I betänkandet behandlas regeringens budgetproposition i vad
avser anslag till räntebidrag m.m. Med anledning av att
riksdagen på förslag av bostadsutskottet beslutat att
bidragsgivningen till s.k. RBF-åtgärder skall fortgå föreslår
utskottet att det av regeringen beräknade anslaget till
räntebidrag skall räknas upp med kostnaderna härför, dvs. med
135 miljoner kronor. Regeringens förslag till anslag i övrigt
tillstyrks av utskottet.
De i betänkandet behandlade motionsyrkandena avstyrks av
utskottet.
Till betänkandet har fogats tio reservationer (s) och en
reservation (nyd), ett särskilt yttrande (s) samt en
meningsyttring av suppleant (v).
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100 bilaga 8
(Finansdepartementet) att riksdagen
1. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 31 180 000 000 kr,
2. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr,
3. till Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr,
4. till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1993
väckta motionerna:
1992/93:Bo202 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om solidarisk kostnadsfördelning av
lägenhetsreserv.
1992/93:Bo204 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information angående riksdagsbeslutet om
ålderdomshem.
1992/93:Bo205 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om möjligheten att återinföra
ett reformerat system med förvärvslån för barnfamiljer med låga
inkomster.
1992/93:Bo211 av Nils T Svensson (s) vari, såvitt nu är i
fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bostadsfinansiering -- -- --
(yrkandet i vad avser Statens bostadskreditnämnd behandlas i
betänkandet 1992/93:BoU20).
1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i
uppdrag att utreda hur boendet och byggsektorn skall bli
ekologiskt uthållig,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i
uppdrag att lägga fast en tidsplan för hur boendet och
byggsektorn skall bli ekologiskt uthållig,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i
uppdrag att beakta de ekologiska principerna vid utarbetandet av
det nya bostadsfinansieringssystemet,
6. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i
uppdrag att utforma regler för stödet till nyproduktion av
fastigheter så att det kopplas till graden av ekologisk hänsyn i
produktionen enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Bo215 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk utredning om den framtida
bostadsfinansieringen.
1992/93:Bo223 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att utveckla och stärka de
allmännyttiga företagens roll inom bostadspolitiken.
1992/93:Bo225 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anpassning av subventionsräntan till den
faktiska räntenivån.
1992/93:Bo226 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förändringarna i subventionssystemet
för bostäder justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas
för bostäder av olika ålder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att nedtrappningen av subventionerna görs
i sådan takt att oönskade sociala effekter inte uppstår.
1992/93:Bo227 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de bostadspolitiska målen.
1992/93:Bo232 av Börje Nilsson och Jan Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fullfölja riksdagens beslut 1985 om
att förbättra boendeförhållandena för äldre, handikappade och
långvarigt sjuka.
1992/93:Bo233 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för
bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik i
detta syfte från regeringens sida,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett bostadsdepartement bör inrättas.
1992/93:Bo235 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att behovet av räntesubventioner för
nyproduktionen bör kvarstå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fastighetsskattens nivå bör anpassas
för att finansiera generella bostadssubventioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att olika upplåtelseformer bör ha
likvärdiga ekonomiska förutsättningar och villkor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skillnader i kapitalutgifter mellan
hus byggda olika år inte bör få vara större än vad som motsvaras
av skillnader i bruksvärde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att motverka inflationens
förmögenhetsomfördelande effekt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen i övrigt anförts om nödvändigheten av en social
bostadspolitik.
1992/93:Bo238 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den sociala bostadspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att 1994 års besparing på bostadssektorn
skall fördelas på hela beståndet bostäder och på alla
upplåtelseformer,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att föreslå ett långsiktigt
bostadsfinansieringssystem,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibilitet med bibehållande av
funktionskraven vid byggande av gruppbostäder,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att markvillkoret och den kommunala
bostadsanvisningsrätten skall hävdas som krav för statligt stöd
i bostadsfinansieringssammanhang.
1992/93:Bo239 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att besparingar inom bostadssektorn skall
fördelas på hela bostadsbeståndet och alla typer av
upplåtelseformer,
2. att riksdagen begär förslag från regeringen om åtgärder
för att upprätthålla nyproduktionen av bostäder under åren 1993
och 1994,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att föreslå ett långsiktigt
bostadsfinansieringssystem med beaktande av vad i motionen
anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att markvillkoret och den kommunala
bostadsanvisningsrätten skall hävdas som krav för statligt stöd
i bostadsfinansiering.
1992/93:Bo241 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att innan 1994 års besparing på 3 miljarder kronor inom
bostadssektorn verkställs skall en noggrann analys av de totala
effekterna göras och beaktas i den fortsatta handläggningen.
1992/93:Bo244 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett bra boende.
1992/93:Bo245 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en socialt ansvarsfull
bostadspolitik.
1992/93:Bo248 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en omedelbar utredning av fastighetskrisen i
avsikt att komma med förslag om åtgärder i stabiliserande syfte.
1992/93:Bo250 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett större statligt ansvar för
studentboendet och satsningar på nybyggande och renovering av
studentbostäder.
1992/93:Bo251 av Sinikka Bohlin och Marianne Carlström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bättre social bostadsplanering.
1992/93:Bo411 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att regeringen tar initiativ till vissa ändringar i
stadgarna för Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond.
1992/93:A477 av Kent Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att förbättra och underlätta
för ungdomar i Stockholms län att skaffa sig ett eget boende.
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen till Bostadssubventioner för budgetåret
1993/94 anvisar 1 500 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit.
1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen till Ekokommunprojektet för budgetåret
1993/94 anvisar 5 000 000 kr.
1992/93:Sk369 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konkurshot mot bostadsrättsföreningar.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas vissa förslag i
budgetpropositionen om anslag till bostadsväsendet (prop.
1992/93:100 bil. 8). Anslagen till Boverket,
länsbostadsnämnderna och Statens bostadskreditnämnd kommer att
behandlas senare under våren tillsammans med proposition
1992/93:172 där dessa frågor aktualiserats. Vidare behandlas
motioner från årets allmänna motionstid som tar upp frågor om
bostadspolitikens inriktning och utformningen av statens
bostadsbyggnadssubventioner. Frågor om stödet till reparationer
och om- och tillbyggnader (s.k. ROT-åtgärder) har behandlats av
utskottet i betänkandet 1992/93:BoU10.
Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.
Bostadspolitikens allmänna utformning
Utskottet behandlar inledningsvis ett antal motionsyrkanden
som gäller bostadspolitikens allmänna utformning.
I flera motioner framförs krav om att bostadspolitiken skall
ha en annan inriktning. Dessa motioner innehåller yrkanden om
att riksdagen skall uttala sig för att de bostadspolitiska målen
skall ligga fast och att bostadspolitiken skall ha en social
inriktning. I motion Bo238 (s) framhålls att bostadspolitiken är
ett av fundamenten för ett rättvist och rättfärdigt samhälle.
Motionärerna hävdar att den sociala bostadspolitik som har
bedrivits i Sverige har lett till att vi i dag har en högre och
jämnare fördelad bostadsstandard än i de flesta andra länder.
Man anser dock att den borgerliga regeringens politik på
bostadsområdet innebär en total kursändring. Regeringen håller
enligt motionärerna på att ta bort samhällets instrument för att
klara en bra bostadsförsörjning och överlåter ansvaret till
marknadskrafterna. Mot denna bakgrund föreslås i motionens
yrkande 1 att riksdagen gör ett tillkännagivande om vikten av
den sociala bostadspolitiken.
Yrkanden om motsvarande eller liknande tillkännagivanden läggs
också fram i motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) och Bo245 (s). I
motion Bo227 (s) framhålls särskilt att boendestandarden inte
får försämras och att betalningssvaga grupper inte skall behöva
lämna sina bostäder på grund av orimliga hyreskrav. Enligt vad
som anförs i motion Bo235 (s) håller en socialt fungerande
bostadspolitik på att avvecklas. Ökade klassklyftor riskerar att
uppstå i boendet. För att bryta denna utveckling bör riksdagen i
ett tillkännagivande framhålla nödvändigheten av en social
bostadspolitik (yrkande 7). I andra yrkanden i denna motion
föreslås vissa åtgärder som behöver vidtas för att återupprätta
den sociala bostadspolitikens mål. Bland dessa åtgärder finns
krav på att olika upplåtelseformer skall ha likvärdiga
ekonomiska förutsättningar och villkor (yrkande 3) och att
förmögenhetsomfördelningen till följd av inflationen skall
motverkas (yrkande 5). Slutligen begärs också i motion Bo245 (s)
ett tillkännagivande om behovet av en socialt ansvarsfull
bostadspolitik. Yrkandet framförs mot bakgrund av en beskrivning
av de enligt motionärerna tilltagande problemen för såväl boende
som bostadsföretag.
Vad gäller förslagen om tillkännagivanden om de
bostadspolitiska målen m.m. samt kritiken mot den förda
bostadspolitiken som förs fram i de aktuella motionerna vill
bostadsutskottet inledningsvis hänvisa till vad utskottet förra
året (1991/92:BoU16 s. 21) anförde med anledning av motsvarande
motionsyrkanden:
Sedan efterkrigstiden har det grundläggande bostadspolitiska
målet formulerats som att alla människor skall ha tillgång till
en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad
till ett rimligt pris. Som grund för de bostadspolitiska
strävandena har detta mål fortsatt giltighet. Med utgångspunkt i
de boendes önskemål och den bostadsefterfrågan som i dag finns
gäller frågan därför närmast hur det allmänt formulerade målet
skall utvecklas och konkretiseras. Detta måste ske bl.a. på
grundval av de boendes egna prioriteringar. För att skapa
förutsättningar härför måste bostadspolitiken utformas så att
alla upplåtelseformer, bostadstyper och fastighetsägare
behandlas lika. De hittillsvarande regleringarna bör ersättas
med ett system där det är de boendes önskemål och behov som är
styrande för bostadsefterfrågan och därmed också för
bostadsmarknaden. Härigenom kan en balanserad bygg- och
bostadsmarknad i hela vårt land skapas.
Utskottet kan inte finna att den nu i korthet redovisade
målsättningen innebär ett avsteg från vad som hittills väglett
samhällets bostadspolitiska insatser. Inte heller kan utskottet
finna att denna politik på något avgörande sätt skulle stå i
strid med vad som i de nu aktuella motionerna framförts.
