Dir. 1991:78
Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl anför.
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att, som ett led i
regeringens arbete med en samlad aktionsplan mot buller, belysa
möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande
aktiviteter i landets fjällområden och skärgårdar. Utredaren bör studera
inom vilka delar av områdena en låg bullernivå är särskilt angelägen
samt lämna förslag till åtgärder.
I propositionen 1990/91:90 En god livsmiljö redovisar regeringen sina
ställningstaganden vad gäller åtgärder för begränsning av
bullerstörningarna i samhället (s. 155--157). En alltmer omfattande
användning av flygplan, helikoptrar och terrängfordon i fjällområden a samt ett ökat antal motorfarkoster i skärgårdsområdena har medfört
bullerproblem i områden där tystnaden borde vara en viktig kvalitet. I
propositionen redovisar regeringen sin avsikt att utreda möjligheterna
till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i
fjällområdena och i skärgårdsområdena samt lämna förslag till åtgärder.
Regeringens intentioner har i denna del vunnit riksdagens gillande
samtidigt som riksdagen har begärt att en samlad aktionsplan mot buller
skall utarbetas (JoU30 s. 134, rskr. 338).
Varför behövs utredningen?
För de flesta människor finns ett behov av att uppleva tystnad utomhus
eller i vart fall frihet från störande ljud alstrade av människors
verksamhet. Tillgång till områden med låg bullernivå är viktigt inte
minst för dem som hemma och i arbetet omges av samhällsbuller. I en god
livsmiljö bör ingå möjligheter för människor att finna rekreation i
miljöer utan störande buller. Till de områden där en låg bullernivå
bedöms särskilt värdefull hör våra fjäll- och skärgårdsområden.
I skärgårdarna och i fjällvärlden har de områden som sällan utsätts för
buller successivt minskat. Användningen av flyg i samband med turism och
annan näringsutövning har ökat under senare år. Helikopter- och andra
flygtransporter i samband med skidåkning och annan rekreation har blivit
allt vanligare. Snöskotertrafiken i fjällområdena har ökat kraftigt i
omfattning. Motorbåts- och vattenskotertrafik i skärgårdarna och i sjöar
och vattendrag är andra exempel på störningar i områden där frihet från
buller har stor betydelse för naturupplevelsen och rekreationsvärdet.
Trafiken påverkar även växter och djurliv.
Utredaren bör efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner
studera inom vilka delar av fjäll- och skärgårdsområdena en låg
bullernivå är särskilt angelägen. Bullerproblemen i anslutning till
turistorter bör uppmärksammas.
De huvudsakliga bullerkällorna bör identifieras och relateras till de
olika områdena så att lämpliga åtgärder kan föreslås. Redovisningen bör
även omfatta andra olägenheter som föranleds av den störande
verksamheten såsom avgaser, vibrationer, svallvågor samt risker för ökad
tillgänglighet till särskilt känsliga och skyddsvärda områden.
Bullerfrågan i fjäll- och skärgårdsområden berör många olika
samhällsintressen som måste vägas mot varandra, bl.a. naturvården, det
rörliga friluftslivet och turismen, fritidsboendet, den lokala
befolkningen, försvaret, jord- och skogsbruket samt det övriga
näringslivet. Att minimera bullret i områden där miljöns särart i
största möjliga mån bör bevaras är en angelägen uppgift vad gäller både
fjäll och skärgårdar. Formerna för en styrning och begränsning av bl.a.
de motordrivna nöjes- och fritidsaktiviteterna bör övervägas. En
utgångspunkt bör vara att nödvändig nyttotrafik accepteras samt att den
bofasta befolkningens transportbehov tillgodoses.
Förslag till åtgärder eller handlingslinjer bör bl.a. omfatta följande.
-- Teknikutveckling
Dämpning vid källan har grundläggande betydelse för bullerbekämpning.
När det gäller motorbåtar, snöskotrar och terrängfordon bör
möjligheterna belysas att införa krav som begränsar bullret.
