Dir. 1991:13
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.
En särskild utredare tillkallas för att se över valförfarandet från
administrativ och teknisk synpunkt. Syftet med utredningen är att
anpassa valförfarandet till beslutade och planerade förändringar inom
bl.a. områdena för folkbokföring och regional skatteförvaltning samt
till den tekniska utvecklingen inom framför allt ADB-området. I ett
senare skede bör utredningsarbetet bedrivas med parlamentarisk
medverkan.
I samband med enkammarreformen 1968/69 infördes nuvarande ordning för
riksdags-, landstings- och kommunalval. De regler som då antogs har
senare i stort sett oförändrade överförts till den nya regeringsformen
(RF, omtryckt 1988:1444), kommunallagen (1977:179) och vallagen
(1972:620, omtryckt 1991:95). I RF och kommunallagen ges de mer
grundläggande reglerna. Där finns bl.a. föreskrifter om antalet
ledamöter i riksdagen resp. i fullmäktige, om vem som har rösträtt, om
hur ofta val skall hållas etc. I vallagen, som är gemensam för de tre
olika valen, ges regler om förfarandet. Varje enskilt led i förfarandet
har i lagen fått en mycket detaljerad reglering. -- För val till
kyrkofullmäktige gäller lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.
(omtryckt 1991:96).
Det administrativa och tekniska förfarandet vid förberedelser och
genomförande av allmänna val har under de senaste 15 åren inte varit
föremål för någon fördjupad översyn och analys. En allmän översyn av
vallagens bestämmelser gjordes visserligen av 1978 års vallagskommitté
på grundval av erfarenheterna från 1973 och 1976 års allmänna val (SOU
1978:64 och 1980:45). Någon mer grundläggande analys har emellertid inte
gjorts efter det att 1965 års valtekniska utredning avslutade sin
översyn och ADB-stödet började användas vid 1973 års allmänna val (SOU
1969:19 och 1971:72).
De förändringar som genomförts har i huvudsak föranletts av ändringar i
valsystemet eller begränsats till vidareutveckling av det valförfarande
som tillämpades redan vid 1970 och 1973 års allmänna val.
Den tekniska utvecklingen i samhället har under 1970- och 1980-talen
gått mycket snabbt. ADB-stödet inom valadministationen bygger dock
fortfarande i huvudsak på 1970-talets ADB-teknik.
Valen till kyrkofullmäktige genomförs på samma sätt som
kommunfullmäktigvalen. Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) föreslog vissa
ändringar vad gäller kyrkofullmäktigvalen. Förslagen, som syftade till
att bl.a. undanröja vissa administrativa problem, genomfördes dock
aldrig (jfr. prop. 1987/88:22, s. 32 KU32 , s. 19).
Efter 1988 års allmänna val redovisade riksskatteverket i en särskild
promemoria sina synpunkter på och erfarenheter av valadministrationen. I
promemorian läggs också fram vissa förslag till ändringar i olika
enskildheter.
Riksskatteverket har vidare i en framställning den 22 febrauri 1990
redovisat en inom verket gjord analys av förändringsbehov och
utvecklings möjligheter i det administrativa och tekniska
valförfarandet. Riksskatteverket anser mot bakgrund av analysen att en
allmän översyn av det administrativa och tekniska valförfarandet bör
genomföras. Enligt verket kommer omfattande anpassnings- och
förändringsåtgärder inom valadministrationen att bli nödvändiga under
1990-talet. Verket anser vidare att avsevärda förbättringar och
förenklingar i valförfarandet är möjliga. Härigenom blir det också
möjligt att bromsa valadministrationens kostnadsutveckling.
Riksskatteverket har också påtalat att beslutade och planerade
förändringar inom bl.a. folkbokföringsområdet och inom den regionala
skatteförvaltningen ger ändrade förutsättningar för den framtida
valadministrationen.
Konstitutionsutskottet har i betänkandet 1990/91:KU4 behandlat ett antal
motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1990 om skilda v allagsfrågor
och frågor om kyrkliga val. Utskottet har ansett att bl.a. frågan om
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner bör t as upp i den översyn
av valförf arandet som förbereds inom justitiedepartementet. Riksdagen
har anslutit sig till utskottets uttalanden (rskr. 1990/91:22).
Förslag till ändringar i vallagen har också framförts i framställningar
till regeringen. Sålunda har Göteborgs kommun ifrågasatt värdet av
bestämmelserna i 14 kap. 23 § vallagen om tillsättande av suppleanter i
vissa fall. Linköpings kommun har påtalat behovet av en begränsning av
rätten till s.k. ångerröstning. Valnämnden i Täby kommun har
aktualiserat frågan om hur principen om valhemlighet fungerar i
praktiken.
Storstadsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:36)
Storstadsliv, Rika möjligheter -- hårda villkor, föreslagit en valkrets
reform avseende såväl riksdagsval som kommunalval.
En mer genomgripande översyn av valförfarandet från administrativa och
tekniska utgångspunker bör enligt min mening nu komma till stånd. Inte
bara förändringarna inom den statliga förvaltningen utan också den
tekniska utvecklingen på ADB-området gör att det är av vikt att
valförfarandet ses över för att svara mot dagens och morgondagens behov.
Uppdraget bör ges till en särskild utredare.
Utredaren bör ha stor frihet att ta upp de frågor som han anser behöver
övervägas inom ramen för sin översyn. Exempel på frågor som kan
behandlas finns angivna i riksskatteverkets promemoria den 22 februari
1990 vilken -- liksom övriga framställningar -- bör överlämnas till
utredaren. Jag skall emellertid ange några utgångspunkter för arbetet
och ge exempel på frågor som kan kräva överväganden.
En allmän utgångspunkt för arbetet bör vara de tre huvudkrav som enligt
förarbetena till vallagen ställs på förfarandet vid val (prop. 1972:105
s. 88 f). Det måste fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet.
Garantier måste föreligga att valen sker under former som tryggar den
för fria val nödvändiga valhemligheten. Slutligen är det viktigt att
valförfarandet är smidigt och enkelt.
En annan utgångspunkt för arbetet bör vara att förslagen skall leda till
minskade kostnader. I sin promemoria har riksskatteverket redovisat
kostnadsutvecklingen inom valadministrationen. Vid 1988 års val uppgick
kostnaden för enbart valmaterialet till 34,3 milj.kr. Som exempel på
områden där besparingar kan göras nämner riksskatteverket
valsedelshanteringen; varje valår framställs ca 650 milj. valsedlar men
endast ca 16 milj. av dessa används slutligt i form av avgivna röster.
Utvecklingen av kostnaderna måste brytas. Redan genom en förenklad
valsedelshantering torde stora besparingar kunna göras. Genom en
effektivare valorganisation kan ytterligare besparingar göras. Givetvis
måste en avvägning göras mellan behovet av administrativa förenklingar
och minskade kostnader å ena sidan och ambitionen att upprätthålla ett
högt valdeltagande å andra sidan.
Som i liknande sammanhang har påpekats är det givetvis också av stor
betydelse att regleringen präglas av konsekvens och överskådlig het (se
bl.a. dir. 1977:120 s. 5). Behov finns av en redaktionell och språklig
översyn av vallagen.
Som jag nämnt kommer beslutade och planerade förändringar inom den
statliga förvaltningen att ändra förutsättningarna för den framtida
valadministrationen. Översynen bör därför till en början inriktas på att
anpassa valadministrationen på såväl regional som lokal nivå till dessa
förändringar. Sålunda bör utredningen söka beskriva den förväntade
utvecklingen och identifiera vilka behov av förändringar som den nya
ordningen inom den statliga förvaltningen medför. Erfarenheter av
förberedelserna, genomförandet och uppföljningen av 1991 års val har här
stort intresse.
Mot denna bakgrund bör den särskilde utredaren kunna bilda sig en
uppfattning om hur en lämplig framtida organisation bör se ut och
föreslå de ändringar som behövs.
Vidare bör han söka lösa de valtekniska frågorna i mera egentlig mening.
Exempel på sådana frågor är som riksskatteverket redovisat bl.a.,
reglerna om röstlängder och röstkort, valdistriktens omfattning, själva
röstningsförfarandet, rösträkning, rapportering och slutlig
sammanräkning. Frågan om det framtida ADB-stödet och utvecklingen av
elektroniska hjälpmedel bör övervägas ingående. Härvid bör de
erfarenheter som gjorts i Norge och Danmark uppmärksammas.
Utredningen bör på motsvarande sätt omfatta också kyrkofullmäktigvalen.
Som konstitutionsutskottet anfört bör den slutliga beredningen av
valfrågorna göras under parlamentarisk medverkan. Utredaren bör anmäla
till regeringen när arbetet har kommit så långt att han anser det är tid
för parlamentarisk medverkan i utredningsarbetet.
För utredningen gäller vidare regeringens direktiv (dir. 1984:5) till
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utrednings
förslagens inriktning.
Utredningsarbetet bör vara avslutat före den 1 juli 1993. Om utredaren
finner att vissa ändringar kan och bör genomföras redan till 1994 års
val, kan han lägga fram de förslag som behövs för detta i ett
delbetänkande.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för justitiedepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppdrag att se över valförfarandet samt
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Justitiedepartementet)