Som framgår av det ovan citerade betänkandet från föregående
år torde det inte vara de bostadspolitiska målen som utgör
en skiljelinje i den svenska bostadspolitiken. Det vore därför
önskvärt att den bostadspolitiska debatten i stället inriktas på
de frågor där delade meningar i viss mån kan föreligga, nämligen
med vilka medel man skall uppnå målen och inom vilka
ekonomiska ramar som statens åtaganden på bostadsområdet kan
göras. Vad gäller den senare frågan måste enligt utskottets
uppfattning gälla att vår generation skall bära kostnaderna för
dagens bostadsbyggande och bostadssubventioner. Det är inte
rimligt att ett stort och växande budgetunderskott skall belasta
kommande generationer, även om detta underskott delvis uppkommit
genom angelägna bostadspolitiska satsningar.
De närmaste årens bostadspolitik bör inriktas på att begränsa
det kostnadstryck som starkt bidragit till dagens problem på
bostadsmarknaden. En grundläggande förutsättning för detta är
givetvis att det allmänna ekonomiska läget i Sverige kan
förbättras. På bostadsområdet bör fortsatta ansträngningar göras
för att förenkla olika regelsystem och underlätta nya lösningar.
Statens åtaganden inom bostadssektorn bör i högre grad än
tidigare koncentreras på de mest angelägna områdena. Ett exempel
på en angelägen reform är det förslag till ett nytt
bostadsbidragssystem som kommer att behandlas av riksdagen under
våren. Detta system innebär både att bidragsnivåerna i många
fall höjs och att bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet
ökar.
Eftersom en inte ringa grad av samstämmighet gäller om den
bostadspolitiska målsättningen kan utskottet inte finna att
något skulle stå att vinna på ett tillkännagivande till
regeringen enligt de nu behandlade motionerna. Mot denna
bakgrund avstyrks motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) yrkandena 3, 5
och 7, Bo238 (s) yrkande 1 samt Bo245 (s).
I ytterligare en motion, Bo244 (fp), diskuteras vissa
grundläggande frågor avseende bostadspolitikens utformning. Det
gäller principerna för hyressättning, ägandestrukturen för
hyresrätter, bostadsbidragen och förmedling av bostäder. I dessa
frågor förordas att bruksvärdessystemet skall vara kvar men att
lägesfaktorn skall ges något ökad betydelse. Vidare varnas för
riskerna med en alltför omfattande utförsäljning av de
allmännyttiga företagens bostadsbestånd. Motionären framhåller
också att bostadsbidragen behöver höjas för att möta ökade
boendekostnader och att de kommunala bostadsförmedlingarna bör
behållas. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bra
boende.
Utskottet kan instämma i den grundläggande princip som i
motionen anges som utgångspunkt för de vidare övervägandena,
nämligen att bostadspolitiken måste syfta till ökad valfrihet
och större inflytande över bostaden för de boende samt att alla
skall ha tillgång till en bra bostad. Vad gäller de närmare
övervägandena om förutsättningar för ett bra boende som
finns i motionen bör ställning i dessa frågor tas när konkreta
förslag föreligger. Frågan om bostadsbidragens framtida
utformning har exempelvis aktualiserats i en proposition som
senare under våren kommer att beredas av riksdagen. Något
tillkännagivande i enlighet med yrkandet i motion Bo244 (fp) kan
därför inte anses erforderligt.
Den nuvarande regeringspolitiken kritiseras i motion Bo233 (s)
för brist på ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Detta
förhållande anses bl.a. ha tagit sig uttryck i att dessa frågor
har delats upp mellan flera olika departement. Mot denna
bakgrund föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för
bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik
(yrkande 1) samt om att ett bostadsdepartement bör inrättas
(yrkande 2).
Utskottet har ovan tagit ställning till motioner där
inriktningen av bostadspolitiken behandlats. Den fråga som
närmast tas upp i motion Bo233 (s) är emellertid hur
regeringens bostadspolitiska arbete är organiserat. Av
regeringsformen följer att ärendenas fördelning mellan olika
departement är en fråga som regeringen självständigt har att
avgöra. Ett riksdagens tillkännagivande i denna fråga är således
olämpligt. Med hänvisning härtill avstyrks motion Bo233 (s).
Enligt motion Bo239 (v) yrkande 2 bör riksdagen begära förslag
från regeringen om åtgärder för att upprätthålla nyproduktionen
av bostäder under åren 1993 och 1994. Motionärerna anser att ca
30000 lägenheter per år bör byggas under de närmaste åren.
Bostadsutskottet anser att riksdag och regering inte bör
fastställa ett bestämt mål för bostadsproduktionen vad
gäller vilken produktionsnivå som bör uppnås resp. år. I stället
bör bostadspolitiken inriktas på att ge sådana allmänna
förutsättningar för bostadsbyggandet att efterfrågan kan
tillgodoses både vad gäller antal bostäder och typ av bostad.
Motion Bo239 (v) yrkande 2 avstyrks således.
De allmännyttiga bostadsföretagens roll på den svenska
bostadsmarknaden diskuteras i motion Bo223 (s). Motionärerna
framhåller att den svenska allmännyttan vid en internationell
jämförelse är unik i den bemärkelsen att den är tillgänglig och
attraktiv för i stort sett alla bostadssökande. Vidare har de
allmännyttigt ägda bostäderna genom att de drivs utan
vinstintresse en avgörande betydelse för en solidarisk
hyressättning. Enligt motionärerna har emellertid den nuvarande
regeringen vidtagit olika åtgärder som kommer att leda till att
de allmännyttiga företagen förlorar sin nuvarande roll inom
bostadspolitiken. Mot denna bakgrund föreslås riksdagen ge
regeringen till känna att olika vägar att utveckla och stärka de
allmännyttiga bostadsföretagens roll bör prövas.
Utskottet instämmer i att de allmännyttiga
bostadsföretagen har en viktig roll på den svenska
bostadsmarknaden. Enbart det faktum att dessa företag förvaltar
omkring 22 % av landets permanentbostäder understryker deras
betydelse. Som motionärerna också framhåller har de
allmännyttiga bostadsföretagen en i jämförelse med motsvarande
företag i många andra länder unik inriktning. Det är enligt
utskottets mening självklart att de allmännyttiga företagen även
i fortsättningen bör vara öppna för alla bostadssökande.
Kategoriboende bör undvikas på den svenska bostadsmarknaden.
Utskottet kan dock inte dela motionärernas uppfattning att olika
politiska beslut som fattats sedan regeringsskiftet hösten 1991
skulle ha missgynnat dessa företag. Ett av de viktigaste målen
för den förda bostadspolitiken är i stället att lika villkor
skall gälla för alla upplåtelse- och ägandeformer. Olika
särregler för vissa upplåtelse- eller ägandeformer har i detta
syfte tagits bort. Detta torde leda till en bättre fungerande
bostadsmarknad, något som också ligger i de allmännyttiga
bostadsföretagens intresse.
Något uttalande från riksdagens sida angående de allmännyttiga
bostadsföretagens roll i enlighet med den aktuella motionens
förslag finner utskottet mot den redovisade bakgrunden inte
erforderligt. Motion Bo223 (s) avstyrks således.
Boende för vissa grupper
I två motioner tas upp frågor om boendeförhållandena för
studenter och ungdomar. Enligt vad som föreslås i motion
Bo250(s) bör staten ta ett större ansvar för studentboendet
och satsningar på nybyggande och renovering av studentbostäder.
Motionärerna framhåller att många studentbostäder är dåligt
underhållna och i stort behov av renovering. Även behovet av nya
studentbostäder anses vara stort på många högskoleorter. I
motion A477 (s) yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om boendeförhållandena för ungdomar i
Stockholms län. Motionärerna anser att möjligheterna för unga
att få en egen bostad kan förbättras om de ekonomiska villkoren
för nybyggande av bostäder förbättras och en speciell
bostadsförmedling för ungdomar inrättas.
Vad gäller frågan om bostäder för studenter och ungdomar
vill utskottet anföra följande. Det är givetvis angeläget att
tillgången på bostäder inte lägger hinder i vägen för studier
vid högskolor och att det finns lämpliga bostäder även för
övriga ungdomar som vill flytta hemifrån. Planeringen av
bostadsförsörjningen på högskoleorterna får emellertid i första
hand anses vara en fråga för resp. kommun att svara för. I
övrigt ställer sig utskottet tveksamt till att utforma statliga
särlösningar för olika grupper på bostadsmarknaden eller till
uppförande av kategoribostäder. Bostadspolitiken bör i stället
inriktas på att ge allmänna förutsättningar för en fungerande
bostadsmarknad. För att förbättra tillgången på små billiga
bostäder för ungdomar är det viktigt att rörligheten på
bostadsmarknaden inte försvåras. Även i nyproduktionen bör en
viss andel av bostäderna ges en utformning så att ungdomar har
möjlighet att efterfråga dem. Den nuvarande bostadspolitiken är
inriktad på att minska den omfattande statliga styrningen av
bostadsutformning och bostadsstorlek som tidigare funnits i både
bostadslåne- och byggregler. Detta förenklingsarbete torde inte
minst komma att förbättra möjligheterna att bygga bostäder
lämpliga för ungdomar. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Bo250 (s) och A477 (s) yrkande 3.
I motion Bo232 (s) diskuteras i första hand
bostadsförsörjningen för utvecklingsstörda samt begärs ett
riksdagens tillkännagivande om att 1985 års beslut (prop.
1984/85:142, BoU24) om att förbättra boendeförhållandena för
äldre handikappade och långvarigt sjuka måste fullföljas. I
samband med detta beslut uttalades att alla människor --
oberoende av behovet av stöd, hjälp och vård -- har rätt till en
bostad med god tillgänglighet och god utrymmes- och
utrustningsstandard. Enligt motionärerna bidrog 1985 års beslut
till att en för de utvecklingsstörda positiv utveckling
inleddes. Man hävdar emellertid att denna positiva utveckling nu
på kort tid förbytts i sin motsats. Det anses vara fritt fram
för huvudmännen att bygga efter lokala ambitioner.
Bostadsutskottet delar helt motionärernas uppfattning att även
bostäder för utvecklingsstörda måste vara utformade så att
dessa människors frihet och integritet är skyddad. I denna fråga
torde det inte råda några delade meningar i riksdagen. Något
riksdagens tillkännagivande till regeringen enligt vad som
föreslås i den aktuella motionen kan därför inte anses vara
nödvändigt. I den mån ambitionsnivån för de utvecklingsstördas
boende verkligen sänkts på olika håll i landet bör detta i
första hand bli en fråga för den kommunala nivån att ta ansvar
för. Bostadsutskottets inställning i frågan är emellertid
oförändrat den att även utvecklingsstörda har rätt till ett
boende där god omvårdnad kan kombineras med en god
bostadsstandard. Något tillkännagivande i enlighet med motion
Bo232 (s) kan inte anses vara erforderligt.
