avvecklas. Detta innebär att riksdagen bör bifalla
motion U284 (s) yrkande 3 och avslå dels regeringens förslag
till omdefiniering av JAS-ramen, dels vad regeringen har anfört
om JAS-projektet i övrigt.
3. Nedläggning av Västerbottens regemente (mom. 52)
De nedskärningar och besparingar som regeringen föreslår i
krigs- och grundorganisationen är inte tillräckliga. Antalet
brigader bör t.ex. minskas och som följd härav Västerbottens
regemente (I 20) i Umeå läggas ned. Detta bör riksdagen, med
bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 3, som sin mening ge
regeringen till känna.
4. Icke-militärt motstånd (mom. 138)
Riksdagen beslöt år 1986 att icke-militära motståndsformer
skall ingå som ett komplement i totalförsvaret. Detta gäller
fortfarande. Regeringen avser nu att pröva om Delegationens för
icke-militärt motstånd verksamhet är ändamålsenlig. Enligt
Vänsterpartiets uppfattning bör delegationen fortsätta sitt
arbete. Riksdagen föreslås, med bifall till partimotion Fö318
(v) yrkande 8, som sin mening ge regeringen detta till känna.
Härutöver instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som
företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservationerna
1, 5 och 12.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 6, 32, 34, 35, 52 och 138 borde ha hemställt:
6. beträffande utgiftsram för totalförsvarets militära del
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 7
samt med avslag på propositionen och motionerna 1992/93:Fi211
yrkande 20 och 1992/93:U284 yrkande 4 fastställer utgiftsramen
för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till
32216841000 kr,
32. beträffande avveckling av JAS-projektet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U284 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. beträffande omdefiniering av JAS-ramen
att riksdagen avslår propositionen i denna del,
35. beträffande JAS-projektet i övrigt
att riksdagen inte godkänner vad som anförts om JAS-projektet
i övrigt,
52. beträffande nedläggning av Västerbottens regemente
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
138. beträffande icke-militärt motstånd
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö202 och
1992/93:Fö318 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m.
Bilaga 2
Uppföljning av regeringens behandling av riksdagens beslut,
tillkännagivanden och uttalanden
Bilaga 3
Regeringen har den 8 oktober 1992 (skr. 1992/93:15) lämnat
redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen. Skrivelsen redovisar de beslut som regeringen har
fattat med anledning av riksdagens beslut och tillkännagivanden.
Utskottet har följt upp denna redogörelse mot de
hemställanspunkter -- moment -- som ingår i de
utskottsbetänkanden som legat till grund för riksdagsbesluten.
Resultatet av uppföljningen framgår i det följande.
Utskottet har upprättat och delgett bl.a. regeringskansliet en
PM över riksdagens 14 tillkännagivanden och 18 uttalanden i 1992
års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337).
Regeringens skrivelse 1992/93:15 behandlar inte riksdagens
uttalanden eftersom dessa inte åtföljs av någon hemställan.
Utskottet har därför gjort en särskild uppföljning av hur
riksdagens uttalanden åtgärdats. Även detta resultat redovisas i
det följande. De hänvisningar som därvid görs till "Fö" avser
ett skriftligt underlag som Försvarsdepartementet på begäran
lämnat till utskottet.
Ärenden som behandlas i regeringens skrivelse 1992/93:15
Inga riksdagsskrivelser från riksmöten före 1991/92
kvarstår obehandlade.
Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del är inte
slutbehandlad. Detta är rutin. Budgeten vilar till resp.
budgetårs slut då den läggs till handlingarna, såvitt den inte
sätts i tillämpning genom höjd beredskap.
Ett flertal moment från försvarsbeslutet 1992 (rskr. 337)
uppges i regeringens skrivelse 1992/93:15 ännu inte vara
slutbehandlade:
Mom. 6 om parlamentarisk beredning för att följa
genomförandet av 1992 års försvarsbeslut. En beredning
tillsattes den 29 oktober 1992.
