Utredning om clearingverksamhet och kontosystem

Innehåll

Dir 1991:111

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-12

Statsrådet Lundgren anför efter samråd med statsrådet Hellsvik.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av clearing samt betalning och leverans på värdepappersmarkna den. Översynen bör även omfatta kontobaserade system för värdepappers registrering. Utredaren bör lägga fram förslag på sådana lagändringar och andra åtgärder som han finner nödvändiga för att clearing samt betalning och leverans i Sverige skall ske på ett effektivt och säkert sätt samt uppfylla internationella rekommendationer.

1 Bakgrund

En fungerande värdepappersmarknad är uppbyggd kring olika funktioner som alla är beroende av varandra. Genom information om värdepapper och emittenter får köpare och säljare underlag för sina investeringsbeslut. Information kan spridas på många olika sätt, t.ex. på en marknadsplats där köpare och säljare är fysiskt närvarande eller genom ett elektroniskt informationssystem. Själva avslutet vid en affär kan exempelvis ske på ett börsgolv eller genom ett elektroniskt handelssystem eller per telefon. Efter avslutet skall parternas förpliktelser räknas ut, och värdepapperen skall betalas och levereras. Såväl betalning som leverans kan ske genom fysiskt överlämnande av kontanter resp. värdepapper. Betalningen kan också ske genom överföring mellan konton, t.ex. hos en bank, och leveransen fullgöras genom registrering på köparens värdepapperskonto i ett datoriserat värdepapperssystem.

Värdepappersmarknadskommittén har i sitt betänkande (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden utförligt beskrivit och analyserat informations- och handelsfunktionerna på värdepappersmarknaden, med särskild tonvikt på aktiemarknaden. Betänkandet har remissbehandlats. Kommitténs förslag har resulterat i insiderlagen (1990:1342) som trädde i kraft den 1 februari 1991 samt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, vilka trädde i kraft den 1 augusti 1991. De två sistnämnda lagarna innehåller handelsregler för fondpapper och andra finansiella instrument resp. regler för fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappers marknaden. Kommitténs förslag till ny börslagstiftning m.m. är för närvarande föremål för beredning.

Frågan om uträkning av parternas förpliktelser samt betalning och leverans har i kommitténs betänkande i huvudsak behandlats med avseende på derivatmarknaden, dvs. marknaden för handel med optioner och terminer.

Vissa frågor avseende clearing samt betalning och leverans har be handlats i prop. 1988/89:152 om kontobaserat aktiesystem och i prop. 1990/91:106 om kontobaserat penningmarknadssystem.

2 Allmänt om clearingverksamhet

2.1 Termer och definitioner

Clearing innebär enligt vanligt språkbruk avräkning eller kvittning av ömsesidiga fordringar, t.ex. mellan stater på grund av handelsavtal eller mellan banker. I det senare fallet sker clearingen i regel hos en tredje part som tillhandahåller ett clearingsystem. Clearing mellan de svenska affärsbankerna sker dagligen i riksbanken genom bokföringsmässiga överföringar av medel mellan konton som varje bank håller i riksbanken.

Begreppet clearing har i Sverige fått omfatta såväl uträkning av parters förpliktelser som betalning och leverans. I internationellt språkbruk används termen clearing, eller clearance, när man avser själva uträkningen hos clearinginstitutet av vilka förpliktelser och fordringar parterna har mot varandra. En part kan ha förpliktelser mot flera motparter och att räkna ut den partens "nettoförpliktelse" kallas internationellt vanligen netting, på svenska utjämning eller nettning. Den faktiska betalningen kallas internationellt settlement. Det vi i Sverige har betecknat clearing motsvaras således internationellt av uttrycket "clearing and settlement". I den nordiska rapporten om börssamarbete i Norden (se avsnitt 4) kallas clearing and settlement för "clearing og afvikling".

Den uppenbara risken för missförstånd och den pågående inter nationaliseringen talar för ett språkbruk i Sverige som är mer förenligt med de internationella begreppen. Ordet clearing bör därför inte användas som beteckning för betalning och leverans. Sistnämnda verksamhet kan lämpligen benämnas avveckling eller betalning och leverans.

2.2 Olika former av clearingverksamhet

Clearingverksamhet definieras i lagen om handel med finansiella instrument som verksamhet vid handel med finansiella instrument som går ut på att räkna ut parternas förpliktelser att betala och leverera eller att garantera att dessa förpliktelser fullgörs. En clearingorganisation definieras i samma lag som den som bedriver clearingverksamhet.

