I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till
anslag för att främja sysselsättningen för arbetshandikappade. I
enlighet med dessa förslag förordar utskottet att sammanlagt
12700 miljoner kronor anvisas för sådana åtgärder, varav i
runda tal 1400 miljoner kronor till yrkesinriktad
rehabilitering, 6400 miljoner kronor till lönebidrag m.m. och
4900 miljoner kronor till bidrag till driften av
Samhallkoncernens företag.
När det gäller lönebidrag till kulturinstitutioner redovisas
ett regeringsförslag till omfördelning av anslagsmedel. I samma
avsnitt av betänkandet tillstyrker utskottet förslag från
regeringen om att försök efter utländska förebilder görs med en
ny stödform, bidrag till stödpersoner åt handikappade.
I de inledande avsnitten av betänkandet kommer utskottet in på
den allmänna inriktningen av arbetslivspolitiken med anledning
av vad som anförs i budgetpropositionen och en socialdemokratisk
partimotion. Vidare diskuteras om företagshälsovården bör
regleras genom lag eller kollektivavtal. Några initiativ i dessa
frågor föreslås inte av utskottet.
I fråga om Arbetslivsfonden föreslås att dess verksamhet,
såsom regeringen förordar, skall vara avvecklad till den 1 juli
1995. Själva bidragsgivningen skall med regeringens förslag vara
avslutad den 1 april 1994. Utskottet anser att den Centrala
arbetslivsfonden efter prövning skall kunna medge en länsfond
att lämna bidrag även efter denna tidpunkt och anger villkoren
härför.
Till betänkandet har Socialdemokraternas företrädare fogat
reservationer om arbetslivspolitikens inriktning och om
företagshälsovården samt ett särskilt yttrande.
Vänsterpartiets företrädare i utskottet har avgett en
meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1992/93:100, bilaga 11
(Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen
dels under punkterna
C 1 (s. 65--67)
till Arbetarsskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 387645000 kr,
C 3 (s. 67--70)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 787783000 kr,
C 4 (s. 71)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering:
Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 570017000 kr,
C 5 (s. 71--72)
att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr,
C 6 (s. 72--78)
1. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en
anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3),
2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade
(avsnitt 2.5),
3. att riksdagen till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 6386203000 kr,
C 7 (s. 79--85)
att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4934274
000 kr,
C 8 (s. 85)
att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa
skatter m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
dels beträffande Arbetslivsfonden (s. 24--26)
att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet.
Skrivelse från regeringen
I regeringens skrivelse 1992/93:153 bereds riksdagen tillfälle
att ta del av vad som anförts i denna om ILO:s konvention och
rekommendation om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och
liknande anläggningar.
Motionerna
1992/93:A214 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de långsiktiga ekonomiska målen för
Samhall AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka
Samhallsföretagens verksamhetsinriktning och ekonomi under
budgetåret 1993/94,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Samhall bör vara berett att kunna leva
upp till Handikapputredningens förslag om en långsiktig
successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen.
1992/93:A226 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
i fråga om en bred och utvecklingsinriktad översyn av de s.k.
kulturvårdsföretagens uppgifter, huvudmannaskap och finansiering
m.m.
1992/93:A232 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen till anslaget C 6. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar 250 000 000 kr
till lönebidragstjänster utöver vad regeringen föreslagit eller
således 6 636 203 000 kr.
1992/93:A240 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tydliga och samstämmiga direktiv till AMS,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lönebidragsreduceringar som leder till
uppsägningar av arbetshandikappade.
1992/93:A243 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i
fråga om en bred och utvecklingsinriktad översyn av de s.k.
kulturvårdsföretagens uppgifter, huvudmannaskap och
finansiering.
1992/93:A251 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att anslaget för alkohol- och drogförebyggande insatser på
arbetsplatser skall kunna fördelas till varje ideell, facklig
eller arbetsgivarorganisation.
1992/93:A254 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det ytterst allvarliga läget på
arbetsmarknaden för handikappade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvärdering av de flexibla
lönebidragen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ytterligare platser med
lönebidrag,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en ordentlig
inventering görs av de handikappades situation på
arbetsmarknaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av medel för att genomföra
försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade.
1992/93:A255 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret
1993/94 anvisar 250 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
eller således 6636203000 kr.
1992/93:A256 av Rolf L Nilson och Hans Andersson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att begränsningen som
avser bidrag till arbetsbiträde slopas enligt vad i motionen
anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag.
1992/93:A258 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en utvärdering av de flexibla lönebidragen.
1992/93:A264 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för
arbetsmiljöarbetet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en
kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i motionen
anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att
ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för
arbetsmiljöverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att
ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,
utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och
i arbetsmiljöärenden.
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för
arbetslivets förnyelse,
17. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om
obligatorisk företagshälsovård utarbetas med en inriktning som
anges i motionen.
1992/93:A276 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att intensifiera ansträngningar att ge
handikappade ett eget arbete.
1992/93:A284 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minska anslaget till Samhall AB med
2100000000 kr i förhållande till anslaget i proposition
1992/93:100,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ändra lönerna i Samhall för de icke
prioriterade grupperna till en nivå som motsvarar gällande
arbetslöshetsersättning eller annat bidrag som de är berättigade
till,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besparing på 2 100 000 000 kr som måste
uppnås genom i mom. 2 angivet sätt eller genom införande av
kortare arbetstid för icke prioriterade grupper.
1992/93:A425 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den fortsatta verksamheten vid
Arbetslivsfonden.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för aktiva insatser för små och
medelstora företag.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetslivsfondernas medel.
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om
allmän företagshälsovård i syfte att nå gruppen med en hög
alkoholkonsumtion.
1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för
förebyggande och rehabiliterande arbetshälsovård i enlighet med
vad i motionen anförts.
Utskottet
Inledning
I betänkandet redovisar utskottet regeringens
anslagsframställningar under avsnittet Arbetslivsfrågor i årets
budgetproposition. Det gäller anslagen till Arbetarskyddsverket,
samt till yrkesinriktad rehabilitering, till särskilda åtgärder
för arbetshandikappade och Samhall AB. Anslagen till
Arbetsmiljöinstitutet och andra forskningsinstitutioner
återkommer utskottet till i betänkande 1992/93:AU14.
Innan utskottet går in på dessa anslagsfrågor behandlar
utskottet i de närmast följande avsnitten några allmänna frågor
om arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården
samt ett förslag i propositionen om att avveckla
Arbetslivsfonden.
När det gäller det aktuella läget på utredningsområdet skall
här antecknas att 1989 års Handikapputredning på försommaren
1992 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för
alla med förslag om bl.a. anställningsfrämjande åtgärder och om
arbetshjälpmedel. Betänkandet är fortfarande under
remissbehandling.
Företagshälsovårdsutredningen, som tillsattes förra vintern,
presenterade i höstas betänkandet (SOU 1992:103) FHU92, som har
varit ute på remiss. När det gäller arbetsmiljölagen pågår för
närvarande en översyn av lagen i vissa delar. Den skall vara
klar i höst.
I fråga om Arbetslivsfonden har regeringen nyligen uppdragit
åt en utredare att överväga hur erfarenheterna från fonden skall
föras vidare. I uppdraget ingår att föreslå hur samordningen av
statens insatser och kunskapsspridning inom arbetslivsområdet
skall äga rum.
På det arbetsrättsliga området kan noteras att Utredningen
om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet avlämnade sitt
betänkande i november 1992. I december samma år utfärdade
regeringen tilläggsdirektiv till den nu verksamma
Arbetsrättskommittén. Ett delbetänkande väntas från kommittén
inom kort.
Den 15 februari i år uppdrog regeringen åt en sakkunnig att
överväga begreppet social dumping och 1991 års ändringar i
medbestämmandelagen ("Lex Britannia"). Samma dag tillkallades en
utredare med uppgift att se över ledighetslagarna -- Utredningen
om ledighetslagstiftningen (ULL).
Slutligen erinrar utskottet om att det sedan tidigare
föreligger betänkanden från Löneförhandlingsutredningen -- (SOU
1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden -- och från Utredningen
om mer flexibla regler för arbetstid och semester -- (SOU
1992:27 Årsarbetstid. Beträffande regeringens behandling av
dessa betänkanden hänvisas till redovisningen i
budgetpropositionen (s. 19--21).
