Protokoll
1991/92:95
1 § Val av ombud och suppleanter i Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling
Företogs val av sex ombud och sex suppleanter i Europarådets parlamen-
tariska (rådgivande) församling.
Från valberedningen hade inkommit protokoll avseende val av sex ombud
och sex suppleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) försam-
ling. Av protokollet från valberedningen framgick att valberedningen enhäl-
ligt godkänt de gemensamma listorna. Samtliga val avsåg tiden från öppnan-
det av den parlamentariska församlingens nästa ordinarie möte till öppnan-
det av församlingens ordinarie möte år 1995.
De förvalen avlämnade gemensamma listorna upplästes av förste vice tal-
mannen och godkändes av kammaren.
Följande personer förklarades i nämnd ordning valda till ombud och sup-
pleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling:
ombud
Ann-Cathrine Haglund (m)
Mats Hellström (s)
Birger Hagård (m)
Doris Håvik (s)
Daniel Tarschys (fp)
Hans Göran Franck (s)
suppleanter
Knut Billing (m)
Anita Persson (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Förste vice talman Stig AJemyr (s)
Pär Granstedt (c)
Lena Hjelm-Wallén (s)
1
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
2 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 3 april.
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Fördrogs och hänvisades
Motionerna
1991/92:Krl och Kr2 till kulturutskottet
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
8 april
Företogs till avgörande konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU27, finansutskottets betänkanden 1991/92:FiU12, FiU13 och
FiU22, justitieutskottets betänkanden 1991/92:JuU20 och JuU21 samt lagut-
skottets betänkande 1991/92:LU27 (beträffande debatten i dessa ärenden,
se prot. 94).
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Mom. 1 (presstödet i allmänhet)
Först biträddes meningsyttringen av Johan Lönnroth i motsvarande del -
som ställdes mot reservation 1 av Harriet Colliander - genom uppresning.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 263 röster mot 14 för menings-
yttringen av Johan Lönnroth i motsvarande del.
Mom. 3 (beräkningsgrunderna för driftsstödet)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 146 röster mot 133 för utskottets hemställan med den ändring i motive-
ringen som föreslagits i reservation 3 av Thage G Peterson m.fl.
Mom. 4 (anslaget till driftsstödet)
Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 0 för reservation 5 av
Harriet Colliander.
Mom. 5 (utvecklingsstöd)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Harriet Collian-
der - bifölls med acklamation.
Mom. 8 (anslaget till distributionsstöd)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Harriet Col-
liander - bifölls med acklamation.
Mom. 13 (bidrag till LL-stiftelsen)
Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 16 för meningsyttringen
av Johan Lönnroth i motsvarande del. 59 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU12
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU13
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU22
Mom. 2 (regionala nationalräkenskaper)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Lars-Ove
Hagberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 4 (det obetalda arbetet i nationalräkenskaperna)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Lars-Ove
Hagberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 5 (inkomstutredning)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 15 för meningsyttringen
av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del.
Mom. 6 (kooperativ statistik)
Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot 131 för reservation 1 av
Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 10 (framtida folk- och bostadsräkningar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Bo G Jenevall -
bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU20
Mom. 1 (anslag till domstolsverket)
Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 121 för reservation 1 av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
Mom. 3 (renodling och delegering)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Lars-Erik Löv-
dén m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 6 (parlamentariskt inflytande)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Lars-Erik Löv-
dén m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 7 (specialdomstolar)
Utskottets hemtällan - som ställdes mot reservation 4 av Lars-Erik Löv-
dén m.fl. - bifölls genom uppresning.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottest betänkande JuU21
Mom. 3 (professurer vid BRÅ)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 122 för reservation 1 av
Lars-Erik Lövdén m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (BRÅ:s framtida resurser)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Lars-Erik Löv-
dén m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 5 (lokala brottsförebyggande organ)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Lars-Erik Löv-
dén m.fl. - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU27
Utskottets hemställan bifölls.
Meddelande om samlad votering
Förste vice talmannen meddelade att bostadsutskottets betänkanden
BoUlö och BoU15 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
5 § Vissa anslag till bostadsförsörjningen
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU16 Vissa anslag till bostadsförsörjningen (prop. 1991/92:100
delvis).
Anf. 1 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Dagens bostadspolitiska debatt handlar om boendet, jobben
och framtiden för byggbranschen. I den senaste valrörelsen och i den då
förda diskussionen talade man om systemskifte, marknadshyror, höjda eller
sänkta hyror. Frågan om höjda hyror avvisades bestämt och enträget av de
borgerliga. Nu, drygt ett halvår senare, är den borgerliga majoriteten på väg
att med olika kryptiska förslag och utredningar införa det vi fruktade allra
mest, nämligen fördelningspolitiska orättvisor för de boende.
Ifrån vårt håll varnade vi för de lättsinniga vallöften som ouppörligt trum-
petades ut från de dåvarande oppositionspartiernas sida. Herrar Carl Bildt
och Knut Billing m.fl. var upprörda och indignerade och menade att vi körde
en skräckpropaganda när vi ifrågasatte hållbarheten i de vallöften som ströd-
des både här och där.
Våra invändningar mot vallöftena grundade vi på tidigare erfarenheter av
borgerligt regeringsinnehav i det här landet. Vi varnade väljarkåren för de
falska lockrop som utsändes, de lockrop som senare gjorde att en majoritet
av väljarkåren fann för gott att pröva era idéer och tankar.
Herr talman! Nu finns inom politikens värld ingen ångervecka. En väljar-
majoritet har gett de borgerliga riksdagspartierna majoritet och mandat att
styra och ställa i det här landet. Det är först senare medborgarna får vara
med och betala notan. In blanco-fullmakten som väljarna på valdagen gav
till de borgerliga kommer att bli en dyrköpt och ångerfull läxa för många.
Dagens bostadspolitik och det betänkande vi nu behandlar visar att den
borgerliga majoriteten ökar kostnaderna för boendet. Tyvärr tvingas vi kon-
statera att en borgerlig riksdagsmajoritet är på väg att rasera den sociala bo-
stadspolitiken.
De borgerliga backas upp av Ny demokrati som i vissa lägen vill gå än
längre. Kds har villigt ställt in sig i ledet och följer sina borgerliga systrar och
bröder lojalt i yrkesutövningen här i kammaren.
Låt oss göra en kort tillbakablick på det som hänt efter valet på bostads-
sektorns område.
Bostadsdepartementet är borta. Det är sopat under mattan. Branschföre-
trädare är vilsna och frågar sig: Vem är huvudansvarig inom regeringen?
Vem skall representanter för byggarna, byggjobbarna och alla andra få möta
och få tillfälle till en dialog med för att diskutera sina branschproblem?
Läget är följande: byggarbetslösheten ökar. Investeringarna i byggandet
minskar katastrofalt på grund av regeringens klantiga förfarande. Nya påla-
gor och andra nymodigheter aviseras för byggsvängen, och ingen vet vad
som sker bakom de fördragna regeringsförhängena. Frågorna dras i lång-
bänk på grund av inbördes oenighet osv.
I dag står var sjätte byggjobbare utan jobb. Jag tror inte någon enda re-
gion kommit undan en besvärande byggarbetslöshet.
I Stockholm fanns häromdagen fyra byggjobb att erbjuda åt 4 000 arbets-
lösa byggjobbare. Hemma i Värmland går 1 200 arbetslösa. Vi kan fortsätta
uppräkningen län efter län.
Tusentals unga får lämna sin yrkesutbildning och pröva något nytt. Efter
ett par år löper byggbranschen en uppenbar risk att förgubbas. De unga, de
bästa krafterna flyr branschen, och vi får svårt att senare kunna locka till oss
allt ifrån arkitekter till byggnadsarbetare.
Enligt prognosen kommer inte mindre än 25-30 % av byggarbetskåren att
gå och stämpla under kommande höst- och vintersäsong, om inget under in-
träffar. Gävleborgs län har redan i dag 30 % av byggjobbarna arbetslösa, och
prognoserna visar att Norrbotten kommer att ligga på en arbetslöshet av
drygt 40 %.
Vi vet att den unika situationen kan uppstå att byggarbetslösheten blir
högre under sommarhalvåret än under vinterhalvåret samma år.
Arbetsmarknadsfonderna töms. Innan kommande årsskifte lär det inte
återstå många kronor om inte regeringen tillskjuter ytterligare medel till fon-
derna.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Ewsa anslag till
bostadsförsörjningen
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
Därmed, herr talman, övergår jag till att kommentera vissa av våra till
betänkandet fogade reservationer. Inledningsvis yrkar jag bifall till samtliga
s-reservationer som är fogade till betänkandet.
Reservation 1 handlar om en för mitt parti avgörande och ödesmättad
fråga. Bostaden är och förblir enligt vårt förmenande en grundläggande och
social rättighet som bör och skall likställas med rätten till arbete, utbildning
och sjukvård. Målet för den sociala bostadspolitiken är att alla skall ha till-
gång till en bra bostad till rimlig kostnad. Det är den handlingslinje vi valt
sedan 50 år. Av naturliga skäl har behoven varierat med olika krav på boen-
det i olika landsändar.
Herr talman! Den nöd och fattigdom som Lubbe Nordström mötte på sin
resa genom landet från söder till norr var en helt annan än den dagens rese-
när möter. Lubbe Nordström beskriver från nära håll svälten, nöden, bo-
stadsbristen, fattigdomen, vägglössen och de kalla vintrarna som alla fruk-
tade. Bakom de stundtals romantiskt beskrivna röda stugorna med de vita
knutarna dolde sig en hård och närmast brutal fattigdom. Bakom de tunna
och dragiga väggarna och oftast tomma skafferierna utspelades familjetrage-
dier på löpande band. Kampen för brödfödan var hård, barnadödligheten
hög och sorgen en ständigt återkommande gäst i fattigstugorna.
Reseskildringen var en viktig väckarklocka. Många väcktes ur sin slum-
mer och visst väcktes drömmen och visionen om en bättre morgondag, om
en bättre värld för tusentals och åter tusentals familjer.
Det fanns en inneboende drivkraft att omvandla vardagen till en bättre
morgondag. Många deltog i den då förda kampen för att bygga ett bättre och
annorlunda samhälle.
I dag är gubevars bostadsslummen borta. Trångboddheten och bostads-
bristen är ett minne blott. Det som hänt är närmast att likna vid en social
revolution.
Det är ett stycke skoningslös historia i Moder Sveas rike som Lubbe be-
skrev i sin bok. Men hur och på vilket sätt kunde vi så radikalt häva denna
fattigdom och komma till rätta med Fattigsverige, slummen och allt? Man
märker att inte alla har fattat det. Man märker det om man närmare studerar
Ny demokratis till betänkandet fogade reservation. Sanningen är att den so-
lidariska bostadspolitiken i kombination med samhällsinsatserna för en god
infrastruktur och samhällsservice inte är någon tillfällighet. Många kan
känna stolthet över det som har uträttats. Kooperationen, allmännyttan,
HSB, Riksbyggen och hyresgäströrelsen har alla dragit ett tungt strå till
stacken för att förverkliga drömmar och visioner som väcktes i samband med
den diskussionen.
Det förhållandet att den förda politiken har varit framgångsrik får självfal-
let inte tas till intäkt för att tiden nu är inne att avskaffa den sociala bostads-
politiken. Målet och visionerna är annorlunda i dag. I dagsläget är det viktigt
att samhällsstödet inte drastiskt sviktar och försämrar de givna förutsättning-
arna, att man inte söker kortfristiga lösningar.
Den moderna välfärdspolitiken i Sverige har koncentrerats till ett antal
frågor, som är av avgörande betydelse för livsinnehållet. Under livets olika
skeenden och tidevarv måste vi solidariskt hjälpa varandra. Det är en förut-
sättning, en nödvändig grundförutsättning för att alla medborgare skall
kunna få ta del av välfärden. Detta är fallet inte bara med boendet, utan det
gäller utbildning, sjukvård, ålderstrygghet, osv.
Herr talman! Visst har vi under årens lopp mött många invändningar mot
den förda välfärdspolitiken, och visst har vi många gånger tvingats kompro-
missa oss fram till lösningar. Kompassnålen har mött magnetfält av varie-
rande styrka, men den har alltid svängt tillbaka rätt. Den snitslade och utsta-
kade banan har tidvis varit snårig, om än vi alltid till sist har kommit in i
målfållan.
Herr talman! Nu är det tydligen den smala vägens politik vi skall följa,
enligt majoritetens uppfattning. Vi socialdemokrater menar att såväl ung
som gammal även i framtiden måste ges chans att få en bra bostad till rimligt
pris.
Vårt ställningstagande skall inte feltolkas, som att vi oreserverat håller fast
vid det bestående. Vi är i dag, precis som förr, självfallet beredda att ta vårt
ansvar och pröva de konstruktiva förslag som garanterar en fortsatt social
välfärd. Men vi avvisar de förslag som river ner välfärden och skapar otrygg-
het för de svaga, de handikappade och de grupper som ännu inte har fått
fotfäste på bostadsmarknaden.
Utskottsbetänkandet visar att vi vill föra en helt annorlunda politik än vad
regeringspartierna, med Moderaterna i spetsen, nu företräder. Den politik
vi i dag ser i betänkandet visar på allvarliga kantringar och inger starka be-
tänkligheter, där vissa partier, inte minst Centern, har svängt på sistone. Jag
hoppas att det är av tillfällig natur, att vi även framdeles kan slå broar med
breda lösningar i ett framtida bostadsbyggande.
När det gäller Moderaterna hyser jag inga större förhoppningar om fram-
tida överenskommelser. Georg Danells nyligen presenterade förslag är
ljusår från en social bostadspolitik, där alla har chansen att få en bra bostad
till en rimlig kostnad.
Förslaget som sådant innebär ökad segregation, ökade klassklyftor och
orättvisor, som vi över huvud taget inte kan acceptera. Det Danellska försla-
get avvisas från vår sida, utöver vad jag tidigare har sagt, med följande moti-
vering. Förslaget är utarbetat av en moderat enmansutredare och har getts
en orimligt kort och ”smal” remissomgång, där ett fåtal har yttrat sig. Dess-
utom lär vissa tyngre remissinstanser, på grund av tidsnöden, ha avstått från
att yttra sig. Den brådskande tidtabell som har presenterats är förvånande,
och man får en känsla av att detta hastverk skall fram under alla förhållan-
den, vad det nu än vara månde. Ett sådant förfaringssätt, herr talman, är
ytterst anmärkningsvärt ur parlamentarisk synpunkt, för att inte säga helt
förkastligt. Skulle exempelvis de tyngre remissinstanserna nu avvisa försla-
get, förutsätter vi att det inte heller läggs till grund för en proposition.
Jag skall nämna några andra reservationer. Det gäller allmännyttan. Vi
menar att bostadsföretagens roll inom boendet framför allt är av principiell
karaktär. Vi har sluppit segregation, som många andra länder har drabbats
av. Vi behöver inte åka särskilt långt utanför vårt lands gränser att att möta
segregationen. Många TV-tittare har i sin kammare kunnat följa reportagen
från London och Bryssel, där den förda konservativa politiken - Margaret
Thatchers politik - har inneburit att de vassa armbågarna, bostadsspekulan-
terna och de konservativa vann kampen. Det valresultat som basuneras ut
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
|
Prot. 1991/92:95 9 april 1992 |
över världen i kväll kommer möjligen att innebära att Labour får majoritet. |
den.
|
Vissa anslag till |
Vi säger ett klart och entydigt nej till att öppna nya vägar för försäljning Jag skall också säga något om Ny demokratis reservationer. Jag tycker att ”Vet hut, vet sjufalt hut” är ett uttryck som man egentligen borde citera I en annan reservation tar vi upp bosparandet. Med den utformning som Vi tar upp den s.k. byggutmaningen i en annan reservation. Vi tycker att Så till vår reservation om SPAB. Majoritetens förhållande till SPAB är en Nej, mina vänner, jag tycker att ni skall sluta att köra med ideologiska Herr talman! Vi vill också ha stöd till ROT-verksamhet, reparation och Herr talman! Som jag inledningsvis sade, bedyrade man i valrörelsen från |
8
lar, på gator och torg, gick de fyra partierna ut med detta budskap. Ni var
samstämmiga och alla lika goda kålsupare.
Från borgerligt håll lovades det lägre hyror. Erling Bager, Folkpartiet, och
Agne Hansson, Centerpartiet, hoppade villigt på den moderata vagnen och
stämde gemensamt in i kören. Lägre hyror fanns på allas läppar.
Carl Bildt var lokförare och Knut Billing var en villig avbytare - han körde
på övertid, både natt och dag. Budskapet var detsamma - det var lägre hyror.
I dag, ett drygt halvår senare, mina vänner, vill samma partier kraftigt
minska räntebidragen - de förhatliga subventionerna - med inte mindre än
3,4 miljarder. En indragning på 3,4 miljarder innebär inte lägre utan högre
hyror. Det går stick i stäv med vad ni sade i valrörelsen.
Från socialdemokratiskt håll menar vi att den extra indragning av räntebi-
dragen som regeringen föreslår står i strid med de utfästelser som alla fyra
regeringspartiernas företrädare gjorde i valrörelsen. Det är och förblir, som
vi reservanter skriver, en åtgärd som innebär helt oacceptabla höjningar.
I en annan reservation tar vi upp stödet till äldreboendet och vill införa
vissa minimikrav. Vi efterlyser också speciella program från kommunernas
sida.
Från de äldre övergår jag snabbt till de yngre. Majoritetens skrivning är
olycksbådande för de yngre. Det är förvånansvärt att ungdomsbostadsstödet
avvecklas samtidigt som ungdomsboendedelegationen tvingas upphöra med
sin pågående verksamhet.
Vad som sker med de nytillträdande på bostadsmarknaden om Danells
förslag vinner gehör kan man bara ana sig till. Det är ungdomarna och de
nytillträdande som kommer att få stryk. Varför gömmer ni från majoritetens
sida ungdomsfrågorna?
Herr talman! Jag har nu under den tid som stått till förfogande endast
kortfattat och rapsodiskt hunnit beröra och beskriva några av de principiellt
viktiga frågorna.
Vi bor i ett land med en bra bostadsstandard. Nog borde det, herr talman,
kunna slås broar som gjorde det möjligt för oss att i framtiden tillsammans
föra en bostadspolitik som innebar att vi kunde rädda bostadsbeståndet och
bygga vidare på nybyggnationssidan. Tillsammans byggde vi ett land, ett
samhälle, där vi höll marknadskrafterna stången, kunde vi då säga. Jag hop-
pas att det betänkande som vi i dag behandlar är en tillfällig lapsus och att i
varje fall en del av regeringspartierna kommer oss till mötes.
Under de timmar vi nu har till förfogande skall vi registrera hur ni från de
olika partierna ser på de här frågorna. Vi har lagt fram vårt förslag. Väl-
komna med idéer och synpunkter, Agne Hansson m.fl., i årets och dagens
bostadspolitiska debatt!
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets hemställan un-
der mom. 38. Jag yrkar också bifall till reservationerna 1, 3, 15, 18, 21, 25
och 30. Jag kommer vidare att begära rösträkning när det gäller reservatio-
nerna 1, 3, 15, 18, 21, 25 och 30.
Anf. 2 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Dagens bostadspolitiska betänkande spänner över en stor
mängd olika bostadspolitiska frågor. Här är det möjligt att beröra bara ett
fåtal av dem.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
10
Jag vill börja med den grundläggande frågan om de bostadspolitiska må-
len. Från Vänsterpartiet tycker vi att det finns all anledning att slå fast att
rätten till en bra bostad till ett rimligt pris är en grundläggande social rättig-
het, precis som rätten till utbildning, rätten till god hälsa, m.m. Det är därför
litet förvånande, tycker jag, att utskottsmajoriteten i kommentaren till vår
meningsyttring och till den socialdemokratiska reservationen säger att det
inte tjänar något syfte att fastslå den bostadspolitiska ambitionen - det är
redan så känt hur den sociala bostadspolitiken i vårt land skall utformas.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det finns all anledning att slå fast
den bostadspolitiska ambitionsnivån och utgångspunkten. Vi tycker att den
i dag ifrågasätts i högsta grad - det finns det konkreta exempel på - och där-
för är det viktigt att lägga fast kursen.
Som ett konkret exempel på hur den bostadspolitiska kursen ifrågasätts
vill jag nämna bl.a. utskottets egen skrivning om utredningen om bostadsfi-
nansieringen, Danellutredningen, där man klart och tydligt anger att ut-
gångspunkten för utredningsuppdraget är att åstadkomma en minskad stats-
finansiell belastning. Om det är huvuduppdraget, är det väl inte att åstad-
komma en bra bostad till rimligt pris som är utgångspunkten för utred-
ningen! Redan där har man då kommit ifrån den utgångspunkt som vi från
Vänsterpartiet vill hålla fast vid.
Man kan också undra hur det kommer sig att en så stor och viktig utred-
ning som Danells om bostadsfinansieringen får en veckas remisstid hos vik-
tiga instanser. Är inte också det att ifrågasätta den sociala bostadspolitiken?
Jag tycker alltså att det finns all anledning att slå fast hur vår kurs skall se
ut. Jag vill gärna fråga majoritetens talesman hur det kommer sig att man
inte ens anser det vara viktigt i det här sammanhanget.
Vad Ny demokrati anser om den saken är, tycker jag, ställt utom allt tvi-
vel. Ny demokratis representant anser det inte ens vara viktigt att vara med
i debatten eller att över huvud taget infinna sig i kammaren när vi diskuterar
de bostadspolitiska målen. Det om något visar väl vad man anser om den här
frågans vikt.
Från Vänsterpartiets sida anser vi att man definitivt kan diskutera hur sy-
stemet för subventioner till bostadssektorn skall se ut på sikt. Vi lade redan
på hösten 1990 fram ett sådant förslag - det fattades då beslut om räntelåne-
system i riksdagen. Vi upprepade den debatten här i höstas, och jag skall
inte gå in på detaljerna i den igen. Jag vill bara fastslå att det finns förslag
från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som då var repre-
senterat, om ett system som på lång sikt skulle kunna sänka statens kostna-
der för bostadssubventioner utan att det får de mycket negativa sociala kon-
sekvenser som den borgerliga majoriteten i dag håller på att åstadkomma.
Jag vill också hävda att räntelånesystemet kan revideras. Vi ansåg och an-
ser fortfarande att det där fanns detaljer som inte var särskilt bra. Jag kan
nämna att vi vill återinföra de s.k. förvärvslånen, som man redan tidigare
tagit bort, i något reviderad form.
När man nu skall diskutera en total omläggning av bostadspolitiken och
finansieringen tycker jag att det är viktigt att man låter det gamla systemet
gälla i avvaktan på det. Som Magnus Persson var inne på råder det i dag inom
byggbranschen en total osäkerhet, som gör att ingen vill investera och satsa.
Det har regeringen i allra högsta grad medverkat till.
I betänkandet finns det förslag som vi från Vänsterpartiet - och även Soci-
aldemokraterna - har framfört om ROT-verksamhet. Jag kan inte se annat
än att det kan vara en oerhört viktig faktor för att komma åt arbetslösheten.
Vi vet att den är som högst inom just byggsektorn. Jag tror att det vore av
avgörande betydelse att kunna satsa stora summor på ROT-verksamhet för
ombyggnad och reparationer. Det gäller bostäder, kontorslokaler, företag
och offentliga institutioner som sjukhus och skolor men också vatten- och
avloppsverksamheten.
När det gäller äldrebostäder instämmer vi i de reservationer som Socialde-
mokraterna avgivit om att det är viktigt att man satsar ordentligt på äldre-
boendet, att det finns minimikrav och att man när det gäller just äldrebostä-
der har minimikravet ”med kokskåp”.
En annan punkt som finns med i betänkandet gäller förköpslånen. Till
skillnad från vad som är fallet på de punkter som jag tidigare talat om kan
jag där konstatera att utskottet har intagit en annan ståndpunkt än rege-
ringen, och det är mycket välkommet. Att man från utskottsmajoritetens
sida ändå ville ha kvar möjligheten till förköpslån, trots vad regeringen angi-
vit, tycker jag är mycket positivt.
När det gäller de förvärvslån som tidigare fanns till familjer med små in-
komster som ändå ville kunna köpa sig ett eget hus undrar jag naturligtvis
hur det kommer sig att kds inte ens vill följa upp sin egen motion - det är i
stort sett det som behandlas i en kds-motion.
Ungdomsbostadsstödet har nämnts tidigare. Jag är väldigt överraskad
över att både stödet och delegationen skall avskaffas. Man skulle av det
kunna tro att det i dag inte finns någon större bostadsbrist för ungdomar, att
vi har ordnat upp den frågan. Men jag tror att samtliga här vet att så inte är
fallet, utan att just ungdomar är en grupp som har mycket svårt att komma
ut på bostadsmarknaden och få sin första bostad. Jag har därför väldigt svårt
att förstå motiven till detta.
Det är enligt min mening mycket positivt att utskottets majoritet vill ge
dispens när det gäller förnyelsebidragen, som särskilt kan användas i miljon-
programområden. På så sätt kan man fullfölja det arbete som har påbörjats
i bl.a. Rinkeby, Göteborg och Botkyrka, som har nämnts i det här samman-
hanget. Det är naturligtvis bra att Ny demokrati har ställt upp på detta, men
jag skulle gärna vilja att Agne Hansson förklarade varför den borgerliga ma-
joriteten inte kunde ställa sig bakom förslaget. Vi har fått information om
att förslaget med stor sannolikhet kommer att genomföras med största hast
om det inte blir någon dispens. Det betyder att pengarna går åt ändå. Varför
skulle man då inte i stället i lugn och ro och tillsammans med de boende i
områdena genomföra detta på ett sätt som är bra och som ändå inte kostar
mer pengar?
Från Vänsterpartiets sida har vi också krävt att investeringsbidragen åter-
ställs till sin tidigare nivå på 9,3 %. Jag har också i fråga om detta mycket
svårt att förstå varför man sätter in åtgärden att sänka investeringsbidragen
just nu. Just nu har vi ju stor byggarbetslöshet, vi har väldigt stora problem
att få i gång byggen som behövs. Det är därför nödvändigt att sätta in olika
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
11
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
åtgärder och stimulanser för att bostadsbyggandet inte skall sjunka till kata-
strofalt låga nivåer.
Jag vill också visa på de motioner Vänsterpartiet har väckt vad gäller eko-
logiskt byggande. Majoriteten hävdar att boverket jobbar för fullt med de
här frågorna och att det därför inte skulle behövas några ytterligare sats-
ningar. Det är riktigt. Vi vet att boverket jobbar med detta, och det är väldigt
bra. Men vi tror att det behövs ytterligare stimulanser för att just få i gång
ekologiskt byggande och ombyggnader i större områden. Nu sker ju detta
byggande i hög grad punktvis och i liten skala.
Jag vill också nämna det förslag Vänsterpartiet har om uppdelning av stora
lägenheter. Vi vet i dag att tillgången på bostäder är väldigt ojämnt fördelad,
att det finns ensamstående och par som bor i stora villor och stora lägenheter
och som, med litet hjälp på traven, gärna skulle byta till en mindre bostad
eller dela upp sin lägenhet eller villa för att göra det möjligt för fler att få
glädje av den bostaden. Vi tror alltså att de boende kan behöva hjälp med
detta. De skall inte själva behöva lägga ner så stora summor på dessa åtgär-
der, och man borde därför kunna gå den väg vi har föreslagit. Vi vill därför
ge detta uppdrag till boverket.
Herr talman! Jag skall sluta med att hänvisa till Vänsterpartiets menings-
yttring, där vi har talat om på vilka punkter vi avviker från utskottsmajorite-
ten och instämmer i reservationer från socialdemokrater. Jag vill också yrka
bifall till vår hemställan vad gäller bostadspolitikens övergripande mål och
uppdraget till boverket angående stimulanser för ekologiskt byggande.
Anf. 3 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Först vill jag säga att jag håller med Eva Zetterberg om att
det är beklagligt att Ny demokrati inte finner bostadspolitiken så viktig att
den är värd besväret att närvara här vid behandlingen av huvudbetänkandet
om den bostadspolitiska inriktningen.
Eva Zetterberg tog också upp rätten till en bostad, och jag håller också
med om att detta är viktigt. Jag vill hänvisa till vad som står i första meningen
i regeringsdeklarationen: Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möj-
lighet till en bra bostad till ett rimligt pris.
Magnus Persson sade att vi bor i ett bra land med bra bostäder. Det är
min förhoppning att vi tillsammans skall kunna lösa de problem vi har på
bostadsmarknaden på ett sådant sätt att vi kan fortsätta att hålla en bra och
hög bostadsstandard i det här landet. Bostaden är av utomordentligt stort
värde för den enskilda människan, för tryggheten och för människans möj-
ligheter att fungera och utvecklas väl i samhället.
Men bostadsmarknaden har problem, för närvarande främst två. Vi har
för det första besvärande höga kostnader både för de boende och för stats-
kassan. För det andra har vi en obalans i byggandet. Från en mycket hög
nyproduktion av bostäder och kontorslokaler under 1990 och 1991 sjunker
nu nybyggandet mycket kraftigt, samtidigt som antalet tomma lägenheter
ökar.
Ett minskat byggande medför inte enbart problem. Det ger också möjlig-
heter att fördjupa miljöambitionerna inom bygg- och bostadsområdet. Det
12
finns tid att planera och experimentera fram miljövänliga byggen och områ-
den. Kapaciteten för underhåll och reparationer ökar.
Ombyggnadsverksamheten ökar nu också mycket snabbt, och det är bra.
Under år 1991 beviljades preliminärt beslut om bostadslån för ombyggnad
av 69 000 lägenheter, vilket är den högsta nivån någonsin i det här landet.
Detta är bl.a. en följd av de beslut som fattades av riksdagen på förslag av
den nuvarande regeringen under december månad förra året.
För den här debatten är det kanske mer intressant hur de här problemen
skall kunna lösas än vem som är orsaken till problemen. Jag skulle naturligt-
vis mycket enkelt kunna hänvisa till den politik som har lett fram till proble-
men. Den politiken har inte vi utan en tidigare regering haft ansvaret för.
Jag tror inte som Magnus Persson att allt detta är den nuvarande regeringens
fel. Magnus Persson blir ju inte trovärdig när han påstår att vi nu snabbt är
på väg tillbaka till Lubbe Nordströms tid.
Kanske är det intressantare att studera hur de olika partierna föreslår att
vi skall lösa de problem vi har framför oss. Det är väldigt svårt att se en kon-
sekvent linje i de socialdemokratiska förslagen i betänkandet. Den socialde-
mokratiska bostadspolitiken präglas just nu av stor vilsenhet och är full av
motsägelser.
Vad vill Socialdemokraterna egentligen åstadkomma med sina alternativa
förslag inom bostadspolitiken? De problem de vill åtgärda skulle ju inte alls
få någon lösning med de här förslagen, tvärtom skulle problemen på svensk
bostadsmarknad förvärras. Det är tydligt att Socialdemokraterna inte riktigt
vet hur de skall komma bort från den återvändsgränd av dramatiskt stigande
kostnader som deras egen regeringspolitik har inneburit för boendet och
som medfört att vi under de senaste åren har fjärmat oss från de uppsatta
målen för bostadspolitiken.
Å ena sidan vill Socialdemokraterna slå vakt om en social bostadspolitik,
och man säger att målet för den sociala bostadspolitiken är lika viktigt i dag
som tidigare, medan medlen för att nå målet måste förändras och anpassas
till den aktuella situationen och de problem som finns att lösa. Det är lätt att
hålla med om det, det gör jag också.
Å andra sidan kommer Socialdemokraterna tillbaka med samma förslag
om detaljreglering och bostadsbyråkrati, som så kraftigt har bidragit till att
vi har kommit in i denna återvändsgränd med ökade kostnader och försäm-
rad trygghet för de boende.
Å ena sidan anklagar Socialdemokraterna regeringen för att kraftigt dra
ned bostadssubventionerna, samtidigt som de å andra sidan föreslår ännu
större neddragningar av räntebidrag och kostnadsökningar för de boende ge-
nom att införa räntelån.
Å ena sida vill Socialdemokraterna satsa mer på ombyggnadsverksamhet,
samtidigt som de å andra sidan vill ha räntelånen kvar, som är ett direkt hot
mot ombyggnadsverksamheten.
Å ena sidan säger Socialdemokraterna sig vilja stimulera byggande och
ombyggnad av kommunala lokaler, samtidigt som de å andra sidan vill er-
sätta de kommunala räntebidragen till äldreboende med räntelån, vilket in-
nebär en gigantisk kostnadsöverföring från staten till kommunerna. Hur
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
13
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
14
skall kommunerna kunna bygga äldrebostäder med sådana ekonomiska åta-
ganden såsom den kommunala ekonomin nu ser ut?
Å ena sidan begär Socialdemokraterna ett uttalande av riksdagen om vär-
det av de allmännyttiga företagen, medan de å andra sidan vill återinföra
regler som sätter en tvångströja på allmännyttan, som gör att man där inte
kan förvärva och avyttra för att utvecklas och fungera i konkurrens med
andra företag på bostadsmarknaden.
Ä ena sidan talar Socialdemokraterna vackert om ökad flexibilitet och
ökad handikappanpassning i äldreboendet, samtidigt som de vill öka detalj-
regleringen och därmed försvåra för kommunerna att lokalt anpassa äldre-
boendet. Vad som är mest förvånande är att socialdemokraterna återigen vill
försvåra för kommunerna att behålla ålderdomshemmen. Det är en fråga
som vi, visserligen med motvilja från Socialdemokraterna, kunde rädda hem
för några år sedan.
Var finns egentligen de samlade förslag som skulle kunna rädda byggan-
det, byggsysselsättningen och den nuvarande situationen på byggmarkna-
den, som ni har anklagat Centern och regeringen för att förvärra?
Hur skall kommunerna i denna svåra kommunalekonomiska situation
kunna bygga äldrebostäder om huvuddelen av räntebidragen över en natt
försvinner och övergår i lån?
Hur skall ombyggande komma i gång om samma räntebidrag över en natt
ersätts av lån till räntan? Hur skall fastighetsägarna förmås att satsa på om-
byggande, när de vet att det inte blir möjligt att belåna fastigheterna i framti-
den när skulden växer i takt med ränteskulden för ombyggnaden?
Med en sådan motsägelsefull, trevande och därmed suddig egen politik
går det inte, Magnus Persson, att anklaga andra partier för inkonsekvens i
politiken.
I betänkandet, som är huvudbetänkande, finns 30 reservationer. 23 av
dem står Socialdemokraterna för. Under de socialdemokratiska regerings-
åren låg antalet reservationer i huvudbetänkandet runt 120. Det har nu skett
en reduktion med tre fjärdedelar. Det visar att Socialdemokraterna försöker
göra stort väsen av en omorientering i bostadspolitiken, men i det tysta ac-
cepterar och inser de att en ändring i linje med vad som nu föreslås är nöd-
vändig.
Jag har tagit fasta på att Magnus Persson är beredd at ta ansvar, och jag
skall också så mycket jag kan medverka till att hitta breda lösningar för att
utveckla bostadspolitiken även i framtiden.
Förslagen i budgetpropositionen, som i sina huvuddrag tillstyrks av ut-
skottet, går ut på att för det första få ned kostnaderna i byggandet och boen-
det och för det andra anpassa byggandet till en nivå, omfattning och jämnhet
som motsvaras av behov och förutsättningar samhällsekonomiskt och bo-
stadspolitiskt.
Medlen är förenklingar, besparingar för att klara låg ränta och låg infla-
tion, som är mer avgörande för bostadssektorns kostnader än något annat,
och en inriktning mot mer ombyggande och ökat äldreboende när behovet
av nybyggnad av bostäder avtar.
Med anledning av förslagen i budgetpropositionen gör utskottet två till-
kännagivanden till regeringen. Dessutom tas ett utskottsinitiativ.
De s.k. förköpslånen avvecklas inte i den takt som regeringen föreslog.
De som redan har dessa lån får behålla dem så som var avsett när de togs.
Nya lån får också beviljas för år 1992. Det är tillfredsställande att det har
gått att samla ett enigt utskott bakom en sådan lösning som är till gagn för
att bevara våra mest utsatta skärgårdsområden och för att hindra att fast-
boendet minskar och ersätts av ett ökat fritidsboende.
Med initiativrättens hjälp föreslår utskottet att tidpunkten för igångsätt-
ning av låntagarbyggda egnahem för att få det högre investeringsbidraget
flyttas fram till den 30 juni. Det gäller alla som ansökt om lån före den 31
december 1991. Därmed undanröjs vissa administrativa problem, och en
onödig nedgång i byggandet förhindras.
Det andra tillkännagivandet innebär att dispens för sista tidpunkten för
ansökan om utbetalning av förnyelsebidrag skall kunna lämnas i särskilda
fall. I den delen har en majoritet utan regeringspartierna skapats. Det är i
grunden en praktisk fråga. Den är inte stor, men vi har valt att följa upp
regeringens förslag i propositionen, och därför finns det en reservation från
regeringspartierna på denna punkt.
