Protokoll
1991/92:94
1 § Meddelande om val
Anf. 1 TALMANNEN:
Jag får meddela att val av ombud och suppleanter i Europarådets parla-
mentariska (rådgivande) församling kommer att företas vid inledningen av
morgondagens sammanträde.
2 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 2 april.
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:146 till utrikesutskottet
1991/92:162 och 166 till skatteutskottet
4 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Kulturutskottets betänkanden 1991/92:KrU18, KrU19, KrU21 och KrU22
Bostadsutskottets betänkanden 1991/92:BoU15 och BoU16
Meddelande om frågestunden tisdagen den 21 april
Anf. 2 TALMANNEN:
Jag vill ännu en gång erinra om att frågor till frågestunden tisdagen den
21 april skall lämnas in till kammarkansliet senast tisdagen den 14 april
kl. 13.30.
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
2 april
Företogs till avgörande skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkU21 och
SkU22 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 90).
Skatteutskottets betänkande SkU21
Mom. 1 (skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 119 för reservation 1 av
Anita Johansson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 (den framtida utformningen av arvs- och gåvobeskattningen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 2 av Anita Jo-
hansson m.fl, dels meningsyttringen av Lars Bäckström - bifölls med ackla-
mation.
Skatteutskottets betänkande SkU22
Mom. 1 (energibeskattningens inriktning)
Först biträddes reservation 1 av Ulf Eriksson med 28 röster mot 16 för
meningsyttringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 244 ledamöter av-
stod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 251 röster mot 25 för reserva-
tion 1 av Ulf Eriksson. 13 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (industrins nedsättning)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 23 för reservation 2 av
Ulf Eriksson.
Mom. 7 (kilometerskatten)
Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 22 för reservation 4 av
Ulf Eriksson.
Mom. 8 (miljöklasser för bensin)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 124 för reservation 5 av
Lars Hedfors m.fl.
Mom. 10 (en regionalt differentierad bensinskatt)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 13 för meningsyttringen
av Lars Bäckström i motsvarande del.
Mom. 22 (förpackningsskatten, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 124 för reservation 12 av
Lars Hedfors m.fl.
Mom. 24 (den särskilda varuskatten, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 23 för reservation 14 av
Ulf Eriksson. 11 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Meddelande om samlad votering
Talmannen meddelade att kulturutskottets betänkande KrU12 samt ut-
bildningsutskottets betänkanden UbUlO, UbU8, UbU9, UbUll, UbU12
och UbU18 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
6 § Folkbildning
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU12 Folkbildning (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 3 BERIT OSCARSSON (s):
Fru talman! Så sent som i juni 1991 fattade riksdagen ett för studieförbun-
den och folkhögskolorna mycket betydelsefullt beslut. Riksdagen visade ge-
nom beslutet en stark tilltro till folkbildningen som en demokratisk kraft och
en kunskapsresurs i samhället.
Beslutet gav också organisationerna på folkbildningsområdet större möj-
ligheter att själva planera och utveckla sin verksamhet. De fick treåriga bud-
getramar som bl.a. gav nödvändiga ekonomiska och andra förutsättningar
för ett långsiktigt förändringsarbete. Studieförbund och folkhögskolor väl-
komnade riksdagens beslut. Förnyelsearbetet sattes i gång med stor entu-
siasm utifrån de förutsättningar som angavs i riksdagsbeslutet. Efter treårs-
perioden skulle en fördjupad utvärdering bl.a. ge svar på hur folkbildningen
uppfyllt de mål som riksdagen angav.
Regeringens förslag i årets budgetproposition om en kraftig nedskärning
av anslaget till folkbildningen kom därför som en stor överraskning. Många
reagerade givetvis snabbt och uttrycksfullt på regeringens kalldusch. Vi har
sällan i någon fråga fått så många brev, uttalanden och uppvaktningar. Ele-
verna och lärarna på folkhögskolorna protesterade mot de föreslagna ned-
skärningarna. De har berättat om vad deras folkhögskola betyder för dem
själva och för deras bygd och vad skolan betyder som mötesplats för männi-
skor och för det lokala kulturlivet.
Många korttidsutbildade har uttrycksfullt beskrivit hur de genom folkbild-
ningen fått en ny start både i arbetslivet och som samhällsmedborgare. För
många människor har kursen varit första steget till fortsatt utbildning. Cir-
keldeltagare, ledare och kulturarbetare från olika studieförbund har vädjat
om att vi skall slå vakt om, och inte skära ner på den verksamhet som betyder
så mycket för handikappade, invandrare, många kvinnor och andra grupper
som de dagligen möter i sin studie- och kulturverksamhet.
De handikappades och kulturarbetarnas organisationer har uppvaktat
kulturutskottet och framfört sin oro för framtiden på grund av förslaget från
regeringen.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Att utveckla och ge innehåll åt demokratin är folkbildningens viktigaste
uppgift. Folkbildningen bidrar till en demokratisk grundsyn och till utveck-
lingen av samhället. Folkbildning och demokrati har allt sedan begynnelsen
varit nära förbundna med varandra. De antidemokratiska krafterna växer i
samhället. Vi kan i dag se tydliga rasistiska strömningar. Det är alarme-
rande. Många folkbildare gör stora insatser för att motverka dessa ström-
ningar. I ett sådant läge borde regeringen värna om folkbildningen och inte
riva ner den.
Människor behöver platser att mötas på som ger överblick och helhetssyn
över ett alltmer ytligt och fragmenterat informationsflöde. Människorna be-
höver kunskaper för att förstå och kunna påverka de snabba förändringar
som sker i samhället. Först då kan de bli verkligt delaktiga.
Det är en omfattande verksamhet som bedrivs inom folkbildningen i dag.
Varje år går ca 20 000 elever på folkhögskolans långa kurser och ca 220 000
går på kortkurser. Varje dag deltar ca 200 000 människor i en studiecirkel.
Folkbildningen skapar mötesplatser, ger kunskaper och delaktighet genom
sin mångfald och en levande debatt. Därför är det fel att skära i anslaget till
folkbildningen.
Flertalet studieförbund och folkhögskolor är sprungna ur och har nära an-
knytning till folkrörelser. Folkhögskolor och studieförbund har en stor och
viktig uppgift i att tillgodose folkrörelsernas behov av utbildning. De stödjer
kulturverksamhet och hjälper till att förnya och vitalisera folkrörelsernas ar-
bete. De är ett gott stöd för de nya folkliga rörelser som växer fram. För
mångfalden, för engagemanget och för demokratin behövs levande folkrö-
relser.
En av folkbildningens uppgifter är också att sprida kulturverksamhet och
att väcka kulturintresse hos alla dem som inte får del av samhällets kulturut-
bud. I glesbygden svarar studieförbunden oftast för hela det kulturutbud
som finns, och folkhögskolorna fungerar ofta som kulturcentra i sina områ-
den.
Kulturrådets utvärdering av kulturverksamheten visade också att folkbild-
ningen når ut bättre och engagerar en bredare allmänhet, såväl socialt som
geografiskt, än vad kulturinstitutionerna gör. Denna del av folkbildningen
är nu alltså i fara.
Att nu minska anslaget till folkbildningen, i ett läge där många kulturarbe-
tare saknar arbete, är tvärtemot vad man borde göra. Inom studieförbunden
genomförs exempelvis varje år drygt 100 000 kulturarrangemang, som ger
600 000 direkta arbetstillfällen för konstnärer och kulturarbetare. Detta
måste få fortsätta.
Ett beslut i enlighet med den socialdemokratiska reservationen skulle
både ge kulturarbetare arbete och bidra till att fler människor fick tillgång
till ett rikt kulturliv.
Den snabba förändringen av samhället och utvecklingen mot ett mer kom-
petenskrävande och kunskapsintensivt arbetsliv ställer stora krav på en om-
fattande vuxenutbildning och ett livslångt lärande. Folkbildningen är bättre
än någon annan utbildare när det gäller att nå många människor på deras
egna villkor, med breda och flexibla utbildningsinsatser. Då frågar jag: Vad
är motiven till att hindra folks tillgång till detta?
Tillströmningen till våra folkhögskolor har ökat kraftigt under det senaste
verksamhetsåret. Om inte folkhögskolornas resurser var så begränsade,
skulle åtskilligt fler kurser för bl.a. arbetslösa kunna genomföras. Även stu-
dieförbunden gör här stora insatser. Folkbildningen är en resurs som måste
tillvaratas. Vi har just nu hög arbetslöshet, och därför är det motiverat att
satsa på vuxenutbildning för att överbrygga konjunktursvackan, så att både
människor och samhälle kan stå bättre rustade när konjunkturen vänder.
Studieförbund och folkhögskolor gör också betydande insatser för utsatta
och socialt eller kulturellt missgynnade grupper. Där får människor möjlig-
het till ökade kunskaper, kulturella upplevelser och delaktighet. Fysiskt och
psykiskt handikappade och åldringar på olika institutioner får genom folk-
bildningen ett rikare liv. För förtidspensionerade, långtidssjukskrivna och
arbetslösa är ofta folkbildningen den enda möjligheten att bryta ett i övrigt
passiviserande livsmönster.
Minskade anslag slår hårt mot ”det glömda Sverige”, som Bengt Wester-
berg så ofta talade om i valrörelsen. Folkbildningen, med sina speciella peda-
gogiska erfarenheter och annorlunda metoder, är ovärderlig för att få dessa
människor med. Därför borde regeringen satsa mer på folkbildningen.
Historien har lärt oss att folkbildningen betyder mest för dem som fått kort
utbildning, har låga inkomster, har blivit arbetslösa, är handikappade, in-
vandrare, eller saknar stimulerande kulturupplevelser. Här skulle jag kunna
ta upp frågan om kvinnorna, som kanske har det största behovet av kunska-
per för att inte minst få självkänsla och egenvärde. Men den frågan tar Inge-
gerd Sahlström upp senare i sitt anförande.
Folkbildning handlar alltså om rättvisa. Jag frågar: Varför vill regeringen
minska på rättvisan?
Regeringens förslag har inte klarat sig genom behandlingen i utskottet.
De borgerliga regeringspartierna har under denna och efter många skiftande
turer stannat för en nedskärning som är 100 milj.kr. mindre än vad rege-
ringen föreslår i propositionen. Dessa pengar skall folkbildningsrådet få för-
dela till dem som ordnar utbildning för dem som är eller väntas bli arbets-
lösa. Det låter kanske bra, men hur är det? Det är ju inga nya pengar. De
skall i en rundgång tas från arbetsmarknadsanslaget. Krasst uttryckt tas
pengarna från de arbetslösa.
Vi socialdemokrater står givetvis fast vid det beslut som riksdagen fattade
så sent som i juni i fjol. Det förslag som vi nu lägger fram, om en ökning
med 250 milj.kr., är ingen rundgång. Det är friska pengar, som gör den nu
diskuterade verksamheten och samhället en stor nytta.
Därför, fru talman, ber jag att få yrka bifall till de socialdemokratiska re-
servationerna.
(forts.)
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Anf. 4 TALMANNEN (på grund av demonstration på åhörarläkta-
ren):
Meningsyttringar från läktaren är icke tillåtna.
Anf. 5 TALMANNEN (på grund av fortsatt demonstration på åhörar-
läktaren):
Om ordningen inte kan återställas på läktaren, tvingas jag utvisa alla åhö-
rare.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 9.26 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna under fem minuter för att ordningen på åhörarläktaren skulle
kunna återställas.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 9.31.
6 § (forts.) Folkbildning (forts. KrU12)
Anf. 6 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman, ärade åhörare och kammarledamöter! Jag är den första att
beklaga dessa yttringar, som förmodligen var tänkta som något slags beja-
kande av folkbildningens stora värde - men som blev så fel och missriktade.
I stället vill jag påminna om de trevliga, skötsamma och välljudande demon-
strationer som vi fick ta del av för några månader sedan utanför riksdaghu-
set. Representanter för folkhögskolor och studieförbund visade på ett char-
merande sätt sitt ställningstagande. Jag beklagar att den tradition och kun-
skap som verkligen finns inom folkbildningen och folkhögskolorna inte
kunde komma till uttryck här i dag.
Fru talman! Det sägs att det stora slaget om folkbildningen har börjat -
även om det, som sagt, inte skall utkämpas på det här sättet. Skärmytslingar
av annat slag har ju förekommit tidigare. I många år har Moderaterna at-
tackerat utposterade folkbildningsvakter, och i juni förra året fick de viss
assistans av Folkpartiet - som visserligen inte sköt så mycket men ändå
stödde anfallen genom sin passivitet. Jag tänker på det beslut om folkbild-
ningen som fattades i kammaren den 5 juni förra året.
Då, i juni, uppfattade jag att Centern fortfarande tillhörde oss som utgör
folkbildningsförsvaret. Men under hösten, i regeringsställning, har dess för-
svarsvilja uppenbarligen runnit av. Nu när det stora slaget har brutit ut ingår
Centern i de anfallande styrkorna ledda av generalerna Unckel och Ask. Kds
fyller rollen av femtekolonnare. I den belägring som troligen blir långvarig
har alla intagit sina roller och positioner.
Det stora slaget, bildligt talat, inleddes med regeringens budgetproposi-
tion. Dödligt farliga besparingskrav på 306 milj.kr. riktades mot fattiga folk-
högskolor och studiecirklar. Femtonprocentiga nedskärningar kommer att
innebära att vitala delar av folkbildningen slås ut. Det här vet regeringen,
och det är själva avsikten med nedskärningarna.
Det som kommer att slås ut först är de allmänna kurserna som riktar sig
till korttidsutbildade, invandrare och handikappade. När de allmänna och
kompetensgivande långkurserna är utdöda, har det mest specifika i folkhög-
skolorna försvunnit. Då går det att avfärda folkhögskolorna som utbild-
ningsanordnare och hävda att statsbidraget kan dras in ytterligare.
Det andra som kommer att förblöda på grund av nedskärningarna är stu-
dieförbundens samhällsinriktade cirkelverksamhet. Höjda avgifter för att
kompensera uteblivet statligt ekonomiskt stöd gör att de människor som tidi-
gare varit främsta målgrupp för cirkelverksamheten inte längre har råd att
betala för den.
Det är verkligen inga överord att påstå att slaget om folkbildningen har
satt i gång på allvar.
Den borgerliga majoriteten i kulturutskottet har försökt att tysta protes-
terna från representanter för folkhögskolorna och folkbildningen med hjälp
av 100 milj.kr. i något slags katastrofbidrag av engångskaraktär. Men vad
händer nästa år, fru talman? Finns det någon som tvivlar på, att om inte rege-
ringen tvingas till reträtt och kapitulation kommer folkbildningsslakten att
fortgå? Dessutom har signalerna från utbildningsdepartementet verkligen
nått ut till kommunerna och landstingen. De landstingsbidrag som utgått
främst till långkurser på folkhögskolor för att täcka internatkostnaderna
kommer att kraftigt beskäras. Här rör det sig i allmänhet om nedskärningar
på över 10 %.
Fru talman! Det är inte tu tal om saken annat än att den svenska vuxenut-
bildningen, som anses vara bäst i världen, står inför en katastrof. De arbets-
lösa, handikappade och korttidsutbildade tycks inte längre vara värda en
andra chans. Nu skall utbildning åter bli ett privilegium för den intellektuella
medelklassen, tycks det moderatstyrda utbildningsdepartementet mena.
Vi i Vänsterpartiet tror att utbildning och kultur engagerar och utvecklar
människor, om den står i relation till deras egna erfarenheten och upplevel-
ser. Det gäller ju för övrigt all kunskap. Den kan aldrig få fäste om den inte
angår. Ett av folkbildningens särmärken är just att den tar människors egna
intressen och erfarenheter som utgångspunkt för lärandet. Det är en av an-
ledningarna till att den i allmänhet når så bra resultat. En folkhögskolekurs
är ofta början till ett annat och rikare liv. Utbildning ger självförtroende och
handlingsberedskap. Det är inte för inte som begreppet ”allmän medborger-
lig bildning” fortfarande är en bra etikett på folkhögskolornas och studieför-
bundens verksamheter.
Trots stora skol- och utbildningsinsatser de senaste decennierna är utbild-
ningsklyftorna fortfarande djupa. Klyftorna följer bl.a. av ålder, kön och
klass. Jag tror att klasstillhörigheten här förmodligen spelar en större roll
än på andra områden. Den högre utbildningen har förblivit en borg, ganska
svåråtkomlig för dem som inte är uppvuxna i en studievan tradition. För att
ge människor chans att bryta genom vallarna är folkbildningen med dess spe-
ciella pedagogik och metodik alldeles särskilt viktig.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Fru talman! Alla människor är födda med förutsättningar för fantasi, ska-
pande förmåga och med ett behov av att få uttrycka sig och lära sig. Men av
olika anledningar får inte alla människor dessa behov tillgodosedda under
barn- och ungdomsåren. När människors behov av att lära, utvecklas och ak-
tivt skapa snöps och trycks tillbaka, kan det orsaka både passivitet och dest-
ruktivitet och framför allt brist på glädje och självförtroende. Rädsla för det
främmande och okända kommer som ett brev på posten. Kunskap är ett bra
motgift mot fördomar. Därför spelar folkbildningen en så viktig roll i kam-
pen mot främlingsfientlighet och rasism.
Om inte möjligheterna till vuxenutbildning består, blir resultatet att ut-
bildningsklyftorna ökar i takt med att den allmänna ungdomsutbildningen
byggs ut och den därmed blir bättre.
Med regeringens utbildningspolitik - där tonvikten läggs på de teoretiska
gymnasielinjerna, högskolor och forskning - förstärks utbildningsskillna-
derna. Men samhället behöver väl utbildade människor på alla nivåer. Ar-
betslivet förändras och samhällsutvecklingen går allt snabbare. Goda kun-
skaper i allmänna ämnen är därför nödvändiga såväl för att hänga med i ar-
betslivet som för att kunna vara delaktig i debatten om samhällsfrågor.
Det kan tyckas att vi har lyckats med utbildningspolitiken i det här landet.
Det talas om att vuxenutbildningen här är bäst i världen.
Ser man på statistiken är sanningen något annorlunda. I Sverige har bara
56 % av den arbetande befolkningen gymnasiekompetens. I USA är motsva-
rande siffra 84%. De föreslagna nedskärningarna för vuxenutbildningen
och komvux stryper möjligheterna till den viktiga kompetensgivande vuxen-
utbildningen. Om regeringens förslag går igenom, kommer det att bli hart
när omöjligt för de utbildningsmässigt redan missgynnade att komma ikapp.
När man nu väljer att så kraftigt beskära folkbildningen - det handlar som
sagt om 306 milj.kr. eller en femtonprocentig nedskärning - innebär det ett
definitivt avsteg från tidigare beslut om treårsbudgetering. En sådan, som vi
fattade beslut om i juni, skulle göra det möjligt med långsiktig planering för
folkbildningen, nysatsningar och utveckling av verksamheten, för att ännu
bättre kunna möta de behov som finns. Då var så gott som alla överens om
att prioritera utbildningsbehovet för de korttidsutbildade, för arbetslösa, för
handikappade och för invandrare.
Fru talman! Varken folkbildningen eller komvux, som kommer att debat-
teras senare i dag, är naturligtvis ofelbara eller alltigenom heliga verksamhe-
ter. Det har vi i Vänsterpartiet varit de första att påpeka. Det förekommer
tyvärr både slentrianmässiga folkhögskolekurser och meningslösa studie-
cirklar, kanske rent av en och annan dålig komvuxundervisning.
Vi i Vänsterpartiet anser också att det finns goda skäl att vara kritisk be-
träffande vissa av folkbildningsrådets fördelninsprinciper när det gäller an-
slaget, dels fördelningen mellan olika folkhögskolor, där de små och medel-
stora skolorna har svårt att hävda sig, dels fördelningen mellan olika studie-
förbund, där inte minst SISU, det yngsta av bildningsförbunden, misshand-
las. Men dessa missförhållanden kommer man inte till rätta med eller mot-
verkas inte av nedskärningar i verksamheten, snarare tvärtom.
Med regeringens förslag, som utskottsmajoriteten har gjort till sitt, med
undantag för de tillfälliga 100 miljonerna, som man kommer att ta från
AMS, försvinner den viktiga uppsökande verksamheten inom studieförbun-
den för att nå kulturellt och utbildningsmässigt utsatta grupper. Cirkelstu-
dier och kurser vid folkhögskolor, som har haft så stor betydelse för att göra
oss till en samhällsmedveten och demokratiskt sinnad nation, förpassas till
ett slags utbildningsbakgård. Människors möjlighet att få en andra chans i
livet genom studier i vuxen ålder är allvarligt hotad.
Vad återstår då, när möjligheterna till folkbildningsstudier försvinner?
För väldigt många är det bara en återgång till arbetslöshet, långtidssjukskriv-
ning eller kanske t.o.m. permanent arbetslöshet. Har vi råd med ett sådant
slöseri med mänskliga resurser? Vi i Vänsterpartiet anser inte det. Därför
föreslår vi att anslaget till folkbildningen ökas med de 306 miljoner som man
har velat skära ned med.
För den som undrar varför vi har egen meningsyttring och inte har anslutit
oss till den socialdemokratiska reservationen vill jag påpeka att också Social-
demokraterna går med på vissa nedskärningar när det gäller folkbildningen,
men de nöjer sig med 56 miljoner. Det gör inte vi i Vänsterpartiet. Vi anser
att de besparingar på 100 miljoner som folkbildningen fått göra det inneva-
rande året, för så är det faktiskt, är alldeles tillräckliga.
Jag yrkar alltså, fru talman, bifall till meningsyttringen.
Anf. 7 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Fru talman! Låt mig säga allra först att det är ytterst beklagligt att i en
debatt som skall präglas av bildning, kultur och humanism vara med om en
sådan chockerande upplevelse som det som hände på läktaren för en stund
sedan. Är det någon grupp som inte borde ta till sådana medel, är det väl de
som värnar om folkbildningen. Sedan var det också litet grymt att demon-
strationen drabbade Berit Oscarsson, som kanske mindre än andra skall kri-
tiseras av gruppen som demonstrerade.
Men kom ihåg att vi allihop som deltar i den här debatten älskar folkbild-
ningen, lever med folkbildningen och anser att folkbildningen har stora vär-
den. Det finns en värdegemenskap som är mycket värdefull i den mycket
stora kontaktyta som folkbildningen har i samhället. Jag skulle vilja säga att
det finns nog ingen verksamhet som har en så bred, aktiv och kreativ kon-
taktyta gentemot samhället som folkbildningen har.
Så vi är hemma i en värnkrets vad gäller folkbildningen. Däremot tycker
jag nog att det var litet av gnällspikarnas julafton, när först socialdemokra-
ten Berit Oscarsson och sedan Elisabeth Persson från Vänsterpartiet gjorde
en koppling mellan den skattefinansierade andelen och folkbildningens vill-
kor, därför att det resonemanget kan jag inte ställa upp på. Det är ett orim-
ligt resonemang. Det är t.o.m. ett felaktigt resonemang från folkbildningens
utgångspunkt. Folkbildningen lever på sina egna kvaliteter.
Låt mig tala om att det beslut som kommer att fattas här i riksdagen och
det förslag som utskottet har resonerat fram innebär att upp emot 2 miljarder
kronor av skattemedel på riksnivå används till folkbildningen.
Vi gör från utskottets sida en besparing, ja. Socialdemokraterna gör också
en besparing, och därför är Berit Oscarssons resonemang fullkomligt orim-
ligt. Om socialdemokraterna tyckte att det som Berit Oscarssons resone-
mang bygger på är så viktigt, skulle ni självklart inte spara. Ni sparar 50 mil-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
10
joner eller egentligen 53 miljoner, och det får ni väl göra då, men försök inte
framställa er som de som inte tar ett öre från folkbildningen!
