Dir 1991:9
Statsrådet Persson anför.
Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Lindqvist, att en kommitté
tillkallas för att lämna förslag till mål och riktlinjer för
barnomsorgen samt det offentliga skolväsendet/n1/. Kommittén skall också
lämna förslag till riktlinjer och modeller för kursplaner, samt förslag
till timplaner för grundskolan.
Begreppet läroplan innefattar för närvarande mål och riktlinjer samt
kursplaner och timplaner m. m. för olika skolformer.
Pedagogiskt program är beteckningen för de nationellt fastställda
måldokumenten för förskola och fritidshem.
Utifrån 1985 års riksdagsbeslut om förskola för alla barn har
socialstyrelsen på regeringens uppdrag utarbetat ett pedagogiskt progr
am för förskolan som fastställdes år 1987. Det innefattar förskolans
uppgifter och den pedagogiska verksamhetens mål och inriktning samt dess
behov av stöd och utvecklingsfrämjande insatser på kommunal nivå. Det
pedagogiska programmet för förskolan omfattar barn i åldrarna upp till
sju år. Ett motsvarande pedagogiskt program finns för fritidshemmen.
För grundskolan tillkom den första egentliga läroplanen, som omfattade
mål, riktlinjer, kursplaner och timplaner i samband med grund
skolereformen 1962 (Lgr 62). Grundskolans läroplan har förnyats två
gånger, år 1969 och år 1980.
Särskolan fick sin första läroplan år 1973 (Lsä 73). Läroplanen bestod
av en allmän del och supplement för de olika formerna av särskolan. Lsä
73 har reviderats år 1990 (Lsä 90). Denna läroplan gäller för den
obligatoriska särskolan, dvs. grundsärskolan och träningsskolan, medan
Lsä 73 fortfarande gäller för yrkessärskolan.
För specialskolan och sameskolan gäller Lgr 80 med vissa kompletterande
föreskrifter.
För de frivilliga skolformernas del har läroplaner utformats i samband
med 1960-talets reformarbete.
Det gymnasiala skolväsendets uppbyggnad under 1960-talet innebar en
struktur med tre block: gymnasium, fackskola och yrkesskola. Med 1970
års läroplan för gymna sieskolan (Lgy 70) fördes dessa tre block samman
till ett antal linjer och specialkurser. En försöksverksamhet med
treåriga yrkesinriktade utbildningar pågår. Inom försöksverksamheten
används en ny princip för kursplaner med moduluppbyggda avsnitt.
Inom vuxenutbildningen tillämpades tidigare grundskolans och
gymnasieskolans läroplaner. År 1982 fick den kommunala utbildningen för
vuxna en särskild läroplan (Lvux 82), specifikt utformad för att anpassa
verksamheten till vuxnas behov.
Den första läroplanen för grundläggande svenskundervisning för vuxna
invandrare kom år 1986, den senaste år 1990.
Det finns flera anledningar till att det nu framstår som nödvändigt att
göra en översyn av samtliga läroplaner för skolväsendet och att i denna
översyn också inbegripa de pedagogiska programmen för barnomsorgen.
I den mål- och resultatorienterade styrningen av skolan som riksdagen
nyligen ställt sig bakom (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr.85) har
läroplanerna en central roll. I läroplanerna skall målen för
utbildningen och riktlinjer för undervisningen och för arbetet i skolan
i övrigt anges. Målen skall utformas så att de går att konkretisera och
precisera på lokal nivå. De skall också utformas så att de är möjliga
att utvärdera. Budskapen i läroplanerna skall rikta sig huvudsakligen
till lärarna. De skall vara klara och tydliga.
Dagens läroplaner är inte utfor made på detta sätt. En omfattande
bearbetning av läroplanerna fordras för att de skall kunna uppfylla de
villkor som kraven på en mål- och resultatorienterad styrning av skolan
ställer. I och med att läroplanerna får en sådan utformning fullföljs
den utveckling av arbetet i skolan som förutsätts i beslutet om ett
decentraliserat ansvar.
