Dir. 1991:40
Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-16.
Statsrådet Gradin anför.
Jag föreslår att en särskild utredning tillkallas för att se över
grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem.
Totaltförsvarets personalförsörjning säkerställs i dag genom bl.a. ett
antal pliktlagar. I det krigsomställda samhället kommer en stor del av
befolkningen att med stöd av någon pliktlag kallas in till tjänstgöring,
främst inom försvarsmakten, civilförsvarsorganisationen eller hälso- och
sjukvården, men även till andra funktioner inom den civila delen av
totalförsvaret.
Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man värnpliktig
fr.o.m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han fyller 47. Med
värnplikten följer skyldighet att utbildas i fred och tjänstgöra under
beredskap och krig. Som ett undantag kan en värnpliktig under vissa
förutsättningar få tillstånd enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
att fullgöra sådan tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.
Enligt civilförsvarslagen (1960:74) är varje i riket boende svensk
medborgare civilförsvarspliktig fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m.
det år han fyller 65. Med plikten följer skyldighet att fullgöra
utbildning i fred och tjänstgöring under beredskap och krig. I lagen
föreskrivs särskilt att ingen får åläggas civilförsvarstjänstgöring, om
han därigenom hindras att fullgöra tjänstgöring på grund av värnplikt
vid försvarsmakten. Vapenfri tjänstepliktig får inte åläggas
civilförsvarstjänstgöring, om det skulle hindra honom från att fullgöra
vapenfri tjänst. Regeringen får föreskriva civilförsvarsplikt för
utlänningar som är bosatta i Sverige.
I lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. finns föreskrifter som ålägger den s om är sysselsatt inom hälso- och sjukvården att fullgöra tjänstgöring
inom verksamhetsområdet. Tjänsteplikten gäller fr.o.m. det år då den
tjänstepliktige fyller 16 år och t.o.m. det år då han fyller 70.
Tjänsteplikten får avse var och en som är bosatt eller stadigvarande
vistas i riket. För den som fullgör militärtjänst eller vapenfri tjänst
gäller den dock inte. Tjänsteplikten omfattar utbildning i fred och
tjänstgöring under beredskap och krig.
Enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) åligger det -- främst under
beredskap och krig -- var och en fr.o.m. det år han fyller
16 år t.o.m. det år han fyller 70, att efter beslut av
arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden, dels inte lämna sin
anställning eller lägga ned arbetet (tjänsteförlängning), dels anta och
utföra sådant arbete som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger
(allmän tjänsteplikt). Ett sådant beslut får avse var och en som bor
eller vistas stadigvarande i landet. Den som tjänstgör på grund av
värnplikt eller civilförsvarsplikt är dock undantagen från allmän
tjänsteplikt. Detsamma gäller den som fullgör vapenfri tjänst.
I 5 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig anställning finns
föreskrifter om att en arbetstagare hos staten under krig och krigsfara
inte utan tillstånd får lämna sin anställning.
Enligt lagen (1943:881) om polisens ställning under krig är polismän
skyldiga att under krig delta i rikets försvar i den omfattning som
regeringen föreskriver.
I lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. föreskrivs
bl.a. att ingen kan sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring
enligt någon pliktlag.
I uppskovskungörelsen (1973:939) finns föreskrifter om vissa undantag
från skyldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakten under
beredskapstillstånd och krig, om ett undantag oundgängligen krävs för
att tillgodose behovet av personal inom andra delar av totalförsvaret än
försvarsmakten.
Värnpliktslagutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:89) En ny
värnpliktslag tagit upp frågor om värnplikten och
civilförsvarslagstiftningsutredningen (CFL-utredningen) har
i sitt betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret tagit upp frågor om
civilförsvarsplikten och tjänsteplikten för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal. Dessa båda betänkanden bereds för närvarande
inom försvarsdepartementet.
Lagen om offentlig anställning ses för närvarande över av en särskild
utredare.
Regeringen har i en proposition (1990/91:169) om ett nytt
prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst föreslagit att
förfarandet förenklas.
Inom totalförsvaret kommer vid beredskap och krig vissa
personalkategorier att samtidigt behövas på flera olika håll: vid
förband, myndigheter, företag och övriga verksamheter som skall
upprätthållas under kriser och krig. Därmed riskeras att det uppstår
konkurrens om nyckelpersoner, med oönskade konsekvenser som följd.
Utvecklingen av den militära krigsorganisationen kan medföra att behovet
av personal inom försvarsmakten minskar. Detta aktualiserar ett flertal
frågor om tillämpningen av den allmänna värnplikten, bl.a.
utbildningstidens längd och hur många värnpliktiga som skall utbildas.
Under en lång följd av år har strävan varit att åstadkomma lägre
genomsnittlig ålder hos personalen i civilförsvarsorganisationen. I 1987
års försvarsbeslut angavs att detta bör ske genom att kvinnor, vapenfria
och värnpliktiga som av skilda skäl inte används i försvarsmaktens
krigsorganisation, i ökad utsträckning tas i anspråk av
civilförsvarsorganisationen. Riksdagen har därefter uttalat att det
finns skäl att överväga en direktrekrytering av värnpliktiga till den
civila delen av totalförsvaret (1989/90:FöU3, rskr. 87).
Statens räddningsverk har i en rapport Värnpliktiga inom totalförsvarets
civila del gett en översiktlig beskrivning av hur en direktrekrytering
av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret skulle kunna
genomföras. Förslaget innebär att värnpliktiga skulle tas ut till
grundutbildning m.m. med krigsplacering i civilförsvarsorganisationen.