Jag lever mitt i folkbildningen, och jag menar att vi som gör besparingen
egentligen inte tar pengar från folkbildningen. Vi har ju en situation som
Socialdemokraterna egentligen har skapat, Berit Oscarsson. Den ekono-
miska politik som ni har bedrivit under alltför lång tid har inverkat på kultur-
klimatet. Det har blivit svårare och svårare och svårare att hävda kulturens
och folkbildningens villkor i det klimat som ni har skapat. Hur man då kan
bygga upp ett resonemang så som Berit Oscarsson här gör, förstår jag inte.
Det vore mycket bättre om Berit Oscarsson och jag och andra folkbild-
ningens vänner höll varandra i handen och skapade olika förutsättningar.
Titta nu på vad som har hänt den senaste tiden! Vi borde åtminstone som
princip vara överens om det som kallas för Europas bästa skola, att skolan
mer än tidigare skall präglas av kvalitet och kunskap, mer än tidigare ge
människor de bästa livsförutsättningarna, vilket är skolans uppgift, en kom-
bination av kunskap och fostran. Ingenting kan vara viktigare för folkbild-
ningen än att stötta det.
Att förbättra kulturklimatet på alla områden är viktigare än en rad av de
materiella ting som under alltför lång socialdemokratisk regeringstid alltid
har lyfts fram, då materialismen alltid har varit viktigare än kultursatsning-
arna.
Vad regeringen nu gör och som utskottet vill stötta är att markera att kul-
turklimatet och de allmänna kulturförutsättningarna är viktiga i helt andra
termer än de termer som är formulerade med skattemedel. Att lyfta fram
ämnesgrupper som humaniora och etik, kan någonting vara viktigare för
folkbildningen? Precis det vill vi som är folkbildningens vänner.
Vi vill mer betona öppningen mot Europa, säga att vi har våra kulturella
rötter där. Nu kan vi med en offensiv Europapolitik få en rad fördelar för
svenskt kulturliv och svensk folkbildning helt enkelt genom att öppna kon-
takter som kan stimulera den kreativitet som är folkbildningens hjärta.
För att göra en syntes av alltihop det här, vill jag säga att det just nu pågår
en process som från folkbildningens utgångspunkter är oerhört viktig. Den
kompletteras av sådana oerhört viktiga saker som tas upp i en annan proposi-
tion som jag tänker nämna här, eftersom den har stor betydelse, nämligen
att studieförbunden plötsligt, med det beslut vi snart kommer att fatta, får
möjlighet att bedriva kompetensgivande studier.
Vi får med andra ord ytterligare en plattform att arbeta med. Vi som ge-
mensamt arbetar i folkbildningen får därmed en starkare ställning gentemot
våra konkurrenter, vilket faktiskt är viktigt, gentemot komvux och AMU.
Folkbildningen får därmed ytterligare möjligheter att vidga och bredda sin
kontaktyta.
Sedan kan Berit Oscarsson och jag, som ju har folkbildningen som gemen-
samt intresse, säga att vi inte får förlora folkbildningens själ. Nej, det får vi
inte. Därför skall vi med stor kraft säga att folkbildningens speciella pedago-
gik och metoder måste kunna tillämpas i all vår verksamhet, inkl, den kom-
petensgivande utbildningen. På den punkten blir vi alldeles överens, och jag
ser inga problem i den fortsatta hanteringen i det sammanhanget.
Vad utskottet har gjort, fru talman, är att diskutera om det inte i detta läge
är rimligt att överföra medel från arbetsmarknaden till folkbildningen. Vi
vill göra denna besparing om ungefär 200 milj.kr., men säger att de medel
som vi överför bör i första hand gå till arbetsmarknadsmotiverad utbildning,
kvalificerad utbildning som studieförbunden och/eller folkhögskolorna kan
bedriva. På denna punkt har utskottet ägnat mycket tid åt kontakter med
departement, studieförbund och folkhögskolor för att hitta en rimlig lösning.
Jag vill med starkt biträde till förslaget säga att detta är viktigt och bra.
Vi har i utskottets skrivning också gjort en markering att vi, inför den oer-
hört viktiga Europaupplysningskampanj som vi alla skall delta i och där stu-
dieförbunden rimligen är den viktigaste av alla samhällsdelar, skall låta stu-
dieförbunden vara med i vidgad omfattning för att ge information i alla delar.
Det finns anledning, fru talman, att säga att detta är särskilt viktigt eftersom
EG-debatten ju än så länge alltför mycket handlat om ekonomi, tillväxt och
arbetsmarknad. Som jag ser det finns det i Europadebatten en oändlig
mängd fördelar i det kulturella samarbetet. Vi öppnar helt enkelt dörrarna
till Europa. Vi kommer att i denna informationskampanj mer än tidigare
kunna lyfta fram Europa i kultursammanhang.
Vi lever inom folkbildningen i den situationen att vi har ett helt nytt sy-
stem. Tidigare har vi varit styrda på vaij e enskild punkt, men nu får vi genom
den påse och det folkbildningsråd som tillkommit en större egen frihet. Jag
tycker att Berit Oscarsson skulle ha kunnat säga något vänligt om det, att
detta är viktigt och bra. Men samtidigt ställer det krav på oss i folkbildningen
och på de politiska beslutsfattare som ger folkbildningen dess villkor att vi
kan hantera skattemedel på ett korrekt sätt.
Denna debatt förs i alla studieförbund och i alla politiska partier. Hur skall
vi se till att samhällets satsning på folkbildningen används på rätt sätt? Låt
oss fortsätta den debatten i riksdagen, i folkbildningen och i relation till sam-
hället.
Jag vill, fru talman, med dessa konstateranden och med ett positivt note-
rande att Beatrice Ask följer denna debatt, som för samhället och för folk-
bildningen är mycket viktig, yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 8 BERIT OSCARSSON (s) replik:
Fru talman! Göran Åstrand började sitt inlägg med att säga att vi alla äls-
kar folkbildningen och att vi är djupt engagerade i den. Visst ligger det en
sanning i att vi tror på folkbildningen, men det räcker inte att bara i ord värna
om den, utan man måste också i handling visa att man menar det som man
säger.
Det förslag som nu läggs fram om en kraftig nedskärning på folkbildning-
ens område och framför allt inom vuxenutbildningen som helhet rimmar illa
med de vackra ord som Göran Åstrand här framförde. Det har också tidi-
gare, under den tid då vi hade en socialdemokratisk regering, visat sig att
Moderata samlingspartiet har lagt fram förslag om en nedskärning som
skulle ha drabbat folkbildningen i ännu högre grad än de förslag till bespa-
ringar som fanns under den tid när vi hade en socialdemokratisk regering.
Jag känner mig faktiskt inte som en gnällspik. Det här drabbar de männi-
skor som mest är i behov av utbildning. Det drabbar korttidsutbildade, han-
dikappade och invandrare som inget högre önskar än att kunna skaffa sig
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
11
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
12
kunskaper endera i folkhögskola eller i studieförbund. Jag begriper inte var-
för man inte i en lågkonjunktur satsar på folkbildning och vuxenutbildning.
Förutom de neddragningar som görs inom folkbildningen skär man ned på
komvux med 350 milj.kr. Vidare görs kraftiga neddragningar av korttidsstu-
diestödet och av internatbidraget, något som inte minst drabbar folkhögsko-
lor och studieförbund. Att under rådande förhållanden föreslå neddrag-
ningar av anslagen rimmar illa med det verkliga behovet.
Göran Åstrand förutsatte att jag skulle säga någonting positivt om det be-
slut som fattades i juni. Det vill jag gärna göra, och det var just det beslutet
som gjorde att man med sådan entusiasm satte i gång med ett förnyelsear-
bete både på folkhögskolor och på studieförbund. Men detta har kommit av
sig, därför att man nu har stora problem med att ställa om till de nya förut-
sättningarna. Man är besviken mot bakgrund av beslutet och de löften som
gavs i riksdagen så sent som i juni 1991.
Jag vill fråga Göran Åstrand: Är det bara ord att man tror på folkbild-
ningen, eller kan vi i nästa förslag till budget förvänta att man ger ett ökat
stöd till folkbildningen?
Anf. 9 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:
Fru talman! Det gäller i alla fall inte bara pengar. Det var återigen ett
märkligt inlägg från Berit Oscarsson. Det verkar på Berit Oscarsson som om
det avgörande för folkbildningen är hur mycket skattemedel som går in i
den. Jag trodde att vi som har kunskaper om folkbildningen visste att det är
en rad andra yttre och inre faktorer som konstituerar folkbildningens villkor.
Där är pengar naturligtvis också viktiga, men inte bara skattefinansierade
pengar på riksnivå.
Fortfarande är det oerhört ologiskt, Berit Oscarsson, socialdemokrat, att
rikta kritik mot den borgerliga regeringen och majoriteten för att vi sparar.
Berit Oscarsson säger att det är fel, att man inte borde göra det i detta läge.
Man får ett intryck av att Berit Oscarsson har föreslagit att det skall läggas
på 200-300 milj.kr. - då hade möjligen hennes resonemang gått ihop. Men
Socialdemokraterna vill själva spara. Vilka bevekelsegrunder har Socialde-
mokraterna haft när ni tycker att man skall minska på anslaget till folkbild-
ningen? Utveckla det litet, så att vi får reda på hur ni har resonerat när ni
vill spara i detta arbetsmarknadsläge och i den situation som folkbildningen
befinner sig i! Det är mera en nyansskillnad mellan utskottsmajoritetens för-
slag och Socialdemokraternas förslag.
Anf. 10 BERIT OSCARSSON (s) replik:
Fru talman! Det är ju ändå så, Göran Åstrand, att pengar betyder en del
när man driver en verksamhet. Som ett exempel kan nämnas att den före-
slagna nedskärningen i genomsnitt skulle minska bidraget till en folkhög-
skola med 700 000 kr., och det är ingen liten neddragning för en folkhög-
skola.
Också jag kan naturligtvis säga att ideellt engagemang visst betyder
mycket och att det finns många människor som aktivt jobbar för något som
de tror på. Det är något av själen i folkbildningen, och den är en drivkraft
så god som någon. Men det betyder ändå en hel del att man kan få resurser
för att driva verksamheter. Då kan man få god kvalitet och se till att de som
önskar och mest behöver delta skall kunna göra det och inte får en avgifts-
höjning som stänger dem ute.
Att också vi vill minska med 250 milj.kr. visar att också vi vill vara ekono-
miskt sinnade. Men vi vill inte bara dra in 250 milj.kr. Vi har satsat mycket
pengar på vuxenutbildningen i dess helhet. Vi vill ge mer pengar till komvux.
Vi vill ha kvar korttidsstudiestödet, och vi vill ha mera pengar till uppsö-
kande verksamhet och till studieorganisatörsutbildning.
Sammanlagt har vi föreslagit 1 miljard kronor mer inom skolans ram från
Socialdemokraternas sida än vad den borgerliga regeringen har föreslagit.
Det är väl ändå en satsning, Göran Åstrand!
Jag vill än en gång ta upp den fråga som jag tidigare ställde. Under före-
gående mandatperiod föreslog Moderaterna en neddragning av anslaget.
Kan vi räkna med att Moderaterna i framtiden försöker bibehålla eller
t.o.m. öka anslaget? Jag ställer den frågan och vill gärna ha ett svar.
Anf. 11 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:
Fru talman! Det är en naturlig fråga att ställa. Berit Oscarsson vet att Mo-
deraterna och flera andra borgerliga partier under årtionden har sagt att
kunskap och kvalitet i skola och folkbildning är någonting oerhört viktigt.
Jag tycker det är fascinerande att Socialdemokraternas företrädare under de
tre inlägg hon har gjort inte har talat om kunskap och kvalitet och de yttre
förutsättningarna, utan hon har bara, bara, bara talat om ekonomi. Som om
det vore det viktigaste för folkbildningen! Vi har tidigare och även nu före-
slagit en viss besparing inom denna sektor liksom inom andra sektorer. Jag
förstår inte att det skulle vara så oerhört värt att kritisera när Berit Oscars-
son, socialdemokrat, också föreslår en neddragning. Berit Oscarsson vill ju
också minska på anslagen. Om Berit Oscarsson har möjlighet till ytterligare
en replik vore jag tacksam att få en kommentar till hur hon kan föra den
typen av resonemang och ändå föreslå besparingar.
Talmannen anmälde att Berit Oscarsson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Anf. 12 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Göran Åstrand bedyrar att han älskar folkbildningen och me-
nar att den skall leva på sina egna kvaliteter och inte på skattepengar. Jag
måste upprepa den fråga jag hade tillfälle att ställa under allmänpolitiska
debatten och som kanske Göran Åstrand nu har hunnit fundera litet över
men som jag då inte fick något svar på. Om nu folkbildningen skall leva på
sina kvaliteter och skattemedel och skattefinansiering inte är så viktigt, drar
jag slutsatsen att Moderaterna och även Göran Åstrand har funderingar
över hur man exempelvis skall avlöna lärarna, med hur mycket kursavgif-
terna skall höjas, osv. Eller skall folkhögskolans lärare och personal leva på
luft eller av glädjen att få existera i den kulturellt så högtstående miljön?
Eller vad menar Moderaterna? De människor som arbetar på folkhögsko-
lorna måste ju också ha löner, även om de har arbetat där länge, även om
de är duktiga och även om de har nått ett världsrykte genom sin speciella
13
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
14
pedagogik och metodik - det vi kallar det typiskt folkhögskolemässiga.
Byggnader måste också underhållas och värmas upp. Jag förstår faktiskt inte
att man kan kalla det gnäll och ”gnällspikarnas julafton” när vi, som inte
bara älskar folkbildningen utan också vill att den skall finnas kvar i det här
landet, att den skall kunna utvecklas och att dess idéer skall kunna få sprid-
ning, oroar oss över hur ekonomin skall gå ihop.
Det är i det här fallet faktiskt inte fråga om att spara. Det är fråga om
nedskärningar på uppemot 15 %, och till detta kommer, att eftersom rege-
ringen har givit signaler om hur man ser på folkbildningen, följer de borger-
ligt styrda landstingen och kommunerna efter med nedskärningar. Lands-
tingsbidragen kommer i år att skäras ner med i snitt mellan 10 och 15 %.
Detta, fru talman och Göran Åstrand, är ingenting annat än ett strypgrepp
på den folkbildning som Göran Åstrand säger sig älska så mycket.
Anf. 13 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:
Fru talman! Elisabeth Persson och jag hade en debatt i den allmänpolitiska
debatten, och den vill hon nu ta upp igen. Det kan man göra. Vi diskuterade
då precis samma fråga som Berit Oscarsson och jag nu har talat om, nämli-
gen vad som är viktigast för folkbildningen. En socialist och högskattepoliti-
ker som Elisabeth Persson tycker naturligtvis att det är självklart att alltid,
alltid, alltid lösa de här problemen genom att fortsätta med mycket höga
skatter och genom att fördela skattepengarna. Utskottets alla fyra regerings-
partier har vad gäller den här frågan fört ett resonemang och återfört en del
pengar till utskottet, men vi har också menat att det är rimligt att en viss
besparing görs och att det skall råda ett konkurrensförhållande mellan de
olika vuxenutbildningsanordnarna.
Jag har svårt att förstå att Elisabeth Persson och Vänsterpartiet så kraft-
fullt kritiserar den borgerliga gruppen. Vänsterpartiet riktar kritik mot de
besparingar som de borgerliga partierna föreslår - Vänsterpartiet har ju hur
mycket pengar som helst till allting - men kritiken borde i så fall rimligen
också riktas mot Socialdemokraterna, som också föreslår en kraftig bespa-
ring.
Folkbildningen får genom det förslag den borgerliga majoriteten i utskot-
tet nu vill driva igenom 2 miljarder kronor av skattemedel på riksnivå. Vi
tycker inte att det är litet generöst, utan att det är mycket generöst. Det finns
i stort sett inget annat land som satsar så mycket av offentliga medel på folk-
bildning.
Anf. 14 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Argumentet att vi skulle ha hur mycket pengar som helst att
öda över detta går inte riktigt hem, Göran Åstrand. Det är ju i själva verket
så att arbetslösheten kostar den också, och Göran Åstrand och hans parti-
kamrater har tydligen i viss mån insett detta, eftersom man försöker rädda
nästkommande års heder och ära och folkbildningens budget genom att
lägga över 100 milj.kr. från ett annat anslag och specialdestinera detta just
för att folkbildningen och främst folkhögskolorna skall kunna anordna kur-
ser för människor som riskerar behöva gå tillbaka till arbetslöshet. I det fallet
vill jag påstå att även ni begriper detta. Det handlar inte om att det ena eller
andra kostar och att det ena eller andra är tärande utan om att arbetslöshe-
ten kostar. Det kostar också samhället att människor på grund av bristande
basutbildning, bristande kunskaper, inte kan hänga med i den snabba ut-
veckling som sker inom näringslivet, inom industrin och också inom den of-
fentliga sektorn och därför inte hänger med i jobbet. Detta vet vi. Det är
fråga om kostnader som inte redovisas i budgeten på samma sätt som de
skattemedel vi tillsammans ger folkbildningen för att uppväga dessa brister.
Jag tror därför inte att resonemanget om att vi strör pengar omkring oss går
hem hos folk.
Göran Åstrand svarar fortfarande inte på den fråga som jag vet är folkhög-
skolornas, studieförbundens, deras personals och deras lärares stora pro-
blem: Vilka elever är det som inte skall få ta del av vuxenutbildning och folk-
bildning nästkommande budgetperiod? Vilka kurser är det ni vill komma åt?
Är det de allmänna långkurserna eller några specialutvecklade kurser? Vil-
ken personal, vilka lärare är det ni tycker skall leva på den kvalitativt högt-
stående luften i stället för att få ut sina löner? Inte bara jag utan stora delar
av Folkbildningssverige väntar med spänning på svaret på de frågorna.
Göran Åstrand sade också att vi inte kritiserar Socialdemokraterna för de
besparingar de har föreslagit på 56 miljoner - det är fråga om 56 miljoner och
inte 53 miljoner. Men det är ju precis vad vi gör. Vi tycker att deras förslag är
ganska anmärkningsvärt, framför allt med tanke på att folkbildningen under
innevarande år har fått spara 100 milj.kr. och att man inte genom förra årets
beslut fick kompensation för de administrativa kostnader som folkbild-
ningen övertog från skolöverstyrelsen i samband med organisationsföränd-
ringen. Så visst kritiserar vi Socialdemokraterna för deras nedskärningsiver.
Slutligen: Detta är inte att spara. Det är att skära ner.
Anf. 15 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:
Fru talman! Jag måste upprepa att jag tycker att det är oerhört beklagligt
att en folkbildningsdebatt bara handlar om pengar. Det är ju mina motdebat-
törer som väljer att bara diskutera det. Det finns oerhört mycket som är fint
och bra med folkbildningen, och mycket händer just nu som ger folkbild-
ningen breddade möjligheter, t.ex. den kompetensgivande utbildningen.
Många studieförbund bedriver nu uppdragsutbildning i alla former. Visserli-
gen har ABF hunnit mycket längre än de andra och t.o.m. gjort ett bolag för
den här verksamheten, men också andra studieförbund är med på detta.
Ingen kommenterar detta i den här debatten, utan man talar bara om skatte-
pengar.
Socialdemokraterna har nu suttit alltför länge i regeringsställning i Sverige
och skapat de enorma ekonomiska problem inom alla samhällssektorer som
vi nu försöker reparera, och detta drabbar alla samhällssektorer, inkl, utbild-
ning och folkbildning. Det får vi finna oss i.
Jag har i den här debatten försökt lyfta fram alla de kvaliteter som folk-
bildningen har och alla de förutsättningar som skapas när man satsar 2 mil-
jarder kronor av skattemedel och samtidigt breddar arbetsförutsättningarna
för folkbildningen.
Talmannen anmälde att Elisabeth Persson anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Anf. 16 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Det är inte så ofta man får tillfälle att yrka bifall till
utskottets hemställan i ett betänkande där en utskottsmajoritet föreslår en
höjning av regeringens förslag till anslag. Så är nu fallet. I kulturutskottets
betänkande 1991/92:12 föreslår utskottet att statens bidrag till folkbild-
ningen ökas med 100 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.
En sådan här justering av beloppen i propositionen kan naturligtvis ses
som en sorts kritik mot regeringens handläggning av ärendet. När regeringen
har sökt efter nödvändiga besparingsmöjligheter har kunskapen om effek-
terna av en kraftig neddragning av anslaget till folkbildningen inte räckt till.
Nu förbättrar riksdagen läget till gagn för både folkbildningen och rege-
ringen. Det är ett välkommet resultat av folkbildningsdebatten i regerings-
partierna och i kulturutskottet.
Värderade talman! En av folkbildningens viktigaste uppgifter är att er-
bjuda en bred allmänhet studier av den speciella karaktär som är känneteck-
nande för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och för de pedagogiska
modeller som har utvecklats inom folkhögskolan. Även i tider då lågkon-
junktur förorsakar arbetslöshet erbjuder folkhögskolor och studieförbund
en god och billig studiemiljö, som verksamt kan bidra till att människor fin-
ner vägar ur eller förbi arbetslösheten.
En av folkbildningens allra viktigaste uppgifter är att ge korttidsutbildade
möjligheter till utbildning som de annars skulle missa. Det är också väl känt
att folkbildningens skolor och organisationer har stor betydelse för kulturli-
vet i hela landet.
Studieförbundens och folkhögskolornas synnerligen viktiga verksamhet
bland handikappade ger livskvalitet som samhället annars inte kunde stödja
utan väsentligt ökade kostnader. När det är kärvt på arbetsmarknaden kan
man förutsätta att människor med utvecklingsstörning eller funktionshinder
av olika slag har ännu svårare att få jobb än under högkonjunktur. I utskot-
tets betänkande skriver vi att det förhöjda anslaget bör utnyttjas för att er-
bjuda utbildning till dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Då måste
människor med handikapp omfattas av detta.
När Folkbildningsrådet nu skall besluta om fördelningen av dessa pengar
till folkhögskolor och studieförbund kommer rådet säkert att se till att stats-
bidraget hamnar där det gör stor nytta för att minska arbetslöshet, bryta
människors isolering, minska fördomar och främja framväxten av ett mänsk-
ligare samhälle.
Värderade talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets betän-
kande nr 12.
Anf. 17 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Under vårriksdagen 1991 behandlade riksdagen en proposi-
tion om folkbildning. Den tidigare detaljerade regelstyrningen av statsbi-
drag till folkbildningen, dvs. den verksamhet som bedrivs av studieförbund
och folkhögskolor, upphörde i och med budgetåret 1990/91. Fr.o.m. budget-
året 1991/92 skall riksdag och regering fastställa övergripande mål, som skall
ligga till grund för den samlade folkbildningen. Folkbildningen skall i fort-
16
sättningen själv ta ansvar för fördelning av statsbidrag, administration och
organisation samt för uppföljning och utvärdering av verksamheten.
I propositionen slogs fast målet för statsbidrag till folkbildningen, innebä-
rande bl.a. stöd till en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för män-
niskor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i sam-
hällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verk-
samheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings-
nivån i samhället skall prioriteras.
Folkbildningsarbetet har en färgstark historia. De tre första folkhögsko-
lorna kom till 1868; två i Skåne och en i Östergötland. De startades på privat
initiativ - det var alltså inga folkrörelsehögskolor som kom till på den tiden.
Alla tre finns fortfarande kvar. Antalet ökade efter hand snabbt, och i dag
finns det 128 folkhögskolor. Många förtroendevalda på alla nivåer har under
årens lopp fått sina första kunskaper i kommunal- och statskunskap samt i
mötesteknik på en folkhögskola.
