Kommunernas arbete för en god livsmiljö

Innehåll

Dir. 1991:20

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anfört.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att belysa hur kommunernas tillsynsuppgifter och kommunernas arbete med miljöfrågor i övrigt skall förstärkas.

Bakgrund

Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förbättra miljön. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter på miljöområdet har ökat under de senaste åren. Kommunernas övergripande ansvar för samhällsbyggandet innebär att även andra kommunala nämnder har viktiga uppgifter på miljöområdet. Genom lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., naturresurslagen, och plan- och bygglagen (1987:110) har kommunerna fått ett ökat ansvar för att upprätthålla kvalitet i bebyggelse och närmiljö och för att hushålla med landets naturresurser. Kommunernas verksamhet rörande avfallshantering, energiförsörjning, trafikpl anering samt vatten- och avloppsfrågor påverkar också i hög grad den lokala miljösituationen. Det samlade ansvaret för det förebygga de miljöarbetet i kommunerna vilar på kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. I propositionen (1990/91:117) om ny kommunallag föreslås att på de s.k. specialreglerade områdena skall kommunerna ges en ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att fullgöra de uppgifter som enligt riksdagens beslut åligger kommunerna.

En ökad organisatorisk frihet innebär dock inte, vilket också framhålls i propositionen, att nationella mål eller statliga föreskrifter och andra regler får åsidosättas. De uppgifter som åligger kommunerna måste -- oavsett hur kommunen väljer att organisera sitt arbete -- bli utförda i enlighet med gällan de författningar. Samtidigt är det enligt propositionen särskilt viktigt att miljöhänsynen kommer in så tidigt som möjligt i all kommunal verksamhet och planering. Att hantera miljöfrågor integrerat med andra frågor i den kommunala verksamheten kan i många fall vara en fördel. Särskilt uppgiften att göra avvägningar i lokala miljöfrågor och mellan skilda samhällsintressen är väl ägnad att skötas av de politiskt ansvariga organen i kommunerna.

I propositionen har regeringen också aviserat att en särskild utredare kommer att tillkallas för att genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar i kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet kan förstärkas.

Det kommunala miljöarbetet

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder -- tidigare hälsovårdsnämnder -- har sedan lång tid tillbaka tillsynsuppgifter enligt hälsoskydds-, livsmedels- och djurskyddslagstiftningen.

Genom ändringar i miljöskyddslagen (1969:387) år 1981 (prop. 1980/81:92, JoU 1980/81:21, rskr. 273) infördes möjlighet för länsstyrelsen att efter åtagande av en kommun överlåta åt hälsovårdsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt miljöskyddslagen. Den 1 januari 1991 hade 67 kommuner helt eller delvis övertagit tillsynsansvaret från berörda länsstyrelser.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna blev obligatoriska tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen fr.o.m. den 1 juli 1989. Kommunerna fick härigenom en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i miljöskyddsarbetet.

I fråga om fördelningen av tillsynsmyndigheternas ansvarsområden anfördes i propositionen (1987/88:85) om miljöpolitiken inför 1990-talet att utgångspunkten för detta arbete skall vara de miljöeffekter som är förbundna med den miljöfarliga verksamheten. I den nya miljöskyddsförordningen (1989:364) tillfördes miljö- och hälsoskyddsnämnderna tillsynsansvaret för bl.a. ett stort antal verksamheter för vilka länsstyrelserna haft ansvaret tidigare. Enligt uppgift har kommunerna sedan den 1 juli 1989 inrättat ca 100 nya tjänster inom miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna.

Någon samlad kartläggning av vad 1989 års ändringar i miljöskyddslagen har inneburit för det lokala miljöskyddsarbetet har av naturliga skäl ännu inte skett.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden är också lokal tillsynsmyndighet enligt kemikalielagstiftningen. Även inom detta område är den lokala verksamheten under uppbyggnad inte minst mot bakgrund av det senaste decenniets lagstiftning om kemikalier. Tillsynsmyndigheterna har stora befogenheter enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter när det gäller t.ex. att tvinga dem som hanterar kemiska produkter att följa sådana krav på försiktighetsmått som syftar till att skydda hälsa och miljön. Vad denna ordning inneburit på lokal nivå har emellertid inte närmare undersökts.