Jag har inledningsvis samlat karakteriserat förslagen i de olika socialde-
mokratiska reservationerna. Låt mig enbart kommentera några reservatio-
ner som Magnus Persson kommenterade och några förslag som han berörde
i sitt anförande. Jag tänker inte kommentera Danells förslag, eftersom det
senare under våren kommer till riksdagen. Det blir då tillfälle att diskutera
detta. Jag tänker inte heller beröra bosparandet, som Magnus Persson tog
upp, eftersom det även på den punkten efter ett utredningsarbete kommer
att läggas fram ett förslag till stimulerat bosparande som vi får tillfälle att
diskutera då.
Däremot vill jag kommentera reservation 6, enligt vilken Socialdemokra-
terna vill att riksdagen skall göra ett uttalande om allmännyttans värde och
att en total utförsäljning undviks. Men inga konkreta förslag framläggs. Min
fråga är: Skall lex Malmö återinföras eller vad menar Socialdemokraterna?
Ett riksdagsuttalande i sig stärker och utvecklar inte allmännyttan på något
sätt. Jag ser inte heller allmännyttans utförsäljning som något självändamål,
men om man skall utveckla allmännyttan måste den ha möjlighet att avyttra
för att få pengar för att bygga nytt och utveckla på andra områden.
Magnus Persson tog även upp handikappanpassningen. Detta kan man
läsa om i reservation 12. Det kan vi alla skriva under på hur viktigt det är.
Men några konkreta åtgärder för att förbättra för de handikappade och
sjuka föreslås inte. Vad har Socialdemokraterna för åtgärder att föreslå för
att göra handikappanpassningen bättre? Ett tillkännagivande av välkända
självklarheter förbättrar inte situationen för de handikappade i boendet.
Så några ord om den s.k. byggutmaningen, som tas upp i reservation nr 13
och som man vill gå vidare med. Ja, den är på intet sätt stoppad. Ingen har
hindrat, och kan heller inte hindra, boverket att fortsätta med byggutma-
ningen. Och ännu bättre är det om det här förenklingstänkandet kommer
in i det regelbundna produktionsarbetet. Därför tycker jag inte att den här
aktuella frågan är motiverad. Vi har inte på något sätt lagt frågan om byggut-
maningen på is. Men vi tänker inte heller ge direktiv, utan här måste det vara
en utveckling som spontant går vidare.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Plssa anslag till
bostadsförsörjningen
15
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
Vad är egentligen syftet med dessa typer av förslag? Man begär ju uttalan-
den utan att ha några förslag till konkreta åtgärder. Gör man så här därför
att man inför den allmänna opinionen vill framstå som mera offensiv än rege-
ringen, trots att man i själva verket inte är det? Eller försöker man möjligen
reparera efter gamla försyndelser under regeringstiden? Socialdemokra-
terna har ju yrkat avslag på en mängd förslag med samma inriktning som
tidigare centerförslag. Denna form av agerande ligger, tycker jag, mera i
linje med uttrycket att vilja men inte kunna.
I reservation nr 25 kritiserar Socialdemokraterna avvecklingen av tilläggs-
lånen. Eva Zetterberg var också inne på den frågan. Man hänvisar till en rad
skrivelser som kommit in till utskottet.
Miljonprogramsområdena med hus yngre än 30 år är ett stort problem.
Därom råder inget tvivel. Det finns i det här sammanhanget anledning att
göra ett förtydligande. Huvuddelen av tillämpningsområdet för tilläggslånen
togs bort redan av den förra regeringen. Det är således inte på grund av den
nuvarande regeringens förslag som den stora ombyggnadsverksamheten be-
träffande bostäder yngre än 30 år i miljonprogramsområdena har stoppats -
väl att märka!
Sedan något om SPAB. Jag vill verkligen understryka det som Magnus
Persson sade här, nämligen att de anställda hos SPAB gör ett utomordentligt
fint jobb. Det är en mycket kreditvärdig bank som sköter sin uppgift på kre-
ditmarknaden utomordentligt bra.
Utskottet avstyrker enhälligt en moderatmotion med förslag om att
SPAB, Sveriges Bostadsfinansierings AB, skall privatiseras. Det vore
mycket oklokt att ändra nuvarande ägarförhållanden i SPAB. SPAB behövs
med sin nuvarande ägarform för att tillgodose behovet av mångfald och kon-
kurrens på kreditmarknaden. Det vill jag gärna framhålla. Socialdemokra-
terna vill, säger man i reservation nr 15 och det berör motiveringen - i sak
är vi inte oense - ha en ännu starkare skrivning om ett avslag. Jag tycker att
det är en onödig oro som reservanterna försöker så i den här frågan. Utöver
vad jag själv nyss här anfört har det även från regeringshåll framhållits, bl.a.
av finansministern, att några ändringar av ägarförhållandena i SPAB inte är
aktuella. Jag tror således att jag kan lugna Magnus Persson på den punkten.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer med undantag av reserva-
tion nr 27, som jag härmed yrkar bifall till.
Anf. 4 MAGNUS PERSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag säga till Agne Hansson att jag inte tror att vi
kommer att få samma samhälle som Lubbe Nordströms. Det var ju en mar-
drömsfylld vardag som på den tiden mötte människorna.
Jag är dock rädd för att det blir förslumning och att därmed vissa bostads-
områden i vårt land kommer att vara långt ifrån anständiga. På den punkten
är vi kanske överens.
Agne Hansson sade att det före valet fanns, om jag minns rätt, 120 reser-
vationer från olika partier. Ja, Centern är överkörd av Moderaterna när det
gäller den förda bostadspolitiken. Det är en tragisk utveckling vi möter. Där-
16
för är nog svaret ganska givet: Enigheten har manglats i långbänk bakom
regeringens förhängen. Sedan kommer det dunkla skrivningar.
Agne Hansson vill inte kommentera Georg Danells förslag särskilt
mycket, och det kan jag ha respekt för. Men jag hoppas att det inte innebär
att man bara sväljer och accepterar. Vi accepterar inte den princip som
Georg Danell har spikat.
När jag lyssnade på Agne Hansson undrade jag hur han skulle kommen-
tera de 3,4 miljarder som regeringspartierna nu drar in. Jag undrade vad
Agne Hansson skulle säga med anledning av det jag sade i mitt första inlägg.
Den 27 september 1990 sade Agne Hansson i Uddevalla att målet för Cen-
terns bostadspolitik är att få ner hyran med 30 %.
Erling Bager sade den 2 september i Falköpingstidningarna: Med vår poli-
tik räknar vi med besparingar på ca 50 000 per lägenhet. Han hade träffat
både byggmästare och byggjobbare som sagt att det kunde bli dubbelt så
mycket.
Calle Bildt har sagt att det skall bli billigare.
Herr talman! Det vidriga är att man nu handlar stick i stäv mot vad man
sagt.
Sedan tycker jag att man bör följa upp den s.k. byggutmaningen på ett
eller annat sätt. Vi sätter inte tvångströja på allmännyttan, Agne Hansson!
Men vi är djupt oroade, i likhet med vad man är hos SPAB. Ni skriver ju att
privatiseringsdiskussioner pågår i regeringskansliet - Anne Wibble får tycka
vad hon vill, men det är i alla fall vad ni säger i betänkandet.
Anf. 5 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Magnus Persson säger att Centern är överkörd i de bostads-
politiska frågorna. Det är klart att jag bestrider detta påstående. Jag kan visa
på konkreta förslag även i detta betänkande. Vi har t.o.m. ändrat förslag i
centerpartistisk riktning i utskotten.
Magnus Persson envisas med att kommentera Georg Danell. Jag kan säga
att vi senare kommer att beröra de sakerna. När det gäller hans teknik med
enhetssubvention, bassubvention och prioritering till normalbostad vill jag
påpeka att det rör sig om krav som vi i Centern under många år har drivit
och slagits mycket för.
Indragningarna om 3,4 miljarder är en nödvändighet. För att vi skall klara
målsättningen låg ränta och låg inflation är det nödvändigt att minska de of-
fentliga utgifterna. Eftersom bostadssektorn svarar för 54 miljarder av de
offentliga utgifterna i dag, måste naturligtvis även bostadssektorn medverka
i den politik som är oerhört viktig för boendet. Det gäller alltså att få ner
kostnaderna genom låga räntor och låg inflation.
En räntesänkning om 1 % skulle innebära ungefär 300 kr. lägre månads-
hyra för en trerumslägenhet, samtidigt som statens stöd för boendet skulle
minska med mer än 1 miljard kronor. Detta visar i alla fall något hur viktigt
det här är.
I valrörelsen sade vi att hyrorna inte får fortsätta att öka. Men jag vet inte
med mig att jag har sagt att det kan vara möjligt att sänka hyrorna. I varje
fall måste man minska ökningstakten. Vi hänvisade till skattereformen och
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
möjligheterna att sänka momsen på mat och boende - de två viktigaste nyt-
tigheterna.
Vi har lyckats med det första steget, och vi arbetar vidare för att lyckas
även med det andra steget, när man framöver skall prioritera skattesänk-
ningarna. Därmed tycker jag att vi redan har haft framgång med den politik
som vi presenterat.
Skall lex Malmö komma tillbaka, Magnus Persson, eller vad menar ni med
ert tal om allmännyttan?
Anf. 6 MAGNUS PERSSON (s) replik:
Herr talman! Agne Hansson efterlyste tidigare samverkan. Låt mig säga
att vi naturligtvis är beredda till samverkan. Vi vill ha en bostadspolitik där
man fördelar kostnaderna över tiden.
Räntelånen förvandlas inte över en natt. Vi har fått stryk i den frågan,
men den kvarligger naturligtvis tills vidare. Lagt kort ligger.
Sedan efterlyste Agne Hansson samlade förslag. Vi har i vår socialdemo-
kratiska motion sagt att beställarna, byggarna, redan från ett objekts början
borde få veta vilka förutsättningar som gäller i verkligheten, från start till
färdigställande. Nu har vi en klantig regering som kommer med olika för-
slag, vilket innebär att t.ex. HSB halverar sin produktion. Det slår sysselsätt-
ningsmässigt på ett mycket olyckligt sätt.
Vi vill också ha 250 milj.kr. mer, och vi vill bygga ut inom ROT-sektorn.
Det betyder jobb. Det är de konkreta förslag som vi har. Politik är att vilja,
Agne Hansson. Jag hoppas att Centern kommer tillbaka till de bostadsso-
ciala målen. Sådana mål har Centern haft under en lång följd av år. Vi har
slagit broar. Vi har tillsammans kunnat matcha bostadsfrågorna på ett
ganska hyggligt sätt. Jag tycker bara att Agne Hansson nu har kommit i fel
sällskap. Kanske kan det näraliggande påsklovet göra att han rätar på ryg-
gen, så att vi när den s.k. tilläggspropositionen kommer kan finna att Cen-
tern har kunnat påverka de förslag som jag egentligen hoppas inte kommer.
Vilan under någon vecka bör kunna ge litet klarare riktlinjer.
Det faktum att byggjobbarna nu går arbetslösa borde också stämma till
eftertanke. Agne Hanssons partibroder Börje Hörnlund är arbetsmarknads-
minister. Kombinationen av dessa delar är mycket viktig om vi skall komma
någon vart.
Herr talman! Diskussionen om de handikappade visar att det erfarenhets-
mässigt är de som ofta kommer i kläm när boendet är i uppenbar fara. Det
är det vi menar med den reservationen. Det är ingen tvångströja. Samma
sak gäller äldreboendet, Agne Hansson. Vi vill ha en ministandard som sä-
ger vad som bör gälla. Sedan får ansvaret delegeras till kommunerna. Det är
inget petande i byråkrati.
Jag beklagar än en gång att Ny demokrati lyser med sin frånvaro i dagens
bostadspolitiska debatt. Men det visar också vilken vikt man fäster vid boen-
det. Jag tror att många är besvikna på att de inte är med i den debatt som vi
för i dag.
När det gäller den framtida finansieringen av boendet skall vi inte vara
främmande för att fastighetsskatten kan ge oss en väg att vandra för att klara
18
de segregationsproblem som finns mellan nya och gamla områden. Tänk på
det under ätandet av påskägg och annat, Agne Hansson!
Anf. 7 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Magnus Persson har inte rätt till någon mer replik i vårt re-
plikskifte, men jag frågar mig hur det blir med hyrorna om de socialdemo-
kratiska förslagen genomförs. 50 % ökning under de senaste tre regerings-
åren, 120 % hyreshöjning sedan 1982 är facit. Jag hoppas att vi skall kunna
straffa detta facit med den omläggning av bostadspolitiken som nu görs.
Till det måste man också ha klart för sig, Magnus Persson, att era räntelån
och ert bostadsfinansieringssystem inte löser problemet med kostnaderna.
Det blir en tillfällig lösning i början, men problemet kommer igen i form av
högre hyror längre fram. Det är naturligtvis inte bättre. Det är hela tiden en
tickande kostnadsbomb, som dessutom pressar inflation och räntor uppåt.
Inflation och räntor som det är så viktigt att få ned för att klara boendekost-
naderna på sikt. Därför är detta den enda hållbara ekonomiska vägen att
vandra.
Man måste, som jag sade tidigare, även inom bostadssektorn vara beredd
att avstå just för att garantera tryggheten även i framtiden. Gör man inte det
riskerar man att hela finansieringssystemet klappar ihop. Då om någonsin
kommer verkligen alla boende att drabbas av högre kostnader. Då är det inte
fråga om några få procent, utan då kommer det att bli många som får gå ifrån
sina hem.
Inte heller ser jag några förslag till lösningar av arbetslösheten på bygg-
marknaden, som Magnus Persson tidigare talade om. Jag frågar mig fortfa-
rande varför man först vill ge subventioner till kommunerna, men sedan med
den andra handen ta tillbaka väldigt mycket mer genom att i räntelånesyste-
met lägga över kostnaden från staten till kommunerna. Är man på väg - jag
är oroad för det också - att försvåra för kommunerna att bygga bättre och
väl anpassade ålderdomshem för framtiden? Jag hoppas inte det. Men jag
blir orolig när jag känner igen tidigare förslag som vi nu har fått bort.
Förste vice talmannen anmälde att Magnus Persson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 8 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Till Agne Hansson vill jag säga att det är bra om vi är överens
om att det är en social bostadspolitik som skall föras. Jag tycker faktiskt att
det är oklart i det här betänkandet och i den andemening som den borgerliga
regeringen sprider omkring sig huruvida vi är överens om det. Men det är
bra att Agne Hansson anser det.
Jag vill också hävda att vi är överens om vikten av att hålla nere inflation
och ränta. Det har oerhört stor betydelse för kostnaderna i boendet. Men
jag tycker att Agne Hansson gör ett stort misstag när han beskriver oss, och
jag antar att han även inkluderar Vänsterpartiets politik, som motsägelse-
fulla. Vad olika förslag handlar om är att se frågorna på både kort och lång
sikt.
På kort sikt anser vi definitivt att man inte kan gå in med så här oerhört
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
19
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
drastiska besparingar och nedskärningar inom boendesektorn. Det är tvär-
som här man måste satsa för att rädda jobb, för att rädda byggandet. Det
är där våra förslag om att höja tillbaka investeringsbidraget och att sätta in
omfattande sysselsättning genom ROT-program kommer in.
Det är naturligtvis bra att ombyggnad av så många som 69 000 lägenheter
kom i gång under 1991. Men jag undrar om Agne Hansson tycker att det är
tillräckligt. Vi vet ju att det finns tusentals arbetslösa byggarbetare i landet
som i dag kostar staten en hel del i arbetslöshetsunderstöd. Vore det inte
betydligt bättre att sätta i gång riktiga arbeten där människor med dessa kva-
lifikationer kan göra behövliga insatser?
Vad gäller ekologiskt byggande och att tänka mer miljömässigt tog Agne
Hansson upp att det är den möjlighet man har i dagens byggkris, när många
företag inte vill sätta i gång nybyggande. Men varför säger ni då inte ja till
vårt förslag om att satsa ytterligare på ekologiskt byggande i flerfamiljshus?
Vore inte det en utmärkt idé? I dag finns det bara små öar där man satsar på
att bygga ekologiskt.
Vi var helt på det klara med att räntelånesystemet skulle ge minskade sub-
ventioner, men det skulle löpa under mycket lång tid och inte göras på detta
mycket drastiska sätt. Agne Hansson säger att det ställer väldiga krav på
kommunerna och ifrågasätter hur det går ihop med indragningen av bidrag
till kommunerna i dag. Men från Vänsterpartiets sida är vi inte intresserade
av de här indragningarna. Vi anser att de 7,5 miljarder i indragna bidrag till
kommunerna som har diskuterats inte är att föredra. Vi tycker att det är helt
andra vägar man skall gå.
Jag förstår att Agne Hansson inte vidare vill kommentera Georg Danells
förslag eftersom Centern i andra sammanhang har talat om att man ogillar
det. Men det är ändå det förslag som diskuteras i dag. Inom Vänsterpartiet
tycker vi att det vore oerhört beklagligt om förslaget genomfördes.
Anf. 9 AGNE HANSSON (c) replik:
Jag kan i och för sig gärna återupprepa vad som står i regeringsdeklaratio-
nen när det gäller bostadspolitiken, men jag skall inte förlänga debatten med
det. Jag hänvisar till den debatt vi har när det gäller målen för bostadspoliti-
ken.
Eva Zetterberg säger att man inte vill gå så fort fram när det gäller bespa-
ringar och att syftet med räntelånen är att hålla kostnaderna nere och skjuta
dem framför sig. Men problemet med räntelånen är ju, förutom vad jag här
har berört, att de är helt omöjliga att sätta i sjön just nu, oavsett regering.
De enormt höga realräntor som vi har här i landet - de har aldrig tidigare
varit så höga - innebär oerhört stora kostnader både för hushållen och för
statsmakterna. På fem år skulle man inte få någon besparing, utan ökade
kostnader, om de fallskärmar som ligger i Socialdemokraternas och Vänster-
partiets förslag skulle vecklas ut. Inte heller på den punkten, Eva Zetter-
berg, är räntelånen att rekommendera. De ger inte den effekt som ni tror.
Jag har flera gånger givit uttryck för uppfattningen att det är viktigt att man
inte går för snabbt fram när man förändrar i systemen. Men det är ändå vik-
tigt att man går framåt eftersom den sköra samhällsekonomin annars kan
20
vackla, och vi vet ju hur det då går med räntorna; det har vi sett på andra
håll. Det är inte till fördel för de boende.
Om det är tillräckligt med den ombyggnadsverksamhet som är beviljad -
det är den högsta någonsin i det här landet - kan man ha olika uppfattningar
om. Jag skulle gärna se att man kunde öka den ytterligare. Jag är förvånad
att den inte ökar mer. Huvudförslagen för ROT-programmet finns ju fortfa-
rande kvar här i landet.
Anf. 10 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Jag tror att vi är överens när det gäller betydelsen av att få ned räntan.
Men jag tror ändå att det föreslagna systemet skulle kunna fungera eftersom
det är tänkt att vara över en mycket lång period; det rör sig om minst 20 år
som systemet skulle fungera. Därför tycker jag att den tillfälliga ränteupp-
gång som vi har just nu inte skall få avstyra ett i och för sig bra förslag. Jag
vill påminna Agne Hansson om att det har kommit signaler från bl.a. Bengt
Westerberg, som ju är företrädare för regeringen. Han har uttalat stor sym-
pati och sagt att han tror att det är något i den här stilen som kommer. Jag
måste säga att jag blev oerhört förvånad när Georg Danell kom med sina
förslag. Där fanns ingenting av samstämmighet med Bengt Westerberg.
Agne Hansson och Centerpartiet vill inte gå för snabbt fram. Men är det
inte just det man gör i dag? Varför tycker då inte Agne Hansson med Center-
partiet och den borgerliga majoriteten att man kan ha kvar i stort sett det
system vi har i dag tills vi har ett genomtänkt nytt förslag? Hade inte det varit
betydligt bättre?
Vad gäller ombyggnadsverksamheten är det bra att Agne Hansson också
är intresserad av att stimulera till fler jobb. Jag hoppas att Agne Hansson
fortsätter diskussionen med Börje Hörnlund för att få till stånd mer arbete
inom ROT-sektorn. Det är precis det vi behöver. Varje byggnadsarbetare
som i dag går arbetslös är ett slöseri för samhället. Dessutom innebär det ju
en destruktiv tillvaro. Jag tror att det är viktigt att man sätter in alla åtgärder
för att tillvarata kunniga utbildade personer inom byggområdet.
Anf. 11 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Tiden räckte inte i den förra repliken till att besvara frågan
från Ewa Zetterberg om miljö och satsningar på boendemiljön. Jag vill gärna
svara på de frågor jag får.
Jag tycker också att detta är viktigt. Men jag förstår egentligen inte varför
man är så orolig. I boverket är man observant på detta och där driver man
frågorna vidare. Det är motivet till varför man inte har tillstyrkt den motion
som Eva Zetterberg har lagt. Jag tror att arbetet kommer att gå vidare. Det
är nödvändigt och det är viktigt.
När vi diskuterar frågan om att gå snabbt fram gäller det dels de bespa-
ringar i beståndet som vi diskuterar i betänkandet och som rör de 3,4 miljar-
der som det handlar om på helår, dels nyproduktionen. Den debatten får vi
väl ta när vi ser vilket regeringens förslag blir efter Georg Danells utred-
ningsförslag när det gäller den framtida produktionen. Jag tror att det är vik-
tigt att man går försiktigt fram i båda fallen.
När det gäller den fråga vi behandlar i dag anser jag att man kan klara det
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
21
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa anslag till
bostadsförsörjningen
22
beting som har lagts på bostadssektorn. Men det är naturligtvis viktigt att
man inte tar i alltför drastiskt när man går vidare. Det har Georg Danell
också betonat i sin utredning när det gäller beståndet.
När det gäller ombyggnadsverksamheten hoppas jag, som sagt, att den
kommer i gång ännu mer än vad ansökningarna och besluten om lån visar.
Jag har förhoppningar om det eftersom de regler som styr det ROT-program
som lades fram 1983 finns kvar, med några undantag.
Jag tror att man måste komma bort från tanken att det, så fort man styr
över från nybyggnad till ombyggnad etc., skulle vara fråga om att plussa på
subventioner i ett redan existerande subventionssystem. Man måste hitta
andra mekanismer som gör att marknaden själv och de som äger fastighe-
terna kan agera mer fritt, ha valfrihet och satsa när det är lönsamt. Det är
det som ligger bakom den idé regeringen så småningom kommer att föreslå
riksdagen, nämligen att man skall få göra fondavsättningar till reparationer
och ombyggnad. Det ger fastighetsägarna möjlighet att rusta och bygga om
sina lokaler under lågkonjunktur, när det är som mest lönsamt. Därmed tror
jag att man löser en hel del av problemen.
Förste vice talmannen anmälde att Eva Zetterberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 12 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag kommer från den del av landet som vi bohuslänningar
brukar kalla Sveriges framsida. Det finns en del baksidor med att bo på den
framsidan. Jag tänker då på de attraktiva kustsamhällen som finns, inte
minst utefter västkusten. Många rika människor har kunnat köpa upp de fas-
tigheter som finns i kustsamhällena. Detta har lett till att många hus står obe-
bodda en stor del av året. Därmed utarmas den service som de fast boende
har haft: butiker får slå igen osv. Detta har varit ett omdiskuterat problem i
många år. Man har försökt pröva olika lösningar och man har gjort utred-
ningar. Vi bohuslänningar skulle naturligtvis önska att man hade haft en för-
värvslag där man kunde pröva olika typer av förvärv. Då skulle de människor
som vill bo hela året i de här samhällena för att upprätthålla servicen kunna
få del av fastigheterna.
Tyvärr får vi konstatera att det inte är någon framkomlig väg, eftersom det
inte finns en majoritet för det i riksdagen. Man har ändå försökt göra det
möjligt för människor att bo kvar i dessa samhällen genom att de fått s.k.
förköpslån till lägre ränta för sina köp. Detta har byggt på att kommunen
har kunnat förköpa fastigheten. Sedan har man gått in med räntebidrag,
motsvarande det s.k. tomt- och grundberedningsbeloppet för att inte minst
barnfamiljerna skall kunna köpa hus som blir lediga till försäljning.
Jag är naturligtvis glad att ett enigt utskott står bakom förslaget att dessa
lån skall finnas kvar. Nu skrivs det i betänkandet att det här skall kunna läm-
nas tills vidare, men samtidigt står det att det skall få gälla för 1992. Rege-
ringen ville ju ta bort dessa den 1 januari 1992, men nu ändrar vi på det i
riksdagen.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Agne Hansson med utgångspunkt i att vi
haft gemensamma intressen. Inte minst har Centerpartiets företrädare i en
del kommuner i Bohuslän drivit frågan att behålla dessa lån. Är Agne Hans-
son och Centerpartiet beredda att se till att det blir möjligt till förmånliga lån
även efter 1992? Problemen kommer naturligtvis att kvarstå även efter det
här året. Skulle vi gemensamt kunna utforma en politik, som leder fram till
att dessa samhällen inte dör ut, att människor skall kunna köpa fastigheter
och få förmånliga lån?
Anf. 13 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Först vill jag uttala samma tillfredsställelse som Lennart
Nilsson över att det har varit möjligt att komma dithän där vi nu är med för-
köpslånen. Frågan sträcker sig kanske längre tillbaka i tiden än vad Lennart
Nilsson tänkte sig. Redan förra året skulle man enligt ett förslag från den
tidigare regeringen avveckla förvärvslånen för dem som redan hade fått lån
under en treårsperiod. Till detta kom den nuvarande regeringens förslag att
befintliga lån skulle avvecklas, inte på tre år utan på ett år, samtidigt som
nya lån skulle stoppas.
Utskottet föreslår nu att de som har fått förvärvslån beviljade får behålla
dem hela den tid som var avsett när beslut om lånen fattades. Dessutom skall
nya tillkommande lån kunna beviljas under 1992. Det är vad utskottet säger
i sitt betänkande i dag.
Jag hoppas att det under det här året skall vara möjligt för oss att hitta
lösningar för att kunna värna fastboendet i dessa områden, som är så utsatta.
Men problemet är inte helt enkelt. Både den förra regeringen och den nuva-
rande regeringen har varit på väg att ta bort dessa lån. Men jag hoppas att
Lennart Nilsson och jag nu kan fortsätta att arbeta för att kunna hitta en
vettig lösning, antingen lagstiftningsvägen eller finansiellt.
Anf. 14 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att om Agne Hansson kan
klara sitt parti för framtiden, tror jag att jag kan klara mitt. Det handlar om
viktiga ting för de människor som det berör, inte om några stora pengar. Jag
hoppas att Centern och Socialdemokraterna skall kunna hitta en lösning för
framtiden som innebär att man på ett eller annat sätt kan lösa de problem
som dessa lån har varit avsedda att avhjälpa.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 6 §.)
6 § Vissa frågor om hyreslagstiftningen m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU15 Vissa frågor om hyreslagstiftningen m.m.
Anf. 15 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Frågan om hyreslagstiftningen är en viktig fråga för alla
människor som vill ha en bra bostad. Vi ser nu med oro på vissa uttalanden,
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
23
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
24
där det framgår att man försökt föra in det hela på en väg som leder bort från
hyresgästernas starka ställning i sitt boende.
Vi kan konstatera att hyreslagskommitténs arbete har avvecklats - man
behandlar inte de frågor som är viktiga för att stärka hyresgästernas ställ-
ning. Så sent som i dagens Morgoneko kunde man höra minister Reidunn
Laurén göra ett uttalande kring en diskussion som hade förevarit. Hon sade
att det inte alls är säkert att bruksvärdessystemet kommer att finnas kvar i
framtiden. Reportern frågade om inte det innebär att man kommer att införa
marknadshyror. Ja, det kan man säga, svarade ministern.
På område efter område leder den borgerliga politiken till ofrihet. Man
talar ibland om valfrihet, men det leder till ofrihet för de människor för vil-
kas boende det är helt nödvändigt att det finns en stark lagstiftning som stär-
ker inte minst deras besittningsskydd.
Vi socialdemokrater har i några reservationer anfört att vi vill slå vakt om
bruksvärdessystemet. Nu är det föremål för en utvärdering. Med oro läser
man de uttalanden som görs från ministerhåll och som leder bort från hyres-
gästernas starka ställning och det bruksvärdessystem som vi har i dag. Det
stämmer överens med de farhågor som vi hade inte minst i valrörelsen. Från
Centerpartiets sida och även från Moderaternas sade man: Nej, vi skall inte
införa några marknadshyror, vi skall slå vakt om de system som finns.
Det är bara att konstatera, att för varje gång som det läggs fram en propo-
sition i riksdagen som handlar om hyreslagstiftningen, leder det bort från de
system som vi så ofta har varit överens om, i varje fall i de stora partierna
bortsett från Moderaterna, som naturligtvis vill företräda dem som har hand
om fastigheterna och dem som har pengar. Men de har inte slagit vakt om
dem som är svaga i dessa sammanhang. Och de svaga grupperna när det gäl-
ler boendet är hyresgästerna. Därför behövs en stark lagstiftning på det här
området som inte försämrar hyresgästernas besittningsskydd utan tvärtom
stärker det på olika sätt.
Vi vill utveckla besittningsskyddet inte minst för lokalhyresgäster. Vi har
haft en lagstiftning på det här området under tre år. Tidigare har man sagt
inte minst från Centerpartiets sida att det borde göras en utvärdering. Det
har nu gått tre år, och vi bedömer situationen som sådan att det nu finns en
del underlag för att göra en utvärdering. Tyvärr måste vi konstatera att inte
ens där vill Centern vara med och göra en sådan utvärdering för att se om
det finns olika områden i fråga om lokalhyror som behöver förbättras.
Det hela är naturligtvis tragiskt. Allt som nu handlar om lagstiftning på
det här området leder bort från det som vi har slagit vakt om i vårt samhälle.
Därför finns det anledning att utgå från att den politik som kommer att be-
drivas - om jag har tolkat statsråden rätt - kommer att leda bort från bruks-
värdessystemet, och den kommer att leda till marknadshyror och till att
många människor, inte minst i Stockholms innerstads attraktiva områden,
många gamla människor, tvingas att flytta därifrån därför att marknaden
kommer att råda. Det leder fram till att hyrorna trissas upp i dessa attraktiva
områden. Då är det helt enkelt marknaden och plånboken som styr.
Det är ju det som vi har varit så oroliga för, att det skall bli så. Därför måste
vi slå vakt om bruksvärdessystemet.
Inom bruksvärdessystemets ram finns det naturligtvis möjligheter att se
på olika faktorer, vilket man också har gjort när hyresgäströrelsen har för-
handlat med fastighetsägarna om olika saker, lägesfaktorer och annat. Vi So-
cialdemokrater vill slå vakt om det här systemet, och därför vill vi ju inte
minska hyresgästernas möjligheter. Tvärtom bör skyddet för de svaga stär-
kas, och de svaga i det här sammanhanget är ju inte fastighetsägarna - de
har alltid klarat sig. Hyresgästernas ställning måste stärkas.
Herr talman! Med det anförda ställer jag mig bakom samtliga reservatio-
ner som jag har berört, men jag yrkar bifall endast till reservationerna 1 och
4, som är fogade till detta betänkande.
Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Den borgerliga regeringen och borgerliga partier i allmänhet
brukar tala mycket om valfrihet och om hur man skall stärka den enskilda
människans ställning. Det ställer nog sig de flesta av oss bakom, vilket också
Vänsterpartiet definitivt gör. När det sedan kommer till frågan om hur valfri-
heten och den enskilda människans ställning skall stärkas brukar vi ha väl-
digt olika uppfattningar.
Just hyreslagstiftningen är ett väldigt tydligt exempel på detta. Vi i Väns-
terpartiet och Socialdemokraterna har genom olika motioner velat stärka
den enskilde hyresgästens ställning för att värna om den egna bostaden. Men
det säger den borgerliga majoriteten tvärt nej till.
Av utskottsbetänkandet framgår det: ”Det är naturligt att målsättningen
för ett fördjupat boendeinflytande fastläggs av de som är berörda. Enligt ut-
skottets mening finns det med hänvisning till vad som nu anförts och med
hänsyn till pågående överväganden inte anledning för riksdagen att ge rege-
ringen till känna önskvärdheten av åtgärder för att stärka hyresgästernas
ställning.” Detta är precis att tala emot en förstärkning av hyresgästernas
ställning samt en ökning av valfriheten och möjligheterna för den enskilde
hyresgästen. Jag har därför väldigt svårt att se talet om ökad valfrihet som
annat än allmänna uttalanden och schabloner, som används inom politiken
från de borgerliga partiernas sida.
I detta betänkande tas frågor om bruksvärdessystemet upp. Man hänvisar
till hyreslagskommittén och den utvärdering som skall vara klar till somma-
ren. Vi i Vänsterpartiet är helt klara över att det finns många rätt stora bris-
ter i bruksvärdessystemet. Enskilda hyresgäster som inte har en stark för-
handlingspart bakom sig kan komma i kläm. Om den enskilde hyresgästen
för sitt ärende vidare till hyresnämnden är möjligheterna att driva saken vi-
dare rätt små. Det finns i dag ingenting som den enskilde hyresgästen kan
göra för att förmå hyresvärden att lämna uppgifter om likvärdiga lägenheter
etc. Det finns en rad sådana exempel som visar hur bristfälligt bruksvärdes-
systemet är.
Vad leder då detta till för slutsatser? Jo, för min och Vänsterpartiets del
leder det till att bruksvärdessystemet måste förstärkas och till att man bör se
efter vilka ytterligare krav som kan ställas för att den enskilde hyresgästen
tillsammans med hyresgästorganisationen, tillsammans med andra eller all-
deles på egen hand skall kunna driva sin sak och kräva att hyresvärden mobi-
liserar och lägger fram bevis för hur likvärdiga lägenheter bedöms. Men det
här betänkandet ger uttryck för raka motsatsen.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
25
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
I det som jag har tagit del av från hyreslagskommitténs betänkande talas
det inte någonting om hur man skall kunna stärka den enskilde hyresgästens
ställning.
En annan viktig punkt som tas upp i betänkandet är frågan om bostadsan-
visningslagen. De borgerliga partierna anser det över huvud taget inte vara
nödvändigt vare sig med en bostadsanvisningslag eller med bostadsförmed-
lingar runt om i landets kommuner. Vi tycker att det är bra att det finns en
bostadsanvisningslag, men att också den är för svag. Det är viktigt att bo-
stadsanvisningslagen förstärks. Man skall kunna kräva att varje kommun har
en bostadsförmedling. I små kommuner kan ju bostadsförmedlingen vara
väldigt anspråkslös eller skötas av en nämnd som har andra uppgifter. Men
det skall vara obligatoriskt att det skall finnas en bostadsförmedling i varje
kommun.
Särskilt vi som bor i Stockholm vet hur viktigt kravet på en bostadsförmed-
ling är. I dag föreslår man att bostadsförmedlingen i landets största kommun
skall läggas ner och verksamheten skall tas över av privata fastighetsägare.
Därför framstår kravet på att förstärka bostadsanvisningslagen som ännu
viktigare än tidigare, då vi avgav vår motion.
Herr talman! Jag vill hänvisa till min meningsyttring som är fogad till detta
betänkande. Jag yrkar också bifall till reservation 1 och till min meningsytt-
ring i vad gäller bostadsanvisningslagen.
Anf. 17 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Det betänkande som vi nu diskuterar har rubriken Vissa frå-
gor om hyreslagstiftningen m.m. Det låter inte så spännande, men om man
tänker efter är vi alla i stort sett berörda av hyreslagstiftningen.
Det är därför viktigt att vi har en lagstiftning som är så lättillgänglig som
möjligt. Nu gällande hyreslag har sitt ursprung i lagen om nyttjanderätt till
fast egendom. Den lagen kom till redan 1907. Hyresbestämmelserna har
därefter ändrats vid olika tillfällen. De många ändringarna har minskat hy-
reslagens överskådlighet. De nuvarande bestämmelserna i hyreslagen är
både krångliga och svåröverskådliga. Även många fackmän upplever den nu
gällande hyreslagen som svårtillgänglig.
Det innebär att nuvarande hyreslag inte tillgodoser de krav som kan ställas
på modern lagstiftning. Riksdagens lagutskott framhöll under 1983/84 års
riksmöte att hyresbestämmelserna var komplicerade och svåröverskådliga.
Så småningom tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en
parlamentarisk utredning. I november 1989 utsåg regeringen fyra riksdagsle-
damöter med ett justitieråd som ordförande att ingå i kommittén. Kommit-
tén antog namnet 1989 års hyreslagskommitté. Till kommittén knöts ett an-
tal experter.
