I proposition 1992/93:36 har regeringen redovisat hur återstående frågor från
vårens riksdagsbeslut angående ett nytt statligt utjämningsbidrag till
kommunerna och ett nytt utbetalningssystem av kommunalskattemedel skall
hanteras. Förslag till lagreglering av de beslutade omläggningarna läggs fram i
detta sammanhang.
I proposition 1992/93:123 föreslås vissa ekonomiska regleringar mellan staten
och kommunsektorn för år 1993. Den föreslagna regleringen är en följd av ett
antal statliga åtgärder som påverkar kommunsektorns ekonomi, bl.a. effekterna
av regeringens uppgörelse med Socialdemokraterna i september 1992. Sammanlagt
föreslås att ca 10 miljarder kronor regleras för att neutralisera den positiva
nettoeffekten för kommunsektorn av de statliga åtgärderna.
Utskottet tillstyrker propositionernas förslag på samtliga punkter.
Till betänkandet har tre reservationer (s) och en meningsyttring (v) fogats.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1992/93:36 om vissa frågor om den kommunala ekonomin,
dels proposition 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993
mellan staten och kommunsektorn,
dels de med anledning av proposition 1992/93:36 väckta motionerna
1992/93:Fi1 av Lars Werner m.fl. (v),
1992/93:Fi2 av Ivar Franzén (c) och
1992/93:Fi3 av Hans Gustafsson m.fl. (s),
dels de med anledning av proposition 1992/93:123 väckta motionerna
1992/93:Fi77 av Kjell Eldensjö (kds),
1992/93:Fi78 av Lars Werner m.fl. (v) och
1992/93:Fi79 av Hans Gustafsson m.fl. (s),
dels den med anledning av proposition 1992/93:50 väckta motionen
1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-), i vad avser yrkande1.
Regeringens lagförslag
Regeringens i propositionerna 36 och 123 framlagda lagförslag återfinns i
bilaga 1 resp. bilaga 2 till detta betänkande.
Inkomna skrivelser samt uppvaktningar
Skrivelser i ärendet har inkommit från Kungsbacka kommun, Staffanstorps
kommun, Säters kommun, Tranemo kommun, Västerviks kommun, Svenska
kommunförbundet, Kommunförbundet Jönköpings län samt gemensamt från Stockholms
Handelskammare, Stockholms Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation
(regionkontor Stockholm-Gotland) och Svenska Arbetsgivareföreningen
(regionkontor Stockholm).
Dessutom har företrädare för Svenska kommunförbundet den 17 november 1992
uppvaktat utskottet.
Propositionernas förslag
Proposition 36
I proposition 36 (Finansdepartementet) föreslår regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Anne Wibble -- att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1992:341) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1992:652) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till
kommuner,
4. lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1991,
5. lag om undantag från lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att
ta ut skatt för år 1993,
6. lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt
vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,
7. lag om upphävande av lagen (1991:1148) om mellankommunal kostnadsutjämning
med anledning av ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och
handikappade.
Proposition 123
I proposition 123 föreslår regeringen (finansdepartementet) -- efter
föredragning av statsrådet Anne Wibble -- att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1992:000) om slutavräkning av kommunalskattemedel
år 1991,
2. lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1993.
Motionsyrkandena
1992/93:Fi1 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen i sin helhet enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om statlig och kommunal
skatt enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag, indragning av kommunal- och landstingsmedel och
kommunalt skattestopp.
1992/93:Fi2 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att ett särskilt övergångsbidrag enligt vad i motionen
anförts för att säkerställa att rikdagens beslut avseende neutralitet såväl ur
likviditets- som verksamhetssynpunkt uppfylls.
1992/93:Fi3 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en analys av konsekvenserna av förändringarna inom den
kommunala sektorn m.m.,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts begär förslag till
klarlägganden m.m. i de delar av propositionen där propositionens hemställan
inte följer upp vad som anges i den löpande propositionstexten,
3. att riksdagen avslår proposition 1992/93:36 samt i enlighet med vad i
motionen anförts begär förslag till nytt förslag till statsbidrag till
kommunsektorn och den ekonomiska regleringen mellan staten och kommunsektorn,
4. att riksdagen upphäver lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt
att ta ut skatt för 1993.
1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upphäva det kommunala skattestoppet,
1992/93:Fi77 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvis indragning av
statliga medel från kommunerna med anledning av sänkt arbetsgivaravgift.
1992/93:Fi78 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1992/93:123 och de därmed tillhörande framlagda lagförslagen.
1992/93:Fi79 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att avslå proposition 1992/93:123 och begär ett nytt förslag enligt vad som
anges i motionen.
Utskottet
Inledning
I proposition 36 presenterar regeringen ett antal kompletterande
lagregleringar till de kommunalekonomiska beslut som riksdagen fattade den 9
juni 1992 (prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29, rskr. 345). Det gäller främst
besluten om ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommunerna och ett nytt
system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner och landsting.
Finansieringsprincipen innebär att kommuner och landsting inte skall åläggas
nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa på annat
sätt än genom höjda skatter. Om statsmakterna fattar beslut som gör att den
kommunala verksamheten kan bedrivas billigare bör statsmakterna på motsvarande
sätt minska de statliga bidragen. Tillämpningen av principen gör att det kommer
att finnas ett återkommande behov av ekonomiska regleringar mellan staten och
kommunsektorn. I propositionen redovisas ett antal alternativa metoder för att
neutralisera sådana effekter. För år 1993 förespråkas att de kommunala
skatteinkomsterna reduceras med ett visst antal kronor per invånare i kommuner
och landsting. Vidare föreslås vissa korrigeringar av den ekonomiska
regleringen av äldrereformen i enlighet med de förslag som den s.k.
Ädeldelegationen lämnat.
Den tillfälliga likviditetsindragning från kommunerna på sammanlagt 1,9
miljarder kronor som gjorts för år 1992 skall enligt riksdagens beslut
återföras till kommunerna. I proposition 36 redogör regeringen för sin
bedömning av hur dessa medel bör fördelas. Slutligen föreslås att ett undantag
från det gällande skattestoppet för år 1993 görs för Fröskogs pastorat i
Älvsborgs län.
I proposition 123 föreslås -- med tillämpning av den metod som
förespråkas i proposition 36 -- en ekonomisk reglering mellan staten och
kommunsektorn för år 1993. Den föreslagna regleringen är en följd av ett antal
beslutade och föreslagna åtgärder som påverkar kommunsektorns ekonomi, bl.a.
effekterna av regeringens uppgörelse med Socialdemokraterna i september 1992.
Det belopp som föreslås regleras uppgår netto till 10,16 miljarder kronor och
skall överföras från kommunsektorn till staten.
Behandling av yrkanden om avslag på proposition 36
Bakgrund till regeringens förslag i proposition 36
Redan i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 del II) redovisade
regeringen att ytterligare överväganden krävdes i vissa frågor om den kommunala
ekonomin inför år 1993. Det berodde bl.a. på den korta tid som stått till
förfogande sedan den kommunalekonomiska kommittén lämnade sitt förslag (SOU
1991:98) och att vissa förslag var så komplexa att en fördjupad beredning var
nödvändig. De frågor som krävde ytterligare överväganden var bl.a.
lagregleringen för ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel samt
metoden för slutavräkning av kommunalskattemedel.