Mom. 23 om förbandsomsättningstider. De av FöU förutsatta
förbandsomsättningstiderna -- 12 år för brigadförband och 17 år
för fördelningsförband -- tillämpas redan.
Mom. 31 om antagning av hemvärnsmän och mom. 32 om
förvaring av vapen behandlas i budgetpropositionen (s.
71--73). Med hänvisning till en redovisning av ÖB i september
1992 anmäls en rad åtgärder för att försvåra vapenstölder samt
att personbedömning skall få ökad betydelse vid antagning av
hemvärnsmän. Utbildning och kontroll av hemvärnsmän skall också
utvecklas.
Mom. 93 om åldersstrukturen hos yrkesofficerare behandlas
dels i Fö:s redovisning, dels i budgetpropositionen (s. 63--65).
I budgetpropositionen redovisas hittillsvarande åtgärder för att
uppnå en mera balanserad åldersstruktur. Regeringen anmäler att
ÖB fått uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag till
förbättringar av befälsordningen som kan medverka till en
balanserad och stabil åldersstruktur. Redovisningen har lämnats
till regeringen i föreskriven tid. Vidare säger sig regeringen
ha för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder för att inom ramen för bestämmelserna om
anställningsskydd kunna anställa vissa yrkesofficerare på
tidsbegränsade förordnanden.
Mom. 104 om tillsättande av en utredning om totalförsvarets
civila del. En utredning tillsattes den 21 december 1992.
Mom. 110, 111 a, 113, 116 och 117 om inriktningen av
funktionerna Domstolsväsende m.m., Kriminalvård, Ordning och
säkerhet, m.m., Utrikeshandel, Enskild försäkring m.m., Skatte-
och uppbördsväsende, Flyktingverksamhet, Energiförsörjning samt
Prisreglering har inte beslutats i regleringsbrev för
budgetåret 1992/93. Ansvaret för att fatta inriktningsbeslut
åvilar andra departement än Försvarsdepartementet.
I september och december 1992 har regeringen delgett berörda
myndigheter inriktningen för Utrikeshandel, Energiförsörjning
och Prisreglering. För övriga funktioner föreligger ännu inte
något regeringens inriktningsbeslut.
Mom. 118 om utförsäljning av olja från krigslagren. I
regleringsbrev för budgetåret 1992/93 uppdrogs åt NUTEK att
sälja olja. Regeringsbeslut om fördelning av det engångsbelopp
på 79 miljoner kronor som enligt försvarsbeslutet skall fördelas
avses fattas under år 1993.
Mom. 119 om riktlinjer för beredskapslagring av olja för
kriser och krig. Beslut härom fattas i april 1993.
Mom. 129 om utnyttjande av totalförsvarets resurser för
civila ändamål m.m. I Fö förbereds ett uppdrag till
Statskontoret att redovisa erfarenheterna från hittillsvarande
sambruk av resurser. Denna redovisning skall utgöra grund för
arbetets fortsatta inriktning.
Mom. 132 om budgetering i genomförandepris.
Genomförandeprisbudgetering tillämpas för det militära försvaret
fr.o.m. budgetåret 1992/93. Erfarenheter härifrån, och att
övergången från fastprisbudgetering inte i sig inneburit
resursförändringar för det militära försvaret, kan därför inte
redovisas förrän i 1994 års budgetproposition. Regeringen avser
återkomma då.
Mom. 134 om kapitalkostnader inom den militära
utgiftsramen. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s. 140) bl.a.
att det kunde ställa sig bakom införande av kapitalkostnader för
att effektivisera förvaltningen av mark, byggnader och
anläggningar. I sammanhanget sågs dock en risk att förändringen
skulle leda till ett svårhanterligt och byråkratiskt system.