Vad kännetecknar då dagens folkhögskolor? Även om folkhögskolorna
sinsemellan är mycket olika, kan man finna många gemensamma karakteris-
tiska drag.
Ett unikt drag är att folkhögskolorna på en och samma gång är delar av
skol- och utbildnings-Sverige, folkbildnings-Sverige och folkrörelse-Sverige.
De studerande får vara med och utforma undervisningens innehåll och for-
mer i större omfattning än i andra skolor. Undervisningen blir deltagarstyrd
och mer behovsinriktad. Läraren är mer en samtalspartner än en traditionell
kunskapsförmedlare. Gemensamma kulturupplevelser, fritidsaktiviteter,
debatter och diskussioner är viktiga inslag i folkhögskolornas verksamhet.
Ett väl fungerande internat - observera detta - ger goda förutsättningar för
social gemenskap och en inspirerande social och pedagogisk miljö.
Folkhögskolans särart har präglats av och präglas fortfarande av samtals-
formen i undervisningen, den deltagarstyrda undervisningen, den demokra-
tiska träningen, friheten från betygshets och den starka sociala gemenskapen
mellan eleverna men även mellan elever och all personal på folkhögskolan.
Detta var många berömmande ord, men också väl motiverade, om vad
folkhögskolan betytt och betyder för att minska utbildningsklyftorna i sam-
hället och för att främja en demokratisk utveckling.
Innan jag slutar vill jag också säga några ord om studieförbunden - det
andra mycket betydelsefulla ben som folkbildningen vilar på. Studieförbun-
den och folkhögskolorna samarbetar med varandra på många håll. Genom
riksdagsbeslutet våren 1991, innebärande mer av målstyrning och mindre av
regelstyrning, kan samarbetet mellan folkhögskolor och studieförbund ut-
vecklas ytterligare.
Studieförbunden bedriver en mycket omfattande verksamhet. Under de
senaste åren har över 300 000 studiecirklar årligen genomförts med totalt
över 2,5 miljoner deltagare. Årligen arrangerar studieförbunden ca 100 000
kulturprogram med mellan 10 och 11 miljoner besökare. Ca 400 000 är enga-
gerade i olika kulturgrupper: körsång, musik, teater, dans, konst, litteratur,
utställningar och annan kulturell verksamhet.
I regeringens proposition föreslås en neddragning av anslaget till folkbild-
ningen med hänvisning till det statsfinansiella läget. Även om vi i Centern
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
18
är medvetna om det mycket besvärliga finansiella läget, har vi bedömt att
ytterligare pengar bör tillskjutas utöver vad regeringen har föreslagit. Ett
tillkännagivande görs, innebärande att utskottet föreslår riksdagen att till-
skjuta ytterligare 100 miljoner. Vidare föreslår kulturutskottet att folkbild-
ningens, särskilt studieförbundens, bredd, flexibilitet och erfarenhet från
studie- och informationskampanjer bör tas till vara vid kommande informa-
tion inför en folkomröstning om svensk anslutning till EG.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 18 BERIT OSCARSSON (s) replik:
Fru talman! Birger Andersson har också ställt sig bakom det som är bra
med folkbildning, och jag instämmer i det han har sagt. Visserligen är även
de 100 miljoner som tillkommer till folkbildningen bra, men de tas av de
pengar som skulle gå till de arbetslösa. Det tillkännagivande vi gör om en
satsning på en EG-kampanj är också bra. Det har visat sig att just folkbild-
ningen är överlägsen när det gäller att ge kunskap till de många männi-
skorna.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Birger Andersson. Varje år har Centern,
som jag kommer ihåg, föreslagit mer pengar än övriga partier. Kan vi räkna
med att Centern kommande år fortsätter att föreslå ökade insatser för folk-
bildningen, eller kommer man att ställa sig bakom de nedskärningar som fö-
reslås från de övriga borgerliga partierna?
Anf. 19 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill påminna Berit Oscarsson om det statsfinansiella läget.
Vi lever för närvarande under en socialdemokratisk budget, som verkar
fram till den sista juni 1992. När socialdemokraterna i januari 1991 presente-
rade utvecklingen under detta budgetår visade finansplanen ett budgetun-
derskott på 5,5 miljarder. I dag, efter att riksrevisionsverket har gjort sin
senaste uppföljning, är budgetunderskottet drygt 54 miljarder. Jag vill alltså
i det här sammanhanget peka på att den ekonomiska utvecklingen och det
statsfinansiella läget är ytterst besvärligt.
Det är självklart att vi - jag har en känsla av att det gäller oss alla här -
verkligen uppskattar de insatser som folkhögskolornas personal och de som
leder studiecirklar gör, och även den betydelse som det har för många som
får delta i den verksamheten. Men, som har sagts här tidigare, den ekono-
miska situationen är sådan att man måste titta på vart pengarna går.
Jag har läst Socialdemokraternas motioner med stort intresse, men jag är
besviken på en del av dem, där man inte visar någon varsamhet med orden.
Man överdriver mycket kraftigt läget, när man talar om att det nu riktas ett
rejält dråpslag mot folkbildningen. Jag tycker att vi skall visa varsamhet med
orden i politiken. Även om detta är en nedskärning, har det gjorts nedskär-
ningar tidigare.
Det finns en motion, Kr429, av Anita Johansson och ytterligare fem soci-
aldemokrater, och där står det: ”Studieförbunden fick under 1980-talet vid-
kännas en minskning av statsbidraget med 40 % räknat i fast penningvärde.”
Det var under den tid som socialdemokraterna satt i regeringsställning. Vad
skall man då kalla det för, om detta kallas för ett dråpslag?
Anf. 20 BERIT OSCARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ställde bara en enkel fråga. Vi vet att Centern är ett folk-
rörelseparti, som är djupt engagerat i folkrörelseverksamhet och som tidi-
gare har föreslagit ökningar. Min fråga är bara: Kan vi räkna med att Cen-
tern fortsätter att vara det folkrörelse- och folkbildningsparti som man tidi-
gare har varit, så att man är beredd att föreslå ökade anslag till folkbild-
ningen i framtiden? Eller tänker Centern, som Moderaterna tidigare har
gjort, föreslå försämringar? Jag tycker att det skulle kännas svårt att sitta i
en borgerlig regering och ställa sig bakom nedskärningar, när man tidigare
har föreslagit ökningar.
Min enkla fråga är alltså bara: Hur blir det i fortsättningen?
Anf. 21 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Vi är glada och stolta över att Centern räknas till folkrörelse-
partierna. Om man tittar på vad en folkrörelse är, finner man att det är en
massorganisation, som arbetar för att förändra samhället och göra det
bättre. Vår massorganisation består då av frivilliga krafter - vi har aldrig
sysslat med någon kollektivanslutning till partiet. Vi går i detta fall med på
nedskärningar därför att det statsfinansiella läget är så besvärligt att vi bedö-
mer det som nödvändigt.
Jag kan lova Berit Oscarsson, att om den nuvarande regeringen lyckas i
sina strävanden att få fart på den svenska ekonomin skall vi försöka se till att
folkbildningen får en gynnsam behandling. Det gäller för oss att få fart på
den ekonomi som för närvarande - som Berit Oscarsson väl känner till - är
drabbad av en besvärande lågkonjunktur. Vi fick av den socialdemokratiska
regeringen ärva ett ytterst besvärligt läge, och det tar sin tid att rätta till det.
Vi hoppas att alla små- och medelstora företag skall få framtidstro, börja in-
vestera och skapa nya arbeten. Den dag som ekonomin blir bättre, kan jag
lova Berit Oscarsson att vi givetvis skall försöka fortsätta vår tidigare linje
att verkligen värna om folkbildningen.
Jag fick inte svar på frågan om vad som hade hänt under 80-talet. Jag cite-
rade direkt ur motionen av Anita Johansson m.fl. Hur vill Berit Oscarsson
försvara den meningen?
Talmannen anmälde att Berit Oscarsson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 22 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! För en kulturpolitiker tror jag att det känns extra svårt att
tvingas ta till sig uttrycket ”av statsfinansiella skäl” i samband med nedskär-
ningar inom viktiga delar av det egna området. Det är smärtsamt att kon-
fronteras med den bistra verkligheten och att tvingas acceptera minskade an-
slag till det område som vi i dag debatterar, folkbildningen. Men ingen vin-
ner långsiktigt på strutspolitik; det är verkligheten som måste få gälla.
Jag känner ändå tillfredsställelse över att vi vid utskottsbehandlingen har
lyckats tillföra folkbildningen 100 milj .kr. utöver regeringens förslag - medel
som skall användas för arbetsmarknadsanpassad utbildning under nästa
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
19
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
20
läsår. För att få den förbättringen av regeringens förslag till stånd har kds
spelat en aktiv roll.
Jag är också glad över att utskottet har kunnat enas om ett tillkännagi-
vande till regeringen, som innebär att studieförbunden ges en viktig roll i
studie- och informationsarbetet inför den stundande folkomröstningen om
medlemskap i EG. Utöver den utbildning som kan erbjudas av folkhögsko-
lorna genom direkta bidrag från det allmänna, kan folkhögskolorna självfal-
let också sälja utbildning, bl.a. till AMS.
Fru talman! Regeringen har som mål att den svenska skolan skall bli Euro-
pas bästa. När det gäller vuxenutbildningen behöver ingen motsvarande
målsättning formuleras. Vi kan i stället konstatera att Sverige redan har
Europas bästa vuxenutbildning. Tidskriften Newsweek har t.o.m. utnämnt
den till världsbäst. Denna vuxenutbildning skall vi självfallet värna.
Folkhögskolorna är de äldsta och mest väletablerade friskolorna i landet.
Det skall vi komma ihåg när vi säger att vi vill främja privata och fria skolor.
Det är glädjande att oppositionen är så översvallande i sin välvilliga inställ-
ning till dessa friskolor.
Folkbildningen är omistlig för livskraften i och bevarandet av den svenska
demokratin, som vi kan beskriva som en folkrörelsedemokrati. Folkbild-
ningen ger kunskap om och redskap för deltagande i samhällsdebatten och
samhällsbyggandet.
Folkhögskolor och studieförbund tar särskilt ansvar för människor som
kommit i kläm i det rationella och likformiga utbildningssystemet. Det kan
gälla människor med språkliga handikapp eller fysiska funktionshinder av
olika slag. Alla de grupper som riksdagen har förklarat prioriterade är vik-
tiga att fortsättningsvis ta ansvar för - kortutbildade, handikappade, arbets-
lösa och invandrare. Det är självklart att besparingar inte skall drabba dessa
grupper, och jag har stor tilltro till folkbildningens vilja att i första hand
värna dem som bäst behöver folkbildningen.
Folkhögskolorna och studieförbunden är väl spridda över hela landet. De-
ras kulturverksamhet får därigenom en god geografisk spridning. De har en
viktig roll i förverkligandet av de kulturpolitiska målen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets betänkande
nr 12.
Anf. 23 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Rose-Marie Frebran slutade sitt anförande med att säga att
besparingarna självfallet inte skall drabba korttidsutbildade, invandrare och
handikappade. Men det är ju precis det som de här nedskärningarna för folk-
bildningen gör. Det är precis de här grupperna som kommer att drabbas, av
det enkla skälet att det aldrig går för någon folkhögskola eller någon studie-
cirkel att slå mynt av just denna verksamhet. Man kan inte få den att så att
säga bära sig själv. Det är helt andra uppdragsutbildningar som möjligen kan
ge ett sådant överskott att det kan finansiera annan verksamhet.
Allmänna långkurser på folkhögskolor kan med nödvändighet aldrig bli
självbärande. För att sådana skall kunna anordnas krävs faktiskt statligt
stöd, landstingskommunalt stöd. Det är den bistra verkligheten. Jag trodde
faktiskt att kds hade så mycket kunskap om framför allt folkhögskoleverk-
samheten genom sitt engagemang i flera framstående och betydelsefulla
folkhögskolor i det här landet att man visste om detta.
Jag tycker alltså att det nästan är falskt tal när Rose-Marie Frebran låtsas
att det inte är den prioriterade verksamheten som kommer att drabbas hår-
dast av nedskärningarna.
Rose-Marie Frebran beklagar också att man av statsfinansiella skäl måste
tillåta det här. Jag vill vända på det: Är det rimligt, tycker kds, att säga att
vi av statsfinansiella skäl måste tillåta rasismen och främlingsfientligheten
att öka? Är det rimligt att av statsfinansiella skäl strypa människors aktiva
deltagande i kulturlivet? Är det över huvud taget rimligt att av statsfinan-
siella skäl tvinga människor tillbaka i långtidsarbetslöshet? Har vi råd med
det här? Anser kds verkligen det?
Jag skulle vilja att Rose-Marie Frebran svarade på detta och kanske också
på den fråga som Göran Åstrand ihärdigt vägrar svara på och som jag inte
heller har fått svar på under alla de folkbildningsdebatter som jag har delta-
git i på sistone. Vilka är det ni vill förvägra möjligheten till en andra chans i
livet? Vilka är det ni vill mota ut från folkskhögskolverksamheten? Ett klart
besked på den punkten tror jag skulle vara upplysande för lärare och elever
och annan personal på de 129 folkhöskolorna runt om i landet, inte minst på
de av pingströrelsen drivna folkhögskolorna.
Anf. 24 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:
Fru talman! Det är ett märkligt resonemang som Elisabeth Persson för.
Vi har en verksamhet som får ett statligt stöd på bortåt 2 miljarder kronor.
Riksdagen har fastslagit vilka de prioriterade grupperna är som den här
verksamheten skall rikta sig till. Många utöver de här prioriterade grupperna
har stor glädje av verksamheten - det gäller många, många andra. När man
då gör en viss besparing säger Elisabeth Persson att det måste drabba de
prioriterade grupperna hårdast.
Jag tror att det är fullständigt orimligt. Jag har en helt annan tilltro till
folkbildningen, till folkhögskolorna och till studieförbunden. Jag tror att de
kommer värna om de grupper som riksdagen har förklarat prioriterade och
som de själva också tycker skall vara prioriterade.
Det är även ett orimligt resonemang att fråga: Är det rimligt av statsfinan-
siella skäl att tillåta rasism att öka osv.? Jag frågar: Är det rimligt att reso-
nera på det sättet? Bekämpande av rasism, är det någonting som ensidigt
skall ske via studieförbund och folkhögskolor? Här är det fråga om hela sam-
hällets klimat och alla människors insatser, hållningen i vardagslivet och hur
relationerna mellan människor fungerar. Jag ställer inte på upp Elisabeth
Perssons resonemang. Jag har stor tilltro till folkbildningen, och vi vill inte
förvägra några grupper en andra chans. De är prioriterade.
Anf. 25 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Dess värre är ju den bistra verkligheten sådan att fromma för-
hoppningar inte räcker långt. Jag delar Rose-Marie Frebrans grundläggande
tilltro till folkbildningens möjligheter att leva upp till sitt ansvar, men jag vill
medverka till att man skall få resurser att göra detta. Folkbildningen gör en
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
21
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
ovärderlig insats för invandrare och andra för att undanröja rasistiska och
främlingsfientliga tendenser i samhället.
Det är som jag sade i mitt huvudanförande: Kunskaper är de bästa mot-
medlen mot fördomar som föder sådana här tendenser. Där vet jag vad folk-
bildningen gör. Jag vet vad man sysslar med på folkhögskolorna och i studie-
förbunden. Jag nödgas dra slutsatsen att om man inte kan fortsätta med sin
verksamhet betyder det att vi släpper efter för de nämnda tendenserna.
Fromma förhoppningar, Rose-Marie Frebran, hjälper inte heller de han-
dikappade. Jag kan ta som exempel Dalarö folkhögskola som har folkhög-
skoleundervisning för gravt cp-skadade elever, vilka för första gången i livet
har kommit in i en miljö, har givits möjligheter att på ett bättre sätt än tidi-
gare kommunicera osv. Därifrån har man klart deklarerat att om nedskär-
ningarna blir så stora som föreslagits måste man slå igen den här verksamhe-
ten.
Då är frågan: Vart skall dessa handikappade ta vägen? Jo, de visas tillbaka
till passivitet och en tillvaro i ensamhet som jag vill påstå är ganska omänsk-
lig-
Så ser det ut. Det här är prioriterade grupper. Men man kan inte ha verk-
samhet eller undervisning eller internatskolor för prioriterade grupper, om
man inte har pengar att betala den här verksamheten med. Det går inte att
bygga på fromma förhoppningar, det klarar sig inte genom att man älskar
folkbildningen aldrig så mycket, det går inte att avlöna lärare med hjälp av
något slags diffust kulturklimat som det har talats om här tidigare. Tyvärr är
det på det sättet, och jag beklagar att kds har gått in i en regering och satt
sig i riksdagen enbart med sådana här fromma förhoppningar i bagaget.
Verkligheten är ganska bitter, vill jag påstå. Det handlar alltså om att vara
med om att se till att nödvändig verksamhet får de statliga bidrag som den
måste ha för att kunna leva vidare.
Anf. 26 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:
Fru talman! Fromma förhoppningar hjälper inte, räcker inte. Det är rik-
tigt, Elisabeth Persson, jag håller med om det. Men det är inte heller fromma
förhoppningar vi förlitar oss på eller diskuterar här i dag.
Elisabeth Persson nämnde i sin första replik uppdragsutbildning som kan
ge överskott och täcka kostnader för annan verksamhet. Ja, jag tog upp det
i mitt anförande. Folkhögskolorna kan sälja utbildning t.ex. till AMS. Det
är bra då att vi är överens om att detta kan ge överskott som även täcker
kostnader för annan verksamhet. Det finns alltså andra möjligheter.
Jag har mycket svårt för att tänka mig att jag under 90-talet skulle med-
verka till en 40-procentig nedskärning av bidragen till folkbildningen, det
som alltså har skett under socialdemokraternas 80-tal. Jag har mycket svårt
att se hur 90-talet skulle kunna bli en upprepning av det.
Talmannen anmälde att Elisabeth Persson anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 27 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Fru talman! Studieförbund, folkhögskolor och jämställdhetsarbete, kan
det ha något samband? Ja, jag påstår med bestämdhet att det är så.
Jag beklagar djupt den kraftiga neddragningen av stödet till folkbildning
som det nu finns ett förslag om. Den här nedskärningen drabbar nämligen
jämställdhetsarbetet.
Det här förslaget kommer att drabba kvinnor. Det drabbar kvinnors möj-
ligheter till utbildning och fortbildning.
Det socialdemokratiska kvinnoförbundet skrev till de andra kvinnoför-
bunden vid årsskiftet. Vi tänkte att det kanske skulle finnas en möjlighet för
oss politiskt aktiva kvinnor att tillsammans arbeta och kämpa för att vi skulle
få ett litet större tillskott till jämställdhetsarbetet genom en bättre tilldelning
till folkbildningen. Men det var tyst. Det var mycket, mycket tyst ifrån de
andra kvinnoförbunden.
Ändå vet vi att många kvinnor genom studieförbundens och folkhögsko-
lornas verksamhet får sin chans att i någon mån kompensera sig för de stu-
dier som de tidigare har missat på grund av att de exempelvis har haft huvud-
ansvaret för hem och familj. Många kvinnor får genom folkbildningen möj-
lighet att skaffa sig en utbildning så att 'fie kan göra ett nytt inträde på arbets-
marknaden eller skaffa sig den kompetens som de behöver.
På folkhögskolorna har bl.a. många invandrarkvinnor fått möjligheten till
en ny start i Sverige. Det gäller särskilt på kvinnofolkhögskolorna. Jag vet
bl.a. att kvinnofolkhögskolan i Göteborg kommer att få stora svårigheter att
bedriva sin verksamhet när vi fattar ett beslut i dag som innebär neddrag-
ningar för folkbildningen.
Kvinnorna är många i den här verksamheten. Förra verksamhetsåret gick
2 900 000 människor i studiecirklar av olika slag. Många gick i studiecirkel
med verksamhet med estetisk inriktning. Här får kvinnorna möjligheter att
föra en kvinnotradition vidare. I den verksamhet i studiecirklarna som har
en stark kulturell inriktning utgör de kvinnliga deltagarna en mycket hög
procentandel - uppemot 70 %.
I dag talar vi mycket om att vi bättre skall profilera kvinnornas frågor i
politiken. Det skapas nätverk runt omkring i landet av kvinnor som försöker
att lyfta kvinnornas intresse.
Fru talman! Jag kan bara beklaga att vi i dag förmodligen kommer att fatta
ett beslut som innebär steg tillbaka för jämställdhetsarbetet i Sverige. Med
det anförda vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 28 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill ställa en kort fråga till Ingegerd Sahlström, eftersom
det verkade på henne som om det enbart var det socialdemokratiska kvinno-
förbundet som arbetar för jämställdhet. Jag tror inte alls att det är så.
Ingegerd Sahlström sade att man nu kommer att fatta beslut om en kraftig
nedskärning. Jag vill ställa en fråga till Ingegerd Sahlström. Jag ställde frå-
gan till Berit Oscarsson tidigare, men fick inget svar. Jag citerar ur Anita
Johanssons motion som är skriven av totalt sex socialdemokrater, därav fyra
kvinnor. ”Studieförbunden fick under 1980-talet vidkännas en minskning av
statsbidraget med 40 % räknat i fast penningvärde.” För innevarande år
1991/92 är minskningen 100 miljoner. Hur har Ingegerd Sahlström och de
andra kvinnorna här i riksdagen arbetat för att det beslut, som genomfördes
under den socialdemokratiska regeringstiden, inte skulle genomföras?
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
23
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
24
Anf. 29 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Fru talman! Inom samtliga partier säger man sig verka för jämställdhetsar-
betet. Men det är inte bara vad vi säger som är det väsentliga utan också hur
vi handlar. Jag sade i mitt inlägg att vi tyvärr inte fick någon respons från
andra partier när vi skickade ut ett öppet brev. Vi tyckte då att vi tillsammans
skulle kunna verka för att behålla pengar till fortbildningen och på det viset
stå upp för kvinnorna.
När det gäller den motion som det talas om här är det typiskt att det är
kvinnor som har skrivit under den. Vi arbetar aktivt i vårt kvinnoförbund för
att få en större jämställdhet på alla plan. Det jobbar vi med, både män och
kvinnor, i vårt parti.
Anf. 30 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag fick inget svar på den fråga jag ställde, men jag skall inte
vara alltför envis. Jag konstaterar bara att de socialdemokratiska kvinnorna
inte har lyckats särskilt väl i sitt arbete under den tid då Socialdemokraterna
satt i regeringsställning under 1980-talet.
Anf. 31 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att jämställdhetsarbetet i det här landet har gått
framåt. Det har det gjort tack vare många aktiva kvinnor och även män som
har arbetat för jämställdhet.
Anf. 32 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Under den här debattens gång har bl.a. Centerns represen-
tant Birger Andersson noterat att studieförbunden fick vidkännas kraftiga
nedskärningar under 80-talet. Hur ställde sig Centern till det? Röstade ni
emot de förslagen eller gick ni med på dem? Jag ställer frågan eftersom jag
tycker att det är ganska väsentligt i sammanhanget.
Jag vill också fråga kds som nappade på den här kroken hur era andra
regeringskolleger ställde sig till nedskärningarna inom studieförbunden un-
der 80-talet. Gick de emot eller röstade de för?
Vi i Vänsterpartiet förde en, vill jag påminna mig, ganska ojämn kamp
när det gällde att under 80-talet slå vakt om studieförbundens verksamhet.