På värdepappersmarknaden förekommer olika former av clearingverksamhet; från den enklaste, nämligen registerhållning och uträkning av parternas förpliktelser, till centralisering av leveransen av värdepapper och i vissa fall även av betalningen.

Det är vanligt att clearingverksamhet omfattar nettning, eller utjäm ning, vilket innebär att varje aktör får en nettofordran och en nettoskuld. Om fordran avser likvida medel så avser skulden värdepapper och vice versa. Utjämningen reducerar antalet transaktioner vilket i sin tur minskar behovet av likviditetsreserv och innehav av värdepapper. Därmed kan både risker och kostnader minska. Clearingverksamhet med utjämning innebär inte nödvändigtvis att en clearingorganisation svarar för betalning och leverans, utan detta moment kan genomföras direkt mellan parterna.

Clearingverksamhet som inte omfattar avveckling utgör ett administrativt förfarande som inte medför några direkta ekonomiska risker. Den typ av clearingverksamhet som Värdepapperscentralen VPC AB (VPC) bedriver omfattar leveransdelen, men VPC tar inte något ansvar för betalningen av värdepapperen som sker över riksbanksclearingen.

Om betalningar hanteras inom ramen för clearingverksamheten, är det möjligt att åstadkomma betalning mot leverans, dvs. en samtidig utväxling av värdepapper och betalning. Det innebär att de risker för köpare och säljare som är förenade med avvecklingen minimeras. En aktör löper således betydligt mindre risk att göra några förluster till följd av bristande betalnings- eller leveransförmåga hos motparten. Det bidrar naturligtvis till att göra värdepappersmarknaden mer effektiv.

Det faktum att tidpunkten för avslutet vid en affär inte sammanfaller med tidpunkten för betalning och leverans, vilket inte bara gäller för optioner och terminer utan även för s.k. avistainstrument, gör att parterna löper en risk att motparten inte fullföljer affären. Clearing organisationen kan överta dessa s.k. motpartsrisker, antingen genom att träda in som part mellan köpare och säljare, dvs. som köpare gentemot säljaren och som säljare gentemot köparen, eller genom att lämna garantier till både köpare och säljare. Det är ingen praktisk skillnad mellan dessa två förfaranden. Den förstnämnda metoden tillämpas i den clearingverksamhet som OM Stockholm AB (OM) bedriver, medan garantiförfarandet var tänkt att tillämpas inom den verksamhet som PenningmarknadsCentralen PmC AB (PmC) avsåg att bedriva.

I de fall där clearingorganisationen träder i parternas ställe eller garanterar betalning/leverans, övertar den de risker som är förbundna med avvecklingen. En sådan clearingverksamhet inbegriper ett ekonomiskt risktagande och skiljer sig därmed på ett avgörande sätt från andra former av clearingverksamhet.

2.3 Del av betalningssystemet

Traditionellt har riksbanken tillsammans med banker och posten svarat för de centrala funktionerna i betalningssystemet; riksbanken för sedelutgivningen och bankerna och posten för betalningsförmedlingen. Genom riksbankens betalningsutjämning kan bankerna jämna ut och avveckla sina betalningar till varandra. Riksbanken har således en central roll i det svenska betalningssystemet. I vissa andra länder, t.ex i Storbritannien, är det bankerna själva som svarar för betal ningsutjämningen sig emellan.

Tillkomsten av en clearingverksamhet på värdepappersmarknaden som omfattar hantering av betalningar kan sägas innebära att en del av funktionerna i betalningssystemet har hamnat utanför banksystemet, eller att betalningssystemet har utvidgats. Det faktum att betalningssystemet har en avgörande betydelse för hela samhällsekonomins funktionsförmåga, tillsammans med det förhållandet att enskilda aktörer inte kan förväntas ta ansvar för effektiviteten och stabiliteten i hela betalningssystemet, innebär att det kan finnas ett behov av offentlig reglering och tillsyn av sådan verksamhet.

I de fall clearingverksamheten inte innefattar något ansvar för parternas risker och betalningarna sker via banksystemet är behovet av offentlig reglering och tillsyn däremot mindre uttalat.