Man borde sträva efter enkla lösningar som inte står i strid med
syftet att effektivisera verksamheten. Riksdagen har senare
beslutat (prop. 1992/93:37, FiU8) bl.a. att kapitalkostnader
skall införas från den 1 juli 1994. Enligt Fö är dagens
ekonomiadministrativa system så uppbyggt att kapitalkostnader
kan införas utan större administrativa arbetsinsatser. En
organisationskommitté för genomförandet tillsattes den 21
december 1992.
Övriga frågor:
Mom. 33 om förplägnads- och mobiliseringsförband.
Utskottet anförde inför försvarsbeslutet (1991/92:FöU12 s.
59--60) bl.a. att volymen och de närmare förutsättningarna för
dessa värnpliktigas utnyttjande i krigsorganisationen samt
utbildningens innehåll borde beslutas först sedan
Pliktutredningen lämnat sina förslag. Utskottet förutsatte att
regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till riksdagen med
förslag i frågan.
Försvarsbeslutet innefattade ändringar i värnpliktslagen med
innebörd bl.a. att utbildningstiden för kategori E-värnpliktiga,
dit mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga hör, fastställdes
till lägst 265 och högst 315 dagar.
Regleringsbrev för budgetåret 1992/93 (s. 19) citerar utskottets
uttalande samt gav Chefen för armén (CA) i uppdrag att med
beaktande av riksdagens beslut fortsätta sådana förberedelser
som möjliggör att detta slags värnpliktiga kan påbörja sin
befattningstjänstgöring fr.o.m. den 1 juli 1993.
Regeringsskrivelsen 1992/93:15 (beslutad den 8 oktober 1992)
anmäler i frågan att regeringen beslutat regleringsbrev.
Pliktutredningens yttrande i frågan lämnades till Fö den 17
oktober 1992.
Fö anmälde vid föredragning inför utskottet den 12 november
avsikten att uppdra åt CA att "med beaktande av
pliktutredningens synpunkter genomföra utbildningen av
mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga".
Regeringen beslutade den 10 december 1992 att uppdra åt CA att
-- med beaktande av Pliktutredningens synpunkter -- genomföra
utbildningen av värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst för krigsorganisationens behov.
I budgetpropositionen (s. 66--67) refereras ärendets gång.
Regeringen beslutade den 25 mars 1993 om ändrade
grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. (prop.
1992/93:228). I propositionen föreslås riksdagen godkänna
riktlinjer för värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst.
Samlokalisering av I 2 och A 9. Regeringsskrivelsen
1992/93:15 anmäler att regeringen beslutat regleringsbrev.
I budgetpropositionen (s. 79) refereras inriktningen mot
samlokalisering i Kristinehamn "om övningsbetingelserna blir
tillräckligt goda". Anmälan görs att CA under hösten tagit
ställning med innebörd "att övningsverksamheten i Kristinehamn
kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens och
artilleriets behov". Vidare anmäls att Länsstyrelsen i Värmlands
län bedömer att närövningsfältet i Kristinehamn kan utvidgas med
hänsyn till bestämmelserna i naturresurslagen. Slutligen anförs
att regeringen nyligen uppdragit åt CA att påbörja
samlokalisering av I 2 och A 9 i Kristinehamn och att denna
skall vara avslutad senast den 30 juni 1994.
Uppföljningsfrågor i övrigt och som inte behandlas i
regeringens skrivelse 1992/93:15
Uppföljning och kontroll. Utskottet anförde (1991/92:FöU12
s. 38): "-- -- -- räknar utskottet med att regeringen successivt
och aktivt följer och redovisar hur genomförd verksamhet leder
mot de mål som riksdagen beslutar om för den nu aktuella
försvarsbeslutsperioden. Likaså förväntar utskottet att
regeringen lämnar en sammanfattande redovisning till riksdagen
efter periodens slut."