Riksdagens ställningstagande (1991/92:FiU29, rskr. 345) innebar godkännande
av principerna för ett nytt statsbidragssystem och av inriktningen av ett nytt
system för utbetalning av kommunalskattemedel. De nu föreliggande förslagen i
proposition 36 kan således i allt väsentligt ses som en uppföljning och en
komplettering av vårriksdagens beslut om den kommunala ekonomin.
Motionerna
I motion Fi1 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen i sin
helhet. Motionärerna hänvisar till Vänsterpartiets alternativ till regeringens
förslag på det kommunalekonomiska området i 1992 års kompletteringsproposition.
Partiet motsatte sig därvid förslaget till indragning av 7,5 miljarder från
kommunsektorn och föreslog minst realt oförändrade statsbidrag under
1990-talet. Ikraftträdandet av ett nytt statsbidragssystem borde vidare skjutas
upp till år 1994 och en ny kommitté tillsättas med uppgift att föreslå ett nytt
behovsinriktat generellt statsbidragssystem. Slutligen yrkades även avslag på
förslagen till kommunalt skattestopp för år 1993 och förslaget till nytt
utbetalningssystem.
I Vänsterpartiets motion begärs också en utredning om statlig och kommunal
skatt. Motionärerna pekar på att de i propositionen föreslagna regleringarna av
utjämningsbidraget och av utbetalningssystemet är krångliga och
svåröverskådliga. Inte minst gäller detta de s.k. övergångsreglerna.
Skattestoppet, utjämningsbidraget och utbetalningssystemet innebär enligt
motionen sammantaget att det i slutändan är staten som fastställer den enskilda
kommunens skatteintäkter. En utredning bör därför enligt Vänsterpartiet
tillsättas med uppgift att utreda vilka konsekvenser detta förhållande har på
möjligheterna till kommunalt självbestämmande.
Även i motion Fi3 av Hans Gustafsson m.fl. (s) yrkas avslag på
proposition 36 i sin helhet. Enligt motionärerna bör riksdagen begära ett nytt
förslag såväl till statsbidrag till kommunsektorn som till ekonomisk reglering
mellan staten och kommunsektorn. Det beslutade utjämningsbidraget innebär att
de rikaste kommunerna inte ingår i utjämningssystemet. Detta är enligt
motionärerna synnerligen otillfredsställande. Några förslag som eliminerar
denna orättvisa finns inte i den nu aktuella propositionen.
När det gäller en ny utbetalningsordning av kommunalskattemedel hänvisas i
motionen till att Socialdemokraterna under vårens riksdagsbehandling av de
kommunalekonomiska frågorna sade ja till det principförlag som riksdagen då
hade att ta ställning till. Motionärerna kan emellertid inte godta de förslag
till tekniska lösningar som föreslås i proposition 36. Det gäller såväl de
föreslagna uppräkningsfaktorerna som avräkningsförfarandet. I motionen hävdas
att beslutsunderlaget inte är tillfredsställande.
I anslutning till kravet i motionen att propositionen skall avslås framställs
två särskilda yrkanden som närmast tar sikte på utformningen av propositionen.
Dels ställs krav på ytterligare analyser av konsekvenserna av förändringarna
inom den kommunala sektorn, dels klarlägganden av olika uttalanden som görs i
propositionen men där konkreta förslag saknas.
I motionen hänvisas till att finansutskottet i samband med behandlingen av de
kommunalekonomiska frågorna våren 1992 (1991/92:FiU29 s. 24) underströk det
angelägna i att riksdagen fortlöpande får en uppföljning av de förestående
förändringarna i den kommunala verksamhetens finansiering. Motionärerna pekar
på att utskottet i sammanhanget hade konstaterat att en första avstämning
skulle föreläggas riksdagen redan till hösten och att det därvid förutsattes
att effekterna på kommunnivå så långt möjligt skulle bli belysta. I motionen
uttalas att bristen på en analys av effekterna av de fattade besluten och av
konsekvenserna av de presenterade förslagen är upprörande och klandervärd.
Detta bör därför riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller propositionens utformning i övrigt pekas i den
socialdemokratiska motionen på att propositionen endast innehåller förslag till
lagstiftningsåtgärder. Samtidigt redovisar regeringen överväganden i olika
frågor, t.ex. rörande metoder för ekonomisk reglering mellan staten och
kommunsektorn samt om kommuner utanför utjämningssystemet, utan att förslag
läggs fram. Motionärerna yrkar att riksdagen skall begära klarlägganden på
dessa punkter.
Utskottets bedömning
Finansutskottet vill inledningsvis understryka att riksdagen redan i samband
med junibeslutet om den kommunala ekonomin godkänt att ett nytt
utjämningssystem för kommunerna och ett nytt utbetalningssystem för
kommunalskattemedel skall införas fr.o.m. den 1 januari 1993. Av hänsyn till
frågans komplexitet och omfattning liksom till att erforderligt
beräkningsunderlag inte funnits tillgängligt har det emellertid varit
nödvändigt att fatta besluten i etapper.
Ett ytterligare förhållande som har komplicerat övergången till de nya
systemen är de neutraliseringsåtgärder mellan staten och kommunsektorn som
måste vidtas som en följd av den uppgörelse som i september träffades mellan
regeringen och Socialdemokraterna. Det har medfört att frågans behandling i
riksdagen blivit förskjuten. Utskottet är medvetet om de problem som därmed har
uppstått på kommunal nivå inför budgetåret 1993. Samtidigt måste understrykas
att kommunerna och landstingen redan i samband med vårens riksdagsbeslut fick
en klar vägledning om den huvudsakliga inriktningen av de förändringar som
skulle gälla för år 1993. I bilaga 4 redovisar utskottet en sammanställning
över statliga åtgärder som påverkar kommunernas ekonomi år 1993.
Utskottet kan för sin del medge att det föreslagna avräkningsförfarandet
delvis är både krångligt och svåröverskådligt. Några praktiska och tekniska
möjligheter att senarelägga eller nu avstå från att ta ställning till de
kompletterande lösningarna till de tidigare av riksdagen fattade grundläggande
besluten torde enligt utskottet emellertid inte finnas. I sammanhanget kan
understrykas att utskottet redan i samband med junibesluten uttalade att det är
väsentligt att regeringen successivt följer upp såväl genomförandet som
utfallet av reformen och redovisar resultaten till riksdagen (1991/92:FiU29 s.
24). Utskottet utgår därför ifrån att regeringen återkommer med förslag till
justeringar i de nu föreslagna systemen om så bedöms erforderligt.
Utskottet kan inte tillstyrka att en utredning om statlig och kommunal skatt
tillsätts i enlighet med vad som förordas i motion Fi1 (v). Utskottet vill i
sammanhanget hänvisa till vad som anfördes i samband med vårens beslut om den
kommunala ekonomin (prop. 1991/92:150 del II s. 14, bet. FiU29 s. 22). Där
framhölls att staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga
verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk
balans. Statsmakternas riktlinjer för den kommunala ekonomin borde enligt
propositionen främst avse den totala finansiella ramen. Utskottet delade
regeringens bedömning och menade att en mycket stram prövning av både statens
och den kommunala sektorns utgifter var nödvändig. Denna prövning måste,
framhöll utskottet, även omfatta statens nettobidrag till kommunerna. Utskottet
vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och återkommer senare till frågan om
det kommunala skattestoppet.