Arbetslivspolitik
I den föreliggande delen av budgetpropositionen (s. 17--18)
ger arbetsmarknadsministern en sammanfattande redovisning för
sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet.
Bortsett från Arbetslivsfonden föreslås här inte några
förändringar i den förda politiken.
Socialdemokraterna hävdar i partimotion A267 att det för en
fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse krävs politiska
initiativ på ett antal områden. Motionärerna anger särskilt
ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt
arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt. Motionärerna
menar att i takt med att jobben förbättras och blir mer
innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska
och det rent mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer
produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften
att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och
utslagning.
Som en följd av denna politik har mycket positiva resultat
redan uppnåtts och ett intensivt förändringsarbete pågår på
arbetsplatserna. Motionärerna gör dock gällande att den offensiv
de beskriver försvåras av regeringen, som enligt deras
uppfattning uppenbarligen inte är intresserad av att driva på
förnyelsen utan i stället försöker försvaga löntagarnas
ställning, försvåra arbetsmiljöarbetet och försämra gällande
ersättningar. Försämringar i arbetsskadeförsäkringen kommer att
hårt drabba anställda på arbetsplatser med besvärlig
arbetsmiljö. Motionärerna föreslår med hänvisning härtill ett
tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om den
framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
När det gäller några av inslagen i det ovan återgivna
programmet har Socialdemokraterna i sin motion ställt särskilda
yrkanden. Ett av dem, om företagshälsovården, redovisar
utskottet i nästa avsnitt av betänkandet. Ett andra yrkande, om
kompetensutveckling, behandlas tillsammans med andra likartade
yrkanden i betänkande 1992/93:AU11. De två återstående
yrkandena, om jämställdhetsarbetet och om ändring i
föräldraledighetslagen, kommer utskottet att anmäla i senare
betänkanden. Slutligen erinrar utskottet om att de nyligen
gjorda ändringarna i arbetsskadeförsäkringen behandlats av
socialförsäkringsutskottet (prop. 1992/93:30, SfU8, rskr. 142)
och således faller utanför arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde.
Utskottet delar motionärernas åsikt att det under de senaste
åren har uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet och att
det på många håll pågår ett intensivt förändringsarbete. Av stor
betydelse för denna utveckling har varit dels 1991 års
reformering av arbetsmiljölagstiftningen, som i sina huvudlinjer
vann en bred enighet i riksdagen, dels de initiativ och
ekonomiska stimulanser till förändring och nytänkande på
arbetsplatserna som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens
verksamhet.
Som understryks i propositionen liksom i motionen behövs dock
en fortsatt intensifiering av insatserna. Fortfarande finns på
många arbetsplatser miljöer med stor risk för olycksfall och
ohälsa för de anställda. Förutom stora skillnader mellan olika
yrkesgrupper i fråga om arbetsmiljörisker finns också betydande
skillnader i riskhänseende mellan kvinnor och män. Att
ytterligare minska arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna
och förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den
enskilde som för samhället.
Utöver det förebyggande syfte som nu angivits skall en god
arbetsmiljö med de synsätt som nu gäller även ge den enskilde
arbetstagaren möjlighet till inflytande, lärande och utveckling.
Arbetsmiljöarbetet skall vara en integrerad del av verksamheten
med medverkan av alla på arbetsplatsen. I propositionen
framhålls att en god arbetsmiljö, sedd ur detta
helhetsperspektiv, är till gagn inte bara för individen utan
även är en förutsättning för att skapa ett produktivt och
effektivt näringsliv.
Vad nu återgivits innebär enligt utskottets mening att det
inte finns några väsentliga skillnader i uppfattningen om
behovet av en god arbetsmiljö och ett fortsatt förändringsarbete
på arbetsplatserna. Med hänsyn härtill och med erinran om att
utskottet avser att återkomma till de anslutande yrkandena i
motion A267 anser utskottet att det inte finns behov för
riksdagen att göra ett särskilt uttalande till regeringen om
inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionens
yrkande härom avstyrks sålunda av utskottet.
Företagshälsovård
Den tidigare statsbidragsgivningen till företagshälsovården
upphörde med utgången av år 1992. Den i inledningen nämnda
Företagshälsovårdsutredningen har haft i uppdrag att utreda
företagshälsovårdens organisation och finansiering med anledning
av avvecklingen av statsbidragen. Utredningens överväganden
föreligger, som också redan nämnts, i ett remissbehandlat
betänkande.
I statsrådsberedningens förteckning över propositioner som
skall avlämnas till riksdagen under våren 1993 aviseras en
proposition om företagshälsovården till den 17 mars. Den 25
februari informerade arbetsmarknadsministern kammaren om att han
inte avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en
proposition i ämnet.
I tre motioner föreslås en obligatorisk företagshälsovård,
dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att
tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.
Socialdemokraterna framhåller i partimotion A267
företagshälsovårdens betydelse inte minst för de små och
medelstora företagen. Med hänvisning till avvecklingen av
statsbidragen och till att det inte finns avtal om
företagshälsovård inom alla områden, exempelvis inte på
LO/SAF-området, anser de att lagstiftning bör tillgripas, vilket
också, tillägger de, ligger i linje med Sveriges åtaganden
enligt gällande ILO-konvention om företagshälsovården.
Vänsterpartiet föreslår i partimotion So268 om
alkoholpolitiken en lag om allmän företagshälsovård i syfte att
nå gruppen med hög alkoholkonsumtion. För att
företagshälsovården i det arbetet skall få en friare ställning
gentemot företagen förespråkar motionärerna att landstingen
resp. de landstingsfria kommunerna övertar huvudmannaskapet.
Hans Andersson m.fl. (v) anför i motion A264 att i de fall
avtal inte kan träffas mellan parterna skall samhället
komplettera med lagstiftning. Som målsättning anges att alla
arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård.
Motionärerna anser att riksdagen av regeringen skall begära
förslag till ändring i arbetsmiljölagen i enlighet med vad de
anfört om ansvaret för arbetsmiljöarbetet.
Utskottet utgår från att den i motionerna A264 och A267
begärda lagstiftningen om företagshälsovård är att se som en
andrahandsåtgärd, att tillgripa för det fall att det inte visar
sig möjligt för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om
företagshälsovården och dess organisation. I dagsläget finns
arbetsmiljöavtal endast på den statliga sektorn. Nya avtal
träffades för denna sektor under år 1991 och -- för
riksdagsområdet -- år 1992. Därutöver finns avtal om
företagshälsovård endast inom några branscher på den privata
sektorn.
I sitt meddelande till kammaren den 25 februari konstaterade
arbetsmarknadsministern att förhandlingar pågår mellan
arbetsmarknadens parter inom såväl den privata som den kommunala
sektorn om en avtalsreglering av företagshälsovården. Det var
resultatet av dessa förhandlingar som han ansåg sig böra
avvakta. Arbetsmarknadsministern tillade i kammaren att han
förutsatte att förhandlingsomgången skulle klaras av "senast
under denna vår" och att han på sitt departement har "en
färdigskriven proposition, där det lagstiftas om
företagshälsovården, för det fall att de inte klarar av denna
förhandlingsomgång".
På grund av de uttalanden arbetsmarknadsministern gjort i
kammaren anser utskottet att det inte är påkallat för riksdagen
att i enlighet med yrkandena i motionerna A264 (v) och A267 (s)
uppmärksamma regeringen på möjligheten att lagstifta om
företagshälsovård för det fall frågan inte regleras genom avtal.
Utskottet avstyrker därför de aktuella yrkandena i dessa
motioner. Inte heller anser utskottet att riksdagen av
alkoholpolitiska skäl bör inskrida med lagstiftning utan att
först pröva möjligheterna till avtalsreglering och avstyrker
därmed även yrkandet om lagstiftning i motion So268 (v).
Socialdemokraterna begär i partimotion A267 också förslag om
inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård. I de
riktlinjer som förordas i motionen ingår att företagshälsovården
skall vara en opartisk expertresurs, att det i verksamheten
skall ingå både fysisk och psykisk miljö liksom sociala frågor,
att företagshälsovården i första hand skall arbeta med
förebyggande arbetsmiljöverksamhet och att företagshälsovården
skall uppfylla kraven i ILO:s konvention på området, nr 161.