2.4 Den tekniska utvecklingen

Värdepappershandeln var länge förbehållen börser och andra marknads platser av traditionellt slag där förmedlare gjorde upp affärerna i en börslokal. Under 1970- och 1980-talen har ny teknik medfört att värdepappershandeln numera helt eller delvis sker i datoriserade system. Information om köp- och säljkurser samt avslut sprids snabbt till mottagare runt hela världen. Även verksamheterna vid sidan av själva marknadsplatsen har omvandlats i snabb takt. Registreringar och överlåtelser av värdepapper sker numera på många håll i datorsystem. Dessa förändringar har kunnat genomföras med hjälp av ny teknik, främst databehandling och datakommunikation.

Genom papperslösa, kontobaserade system för registrering av värdepapper elimineras de nackdelar som värdepapper utfärdade i fysisk form medför, exempelvis långsam och dyrbar manuell hantering med risk för stölder och bedrägerier. En del av nackdelarna kan även elimineras genom kontosystem där värdepapperen immobiliseras, dvs. förvaras i valv hos en central depositarie. Detta är vanligt i länder vars lagstiftning kräver att ett värdepapper har fysisk form. De tekniska framstegen och ändringen av handelsteknik medför emellertid nya frågeställningar och ställer nya krav på aktörer, lagstiftare och tillsynsmyndigheter. Säkerhets-och sårbarhetsfrågorna är av central betydelse vid utnyttjande av datasystem. Krav måste ställas på det fysiska skyddet av datorerna m.m. och på att systemet är funktionssäkert. Vidare måste systemen ha skydd mot att data förvanskas.

Skiftet från värdepapper, som bärare av vissa juridiska rättigheter, till system där värdepapperet ersätts av en registrering på ett konto aktualiserar även många komplicerade rättsliga frågor. Som exempel kan nämnas tidpunkten för äganderättens övergång samt det sakrättsliga skyddet. Dessa frågor och frågor sammanhängande med datasäkerhet och kommunikationsteknik får ytterligare en dimension genom inter nationaliseringen och den gränsöverskridande handeln.

3 Clearingverksamhet i Sverige

Det existerar för närvarande inte någon samlad lagstiftning för clearingverksamhet i Sverige. Den verksamhet som bedrivs av VPC omfattas av aktiekontolagen (1989:827). Lagen innehåller regler om ett kontobaserat system för registrering av värdepappersinnehav (VP- systemet). De rättsverkningar som är förbundna med innehav av fysiska värdepapper knyts i VP-systemet i stället till registreringen på konto hos VPC. Aktiekontolagen innehåller emellertid inte några bestämmelser som rör själva verksamheten med clearing, betalning och leverans, även om det i förarbetena till lagen (prop. 1988/89:152 s. 153-162) finns angivet hur betalningar i anslutning till VP-systemet kan hanteras.

Den tilltänkta verksamheten inom PmC var avsedd att regleras av lagen (1991:195) om penningmarknadskonton. Denna lag, som inte trätt i kraft, innehåller bl.a. bestämmelser om likvidansvar för PmC och om panträtt i den skuldförbindelse som är föremål för förvärv. Det finns dock i lagen inga bestämmelser om clearingförfarandet. I stället skall reglerna för detta följa av avtal mellan intressenterna (se prop. 1990/91:106 s. 39, 48 och 61 och Ds Fi 1990:26).

Ett av syftena med kontobaserade system är att förenkla hanteringen av de värdepapper som omsätts på marknaden. Kontobaserade system utgör en av grundförutsättningarna för en säker clearingverksamhet. Någon mer allsidig utredning som behandlar riskerna vid clearing samt betalning och leverans har emellertid inte föregått aktiekontolagen eller lagen om penningmarknadskonton.

För handel med optioner och terminer finns i lagen om handel med finansiella instrument definitioner av clearingverksamhet och clearing organisation. Vidare finns i 2 kap. särskilda bestämmelser för handel med optioner och terminer.

Den clearingverksamhet som OM bedriver omfattas inte av någon lagreglering utöver de nu nämnda bestämmelserna. Värdepappers marknadskommitténs förslag om regler för clearingverksamhet vid handel med optioner och terminer är emellertid för närvarande föremål för beredning.

4 Clearingverksamhet i Norden

I både Danmark och Norge har under 1980-talet införts kontobaserade system för registrering av värdepapper. Verdipapirsentralen (Norge) och Vrdipapircentralen (Danmark) är uppbyggda efter likartade principer med system för clearing och betalning genom centralbanken. I Finland har antagits en lag om elektronisk registrering av värdepapper.