I den socialdemokratiska motionen Fi3 pekas på det förhållandet att några
kommuner inte ingår i utjämningssystemet. I motionen uppges att det skulle
gälla sju kommuner. Utskottet vill understryka att det, till följd av de
övergångsregler som gäller för de närmaste åren, endast är två kommuner som
inledningsvis inte kommer att omfattas av systemet. I propositionen redovisar
regeringen vissa överväganden som gäller de aktuella kommunerna, bl.a. när det
gäller återbetalningen av 1992 års likviditetsindragning från kommunerna.
Kommuner som faller utanför utjämningssystemet skall enligt propositionen inte
få del av dessa medel. Regeringen kommer enligt propositionen att uppmärksamt
följa det förhållande som redovisats i motionen.
När det gäller de synpunkter som framförs i motion Fi3 (s) om utformningen av
propositionen vill utskottet beträffande riksdagens beställning av en
uppföljning av vårens beslut hänvisa till vad som sägs i propositionen. Där
framgår (s. 24) att regeringen avser återkomma med den redovisning som
riksdagen begärt så snart som ett underlag finns. Motionärerna pekar också på
att i några fall frågor tas upp till övervägande i propositionen samtidigt som
konkreta förslag saknas. Utskottet kan för sin del endast konstatera att ett
antal förslag sedermera har presenterats i senare propositioner och att dessa
förslag bör ses i ett sammanhang med förslagen i proposition 36. Vad gäller
överväganden utan konkreta förslag utgår utskottet ifrån att regeringen avser
att återkomma i de delar det krävs beslut av riksdagen.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi1 (v) yrkandena 1, 2 och 3 i
denna del och Fi3 (s) yrkandena 1, 2 och 3.
De kommunala skatte- och bidragsinkomsterna
Proposition 36
Kommunalskattemedlen till kommuner eller landsting och det nya
utjämningsbidraget till kommuner som utbetalas fr.o.m. år 1993 kommer att
grundas på ett från två år tidigare uppräknat skatteunderlag. Orsaken är att
det slutliga skatteunderlaget blir känt först två år efter det år då skatt och
bidrag betalas ut.
Utbetalningen av kommunalskatt och bidrag skall grundas på det senast kända
taxeringsutfallet och räknas upp med två uppräkningsfaktorer.
Uppräkningsfaktorerna skall så väl som möjligt spegla den förväntade
utvecklingen av kommunernas och landstingens sammantagna skatteunderlag under
året före beskattningsåret och beskattningsåret. Uppräkningsfaktorerna skall
årligen i december fastställas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
De kommunalskattemedel resp. bidrag som erhålls blir således preliminära.
Enligt regeringens förslag skall en avräkning ske vid två tillfällen. En
delavräkning av den preliminära skatten resp. bidraget görs när taxeringen
under beskattningsåret är slutförd, dvs. första gången i januari 1994 för
beskattningsåret 1993. En slutavräkning görs när taxeringen under året efter
beskattningsåret är slutförd, dvs. första gången i januari 1995.
Utbetalning av såväl preliminära kommunalskattemedel som utjämningsbidrag
föreslås ske med en tolftedel av beräknat belopp varje månad. Utbetalning
alternativt återbetalning av mellanskillnaden mellan den preliminära
beräkningen och beräkningen vid resp. avräkningstillfälle av kommunalskatt och
utjämningsbidrag sker första gången i januari 1994 resp. januari 1995. I
propositionen redovisas också förslag till övergångsregler för
utjämningsbidraget till kommunerna för åren 1993 och 1994 samt vilka regler som
skall gälla i samband med skatteväxlingar till följd av ändrat huvudmannaskap
mellan kommuner och landsting.
Utskottets bedömning
Som finansutskottet tidigare anfört har riksdagen våren 1992 godkänt
införandet av såväl ett nytt utjämningssystem som ett nytt system för
utbetalning av kommunalskattemedel. Riksdagen har nu att ta ställning till den
erforderliga kompletterande lagregleringen av den beslutade omläggningen.
Utskottet har i samband med sin behandling av yrkandena om avslag på
proposition 36 tillbakavisat vissa invändningar av teknisk natur som rests från
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Utskottet delar således inte
motionärernas uppfattning på denna punkt.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda och med vissa mindre
justeringar propositionens lagförslag.
Ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn
Proposition 36
I proposition 36 förespråkas -- som ovan redovisats -- en metod för ekonomisk
reglering mellan staten och kommunsektorn under år 1993. Metoden bör enligt
propositionen användas för att reglera effekten av att schablonavdraget tas
bort samt av vissa andra förslag av betydelse för den kommunala ekonomin som
uppstår som följd av uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna i
september 1992.
I propositionen aviserar också regeringen att det belopp som tidigare avsatts
för förstatligande av kommunala bostadstillägg till pensionärer (KBT) och
bostadsbidrag bör återföras till kommunerna fram till den tidpunkt då
förstatligande sker. Vidare föreslås vissa korrigeringar i förhållande till den
tidigare beslutade ekonomiska regleringen av äldrereformen. De föreslagna
korrigeringarna berör sammanlagt 28 kommuner och 11 landsting.
Proposition 123
I proposition 123 föreslås att den metod som förordats i proposition 36 nu
bör användas också för att neutralisera effekterna av förslagen i proposition
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin om sänkta
arbetgivaravgifter och sänkt särskild löneskatt, förslagen i proposition
1992/93:116 om ändringar i pensionssystemet samt förslagen i proposition
1992/93:129 om ändringar i sjukförsäkringen och ändringar när det gäller
avgifter inom äldre- och handikappomsorgen.
Det belopp som föreslås regleras uppgår netto till 10,16 miljarder kronor.
Beloppet skall överföras från kommunsektorn till staten. För kommuner och
landsting föreslås regleringen ske genom att kommunalskattemedlen år 1993
minskas med ett visst belopp per invånare i kommunen resp. landstinget (för
kommunerna med 752 kr per invånare, för landstingen med 400 kr per invånare och
för de landstingsfria kommunerna med 1152 kr per invånare). För de kyrkliga
kommunerna skall skattemedelsfordran vid ingången av år 1993 minskas med 1,7 %.
Motionerna
I motion Fi77 av Kjell Eldensjö (kds) sägs att det är naturligt att en
ekonomisk reglering kommer till stånd som en följd av vidtagna och föreslagna
åtgärder som direkt påverkar kommunsektorns ekonomi. Den föreslagna regleringen
bör emellertid till en viss del omprövas. Enligt motionären är den förordade
metoden för neutralisering orättvis i den del som gäller arbetsgivaravgiften.
Det valda förfarandet kan i praktiken tolkas som en bestraffning av kommuner
som har en effektiv och rationell verksamhet med en lönekostnad under
riksgenomsnittet. Indragningen bör i stället ske i förhållande till varje
kommuns reella lönekostnad.
I motion Fi79 av Hans Gustafsson m.fl. (s) yrkas avslag på förslagen i
proposition 123. Enligt motionärerna måste den ekonomiska regleringen bygga på
ett rättvisebegrepp och inte ha så stora inslag av schabloner som förslagen i
propositionen har. Riksdagen bör begära ett nytt förslag från regeringen. I
motionen pekas på effekterna av att avräkningen för sänkningen av
arbetsgivaravgifter och löneskatt enligt förslaget skall baseras på antalet
invånare i kommunen. Motionärerna motsätter sig förslaget eftersom det innebär
en betydande orättvisa för den enskilda kommunen eller landstinget.