I partimotion So449 om strategi för välfärden framställer
Socialdemokraterna ett yrkande om ett samlat program för
förebyggande och rehabiliterande arbetshälsovård, avsedd att
inrättas inom ramen för en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
Den föreslagna arbetshälsovården skall enligt motionen ha till
uppgift att ge alla arbetsplatser konsulthjälp i frågor som
hänger samman med förebyggade friskvård, arbetsorganisation och
arbetsmiljö samt rehabilitering av anställda.
Hans Andersson m.fl. (v) ger i motion A264 förslag till
utveckling av en kvalificerad företagshälsovård. Motionärerna
föreslår därvid principer för företagshälsovårdens finansiering,
upprättande av en kunskapsbank om arbetsskador, sjukfrånvaro
m.m. på arbetsplatserna, införande av ett övergripande ansvar på
Arbetarskyddsstyrelsen för arbetsmiljöverksamheten, skyldighet
för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för
arbetsmiljöarbetet samt tydliga regler om sekretess vid arbetet
med hälso- och miljöskydd inom företagen. Motionärerna begär
förslag till lagreglering av dessa frågor. Slutligen föreslår
motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att det
behövs en klarare reglering av företagshälsovårdens,
försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och
ansvarsområden.
Utskottet har ovan anslutit sig till uppfattningen att man bör
avvakta möjligheterna att få till stånd en avtalsreglering av
företagshälsovården och dess verksamhet. Av detta följer att
utskottet inte anser att det är aktuellt att nu dra upp
riktlinjer för hur en lagstadgad företagshälsovård bör utformas.
Utskottet avstyrker därför motionerna A264 och A267 i
motsvarande delar. Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motion
So449 om program för en arbetshälsovård som -- att döma av
motionen -- är avsedd att ersätta nuvarande företagshälsovård.
Kenneth Lantz (kds) föreslår i motion A251 ett
tillkännagivande till regeringen om medel för alkohol- och
drogförebyggande insatser på arbetsplatser.
Av motionen framgår att det gäller disposition av de s.k.
MBL-medlen, alltså de medel ur Arbetsmiljöfonden som beviljats
för utbildning och information beträffande medbestämmande och
arbetslivsfrågor i övrigt. Av dessa medel har även lämnats
bidrag till projekt och information på alkohol- och
narkotikaområdet. Riksdagen beslöt förra året på förslag av
regeringen att MBL-medlen skulle avvecklas fr.o.m. innevarande
budgetår. Det betyder att den förutsättning motion A251 bygger
på inte längre föreligger, och utskottet avstyrker därför
motionen.
Arbetslivsfonden
En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad
och hittillsvarande verksamhet lämnas i propositionen på s.
24--26.
Arbetslivsfondens verksamhet finansieras med
arbetsmiljöavgifter, som arbetsgivarna erlade under perioden
september 1989--december 1990. Fonden består av en central fond
och 24 regionala fonder. Den skall lämna bidrag till
arbetsgivare för åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö,
förändrad arbetsorganisation samt tidig och aktiv
rehabilitering. Fonderna började sin verksamhet under andra
halvåret 1990. Någon bortre tidsgräns för verksamheten har inte
fastställts.
Den centrala fonden och de regionala fonderna har hittills
beviljat bidrag med sammanlagt i runt tal 6 miljarder kronor.
Vidare har statsmakterna genom beslut på våren resp. hösten 1992
tagit i anspråk sammanlagt 5 miljarder kronor för
sysselsättningsfrämjande åtgärder, dvs. för åtgärder utanför
fondmedlens egentliga användningsområde. Fonderna disponerar
enligt propositionen ca 4 miljarder kronor för nya
bidragsbeslut. Enligt propositionen har den centrala fonden
beräknat att de återstående medlen med nuvarande bidragstakt
räcker till årsskiftet 1993/94, dock längst t.o.m. första
kvartalet 1994.
I propositionen föreslås mot denna bakgrund att
Arbetslivsfonden avvecklas successivt med sluttidpunkt den 1
juli l995. Bidragsgivningen till åtgärder på arbetsplatserna
avslutas med utgången av år 1993. Om det finns speciella skäl
skall bidrag kunna lämnas även under första kvartalet 1994.
Fondens verksamhet liksom dess administration avvecklas därefter
successivt och är helt avslutad den 1 juli l995. Efter den 1
april l994 kommer fondens verksamhet i huvudsak att vara
inriktad på uppföljning av arbetsplatsprogram, utvärdering och
kunskapsspridning. Det förutsätts ankomma på regeringen att mot
bakgrund av vad som redovisats i propositionen ta de initiativ
som behövs i fråga om avvecklingen.
Inga-Britt Johansson m.fl. (s) förespråkar i motion A425 om
arbetsmarknad och sysselsättning i västra Sverige att
verksamheten vid Arbetslivsfonden skall fortsätta.
Arbetsuppgifterna skall successivt övergå till utveckling av små
och medelstora företag, företrädesvis företag inom den
konkurrensutsatta sektorn. Fondens instruktion bör ändras i
enlighet härmed. Medel som finns kvar på fonden när dess
nuvarande verksamhet upphört om ett år bör kunna användas i den
nya verksamheten. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande av
vad de anfört om fortsatt verksamhet vid Arbetslivsfonden.
Motionärerna föreslår vidare ett tillkännagivande om behovet
av aktiva åtgärder för små och medelstora företag. De pekar
bl.a. på de kunskapsproblem som finns i dessa företag, att
omvandlingstrycket i dem måste öka liksom viljan att
tillgodogöra sig nya produktutvecklingsmöjligheter. Motionärerna
hänvisar vidare till EG-marknadens krav och de anställdas behov
av kompetensutveckling och stimulanser för engagemang.
Det problem motionärerna ser är hur man skall nå fram till de
små och medelstora företagen. De förordar att samtliga
arbetsplatser i regionen besöks under en tvåårsperiod i syfte
att stimulera företagen att utarbeta en utvecklingsplan för
företaget och dess produkter. Arbetslivsfonderna är
specialiserade på denna typ av uppsökande, kartläggande och
kreativa arbete. De bör enligt motionärerna ombildas för dessa
uppgifter.
För egen del får utskottet anföra följande.
När Arbetslivsfonden tillkom som ett led i strävandena att
minska den ekonomiska aktiviteten i den då rådande
högkonjunkturen låg det i sakens natur att dess verksamhet
skulle vara tidsbegränsad. Verksamheten förutsattes pågå tills
fondmedlen tog slut. Arbetslivsfonden har gjort egna, aktiva
insatser för att stimulera företag och förvaltningar till
arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser och har därmed själv
ökat takten i bidragsutbetalningarna. Härigenom och inte minst
genom statsmakternas ianspråktagande av fondmedel för andra
ändamål har medelsförbrukningen blivit kraftigt påskyndad. Det
har därmed blivit aktuellt att fastslå en tidpunkt vid vilken
Arbetslivsfonden bör vara avvecklad.
Regeringens förslag att sluttidpunkten fastställs till den 1
juli 1995 utgår från Centrala arbetslivsfondens egen bedömning
av hur länge bidragsmedlen kommer att räcka och den tid som
behövs för att följa upp bidragsbesluten. Utskottet kan i allt
väsentligt ansluta sig till vad som anförts i propositionen i
denna del. När det gäller avslutandet av bidragsgivningen bör
man dock inte låsa fast sig vid en bestämd tidpunkt, den 31 mars
1994, med regeringens förslag. Det bör vara möjligt för Centrala
arbetslivsfonden att efter prövning medge att en länsfond med
kvarstående projektmedel får bevilja bidrag till insatser inom
sitt verksamhetsområde även efter nu angivna tidpunkt. Ett
bestämt villkor härför skall vara att uppföljningen av
bidragsgivningen under avvecklingstiden kan ske även i sådana
fall på ett sätt som är helt godtagbart.
Utskottets ställningstagande till regeringens förslag om
Arbetslivsfondens verksamhet innebär samtidigt att utskottet
inte biträder tanken i motion A425 att låta Arbetslivsfonden
fortsätta sin verksamhet samtidigt som den får en annan
inriktning.
Utskottet är införstått med motionärernas motiv, att det är
angeläget att främja en gynnsam utveckling för små och
medelstora företag. Utskottet vill därför påpeka att regeringen
uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att under den återstående
verksamhetstiden dels verka för insatser som leder till ökad
produktivitet, dels även i fortsättningen särskilt stödja
småföretag och därvid beakta dessa företags särskilda
förutsättningar.