Frågan om bostadsstandarden i gruppbostäder för äldre
behandlas i motion Bo238 (s) yrkande 13. Enligt vad som anförs i
motionen bör riksdagen framhålla för regeringen att de regler
som gäller för bidrag till t.ex. nybyggnad och ombyggnad av
gruppbostäder för äldre måste vara flexibla. Det anses i
huvudsak ankomma på resp. kommun att utifrån lokala
förutsättningar fatta beslut. Motionärerna framhåller emellertid
att en återgång till tidigare institutionsboende inte kan
accepteras. Av den anledningen föreslås krav om minst kokskåp i
varje gruppbostad införas.
Utskottet kan instämma i vad som anförs i den aktuella
motionen om behovet av flexibla regler för stödet till
äldreboendet och att det så långt som möjligt bör ankomma på
resp. kommun att finna lokala lösningar. Detta är också skälet
till att de nya bostadssubventionsregler som trädde i kraft den
1 januari 1993 saknar de särregler om utrymmes- och
utrustningsstandard som fanns i tidigare gällande regler.
Bostäderna skall beviljas bostadsbyggnadssubvention om de
uppfyller de krav i detta hänseende som följer av plan- och
bygglagen. Utskottet anser inte att olika krav på viss
utrustningsstandard bör återinföras i reglerna om
bostadsbyggnadssubvention. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motion Bo238 (s) yrkande 13.
I motion Bo204 (c) framhålls att riksdagen har fattat olika
beslut som inneburit att ålderdomshemsidén har fått en
renässans. Motionärerna anser att stödet till ålderdomshemmen
givits en sådan utformning att flexibla lösningar underlättas.
Man hävdar dock att informationen om villkoren för stöd inte har
nått ut till kommunerna och att tillkomsten av ålderdomshem
därigenom försvåras. Yrkandet i motionen innebär att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att bättre
information om villkoren för stödet till ålderdomshem måste ges.
Vad gäller den i motion Bo204 (c) aktualiserade frågan om
information om stödet till ny- och ombyggnad av ålderdomshem
har utskottet erfarit att Boverket på regeringens initiativ
förra året bedrev en informationskampanj om stödvillkor m.m. på
detta område. Verket har vidare nyligen gått ut med information
till kommunerna om vad övergången till 1993 års
bostadsbyggnadssubventionsregler innebär för stödet till ny- och
ombyggnad av äldrebostäder. Utskottet förutsätter att Boverket
även i fortsättningen svarar för att erforderlig information ges
om villkoren för stöd till bl.a. ålderdomshem. Vad motionärerna
efterlyser får sålunda förutsättas bli uppfyllt även utan en
riksdagens åtgärd i frågan. Mot denna bakgrund anser utskottet
att ett tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion Bo204
(c) kan undvaras.
Behovet av en bättre social bostadsplanering bör enligt motion
Bo251 (s) föranleda ett riksdagens tillkännagivande i frågan.
Motionärerna framhåller en rad förhållanden som måste beaktas i
kommunernas bostadsförsörjningsplanering. Detta gäller bl.a.
sociala förhållanden och tillgängligheten till olika former av
service, daghem, skolor m.m. Grunden för ett bra bostadsområde
är enligt motionärerna att planeringen sker utifrån lokal
kunskap och lokala initiativ.
Som motionärerna själva framhåller är grunden för en bra
bostadsplanering kunskapen på lokal nivå. Kommunerna har
givetvis ett ansvar för att samhällsutvecklingen sker med
beaktande av de förhållanden som nämns i motionen. Närheten till
olika former av service och samhällsinstitutioner är viktiga
frågor att beakta när ett nytt bostadsområde planeras. Utskottet
förutsätter dock att kommunerna i sin planering tar hänsyn till
dessa frågor. Av detta skäl avstyrks motion Bo251 (s).
Vissa bostadspolitiska åtgärder i övrigt
I motion Bo213 (v) framhålls vikten av att utgå från en
ekologisk grundsyn i frågor om boende och byggande. Motionärerna
redovisar erfarenheter från olika ekobyprojekt. I motionen
föreslås att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i
uppdrag att utveckla de ekologiska principerna. Uppdraget
föreslås avse: att utreda hur boendet och byggsektorn skall bli
ekologiskt uthållig (yrkande 1) och att upprätta en tidsplan för
detta (yrkande 2), att beakta de ekologiska principerna vid
arbetet med bostadsfinansieringssystemet (yrkande 4) samt att
utforma regler för stödet till nyproduktion av fastigheter så
att de kopplas till graden av ekologisk hänsyn i produktionen
(yrkande 6).
De ovanstående förslagen om olika uppdrag till Boverket
angående ekologiskt byggande m.m. föranleder utskottet att
erinra om det ansvar som verket enligt sin instruktion redan har
för att följa utvecklingen och förmedla kunskaper inom sitt
verksamhetsområde samt vid behov ta initiativ till förändringar.
Enligt vad utskottet i olika sammanhang erfarit har också
Boverket tagit en rad initiativ vad gäller frågor om en
ekologiskt riktig utformning av bostadsmiljöer. Genom bl.a.
kunskapsöversikter, seminarie- och kursverksamhet samt
deltagande i samarbetsprojekt har Boverket engagerat sig för att
utveckla och föra ut olika frågor kring ekologi i byggande och
planering. Bostadsutskottet anser att det är angeläget att
arbetet med att utveckla kunskapen om ett ekologiskt byggande
fortgår. Riksdagsuttalanden om inriktningen på detta arbete i
enlighet med de aktuella motionerna kan dock inte anses vara
erforderliga. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
riksdagsbehandlingen av den s.k. kretsloppspropositionen (prop.
1992/93:180) för närvarande pågår. I denna proposition föreslås
riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling på flera
olika områden med betydelse för byggande och boende. Erinras bör
också om att riksdagen senare i vår kommer att behandla
proposition 1992/93:172 i vilken behandlas målen för och
inriktningen av den verksamhet som Boverket skall svara för
under den kommande treårsperioden. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motion Bo213 (v) yrkandena 1, 2, 4 och6.
Ett antal kommuner ingår i det s.k. Ekokommunprojektet. Dessa
kommuner har åtagit sig att sträva efter miljövänliga lösningar
när det gäller exempelvis kommunal planering, va-frågor,
sophantering och energiförsörjning. Projektet bedrivs med stöd
från Glesbygdsmyndigheten och Boverket. I Vänsterpartiets
partimotion Jo707 yrkande 4 föreslås att riksdagen anvisar 5
miljoner kronor till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94.
Enligt vad utskottet erfarit pågår för närvarande en
omfattande aktivitet inom ramen för Ekokommunprojektet. De
aktuella kommunerna har på olika sätt erhållit statligt stöd för
sitt arbete med att utveckla metoder för att tillämpa ett
kretsloppstänkande i den kommunala verksamheten. Bl.a. har genom
beslut av regeringen 4,4 miljoner kronor avsatts för
informations- och utbildningsinsatser med anknytning till
projektet. Fördelning av dessa medel pågår för närvarande, och
en rapport om hur projektet fortskrider kommer att lämnas till
regeringen i juli 1993. Utskottet är inte nu berett föreslå
riksdagen att anvisa ytterligare medel för verksamheten. Med
hänvisning till vad nu anförts anser utskottet att förslaget i
Vänsterpartiets partimotion Jo707 (v) yrkande 4 bör avstyrkas.
Bostadsfinansieringens utformning
Inledning
Regeringen tillsatte i december 1991 en särskild utredare med
uppgift att skyndsamt arbeta fram ett förslag om statens stöd
till bostadsfinansieringen efter år 1992. Utredaren redovisade i
mars 1992 sina förslag till nytt finansieringssystem i
delbetänkandet Avreglerad bostadsmarknad (SOU 1992:24).
Betänkandet remissbehandlades. På grundval av
utredningsförslaget förelades riksdagen därefter i
kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:5) ett
förslag till reformerat bostadsstöd. Förslaget antogs av
riksdagen i juni 1992 (bet. 1991/92:BoU23).
Huvuddragen i det reformerade stödsystem som har börjat
tillämpas fr.o.m. år 1993 innebär att räntebidragen för ny- och
ombyggnad av bostadshus avvecklas successivt. Det skall ske med
hänsynstagande till de skatteregler som gäller för egnahem. För
projekt som omfattas av det nya stödsystemet lämnas räntebidrag
för en stegvis minskad andel av räntekostnaderna. För varje
tillkommande årgång påbörjas bidragsgivningen på en lägre
utgångsnivå än för föregående årgång.
Bidragssystemen har förenklats och underlaget för räntebidrag
bestäms efter schabloner. Statliga kreditgarantier lämnas för en
del av finansieringen. Kreditgarantier kan även erhållas för
viss omfördelning av ränteutgifterna.
Omläggningen omfattar inte räntebidragen för hus som har
byggts eller byggts om med stöd av tidigare bestämmelser.
Efter år 1995 görs en avstämning inför det fortsatta
genomförandet av systemet.
Utredning om den framtida bostadsfinansieringen
Förslag om att den framtida bostadsfinansieringen skall
utredas förs fram i tre motioner.
Trots att det behövs ett betydande tillskott av bostäder är
dagens bostadsmarknad enligt motion Bo215 (s) stillastående. Det
finns enligt motionärerna därför en risk för stigande priser och
ökad spekulation när marknaden vänder. För att motverka detta
föreslås att en parlamentarisk utredning om den framtida
bostadsfinansieringen skall tillsättas.
Regeringens hittillsvarande åtgärder har enligt motion Bo238
(s) yrkande 3 inte givit de förutsatta effekterna på
bostadsmarknaden. Enligt motionärerna kommer inte heller
omläggningen av finansieringssystemet den 1 januari 1993 att
innebära att de krav som byggherrar och hushåll ställer på ett
långsiktigt bostadsförsörjningssystem uppfylls. De föreslår
därför att den av riksdagen beslutade avstämningen avseende
finansieringssystemet görs redan nu genom att regeringen
tillsätter en parlamentarisk utredning. Utredningen -- i vilken
samtliga riksdagspartier föreslås ingå -- skall ha till uppgift
att utforma ett nytt brett förankrat bostadsfinansieringssystem
som gör det möjligt för samhället att också i framtiden ta det
övergripande ansvar som är nödvändigt för att det skall finnas
goda bostäder åt alla, även åt dem med begränsade ekonomiska
möjligheter.