Möjligheter att begränsa buller från motordrivna redskap och
arbetsfordon torde finnas. I vissa EG-länder finns t.ex. gränsvärden
fastställda för buller från motorgräsklippare och andra redskap. Frågan
om normer för bullerkällor som orsakar störningar i rekreationsmiljöer
bör övervägas och relateras till motsvarande normer inom EG och EFTA.
-- Kommunal planering m.m.
Genom en förutseende fysisk planering kan kommunen i viss mån påverka
bullerutbredningen, både i anslutning till tätbebyggda områden i
skärgårdar och fjällvärld och i områden som är opåverkade av
exploatering.
En metod att begränsa bullerstörningar i känsliga och skyddsvärda
miljöer är att tillåta bullrande verksamheter endast i särskilt av gränsade områden och stråk. Det bör utredas hur denna metod har fungerat
och hur den kan utvecklas och samordnas med andra åtgärder.
Kunskaper om störningsfria områden kan vara ett viktigt underlag för den
kommunala planeringen i skärgårdar och fjällområden. Områden där en låg
bullernivå är särskilt angelägen kan avgränsas i den kommunala
översiktsplanen. Överväganden i översiktsplanen kan tjäna som
utgångspunkt för översyn av kommunala ordningsstadgor och för de
myndigheter som beslutar om t.ex. snöskoterleder och om
hastighetsbegränsning för sjötrafik. De kan också tjäna som information
till allmänheten.
Utredaren bör efter samråd med berörda kommuner och länsstyrelser belysa
lämpliga metoder och förfaringssätt beträffande användning
av översiktliga planer för att slå vakt om och utöka områden med låga
bullernivåer.
-- Reglering
I känsliga och skyddsvärda naturområden kan nyttjandet av flygplan,
motorbåtar, snöskotrar, vattenskotrar och andra bullrande redskap
begränsas genom föreskrifter med stöd av naturvårdslagen (1964:822),
NVL.
Utredaren bör efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner
överväga om områden som i dag är skyddade enligt NVL behöver utvidgas
eller kompletteras.
Utnyttjandet av bullrande fordon och redskap kan regleras ocksåjymed
stöd av bl.a. miljöskyddslagen (1969:387), terrängkörningslagen
(1975:1313), luftfartslagen (1957:297), sjötrafikförordningen (1986:300)
och lokala föreskrifter.
Utredaren bör belysa vilka möjligheter som finns att med hjälp av
befintlig lagstiftning och på andra sätt begränsa bullrande verksamhet
inom visst område.
I detta sammanhang bör beaktas slutsatserna från naturvårdsverkets
pågående utredning om hur en reglering av lufttrafiken i fjällområdena
skall utformas och inom vilka områden som landningsförbud bör gälla.
Vidare skall, i ett riksperspektiv, frågan om generella restriktioner,
restriktioner mot användning inom vissa regioner eller för vissa
användningsområden eller andra begränsningar för trafik med
vattenskotrar utredas. Härvid skall särskilt beaktas Sveriges
internationella åtaganden vad gäller handel.
Utredaren bör behandla frågan om vattenskotrar med förtur för att göra
det möjligt för regeringen att ta ställning i frågan före sommaren 1992.
Utredaren bör även kunna föreslå andra åtgärder i syfte att minska
bullret i fjäll- och skärgårdsområden samt andra områden med stora
rekreationsvärden.
Uppdraget skall genomföras efter samråd med bl.a. statens
naturvårdsverk, boverket, sjöfartsverket, luftfartsverket,
överbefälhavaren, Sveriges turistråd, trafiksäkerhetsverket,
arbetarskyddsstyrelsen och länsstyrelser. Överläggningar bör hållas med
kommuner samt företrädare för berörda intresseorganisationer och
branschintressen. Om författningsändringar anses behövliga bör förslag
härom lämnas.
Såväl företags- som samhällsekonomiska aspekter av förslag och åtgärder
skall redovisas, liksom föreslagen finansiering.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 december 1992 med
en delredovisning senast den 1 mars 1992 när det gäller frågan om
vattenskotrar.
För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
1984:5) och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för miljödepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppgift att utreda åtgärder mot buller i fjällområden
och skärgårdar m.m.,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Miljödepartementet)