Regeringen har tidigare i skrivelse till riksdagen 1990/91:50 aviserat
förslag om ett gemensamt ansvar för barnomsorg och skola, om en flexibel
skolstart och om ett gemensamt måldokument för barnomsorgen och
grundskolan. Jag anmälde i årets budgetproposition att jag under år 1991
skulle låta påbörja arbetet med att ta fram ett nytt gemensamt
måldokument för skolan och barnomsorgen. Det förhållandet att nästan
alla barn deltar i någon form av samhällelig barnomsorg före skolåldern
leder i sig till behov av att samordna principerna för hur mål skall
utformas och hur innehållet skall systematiseras. Det krävs, som redan
förskola -- skolakommittén redovisade i sitt betänkande ( SOU 1985:22)
Förskola -- skola, en gemensam målskrivning för förskola och grundskola
för att starkt markera att institutionerna utgör på varandra följande
led i samhällets insatser för barnets utveckling. Detta krav framstår
som än mer berättigat om en flexibel skolstart införs.
Den genomgripande reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen
som jag föreslagit i propositionen Växa med kunskap -- om gymnasieskolan
och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, här kallad
kunskapspropositionen) fordrar f örändringar av dessa skolformers
läroplaner och kursplaner. En översyn av Lvux 82 föranleds bl. a. av
förslaget om en helt ny grundläggande vuxenutbildning som inte längre
skall bygga direkt på grundskolans kursplaner.
Till dessa stora beslutade eller föreslagna reformer på skolområdet
kommer det förhållandet att den utveckling och de förändringar som
samhället i övrigt genomgått klarare behöver återspeglas i läroplanerna.
Den tekniska utvecklingen, miljöförändringarna, den omfattande
invandringen, Sveriges förhållande till och beroende av andra länder
samt strukturomvandlingen i näringslivet har också påverkat
uppfattningen om vilka kunskaper och färdigheter som är betydelsefulla.
Utvecklingen ställer också förändrade krav på arbetssätt,
samarbetsformer och inflytande, vilket är viktigt att beakta för
utbildningen i skolan.
Nuvarande läroplaner är i allt väsentligt ett resultat av 1960- och
1970-talens reformarbete, men har tillkommit vid olika tidpunkter och
med olika syften. Även om dokumenten har på verkat varandra, har mål och
riktlinjer ibland kommit att uttryckas på skilda sätt. Med tiden har
också olika principer utvecklats för hur innehållet i verksamheterna
skall organiseras med påföljd att verksamheterna i olika skolformer inte
är i samklang med varandra. Övergångarna mellan skolformerna blir därför
inte alltid naturliga.
I propositionen om ansvaret för skolan behandlas, som jag tidigare har
nämnt, principerna för styrningen av skolan och hur de påverkar
utformningen av måldokumenten.
Kommittén bör i sitt arbete utgå från följande.
Skollagen anger de grundläggande mål för skolans verksamhet som är av
sådan synnerlig vikt att de skall fästas i lag. Skollagen bildar det
fundament som även övriga styrdokument vilar på.
Läroplaner omfattar idag nationellt fastställda mål (utbildningsmål) och
riktlinjer för arbetet samt dessutom kursplaner och timplaner. I
fortsättningen använder jag här benämningen mål och riktlinjer samt
kursplaner och timplaner i stället för det samlade begreppet läroplan.
Mål och riktlinjer skall utfärdas av regeringen sedan riksdagen fått
möjlighet att ta ställning till de grundläggande principerna i dessa.
Mål och riktlinjer skall ha en styrande funktion i förhållande till
kursplanerna. De får således inte vara så allmänt formulerade att de i
praktiken inte kan fungera som styrinstrument. De skall också vara
utvärderingsbara.
Kursplaner som gäller för hela landet skall avse mål och riktlinjer för,
samt innehåll i, enskilda ämnen och ämne sområden. De skall utarbetas av
skolverket enligt regeringens riktlinjer.