Vi protesterade i juni förra året när förslaget kom om att folkbildningen utan
ersättning skulle överta den administration som skolöverstyrelsen hade stått
för. Man skulle nu själva finansiera den här verksamheten. De 100 miljoner
som man skulle spara det här året utökades med ytterligare besparingar. Vi
gick emot de besparingsförslagen. Vi hade inte så många andra partier med
oss.
Fru talman! Jag tycker att det är litet märkligt att i en debatt om de fem-
tonprocentiga nedskärningarna som det nu handlar om, inte tala om att man
ställde upp på nedskärningarna när de var aktuella.
I mitt inledningsanförande gjorde jag en bildlig jämförelse när jag pratade
om att det stora slaget om folkbildningen har börjat. Folkbildningen har va-
rit attackerad från många håll sedan mitten av 70-talet. Det vet vi om. Frå-
gan är nu om den kommer att överleva de senaste otäcka och häftiga attack-
erna eller om det kommer att bli folkbildningens död.
Centern har ju möjlighet att reparera 80-talets nedskärningsiver genom
att rösta på vår meningsyttring i voteringen. Då skulle jag tro på deras för-
säkran om att de också älskar folkbildningen.
Anf. 33 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tänkte i mitt tidigare anförande kommentera Elisabeth
Perssons ursprungliga inlägg, men jag sade litet grand om att man skall vara
varsam med orden. Jag lade märke till de överord som Elisabeth Persson tog
till när hon inledde sitt huvudanförande.
Jag har försökt förklara för Elisabeth Persson och de övriga debattörerna
att vi har en besvärlig statsfinansiell situation i landet. Det har tydligen inte
gått upp för Vänsterpartiets företrädare. Det brukar inte göra det, så det är
ingen överraskning för mig. Vänsterpartiet önskar sig alltid mer än vad vi
andra orkar med att genomföra.
Att jag tog upp det som sägs i Anita Johanssons motion sammanhänger
med att vi har blivit angripna för att inte försvara folkbildningen. Socialde-
mokraterna har avgett 17 motioner, och det talas där på flera ställen om att
detta är ett rejält dråpslag mot folkbildningen. Elisabeth Persson talar om
folkbildningens död. Det är sådana överdrifter att jag nästan skulle vilja re-
kommendera Elisabeth Persson att deltaga i en studiecirkel i varsamhet med
orden. Det finns ingen anledning för oss politiker att komma med sådana
överdrifter.
Vi slår alla vakt om folkbildningen. Vi har från Centerns sida i alla år för-
svarat folkbildningen. Men det statsfinansiella läget är besvärligt. Det inne-
bär att vi måste vara beredda att göra vissa indragningar. Jag sade tidigare
till Berit Oscarsson att så fort vi får en bättre ekonomi, skall vi från Centerns
sida vara de första att försöka öka anslagen till folkbildningen.
Jag har själv under min aktiva tid sysslat med utbildning. Jag vet hur det
är att arbeta på internatskola. Jag är rektor för en gymnasieskola med inter-
nat. Jag är inte obekant med dessa problem. Jag vet också att det inte räcker
med enbart pengar. Det behövs även engagemang. Jag vet att personalen på
internatskolorna, på folkhögskolorna, har detta engagemang. Jag tror att
man kommer att klara detta. Jag är övertygad om att det kommer att gå. De
domedagsprofetior som Elisabeth Persson kommer med hör inte hemma i
kammaren. Det är inte fråga om folkbildningens död.
Anf. 34 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Birger Andersson har rätt på en punkt. Vi i Vänsterpartiet
tror att det ur alla synvinklar - ur nationalekonomisk synvinkel, ur mänsklig
synvinkel osv. - är bättre att människor är i arbete än att de går arbetslösa.
Vi tror att det betalar sig bättre i det samhälle vi har, att de deltar i produktio-
nen och betalar skatt, så att vi kan använda våra gemensamma medel för
exempelvis utbildning. Birger Andersson har rätt när han menar att vi i
Vänsterpartiet tror att det är kostsamt för ett land att ha många människor
arbetslösa och att inte ha tillräckligt välutbildade människor i produktionen.
Vi vet att både den offentliga sektorn och den privata behöver välutbildad
arbetskraft i mycket hög grad på grund av den snabba utveckling som sker
på olika områden.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
25
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Folkbildning
Vi är oroliga för att det bara är 56 % i landet som har gymnasiekompetens
eller motsvarande. Vi bävar litet för en jämförelse, som visar att det i USA
är 86 % av den arbetande befolkningen som har gymnasiekompetens. I
Västtyskland lär siffran ligga någonstans mitt emellan. Vi tycker att det är
angeläget och ur ekonomisk synvinkel viktigt och bra och väl investerade
pengar att se till att vi kommer upp i nivå med omvärlden.
Sedan säger Birger Andersson att jag använder överord. Om det vore så
väl! Om den här omvittnade kärleken till folkbildningen kunde hjälpa till att
avlöna lärare och personal, om detta vaktslående om folkbildningen kunde
förhindra att en höjning av avgifterna för kurserna slår ut människor, då är
jag beredd att ta tillbaka mina ord och säga att jag har använt överord. Men
dess värre är det nog jag som har rätt och Birger Andersson som har fel i
detta fall. Vi kommer att få se det framöver, dess värre. Jag ger ett löfte att
jag nästa år skall ta tillbaka det jag sagt, om det visar sig att dessa nedskär-
ningar inte har haft förödande konsekvenser för folkbildningen och att verk-
samheter för de s.k. prioriterade grupperna har haft svårast att klara sig.
Skulle det inte vara på det sättet, hoppas jag att Birger Andersson kommer
ihåg detta och ger oss rätt. Då kanske han ångrar dessa besparingar, på
samma sätt som han tycks ångra de besparingar för studieförbunden som han
var med om under 80-talet.
Anf. 35 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag talade om varsamhet med orden. Elisabeth Persson har
sagt att detta blir folkbildningens död. Det var det jag vände mig mot. Jag
har stort förtroende för den personal som arbetar på folkhögskolorna och
för dem som arbetar med studiecirklar och även för eleverna och deras enga-
gemang. Jag är helt övertygad om att folkbildningen även i fortsättningen
kommer att betyda oerhört mycket.
Jag är medveten om att det alltid är olyckligt med besparingar. Men den
ekonomi vi har för närvarande är mycket besvärlig. Vi fick ärva den från den
tidigare regeringen. Det har jag framfört här tidigare. Vi kommer att arbeta
mycket aktivt för ytterligare resurser till folkbildningen så fort vi får en
bättre ekonomisk situation. Det kan jag garantera Elisabeth Persson.
Anf. 36 BERIT OSCARSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja påminna om det läge som rådde på 80-talet,
när dessa nedskärningar gjordes. Vårt arbete under 80-talet bestod i att rätta
till efter den borgerliga regering som vi fick efterträda 1982. Det fanns då ett
stort budgetunderskott som gjorde att vi fick vara varsamma med pengarna.
På grund av det statsfinansiella läget fick vi strama åt på olika områden. Men
jag vet inte med mig att vi någon gång under den perioden gjorde så drastiska
nedskärningar som de som föreslås i det nu föreliggande förslaget. Så stora
neddragningar som på 15 % tror jag icke att vi har gjort någon gång tidigare.
När vi använder ord som drastiska nedskärningar, gäller det inte enbart
neddragningen av folkbildningen utan även den neddragning som skett av
studiestödet - korttidsstudiestöd, internatbidrag och andra stöd till vuxens-
tudier. Det gäller även de neddragningar som gjorts av ansträngningarna att
nå de mest behövande, alltså av den uppsökande verksamheten och utbild-
ningen av våra studieorganisatörer. Sammantaget har det varit en stor ned-
dragning.
Låt mig säga till Birger Andersson att jag är glad att vi är överens om att
90-talet skall vara ett årtionde då vi satsar på folkbildningen gemensamt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
7 § Bidrag till det kommunala skolväsendet
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU10 Bidrag till det kommunala skolväsendet (prop. 1991/92:100
delvis).
Anf. 37 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! I dag tar riksdagen ställning till statsbidraget till skolan, det
s.k. sektorsbidraget som uppgår till över 31 miljarder kronor. Denna statliga
resurs, tillsammans med minst lika mycket från kommunerna, utgör huvud-
delen av finansieringen av grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxen-
utbildning.
I Sverige har vi satsat mycket på utbildning. Detta har inte kommit av sig
självt utan är en medveten prioritering i den socialdemokratiska utbildnings-
politiken. En skola för alla och utbildning av hög kvalitet kräver omfattande
ekonomiska resurser. Dess värre drabbas nu många skolor av nedskärnings-
beslut med eller utan koppling till statliga besparingar.
Den borgerliga regeringen bär ett tungt ansvar för detta. Utlovade resur-
ser till gymnasieskolans reformering fryses inne, anslagen till vuxenutbild-
ning skärs ned liksom anslagen till upprustning av skolor. Än hårdare slår
dock den allmänna begränsning av kommunernas resurser som regeringen
avser driva igenom.
De statliga åtgärderna slår hårt mot skolorna. Därtill kommer besparingar
av rent kommunala medel. Sammantaget innebär detta att många skolor nu
är allvarligt drabbade av nedskärningar av resurser. Det är inte konstigt att
det går en våg av protester genom skolsamhället.
Allt fler inser nu vad en borgerlig politik innebär. Har man skattesänk-
ningar som överordnat mål, leder det till dessa negativa konsekvenser för
verksamheter inom offentlig sektor, t.ex. skola.
I opposition kunde de borgerliga slå bort detta och lova både skattesänk-
ningar och bättre skolkvalitet. Med regeringsansvar håller inte detta trolle-
ritrick. Därför öppnas nu mångas ögon. Det är ett högt pris som människor
får betala för detta uppvaknande. Utarmade resurser till skolan talades det
tyst om inför valet. Det är inte underligt att människor i dag känner sig lu-
rade.
I stället för resurser bjuds allmänheten på tjusiga slagord. Det är ju ”Euro-
pas bästa skola” som håller på att skapas med denna politik. Det är knappast
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
27
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
28
förvånande att de som kämpar mot nedskärningar i sina barns skola uppfat-
tar detta slagord som ett hån!
Resursnedskärningar är allvarliga i sig, men än värre blir de när de paras
med en klar strategi för att skapa ett omfattande system av privatskolor. Där-
till smyger det fram en allt större förståelse för att olika typer av avgifter skall
tas ut för skola och utbildning. Jag skall i denna debatt inte gå in på skolans
innehåll, men jag vill ändå framhålla hur läroplan och lärarutbildning nu en-
ligt regeringens åsikt skall ändras till en snävt ämnesspecialiserad skola med
den kunskapssynen, och det har mycket litet att göra med hur barn tillägnar
sig kunskap. Sammantaget kan jag inte se annat än att avsikten är att föra
skolpolitiken 30 år tillbaka i tiden.
Det är en usel skolpolitik som nu drivs av Moderaterna i beslutande posi-
tioner. De övriga borgerliga partierna verkar mer eller mindre ha lagt ned
sina röster.
Centern tycks helt ha kapitulerat för högern, bort från sin tidigare strävan
att stå upp för vuxenutbildning. Det är närmast plågsamt att se centerpartis-
ter slå knut på sig själva när de i ord hyllar vuxenutbildningen, samtidigt som
de i handling skär ned resurserna för både folkbildning och komvux.
Att regeringspartierna inte helt orkade stå emot opinionstrycket utan re-
ducerade besparingen till komvux till 150 miljoner förändrar inte kritiken.
Att i en tid med så stora behov av att öka de kortutbildades kunnande och
kompetens i stället skära ned dessa möjligheter är ynkligt.
Vi socialdemokrater accepterar inte dessa nedskärningar och kommer att
rösta emot dem här i dag. Jag yrkar bifall till reservation 4.
För ett år sedan gick Moderaterna och Folkpartiet mot reformeringen av
gymnasieskolan. Inte minst förde man ett väldigt väsen om att resurserna
var för knappa. I dag har Moderaterna och Folkpartiet ändrat ståndpunkt i
båda dessa frågor - från ett nej till ett ja till gymnasiereformen, och från att
kräva mer resurser för denna reform till att inte alls skjuta till några nya re-
surser för reformeringen. Tala om kameleontbeteende!
Denna fråga är dock för viktig för att raljeras med. Den bristande tilltron
till regeringens uppställning för gymnasiereformen har fått kommunerna att
hålla igen i sin reformprocess. På detta sätt missar vi dyrbar tid. Jag menar
att det är utomordentligt viktigt att yrkesutbildningen nu får förstärkt kvali-
tet och blir en treårig gymnasieutbildning. Redan nu borde ett tredje på-
byggnadsår införas för att arbetslösa ungdomar skall erbjudas en god utbild-
ning i stället för andra former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ingvar Johnsson kommer senare att beröra gymnasieskolan ytterligare lik-
som en del andra av våra åsikter i detta betänkande.
Herr talman! Mot bakgrund av den stora vikt som vi socialdemokrater fäs-
ter vid utbildning, har vi i vår skuggbudget prioriterat detta område. För ut-
bildning totalt sett föreslår vi att 1,5 miljarder utöver regeringens förslag an-
visas. Detta gäller inte bara det betänkande som vi just nu behandlar utan
även andra betänkanden med utbildningsinslag.
Självfallet måste det också finnas en finansiering för en sådan satsning. I
den socialdemokratiska skuggbudgeten säger vi nej till regeringens skatte-
sänkning för höginkomsttagare och kapitalägare med totalt sett nästan 9 mil-
jarder kronor.
I valet mellan sänkt skatt och bibehållen standard på skola och vuxenut-
bildning är det självklart att vi socialdemokrater satsar på utbildningen. De
borgerliga gör ett annat val.
Anf. 38 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Ärade lyssnande auditorium - närvarande eller frånvarande!
Heliga kor - finns de i Sverige? Ja, faktiskt. Vi inom Ny demokrati hittar
den ena efter den andra - inom politiken.
Annars är det ju vanligen Indien vi tänker på när heliga kor kommer på
tal. Man hör t.o.m. ibland litet ironiska kommentarer om det löjliga och
oupplysta i att i dagens Indien låta heliga kor gå omkring och blockera trafi-
ken på gatorna i t.ex. New Delhi. Kulturhögfärdiga européer skildrade länge
Indiens heliga kor som exempel på att indierna var efterblivna.
I själva verket var det precis tvärtom - européerna begrep inte att det
fanns och finns synnerligen logiska och rationella förklaringar till Indiens he-
liga kor. Värre är det med de svenska heliga korna! Dessa blockerar förvisso
ingen trafik - däremot blockerar de en saklig politisk diskussion även i detta
magnifika hus. Någon logisk eller rationell förklaring till de svenska finns det
däremot inte - såvitt man inte anser att enfald, vet-bäst-mentalitet, politisk
opportunism och skenhelighet är något logiskt och rationellt.
Vilka heliga svenska kor syftar jag på? Jag skall inte ta upp alla som finns
i kohagen i dag - det finns åtskilliga där - utan jag tänkte koncentrera mig
på dem som dyker upp i utbildningsutskottets betänkande 10. Här finner vi
våra ivrigt ramande vänner - komvux, Jantelagen och hemspråksundervis-
ningen.
Komvuxdebatten har rasat länge vid det här laget, och jag skall inte köra
någon långrandig repris på den. Låt mig därför bara än en gång slå fast föl-
jande:
Ingen politiker och inget parti har mig veterligen ifrågasatt komvux viktiga
funktion i vårt samhälle. Vi är alla överens om att vuxenutbildningen är en
ytterst viktig del av vårt utbildningssystem. Men måste den vara ”kom”, dvs.
kommunal? Ja, säkert för socialister och älskare av planekonomi, men ett
rungande nej för oss som gillar valfrihet och mångfald!
Det viktiga för oss i Ny demokrati är att det finns en högklassig och effek-
tiv vuxenutbildning. Vem som erbjuder den är mindre viktigt. Det viktiga är
att det finns konkurrens och valmöjligheter. Först då blir det toppkvalitet
och valuta för pengarna. Till vår glädje har vi konstaterat att litet större val-
frihet verkar vara på väg. Jag tänker på den nyss framlagda propositionen
157, enligt vilken man vill ge studieförbunden möjligheter att börja konkur-
rera med komvux. Det är en bra liten början.
Har debatten då gällt komvux? Nej, naturligtvis inte. I stället blir det ett
katastrofscenario när man minskar sektorsbidraget med ca 1 %!
Visst var det kanske litet klantigt av utbildningsdepartementet att så di-
rekt peka ut komvux. Gissningsvis trodde man att kommuner, komvuxlärare
och skolfolk kände till att det numera heter sektorsbidrag och att vaije kom-
mun själv suveränt bestämmer hur detta skall användas på effektivaste sätt.
Kanske hade man också illusionen att skolvärldens folk skulle tillämpa
sina kunskaper på ett sansat och sakligt sätt. Ack nej! Vi är åtskilliga som
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
29
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
30
har blivit både förvånade och besvikna på många komvuxlärares egoistiska
och trångsynta agerande liksom på många politikers undfallenhet och brist
på civilkurage.
Komvuxlärarna mobiliserade raskt och skickade ut sina banerförare och
legosoldater - eleverna - sedan dessa skrämts upp med en mängd vulgärar-
gument om de fullständigt förödande effekterna av detta med att vara rädd
om medborgarnas pengar. Att komvuxlärarna egentligen bara värnar om sin
egen sysselsättning och det egna reviret är dock uppenbart för var och en
som studerar mönstret.
Skråväsendet är inte borta - om nu någon trodde det! Det har bara ändrat
karaktär och bytt namn.
Gatans parlament mobiliserade också. I min hemstad Göteborg t.ex. har
på begäran de olika partierna framträtt på ett lastbilsflak på Gustav Adolfs
torg för att förklara sin ståndpunkt. Varje marxistisk klyscha resulterade i
ovationer och jubel, medan alla sakliga och balanserade argument möttes av
burop.
Torsten Husén, professor emeritus i pedagogik, nestor och svensk skolas
oomstridde ”grand old man”, sammanfattade hela debatten i två ord på se-
minariet ”Schooling in Modern European Society” för två veckor sedan i an-
drakammarsalen: monumental osaklighet. Det var alltså hans omdöme, och
det är en mycket träffande sammanfattning.
Och mönstret går igen!
Låt mig bara erinra om de lärarkravaller som Kjell-Olof Feldts besparing
för några år sedan utlöste. Det gällde 200 miljoner av de ca 60 miljarder som
totalt gick till utbildningssektorn, dvs. ca 0,3 %.
Ett annat exempel är ramaskrina med anledning av den marginella bespa-
ringen inom hemspråksundervisningen förra budgetåret.
Ibland drömmer jag om att Sveriges lärare diskuterar och debatterar t.ex.
skolans och undervisningens kvalitet samt vikten av att det finns högkompe-
tenta lärare och av att man slutar bita sig fast i krubban för att i stället tänka
i nya och kreativa banor. Jag skulle önska att man diskuterade de frågorna
med samma engagemang och iver som man visar varje gång det blir tal om
besparingar, ekonomi och utbildningseffektivitet. Men varje gång vaknar jag
från dessa drömmar och konstaterar att det var en ljusblå önskedröm.
Lärarkåren vet hur man gör när det gäller att slå vakt om sina egna intres-
sen och revir. Tyvärr har eleverna och föräldrarna inte tillnärmelsevis den
styrkan ännu. Tack och lov är den på väg genom bl.a. skolpengsreformen
och friskolornas nya förstärkta ställning, som framgår av proposition 95.
Äntligen böljar det bli möjligt för elever att välja bort dåliga lärare och un-
dermåliga skolor!
Några heliga småkalvar som alltid är ute och gör ystra hopp hittar vi natur-
ligtvis även hos komvux. Jag menar då avgifter och kostnadseffektivitet.
Vissa politiska företrädare betraktar förhållandet mellan kostnad och kva-
litet som en absolut konstant - dvs. de verkar tro att det finns ett linjärt och
automatiskt samband mellan kostnadsnivå och kvalitetsnivå.
Detta resonemang bygger antingen på genuin okunnighet om ekonomi
och kvalitetssäkring eller på ren och skär dumhet - att dessa ibland multipli-
ceras med varandra gör inte saken bättre.
Hög kvalitet, effektivitet och omsorg om resurserna, och oftast rör det sig
om mycket pengar, har ännu aldrig uppstått i något sammanhang - inte hel-
ler inom utbildningssektorn, där ingen valfrihet eller konkurrens råder.
Varje insiktsfull människa förstår att risken för överkonsumtion och miss-
bruk av s.k. gratistjänster och fria nyttigheter är tämligen automatisk.
Det är oändligt lätt att vara slösaktig och generös med andras pengar. Det
ser vi många exempel på i dagens Sverige. Med den drucknes envishet och
som en Pavlovsk hund ylar ju Socialdemokraterna om segregation och orätt-
visa så snart ordet avgift nämns. Men det är rent nonsens. Inte ens bokstavs-
trogna marxister tror längre på följande tes: Åt var och en efter hans behov
och helst på någon annans bekostnad.
Möjligheten att ta ut rimliga avgifter även inom komvux skall självklart
finnas. Om ni i Socialdemokraterna anser att detta är så orättvist, segrege-
rande och orimligt, tycker jag att ni skall börja med att göra er trovärdiga
genom att ta bort medlemsavgiften till Socialdemokratiska arbetarepartiet.
Den hindrar säkert många att bli medlemmar. Sedan kan ni gå vidare genom
att pressa LO att göra samma sak. Lycka till!
Därefter kan vi tillsammans fortsätta av bara farten och förbjuda alla av-
gifter och kostnader, lagstifta om arbete åt alla och krydda det hela genom
att kräva att FN beslutar att bojkotta svält, elände och fattigdom. Slutligen
yrkar vi samfällt om ett tillkännagivande till regeringen, där vi hemställer att
denna ger Gud till känna att alla människor på jorden vill bli lyckliga - och
att svenskarna vill bli särskilt lyckliga!
Tänk om Socialdemokraterna skulle kritisera den egna låne- och slöseri-
karusellen under decennier på samhällsnivå lika mycket som de kritiserar
bankernas ansvarslösa utlåningsyra under några få år i slutet av 80-talet!
De omdömen som Socialdemokraterna här har gäller i än större utsträck-
ning deras eget sätt att vräka i väg medborgarnas pengar på offentlig ineffek-
tivitet. Att syftet var gott tvivlar jag inte en sekund på. Men det räcker inte
att vilja väl. Man måste kombinera den goda viljan med kunskaper, realism
och respekt för alla medborgare - inte bara för den egna s.k. rörelsen. Bank-
krisen är en mild västanfläkt jämfört med den kris som Sverige befinner sig
i, på grund av socialdemokratisk politik under decennier.
Min egen bankkarriär ägde rum före utlåningskalaset. Då fanns följande
axiom: Låna ut pengar är väl ingen konst. Det kan vilket ”blåbär” som helst
göra. Konsten är att få tillbaka pengarna.
Tänk om Socialdemokraterna kunde lära sig detta: Att slösa med medbor-
garnas pengar är väl ingen konst. Det klarar vilket ”blåbär” som helst. Kons-
ten är att få valuta för pengarna.
Jantelagen har slagit till med full kraft återigen. Orsaken är en liten mo-
tion med förslaget att även elever med särskilda möjligheter skall få extra
stöd - alltså inte bara elever med särskilda svårigheter! Detta var värre än
att svära i kyrkan. Råmandet började direkt. Det här var orättvist, stötande,
ojämlikt osv. Vilken människosyn! utbrast man.
Ändå är det så grundläggande och självklart för oss - utifrån just vår hu-
manistiska grundsyn och omtanke om alla - att alla elever skall ha goda möj-
ligheter att utvecklas så långt de kan, vill och orkar.