På uppdrag av Nordiska ministerrådet (finansministrarna) har den nordiska arbetsgruppen för samråd och informationsutveckling i kapitalmarknadsfrågor under år 1991 ställt samman en rapport om börssamarbete i Norden (Rapport vedrrende brssamarbejde i Norden - Nordiske Seminar og Arbejdsrapporter 1991:537). I rapporten föreslås bl.a. ökade möjligheter att registrera värdepapper i de nordiska värdepapperscentralerna genom att centralerna skall kunna vara kontoförande institut hos varandra. Värdepapperscentralerna föreslås också kunna ägarregistrera värdepapper vars huvudregister är placerat i ett annat lands central. Vid sådant förhållande föreslås att en värdepapperscentral i ägarens ställe skall kunna bli registrerad som förvaltare i huvudregistret. Nordiska ministerrådet (finans- och ekonomiministrarna) förklarade vid sitt möte den 19 juni 1991 att de var eniga om att arbeta vidare med dessa förslag.

5 Clearingverksamhet i internationellt perspektiv

Utomlands har frågor om "clearing and settlement" tilldragit sig ett stort intresse. Börskraschen hösten 1987 medförde i många länder påfrestningar även vid betalning och leverans av värdepapper. Problem uppstod vid avvecklingen av såväl inhemska som gränsöverskridande affärer. Uppstår sådana problem och störningar hos en clearingorganisation som hanterar betalningar kan det i förlängningen föreligga en risk att krisen sprider sig så att stabiliteten i betalningssystemet hotas.

Studierna av systemen för avveckling av värdepappersaffärer har resulterat i ett flertal rapporter. I dessa granskas systemen utifrån behovet av en säker och effektiv avveckling. Rapporterna innehåller ett antal råd och rekommendationer för förbättringar av säkerheten vid clearing och avveckling.

En internationell grupp, sammansatt av företrädare för banker och värdepappersbolag, den s.k. Trettio-gruppen, lämnade år 1989 rapporten Clearance and Settlement in the World's Securities Markets. Rapporten innehåller nio rekommendationer som syftar till att reducera riskerna vid clearing och avveckling. Trettio-gruppen rekommenderar bl.a. att varje land skall ha ett kontobaserat system för värdepappersregistrering. Mer än ett system accepteras om det finns koppling mellan dessa. Målet är att förverkliga rekommendationerna i de olika länderna senast år 1992 för att därigenom uppnå internationellt likvärdiga system.

Den s.k. Kesslerrapporten (Study on improvements in the settlement of cross-border securities transactions in the European Economic Community, maj 1988, offentliggjord våren 1989) utgör EG:s motsvarighet till Trettio-gruppens rapport. Utgångspunkt i Kesslerrapporten är inrättandet av EG:s inre marknad år 1992. I rapporten understryks behovet av förbättringar av betalnings- och leveranssystemen inom gemenskapen vid internationella värdepappersaffärer. Vikten av att varje land har ett kontobaserat system och att de olika ländernas system kan kopplas ihop betonas, liksom vikten av samtidig leverans mot betalning (delivery versus payment, DVP).

Även ISSA (International Society of Securities Administrators) och FIBV (Fédération Internationale des Bourses de Valeurs) har år 1988 resp. 1989 publicerat rapporter om betalnings- och leveransfrågor. Den sistnämnda rapporten är koncentrerad på problemen vid internationella värdepappersaffärer.

OECD har också behandlat frågor om betalning och leverans. OECDs rapport Systemic Risks in Securities Markets (augusti 1990) tar bl.a. upp dessa frågor. På uppdrag av OECD har en rapport utarbetats som behandlar clearing och avveckling inom options- och terminshandeln, Risks in the Clearing and Settlement Systems of Markets for Financial Futures and Options. Centralbankerna inom G 10 samarbetar i en "Committee on payment and settlement systems", som tillsatt en arbetsgrupp som studerar frågan om samtidig leverans mot betalning. En rapport är att vänta under år 1992.

6 Behovet av en översyn

Värdepappersmarknaderna har under det senaste årtiondet genomgått stora förändringar. Även i Sverige har utvecklingstakten varit hög. Omsättningen på värdepappersmarknaderna har ökat kraftigt. Den tekniska utvecklingen, främst modern data- och kommunikationsteknik, har möjliggjort nya handelssystem och nya finansiella instrument samt ökat förutsättningarna för gränsöverskridande handel. Genom system för informationsspridning och handel har värdepappersmarknaderna fått en alltmer internationell prägel.