Fö har anmält avsikten att i budgetpropositionen särskilt
redovisa regeringens bedömning av verksamhetsresultatet vid
myndigheterna. En första sådan återrapportering avses ske i
budgetpropositionen 1994. Årets budgetproposition refererar
myndigheternas årsredovisningar.
Riksdagsbeslut i samband med
grundorganisationsförändringar. Utskottet förutsatte
(1991/92:FöU12 s. 45) att tillkomsten av den nya myndigheten
Försvarsmakten inte kommer att inskränka riksdagens möjligheter
att utifrån bl.a. regionalpolitiska överväganden besluta om
försvarsmaktens grundorganisation.
Fö har anfört att riksdagens uttalande kommer att beaktas i
arbetet med instruktionen för den nya myndigheten.
Ledningsorganisationen. Utskottet förutsatte
(1991/92:FöU12 s. 46) att samverkan mellan militärt och civilt
försvar, bl.a. på den högre regionala nivån, blir ytterligare
belysta och redovisade för riksdagen. Frågan belyses i
budgetpropositionen (s. 42--45 och 52).
Lägesredovisningar. Utskottet utgår (1991/92:FöU12 s. 49)
från att framtida propositioners lägesredovisningar utvecklas
vidare och ges ett klart sammanhang med överväganden om
bristtäckning i förhållande till andra förslag om verksamhetens
inriktning.
Fö har anfört att det är regeringens uppfattning att den
lägesredovisning som görs i propositionerna skall vara en
utgångspunkt för de förslag om verksamhetens inriktning som
framställs. I arbetet med dessa förslag ingår även överväganden
om täckning av brister i det redovisade läget.
Budgetpropositionen redovisar läget i försvarsmakten (s. 73) och
beredskapsläget inom det civila försvaret (s. 119).
Kustflottans ställning. Utskottet anför (1991/92:FöU12 s.
62) med hänvisning till LEMO att frågan om besparingar kan
erhållas om kustflottans stab avlastas administrativa uppgifter
genom att dessa förs till marinkommando.
Fö hänvisar till att ÖB i "ÖB 93" anser att ingen förändring
bör genomföras men säger samtidigt att frågan för närvarande
övervägs i departementet. Budgetpropositionen tar inte upp
frågan.
Anskaffning av radarjaktrobot. Utskottet sade sig vilja ha
ett inflytande i ärendet (1991/92:FöU12 s. 69).
Fö har anfört att regeringen återkommer år 1994.
JAS 39. Utskottet framförde farhågor (1991/92:FöU12 s. 75)
för att den av regeringen föreslagna konstruktionen med
1000-kronorsanslag för reglering av betalningsförskjutningar i
JAS-projektet kan leda till att statsmakternas insyn och
möjlighet att påverka projektet försvåras.
Fö har anfört att statsmakternas insyn är tillräcklig, dels
genom programplanen, dels genom att regeringsbeslut krävs för
att få utnyttja anslaget D 4. Budgetpropositionen föreslår (s.
94) att anslaget D 4 upphör och i stället behov av
betalningsmedelsförskjutningar i JAS-projektet tillgodoses genom
en kredit i Riksgäldskontoret.
Metodik vid framtagning av underlag i
fredsorganisationsfrågor. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s.
82--83) att det utgick från att det inför ett nytt flerårigt
försvarsbeslut skulle komma att ges förbättrade möjligheter till
att väga skilda alternativ mot varandra, till bedömning av
ekonomiska kalkyler och till en samlad politisk värdering.
Fö hävdar, med hänvisning till Försvarsberedningen, att så
kommer att bli fallet.
Malmö marina bevakningsområde (BoMö). Utskottet utgår från
att regeringen återkommer till riksdagen i frågan (1991/92:FöU12
s. 93).
Fö hänvisar till att ÖB i bilaga 5 till "ÖB 93" föreslår att
BoMö:s verksamhet tills vidare behålls. Frågan sägs övervägas i
Fö och berörs inte i budgetpropositionen.