Detta sker naturligtvis inte på varandras bekostnad, mer än bland Jantela-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
31
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
32
gens förespråkare. Du som tycker detta är stötande kan ju börja med att
försöka övertyga alla oss som inte förstår bättre om vådan av elitidrott och
hur förödande den är för Korpen och för alla oss vardagsmotionärer - för att
inte tala om vilka förödande och negativa effekter stjärnskott som Björn
Borg och Ingemar Stenmark har haft för Sverige och svenska ungdomars
vilja att satsa på tennis och skidåkning.
Goda föredömen är ju rent otäcka. De skulle rent av kunna stimulera
andra till stordåd. Usch vad kusligt! Nej, tacka vet jag landet Lagom, där
alla är lika långa, lika tjocka och helst lika dumma. Då råder den ljuva jäm-
likheten och rättvisan. Inom Ny demokrati kallar vi detta för symmetri och
likriktning. Och det tycker vi hjärtligt illa om.
En av de allra heligaste svenska korna är naturligtvis hemspråksundervis-
ningen. Den är rent av tabubelagd. Gapiga och okunniga politiker och jour-
nalister råmar om rasism så snart någon - vanligtvis är det en nydemokrat -
försöker diskutera ämnet. Det har naturligtvis inte ett skvatt med invandrar-
fientlighet att skaffa - tvärtom.
Ändå är det svårt att hitta något område där skenhelighet och dåligt sam-
vete, okunnighet, flathet, mesig och förment välvilja samt brist på äkta om-
tanke skördar så stora offer och kostar sådana gigantiska summor. Hem-
språksundervisningen i sin nuvarande form gör direkt skada för invandrar-
eleverna och, möjligen, viss nytta som födkrok för hemspråkslärarna. Inte
ens en mycket kritisk, objektiv rapport för ett och ett halvt år sedan, från
självaste statliga riksrevisionsverket, fick politikerna att vakna.
Jag vill för säkerhets skull också nämna att finska och lappska inte är hem-
språk för Ny demokrati. De är nämligen två av Sveriges tre officiella språk.
Att två- eller flerspråkighet hos största möjliga antal medborgare är en
stor tillgång är ju en fullkomlig självklarhet. Men att utifrån denna truism
dra slutsatsen att hemspråksundervisningen bidrar till detta är inte bara olo-
giskt; det är dessutom obevisat. Ingenting - mer än hoppet - tyder på att så
skulle vara fallet. Däremot finns det många indikationer och bevis på mot-
satsen, att hemspråksundervisningen hämmar språkutvecklingen i svenska.
Den t.o.m. skapar analfabetism.
Över huvud taget finns det inget som helst vetenskapligt eller annat objek-
tivt underlag, som ger belägg för de uppfattningar som styr den svenska upp-
läggningen av hemspråksundervisningen. Däremot finns det mängder av
fakta om dess negativa effekter. Ingenting om dess positiva.
I vilket annat sammanhang anses det acceptabelt att pumpa in 1 300 miljo-
ner årligen, utan att förvissa sig om att dessa enorma summor används på ett
rimligt och anständigt sätt? Mig veterligen inget.
Men se, det är det fina med svenska heliga kor. De får sluka miljarder
av medborgarnas pengar, utan att kofösarna, dvs. politikerna, reagerar. Att
medborgarna som betalar är djupt upprörda bryr man sig inte ett skvatt om.
De förstår ju i vanlig ordning ingenting.
Mycket riktigt finns det heller inget annat land i hela världen som har hem-
språksundervisning i en form som ens liknar den svenska modellen. Men det
beror naturligtvis på att inte de heller förstår bättre. Vi svenskar vet ju som
vanligt bäst här hemma i ankdammen hur världen skall se ut. Att de allra
flesta utvecklade industriländer har mycket längre och större erfarenhet av
invandringsfrågor och mångkulturell korsbefruktning bekymrar inte oss ett
skvatt. Redan på 1960-talet löste Sverige USA:s dåvarande problem med
rasmotsättningar; i kraft av sin självtilldelade världsmästartitel i självgodhet.
Utgångspunkten för Ny demokrati är en äkta omsorg om de människor
som av olika skäl tvingats fly från sina hemländer. Därför är vi så kritiska
mot den svenska invandringspolitiken och mot hemspråksundervisningen i
dess nuvarande former. Den är direkt grym och omänsklig i många avseen-
den. Sedan må Westerberg och Friggebo fromt och blitt tala om sin omsorg.
Ibland får jag intrycket att de tror att de har patent och ensamrätt på att bry
sig om sina medmänniskor. Men sång och fagert tal hjälper inte människor
som har det svårt. Det krävs äkta omsorg, och det visar man i handling och
med konkreta åtgärder.
Vi tycker att det är omoraliskt när politiker köper sig ett gott samvete på
det sätt som sker med hemspråksundervisningeh. Det blir dubbelt omora-
liskt när det dessutom sker med medborgarnas pengar.
Att skenheligheten i vanlig ordning skjuter på budbäraren i stället för på
orsaken förvånar oss inte heller - längre. Detta är ju regel inom politiken,
när vi trampar på ömma tår, sticker tunga elefanter eller mjölkar heliga kor,
har vi lärt oss. Muuuh!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2,5 och 6 till utbildnings-
utskottets betänkande nr 10.
Anf. 39 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! En kort kommentar till Stefan Kihlbergs sagoberättelse, som
har mycket litet med verkligheten att göra.
Hans svar till de föräldrar och barn samt den skolpersonal som i dag värnar
om en skola och en utbildning som är ifrågasatt på grund av besparingar är
att vi vräker ”i väg medborgarnas pengar på offentlig ineffektivitet.”
När regeringen lägger ett besparingskrav på 350 miljoner på kommunal
vuxenutbildning, som på grund av anslagskonstruktion innebär att det är den
gymnasiala utbildningen som skärs ned och att kommunerna helt måste låta
bli att erbjuda kommunala komvuxkurser till hösten, blir inte Stefan Kihl-
berg upprörd över detta förslag. Tvärsom, det var naturligtvis bra. Men han
blir upprörd över att människor protesterar.
Jag har ingen förhoppning om att få någon förståelse hos Stefan Kihlberg
för de kortutbildades behov av vuxenutbilding. Men jag vill gärna göra klart
att jag tycker att det är oförskämt mot de kortutbildade studerande när man
hävdar att de sänds ut av sina komvuxlärare som legosoldater eller när man
betraktar dem som gatans parlament, när de bara i helt demokratisk anda
framför sin protest mot ett vansinnigt regeringsförslag.
Anf. 40 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag försökte göra klart att det beror på antingen kolossalt
bristande kunskaper eller en annan mindre positiv egenskap, när man talar
om det linjära sambandet mellan en viss kostnadsnivå och en viss kvalitets-
nivå. Jag kan bara återupprepa det. Det finns inga linjära samband. Tvärtom
tycker vi att det är omoraliskt att inte vara rädd om pengar. Just för att vi
tycker att det är så viktigt att människor som behöver saker och ting, utbild-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
ning, vård och omsorg, skall få det, blir vi upprörda när vi ser att man uppen-
bart skulle kunna få mycket mer utbildning och mycket mer omsorg för
samma summa pengar.
Men vi har också upptäckt, det måste jag tillstå, att okunnigheten är kolos-
sal generellt sett inom den offentliga sektorn om hur man gör. Många har
läst om att skolmjölken skall tas bort. Huvudprincipen tycks vara att det gäl-
ler att skära där det slår hårdast mot kunden, eleven eller konsumenten. Vi
som är uppvuxna i näringslivet har den självklara motsatta utgångspunkten.
Det gäller att spara och effektivisera på ett sådant sätt att det inte drabbar
kunden, konsumenten eller eleven.
Tag exemplet med friskolorna. Ingen har någonsin drömt om att påstå att
de skolorna håller sämre kvalitet. Tvärtom är de flesta överens om att de
erbjuder högre kvalitet. Kostnaderna är ändå avsevärt mycket lägre. Det be-
ror inte på svältlöner, även om sådana förekommer på en del skolor. Men på
t.ex. Samskolan i Göteborg gäller fullt ut samma villkor som för offentligan-
ställda lärare, till väsentligt lägre kostnader. Alla är dessutom överens om
att den utbildningen är bättre.
Anf. 41 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Om det är så enkelt att minskade anslag automatiskt ger
bättre verksamhet, varför har Stefan Kihlberg stannat vid en besparing till
ett belopp av 150 milj.kr. på komvux?
Anf. 42 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag tar mig för pannan! Jag vet inte om Lena Hjelm-Wallén
har inre syner. Jag har aldrig påstått att det här linjära sambandet finns -
tvärtom. Jag försöker säga att det inte finns.
Tag ett konkret exempel: När ett företag vill spara kan ju produkten göras
sämre. På det sättet spar man ju pengar. Men då vill inte konsumenterna
köpa produkten, kanske någon säger. Nej, just det. Det är det fina med kon-
kurrens, nämligen att spelreglerna blir annorlunda. En effektiv och bra ut-
bildning tvingas fram.
Anf. 43 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! När vi senast hade en utbildningspolitisk debatt här i kam-
maren, vilket var i samband med den allmänpolitiska debatten, var Stefan
Kihlberg uppe i talarstolen och anförde sitt bildspråk. Vid det tillfället hand-
lade det om kokosnötter och Volvobilar. I dag handlar det om heliga kor och
legionärer. Vad Ny demokrati egentligen ägnar sig åt är inte dyrkandet av
heliga kor - det kan jag hålla med om. Dess samlade politik vittnar emeller-
tid om ett annat dyrkande, nämligen svinet Särimner. Jag kan sluta här med
att rekommendera läsning av den delen av vår nordiska fornhistoria.
Det är faktiskt inte på det sättet att minus gånger minus blir plus. Det är
så i matematiken, men inte i politiken, därför att politiken leder till en verk-
samhet, till en rörelse, t.ex. inhämtande av kunskap och kompetens i våra
skolor. Det är orättvist mot den verksamhet som bedrivs ute i våra skolor,
att inte se till den komplexitet som den här verksamheten innebär. Det hand-
34
lar om olika människor, olika lärare, olika föräldrar och olika elever med
olika erfarenheter och önskningar om sitt liv.
Jag följde en intervju med den amerikanske presidentkandidaten Clinton,
som fick frågan vad han visste om Sverige och vad han tyckte var särskilt
kännetecknande för Sverige. Han nämnde vuxenutbildningen. Sverige är ett
land där man satsar på utbildning av de vuxna, utbildning av dem som redan
är ute i produktionen, vilket han ansåg vara mycket bra. Det var någonting
som USA framöver kraftigt borde satsa på, tyckte han. Då förstod jag varför
utbildningsutskottet skall åka till Japan.
Det kommer att innebära att USA kommer att öka sitt försteg i förhål-
lande till Sverige. Ännu större blir försteget om politiken med nedskärningar
på vuxenutbildningens område kommer att vinna anklang i denna del av ut-
bildningspolitiken under 90-talet.
Vi säger nej till de här nedskärningarna. Vi försvarar vuxenutbildningen
och dess anslag. Under hela 80-talet har vi fört diskussioner om kvaliteten i
utbildningen. Det har vi gjort utifrån en rad sakskäl.
Jag tycker att det är fel att skicka ut signaler om nedskärning på vuxenut-
bildningens område i samband med tal om internationalisering av olika sam-
hällssektorer - också på utbildningens område.
Vi vänsterpartister har ställt upp på vuxenutbildningen och försökt för-
svara och utveckla den. Vi vet nämligen att vi kommer att få ganska stora
förändrade produktionsinriktningar inom bl.a. vår tekniska industri fram-
över. Vi är övertygade om att frågan om och vikten av höjd förädlingsgrad
när det gäller våra produkter kommer att ligga som en del i den konkurrens-
kraft som Sverige måste utveckla mer. Det gäller då produkter från våra na-
turtillgångar som skog och malm, osv.
För att kunna åstadkomma det krävs en ökad insats av kunskapskapital,
även hos dem som arbetar inom industrin. Den verksamhet som kan stå för
detta är just vuxenutbildningen.
Vi vet att vi kanske i högre grad än tidigare kommer att få mer av det som
litet slarvigt kallas tjänsteproduktion. Vi vet att vi måste utveckla den offent-
liga sektorn. Vi vet att vi måste få till stånd en ändrad syn på den offentliga
sektorn, nämligen att den inte är tärande utan producerande och nödvändig
för många näringar inom den privata sektorn. Ett alldeles ypperligt exempel
på det är utbildningssektorn med vuxenutbildningen.
Vi vet att vi med nationella mått har en genomsnittligt lägre utbildnings-
nivå i våra glesbygder. Vi vet också att det krävs en väsentligt högre allmän
utbildningsnivå i Sverige, om vi skall kunna föra en lyckosam regionalpolitik
och få till stånd olika näringspolitiska satsningar i det som kanske framöver
kommer att vara regionernas Europa.
I den förra debatten exemplifierades det här med siffror på bl.a. hur
många som har gymnasiekompetens bland våra viktigaste handelspartner i
Europa.
Vi vet att vi i förhållande till andra länder har en väldigt låg genomsnittlig
rekrytering till högre utbildning och att ungdomskullarna framöver kommer
att minska. Vi i Vänsterpartiet säger att det är naturligt att man inför de
strukturella omdaningar som bl.a. industrin står inför ökar rekryteringen till
högre studier bland dem som redan har varit ute i arbetslivet ett tag. Den
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
35
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
kompetens som man efter en tid i arbetslivet besitter är väldigt viktig för
högre utbildning, särskilt i vad gäller den tekniska sektorn. Tro mig, jag har
själv erfarenhet just därifrån.
Vi måste alltså gå den motsatta vägen för att kunna möta framtiden på
ett riktigt sätt, till skillnad mot den väg som regeringen nu slår in på. I en
departementsskrivelse sägs det t.ex. att man inte längre till högre studier
skall anta människor med arbetslivserfarenhet som merit. Det är en torftig,
snedvriden och outvecklad syn på den kompetens och kompetensutveckling
som ett aktivt arbetsliv kan ge.
Det handlar naturligtvis i hög grad om att vuxenutbildningen måste få
ökade resurser framöver, eftersom allt fler måste komma att omfattas av den
utbildningen. Det är enkel matematik.
Det har visat sig att lejonparten av dem som studerar inom komvux gör
det just därför att de vill skaffa sig särskild kompetens för vidare studier,
för att kunna utvecklas i sitt arbete eller för att ta chansen, när de har blivit
arbetslösa, att vidga och fördjupa sina kunskaper i de ämnen som kanske
inte direkt kan hänföras till det yrkesarbete som de kommer att ägna sig åt.
Men vi vet att det inte är så enkelt att man bara behöver lära sig svarva och
borra för att arbeta inom verkstadsindustrin. Allt fler instruktioner, alltmer
arbete i Europa och världen över går ut på standardisering. Då är språkkun-
skaper oerhört viktiga. Då är gedigna grundkunskaper i matematik viktiga.
För att kunna möta nya krav och utveckla en bättre arbetsmiljö är grundkun-
skaper inom fysik och kemi viktiga. Förmågan att se samspelet mellan olika
discipliner är en nödvändighet för utveckling och framgång.
Herr talman! Att uttrycka det så som det görs i betänkandet, att en ned-
skärning med 150 miljoner innebär att man tillför ett anslag på 100 miljoner,
är ett exempel på språkets cynism. Det visar behovet av gedigna kunskaper
i språket svenska, av förmåga att göra en analys i de olika politiska samman-
hangen. Detta var något om vuxenutbildningen.
I det betänkande som vi nu behandlar har vi från Vänsterpartiets sida tagit
upp frågan om att man nu måste lagstifta mot avgifter i skolan. Det gör vi
inte därför att vi hade skrivklåda under den allmänna motionstiden och ville
fylla ett ark med text. Vi gör det mot bakgrunden av de signaler som utgick
från olika kommuner, från skolverkligheten, att man nu försöker införa av-
gifter. De försöken har inte upphört. Jag är ganska övertygad om att de inte
har upphört mot bakgrund av vad jag kan läsa i den proposition som rege-
ringen lade fram för någon vecka sedan om privatskolor.
I den allmänpolitiska debatten ställde jag frågan till Folkpartiet, Centern
och Kds: Står ni fortfarande fast vid att det inte skall införas avgifter i grund-
skolan? Nu måste jag ställa frågan: Står ni fast vid att ni inte vill införa avgif-
ter i gymnasieskolan? Avgifter har ju den effekten att de direkt relaterar rät-
ten till en god bildning och fostran till plånbokens tjocklek. Även om gymna-
sieskolan inte är obligatorisk formellt sett, vet vi som är ute i verkligheten,
herr Kihlberg, att den reellt sett är obligatorisk. Man behöver ha med sig
dessa ytterligare tre år i gymnasieskolan i ryggsäcken när man drar ut i livet.
I vilket fall som helst är det inte skadligt. Därför beklagar vi att regeringen
nu skjuter upp reformeringen av gymnasieskolan, att man förhindrar en
36
ökad rekrytering till de högre studierna, som jag har pläderat för tidigare.
Man skjuter på en ökad möjlighet för Sverige att få fler högskoleutbildade.
Det här är inte en politik som leder fram till Europas bästa skola. Det här
är en politik som leder bort från en skola som kanske var på väg att bli Euro-
pas bästa skola.
Herr talman! Vi står bakom våra ställningstaganden, men jag yrkar bifall
endast till vår meningsyttring beträffande mom. 4 samt till reservation 4 be-
träffande mom. 9 och 10.
Allra sist: Det verkar som om 150 miljoner inte är mycket pengar. Nej,
det är inte mycket pengar i dessa sammanhang. Men att använda dem till
vuxenutbildningen, att använda 350-500 miljoner mer på gymnasieskoleut-
bildningen är väldigt väl använda pengar i dag, när vi har en ungdomsarbets-
löshet på 10-20 % på en del ställen. Sedan är det också viktigt att vi som
politiker sätter penningsummorna i relation till varandra. 150 miljoner, Larz
Johansson, är en femtedel av kostnaden för en bombkapsel till flygplanet
JAS.
Anf. 44 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Först ett litet tack för tipset om att åter läsa gudasagorna.
Jag tänker på galten Särimner. När jag läste dem i skolan hade jag stor be-
hållning av dem. Jag minns rätt mycket, men jag skall med förtjusning läsa
om. Det finns mycket att hämta i gamla gudasagor.
Jag skall inte köra något slags meningslös pingis på det här med pengar
och kvalitet, för vi har väldigt olika grundsyn. Det är bara att konstatera att
jag accepterar att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har monopol på
att vräka i väg medborgarnas pengar utan krav på effektivitet. Jag har ingen
som helst ambition att tävla med dem i det hänseendet.
Vi har redan världens dyraste skola, slog en statlig utredning fast, nämli-
gen produktivitetsdelegationen. Men vi har inte den bästa skolan. Det är den
vi vill hjälpa till att skapa.
Slutligen: Varför har Vänsterpartiet medlemsavgifter?
Anf. 45 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Först den sista frågan som inte har så särskilt mycket med
utbildningspolitiken att göra. Vi har medlemsavgift, eftersom vi inte får stöd
vare sig från näringslivet eller i någon särskilt hög grad från fackliga organi-
sationer. Därför har vi medlemsavgift, till skillnad från andra partier i riksda-
gen.
Vi motiverar varför vi vill satsa på vuxenutbildningen. Jag har talat om
kompetensutveckling inom industrin osv. Jag kan också motivera varför vi
vill ha hemspråksundervisning. Det har med internationaliseringen att göra.
Jag kan inte förstå vad det är för fel att undervisa om nordisk litteratur på
serbiska. Vad är det för fel med det? Det går ypperligt. Det gäller att synkro-
nisera och samordna undervisningen i skolan. Jag är övertygad om att lä-
rarna själva är de bästa på att göra en sådan skolplanering och tillämpa sådan
undervisningsmetodik, naturligtvis i samarbete och i överenskommelse med
eleverna.
Om vi nu rör oss inom litteraturen, Kihlberg, även om vi kanske gör det
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
37
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
litet slarvigt, kan jag säga så här. Om man som politiker inte motiverar och
argumenterar varför man tycker si eller så, inte deklarerar vilka effekter
vissa åtgärder får t.ex. i fråga om hemspråkundervisning eller satsning på
vuxenutbildning, inte sätter upp ett mål och talar om att man vill nå dit, då
blir man inte trovärdig. Då blir man nog, för att använda ett litterärt uttryck
igen, politikens Janne Vängman.
Anf. 46 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! När det gäller avgifter, Björn Samuelson, har vi inom Ny
demokrati samma problem. Inte heller vi får några pengar från näringslivet.
Men vi tar ut avgifter, för vi tycker att det är ett ändamålsenligt sätt, och vi
tycker att det är okej att göra det även i andra sammanhang. Att ta ut avgif-
ter är ett sätt att vara rädd om resurserna. Vänsterpartiet har ju rätt avsevärt
många miljoner av skattebetalarnas pengar i partistöd. Medlemsavgifterna
är säkerligen en väldigt marginell intäktssumma.
Jag vill understryka att vi i Ny demokrati inte har några invändningar emot
hemspråksundervisningen som sådan, utan vi vänder oss emot den svenska
uppläggningen. Jag skulle kunna läsa högt ur den bok som riksrevisionsver-
ket har utgivit, men jag vill inte trötta ut ledamöterna. Jag utgår dock ifrån
att varenda person som jobbar i närheten av utbildnings- och hemspråksom-
rådet ändå har läst denna bok, som innehåller en fullständigt förödande kri-
tik. Det är riksrevisionsverket som står för kritiken, inte Ny demokrati.
Jag har ett brev framför mig från en lärare. Han skriver: Jag har arbetat
som mellanstadielärare i 17 år. Sedan många år har jag en uppfattning lik-
nande er. Frågan är känslig, det vet jag, för jag blir också beskylld av en del
hemspråkslärare för att vara rasist, osv.
Brevet är en svidande vidräkning. Det är otäckt att hemspråksundervis-
ningen skall vara en så helig ko, för när man talar med lärare som kan det
här, är de egentligen väldigt kritiska, men de törs inte tala om det.
Jag vet dessutom en sak som Björn Samuelson kanske inte vet, nämligen
att det för närvarande i utbildningsdepartementet sitter en grupp som ser
över hela hemspråksundervisningen. Det är inte utan orsak - det kan jag
lova. Ny demokrati kommer att få rätt också i den här frågan.
Anf. 47 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Skillnaden mellan Vänsterpartiet och Ny demokrati när det
gäller villkoren för det partipolitiska arbetet är att vi inte har något privat
utredningsinstitut, vars slutsatser vi kan ”planka” rakt över och göra till vår
egen politik. Det är en väsentlig skillnad. Det hela handlar naturligtvis om
resurser. Stefan Kihlberg vet precis vad jag tänker på.
Om det finns företeelser och verksamheter inom utbildningspolitikens
område som jag anser vara fel, lägger jag som utbildningspolitiker fram för-
slag för att få in ett kvalitetsmoment i denna verksamhet, alldenstund jag vill
att det skall finnas ett sådant. Jag tycker ändå att verksamheten kan ha ett
värde i sig, precis som Stefan Kihlberg anser om hemspråksundervisningen.
Men jag för en politisk debatt, samtidigt som jag inte försitter en chans, när
jag är ute på skolor eller möter människor i andra sammanhang, att föra
38
fram den kritik som jag har gentemot en verksamhet, som jag i och för sig
vill ha kvar, men som jag tycker borde fungera på ett bättre sätt.