Även i motion Bo239 (v) yrkande 3 förs fram krav på en
parlamentarisk utredning med uppgift att utforma ett långsiktigt
bostadsfinansieringssystem. Enligt motionärerna har omläggningen
av finansieringssystemet fr.o.m. år 1993 inte bidragit till
sänkta räntor och lägre boendekostnader som regeringen trott.
Regeringen bör därför omedelbart låta utforma ett nytt
bostadsfinansieringssystem som både klarar boendekostnaderna och
en jämn bostadsproduktion.
Som framgår ovan har det subventionssystem som tillämpas
fr.o.m. år 1993 sin grund i ett utredningsförslag som lades fram
och beslutades av riksdagen så sent som våren 1992. En av
utgångspunkterna för utredningsarbetet och därmed för det
reformerade subventionssystemet är att målen för omläggningen
och takten i genomförandet skall läggas fast redan från början.
Avsikten är att de förutsättningar och villkor som gäller för
statens stöd långsiktigt skall kunna överblickas. Det finns en
uttalad strävan att ge det statliga stödet en över tiden stabil
utformning. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda
att en utredning om bostadsfinansieringens utformning på
nytt tillsätts såsom föreslås i de nu aktuella motionerna.
Vad som nu erfordras är inte en ny utredning med den
osäkerhet för marknaden som följer av en sådan åtgärd, utan ett
varaktigt system som ger förutsättningar för ett långsiktigt
agerande. Detta synsätt utesluter naturligtvis inte att det kan
finnas anledning att göra förändringar i det subventionssystem
som nu börjat tillämpas. Sådana förändringar bör dock komma till
stånd först sedan erfarenhet av det nya systemet vunnits.
Utskottet vill också erinra om att det efter år 1995 kommer att
göras en avstämning inför det fortsatta genomförandet av
subventionssystemet.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda
förslagen i motionerna Bo215 (s), Bo238 (s) yrkande 3 samt Bo239
(v) yrkande 3 avseende en parlamentarisk utredning om den
framtida bostadsfinansieringen.
Förändringar i bostadsfinansieringssystemet m.m.
I fem motionsyrkanden förs fram krav på förändringar i det
finansieringssystem som införts fr.o.m. år 1993.
Behovet av förändringar i bostadsfinansieringssystemet är
enligt motion Bo226 (s) ovedersägligt. Samtidigt är det enligt
motionärerna angeläget att genomförandet av dessa förändringar
blir sådant att väsentliga värden inte riskeras i samband med
omstruktureringen. I den ekonomiska situation som nu råder har
omläggningen av bostadsfinansieringen medfört ökade
boendekostnader. Till detta kommer enligt motionärerna att det
har ställts krav på extra upptrappningar av den garanterade
räntan -- något som om de genomfördes ytterligare skulle
förvärra situationen för många boende. Med hänvisning härtill
föreslås att förändringarna i subventionssystemet för bostäder
justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas för bostäder
av olika ålder -- yrkande 1. Dessutom föreslås att
nedtrappningen av bostadssubventionerna skall göras i en sådan
takt att oönskade sociala effekter inte uppstår --- yrkande 2.
Enligt motion Bo235 (s) måste samhället även i fortsättningen
ta ansvaret för bostadsförsörjningen. Det innebär enligt
motionärerna bl.a. att ett generellt bostadsstöd måste utformas
som ger socialt acceptabla boendekostnader och som dessutom
bidrar till en jämn bostadsproduktion. För att motverka en
förändring mot ett mera individuellt inriktat bostadsstöd bör
enligt motionärernas mening bl.a. bostadssubventionerna till
nyproduktionen kvarstå -- yrkande 1 -- samt fastighetsskattens
nivå anpassas så att den kan finansiera generella
bostadssubventioner på en acceptabel nivå -- yrkande 2. Dessutom
föreslås att skillnaderna i kapitalutgifter mellan hus av olika
årgångar inte skall vara större än vad som motsvaras av
skillnader i bruksvärde -- yrkande 4.
Till grund för de nu aktuella förslagen till förändringar i
finansieringssystemet torde ligga uppfattningen att det
subventionssystem som införts fr.o.m. år 1993 i vissa avseenden
skulle stå i strid med de mål som enligt motionärernas mening
bör ligga till grund för statens stöd till bostadsbyggandet.
Utskottet vill erinra om att de övergripande målen för stödet,
som anförs ovan, är att alla skall ha möjlighet till en god
bostad till ett rimligt pris och att var och en skall ha
inflytande över sin egen situation. Samtidigt syftar
subventionssystemet till att inordna statens stöd till
bostadsbyggandet under de förutsättningar som gäller för den
allmänna ekonomiska politiken. Det betyder att bostadspolitiken
skall medverka till att inflationen bekämpas, sparandet främjas
och statens utgifter minskas.
Enligt utskottets mening finns det, mot bakgrund av det ovan
anförda, inte underlag för annan bedömning än att det
subventionssystem som nu tillämpas i allt väsentligt svarar mot
de krav på statens stöd till bostadsbyggandet som förs fram i
motionerna Bo226 (s) samt Bo235 (s) yrkandena 1, 2 och 4. I den
mån motionsförslagen inte kan anses tillgodosedda genom det nu
anförda avstyrks de av utskottet.
Besparingar inom bostadssektorn m.m.
Riksdagen beslutade i december 1992 (prop. 1992/93:50, bet.
1992/93:FiU1) att bostadssubventionerna från den 1 januari 1994
skall reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn
tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. Förslaget i
denna del ingår i den överenskommelse som träffats mellan
regeringen och Socialdemokraterna.
I motion Bo238 (s) yrkande 2 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om att besparingen år 1994 skall fördelas på
hela beståndet bostäder och på alla upplåtelseformer. Enligt
motionärerna är en sådan fördelning nödvändig av rättviseskäl.
En besparing enbart genom minskade räntebidrag innebär att drygt
en femtedel av de boende får bära de ökade boendekostnaderna --
något som enligt motionärerna inte kan accepteras. En fördelning
av de ökade boendekostnaderna på hela bostadsbeståndet anses
dessutom nödvändig för att undvika fortsatta påfrestningar på
fastighetsmarknaden.
Det är enligt motion Bo239 (v) självklart att framtida
nedskärningar i bostadssubventionerna skall spridas jämnt över
hela beståndet och även över alla typer av upplåtelseformer. Med
hänvisning härtill begärs i motionens yrkande 1 ett riksdagens
tillkännagivande om att besparingar inom bostadssektorn skall
fördelas på hela bostadsbeståndet och på alla typer av
upplåtelseformer.
Det finns enligt motion Bo241 (c) flera goda skäl att minska
subventionerna till boendet. Enda möjligheten att klara av detta
vid låg inflation är enligt motionären att det finns resurser
för amortering av lån så att den lägre skulden motverkar den
höjda räntan. Med en låg inflation är utrymmet för högre
räntekostnader praktiskt taget obefintligt. Detta förhållande
gör enligt motionären varje neddragning av räntebidragen
riskabel. Med hänvisning härtill föreslås att 1994 års besparing
på bostadssektorn skall föregås av en noggrann analys av de
totala effekterna och att analysen sedan beaktas i den fortsatta
handläggningen.
Den av riksdagen beslutade reduktionen av
bostadssubventionerna år 1994 sätts inte i fråga i de nu
aktuella motionerna. Förslagen i motionerna avser närmast hur
den skall genomföras. Som anförs i budgetpropositionen (prop.
1992/93:100 bil. 8 s. 112) avser regeringen att senare under
detta riksmöte återkomma med ett förslag i denna del. Enligt
utskottets mening bör detta förslag avvaktas. Det finns sålunda
inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till hur
besparingen skall åstadkommas. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att riksdagens ovan nämnda beslut innefattar att
effekterna av besparingen på hyran skall fördelas så rättvist
som möjligt.
I den mån motionerna Bo238 (s) yrkande 2 och Bo239 (v) yrkande
1 inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de
av utskottet.
De av riksdagen uttalade riktlinjerna för hur besparingen
skall fördelas innebär naturligtvis att det kommande förslaget
måste föregås av analyser m.m. av utfallet för olika
årgångar och typer av bostäder m.m. Det får sålunda förutsättas
att vad som har föreslagits i motion Bo241 (c) i denna del
kommer att tillgodoses utan någon riksdagens särskilda begäran
härom. Motionen avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
I Ny demokratis partimotion Bo248 begärs en omedelbar
utredning av fastighetskrisen.
Enligt motionen riskerar flera allmännyttiga bostadsföretag
att komma på obestånd -- något som kan öka instabiliteten på
marknaden och ge ytterligare minskat förtroende på kapital- och
penningmarknaden. Regeringen föreslås därför snarast och med
hjälp av kvalificerade bedömare utreda hur fastighetsmarknaden
kan stabiliseras.
De svårigheter som i dag onekligen finns på
fastighetsmarknaden avser även andra fastigheter än
bostadsfastigheter. Detta förhållande kan naturligtvis inte tas
till intäkt för att det inte skulle finnas betydande svårigheter
även bland bostadsföretagen och andra ägare av
bostadsfastigheter. Inom regeringskansliet pågår också ett
arbete som syftar dels till att kartlägga förhållandena inom
bostadssektorn mot bakgrund av utvecklingen på kreditmarknaden
och inom fastighetsbranschen, dels till att ge underlag för
vidare åtgärder. I detta arbete ingår bl.a. en analys av de
allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska situation -- en
analys som genomförts av fristående konsulter. Vad i Ny
demokratis partimotion Bo248 förordats om en utredning av
fastighetskrisen får sålunda anses i allt väsentligt
tillgodosett genom de åtgärder som redan vidtagits. Motionen
avstyrks.
Krav på stöd till vissa bostadsrättsföreningar m.m. ställs i
motion Sk369 (s).
Den omläggning av bostadspolitiken som regeringen genomför
innebär enligt motionen att bostadssubventionerna på sikt
slopas. För vissa årgångar av hus slår de försämrade
subventionerna mycket hårt. Särskilt besvärlig är enligt
motionärerna situationen för bostadsrättsföreningar som inte
har möjlighet att fördela de ökade kostnaderna över fastigheter
med olika byggnadsår och på det sättet utjämna
boendekostnaderna. Föreningar som oförskyllt hamnar under
konkurshot på grund av försämrade subventioner föreslås därför
kunna räkna med särskilt statligt stöd -- yrkande 2.