Motionärerna instämmer i att den s.k. finansieringsprincipen bör gälla i
förhållandet mellan stat och kommun. Däremot uttalas tveksamhet om förslagen i
propositionen följer denna princip. Det är också djupt otillfredsställande att
inte frågan om den ekonomiska regleringen för år 1994 behandlas. Kommunsektorn
behöver tydliga och överblickbara spelregler. I motionen efterlyses vidare en
samlad bedömning av förslagen i ett flertal propositioner som presenterats
under hösten och som berör kommunsektorn och dess ekonomi.
I motion Fi78 av Lars Werner m.fl. (v) framhålls att man i skilda
sammanhang avvisat de försämringar i välfärdspolitiken som bl.a. föreslagits i
proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.
Följaktligen avstyrks därför i motionen förslagen i proposition 123 om
återförande av 10,16 miljarder kronor från kommunsektorn.
Utskottets bedömning
Utskottet vill betona att en bred uppslutning uppenbarligen finns bakom den
s.k. finansieringsprincipen. Riksdagen ställde sig också bakom denna princip i
samband med sitt beslut i våras om den kommunala ekonomin. I
kompletteringspropositionen redovisades två alternativa metoder att
neutralisera effekterna av att införa karensdagar och slopa schablonavdraget. I
finansutskottets betänkande 1991/92:FiU29 (s. 31) efterlystes emellertid en
mer uttömmande redovisning av olika alternativ. Detta gav riksdagen genom
beslutet som sin mening regeringen till känna.
Den av riksdagen begärda redovisningen lämnas nu i proposition 36. Enligt
regeringens bedömning bör effekterna av beslut som rör år 1993 regleras genom
en reduktion av skatteinkomsterna med ett visst belopp per invånare i kommunen
resp. landstinget. Enligt regeringens bedömning uppfyller emellertid metoden
inte kraven på en mer långsiktigt hållbar lösning. I propositionen aviseras
därför att regeringen under år 1993 återkommer med förslag om en metod för
ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn.
I några motioner liksom i skrivelser från ett antal kommuner pekas på att den
valda metoden är schablonmässig och kan innebära omfördelningar mellan
kommunerna. Från socialdemokratiskt håll understryks också att det är osäkert
om metoden är kostnadsneutral i förhållandet mellan stat och kommun.
Kommunförbundet har i sin skrivelse anfört att den föreslagna metoden för
ekonomisk reglering mellan stat och kommun är acceptabel under den
övergångsperiod som nu är aktuell. Utskottet delar denna bedömning. Utskottet
vill i sammanhanget också understryka det som sägs i proposition 36 om att
metoden kan sägas slå lika för alla kommuner och landsting, eftersom den är
oberoende av skattekraft, utjämningsbidragets storlek och skatteuttag. Den är
också administrativt enkel att hantera.
Neutraliseringen av effekterna av sänkta arbetsgivaravgifter har tagits upp i
några motioner. Utskottet vill i anslutning därtill betona att den valda
metoden är neutral i förhållande till den produktionsform som den enskilda
kommunen väljer. Utskottet anser också att det är värdefullt att de samlade
effekterna av beslutade och föreslagna åtgärder kan regleras i ett sammanhang
på det sätt som föreslås i propositionerna. Detta har enligt utskottet ett
betydande egenvärde för såväl stat som kommun.
Utskottet har erfarit att de i proposition 129 föreslagna förändringarna när
det gäller avgifter inom äldre- och handikappomsorgen nu skall träda i kraft
den 1 mars 1993 i stället för den 1 januari. De belopp som skall regleras
mellan staten och kommunsektorn bör därför jämkas till för kommuner, landsting
resp. landstingsfria kommuner 739, 398 resp. 1137 kr per invånare.
Med hänvisning till vad finansutskottet här anfört tillstyrker utskottet --
med de ändringar som ovan redovisats -- propositionernas förslag i här berörd
del och avstyrker motionerna Fi77 (kds), Fi78 (v) och Fi79 (s).
Övergången till de nya systemen
Proposition 36
I enlighet med riksdagsbeslutet våren 1992 om den kommunala ekonomin skall
slutavräkningen av 1991 års kommunalskattemedel som betalas ut under år 1993
räknas av mot följande poster:
de ökade utbetalningar av kommunalskattemedel som är en följd av att
utbetalningssystemet läggs om och skattemedlen beräknas på ett två år senare
skatteunderlag (nivåförändringen),
de minskade statsinkomster som beror på att avräkningsskatten helt slopas
redan år 1993 och att nivån på avräkningsskatten är högre under åren 1993 och
1994 jämfört med den långsiktiga nivå som kvittats ut när storleken på det nya
utjämningsbidraget fastställts,
den periodiseringseffekt som uppstår när statsbidragssystemet läggs om.
I propositionen föreslås att periodiseringseffekten fastställs till 11 370
miljoner kronor för kommunerna och 520 miljoner kronor för landstingen.
Avdragen föreslås ske kollektivt för kommunerna och landstingen.
Återstående belopp fördelas till de enskilda kommunerna och landstingen i
förhållande till den slutavräkning var och en skulle ha fått enligt det gamla
systemet. Enligt de prelimiära beräkningar som redovisas i propositionen skulle
kommunerna få behålla ca 15 % och landstingen ca 53 % av slutavräkningen.
Proposition 123
I propositionen föreslås att en förändring görs i den lagreglering för
övergången till ett nytt utbetalningssystem som föreslagits i proposition 36.
Det gäller den del av förslaget som rör minskningen av utbetalningar som följer
av att utbetalningssystemet läggs om (nivåförändringen).
Nivåförändringen är bl.a. beroende av de åtgärder som påverkar
skatteunderlaget och som föreslås regleras i proposition 123. För att det inte
skall bli en dubbel reglering måste enligt propositionen en nedjustering göras
av nivåförändringen. Nedjusteringen skall enligt förslaget uppgå till 1 137
miljoner kronor för kommunerna och 712 miljoner kronor för landstingen.
Motionen
I motion Fi2 av Ivar Franzén (c) föreslås att det i samband med skiftet
av utbetalningssystem skall införas ett särskilt övergångsbidrag. Bidraget
skall enligt motionären betalas ut för att säkerställa att riksdagens beslut
från i våras om neutralitet ur såväl likviditets- som verksamhetssynpunkt
uppfylls.
I motionen hävdas att Kungsbacka kommun drabbas synnerligen hårt av det nya
utbetalningssystemet. Det uppges att slutavräkningen innebär ett
inkomstbortfall och en försämrad likviditet med 76 miljoner kronor, vilket
skulle motsvara över 6% av Kungsbackas totala intäkt av skatter och bidrag
för år 1993. Verksamheten kommer enligt motionären att i hög grad påverkas av
detta inkomstbortfall. Resultatet av det nya utbetalningssystemet skulle
således strida mot riksdagens uttalande våren 1992 om att skiftet skall ske på
ett för kommunerna neutralt sätt ur såväl likviditets- som verksamhetssynpunkt.
Utskottets bedömning
Utskottet är medvetet om att införandet av ett nytt utbetalningssystem
övergångsvis kan medföra ett antal problem. Samtidigt finns en bred samsyn
mellan stat och kommun när det gäller behovet av en nyordning. Utskottet
uttalade i samband med sin behandling av frågan våren 1992 (1991/92:FiU29 s.
29--30) att det är av grundläggande vikt att omläggningen ger ett i
förhållandet mellan staten och kommunsektorn neutralt utfall ur såväl
likviditets- som verksamhetssynpunkt. Samtidigt konstaterade utskottet att det
valda förfaringssättet leder till en engångseffekt på kommunernas
balansräkningar. Utskottet vill ånyo understryka vad utskottet anförde vid
samma tillfälle om att det är väsentligt att regeringen i sina överläggningar
med företrädare för kommunsektorn följer upp de balansräkningseffekter som
förändringarna får för kommunerna.
