Tilläggsdirektiv till kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:04)

Innehåll

Dir. 1991:54

Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 1991.

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att kommittén för översyn av miljöskyddslagstiftningen i sitt fortsatta arbete förutom de ursprungliga direktiven (dir. 1989:32) också skall beakta vad regeringen och riksdagen har anfört (1990/91:prop. 90, JoU30, rskr. 338) med anledning av kommitténs principbetänkande (SOU 1991:4) Miljölagstiftningen i framtiden. Kommittén skall i sitt fortsatta arbete även beakta riksdagens beslut med anledning av kompletteringspropositionen (1990/91:150, bilaga II:13, FiU 37, rs kr. 390) i fråga om översyn av miljölagstiftningen.

Kommittén skall lägga fram förslag till en miljöbalk.

Kommittén befrias från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår nuvarande miljölagstiftning.

Bakgrund

Kommittén har till uppgift (dir. 1989:32) att utreda hur de olika lagar som gäller miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en bättre miljö. Lagarna skall samordnas och därigenom bli lättare att överblicka och tillämpa. Förslag skall presenteras till hur skärpta miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen.

Regeringen har i enlighet med vad riksdagen beslutat (1989/90:JoU5, rskr. 30) genom beslut den 13 december 1989 till kommittén överlämnat ett stort antal motioner om miljölags tiftningen.

Kommittén har lämnat ett principbetänkande (SOU 1991:4) Miljölagstiftningen i framtiden.

Som framgår av kommitténs direktiv ankommer det på regeringen att, sedan principbetänkandet har avlämnats, överväga hur det fortsatta utredningsarbetet skall bedrivas.

Regeringen har i propositionen (1990/91:90) om en god livsmiljö lämnat riksdagen en redogörelse för sin inställning i frågan om miljölagstiftningen i framtiden. Dessutom har regeringen i kompletteringspropositionen (1990/91:150 bilaga II:13) uttalat, att kommittén bör redovisa hur effektiviteten hos miljömyndigheterna påverkas av kommitténs förslag. Enligt kompletteringspropositionen bör genom en enhetligare miljölagstiftning och en ökad tillämpning av generella föreskrifter betydande vinster i administrationen kunna uppnås, och det bör vara kommitténs uppgift att lägga fram förslag till de organisationsförändringar som föranleds av kommitténs förslag.

Riksdagen har i allt väsentligt ställt sig bakom regeringens ställningstaganden om det fortsatta utredningsarbetet.

Utgångspunkter för utredningen

Regeringen konstaterade i propositionen om en god livsmiljö att principbetänkandet är väl ägnat att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att reformera miljölagstiftningen. Det saknas därför anledning att på grund av principbetänkandet ändra utredningsuppdraget på annat sätt än att till uppdraget foga de kompletteringar och förtydliganden som framgår av den nyss nämnda propositionen och kompletteringspropositionen samt riksdagens beslut med anledning av dessa propositioner.

Det fortsatta utredningsarbetet

I propositionen om en god livsmiljö har regeringen kortfattat redogjort för innehållet i principbetänkandet och därtill lagt regeringens överväganden. Förutom de ursprungliga direktiven (dir. 1989:32) skall kommittén beakta vad riksdagen anfört (JoU 30, rskr. 338) om miljölagstiftningen i framtiden. Jag vill inom de nu angivna ramarna förtydliga några punkter.

Regeringen har i fråga om samordningen av den centrala miljöl agstiftningen gjort den bedömningen att lagarna skall samlas i en miljöbalk. Utöver de lagar som kommittén nämnt har regeringen redo visat särskilt att naturvårdslagen (1964:822) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. bör ingå i en miljöbalk.

Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap. Detta innebär som redogörs för i proposition en (s. 131) att alla lagar som i första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna skall ingå i en miljö balk.

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens överväganden.

Dessutom har riksdagen givit regeringen till känna (JoU30, rskr. 338) att det finns starka skäl som talar för att även lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslage n (1988:220) eller delar av dessa lagar bör infogas i en miljöbalk. Det får, som riksdagen har utgått från, vara kommitténs uppgift att i sitt fortsatta arbete överväga om de båda lagarna bör ingå i en miljöbalk.

Riksdagen har också givit regeringen till känna att undersöka i vad mån radikala fiskemetoder och fiskets totala miljöpåverkan inom svensk fiskezon kan omfattas av prövningen av en miljöstörande verksamhet. Därvid bör givetvis beaktas vad som i fiskeriförordningen (1982:126) föreskrivs om fiskem etoder.