Lokala kursplaner skall utarbetas av kommunen enligt regeringens
riktlinjer.
Till stöd och hjälp för arbetet i skolan skall det finnas särskilda
kommentarer som förklarar syfte och motiv med måldokumenten och ger
exempel på hur dessa kan konkretiseras. Kommentarerna, som inte skall
vara normativa, skall baseras på vetenskapligt underbyggd kunskap och
beprövad erfarenhet. Skolverket skall ansvara för att kommentarer tas
fram.
Kommunerna har från den 1 juli 1991, utöver ansvaret för förskolan och
skolbarnsomsorgen, ett verksamhetsansvar även för det offentl iga
skolväsendet med undantag för särskolan. Detta innebär bl. a. att
kommunerna ansvarar för att skolverksamheten ges organisatoriska och
ekonomiska förutsättningar för att uppfylla de mål riksdagen har
fastställt. I detta ansvar ligger också att följa och utvärd era
verksamheten.
Skolplan skall fastställas av kommunfullmäktige och ange hur kommunens
skolväsende skall gestaltas och utvecklas.
Med mål och riktlinjer samt kursplaner och skolplan som grund skall
lokala arbetsplaner utarbetas. Arbetsplanerna skall innehålla de
konkreta målen för verksamheten vid enskilda skolenheter.
De tidigare angivna förändringarna inom skolområdet och förskolan ger en
unik möjlighet att nu formulera måldokument för skilda skolformer,
inklusive barnomsorgen, utifrån en samsyn på de övergripande målen för
verksamheterna. Det är för första gången i svensk skolhistoria möjligt
att samordna arbetet med måldokument över alla nivåer. En sådan
samordning bör medföra en sammanhängande och där med en kvalitativt
bättre och effektivare utbildning.
Det skall ankomma på kommittén att analysera och bedöma om det är
lämpligt att ha ett samlat måldokument med mål och riktlinjer för
barnomsorgen och hela det offentliga skolväsendet eller om det är mer
funktionellt eller motiverat med skilda måldokument. För barnomsorgen
och grundskolan innebär dock även det senare alternativet att
barnomsorgen och grundskolan får ett gemensamt måldokument. (Med
grundskolan avser jag i det följande även de skolformer som motsvarar
grundskolan som sameskolan, specialskolan och särskolan). Kommittén bör
lämna förslag till benämning på måldokumenten.
Om skilda måldokument förordas bör de utformas på i princip samma sätt
och ha en likartad pedagogisk uppbyggnad. Förskolan, grundskolan och
gymnasieskolan lägger grunden för ett livslångt lärande.
Vuxenutbildningen skall komplettera bristande ungdomsutbildning eller
bygga vidare på gymnasieskolans kunskaper. Varje skolform måste därför
befästa och bygga vidare på vad eleverna har lärt sig tidigare. Det är
således viktigt att principen om den successiva kunskapsuppbyggnaden
genom hela utbildningen beaktas. Samtidigt måste en anpassning ske till
de villkor och omständigheter som präglar de olika skolformerna och de
syften som gäller för dem.
Mål och riktlinjer samt kursplaner måste utformas så att de skapar
utrymme för den utveckling av utbildningen som är nödvändig för att
skolan skall uppfylla höga krav på kvalitet och lärande. Det
grundläggande synsätt på förändrings- och utvecklingsarbetet i skolan
som redovisats i propositionen om ansvaret för skolan måste således
återspeglas i översynsarbetet.
De grundläggande värderingar som kommit till uttryck i skollagen och
våra nuvarande läroplaner är djupt förankrade i vårt svenska samhälle.
De skall ligga till grund för kommitténs arbete. Kommittén bör särskilt
uppmärksamma de etiska frågorna.