Med hänvisning till det anförda och till att det av flera skäl
är önskvärt att nu ge ett bestämt besked om fondavvecklingen
anser utskottet att riksdagen inte bör tillmötesgå motionärernas
begäran om ett uttalande om fortsatt verksamhet vid
Arbetslivsfonden.
När det gäller det särskilda yrkandet i motionen om ett
uttalande från riksdagens sida om aktiva insatser för små och
medelstora företag har utskottet, som redan framgått, ingen
annan uppfattning än motionärerna om betydelsen av sådana
åtgärder. Utskottet anser dock att riksdagen på grundval av
motionen inte bör göra det begärda uttalandet på grund av den
koppling som görs i motionen mellan de i denna avsedda
insatserna och den fortsatta verksamhet vid Arbetslivsfonden som
utskottet nyss har avstyrkt.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen dels
underrättar regeringen om vad utskottet anfört om möjlighet för
Centrala arbetslivsfonden att i särskilda fall medge fortsatt
bidragsgivning under avvecklingstiden och i övrigt godkänner den
i propositionen föreslagna avvecklingen av Arbetslivsfonden,
dels lämnar motion A425 utan bifall i de nu föreliggande
delarna.
Karin Starrin m.fl. (c) yrkar i motion A811 att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande till regeringen om en satsning
av arbetslivsfondsmedel på typiskt kvinnliga arbetsplatser.
Motionärerna anser att en sådan satsning är angelägen eftersom
fonderna nu går in i slutfasen av sin verksamhet. Det framhålls
vidare i motionen att den offentliga sektorn, särskilt kommuner
och landsting, där många kvinnor arbetar måste bli mer offensiv
när det gäller att söka bidrag.
Av Arbetslivsfondens verksamhetsberättelse för 1991/92 framgår
att nära 1,5 miljoner anställda eller ca 35 % av arbetskraften
efter verksamhetens start kommit att omfattas av fondens
insatser. Vad som är av särskilt intresse i detta sammanhang är
uppgiften att drygt hälften av de berörda arbetstagarna är
kvinnor. Under det nämnda verksamhetsåret tillsatte fonden en
arbetsgrupp, ALFA Q, med uppdrag att stödja arbetet med att
förbättra kvinnors arbetsmiljö. En särskild kontaktperson finns
i varje län för att driva på detta arbete. Det kan tilläggas att
regeringen har gett Arbetslivsfonden direktiv att prioritera
arbetsplatser där de mest utsatta arbetena finns och att i det
sammanhanget uppmärksamma arbetsplatser där en stor andel
kvinnor är sysselsatta.
Motionärerna har rätt i att den offentliga sektorn är
underrepresenterad i Arbetslivsfondens bidragsverksamhet och att
detta beror på den offentliga sektorn själv. Ser man t.ex. på de
av fonden godkända arbetsplatsprogrammen så hänför sig 77 % av
programmen till den privata sektorn. De kommunala programmen
uppgick till 10 % och programmen inom statens och landstingens
verksamhet till vardera 6 %.
Den privata sektorns och den offentliga sektorns andelar under
1991/92 var oförändrade jämfört med verksamhetsåret 1990/91. Med
beaktande härav kan ett initiativ från riksdagens sida till en
kampanj för att förmå statliga och kommunala myndigheter och
institutioner att bättre utnyttja Arbetslivsfondens
bidragsmöjligheter befaras få ett endast begränsat genomslag.
Vad nu sagts gäller så mycket mer som det endast är kort tid
kvar innan bidragsgivningen i princip skall upphöra, om
riksdagen biträder regeringens, av utskottet tillstyrkta förslag
beträffande fondens avveckling. Utskottet anser på de nu angivna
grunderna att riksdagen bör lämna förslaget i motion A811 utan
bifall.
ILO-konvention om hotell och restauranger
Internationella arbetskonferensen (ILO) antog vid sitt möte i
juni 1991 en konvention (nr 172) och en rekommendation (nr 179)
om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och liknande
anläggningar. I skrivelse 1992/93:153 bereder regeringen
riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i denna. Av
skrivelsen framgår att det är arbetsmarknadsministerns
bedömning, till vilken regeringen har anslutit sig, att Sverige
inte bör tillträda konventionen. Det framgår vidare av
skrivelsen att det är regeringens bedömning att den samtidigt
med konventionen antagna rekommendationen inte bör föranleda
någon ytterligare åtgärd av regeringen eller riksdagen.
Någon motion har inte väckts med anledning av regeringens
skrivelse. Utskottet godtar regeringens bedömning och föreslår
att skrivelsen av riksdagen läggs till handlingarna.
Regeringen föreslår under punkt C 1 (s. 65--67) att riksdagen
skall anvisa ett anslag på 387645000 kr för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappades sysselsättning
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A254 att
riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden för
handikappade. De påpekar att oberoende av hög- eller
lågkonjunktur har tidigare år antalet kvarstående arbetssökande
handikappade varit tämligen konstant. Under den nu rådande
lågkonjunkturen är situationen emellertid en annan. Antalet
kvarstående sökande med handikapp har ökat drastiskt.
Motionärerna begär vidare en ordentlig inventering av de
handikappades situation på arbetsmarknaden. Statistiken bör
inkludera hur hög den verkliga arbetslösheten är i denna grupp,
så att man kan bedöma vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
är mest relevanta.
Charlotte Branting m.fl. (fp) påtalar i motion A276 också att
det inte skedde någon markant nedgång i antalet arbetslösa
handikappade under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet.
Dagens arbetslöshet drabbar först de handikappade, särskilt
människor med omfattande funktionshinder. Motionärerna anser att
regeringen bör ges till känna att ansträngningarna för att
bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden måste
intensifieras inom flera områden. Arbetsförmedlingarna bör följa
upp hur handikappade ungdomar vinner inträde på arbetsmarknaden
efter avslutade studier.
Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det aktuella
arbetsmarknadsläget påtagligt har försämrat de handikappades
möjligheter till anställning. Detta kan belysas med några
siffror från 1989 års Handikapputrednings slutbetänkande (SOU
1992:52 s. 297). Beträffande arbetshandikappade som är helt
arbetslösa sägs att antalet nu (dvs. budgetåret 1991/92) uppgår
till ca 28000 varje månad, att jämföra med ett
månadsgenomsnitt på 17400 personer budgetåret 1989/90. Mellan
budgetåren 1989/90 och 1990/91 minskade antalet
arbetshandikappade som fick arbete på den reguljära
arbetsmarknaden genom arbetsförmedlingarna från 24200 till
20800.
Utredningen tillägger att de personer med arbetshandikapp som
registreras vid arbetsförmedlingarna tillhör en betydligt vidare
personkrets än utredningens primära målgrupp. Av dem som ingår i
den gruppen är det absoluta flertalet inte registrerade som
arbetssökande. Utredningen påpekar i sammanhanget att det för
närvarande är ca 370000 personer som uppbär förtidspension
eller sjukbidrag. En betydande del av dessa personer bör enligt
utredningen ha förutsättningar att arbeta som är jämförbara med
t.ex. de arbetshandikappade som är anställda hos Samhall.
Vad beträffar den uppföljning av insatser för unga
handikappade som efterlyses i motion A276 kan utskottet hänvisa
till de uppgifter som kortfattat lämnas i budgetpropositionen
(s. 11) och mer detaljerat i AMS årsredovisning för verksamheten
budgetåret 1991/92 beträffande ungdomar som har förtidspension
eller sjukbidrag samt skolungdomar med handikapp.
När det sedan gäller motionskraven på insatser vill utskottet
först hänvisa till budgetpropositionens riktlinjer för
arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår. I dem ingår att
utsatta grupper liksom tidigare skall prioriteras.
Arbetsmarknadsministern anser det därvid viktigt att betona de
handikappades situation, och han framhåller som angeläget att
arbetssökande med handikapp får del av den ökade åtgärdsvolymen.