Vad gäller naturresurslagen har bostadsutskottet i sitt yttrande (1990/91:BoU3y) till jordbruksutskottet funnit det lämpligast att de föreskrifter som motsvarar naturresurslagen tas in som en särskild avdelning i balken. De skulle därmed hållas samman så som för närvarande eller så som kan bli följden bl.a. om lagen kompletteras med ett kapitel om miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt bostadsut skottet får en sådan konstruktion till följd att miljöfrågorna stärks och får en central plats i den fysi ska planeringen och i samhällsplaneringen i vid mening.

När det gäller naturresurslagen vill jag dock tillägga att kommitténs uppdrag inte omfattar att överväga det sakliga innehållet i 2 och 3 kap. naturresurslagen.

Riksdagen har vidare givit regeringen till känna att regeringen bör undersöka möjligheten att särbehandla och med förtur lägga fram förslag i frågan om påförande av miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen (1969:387) även för sådant fall när någon ekonomisk vinning av åtgärden inte har u ppkommit. Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande bör det ankomma på kommittén att under sitt arbete pröva möjligheten att göra en sådan prioritering.

Kommittén skall i sitt fortsatta arbete också beakta riksdagens beslut med anledning av kompletteringspropositionen (1990/91:150, bilaga II:13, FiU37, rskr. 390). Som anförts i propositionen (s. 116) skall omsorgen om människors hälsa och miljön bilda utgångspunkt en för miljölagstiftningen. Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. En samlad miljöbalk bör ge positiva effekter på samhällsekonomin och minska byråkratin. Tillkomsten av en miljöbalk bör därför ses också som en viktig del av insatserna för att minska den statliga administrationen på sikt. Betydande administrativa vinster bör kunna uppnås genom rationaliseringar vid tillståndsgivning och annan prövning. Dessa rationaliseringar bör enligt vad som redovisas i kompletteringspropositionen medföra effektiviseringar i av staten genererad administration inom näringslivet och kommunsektorn, men också i den statliga administrationen på sammanlagt flera tiotals milj. kr. när lagändringarna har genomförts. Det ankommer sålunda på kommitté n att redovisa de rationaliseringar som kan åstadkommas genom en samlad miljölagstiftning i form av en miljöbalk.

Utöver vad som nu särskilt har framhållits ankommer det på kommittén att överväga vad som i propositionen (1990/91:prop. 90) om en god livsmiljö och vid riksdagsbehandlingen (JoU30, BoU18, FiU37) har framförts om den framtida miljölagstiftningen.

Sveriges internationella åtaganden m.m.

För närvarande pågår förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsavtal, ett s.k. EES-avtal. Avtalet skall, såvitt för närvarande kan bedömas, träda i kraft samtidigt med fullbordandet av EGs inre marknad den 1 januari 1993. En miljöbalk skall givetvis ges en utformning som är anpassad till EGs rättsordning på miljöområdet, men de överväganden i fråga om miljölagstiftningen som krävs för att fullfölja ett EES-avtal kan inte lämpligen samordnas med förslaget till miljöbalk, som måste ha en vidare tidsram.

Även Sveriges växande internationella åtaganden på miljöområdet kräver en särskild genomlysning av frågan om den nuvarande miljölags tiftningen i alla delar är tillräcklig för att möta alla de förpliktelser som följer på dessa engagemang. Det nu sagda gäller inte minst mot bakgrund av FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien i juni 1992.Det är regeringens målsättning att folkrättsligt bindande konventioner om klimatförändringar, biolo gisk mångfald och skogen skall antas inom ramen för denna konferens. Det utrymme som eventuellt måste finnas att ändra miljölagstift ningen mot bakgrund härav kan inte tidsmässigt samordnas med kommitténs förslag till miljöbalk. Frågan om den nuvarande miljölagstiftningens utformning med hänsyn till Sveriges internationella engagemang bör därför utredas tillsammans med den lagharmonisering som EES-avtalet kräver.

Vad jag nu har redogjort för i fråga om närmandet till EG och övriga internationella åtaganden utgjorde bakgrunden till ställningstagandet i propositionen om en god livsmiljö att befria kommittén från uppdraget att kartlägga och analysera Sveriges internationella åtaganden på miljöområdet. I propositionen, som riksdagen har ställt sig bakom, anförs att arbetet i stället bör utföras inom miljödepartementet i samråd med berörda departement och myndigheter.

Det ankomer givetvis på kommittén att i sitt fortsatta arbete beakta resultatet av det arbete som miljödepartementet kommer att redo visa i fråg a om den nuvarande lagstiftningen i förhållande till Sveriges internationella engagemang på miljöområdet.

Tidplan m.m.

Kommitténs huvudbetänkande med förslag till miljöbalk skall redovisas till regeringen senast den 1 april 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen beslutar om tilläggsdirektiv åt kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME 1989:04).

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes h emställan.

                                (Miljödepartementet)