Försvarsindustriella strukturförändringar. Det är enligt
utskottets mening (1991/92:FöU12 s. 100) viktigt att erforderlig
kontroll kan upprätthållas över den del av
försvarsindustrin som har utländska delägare.
Fö hävdar att avsikten är att hålla erforderlig kontroll och
att frågan följs mycket noga. Inget explicit sägs i
budgetpropositionen.
BAMSE och BONUS. Enligt utskottets mening (1991/92:FöU12
s. 101) är det angeläget att dessa materielprojekt genomförs.
Budgetpropositionen anger (s. 78) att BAMSE beräknas inrymmas
i de ramar som följer av 1992 års försvarsbeslut men behöver
genomföras i något reducerat tempo och med ett större
ansvarstagande för industrin än vad som förutsattes i
försvarsbeslutet. Del av finansieringen förutsätts genom
ianspråktagande av medel från försäljning av olja. Vissa medel
har avsatts för utveckling av artillerigranaten BONUS.
Krutbeställningar. Utskottet anser (1991/92:FöU12 s. 101)
att alla möjligheter bör prövas att lägga ut krutbeställningar
inom områden där det finns ett behov i syfte att ge en tidsfrist
för omstruktureringar och möjligheter att få till stånd
utlandssamarbete.
Fö har anmält att åsyftade krutbeställningar har inplanerats
av armén. Budgetpropositionen (s. 58) anger att det planeras
produktion av ett begränsat sortiment inom ammunitionsindustrin
för att behålla utvecklingskompetens. Det anses nödvändigt att
fortsatt utveckling av krut och sprängämnen i Sverige baseras på
utlandssamverkan.
Utbildningsreserven. Utskottet framhöll (1991/92:FöU12 s.
111--112) Pliktutredningens avgörande betydelse bl.a. för lag-
och författningsregleringen av uttagningen till
utbildningsreserven. Utskottet räknar med att regeringen i
lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen i frågan då
erfarenheter vunnits av den nya ordningen.
I budgetpropositionen anförs (s. 67) att Pliktutredningen
väntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vidare sägs
att vid sidan av Pliktutredningen arbetar en särskild utredning
(Fö 1992:1) om författningsreglering med anledning av
Pliktutredningens förslag om nytt pliktsystem. Enligt direktiven
skall utredningen redovisa sitt arbete senast den 30 april 1993.
Efter remissbehandling avser regeringen återkomma till riksdagen
i frågan.
Lokalförsörjning och fastighetsförvaltning. Utskottet
pekar på (1991/92:FöU12 s. 127) det angelägna i att en nära
samordning sker mellan LEMO och Kommittén för ombildning av
Byggnadsstyrelsen m.m.
Regeringen har tagit upp behovet av denna samverkan i
proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av
statens fastigheter och lokaler.
Näsby Park m.m. Utskottet framhöll (1991/92:FöU12 s. 128)
att lokalisering av myndigheter inom en region närmast är en
fråga för regeringen att fatta beslut om, medan däremot
omlokaliseringar av myndigheter mellan olika regioner kräver
riksdagsbeslut.
Regeringen har den 25 mars 1993 beslutat om projektering och
ombyggnad.
Helikoptrar i totalförsvaret. Utskottet förutsätter
(1991/92:FöU12 s. 131) att lösningar övervägs som på ett
tillfredsställande sätt tillgodoser beredskapskraven. Utskottet
förutsätter vidare att regeringen återkommer till riksdagen med
en redovisning av resultatet av anskaffning och utnyttjande av
helikoptrarna. Utskottet räknar också med att redovisningen
omfattar helikopterberedskapen. Nämnda redovisning bör också
klarlägga ansvars- och finansieringsförhållanden.