Enligt utskottets mening följer den föreslagna övergångslösningen i allt
väsentligt de riktlinjer som tidigare har angivits. Utskottet vill också peka
på att inga kommuner eller landsting genom de kollektiva avdragen får vidkännas
en negativ slutavräkning. Den valda metoden innebär nämligen att alla kommuner
erhåller ca 15% av sin slutavräkning. Med det anförda avstyrker utskottet
därför det särskilda övergångsbidrag som föreslås i motion Fi2 av Ivar Franzén
(c) och tillstyrker propositionernas båda förslag till lag om slutavräkning av
kommunalskattemedel för år 1991. Det av utskottet samordnade förslaget till lag
återfinns som bilaga 3 till detta betänkande.
Det kommunala skattestoppet
Proposition 36
Riksdagen beslutade våren 1992 att förlänga det gällande kommunala
skattestoppet för åren 1991 och 1992 till att även avse år 1993. I samband
därmed anmälde finansministern att det kunde finnas kommuner, landsting,
församlingar eller kyrkliga samfälligheter som till följd av skattestoppet
skulle kunna hamna i en akut ekonomisk kris. I sådant fall kunde frågan i sista
hand hanteras i särskild ordning genom att regeringen föreslog en lagändring
som gav utrymme för skattehöjning. I propositionen föreslås nu ett sådant
undantag för Fröskogs pastorat i Älvsborgs län.
Motionerna
I motion Fi3 av Hans Gustafsson m.fl. (s) ställs krav på att den gällande
lagen om kommunalt skattestopp skall upphävas. Enligt motionärerna kan de skäl
och omständigheter för en höjning som förts fram och som accepterats av
regeringen säkerligen förebäras av många. Rättviseskäl talar därför för att
skattestoppet bör upphävas generellt.
Ett lagstadgat kommunalt skattestopp är ett mycket allvarligt ingrepp i den
kommunala självstyrelsen. Ett sådant bör enligt motionärerna endast tillgripas
temporärt och under korta perioder. Ett långsiktigt skattestopp innebär därför
ett oacceptabelt ingrepp i självstyrelsen. Ett skattestopp hindrar också en
kommun från att arrangera verksamheten på det sätt den önskar och kan tvinga
fram en låneekonomi som snabbt leder till ohållbara förhållanden.
Även i motion Fi1 av Lars Werner m.fl. (v) tas skattestoppsfrågan upp. I
motionen följer Vänsterpartiet upp sitt ställningstagande från våren 1992 som
innebar ett nej till regeringens förslag att förlänga det kommunala
skattestoppet.
I motion Fi22 av Annika Åhnberg (-) tas de kommunalekonomiska frågorna
upp med anledning av de åtgärder som föreslås i proposition 1992/93:50 för att
stabilisera den svenska ekonomin. Enligt motionären är en av möjligheterna att
klara lågkonjunkturen att öka utrymmet för de kommunala verksamheterna. Av det
skälet bör också det kommunala skattestoppet hävas. Det innebär en inskränkning
i den kommunala självständigheten som inte är acceptabel.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att riksdagen i våras beslutade att förlänga det
kommunala skattestoppet till att även gälla för år 1993. I det sammanhanget
gjordes en avvägning mellan det nationella behovet av samhällsekonomisk balans
och den kommunala självstyrelsens intressen. Utskottet uttalade vid detta
tillfälle att förlängningen av skattestoppet kunde accepteras även om ett
sådant givetvis innebar en viss tillfällig begränsning av det kommunala
självbestämmandet. Utskottet finner inte anledning att ändra sitt
ställningstagande på denna punkt.
Vad nu är fråga om är ett undantag från det generella skattestoppet.
Regeringen föreslår att så skall ske genom en särskild lag om undantag från den
gällande lagen. Utskottet delar regeringens bedömning att Fröskogs pastorat
uppfyller de krav på särskilda omständigheter som kan berättiga till ett sådant
undantag. Utskottet noterar samtidigt att lagen getts en sådan utformning att
den inte utan riksdagens medgivande ger utrymme för ytterligare undantag från
skattestoppet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi1 (v) yrkande 3 i denna del,
Fi3 (s) yrkande 4 och Fi22 (-) yrkande 1 och tillstyrker propositionens
förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 36
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi1 yrkandena 1, 2 och 3 i denna del
samt 1992/93:Fi3 yrkandena 1--3,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
2. beträffande kommunernas skatte- och bidragsinkomster
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1992/93:36 mom. 3 antar av utskottet i
bilaga 3 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner,
dels antar de i proposition 1992/93:36 mom. 1, 2 och 6 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1992:341) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1992:652) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av
skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och
församlingar,
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn
att riksdagen
dels antar det i proposition 1992/93:36 mom. 7
framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1991:1148) om
mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för
service och vård för äldre och handikappade,
dels med bifall till proposition 1992/93:123 mom. 2 och med avslag på
motionerna 1992/93:Fi77, 1992/93:Fi78 och 1992/93:Fi79 antar av utskottet i
bilaga 3 framlagt förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1993,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis
4. beträffande övergången till de nya systemen
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:123 mom. 1 och med
anledning av proposition 1992/93:36 mom. 4
samt med avslag på motion 1992/93:Fi2 antar av utskottet i bilaga 3
framlagt förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1991,
5. beträffande det kommunala skattestoppet
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:Fi1 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Fi3 yrkande 4 och 1992/93:Fi22
yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:36 mom. 5 framlagda förslaget till
lag om undantag från lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta
ut skatt för år 1993.
res. 3 (s)
Stockholm den 2 december 1992
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars
Tobisson (m), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m),
Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg
(s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf
Egnerfors (s) och Carin Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Avslag på proposition 36 (mom. 1)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med
"Finansutskottet vill" och på s. 8 slutar med "2 och 3" bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att propositionen innebär en uppföljning av vårens
riksdagsbeslut om den kommunala ekonomin. Regeringen redovisar förslag till
lagregleringar för det nya utjämningsbidraget till kommunerna och för ett nytt
utbetalningssystem för kommunalskattemedel.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi3 (s) att riksdagen
bör avslå propositionen och hos regeringen begära ett nytt förslag till
statsbidrag till kommunerna och till utbetalning av kommunalskattemedel. Enligt
utskottets mening lider förslagen till tekniska lösningar av sådana brister att
de inte bör godtas av riksdagen. När det gäller utjämningssystemet är det
ytterst otillfredsställande att inte de rikaste kommunerna omfattas av
systemet. Detta måste givetvis rättas till när ett nytt statsbidragssystem
utarbetas.
Utskottet vill också peka på att regeringen avstått från att fullfölja
riksdagens beställning från i våras, då det bl.a. uttalades att riksdagen
fortlöpande bör få en uppföljning av förändringarna i den kommunala
verksamhetens finansiering. Utskottet anser att bristen på analys av effekterna
av de fattade besluten och konsekvenserna av de nu framlagda förslagen är
anmärkningsvärd. Riksdagen bör ej acceptera ett så bristfälligt
beslutsunderlag.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 36
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi3 yrkandena 1--3 och med
anledning av motion 1992/93:Fi1 yrkandena 1, 2 och 3 i denna del avslår
proposition 1992/93:36 samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn (mom.3)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "och Fi79 (s)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i den grundläggande principen att kommuner och landsting
inte bör åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att
finansiera dessa med annat än höjda skatter. Enligt utskottets mening är det
emellertid tveksamt om den ekonomiska reglering som föreslås i propositionen
följer denna princip. Det är inte möjligt att bedöma om principen har
tillämpats.