De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika
handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande
ligger sammantagna på samma nivå som innevarande budgetår eller
på i runt tal 12700 miljoner kronor. Från anslagen finansieras
arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och
arbete i skyddade former m.m. Det är fråga om åtgärder som
successivt vuxit fram de senaste decennierna under ständiga
omprövningar från statsmakternas sida. En ny översyn av delar av
åtgärdssystemet har gjorts av den redan nämnda
Handikapputredningen i dess slutbetänkande. I betänkandet
behandlas situationen för de arbetshandikappade också från de
mer allmänna perspektiv som anlagts i de nu aktuella motionerna
254 och 276. Betänkandet är som tidigare sagts för närvarande på
remiss.
Utskottet kan inte finna annat än att de handikappades
situation på arbetsmarknaden och insatsbehoven är uppmärksammade
i regeringskansliet och att uttalanden härom från riksdagens
sida med anledning av de nyssnämnda motionerna därför inte är
erforderliga. Utskottet avstyrker därmed att riksdagen gör de
tillkännagivanden till regeringen som föreslås i de båda
motionerna i nu föreliggande delar.
Anslaget finansierar verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten
(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutveckling
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen föreslår under punkt C 3 (s. 67--70) att riksdagen
för nästa budgetår skall anvisa ett ramanslag på 787783000
kr.
Vad som anförts och föreslagits i propositionen under denna
anslagspunkt lämnar utskottet utan erinran. Utskottet föreslår
att anslaget av riksdagen anvisas med det belopp som regeringen
har begärt.
Såsom regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C
4 (s. 71) bör riksdagen för nästa budgetår anvisa ett
förslagsanslag på 570017000 kr för det nu aktuella
ändamålet.
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt C 5 (s. 71--72)
bör anslag för den intäktsfinansierade delen av Ami-verksamheten
(s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett formellt belopp av
1000 kr.
Den helt övervägande delen av anslaget används för att bekosta
lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga
arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt
bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i
samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs.
finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet.
Bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade som har anställning
eller är egenföretagare beviljas numera av försäkringskassorna
och bekostas av sjukförsäkringsmedel.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6 (s.
72--78) att riksdagen skall
1. godkänna vad som anförts om bidrag till arbetshjälpmedel åt
handikappade under en anställnings första tolv månader,
2. godkänna vad som anförts om försöksverksamhet med bidrag
till stödpersoner åt handikappade,
3. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag av
6386203000 kr.
Arbetshjälpmedel
Med nuvarande regler ansvarar Arbetsmarknadsverket för
bidrag till arbetshjälpmedel då en handikappad anställs och
under de första sex anställningsmånaderna. Med anledning av
förslag från AMS förordas i propositionen att den angivna tiden
utsträcks att omfatta de första tolv anställningsmånaderna.
Utskottet har ingenting att invända mot förslaget.
Likaså på förslag av AMS förordas i propositionen att man
efter utländska förebilder inför en ny stödform, bidrag till
stödpersoner åt handikappade. Förslag om stödpersoner har
också förts fram av 1989 års Handikapputredning och
Psykiatriutredningen. Försöken är avsedda att pågå budgetåren
1993/94--1994/95. Tanken är att lönebidragsmedel skall få
användas som bidrag till lönekostnaderna för stödpersonen, som
förutsätts vara anställd av en myndighet, organisation,
stiftelse eller liknande. Den handikappade själv har en
reguljär, avlönad anställning utan bidrag till arbetsgivaren.
Utskottet har inte heller någon invändning mot att man på
detta sätt prövar nya vägar för att underlätta för
arbetshandikappade att komma in på arbetsmarknaden. Det får
under försökstiden klarläggas i vad mån det finns behov att
samordna den nya stödformen med den etablerade stödformen bidrag
till arbetsbiträde, som utskottet nedan kommer in på med
anledning av motionsyrkanden.
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas en arbetsgivare som
anställer en handikappad eller har en handikappad anställd.
Bidrag kan också lämnas i vissa andra fall, som dock inte är
aktuella i detta sammanhang. Tanken med bidraget är att det
skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av
biträdet utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Bidraget
får uppgå till högst 50000 kr per år.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A254 och Rolf L
Nilson och Hans Andersson (v) i motion A256 förespråkar att
bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för
arbetshandikappade som har anställning med lönebidrag. Bidrag
till arbetsbiträde bör enligt motion A256 även kunna utgå till
handikappad som är sysselsatt i skyddat arbete eller genomgår
utbildning i företag. I den sistnämnda motionen hänvisas även
till det förslag i ämnet som finns i AMS anslagsframställning.
Huvudregeln är att lönebidrag inte lämnas för
arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag till
arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får
lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på
arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av
kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte
överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den
handikappade.
Med hänvisning till den nu lämnade redovisningen för den
faktiska innebörden av bidragsreglerna och då utskottet inte är
berett att föreslå att bidragsgivningen vidgas avstyrker
utskottet förslagen i motionerna A254 och A256.
Lönebidrag
Från den 1 juli 1991 är lönebidragen flexibla på så sätt att
bidragens storlek skall anpassas till de handikappades
förutsättningar och till graden av nedsatt arbetsförmåga.
Bidragsandelen fastställs i de enskilda fallen i förhandlingar
mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.
Tidigare var statliga myndigheter och därmed jämställda organ
tillförsäkrade lönebidrag som täckte hela lönekostnaden inkl.
lönebikostnaderna för den handikappade. Allmännyttiga
institutioner och sammanslutningar fick bidrag motsvarande 90 %
av samma kostnader. Även till kommunala och privata arbetsgivare
utgick lönebidrag med fasta procentandelar av lönekostnaderna.
Bidragsnivåerna var dock på betydligt lägre nivå än nu nämnts.
Vid 1991 års riksdagsbehandling av lönebidragsreformen
uppmärksammades bl.a. de effekter regeländringarna kunde få för
bl.a. kulturinstitutioner med stor andel lönebidragsanställda
(se betänkande 1990/91:AU12 s. 23 f.). Efter riksdagsbeslutet
har frågan studerats i regeringskansliet av en
interdepartemental arbetsgrupp.
I budgetpropositionen (s. 77--78) redovisas att arbetsgruppen
bl.a. har funnit att vissa kulturinstitutioner har en stor andel
anställda med lönebidrag som utför omfattande och för
verksamheten väsentliga arbetsuppgifter. För att få en
budgetering som ger en mer rättvisande bild av statens kostnader
för de kulturinstitutioner det här gäller förordas i
propositionen som en engångsåtgärd att ett belopp på 50 miljoner
kronor omfördelas från förevarande anslag, så att 48 miljoner
kronor tillförs kulturhuvudtiteln och 2 miljoner kronor
försvarshuvudtiteln. I gengäld förutsätts att lönebidragen från
länsarbetsnämnderna till de aktuella institutionerna minskas i
motsvarande mån.
Med anledning av denna omfördelning av medel föreslår
kulturministern (budgetpropositionens bilaga 12 s. 116 resp.
173) att anslaget B 24. Riksarkivet och landsarkiven räknas upp
med 11750000 kr och anslaget B 33. Bidrag till vissa museer
m.m. med 36 250 000 kr. Under försvarshuvudtiteln tillförs
anslaget K 12. Statens försvarshistoriska museer ett belopp på 2
miljoner kronor.
Utskottet har för sin del ingen invändning mot den föreslagna
omfördelningen av medel som sådan eller mot de principer som
skall gälla för användningen av de omfördelade medlen.
I 1991 års lönebidragsförordning föreskrivs i 14 § första
stycket -- förutom att lönebidrag får lämnas för en tid av högst
fyra år -- att bidragen skall omprövas regelbundet. Av
paragrafens andra stycke framgår att om bidragstiden förlängs
skall bidraget även i sådana fall omprövas regelbundet med ett
till tre års mellanrum.
Vid riksdagsbehandlingen av frågan om att införa flexibla
lönebidrag redovisades utskottets ställningstagande i
sammanfattningen till betänkandet 1990/91:AU12 på följande sätt:
Regeringsförslaget biträds av utskottet, som i sammanhanget
understryker att de nya reglerna inte får tillämpas på ett
sådant sätt att anställningstryggheten riskeras för de
handikappade som i dag har en lönebidragsanställning.
Gudrun Norberg (fp) anser i motion A240 att utskottets
uttalande och förordningens bestämmelser innebär en besvärande
otydlighet till men för länsarbetsnämndernas handläggning av
ärenden som skall omförhandlas och i de fall ärendena överklagas
till Arbetsmarknadsstyrelsen. Hon föreslår ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförts i motionen om tydliga och
samstämmiga direktiv till AMS. Motionären ifrågasätter vidare om
de uppsägningar, som hon uppger att många organisationer tvingas
göra på grund av lönebidragsreduktioner, är förenliga med 1991
års riksdagsbeslut och begär ett särskilt tillkännagivande om
detta.