Kommitténs uppgift var att se över hyreslagstiftningen. Utöver att komma
med förslag till ändringar i hyreslagen ingick också att göra en språklig över-
syn av hyreslagen. Dessutom ingick i direktiven att utreda vissa frågor inom
annan hyresrättslig lagstiftning, främst hyresförhandlingslagen och bostads-
förvaltningslagen.
Kommittén valde att först behandla frågor som berör hyreslagen och den
26
språkliga översynen av lagen. I november 1991 lämnade 1989 års hyreslags-
kommitté sitt betänkande Ny hyreslag.
Betänkandet kännetecknas av ett stort samförstånd mellan i kommittén
ingående ledamöter. Det fanns en stor vilja hos ledamöterna att söka sam-
förståndslösningar. Det tror jag att Hans Göran Franck som liksom jag också
ingick som ledamot i kommittén kan intyga.
Eftersom flera av Socialdemokraternas reservationer till detta betänkande
visar stora likheter med vad som 1989 års hyreslagstiftningskommitté i stor
enighet har föreslagit, vill jag beröra några av kommitténs förslag.
Kommittén föreslår omfattande ändringar i nu gällande bestämmelser om
förverkande av hyresrätten till en bostadslägenhet vid bristande hyresbetal-
ning. Vi anser att nuvarande bestämmelser är för stränga och därför bör änd-
ras. Genom kommitténs förslag minskas antalet avhysningar. Vi föreslår
också ett bättre skydd för lokalhyresgäster i fråga om hyra av lokaler.
Kommittén tar också upp störningar i boendet. En viktig tanke i kommit-
téns förslag är att ta vara på möjligheter att lösa störningsproblem på annat
sätt än genom avhysning. Men vi föreslår också en särskild regel för mycket
grava störningsfall.
När det gäller bostadshyresgästens bytesrätt föreslår vi att treårsspärren
slopas. Det innebär att den nuvarande begränsningen av bytesrätten bortfal-
ler för bostadshyresgäster som fått lägenheten genom byte och innehaft den
mindre än tre år. Vi föreslår också en slopning av lagregeln om att den nya
bostadshyresgästen vid ett lägenhetsbyte är ansvarig för gamla skulder. Det
var några exempel på förslag till ändringar i hyreslagen.
Eftersom hyreslagen är en lag som är av stort intresse för gemene man,
har kommitténs strävan varit att göra hyreslagen så lättillgänglig som möj-
ligt. Men ämnets svårighetsgrad har satt mycket bestämda gränser för lättill-
gängligheten. Komplicerade sakliga sammanhang kan inte förenklas mer än
till en viss gräns.
Nu är betänkandet ute på remiss. Remisstiden går ut den 25 maj.
Det talades nyss om bruksvärdessystemet. Statens institut för byggnads-
forskning har i uppdrag att se över bruksvärdessystemet. Arbetet bedrivs
med målsättningen att översynen skall vara färdig senast den 1 juli 1992.
I ett interpellationssvar den 19 mars 1992 sade det ansvariga statsrådet att
hon ville invänta och se resultatet av utvärderingen av bruksvärdessystemet.
Statsrådet sade också: ”Jag kan lugna såväl Magnus Persson som Birger An-
dersson med att regeringen avser att ta sig an dessa frågor med stor kraft.”
Som jag redan tidigare har framhållit bereds, eller kommer att beredas, i
departementet de flesta av de frågor som tas upp i reservationerna till betän-
kandet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 18 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag blev litet konfunderad när jag hörde Birger Andersson.
Vem pratar Birger Andersson egentligen för? Pratar han i sin egenskap av
utredare i hyreslagskommittén, som inte fick fortsätta, eller representerar
han majoriteten, som anser att man skall försvaga hyresgästernas ställning?
Jag respekterar Birger Anderssons mening att man bör stärka hyresgäster-
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
27
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
28
nas ställning. Men den går tvärtemot det resonemang som regeringspar-
tierna nu för, inte minst med utgångspunkt i det vi hörde i morse. Där talades
det från Reidunn Lauréns sida om att man skulle göra det lättare att vräka
störande hyresgäster. Det rimmar illa med det Birger Andersson här sade,
att det inte skulle vara så enkelt att vräka människor.
Vi har i vårt land en folkrörelse som representerar en stor mängd hyresgäs-
ter i en fin demokrati. För att kunna bemöta fastighetsägarna och deras juri-
diska expertis och kompetens har man bildat en stark hyresgäströrelse. Re-
geringen driver nu, efter vad man kan förstå, den politiken att man skall slå
sönder dessa fria organisationer, i syfte att försvaga hyresgästernas ställning
till förmån för fastighetsägarna, så att de kan sparka ut folk litet hur som
helst.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Birger Andersson, och jag hoppas att jag
får ett rakt svar. Jag är orolig för att man är på väg att avveckla bruksvärdes-
systemet. Det var inte avsikten med utvärderingen. Den skulle gälla på vilka
punkter man skulle göra förändringar. Är Birger Andersson och hans Cen-
terparti förespråkare för att vi skall ha ett bruksvärdessystem även i fortsätt-
ningen? Jag hoppas att jag kan få ett svar på det. Jag respekterar Birger An-
derssons synpunkter och samförståndsanda när det gäller dessa frågor. Men
tyvärr är det bara att konstatera att de rimmar illa med den verklighet vi i
dag lever i, med den fyrpartiregering vi har.
Anf. 19 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag skall svara på Lennart Nilssons frågor genom att säga föl-
jande. 11989 års hyreslagskommitté ingick fyra politiker: två socialdemokra-
ter, en moderat och jag själv från Centern. Jag tycker därför att det fanns
anledning att redovisa huvuddragen. I kommittén fanns en stor samstämmig-
het. En del av de synpunkter som framförs i reservationer från den socialde-
mokratiska gruppen sammanfaller med det vi diskuterade i hyreslagskom-
mittén. Det är naturligt att man inväntar remissvaren och den behandling
och beredning som behöver göras. Så var det också under den tid Socialde-
mokraterna satt i regeringsställning. Detta är komplicerade frågor.
När vi hade interpellationsdebatten med statsrådet Laurén fick vi in-
trycket att man skulle ta itu med dessa frågor med kraft så fort man hade fått
in remissvaren och synpunkterna när det gäller bruksvärdessystemet från
statens institut för byggnadsforskning. Magnus Persson och jag fick ett löfte
i detta sammanhang att en proposition skulle komma under nästa riksmöte.
Det uttalande i tidningen i dag som Lennart Nilsson tydligen syftar på gäl-
ler hyresförhandlingslagen. Där har Centern och även Folkpartiet och Mo-
deraterna hela tiden reserverat sig. Jag har här det senaste betänkandet
framför mig, 1990/91 :BoU9. Vi vill förenkla förhandlingssystemet. Vi anser
att hyresgästerna i berörd fastighet skall kunna förhandla. Det skall vara en
grupp eller förening av berörda hyresgäster. I dag är det en stor organisation
som absolut skall stå bakom förhandlingarna för hyresgästernas del. Detta
är ingen nyhet för Lennart Nilsson, om han har läst reservationerna i tidigare
betänkanden.
Vi har från Centerns sida sagt att vi vill behålla bruksvärdessystemet. Men
vi har också sagt att vi vill göra en utvärdering. Eva Zetterberg har sagt att
man även från Vänsterpartiets sida är beredd att göra justeringar i bruksvär-
dessystemet. Jag är litet förvånad över att Socialdemokraterna inte alls är
beredda att göra några ändringar. Vi vill vänta på utvärderingen och se vilket
resultat den visar. Sedan får vi utifrån det ta ställning till vilka förändringar
som eventuellt kan behöva göras i systemet.
Anf. 20 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag måste säga till Birger Andersson att hyresgäströrelsen inte
har något monopol på förhandlingar om hyrorna.
Anf. 21 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Jag tar till orda i denna debatt därför att jag dels har varit
ledamot och ordförande i lokalhyreskommittén, dels har varit ledamot i den
hyreslagskommitté som Birger Andersson har berört.
Jag är förvånad över att man från majoritetens sida inte kan gå med på en
behövlig utvärdering av lokalhyreslagstiftningen. Från praktiskt taget alla de
organisationer som företräder lokalhyresgästerna, nu senast från Köpman-
naförbundet, har man påtalat att utvecklingen har blivit allvarlig för lokalhy-
resgästerna. Lagstiftningen har nu varit i kraft i mer än tre år. Det finns möj-
ligheter att göra en utvärdering. Jag vill fråga Birger Andersson om han och
hans parti inte ställer sig bakom att en sådan utvärdering kommer till stånd.
När det gäller hyreslagstiftningen är jag något förvånad över att det tog
två månader innan man sände ut det förslag som vi hade framlagt från kom-
mitténs sida. Sedan utsträcker man remisstiden så långt som till den 25 maj.
Slutligen talar statsrådet, som naturligtvis inte är närvarande, om att en lag-
rådsremiss kan komma först till hösten. Då undrar jag verkligen: När kom-
mer denna proposition, om den över huvud taget kommer?
Det är en form av förhalningstaktik som man här bedriver i en fråga som
är en het potatis för delar av regeringen. Jag är inte överraskad över att vissa
delar av regeringen gör det. Däremot är jag förvånad över att de inom bo-
stadsutskottet som har varit pådrivande nu inte har mera kurage. Det är
olyckligt att man inte driver på mera, för det finns nu verkligen behov av de
ändringar som har föreslagits av hyreslagskommittén. Särskilt tänker jag då
på det mycket stora antal vräkningar som nu förekommer; det var 6 000 un-
der förra året.
Det märkliga med det uttalande av statsrådet Laurén som vi lyssnade på
var att hon inte nämnde någonting om det oroande med detta stora antal
vräkningar. Vad hon talade om - åtminstone i det pressmeddelande som gick
ut - var att det skulle bli bättre bestämmelser för att avvisa störande hyres-
gäster. I övrigt tog inte uttalandet fasta på de positiva och konstruktiva för-
slag som syftade till att stärka hyresgästernas ställning. Men på den här
punkten är möjligtvis Birger Andersson mera informerad om vad regeringen
har för avsikter.
Till sist vill jag säga något om att man har lagt ned denna hyreslagskom-
mitté. Jag hörde aldrig någon invändning från Birger Andersson, att även
den andra delen av hyreslagskommitténs uppgifter skulle behandlas och ut-
redas på parlamentariskt vis. Det gällde hyresgästinflytande vid ändrings-
och förbättringsarbeten, det gällde bostadsförvaltningslagen och tillstånd
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
29
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
30
till förvärv av hyresfastighet. På alla dessa områden finns det ett behov av en
förändrad lagstiftning.
Nu säger regeringen att detta skall handläggas inom departementet. Då
undrar man verkligen vad det kan bli, med hänsyn till att de ministrar som
har hand om dessa frågor ju inte har en överdrivet positiv inställning till dem.
Den parlamentariska utredningen hade behövt fortsätta sitt arbete, om man
verkligen vill stärka hyresgästernas ställning.
Anf. 22 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill bölja med hyreslagstiftningen. Hans Göran Franck
satt ju som ordförande i lokalhyreskommittén. De ändringar som genomför-
des efter det att kommittén hade lagt fram sitt förslag trädde i kraft den 1
januari 1989. Vi har från Centerns sida vid några tillfällen i bostadsutskottet
lagt fram förslag om vissa smärre justeringar. Men till allmän överraskning
har Hans Göran Franck inte anslutit sig till våra förslag, utan han har följt
majoritetslinjen.
När det gäller önskemålet om utvärdering av lagstiftningen säger vi från
Centerns sida: Vi har ju haft den här lagen under tre år. Ofta är dessa hyres-
kontrakt mångåriga. Det har varit mycket stora skiftningar i konjunkturen.
Vi har haft en överhettning, och nu har vi alltså en lågkonjunktur. I vaije fall
på de flesta orter har man nu en stark ställning som hyresgäst när det gäller
att omförhandla, eller förhandla sig till nya kontraktsbestämmelser. Vi
tycker att det är värdefullt att man även får ta del av vad som har hänt under
det senaste året. Jag tror att även Hans Göran Franck, om han tänker efter
litet, vill se vad som har hänt under den senaste tiden när det gäller hyresut-
vecklingen för lokalhyresgästerna.
Jag vill gärna säga att jag tror att det blir nödvändigt med en utvärdering.
Men jag tycker att önskemålet från Socialdemokraternas sida kommer allt-
för tidigt. Låt oss vänta ett tag till och se på utvecklingen! Hyreskontrakten
mellan lokalhyresgäster och fastighetsägare är mångåriga, och för att vi skall
få ett tillförlitligt resultat måste vi alltså vänta ytterligare en tid innan det kan
komma en utvärdering.
Hans Göran Franck nämnde också 1989 års hyreslagskommittés arbete.
Jag tycker inte att det är fel med en lång remisstid, utan jag tycker tvärtom
att det är riktigt. I vårt arbete i kommittén upplevde åtminstone jag att det
var mycket komplicerade frågor. Det innebär alltså att de remissorgan som
får ta del av det betänkande vi lämnat verkligen måste ha tid på sig att
komma med synpunkter.
I interpellationsdebatten - som Hans Göran Franck tyvärr inte hade möj-
lighet att närvara vid, trots att det var han som hade framställt interpellatio-
nen - lovade ju statsrådet att ta itu med de här frågorna med kraft.
Anf. 23 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Min linje när det gäller lokalhyreslagstiftningen har varit all-
deles klar. Jag gick på samma linje som majoriteten i kommittén, och jag har
också vidhållit den ståndpunkten.
Men det som är avgörande i nuvarande läge, och även har varit det i åtmin-
stone ett års tid, är att man verkligen får till stånd en utvärdering. Och en
utvärdering tar tid, om man vill göra den seriöst. En utvärdering när det gäl-
ler dessa frågor kan inte vara konjunkturanpassad, utan det är nödvändigt
att få den till stånd nu. På den här punkten är konsumentorganisationerna
ense. Att inte Birger Andersson delar den uppfattningen kan jag inte göra
så mycket åt.
Slutligen: När det gäller bostadshyresgästerna kan man enligt min mening
mycket väl tala om att man med kraft skall göra saker och ting, men då bör
ju också orden motsvaras av handlingar. Det som hittills är gjort är en för-
dröjning och en långhalning av frågan. Dessutom har det i dag gjorts uttalan-
den som är negativa ur hyresgästernas synpunkt.
Anf. 24 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Till att börja med vill jag påminna Hans Göran Franck om
att lagutskottet redan 1983/84 uttalade att hyreslagen var svårtillgänglig och
svåröverskådlig. Men det dröjde ganska många år innan Socialdemokra-
terna kom med förslaget att tillsätta en utredning. Jag tycker att vi tillsam-
mans arbetade mycket fint i utredningen och lade fram positiva och kon-
struktiva förslag.
Men jag kan också understryka att det var mycket komplicerade frågor.
Jag tycker alltså att det är värdefullt med en lång remisstid. Ofta blir det ju
så att man från oppositionshåll, oberoende av om det är Socialdemokraterna
eller vi som sitter i opposition, klagar över att remisstiderna är för korta; vi
hörde ju det tidigare här i en annan fråga.
Att hyreslagskommittén inte blev helt färdig med vad man skulle göra en-
ligt direktiven, sammanhänger bl.a. med att ordföranden själv begärde ent-
ledigande beroende på att han hade en mängd andra arbetsuppgifter. Sedan
har man också från departementets sida sagt att man är beredd att ta itu med
det som återstår enligt direktiven. Det bereds alltså inom departementet.
Anf. 25 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Det är mera angeläget att Birger Andersson driver på i dessa
frågor, i stället för att försvara en långhalning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Företogs till avgörande bostadsutskottets betänkanden 1991/92:BoU16
och BoU15.
Bostadsutskottets betänkande BoU16
Mom. 1 (det grundläggande bostadspolitiska målet)
Först biträddes reservation 1 av Oskar Lindkvist m.fl. med 113 röster mot
13 för meningsyttringen av Eva Zetterberg i motsvarande del. 136 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 140 röster mot 127 för reserva-
tion 1 av Oskar Lindkvist m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Vissa frågor om
hyreslagstiftningen
m.m.
31
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Mom. 2 (införande av det s.k. räntelånesystemet)
Utskottets hemställan bifölls med 141 röster mot 127 för reservation 3 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 8 (uppdrag till boverket angående ekologiskt byggande m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 13 för meningsyttringen
av Eva Zetterberg i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 16 (ägarförhållandena i SBAB)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 139 röster mot 126 för utskottets hemställan med godkännande av moti-
veringen i reservation 15 av Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 23 (stöd till ROT-verksamheten)
Utskottets hemställan bifölls med 141 röster mot 126 för reservation 18 av
Oskar Lindkvist m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 28 (begränsning av räntebidragen för ny- och ombyggnader av bostä-
der)
Utskottets hemställan bifölls med 140 röster mot 128 för reservation 21 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 38 (utbetalning av förnyelsebidrag)
Reservation 27 av Agne Hansson m.fl. bifölls med 139 röster mot 128 för
utskottets hemställan. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 42 (investeringsbidraget)
Utskottets hemställan bifölls med 140 röster mot 127 för reservation 30 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU15
Mom. 1 (åtgärder för att stärka hyresgästernas ställning)
Utskottets hemställan bifölls med 139 röster mot 127 för reservation 1 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 4 (bruksvärdessystemet)
Utskottets hemställan bifölls med 141 röster mot 126 för reservation 4 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 7 (bostadsanvisningsskyldighet)
Utskottets hemställan bifölls med 197 röster mot 14 för meningsyttringen
av Eva Zetterberg. 42 ledamöter avstod från att rösta.
32
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
7 § Information från regeringen om den svenska Europapolitiken
Anf. 26 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Händelserna följer slag i slag på integrationsområdet, och det
är kanske inte helt lätt att få en överblick av läget. Jag finner det därför ange-
läget att från tid till annan - och som uppföljning av tidigare lämnad informa-
tion här i riksdagen - redogöra för vad som hänt och vad som pågår. Detta
sker inte minst mot bakgrund av den allt bredare debatt som börjar komma
i gång.
I dag vill jag informera om
- läget vad gäller EES
- förberedelserna för medlemskapsförhandlingen
- den särskilda informationssatsning som nu förbereds i regeringskansliet
Fru talman! EES-förhandlingarna, som inleddes i juni 1990, avslutades
som bekant den 14 februari i år. Då enades man om lösningar av de sista
utestående frågorna, som rörde den judiciella kontrollen av hur EES-avtalet
skall tillämpas och tolkas, hur tvister mellan parterna skall lösas samt hur
konkurrensrättsliga ärenden skall handläggas. De kompromisser som för-
handlarna har enats om är klart tillfredsställande för svensk del.
På initiativ av EG-parlamentet har delar av avtalet varit föremål för en
andra granskning av EG-domstolen. Förhoppningsvis kan vi få ett positivt
besked från domstolen i morgon den 10 april. Om inga komplikationer till-
stöter kan avtalet undertecknas den 11 maj i samband med ett ministermöte
i Bryssel.
En inom utrikesdepartementet utarbetad departementspromemoria har
under tiden gått ut på remiss. Med den tidtabell som nu gäller avser rege-
ringen att förelägga riksdagen en proposition om Sveriges anslutning till
EES-avtalet under andra hälften av maj. Siktet är fortsatt inställt på att avta-
let skall träda i kraft den 1 januari 1993, men en viss försening kan inte ute-
slutas. Ratificeringsproceduren kan dra ut på tiden i något annat medlems-
land.
Fru talman! EES-avtalet innebär ett viktigt steg närmare EG. Men det ut-
gör inte en tillräcklig bas för vårt förhållande till EG i ett längre perspektiv.
Skälet är enkelt: Gemenskapen är inne i en dynamisk utvecklingsfas med
siktet inställt på en fortsatt breddning och fördjupning av integrationen.
Det handlar inte längre enbart om den gemensamma, gränslösa markna-
den - hur viktig denna än är - utan om något mycket mera:
- ett närmare utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete,
- ett ekonomiskt och monetärt samarbete som skall leda fram till en ekono-
misk och monetär union,
- sociala frågor inkl, arbetsmarknads- och jämställdhetsaspekterna,
- miljövård,
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
34
- energifrågor,
-forskning m.m.
Det handlar om vår rätt att på likställd fot medverka i detta arbete.
Det ligger i vårt nationella intresse att delta fullt ut i den process som nu
pågår för att bygga ett nytt Europa, grundat på en varaktig fredsordning och
stabil ekonomisk tillväxt. Vi delar Gemenskapens långsiktiga mål - det som
kallas ”la finalité politique”. Och vi har välkomnat Europeiska rådets möte
i Maastricht, som har tagit ett historiskt steg på vägen mot ett allt närmare
förbund mellan de europeiska folken. Ett fritt och öppet Europa där demo-
krati, mänskliga rättigheter, marknadshushållning och välfärd för de en-
skilda människorna är ledstjärnor för politiken - inte bara på vår kontinent
utan också utanför Europas gränser - ett Europa som slår vakt om fri handel
och ett vidgat utbyte över gränserna.
Vårt mål måste vara att gemensamt med andra europeiska länder lösa de
problem vi alla står inför. Den övervägande delen av besluten kommer att
fattas i de enskilda länderna och av de enskilda medborgarna. Det är detta
som är avsikten med närhetsprincipen.
Fru talman! Det finns ett starkt stöd inom EG för en svensk anslutning.
Sverige skulle, tillsammans med de övriga EFTA-länder som delar vår ambi-
tion att bli medlemmar, stärka gemenskapen - politiskt och ekonomiskt - i
ett skede där stora utmaningar väntar.
Det Europeiska rådets möte i Lissabon den 26-27 juni blir en viktig mä-
tare på hur snart vi kan räkna med att inleda våra förhandlingar. Kommissio-
nen förväntas då lägga fram en särskild studie i utvidgningsfrågan, som bl.a.
kan antas belysa frågan om EG:s institutioner inför utvidgningsperspektivet.
Förhoppningsvis kommer också Kommissionens yttrande om Sveriges med-
lemskapsansökan, den s.k. avin, att då ligga på EG-ländernas bord.
Vi tror att förhandlingarna när de väl kommer i gång kan gå rätt snabbt.
Tack vare EES-avtalet har vi redan klarat av kanske drygt hälften av för-
handlingsmaterian.
Vår preliminära analys av de förhandlingsområden som återstår har visat
att vi inte har anledning att räkna med några grundläggande svårigheter att
godta EG:s regelverk. Vi måste i sammanhanget vara medvetna om att EG
normalt inte godtar några permanenta undantag från regelverket. Strävan
bör därför vara att lösa uppkommande problem genom övergångsarrange-
mang av olika slag.
Bland viktigare områden och sakfrågor som aktualiseras i medlemskaps-
förhandlingarna vill jag särskilt peka på följande områden, som inte täcks av
EES-avtalet:
- den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken,
- den gemensamma handelspolitiken (alltså tullunionen och de handelspoli-
tiska relationerna med utomstående länder),
-den regionalpolitiska utvecklingen,
- indirekta skatter,
- den ekonomiska och monetära unionen,
- den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
- vissa energipolitiska frågor,
- frågor om vårt bidrag till Gemenskapens budget samt vår medverkan i dess
institutioner.
Under varje rubrik aktualiseras en rad frågor, som vi nu utreder närmare
och som jag gärna vill fästa uppmärksamheten på:
- Inom ramen för tullunionen måste vi finna en lösning för hanteringen av
textil och konfektion. EG avser, enligt förslag i GATT, att behålla sina re-
striktioner fram till år 2002. Vi har redan avskaffat våra. Någon form av
övergångslösning kan komma att behövas. Vi måste också säkra att EES-
avtalets lösningar vad gäller väsentliga skyddsnormer för hälsa, miljö och
säkerhet bevaras.
- På jordbruksområdet står vi inför något av ett rörligt mål, eftersom en
större reform av EG:s jordbrukspolitik är kopplad till GATT:s Uruguay-
runda. Viktigt för svensk del blir att se till att den åkermark som omställs
genom förändringarna i vår egen jordbrukspolitik kan tillgodoräknas oss
när vi blir medlemmar. Fortsatt Norrlandsstöd är ett annat väsentligt
svenskt intresse. Dessa frågor analyseras i omställningskommissionen.
-Vad gäller fiskerifrågorna kommer förhandlingarna att koncentreras på
beräkningen av Sveriges fångstkvoter med utgångspunkt i vad vi tillför EG
i form av fiskevatten.
- Beträffande den ekonomiska unionen kan konstateras att Sverige i dag kla-
rar de s.k. konvergenskriterierna, som mäter ett lands ekonomisk-politiska
förmåga i förhållande till övriga -1.ex. inflation, statsskuld, budgetunder-
skott och valutastabilitet. Vår ambition är att Sverige också i framtiden
skall föra en politik som motsvarar högt ställda krav på dessa områden. Vi
kommer då också i framtiden att hålla oss inom de ramar som uppställs i
Maastricht-paketet.
- På skatteområdet, som avser den indirekta beskattningen, hänvisar jag till
den promemoria som nyligen presenterats av finansdepartementet.
-EG planerar att avskaffa gränskontrollerna internt inom Gemenskapen
både för varor och för personer. Regeringen har nyligen tillsatt en interde-
partemental arbetsgrupp för en genomgång av de alternativa kontrollme-
kanismer som i stället kan aktualiseras. Självfallet måste den aktiva kam-
pen mot narkotika och terrorism fortsätta.
- De sociala frågorna inkl, jämställdhetsaspekterna har givits större vikt i
EG som följd av Maastricht-överenskommelsen. EG:s nuvarande och
kommande regler syftar till att lägga fast ambitiösa miniminivåer, inte att
hindra ett enskilt medlemsland från att gå längre än vad minimikraven fö-
reskriver. Resultatet av mötet i Maastricht har stärkt oss i vår övertygelse
om vikten av att i EG-samarbetet lyfta fram området arbetsmarknad och
sociallagstiftning.
- Regionalpolitik är också i ljuset av ett EG-medlemskap framför allt en na-
tionell angelägenhet. För att den gemensamma marknaden skall fungera
måste alla medlemsländer respektera EG:s regler för statsstöd. Dessa ger
utrymme för att bedriva en aktiv regionalpolitik. Den svenska regionalpo-
litiken är till helt övervägande del förenlig med dessa regler. EG gör också
stora satsningar på en gemensam regionalpolitik. Regeringens mål är att
dessa satsningar även skall komma Sverige till del.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
35
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
36
- Gemenskapen kan vilja aktualisera frågan om tillämpningen av våra vin-
och spritmonopol. Den frågan har dock i princip redan reglerats i EES-
avtalet. Vår uppfattning är att monopolen är förenliga med Rom-fördra-
gets bestämmelser, eftersom vi inte avser diskriminera utländska produk-
ter till förmån för inhemska produkter.
-Vad gäller de institutionella och budgetära spörsmålen skall nämnas så-
dana frågor som Sveriges medverkan i unionens institutioner, effekterna
på den svenska budgeten i ljuset av EG:s förestående budgetreform, med-
verkan och deltagande i de regionala och strukturella stödarrangemangen,
biståndsfonden, Europeiska Investeringsbanken etc.
-Sist, men förvisso inte minst, miljöpolitiken. Här blir utgångspunkten
också i medlemskapsförhandlingarna att vi skall värna vår höga skydds-
nivå.
Fru talman! Jag har flera gånger från denna talarstol understrukit att det
är nödvändigt med en saklig och allsidig debatt kring en så viktig framstids-
fråga som vår anslutning till EG.
I regeringskansliets regi har under senare år en hel del informationsmate-
rial om EG och om våra relationer med Gemenskapen givits ut. Eftersom
medlemskap i EG kommer att få betydelse för hela svenska folket är det
angeläget att informationsverksamheten kring EG-frågan intensifieras. Alla
i vårt samhälle bör besitta en kunskapsbas om EG och effekterna av det väg-
val vi står inför, detta så att alla kan följa med och ta aktiv del i den debatt
som förs i EG-frågan.
Regeringen avser i samband med kompletteringspropositionen förelägga
riksdagen förslag om särskilda medel, totalt 50 milj.kr., för utökad och allsi-
dig information om de europeiska integrationsfrågorna under det kom-
mande budgetåret. En informationsplan, som omfattar nästa budgetår och
budgetåret 1993/94, kommer också att presenteras. För att nå så stora delar
av befolkningen som möjligt är det betydelsefullt att organisationer som stu-
dieförbunden, med redan väl upparbetade informationskanaler och doku-
menterad vana av folkbildning, bereds möjlighet att delta i informations-
verksamheten.
Från regeringskansliets sida kommer vi att intensifiera den informations-
verksamhet som i dag bedrivs, fortfarande med avsikten att presentera en
allsidig belysning av den europeiska integrationen. Vad gäller medel för
kampanjskedet inför folkomröstningen, kommer regeringen att återkomma
i ett senare skede. Det är min och regeringens förhoppning att dessa förslag
kommer att vinna ett brett stöd bland riksdagens ledamöter.
Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag skall be att få ställa följande frågor med anledning av in-
formationen.
Den första frågan gäller hur man i regeringskansliet och hur ministern
själv har reagerat på den mycket massiva kritik i de remissvar som inkommit.
Jag tänker då på den mycket kraftiga kritik som kommit från juridiska exper-
ter av olika slag från domstolar, fakulteter och liknande, där man menar att
EES-avtalet har uppenbara brister och att det finns sådana svårigheter att
det antingen kommer att rendera en grundlagsändring eller att avtalet änd-
ras på många punkter. Såvitt jag förstår kan vi i det här läget inte gå in och
peta i avtalet, utan vi har att acceptera det eller inte. Den här mycket starka
kritiken innebär att det inte är så självklart, såvitt jag förstår, att EES-avtalet
så att säga går igenom när man nu ställs inför dessa frågeställningar som inte
tidigare varit möjliga för någon att tränga in i. Jag vill ha en kommentar till
detta.
Den andra frågan gäller de nya problemområden som räknas upp inför
medlemsförhandlingarna. Man kan där se att det är fråga om stora områden,
och många frågor väcks. För mig leder det tanken till att det är självklart att
vi i en kommande folkomröstning måste ta ställning till ett färdigförhandlat
avtal, eller medlemskapsansökan. Är det också regeringens uppfattning?
Den tredje frågan gäller vilka som kan söka medel. I beskrivningen av
vilka som kan få pengar till information står att det kan bli fråga om studie-
förbunden, vilka har vana av informationsarbete och liknande. Inkluderar
det också politiska partier, ungdomsförbund, ”Nej till EG”-organisationer
och ”Ja till EG”-organisationer osv., eller tänker man sig att de i dag existe-
rande studieförbunden exklusivt skall få del av dessa pengar?
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
Anf. 28 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! På den första fråga som Gudrun Schyman reser vill jag svara
följande. EES-avtalet har nu varit ute på remiss. Vi har fått in ett stort antal
remissyttranden - något av detta speglas i en artikel i Dagens Nyheter i dag-
men långt ifrån hela remissmaterialet. Det är uppenbart att man med ett så-
dant omfattande avtal får ett stort antal synpunkter, och det är värdefullt för
den fortsatta handläggningen.
Det är också viktigt att notera att det här inte endast är fråga om synpunk-
ter på EES-avtalet som sådant, utan också synpunkter på hur detta skall
överföras till svensk lagstiftning. Avtalet kan inte ändras, det är ingånget.
Men däremot har vi en betydande rörelsefrihet när det gäller hur avtalet
skall omsättas i svensk rätt. Det är just av detta skäl som vi särskilt bett om
synpunkter på just den delen av avtalet.
Majoriteten av remissinstanserna - det förtjänar att påpekas - är positivt
inställda till EES-avtalet, och i den mån det framförs kritik gäller det när-
mast frågor av redaktionell natur.
Sedan finns det andra remissinstanser som ställt frågor och riktat kritik
mot enskilda punkter i avtalet. De synpunkterna skall vi ta till oss. Vi skall
på sedvanligt sätt som sker när utgångspunkten är en departementsprome-
moria, dvs. en tjänstemannaprodukt, väga dessa inom departementet, och
sedan skall regeringen i ljuset av denna fortsatta beredning i regeringskans-
liet ta ställning till dessa frågor.
Det är värdefullt att vi har fått många synpunkter på dessa frågor. Vi har
också tidigare inhämtat synpunkter genom en promemoria. Jag är helt över-
tygad om att vi skall finna tillfredsställande lösningar på de olika frågor som
tagits upp.
När det gäller medlemskapsförhandlingarna kommer de i grunden att be-
drivas på samma sätt som tidigare med en mycket bred förhandlingsorgani-
sation, ett stort antal arbetsgrupper, ett stort antal referensgrupper med fö-
37
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
reträdare för olika intresseorganisationer och liknande, dvs. över ett mycket
brett fält under hela avtalets gång. Förhandlingarna kommer också att föras
i mycket nära samarbete med riksdagen och dess olika organ med sikte på
att under förhandlingens gång få in så många synpunkter som någonsin är
möjligt om alla de förhandlingsfrågor som aktualiseras.
Jag har i dagens redovisning för riksdagen pekat på de frågor som i första
hand förväntas komma upp vid förhandlingarna. Jag vill gärna återigen un-
derstryka att detta är en mycket liten del av det totala antalet regler som
aktualiseras vid en medlemskapsförhandling. Mycket har där tagits om hand
redan vid EES-förhandlingarna. Det grundläggande intrycket består, nämli-
gen att Sverige kommer att ha mindre problem än kanske något annat tidi-
gare aktuellt kandidatland på den här punkten. När sedan avtalet är framför-
handlat kommer avtalet i sin helhet att föreläggas riksdagen och svenska fol-
ket i folkomröstning.
När det slutligen gäller fördelningen av informationsmedlen är tanken att
en del skall användas för regeringskansliets informationsverksamhet. En an-
nan del skall användas för stöd till allsidig information kring frågor som ak-
tualiseras vid ett medlemskap. Huvuddelen av dessa pengar kommer att gå
till studieförbunden. Men vi vill därmed inte helt utesluta andra projekt som
ligger utanför den ordinarie verksamheten vilka har samma karaktär som
den verksamhet som bedrivs av exempelvis studieförbunden. Det får här bli
fråga om en prövning inom regeringskansliet. Regeringen avser att tillsätta
en särskild delegation för att pröva de olika projekten med utgångspunkten
att tonvikten skall ligga på studieförbunden.
Anf. 29 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Jag vill ställa en kort och enkel fråga. Kommer Sverige att
lämna in en ny ansökan om medlemskap i Europeiska unionen, eftersom EG
inte längre tar emot några nya medlemmar?
Anf. 30 Statrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Svaret är nej. Vår ansökan om medlemskap gäller medlem-
skap i EG. Redan i Romfördragets ursprungliga text 1956 talar man om en
gradvis utveckling till en europeisk union. Sveriges ansökan liksom ansök-
ningarna från andra länder ligger på bordet.
Anf. 31 MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Statsrådet Dinkelspiel gick med relativt lätt hand förbi frågan
om tidtabellen för en svensk medlemskapsförhandling. Det är begripligt.
Det är nog inte så lätt att bedöma den frågan i dag.
Jag skulle vilja fråga statsrådet Dinkelspiel hur han bedömer möjligheten
av att man ungefär samtidigt som medlemskapsförhandlingarna med Sverige
påbörjas - förhoppningsvis i början av år 1993 - kommer att parallellt inrätta
en ny regeringskonferens med det begränsade syftet att göra institutionella
förändringar inom EG. Hur bedömer statsrådet Dinkelspiel i så fall en sådan
regeringskonferens utifrån den svenska tidtabellens synpunkt? Är det san-
nolikt att en sådan regeringskonferens som inte tar upp alla frågor från 1986
38
utan begränsar sig till utvidningsfrågor underlättar vår tidtabell eller lägger
den snarare stenar i vägen?
Anf. 32 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Beträffande den svenska tidtabellen vill jag upprepa att ambi-
tionen är att förhandlingarna skall kunna inledas kring årsskiftet 1992/93,
som Mats Hellström sade, med sikte på att avslutas till 1994. Sedan skall riks-
dagsbehandling, folkomröstning och ikraftträdande ske 1995. Det är vår tid-
tabell.
Mats Hellström frågade om det kan bli aktuellt med en mellanstatlig kon-
ferens samtidigt som vi och andra EFTA-länder förhandlar om medlemskap.
Jag tror att det kan komma att aktualiseras i den meningen att vissa frågor
av övergripande institutionell natur kan komma att behandlas samtidigt som
medlemskapsförhandlingarna. Jag tänker på sådana frågor som ändå natur-
ligen aktualiseras i medlemskapsförhandlingarna, nämligen antalet ledamö-
ter i kommissionen, antalet röster, viktningen i ministerrådet, antalet platser
i parlamentet osv. Jag vill inte alls utesluta att sådana frågor diskuteras inom
ramen för en mellanstatlig konferens. Då skall man ha klart för sig att en
medlemskapsförhandling också är mellanstatlig och att man därför mycket
lätt kan ha parallella konferenser. Men i dagsläget är det naturligtvis svårt
att säga hur det blir på den här punkten.