Enligt utskottets uppfattning måste den ekonomiska regleringen bygga på ett
rättvisebegrepp och inte ha så stora inslag av schabloner som förslagen i
propositionen har. Om ett belopp skall återföras till staten skall det motsvara
kostnadsminskningen inom resp. kommun av den skattefinansierade verksamheten.
För den affärsdrivande verksamheten bör ingen reglering ske.
Utskottet vill peka på att en betydande orättvisa kommer att uppstå genom att
avräkningen för sänkningen av arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt
föreslås baseras på antalet invånare i kommunen. Det är enligt utskottet
uppenbart att antalet invånare inte samvarierar med den på propositionens sätt
korrigerade lönedelen i den kommunala verksamheten. Metoden är därför
otillfredsställande.
Med hänvisning till det anförda menar utskottet att den i propositionen
föreslagna metoden inte kan godtas. Utskottet avstyrker därför proposition
1992/93:123 och tillstyrker motion Fi79 (s).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn
att riksdagen
dels antar det i proposition 1992/93:36 mom. 7
framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1148) om
mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för
service och vård för äldre och handikappade,
dels med bifall till motionerna 1992/93:Fi78 och 1992/93:Fi79 samt med
anledning av motion 1992/93:Fi77 avslår proposition 1992/93:123 mom. 2,
3. Det kommunala skattestoppet (mom.5)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia
Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "propositionens förslag" bort ha
följande lydelse:
Riksdagen beslutade i våras att förlänga det kommunala skattestoppet till att
även gälla för år 1993. Enligt utskottets mening är ett långvarigt skattestopp
ett oacceptabelt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Ett sådant bör endast
tillgripas temporärt och under korta perioder. Utskottet anser därför att lagen
om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt bör upphöra att gälla.
I proposition 36 föreslås en särskild lag om undantag från den gällande
kommunala skattebegränsningen. Ett pastorat ges rätt att utan hinder av det
kommunala skattestoppet få höja sin skatt. Utskottet menar att de skäl som
anges för undantaget säkerligen kan åberopas av många. Rättviseskäl talar
således för att skattestoppet generellt bör upphävas. Det kan också
ifrågasättas om den föreslagna undantagslagen uppfyller de krav på generalitet
som vi normalt ställer på lagstiftning. Enligt utskottets mening borde
lagförslaget ha underställts Lagrådet för prövning.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag och tillstyrker
motion Fi3 (s) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande det kommunala skattestoppet
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1992/93:Fi1 yrkande 3 i denna del,
1992/93:Fi3 yrkande 4 och 1992/93:Fi22 yrkande 1 beslutar anta följande
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta
ut skatt för år 1993
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt
att ta ut skatt för år 1993 upphör att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
dels avslår proposition 1992/93:36 mom. 5.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Jag anser att såväl proposition 36 som proposition 123 bör avslås av
riksdagen.
Riksdagen beslutade i våras om ett nytt utjämningssystem för kommunerna och
en ny utbetalningsordning av kommunalskatt. Samtidigt drogs 7,5 miljarder
kronor in från kommunsektorn. De följdförslag som regeringen nu presenterar i
proposition 36 innebär sammantaget att ett krångligt och svåröverskådligt
system skapas. Detta är betänkligt inte minst ur kommunaldemokratisk synvinkel.
Enligt vår mening bör en parlamentarisk utredning tillsättas med uppgift att
utreda om de nuvarande finansiella restriktionerna för kommunerna och
landstingen är förenliga med den kommunala självstyrelsens principer.
Förslagen i proposition 123 är i huvudsak effekter av en rad beslutade och
föreslagna åtgärder som rör kommuner och landsting och som vi motsatt oss. I
konsekvens därmed avslår vi förslagen att återföra ca 10 miljarder kronor från
kommunsektorn.
För att undvika ytterligare nedskärningar och kvalitetssänkningar inom
sjukvård, skola, barnomsorg och äldrevård kräver Vänsterpartiet också att
beslutet att dra in
7,5 miljarder upphävs. Samtidigt bör det nuvarande kommunala skattestoppet
slopas.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag
dels att utskottets hemställan under 1 och 3 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 36
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi1 yrkandena 1, 2
och 3 i denna del och med anledning av motion 1992/93:Fi3 yrkandena 1--3
avslår proposition 1992/93:36 samt som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och
kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi78 och med anledning
av motionerna 1992/93:Fi77 och 1992/93:Fi79 avslår propositionerna
1992/93:36 mom. 7 och 1992/93:123 mom. 2,
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort vara likalydande med
reservation 3.
I proposition 36 framlagda lagförslag
Bilaga 1
I proposition 123 framlagda lagförslag
Bilaga 2
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 3
1Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner
dels att nuvarande 4 och 5 samt 6--11 §§ skall betecknas 5 och 6 samt
10--15 §§,
dels att 2 och 3 samt de nya 5, 6, 11 och 12 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 4 och 7--9 §§, av
följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen skall införas fem nya
punkter, 4--8, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
I denna lag förstås med
bidragsår det år under vilket bidraget utbetalas,
uppräkningsfaktor den uppräknat skatteunderlag
faktor som används för antalet skattekronor enligt
att fastställa uppräknat skattemyndighetens beslut
skatteunderlag för enligt 4kap. 2§
bidragsåret och som taxeringslagen (1990:324) om
årligen fastställs taxering till kommunal
enligt 7§, inkomstskatt året före
bidragsåret för en
kommun multiplicerat med
uppräknat skatteunderlag uppräkningsfaktorerna,
antalet skattekronor enligt enligt 4§ lagen (1965:269)
skattemyndighetens beslut med särskilda
enligt 4kap. 2§ bestämmelser om kommuns och
taxeringslagen (1990:324) om annan menighets utdebitering
taxering till kommunal av skatt, m.m.,
inkomstskatt året före
bidragsåret för en omräknat uppräknat
kommun multiplicerat med skatteunderlag antalet
uppräkningsfaktorn, skattekronor enligt
skattemyndighetens beslut
enligt 4 kap. 2§
taxeringslagen om taxering
till kommunal inkomstskatt
under bidragsåret för en
kommun multiplicerat med
uppräkningsfaktorn för
bidragsåret enligt 4§
lagen med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
slutligt skatteunderlag
antalet skattekronor enligt
skattemyndighetens beslut
enligt 4kap. 2§
taxeringslagen om taxering
till kommunal inkomstskatt
året efter bidragsåret
för en kommun,
uppräknad medelskattekraft uppräknad medelskattekraft
antalet skattekronor enligt antalet skattekronor enligt
skattemyndighetens beslut skattemyndighetens beslut
enligt 4kap. 2§ enligt 4kap. 2§
taxeringslagen om taxering taxeringslagen om taxering