Budgetpropositionen har ett särskilt avsnitt om helikoptrar i
totalförsvaret (s. 47--49). CA har fått i uppdrag att anskaffa
de helikoptrar som angavs i försvarsbeslutet. Beställning och
leverans kommer att ske under 1993. Beträffande användningen
avser regeringen återkomma till riksdagen. Helikopterberedskapen
för sjöräddning diskuteras och är inte problemfri. Regeringen
avser att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen med
en samlad redogörelse för helikopterverksamheten. En hänvisning
görs till chefen för Kommunikationsdepartementet som redovisar
sjöräddningsberedskapen.
Regeringen har den 1 april 1993 uppdragit åt Försvarets
materielverk att anskaffa 5 helikoptrar inom en ekonomisk ram av
200 miljoner kronor.
Omdisponering av anslagskrediter. Utskottet förutsätter
(1991/92:FöU12 s. 140) att regeringen tillämpar bemyndigandet
restriktivt.
Regleringsbrev för budgetåret 1993 anger (s. 12) att
regeringen, med något undantag, beviljat myndigheter som
disponerar ramanslag inom den militära utgiftsramen en
anslagskredit på 2 %. Detta motsvarar 663 889 000 kr.
Kvarstående möjliga anslagskrediter uppgår till 326624000
kr, som står till regeringens disposition.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 7
Förslaget 12
Motionerna 12
Utskottet 22
Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken 22
Inriktningen av säkerhetspolitiken 22
Inriktningen av försvarspolitiken 23
Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition 25
Försvarsutskottets uppföljning 26
Ekonomiska ramar m.m. 27
Totalförsvarets militära del 28
Totalförsvarets civila del 30
Tekniska justeringar av anslagen 31
Organisationsfrågor m.m. 31
Styrning av myndigheten Försvarsmakten 31
Högkvarterets organisation 32
Försvarsmaktens hälso- och sjukvård 32
Försvarets civilförvaltning 34
Civilbefälhavarna 35
Trafikflygarhögskolan 35
Helikoptrar i totalförsvaret 36
Vissa övriga organisationsfrågor 38
Försvarsdepartementet m.m. 39
Totalförsvarets militära del 39
Läget inom försvarsmakten 39
Ledningsfrågor 40
Försvarsindustrin 41
Redovisning av JAS 39-projektet 44
Personal 46
Mark, anläggningar och lokaler 53
Försvarsmakten och miljön 53
Övriga frågor 55
Arméförband 56
Marinförband 68
Flygvapenförband 73
Operativ ledning 78
Gemensamma myndigheter och funktioner m.m. inom
försvarsmakten 79
Totalförsvarets civila del 79
Beredskapsläge och inriktning i stort 79
Funktionen Civil ledning och samordning 81
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 81
Funktionen Psykologiskt försvar 85
Funktionen Försörjning med industrivaror 85
Funktioner hörande till andra departement 85
Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en anslutning
till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ett
svenskt medlemskap i Europeiska gemenskapen (EG) 86
Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av
utbildning inom den civila delen av totalförsvaret 86
Övrig verksamhet 86
Hemställan 90
Reservationer 104
1. Oberoende civil ubåtskommission 104
2. Krisuppgörelsens besparingsmål 105
3. Den s.k. teknikfaktorn 105
4. Försvarsprisindex 108
5. Uppdelning i tre militärområden 108
6. Ändring i krigsmateriellagstiftningen 109
7. Behovet av värnpliktsutbildning 110
8. Storgarnisoner för brigadutbildning 111
9. Luftvärnets grundorganisation 112
10. Bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel
113
11. Sammanslagning av flottan och kustartilleriet 115
12. Muskövarvets bolagisering 115
13. Flygkommandon 116
14. Storflottiljer 117
Särskilda yttranden 118
Meningsyttring av suppleant 119
Bilaga 1 Översikt av utskottets behandling av
motionerna 121
Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. 123
Bilaga 3 Uppföljning av regeringens behandling av riksdagens
beslut, tillkännagivanden och uttalanden 124