Dir. 1991:97
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.
Jag föreslår att en särskild kommission tillsätts med uppgift att
förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av 1 990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr.
327). Kommissionen skall därvid beakta effekter och faktorer som inte
var kända eller förutsedda vid tidpunkten för beslutet, i första hand
konsekvenserna av en anslutning till EG.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1990 om en reform av livsmedelspolitiken
(prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Bakgrunden till det
livsmedelspolitiska beslutet var att den dåvarande livsmedelspolitiken
uppvisade en dålig måluppfyllelse. Överproduktionen var kostsam,
inkomstmålet urholkades av överskottskostnaderna och av
kapitaliseringseffekten. Inte heller konsumentmålet kunde sägas vara
uppfyllt, eftersom prisutvecklingen på livsmedel översteg inflation en. Samtidigt avskärmades konsumenter och producenter från varandra.
Syftet med det livsmedelspolitiska beslutet var att genom avreglering
och marknadsanpassning uppnå balans i livsmedelsproduktionen.
Beslutet innebär att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel
tonas ned, samtidigt som direkta medel för att uppnå målen angående
miljö, landskapsvård, regional fördelning och beredskap förstärks.
Flertalet interna regleringar har avskaffats fr.o.m. den 1 juli 1991,
vilket innebär att priserna på de flesta prisreglerade produkter skyddas
enbart med hjälp av ett gränsskydd. Producenterna måste i högre grad
själva aktivt arbeta för att finna avsättning för sin produktion.
Förutsättningarna förbättras avsevärt för att konsumenternas önskemål
avseende bl.a. kvalitet och ett varierat utbud får genomslagskraft i
livsmedelskedjan.
Riksdagen beslutade också att övergången till en mer avreglerad marknad
för jordbrukets produkter skulle ske under socialt acceptabla former.
Under övergångsperioden vidtas därför särskilda åtgärder bl.a. för att
stimulera en varaktig omställning till alternativ markanvändning. Ett
särskilt omställningsstöd lämnas under budgetåren 1991/92--1993/94 för
åkermark som tas ur livsmedelsproduktion och överförs till annan
varaktig användning. Vidare lämnas ett särskilt anläggningsstöd under
budgetåren 1991/92--199495 för anläggning av våtmarker samt för
plantering av lövträd och energiskog. Inlösensystemet för spannmål skall
avvecklas stegvis för att vara helt avvecklat den 1 juli 1994. Under
denna period sänks det garanterade inlösenpriset successivt till
90 öre/kg.
Särskilda stödåtgärder riktas också till de skuldtyngda jordbrukare som
under en övergångsperiod kan komma att få ekonomiska svårigheter till
följd av avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Stödet ges
dels som stöd för rekonstruktion av jordbruksföretag eller som
avvecklingsstöd, dels i form av rådgivning m.m.
Riksdagen beslutade också att anvisa medel för åtgärder som syftar till
att både minska mjölkproduktionen och förhindra ett pristryckande
överskott av nötkött på grund av utslaktningen av mjölkkor. Dessutom har
riksdagen för budgetåren 1991/92--1993/94 anvisat medel för att
finansiera köttexport.
Beslutet innebär vidare att miljömålet i jordbrukspolitiken skall vara
att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att
minimera jordbrukets miljöbelastning. Stödet till landskapsvård skall
säkerställa skydd av värdefulla miljöer som innehåller fastlagda
kvaliteter från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt. Den
fortsatta hävden av dessa marker skall säkerställas genom att avtal
träffas med berörda brukare.
Kostnaderna för de olika åtgärderna under övergångsperioden beräknades
av riksdagen uppgå till 13,6 miljarder kronor exkl. kostnaderna för
inlösen av spannmål.
Enligt riksdagsbeslutet är det av största vikt att noga följa upp den
livsmedelspolitiska reformens effekter. Uppdrag har därför lämnats till
statens jordbruksverk, statens pris- och konkurrensverk, statens
naturvårdverk, statens livsmedelsverk och livsmedelsekonomiska
samarbetsnämnden att noga följa utvecklingen inom resp. ansvarsområde n. Myndigheterna skall regelbundet redovisa utvecklingen och eventuella
behov av åtgärder till regeringen.
År 1990 tillsattes också en särskild konsumentberedning med uppgift att
kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen
ur ett brett konsumentperspektiv. De frågor som beredningen särskilt
skall bevaka och bedöma är om reformen leder till ett effektiv are resursutnyttjande som gynnar samhällsintresset, bl.a. i form av en
dämpad prisökningstakt på livsmedel. Hur reformen påverkar utbudet av
och kvaliteten på livsmedel tillhör också de områden som beredningen bör
analysera. Beredningen skall själv kunna ta upp andra viktiga
konsumentfrågor som kan förväntas påverkas av den livsmedelspolitiska
reformen och som av beredningen bedöms kräva särskild belysning.
Riksdagen framhöll att det alltid finns möjligheter för t.ex. de
politiska partierna att ta initiativ till ytterligare åtgärder om så
skulle visa sig nödvändigt.
Den s.k. Uruguayrundan i GATT har jordbruket som en mycket viktig punkt
på dagordningen. I Punta del Este-överenskommelsen, som är
utgångspunkten för förhandlingarna, enades de deltagande länderna bl.a.
om att liberalisera handeln, förbättra konkurrenssituationen
genom ökad disciplin och förstärkning av GATTs regler samt att minimera
negativa effekter av sanitära och fytosanitära föreskrifter.