Vid all utbildning måste hänsyn tas till varje elevs särskilda
förutsättningar och behov. Varje elev har dessutom rätt till en
likvärdig utbildning. För att utbildningen skall bli likvärdig behöver
således några elever mer stöd än andra. Förutsättningen för en god
inlärning ökar när eleverna får möjlighet till att utöva inflytande och
ta ansvar för sin egen utbildning. Kravet på att utbildningen skall
byggas upp med utgångspunkt i ett reellt elevinflytande är också
betingat av de krav på kompetens vad gäller medinflytande och
ansvarstagande som ställs i samhälls- och arbetslivet. Därmed kan
utbildningen förstärka den demokratiseringsprocess som pågår i
samhället. I översynsarbetet skall dessa förhållanden beaktas.
Utbildningen skall inte inriktas på att ge eleverna endast enskilda,
lätt mätbara faktakunskaper. Eleverna skall få lära sig att se och
förstå sammanhang och helheter och kunna använda och tillämpa
kunskaperna på en mer eller mindre komplicerad verklighet. De skall få
lära sig att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse
konsekvenserna av ett visst handlande. Eleverna skall få lära sig att
gradvis utveckla sin förmåga att tänka och uttrycka sig på olika sätt
samt att självständigt söka kunskap och lösa problem. Denna
grundläggande fördjupade syn på kunskap och lärande är en viktig
generell utgångspunkt för översynen. En närmare analys av begreppen
kunskap och bildning bör ligga till grund för översynsarbetet.
Kommittén bör närmare precisera skillnaden mellan mål och riktlinjer och
utifrån denna analys lämna sina förslag till sådana.
Som exempel på riktlinjer som jag anser bör läggas fast nationellt hör
frågor om sådana arbetsformer i skolan som innebär elevinflytande och
elevansvar och sådana arbetsformer i övrigt som bedöms ha stor betydelse
för det pedagogiska arbetet. Även en fråga som uppläggning och
genomförande av undervisningen så att det får betydelse för jämställdhet
mellan pojkar och flickor anser jag bör höra till riktlinjerna.
Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om behovet av en översyn av
dagens läroplaner vill jag ange några kunskapsområden som jag anser bör
ägnas särskild uppmärksamhet i kommitténs arbete.
Grundläggande frågor kring kulturarv och kulturförändring i vid mening
måste uppmärksammas. Kunskaper om det svenska kulturarvet, vår historia
och vårt språk liksom förståelse och respekt för andra folks och
nationaliteters kulturarv bör genomsyra utbildningen. En fast förankring
i det egna kulturarvet skapar goda förutsättningar att förstå både det
egna samhället, den kulturella mångfald som finns i Sverige och
främmande kulturer.
Förändringar i vår omvärld med krav på en internationell anpassning av
utbildningen innebär nya frågeställningar relaterade till de
utbildningstraditioner som utvecklats i vårt land. En
internationalisering av utbildningen rymmer flera aspekter. Svenska
studerande kommer t. ex. att i allt högre grad vilja kombinera studier i
Sverige med studier utomlands, liksom studerande från andra länder
kommer att studera i Sverige. Ett stort antal invandrarelever har
påbörjat sin utbildning i något annat land. Ökade krav ställs på
färdigheterna både i att kunna uttrycka sig på främmande språk och på
bättre kunskaper om internationella och globala förhållanden. Mot den
bakgrunden bör språkprogrammen i såväl grundskolan som gymnasieskolan
förstärkas. Kommittén bör för grundskolans del pröva möjligheten att
börja med undervisning i engelska redan i årskurs 1.
Förändringar i miljön ställer inte minst kommande generationer inför
stora och svårbemästrade problem. Miljökunskapen är ett centralt
kunskapsområde som inte bara skall behandlas inom de naturorienterande
ämnesområdena. De ekologiska aspekterna måste i större utsträckning
prägla undervisningen även inom andra områden. Miljöfrågorna rymmer
också etiska dimensioner som måste uppmärksammas i undervisningen. Jag
har närmare utvecklat min syn på miljöfrågornas roll och plats i
utbildningen i kunskapspropositionen. Vad jag där anfört bör kunna ligga
till grund för kommitténs arbete också inom övriga skolformer.