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till flexibla lönebidrag
ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om reformens effekter för
arbetstagare, vilkas lön vid tidpunkten för reformens
genomförande helt eller nästan helt betalades via lönebidragen.
Som framgår av den ovan citerade utskottstexten var det inte
meningen att anställningstryggheten skulle försämras. Därmed är
inte sagt att den bidragsnivå som gällde år 1991 skulle vara
fixerad en gång för alla. Utskottet uttryckte det så, att man
samtidigt får ta hänsyn till att de anställningar som det här är
fråga om ofta är långvariga. Det kan därför under anställningens
gång av olika skäl anses som legitimt att
arbetsmarknadsmyndigheterna tar upp en diskussion om
lönebidragsnivån för nu avsedda arbetstagare.
Tillämpningen av bidragsbestämmelserna vid övergången från
fasta till flexibla lönebidrag tilldrog sig, som redan nämnts,
stor uppmärksamhet vid de nya bestämmelsernas tillkomst. Skulle
det trots detta, som motionären hävdar, föreligga oklarheter om
vad som gäller förutsätter utskottet att Arbetsmarknadsverket
vänder sig till regeringen med begäran om de klarlägganden i
bidragsförordningen som verket bedömer som behövliga för den
praktiska tillämpningen. Utskottet avstyrker därmed att
riksdagen gör de uttalanden som föreslås i motion A240.
En utvärdering av de flexibla lönebidragen föreslås i två
motioner. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) anser i motion A254
att det nya bidragssystemet har fördelar men också problem. Ett
av problemen är att en ideell organisation inte längre har råd
att öka sin andel av lönekostnaderna när arbetsförmedlingen
anser att bidraget bör sänkas med hänsyn till den anställdes
handikapp. Ett motsvarande problem kan uppstå när en
organisation kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter men inte kan
betala mer än exempelvis 10 % av lönekostnaderna.
Gullan Lindblad (m) motiverar sitt utvärderingsförslag i
motion A258 med att man kan behöva se om de flexibla lönebidrag
som beviljats enligt de nya bestämmelserna sätts på en rätt nivå
och inte för högt i förhållande till de handikappades personliga
förutsättningar. Motionären hänvisar till att bidragskostnaderna
per sysselsatt och månad enligt AMS års redovisning har stigit
med över 20 % efter tillkomsten av de nya reglerna.
Utskottet har samma mening som motionärerna att en så
betydelsefull reform som införandet av de flexibla lönebidragen
bör utvärderas för att utröna i vilken utsträckning det har
varit möjligt att nå de effekter som åsyftades med reformen.
Utskottet erinrar om att man med reformen ville åstadkomma ett
bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen till de
handikappades arbetsförmåga och behov av assistans i arbetet.
Man knöt härtill förhoppningen att det skulle bli möjligt att
skapa fler lönebidragsplatser inom en given anslagsram. Dessutom
var tanken att arbetstagare, som på grund av svåra handikapp
behövde en hög lönesubvention, inte som dittills skulle vara
hänvisade till anställningar hos statliga myndigheter och
allmännyttiga organisationer utan även skulle kunna beredas
kommunala eller privata anställningar, om dessa var mer lämpliga
med hänsyn till deras utbildning och intressen.
Enligt vad utskottet har inhämtat har Riksrevisionsverket
efter att ha avslutat en förstudie av tillämpningen av de
flexibla lönebidragen inlett en huvudstudie av bl.a. denna
tillämpning. Denna beräknas bli klar i höst. Utskottet ser
positivt på detta initiativ från verkets sida. När verket
avrapporterat sitt utredningsarbete får övervägas i vad mån
detta behöver kompletteras i något avseende. Med hänsyn till
det anförda är det inte påkallat för riksdagen att nu ta
initiativ till en utvärdering av lönebidragsreformen.
Motionernas yrkanden härom bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd utan avstyrks av utskottet.
Jan Erik Ågren (kds) begär i motion A226 en parlamentarisk
översyn av kulturvårdsföretagen i fråga om uppgifter,
huvudmannaskap och finansiering. Sigge Godin (fp) förordar i
motion A243 också en översyn men anser i första hand att den bör
komma till stånd genom att den nu verksamma interdepartementala
arbetsgruppen får ett bredare mandat, i andra hand genom en
särskild utredare.
Med kulturvårdsföretag menas institutioner i Norrlands inland
som med ekonomiskt stöd från bl.a. länsarbetsnämnderna
producerar tjänster åt museer och andra kulturmyndigheter. Den
interdepartementala arbetsgrupp som nämns i motion A243 har
hittills framför allt sysslat med frågan om det flexibla
lönebidragssystemets effekter för kulturinstitutionerna.
Arbetsgruppen skall enligt vad kulturministern meddelar i
budgetpropositionen (bilaga 12 s. 11) nu fortsätta sitt arbete
med att studera möjligheterna att finna nya former för att driva
kulturvårdsföretagen.
Utskottet uttalade förra året med anledning av då föreliggande
motioner om likartade översynsyrkanden att presentationen av
arbetsgruppens studier och regeringens åtgärdsförslag med
anledning av dem borde avvaktas. Först därefter kunde man ta
ställning till om problemen är av sådan art och omfattning att
ett fortsatt och bredare förankrat utredningsarbete är påkallat.
Utskottet har samma uppfattning i dag och avstyrker därför
motionerna A226 och A243.
Medelsanvisningen
Regeringens förslag till anslag för nästa budgetår, 6386,2
miljoner kronor, innebär en minskning med 22 miljoner kronor i
förhållande till det belopp som anvisats för innevarande
budgetår. Minskningen motiveras med att arbetsgivaravgifterna
enligt lagen om socialavgifter har sänkts med 4,3 %, vilket bör
leda till lägre bidragskostnader, och till den omfördelning av
medel till vissa kulturinstitutioner som redovisats i det
föregående.
Eva Zetterberg m.fl. (v) i motion A232 och John Andersson (-)
i motion A255 yrkar att anslaget i enlighet med AMS
anslagsframställning skall räknas upp med 250 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag för att därmed bereda
utrymme för ytterligare 2400 lönebidragsplatser.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) önskar i motion A254 att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av
ytterligare platser med lönebidrag. Motionärerna nämner särskilt
platser för psykiskt handikappade. Anslaget bör med hänsyn
härtill vara tillräckligt, men motionärerna preciserar inte
något belopp.
Med anledning av den hänvisning som görs i motionerna A232 och
A255 till AMS anslagsframställning bör påpekas att sänkningen av
arbetsgivaravgifterna -- som åberopas i propositionen -- beslöts
i höstas och att den således inte har kunnat beaktas i
styrelsens dessförinnan avgivna framställning om anslag.
Utskottet vill vidare erinra om att lönebidragsmedlen
budgetåren 1991/92 och 1992/93 kompenserats för pris- och
löneökningar och därutöver har räknats upp med 275 resp. 200
miljoner kronor. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
det inte finns skäl att frångå regeringens förslag till
medelsanvisning. Denna tillstyrks alltså av utskottet. De tre
aktuella motionsyrkandena avstyrks.
I anslutning till det anförda skall här noteras att utskottet
genom yttrande 1992/93:AU3y med avstyrkande för egen del till
kulturutskottet överlämnat motion A219 av Jan Erik Åberg (kds)
för fortsatt beredning. I motionen yrkas ett tillkännagivande
till regeringen om medelsbehovet till Riksarkivet och
landsarkiven vad avser lönebidragsmedel till SVAR (Svensk
arkivinformation).
(1) Utgiftsbeloppet avser det tidigare anslaget Bidrag till
Stiftelsen Samhall.
Regeringen föreslår under punkt C 7 (s. 79--85) att riksdagen
för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag på
4934274000 kr.
Verksamhetens mål och inriktning
Samhall ombildades förra året från stiftelse till aktiebolag
(prop. 1991/92:91, AU16, rskr. 249). I samband därmed
fastställdes verksamhetens inriktning, mål och resultatkrav att
gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Inriktningen av verksamheten
bör enligt propositionen ligga fast för budgetåret 1993/94.
