Dir. 1991:103
Statsrådet Lundgren anför.
Riksbanksutredningens (Fi 1991:02) uppdrag utvidgas till att omfatta
även förslag som tillgodoser de krav som kan komma att ställas på
penning- och valutapolitisk lagstiftning vid ett svenskt medlemskap i
EG. I syfte att öka penning- och valutapolitikens effektivitet bör
riksbankens institutionella oberoende därvid stärkas. Det finns skäl som
talar för att en sådan ändring av riksbankens ställning är motiverad
även i övrigt.
Genom beslut den 18 oktober 1990 bemyndigade regeringen det statsråd som
har till uppgift att föredra ärenden om kredit- och valutapolitiska
frågor att tillkalla en kommitté (Fi 1991:02) med uppdrag att utreda mål
och former för riksbankens verksamhet (dir. 1990:61).
I direktiven anfördes att kommittén bl.a. borde beakta vidareutveck lingen av det monetära samarbetet inom EG samt studera de ändringar i
centralbankens ställning som genomförts och diskuterats i andra länder
under senare år.
Efter det att direktiven utfärdats har den pågående regeringskonferensen
inom EG intensifierat arbetet på att skapa en ekonomisk och monetär
union (EMU). Även om denna process ännu inte är avslutad kan konstateras
att syftet att skapa en gemensam centralbank och en gemensam valuta står
fast. I diskussionen om en gemensam centralbank har vikten av att de
nationella centralbankerna inom valutaunionen får en institutionellt
oberoende ställning betonats.
Sverige har nu ansökt om medlemskap i EG. Även om EG ännu inte har
fattat beslut om hur en framtida ekonomisk och monetär union skall
utformas, finns det anledning att redan nu utvidga kommitténs utred ningsuppdrag så att det omfattar även de ändringar i riksbankens
ställning som kan komma att krävas med anledning av kommande beslut om
en ekonomisk och monetär union.
Ändringar av riksbankens ställning kan således komma att påkallas med
anledning av den svenska ansökan om medlemskap i EG. Det finns skäl som
talar för att ett ökat oberoende är motiverat även i övrigt. Ett ökat
oberoende skulle stärka penning- och valutapolitikens trovärdighet och
därmed öka politikens effektivitet. Det skulle också leda till att
Sverige kan uppfylla de krav i form av institutionellt oberoende som
sannolikt kommer att ställas på medlemsländernas centralbanker. Ett ökat
oberoende kan uppnås på olika sätt. Det är därför angeläget att en
allsidig analys av de teoretiska och empiriska aspekterna av en ändring
av riksbankens ställning genomförs.
Riksbanken är riksdagens organ. Det är därför enligt min mening lämpligt
att utredningen får en parlamentarisk sammansättning. Detta understryks
också av att utredningsuppdraget omfattar de ändringar av ramarna för
penning- och valutapolitiken som kan komma att föranledas av ansökan om
medlemskap i EG. Till detta kommer att grundlagsändringar sannolikt
aktualiseras. Jag avser därför att ändra kommitténs sammansättning.
Med anledning av den svenska ansökan om medlemskap i EG bör kommittén
dels följa utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union inom EG, dels
analysera vilka krav denna kan komma att ställa på penning- och
valutapolitikens utformning i allmänhet och riksbankens institutionella
ställning i synnerhet. Kommittén bör lägga fram förslag som avser
följande.
1. Hur bör den penning- och valutapolitiska lagstiftningen ändras så att
den tillgodoser de krav som kan komma att ställas med anledning av ett
svenskt medlemskap i EG?
2. Vilka andra lagändringar behövs med anledning av EG-aspekten?
3. Hur kan riksbanken få ett ökat institutionellt oberoende?
Kommittén bör också kunna föreslå ändringar och tydligare regler för
ansvarsfördelningen på sådana näraliggande områden som berörs av en
ändrad ställning för riksbanken.
I de grundlagsfrågor som aktualiseras bör kommittén samråda med
grundlagsberedningen inför EG (Ju 1991:03).
Med det utvidgade uppdrag som kommittén nu föreslås få och med hänsyn
till den ändrade sammansättningen av kommittén kan utredningstiden
behöva utsträckas. Arbetet bör dock vara slutfört före utgången av
januari 1993.
Jag hemställer att regeringen utvidgar kommitténs uppdrag i enlighet med
vad jag nu har anfört.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Finansdepartementet)