Det finns enligt utskottets mening skäl att noga följa
utvecklingen inom bostadssektorn bl.a. med avseende på
kostnadsutvecklingen i boendet. Som framgår av framställningen
ovan pågår också inom regeringskansliet ett arbete med denna
inriktning. Regeringen har sålunda sin uppmärksamhet riktad mot
de frågor som berörs i motion Sk369 (s). Det får enligt
utskottets mening förutsättas att regeringen tar de initiativ
m.m. som utredningsarbetet ger upphov till. Förslaget i motion
Sk369 (s) yrkande 2 om att inrätta ett särskilt stöd till
vissa bostadsrättsföreningar avstyrks.
Förutsättningar och villkor för statligt stöd
Förslag till förändringar av förutsättningarna och villkoren
för det statliga stödet till bostadsbyggandet förs fram i fyra
motioner.
Den nya ordning som innebär att de statliga lånen ersatts med
statliga kreditgarantier har enligt motion Bo211 (s) såvitt nu
är i fråga inte fungerat. Enligt motionären beror detta bl.a. på
att långivningen har byråkratiserats onödigt mycket och att
enhetliga värderingsregler saknas. Om kreditgarantierna skall ha
den betydelse som förväntas krävs enligt motionären att de
bestäms till sin storlek och sitt säkerhetsläge på ett sätt som
någorlunda väl kan förutsägas av den som bygger. Dessutom krävs
att lån garanteras inom översta gränsen för kreditgarantin och
att denna gräns fastställs med godtagbar precision.
För kreditgarantigivningen gäller fr.o.m. ingången av år
1993 att kreditgaranti lämnas med högst ett belopp som motsvarar
30 % av ett garantiunderlag. Detta garantiunderlag skall i sin
tur motsvara det bidragsunderlag som bidragsmyndigheten har
beräknat för den statliga bostadsbyggnadssubventionen.
Kreditgarantin kan dessutom under vissa förutsättningar ökas med
upp till 10 % av garantiunderlaget. För kreditgarantin skall
säkerhet i form av panträtt i fastigheten lämnas. Denna säkerhet
skall lämnas inom 100 % av fastighetens pantvärde. Pantvärdet
fastställs av Bostadskreditnämnden med utgångspunkt i
garantiunderlaget ökat med det schabloniserade värdet för vissa
lokaler m.m.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan finns det
ett direkt samband mellan bidragsunderlag, kreditgaranti och
pantvärde för ett bostadsprojekt. Utskottet delar sålunda inte
vad som i motion Bo211 (s) anförts om att det skulle råda
oklarhet om vilka regler som gäller för fastställande av den
statliga kreditgarantin och dess säkerhetsläge. Motionen
avstyrks såvitt nu är i fråga.
Såväl i dagens subventionssystem som i det tidigare tillämpade
räntebidragssystemet bestäms räntebidragets storlek med hjälp av
den s.k. subventionsränta som Boverket fastställer veckovis.
Subventionsräntan bestäms på grundval av de räntesatser som
gäller vid köp av bostadsobligationer med en återstående löptid
av fem år.
Enligt motion Bo225 (s) har det t.o.m. år 1991 funnits en god
överensstämmelse mellan den s.k. subventionsräntan och den
faktiska räntesatsen. Under år 1992 har emellertid
kreditinstituten avsevärt höjt marginalen mellan
upplåningsräntan och utlåningsräntan. Till detta kommer enligt
motionärerna att slutfinansieringen av projekten inte alltid
kunnat ske vid samma tidpunkt som subventionsräntan fastställts.
Den uppkomna situationen har enligt motionärerna givit
oacceptabla kostnadsökningar. Med hänvisning härtill förordas
att metoden för att fastställa subventionsräntan justeras så att
en anpassning till den faktiska räntenivån kommer till stånd --
en justering som också föreslås kunna ske retroaktivt.
Den använda metoden för att fastställa den s.k.
subventionsräntan innebär att det är långivarnas kostnader
för upplåningen som styr räntesatsen. En sådan ordning ger bl.a.
ett incitament för låntagarna att på kreditmarknaden söka finna
det lånealternativ som ger de bästa lånevillkoren. Samtidigt kan
det naturligtvis uppstå situationer där t.ex. brister i
konkurrensen på kreditmarknaden eller andra skäl kan innebära
högre utlåningsränta än vad som skulle ha blivit fallet på en
väl fungerande kreditmarknad. Det är därför viktigt att goda
förutsättningar för en sådan kreditmarknad skapas. Utskottet är
inte nu berett förorda en omprövning av grunderna för hur den
s.k. subventionsräntan skall fastställas. Motion Bo225 (s)
avstyrks sålunda.
Före år 1992 har som förutsättning för statligt stöd till
bostadsbyggandet bl.a. gällt att kommunen i princip skall ha
förmedlat den mark på vilken byggnadsföretaget genomförts, det
s.k. markvillkoret. En ytterligare förutsättning har varit att
kommunen har haft möjlighet att tillförsäkra sig
förmedlingsrätten till de bostäder som uppförts med statligt
stöd.
Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är enligt motion
Bo238 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas,
dvs. i kommunerna. Enligt motionärerna var markvillkoret och
den kommunala bostadsanvisningsrätten viktiga medel för
kommunerna när det gäller att bedriva den bostadspolitik som
svarar mot kommunernas önskemål. Med hänvisning härtill föreslås
i motionens yrkande 17 att dessa båda villkor fortsättningsvis
skall utgöra förutsättning för statligt bostadsstöd.
Kommunerna måste enligt motion Bo239 (v) även i framtiden få
ett avgörande inflytande över stadsplaneringen och fördelningen
av bostäder. Detta krav kan enligt motionärerna tillgodoses
bl.a. genom att markvillkoret och den kommunala
bostadsanvisningsrätten hävdas som förutsättning för statligt
stöd till bostadsfinansieringen -- yrkande 6.
Det bör enligt utskottets mening vara en strävan att göra
bostadsfinansieringssystemet så enkelt som möjligt. Redan det
finansieringssystem som temporärt gällt för år 1992 innebar
också att en rad av de villkor som tidigare reglerat statens
stöd till bostadsbyggandet togs bort. Det nya subventionssystem
som tillämpas i och med ingången av år 1993 innebär dessutom att
ytterligare förenklingar och schabloniseringar genomförs.
Utskottet, som ser positivt på strävan att förenkla de regler
som styr bostadsfinansieringen, avstyrker motionsförslagen om
återinförande av markvillkoret och den kommunala
förmedlingsrätten. Motionerna Bo238 (s) yrkande 17 och
Bo239 (v) yrkande 6 avstyrks sålunda.
Vissa övriga frågor
Bankerna är enligt motion Bo205 (v) i dag mycket restriktiva
när familjer med låga inkomster vill köpa hus. Särskilt utanför
storstadsregionerna står äldre hus tomma därför att barnfamiljer
på orten inte har råd att köpa dem. Det bör enligt motionären
därför uppdras åt regeringen att utreda möjligheterna att
återinföra ett reformerat system med förvärvslån för
barnfamiljer med låga inkomster.
Det finns även enligt bostadsutskottets mening starka skäl som
talar för att också barnfamiljer med begränsade inkomster ges
ökade möjligheter att efterfråga småhus med äganderätt. I första
hand bör dock detta ske genom generella åtgärder inom bl.a.
skatte- och familjepolitiken. Strävan bör vara att utforma
politiken så att också barnfamiljerna kan efterfråga en för dem
lämplig bostad. Utskottet vill dessutom erinra om att det
förvärvsstöd för flerbarnsfamiljer som infördes år 1987
avvecklades av statsfinansiella skäl så sent som år 1991.
Förslaget i motion Bo205 (v) om ett stöd till
flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem avstyrks.
För att möjliggöra och underlätta en erforderlig rörlighet på
bostadsmarknaden är det enligt motion Bo202 (s) nödvändigt att
hålla en reserv av lediga lägenheter. Strävan bör vara att denna
lägenhetsreserv skall vara så jämnt fördelad som möjligt över
landet. Enligt motionärerna bör dessutom kostnaderna för
reserven delas solidariskt av alla medborgare. Med hänvisning
härtill föreslås att former -- bl.a. inrättande av en fond --
som fördelar kostnaderna mellan stat, kommun och hyresmarknaden
bör utvecklas.
Det är naturligtvis så att en nödvändig rörlighet på
bostadsmarknaden förutsätter att det finns en viss
lägenhetsreserv. På en väl fungerande bostadsmarknad där det är
de boendes krav och behov som i första hand styr valet av bostad
finns också förutsättningar för att en erforderlig
lägenhetsreserv skall finnas tillgänglig. Däremot är det enligt
utskottets mening inte lämpligt att genom olika typer av
regleringar eller stödsystem skapa en sådan reserv. Strävan bör
i stället vara att genom olika åtgärder skapa betingelser på
bostadsmarknaden för en naturlig rörlighet. Utskottet är med
hänvisning till det nu anförda inte berett ställa sig bakom
förslaget i motion Bo202 (s) om att med stöd av statliga medel
inrätta en fond för lediga lägenheter m.m. Det bör dock
framhållas att det naturligtvis är möjligt för berörda
bostadsföretag m.fl. att på eget initiativ skapa ett system för
en lägenhetsreserv.
I motion Bo411 (m) föreslås att regeringen tar initiativ till
vissa ändringar i stadgarna för Stiftelsen Bostadskooperationens
garantifond. Motionären ifrågasätter om vissa delar av dessa
stadgar är lämpligt utformade.
Riksdagen beslutade hösten 1992 att avskaffa den
särlagstiftning som sedan början av 1970-talet gällt för
Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond (prop.
1992/93:122, SkU16). Stiftelsen kommer således i fortsättningen
att omfattas av samma lagar som gäller för andra liknande
institutioner. Det kan därmed inte anses vara riksdagens uppgift
att bedöma lämpligheten i de aktuella stadgarna. Motion Bo411
(m) avstyrks således i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med hänvisning till det nu nämnda riksdagsbeslutet.
Anslag
Från anslaget till räntebidrag utbetalas såväl räntebidrag för
ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler som de nya
räntesubventioner som tillämpas fr.o.m. ingången av år 1993.
Vidare betalas från anslaget räntebidrag för vissa underhålls-
och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus
(RBF-stöd). Dessutom belastas anslaget med vad som återstår i
fråga om statliga bidragsåtaganden enligt en rad äldre
stödsystem som är under avveckling.