Anf. 33 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Det europeiska rådets möte i Maastricht är mycket viktigt för
vidareutvecklingen av verksamheten och arbetet inom EG. Jag vill fråga om
de dokument som man där antog kommer att översättas till svenska. Jag an-
ser att det är nödvändigt och viktigt så att innehållet i dokumenten kan finnas
med i de allmänna samtal som nu skall föras om Sveriges relationer till EG.
Anf. 34 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Svaret på Nils T Svenssons fråga är ja. Vi avser att förfara på
följande sätt. Vi avser att först komma ut med en faktaskrift, en förkortad
men mera lättillgänglig version som redovisar utgången av Maastricht-mö-
tet. Vi räknar med att komma ut med den före sommaren.
En beställning på översättning av Maastricht-fördraget är utlagd. Proble-
met är att översättningskapaciteten är begränsad. Vi håller på att översätta
återstående delar, följ dförfattningar o.d. samt Romfördraget i en ny version.
Därför är översättningsresurserna mycket ansträngda.
Avsikten är att även Maastricht-fördraget skall översättas. Texterna i
själva Maastricht-fördraget är dock mycket svårtillgängliga. Därför skall vi
också överväga möjligheterna att fläta samman dessa med texterna i Rom-
fördraget, åtminstone vad avser de viktigaste delarna. Vi överväger den frå-
gan nu. Under mellantiden finns Maastricht-fördraget tillgängligt på bl.a.
engelska och danska. Men som sagt, ambitionen är att vi så snart som möjligt
skall ha översättningar av grundtexterna.
Anf. 35 WIDAR ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa två frågor. Den första gäller regionalpolitiken.
Har jag förstått rätt: Ger EES-avtalet grönt ljus för den svenska modellen
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
39
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
40
för regionalpolitik? I den modellen tar man hänsyn till områden med gles
befolkning och långa avstånd till marknaderna.
Min andra fråga gäller något som jag tror kommer att diskuteras alltmer.
Jag skulle vilja höra statsrådets bedömning när det gäller den framväxande
europeiska unionen och Sveriges deltagande i den. Anser statsrådet att det
ökar omfattningen av det politiskt styrda området, den politiska sfären, eller
att det minskar den?
Anf. 36 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Som svar på den första frågan vill jag säga att det är riktigt att
regionalpolitiken redan omfattas av EES-avtalet genom de statsstödsbe-
stämmelser som ingår i avtalet. Den huvudsakliga delen som ligger utanför
gäller EG:s regionalfonder, där det blir fråga om förhandlingar om både gi-
vande och tagande. Det som låg i Widar Anderssons fråga är riktigt. Vår
bedömning är att regionalpolitiken sådan den nu är utformad i allt väsentligt
kommer att kunna fullföljas även med EES-avtalet. Detsamma gäller för öv-
rigt även i ett medlemskapsförhållande.
När det gäller unionen och Sveriges deltagande är det väl riktigt att säga
att övrgången i union utgör en gradvis process. Målet är definierat, som jag
sade, redan i Romfördraget 1956. Maastricht-överenskommelsen innebär
utan tvekan ett vidgat område för internationellt samarbete. Jag tänker på
hela den sociala dimensionen. Det fanns visserligen en viss ambition redan i
tidigare avtal, men här görs en mycket kraftig utvidgning. Konsumentfrå-
gorna är helt nya i Maastricht-överenskommelsen. Miljöområdet byggs ut
ordentligt. Det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet byggs ut. Det sker
en gradvis breddning och fördjupning av samarbetet. Det är en fördjupning
som man nu likaväl som i framtiden måste besluta om i enhällighet när det
gäller att tillägga unionen nya verksamhetsområden.
Anf. 37 LENNART FREMLING (fp):
Fru talman! Statsrådet uppgav att det inte är säkert att EES-avtalet kom-
mer att träda i kraft den 1 januari 1993. Jag undrar nu om det finns risk att
det skulle försena förhandlingarna om fullt medlemskap. Jag hoppas att det
inte skall behöva bli någon sådan fördröjning. Finns det några särskilda skäl
till att förhandlingarna inte skulle kunna påbörjas redan innan ett EES-avtal
har trätt i kraft?
Anf. 38 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Det är riktigt att jag sade att EES-avtalet kan komma att för-
senas, exempelvis som följd av att ratificeringsproceduren drar ut på tiden i
något deltagande land. Min bedömning är att detta icke behöver påverka
tidpunkten för inledande av förhandlingar.
Vi har redan tidigare förutsatt att den här frågan skall kunna diskuteras
inom EG under andra halvåret 1992. En första indikation får vi förmodligen
redan vid Europeiska rådets möte i Lissabon i juni. Som jag sade i min inle-
dande redovisning har jag goda förhoppningar om att förhandlingarna skall
kunna inledas kring årsskiftet 1992/93. Jag tror inte att en eventuell senare-
läggning av EES-förhandlingarna kommer att påverka detta.
Anf. 39 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag vill ta upp en fråga som man mycket ofta möter och som
oroar många med tanke på de öppna gränserna. Detta uttrycks som risker
för ökat inflöde av t.ex. narkotika. Statsrådet Dinkelspiel snuddade vid den
här frågan i sin genomgång. Han sade att man nu skall genomföra en studie
som skall handla om alternativa kontrollmetoder. Jag förstår att det nu inte
går att presentera exakt vad det rör sig om, i så fall skulle man ju inte behöva
studera det. Det vore ändå bra att få höra litet tankar om vad det kan vara
för något. Jag tror att människor är intresserade av den informationen.
Anf. 40 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Den frågan aktualiseras i hög grad inför tanken att tillskapa
ett gränslöst Europa. Frågan sysselsätter i hög grad EG-länderna själva.
Man är inom EG internt överens om att man inte helt skall avskaffa gräns-
kontrollerna innan denna fråga är reglerad.
Jag är inte expert på dessa frågor, men jag kan tänka mig att man använder
de resurser som frigörs från exempelvis hantering av dokument och hela den
pappersprocedur som för närvarande är involverad i gränspassagen för varor
och tjänster. Dessa resurser skulle kunna frigöras för t.ex. inspektioner och
liknande.
En annan möjlighet som man diskuterar är ett mera omfattande interna-
tionellt samarbete mellan polismyndigheterna på detta område. Sådana lös-
ningar diskuteras internt inom EG.
Även i dag är det en mycket begränsad del av narkotikan som fångas upp
i tullen. Det är ofta samarbete mellan polismyndigheterna som leder till re-
sultat i detta avseende. Det är alldeles uppenbart att det behövs förstärk-
ningar på både denna och andra punkter den dag man släpper gränskontrol-
lerna i deras helhet.
Anf. 41 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Det har på senare tid blivit inne att vara utanför i EG-debat-
ten, så att säga. En fråga som diskuterats i det sammanhanget är möjlighe-
ten, eller snarare den påstådda omöjligheten, för Sverige att gå ur EG när vi
väl en gång har kommit med. Därför vore det intressant om statsrådet kunde
reda ut frågan om utträde, både beträffande EES-avtalet och beträffande de
politiska möjligheterna för EG som organisation att hålla kvar Sverige och
Sveriges riksdag i EG om riksdagen inte skulle vilja det i framtiden.
Anf. 42 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! När det gäller EES-avtalet finns en särskild paragraf i avtalet
som säger att avtalet kan sägas upp med ett års varsel. Därefter står det alltså
vederbörande land fritt att lämna avtalet.
Däremot finns ingen särskild utträdesklausul i Romfördraget, som tillkom
1956. Det är naturligt, eftersom det strider mot själva grundtanken i EG.
Jag citerade tidigare grundtanken, nämligen att skapa ett allt fastare förbund
mellan de europeiska folken. Tanken är att bygga ett närmare samarbete
mellan Europas länder och folk för att på så sätt undvika krig i framtiden.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
41
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
42
Man vill ha en kontinent som lever i fred och samförstånd och utvecklar ett
allt närmare samarbete. Därför finns ingen särskild utträdesklausul i avtalet.
Juristerna tvistar om vad som skulle hända om ett land trots allt skulle
välja att lämna EG-samarbetet. Uppenbart är, att om de ursprungliga mål-
sättningarna inte skulle förverkligas och vi mot all förmodan skulle gå mot
ett krig eller krigsliknande situationer och parterna splittras, då bryter sam-
arbetet upp. Det finns inga sanktionsmöjligheter.
Detsamma gäller naturligtivs om ett land skulle lämna samarbetet. Det
finns inga sanktioner i Romfördraget för ett sådant läge. Men det skulle sam-
tidigt innebära att man bryter upp alla ekonomiska, kulturella, politiska och
andra band, som skapas i ett EES-avtal och i ett medlemskapsförhållande.
De praktiska konsekvenserna av detta blir naturligtvis stora, men möjlighe-
ter till sanktioner är i varje fall icke förutsedda i avtalet.
Anf. 43 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Statsrådet Dinkelspiel sade att Sverige nu uppfyller konver-
gensvillkoren när det gäller det framtida EMU. Samtidigt har vårt land
ökande arbetslöshet och stora behov av satsningar på infrastruktur. Min
fråga är då: Om Sverige skulle göra sådana satsningar mot arbetslöshet och
för infrastruktur att vi inte längre uppfyller konvergensvillkoren, skulle det
då försvåra våra medlemskapsförhandlingar?
Anf. 44 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag tror inte det skulle försvåra våra medlemskapsförhand-
lingar. Frågan om konvergensvillkoren aktualiseras tidigast 1997, då ett för-
stärkt samarbete inom ramen för en ekonomisk och monetär union aktuali-
seras.
Däremot menar jag att om vi avlägnsar oss alltför kraftigt från konver-
genskriterierna, dvs. om vi har ett för stort budgetunderskott, en för stor
statsskuld, ett för högt ränteläge, undergräver vi våra egna möjligheter att
föra en politik som slår vakt om den sociala välfärden, tryggheten, jobben
och liknande. Då ger vi oss ut på det sluttande planet.
Detta innebär inte att man i ett besvärligt läge inte skulle kunna vidta sär-
skilda åtgärder. Detta har vi också gjort från regeringens sida för att i ett
besvärligt sysselsättningsläge skapa nya arbetstillfällen. Arbetslinjen kom-
mer att fullföljas. Om man i ett mycket besvärligt konjunkturläge går utan-
för dessa konvergenskriterier är detta inte något grundskott vare sig mot del-
tagande i den ekonomiska och monetära unionen eller i det övriga samarbe-
tet. Det är den långsiktiga politiken som är det väsentliga i sammanhanget,
alltså att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik. Konvergenskriterierna är
något av ett test på detta.
Anf. 45 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Om EG-domstolen nu kommer med ett uttalande som inte
innehåller någon allvarlig anmärkning mot EES-avtalet är väldigt mycket
vunnet. Ännu återstår dock några saker på vägen. En sådan sak är att få ett
godkännande av avtalet från Europaparlamentet. Där måste det inte bara
vara majoritet för avtalet. Denna majoritet måste också bestå av halva parla-
mentet, dvs. 260 ledamöter. Det sägs ibland att det kan vara komplicerat att
få så många att finnas på plats i samband med omröstning och rösta ja.
Min fråga till statsrådet är om statsrådet har några funderingar på vad man
från regering och riksdag i Sverige tillsammans med sina kamrater i EFTA
kan göra för att stimulera parlamentarikerna i Europaparlamentet att finnas
på plats och rösta rätt om EES-avtalet.
Anf. 46 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Det var en intressant fråga. Vi vet ju alla att det inte alltid är
så lätt att inte bara mobilisera alla som har rätt att delta i en omröstning,
utan också, som i Europaparlamentet, se till att en absolut majoritet av leda-
möterna deltar.
Mitt intryck, som har förstärkts av de många kontakter som förekommit
mellan inte minst företrädare för riksdagen och företrädare för EG-parla-
mentet, är att med mindre det blir svårigheter med domstolen och liknande,
så finns ett starkt stöd för EES-avtalet i EG-parlamentet.
Samtidigt tror jag det är nyttigt och nödvändigt och bra om vi alla, från
regeringen och riksdagen, utnyttjar de olika kanaler vi har, inte minst i de
olika partigrupperna i EG-parlamentet, för att understryka den vikt vi fäster
vid EES-avtalet och inte minst den vikt vi fäster vid en snabb behandling av
detta avtal.
Just vikten av att mobilisera så många som möjligt för avtalet, att få dem
att vara närvarande och rösta för det hela menar jag är ett gott skäl för oss att
fortsätta att aktivt driva frågan i förhållande till EG-parlamentet och andra
instanser.
Anf. 47 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag skulle till statsrådet vilja ställa en fråga som knyter an till
VEU. Jag tycker att budskapen om Maastricht-processen och den euro-
peiska unionen och dess relation till VEU har varit oklara. Även statsminis-
tern har gjort uttalanden som jag tycker skapar ytterligare oklarhet.
Vad har egentligen framkommit i Maastricht?
Anf. 48 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag tror att oklarheten delvis bottnar i det förhållandet att
Maastricht-överenskommelsen på denna punkt lämnar många olika möjlig-
heter öppna i framtiden. Vad Maastricht-överenskommelsen i grunden säger
är att man skall gå vidare med en gemensam försvarspolitik syftande till ett
eventuellt försvarssamarbete i framtiden. Man har sagt att man skall åter-
komma till dessa frågor 1996.
Samtidigt har man lämnat frågan helt öppen om EG:s roll i samman-
hanget, VEU:s roll, vilken knytning, om någon, det skall ha till den euro-
peiska unionen, om man skall ha en fastare länk eller inte. Just dessa frågor
skall man ta ställning till 1996.
I dag är inte ens alla EG:s medlemsländer med i Västeuropeiska unionen.
Endast nio av de tolv medlemsländerna är med.
Maastricht-överenskommelsen öppnar dessutom möjligheter för nuva-
rande eller framtida EG-länder. Om de vill ha något slags anknytning till
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Information från
regeringen
43
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
Västeuropeiska unionen kan de inte bara välja mellan medlemskap eller icke
medlemskap, utan de kan också välja observatörsskap.
Dessa frågor är alltså olösta också inom EG. Först 1996 kommer vi att ha
klarhet om i vilken riktning man kommer att gå. Då får vi också anledning
att ta ställning till hithörande frågor. Dagsläget är att Västeuropeiska unio-
nen är klart åtskild från EG-samarbetet. Det finns en länk i den europeiska
unionen. Frågan om medlemskap för de tre återstående medlemsländerna i
EG är helt öppen, och det öppnas möjlighet för också andra former av an-
knytning till den Västeuropeiska unionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Allmän kulturverksamhet, m.m.
Föredrogs
kulturutskottets betänkanden
1991/92:KrU18 Allmän kulturverksamhet m.m. (prop. 1991/92:100 delvis),
1991/92:KrU19 Ersättningar och bidrag till konstnärer (prop. 1991/92:100
delvis),
1991/92:KrU21 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. (prop.
1991/92:100 delvis) samt
1991/92:KrU22 Arkiv (prop. 1991/92:100 delvis).
Talmannen meddelade att kulturutskottets betänkanden KrU18, KrU19,
KrU21 och KrU22 skulle debatteras gemensamt.
Anf. 49 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Det känns mycket positivt att som ordförande i kulturutskot-
tet i dag kunna diskutera ett betänkande, där ett enhälligt utskott uttalar sig
för tillsättande av en kulturpolitisk utredning. Om de nu gällande kulturpoli-
tiska målen från 1974 kan man säga att de i sina faktiska delar i långa stycken
är genomförda. Därmed är det dags att dra upp nya praktiska riktlinjer för
kulturpolitiken.
De riktlinjerna anser vi från socialdemokratisk sida bör vara att kulturpo-
litiken skall inriktas på att förstärka kulturen i hela landet. Det är viktigt att
sprida kulturen och ta till vara den skaparkraft som finns runt om i landet.
Det gäller vidare att utveckla de nationella kulturinstitutionerna och ge na-
tionella uppdrag till kulturinstitutioner utanför Stockholmsområdet. Vi har
där talat om skapandet av kulturella centra, eller kulturella stödjepunkter.
Det är också viktigt att skapa förutsättningar för att ge oetablerade kultur-
verksamheter, unga artister, en chans att nå sin publik. Här har samhället,
inte minst staten, ett ansvar för att ekonomiskt medverka till och stimulera
detta.
En socialdemokratisk kulturpolitik innebär också att vi vill medverka till
att förstärka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur och att ut-
veckla ett eget skapande. Jag tror att kulturdebatten över huvud taget behö-
44
ver vara mer framtidsinriktad och handla om hur vi vill utveckla kulturen
framöver.
När nu utskottet säger att det skall tillsättas en kulturpolitisk utredning,
är det framför allt fyra områden som skall ingå i direktiven, vilket vi särskilt
talar om för regeringen.
För det första skall utredningen utvärdera i vad mån 1974 års kulturpoli-
tiska mål har uppfyllts och då ägna särskild uppmärksamhet åt decentralise-
ringsmålet. Det är alltså inte primärt en fråga om någon omprövning av må-
len.
För det andra skall utredningen utifrån resultatet av en sådan här utvärde-
ring ta ställning till frågan om det finns anledning att ändra någonting i inne-
hållet i de kulturpolitiska målen.
För det tredje skall behovet av ytterligare kulturpolitiska mål diskuteras.
För det fjärde - det är möjligen något mera konkret - vill vi från riksda-
gens sida att en utredning skall redovisa synen på vilka medel som man skall
kunna använda för att nå de mål som uppställs för framtiden.
I den socialdemokratiska partimotionen på kulturens område tar vi också
upp frågan om ett metodskifte. I det sammanhanget pekar vi explicit ut stat-
liga insatser för att främja tillkomsten av kulturella centra i landet. Detta bör
ingående prövas med utgångspunkt i decentraliseringsmålet. Dessutom tar
vi upp frågan om samspelet mellan olika kulturformer.
Fru talman! Genom att regeringspartierna anslöt sig till oppositionens
krav på en parlamentarisk utredning har vi också kunnat få ett utskottsinitia-
tiv till en utvärdering av de kulturpolitiska målen från 1974. I dag hoppas
jag att en enhällig riksdag ställer sig bakom detta utredningskrav. Det är en
lämplig tidpunkt att så sker; då kan utredningen ligga till grund för direkti-
ven till myndigheterna våren 1994 i fråga om den fördjupade anslagsfram-
ställningen.
Det är min förhoppning att utredningen skall lyckas engagera hela kultur-
livet till en bred diskussion om framtida angelägna insatser och inriktningen
av den statliga kulturpolitiken. Framför allt tror jag att Europarådsgransk-
ningen av den svenska kulturpolitiken skall kunna tas till vara. Granskarna
ansåg bl.a. att större vikt borde läggas vid att utveckla kulturella stödjepunk-
ter, eller centra, utanför Stockholm för att gynna samspel och dynamik i kul-
turlivet i dess helhet. Men de ansåg också att de centrala kulturinstitutio-
nerna borde ges nya utvecklingsmöjligheter.
I detta syfte har vi i vår kulturpolitiska motion föreslagit att nya nationella
uppdrag skall kunna ges till kulturinstitutioner inom teater, musik och mu-
seiområdet, och det blir en av de uppgifter som förhoppningsvis den parla-
mentariska utredningen får titta på.
Vi lyfter i motionen fram frågan om bildandet av en nationell kulturfond,
som under tio år disponerar 4-5 miljarder kronor för investeringsbidrag till
byggande av nya teatrar, konserthus, konsthallar och museer eller för att
stödja kulturmiljöprojekt av den typ som väl Läckö och Julita på ett fram-
gångsrikt sätt representerar. Genom att utskottet vad avser just kulturmiljö-
sidan gör ett tillkännagivande är motionen delvis tillgodosedd. I övrigt får vi
se vad den kulturpolitiska utredningen kan åstadkomma.
Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reservationerna 1 och 9. Självfallet
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
45
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
46
står socialdemokraterna i kulturutskottet bakom samtliga socialdemokra-
tiska reservationer.
I den andra frågan i detta inte särskilt polemiska anförande, vill jag vända
mig direkt till kulturministern, eftersom hon glädjande nog är här och för-
hoppningsvis också kommer att delta i debatten. Jag tror att vi är överens
om att skapandet av ett nytt modernt museum är nödvändigt. Den socialde-
mokratiska regeringen uppdrog i februari 1990 åt byggnadsstyrelsen att utar-
beta byggnadsprogram. Efter en framgångsrik arkitekttävling, som Rafael
Moneo vann, måste vi, om tidsplanen skall kunna hållas, lägga ut uppdrag
om projektering. Sker inte detta, kommer hela programmet att förskjutas.
Socialdemokraterna anser att det finns goda skäl för att genomföra projek-
tet, vilket den socialdemokratiska regeringen redan på sin tid markerade.
Under alla förhållanden måste ett nytt modernt museum och ett arkitek-
turmuseum byggas - det tror jag att alla är överens om. Tidpunkten är lämp-
lig, både med tanke på museernas behov och med tanke på den fråga som
diskuterades i det förra ärendet, som riksdagen fattade beslut om, nämligen
sysselsättningssituationen och byggarbetslösheten, som dess värre kan för-
väntas vara hög under överskådlig tid.
Då kommer jag fram till min konkreta fråga till kulturministern: När kom-
mer regeringen att offentliggöra ett uppdrag om fortsatt projektering för ett
nytt modernt museum? Med den nuvarande tidsplanen måste det ske senast
före maj månads utgång, och kulturministern har möjlighet att redan här i
dag i kammaren tala om att regeringen ställer sig positiv till det fortsatta ar-
betet och anslår medel till det.
Jag skall gå tillbaka till den parlamentariska utredningen, fast från en an-
nan utgångspunkt. Det förhållandet att en parlamentarisk utredning nu skall
tillsättas får naturligtvis inte innebära att vi bortser från nödvändiga insatser
i det korta perspektivet. I valrörelsen lovade de borgerliga partierna att man
skulle fortsätta att lyfta fram kulturen, såsom Socialdemokraterna hade
gjort, i varje fall när det gäller kvantiteten - inriktningen kan kan jag tänka
mig skulle vara en annan.
Efter att vi har behandlat opus 1 av kulturdepartementet måste jag säga
att den förda regeringspolitiken rimmar illa med dessa utfästelser. Rege-
ringen har visserligen föreslagit välbehövliga anslagshöjningar till Operan,
Dramaten och Riksteatern, men i övrigt har man naggat kulturen i kanten
på område efter område.
Under den förra mandatperioden, dvs. under den socialdemokratiska re-
geringens tid, hade vi en reformtakt - och det är just reformmedlen som man
har diskuterat mycket när det gäller kulturen - på 125 milj.kr. per år. Jag
upplevde som socialdemokrat alltför ofta de ouppfyllda förväntningarnas
missnöje från människor som var aktiva inom olika kultursektorer.
I dag presenterar den borgerliga regeringen en budget där reformmedlen
brutto uppgår till 60 milj.kr. Samtidigt rycker man undan viktiga områden
från konstnärers och kulturarbetares möjligheter till arbetsinsatser. Summan
blir därför ca 35 milj.kr.
Jag vill gratulera kulturministern till att för den bedriften ha fått applåder
i den borgerliga pressen, framför allt den borgerliga huvudstadspressen. Ge-
nom att dra in anslaget till konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena har
riksdagsmajoriteten och regeringen berövat bildkonstnärerna ungefär 200
årsarbeten.
Genom att riksdagsmajoriteten i går faktiskt fattade beslut om att minska
bidragen till folkbildningens kulturarrangemang kommer tusentals förfat-
tare, bildkonstnärer, musiker och artister att gå miste om många arbetstillfäl-
len, även om det i och med det beslutet inte blev fullt så illa som regeringen
hade föreslagit.
Vårt förslag att under fem år öka bidragen till fria grupper med i storleks-
ordningen 50 milj.kr. har mötts med kalla handen. Och man inser lätt att
effekterna blir än värre om man betänker att åtta av tio kommuner efter
årets val har fått borgerlig majoritet. I så gott som samtliga borgerligt styrda
kommuner förbereds nu kraftiga besparingar på bibliotek, teaterföreningar,
skolornas kulturverksamhet, osv.
Ekoredaktionen inom Riksradion kunde i Morgonekot i går avslöja resul-
tatet av en enkät som man gjort med kommunledningarna ute i kommu-
nerna. Så gott som alla sade där att besparingarna i första hand går ut över
fritids- och kultursektorerna. Detta är illavarslande.
Samtidigt upplever vi att kulturarbetare och kulturintresserade människor
ser på den här utvecklingen med ökad oro. Folkliga protester i Huddinge,
där man nu hotar att försämra biblioteksservicen, är bara ett exempel. Detta
är naturligtvis utomordentligt allvarligt. Jag skall inte nu fördjupa mig i det,
eftersom Ingegerd Sahlström kommer att beröra den frågan närmare.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till de tidigare nämnda
socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 50 TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 51 ANNE SÖRENSEN (nyd):
Fru talman! Jag skall inleda detta anförande med att ge kulturminister Bir-
git Friggebo en eloge för hennes uttalande i en kulturdebatt helt nyligen.
Birgit Friggebo menade att kulturen måste skyddas när stat, kommuner och
landsting tvingas göra stora nedskärningar i verksamheten. Kulturens andel
av de offentliga utgifterna är mycket liten, och därför kan vaije liten ned-
skärning inom kulturområdet få katastrofala följder. - Tack för dessa ord!
Jag hoppas verkligen att de är allvarligt menade.
Det är också mycket glädjande att ett enigt kulturutskott föreslår en kul-
turutredning. Jag skall inte gå närmare in på det - jag tror att Åke Gustavs-
son har gjort det.
Jag skulle däremot vilja gå litet längre och efterlysa en ökad satsning på
kulturen. Om vi i Sverige vill värna och stärka vår kulturprofil i det nya
Europa måste vi avsätta betydligt större resurser än i dag. Det kan tyckas
vansinnigt att tala om kraftigt ökade anslag - i miljardstorlek - i det konjunk-
turläge som vi befinner oss i, men som Birgit Friggebo mycket riktigt säger
är kulturens andel av de offentliga utgifterna mycket liten. AJla tjänar på
kulturen på ett eller annat sätt. Och det är väl få saker i vårt samhälle som
kostar så litet i förhållande till hur mycket det ger människor!
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
47
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
48
Samtidigt är det angeläget att kulturinstitutionerna inriktar sig på att i
större utsträckning utnyttja sina resurser i förhållande till överenskomna
mål. Man bör utnyttja alla möjligheter att få in privata pengar, t.ex. genom
biljettförsäljning, marknadsföring och samfinansierade projekt. Staten bör
även uppmuntra institutionerna att tävla effektivare om publikens uppmärk-
samhet.
I vissa fall kan det handla om enklare marknadsföring eller attraktivare
förpackning av ett arrangemang. Till en viss del kanske utbudet ibland skall
anpassas till efterfrågan. Detta kan enkelt göras genom marknadsundersök-
ningar. Det är viktigt att lära sig utnyttja den ekonomiska potential som vissa
delar av kultursektorn har. Ett blomstrande kulturliv bör nämligen även ha
en sund ekonomi.
Nu är inte meningen att vi endast bör se till ekonomiska faktorer. Ny de-
mokrati tycker att kulturen även skall ha ett egenvärde - det är självklart.
Detta behöver inte hotas av en portion nytänkande. Tvärtom skulle det be-
hövas. Kultursektorn har en stor betydelse i samhällsekonomin, och sats-
ningar på kultursektorn är i stora drag lönsamma för samhället. Det vore
inte helt felaktigt att bölja betrakta kulturen som en näring, en bransch som
producerar ett värde av betydande storlek, som skapar sysselsättning.
Flertalet utländska undersökningar visar dessutom ett klart samband mel-
lan offentliga satsningar på kultur och offentliga inkomster från samma sek-
tor, förutsatt att man satsar avsevärt. Med andra ord betalar kultursektorn
tillbaka mer än den får i offentligt kulturstöd, bl.a. i form av skatter, sociala
avgifter och sysselsättning. Men det är också viktigt att i större utsträckning
acceptera att kommersiella och icke-kommersiella verksamheter kan kors-
befrukta varandra.
Givetvis finns det undantag från det här resonemanget. Men jag och mitt
parti tror att en rejäl satsning - som är planerad och genomtänkt - på kultur-
sektorn skulle vara en investering. Det skulle ge ett långsiktigt tillskott i
statskassan och verkligen vara till glädje för alla.
Det handlar också om de dynamiska effekter som en stor satsning från
statens sida skulle medföra och vilken uppmuntran det skulle ge andra parter
som är beredda att satsa litet. Vi skulle få uppleva en rad friska initiativ och
nya projekt. Kulturen handlar ju ändå om vår livskvalitet.
Jag vill inte dra ut onödigt på debatten och slösa med kammarens tid.
Även om jag givetvis står bakom alla våra reservationer - nr 4, 5, 6 och 7 -
yrkar jag här och nu inte bifall till dem.
Anf. 52 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Kulturministern och ärade kammarledamöter! Herbert Tings-
ten, salig i åminnelse, hävdade på sin tid att ideologierna var döda. Jag und-
rar om han inte hade fått revidera det påståendet om han hade levt i dag och
följt utvecklingen.
iy för var och en som inte föredrar att blunda för vad som sker framstår
det väl som uppenbart att vi nu är exponerade för en intensiv, raffinerad och
utstuderad ideologisk indoktrinering av grövsta slag. Slagordet för den in-
doktrineringen är Marknaden.
Medborgarna har blivit kunder. Konst och kultur skall diskuteras och be-
traktas som annan varuproduktion. Kultur som inte är lönsam skall skäras
bort. Vi håller på att införa ett nytt slags avlatssystem: Betala så får du - inte,
som förr, förlåtelse men väl tillgång till det som berikar ditt liv och ger det
innehåll och värde, dvs. konst och kultur. Betalar du inte är du dömd, om
inte till skärselden så i alla fall till ett liv utan tillgång till den lisa eller den
andliga växt som konsten och kulturen ger.
Om jag vore kulturminister skulle jag vara oerhört orolig för det kulturkli-
mat som nu breder ut sig i vårt land. Jag skulle ligga sömnlös på nätterna och
oroa mig över den inställning som breder ut sig, att konst och kultur blott
och bart är en kostnad och att konst och kultur är något som man utan större
svårigheter kan avvara. Jag skulle våndas över alla barn som i framtiden inte
längre har exempelvis ett bibliotek att gå till för att låna böcker, eftersom
biblioteken läggs ned och det inte finns pengar att köpa böcker för.
Eftersom kulturministern är här i dag - vilket jag är mycket glad för - kan-
ske jag kan hoppas på ett svar på mina frågor. Mest intresserad är jag förstås
inte av kulturministerns nattsömn utan av att höra vad Birgit Friggebo tän-
ker göra åt det här kulturklimatet. Eller avsvär sig ministern också ansvaret
för hur det ser ut ute i landet? Eller är det så att Birgit Friggebo bombarderar
sina regeringskolleger med argument om att konst och kultur inte kan be-
handlas som vore det bara en fråga om ekonomi?
Hur mycket talar man på regeringssammanträdena om vikten av kultu-
ren? Eller anser också landets högsta och mest kulturansvariga att det statsfi-
nansiella läget är sådant att vi inte har råd med åtgärder för att utveckla kul-
turen, att man nu måste vara förnuftig och att det bara är ekonomiska reso-
nemang som tar hänsyn till det statsfinansiella läget som är förnuftiga?
Mot det skulle jag redan nu vilja säga: Så kan man inte behandla kulturfrå-
gor. Hoppas att vi är överens om det. Vi kan ju inte bara säga till människor
att vi här i riksdagen sysslar med att få ekonomin att gå ihop och att vi gör
det utan att närmare tänka efter vad som ligger bakom våra ekonomiska
prioriteringar. Vi kan inte säga: Här sysslar vi med det statsfinansiella läget -
inte med att se vilka möjligheter människor har att uppnå ett meningsfullt
liv. Vi kan inte säga till dem: Det där med livet får ni sköta själva. Det är
ingen riksdagsfråga. Vi bryr oss inte om barnen i Nyköping, Huddinge eller
Söderköping, vi bryr oss inte om ungdomarna i Västra Frölunda eller
Malmö - de som inte får låna böcker, som inte får se teater, som inte får spela
därför att vi inte har råd med det, som inte längre har några fritidsgårdar
eller sagostunder att gå till.
Genom att anlägga inskränkta, snusförnuftiga eller kortsynta företagseko-
nomiska aspekter på kulturfrågorna åstadkommer man ett politiskt och
ideologiskt klimat där kulturen råkar i vanrykte som något tärande och alltid
hamnar på sista plats, så inte är ideologierna döda, inte.
Det går inte att rationalisera kultur. Det går inte att ta bort Ofelia ur Ham-
let därför att man inte har råd med henne. En konsert är inte detsamma på
ett kasettband oavsett om det gäller Mozart eller Bruce Springsteen. Det går
inte att läsa samma bok tio gånger och tro att man får ut samma sak som av
att läsa tio olika böcker.
Fru talman! Konst och kultur får aldrig bli ett reservat för en viss grupp i
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
50
samhället, vare sig det handlar om den intellektuella medelklassen, de som
kan betala för sig eller om några andra.
Konst och kultur kan heller aldrig reduceras till att enbart handla om kon-
sumtion. Konst och kultur är också aktivt deltagande och eget skapande.
Precis som det är omöjligt att föreställa sig att man kan ha en elitidrott utan
en aktiv bas, ur vilken också de som är elit eller profesionella en gång har
utkristalliserat sig - lika omöjligt är det att ha en professionell grupp av
konstnärer och kulturskapare i ett land utan en kulturellt aktiv och engage-
rad bas, dvs. människorna i samhället. Blir den basen för liten kommer också
eliten, de professionella, så småningom att dö ut. Det gäller för kulturarbe-
tare lika väl som för idrottsmän.
Vänsterpartiet avvisar därför alla de förslag som går ut på att statlig kultur-
politik skulle begränsas till anslag för några kulturinstitutioner i Stockholm,
stöd till enskilda konstnärer och vissa konstformer och utesluta det andra.
Vi i Vänsterpartiet anser att det också måste höra till riksdagens och rege-
ringens, dvs. kulturministerns, ansvar och skyldighet att verka för och bidra
till alla människors delaktighet i kulturen. Detta är inte förmynderi, det är
ansvarsfull och insiktsfull kulturpolitik.
Jag tror exempelvis att det är dags att ta upp frågan om en bibliotekslag.
Vänsterpartiet har fört fram det förslaget många gånger tidigare, men det
har bemötts kallsinnigt. Jag tror ändå att nödvändigheten gör att vi måste
ha en bibliotekslag och att opinionen för en sådan har svängt. Jag tror att
människor nu inser att vi behöver en lag som garanterar oss rätt till avgifts-
fria boklån, tillgång till skönlitteratur och facklitteratur såväl som informa-
tion samt bibliotek med rimliga öppettider.
Fru talman! De flesta undersökningar har visat att det inte har blivit så
mycket av breddningen av kulturlivet och att deltagandet i kulturlivet fortfa-
rande är förbehållet ganska få människor, men en av de få sektorer som upp-
visar en sådan breddning är folkbildningen och den närliggande amatörkul-
turen. Jag kan bara beklaga gårdagens beslut om nedskärningar för folkbild-
ningen. Jag är dess värre övertygad om att detta kommer att få allvarliga
konsekvenser för kulturutövandet och kulturskapandet i Sverige. Att dessa
nedskärningar också kommer att få konsekvenser för amatörkulturens fram-
tid är helt uppenbart. Jag kan inte förstå annat än att också amatörkulturens
betydelse bör uppmärksammas när den kommande utredningen, som har
nämnts tidigare i debatten och som hela utskottet står bakom, skall behandla
frågan om behovet och lämpligheten av att ytterligare kulturpolitiska mål
skall läggas fast. Det kanske t.o.m. är så att även möjligheten att få tillgång
till folkbildningen måste skrivas in som ett kulturpolitiskt mål.
Jag vill ansluta mig till vad Åke Gustavsson sade på en punkt. Han påstår
att omdömena om kulturpropositionen i vissa tidningar var oförtjänt goda.
Jag har sett få exempel på hur ett pressmeddelande från ett departement all-
deles obearbetat har fått ett sådant genomslag i pressen. I efterhand har det
ju visat sig att den storsatsning på kulturen som man ville få oss att tro var
för handen inte bestod av så mycket mer än en satsning på de större institu-
tionerna främst i Stockholm. Litet flyttningar av anslagen hit och dit dolde
att vissa projekt var synnerligen illa behandlade.
Som exempel på detta vill jag nämna stödet till de fria grupperna och cent-
rumbildningarna. De fria grupperna i landet står för huvudparten av teater-
utbudet för barn och ungdom. Intresserar man sig för barn- och ungdoms-
kultur borde man rimligen också uppmärksamma de fria gruppernas stora
betydelse i det sammanhanget. Hitintills har anslagsnivån för de fria grup-
perna varit låg. Kraftigt stigande produktions- och turnékostnader och hög
egenfinansiering gör att deras ekonomiska situation är ohållbar. Kommu-
nerna, som är arrangörer och köpare av deras föreställningar, sviker och
skyller på dålig ekonomi.