Utvecklingen har följts av lagstiftaren. Ett omfattande utrednings- och lagstiftningsarbete har genomförts för att möta behovet av förändringar. Jag avser då i första hand värdepappersmarknadskommitténs arbete och den lagstiftning som därefter följt. Det hittillsvarande arbetet har emellertid i huvudsak varit koncentrerat på aktörerna på värdepappers marknaden och på informations- och handelsfrågor.

De avslutande funktionerna på värdepappersmarknaden, nämligen clearing samt betalning och leverans har inte varit föremål för någon samlad översyn. Värdepappersmarknadskommitténs betänkande behandlar i huvudsak endast clearingverksamhet med anknytning till options- och terminshandeln. Aktiekontolagen resp. lagen om penningmarknadskonton bygger från början inte på någon statlig utredning utan på förslag som har framlagts av företrädare och intressenter för bolagen VPC resp. PmC.

Clearing samt betalning och leverans är av den största betydelse för handeln på värdepappersmarknaden. En sund värdepappersmarknad som har allmänhetens förtroende ställer krav på snabba och säkra system för clearing och avveckling av värdepapperstransaktioner. Det är i detta led som de flesta och mest betydande riskerna i handeln med värdepapper föreligger. Jag tänker på risken att motparten vid tidpunkten för betalning och leverans t.ex. inte kan leverera betalda värdepapper. En annan risk är att en affär inte kan genomföras eller tvingas ske till ett annat pris på grund av motpartens fallissemang före tidpunkten för betalning och leverans. Sådana störningar kan fortplanta sig i systemet (s.k. dominoeffekt) och utsätta det och marknaden för mycket stora risker. Dessa risker kan vid affären ligga hos de ursprungliga parterna eller övertas av en tredje part, exempelvis en clearingorganisation. Redan med hänsyn till dessa risker föreligger enligt min mening skäl för en allmän översyn.

Skulle en clearingorganisation som hanterar betalningar utsättas för allvarliga störningar finns det en risk att krisen sprider sig så att stabiliteten i hela betalningssystemet hotas. Det finns därför skäl att noga pröva sådan clearingverksamhet som omfattar hanteringen av betalningar. Det är angeläget att överväga om clearingorganisationerna bör begränsa sitt risktagande, t.ex. genom att ställa krav på att kunderna skall lämna säkerhet. Även andra sätt, t.ex. krav på viss kapitalstyrka hos clearingorganisationerna, kan komma i fråga för att garantera organisationernas förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Värdepappersmarknadernas internationalisering medför ett behov av att anpassa de svenska reglerna och systemen för clearing och avveckling till internationell standard. Även vid gränsöverskridande handel är frågeställningen densamma som vid inländsk handel, nämligen: Hur skall man kunna åstadkomma en säker och effektiv avveckling av en värdepappersaffär? De praktiska problemen har emellertid en helt annan dimension. När en internationell värdepappersaffär genomförs aktualiseras flera länders rättsregler, t.ex. internationell privaträtt, civilrätt och skattelagstiftning. Exempel på andra problem vid gränsöverskridande handel är tidsskillnader och valutarisk. För en säker avveckling av sådana affärer krävs lösningar på många komplicerade rättsliga, ekonomiska och tekniska frågor. Vid en allmän översyn av clearing och avveckling på värdepappersmarknaden bör därför särskild vikt ägnas åt den gränsöverskridande handeln.

Jag föreslår att en utredare tillkallas för att göra en allmän översyn av clearing och avveckling samt kontobaserade system för registrering på värdepappersmarknaden.

7 Närmare om utredningsarbetet

Utredaren bör kartlägga vilka former av clearing och avveckling som för närvarande bedrivs i Sverige och studera utländska sådana. Därvid bör utredaren beskriva hur verksamheten är organiserad och reglerad samt vilka tekniska lösningar som har valts. En sådan kartläggning bör ligga till grund för en analys av de olika formerna för clearing och avveckling samt utredarens överväganden om vilket eller vilka system som förmår att hantera riskerna inom sådan verksamhet på ett säkert och rationellt sätt.

Utredaren bör vidare göra en översyn av gällande lagar och regler för clearing och avveckling samt därvid överväga om behov föreligger av en enhetlig och generell lagstiftning. Härvid bör marknadernas samhälls funktion beaktas; som exempel kan pekas på penningmarknadens betydelse för penningpolitikens genomförande. Om utredaren kommer fram till att det finns behov av en enhetlig och generell lagstiftning på området bör han lägga fram förslag till sådan lagstiftning.