I budgetpropositionen begärs att till räntebidrag m.m. skall
anvisas ett förslagsanslag på 31180000000 kr för
budgetåret 1993/94. Av denna summa avser 30,4 miljarder kronor
räntebidrag för ny- och ombyggnad, 675 miljoner kronor RBF-stöd
och resterande belopp övriga stödformer.
Med hänvisning till ett förslag i samma motion om satsningar
på ROT-verksamhet inom bl.a. bostadssektorn föreslås i
Vänsterpartiets partimotion Fi212 yrkande 7 att till räntebidrag
m.m. skall anslås 1,5 miljarder kronor utöver regeringens
förslag.
På förslag av bostadsutskottet i betänkandet 1992/93:BoU10 har
riksdagen beslutat att bidragsgivningen till s.k. RBF-åtgärder
skall fortgå enligt de regler som hittills gällt. Riksdagens
beslut i denna del innebär att anslaget till räntebidrag kan
beräknas komma att belastas med ytterligare 135 miljoner kronor
under budgetåret 1993/94. Till räntebidrag bör sålunda anvisas
ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt anslag på
totalt 31315 miljoner kronor. Förslaget i Vänsterpartiets
partimotion Fi212 (v) yrkande 7 avstyrks.
Vad i budgetpropositionen föreslagits beträffande anslag i
övrigt, dvs. anslag till investeringsbidrag, tilläggslån
samt vissa lån till bostadsbyggande, tillstyrks av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande de bostadspolitiska målen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo227, 1992/93:Bo235
yrkandena 3, 5 och 7, 1992/93:Bo238 yrkande1 samt
1992/93:Bo245,
res.1 (s)
2.beträffande förutsättningar för ett bra boende
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo244,
3.beträffande regeringens bostadspolitiska arbete
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo233,
4.beträffande mål för bostadsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo239 yrkande 2,
men. (v) - delvis
5.beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo223,
res. 2 (s)
6.beträffande bostäder för studenter och ungdomar
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo250 och
1992/93:A477 yrkande 3,
res. 3 (s)
7.beträffande bostäder för utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo232,
res. 4 (s)
8.beträffande flexibla regler för stödet till
äldreboendet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo238 yrkande 13,
res. 5 (s)
9.beträffande information om stödet till ny- och ombyggnad
av ålderdomshem
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo204,
10.beträffande bostadsplanering
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo251,
res. 6 (s)
11.beträffande ekologiskt byggande
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo213 yrkandena 1, 2, 4
och 6,
men. (v) - delvis
12.beträffande Ekokommunprojektet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 4,
men. (v) - delvis
13.beträffande en utredning om bostadsfinansieringens
utformning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo215, 1992/93:Bo238
yrkande 3 och 1992/93:Bo239 yrkande 3,
res. 7 (s)
14.beträffande förändringar i finansieringssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo226 samt
1992/93:Bo235 yrkande 1, 2 och 4,
res. 8 (s)
15.beträffande reduktionen av bostadssubventionerna år
1994
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 2 och
1992/93:Bo239 yrkande 1,
res. 9 (s)
16.beträffande analyser m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo241,
17.beträffande en utredning av fastighetskrisen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo248,
res. 10 (nyd)
18.beträffande ett särskilt stöd till vissa
bostadsrättsföreningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk369 yrkande 2,
19.beträffande kreditgarantigivningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo211 i motsvarande del,
20.beträffande subventionsräntan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo225,
21.beträffande markvillkoret och den kommunala
förmedlingsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 17 och
1992/93:Bo239 yrkande 6,
res. 11 (s)
22.beträffande stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av
egnahem
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo205,
men. (v) - delvis
23.beträffande en fond för lediga lägenheter m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo202,
24.beträffande Stiftelsen Bostadskooperationens
garantifond
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo411,
25.beträffande anslaget till räntebidrag
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga
8 och med avslag på motion 1992/93:Fi212 yrkande 7 till
Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 31315000000 kr,
26.beträffande anslag i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8
för budgetåret 1993/94 anvisar till
a)Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett
förslagsanslag på 3100000000 kr,
b)Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus ett
förslagsanslag på 175000000 kr,
c)Vissa lån till bostadsbyggande ett förslagsanslag på
1000000 kr.
Stockholm den 25 mars 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson
(s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s),
Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm
(nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne
Carlström (s) och Inga Berggren (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. De bostadspolitiska målen (mom. 1)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Vad gäller" och på s. 7 slutar med "Bo245 (s)" bort ha
följande lydelse:
De aktuella motionerna (s) om vikten av en social
bostadspolitik föranleder utskottet att göra följande
överväganden.
Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har en rad beslut fattats
som påverkat inriktningen och utformningen av bostadspolitiken.
I utredningar och uttalanden från olika företrädare för
regeringspartierna har ytterligare förändringar på i princip
alla områden med betydelse för en socialt inriktad
bostadspolitik aviserats. Det gäller ändringar inom
hyreslagstiftningen, plan- och byggreglerna,
bostadsbyggnadssubventionerna osv. I nästan samtliga fall
innebär de genomförda eller planerade åtgärderna förändringar
som leder bort från de mål som sedan 1940-talet väglett den
svenska bostadspolitiken. Det finns därför med rätta anledning
att, som i de aktuella motionerna, ifrågasätta den nuvarande
regeringens bostadspolitiska ambitioner.
Den socialt inriktade bostadspolitik som successivt vuxit fram
under flera årtionden bygger på att stat och kommun tar ett
betydande ansvar för att målet om att alla skall ha rätt till en
god bostad till rimlig kostnad skall kunna uppfyllas. Den
nuvarande regeringspolitiken tycks i stället vara inriktad på
att stat och kommun skall dra sig tillbaka och låta
marknadskrafterna helt ta över. Marknadskrafterna skall tillåtas
bestämma vad som skall byggas, vem som skall få tillgång till
bostäderna och vad det skall kosta att bo. Enligt utskottets
mening måste denna utveckling brytas och de bostadspolitiska
målen åter få bilda utgångspunkt för de förändringar i
regelsystem m.m. som kan behöva genomföras.
Bostaden är, som framhålls i de aktuella motionerna, en
grundläggande social rättighet som kan likställas med rätten
till arbete, utbildning och sjukvård. Denna insikt har lett till
att vi i vårt land i dag har ett modernt bostadsbestånd av hög
kvalitet och att boendskostnaderna till viss del jämnas ut genom
generella bostadssubventioner och bostadsbidrag. I förhållande
till många andra länder är boendestandarden relativt jämt
fördelad. Bostadsslum i egentlig bemärkelse saknas helt. Detta
förhållande kan givetvis inte tas som intäkt för att den sociala
bostadspolitiken nu kan avskaffas. Tvärtom är det i dag lika
nödvändigt som tidigare att med kraft försvara vad som uppnåtts
genom flera decenniers bostadspolitiskt arbete.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Bo227
(s), Bo235 (s) yrkandena 3, 5 och 7, Bo238 (s) yrkande 1 samt
Bo245 (s) bör riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1.beträffande de bostadspolitiska målen
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo227,
1992/93:Bo235 yrkandena 3, 5 och 7, 1992/93:Bo238 yrkande 1 samt
1992/93:Bo245 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 5)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet instämmer" och på s. 9 slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Som beskrivs i motion Bo223 (s) har de allmännyttiga
bostadsföretagen en central roll på den svenska
bostadsmarknaden. Dessa företag ger kommunerna en möjlighet att
bidra till förverkligandet av en social bostadspolitik. Genom
sin i internationell jämförelse unika uppbyggnad har de
allmännyttiga bostadsföretagen också haft en avgörande betydelse
för att den segregerade bostadsmarknad som är vanlig i andra
länder i huvudsak kunnat undvikas i Sverige.
Mot denna bakgrund är den nuvarande regeringens strävanden att
lämna fritt spelrum för marknadskrafterna oroande. Genom olika
bostadspolitiska beslut ifrågasätts allmännyttans roll. I en
förlängning riskerar denna politik att leda till samma
utveckling som i Storbritannien och vissa andra länder där
borgerliga regeringar experimenterat på det bostadspolitiska
området. Utskottet anser att motsvarande experiment inte bör få
genomföras i Sverige.
Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning att i stället
olika vägar bör prövas för att stärka de allmännyttiga
bostadsföretagen. En sådan åtgärd kan vara att utveckla ett
bosparsystem för alla hyresrättsinnehavare. Regeringen bör ges i
uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på detta område
och i andra frågor som kan leda till en utveckling av
allmännyttans roll på den svenska bostadsmarknaden.
Vad utskottet med anledning av motion Bo223 (s) anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5.beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo223 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Bostäder för studenter och ungdomar (mom. 6)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den oro för ungdomars och studenters
bostadssituation som de aktuella motionerna ger uttryck för. När
förhållandena på bostadsmarknaden hårdnar är det först de svaga
grupperna som drabbas. På bostadsområdet utgör onekligen
ungdomarna en svag grupp som på olika sätt kan behöva stöd för
att kunna skaffa sin första egna bostad. Under den förra
socialdemokratiska regeringsperioden vidtogs också flera
åtgärder i syfte att underlätta för ungdomar att etablera sig på
bostadsmarknaden. En av de första åtgärderna från den borgerliga
regeringens sida efter regeringsskiftet var att avskaffa detta
stöd för ungdomars boende.
Grunden för en fungerande bostadsmarknad för såväl ungdomar
och studenter som övriga grupper är givetvis de generella
bostadspolitiska åtgärder som utskottet diskuterar i andra delar
av detta betänkande. Utskottet anser dock att staten måste
uppmärksamma och ta ansvar för de särskilda problem som kan
uppstå för bl.a. ungdomar och studenter. Ansvaret för
bostadsförsörjningen på lokal nivå ligger emellertid på
kommunerna. Positiva insatser för ungdomars boende har under de
senaste åren också gjorts i många kommuner. Sådana kommunala
initiativ bör enligt utskottets mening på olika sätt stödjas.
Vad utskottet ovan med anledning av motionerna Bo250 (s) och
A477 (s) yrkande 3 anfört om ungdomars och studenters boende bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6.beträffande bostäder för studenter och ungdomar
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo250 och
1992/93:A477 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Bostäder för utvecklingsstörda (mom. 7)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "vara
erforderligt" bort ha följande lydelse:
De utvecklingsstörda var länge en förbisedd grupp på den
svenska bostadsmarknaden. Rätten till ett självständigt boende
även för utvecklingsstörda har först under det senaste årtiondet
kommit att betraktas som självklar. Som framhålls i motion Bo232
(s) utgjorde 1985 års beslut om boendeförhållandena för äldre,
handikappade och långvarigt sjuka ett mycket viktigt steg för
att slå fast denna rättighet.