Under hela 80-talet har jag riktat kritik - och det kommer jag att fortsätta
att göra - mot sådana företeelser som jag tycker att det finns anledning att
kritisera på ett konstruktivt sätt. Men jag tror inte på metoderna. Så fort jag
upptäcker någonting som har gått snett eller inte går i linje med de beslut
som har fattats demokratiskt av t.ex. riksdagen eller kommunala försam-
lingar, klipper jag ju så att säga inte halsen av verksamheten och tror att man
på så sätt får en högre kvalitet. Det är ju bättre att kritisera och att föra fram
förslag än att skära skallen av verksamheten, så att skallen rullar i väg. Det
är bättre att ändå hysa hopp och ha huvudet under armen, för då är ju i alla
fall huvudet med.
Anf. 48 LARZ JOHANSSON (c):
Herr talman! För ungefär ett år sedan besökte jag Rumänien. Jag hade då
tillfälle att träffa den rumänske utbildnings- och kulturministern. När han
beskrev situationen i Rumänien, som de flesta av oss i alla fall har något så
när begrepp om, sade han att det var fel att använda ordet katastrof, men att
situationen började bli bra nära katastrof. Jag tycker att man skall ha det
perspektivet med sig, i synnerhet när man sedan kl. 9.00 i morse har hört alla
dessa katastrofscenarion utmålas över situationen i vårt förträffliga land.
Det finns ett annat perspektiv som jag skulle vilja ha med i den här debat-
ten. Jag har tillhört utbildningsutskottet sedan 1979 och har den vägen kun-
nat följa arbetet. Mellan åren 1983 och 1991 har vi haft socialdemokratiska
regeringar, där bl.a. Lena Hjelm-Wallén har varit verksam inom utbildnings-
departemenet. Under denna period var det nästan uteslutande högkonjunk-
tur med kraftigt ökande skatteintäkter för staten. Det var stor efterfrågan,
t.o.m överefterfrågan, på arbetskraft. Totalt sett var förutsättningarna
ganska gynnsamma under nästan hela perioden.
Under vartenda ett av dessa år har ändå socialdemokratiska regeringar
presenterat mycket omfattande besparingsförslag när det gäller skolans om-
råde. Nästan undantagslöst har man fått igenom dessa besparingsförslag i
riksdagen med stöd av Moderata samlingspartiet. Då var Moderaterna bra
att ha att luta sig emot som ett sätt att driva igenom denna besparingspolitik.
När vi vid några tillfällen här i riksdagen har lyckats att mildra besparingsför-
slagen, har det nästan alltid varit Centern som har tagit initiativet och varit
pådrivande för att se till att det som Socialdemokraterna har föreslagit och
velat åstadkomma har blivit något så när genomtänkt.
Nu är vi däremot inne i en mycket kraftig lågkonjunktur. Budgetunder-
skottet är mycket stort. Jag skall inte upprepa det som tidigare har sagts, när
man skyllde på antingen det ena eller det andra. Jag tyckte närmast att det
var patetiskt när Berit Oscarsson sade att anledningen till att det var jobbigt
före och under 80-talet var att vi hade en borgerlig regering, osv. Jag skall
inte hemfalla åt sådant, men jag konstaterar bara det som många andra har
konstaterat, nämligen att den ekonomiska situationen är besvärlig med ett
stort budgetunderskott och att det finns behov av besparingar. Den som för-
nekar detta gör det mot bättre vetande. Men nu i den omvända situationen,
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
39
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
40
då Socialdemokraterna har oppositionsrollen, är de beredda att spendera
pengar.
Jag skall inte göra någon fullständig uppräkning, men jag vill ge Lena
Hjelm-Wallén några exempel på besparingsåtgärder under de socialdemo-
kratiska åren. Listan är definitivt inte fullständig. Man skulle kunna räkna
upp mycket mera.
Den s.k. praobesparingen genomfördes 1983. När man hade kommit
ganska långt med skolans arbetslivskontakter, klampade den socialdemokra-
tiska regeringen in och menade att lärarna inte skall ha betalt under den tid
då eleverna är ute på prao. Så flyttades plötsligt det framsteg som hade gjorts
när det gäller skolans arbetslivskontakter ungefär fem år tillbaka i tiden.
Detta gjorde man utan att blinka.
År 1984 föreslog man att barnen i skolan skulle klara sig utan vikarier un-
der de två första dagarna. Någon gång i början av 80-talet kom förslaget om
lärarlösa lektioner. Detta förslag som man raljerat så mycket om förbyttes
helt plötsligt till lärarlösa dagar. Den vägen sparade man återigen in ganska
många miljoner.
År 1985 klippte man till ordentligt med en gång och inbesparade 450 miljo-
ner på ett bräde genom att den tidigare tvåprocentiga reduktionen av statsbi-
draget raskt ökades till 3 %. För att det inte skulle dröja alltför länge innan
kommunerna kände av denna besparing, tog man pengarna ifrån det förskott
som kommunerna annars skulle ha fått. Det var flera bombkapslar det,
Björn Samuelson.
År 1986 genomfördes en lång rad besparingar, bl.a. en besparing på det
som kallades för särskilda insatser på skolans område. Där snodde man 169
milj. kr. Man gjorde en kraftig besparing på den s.k. ej undervisningsbundna
delen av förstärkningsresursen, en resurs som har en ganska stor betydelse
för de barn som har svårigheter i skolan och där stödåtgärder av olika slag
också hör hemma. Men icke förty sparade man in på den resursen.
Pengarna till den samlade skoldagen rök vid ungefär samma tillfälle.
Samma år reducerades också antalet utbildningsplatser inom den s.k. lilla
ramen med 4 000. Visserligen fick man inte igenom detta förslag, men man
lade i alla fall fram ett sådant förslag. Som en extra krydda föreslog man och
fick igenom - återigen med stöd av Moderaterna - en besparing på utrust-
ningen till gymnasieskolan med 80 milj.kr. Det är en besparing i ungefär den
storleksordning som vi diskuterar i dag, och som nu helt plötsligt är alldeles
förskräckligt besvärande.
År 1987 var det litet lugnare. Staten upptäckte att man fick betala kopie-
ringskostnader för kommunerna. Man hade inte sagt upp ett avtal i rätt tid,
och då blev det på det sättet. Men för att inte staten utan i stället kommu-
nerna skulle drabbas, reducerade man helt hastigt det s.k. tilläggsbidraget
till vikarier i grundskolan med en viss procentsats och sparade raskt in de 60
milj.kr. som kopieringskostnaden skulle komma att uppgå till. För säkerhets
skull tog man också detta av förskottet så att det skulle få omedelbar effekt.
Det fanns inte några som helst möjligheter för kommunerna att planera för
den typen av besparingar.
1988 var det dags igen. Då tog man 1 % på veckotimpriset. Med det re-
surssystem som vi då hade reducerade man helt enkelt statsbidraget genom
att räkna ner underlaget för veckotimspriset med 1 %. Det gav återigen en
kraftig besparing.
Sedan fattade riksdagen 1989 beslut om att gå över till ett nytt statsbidrags-
system för grundskolan, dvs. det sektorsbidrag som vi nu har och som flera
talare har refererat till. Det skrevs både i budgetpropositionen och i den sär-
skilda proposition om ansvaret för skolan som kom innan vi fattade beslutet,
att det var mycket viktigt att se till att statens bidrag även fortsättningsvis
skulle medverka till en likvärdig utbildningsstandard över hela landet. Det
slogs gång på gång fast att ”statens finansiella ansvar skall utgå från minst
samma bidragsnivå som i dag”, dvs. nivån vid det tillfälle då detta skrevs.
Nu vet vi att att Kommunförbundet har påtalat att det som skulle vara
samma bidragsnivå, dvs. att man garanterade att kommunerna efter omlägg-
ningen skulle få lika mycket pengar som före, inte visar sig hålla måttet.
Kommunförbundet hävdar att kommunerna enligt dess beräkningar blev
”lurade på” 1,4 miljarder kronor vid överföringstillfället. Om detta nu är rik-
tigt gjorde den socialdemokratiska regeringen när den fastställde de beräk-
ningsgrunder som låg till grund för det nya sektorsbidraget en radikal minsk-
ning av bidraget med 1,4 miljarder kronor i förhållande till tidigare. Det vore
mycket intressant att få höra Lena Hjelm-Walléns kommentar också till
detta. Om detta påstående är sant innebär det en besparing som är väl så
kraftig som många förslag vi haft anledning att diskutera den senaste tiden
kan leda till.
Jag skall runda av besparingskatalogen med våren 1991.1 budgetproposi-
tionen föreslog den socialdemokratiska regeringen en besparing på hem-
språksundervisningen med 300 milj.kr., som enligt regeringens förslag inte
skulle tas från något sektorsbidrag utan klart och tydligt skulle öronmärkas -
något som nästan skulle tillfredsställa Stefan Kihlberg - och verkligen
drabba hemspråksundervisningen.
Dessutom föreslog den socialdemokratiska regeringen att man genom ra-
tionaliseringar skulle kunna spara 55 milj.kr. inom vuxenutbildningen och
framför allt inom den del som då kallades för grundvux, dvs. utbildning för
vuxna som inte hade kunskaper motsvarande årskurs 6 i grundskolan. Det
fanns inget ytterligare underlag för det förslaget än några få rader i budget-
propositionen, och det behövdes där minsann inte någon rapport från riksre-
visionsverket.
Helt plötsligt skulle man spara på den del där kommunerna har en lagstad-
gad skyldighet att ge undervisning till dem som inte har utbildning som mot-
svarar årskurs 6 och klippa bort 55 milj .kr. Det fick regeringen också igenom
här i riksdagen. Vi försökte protestera, men det var en förkrossande majori-
tet som ville ta en besparing på 355 milj.kr. Vi lyckades i varje fall få riksda-
gen att uttala att det med ett sektorsbidrag inte går att göra öronmärkta be-
sparingar, och det gäller faktiskt fortfarande. Det finns ett sektorsbidrag till
skolan, och därför kan man om man skall spara endast göra generella bespa-
ringar.
Herr talman! Detta var, som jag tidigare sade, inte allt. Men det räcker till
några miljarder under perioden 1983-1991. Jag tycker faktiskt att en del av
de mest våldsamma angreppen klingar ganska falskt i dagsläget om man tar
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
41
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
hänsyn till hur förutsättningarna i övrigt är, dvs. den rådande ekonomiska
situationen för landet i dess helhet.
Herr talman! Jag skall mycket kort kommentera de enligt min mening vik-
tiga skälen till att vi har behov av en väl fungerande vuxenutbildning. Vi har
behov av en kompetenshöjning, eftersom det blir ett mindre tillflöde av unga
nyutbildade till arbetskraften under ett tiotal år framåt i tiden. Det innebär
att det kommer att vara fler äldre i arbetskraften, vilkas utbildning ligger
längre tillbaka i tiden och riskerar att bli föråldrad. Dessutom bidrar den
snabba tekniska utvecklingen och förändringarna i arbetsorganisationen till
att vuxna behöver förbättra sin kompetens. Det finns ett mycket stort utbild-
ningsbehov hos de redan yrkesverksamma. Det är kanske det allra viktigaste
medlet vi i detta land har för att öka vår konkurrenskraft, och det skall man
inte försumma.
De som är arbetslösa eller riskerar att bli det kan självfallet också öka sin
konkurrenskraft som individer på arbetsmarknaden om de får tillgång till
vuxenutbildning. Kvinnor som varit hemma och vårdat sina barn och vill till-
baka ut på arbetsmarknaden upptäcker att den utbildning de skaffat sig för
några år sedan nu är ganska inaktuell. De behöver förbättra sin utbildning
och förnya den.
Vi har också alla de ungdomar som vill och behöver komplettera sin ut-
bildning. Det hjälper dem att komma in på arbetsmarknaden eller hjälper
dem, som Björn Samuelson tidigare sade, att skaffa en allmän behörighet
eller kanske i en del fall en särskild behörighet för vissa högskolestudier.
Dessa ungdomar utgör en mycket stor andel. Det finns även ungdomar som
behöver förbättra sin grundläggande utbildning för att kunna lägga en grund
för vidare, kanske litet mer kvalificerad yrkesutbildning.
Alla våra invandrare har många och stora utbildningsbehov av alla de slag
från grundläggande vuxenutbildning till mer avancerad yrkesutbildning. Sist
men inte minst finns den grundläggande vuxenutbildning där vi nu har höjt
ambitionsnivån, som tidigare var årskurs 6, till att ge alla dem som inte har
en grundläggande utbildning motsvarande årskurs 9 i grundskolan rätt till en
sådan utbildning. De har en lagstadgad rätt att få den, och kommunen har
skyldighet att ge den. Kommunen är dessutom skyldig att söka upp dem som
inte har denna utbildning. Detta är en viktig ambitionshöjning, som självfal-
let dessutom kostar mycket pengar.
Allt detta ledde oss till att när besparingspropåerna kom i budgetproposi-
tionen redan i januari ta initiativet till att börja diskutera om vi inte skulle
kunna förändra detta besparingsbeting. Det har lett fram till att vi så små-
ningom har kommit överens om att minska besparingskravet med 200
milj.kr. Kvar återstår 50 milj.kr. Det skall ingen försöka att smita ifrån. Vi
slår inte, vilket här tidigare sades, krok på oss själva genom att säga det. Så
är det. Det är i varje fall betydligt mindre än de 350 milj.kr. som var den
ursprungliga summan.
Vi har dessutom klart och tydligt återigen slagit fast vad riksdagen tidigare
har uttalat, nämligen att detta inte är en besparing som riktar sig specifikt
mot vuxenutbildning, utan det tas generellt av sektorsbidraget, och så skall
det vara. Det motsvarar en besparing på ungefär 0,5 % på kommunernas
sektorsbidrag.
Debatten om vuxenutbildningen har åtminstone lett till någonting posi-
tivt. Det har ökat kunskapen och medvetenheten om vuxenutbildningens be-
tydelse. Det är dessutom nödvändigt att se dessa frågor i ett mer samlat sam-
hällsekonomiskt perspektiv och inte som specifika sektorsanslag. Insikten
har också ökat om att utbildning generellt sett, och det gäller inte bara vux-
enutbildningen utan alla våra utbildningsinsatser, är det bästa och kanske det
mest effektiva sättet att bedriva arbetsmarknadspolitik om man skall hävda
arbetslinjen, och det vill denna regering göra.
Till sist, herr talman, vill jag - jag avstår från någon replik senare - kort
säga följande till Stefan Kihlberg efter att ha hört de uttalanden Stefan Kihl-
berg gjorde om sektorsbidraget. Med sina nyförvärvade kunskaper sade
han: Alla vet ju att vi numera har ett generellt sektorsbidrag som kommu-
nerna bestämmer över helt och hållet själva, och det är mycket bra. Men en
av Stefan Kihlbergs mer bestående insatser till detta betänkande är att han
föreslår och reserverar sig för att införa ett nytt specialdestinerat bidrag till
högpresterande elever. Motivet för detta är att det borde finnas, eftersom
det finns till de svagpresterande. Stefan Kihlberg vet att det numera inte gör
det. Det finns inte några särskilda bidrag till elever med speciella behov. Det
är ett sektorsbidrag, och så skall det vara. Sedan föreslår man helt plötsligt
ett nytt specialdestinerat bidrag. Det rimmar illa.
När det gäller hemspråksundervisningen säger Stefan Kihlberg att vi ”slö-
sar bort och sprider ut” 1,3 miljarder kronor över skolan. Den beräknings-
grund som fanns för hemspråksundervisningen kunde förra året uppskattas
till ca 1,2 miljarder. Om man då tar hänsyn till besparingen, som visserligen
är generell, men som ursprungligen gjordes på beräkningsgrunden, återstår
ungefär 900 milj.kr. Av dessa 900 milj.kr., Stefan Kihlberg, går merparten,
dvs. ungefär 600 milj.kr. föregående år, till Svenska 2, dvs. svenska som
andra språk för invandrare, och studiehandledning på hemspråket för så-
dana invandrarbarn som har så bristfälliga kunskaper i svenska att de har
svårt att följa undervisningen.
Det blir inte så många kronor kvar av det som Stefan Kihlberg talade om.
Jag tycker att det finns skäl att påminna om det, eftersom Stefan Kihlbergs
egna ord var att okunnigheten är total om hur de faktiska förhållandena är.
Jag instämmer gärna i det omdömet.
Herr talman! Till sist ber jag att få yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande i dess helhet.
Anf. 49 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Det sägs att anfall är bästa försvar. Larz Johansson gjorde så
gott han kunde med sin katalog av förändringar i statsbidragssystemen som
har skett under 80-talet. Det här är förändringar vilkas minusposter han nog-
grant räknade upp. Han talade inte om vilka av dessa som Centern också
har stött. Centern har ju faktiskt också stött många av de förändringar som
innebär minskat statsbidrag.
Sedan finns det en plussida också. Statsbidragen till skolorna har ökat to-
talt sett. Beträffande t.ex. komvux har det hävdats att den verksamheten har
varit utsatt för en ganska hård besparing. Men det statsbidrag som går till
komvux har i kronor och ören nästan fördubblats under 80-talet.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
43
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
44
Om det skulle vara så att det har skett så omfattande besparingar som Larz
Johansson nämnde blir ert förslag, att ställa upp för ytterligare besparingar,
ännu mer obegripligt i dagens situation.
Jag förstår att Larz Johansson är något avundsjuk på Socialdemokraterna,
som inte behöver ställa upp på de nedskärningar som finns i regeringens för-
slagjust nu. Men vi socialdemokrater spenderar inte ytterligare pengar, Larz
Johansson. Vi har en skuggbudget som faktiskt är väl så stark som regering-
ens. Det viktiga i den är att vi säger nej till skattesänkningar för höginkomst-
tagare och kapitalägare. Genom att göra det kan vi finansiera insatser på
utbildningens område och flera viktiga sociala områden.
Detta är ett val, och vi har gjort vårt. Larz Johansson och Centern gör ett
annat.
Sedan får vi höra vackra ord om betydelsen av vuxenutbildningen. Det är
sant. Centern och Socialdemokraterna har haft en likartad uppfattning om
detta. Jag tror att vi fortfarande har det, men ändå skiljer vi oss åt nu i resurs-
hänseende. Larz Johansson ställer upp på minskade resurser till kommunal
vuxenutbildning. Jag kan inte förstå hur det i dagens situation skulle kunna
gagna vuxenutbildningen och de många korttidsutbildades behov av ytterli-
gare kunnande och kompetens.
Anf. 50 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Lena Hjelm-Wallén talar om en plussida, men hon har litet
svårt att exemplifiera den. Jag ser fram emot att få ta del av de stora pluspos-
ter som har kommit till under de här åren. Att anslaget till komvux har ökat
i kronor och ören under tio år är väl inte så konstigt, men uttryck det i fast
penningvärde, Lena Hjelm-Wallén, så får vi se! Vi har ju som bekant haft
någonting som heter inflation under tiden. Vi har haft en kostnadsutveckling
som har varit ganska kraftfull. Jag tror inte att man ute i skolans vardag har
upplevt det som att man har fått ytterligare stora resurser till den kommunala
vuxenutbildningen.
Däremot har vi åstadkommit en ganska kraftfull omfördelning från dem
som mycket hade och ville ha mer, till dem som inte hade någonting alls och
som behövde resurser för sin vuxenutbildning.
Sedan ondgör sig Lena Hjelm-Wallén över att Centern ställer upp för be-
sparingar. Men om inte Centern hade ställt upp för vuxenutbildningen och
tagit den här debatten och dessa initiativ hade besparingen varit mycket
större. Det skall också räknas oss till godo. Vi vet att den bästa arbetsmark-
nadspolitiken är att satsa på utbildningsresurserna. Vi tänker fortsätta att
sträva åt det hållet. I en inte allt för avlägsen framtid kommer det en kom-
pletterinsproposition som ytterligare kommer att styrka det påståendet.
Lena Hjelm-Wallén säger att Socialdemokraterna nu är beredda att satsa
ytterligare 1,5 miljarder kronor. Om ni hade avstått från alla dessa bespa-
ringar under de senaste 5-6 åren hade ni inte behövt göra så stora ansträng-
ningar.
Dessutom berörde Lena Hjelm-Wallén inte med ett ord de 1,4 miljarder
kronor som Kommunförbundet påstår att den socialdemokratiska rege-
ringen försnillade i samband med övergången till ett nytt statsbidragssystem.
Jag skulle vilja höra om Lena Hjelm-Wallén anser att det är riktigt eller inte.
Om det inte är riktigt skulle jag vilja höra hur Lena Hjelm-Wallén motiverar
att Kommunförbundet har räknat så oerhört galet. Dessa 1,5 miljarder kro-
nor som ni vill lägga på är kanhända de 1,4 miljarder kronor som ni nyss har
sparat.
Anf. 51 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Tvisten med Kommunförbundet om hur stort skolsektorsbi-
draget skall vara är någonting som alla partier får ta på sig. Det var ingen
skillnad mellan oss när riksdagen fattade det beslutet. Om jag är svaret skyl-
dig i dag om hur detta skall lösas, är Larz Johansson på samma sätt svaret
skyldig. Han har inte heller några pengar till lösningen av detta.
Våra 1,5 miljarder kronor har inte med sådana saker att göra. Det gäller
inte att lappa och laga något som har skett under 80-talet. Det gäller att pa-
rera besparingarna från den regering där även Centern ingår. Det är av det
skälet som vi behöver lägga in dessa 1,5 miljarder kronor. Vi ser också till
att ha finansiering för dem.
Det är i dag en något för snäv syn på komvux när man säger att det bara
är av arbetsmarknadspolitiska skäl som man skall göra insatser. Det är den
utgångspunkten man har i betänkandet. Kommunal vuxenutbildning och
även all annan vuxenutbildning står på andra och mer stadiga ben. Det hand-
lar ju om individens växande med kunskap oberoende av om det är hög ar-
betslöshet eller inte.
Jag noterar att när utskottets majoritet ändrade sig och delvis gick emot
regeringen sade man att det bara rör sig om en insats just nu, av arbetsmark-
nadspolitiska skäl. Utskottets ordförande säger i Svenska Dagbladet den 26
februari att det rör sig om en engångsåtgärd. Besparingar på komvux som
Moderaterna och Folkpartiet motionerat om under hela 80-talet skall ge-
nomdrivas fullt ut när konjunkturen vänder.
Det är en helt annan inställning till komvux än den som Larz Johansson i
dag försöker ge sken av. Det han försöker säga här i dag har dessvärre ingen
täckning i utskottsbetänkandets majoritetstext.
Anf. 52 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! I fråga om det som Lena Hjelm-Wallén kallar tvisten med
Kommunförbundet säger hon nu att där har vi ett delat ansvar. Ja, det har vi
i så måtto att vi gemensamt här i riksdagen har fattat beslut om grunderna
för övergången till ett nytt statsbidragssystem. En av de viktigaste grunderna
var att det skulle vara kostnadsneutralt, dvs. att kommunerna efter över-
gången skulle få minst lika mycket statsbidrag som de hade tidigare.
Sedan, Lena Hjelm-Wallén, var det faktiskt socialdemokraterna som satt
i regeringskansliet och gjorde uträkningarna. Det var socialdemokraterna
som vid halvårsskiftet förra året räknade ut och tillställde kommunerna un-
derlaget och talade om att så här många kronor och ören får ni nu i sektorsbi-
drag. Detta gör vi inte här i riksdagen, så det kan jag tyvärr, Lena Hjelm-
Wallén, inte dela ansvaret för. Det är det parti som då hade regeringsmakten
som har det hela och fulla ansvaret.
Den här s.k. tvisten kan då bero på två saker. Antingen har man råkat
räkna fel, och då finns det ju all anledning att kontrollera siffrorna. Eller
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
45
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
46
också var det ett medvetet sätt att i samband med övergången till ett nytt
statsbidragssystem göra denna stora besparing utan att tala om det. Då är
det mycket allvarligare, Lena Hejlm-Wallén, och jag tycker att ni skall ta er
en ordentlig funderare över hur detta egentligen har gått till. Det här handlar
i allra högsta grad om - som någon sade tidigare i debatten - kommunernas
förtroende för staten.