till kommunal inkomstskatt till kommunal inkomstskatt
för riket per för riket per
folkbokförd invånare den folkbokförd invånare den
1 oktober året före 1 november året före
bidragsåret multiplicerat bidragsåret multiplicerat
med uppräkningsfaktorn, med uppräkningsfaktorerna,
enligt 4§ lagen med
särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.,
omräknad uppräknad
medelskattekraft antalet
skattekronor enligt
skattemyndighetens beslut
under bidragsåret enligt
4kap. 2§ taxeringslagen om
taxering till kommunal
inkomstskatt för riket per
folkbokförd invånare den
1 november året före
bidragsåret multiplicerat
med uppräkningsfaktorn
för bidragsåret enligt
4§ lagen med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
slutlig medelskattekraft
antalet skattekronor enligt
skattemyndighetens beslut
året efter bidragsåret
enligt 4kap. 2§
taxeringslagen om taxering
till kommunal inkomstskatt
för riket per
folkbokförd invånare den
1 november året före
bidragsåret,
garantiskatteunderlag det garantiskatteunderlag det
antal skattekronor som antal skattekronor som
motsvarar den uppräknade motsvarar den uppräknade
medelskattekraften medelskattekraften
multiplicerat med antalet multiplicerat med antalet
folkbokförda folkbokförda
kommuninvånare den 1 kommuninvånare den 1
oktober året före november året före
bidragsåret och med ett bidragsåret och med ett
procenttal, som årligen procenttal (garantinivå),
fastställs av regeringen, som årligen fastställs
eller den myndighet regeringen av regeringen, eller den
bestämmer, myndighet regeringen
bestämmer,
omräknat
garantiskatteunderlag det
antal skattekronor som
motsvarar den omräknade
uppräknade
medelskattekraften
multiplicerad med antalet
folkbokförda
kommuninvånare den 1
november året före
bidragsåret och med ett
procenttal (omräknad
garantinivå), som
årligen fastställs av
regeringen, eller den
myndighet regeringen
bestämmer,
slutligt garantiskatteunderlag
det antal skattekronor som
motsvarar den slutliga
medelskattekraften
multiplicerad med antalet
folkbokförda
kommuninvånare den 1
november året före
bidragsåret och med ett
procenttal (slutlig
garantinivå), som
årligen fastställs av
regeringen, eller den
myndighet regeringen
bestämmer,
tillskott av skatteunderlag omräknat tillskott av
det antal skattekronor varmed skatteunderlag det antal
det uppräknade skattekronor varmed det
skatteunderlaget understiger omräknade uppräknade
garantiskatteunderlaget, skatteunderlaget understiger
det omräknade
garantiskatteunderlaget,
slutligt tillskott av
skatteunderlag det antal
skattekronor varmed det
slutliga skatteunderlaget
understiger det slutliga
garantiskatteunderlaget.
3§
För kommun vars För kommun vars
uppräknade skatteunderlag uppräknade skatteundelag
understiger understiger
garantiskatteunderlaget garantiskatteunderlaget
beräknas ett grundbelopp. beräknas ett grundbelopp.
Grundbeloppet motsvarar Grundbeloppet motsvarar
tillskottet av skatteunderlag tillskottet av skatteunderlag
multiplicerat med den multiplicerat med den
skattesats som årligen skattesats som årligen
fastställs enligt 7§. fastställs enligt 11§.
För kommun vars
omräknade uppräknade
skatteundelag understiger det
omräknade
garantiskatteunderlaget
beräknas ett omräknat
grundbelopp. Det omräknade
grundbeloppet motsvarar det
omräknade tillskottet av
skatteunderlag multiplicerat
med den skattesats som
fastställs för
bidragsåret enligt 11§.
För kommun vars slutliga
skatteundelag understiger det
slutliga
garantiskatteunderlaget
beräknas ett slutligt
grundbelopp. Det slutliga
grundbeloppet motsvarar det
slutliga tillskottet av
skatteunderlag multiplicerat
med den skattesats som
årligen fastställs
enligt 11§.
4§
För kommun vars
uppräknade skatteunderlag
överstiger
garantiskatteunderlaget
beräknas ett negativt
grundbelopp. Beloppet
motsvarar skillnaden mellan
garantiskatteunderlaget och
kommunens eget uppräknade
skatteunderlag multiplicerat
med den skattesats som
årligen fastställs
enligt 11§.
För kommun vars
omräknade uppräknade
skatteunderlag överstiger
det omräknade
garantiskatteunderlaget
beräknas ett omräknat
negativt grundbelopp. Beloppet
motsvarar skillnaden mellan
det omräknade
garantiskatteunderlaget och
kommunens eget omräknade
uppräknade skatteunderlag
multiplicerat med den
skattesats som fastställs
för bidragsåret enligt
11§.
För kommun vars slutliga
skatteunderlag överstiger
det slutliga
garantiskatteunderlaget
beräknas ett slutligt
negativt grundbelopp. Beloppet
motsvarar skillnaden mellan
det slutliga
garantiskatteunderlaget och
kommunens eget slutliga
skatteunderlag multiplicerat
med den skattesats som
fastställs enligt 11§.
5§
(4 §) Med utgångspunkt i Med utgångspunkt i
grundbeloppet skall tillägg grundbeloppet, det
eller avdrag göras för omräknade grundbeloppet och
följande faktorer av det slutliga grundbeloppet,
betydelse för kommunens skall tillägg eller avdrag
kostnader, göras för följande
faktorer av betydelse för
kommunens kostnader,
1. åldersstruktur,
2. social struktur,
3. klimat,
4. befolkningstäthet.
För kommun vars För kommun vars
folkmängd under den senaste folkmängd under den senaste
femårsperioden har minskat femårsperioden har minskat
skall tillägg göras skall tillägg göras
för den för den
befolkningsminskning som befolkningsminskning som
överstiger två procent överstiger två procent
av folkmängden vid av folkmängden vid
femårsperiodens början. femårsperiodens början.
Tillägget uppgår till 40 Tillägget uppgår till 40
procent av medelskattekraften procent av den uppräknade
per invånare, multiplicerad medelskattekraften per
med tillämplig skattesats invånare, multiplicerad med
enligt 7§. den skattesats som
fastställs enligt 11§.
6 §
(5 §) En kommun skall få En kommun skall få
statligt utjämningsbidrag preliminärt
med ett belopp motsvarande utjämningsbidrag som
grundbeloppet med tillägg uppgår till ett belopp
eller avdrag enligt 4§. motsvarande grundbeloppet med
tillägg eller avdrag enligt
5§.
En kommuns omräknade
preliminära bidrag
uppgår till ett belopp
motsvarande det omräknade
grundbeloppet med tillägg
eller avdrag enligt 5§.
En kommuns slutliga bidrag
uppgår till ett belopp
motsvarande det slutliga
grundbeloppet med tillägg
eller avdrag enligt 5§.
7 §
En kommun skall få
preliminärt
utjämningsbidrag
motsvarande tillägg och
avdrag enligt 5§ minskat
med det negativa grundbeloppet
enligt 4§.
En kommuns omräknade
preliminära
utjämningsbidrag uppgår
till ett belopp motsvarande
tillägg och avdrag enligt
5§ minskat med det
omräknade negativa
grundbeloppet enligt 4§.
En kommuns slutliga bidrag
uppgår till ett belopp
motsvarande tillägg och
avdrag enligt 5§ minskat
med det slutliga negativa
grundbeloppet enligt 4§.
8 §
En delavräkning av en
kommuns preliminära
utjämningsbidrag skall ske
när den årliga
taxeringen under
bidragsåret har avslutats.
Överstiger det omräknade
preliminära
utjämningsbidraget det
preliminära skall
skattemyndigheten betala ut
överskjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall skall
kommunen återbetala
mellanskillnaden. Utbetalning
eller återbetalning skall
göras i januari året
efter bidragsåret.
9 §
En slutavräkning av en
kommuns utjämningsbidrag
skall ske när den årliga
taxeringen under året efter
bidragsåret har avslutats.