I prop. 1990/91:106 om kontobaserat penningmarknadssystem (s. 33) ansåg departementschefen att skäl framdeles kunde föreligga att överväga en enhetlig lagstiftning för det kontobaserade aktiesystemet och det då aktuella penningmarknadssystemet. Kontobaserade system för registrering av värdepappersinnehav är, som framgått tidigare, av väsentlig betydelse för en effektiv och säker clearing och avveckling. Med hänsyn härtill bör en utredning om betalning och leverans på värdepappersmarknaden även omfatta de kontobaserade systemen. En hearing om aktiekontolagen är planerad av justitiedepartementet till den 9 januari 1992. Vad som framkommer vid denna hearing skall beaktas av utredaren.

I samband den den nya lagstiftningen om handel och tjänster på värdepappersmarknaden (se prop 1990/91:142 s. 100-105) upphävdes blankningsförbudet för fondkommissionärer (numera värdepappersbolag). Vid s.k. aktielån sker i dag hos VPC en registrering av låntagaren som ny ägare av aktierna. Utredaren bör vid översynen av de kontobaserade systemen pröva om skäl föreligger att registrera sådana transaktioner på särskilt sätt.

Det är viktigt att de svenska reglerna för clearing och avveckling samt kontobaserade system blir internationellt anpassade. Utredaren bör således pröva om de svenska reglerna överensstämmer med internationell praxis och internationella rekommendationer samt i förekommande fall överväga vilka förändringar som krävs. Vidare bör förutsättningarna för att i ett kontobaserat system i Sverige registrera utländska värdepapper prövas med hänsyn till den internationella utvecklingen. Möjligheterna till säkra och enkla internationella transaktioner, t.ex. genom att ett system för värdepappersregistrering kopplas ihop med ett annat lands system, utgör en annan angelägen fråga.

En internationellt diskuterad fråga är om det skall finnas endast ett kontobaserat system i varje land eller om utrymme föreligger för flera system (se Trettio-gruppen och Kessler-rapporten). Denna fråga samt frågorna om vem som skall äga sådana system och om de skall drivas med vinstintresse eller inte, liksom om det på detta område skall råda etableringsfrihet och konkurrens, utgör en del av analysen av system för clearing och avveckling. En sådan analys bör även omfatta vilken betydelse dessa system har för marknadernas struktur, t.ex. konkurrens mellan olika aktörer.

Som jag tidigare framhållit är en väl fungerande clearing och avveckling av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadens funktion. Detta innebär att staten har ett starkt intresse av att denna uppgift fullgörs på ett från alla synpunkter tillfredsställande sätt. Staten uppträder i dag på värdepappersmarknaden i flera olika roller. Riksbanken har en viktig funktion i betalningssystemet och även uppgift att agera som "lender of last resort" för finansiella institut som råkar i akuta likviditetsproblem. Vidare agerar riksbanken på penningmarknaden vid genomförandet av penningpolitiken. Genom riksgäldskontoret är staten emittent på värdepappersmarknaden. Som lagstiftare har staten ställt upp regler för marknaden. Genom tillsyn och kontroll, utövad av framförallt finansinspektionen, söker staten garantera att uppställda regler efterlevs och att sanktioner vidtas mot den som bryter mot bestämmelserna. Staten har således många uppgifter och åtaganden på värdepappersmarknaden. Med hänsyn härtill och till det internationella perspektivet bör prövas om staten, såsom i dag är fallet med VPC, också bör uppträda som ägare i ett kontobaserat system.

Utredaren bör även beakta Nordiska ministerrådets uttalande om att arbeta vidare på förslagen om bl.a. ökade förutsättningar för registrering av värdepapper i de nordiska ländernas värdepapperscentraler. Denna fråga och andra närliggande frågor har även berörts av VPC i en skrivelse till finansdepartementet (Fi dnr 3239/90).

Utredaren skall följa utvecklingen inom EG i de frågor som omfattas av utredningsuppdraget.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor avseende clearing och avveckling och kontosystem samt andra angränsande frågor som kommer fram under utredningens.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. 1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988:43).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och redovisas före den 1 juli 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra frågor om värdepappersmarknaden och förenklad aktiehantering

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att utreda clearingverksamhet och kontosystem,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. 
                        (Finansdepartementet)