Vänsterpartiet menar därför att de fria grupperna som ett led i främjandet
av barn- och ungdomskulturen måste behandlas på ett annat sätt än tidigare
och få ett ordentligt stöd. Att som nu låta 50 teatergrupper och 15 dansgrup-
per dela på 2 milj .kr. i anslagsökning är inte - för att använda en underdrift -
tillräckligt. Vänsterpartiet föreslår 7 milj.kr.
Tio centrumbildningar får årliga verksamhetsbidrag från staten. År 1990
gjorde kulturrådet en översyn av centrumbildningarnas verksamhet och eko-
nomi, och rapporten slog fast att centrumbildningarna inom resp, område
har fyllt och kommer att fylla en viktig funktion för den icke institutions-
bundna kulturverksamheten. Vi i Vänsterpartiet delar den uppfattningen.
Men för att centrumbildningarna skall kunna utveckla och bedriva en me-
ningsfull verksamhet måste det statliga anslaget öka avsevärt.
Centrumbildningarna arbetar rikstäckande. De har små kanslier och
mycket få anställda, och administrationen går inte att effektivisera. Den ne-
gativa ekonomiska utvecklingen under 80-talet har redan medfört att allt
som har varit möjligt att undvara för verksamheten och allt som har gått att
rationalisera har tagits bort. Det är alltså av avgörande betydelse för cent-
rumbildningarnas fortsatta verksamhet att deras anslag ökar med det belopp
de har begärt. Vad har de då fått? Jo, som en del i det storslagna kulturpoli-
tiska anslaget i den satsning som fick så mycket beröm i pressen får de dela
på 278 000 kr. Vi i Vänsterpartiet har föreslagit att de i stället skall få 1,8
miljoner, så att de åtminstone kan klara de allra nödvändigaste åtagandena.
Att jag här och nu nämner beloppen beror på att jag vill visa att det inte
rör sig om så dramatiska summor. Skillnaderna mellan en kulturpolitik som
stryper barn- och ungdomskultur eller fria grupper och en som stödjer dem
är små i pengar mätt. Det är ideologin bakom, synen på vad som är viktigt,
som skiljer sig åt. Det handlar om kultursyn, kulturideologi och människo-
syn, och i det sammanhanget, fru talman, är skillnaderna stora.
En socialistisk kulturpolitik menar - vi menar - att det är synnerligen vik-
tigt att vårt mångkulturella samhälle inte ersätts av konformism eller begrän-
sas till elit- eller finkultur. Vi talar mycket ofta och gärna om det mångkultu-
rella samhället och vårt kulturarv, och jag måste medge att vi i Vänsterpar-
tiet också mycket gärna gör det. Vi talar om Det Svenska Kulturarvet - med
stora bokstäver. Vad som avses är ibland osäkert, det är inte något självklart.
En riksspelman associerar till hembygdens polska på fiol, en violinist i hov-
kapellet talar lyriskt om Ingmar Bergmans version av Mozarts Trollflöjten,
medan en rockmusiker nämner några låtar från Eldkvarns senaste platta.
Kan alla tre ha rätt? Ja, självklart. Det svenska kulturarvet är sammansatt av
delkulturer: samisk kultur, lokal och regional bygdekultur, bruksortskultur,
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
51
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
folkrörelsekultur, arbetarkultur, tjänstemannakultur, elitkultur, avantgarde-
kultur, kvinnokultur, masskultur, invandrarkultur, osv., osv.
Inom alla dessa delkulturer har det skapats unikt svenska uttryck i musik,
sång, dans, teater, ord, bild, film, design, byggnad och miljö. Det är ut-
trycksformer som bara kan bevaras och utvecklas här. Det här kulturarvet
måste värnas. Vi skall vara stolta över det, vi skall vårda det, och vi skall inte
slänga ut det som barnet med badvattnet i någon form av förfelad europeisk
anpassning. Vårt kulturarv är nödvändigt för att vi skall ha en trygg förank-
ring, en så trygg förankring i den egna kulturen att vi inte faller offer för
rasism eller främlingsfientlighet.
Jag vill poängtera detta, inte så mycket med anledning av Ny demokratis
motioner till kulturutskottet men med tanke på den enorma diskrepans jag
kan se i Ny demokratis inställning och politiska attityd mellan å ena sidan
Anne Sörensens anförande här i dag och å andra sidan andra förslag från Ny
demokrati, som jag dess värre vill påstå mestadels går ut på att vi skall skära
ner, rasera, ta bort och sälja ut.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets meningsytt-
ring i vad som avser mom. 4 och 23.
Anf. 53 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Fru talman! Under mer än 15 år har jag i tal och skrift brukat förkunna
att nyckelbegrepp i en liberal kulturpolitik är frihet, mångfald och kvalitet.
Numera ser jag att flera andra partier använder samma uttryck utan att redo-
visa ursprunget.
Det är i och för sig bra om det råder enighet om dessa nyckelord. Men
ibland undrar jag hur det egentligen står till med kravet på kvalitet.
Det är individerna själva, deras skapande och deras upplevelser som be-
stämmer kulturens former, innehåll och giltighet. Kulturskapare och deras
publik bör fritt kunna mötas på en öppen marknad. Den vuxna medborgaren
bör själv få bilda sig en uppfattning om vad som är god och dålig konst utan
censuringrepp. Då blir det en liberal huvuduppgift att tidigt lära människor
att själva värdesätta äkthet och kvalitet i kulturutbudet.
Syftet med olika former av statligt och kommunalt stöd till kulturområdet
är givetvis att öka mångfalden i kulturutbudet. Det gäller då att stödja svår-
tillgängliga och smala kulturområden och att stimulera alternativ inom om-
råden som domineras av kommersiell masskultur.
Statliga och kommunala anslag skall stödja, men inte styra, kulturskapan-
det. Den konstnärliga friheten måste vara fullständig inom demokratins ra-
mar.
Amatörerna har stor betydelse för kulturklimatet i samhället. Kreativitet
och uttrycksbehov finns hos alla människor. En aktiv och engagerad publik
deltar också på sitt sätt i ett slags medskapande.
Men alla kulturyttringar är inte lika bra. Den professionellt utövade kultu-
ren är viktigare än amatörismen. De professionellt arbetande kulturska-
parna måste få stöd att utöva sin yrkesroll och om möjligt också få sin ut-
komst av den. Amatörerna skall förhoppningsvis finna sin glädje i kulturen,
men knappast sin utkomst. Därför måste kvalitetskravet få större genom-
slagskraft i kulturpolitiken.
De konstnärliga yrkesutövarna måste ges rimliga levnads- och arbetsvill-
kor. Det gäller både dem som arbetar inom kulturinstitutionerna, fria yrkes-
mässigt arbetande konstnärliga grupper och enskilda kulturskapare och
konstnärer.
Det innebär först att värna om kulturskaparnas upphovsrätt - så sorgligt
eftersatt - och sedan att skapa olika former av stöd och stimulans. De profes-
sionellt arbetande kulturskaparna måste också få rimligare skattevillkor. Det
är orimligt att jämställa konstnärer med kommersiellt arbetande egenföreta-
gare. Ett nytt inkomstslag bör därför tillskapas som tar hänsyn till deras spe-
ciella arbete och oregelbundna arbets- och inkomstförhållanden.
En avvägning mellan amatörism och professionalism måste ständigt ske
vid bedömningen av både statliga och kommunala kulturinsatser.
En grupp läkare som regelbundet spelar kammarmusik behöver inga bi-
drag, knappast ens i studiecirkelns form. Men en ensemble av professionella
musiker behöver engagemang och stöd i olika former för att kunna fortsätta
sin verksamhet. Anslag bör inte ges till amatörer på bekostnad av de profes-
sionellt arbetande, som ju är beroende av inkomster för att över huvud taget
kunna försöija sig.
Konstens utveckling och fördjupning är beroende av de professionellt ar-
betande kulturskaparna. De sysslar med konstnärligt utvecklingsarbete för
vår skull, för vår räkning. Så småningom får vi alla del av det ständigt för-
nyade kulturarv som består av både tidigare generationers insatser och ny-
skapande i vår tid. Så stimuleras amatörismen av den professionella kultu-
ren. Så får vi som är publik - förhoppningsvis en medskapande publik -
glädje av det ekonomiska stöd som det är statens och kommunernas ansvar
att ge de professionellt arbetande konstnärerna och kulturskaparna.
Herr talman! Jag har velat säga detta med anledning av att ett av de betän-
kanden som vi nu behandlar gäller ersättningar och bidrag till konstnärer.
Kulturutskottet har som alltid gjort en noggrann och saklig prövning av
regeringens budgetförslag. Jag kan konstatera att oppositionen inte har haft
så särskilt mycket att invända. Tre av de fyra betänkandena är helt eniga.
I det första och det största finns det några reservationer som jag, utan att
vilja uttala mig nedsättande, menar är litet pliktskyldiga. Någonting måste
ju debatten hängas upp på.
Det finns även två tillkännagivanden. Det ena gäller en parlamentarisk
översyn av de kulturpolitiska målen. Det är något som de nuvarande rege-
ringspartierna har begärt under åtskilliga år utan att få stöd av Socialdemo-
kraterna.
Det andra gäller kravet på en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning.
Det går tillbaka på en motion av Karin Ahrland och mig vid riksmötet
1984/85 och den utmärkta utredning av Bill Fransson som föreligger som ett
resultat av den motionen som riksdagen faktiskt biföll. Jag är glad över att
hela utskottet nu ställer sig bakom kravet på att förslagen i denna utredning
skall kunna fullföljas.
Jag tyckte mig skymta en viss missunnsamhet hos Åke Gustavsson över
att kulturministern hade fått så positiva recensioner på sin första kulturbud-
get. Åke Gustavsson var tvungen att fly från kulturutskottets betänkande till
bostadsutskottet, till utbildningsutskottet och till Huddinge kommun för att
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
53
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
54
han skulle kunna få en utgångspunkt för regeringen. Jag tycker att en sådan
recension av Åke Gustavsson är ganska positiv ur kulturministerns syn-
punkt.
Herr talman! Det är därför med glädje som jag på alla punkter yrkar bifall
till hemställan i de fyra betänkandena från kulturutskottet som riksdagen nu
behandlar.
Anf. 54 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att Jan-Erik Wikström missuppfattade mig. Tvärtom
gratulerade jag kulturministern till att ha fått så goda recensioner i den bor-
gerliga huvudstadspressen med tanke på att hon har en reformtakt på 35
milj.kr. netto, medan Socialdemokraterna hade en reformtakt på 125
milj.kr. netto. Det tycker jag var skickligt att klara. Det finns ingen missunn-
samhet från min sida i detta sammanhang. Det var en ärlig gratulation. Men
jag kan ändå tillägga, när jag har blivit provocerad, att jag tycker att det är
något mer ambitiöst att satsa 125 milj.kr. i reformpengar än att satsa 35
milj.kr. i reformpengar.
Jan-Erik Wikström sade att jag måste fly till Huddinge och till bostadsut-
skottet. Men kulturdepartementets anslag när det gäller konstnärlig ut-
smyckning i bostadsområdena hänvisades faktiskt till bostadsutskottet.
Detta anslag har ryckts undan. Men det är alltså ministerns ansvarsområde
i detta fall.
När det gäller Huddinge blir jag förvånad om kulturministern inte har an-
ledning att säga något om den, som jag uttryckte det, folkliga vrede som nu
håller på att drabba borgerliga politiker som gör drastiska nedskärningar på
kulturens område. Jag väntar med stor spänning på den fortsatta diskussio-
nen med kulturministern.
Om Jan-Erik Wikström vill instämma i det som jag sade om att det är vik-
tigt att man tar krafttag i detta sammanhang, kan vi ju tillsammans bifalla
den socialdemokratiska reservationen 2. Fundera över det, så kan vi senare
under debatten återkomma till denna punkt.
Det är faktiskt inte, som Jan-Erik Wikström sade, pliktskyldigt som vi re-
serverar oss, utan det är självfallet till förmån för en socialdemokratisk pro-
fil. Men jag skall å andra sidan villigt erkänna att ni ryckte undan möjlighe-
ten till en reservation genom att exempelvis ansluta er till oppositionens krav
på en parlamentarisk utredning. Det är glädjande att vi i denna stora och
viktiga fråga är överens. Men jag är inte säker på att det i första hand är Jan-
Erik Wikströms förtjänst att utskottet har beställt en parlamentarisk utred-
ning.
Anf. 55 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Jag ber att få instämma i Åke Gustavssons gratulationer till
kulturministern.
Man har inte så stora anspråk på politiska framgångar om man menar att
det räcker att ett enigt utskott ansluter sig till krav som de förutvarande op-
positionspartierna under ett antal år har framfört i riksdagen, men för döva
socialdemokratiska öron.
Om både Åke Gustavsson och jag hade varit ledamöter av Huddinge kom-
munfullmäktige, är jag övertygad om att vi när det gäller biblioteksanslagen
hade kunnat hitta varandra.
Anf. 56 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Det förhåller sig inte riktigt så som det här sägs.
Jag kom att tänka på en folkpartistisk f.d. partiledare som uppmanade
sina ungdomar att gå hem och läsa historia. Men inte trodde jag att jag skulle
behöva rikta samma uppmaning till Jan-Erik Wikström.
Historien bakom tillkomsten av den kulturpolitiska utredningen är en
skrivelse från 1989 som Socialdemokraterna står bakom och som går ut på
följande: Ju längre tid som har gått sedan 1974 års kulturpolitiska mål fast-
ställdes, desto mera aktuellt blir det att tillsätta en sådan här utredning. Nu
är tiden inne för att göra det. Jag tycker att tidpunkten är alldeles utomor-
dentlig. Därför är jag glad över att Jan-Erik Wikström nu har samma syn.
Anf. 57 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Glädjen är fullständig om Socialdemokraterna nu har gjort
bättring och således ansluter sig till våra krav på en översyn av de kulturpoli-
tiska målen. En sådan har vi mycket länge begärt att få.
Andre vice talmannen anmälde att Åke Gustavsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 58 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är två saker som jag vill beröra, Jan-Erik Wikström.
Jan-Erik Wikström tycks med viss förvåning, eller kanske med beklagande,
notera att till betänkandena inte är fästade betydligt fler reservationer eller
meningsyttringar. I och för sig kan jag hålla med honom. Men vi i mitt parti
har valt att inte motionera på precis alla punkter. Vi har också valt att inte
avge särskilda meningsyttringar med anledning av vad som sägs på varenda
rad i betänkandena. I stället har vi valt att försöka koncentrera oss på det
som tydligast profilerar vår politik, nämligen hänsynen till och ansvarstagan-
det beträffande kultursvaga eftersatta grupper - barn och ungdomar. Det
gäller också utbudet via exempelvis de fria grupperna.
Jag är villig att erkänna att vår nya och numera ganska obetydliga roll sä-
kert har bidragit till en viss dämpning av vår aktivitet på motionsområdet.
Men jag garanterar att vi kommer igen nästa år. Detta var dock inte det som
var det viktiga här.
Jag skulle vilja ta upp en annan sak som verkligen belyser skillnaden mel-
lan exempelvis Folkpartiets eller de andra borgerliga partiernas kulturpoli-
tiska syn å ena sidan och Vänsterpartiets å andra sidan. Jag avser då detta
med att amatörismen och professionalismen skulle stå i ett slags motsättning
till varandra och att det nu gäller att ensidigt satsa på professionalism och
kvalitet.
Jag kan bara beklaga att ni inte inser att utan ett aktivt deltagande i kultur-
livet - det gäller då de breda folklagren, alltså alla människor - är det inte
mycket bevänt med kulturen. Kultur kan aldrig reduceras till konsumtion av
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
55
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
56
produktion som en liten professionell elit står för. Det får alltså inte vara så,
att kultur skall konsumeras av en mycket liten grupp i samhället.
En aktiv, livaktig och nyskapande kultur får man bara just genom en dia-
log mellan amatörer och professionella, mellan vanliga människors delta-
gande och nämnda elits deltagande.
Det är ju i det egna mötet med kulturen som behovet av en framtida kul-
turkonsumtion, om det uttrycket tillåts, uppstår. Därför menar vi att det är
oerhört viktigt att se till att barn och ungdomar får möjligheter i det här sam-
manhanget -ja, helt enkelt att de får ett behov av kultur.
Jag tror att ni allvarligt missar detta med den kultursyn som ni företräder.
Anf. 59 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Nej, Elisabeth Persson. Vad jag försökte säga i mitt huvud-
anförande är att det är viktigt med en dialog mellan amatörer och professio-
nella. Men när det gäller stöd från stat och kommun är det vårt förstahands-
ansvar att stödja dem som professionellt arbetar med kultur.
Det finns en glädje och ett värde i sig i att som amatör få utöva kultur,
oavsett vilket område det rör sig om. Men vårt huvudsakliga ansvar är att se
till att de som på heltid ägnar sig åt kulturskapande i olika former får möjlig-
het att göra det. Det är den poängen jag vill understryka.
Ibland sägs det att det är viktigt att låta större bidrag komma amatörerna
till del. Men när det är knappt om resurser är det enligt min mening de pro-
fessionellt utövande konstnärerna som måste komma i första rummet.
Jag är glad över enigheten i utskottet. Denna glädje försökte jag också ge
uttryck för. Jag tycker att vi har mött konstruktiva insatser, inte minst från
Elisabeth Perssons sida.
Var frimodig och oförfärad! Jag tillhör ett parti som också har varit mycket
litet och som just nu är ganska litet - men vi hoppas att det blir större. Argu-
mentens styrka har dock egentligen inte alls att göra med antalet mandat i
riksdagen.
Anf. 60 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag hoppas att Jan-Erik Wikström har rätt.
Jag återkommer till detta med amatörismen och professionalismen. Jag är
nämligen litet orolig för att skillnaden mellan våra åsikter är djupare än jag
först uppfattade. Enkelt uttryckt: Om vår generations barn inte, genom att
ha ordentlig tillgång till böcker och bibliotek, lär sig att älska att läsa, be-
rätta, ge utlopp för sin fantasi genom litteraturen osv., befarar jag att det i
framtiden inte kommer att finnas så många lysande författare i vårt land som
vi nu presterar.
Det går inte att i dag säga att det ekonomiska läget för oss är sådant att vi
måste prioritera den professionella kulturen. Då skulle man nämligen under-
gräva möjligheterna för Sverige att fortleva som ett kulturellt, spännande
och konstruktivt samhälle.
Den kulturdöd och den kulturskymning som breder ut sig i och med detta
ensidiga synsätt - och det här var jag inne på i mitt huvudanförande - som
alltså baseras på ett alltför ensidigt reformistiskt tänkesätt när det gäller kul-
turen, får förödande effekter för framtiden.
Mot den bakgrunden är jag oerhört orolig för vad de här kommunala ned-
skärningarna kommer att betyda. Barn som aldrig får se en teaterföreställ-
ning och som aldrig själva får spela teater kommer om 20 år inte att köa utan-
för vare sig Operan eller Dramaten för att få biljetter. Då kan vi så att säga
packa ihop t.o.m. våra institutioner!
Anf. 61 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Missförstå mig rätt, Elisabeth Persson, när jag säger att jag
tycker att det är oerhört viktigt med ett kulturutbud både för barn och ung-
dom och för alla andra. Men jag diskuterar med utgångspunkt i ett av betän-
kandena, nämligen det som har titeln Ersättningar och bidrag till konstnärer.
I fråga om vilka som mest behöver vårt stöd - de professionellt utövande
konstnärerna eller alla vi som är glada amatörer på olika kulturområden -
vidhåller jag att vi har ett ansvar för att de som professionellt arbetar med
kultur skall kunna göra det under drägliga villkor. Jag undrar om inte Elisa-
beth Persson till sist ändå är beredd att hålla med mig på den punkten.
Vi andra, som har lön och ett vanligt yrke, skall ju inte ha extra ersättning
för att ägna oss åt kultur. Men de som professionellt arbetar har ingen annan
inkomst. Det är vårt ansvar att se till att dessa kan leva också på sin konstnär-
liga yrkesutövning.
Anf. 62 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag skall uppehålla mig vid en kulturverksamhet, bibliote-
ken. Jag tycker nämligen att de rapporter som kommer och som handlar om
nedläggning av bl.a. biblioteksfilialer runt omkring i vårt land är mycket
alarmerande.
Plötsligt är biblioteksverksamheten hotad. Det har tagit årtionden att
bygga upp de kulturcentra och kunskapsbanker som nu finns. Men helt
plötsligt ifrågasätter man denna unika folkbildningsverksamhet som finns i
vårt land. Det märks att åtta av tio kommuner i dag är borgerligt styrda.
Man drar ner på bokinköpen. Anställda sägs upp. Öppethållandet minskar.
Filialer stängs, och man för diskussioner om att boklån skall avgiftsbeläggas
av principiella skäl.
Detta tycker jag behöver uppmärksammas extra, att boklån avgiftsbeläggs
av principiella skäl. Jag trodde, herr talman, att principen fri tillgång till
böcker på bibilioteken var en självklarhet för oss i Sverige.
Vi socialdemokrater i utskottet har krävt att riksdagen skall ge regeringen
till känna att den hittills allmänt godtagna principen att boklån vid de all-
männa folkbiblioteken skall vara kostnadsfria. Tyvärr har vi inte fått övriga
utskottsmedlemmar med på denna begäran. Kanske hade vi kunnat få gehör
för kravet om betänkandet hade justerats i dag, för det är faktiskt bara under
de senaste veckorna som vi har fått bevis för att tidigare principer inte längre
tycks gälla i landet. Man känner faktiskt inte igen sig.
Jag anser att vi just nu behöver en nationell uppslutning till förmån för
bibliotekens bevarande.
Nu är jag, liksom flera andra talare här, mycket till freds med att kulturmi-
nistern finns på plats. Jag ställde en fråga om bibliotek i förra veckan, men
fick besked om att jag inte skulle få svar förrän den 12 maj. Kanske kan jag
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
57
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
få svar i dag. Jag frågade: Avser kulturministern att vidta några åtgärder för
att förhindra nedskärning av biblioteksverksamheten?
Det är en nedskärning som är på gång i landet. Det är på många ställen
inte någon försiktig nedskärning. Jag har fått uppgift om några fall som jag
vill ta som exempel.
I Kristianstad skär man ned biblioteksverksamhetens budget med 7 %, i
Åstorp med 10 %. I Nyköping försvinner 25 % av kulturverksamheten. Där
har man också beslutat att slopa tre fjärdedelar av bokanslaget till biblioteks-
filialerna och en fjärdedel av bokanslaget till huvudbiblioteket. Samma sak
gäller i Örkelljunga. En fjärdedel av bokanslaget slopas. I Norrköping har
antalet inköpta böcker sjunkit med 40 %. En mängd biblioteksfilialer runt
om i landet hotas av nedläggning. Vi vet att det t.o.m. finns huvudbibliotek
som är i fara.
Låneavgifter diskuteras. Här har emellertid Författarförbundet reagerat.
Jag vet att man har varit ute i vissa kommuner och talat om den överenskom-
melse som författarna har med staten i dag. 77 öre per boklån går till förfat-
tarfonden. Detta bygger på att det skall vara avgiftsfria boklån på våra bib-
liotek. Skall man börja ta extra betalt för att låna ut böckerna, måste man
också ha andra avtal med författarna.
Jag noterade förut att Jan-Erik Wikström talade om de professionella kul-
turarbetarna. Men jag tycker att det som nu händer med biblioteken faktiskt
är att dra undan plattformen för en mycket stor del professionella kulturar-
betare i vårt land, nämligen författarna.
Det är många olika idéer på gång i landet. En skrämmande sådan tycker
jag är ”gräddfilen” i Malmö. Jag kallar företeelsen på stadsbiblioteket i
Malmö för gräddfilen. För 250 kr. kan man få lov att gå före i bibliotekskön.
Om man erlägger en avgift på 250 kr. har man möjlighet att få låna de nyin-
köpta böckerna. De som inte har råd att betala dessa pengar, eller av princi-
piella skäl inte vill göra det, får vackert vänta ett år eller två innan det blir
deras tur.
Herr talman! Under hela 80-talet har biblioteksverksamheten utvecklats.
Vi har byggt nya huvudbibliotek, och nu ser man plötsligt hur verksamheten
förändras. Jag förstår att man i ekonomiskt kärva tider måste ompröva och
omdisponera. Men den utveckling som vi ser nu är inte acceptabel. Frågan
om fungerande bibliotek eller inte är inte bara, som jag ser det, en kommu-
nal utan i högsta grad en nationell angelägenhet. Vi måste ha nationella mål
för biblioteksverksamheten. Tillgången till bibliotek och fria boklån är en
garanti för demokrati, yttrandefrihet och informationsfrihet.
Herr talman! Eftersom larmrapporterna om kommunernas nedskärningar
har kommit under de senaste dagarna, anser jag att kulturutskottet än en
gång bör diskutera bibliotekens och de avgiftsfria boklånens villkor. Jag
tycker, precis som Elisabeth Persson tidigare, att det kanske är dags att åt-
minstone diskutera en bibliotekslag i vårt land. Jag tror att många av riksda-
gens ledamöter delar denna uppfattning.
Därför, herr talman, yrkar jag återremiss av mom. 5 i betänkande KrU18.
Anf. 63 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det var mycket bra att Ingegerd Sahlström tog
upp frågan om biblioteken och den katastrofala situation som råder på detta
område, inte minst ute i landet. Jag hade tänkt fråga om Socialdemokraterna
nu inte bara ville diskutera avgiftsfria boklån, utan om ni också var intresse-
rade av att ha en diskussion om en bibliotekslag. Men Ingegerd Sahlström
avslutade med att säga det. Jag noterar bara detta och tillstyrker förslaget
om återremiss när det gäller biblioteksfrågorna.
Anf. 64 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Till Ingegerd Sahlström vill jag säga att med den skrivning
som utskottet har gjort tycker jag att en återremiss av detta moment är onö-
dig. Jag vill alltså yrka avslag på återremiss av mom. 5 i betänkandet.
Anf. 65 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag hade hoppats på att Jan-Erik Wikström också skulle in-
stämma i yrkandet på återremiss. Jag tyckte att det lät hoppfullt ett tag när
han sade att om han och Åke Gustavsson hade varit kommunalpolitiker i
Huddinge skulle man förmodligen ha kunnat lösa frågan där. Jag tänkte att
vi tillsammans kanske också skulle kunna komma ett steg framåt i riksdagen
när det gäller biblioteksverksamheten. Men tyvärr var det inte så.
Anf. 66 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Vi kanske har samma uppfattning om avgiftsfria boklån. Vi
har olika uppfattningar om behovet av en återremiss.
Anf. 67 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! I det läge som nu har uppstått tycker jag inte att det skadar
med en diskussion om både avgiftsfria boklån och en eventuell bibliotekslag.
Anf. 68 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Får jag bara först helt kort säga till Ingegerd Sahlström att
diskussion kan man ha utan återremiss.
Jag skulle vilja gå tillbaka till kulturrådets tidskrift nr 1-2 i år. Där redogör
man för kulturbudgeten. I och för sig blev jag litet förvånad när jag fick leta
efter den, för den kom först under Notiser. Jag tyckte att det var litet märk-
ligt. Men det som stod där var bra.
Man redogjorde för det som kulturministern hade fått fram. Kulturbud-
getförslaget innehåller ökningar på flera områden. Sammanlagt uppgår ök-
ningarna till 35 miljoner. Detta åstadkoms genom omprioriteringar.
Sedan talar man om att det måste finnas några minusposter. Man nämner
avslutandet av lokal biblioteksverksamhet, Arbetets museum och konstnär-
lig utsmyckning i bostäderna.
Därefter går man över till att tala om vilka som har fått plus. Tiden hindrar
mig från att räkna upp alla dem som har fått plus.
Kulturrådet var nöjt. Alla vet ju att signalerna därifrån har varit positiva.
Vi har fått ökade anslag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Drottning-
holmsteatern, Marionetteatern, Dansens hus, Fria grupper, Folkoperan,
byggnader på våra museer, Kungl. Myntkabinettet, Statens historiska mu-
seum, m.fl. Jag skulle vilja fråga om det är detta som är en kulturkatastrof.
I andra sammanhang har jag hört att det är fråga om en nationell katastrof
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
59
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
60
när borgarna lägger fram förslag. Är även det här enligt socialdemokraterna
en nationell katastrof? I så fall tror jag att man har förändrat innehållet i
begreppet katastrof. Det här är ett bra förslag.
Konsekvensen är ju att kulturen går stärkt in i det nya budgetåret. Det är
ganska märkligt att vi i det här besvärliga ekonomiska läget får höra att det
är den borgerliga majoriteten som bär ansvaret. Villigheten från den förra
regeringens sida att ta på sig något ansvar är tyvärr mycket liten. Jag skulle
vilja påminna om att den budget som vi har i dag är den som den socialdemo-
kratiska regeringen med sina stödjetrupper i kammaren röstade igenom
förra våren. Inte förrän efter den 1 juli får våra förslag genomslag.
Naturligtvis förekommer det också kritik. Det vore underligt om det inte
gjorde det, särskilt då det gäller kultur där det finns så många olika grupper
och där människorna har ett så starkt personligt engagemang och så mycket
individualitet.
Eftersom tiden är knapp skulle jag vilja övergå till reservationerna. Jag
tänker inte ta upp alla. Det skulle jag inte hinna med.
Beträffande reservation 1 som gäller en övergripande kulturpolitisk utred-
ning skulle jag vilja säga följande. Jag är ledsen att jag missade något av vad
Åke Gustavsson sade i sitt första anförande. Det berodde på att jag satt fast.
Jag sprang inte tillräckligt fort genom riksdagens irrgångar efter det att jag
fått telefonmeddelande om att Åke Gustavsson gått upp i talarstolen. Det
märkliga är att borgarna begärde den här utredningen förra året, men då
sade Socialdemokraterna och Vänstern nej. Vad är det som har hänt på ett
år? Varför är det aktuellt just nu? Naturligtvis är förklaringen, såvitt jag kan
se, att man har kommit i oppositionsställning. Då blir svängarna litet större.
Någon sade till mig att Åke Gustavsson så att säga hade begränsat utredning-
ens kapacitet. Åke Gustavsson skakar på huvudet. Om det är som han me-
nar låter jag saken falla. Jag tar för givet att det skall vara en förutsättnings-
lös utredning.
Sedan kommer vi till reservation 2 som Ingegerd Sahlström talade om. Jag
blev så förvånad när jag läste den här reservationen. Vi som var med förra
gången kan ju inte glömma att det här är någonting som ett av de borgerliga
partierna framhöll. Vad är det för någonting som man egentligen tycker är
så galet? Här måste jag säga några ord till Elisabeth Persson. Vi skall ligga
sömnlösa om nätterna. Vi bryr oss inte om alla barn. De får inte läsa böcker.
Det är möjligt att Elisabeth Persson tror att detta, och annat som hon tog
upp, är gångbart bland vissa människor. Men det kan inte röra sig om många.
Jag uppfattade det som nästintill en oförskämdhet mot många av oss som
under större delen av vårt verksamma vuxna liv har arbetat för bl.a. biblio-
tek, för barn, för utbildning och för kvalitet i utbildningen. Om man läser
huvudbetänkandet återfinner man allt det som ni anser att biblioteken skall
ha. Ingegerd Sahlström tar upp sådant - jag har inte fått någon bekräftelse
på detta - som eventuellt kan ha föreslagits i vissa kommuner. Men det har
ingenting att göra med vad som står i vårt betänkande. I betänkandet står
det ingenting om att det inte skall vara fria boklån, osv. De gamla princi-
perna gäller ju fortfarande.
Reservation 3 gäller vissa uppgifter för Moderna museet. Det står i reser-
vationen att det kommer att ställas ökade krav på Statens konstmuseer för
att de skall kunna leva upp till sitt ansvar. I år har det ju beviljats 7 milj.kr.
extra, och det tyckte vi var bra. Men nu avser ju majoriteten att nästa gång
vi står här och debatterar kulturutskottets förslag ta ifrån museerna 2,5
milj.kr. för att satsa på ett annat projekt. De två ställningstagandena går ju
inte ihop, att ta från ett ställe och ge till ett annat och ändå ställa samma
krav.
Jag förstår att det kan vara lockande att skriva en reservation som reserva-
tion 8 om Dansens hus. Men innehållet i reservationen skiljer sig ju i realite-
ten inte från vad majoriteten säger. Även vi har talat om att ansvaret ligger
hos landsting och kommun. När det gäller landstingen har det redan tillsatts
en utredningsman.
Det verkar som om man har letat efter angreppspunkter beträffande kul-
turministerns och de borgerliga ledamöternas förslag i syfte att kunna reser-
vera sig.
Jag tänkte till sist beröra reservation 10, medel till länskonstnärer. Det står
i reservationen att ni vill att verksamheten skall fortsätta. Förra året var det
faktiskt den socialdemokratiska majoriteten som sade att man tyvärr måste
skära ned på det här området för att kunna hjälpa Svenska riksteatern. Detta
var således ett beslut som fattades med er medverkan. Men nu står ni inte
fast vid detta längre.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan på alla
punkter.
Anf. 69 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller ordet katastrof kan man först diskutera om
det är ett absolut eller ett relativt begrepp. Det är relativt i den meningen att
en katastrof för en person eller en verksamhet kan vara en lycka för en an-
nan. Jag har inte använt ordet katastrof i dag, men kan gärna göra det. Jag
hävdar att hade kulturministerns förslag i vad gäller Arbetets museum anta-
gits hade det varit en katastrof inte bara för en hel del av de anställda, utan
för hela uppbyggnaden av industrimuseiverksamheten. Därför blev jag
mycket glad när utskottets majoritet, i vilken Elisabeth Fleetwood tyvärr
inte ingår i det här sammanhanget, underkände kulturministerns förslag.
När det gäller Dansens hus tror jag att det är en katastrof för många en-
skilda bildskapare. För en hel del av de 200 bildskaparna som inte kommer
att få några jobb därför att man rycker undan stödet till konstnärlig utsmyck-
ning i bostadsområdena kan det nog vara en katastrof. I varje fall tror jag att
det blir problem för flera fria grupper, om man inte räknar upp anslaget som
socialdemokraterna har föreslagit.
Jag skall inte göra någon kommentar beträffande Moderna museet, efter-
som jag väntar på kulturministerns redogörelse på den här punkten. Enligt
min mening är det emellertid viktigt att man nu gör någonting för Moderna
museet.
Beträffande Dansens hus vill jag säga att det rör sig om en mer komplice-
rad fråga i den meningen att tre parter är i hög grad inblandade: Stockholms
stad, landstinget i Stockholm och staten.
Det är borgerlig majoritet på samtliga dessa, och vi har en borgerlig rege-
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
61
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
62
ring. Nu säger man från Stockholms läns landsting: Vi vill omförhandla avta-
let. Vi kan inte leva upp till förpliktelserna.
Jag tycker att det är en självklarhet att den överenskommelse som har träf-
fats om kostnadsansvaret skall ligga fast. Det är en stor tillgång för Stock-
holms län och för Stockholms kommun att ha detta. Tar de inget ansvar här,
kan man fråga sig vad staten har för anledning att ta ansvar i andra samman-
hang för aktiviteter i Stockholm. Jag tror det tål att tänka på ytterligare en
gång. Jag tycker att det är nödvändigt att Dansens hus kan utvecklas.
En ytterligare punkt som Elisabeth Fleetwood tar upp är att hon är förvå-
nad över att Socialdemokraterna nu vill ha en parlamentarisk utredning. Det
är inte alls förvånande. Jag hänvisade i mitt anförande till det betänkande
från 1989, där det sades att ju längre vi kommer från 1974 års beslut, desto
mer aktuellt blir det med en utredning.
Slutligen: Jag har inte snävat in utredningsuppdraget. Däremot har jag
noga, inte minst därför att jag ser att kulturministern sitter i kammaren, un-
derstrukit vad det är riksdagen beställer. Det skall regeringen sedan effek-
tuera.
Anf. 70 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Katastrof kan naturligtvis vara ett relativt begrepp. Men vad
som är farligt, Åke Gustavsson, är att använda det ordet för mycket. Då får
man ingen valör i ordet till slut. Det är valören i orden som gör att vi förstår
varandra bättre.
Så till frågan om Arbetets museum, som jag inte tog upp eftersom frågan
kommer att behandlas i ett senare betänkande. Eftersom Åke Gustavsson
ändå nämnde det, måste jag få säga att Bengt Göransson skrev förra året att
det inte är statens ansvar, utan att det är stiftelsens och även kommunernas
ansvar. Det är av den anledningen som vi tycker att vi inte kan höja anslaget.