Liksom motionärerna anser utskottet att flera oroande tecken
nu finns på att den positiva utvecklingen på det aktuella
området nu är på väg att förbytas i sin motsats. Inom regeringen
diskuteras åtgärder som riskerar att ta bort samhällets
styrinstrument vad gäller bostädernas utformning. I ett
ansträngt ekonomiskt läge riskerar sådana signaler om sänkt
ambitionsnivå att få genomslag i kommunernas planering för de
mest utsatta gruppernas boende.
Mot den redovisade bakgrunden och med anledning av motion
Bo232 (s) anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna att intentionerna i 1985 års beslut om att
förbättra boendeförhållandena för äldre, handikappade och
långvarigt sjuka måste fullföljas.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7.beträffande bostäder för utvecklingsstörda
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo232 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Flexibla regler för stödet till äldreboendet (mom. 8)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 13" bort ha
följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer med vad i motion Bo238 (s) anförts
om behovet av att kommunerna intensifierar arbetet med att ta
fram program för äldreboendet. Äldre och handikappade bör ges
möjlighet att bo kvar i sin invanda bostad eller sitt
bostadsområde. Samtidigt behövs dock en satsning på särskilda
äldrebostäder. Kommunerna bör därför upprätta program för en
utbyggnad av servicebostäder, ålderdomshem och gruppbostäder.
Vad gäller de regler som tillämpas för stöd till bl.a. ny- och
ombyggnad av gruppbostäder för äldre bör dessa ge möjlighet till
flexibla lösningar. Det bör i huvudsak ankomma på resp. kommun
att utifrån lokala förutsättningar och vissa angivna
funktionskrav fatta beslut. Samtidigt måste en återgång till
tidigare institutionsboende undvikas. Vissa minimikrav måste
gälla för att statligt stöd skall kunna utgå. Av det skälet
anser utskottet att minimikravet på minst kokskåp i alla typer
av gruppbostäder bör återinföras.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo238 (s)
yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8.beträffande flexibla regler för stödet till
äldreboendet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo238 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Bostadsplanering (mom. 10)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Som motionärerna" och slutar med "Bo251 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har ovan tagit ställning till motioner där kritik
riktas mot regeringen för att man lämnat den sociala inriktning
av bostadspolitiken som tidigare varit en självklar
utgångspunkt. I den nu aktuella motionen framförs farhågor för
att även den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen riskerar
att förlora sin ställning. Också enligt utskottets uppfattning
finns en viss grund för oro på det aktuella området. Det bör
därför understrykas att initiativ kan behöva tas i olika
sammanhang för att hävda den kommunala
bostadsförsörjningsplaneringens roll. Det är därvid angeläget
att frågor om tillgänglighet och sociala förhållanden särskilt
beaktas. Vidare måste utvecklingen mot en ökad delaktighet i
planeringsprocessen från kommuninvånarnas sida ges ett aktivt
stöd. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Bo251 (s)
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10.beträffande bostadsplanering
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo251 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7.En utredning om bostadsfinansieringens utformning (mom.
13)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Som framgår" och slutar med "framtida
bostadsfinansieringen" bort ha följande lydelse:
Även om det kan hävdas att det finns en betydande
samstämmighet om målen för samhällets bostadspolitiska insatser
finns det stora och avgörande skillnader i hur denna målsättning
skall förverkligas. Som framhålls i motion Bo238 (s) har inte
heller de åtgärder som regeringen hittills vidtagit givit de
förutsatta effekterna på bostadsmarknaden. Inte minst gäller
detta den omläggning av finansieringssystemet som skett den 1
januari 1993. Regeringens antagande att omläggningen skulle
resultera i sänkta räntor och lägre boendekostnader har sålunda
inte infriats.
Bostadsinvesteringar är jämfört med de flesta andra
investeringar utomordentligt långsiktiga. Redan planerings- och
projekteringstiderna är långa och till detta kommer en
flerdubbelt längre bruksperiod. Våra bostäder tar dessutom stora
ekonomiska resurser i anspråk. Det är därför viktigt att
grundläggande förutsättningar för bostadsbyggandet, som
finansieringsvillkoren, ligger fast över långa perioder. Endast
då skapas förutsättningar för den långsiktighet och
planmässighet som leder till att resurserna utnyttjas effektivt.
För att målet om ett över tiden stabilt finansieringssystem
skall uppnås fordras bl.a. att det har en bred parlamentarisk
förankring -- detta bl.a. för att systemet inte onödigtvis skall
ändras som ett resultat av politiska och ekonomiska
förändringar. Ett på detta sätt brett förankrat
finansieringssystem innebär att boende, kommuner, byggare och
fastighetsägare ges trygghet och långsiktighet i sin planering.
Det finansieringssystem som trädde i kraft vid årsskiftet
skall enligt beslutet utvärderas efter år 1995. Enligt
utskottets mening står det dock redan nu klart att systemet har
sådana effekter att en utvärdering inte kan anstå. Enligt
utskottets mening bör sålunda en utvärdering komma till stånd
omedelbart genom att en parlamentarisk utredning tillsätts. I
utredningen bör samtliga riksdagspartier ingå. Utredningen bör
få till uppgift att lämna förslag till ett nytt, brett förankrat
bostadsfinansieringssystem. Systemet bör bl.a. göra det möjligt
för samhället att också i framtiden ta det övergripande ansvar
som är nödvändigt för att det skall finnas goda bostäder åt
alla, även de med begränsade ekonomiska möjligheter.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (s), Bo238
(s) yrkande 3 samt Bo239 (v) yrkande 3 anfört avseende en
parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13.beträffande en utredning om bostadsfinansieringens
utformning
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo215,
1992/93:Bo238 yrkande 3 och 1992/93:Bo239 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8.Förändringar i finansieringssystemet (mom. 14)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Till grund" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Behovet av förändringar i bostadsfinansieringssystemet är
enligt utskottets mening ovedersägligt. Samtidigt är det
naturligtvis angeläget att genomförandet av dessa förändringar
blir sådant att väsentliga värden inte riskeras i samband med
omstruktureringen. I den ekonomiska situation som nu råder har
omläggningen av bostadsfinansieringen medfört ökade
boendekostnader. Till detta kommer att det har ställts krav på
extra upptrappningar av den garanterade räntan -- något som om
det genomfördes ytterligare skulle förvärra situationen för
många boende.
En utgångspunkt för förändringarna i finansieringssystemet bör
vara att samhället även i fortsättningen tar det övergripande
ansvaret för bostadsförsörjningen. Samhällets bostadsstöd bör
därför utgå i form av ett generellt stöd. Detta stöd måste i sin
tur utformas så att det ger boendekostnader på en socialt
acceptabel nivå och dessutom bidrar till en jämn
bostadsproduktion. För att motverka en förändring mot ett mera
individuellt inriktat bostadsstöd bör sålunda
bostadssubventionerna till nyproduktionen kvarstå. En utveckling
mot ett mera individuellt inriktat stöd kan sålunda inte
accepteras.
Med hänvisning till det nu anförda bör sålunda förändringarna
i subventionssystemet för bostäder justeras så att likvärdiga
förutsättningar skapas för bostäder av olika ålder och med olika
upplåtelseformer. Dessutom bör nedtrappningen av
bostadssubventionerna göras i en sådan takt att oönskade sociala
effekter inte uppstår.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo226 (s) samt
Bo235 (s) yrkandena 1, 2 och 4 anfört om behovet av förändringar
i finansieringssystemet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14.beträffande förändringar i finansieringssystemet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo226 samt
1992/93:Bo235 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9.Reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 (mom. 15)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Den av" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall eventuella framtida
nedskärningar i bostadssubventionerna spridas jämnt över hela
beståndet och även över alla typer av upplåtelseformer. Det
innebär bl.a. att den beslutade besparingen år 1994 skall
fördelas på hela beståndet bostäder och på alla
upplåtelseformer. En sådan fördelning är enligt utskottets
mening nödvändig av såväl boendekostnadsskäl som rättviseskäl.
En besparing enbart genom minskade räntebidrag skulle innebära
att drygt en femtedel av de boende får bära de ökade
boendekostnaderna -- något som naturligtvis inte kan accepteras.
En fördelning av de ökade boendekostnaderna på hela
bostadsbeståndet får dessutom anses vara nödvändig för att
undvika fortsatta påfrestningar på fastighetsmarknaden.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo238 (s)
yrkande 2 och Bo239 (v) yrkande 1 anfört om att besparingar inom
bostadssektorn skall fördelas på hela bostadsbeståndet och på
alla typer av upplåtelseformer bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15.beträffande reduktionen av bostadssubventionerna år
1994
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo238
yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10.En utredning av fastighetskrisen (mom. 17)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "De svårigheter" och på s. 17 slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det finns många tecken på att den fastighetsskris som vi nu
upplever långt ifrån är över. Krisen har hittills i hög grad
drabbat andra fastigheter än bostadsfastigheter. I takt med att
krisen fortskrider kommer dock bostadsfastigheterna att beröras
i ökande grad. I vissa allmännyttiga bostadsföretag är den
ekonomiska situationen nu sådan att de riskerar att komma på
obestånd. Om så blir fallet skulle instabiliteten på marknaden
öka och ge ytterligare minskat förtroende på kapital- och
penningmarknaden. För att motverka denna utveckling måste
omedelbara åtgärder vidtas.
Enligt utskottets mening måste regeringen därför snarast och
med hjälp av kvalificerade, utomstående bedömare utreda hur
fastighetsmarknaden kan stabiliseras. I uppdraget bör även ingå
att bedöma konsekvenserna av den besparing på räntebidragen med
3 miljarder kronor som regeringen och Socialdemokraterna fattat
principbeslut om. Resultatet av dessa överväganden bör
självklart presenteras innan regeringen förelägger riksdagen ett
förslag i frågan.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17.beträffande en utredning av fastighetskrisen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo248 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11.Markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten (mom.
21)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Det bör" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:
Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är att den är väl
förankrad där den skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Det
betyder att kommunerna även i framtiden måste få ett avgörande
inflytande över stadsplaneringen och fördelningen av bostäder.