Naturligtvis är vuxenutbildningen inte bara yrkesutbildning. Jag gav ett
antal exempel på att vuxenutbildningen behövs. Och jag stryker gärna under
vad Björn Samuelson sade tidigare - att en mycket stor del av vuxenutbild-
ningen gäller ungdomar som behöver sin utbildning för att skaffa sig behörig-
het till högskolan. Den utbildningen är också oerhört viktig.
Det finns många goda skäl för att ha en kraftfull och duglig vuxenutbild-
ning, och vi kommer att fortsätta att verka för detta, oavsett vad det råkar
stå i någon artikel i Svenska Dagbladet.
Anf. 53 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det sägs att kunskap är makt. Men makt, även om den inte
vilar på kunskap, ger förvisso rätten att definiera vad som är kunskap. Efter
att ha hört Larz Johanssons anförande här kan man lugnt konstatera att när
det gäller centern kostar makt.
Centern och Vänsterpartiet har under hela 80-talet slagits mot nedskär-
ningar på skolans område. Många gånger har jag tillsammans med Larz Jo-
hansson kunnat gå till attack mot nedskärningar som vi tycker har varit orätt-
visa och drabbat just dem som mest behöver resurser i skolan. Detta har vi
som sagt gjort under hela 80-talet. Jag har varit ledamot av utbildningsut-
skottet sedan 1982. Också 1982 och 1983 brottades staten med stort budget-
underskott. Men trots detta argumenterade vi både från Centern och från
Vänsterpartiet för att utbildning var en investering för framtiden och att sats-
ningar på utbildning och utbildningskvalitet gav tillbaka medel till den ge-
mensamma kassan. Vi var många gånger övertygande i vår argumentation
och lyckades få till stånd många bra uppgörelser med Socialdemokraterna.
Jag skulle kunna räkna upp även sådana uppgörelser - på samma sätt som
Larz Johansson räknar upp olika nedskärningsförslag.
Så var det. Och det är därför som jag säger att makt kostar för Centerpar-
tiet.
Det är ju inte bara så att det görs nedskärningar när det gäller statsbudge-
ten. Larz Johansson vet lika väl som jag att det också planeras 5-10-procen-
tiga nedskärningar av kommunernas anslag till skolans område. Det medför
ju att det statliga bidraget ökar i betydelse och andel när det gäller kommu-
nernas skolverksamhet. Den matematiken och den analysen måste ju Larz
Johansson känna igen, eftersom detta var en av hans käpphästar i debatten
om statsbidragets storlek under 80-talet. De nedskärningar som nu presente-
ras gör därför saken etter värre.
Anf. 54 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Herr talmn! Björn Samuelson tror att det här handlar om att skaffa sig
makt till vilket pris som helst. Vi har från Centerns sida mycket klart dekla-
rerat att vi har gått in i den här regeringen tillsammans med tre andra partier
för att vi som parti skall försöka påverka politiken så mycket som möjligt.
Man skall väl vara oerhört optimistisk och blåögd om man tror att man i ett
sådant regeringssamarbete kan påverka politiken till hundra procent. Vi för-
söker få så stort genomslag som möjligt för centerpolitik i den här rege-
ringen, inte minst när det gäller utbildningspolitiken. I vad mån vi lyckas
eller inte lyckas får ju andra avgöra.
I detta fall tycker vi att vi har lyckats ett stycke på vägen, eftersom den
här besparingen nu reduceras. Vi märker ju dessutom att det från de övriga
partierna alltid ställs stora förväntningar på Centern - och att det är vi som
skall garantera utbildningspolitiken framdeles. Vi tar gärna på oss det ansva-
ret, och vi försöker efter förmåga se till att utbildningspolitiken blir så bra
som möjligt.
Sedan måste naturligtvis också Björn Samuelson vara medveten om att
det inte är utan orsak - inte av illvilja - som kommunerna skär ner sina an-
slag. Det beror på att de inte har så mycket pengar.
Det kan ju inte heller ha undgått Björn Samuelson att det finns ett mycket
kraftigt underskott i statens budget. Man kan diskutera hur stort man skall
låta det underskottet bli. Men det skulle vara intressant att höra var Björn
Samuelson sätter gränsen. Det är mycket lätt att i den här debatten säga att
vi i utbildningsutskottet, och vi som är utbildningspolitiker, kan vara be-
redda att ta pengarna från något annat samhällsområde. Men vi vet ju att
företrädarna för andra utskott här i riksdagen i sina debatter för ungefär
samma slags resonemang. Totalt sett är det ju samma pengar vi rör oss med,
och det handlar om samma budgetunderskott. Vi har ambitionen att försöka
kombinera de i och för sig oförenliga uppgifterna att både driva en bra ut-
bildningspolitik med tillräckliga resurser och åstadkomma de besparingar
som krävs. Det är alltså i och för sig oförenligt, men det är ju då nödvändigt
att man för att kunna komma vidare är beredd att göra vissa kompromisser.
Det har vi gjort i det här fallet, och det är slutresultatet som vi nu behandlar
i detta betänkande, som jag tidigare har yrkat bifall till.
Anf. 55 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Jag skulle vilja ha en förkla-
ring från Larz Johansson. Vi skall inte diskutera det här med 80-talet; det är
tydligen historia för Centern. Men hur kan det komma sig att man i dag, den
8 april, här i kammaren kan stå och hänvisa till det stora budgetunderskot-
tet - att man måste komma till rätta med det genom nedskärningar på sko-
lans område? Vi vet att man inom två tre veckor kommer att lägga fram för-
slag om det tredje året på gymnasieskolan, och ytterligare utbildningsinsat-
ser. Var kommer de pengarna ifrån? Ni är väl inte i Tumba och hämtar dem?
Anf. 56 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Flera talare har här tidigare också betygat hur oerhört vä-
sentligt det är att man tar sitt ansvar när det gäller arbetsmarknadspolitiken.
Den här debatten, som har förts nu under vintern och våren om den kommu-
nala vuxenutbildningen, har lett fram till en insikt i ganska vida kretsar om
att det bästa sättet att använda arbetsmarknadsmedlen, och det bästa sättet
att hävda arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken, är att satsa mer av de re-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
47
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
48
surserna på utbildning. Får vi genomslag för den åsikten, så är naturligtvis vi
de första att vara glada för det. Och jag hoppas att också Björn Samuelson,
när han får tänka efter, kan dela den glädjen.
Anf. 57 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag begärde replik för att få framföra ett varmt tack till ma-
gister Johansson som gillar att mästra oss okunniga. Det är lika trevligt var
gång att se hur roligt det här är för magistern. Fortsätt gärna! Jag gillar pro-
cessobservation.
Jag accepterar också att magister Johansson är riksdagens kalenderbitare
i mästarklass. Jag har inte en chans mot honom. Det går att lära sig telefon-
katalogen untantill. Men till vilken nytta? Vad spelar det för roll att man kan
alla träden när man inte ser skogen?
Vill man förstå gör man det. Eller så blir det som när Fan läser Bibeln,
nämligen att det går inte. Alla andra som har läst Ny demokratis motion som
visar omsorg om alla elever, har inte haft några problem att förstå den. Jag
föreslår en omläsning, fast med andra glasögon.
Vidare var det intressant att när magister Johansson hade fått ihop piruet-
ten angående kostnaden för hemspråksundervisningen, kostade den inte nå-
gonting. Det är en intressant observation. Riksdagens utredningstjänst har
meddelat att kostnaden inte går att uppskatta. Riksrevisionsverket säger
samma sak. Det beror bl.a. på att kostnaden ligger vackert gömd i sektorsbi-
drag e.d. Vi tycker att det är upprörande att det inte går att redovisa kostna-
den. Men det medges att tanken är spännande. Jag är visserligen en rätt stor
beundrare av Anne Wibble, och jag tycker att hon gör ett förträffligt arbete
som finansminister. Men frågan är om inte magister Johansson skulla klara
arbetet ännu bättre med tanke på hur han kan trolla med slantarna.
Anf. 58 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Stefan Kihlberg bör avstå från att i sina inlägg raljera med
andras oförmåga och okunnighet att begripa sammanhang. Det var faktiskt
Stefan Kihlberg som inledde med att säga att okunnigheten är total. I nästa
mening avslöjade han att han inte visste särskilt mycket om det han talade
om. Stefan Kihlberg får förlåta om han uppfattar detta som att mästra, men
det är faktiskt ganska viktigt att det i riksdagens protokoll finns korrekt in-
formation, så att inte den allmänhet som till äventyrs kan nås av de siffror
som Stefan Kihlberg sprider omkring sig tror att de speglar de faktiska för-
hållandena.
Det vore bra om Stefan Kihlberg, som hyllar kunskapen, också lärde sig
att räkna. Av de 1,2 miljarder kronorna gick det att exkludera de 300 milj.kr.
som försvann i sektorsbidraget förra gången. Då var det 900 milj.kr. kvar.
Av dem används ungefär 600 milj.kr. till undervisning i svenska som andra
språk och studiehandledning på hemspråket. Då finns ungefär 300 milj.kr.
kvar. Det är inte så litet pengar, Stefan Kihlberg. Men påstå inte att det är
0! Då har Stefan Kihlberg räknat fel.
Hemspråksundervisningen kostar. Men den är också svår att särredovisa.
Det som Stefan Kihlberg vill kalla för hemspråksundervisning kan mycket
väl bestå i att en lärare som talar elevens hemspråk kommer in i klassrummet
för en tid och hjälper eleven till rätta samtidigt som den ordinarie klasslära-
ren undervisar på svenska. Läraren kan förklara saker som kan vara svåra
att förstå om eleven har bristfälliga kunskaper i språket. Det är ett effektivt
sätt att använda resurser. Eleven lär sig samma saker som övriga elever -
matematik, samhällsorienterande ämnen osv. - samtidigt som hemspråkslä-
raren hjälper eleven med studiehandledningen.
Jag tycker inte att man kategoriskt skall raljera och säga att ingen har nå-
gon aning om hur pengarna används. Vi har ganska goda begrepp om hur
resurserna används i skolväsendet. Varje kommun har dessutom rätt goda
begrepp om hur de använder sina pengar.
Stefan Kihlberg skall, som en del andra, också vara försiktig med orden
fortsättningsvis.
Anf. 59 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Förlåt, magistern, om jag trampar på en öm tå. Det var i och
för sig inte min avsikt.
Jag har djup respekt för magisterns kunskaper, men jag har djupare re-
spekt för riksdagens utredningstjänst och riksrevisionsverket. Det är deras
uppgifter jag relaterar.
Anf. 60 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Min respekt för Stefan Kihlberg skulle öka om han avstod
från att i riksdagens talarstol låta som en ko.
Anf. 61 ULF MELIN (m):
Herr talman! Går det att förena målet att skapa Europas bästa skola med
att samtidigt vilja göra en besparing på beräkningsgrunden för den kommu-
nala vuxenutbildningen inom sektorsbidraget?
Mitt svar på den frågan är ja.
Hur kan jag påstå detta? Vid en jämförelse av vad vi i Sverige satsar på
grundläggande utbildning, dvs. grund- och gymnasieskola, är Sverige det
land som satsar mest pengar av BNP på undervisningen. Jag tycker att vi
skall ha den ambitionen även i framtiden.
Men är skolan av världsklass? Når vi de resultat vi borde göra? Svaret på
den frågan är dess värre nej.
Undervisningen i den svenska grundskolan är likvärdig för alla. Det är
sant. Men kunskapsmässigt ligger de svenska grundskoleeleverna i de flesta
ämnen vid en mätning av utbildningsresultaten i olika länder på en genom-
snittlig nivå. Vi är med andra ord varken bättre eller sämre.
Då står sig den svenska gymnasieskolan bättre i internationella jämförel-
ser. Problemet där är snarare att andelen studerande i varje årskull borde
vara högre.
Det handlar inte bara om resurser när det gäller att nå bra resultat inom
utbildningsväsendet. Mycket av den svenska skoldebatten har tenderat till
att enbart handla om pengar och resurser. Vi måste också debattera innehål-
let i skolan, utbildningens utformning, skolans möjlighet till att profilera sig,
elevernas möjlighet till att välja ämnen och skolor, alternativa skolor, lärar-
rekrytering, kvalitetsfrågor, osv.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
50
Herr talman! Men det finns ett område där Sverige har halkat efter gent-
emot våra främsta konkurrentländer, nämligen den högre utbildningen.
Om Sverige skall återta en tätposition och även i framtiden vara en le-
dande industrination, måste vi satsa mer pengar och resurser på den högre
utbildningen och forskningen. Framför allt måste en större andel av befolk-
ningen ha genomgått en högre utbildning. Det här kommer att bli än mer
angeläget i samband med att vi står inför en ökad internationalisering, ökad
konkurrens och ökad integrering. Det är i det perspektivet som vi skall se
regeringens prioritering av den högre utbildningen.
Regeringen anslog i budgetpropositionen 31 550 906 000 kr. till driften av
det kommunala offentliga skolväsendet, varav 29 168 500 000 kr. till sektors-
bidraget. Det är en ökning med 1 948 100 000 kr. mot föregående år.
I det ansträngda statsfinansiella läge som vi har fått ärva från Socialdemo-
kraterna valde regeringen att prioritera ungdomsutbildningen samt att bygga
ut den högre utbildningen. Därför föreslog regeringen att sektorsbidraget i
den del som avsåg komvux skulle minska med 350 milj.kr.
Reaktionen mot besparingen har varit hård, och det har vi diskuterat tidi-
gare under förmiddagen. I det trängda arbetsmarknadspolitiska läge som rå-
der i landet har utskottets majoritet tillfört 200 milj.kr. för budgetåret
1992/93 med hjälp av en omfördelning av medel till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Vad som inte framkommit i debatten är att kommunerna numera erhåller
ett samlat bidrag från staten till skolverksamheten, det s.k. sektorsbidraget.
I sektorsbidraget ingår bidragen till grundskola, gymnasieskola och vuxenut-
bildning, och det är sedan upp till varje kommun att fördela medlen och prio-
ritera mellan olika verksamheter. Ju bättre man organiserar och effektivise-
rar undervisningen i grundskola och gymnasium, desto mer resurser kan
man satsa på den kommunala vuxenutbildningen, och vice versa.
Den debatten har jag saknat. Mycket av debatten har handlat om nedrust-
ning, katastrof och utslagning - Lena Hjelm-Wallén fick också med att man
har lurat och slagit ut skolan, och jag vet inte allt vilka uttryck hon använde
när hon talade om minskningen med 350 milj.kr. Men vi har inte debatterat
hur vi bäst använder 29 168 500 000 kr. Det kanske vi borde debattera mer
framöver.
Om jag sedan tittar litet grand på de reservationer som finns i betänkan-
det, vill jag först framhålla att regeringen har sagt både i regeringsförkla-
ringen och i budgetpropositionen att gymnasiereformen ligger fast. Vi skall
alltså genomföra den. Vad som har inträffat är att utöver genomförandemed-
len på 253 milj.kr. lade förra årets majoritet till 330 miljoner för att höja
och garantera undervisningsnivån. Det har regeringen alltså inte föreslagit i
budgetpropositionen.
I januari sade Socialdemokraterna att regeringen ser till att kommunerna
inte kan genomföra gymnasiereformen. Socialdemokraterna tog då till väl-
digt hårda ord och talade om nedrustning, utslagning och allt vad de brukar
säga. Socialdemokraterna lade då också till 320 milj.kr., men vad har hänt
med dem sedan januari månad?
Egentligen finns det bara 70 miljoner kvar, för nu i april vill Socialdemo-
kraterna använda 250 miljoner till påbyggnadsutbildningar. Skälet, sade
Lena Hjelm-Wallén, är att kommunerna inte bygger ut gymnasieskolan i den
omfattning som man trodde i januari. Men jag visste redan i november må-
nad att 68 kommuner skulle påbörja gymnasiereformen på en del program.
Tre kommuner skulle ha fullskaleprogram. Det borde nog också Socialde-
mokraterna ha vetat vid det tillfället. Men det går som sagt att använda
pengar flera gånger om.
Inom sektorsbidraget gjorde vi förra året en besparing på hemspråksun-
dervisningen. Det gjorde vi utifrån bl.a. vad riksrevisionsverket sagt i sin
rapport, att undervisningen inte var effektiv, att grupperna var väldigt små,
osv. Jag tror att det var nödvändigt att göra den besparingen, men jag tror
till skillnad från Stefan Kihlberg att det är viktigt att det ges hemspråksun-
dervisning i skolan. Det är viktigt att ungdomarna lär sig sitt modersmål, för
att de också skall kunna lära sig vårt språk. Tyvärr saknar många ungdomar
ett språk när de kommer hit som flyktingar.
Det väsentliga är, tycker jag, att kommunerna ser till att försöka lägga
hemspråksundervisningen utanför den ordinarie undervisningen, så att ele-
verna inte kommer efter i de vanliga ämnena.
När det sedan gäller avgifter vill jag säga att det har kommit en proposi-
tion, som Stefan Kihlberg nämnde, nr 157, enligt vilken det skall ges möjlig-
het att ta ut en anmälningsavgift i den kommunala vuxenutbildningen. Jag
tror att det är nödvändigt att tillämpa avgifter. Ett stort problem, som man
inte kan bortse ifrån, i den kommunala vuxenutbildningen är den höga av-
hoppsfrekvensen. Många lämnar den kommunala vuxenutbildningen, och
många kommer inte till undervisningen trots att de har anmält sig. För att
komma till rätta med det tror jag att det är viktigt att ta ut en anmälningsav-
gift som eleverna sedan får tillbaka efter fullgjord utbildning. Jag tror att
detta är nödvändigt för den kommunala planeringen.
Låt mig avslutningsvis, herr talman, ta upp en siffra i betänkandet som kan
vara intressant. Vad kostar kommunaliseringen av den svenska lärarkåren i
årets budget? Den uppgiften finns här också. Den kostar 1 948 000 000 kr.
Det motsvarar tretton stycken besparingar på sektorsbidraget. Så mycket får
vi betala över statsbudgeten i år utan att få ut en enda timme mer i undervis-
ning för våra elever.
Med det anförda, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 62 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Ulf Melin säger att regeringen och regeringspartierna vill
prioritera ungdomsutbildningen. Jaså?
Är det ett symptom på denna vilja när man tar bort utrustningsbidraget till
gymnasieskolan, en nedskärning som framför allt drabbar naturvetenskaplig
och teknisk utbildning?
Är det ett symptom på denna vilja när man tar bort medlen för att för-
bättra arbetsmiljön i våra skolor?
Är det ett symptom på denna ambition när man skär ner kraftigt på ansla-
get till skolutveckling?
Är det ett tecken i skyn på denna ambition när man skjuter på reforme-
ringen av gymnasieskolan, en reformering som ni dessutom har försenat ge-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
51
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
52
nom att gå ut med luddigt tal om läroplaner, kursplaner och annat? Ni har
t.o.m. avsatt olika arbetsgrupper.
Ulf Melin säger att kommunaliseringen av lärarna kostar mycket pengar.
Men varför föreslår ni inte att beslutet rivs upp? Ni har ju majoritet nu för
detta, eller hur?
Nej, den här typen av utbildningspolitik, den här sortens teknik när det
gäller att diskutera viktiga frågor som skola och utbildning är ingenting annat
än stalinism i moderat tappning.
Anf. 63 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Björn Samuelsons inlägg vittnar om, tycker jag, att vi väldigt
ofta tenderar just till att bara tala om pengar. Så fort man anslår fler miljoner
blir skolan mycket bättre, då når vi alltid bättre resultat, heter det. Men är
det så?
Kan Björn Samuelson förklara för mig: Varför har vi inte en grundskola i
världsklass, där vi når de bästa resultaten, när vi satsar mest pengar på
grundskolan? Varför stämmer inte detta samband?
Som jag sade förut, satsar den nuvarande regeringen mer pengar på ung-
domsutbildningen. Vi prioriterar den, för vi tycker att man skall få en första
chans. Det är den som är viktig. Vi satsar pengar på den högre utbildningen,
för det måste vi göra om Sverige skall hänga med även i framtiden.
Sedan är det riktigt att vi tar bort utrustningsbidraget till gymnasieskolan.
Det är ganska intressant att se hur man har utnyttjat det bidraget. Under de
tre år jag har suttit i utbildningsutskottet har man varje år haft reservation
på detta anslag. Man har alltså inte utnyttjat det.
Vår uppfattning är att utrustning, lokaler osv. är en kommunal angelägen-
het. Samma sak gäller de 300 miljonerna som förhandlades fram i samband
med kommunaliseringen och som för övrigt inte heller Socialdemokraterna
ville ha, för de hade tidigare sagt att principen skall vara att staten skall stå
för lärarresurser, för undervisningen osv., medan kommunen skall svara för
utrustning, lokaler, läromedel m.m. Jag tycker också att det är viktigt att
hålla på den principen.
När det sedan gäller gymnasieskolans reformering vill jag peka på att rege-
ringen inte har skjutit upp denna. Vad vi har sagt nej till är genomförandere-
sursen. Vi anser att det inte finns pengar till den. Det är skillnaden på denna
punkt mellan oss och Vänsterpartiet.
Jag tycker själv att det kan vara bra att kommunerna väntar med att ge-
nomföra gymnasiereformen till nästa år, beroende på att kursplaner, timpla-
ner osv. i de nya programmen ännu inte är färdiga. Jag tycker att vi skall visa
det ansvaret gentemot våra ungdomar i gymnasieskolan, så att de vet vad
som gäller och lärarna har möjlighet att bedriva en god undervisning.
Anf. 64 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Ulf Melin vill tala om skolans innehåll osv., men när han
själv tar upp detta stannar han vid vikten av att införa avgifter vid anmälan
till komvux. Vad är detta?
Beträffande grundskolan vet jag, Ulf Melin, att den definitivt inte blir
bättre med den ekonomiska politik och den utbildningspolitik som ni nu för
mot kommunerna. Jag är alldeles övertygad om att undervisningens kvalitet
inte förbättras med grundskoleklasser på mellanstadiet med upp till 35 ele-
ver. Jag är säker på detta, och jag kan satsa ganska mycket på att jag har
rätt.
Ulf Melin svarade inte på frågan varför man inte river upp kommunalise-
ringen. Ni var starka motståndare till den, och den ligger för tillfället som en
blyklump över er utbildningspolitik.
Ulf Melin säger att det är viktigt att göra klart vad som är kommunala
resp, statliga angelägenheter. Det är inte så viktigt när ni nu föreslår en stat-
lig rektorsutbildning för rektorer som redan är anställda av kommunerna.
Det bryter enligt er inte mot några principer.
Om två tre veckor kommer ni förmodligen att lägga fram förslag om ett
antal miljoner till förbättring av skolans arbetsmiljö, något som jag slåss för
här och nu. Hur kan det komma sig att detta i dag är en kommunal angelä-
genhet, men inte om två å tre veckor? Det går undan här, herr talman!
Hur kan det komma sig att ni, trots att ni talar om skillnaden mellan kom-
munala och statliga angelägenheter, i en proposition om privatskolor har
klavbundit kommunerna genom att säga att de skall betala ut 85 % av den
genomsnittliga kostnaden för eleverna till privatskolor? Jag talade förut om
stalinism, men det har nu renodlats till något ännu värre, nämligen bresjne-
vism.
Anf. 65 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är roligt att Björn Samuelson får möjlighet
att ibland komma tillbaka till sitt kommunistiska förflutna, åtminstone i
riksdagsdebatterna - annorstädes är det ganska så besvärligt.