Trots det ekonomiska läge som vi har, måste vi se till att spara pengar. Gör
vi inte det, drabbar det all verksamhet. Det drabbar alla - från barn som vill
läsa böcker till gamla som behöver omvårdnad och sjuka som behöver vård.
Det ekonomiska ansvaret för uppbyggnaden av ekonomin är så stort att vi
får lov att ålägga oss viss inskränkning.
Beträffande Dansens hus hoppas jag att förhandlingarna skall gå i lås. Jag
tycker också Dansens hus är fantastiskt. Men jag tycker att det är onödigt
att reservera sig i en situation där statsråd har tillsatt en utredningsman. Vi
brukar ha seden att avvakta när någonting är under utredning.
Det var inte så konstigt att förslaget om en parlamentarisk utredning kom
nu. Ju längre vi avlägsnar oss från 1974, desto viktigare är det, säger Åke
Gustavsson. Ja, man behövde den inte förra året. Procentuellt är det en liten
tid som har gått från förra året till i år, jämfört med tiden från 1974 till 1991.
Tidsfaktorn kan inte ha haft någon större betydelse.
Anf. 71 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar Elisabeth Fleetwoods uppfattning att man skall
vara försiktig med orden. Det skall inte gå inflation i ord. Därmed behöver
vi inte diskutera det mer.
Vi återkommer till frågan om Arbetets museum, men apropå refererande
till förra året förhåller det sig så här: Riksdagsmajoriteten, i vilken något av
regeringspartierna då också ingick, faktiskt beställde en höjning av anslaget
till Arbetets museum. Budgetpropositionen innebar en sänkning. Detta var
för magstarkt för två av regeringspartierna att acceptera i riksdagen. Därför
fick vi majoritet. Det hedrar uppriktigt sagt kds och Centerpartiets riksdags-
ledamöter att de gjorde det ställningstagandet.
Det är naturligtvis alldeles riktigt att vi skall spara pengar, så gott det nu
går. Men vi skall göra det på rätta områden. Anta att Anne Sörensen har rätt
i sin tes, där hon säger att en satsning på kulturområdet är lönsam. Då är det
ju rent företagsekonomiskt vansinne för staten att inte göra det, därför att
då kunde vi ju minska budgetunderskottet den vägen.
När det gäller mer explicit Dansens hus yrkar vi bifall till vår motion.
Överenskommelsen innebär faktiskt att staten tar på sig hälften av kostna-
den, Stockholms landsting 25 % och Stockholms stad 25 %. Det blir 100 %.
Så säger Elisabeth Fleetwood att man nu skall förhandla med Stockholms
landsting och Stockholms kommun. Vad vi utgår från i vår motion är att för-
handlingarna skall resultera i att det samlade offentliga stödet till Dansens
hus ökar med minst 3 milj.kr. utöver vad som redovisas i budgeten. Att det
på något sätt skulle vara otillbörligt att uttala en sådan åsikt om Dansens hus
därför att en utredning pågår är för mig svårt att förstå. För dem som arbetar
i Dansens hus är det helt omöjligt att förstå det.
Anf. 72 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Satsning på kultur är lönsam, och därför borde vi satsa nu,
säger Åke Gustavsson. Ja, en satsning på kulturen är lönsam på lång sikt.
Men om man befinner sig i en ekonomisk dalsänka gäller det att kunna
komma upp på sidorna och bölja klättra uppåt mot ljuset igen. Vi har inte
kommit dit än, men jag är övertygad om att vi kan göra det om den borger-
liga regeringen fortsätter på det sätt som den har böljat. Det gäller således
att kpmma över den eokonomiska tröskeln, innan man kan hitta den lönsam-
het som Åke Gustavsson talar om.
När jag hör beskrivningen här kan jag inte låta bli att påminna om en sak
i den allmänpolitiska debatten. Ingvar Carlsson var uppe och talade bl.a. om
duschar som var sönder i skolorna, rappning som hängde från taken i sko-
lorna och ventiler som var dåliga. Det gjorde han regeringen ansvarig för.
Ändå hade regeringen då den 12 februari suttit fyra månader. Jag har inte
fått besked om ni kan tänka er och säga: Vårt ansvar är stort för de ekono-
miska svårigheter som Sverige har råkat in i.
Anf. 73 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Principen att folkbibliotekens tjänster skall vara avgiftsfria
har länge varit allmänt vedertagen. Det är alldeles rätt och riktigt. Men mitt
bekymmer nu är att jag har indikationer på att man försöker ändra på det
här ute i landet. Jag betvivlar inte alls att Elisabeth Fleetwood personligen
menar att den gamla principen är helt riktig. Men det som är bekymret är att
partikamraterna ute i landet inte riktigt har samma engagemang när det gäl-
ler bibliotektsverksamhetens mål.
Därför tycker jag det är viktigt att vi i kulturutskottet, som ändå värnar
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
63
|
Prot. 1991/92:95 9 april 1992 |
om biblioteken, tar en ny diskussion i frågan. Vi kan naturligtvis diskutera |
i alla fall inte nu men kanske i framtiden.
|
Allmän |
Jag tycker att vi skall ha en diskussion nu, och därför har jag begärt återre- Anf. 74 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik: Herr talman! Till följd av en återremiss skall vi ta upp den här frågan igen, Det är klart att vi gärna diskuterar biblioteken, men som jag sade behövs Här framskymtar hela tiden, framför allt kanske från Elisabeth Perssons Den stora majoriteten har kommit fram till att det inte är bra med en bib- Jag tar för givet att de negativa reaktionerna mot en bibliotekslag kommer Anf. 75 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik: Herr talman! Just det argument som Elisabeth Fleetwood för fram i slutet Anf. 76 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik: Herr talman! Jag sade ju det, Ingegerd Sahlström, att visst kan vi disku- Anf. 77 ELISABETH PERSSON (v) replik: Herr talman! Elisabeth Fleetwood blir upprörd och tycker att jag ut- Med risk för att bli alltför personlig vill jag ändå berätta hur det kom sig |
|
64 |
kilometer från vårt hem fanns ett gammalt skolbibliotek som var öppet för |
allmänheten och som också hade en vuxenavdelning. I mitt hem hade vi
ungefär tio böcker: ett uppslagsverk och det vanliga sortimentet. Så detta
med litteratur var därför för mig en exklusivitet. Via detta bibliotek och via
en bibliotekarie som var helt fantastisk i sitt sätt att vara mot oss barn öppna-
des en fullständigt förtrollande och ny värld för mig. Jag hade nog inte blivit
svensklärare om inte denna bibliotekarie, som under många år stod för min
litterära skolning, hade funnits. Jag var bara en liten jänta då, när hon visade
på böckernas värld, inte bara för mig utan för alla barn i området.
Jag vet alltså i märgen vad ett filialbibliotek kan betyda. Jag vet också att
en majoriteten av Sveriges barn har dess värre inte fått den här möjligheten,
på grund av att kommunerna inte har råd med filialbibliotek, bokinköp, bib-
lioteksöppethållande och inte med kunnig och utbildad personal.
Jag tycker att vi tillsammans borde verka för att situationen skall bli annor-
lunda. Många ledande moderata kommunalpolitiker har dess värre inte Eli-
sabeth Fleetwoods engagemang i den här frågan.
Anf. 78 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Jag är helt övertygad om att Elisabeth Persson har missupp-
fattat det som jag sade. Jag sade att jag uppfattade det som en skymf mot
dem av oss som är motståndare till en bibliotekslag, när man sade att det
behövs en sådan.
Elisabeth Persson sade att vi inte skulle bry oss om att alla barn inte får
låna böcker eller höra sagor om det blir en ny situation. Det bryr vi oss visst
om. Det finns inte någon av oss som inte anser att det är bra för barn att höra
sagor. Jag minns när jag själv som sjuåring, när jag böljade skolan, fick gå
till filialbiblioteket i Ålsten. Fortfarande kan jag minnas doften när man kom
in i bibliteket av den bindning som böckerna hade på den tiden. Böckerna
var inbundna med mörkröd rygg, om ni kommer ihåg det - det är det nog
många här som gör trots allt. Det var härligt. Böckerna öppnade en helt ny
värld, och det tror jag att vi är eniga om, Elisabeth Persson.
När jag kom med i biblioteksnämnden i Stockholm hade jag förmånen att
få sitta i stadsbibliotekets sagogrotta och lyssna när Elsa Olenius - som jag
tror att många av er kommer ihåg - och Astrid Lindgren läste sagor för en
30-40 barn som satt på golvet framför dem. Trots att jag var vuxen var det
underbara stunder.
Böckerna betyder förfärligt mycket. Säg inte att inte också vi har respekt
för vad barn behöver, för böcker, för att så många som möjligt skall kunna
utnyttja boken, eftersom den är det främsta medlet att nå kunskap och kul-
tur på alla områden. Man kan t.o.m. få tillgång till musik genom böcker.
Som jag uppfattar det är boken det som vi främst bör satsa på för att ge män-
niskor alla möjliga arter av upplevelser.
Anf. 79 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! När vi nu har den här upplevelsen gemensam, borde vi inte
då också fundera över varför inte Sara i Nyköping, Peter i Malmö eller Lasse
i Söderköping skall kunna få del av böckernas värld? Varför skall vi förmena
dem det som vi själva betraktar som livsavgörande och nödvändigt? Hur kan
vi tillsammans förhindra att den kulturpolitik som nu förs leder till att allt
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
66
färre barn och ungdomar också får vara med om det fantastiska mötet med
litteratur, konst och kultur över huvud taget?
Den viktiga och helt avgörande uppgiften för oss borde vara att se till att
kulturen inte begränsas till en liten exklusiv grupp, vars föräldrar har råd att
betala - eller som Ingegerd Sahlström beskrev det: kan åka gräddfilen in till
boklånedisken på biblioteken i Malmö. Vad vill Elisabeth Fleetwood vara
med och göra för att biblioteken och litteraturen även i fortsättningen skall
vara tillgängliga för alla människor? Vi kan kanske börja med att föra diskus-
sionen i utskottet, när vi har återremitterat biblioteksfrågorna.
Anf. 80 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Det är väl inte någon som vill förmena vare sig Lasse, Pelle,
Göran, Anna eller Petra böcker. Det är vi överens om. Jag tycker därför att
det är onödigt med sådana slängar som Elisabeth Persson delar ut.
Varför vill vi då inte ha lagstiftning? Jo, för att vi inte tror på lagstiftning. I
folkbiblioteksutredningen var vi ganska så eniga om att en lagstiftning kunde
tendera - vilket har visat sig på många områden - att bli en minimilagstift-
ning. Då kan kommunerna säga: Nu har vi nått den gräns som är den nöd-
vändiga, så nu behöver vi inte gå längre.
Det är därför, Elisabeth Persson, som vi inte tror på lagstiftning. Däremot
tror vi på utbildning och på en bättre skola. Vi hoppas att alla svenska barn
skall kunna gå i den allra bästa skolan. Om skolan och utbildningen är bra
och innehåller information om böckernas värde, kan jag garantera att bar-
nen fortsätter att läsa. Har man kunskaper, kan man också ställa krav på
verksamheten. Om väljarna - konsumenter av böcker, läsarna - ställer krav,
då behövs inte heller någon lagstiftning.
Andre vice talmannen anmälde att Elisabeth Persson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 81 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! I ett mycket kärvt läge med stora ekonomiska bekymmer,
då mångmiljardbesparingar i statsbudgeten måste göras av statsfinansiella
skäl, har regeringen lyckats freda kulturen. Totalt sett ökar kulturbudgeten
med ett antal miljoner. Detta gläder naturligtvis en kulturpolitiker.
Kulturens andel av den totala statsbudgeten är otvivelaktigt mycket liten.
Det är glädjande att hela regeringen tycks inse att besparingar på detta om-
råde skulle ge så litet att nyttan aldrig skulle kunna uppväga de negativa kul-
turpolitiska följderna.
Kulturministern har också gjort värdefulla uttalanden i detta sammanhang
och faktiskt uppmanat kommunalpolitikerna att se regeringens priorite-
ringar som en ledstjärna när de själva måste göra prioriteringar.
Herr talman! De kulturärenden som avgörs i dag kännetecknas av stor
samstämmighet. Endast till ett av betänkandena har det fogats reservatio-
ner, nämligen till KrU18. Trots dessa reservationer finns det en samsyn som
tar sig viktiga uttryck. Jag tänker då främst på det enhälliga förslaget att det
skall tillsättas en kulturpolitisk utredning.
Med tanke på att de kulturpolitiska målen fastställdes för 18 år sedan är
det hög tid att utvärdera hur de har uppfyllts. Frågan om komplettering av
målen har också varit aktuell vid ett flertal tillfällen. Vi kristdemokrater har
i vårt kulturpolitiska handlingsprogram tagit upp två viktiga kompletterande
mål. Vi menar att kulturpolitiken skall främja kvalitet samt bereda kulturar-
betarna rimliga arbetsvillkor.
Jan-Erik Wikström framförde i sitt inledningsanförande kravet på ett sär-
skilt inkomstskatteslag för kulturskapare, Min partiordförande Alf Svensson
motionerade under sin riksdagsperiod på 80-talet om just detta. Själv fram-
förde jag samma krav i en motion under den allmänna motionstiden. Jag
hoppas att ytterligare partier skall sluta upp kring detta krav. Det skulle be-
tyda mycket för de fria kulturskaparna.
Frågan om tillgänglighet och deltagande är mycket betydelsefull. En för-
utsättning för de mångas deltagande i kulturlivet är att det är lätt tillgängligt.
Detta kräver en framsynt planering. Yttre faktorer som stadsplanering, tolk-
och ledsagarservice, informationsspridning m.m. måste erhålla offentligt
stöd och resurser, så att de kan utformas för alla människors behov. Detta är
i synnerhet viktigt för människor med olika handikapp.
Människors kulturvanor grundläggs tidigt i livet. För att nå ett väsentligt
högre kulturdeltagande än i dag måste kulturtörst skapas tidigt i barnens liv.
Insatser för barn och ungdom är därför av central betydelse. Förutom kultu-
rella kontakter i förskola och skola är kulturinstitutionernas barn- och ung-
domsverksamhet viktig. Dessa institutioner kan mycket väl komma att be-
höva omfördela resurser till förmån för barn och ungdom.
Herr talman! Många kulturpolitiker, kulturskapare och andra kulturenga-
gerade människor ute i landet är oroade av kommunalekonomiska kommit-
téns förslag att låta det statliga kulturstödet ingå i den gemensamma påsen.
Jag vill uttala mitt stöd för uppfattningen att de grundbelopp som ges till den
regionala kulturen även fortsättningsvis skall specialdestineras.
Det finns oro även inom andra kulturområden på det kommunala planet.
Det gäller t.ex. risken att den allmänt godtagna principen att boklån vid de
allmänna folkbiblioteken skall vara kostnadsfria kan komma att ifrågasättas.
De flesta ledamöter i utskottet stöder helhjärtat principen, men jag anser
inte att det viktiga är att upplysa regeringen om det genom ett tillkännagi-
vande - det känner regeringen redan till. Det är snarare våra partikolleger
ute i kommunerna som behöver påminnas om vikten av denna princip.
Att bok- och tidskriftslån skall vara avgiftsfria är en demokratifråga. Av-
giftsfriheten är en förutsättning för en öppen debatt och för en fri opinions-
bildning. Det är också en fråga om lättillgänglighet och social rättvisa.
Herr talman! Jag vill kommentera ett anslag som ett enigt utskott står
bakom. Det gäller bidraget till samisk kultur. Regeringen har glädjande nog
föreslagit en kraftig ökning av anslaget till samefondens kulturdelegation.
Detta kommer att öka delegationens möjligheter att bevilja bidrag för bl.a.
teaterverksamhet.
Vi kristdemokrater stöder helhjärtat denna ökade satsning på samisk kul-
tur. Den samiska minoriteten har i egenskap av ursprungsbefolkning en unik
ställning. Därför har det svenska samhället ett stort ansvar att i samarbete
med samerna kraftfullt verka för att den samiska kulturen skall kunna leva
vidare och utvecklas.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
67
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
68
Herr talman! Jag yrkar bifall till kulturutskottets hemställan i dess helhet
i samtliga betänkanden.
Anf. 82 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Kulturlivet i alla dess variationer och med alla traditioner är
av grundläggande betydelse för vårt samhälle och för att vi skall fungera bra
tillsammans.
Inom den svenska kulturpolitiken framstår 1974 års kulturpolitiska beslut
som en milstolpe. Beslutet föregicks av omfattande förberedelser som var
väl förankrade politiskt. Även Kultur- och Folkrörelse-Sverige gav de före-
slagna målen ett brett stöd.
Vi i Centern anser att målen alltjämt är giltiga. Målen finns refererade i
utskottsbetänkandet KrU18 på s. 6, och jag hänvisar till den sammanställ-
ningen. Vad som närmast bör göras är en samlad utvärdering av hur de olika
målen har uppnåtts. Vi i Centern tror att en utvärdering i allt väsentligt kom-
mer att visa att målsättningarna står sig. Däremot anser vi att medlen inom
flera centrala avsnitt måste förnyas och kanske kompletteras. Det gäller
bl.a. insatser för att nå decentraliseringsmålet.
Centern har under en lång följd av år försökt få till stånd en samlad utvär-
dering av hur de olika målen uppnåtts. Nu finns äntligen ett förslag från ett
enigt utskott som går i vår riktning, och det hälsar jag med tillfredsställelse.
Det är bra att utskottet också uttalar sin mening om att utredningen bör vara
parlamentarisk.
Jag konstaterar också att Socialdemokraterna behövde komma i opposi-
tion för att inse att det är nödvändigt med en utvärdering av hur de olika
målen har uppnåtts.
I fyra punkter anger utskottet vilka uppgifter en kulturpolitisk utredning
bör ha. I en av punkterna tas frågan upp om särskilda statliga insatser bör
göras för att främja tillkomsten av kulturella centra i landet. Detta bör prö-
vas med utgångspunkt i decentraliseringsmålet.
På många håll i vårt land förs diskussioner just om kulturella centra. Jag
väljer att uppehålla mig vid denna punkt. Här har man särskilt från länsmu-
seihåll böljat arbeta bl.a. för att s.k. visitors center skapas inom ett län. Där
skulle de egna länsinnevånarna, liksom förstås alla som kommer tillresande,
kunna få uppgifter, ledning och förslag på vad länet har att bjuda på, inte
minst när det gäller den regionala kulturen. Det gäller att ”hitta profilen”,
som bl.a. Ingemar Lidman, Svenska turistföreningen säger.
Länsmuseerna är faktiskt viktiga kulturcentra, som man måste bygga vi-
dare på. Därför är principen med grundbelopp så viktig. Det är nödvändigt
att de regionala kulturinstitutionernas bidrag inte hamnar i den gemen-
samma kommunalekonomiska påsen. Det har redan nämnts tidigare av nå-
gon.
Det är inte särskilt bra om vaije region nöjer sig med att på vatje enskilt
kulturområde erbjuda en blek avbild av storstadskulturen. Kultur är också
en möjlighet för olika delar av vårt land att synas utåt och att arbeta med och
för det område man är bäst på. Att bygga upp kulturella centra ute i landet
kan ju faktiskt innebära att det som är speciellt för den lokala kulturen främ-
jas först.
Herr talman! Under kampanjen Hela Sverige skall leva visade det sig att
man på många håll i vårt land började att samlas kring en kulturell gemen-
samhet. Det kunde vara ett bygdespel, en renovering och upprustning av en
nedgången samlingslokal i bygden, en satsning på en gemensam bakstuga
eller något liknande. Sedan har idéer om utveckling av olika delar i det egna
närområdet kommit slag i slag. Det har ordnats med t.ex. barnomsorgs- och
äldreomsorgskooperativ, uthyrningsstugor, osv.
Kulturen har fungerat som utvecklingsfaktor, och vi har fått bevis på att
kulturen är en regionalpolitisk resurs och också en lokaliseringsfaktor. Så
viktig är kulturpolitiken, och så lönsam är kulturen.
Det är med kulturpolitiken som med regionalpolitiken i övrigt. Syftet är
att få människorna att stanna, att få dem att våga skapa sig en framtid i hem-
bygden och att fylla dem med tillförsikt och känsla för var de hör hemma.
Utan tvivel spelar också sockenkyrkan och allt vad den står för en stor och
viktig roll. I socknarna finns ett engagemang och en uppslutning kring byg-
dens kyrka, som går vida utöver det rent kyrkliga.
Målet för kulturpolitiken i ett regionalpolitiskt sammanhang bör enligt
min och Centerns mening vara att skapa gemenskap, självkänsla och kreati-
vitet. Jag förutsätter att den kommande utredningen beaktar kulturen också
som en regionalpolitisk resurs.
Samhället måste ge förutsättningar för variation och mångfald inom kul-
turyttringarna. Samhället har ett betydande ansvar för att kulturarvet kan
föras vidare. Genom att känna och förstå det förflutna blir vi rustade att
möta framtiden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottsbetänkandet.
Anf. 83 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Stina Eliasson berörde utredningen och säger att det är möj-
ligt att Socialdemokraterna behövde komma i oppositionsställning för att det
skulle bli en utredning. Det är möjligt att hon har rätt. I vart fall berodde det
inte på att Centern kom i regeringsställning, eftersom det var oppositionen
som drev frågan i utskottet.
Anf. 84 STINA ELISASSON (c) replik:
Herr talman! Det var trevligt att höra att jag har rätt. Jag har nämligen
rätt.
Anf. 85 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vid en diskussion om kulturens ställning är den syn man
själv har när det gäller kulturen central.
Kulturen spelar i dag en central roll i en mängd av de viktiga frågor som
står på dagordningen i den allmänna debatten och i olika beslutande offent-
liga organ. Det handlar om att hantera den kärva ekonomin, behovet av att
effektivisera och förnya den offentliga sektorn, närmandet till Europa och
om synen på skapandets villkor över huvud taget i vårt samhälle.
Kulturen spelar också en viktig roll när det gäller det mångkulturella sam-
hället. Vi ser en rotlöshet och en bristande förankring i vårt gemensamma
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
69
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
70
kulturarv. Vi ser också en ökande medvetenhet om bildningens betydelse
och om behovet av en god kvalitet i utbildningen.
Kultur och bildning, även sett i en snävare bemärkelse, har ett egenvärde
i sig. Det är ingenting som man kan använda bara som ett dragspel i budget-
manglingar, och det är inte bara något som man utövar på söndagarna, håller
fina anföranden om eller använder som guldkant vid möten och samman-
komster eller som är hänvisat till tidningarnas kultursidor.
Bildning och kultur handlar om att få perspektiv på tillvaron och att förstå
sammanhang - varifrån vi kommer, var vi befinner oss. Med den samlade
kunskapen kan vi hantera framtiden. Det handlar om att ifrågasätta, men
också om att roa och oroa och att roas eller oroas. Det handlar om att ge-
stalta och skapa för framtiden, men också om att bevara och vårda ett arv.
Ett land utan en högtstående kultur saknar själ. Med den synen på kultu-
rens roll i samhällsbyggandet går det inte bara att snegla på olika budgetpos-
ter i de offentliga budgetarna eller olika mål för hur pengarna skall fördelas
när man skall ta temperaturen på kulturklimatet i ett land.
Stora delar av kulturen skapas och avnjuts på marknaden. Det handlar
mycket om musiken, litteraturen, filmen och konsten. Om vi utgår från ett
vidare kulturbegrepp, sociologiskt eller antropologiskt, som handlar om
våra traditioner, seder och bruk, är det något som växer fram utanför den
politiska sfärens beslutskrets. Så är det, och så bör det också vara.
Kultur är också i högsta grad individuell. Skapandets dynamik och våndor
är knutna till individen själv. Även upplevelser av olika kulturyttringar kan
vara oerhört individuella.
Det här betyder inte att jag underskattar vad kulturpolitiken kan betyda
för kulturen. Tvärtom! Den har stor betydelse, men är inte allenarådande.
Vår kulturattaché i Helsingfors, Thomas Henrikson, säger: ”Utan kulturpo-
litik, ingen kultur. Bara kulturpolitik, ingen kultur.” I övrigt vill jag in-
stämma i Jan-Erik Wikströms deklaration om professionalism och kvalitet i
kulturen.
De signaler som regeringen har velat ge i kulturbudgeten är att det är vik-
tigt att satsa på kultur även i ekonomiskt kärva tider. Trots behovet av en
nödvändig sanering av svensk ekonomi och kraftiga ingrepp i de offentliga
budgetarna, har reformer föreslagits på en rad områden.
Det handlade om förstärkningar av både nationella och regionala institu-
tioner, om konstnärsstipendier, museer, fria grupper, osv., osv., och reaktio-
nerna har vi kunnat notera. Jag tror att reaktionerna kom efter det att många
hade insett att det ekonomiska läget var kärvt och inte hade så stora förvänt-
ningar. De blev djupt överraskade av att det var möjligt för politiker att
också göra prioriteringar.
Den andra signalen som jag skulle vilja ge här nu är att regeringen i dag
har enats om att det inte skall bli någonting av med att avskaffa de riktade
kulturbidragen till de lokala och regionala kulturinstitutionerna, så som den
kommunalekonomiska utredningen hade föreslagit. Samtliga riktade bidrag
blir kvar som stöd och stimulans och med det krav på motprestation som
finns inbyggt i systemet.
Jag har noterat en liten passus i utskottets betänkande om just kommunal-
ekonomiska utredningens förslag, och även om det utskottet säger inte
kopplats till något tillkännagivande till regeringen så har regeringen redan
effektuerat utskottets önskemål.
Elisabeth Persson frågade hur mycket vi diskuterar kultur på regeringens
sammanträden. Jag tycker att det är en ganska ointressant fråga. Det viktiga
är hur regeringen handlar. Jag tycker att regeringen i handling gång på gång
visar vilken central roll som man ger kulturen även när det är kärvt i ekono-
min.
Det var inget pressmeddelande som ledde fram till jublet dagarna efter
det att kulturbudgeten hade lagts fram. Det fanns nämligen inget separat
pressmeddelande över huvud taget, utan det var naturligtvis kulturskaparna
som själva förstod att uppskatta det handfasta beslutet och de pengar som
de får tillgång till för att på ett bra sätt fortsätta att skapa kultur för oss ama-
törer.
För närvarande pågår det, som alla kan notera, en animerad debatt om
kommunernas ansvar för kulturen. Mitt budskap har varit och är att kulturen
utgör en liten del av de kommunala budgetarna och att även små bidrag kan
betyda oerhört mycket. Även om kommunerna till stora delar skulle skära
bort kulturanslagen eller helt ta bort dem, står kommunerna ändå efter en
sådan operation kvar med sina ekonomiska problem.
Fördröjningen under hela 80-talet med att ta itu med förnyelsen och för-
ändringen ute i kommunerna skapar nu de stora problem som kommunerna
har att handskas med. Det har blivit nödvändigt i en lågkonjunktur att också
vidta stora strukturella förändringar. Tänk, om de förändringarna i stället
hade kommit under den mycket långa och fantastiska högkonjunktur som vi
hade under 80-talet! Så mycket enklare det hade blivit.
Jag tillhör de första som ställer sig upp och vill ge stöd åt de kommunala
politiker som nu tar itu med att sanera den kommunala ekonomin. Men då
handlar det också om att göra prioriteringar, och där förlitar jag mig i hög
grad på styrkan i de argument som de som är intresserade av och som driver
kulturfrågorna har att framföra.
Jag förlitar mig också på medborgarnas engagemang för sina lokala biblio-
tek, som spelar en så oerhört stor roll för bildning och kunskap och inte minst
för barns möte med litteraturen. Här vill jag peka på att de bidrag som går
till länsbiblioteken - och som kommunalekonomiska utredningen hade före-
slagit skulle försvinna - utgör ett väsentligt stöd åt de små biblioteken, inte
minst i glesbygderna.
Anf. 86 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman - och kulturministern! Det mest intressanta är inte hur många
minuter regeringen diskuterar kulturen på sina sammanträden, utan det är
naturligtvis hur regeringen handlar. Det tycker jag också. Men jag tycker
inte att regeringen har visat så särskilt mycket handlingskraft just i kulturfrå-
gor, och det kan kanske bero på att kulturfrågorna inte diskuteras på rege-
ringssammanträdena. Jag vet inte.
Vad beträffar recensionerna av kulturbudgeten vill jag påstå att kulturmi-
nistern har helt fel. Det var inte kulturskaparna som jublade efter kulturbud-
getens offentliggörande, utan det var några journalister som tyckte att de
borde göra det.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
71
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
72
Kulturskaparna har tvärtom varit upprörda och bekymrade på grund av
en rad punkter i budgeten, exempelvis de bildkonstnärer som i framtiden
inte kommer att kunna få några uppdrag för förskönande av bostadsområ-
den. De fria kulturarbetarna, vars verksamhetsområde begränsas, är också
bekymrade, likaså bibliotekarier i skolor och ute på landet som sysslar med
att försöka sprida litteratur till människor. De såg inte någon ljusning i och
med kulturpropositionen.
Väldigt mycket av det som kulturministern sade nu kan jag skriva under
på. Jag saknar bara ett perspektiv, och det är just detta att kulturen aldrig
kan reduceras till att bli enbart någonting som vi vanliga människor kan kon-
sumera. Jag skall försöka att ytterligare en gång precisera vad jag menar. Jag
försökte förklara det för Jan-Erik Wikström, men jag kanske aldrig lyckas
övertyga en folkpartist om vad det jag har att säga går ut på. Jag skall i alla
fall göra ett försök.
Varför har bildkonstnärer i det här landet så oerhört svårt att försörja sig?
Jo, naturligtvis därför att så få människor vill köpa deras verk. Kanske måste
det startas kommunala bildskolor, eller vad vi skall kalla det, för att männi-
skor tidigt i livet skall vänja sig vid att betrakta den konstnärliga bilden som
viktig, som attraktiv och åtråvärd.
Kanske är det där man måste starta för att slippa omvägen att via statliga
stipendier hålla ett fåtal bildkonstnärer under armarna, så att de kan leva
ovanför svältnivån. Kanske kan man ändra på dagens situation genom att
verka för att skapa ett behov av kultur, i det här fallet bildkonst. Det per-
spektivet saknar jag nästan alltid i borgerlig kulturpolitik och också i folkpar-
tistisk kulturpolitik.
Anf. 87 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Skapandets villkor är ett mycket viktigt inslag inte bara i li-
beral kulturpolitik utan i hela synen på människan. Skapande människor får
extra kraft att klara påfrestningar men också att över huvud taget leva vidare
på ett gott sätt.
Min enda kommentar i övrigt till det senaste inlägget är att jag tror att
Elisabeth Persson gick miste om ett inslag i TV där man bl.a. kunde få se
Elisabeth Söderström sjunga lovsånger över regeringens kulturpolitik. Jag
tror att det är första gången i historien som det har hänt. Att kalla Elisabeth
Söderström för journalist och inte kulturskapare tycker jag nog går utöver
det vanliga.
Anf. 88 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Att Elisabeth Söderström är entusiastisk kanske kan bero på
att ett av hennes viktigaste verksamhetsfält är Operan, som tillhör de institu-
tioner som har fått en kraftig och välbehövlig förstärkning i kulturpropositio-
nen. Så att Elisabeth Söderström inte är missnöjd har jag stor förståelse för.
Jag tycker att det skulle vara märkligt om hon var det.
Alla andra kulturskapare och konstnärer vars arbetsfält inte är Dramaten
eller Operan eller någon av de andra stora institutionerna kommer att få
fortsätta sitt konstnärliga liv under mycket osäkra former. Det är alla dessa
jag tänker på och ömmar för.
Birgit Friggebo talar, tycker jag, väldigt trevligt och bra och framsynt om
kulturens betydelse, men jag frågade också i mitt huvudanförande: Är inte
kulturministern orolig för att det är så få människor som får vara med om
det här spännande, att roas och oroas, att växa och att skapa?
Jag är väldigt orolig för att kultur och konst är något som kommer att bli
förbehållet en liten elit i det här landet, inte bara när det gäller själva kultur-
skapandet utan också som kulturkonsumenter, att det blir en liten exklusiv
grupp som får ta del av allt och vara med om det som vi uppenbarligen är
helt överens om - det betydelsefulla, fantastiska och fullständigt livsnödvän-
diga som kultur utgör.
Delar kulturministern min oro för att kulturen blir ett privilegium för ett
fåtal?
Anf. 89 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är inte den som i första hand går omkring och oroar mig,
för då får man inte särskilt mycket gjort, utan vad man måste göra är att
ge människor en önskan om att få uppleva kulturen, uppleva vad bildning
innebär. Då skall man inte säga åt folk: En ann’ är så god som en ann’, så gå
på det här och titta bara!
Det är en utmaning för människor att ta till sig kultur av olika slag. Det är
ibland ett arbete att kunna förstå och ta till sig, se sammanhang och få este-
tiska upplevelser. Då kan man inte bara släta ut och säga: Gå och titta, det
här är för kollektivet!
Detta är djupt individuella upplevelser, och då måste man tala om detta,
om skapandet och individen och förhållandet där emellan och också om upp-
levelsen av olika kulturyttringar och om bildningens betydelse. Man skall då
inte kallas för klasskämpe, om man böljar tala om högkultur och bildning
och de krafter som det sätter i gång och som också kan breddas ut till allt fler
människor, någonting som man under de senaste decennierna över huvud
taget inte har fått nämna här i Sverige.
Det är den smaken, den utmaningen, som vi skall ge inte minst våra ung-
domar och våra barn inför framtiden och som nästan en hel generation har
varit undantagen från i den utslätning och kollektivisering som vi har sett så
mycket av i vårt samhälle under senare decennier.
Andre vice talmannen anmälde att Elisabeth Persson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 90 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Efter att ha lyssnat till Birgit Friggebos välskrivna anförande
vill jag gärna kommentera några punkter i det.
Fru Friggebo säger - och jag utgår ifrån att hon talar på regeringens väg-
nar - att det nu inte är aktuellt att avskaffa de riktade bidragen. Jag tolkar
det så att den stridsfrågan därmed kan vara avklarad, och jag tror att många
drar en suck av lättnad över att regeringen inte längre överväger att avskaffa
dessa bidrag.
Sedan säger Birgit Friggebo att kultur har ett värde i sig och inte är något
som man använder som ett dragspel i budgetmanglingar. Det gläder mig om
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
73
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
74
kulturministern har den synen, därför att då förstår jag att vi kan se fram
emot att det blir ytterligare påslag på kulturens område, eftersom kulturmi-
nistern i nästa mening säger att det är viktigt att satsa på kultur i ekonomiskt
kärva tider.
Det är en ekonomiskt mycket kärv tid nu. Jag vill inte gå in på diskussio-
nen om vad det beror på, utan den debatten får föras av ledamöterna i fi-
nansutskottet och skatteutskottet.
Det är då rimligt att utgå ifrån att det kommer att bli ganska hyggliga på-
slag i kompletteringspropositionen, och det vore mycket intressant för kam-
maren att få höra vilka stora satsningar som regeringen avser att göra på kul-
turens område, eftersom det är viktigt att satsa på kultur i ekonomiskt kärva
tider.
Jag ställde en enda fråga till Birgit Friggebo. Jag får väl respektera att hon
efter sitt monumentala anförande inte ansåg att en sådan fråga som fortsatt
projektering av ett nytt modernt museum hörde hemma i det samman-
hanget. Jag vill dock nu upprepa min fråga och hoppas på ett någorlunda
konkret svar: När kommer regeringen att offentliggöra ett uppdrag för fort-
satt projektering av ett nytt modernt museum?
Anf. 91 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I dag diskuterar vi delar av den budget som skall gälla fr.o.m.
den 1 juli 1992 t.o.m. den 30 juni 1993. Åke Gustavsson vill föra en diskus-
sion om vad som skall hända om ytterligare något år.
Sj älvfallet är det min förhoppning att vi skall kunna stoppa igen ytterligare
några av de hål som fanns när vi tillträdde, men det ligger inget löfte i det.
Man kan inte bara överlåta en ekonomisk diskussion och en sanering av
svensk ekonomi till finansutskottet, eftersom detta hänger ihop. Om vi inte
får stöd i riksdagen för de många förslag som innebär omprioriteringar, be-
sparingar och förändringar i många stödsystem för att sanera svensk eko-
nomi, blir utrymmet för att göra stora satsningar också inom kulturen
mindre.
Jag ber om ursäkt för att jag inte svarade på frågan om Moderna museet.
Det berodde på att taletiden var ute när jag skulle börja göra det. Jag hyser
liksom Åke Gustavsson ett varmt intresse för att vi skall kunna få ett nytt
modernt museum. Men Åke Gustavsson beskrev också med vilken hand-
lingskraft den socialdemokratiska regeringen hade gått till väga. Det är litet
lustigt att denna handlingskraft inte räckte till - eller kanske var det en lap-
sus - för att också lösa finansieringsfrågan.