Överstiger det slutliga
utjämningsbidraget det
omräknade preliminära
bidraget skall
skattemyndigheten betala ut
överskjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall skall
kommunen återbetala
mellanskillnaden. Utbetalning
eller återbetalning skall
göras i januari andra
året efter bidragsåret.
11 §
(7 §) Regeringen, eller den Regeringen, eller den
myndighet regeringen myndighet regeringen
bestämmer, meddelar bestämmer, meddelar
närmare bestämmelser om närmare bestämmelser om
uppräkningsfaktorn enligt beräkningen av tillägg
2§ och om beräkningen av och avdrag enligt 5§.
tillägg och avdrag enligt
4§.
Regeringen skall förordna om den skattesats som skall tillämpas enligt 3§.
När regeringen fastställer skattesatsen skall hänsyn tas till överenskommelser
mellan respektive landsting och kommuner inom landstingsområdet om en ändrad
fördelning av uppgifterna inom området jämte åtföljande förändrad fördelning av
den sammanlagda landstings- och kommunalskatten.
12 §
(8 §) Statistiska centralbyrån
skall senast den 10 september
Skattemyndigheten skall senast året före bidragsåret
den 10 september året lämna uppgift till kommunen
före bidragsåret om uppskattat statligt
lämna uppgift till kommunen utjämningsbidrag.
om uppskattat statligt
utjämningsbidrag.
4. I fråga om
bidragsåret 1993 gäller
att om skillnaden mellan det
preliminära
utjämningsbidraget enligt
6§ och ett referensbidrag
överstiger 1,5 procent av
summan av referensbidraget och
kommunens preliminära
kommunalskattemedel enligt
4§ lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
för år 1993, skall det
preliminära
utjämningsbidraget justeras
upp eller ned med den del som
överstiger 1,5 procent.
5. Regeringen, eller den
myndighet regeringen
bestämmer, fastställer
referensbidraget.
6. I fråga om
bidragsåret 1994 gäller
att om skillnaden mellan det
preliminära
utjämningsbidraget enligt
6§ för år 1994, och
det preliminära
utjämningsbidraget enligt
samma paragraf för år
1993, efter tillämpningen
av punkt 4 i
övergångsbestämmelserna,
överstiger 3 procent av
summan av preliminära
kommunalskattemedel för
år 1994 enligt 4§ lagen
med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. och det
preliminära
utjämningsbidraget enligt
6§ för år 1993, efter
tillämpningen av punkt 4 i
övergångsbestämmelserna,
skall det preliminära
utjämningsbidraget justeras
upp eller ned med den del som
överstiger 3 procent.
7. Vid skatteväxling med
anledning av ändrat
huvudmannaskap mellan kommuner
och landsting tillämpas
punkterna 4, 6 och 8 i
övergångsbestämmelserna
endast vad gällde den
länsvisa enhetliga
skattesatsen som gäller
före skatteväxlingen.
8. I fråga om
bidragsåren 1993 och 1994
tillämpas även
bestämmelserna i 8 och 9
§§ och punkterna 4 och 6
i
övergångsbestämmelserna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången i
fråga om bidragsåret 1993.
2Förslag till
Lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1993
Härigenom föreskrivs följande.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1§
Vid utbetalning av kommunal- Vid utbetalning av kommunal-
eller landstingsskattemedel eller landstingsskattemedel
enligt 4§ lagen (1965:269) enligt 4§ lagen (1965:269)
med särskilda med särskilda
bestämmelser om kommuns och bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering annan menighets utdebitering
av skatt, m.m., skall för av skatt, m.m., skall för
inkomståret 1993 inkomståret 1993
kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas
med 752 kronor per invånare med 739 kronor per invånare
i kommunen den 1 november 1992 i kommunen den 1 november 1992
och landstingsskattemedlen med och landstingsskattemedlen med
400 kronor per invånare i 398 kronor per invånare i
landstinget den 1 november landstinget den 1 november
1992. 1992.
För en kommun som inte För en kommun som inte
ingår i ett landsting skall ingår i ett landsting skall
kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas
med 1152 kronor per med 1137 kronor per
invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1
november 1992. november 1992.
2§
Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran
enligt 4a§ fjärde stycket lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran vid ingången av år
1993 minskas med 1,7 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
3Förslag till
Lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1991
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Från summorna av de skattemedel som sammanlagt skall betalas ut
till kommuner respektive landsting för år 1991 med stöd av lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m., i dess lydelse före den 1 januari 1993, skall sedan avräkning skett
enligt 4 § nämnda lag ytterligare avräkningar göras för såväl kommuner som
landsting enligt följande:
1. med de preliminära skattemedel som kommunerna respektive landstingen får
enligt 4 § andra stycket lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m., i dess lydelse från och med den 1
januari 1993, minskade dels med de medel som kommunerna respektive landstingen
skulle ha uppburit i förskott inklusive tillägget för befolkningsökning enligt
4 § tredje och fjärde styckena nämnda lag, i dess lydelse före den 1 januari
1993, dels med 1137 miljoner kronor för kommunerna och 712 miljoner kronor
för landstingen,
2. för kommuner som inte ingår i ett landsting med 1,07 kronor per
skattekrona och för övriga kommuner med 0,65 kronor per skattekrona, beräknat
på antalet skattekronor som fastställts vid 1992 års taxering enligt 4 kap.
2§ taxeringslagen (1990:324) och det antal skattekronor som skulle ha
tillskjutits för år 1993 om lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag hade
gällt, varvid de garanterade skattekrafter skall användas som har fastställts
för år 1992,
3. för landstingen med 0,42 kronor per skattekrona, beräknat på antalet
skattekronor som fastställts vid 1992 års taxering enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen och det antal skattekronor som skall tillskjutas för år 1993
enligt lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting,
4. för kommunerna med 11 370 miljoner kronor och för landstingen med 520
miljoner kronor.
2 § Sedan avräkning gjorts enligt 1 § skall det belopp som återstår
fördelas till kommuner respektive landsting som om avräkning enligt 1 § inte
hade skett. Skattemyndigheterna skall betala ut en sjättedel av beloppet den
tredje vardagen räknat från den 17 i var och en av månaderna juli--december år
1993, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid
jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas.
3 § Före det att skattemyndigheterna betalar ut belopp enligt 2 § skall
beloppen för vissa landsting också ökas eller minskas enligt följande.
Översikt över statliga åtgärder år 1992 som påverkar kommunernas ekonomi år
1993
Bilaga 4
Innehåll
Sammanfattning1
Inledning1
Propositionernas förslag2
Proposition 362
Proposition 1233
Motionsyrkandena3
Utskottet4
Inledning4
Behandling av yrkanden om avslag på proposition 365
De kommunala skatte- och bidragsinkomsterna8
Ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn9
Övergången till de nya systemen11
Det kommunala skattestoppet13
Hemställan14
Reservationer
1. Avslag på proposition 36 (mom.1) (s)17
2. Ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn (mom.3) (s)17
3. Det kommunala skattestoppet (mom.5) (s)18
Meningsyttring av suppleant (v)
(mom.1, 3 och 5) 20
Bilagor
1. I proposition 36 framlagda lagförslag21
2. I proposition 123 framlagda lagförslag40
3. Av utskottet framlagda lagförslag43
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag
till kommuner43
2 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel
år 199350
3 Förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 199151
4. Översikt över statliga åtgärder år 1992 som påverkar kommunernas ekonomi
år 199353