Dir. 1991:6
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.
En kommitté tillkallas för att dels göra en utvärdering av lagen
(1987:813) om homosexuella sambor, dels överväga en lagstiftning om s.k.
registrerat partnerskap.
I januari 1978 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att undersöka de
homosexuellas situation i samhället och att föreslå åtgärder för att
undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Kommittén, som
antog namnet utredningen om de homosexuellas situation i samhället,
överlämnade i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och
samhället. I betänkandet föreslogs olika åtgärder för att förbättra de
homosexuellas situation.
När det gäller samlevnad mellan homosexuella avvisade utredningen
möjligheten till äktenskap med tanke på de grundmurade värderingarna om
äktenskapet som en institution för familjebildning mellan man och
kvinna. En alternativ lösning som diskuterades inom utredningen innebar
att rättsverkningar skulle knytas till en anmälan eller registrering av
den homosexuella samlevnaden. Ett sådant nyskapat institut ansågs
emellertid olämpligt av det skälet att registreringen skulle hänföra sig
bara till homosexuella och innebära att de utpekades i onödan. Däremot
borde enligt utredningen homosexuell samlevnad från rättslig synpunkt
jämställas med vad som inom lagstiftningen kallas äktenskapsliknande
förhållande eller motsvarande uttryck.
I prop. 1986/87:124 om de homosexuellas situation i samhället anslöt sig
föredragande statsrådet till utredningens bedömning att det inte var
möjligt att införa bestämmelser som gav två personer av samma kön rätt
att ingå äktenskap med varandra. Även i fråga om registrering av
homosexuell samlevnad delade statsrådet utredningens uppfattning.
Statsrådet erinrade om den i ett annat lagstiftningsärende föreslagna
lagen om sambors gemensamma hem (prop. 1986/87:1) och föreslog att denna
lag skulle genom en särskild lag göras tillämplig på homosexuella
samboförhållanden.
Vid riksdagsbehandlingen avstyrkte riksdagen motionsförslag om att den
familjerättsliga lagstiftningen i sin helhet skulle göras tillämplig på
homosexuella par men tillstyrkte den föreslagna rättsliga regleringen av
homosexuell samlevnad (LU 1986/87:28, rskr. 350).
I enlighet med riksdagens beslut utfärdades lagen (1987:813) om homo sexuella sambor. Enligt denna lag skall vad som gäller i fråga om sambor
enligt ett antal uppräknade lagar och bestämmelser tillämpas även på
två personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Bland
de uppräknade lagarna ingår lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
Den lagen innebär att, när ett samboförhållande upplöses, samborna får
en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det
gemensamma hemmet (bostad och bohag) som har anskaffats för gemensamt
begagnande. I fall då samboförhållandet upphör genom den ena sambons död
skall den efterlevande sambon alltid ha rätt att erhålla så mycket av
det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande - så
långt egendomen räcker - att dess värde motsvarar två gånger basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För sådana sambor som
önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet att
avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras
samboförhållande. En sambo får vidare under vissa förutsättningar rätt
att överta den andra sambons bostad och bohag. Om en sambo får överta
sådan egendom, skall sambon i princip betala ersättning för den till den
andra sambon.
Med anledning av motioner prövade riksdagen våren 1989 frågan om att
införa s.k. registrerat partnerskap för homosexuella. Riksdagen
avstyrkte motionerna med hänvisning till att några nya omständigheter
som borde föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida
inte hade framkommit (1988/89:LU22, rskr. 174).
Den 1 oktober 1989 trädde en lag om registrerat partnerskap i kraft i
Danmark. Enligt den lagen kan två personer av samma kön låta registrera
sitt partnerskap. Registrering av partnerskap har med vissa undantag
samma rättsverkningar som äktenskaps ingående. Undantag gäller bl.a. för
rätten till gemensam vårdnad om barn och möjligheten att adoptera barn
gemensamt.