Enligt utskottets mening bör kommunerna ges detta inflytande
bl.a. genom att markvillkoret och den kommunala
bostadsanvisningsrätten återinförs som förutsättning för
statligt stöd till bostadsfinansieringen. Dessa villkor utgör
viktiga medel för kommunerna när det gäller att bedriva den
bostadspolitik som svarar mot kommunernas önskemål.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo238 (s) yrkande
17 och Bo239 (v) yrkande 6 anfört om markvillkoret och den
kommunala bostadsanvisningsrätten som villkor för statligt stöd
till bostadsfinansieringen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21.beträffande markvillkoret och den kommunala
förmedlingsrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo238
yrkande 17 och 1992/93:Bo239 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anför:
Regeringens bostadspolitiska arbete
I betänkandet behandlas motion Bo233 (s) med yrkande om att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att ett
bostadsdepartement bör inrättas. Bostadsutskottet avstyrker
motionsförslaget med motiveringen att det av regeringsformen
följer att regeringen självständigt har att avgöra vilka
departement som skall inrättas. Utskottets ställningstagande i
denna fråga är givetvis formellt helt riktigt och vi har därför
inte reserverat oss till förmån för motionen. Detta kan dock
inte avhålla oss från att vara starkt kritiska till den brist på
intresse för bostadspolitiska frågor som den nuvarande
regeringen visar samt till den minst sagt splittrade
behandlingsordning som tillämpas för detta centrala
samhällsområde.
Efter regeringsskiftet har de bostadspolitiska frågorna
fördelats ut över sex departementsområden. Under lång tid rådde
det dessutom oklarhet om vilket departement som ansvarade för
vissa frågor. Bristen på en samlad bostadspolitisk ledning har
fått till följd att olika förslag från regeringen inte
samordnas. Det saknas ett statsråd och ett departement som
känner ansvar för den samlade bostadspolitikens utformning.
Detta är särskilt anmärkningsvärt i dagens läge med
efterkrigstidens kanske allvarligaste situation på bygg- och
bostadsmarknaden. Byggarbetslösheten ökar starkt,
boendekostnaderna riskerar att stiga till nivåer som är orimliga
för en vanlig löntagare och stora problem finns inom
bostadslångivningen. Allt detta tillåts fortgå utan att någon
instans inom regeringen tar ett samlat ansvar. Även om många av
problemen inom bostadssektorn har sin grund i den rådande
lågkonjunkturen har bristen på politiskt ansvar sannolikt
bidragit till att problemen förvärrats.
En rad exempel kan lämnas på följderna av att en
bostadspolitisk ledning saknas inom regeringen. Ett av de
senaste exemplen var när regeringen underlät att lägga fram
förslag om ett ROT-program i budgetpropositionen trots att
riksdagen genom ett beslut hösten 1992 hade beställt sådana
åtgärder. Detta fick till följd att man inom riksdagen på kort
tid tvingades utarbeta ett ROT-program. Ett annat aktuellt
exempel är den brist på samordning som tycks föreligga mellan
nyligen presenterade förslag om ett nytt bostadsbidragssystem
och väntade förslag på bostadsfinansieringsområdet.
Även om vi har föga hopp om att tillsättandet av en
bostadsminister i den moderatledda regeringen skulle medföra
någon påtaglig förbättring av innehållet i regeringspolitiken
skulle vi välkomna en sådan åtgärd. Bostadssektorns olika
företrädare skulle åtminstone få en motpart att diskutera
problemen inom sektorn med. Förutsättningarna för breda
lösningar inom bostadpolitiken skulle också bli bättre.
Mål för bostadsproduktionen
Det står helt klart att vi riskerar att få en
bostadsproduktion på en nivå långt under det verkliga behovet
under de närmaste åren. Förutom de negativa effekter som detta
får på bostadsmarknaden riskerar vi att få en utslagning inom
byggbranschen som för lång tid framåt försvårar att en nödvändig
bostadsproduktion kommer till stånd. Vi förespråkar därför en
långsiktig strategi och ansvarstagande också från statens sida
för att en erforderlig byggkapacitet behålls och att
nyproduktionen ligger på en rimlig nivå.
Vi har genom reservationer i andra delar av detta betänkande
klargjort vår inställning till den förda bostadspolitiken. Där
har vi understrukit behovet av en kursomläggning vad gäller
bostadspolitiken i stort och föreslagit olika åtgärder i syfte
att förbättra villkoren för bostadsbyggandet. Vi återkommer i
ett senare sammanhang med närmare preciseringar av hur ett
socialt bostadsprogram för återstoden av 1990-talet kan
utformas.
Ett särskilt stöd till vissa bostadsrättsföreningar
Kostnaderna i boendet har under de senaste åren ökat kraftigt.
Inte minst gäller detta de senare årgångarna av bostäder. Det
betyder att alla berörda parter nu måste medverka till att hålla
tillbaka kostnadsutvecklingen i bostadsbeståndet i allmänhet och
i de nyaste bostäderna i synnerhet. Sålunda bör de 3 miljarder
kronor som avses läggas ut på bostadsmarknaden år 1994 inte
omfatta de senaste årens bostäder. Förutom stat och kommun har
också banker och kreditinstitut ett stort ansvar i detta
sammanhang. Deras agerande får inte bli sådant att svårigheterna
accentueras. Det innebär bl.a. att kreditgivarna måste ta hänsyn
till kostnadsutvecklingen på bostadsmarknaden. I de fall
ekonomiska svårigheter uppstår i t.ex. en bostadsrättsförening
bör lösningen bestå i ekonomisk rådgivning, omläggning av lån
och betalningsplaner eller andra liknande åtgärder. Även direkt
skuldsanering av det slag som är aktuellt för särskilt utsatta
privatpersoner bör kunna förekomma. Ett ansvarsfullt agerande
från banker och kreditinstitut kan i hög grad bidra till att
minska de uppkomna svårigheterna. Det är viktigt att bördorna
för de boende fördelas så rättvist som möjligt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag ansluter mig till följande reservationer (s):
1.De bostadspolitiska målen (mom. 1)
2.De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 5)
3.Bostäder för studenter och ungdomar (mom. 6)
6.Bostadsplanering (mom. 10)
7.En utredning om bostadsfinansieringens utformning (mom.
13) 8.Förändringar i finansieringssystemet (mom. 14)
9.Reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 (mom. 15)
11.Markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten
(mom.21)
Jag delar även vad som anförts i det särskilda yttrande som
avgivits av de socialdemokratiska ledamöterna avseende
regeringens bostadspolitiska arbete.
Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:
Mål för bostadsproduktionen (mom. 4)
Utskottet instämmer helt med vad som i motion Bo239 (v) anförs
om vikten av att bibehålla en tillräcklig
bostadsbyggnadskapacitet. Detta är inte minst viktigt i den
rådande lågkonjunkturen med en omfattande byggarbetslöshet.
Omkring 30000 lägenheter per år behöver byggas under de
närmaste åren. Det bör ankomma på regeringen att utforma de
närmare förslagen om hur en bostadsproduktion på en rimlig nivå
skall kunna upprätthållas. Vad utskottet med anledning av motion
Bo239 (v) yrkande 2 anfört i denna fråga bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Ekologiskt byggande (mom. 11)
Bostadsutskottet ställer sig bakom de i motion Bo213 (v)
framlagda förslagen om vissa uppdrag till Boverket avseende
ekologiskt byggande och boende.
Det är nödvändigt att de ekologiska principerna tillämpas i
alla led i byggnadsprocessen och att förutsättningar skapas för
ett ekologiskt boende. För att detta skall bli möjligt måste
flera lagar och bestämmelser ändras. Det ekologiska synsättet
måste bilda utgångspunkt för i princip all verksamhet som styr
samhällsutvecklingen. För att stödja ett sådant förändrat
synsätt krävs ökad kunskap på ett flertal områden och en plan
för att successivt introducera ekologiskt utformade bestämmelser
i olika regelsystem. Den lista på uppdrag till Boverket som
presenteras i den aktuella motionen kan ses som ett första steg
i ett sådant arbete.
Vad utskottet ovan föreslagit bör riksdagen med anledning av
motionen Bo213 (v) yrkandena 1, 2, 4 och 6 ge regeringen till
känna.
Ekokommunprojektet (mom. 12)
Ekokommunprojektet är ett positivt inslag i arbetet för ett
ekonomiskt och ekologiskt uthålligt Sverige på alla nivåer. Ett
aktivt deltagande från kommunerna är mycket viktigt för att det
ekologiska synsättet snabbt skall få genomslag. På den kommunala
nivån finns också kunskapen om hur de lokala problemen bäst kan
lösas.
Som framhålls i partimotionen Jo707 från Vänsterpartiet bör
Ekokommunprojektets fortsatta verksamhet garanteras ett statligt
stöd. Under den närmaste treårsperioden bör sammanlagt
15miljoner kronor användas för detta ändamål. Bostadsutskottet
tillstyrker också yrkande 4 i den aktuella motionen om att det
till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94 anvisas 5
miljoner kronor på ett nytt anslag i statsbudgeten.
Stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem (mom. 22)
Det stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem som
tidigare funnits fyllde enligt utskottets mening en viktig
funktion för de familjer som kunnat utnyttja det. Även om kritik
har kunnat riktas mot enskildheter i stödet måste det anses ha
fyllt sitt avsedda syfte. Genom stödet har sålunda ett stort
antal barnfamiljer givits möjlighet till ett bra boende.
Behovet av ett stöd till barnfamiljer för husköp har sedan
förvärvsstödet avskaffades inte minskat utan det är snarare
större än tidigare. Bankerna är i dag mycket restriktiva när
familjer med låga inkomster vill köpa hus. Särskilt utanför
storstadsregionerna står äldre hus tomma därför att barnfamiljer
på orten inte har råd att köpa dem. Bl.a. dessa förhållanden
motiverar enligt utskottets mening att ett förvärvsstöd
återinförs. Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda
möjligheterna att återinföra ett reformerat system med
förvärvslån för barnfamiljer med låga inkomster.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo205 (v) anfört
om ett stöd till flerbarnsfamlijer för förvärv av egnahem bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
4, 11, 12 och 22 borde ha hemställt:
4.beträffande mål för bostadsproduktionen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo239 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11.beträffande ekologiskt byggande
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo213 yrkandena
1, 2, 4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12.beträffande Ekokommunprojektet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo707 yrkande 4
till Ekokommunprojekt anvisar ett reservationsanslag på
5000000 kr för budgetåret 1993/94,
22.beträffande stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av
egnahem
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo205 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,