Jag vill fortsättningsvis peka på några särskilda frågor som gäller
barnomsorgen eller vissa skolformer.
I måldokument för barnomsorgen och grundskolan är det angeläget att ange
hur skola och barnomsorg kan stödja varandra. I det pedagogiska
programmet för förskolan betonas redan nu vikten av att stimulera
barnets språkutveckling och begreppsbildning. Den grund som sålunda
läggs i förskolan bör följas upp i skolan. Den kunskapsutveckling som
äger rum i för skolan och de tillfällen som barnen bör få till
reflektion, tanke- och färdighetsutveckling är att betrakta som en
inledande undervisning. Även den mer målinriktade undervisningen i
grundskolan i t. ex. svenska, matematik och orienteringsämnen förbereds
redan i förskolan.
Inom barnomsorgen och i grundskolan är det viktigt att utgå från en
helhetssyn på barnets utveckling. Tillsammans måste barnomsorg och
grundskola lägga grunden för barns och ungdomars intellektuella,
sociala, emotionella och kreativa växt. Mål och riktlinjer för
barnomsorg och grundskola bör därför i särskilt hög grad avspegla de
krav på verksamheten som denna helhetssyn medför. Inte minst viktigt är
det här att nå en tydlighet i fråga om ansvarsfördelningen mellan
föräldrar och skola.
En fråga som kommittén bör belysa är huruvida det behövs en nedre
åldersgräns för de mål och riktlinjer som avser förskolan.
För förskolans del är det knappast realistiskt att tala om kursplaner i
traditionell mening. Snarare bör förskolans mindre hårt strukturerade
pedagogiska program kunna beaktas vid uppläggningen av undervisningen
under de första skolåren. Kommittén bör ta fram underlag för att bedöma
hur förskolepedagogik och grundskolans pedagogik kan vävas samman. I det
sammanhanget är det viktigt att få med såväl den helhetssyn på barnets
utveckling som ingår i förskolans pedagogiska program och det slag av
mål för undervisningen som ingår i grundskolans kursplaner.
Grundskolan skall ge en grund för fortsatt lärande och för en positiv
attity d hos barn och ungdomar till lärande och personlig utveckling.
Varje elev som lämnar grundskolan skall därför på ett betryggande sät t
ha inhämtat grundläggande baskunskaper och basfärdigheter. Kommittén
skall lägga fram förslag till timplaner som ger flexibilitet och lokalt
inflytande över undervisningens planering och genomförande. Kommittén
bör därvid pröva om den nuvarande stadieindelningen i grundskolan kan
upphöra.
I särskolan undervisas elever som på grund av psykisk
utvecklingsstörning inte kan tillgodogöra sig undervisningen i
grundskolan och gymnasieskolan. Särskolans elever utgör en mycket
heterogen grupp. Graden av utveckl ingsstörning varierar eleverna
emellan. Många elever har också ytterligare handikapp. En utgångspunkt
för arbetet i särskolan är att varje elevs särskilda förutsättningar
skall tas till vara för en optimal utveckling. Kommittén bör pröva i
vilken utsträckning gemensamma mål och riktlinjer kan gälla också för
särskolan.
I kunskapspropositionen har jag angett hur jag ser på ut bildningen och
utvecklingen i gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Kommittén bör lägga
förslagen i denna proposition och de ställni ngstaganden till dessa som
riksdagen sedermera kommer att göra till grund för sina överväganden och
förslag. Vad jag anfört i denna proposition kan ha betydelse även för
övriga skolformer. Som ett exempel vill jag peka på att idrottsämnet,
enligt min mening, skall ha sin tyngdpunkt i kunskaper om hälsa och
motion. Kunskaperna om hur man sköter sin kropp och förebygger ohälsa
bör givetvis grundläggas i tidig ålder.