Våren 1990 prövade riksdagen på nytt motionsyrkanden om att införa
regler om registrerat partnerskap. I sitt av riksdagen godkända
betänkande uttalade lagutskottet därvid bl.a. följande (1989/90:LU23):
"Lagen om homosexuella sambor har nu kunnat tillämpas i något mer än två
år och tiden kan vara mogen för en utvärdering av i vad mån
lagstiftningen har medfört de fördelar för homosexuella som det var
avsikten att de nya reglerna skulle ge dem. Utvärderingen bör också
innefatta en kartläggning av andra frågor som de homosexuella i dag
upplever som ett problem. Utskottet utgår från att en sådan utvärdering
kommer till stånd i lämpligt sammanhang. Frågan huruvida vi i Sverige
skall införa regler om registrerat partnerskap efter mönster av den
lagstiftning som har antagits i Danmark är däremot för tidigt väckt.
Sedan länge har inom Norden rått rättslikhet i spörsmål med anknytning
till familjerätten, och utskottet anser det angeläget att denna
rättslikhet bevaras. Enligt utskottets mening är det angeläget att
regeringen tar initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder
rörande möjligheterna till en lagstiftning på området i nordiskt
samförstånd. I avvaktan på utvecklingen i våra grannländer bör
emellertid frågan om svensk lagreglering vila."
Socialstyrelsen, som genom beslut av regeringen den 10 december 1987 har
getts ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för de homo
sexuella, har i en skrivelse till regeringen den 18 juni 1990 föreslagit
en lagstiftning om registrerat partnerskap, byggd på den danska lagen.
Som riksdagen har framhållit kan det finnas anledning att nu utvärdera
lagen om homosexuella sambor. Det arbetet bör utföras av en parlamen tarisk kommitté. Kommittén bör undersöka vilka effekter som lagen har
fått och bedöma om lagen fyller de funktioner som den är avsedd att ha
eller om den i något eller några avseenden bör förändras. Inom ramen för
arbetet med att utvärdera lagen om homosexuella sambor kan det vara
lämpligt att också överväga behovet av en lagstiftning om s.k.
registrerat partnerskap.
En grundläggande fråga är därvid vilket tillämpningsområde som en
lagstiftning om registrerat partnerskap bör ha. Kommittén bör överväga
om en sådan lag bör omfatta enbart homosexuella relationer eller om den
istället bör utgå från någon form av hushållsgemenskap och i så fall
vilken.
Socialstyrelsens förslag går ut på att ett registrerat partnerskap med
vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett äktenskap har. För
att man skall kunna bedöma vilka undantag som med en sådan utgångspunkt
ter sig påkallade är det nödvändigt att inventera äktenskapets olika
rättsverkningar. Någon mera fullständig genomgång av det slaget har inte
föregått socialstyrelsens förslag. Det blir därför en viktig uppgift för
kommittén.
Vid en sådan genomgång torde på det civilrättsliga området framför allt
familjerättsliga regler, däribland de som handlar om underhåll och arv,
komma i blickpunkten. Inom straffrätten kan frågor exempelvis om
tvegifte få betydelse. Inom processrätten aktualiseras bl.a. reglerna om
jäv för närstående personer. Detsamma gäller inom associationsrätten.
Också inom arbetsrätten samt socialförsäkrings-, hyres- och
skattelagstiftningen finns ett stort antal regler som tar sikte på
äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver övervägas i förevarande
sammanhang.
Kommittén bör även analysera de internationellt privaträttsliga aspekter
som ett system med s.k. registrerat partnerskap kan föra med sig. Likaså
bör kommittén överväga om ett sådant system medför några komplikationer
vad gäller Sveriges internationella åtaganden, särskilt inom området för
familjerätt och mänskliga rättigheter.
Med hänsyn till att det är önskvärt med nordisk rättslikhet på bl.a.
familjerättens område, bör kommittén vidare ta del av de erfarenheter
som har vunnits i Danmark och informera sig om situationen på det
aktuella området i de andra nordiska länderna (jämför 1989/90:LU23).
Kommittén bör utifrån detta ta ställning till om en lagstiftning om
registrerat partnerskap bör införas i Sverige och vilken omfattning och
inriktning som den i så fall bör ha. Kommittén bör även lägga fram
förslag till behövlig rättslig reglering.
Som jag redan har nämnt bör utredningen bedrivas under parlamentarisk
medverkan. Till utredningen bör också knytas sakkunniga och experter.
För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten
(dir. 1988:43).
Utredningsarbetet skall vara slutfört före utgången av maj 1992.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för justitiedepartementet
att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)
-med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda dessa frågor,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Justitiedepartementet)