Kommunerna fick genom ändringar i renhållningslagen (1979:596), som gäller fr.o.m. den 1 janauri 1991, ett övergripande ansvar för avfallsplaneringen. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna utövar för närvarande tillsynen över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna. Genom lagändringen och den nya renhållningsförordningen (1990:984) har kommunerna fått möjlighet att utvidga sitt ansvar för avfallsh anteringen högst väsentligt.

Täkttillsynen enligt naturvårdslagen (1964:822) liksom beslut om inrättande av natur reservat och naturvårdsområde samt beslut om dispens från länsstyrelsen till kommunerna. I propositionen (1990/91:90) om en god livsmiljö föreslås vidare att delegation till kommunerna skall kunna ske i fråga om samråd enligt 20§ naturvårdslagen beträffande arbetsföretag som inverkar på naturmiljön.

När det gäller frågor om byggande, utformning av närmiljön och hushållning med mark- och vattenresurserna har en decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter från stat till kommun skett genom plan- och bygglagen och naturresurslagen. Decentraliseringen syftar till att stärka kommunernas möjlighet att styra bebyggelseutvecklingen och markanvändningen på ett miljöriktigt sätt. Genom naturresurslagen har kommunala planer fått ökad vikt som underlag för beslut enligt en rad olika lagar.

I propositionen om en god livsmiljö anges att miljökonsekvensbeskrivningar bör kunna ge ett bra stöd för bedömning av lämpliga alternativ för lokalisering av projekt och anläggningar som väsentligen påverkar omgivningen el ler som berör särskilt värdefulla områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede av planeringsprocessen och bidra ti ll att stärka miljöhänsynen i samhällets beslutsprocesser.

I 1988 års miljöpolitiska proposition betonades vikten av regionala bedömningar i miljöarbetet. De särskilda miljödelegationer som regeringen därefter tillkallade har avlämnat sina slutrapporter. Erfarenheterna och resultaten av delegationernas arbete bör enligt regeringens bedömning i propositionen om en god livsmiljö kunna läggas till grund för det fortsatta arbetet regionalt och lokalt.

Uppdraget

Det framstår som angeläget -- med hänsyn både till miljölagstiftningens inriktning och förslaget till en ny kommunallag -- att nu göra en samlad utredning av vad den av riksdagen fastlagda miljöpolitiken har inneburit för kommunernas vidkommande och på vilket sätt det kommunala tillsyns- och miljöarbetet i övrigt kan förstärkas.

En uppgift för utredaren skall vara att kartlägga den kommunala tillsynens kostnader, resurser, organisation och inriktning mot bakgrud av de förändringar som skett i miljölagstiftningen under de senaste åren. Utredaren bör särskilt uppmärksamma kommunernas roll som tillsynsmyndighet i förhållande till de övriga uppgifter som kommunerna har på miljöområdet. Utredaren bör analysera behovet av kompetensutveckling för de anställda samt hur det kommunala tillsynsarbetet kan effektiviseras.

Utredarens arbete skall också ses mot bakgrund av utredningen om naturvårdsverkets uppgifter och organisa tion. I direktiven (dir. 1990:67) till denna utredning betonas bl.a. vikten av att analysera ansvarsfördelningen och samarbetet mellan de olika nivåerna, centralt, regionalt och lokalt för att i det sammanhanget pröva den regionala organisationens ändamålsenlighet .

Som ett led i utredningsarbetet bör utredaren utvärdera kommunernas förebyggande hälso- och miljöverksamhet i vid bemärkelse och ta del av de erfarenheter som vunnits inom ramen för de regionala miljödelegationernas arbete. Utredaren bör lyfta fram goda exempel på organisationsformer och andra åtgärder som möjliggör att hälso- och miljöfrågorna beaktas på ett tidigt stadium vid beredningen av beslut som har konsekvenser för miljön, t.ex. översiktsplaner och miljövårdsprogram för olika kommunala verksam hetsområden, ärenden enligt plan- och bygglagen etc.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör senast den 31 december 1992 redovisa resultatet av sitt arbete.

För arbetet bör vidare gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och s ärskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för miljödepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att utreda kommunernas miljöarbete,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller henne hemställan.

                                (Miljödepartementet)