Man gav ett uppdrag till en grupp att komma med ett förslag om en arki-
tekttävling och till hur finansieringsfrågan skulle lösas. Denna grupp har inte
lagt fram något förslag, och vi hittade inte heller några förslag i den gamla
socialdemokratiska regeringens byrålådor.
Låt mig bara säga att jag är djupt engagerad i denna fråga och skall göra
vad jag kan för att den skall få en lyckosam lösning.
Anf. 92 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Kulturministern tror att jag för en diskussion om vad som
skall hända flera år framöver och begär besked av regeringen om det. Jag
ställde en fråga om kompletteringspropositionen, som skall läggas fram
inom loppet av någon vecka. Jag får väl acceptera att kulturministern sitter
i svåra förhandlingar och med kraft mot finansministern hävdar att kulturen
minsann inte får användas som dragspel i budgetförhandlingarna. Jag antar
att det är precis det som nu händer.
Det är rörande och glädjande att kulturministern hyser varmt intresse för
att man nu skall få projekteringstillstånd för Moderna museet. Men det
handlar här inte om något på flera års sikt.
Jag skröt för övrigt inte om någon handlingskraft från Socialdemokrater-
nas sida. Det är bara att konstatera att tidtabellen ser ut som den gör.
Vad det handlar om enligt nu gällande tidtabell är att byggnadsstyrelsen
inom loppet av en månad skall ha ett uppdrag om fortsatt projektering. Sker
inte det, kommer allting att skjutas framåt. Hade jag varit i kulturministerns
ställning - jag skall inte ge något råd utan bara tala om hur jag skulle ha
gjort - skulle jag ha försökt att pressa på allt vad jag hade kunnat, också av
arbetsmarknadsskäl, för att tidigarelägga detta så mycket som möjligt.
Vi får nu mindre än en månad innan svaret skall lämnas ett svävande be-
sked, där kulturministern säger att hon hyser ett varmt intresse för frågan.
Jag tror att kammarens ledamöter skulle uppskatta om kulturministern ta-
lade om huruvida det blir ja eller nej i maj månad till Moderna museets pro-
jektering.
Anf. 93 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vi är självfallet eniga om kulturens betydelse för oss alla.
När det gäller medel för att nå de kulturella målen kan vi väl ibland prioritera
olika. Omprioriteringar och förnyelse är det inget fel i, men det är inte likty-
digt med nedskärningar.
Jag återkommer till frågan om vår biblioteksverksamhet. I dag funderar
biblioteksbesökarna, låntagarna, författarna och bibliotekspersonalen över
hur framtiden för biblioteken ser ut. Jag hade varit tacksam om jag hade
fått svar på den fråga som jag ställde: Avser kulturministern att vidta några
åtgärder för att förhindra nedskärningen av biblioteksverksamheten?
Anf. 94 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är litet genant att i riksdagen behöva tala om för Inge-
gerd Sahlström att det är kommunerna som har ansvaret för biblioteken.
Vad vi riksdagsledamöter kan göra är att som medlemmar i våra olika partier
internt diskutera dessa frågor, så att man inom partierna kan ena sig om vil-
ken politik som skall föras.
Jag kan för vår del säga att det exempelvis i Folkpartiet liberalernas parti-
program är inskrivet att man bör få låna böcker avgiftsfritt på biblioteken.
Jag är beredd att delta i opinionsbildningen och har också deltagit i en
upplysningskampanj om den roll som biblioteken spelar och vilken betydelse
de har. Jag förväntar mig att man i andra partier som har samma uppfattning
gör detsamma.
Dessutom har jag noterat den djupa förankring som finns för biblioteken
bland dem som lånar böcker. I Hägersten, där jag har bott, bildades för snart
tio år sedan en liten grupp, som kallade sig Bibliotekets Vänner, för att rädda
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
75
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
det lilla bibliotek som fanns där, och man har under alla dessa tio år lyckats
med detta.
Det är klart att kommunpolitikerna behöver hjälp från medborgarna när
det gäller att prioritera vad man skall göra, men då är det också viktigt att
medborgarna deltar i denna prioriteringsdiskussion och inte bara skriker
nej. Man bör seriöst se på de ekonomiska problem som kommunerna har i
dag och som beror på att man under hela 80-talet i stort sett vägrade att ta
itu med förnyelsen och effektiviseringen ute i kommunerna. Det är socialde-
mokrater och vänstermajoriteter som har hanterat politiken på det sättet.
Anf. 95 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är allas vår plikt att ställa upp för bibliote-
ken. Jag är väl medveten om kommunernas ansvar för biblioteksverksamhe-
ten, men jag tycker också att vi här i riksdagen har ett nationellt ansvar för
de kulturcentra som biblioteken är. De ger oss möjligheter till demokrati och
till informations- och yttrandefrihet.
Jag noterade att kulturministern för ett tag sedan skickade ut ett press-
meddelande med ett uttalande om biblioteken. Där anfördes mycket som är
positivt. På de sista raderna framhölls att kulturen och inte minst biblioteken
är viktiga i ett demokratiskt samhälle. Det tycker jag är mycket bra. Men
sedan fortsatte kulturministern på följande sätt: och nedskärningar måste
göras med stor försiktighet.
Jag tycker att det uttalandet är djupt olyckligt och kan ge felaktiga signa-
ler. Det kan vara något att vara generad över.
Anf. 96 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en motfråga. Jag har noterat att utskottets ma-
joritet anser att principen om avgiftsfrihet bör gälla. Socialdemokraterna re-
serverar sig och gör ett slags tillkännagivande till stöd för denna princip, där
man framhåller att man vill göra det möjligt för regeringen att utan dröjsmål
agera om t.ex. principen ånyo sätts i fråga.
Vad är det för agerande som Ingegerd Sahlström, som har skrivit under
reservationen, vill se? Utan några antydningar om vad det handlar om skjut-
sar man över ansvaret till regeringen. Vad vill egentligen Socialdemokra-
terna? Ni har i åratal haft stort inflytande på politiken. Ni har t.ex. såvitt jag
begripit stått bakom uppfattningen att man inte skall införa en bibliotekslag.
Det går inte att utläsa om det är fråga om något annat. Är det bara så att
man måste reservera sig för att försöka göra troligt att man står för en annan
politik än den som majoriteten omfattar?
Andre vice talmannen anmälde att Ingegerd Sahlström anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 97 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 22 angående arkiv diskute-
ras arkivens utveckling. Arkivdepåkommittén har lagt fram en plan för för-
sörjningen med statliga arkivdepåer fram till år 2000. Förslaget innebär bl.a.
76
att landsarkivet i Vadstena inte skall byggas ut ytterligare. I stället skall inrät-
tas ett nytt landsarkiv omfattande Kronobergs, Kalmar och Blekinge län.
Vi socialdemokrater i Kalmar län har motionerat i frågan, och enligt vår
uppfattning bör det nya arkivet förläggas till Kalmar, av bl.a. följande skäl.
Kalmar län har en arkivvolym som är nästan lika stor som Kronobergs och
Blekinge län tillsammans. I Kalmar finns en högskola under stark utveck-
ling. En av verksamheterna inom denna är FOJO, fortbildning för journalis-
ter. Möjlighet finns till samarbete med kommun- och landstingsarkiven samt
också med folkrörelsearkivet. Samverkan kan etableras med domkyrkoarki-
vet, med gymnasieskolans arkiv samt med länsmuseet och med konstmu-
seets arkiv.
Inom Samhalls Kalmarsundsgrupp finns en särskild reprograficentral med
högt utvecklad teknisk kunskap om datoriserad mikrofilmning. Ett landsar-
kiv i Kalmar skulle ge möjlighet att närmare testa förutsättningarna för åt-
komst och spridning av arkivhandlingar genom mikrofilmning med dator-
stöd.
Herr talman! Enligt vår uppfattning uppfyller Kalmar de kriterier som ar-
kivdepåkommittén ställer på platsen för ett nytt landsarkiv i sydöstra Sve-
rige. Kalmar kommun är dessutom beredd att medverka till anskaffning av
lokaler eller att genom sitt fastighetsbolag uppföra erforderliga lokaler.
Herr talman! Jag vill med detta inlägg understryka vad vi socialdemokra-
tiska ledamöter från Kalmar län framfört i motion Kr230 från årets allmänna
motionstid om vikten av ett utbyggt landsarkiv och dess förläggning till Kal-
mar.
Anf. 98 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om jag hörde fel, men jag tyckte att det verkade
som om Bengt Kronblad sade att man har föreslagit att landsarkivet i Vad-
stena inte skall byggas ut, utan att man i stället skall placera det i Kalmar.
Jag vill göra ett tillrättaläggande.
Kommittén har inte uttalat sig om var ett eventuellt nytt arkiv bör ligga.
Man har inte heller uttalat sig mot en utbyggnad av vallarna i Vadstena, utan
man har uttryckt sig på ett annat sätt.
Jag missunnar inte Kalmar att få ett nytt landsarkiv, men jag vill ta tillfället
i akt att påpeka - också för kulturministern, eftersom ärendet bereds inom
hennes departement - att landsarkivet i Vadstena behöver en utbyggnad av
sina lokaler oavsett vad som händer med en ny arkivbyggnad.
Jag vill också påminna om att det finns ett decenniet gammalt löfte från
staten att slottet i Vadstena skall få även de övriga vallarna utbyggda. Jag
vill för de ärade kammarledamöterna tala om att detta även har annan stor
kulturpolitisk betydelse, nämligen att slottet skulle återfå sitt gamla utse-
ende och att det skulle kunna beredas nya lokaler bl.a. för Vadstena-akade-
mien, och landsarkivet skulle kunna få anständigt utrymme för sina arkiv.
De är redan i dag otroligt trångbodda. Även om man flyttar vissa delar kom-
mer det i framtiden att vara närmast olidligt ur arbetsmiljösynpunkt för dem.
Som framgår av min meningsyttring ser jag med förhoppning på att staten
kommer att infria löftet, vilket kommer att ha, jag vill gärna upprepa det,
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
78
kulturhistorisk och kulturpolitisk betydelse även för andra viktiga områden
i Vadstena.
Anf. 99 BENGT KRONBLAD (s) replik:
Herr talman! Elisabeth Persson säger att kommittén inte har tagit ställ-
ning. Däremot har kommittén diskuterat att man skall utveckla arkivarbe-
tet. Givetvis är det därför viktigt att vi också i sydöstra Sverige har den till-
gång som ett arkiv innebär. Vi från socialdemokratiska gruppen i Kalmar
län vill med motionen redovisa de fördelar och också de synergieffekter som
skulle uppkomma vid en utveckling i Kalmar genom att utnyttja de effekter
och de resurser som redan finns tillgängliga i Kalmar.
Jag tycker att det är viktigt att man i ett samhälle tar vara på de tillgångar
som finns. Det är, mot bakgrund av den redovisning jag gjorde i mitt tidigare
inlägg, viktigt att göra det också i detta fall.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.52 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
8 § (forts.) Allmän kulturverksamhet, m.m. (forts. KrU18, KrU19,
KrU21 och KrU22)
Anf. 100 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag anar att det i andra änden av den kabel som går från någon
av TV-kameroma finns förväntansfulla riksdagsledamöter som hoppas att
de inom en inte alltför lång tid få återvända till sina hemorter. Jag skall där-
för försöka fatta mig relativt kort.
En av de mer slitna schablonerna om Sverige är den om vårt avlånga land.
Beklagligtvis har Sverige dock i för stor utsträckning på kulturens område
framstått som litet och runt med gränserna inte särskilt långt från centrum
på en stor stad i östra Mälardalen.
Nu gäller detta tack och lov bara den lilla del av kulturen som styrs av
statliga anslag och regler. Kultur skapas inte genom majoritetsbeslut i demo-
kratiska församlingar. Den skapas ofta trots den begränsning som politiska
församlingar och myndigheter kan ge upphov till.
Det finns emellertid även en mycket betydelsefull del av vår kultur, kultur-
arvet med kultur och tidsdokumentation, som är och skall förbli vårt gemen-
samma ansvar. Förutom vår allmänna politiska uppgift att skapa förutsätt-
ningar för ett fritt och positivt samhälls-, debatt- och kulturklimat är detta
kanske kulturpolitikens mest ansvarsfulla del.
Genom det alltför snäva betraktelsesätt som jag inledningsvis antydde har
t.ex. på museernas område flera nationella ansvarsuppgifter kommit att falla
vid sidan om, eftersom de inte ansetts rymmas inom de statliga museernas
ramar. Det finns, framför allt i Göteborg och Malmö men även annorstädes i
Sverige, t.ex. vid universiteten, institutioner som med ett nationellt uppdrag
hade kunnat rädda delar av kulturarvet som nu går eller har gått förlorade.
Fru talman! Som en del av tillkännagivandet rörande en utredning om kul-
turpolitiken ingår det tillkännagivande som jag i motion Kr240 har tagit upp.
I stort sett hela motionstexten citeras uppdelad i ett par avsnitt. Jag kan alltså
inte vara annat än nöjd med utskottets behandling av min motion, och jag
har därför bara att yrka bifall till hemställan i kulturutskottets betänkanden.
Det hade varit intressant att diskutera en del mer principiella frågor på
kulturens område. Men eftersom det var något som jag ägnade mig åt vid
den allmänpolitiska debatten tidigare i år skall jag, med tanke på den sena
timmen, avstå.
Jag skall emellertid erkänna att det finns mycket i det som hittills har sagts
i debatten som kunde ha lockat mig till ytterligare ganska omfattande kom-
mentarer. Jag skall dock göra bara några randanmärkningar.
Det har förts en diskussion om en bibliotekslag. Det kunde ha funnits skäl
att diskutera den erfarenhet som man har i bl.a. Danmark av införandet av
en sådan lag. Det blev mycket riktigt en lag där en miniminivå angavs, och
det var flera kommuner som sänkte sin standard till denna miniminivå.
Regioncentrumens betydelse har nämnts. Än större kommer de att bli i
det nya av regionerna dominerade Europa. Det har också talats om bidragen
till dessa centrum. Personligen skulle jag föredra att vi använde begreppet
kulturinvestering, eftersom det är detta det rör sig om, en investering i en
infrastrukturell faktor som gör regionen komplett och skapar stora mervär-
den, estetiska, etiska och ekonomiska. Den kommande utredningen kan rätt
utförd ge en bra vägledning i detta sammanhang. De synpunkter som den
moderata utskottsgruppen i sitt särskilda yttrande anför utgör därvidlag ett
gott ord på vägen.
Det är inte bara det sagda som är intressant. Jag kan också notera att de
institutioner som tillskapas för att sprida kulturen, och som Europarådets
experter ironiskt påpekade ligger i Stockholm, inte alls har diskuterats. Det
gäller Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar och även riksantikva-
rieämbetet. Jag ser fram emot att dessa, om inte förr så åtminstone när ut-
redningen så småningom läggs fram, kommer att debatteras och skärskådas
rejält här. Till dess kan vi notera att det som förenar kulturpolitiker ofta är
ett starkt gemensamt intresse för kulturen, kanske mer än kulturpolitiken.
Låt oss därför, trots meningsskiljaktigheter, gemensamt fortsätta att de-
battera och verka för det som gör att vår tillvaro inte bara är en fråga om
överlevnad utan också om att leva.
Anf. 101 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är synd att Lennart Friden inte vill delge
kammaren sina synpunkter och funderingar kring kulturfrågorna. Jag tror
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
79
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
att det hade varit spännande och viktigt för oss att ta del av dem. Det som
Lennart Friden sade om biblioteken och förebilden från Danmark tror jag
hade varit bra åtminstone för Lennart Fridéns partikamrater att höra. Jag ser
fram emot att Lennart Friden på egen hand sprider dessa kunskaper vidare i
framför allt den moderata gruppen. Då kanske vi kan få litet ordning och
hyfs på biblioteksfrågan framöver.
Jag vill också tala om att jag är glad att höra att Lennart Fridén ser kultu-
ren som en investering och inte som en kostnad. Jag hoppas att också det
kommer att sprida sig som ringar kring en sten i vattnet i den moderata grup-
pen.
Anf. 102 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att om jag skall sprida information om ef-
fekterna av detta, kommer det inte att ge fler röster för att vi skall ha en
bibliotekslag i Sverige, inte med det utfall som man fick i Danmark.
För att spara kammarens och även Elisabeth Perssons tid kan jag bara
hänvisa till protokollet från den allmänpolitiska debatten, där jag i ett
ganska långt anförande redovisade min kultursyn.
Anf. 103 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Rubriken på mitt anförande lyder: Låt oss behålla länsmu-
seerna som fria och självständiga kulturinstitutioner.
Ny demokrati lämnade i dag under några timmar kammaren och gav sig
ut i verkligheten. Vi for med buss till Vagnhärad och Radio Nova och gjorde
där tillsammans med många tillströmmande en manifestation för yttrandefri-
heten och det fria ordet.
Friheten är en av grundstenarna i demokratin. Därför vill vi, och jag för-
modar att det gäller alla ledamöter i kammaren, att kulturinstitutionerna
skall vara fria, självständiga och opinionsbildande.
Nu är emellertid länsmuseernas frihet hotad av momsregler och av den
kommunalekonomiska kommitténs betänkande.
Vi har väckt två motioner där dessa faror påtalas. Jag skall efter kulturmi-
nisterns glädjande besked om att de riktade statsbidragen till länsmuseerna
skall bevaras enbart tala om innehållet i motion Sk673, som delvis behandlas
av kulturutskottet. Av denna motion framgår att de olika momsregler som
införandet av skattereformen innebar för landsting, kommuner och länsmu-
seer/stiftelser leder till att huvudmännen, i första hand landstingen, försöker
göra länsmuseerna till avdelningar i landstingen för att på det sättet kunna
ge mindre anslag.
Landsting och kommuner är nämligen momsbefriade. I länsmuseerna där-
emot belastar momsen verksamheten som en kostnad. Genom att göra läns-
museet till en landstingsavdelning spar huvudmannen, landstinget, flera
hundra tusen kronor. För exempelvis landstinget i Södermanland innebär
det 1 milj.kr. lägre anslagskostnad för museet.
Konsekvensen av detta blir att många länsmuseer kommer att förlora sin
status som självständiga och fria kulturinstitutioner. Jag har själv sett att po-
litisering och ökad byråkrati är något som man får på köpet.
80
Vi i Ny demokrati hävdar att oförutsedda skatteeffekter måste rättas till,
och det väsentliga är att länsmuseerna förblir fria.
Jag har förstått att dessa propåer har överlämnats till utredningen om vissa
mervärdesskattefrågor. Denna utredning fick sina direktiv i februari, och det
finns således gott hopp om att länsmuseerna förblir självständiga och fria.
Jag hade hoppats att kulturministern skulle vara här tills kulturdebatten
hade avslutats, eftersom jag gärna hade velat fråga henne om det fanns några
ytterligare besked att ge om länsmuseerna i denna fråga. Jag hade också ve-
lat fråga henne hur hon ser på huvudmannaskapet för länsmuseerna.
Anf. 104 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Det är med glädje jag konstaterar att kulturutskottet föreslår
att en parlamentarisk utredning om kulturpolitiken tillsätts. Det är nödvän-
digt att vi får en reell bedömning av hur de kulturpolitiska målen är upp-
fyllda. Jag tänker särskilt på decentraliseringsmålet. Ända sedan jag 1985
kom in i riksdagen har jag upprepade gånger i motioner sagt att de statliga
kulturanslagen till regional kultur, framför allt i regionala centra som Göte-
borg och Malmö, bör uppmärksammas mera. Dessutom bör en annan för-
delning ske.
Det är inte rimligt att invånarna i dessa kommuner i huvudsak skall be-
kosta kulturutbudet för en hel region. Det är ju vad det handlar om.
Stockholmarna betalar betydligt mindre per capita för kulturell verksam-
het än vad t.ex. göteborgarna gör. Nu när kommunerna har stora ekono-
miska svårigheter, inte minst gäller det Göteborg, har kulturen mycket svårt
att hävda sig.
Frölunda kulturhus, som är en mycket uppskattad kulturinstitution, hotas
nu av nedläggning. Detta har t.o.m. uppmärksammats av Stockholmstid-
ningarna. Av dessa framgår att det vore mycket negativt inte bara för kultur-
livet på västkusten utan också för kulturen i övriga landet om Frölunda kul-
turhus lades ner.
Erling Bager och jag har under flera år anfört Röhsska museet och Etno-
grafiska museet i Göteborg som exempel på kulturinstitutioner av riksin-
tresse utanför Stockholm.
Röhsska museet är ett stort specialmuseum för konsthantverk och design.
Det är det enda av sitt slag i Sverige.
Under senare tid har utställningsverksamheten med tillhörande program
ökat kraftigt. Inriktningen mot nutida konsthantverk och design har blivit
alltmer uttalad, varvid också en nordisk profil är tydlig. Museets verksamhet
är av riksintresse, och museet fungerar som ett stöd for den svenska konstin-
dustrin och för landets konsthantverkare.
Förslag har nu förts fram om inrättandet av ett statligt museum för konst-
hantverk och design - eller, som vissa säger, ett formmuseum. För en tid se-
dan råkade jag lyssna på en debatt i TV. En entusiastisk kvinna från Natio-
nalmuseum talade i den debatten varmt för ett svenskt formmuseum. Det
var i och för sig bra. Men debatten var sådan att man kunde tro att vi i Sve-
rige helt och hållet saknade ett museum för konsthantverk och design. Bara
det faktum att en viss typ av museer inte finns i huvudstaden betyder inte att
den typen saknas i Sverige.
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Allmän
kulturverksamhet,
m.m.
Förutom Röhsska museet i Göteborg finns det också samlingar som rör
konsthantverk och design på flera andra ställen i Sverige.
Dokumentation, forskning och information inom den här sektorn har
dock länge bedrivits högst osystematiskt. Resultatet är att det i dag finns
stora kunskapsluckor framför allt när det gäller kunskapen om vår egen tid.
I stället för att skapa ett nytt museum bör befintliga resurser tas till vara och
ett systematiskt samarbete inledas mellan berörda museer.
Eftersom Röhsska museet är det enda specialmuseet för konsthantverk
och design i Sverige och det därmed i praktiken har karaktären av riksinstitu-
tion, bör det av staten få i uppdrag att ansvara för denna samordning inom
området och även inneha rollen som centralt museum.
Ett ändrat huvudmannaskap bör prövas liksom formen för ägandet. En
överföring till stiftelse skulle också kunna vara av intresse. Då skulle stat
och kommun tillsammans med intresseorganisationer vara representerade i
stiftelsen.
Vi säger i vår motion att regeringen borde få i uppdrag att undersöka de
här möjligheterna och återkomma med förslag till riksdagen.
Jag är glad att vår motion inte blev avstyrkt, som ju de flesta motioner blir.
I stället har kulturutskottet hänvisat den till den parlamentariska utredning
som skall tillsättas. Jag ser fram emot resultatet av den utredningen. Dess-
utom hoppas jag att det blir en bättre fördelning mellan Stockholm och
landet i övrigt.
Till slut vill jag poängtera vikten av att vi öronmärker anslagen till kultu-
ren. Det har sagts tidigare i den här debatten, inte minst av Birgit Friggebo,
att kulturen inte får bli ett dragspel i de ekonomiska diskussionerna. Därför
är jag glad att Birgit Friggebo i sitt anförande här meddelade att samtliga
riktade bidrag till kulturen blir kvar och att de inte ingår i samma påse som
alla de andra anslagen till kommunen.
Därmed yrkar jag bifall till majoritetens hemställan i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande kulturutskottets betänkanden 1991/92:KrU18,
KrU19, KrU21 och KrU22.
Kulturutskottets betänkande KrU18
Mom. 3 (utgångspunkter för kulturpolitiken på 1990-talet)
Utskottets hemställan bifölls med 136 röster mot 115 för reservation 1 av
Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 4 (insatser för barn- och ungdomskultur)
Utskottets hemställan bifölls med 246 röster mot 11 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson i motsvarande del.
82
Mom. 5 och 6 (kostnadsfria boklån m.m.)
Återförvisningsyrkandet
Det av Ingegerd Sahlström under överläggningen framställda yrkandet
om återförvisning av momenten till utskottet för ytterligare beredning bifölls
med acklamation.
Mom. 23 (beräknande av medel för delposten Centrumbildningar)
Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 10 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 27 (beräknande av medel för anslagsposten Kultur i arbetslivet)
Utskottets hemställan bifölls med 146 röster mot 116 för reservation 9 av
Åke Gustavsson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU19
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU21
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU22
Utskottets hemställan bifölls.
Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, trafikutskot-
tets betänkanden TU13 och TU14, beslöt kammaren på förslag av talman-
nen att de fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i dessa
båda ärenden avslutats.
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU13 Luftfart (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 105 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Fru talman! När vi nu behandlar trafikutskottets betänkande
1991/92:TU13 kan vi konstatera att den sedan länge positiva trenden för flyg-
trafiken bröts vid årsskiftet 1990-1991. De främsta orsakerna till det mins-
kade resandet är den rådande lågkonjunkturen, höjda bränslepriser och sa-
botagerisker på grund av Kuwaitkriget. Resemomsen har även i viss mån
bidragit till ett minskat resande. För inrikesflyget är även snabbtågen en icke
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
83
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
84
obetydlig konkurrent. Även om flyget har haft kraftiga resandeminskningar
under den senaste tiden, bör det dock framhållas att vi nu trots allt har ett
ökat resande med flyget om vi jämför med åren på 1980-talet, som kommer
att räknas som det svenska flygets verkliga framgångsår.
Luftfartsverket redovisar trots allt 14,7 miljoner passagerare i linjefart och
chartertrafik för det gångna verksamhetsåret.
Men om man skulle göra en jämförelse med de optimistiska prognoser
som gjordes i mitten och slutet av 80-talet av luftfartsverket och flygbolagen,
kan man utan överord benämna dagens marknadssituation som katastrofal.
Även om dagssituationen och den närmaste framtiden verkar tuff för fly-
get, finns det många positiva faktorer inför framtiden som säkert kommer
att verka mot en mera gynnsam utveckling.
Svensk-norska luftfartsavtalet med EG, EES-avtalet och en eventuell an-
slutning till EG kan vara en av de mera positiva faktorerna i trafikutveck-
lingen.
Avregleringen av inrikesflyget är en annan mycket intressant faktor. Inri-
kesflyget i Sverige har under lång tid bedrivits i starkt reglerade former. Av-
regleringen av inrikesflyget inleddes den 1 januari 1992, och det innebär att
andra flygföretag nu har möjligheter att trafikera linjer där SAS och Linje-
flyg bedriver trafik.
Nu vill regeringen med stöd av utskottsmajoriteten forcera fram ett helt
avreglerat system.
Vi socialdemokrater i utskottet motsätter oss inte ett helt avreglerat sy-
stem i framtiden, men vi är fast övertygade om att vissa villkor först måste
vara uppfyllda.
Vi säger i vår reservation att tillräcklig kapacitet måste finnas på Arlanda.
I dagens konjunktursituation är detta inte något problem. Men det måste
finnas garantier för att brist på start- och landningsmöjligheter inte blir ett
hinder för en verklig konkurrens.
Det är för oss också en viktig faktor i avregleringen att regionalflyget i
Norrland, som SAS och Linjeflyg genom sina trafiktillstånd hittills har haft
ansvar för, även garanteras en avreglerad flygmarknad. Klarhet måste också
finnas om hur EG:s framtida bestämmelser påverkar det svenska inrikesfly-
get.
I vår reservation nr 2, om Bromma flygplats, har vi socialdemokrater i ut-
skottet inte tagit ställning vare sig för eller emot om Bromma skall användas
till flygplats efter den 31 december 1996. Ett är dock klart, statens avtal med
Stockholms kommun löper ut vid denna tidpunkt. Det finns också ett majo-
ritetsbeslut i Stockholms kommunfullmäktige av den 29 oktober 1990 om att
flygverksamheten skali upphöra vid Bromma när avtalet löper ut.
Att det skall finnas en flygplats i Stockholmsregionen som komplement
till Arlanda, för att ta hand om taxi- och allmänflyget, har utskottet tidigare
uttalat sig för.
Men det vi socialdemokrater uttalar oss för är att Stockholmsregionen
själv skall säga var en framtida flygplats för taxi- och allmänflyg skall lokali-
seras. Vi vill också klart fastslå - vilket vi även gör i vår reservation - att
staten inte skall åta sig något ekonomiskt ansvar för en andra flygplats i re-
gionen efter den 31 december 1996. Nog bör landets största kommun klara
detta själv. Den kommer säkert också att få hjälp från övriga kommuner i
regionen.
Bromma är den i särklass största förlustflygplatsen i landet, som framgår
av luftfartsverkets redovisning för 1991, med ett underskott på 19 milj.kr.
Jag kan inte undgå att göra en jämförelse med bidraget till kommunala flyg-
platser som endast är på 15 milj.kr. Detta anslag har tillkommit av regional-
politiska skäl, och endast flygplatser i skogslänen med linjetrafik av regional
betydelse kan få del av anslaget. I vår reservation nr 5 framhåller vi att riks-
dagen bör besluta om bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret
1992/93 och anvisa ett reservationsanslag på 20 milj.kr.
Om inte Centern helt har övergivit sitt tidigare regionalpolitiska tänkande
borde vi dock få Centerns stöd i en kommande votering för reservation nr 5.
Gör bara jämförelsen 19 milj.kr. till Bromma och 15 milj.kr. till skogslänens
flygplatser. Var finns rättvisan?
Med dessa korta kommentarer till trafikutskottets betänkande
1991/92:TU13 vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 5 som bifogats
betänkandet.
Anf. 106 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Fru talman! När det gäller Bromma flygplats vill jag här i kammaren bara
redovisa att den nydemokratiska riksdagsgruppen ser positivt på att behålla
Bromma. Det är därför med glädje vi nu ser att även Stockholms stadshus
har en majoritet för Bromma.
Att definitivt avhända sig Bromma flygplats till bostadsbebyggelse skulle
enligt vårt sätt att se på saken vara helt fel. Bromma är och kommer att vara
hela Sveriges angelägenhet transportmässigt sett. Vi nydemokrater hoppas
att Stockholm och Bromma flygplats kan teckna ett långt avtal, gärna 50 år
till, så att näringslivet och folket som vill använda Bromma får arbetsro.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i Brommafrågan och
avslag på reservationen.
När det gäller säkerhetskontrollen på Arlanda förutsätter jag att man gör
allt vad man kan i denna fråga.
Men när en av kammarens ledamöter, i det här fallet Jerzy Einhorn, som
jag personligen respekterar mycket, motionerar i riksdagen om att han kän-
ner en oro för sig själv och andra resenärer på Arlanda, fann jag det själv-
klart att delvis tillstyrka Einhorns motion. Vi folkvalda finns ju till för att
skapa inre och yttre trygghet för våra invånare och gäster.
Jag vill därför ändra utskottets motivering och ersätta den med vår egen
och yrkar därför bifall till reservation nr 4.
Fru talman! När det gäller Kalmar flygplats får vår eminente talesman för
Kalmar, Lars Moquist, tala för denna fråga, men jag yrkar bifall till vår reser-
vation nr 3.
Anf. 107 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! I propositionen redovisas en bedömd långsiktig trafiktillväxt
fram till år 2000 med i genomsnitt 4,6 % för inrikes och 6,2 % för utrikes
flygtrafik.
Vänsterpartiet vill varna för att bygga framtida bedömningar på att titta i
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
85
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
86
backspegeln och lägga den kraftiga ökningen under de senaste årtiondena
till grund för prognoser. Den prognosmetodiken har mer än en gång slagit
gruvligt fel. I början på 1970-talet konstaterade den samlade industrin och
elkraftbolagen i Sverige att tillväxten i elkonsumtion per år varit ca 6 % se-
dan sekelskiftet. Med den teoretiska tillväxten skulle elproduktionen be-
höva fördubblas vart 11 år. Det skulle ha betytt att vi i år skulle ha behövt
en elproduktion på bortåt 250 TWh och haft kanske 35 kärnreaktorer.
Frågan är om prognoserna för inrikesflyget är riktiga bedömningar. Till
att börja med utgör redan på sträckan Stockholm-Göteborg järnvägen ett
kraftfullt alternativ. Man slipper trängsel på plan och flygbussar och har re-
jält med arbetsutrymme och god service på tåget. Vi hoppas att tågsatsningar
skall fortsätta, även om vi i vårt parti anser att det går på tok för långsamt.
På kortare sträckor som Borlänge-Stockholm och liknande är tågresandet
ett bra alternativ.
Självfallet spelar den ekonomiska krisen en viktig roll för att folk nu flyger
mindre. Men frågan är hur mycket flygning som har varit absolut nödvändig.
Nymodigheten och statusen i flygandet har gjort att en flygresa till Stock-
holm har ansetts som en personalvårdande åtgärd eller en dold löneförmån.
Men med tiden blir det inte någon nymodighet och status att flyga. Det blir
bara jobbigt. Kurser och konferenser kan göras på hemorten. Telefonsam-
manträden och videokonferenser gör att man inte behöver resa för att träffa
varandra. Telefax och elektronisk post gör att man snabbt kan byta informa-
tion med varandra utan att kroppen flyttas hundratals mil. Fackliga organisa-
tioner och ideella föreningar, som får mycket stryk av den borgerliga rege-
ringen, får mindre råd att flyga.
Säkerhetsfrågorna spelar givetvis också en roll. Olyckan i Oskarshamn
1989 och i Gottröra 1991 och tillbuden påverkar också resenärer, särskilt
dem som är litet flygrädda.
Jag tror också att de ökade kraven på hård konkurrens ger anledning till
misstanke att man också sparar på säkerhetsåtgärderna och ökar osäkerhe-
ten. De europeiska luftfartsmyndigheternas samarbetsorgan Joint Aviation
Authorities förslag om ett hårdare utnyttjande av piloter än vad vi har i Sve-
rige är ett tecken på hur man pressar den mänskliga faktorn. En arbetsvecka
på upp till 60 timmar för piloterna kan bli aktuell. Svenska piloter har nu en
övre gräns på 45 timmar. Vilan mellan två Atlantflygningar skall eventuellt
minskas från 24 timmar till 7 timmar, och enstaka arbetspass kan utökas till
18 timmar. Det är självklart att folk misstänker att sådana här förändringar
drabbar flygsäkerheten, trots att ansvariga myndigheter lovar att så inte skall
ske.
Sammantaget gör jag alltså den bedömningen att någon ny kraftfull upp-
gång i flygandet troligen inte inträffar. Flyget får hård konkurrens av andra
kommunikationsmedel. Därför går vårt parti också på en restriktiv linje när
det gäller utbyggnaden av Arlanda och Landvetter. Självfallet bör man
bygga ut på dessa platser i syfte att uppnå en hygglig servicenivå för de passa-
gerare som använder dem.
Den minskade attraktiviteten för flyget gör också att jag numera accepte-
rar en avreglering, under förutsättning att det regionalflyg som saknar realis-
tiska alternativ kan behållas genom statlig upphandling, och att miljökrav
och säkerhetskrav hålls på högsta möjliga nivå. Jag bedömer utskottets
skrivning när det gäller regionalflyget som acceptabel. Vi har inte heller i
vårt budgetalternativ anvisat några pengar till glesbygdens flygplatser.
Avreglering kan också ses som ytterligare ett test på hur avregleringsprin-
cipen kommer att fungera. Det kan t.ex. på sikt leda till att både SAS och
Linjeflyg slås ut av något centraleuropeiskt bolag som tar över också huvud-
stråken i den inrikes flygtrafiken och kanske i ett senare skede uppnår en
monopolliknande situationen med höga priser. En sådan utveckling har vi
sett i USA. Den framtida utvecklingen blir onekligen intressant.
När det gäller flygsäkerheten i vårt land får vi inte låta oss invaggas i säker-
het av att den historiskt har varit hög. Byggandet av nya flygplatser är vi
skeptiska till. Däremot kan gamla kanske utnyttjas bättre.
När det gäller ett avreglerat flygsystem i Sverige har vi också berört Gun-
narns flygfält uppe i Västerbotten, som kan bli ett alternativ när man inte
klarar att upprätthålla andra delar av regionalflyget, som använder andra
flygplatser.
Vi är också emot uttalandet att utskottet ser positivt på regionala initiativ
för att låta Bromma fortleva trots att fullmäktige i Stockholm tidigare beslu-
tat att det i huvudsak skall bli ett bostadsområde.
Vi stöder reservationen 2 i mom. 12, även om vi inte gillar alla formule-
ringar i reservationens text.
Vad gäller Borlänge flygplats hoppas vi att den i framtiden skall slippa tra-
fik med jetflygplan i enlighet med överklagningen av koncessionsnämndens
senaste beslut i ärendet.
Anf. 108 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! I detta betänkande om luftfarten tillstyrker utskottsmajorite-
ten bl.a. att riksdagen godkänner propositionens förslag om riktlinjer för en
ytterligare avreglering av den inrikes flygtrafiken och för fortsatt arbete med
en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet.
Jag hade tänkt säga ganska mycket om det här, men med tanke på att kväl-
len böqar bli sen har jag kortat ner mitt anförande en hel del.