Stockholms läns landsting har i en skrivelse till regeringen föreslagit
att vissa värnpliktiga skall tas ut till samhällstjänst inom den civila
sjukvården.
Grunden för all på plikt vilande försörjning av personal för
totalförsvaret bör vara att var och en -- inom vissa åldersgränser --
efter sin förmåga skall delta i landets försvar. I syfte att dels skapa
gemensamma utgångspunkter för personalförsörjningen för det militära och
det civila försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna
och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt bör en översyn av grunderna
för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem genomföras.
Översynen bör göras av en parlamentariskt sammansatt kommitté.
Utredningen bör utgå ifrån att en stor del av totalförsvarets
personalförsörjning även i framtiden skall tryggas genom ett
pliktsystem. Därför bör den klarlägga hur man bäst och effektivast med
stöd av ett pliktsystem skall ta ut, utbilda och krigsplacera människor
för tjänstgöring inom totalförsvarets olika delar. Totalförsvarets behov
av personal som skall tillgodoses genom pliktsystem skall klarläggas.
Den nuvarande lagstiftningen är svåröverskådlig och splittrad och inte i
alla avseenden heltäckande för totalförsvarets olika behov. En översyn
pågår för närvarande av värnpliktslagstiftningen och av den lagstiftning
som reglerar den civila delen av totalförsvaret. Detta arbete kan till
stor del ses som ett författningstekniskt reformarbete och avsikten är
inte att i det sammanhanget samordna systemen för värnplikt och
civilförsvarsplikt. Utredningen bör därför nu undersöka om de
grundläggande pliktbestämmelserna kan samlas i en lag om
totalförsvarsplikt där också prioriteringar mellan olika områden görs. I
samband härmed bör man ta ställning till om det i en sådan lag är
möjligt att lägga fast en övergripande totalförsvarsplikt som omfattar
de flesta medborgarna. De mera specifika bestämmelser som behövs inom
olika områden kan liksom nu regleras i särskilda lagar som exempelvis
värnpliktslagen.
Utredningen bör bl.a. undersöka frågan om tillämpningen av den allmänna
värnplikten vad gäller den övre åldersgränsen, utbildningstidens längd
och andelen värnpliktiga som bör utbildas för krigsplacering i det
militära försvaret. Utredningen bör också undersöka hur värnpliktiga i
större utsträckning skall kunna utföra arbetsuppgifter i stödproduktion
och service, främst inom förråds- och förplägnadsområdet samt inom den
militära administrationen. En utgångspunkt skall dock vara att
utbildningen skall leda till en krigsbefattning inom resp. område.
Utredningen bör också ta ställning till formerna för s.k.
direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av
totalförsvaret, såväl till civilförsvarsorganisationen och hälso- och
sjukvården som till andra delar av den civila delen av totalförsvaret.
Utredningen bör särskilt överväga hur sådan direktrekrytering kan
påverka den vapenfria tjänsten och prövningsförfarandet för att få en
sådan tjänst. Utredningen bör härvid utgå från att utbildningen inom den
civila delen av totalförsvaret skall leda till en krigsbefattning inom
detta och inte vara en allmän arbetskraftsresurs i fredstid. En
förutsättning är också att kostnaden för utbildning, övning och
ianspråktagande av värnpliktiga bärs av den som även i fred har ansvaret
för berörd verksamhet.
Vidare bör utredningen ta ställning till möjligheterna att krigsplacera
kvinnor efter genomförd grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om
grundutbildning av kvinnor oavsett om utbildningen leder till
anställning som yrkesofficer eller ej.
Utredningen bör också ta ställning till om olika utbildningsanordnare
som inte är staliga eller kommunala myndigheter skall få ägna sig åt
myndighetsutövning gentemot den pliktpersonal som tjänstgör hos dem.
Utredningens förslag bör vara sådana att de leder till lägre kostnader
för totalförsvarets personalförsörjning.
Utredningen bör lämna förslag till erforderlig författningsreglering. I
uppdraget bör ingå att se över lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m.m. samt uppskovskungörelsen (1973:939) och anpassa denna reglering
till förslagen i övrigt. Utredningen bör härvid särskilt lösa frågan om
befrielse av brandpersonal som avses ingå i civilförsvarsorganisationen.
Utredningen bör också se över den försvarsplikt för polismän som
regleras i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig.
Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31
december 1992.
Vid utredningsarbetet skall utredningen beakta försvarsberedningens och
statsmakternas ställningstaganden i de frågor som är av betydelse för
uppdraget. I fråga om författningsregleringen skall utredningen beakta
CFL-utredningens och värnpliktslagutredningens betänkanden samt hålla
sig underrättad om hur beredningen inom försvarsdepartementet av dessa
betänkanden fortskrider.
Utredningen skall vidare beakta vad som anförts i direktiven (dir.
1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
utredningsförslagens inriktning.
Utredningen skall fortlöpande hålla kontakt med utredningen om en
översyn av pensionsåldern och åldersstrukturen hos yrkesofficerarna inom
försvarsmakten (Fö 1991:32) och utredningen om frivillig medverkan i
totalförsvaret (Fö 1990:02).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)
-- med högst åtta ledamöter med uppdrag att göra en översyn av grunderna
för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
kommittén.
att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2.
Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Försvarsdepartementet)