Ministermötet i december 1990 kunde inte avsluta Uruguayrundan sedan det
stod klart att positionerna var alltför låsta på jordbruksområdet.
Förhandlingarna har emellertid fortsatt under år 1991. På jordbrukets
område har parterna inriktat förhandlingarna mot sänkningar av
internstöd, gränsskydd och exportsubventioner. Mycket tyder på att
förhandlingarna nu går mot ett avgörande vid årsskiftet 1991/92.
Sedan det livsmedelspolitiska beslutet fattades har Sverige ansökt om
medlemskap i de europeiska gemenskaperna. Regeringen har publicerat en
s.k. grönbok där en första kartläggning av konsekvenserna av ett
medlemskap inom resp. område redovisas. Av denna studie framgår att EGs
stöd till jordbruket i dag ligger på en lägre nivå än det svenska. En
anpassning av stödnivån är därför nödvändig, vilket förutsätter
förändringar av den svenska jordbruksproduktionen i olika avseenden.
Vidare framgår att en lägre prisnivå för flertalet produktionsgrenar
inom animalieområdet är att förvänta vid ett medlemskap.
Foderkostnaderna beräknas sjunka men inte tillräckligt för att helt
kompensera den lägre prisnivån. Sjunkande foderpriser beräknas medföra
stora förändringar av produktionsmönstret. För vegetabilieproduktionen
förväntas en anpassning till EG få vissa effekter på produktionen. De
långsiktiga svenska jämviktspriserna kan komma att ligga över dagens
marknadspriser i EG. För oljeväxter har EG beslutat om ett nytt system
baserat på världsmarknadspris för oljeväxtfrö kompletterat med arealstöd
fr.o.m. 1992 års skörd. Den svenska socker- och matpotatisproduktionen
bedöms inte påverkas i någon större omfattning. Det kan dock
konstateras att det ännu återstår ett omfattande arbete bl.a. med att
analysera kostnadsläget för svensk jordbruksproduktion och
livsmedelsindustri innan det är möjligt att överblicka alla
konsekvenserna av ett medlemskap.
På jordbrukets område kompliceras denna kartläggning av att EG nu
behandlar ett förslag till en genomgripande reform av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP). Utgångspunkterna är lägre stödpriser,
produktionsbegränsningar, ökat inslag av direkta och selektiva
stödformer samt ökat miljöhänsyn.
EGs gemensamma jordbrukspolitik ingår inte i EES-avtalet, varför hela
området återstår att förhandla med EG.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:99, JoU27, rskr. 276)
genomför en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för närvarande en
genomgripande och förutsättningslös översyn av stödet till jordbruket i
norra Sverige inför budgetåret 1992/93.
Riksdagen konstaterade i sitt beslut att den modell som i dag används
för att beräkna merkostnader och lönsamhet i det norrländska jordbruket
inte uppfyller de krav som bör ställas på ett framtida beräkningssystem.
Ett sådant system måste vara förenligt med reglerna i ett kommande
GATT-avtal och även utformas med hänsyn till EGs gemensamma
jordbrukspolitik. Arbetsgruppen kommer att lämna ett förslag till system
i slutet av november 1991. I regeringens direktiv till arbetsgruppen
ingår också att planera för en förändring av stödformen så att den
anpassas till vad som gäller inom EG.
Jag föreslår mot bakgrund av vad jag nu har anfört att en särskild
kommission tillsätts med uppgift att förbereda den avstämning av
omställningsbesluten i 1990 års livsmedelspolitik som skall ske efter
det att EG har lagt fast principerna för sin kommande jordbrukspolitik.
I sitt arbete skall kommissionen beakta effekter och faktorer som inte
var kända eller förutsedda vid tidpunkten för beslutet. I första hand
skall effekterna av ett EG-medlemskap beaktas.
Kommissionen bör i detta sammanhang även behandla stödet till jordbruket
i norra Sverige i ett långsiktigt perspektiv.
Utgångspunkten för kommissionens arbete bör vara att omställningen av
jordbruket skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet
i EG har en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och
livsmedelsindustri. Det är angeläget att det svenska jordbruket får
möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden.
Vid sin avstämning av besluten avseende mål och medel för att bevara ett
öppet och levande kulturlandskap bör kommissionen också pröva frågan om
arealersättning som en metod att bevara öppna landskap.
Kommissionen bör vid sin avstämning i första hand utgå från de
uppföljningar av reformen som genomförs av olika myndigheter. Till grund
för arbetet bör också ligga de analyser som görs av konsekvenserna av
ett EG-medlemskap för svenska konsumenter, svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri.
Kommissionen bör löpande redovisa sina slutsatser och lämna förslag till
erforderliga förändringar i gällande beslut för att i första hand
åstadkomma en smidig anpassning av svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri till EG.
Till kommissionen bör knytas en parlamentarisk grupp med företrädare för
riksdagspartierna. Kommissionen skall regelbundet redovisa sitt arbete
till denna grupp.
Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter,
organisationer och utredningar.
Kommissionen bör beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i
utredningsverksamheten.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild kommission med högst sex ledamöter -- omfattad
av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag
att förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av
1990 års livsmedelspolitiska beslut,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
kommissionen.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)