Jag vill bölja med att yrka bifall till utskottsförslaget i dess helhet och så-
lunda avslag på de reservationer det har yrkats bifall till.
Från den borgerliga sidan har vi sedan många år hävdat att en avreglering
måste komma till stånd för att få konkurrensutsatt och därmed bättre funge-
rande flygtrafik i vårt land.
Denna proposition och det här betänkandet ger oss en god böljan till en
ny, bättre fungerande luftfart i Sverige. Det skall ge en mer utvecklad och
billigare flygtrafik, inte bara för staten utan framför allt för resenärerna.
Fru talman! I flera motioner av framför allt socialdemokrater har det
märkts en oro för hur de mindre flyglinjerna och flygplatserna skall klara sig
i ett fritt konkurrensförhållande. Det är väl alltid så att när något nytt införs
blir det vissa förändringar. Det är naturligt och en viktig beståndsdel i just
arbetet med att avreglera.
Beträffande frågan om trafiken på regionalpolitiskt viktiga men ekono-
miskt svaga linjer vill utskottet för sin del framhålla vikten av att trafiken
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
87
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
på dessa linjer kan upprätthållas även i en avreglerad trafiksituation om så
krävs.
Enligt vad som skrivs i betänkandet kommer luftfartsverket också att be-
handla bl.a. frågan om ett direkt ekonomiskt stöd till upprätthållande av så-
dan trafik. Detta är en garanti för att de i dag svaga linjerna kan upprätthål-
las. Men jag är övertygad om att avregleringen i sig öppnar nya möjligheter
för dessa linjer.
Fru talman! Från utskottets sida har vi under de senaste åren varit överens
om att Arlanda behöver byggas ut med en tredje bana för att kunna möta
resenärernas behov och för att göra det möjligt att använda Arlanda flyg-
plats på ett riktigt sätt.
Vi har till största delen varit överens om att Stockholm behöver två flyg-
platser. Det har också från flera håll sagts att det är av riksintresse att det
finns två flygplatser i denna region. Eftersom något annat alternativ för
Stockholmsregionen inte har kunnat tas fram, har blickarna riktats mot
Bromma, som återigen har blivit ett alternativ som den andra flygplatsen i
regionen.
Enligt vad utskottsmajoriteten har erfarit förefaller det numera kunna fin-
nas en majoritet i Stockholms kommunfullmäktige för ett bevarande av
Bromma flygplats. Utskottet ställer sig därför bakom att Bromma flygplats
bevaras.
Även för Göteborgsregionen är det nödvändigt att Landvetter kan byggas
till och rustas för att kunna ta emot mer trafik, framför allt utrikes sådan.
Fru talman! Beträffande bidrag till de regionala flygplatserna, anser ut-
skottet att det inte finns anledning för utskottet att ta ställning till vissa flyg-
platser - vilket har förts fram i en del motionskrav - utan dessa bidrag får
sökas på vanligt sätt. Utskottet anser sig inte behöva föregripa prövningen av
bidrag från anslaget och avstyrker därmed motionsförslagen angående detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till alla moment i hemställan i trafikutskottets
betänkande nr 13.
Anf. 109 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Fru talman! Jan Sandberg sade att de svaga flyglinjerna skulle kunna be-
hållas även efter en avreglering. Men vi vill ha en garanti för att de skall
kunna bibehållas på något sätt. Det kan ni i utskottsmajoriteten dock inte
ange. Ni tror att de svaga flyglinjema skall kunna behållas, men ni vill inte
vara med om att föreslå en ordentlig utredning. Det är därför som vi har
reserverat oss.
Jan Sandberg sade att man vill att Bromma skall vara kvar. Jag sade klart
och tydligt - och det står också i vår reservation - att vi inte har tagit ställning
vare sig för eller emot. Jag vill fråga Jan Sandberg: Tycker Jan Sandberg att
det är rätt att staten skall tvingas att subventionera en förlustflygplats med
19 milj.kr., samtidigt som skogslänen får nöja sig med 15 milj.kr.?
Vi tycker inte att flygplatsen behöver ägas av staten. Tycker Jan Sandberg
att det är statens eller kommunens uppgift att ansvara för den lokala flygplat-
sen?
88
Anf. 110 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att vi skall gå händelserna i förväg när det gäl-
ler Bromma. Jag tror att Sven-Gösta Signell lika väl som jag känner till att
det förs diskussioner med utomstående intressenter, med näringslivet och
andra. Dessa diskussioner kan nog leda fram till ett koncept angående
Bromma flygplats, som kan vara intressant på många olika sätt. Jag är ju -
precis som Sven-Gösta Signell - intresserad av att minska statens utgifter om
det är möjligt. Men det är för tidigt att i dag gå in i detalj. Vi får vänta och
se vad förhandlingarna ger.
Beträffande problemet med de regionalpolitiskt viktiga, men ekonomiskt
svaga linjerna gjorde vi vid utskottsbehandlingen extra kraftiga skrivningar,
där vi framhåller vikten av just detta. Det finns alltså inte någon större risk
för att ha några dubier när det gäller den här frågan.
Anf. 111 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Fru talman! Som jag tidigare sade går avtalet ut 1996. Genom Jan Sand-
bergs senaste inlägg förutsätter jag att han är med på att det statliga ansvaret
för flygplatsen skall upphöra för att det sedan skall övergå till kommunen.
Jan Sandberg sade också att det kan bli aktuellt med andra intressenter.
Kan jag tolka det som att Jan Sandberg ställer sig bakom det som vi anför i
reservationen, att det statliga ansvaret skall dras tillbaka 1996 och att sedan
andra ägarintressen får ta över den andra flygplatsen i Stockholmsregionen -
om den nu skall vara kvar, vilket är upp till Stockholms kommun och regio-
nen att besluta över, för det är ett beslut som vi från statens sida inte skall
lägga oss i?
Anf. 112 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att det som jag sade i min förra replik borde vara
tillräckligt klarläggande. Det finns inte någon anledning att i dag låsa sig på
någon punkt när det gäller Bromma. Jag sade också att det faktum att man
diskuterar andra intressenter kan öppna andra möjligheter. Vi skall självfal-
let försöka se till att statens utgifter minskas, och det gäller såväl detta om-
råde som andra områden. Jag är beredd att återkomma till denna diskussion
när det har lagts fram mer konkreta förslag.
Anf. 113 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Som miljöfråga är flyget på Bromma en av de största genom
tiderna i Stockholm. Det var också miljöskäl som fick riksdagen att besluta
att flytta den stora trafiken från Bromma till Arlanda.
Förslaget från den dåvarande borgerliga regeringen, som leddes av stats-
minister Fälldin, om att 1981 bygga ut Bromma till Nordens största flygplats
sade ju riksdagen nej till.
Alla de som tyckte att det var viktigt med miljöfrågor sade nej till att fort-
sätta med den stora trafiken på Bromma och de planer som fanns på att
bygga ut Bromma. Så tyckte inte näringslivets män, handelskammaren i
Stockholm och Moderaterna i Stockholm. Nu, drygt tio år efter den stora
uppgörelsen om Bromma flygplats, får näringslivets toppar, handelskamma-
ren och Moderaterna sällskap av både Centern och Folkpartiet. Jag vill påstå
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 95
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
90
att Centern och Folkpartiet anammat Moderaternas miljöfientliga uppfatt-
ning.
Argumentet enligt dessa partier för att behålla Bromma är att det behövs
en cityflygplats, att det skall vara nära till Stockholms city. Faktum är att
Arlanda kan kapacitetsmässigt ta emot affärsflyget, när den tredje tredje ba-
nan är klar. Genom byggandet av Arlandabanan förkortas dessutom avstån-
det mellan Arlanda och Stockholms city. Resetiderna kan kanske fås ned till
20 min. Annat flyg kan hänvisas till andra flygplatser i Stockholms närre-
gion.
År 1991 var både Centern och Folkpartiet för en avveckling av Bromma-
flyget, men då var det valrörelse. Nu, sedan dessa båda partier kraftigt har
decimerats, är de plötsligt för flyg på Bromma. ”Det lär numera vara majo-
riet i Stockholm för flyg på Bromma”, heter det hos utskottsmajoriteten.
Det är förstås fel. Stockholmarna vill ha en bra bostads- och områdesmiljö
och ett flygfritt Bromma. De vill också ha kvar de fina bostadsområdena och
koloniområdena som finns runt flygfältet.
Avtalet mellan Stockholm och staten löper ut den 31 december 1996. I
avtalet finns det ingen uppsägningsklausul. Ett avtal är till för att hållas.
Ändrade planer för Brommas framtid förutsätter brott mot avtalets inne-
börd. Det blir jobbigt för både Centern och Folkpartiet att försvara sin nu-
mera moderata miljösyn inför väljarna och allmänheten i Stockholm.
Bromma har fått en ny flygplatschef. Någonstans ifrån verkar han ha fått
ett löfte förknippat med uppgiften. Flyget skall vara kvar. Därför pågår det
nu en upprustning av bl.a. Hallens interiör. Den nye chefen tror på Modera-
terna och deras löften, som nu också Centern och Folkpartiet tydligen står
bakom.
Bromma flygplats går med stora förluster, uppemot 20 milj .kr. per år. Man
kan då fråga sig vem det är som skall betala driften för flygplatsen. Är det
Stockholms kommun eller näringslivet? I betänkandet står det att ”näringsli-
vet lär vara berett att bevara flygplatsen”. Tror någon att näringslivet vill
betala pengar för en verksamhet som går med förlust? Visst inte. Man vill
bevara flygplatsen, men för andras pengar.
Förutom att Bromma har ett årligt driftsunderskott behövs det stora inve-
steringar, om flygplatsen skall kunna behållas - ett par hundra miljoner har
nämnts. Med tanke på att verksamheten inte kan drivas med överskott blir
det nog svårt att få fram dessa investeringspengar för att få flygplatsen att
fungera i nuvarande skick. Det här bekymrar inte flygplatschefen. Han vill
att flygverksamhet skall flyttas från Arlanda till Bromma, samtidigt som det
ute på Arlanda pågår ett av de största byggprojekten i landet. I planerna
ingår också utrikesflyg. Man vill att Bromma återigen skall uppstå som en
central flygplats.
Om flygverksamhet flyttas från Arlanda till Bromma, skulle detta få oer-
hörda miljökonsekvenser runt omkring Bromma. Jag kan förstå tanken
bakom det hela. Det är det enda sättet att åstadkomma lönsamhet på
Bromma flygplats. Men miljökonsekvenserna blir omfattande, både för de
omkringboende och för dem som bor en bit ifrån Bromma. För att komma
till rätta med en del av utsläppen av olika ämnen krävs det ännu mer pengar
till investeringar, förutom de par hundra miljoner som krävs för att verksam-
heten skall kunna fortgå som den gör nu. Jag måste fråga utskottsmajorite-
ten hur man har tänkt sig att betala dessa investeringar och hur man har tänkt
sig att komma till rätta med driftsunderskottet. Även om utskottet i sitt be-
tänkande säger att det ”lär” finnas ett intresse, är jag mycket tveksam till om
detta verkligen stämmer. Är utskottet verkligen berett att ta ur egen kassa?
Vanligtvis brukar näringslivet vilja ha de pengar som man investerar i en
verksamhet åter. Jag tror inte att näringslivet är ute efter att vara något slags
Florence Nightingale och skänka bort pengarna.
När alla andra kommuner drar konsekvenserna av miljöskyddet, skall
Bromma i Stockholm återfå bullret, avgaserna, störningarna och olycksris-
kerna. Under 70-talets början inträffade en svår olycka med många döda.
För några veckor sedan damp det ner ett annat plan i en sjö i flygplatsens
närhet. Den gången blev det inga allvarliga personskador, men vad händer
nästa gång? Man måste ha i minnet att Bromma ligger i ett område som är
väl bebyggt med villor.
Samspelet med Moderaterna i Stockholms stadshus och deras kolleger i
riksdagen skall tydligen leda till ett återupprustat Bromma, tvärs emot all
utveckling i övrigt. Det vilar ett slags revanschism över ansatserna. Det är
sorgligt.
Alldeles oavsett vart åtgärderna i riksdagen leder, kommer en stor del av
opinionsbildningen i Stockholm att riktas in på miljön kring Bromma. Det
är jag övertygad om. Förhoppningsvis skall både Centern och Folkpartiet då
få stå till svars för sitt svek.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 114 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! När det gäller ekonomin och Bromma flygplats vill jag hän-
visa till vad jag sade i ett tidigare inlägg här i kammaren. Jag kan också refe-
rera vad som har sagts av flygplatschefen, som Kent Carlsson själv har nämnt
i sitt anförande. På en direkt fråga om regeringen kommer att ge något bi-
drag svarar han: Jag säger inte nej, men jag tvivlar.
Jag skulle kunna läsa upp fler uppgifter som visar att det finns ett mycket
stort intresse, det finns kapital och stora förutsättningar för att se till att detta
går runt utan att staten går in med pengar. Men den debatten är jag beredd
att ta senare, när det finns mer konkreta förslag.
I övrigt vill jag, med tanke på kammarens arbetssituation, hänvisa till den
interpellationsdebatt med kommunikationsministern som jag deltog i, där
bl.a. även Oskar Lindkvist var med. Där gick vi igenom många av dessa frå-
geställningar. Jag vill hänvisa till det snabbprotokollet.
Anf. 115 KENT CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Anledningen till att jag uppehåller kammaren med denna de-
batt är att den är oerhört viktig för Stockholm. Det är en miljöfråga men
också en ekonomisk fråga.
Det är ett faktum att jag inte tycker att staten skall gå in med pengar. Det
är många som har vittnat om det här i kammaren. Då står förhoppningen
hos dem som vill ha kvar Bromma till att man skall få näringslivet att skänka
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
91
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
92
pengar till investeringarna och till att hålla flygplatsen i gång, vad jag kan
förstå. Flygplatsen har ju ett driftsunderskott.
Jag tror inte på den tanken, att näringslivet skulle skänka pengar till denna
typ av verksamhet. Näringslivet brukar vanligtvis göra investeringar och
vilja ha avkastning på sina pengar och så småningom vilja ha tillbaka dem.
Jag måste fråga Jan Sandberg om den positiva inställning som majoriteten
har till att behålla Bromma flygplats grundas på att man vill se en ökad flyg-
verksamhet. Hur skall man i så fall lösa miljökonsekvenserna? Det ligger
bebyggelse runt om. Det finns både bullerproblem och luftmiljöproblem.
Det är väsentligt för stockholmarna och speciellt för dem som bor i detta
område att få ett besked. Har man tänkt sig att det skall bli en kraftigt ökad
flygverksamhet på Bromma, för att klara finansieringen?
Anf. 116 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! Det handlar inte om att näringslivet skall skänka pengar. Om
Kent Carlsson tar reda på detaljerna kring detta, får han veta att det handlar
om att bilda bolag och att sätta in ett ganska ordentligt aktiekapital i det. Det
är inte att skänka pengar.
Socialdemokraterna har ju gång efter annan uttalat att det behövs två flyg-
platser i Stockholmsregionen. Fronderar Kent Carlsson mot sitt eget parti
och säger att det inte alls behövs? Om Kent Carlsson tycker som andra soci-
aldemokrater är frågan: Var skall då den andra flygplatsen ligga? Om den
kommer att ligga någon annanstans, finns det då större möjligheter för andra
intressenter att stå för kostnader än det gör vid Bromma?
Anf. 117 KENT CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Vi har konstaterat att denna flygplats går med ett stort drifts-
underskott. Jag bara frågar vilka i näringslivet som skulle vara intresserade
av att stoppa in ett stort aktiekapital i ett bolag som enligt alla prognoser
går med förlust, under förutsättning att man inte flyttar mycket ny trafik till
Bromma flygplats. Det skulle ju innebära att det ägarkapital man stoppar in
sakta men säkert äts upp. Jag tror inte att näringslivet fungerar på detta vis.
Förutsättningen för att få detta bolag att gå med vinst är att man får ökad
flygverksamhet. Då får man alla de problem med buller, utsläpp i luft och
vatten som en flygplats innebär. Min fråga var: Är majoriteten ute efter att
öka trafiken kraftigt på Bromma flygplats?
När det gäller lösningen av flygplatsfrågan för Stockholmsregionen i dess
helhet kan man faktiskt klara den genom att flytta en del av verksamheten
till en tredje bana på Arlanda, men också genom att förlägga en del av den
andra verksamheten till Nyköping. Det finns nya lösningar för att klara
Stockholmsregionens behov av flygverksamhet.
Talmannen anmälde att Jan Sandberg anhållit att till protokollet få anteck-
nat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 118 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! En nationell bra flygplats med goda utbyggnadsmöjligheter
finns i Kalmar. En utbyggnad till en internationell flygplats skulle vara en
mycket lönsam investering. Redan i dag disponerar Kalmar flygplats ett till-
räckligt stort markområde. Kalmar flygplats är en av de få lokala flygplatser
som förfogar över två landningsbanor som tål stora passagerarplan. Nuva-
rande terminalbyggnad är dock alldeles för liten för ett väsentligt ökat antal
resande.
Luftfartsverket, som är mycket positivt inställt till en utbyggnad av Kal-
mar flygplats, har tidigare projekterat för en om- och tillbyggnad av termi-
nalhallen men tvingats lägga programhandlingarna i malpåse, eftersom den
allmänna konjunkturnedgången har drabbat flyget mycket hårt. En om- och
tillbyggnad av terminalhallen skulle kunna påbörjas med kort varsel.
De totala kostnaderna för en utbyggnad av Kalmar flygplats beräknas till
högst 40 miljoner, varav ca 25 miljoner avser själva terminalbyggnaden.
Fru talman! Det som talar för en utbyggnad av Kalmar flygplats är för det
första behovet av bättre infrastruktur i sydöstra Sverige. Kalmar län har till-
sammans med mellanlänen i Norrland den svagaste befolkningsutvecklingen
i landet. Befolkningen i länet har haft en inkomstutveckling som endast lig-
ger på 90 % av rikets. Kalmar län har betydligt färre högskoleutbildade både
inom privat och inom offentlig sektor -13 % mot 18 % för hela riket. Ande-
len civilingenjörer bland de anställda inom tillverkningsindustrin är endast
0,5 % mot 2,0 % för hela landet. Allt detta pekar på att en satsning behöver
göras för att Kalmar län inte skall bli en avfolkningsbygd beroende av ett
omfattande regionalpolitiskt stöd för att överleva.
För det andra är Kalmar ett län som har en väsentligt större andel bygg-
nadsarbetare i förhållande till den totala arbetskraften än vad som gäller för
riket som helhet. Byggnadsarbetarna i Kalmar län kommer därför att drab-
bas hårdare än vad som är fallet för byggnadsarbetare i många andra delar
av landet.
För det tredje bor enbart i sydostlänen - Kalmar, Kronobergs och Ble-
kinge län - nästan 600 000 människor. De som bor i sydostlänen måste i dag
åka till Arlanda, Sturup, Landvetter eller Köpenhamn när de efterfrågar så-
väl internationella flygresor som charterresor. En internationell flygplats i
Kalmar borde hälsas med stor tillfredsställelse av både affärs- och charterre-
senärer.
För det fjärde kommer frigörelsen i Östeuropa liksom övergången till
marknadsekonomi att medföra en enorm efterfrågan på utbildning och in-
formation. Affärskontakter behöver byggas upp. Snabba flygförbindelser
kommer att behövas för både person- och fraktbefordran. Avståndet från
Kalmar till Gdansk är 30 mil, till Stettin 40 mil, till Riga 50 mil, till Tallinn,
Vilnius och Warszawa ungefär 60 mil, dvs. flygtider på mellan 20 och 50 mi-
nuter.
Fru talman! I Kalmar län pekar man då och då på länsföretagarnas dåliga
engagemang och bristande entusiasm för nya projekt. AJla inser ju att om
man inte satsar helt och fullt, uppnår man bara halvmesyrer, och oftast upp-
når man inget alls. Vi skulle behöva litet mera Gnosjöanda i Kalmar län, hör
man då och då. Visst är det så.
Tyvärr har farhågorna om bristande engagemang besannats i min egen
hemkommun Kalmar. Tidningarna rapporterade om min motion. Luftfarts-
verkets lokala representanter var mycket positiva. Kalmar kommun och Kal-
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
93
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Luftfart
mar läns kommunförbund fick kopior av motionen. Och sedan har man na-
turligtvis jobbat stenhårt för att försöka realisera idén. Har man det? Nej,
man har inte gjort någonting - inte en enda protokollförd diskussion, inte
ens ett embryo till en kommitté. Jag har just i dag kontrollerat detta.
Kalmar läns kommunförbund kör nu ut en tolvsidig tidning om Kalmar
län och EG - inte ett ord om en eventuell utbyggnad av Kalmar flygplats.
Kalmar kommun, som borde ha ett direkt intresse av en utbyggnad av flyg-
platsen, både sett från arbetsmarknadssynpunkt och för att förbereda flyg-
platsen och näringslivet inför en kommande högkonjunktur, har inte lagt två
strån i kors för att föra frågan fram mot en positiv lösning. Är det så att vi i
sydost aldrig ser möjligheterna? Vi ser bara svårigheterna.
Eftersom förslaget kommer från Ny demokrati kanske politikerna i Kal-
mar län av taktiska skäl, precis som ledamöterna i denna kammare, hellre
blundar än ger Ny demokrati äran av ett förslag som skulle innebära mycket
positivt för befolkningen i Kalmar län i allmänhet och Kalmar kommun i syn-
nerhet. Det är i så fall bedrövligt. I så fall ser man bara från vilket håll försla-
get kommer och inte vad förslaget innehåller.
Tyckte man kanske att förslaget var för dåligt? Nej, det kan man inte ha
gjort. Man diskuterar ju inte ens förslaget. Detta bekräftas både av chefen
för näringslivskon to ret i Kalmar och av företrädare för Kalmar flygråd. Man
säger att idén är intressant, men att man ännu inte hunnit göra någonting.
Det är bedrövligt.
Kan det hjälpa frågan till en positiv lösning, låter jag gärna övriga riks-
dagspartier få stå för motionen, och om det behövs motarbetar jag gärna
förslaget av all kraft. Då kanske motionen fick en positiv behandling.
Fru talman! Min hemställan i motionen är mycket hovsam, nämligen att
NUTEK får i uppdrag att utreda förutsättningarna och kostnaderna för en
utbyggnad av Kalmar flygplats. Låt NUTEK få det utredningsuppdraget.
Fru talman! Trots att jag kanske inte har så många sympatisörer för min
motion i denna kammare, eller som företrädare för min hemkommun, yrkar
jag bifall till Ny demokratis reservation nr 3 och yrkar samtidigt avslag på
utskottets hemställan under mom. 14.
Anf. 119 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Att döma av Lars Moquists inlägg bör han använda mer av
sin energi till att tala med mer lokalt aktiva politiker än till riksdagsmännen.
Anf. 120 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag har spritt information om detta, och jag har haft kontakt
främst med luftfartsverket.
Som jag sade i mitt anförande har luftfartsverket och vissa företrädare för
kommunen sett positivt på detta. Men ingenting har gjorts. Man väntar för
länge, och ingenting blir av. Gör man ingenting, händer heller ingenting.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
10 § Riksfärdtjänst
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU14 Riksfärdtjänst (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 121 BO NILSSON (s):
Fru talman! Det skulle ha varit intressant att få debattera denna fråga med
Kenneth Lantz. Men av hänsyn till kammarens ledamöter skall jag avstå från
den debatten i kväll. Vi kan komma tillbaka till den senare.
Härmed vill jag yrka bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr
14.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Företogs till avgörande trafikutskottets betänkanden 1991/92:TU13 och
TU14.
Trafikutskottets betänkande TU13
Mom. 1 (riktlinjer för avreglering av den inrikes flygtrafiken)
Utskottets hemställan bifölls med 142 röster mot 112 för reservation 1 av
Sven-Gösta Signell m.fl. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 12 (Bromma flygplats)
Utskottets hemställan bifölls med 147 röster mot 115 för reservation 2 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 14 (Kalmar flygplats)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Kenneth Atte-
fors - bifölls genom uppresning.
Mom. 18 (utrymmen för säkerhetskontroll på Arlanda)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som
ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i re-
servation 4 av Kenneth Attefors - bifölls med acklamation.
Mom. 21 (bidrag till kommunala flygplatser m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 104 för reservation 5 av
Sven-Gösta Signell m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Riksfärdtjänst
95
Prot. 1991/92:95 Övriga moment
9 april 1992 Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU14
Utskottets hemställan bifölls.
96
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 8 april
1991/92:177 av Annika Åhnberg (v) till miljöministern om minskning av tra-
fikens miljöproblem.
Bakgrund
Regeringen skriver i sin regeringsdeklaration att ”den fjärde uppgiften är
att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft
och rent vatten”. Det är en uppgift som måste lösas om vi skall ha en framtid.
Vänsterpartiet har i det syftet lämnat en mängd förslag till riksdagen, nu och
tidigare år. Första steget i denna process som inom en del sektorer kommer
att vara både lång och mödosam - är att den negativa utvecklingen upphör,
dvs. att belastningen på miljön inte ökar.
Även om processen är svår så är det viktigt att komma ihåg att våra möjlig-
heter att bryta den dåliga utvecklingen och slå in på nya vägar aldrig varit
större än i dag. Det finns en insikt om problemen, det finns nya tekniker och
metoder på många områden. Det finns ett växande globalt miljösamarbete.
Målet kan inte uppfyllas utan att stora förändringar sker inom trafiksek-
torn. Frånsett det senaste året när lågkonjunkturen reducerat transportflö-
det och därmed minskat belastningen på miljön, ökar de flesta miljöproblem
som härrör från trafiken - framför allt bilismen och flyget. Två exempel på
detta är bullerproblemen och utsläppen av koldioxid.
Denna negativa trend måste vändas och bli positiv. Regeringen har hittills
inte beslutat eller aviserat några nya åtgärder som påskyndar denna process
i positiv riktning.
Kommunikationsminister Mats Odell har i en intervju (Dagens Nyheter 7
mars 1992) sagt att transporterna (de fysiska) kommer att öka, vi skall bygga
många fler vägar och att proportionerna mellan kommunikationsslagen i
framtiden kommer att vara ungefär som nu. Denna fatalistiska syn inger oro.
På det internationella planet diskuteras nu en klimatkonvention. Åtgärder
för att minska utsläppen av växthusgaser från trafik är en förutsättning för
ett framgångsrikt arbete med en sådan konvention. Sverige måste vidta åt-
gärder på hemmaplan. Ett genomtänkt agerande för att minska problemen
i Sverige kan också bli ett bidrag till utvecklingen internationellt. Uteblivna
handlingar bidrar till internationella processer i den motsatta riktningen.
Förslag
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Moderna högeffektiva kollektiva trafiksystem måste skapas där trafikun-
derlaget är tillräckligt. Miljöanpassade resebehov och vanor skall uppmunt-
ras, elektroniska kommunikationer måste byggas ut, miljövänliga bränslen
måste ersätta de fossila, en teknikupphandlingsfond bör inrättas, investe-
ringar i nya distributionssystem bör stimuleras. Drivmedelsskatterna måste
bli föremål för en ordentlig översyn.
Systemet med miljöklasser för fordon måste utvecklas. Miljöministern har
tidigare i riksdagen sagt att detta övervägs. När kommer besked?
För att dessa förändringar skall kunna komma till stånd behövs en långsik-
tig strategi där normer och delmål i tiden anges. En sådan strategi underlät-
tar för marknadens aktörer att ta fram miljöanpassade alternativ och därige-
nom minska bl.a. sina investeringskostnader.
Vår bilindustri borde åläggas att utveckla modeller med bättre miljöan-
passning - tysta, bränslesnåla och möjliga att driva med miljövänliga drivme-
del. Inte bara fordonens egenskaper i drift måste beaktas, utan också hela
det system de ingår i, t.ex. bör även i Sverige arbetet med att utveckla bilar
som är återvinningsbara intensifieras - en utveckling som nått långt hos ut-
ländska biltillverkare.
Ytterligare åtgärder som bör vidtas är: Förbjud bly i bensin från den 1 juli
1993. I dag finns fullgoda ersättningsmedel till blyet. Högre miljö- och häl-
soskyddskrav skall ställas på diesel och bensin, bl.a. bör högsta tillåtna ben-
senhalt sänkas.
Åtgärder måste vidtas för att nedbringa utsläppen från arbetsfordon och -
maskiner. Dessa står för en betydande andel av utsläppen. Momsen på kol-
lektivresor bör sänkas. Regionalt differentierade fordonsskatter bör införas.
Viktigt är naturligtvis att kollektivtrafiken byggs ut kraftigt - speciellt i
våra tätortsregioner. Detta tar vi upp i särskilda interpellationer.
Substitutionsprincipen, dvs. att det åligger en producent att byta ut farliga
produkter mot mindre farliga, måste tillämpas när det gäller drivmedel. På
många områden kan vegetabiliska oljor ersätta fossiloljor. Det finns uppen-
barligen en lång rad åtgärder som kan och måste vidtas när det gäller trafi-
kens miljöproblem, men regeringen är passiv.
Jag vill därför ställa följande frågor till miljöministern:
1. Kommer regeringen att upprätta en långsiktig plan - och i så fall när - för
hur trafikens negativa miljöeffekter skall minskas?
2. Vilka av de förslag som tas upp i interpellationen är regeringen beredd att
genomföra?
3. Vilka andra åtgärder föreslår regeringen för att minska trafikens negativa
miljöeffekter?
97
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
98
12 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 8 april
1991/92:654 av Birgitta Dahl (s) till socialministern om finansieringen av ett
eventuellt vårdnadsbidrag:
Enligt uppgift i massmedia innebär ett av de förslag till vårdnadsbidrag,
som regeringen nu diskuterar, att vårdnadsbidraget skall finansieras genom
drastiska försämringar av föräldraförsäkringen. Tidigare har uppgifter före-
kommit att resurser skall tas från barnomsorgen för att finansiera ett even-
tuellt vårdnadsbidrag. Dessa återkommande uppgifter skapar oro bland
människor.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialministern:
Hur ser de olika alternativ till finansiering av ett eventuellt vårdnadsbi-
drag ut som regeringen nu diskuterar?
1991/92:655 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om rätts-
hjälp till asylsökande:
Då och då förs fram förslag att asylsökande redan vid ankomsten till Sve-
rige skall erhålla juristhjälp. Att en del advokater ställer upp på detta förslag
är utan tvekan lättbegripligt.
Detta förslag skall ses mot bakgrund av att rättshjälpsreglerna för svenska
medborgare, i takt med den ekonomiska tillbakagången, under senare tid
alltmer skärpts.
Avser statsrådet föreslå att juristhjälp skall utgå till asylsökande omedel-
bart vid ankomsten till Sverige?
1991/92:656 av Margareta Winberg (s) till socialministern om föräldraförsäk-
ringen och jämställdheten:
Enligt massmedia förbereder regeringen nu att försämra ersättningen i
föräldraförsäkringen för förvärvsarbetande kvinnor och män. Detta skall fi-
nansiera ett småbamstillägg på 835 kronor per månad till hemarbetande för-
äldrar.
Min fråga till socialminister Bengt Westerberg är följande:
Hur gagnas jämställdheten genom ett sådant förslag?
1991/92:657 av My Persson (m) till socialministern om övergrepp mot äldre:
Våldet mot våra äldre är ett problem som uppmärksammas allt oftare, nu
senast i en rapport, utgiven av socialstyrelsen, som heter ”övergrepp mot
äldre i hemmet”. I denna ges en skrämmande bild av hur gamla människor
utsätts för misshandel i sina egna hem.
Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta utifrån den skrämmande bild rap-
porten ger?
1991/92:658 av Sten Söderberg (-) till näringsministern om den nya konkur-
renslagen:
Om fri konkurrens finns och fungerar i praktiken, så kommer konsument-
priserna att sjunka radikalt. Enligt SPK så får varje person i Sverige ca
1 000 kr. mer att handla för per månad. Denna inkomstförstärkning är ju
speciellt bra för den ”lilla” människan, som t.ex. pensionärer och barnfamil-
jer.
Den nya konkurrenslagen går att manipulera säger skickliga advokater
både i Belgien och Sverige. Det går att förhala ärenden i den nya lagen precis
som det går i den gamla dåligt fungerande lagen vi har i dag. Genom långa
handläggningstider på flera år så kan konkurrenssabotörer förhala ärenden
så den lille uppstickaren, entreprenören, inte klarar av sitt företag utan går
i konkurs eller alternativt inte vågar sig på att förnya och konkurrera med
etablissemanget.
Min fråga är:
Kommer regeringen att se till att i den nya konkurrenslagen finns inskrivet
att en anmälan om t.ex. leveransvägran blir behandlad inom 2 veckor, och
att konkurrensverket tar ett beslut inom dessa 2 veckor med vitesföreläg-
gande om inte beslutet följs.
13 § Kammaren åtskildes kl. 20.22.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 17
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 53 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.52 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
/Barbro Karlsson
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
99
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Torsdagen den 9 april
1 § Val av ombud och suppleanter i Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling ............................
2 § Justering av protokoll................................
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ......................
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
8 april ..........................................
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Finansutskottets betänkande FiU12
Finansutskottets betänkande FiU13
Finansutskottets betänkande FiU22
Justitieutskottets betänkande JuU20
Justitieutskottets betänkande JuU21
Lagutskottets betänkande LU27
Meddelande om samlad votering ..........................
5 § Vissa anslag till bostadsförsörjningen....................
Bostadsutskottets betänkande BoUlö
Debatt
Magnus Persson (s)
Eva Zetterberg (v)
Agne Hansson (c)
Lennart Nilsson (s)
Beslut fattades efter 6 §
6 § Vissa frågor om hyreslagstiftningen m.m..................
Bostadsutskottets betänkande BoU15
Debatt
Lennart Nilsson (s)
Eva Zetterberg (v)
Birger Andersson (c)
Hans Göran Franck (s)
Beslut ...............................................
Bostadsutskottets betänkande BoUlö
Bostadsutskottets betänkande BoU15
7 § Information från regeringen om den svenska Europapolitiken .
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Gudrun Schyman (v)
Birgitta Hambraeus (c)
Mats Hellström (s)
Nils T Svensson (s)
Widar Andersson (s)
Lennart Fremling (fp)
100
1
2
2
2
23
31
33
Berit Löfstedt (s)
Carl B Hamilton (fp)
Bengt Hurtig (v)
Hadar Cars (fp)
Berndt Ekholm (s)
8 § Allmän kulturverksamhet, m.m........................ 44
Kulturutskottets betänkanden KrU18, KrU19, KrU21 och
KrU22
Debatt
Åke Gustavsson (s)
Talmannen (om sammanträdets fortsättning under kvällen)
Anne Sörensen (nyd)
Elisabeth Persson (v)
Jan-Erik Wikström (fp)
Ingegerd Sahlström (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Rose-Marie Frebran (kds)
Stina Eliasson (c)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Bengt Kronblad (s)
(forts.)
Prot. 1991/92:95
9 april 1992
Ajournering .......................................... 78
Återupptagna förhandlingar .............................. 78
8§ (forts.) Allmän kulturverksamhet, m.m. (forts. KrU18, KrU19,
KrU21 och KrU22).............................. 78
Lennart Fridén (m)
Harriet Colliander (nyd)
Ingela Mårtensson (fp)
Beslut ............................................... 82
Kulturutskottets betänkande KrU18
Mom. 5 och 6 återförvisade till utskottet för ytterligare be-
redning
Kulturutskottets betänkande KrU19
Kulturutskottets betänkande KrU21
Kulturutskottets betänkande KrU22
Beslut om samlad votering............................... 83
9 § Luftfart .......................................... 83
Trafikutskottets betänkande TU13
Debatt
Sven-Gösta Signell (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Jan Sandberg (m)
Kent Carlsson (s)
Lars Moquist (nyd)
Beslut fattades efter 10 §
101
Prot. 1991/92:95 10 § Riksfärdtjänst ..................................... 95
9 april 1992 Trafikutskottets betänkande TU14
Debatt
Bo Nilsson (s)
Beslut ............................................... 95
Trafikutskottets betänkande TU13
Trafikutskottets betänkande TU14
11 § Anmälan om interpellation
1991/92:177 av Annika Åhnberg (v) om minskning av trafikens
miljöproblem ................................. 96
12 § Anmälan om frågor
1991/92:654 av Birgitta Dahl (s) om finansieringen av ett even-
tuellt vårdnadsbidrag............................ 98
1991/92:655 av Sten Andersson i Malmö (m) om rättshjälp till
asylsökande ................................... 98
1991/92:656 av Margareta Winberg (s) om föräldraförsäk-
ringen och jämställdheten ........................ 98
1991/92:657 av My Persson (m) om övergrepp mot äldre ... 98
1991/92:658 av Sten Söderberg (-) om den nya konkurrenslagen 99
102
gotab 41287, Stockholm 1992