Dir. 1991:54
Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 1991.
Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.
Jag föreslår att kommittén för översyn av miljöskyddslagstiftningen i
sitt fortsatta arbete förutom de ursprungliga direktiven (dir. 1989:32)
också skall beakta vad regeringen och riksdagen har anfört
(1990/91:prop. 90, JoU30, rskr. 338) med anledning av kommitténs
principbetänkande (SOU 1991:4) Miljölagstiftningen i framtiden.
Kommittén skall i sitt fortsatta arbete även beakta riksdagens beslut
med anledning av kompletteringspropositionen (1990/91:150, bilaga II:13,
FiU 37, rs kr. 390) i fråga om översyn av miljölagstiftningen.
Kommittén skall lägga fram förslag till en miljöbalk.
Kommittén befrias från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella
åtaganden i förhållande till vår nuvarande miljölagstiftning.
Kommittén har till uppgift (dir. 1989:32) att utreda hur de olika lagar
som gäller miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en
bättre miljö. Lagarna skall samordnas och därigenom bli lättare att
överblicka och tillämpa. Förslag skall presenteras till hur skärpta
miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen.
Regeringen har i enlighet med vad riksdagen beslutat (1989/90:JoU5,
rskr. 30) genom beslut den 13 december 1989 till kommittén överlämnat
ett stort antal motioner om miljölags tiftningen.
Kommittén har lämnat ett principbetänkande (SOU 1991:4)
Miljölagstiftningen i framtiden.
Som framgår av kommitténs direktiv ankommer det på regeringen att, sedan
principbetänkandet har avlämnats, överväga hur det fortsatta
utredningsarbetet skall bedrivas.
Regeringen har i propositionen (1990/91:90) om en god livsmiljö lämnat
riksdagen en redogörelse för sin inställning i frågan om
miljölagstiftningen i framtiden. Dessutom har regeringen i
kompletteringspropositionen (1990/91:150 bilaga II:13) uttalat, att
kommittén bör redovisa hur effektiviteten hos miljömyndigheterna
påverkas av kommitténs förslag. Enligt kompletteringspropositionen bör
genom en enhetligare miljölagstiftning och en ökad tillämpning av
generella föreskrifter betydande vinster i administrationen kunna
uppnås, och det bör vara kommitténs uppgift att lägga fram förslag till
de organisationsförändringar som föranleds av kommitténs förslag.
Riksdagen har i allt väsentligt ställt sig bakom regeringens
ställningstaganden om det fortsatta utredningsarbetet.
Regeringen konstaterade i propositionen om en god livsmiljö att
principbetänkandet är väl ägnat att ligga till grund för det fortsatta
arbetet med att reformera miljölagstiftningen. Det saknas därför
anledning att på grund av principbetänkandet ändra utredningsuppdraget
på annat sätt än att till uppdraget foga de kompletteringar och
förtydliganden som framgår av den nyss nämnda propositionen och
kompletteringspropositionen samt riksdagens beslut med anledning av
dessa propositioner.
I propositionen om en god livsmiljö har regeringen kortfattat redogjort
för innehållet i principbetänkandet och därtill lagt regeringens
överväganden. Förutom de ursprungliga direktiven (dir. 1989:32) skall
kommittén beakta vad riksdagen anfört (JoU 30, rskr. 338) om
miljölagstiftningen i framtiden. Jag vill inom de nu angivna ramarna
förtydliga några punkter.
Regeringen har i fråga om samordningen av den centrala miljöl
agstiftningen gjort den bedömningen att lagarna skall samlas i en
miljöbalk. Utöver de lagar som kommittén nämnt har regeringen redo visat
särskilt att naturvårdslagen (1964:822) och lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. bör ingå i en miljöbalk.
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den
biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de
kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap. Detta
innebär som redogörs för i proposition en (s. 131) att alla lagar som i
första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i
miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö
och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna
skall ingå i en miljö balk.
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens överväganden.
Dessutom har riksdagen givit regeringen till känna (JoU30, rskr. 338)
att det finns starka skäl som talar för att även lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet och strålskyddslage n (1988:220) eller delar av
dessa lagar bör infogas i en miljöbalk. Det får, som riksdagen har
utgått från, vara kommitténs uppgift att i sitt fortsatta arbete
överväga om de båda lagarna bör ingå i en miljöbalk.
Riksdagen har också givit regeringen till känna att undersöka i vad mån
radikala fiskemetoder och fiskets totala miljöpåverkan inom svensk
fiskezon kan omfattas av prövningen av en miljöstörande verksamhet.
Därvid bör givetvis beaktas vad som i fiskeriförordningen (1982:126)
föreskrivs om fiskem etoder.