Den tidsplan som gäller för genomförandet av förslagen i
kunskapspropositionen kräver särskild planering av bl. a.
kursplanearbetet. Avsteg måste göras från en eljest strikt tillämpning
av sättet att genomföra en reform av detta slag. Avsikten är, som jag
redan tidigare redovisat i propositionen, att mål och riktlinjer för
gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall fastställas av regeringen un
der hösten 1991 på grundval av riksdagens ställningstaganden till
förslagen . Dessa mål och riktlinjer skall gälla under reformens
inledningsskede för att sedan avlösas av de mål och riktlinjer som kan
bli ett resultat av denna kommittés arbete.
För att det dessutom skall finnas kursplaner färdiga för gymnasieskolan
och vuxenutbildningen till den 1 juli 1992 bör modeller och riktlinjer
för dessa skolformers kursplaner utarbetas snarast möjligt. Detta är en
uppgift för kommittén. Avsikten är att statens skolverk därefter skall
få regeringens uppdrag att fortsätta arbetet med att ta fram
kursplanerna. Dessa bör sedermera kunna revideras om de fortsatta
övervägandena i kommittén ger anledning härtill eller om d e mål och
riktlinjer som sedermera kommer att läggas fast föranleder detta. De
lokala kursplanerna skall utarbetas av kommunerna efter regeringens
riktlinjer.
Kommittén för frågor om skola -- skolbarnsomsorg,
skolbarnsomsorgskommittén (dir. 1989:16), har till uppdrag att följa,
stimulera oc h påskynda en utveckling i riktning mot en organisatoriskt
och pedagogiskt samlad verk samhet för skola och skolbarnsomsorg.
Kommittén bör ta del av de överväganden som skolbarnsomsorgskommittén
avser att presentera vår en 1991.
För kommittén gäller dels regeringens direktiv till samtliga kommittéer
och särskilda utredare (dir. 1984:5) angående utredningsförs lagens
inriktning och konsekvenser, dels regeringens direktiv till kommittéer
och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i
utredningsverksamhet (dir. 1988:43).
Kommittén skall ta del av de erfarenheter som den nationella
utvärderingen av skolan ger.
Kommittén skall som en utgångspunkt i sitt arbete beakta Sveriges
internationella åtaganden inom utbildningsområdet.
Kommittén skall samråda med företrädare för skolhuvudmännen och med
berörda myndigheter, organisationer och andra kommittéer.
Arbetet skall bedrivas så att kommittén till regeringen kan lägga fram
förslag till mål och riktlinjer för barnomsorgen och samtliga skolformer
senast den 1 september 1992. Arbetet med förslag till riktlinjer och
modeller för kursplaner för gymnasieskolan och vuxenutbildningen skall
dock -- med hänsyn till vad jag tidigare har anfört -- redovisas till
regeringen senast den 1 juli 1991.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning
att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter -- omfattad av
kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att lämna förslag till
mål och riktlinjer för barnomsorgen och grundskolan och för övriga
skolformer inom det offentliga skolväsendet, att ange riktlinjer och
modeller för kursplaner samt att lämna förslag till timplaner för
grundskolan,
att utse en av ledamöterna till ordförande,
att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén,
att utse referensgrupper bl.a. representerande riksdagspartierna samt
elev- och föräldraorganisationer.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)
/n1/ Med barnomsorg avses här daghem och deltidsgrupper, samt
fritidshem. Med det offentliga skolväsendet avses det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom (grundskola och gymnasieskola samt
vissa motsvarande skolformer, nämligen särskola, specialskola och
sameskola) och det offentliga skolväsendet för vuxna (grundutbildning
för vuxna, kommunal vuxenutbildning samt vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda) (SFS 1990:1477). Enligt regeringens förslag i
propositionen Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och
vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85) skall från den 1 juli 1992 även
undervisning i svenska för invandrare (sfi) räknas till det offentliga
skolväsendet. Om detta förslag blir riksdagens beslut skall kommitténs
uppdrag även gälla sfi.