Beträffande resultatkraven anför Bo Nilsson och Jan
Andersson (s) i motion A214 att de krav regeringen nu ställer på
Samhallgruppen är starka. Å ena sidan skall Samhall ha en hög
andel anställda från de s.k. prioriterade grupperna och
samtidigt öka antalet övergångar till arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Å andra sidan skall Samhall under en
femårsperiod trappa ned behovet av statlig ersättning till att
motsvara högst lönekostnaden för de handikappade anställda.
Skall målen för rekryteringar och övergångar nås bör dock kraven
på ekonomisk resultatförbättring inte ställas fullt så hårt,
menar motionärerna. I Samhalls egen framtidsstudie "Samhall mot
år 2000" indikeras att det ekonomiska målet kan uppnås först i
slutet av 1990-talet.
Utskottet är medvetet om den målkonflikt som tecknats i
motionen. Man måste också ta hänsyn till att Samhall såsom en
varu- och tjänsteproducerande koncern möter samma svårigheter
som näringslivet i övrigt under den lågkonjunktur som nu råder.
Samtidigt vill utskottet erinra om att de angivna resultatkraven
förra våren godkändes av riksdagen utan invändning. Det har gått
mindre än ett år efter riksdagens ställningstagande, och
utskottet anser att det är för tidigt att ompröva hållfastheten
i de resultatkrav som ställts på Samhall. Utskottet avstyrker
följaktligen yrkandet i motion 214 om ett tillkännagivande till
regeringen om en sådan omprövning.
I samma motion förordas en långsiktig utbyggnad av antalet
arbetstillfällen vid Samhall enligt förslag av 1989 års
Handikapputredning. Förslaget innebär att ca 600 platser per år
skall inrättas för svårt funktionshindrade.
Handikapputredningens förslag övervägdes i förra årets
proposition om Samhalls ombildning till aktiebolag.
Arbetsmarknadsministerns i propositionen redovisade bedömning
var att utredningens förslag på denna punkt inte borde föranleda
någon åtgärd. Denna bedömning mötte inte någon invändning vid
riksdagsbehandlingen, och utskottet avstyrker med hänvisning
härtill motion 214 även på denna punkt.
Det under den föregående anslagspunkten beskrivna försöket med
stödpersoner åt arbetshandikappade bör enligt propositionen
även kunna bedrivas av Samhall. Bo Nilsson och Jan Andersson (s)
anser i motion A254 att särskilda medel skall ställas till
Samhalls förfogande för ändamålet. De föreslår ett
tillkännagivande om detta till regeringen.
I anslagsframställningen har Samhall föreslagit att försök med
stödpersoner görs i samband med att arbetstagare övergår från
Samhall till anställningar på den reguljära arbetsmarknaden.
Samhall har inte begärt någon medelsanvisning för dessa försök.
Utskottet anser därför att riksdagen inte har anledning av avge
en meningsyttring till regeringen om behovet av en särskild
medelstilldelning och avstyrker därmed motionens yrkande härom.
Medelsanvisning
Regeringens förslag om anslag till Samhall för nästa budgetår,
4934,3 miljoner kronor, innebär jämfört med anslaget för
innevarande budgetår en minskning med 66,5 miljoner kronor.
Claus Zaar (nyd) yrkar i motion A284 att anslaget skall
minskas med 2100 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) yrkar å
andra sidan i motion A214 att anslagstilldelningen skall öka med
190 miljoner kronor.
För att möjliggöra anslagsminskningen med 2100 miljoner
kronor föreslås i motion A284 att lönerna för icke prioriterade
grupper anställda hos Samhall ändras till en nivå som
motsvarande gällande arbetslöshetsersättning eller annat bidrag
som dessa anställda kan vara berättigade till. Kan den angivna
besparingen inte uppnås på detta sätt, får införas förkortad
arbetstid för de icke prioriterade grupperna.
Som allmän motivering för förslagen i motion A284 anförs där
bl.a. att nuvarande bidrag till Samhall med 159 kr per timme och
sysselsatt inte är försvarbar i nuvarande ekonomiska kris. Av
verksamheten avser 59 % s.k. icke prioriterade grupper. Den
delen av verksamheten måste ifrågasättas, uttalar motionären.
Med prioriterade grupper avses vid Samhall arbetstagare som är
utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade.
Prioriteringen innebär att AMV -- som anvisar arbetstagarna --
och Samhall skall se till att minst 40 % av de arbetstagare som
rekryteras till Samhall skall tillhöra någon av de nämnda
handikappgrupperna. Utskottet vill understryka att även övriga
anställda -- dvs. den majoritet av anställda som avses i
motionen -- är arbetshandikappade. Det är här fråga om t.ex.
blinda, döva, hjärtsjuka och rörelsehindrade.
Den drastiska åtskillnad mellan olika handikappgrupper i
lönehänseende som skulle uppstå om motionsförslaget genomförs
kan inte försvaras med de besparingseffekter motionären säger
sig vilja uppnå. Motionen avstyrks av utskottet, som inte heller
finner skäl att biträda yrkandet i motion A214 om ett
medelspåslag.
Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen med avslag på
motionerna A214 i aktuell del och A284 bör anvisa anslag till
Bidrag till Samhall Aktiebolag med det belopp regeringen har
föreslagit.
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt C 8 (s. 85) bör
för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt
belopp av 1000 kr.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motion 1992/93:A267 yrkande 14,
res. 1 (s)
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A264 yrkande 1,
1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So268
yrkande 10,
res. 2 (s)
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A264 yrkandena 2--7,
1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So449
yrkande 1,
res. 3 (s)
men. (v)
4. beträffande medel för alkohol- och narkotikaförebyggande
insatser på arbetsplatser
att riksdagen avslår motion 1992/93:A251,
5. beträffande avveckling av Arbetslivsfonden
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:A425 yrkandena 6
och 7 dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om möjlighet för Centrala arbetslivsfonden att
medge fortsatt bidragsgivning under avvecklingstiden, dels i
övrigt godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om
avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet,
6. beträffande satsning av medel ur Arbetslivsfonden på
typiskt kvinnliga yrken
att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 14,
7. beträffande ILO-konvention om hotell och restauranger
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:153 till
handlingarna,
8. beträffande anslag till Arbetarskyddsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Arbetarskyddsverket för budgetåret 1993/94 under tionde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 387645000 kr,
9. beträffande sysselsättningen för arbetshandikappade
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkandena 1 och 4
och 1992/93:A276 yrkande 3,
10. beträffande anslag till Yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1993/94 under
tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 787783000 kr,
11. beträffande anslag till utbildningsbidrag inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för
budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 570017000 kr,
12. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Yrkesinriktad rehabilitering:Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr,
13. beträffande bidrag till arbetshjälpmedel
att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen
om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en
anställnings första tolv månader,
14. beträffande bidrag till stödpersoner
att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen
om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt
handikappade,
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkande 5 och
1992/93:A256,
men. (v)
16. beträffande omprövningen av lönebidrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:A240,
17. beträffande utvärdering av de flexibla lönebidragen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkande 2 och
1992/93:A258,
18. beträffande översyn av kulturvårdsföretagen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A226 och 1992/93:A243,
19. beträffande anslag till särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1992/93:A232, 1992/93:A254 yrkande 3 och
1992/93:A255 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 6386203000 kr,
men. (v)
20. beträffande resultatkraven på Samhall
att riksdagen avslår motion 1992/93:A214 yrkandena 1 och 3,
21. beträffande särskilda medel till stödpersoner vid
Samhall
att riksdagen avslår motion 1992/93:A254 yrkande 6,
22. beträffande anslag till driften av Samhall
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1992/93:A214 yrkande 2 och 1992/93:A284
till Bidrag till driften av Samhall Aktiebolag för
budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 4934274000 kr,
23. beträffande bidrag till Samhall för vissa skatter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för
budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
Stockholm den 11 mars 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Sonja Rembo (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson
(c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund
(s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica
Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson
(m) och Berit Andnor (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "När det" och på s. 8 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Under 1980-talet inleddes en offensiv för arbetslivets
förnyelse. Bakom offensiven ligger övertygelsen att i takt med
att jobben förbättras och blir mer innehållsrika kommer
utslagningen från arbetslivet att minska och det rent mänskliga
lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer produktiviteten på
arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften att stärkas.
Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och utslagning.
Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska
partimotionen A267 att den borgerliga regeringen förefaller
sakna intresse att driva på förnyelsearbetet och att det krävs
politiska initiativ på ett antal områden för att den tidigare
inledda offensiven skall fortsätta med oförminskad kraft.
I likhet med motionärerna vill utskottet särskilt framhålla
behovet av fortsatta insatser när det gäller ekonomiska
styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete,
arbetstider och arbetsrätt.
I fråga om ekonomiska styrmedel erinras om att
Socialdemokraterna i den gångna höstens krisuppgörelse med
regeringen drev igenom att arbetsmarknadens parter på sikt skall
ta över ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det
kommer att öka trycket på arbetsgivarna att förändra
arbetsorganisation och arbetsinnehåll. Som sägs i motionen bör
man gå vidare på den vägen.
De omfattande förändringarna i arbetslivet leder till att
kompetenskraven ökar. De anställdas kunskaper måste öka i samma
takt. En kompetensutveckling på arbetsplatserna måste
stimuleras på bred front och kopplas ihop med en förändrad
arbetsorganisation där arbete och lärande går hand i hand.
Av grundläggande betydelse för en förnyelse i arbetslivet är
att man ute på arbetsplatserna får till stånd ett aktivt
arbetsmiljöarbete med tonvikt på förebyggande insatser och
aktiv och snabb rehabilitering av dem som skadas i arbetet.
Företagshälsovården är av stor betydelse i detta arbete. Viktigt
är också att dokumentera de kostnader som uppstår på grund av en
dålig arbetsmiljö. Därför bör införas lagstiftning om s.k.
personalekonomiska redovisningar enligt de utredningsförslag som
redan föreligger.
Dagens produktionssystem medger flexibla arbetstider. För
att balansera produktionens krav och den enskildes önskemål bör
tillkomma nya lagregler som ger möjlighet till önskad
flexibilitet och större inflytande för den enskilde.
Branschavtal skall ge ramar, ta hänsyn till branschproblem och
tillföra ytterligare regler om den enskilde arbetstagarens
inflytande. Branschavtalen kan i sin tur behöva kompletteras med
lokala kollektivavtal om arbetstiden.
Vad arbetsrätten beträffar utgår utskottet från att
framtida förändringar företas i ett förtroendefullt samarbete
mellan regeringen och Socialdemokraterna i enlighet med vad som
överenskommits i höstens krisuppgörelse.
Då det gäller företagshälsovård, kompetensutveckling, nya
regler för föräldraledighet och arbetsrätt liksom i fråga om ett
aktivt jämställdhetsarbete återkommer utskottet i den följande
framställningen och i andra sammanhang med anledning av
särskilda yrkanden härom i den nu aktuella motionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till det
föreliggande yrkandet i motion A267 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida
inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet utgår" och på s. 9 slutar med "So268 (v)" bort ha
följande lydelse:
Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivare och
anställda. Den tidigare avtalsregleringen på stora delar av den
privata arbetsmarknaden föreligger inte längre genom att
arbetsmiljöavtalet på SAF--LO--PTK-området och därmed avtalets
riktlinjer för företagshälsovården har upphört att gälla efter
uppsägning från arbetsgivarsidan. Vidare har de tidigare
statsbidragen till företagshälsovården avvecklats. Det är
osäkert i vilken utsträckning den tidigare avtalsregleringen av
företagshälsovården kommer att ersättas med en ny. Å andra sidan
är vårt land skyldigt enligt ILO-konventionen nr 161 att
upprätthålla en företagshälsovård.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen i enlighet
med yrkandena i motionerna A267 (s) och A264 (v) till regeringen
bör uttala att företagshälsovården skall göras obligatorisk,
dvs. att för alla arbetsgivare bör införas en lagstadgad
skyldighet att tillhandahålla företagshälsovård. Till frågan om
inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård återkommer
utskottet i det närmast följande avsnittet.
Med det anförda tillgodoses yrkandet i motion So268 (v) i vad
avser införande av en lagstadgad företagshälsovård.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A264 yrkande
1 och 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del samt med
anledning av motion 1992/93:So268 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "nuvarande
företagshälsovård" bort ha följande lydelse:
Den lagstiftning utskottet ovan förordat måste självfallet
garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. I
enlighet med vad som anförs härom i motion A267 (s) bör
riksdagen fastslå följande riktlinjer för lagstiftningen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla
företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt
såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga
organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa
möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår
både fysisk och psykisk arbetsmiljö liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med
förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av
arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge
råd i sådana frågor som teknik, arbetsorganisation och
arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.
Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen
nr 161.
Med de föreslagna riktlinjerna tillgodoses samtidigt det
program för arbetshälsovård som presenteras i motion So449 (s).
Motion A264 (v) i här avsedda delar avstyrks i den mån yrkandena
inte kan anses besvarade med ovan anförts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 17 i
motsvarande del, med anledning av motion 1992/93:So449 yrkande 1
samt med avslag på motion 1992/93:A264 yrkandena 2--7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Sysselsättningen för arbetshandikappade (mom. 9)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:
Socialdemokraterna har i motion A267 om arbete och tillväxt
lagt fram en bred handlingsplan för att minska arbetslösheten
och öka sysselsättningen. I stället för att öka skillnaderna
mellan människor vill vi ge dem ökade möjligheter. Med en sådan
politik skapas bättre förutsättningar också för de
arbetshandikappade att hävda sig på arbetsmarknaden.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i den reservation som utskottets
socialdemokratiska företrädare har avgett om obligatorisk
företagshälsovård med krav på en lagstadgad skyldighet för
arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård.
I motion A264 (v) framställs förslag som alla syftar till att
utveckla en kvalificerad företagshälsovård. I dessa förslag
beträffande företagshälsovårdens inriktning inbegrips bl.a.
principer för företagshälsovårdens finansiering, en central
kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador m.m., skyldighet för
arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för
arbetsmiljöarbetet och tydliga regler om sekretess vid arbetet
med hälso- och miljöskydd inom företagen. Enligt min mening bör
riksdagen hos regeringen begära förslag från regeringen till
åtgärder för att utveckla företagshälsovården i enlighet med vad
som förordas i den nämnda motionen.
Jag beklagar att Sverige inte kommer att ratificera
ILO-konventionen (nr 172) om hotell, restauranger och
liknande anläggningar. Det är riktigt, som sägs i den
föreliggande skrivelsen från regeringen, att konventionen är
svag. Däremot finns det ingen grund för påståendet att den
skulle vara diskriminerande. Det är viktigt att arbeta för
globala minimivillkor i denna bransch för att motverka social
dumpning. Konventionen kan utgöra en plattform för fortsatt
arbete syftande till att skapa ett verksammare redskap mot
exploatering och rovdrift på personal i vår omvärld.
De restriktioner som nu finns mot att samtidigt bevilja
bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag drabbar
arbetshandikappade med de svåraste funktionshindren. Såsom yrkas
i motionerna A256 (v) och A254 (s) bör bidrag till arbetsbidrag
kunna kombineras med lönebidrag utan de begränsningar som gäller
i dag. I enlighet med förslaget i motion A256 bör man dessutom
inte längre behålla nuvarande förbud mot att ge bidrag till
arbetsbiträde för arbetstagare som anställts i skyddat arbete
eller som genomgår statsstödd utbildning i företag.
När det gäller anslaget till särskilda åtgärder för
arbetshandikappade ansluter jag mig till förslagen i
motionerna A232 (v) och A255 (-) att det belopp som anvisas bör
höjas med 250 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Därigenom kan lönebidragsanställningar beredas åt
ytterligare 2400 arbetshandikappade. Med detta förslag
tillgodoses även yrkandet i motion A254 (s) om resursökning för
sådana anställningar.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
3, 15 och 19 borde ha hemställt:
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A264 yrkandena
2--7 samt med avslag på motionerna 1992/93:A267 yrkande 17 i
motsvarande del och 1992/93:So449 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A254 yrkande
5 och 1992/93:A256 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. beträffande anslag till särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A232 och
1992/93:A255 samt med anledning av regeringens förslag och
motion 1992/93:A254 yrkande 3 till Särskilda åtgärder för
arbetshandikapppade för budgetåret 1993/94 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6636203000
kr.