Vad gäller naturresurslagen har bostadsutskottet i sitt yttrande
(1990/91:BoU3y) till jordbruksutskottet funnit det lämpligast att de
föreskrifter som motsvarar naturresurslagen tas in som en särskild
avdelning i balken. De skulle därmed hållas samman så som för närvarande
eller så som kan bli följden bl.a. om lagen kompletteras med ett kapitel
om miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt bostadsut skottet får en sådan
konstruktion till följd att miljöfrågorna stärks och får en central
plats i den fysi ska planeringen och i samhällsplaneringen i vid mening.
När det gäller naturresurslagen vill jag dock tillägga att kommitténs
uppdrag inte omfattar att överväga det sakliga innehållet i 2 och 3 kap.
naturresurslagen.
Riksdagen har vidare givit regeringen till känna att regeringen bör
undersöka möjligheten att särbehandla och med förtur lägga fram förslag
i frågan om påförande av miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen
(1969:387) även för sådant fall när någon ekonomisk vinning av åtgärden
inte har u ppkommit. Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande bör det
ankomma på kommittén att under sitt arbete pröva möjligheten att göra en
sådan prioritering.
Kommittén skall i sitt fortsatta arbete också beakta riksdagens beslut
med anledning av kompletteringspropositionen (1990/91:150, bilaga II:13,
FiU37, rskr. 390). Som anförts i propositionen (s. 116) skall omsorgen
om människors hälsa och miljön bilda utgångspunkt en för
miljölagstiftningen. Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. En samlad
miljöbalk bör ge positiva effekter på samhällsekonomin och minska
byråkratin. Tillkomsten av en miljöbalk bör därför ses också som en
viktig del av insatserna för att minska den statliga administrationen på
sikt. Betydande administrativa vinster bör kunna uppnås genom
rationaliseringar vid tillståndsgivning och annan prövning. Dessa
rationaliseringar bör enligt vad som redovisas i
kompletteringspropositionen medföra effektiviseringar i av staten
genererad administration inom näringslivet och kommunsektorn, men också
i den statliga administrationen på sammanlagt flera tiotals milj. kr.
när lagändringarna har genomförts. Det ankommer sålunda på kommitté n
att redovisa de rationaliseringar som kan åstadkommas genom en samlad
miljölagstiftning i form av en miljöbalk.
Utöver vad som nu särskilt har framhållits ankommer det på kommittén att
överväga vad som i propositionen (1990/91:prop. 90) om en god livsmiljö
och vid riksdagsbehandlingen (JoU30, BoU18, FiU37) har framförts om den
framtida miljölagstiftningen.
För närvarande pågår förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsavtal, ett s.k. EES-avtal. Avtalet skall,
såvitt för närvarande kan bedömas, träda i kraft samtidigt med
fullbordandet av EGs inre marknad den 1 januari 1993. En miljöbalk skall
givetvis ges en utformning som är anpassad till EGs rättsordning på
miljöområdet, men de överväganden i fråga om miljölagstiftningen som
krävs för att fullfölja ett EES-avtal kan inte lämpligen samordnas med
förslaget till miljöbalk, som måste ha en vidare tidsram.
Även Sveriges växande internationella åtaganden på miljöområdet kräver
en särskild genomlysning av frågan om den nuvarande miljölags tiftningen
i alla delar är tillräcklig för att möta alla de förpliktelser som
följer på dessa engagemang. Det nu sagda gäller inte minst mot bakgrund
av FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien i juni 1992.Det är
regeringens målsättning att folkrättsligt bindande konventioner om
klimatförändringar, biolo gisk mångfald och skogen skall antas inom
ramen för denna konferens. Det utrymme som eventuellt måste finnas att
ändra miljölagstift ningen mot bakgrund härav kan inte tidsmässigt
samordnas med kommitténs förslag till miljöbalk. Frågan om den nuvarande
miljölagstiftningens utformning med hänsyn till Sveriges internationella
engagemang bör därför utredas tillsammans med den lagharmonisering som
EES-avtalet kräver.
Vad jag nu har redogjort för i fråga om närmandet till EG och övriga
internationella åtaganden utgjorde bakgrunden till ställningstagandet i
propositionen om en god livsmiljö att befria kommittén från uppdraget
att kartlägga och analysera Sveriges internationella åtaganden på
miljöområdet. I propositionen, som riksdagen har ställt sig bakom,
anförs att arbetet i stället bör utföras inom miljödepartementet i
samråd med berörda departement och myndigheter.
Det ankomer givetvis på kommittén att i sitt fortsatta arbete beakta
resultatet av det arbete som miljödepartementet kommer att redo visa i
fråg a om den nuvarande lagstiftningen i förhållande till Sveriges
internationella engagemang på miljöområdet.
Kommitténs huvudbetänkande med förslag till miljöbalk skall redovisas
till regeringen senast den 1 april 1993.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
beslutar om tilläggsdirektiv åt kommittén om översyn av
miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:04).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes h emställan.
(Miljödepartementet)