Låt mig börja med anledningen till att kommunerna skall ha en skyldighet
att betala ut bidrag till privata skolor. Kommunerna får ett sektorsbidrag
från staten för att bedriva sin skolverksamhet. Då måste man naturligtvis
kunna garantera att också de fristående skolorna erhåller pengar.
Det stora problemet är ju att både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
har varit stora motståndare till fristående skolor. Att nämna dem har bok-
stavligen varit som att visa upp ett rött skynke. Det är ni som har varit njugga
med att ge medel till dessa skolor. Det har för många av dem varit svårt att
starta sin verksamhet, och många har också hotats av att slås ut därför att
den gamla regeringen inte har velat anslå några pengar till dem. Så länge vi
har nuvarande statsbidragssystem måste vi också se till att kommunerna har
denna skyldighet.
Jag nämnde i mitt anförande vidare frågan om skolans innehåll. Jag tycker
att vi skall diskutera innehållet, kvalitetsmålen osv. i den svenska skolan.
Björn Samuelson frågar varför jag tog upp en så liten fråga som avgifter till
komvux. Jag kan hålla med om att det är en liten fråga i det stora hela, men
anledningen till att jag kommenterade den var att det finns reservationer på
den punkten.
När det gäller resurser till grundskolan vill jag peka på att det genomsnitt-
ligt finns ungefär 20 elever per klass i den svenska grundskolan. Jag vet om
att det också finns klasstorlekar om ca 30 elever, framför allt i de tättbe-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
53
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
54
byggda områdena. Skälet härtill är att vi härigenom får möjlighet att behålla
glesbygdsskolorna. Jag tycker att också det är viktigt.
Men det stora hotet emot utbildningen, klasstorlekarna osv. är om vi har
en ekonomi utan tillväxt. Då får vi en allt mindre kaka att fördela. Vi måste
föra en ekonomisk politik som skapar mer resurser. Det är precis vad rege-
ringen gör och även fortsättningsvis kommer att göra. Grundbulten i det
svenska utbildningsväsendet är att se till att vi får en bättre ekonomi.
Tredje vice talmannen anmälde att Björn Samuelson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 66 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Ulf Melin gjorde en del klarlägganden. För det första sade
han mycket tydligt att regeringen prioriterar högre utbildning på bekostnad
av vuxenutbildning, gymnasieutbildning och det kommunala skolväsendet.
Det är bra att det sägs klart ut hur det är.
För det andra bekräftade han vad jag tidigare framhöll, att man först sade
nej till gymnasiereformen, men nu accepterar den. Man ville för ett år sedan
från Moderata samlingspartiet ha ytterligare 330 milj.kr. till denna reform,
men nu vill man inte lägga till några pengar. Denna utveckling vad gäller
gymnasiereformen skapar en mycket stor osäkerhet ute i kommunerna, och
reformprocessen saktar av.
Jag vill till Ulf Melin, om det är han som är talesman för utskottet i detta
ärende om gymnasieskolan, säga att det är viktigt att man får ett tydligt utta-
lande, som krävdes i centermotionen i våras - jag borde ha ställt den frågan
redan till Larz Johansson -, om att resurser kommer att sättas in nästa år, så
att gymnasiereformen kan komma i gång ordentligt. Då kan kommunerna
känna sig ordentligt på det klara med vilka resurser de har för en så viktig
reform. Jag tycker att Ulf Melin å utskottets vägnar borde lova kommunerna
detta här i dag.
Ulf Melin tycker inte att det är särskilt bra att vi nu i vår motion föreslår
att en del av pengarna skall användas till påbyggnadsutbildning, alltså till det
tredje året i gymnasieskolan. Det är något underligt, eftersom jag har hört
ryktats om att man i kompletteringspropositionen kommer att föreslå just
detta. Det som ni i dag med stor bravur yrkar avslag på kommer ni alltså om
ungefär en månad att säga ja till.
Jag har inte använt ord som katastrof, nedrustning och utslagning utan ta-
lat om resursnedskärning. Det är ju inte bara det som riksdagen fattar beslut
om på förslag av utrikes- eller finansministrarna som innebär en resursned-
skärning. Också i kommunerna sker en resursnedskärning. I många kommu-
ner kan man i dag se hur kommunalskatten sänks, exempelvis i Malmö med
200 milj.kr. Det går inte att både klara kvaliteten i skolan och sänka skatten
på detta sätt.
Om detta skrev Svenska Dagbladet:
”Det här innebär att inte minst moderata kommunpolitiker kommer att
utsättas för kritik från moderata väljare som känner sig svikna. Det är inte
så alldeles enkelt att förklara för väljarna hur omfattande avskedanden av
lärare och annan skolpersonal stämmer med talet om 'Europas bästa skola’.”
Det var alltså inte jag utan Svenska Dagbladet som uttalade detta, och
precis så är det.
Anf. 67 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Jag skrev upp att Lena Hjelm-Wallén i sitt anförande an-
vände följande ord: lurade, utarmade resurser, usel politik osv. Jag tror att
också stenograferna uppfattade detta. Kanske kunde man ha använt de or-
den om de besparingar som Larz Johansson var inne på i fråga om grundvux
och hemspråksundervisning.
Men vi i vårt parti tar inte till sådana överord. Det kanske är bra att kunna
använda dem när det verkligen behövs i stället.
Vi föreslår inte att man bygger ut den högre utbildningen på bekostnad
av anslaget till ungdomsutbildning och gymnasieskola inom det kommunala
skolväsendet. Vad jag försökte säga i mitt anförande var att vi faktiskt höjer
just det här anslaget med ungefär 2 miljarder kronor jämfört med förra året.
Både i regeringsförklaringen och i budgetpropositionen och även i den
gymnasieproposition som kom häromdagen slås det, fru talman, fast att
gymnasiereformen ligger fast. Vi gör vissa förändringar, men i botten ligger
den fast. Det är klart att man via statsbudgeten måste finansiera reformen,
som på sikt också ger ett tredje år. Det säger sig självt.
Vad jag var kritisk mot i mitt anförande var att ni i januari månad kritise-
rade regeringen för att man inte anslog dessa pengar. Från början var det
fråga om 583 milj.kr. Ni nöjde er i januari månad med 320 milj.kr. Det in-
tressanta är att i dagens debatt räcker helt plötsligt 70 milj.kr. till just gymna-
sieskolans reformering. De andra 250 miljonerna vill ni använda till 10 000
platser inom påbyggnadsutbildningen. Det är ju faktiskt vad ni föreslår. Vill
ni vara trovärdiga när det gäller de här siffrorna, kan ni faktiskt börja fun-
dera något utifrån detta.
I kompletteringspropositionen kommer vi sedan att föreslå bl.a. en utök-
ning av antalet platser inom påbyggnadsutbildningen. Jag tror att det är en
viktig investering utifrån just arbetsmarknadspolitiska skäl. Det är viktigt att
ungdomarna kan få utbildningsplatser, både inom påbyggnadsutbildningar
och inom den högre utbildningen.
Anf. 68 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Fru talman! Ulf Melin har själv bekräftat hur fördröjd gymnasiereformen
är, och detta blir alltmer påtagligt ju otydligare beskeden är från regeringens
sida. Dess värre gäller detta också utskottsmajoritetens besked. Det här fick
oss att se hur verkligheten ser ut, och det har blivit tydligare under våren.
Inom den ram vi lade fast för gymnasieskolans reformering kunde vi, i vår
reservation, använda en del just för det tredje året, som också är en del i
gymnasiereformen. Vi gjorde alltså en omjustering inom den fastlagda ra-
men.
Det hade enligt min mening varit snyggt om utskottsmajoriteten hade fört
ett sakligt resonemang om det tredje året, påbyggnadsutbildningen. Det
hade varit bra för skolorna att redan nu få reda på om det finns sådana pla-
ner, så att man kan planera för det. Ju senare beskeden kommer, desto svå-
rare blir det att ordna de här platserna ute i verkligheten. Jag kan säga detta,
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
55
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
56
eftersom jag från tidigare ”brandkårsutryckningar” vet att det är svårt att få
det bra. Nu hade utskottet genom vårt agerande en chans att redan nu, i
början av april, ge besked, men man vågade inte göra det, utan man måste
på något vis gömma sig för regeringen.
Det är en usel politik som nu bedrivs på skolområdet. Det är en usel poli-
tik att skära ner resurserna i en situation då skolan inte alls sedan tidigare är
övergödd på resurser. Jag tycker att det är dåligt att fly in i privatiseringstän-
kande, att hysa en övertro på privatiseringens välsignelser och att öppna för
avgifter - för att inte tala om alla de innehållsliga frågor som dagens debatt
inte handlar om men som enligt min mening för tillbaka skolan 20-30 år i
tiden.
Människor känner sig lurade. Det är i dag många som protesterar och kän-
ner slagordet ”Europas bästa skola” - som nästan tycks vara en besvärjelse -
som ett hån.
Anf. 69 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Vi har inte fördröjt gymnasiereformen. Jag förstår inte varför
Lena Hjelm-Wallén kan tycka detta. Det står i regeringsförklaringen och
även i andra dokument att den skall genomföras. Det som jag tror har för-
dröjt gymnasiereformen är att den gamla regeringen kanske hade litet för
bråttom att genomföra reformen. Det kanske hade varit bra om exempelvis
ÖGY-försöken hade kunnat genomföras och utvärderas fullt ut. Men den
förra regeringen väntade ju inte tills alla utvärderingar var klara innan man
lade fram propositionen. Man har jagat på skolverket för att de skall ta fram
kursplaner, läroplaner, osv. Jag tror att kommunalpolitikerna, folket ute på
fältet, inser att man kanske skall vänta ett år innan man genomför gymnasie-
reformen fullt ut, så att man i paritet med detta når ett bra resultat ute i skol-
väsendet. Det är oerhört viktigt.
Lena Hjelm-Wallén säger att det tredje året är något slags påbyggnadsut-
bildning. Men såvitt jag förstår gäller påbyggnadsutbildningarna även elever
som har gått en treårig utbildning, eftersom de kommer att ligga inom den
kommunala vuxenutbildningen. Enligt min erfarenhet som kommunalpoliti-
ker räcker det att man i samband med kompletteringspropositionen i april
månad får besked om vilka utbildningar man kan få.
När det gäller brandkårsutryckningar var det något som den gamla rege-
ringen var mycket duktig på. Man lade fram ett förslag om just påbyggnads-
utbildningar i augusti månad förra året, två veckor innan skolan skulle börja.
I det perspektivet kanske man kan använda ordet brandkårsutryckning.
Sedan till detta med ”usel politik”. Lena Hjelm-Wallén säger att den
svenska skolan inte är övergödd. Nej, det är den kanske inte i och för sig.
Men om den nu inte är övergödd kan man fundera över varför ni då har före-
slagit dessa besparingar. Varför har ni föreslagit dessa besparingar, om det
nu är som Lena Hjelm-Wallén säger? I mitt anförande försökte jag peka på
att den svenska skolan - det vill jag påstå - egentligen inte lider av brist på
resurser, utan Sverige är faktiskt det land i hela västvärlden som satsar mest
resurser på grundskolan och gymnasieskolan. Bristen inom den svenska sko-
lan är dess organisation. Det saknas alternativa skolor, det borde finnas en
läroplan som kanske skulle passa eleverna bättre, det borde finnas mång-
fald, osv. Det är av detta vi måste ha mer i svensk skola, så att vi får en skola
som är Europas bästa. Det är den här regeringens ambition, och den skall vi
slåss för.
Anf. 70 CHRISTER LINDBLOM (fp):
Fru talman! Jag skall inskränka mitt inlägg till att göra några kommentarer
runt komvux, som ju har orsakat en av de stora debatterna som har rasat
under våren. Som tidigare nämnts har vi numera ett gemensamt, samlat sek-
torsbidrag för den skolverksamhet som kommunerna bedriver på grund-
skola och gymnasium och inom vuxenutbildningen. Den besparing som före-
slogs i budgetpropositionen och som var knuten till beräkningsunderlaget för
komvux har, milt uttryckt, väckt en del starka känslor och protester. Även
utan facit i form av dessa protester hade det naturligtvis varit bättre att
minska hela sektorsbidraget med ett krontal eller med ett procentuellt av-
drag i stället för att, som nu blev fallet, peka ut komvux.
Alltsedan kommunaliseringen av lärarna, som tidigare nämnts, pågår en
träta mellan finansdepartementet och framför allt Kommunförbundet om på
vilken nivå man är kompenserad. Detta gäller i och för sig både den tidigare
och den nuvarande regeringen. Även om trätan nu pågår tror jag att det
hade varit litet lättare att acceptera resonemanget om en besparing om be-
sparingen hade skett på det sätt jag har nämnt. Dessutom är en av grund-
idéerna med sektorsbidraget att kommunerna skall ha möjlighet att göra
sina egna prioriteringar utifrån de lagar och författningar som reglerar skol-
verksamheten.
Frågan har komplicerats ytterligare genom det enormt kärva arbetsmark-
nadsläget. Komvux har, förutom den egentliga uppgiften, i uppgift att fun-
gera som utbildningsplats för de arbetslösa som under tiden som de är fri-
ställda vill höja sin utbildningskompetens. Därför har det varit naturligt för
Folkpartiet att vara med och verka för att en del av den föreslagna bespa-
ringen kompenseras och mildras med hjälp av arbetsmarknadspolitiska me-
del.
Komvux är, som flera talare har sagt, en mycket viktig del i det svenska
utbildningssamhället, inte minst mot bakgrund av att vi vet att behovet av
livslångt lärande ökar, av flera olika anledningar. En del av de komvuxstude-
rande är kvinnor som vill skaffa sig grundskole- och gymnasiekompetens,
där den medelålders generationen över huvud taget har en lägre utbildnings-
nivå än sina barn. Därför är det av mycket stor vikt att den här möjligheten
finns för dem som så önskar, att uppgradera och komplettera sina kunskaper
mitt i livet.
Komvux funktion är dock inte helt oomtvistad. I den rapport som riksrevi-
sionsverket gjort var man delvis ganska kritisk. Organisationen och kursut-
budet växlar mellan olika kommuner. Samverkansgraden mellan gymnasie-
skolan och komvux växlar. I likhet med inom de flesta verksamheter finns
det naturligtvis en rationaliseringspotential även inom komvux.
Jag tror också att det är viktigt, även om besparingen har mildrats, att man
ser den ursprungliga besparingen i budgetpropositionen som ett uttryck för
det vi i dag brukar kalla för omvandlingstryck gentemot den här verksamhe-
ten. Det är inte alls fråga om någon utarmning, som Lena Hjelm-Wallén
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
57
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
58
sade. Vi har haft världens bästa vuxenutbildning, och vi har det fortfarande,
även med den besparing som nu blir ett faktum med dagens beslut.
Jag vill också säga till Stefan Kihlberg angående hemspråksundervis-
ningen, vilket Larz Johansson har kommenterat, att inte hela den summa på
1,2 miljarder som har budgeterats renodlat skall gå till hemspråksundervis-
ningen, utan den är uppdelad på en massa saker. Det är alltså inte en hel
promille av vår bruttonationalprodukt som går till detta, utan kanske bara
delar av en promille. Med den ganska breda politiska enighet som finns om
att hemspråksundervisning är väsentlig för våra invandrande vänner, tycker
jag också att det är viktigt att man beskriver den på ett korrekt sätt. Den
rapport som riksrevisionsverket kom med har förändrats, litet på grund av
historien, då de hårda ekonomiska kraven ute i kommunerna har gjort att
det redan i dag finns ett reellt hot mot en bra och väl fungerande hemspråks-
undervisning.
Anf. 71 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Det intressanta är inte att diskutera det exakta antalet kronor
som hemspråksundervisningen kostar, därför att det är uppenbarligen
mycket svårt. Den springande punkten är att vi är kritiska mot upplägg-
ningen av hemspråksundervisningen, eftersom den kritiseras väldigt hårt av
dem som håller på med den och verkligen känner till den. Det tråkiga är att
det inte går att diskutera denna fråga, då den är så laddad. Det finns inga
som helst belägg - jag tog upp det i mitt huvudanförande - för att komvuxun-
dervisningen åstadkommer det som man säger att den gör, men det finns en
väldig massa hopp och tro.
En fråga som borde stämma till eftertanke och som jag hade uppe i mitt
huvudanförande är denna: Varför är det bara Sverige i hela världen som har
satsat på denna uppläggning? Det måste rimligtvis finnas kompetens när det
gäller tvåspråkighet i andra länder också. Det finns en massa belägg för att
man här når precis motsatt syfte: hemspråksundervisningen hindrar utveck-
ling av det svenska språket, och den hindrar deltagande i annan undervis-
ning. Jag skulle kunna stå här och rabbla upp alla problem, men de är väl
kända.
Anf. 72 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Fru talman! Stefan Kihlberg och jag har självfallet helt olika syn på detta -
det respekterar jag. Jag vill också påpeka det som jag sade i mitt anförande,
dvs. att den rapport som är ett och ett halvt år gammal och som Stefan Kihl-
berg hänvisar till, inte längre har sin aktualitet på samma sätt. Den kritik
som riksrevisionsverket kom med och den besparing som genomfördes förra
året har gjort att det har blivit en kolossalt förändrad verksamhet vad gäller
hemspråksundervisningen ute i kommunerna. Den erfarenhet som jag har
är att den bedrivs på ett mycket kompetent och effektivt sätt.
Jag tror att det fanns saker och ting att kritisera tidigare - det är över hu-
vud taget så med verksamheter som expanderar, att de inte brukar strama åt
samtidigt - men i dag är det alltså en mycket väl fungerande verksamhet.
Det är därför viktigt att påpeka att den rapport som är ett och ett halvt år
gammal inte är relevant i dag.
Anf. 73 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Det är möjligt att det har blivit marginella förbättringar i för-
hållande till RRV-rapporten, men de uppgifter vi har fått tyder på att de är
ytterligt marginella.
Och broder! Vad beror det på att det sitter en grupp i utbildningsdeparte-
mentet och ser över de här frågorna nu? Det beror förmodligen inte på att
det är så bra som man vill göra gällande.
Anf. 74 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Fru talman! Jag kan svara Stefan Kihlberg så, att det sitter en grupp och
arbetar med detta därför att det pågår en kontinuerlig utvärdering av en väl-
dig massa olika saker, och det skall så vara. Man har inte tillsatt en grupp
för att peka ut hemspråksundervisningen som en särskilt dåligt fungerande
verksamhet, utan detta är en grupp bland många som bedriver kontinuerligt
utvärderande verksamhet.
Anf. 75 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag hade, som Lena Hjelm-Wallén sade, tänkt tala litet mer
konkret om innehållet i våra reservationer. Jag hade också tänkt tala litet
grand om hur viktig förra årets reform, Växa med kunskaper, var både för
utvecklingen av gymnasieskolan och för vuxenutbildningen, och hur viktigt
det är att vi nu står fast vid reformen och ser till att den genomförs på ett bra
sätt. Men under tiden som debatten har pågått har jag funnit att Lena Hjelm-
Wallén i sina repliker i stort sett har belyst alla de frågor som jag hade tänkt
ta upp, och jagskall därför nöja mig med att göra ytterligare någon kommen-
tar till det som har diskuterats under dagen.
En sak som har slagit mig ganska mycket, när jag lyssnat på såväl kulturut-
skottets debatt som utbildningsutskottets debatt nu senast, är hur borgerliga
representanter har stått här i talarstolen och upphöjt sig till segrare i debat-
ten om nedskärningarna på vuxenutbildningsområdet. Innan debatterna är
till ända förtjänar det att påpekas att det faktiskt var en hel miljard kronor
som man föreslog att stöden till de vuxnas utbildning skulle skäras ned med.
Den summan har exempelvis tidningen Land angivit, och det är lätt att räkna
ut på de olika kontona.
När man har fört tillbaka en del av de här pengarna vill man fortfarande
spara i storleksordningen 700 milj.kr. på stöden till de vuxnas utbildning. Jag
tycker att det svär litet illa mot detta när man utmålar sig som segrare. För
att travestera kung Pyrrhus, skulle jag kunna säga: En sådan seger till och
vuxenutbildningen är förlorad.
Jag skulle något vilja beröra det som har med avgifter att göra. Vi har i en
reservation angivit att vi tycker att det är mycket oroväckande att det allt
oftare förs fram förslag om avgifter och att sådana förslag nu också förs fram
i riksdagsmotioner. Vi Socialdemokrater menar att ett införande av sådana
avgifter skulle skapa nya ekonomiska hinder för många att delta i utbild-
ningen. Därför har vi en reservation.
Det förvånar väl ingen att Ny demokrati har en reservation som går åt
andra hållet och helt vill öppna för avgifter. Däremot blir man litet mer för-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
59
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
60
vånad över den mycket öppna skrivning som de övriga borgerliga partierna
har och deras ovilja att vara med på vår skrivning och markera mot avgifter.
Jag skulle därför vilja fråga representanter för de borgerliga partierna var
de med sin öppna skrivning egentligen står i frågan om avgiften. Jag skulle
framför allt ha velat fråga Centerpartiets Larz Johansson var Centern står.
Det är faktiskt tredje gången det förs en debatt i den här kammaren om vux-
enutbildning i gymnasieskolan då Larz Johansson lämnar kammaren när jag
går upp i talarstolen. Därför får jag väl inget svar på det, men jag kanske får
en kommentar ifrån de övriga partierna.
Fru talman! Med detta, även om jag långt ifrån har utnyttjat mina tio mi-
nuter, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 3, 4 och 7.
Anf. 76 ULF MELIN (m):
Fru talman! Jag vill ta upp två frågor som Ingvar Johnsson tog upp i sitt
anförande. Han har rätt i att många av frågorna har kommit upp i de tidigare
replikskiftena. På ett område tycker jag att man skall vara varsam med or-
den, nämligen när det gäller anslag till vuxenutbildning. Det är riktigt att
regeringen har föreslagit besparingar när det gäller anslag till folkbildning,
olika korttidsstudiestöd osv. Ingvar Johnsson och Socialdemokraterna glöm-
mer emellertid ofta bort att arbetsmarknadsutbildning också är vuxenutbild-
ning. Vad har regeringen gjort på det området i årets budgetproposition? Jo,
man har föreslagit en ökning på två miljarder kronor. Det har sällan fram-
kommit i debatten, men detta är den stora satsning som regeringen gör. Jag
tycker att det är viktigt att framhålla detta.
Var står vi när det gäller anmälningsavgifter och andra avgifter? Det fram-
går ganska klart och tydligt av betänkandet. Om Ingvar Johnsson hade läst
den proposition som jag relaterade till om vuxenutbildning och gymnasie-
skola som kom för några dagar sedan, så hade han funnit att det uttrycks
ganska klart att kommunerna skall få möjlighet att ta ut en anmälningsavgift
om de vill till kommunal vuxenutbildning avseende gymnasieundervisning.
De elever som genomgår den utbildningen får också tillbaka de pengarna.
Var regeringen står i den frågan är väl ändå tämligen klart.
Anf. 77 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag visste var Ny demokrati står
i frågan och jag misstänkte naturligtvis också var Moderata samlingspartiet
rent allmänt står i avgiftsfrågor. Det var därför jag riktade frågan särskilt
till Centerpartiets företrädare som inte var här. Jag konstaterar att de andra
partierna inte valde att begära ordet.
Även om man hänvisar till en översyn tycker jag att det skulle vara intres-
sant att få veta om Centerpartiet exempelvis verkligen är på väg att överge
sina gamla ståndpunkter på det här området.
För att återupprepa vad som har sagts många gånger kan jag säga att man
talar om att man visserligen skär ned på beräkningsunderlaget för statsbidra-
get till vuxenutbildningen, men att man gör satsningar på arbetsmarknadsut-
bildning. Det är viktigt att man gör satsningar på arbetsmarknadsutbildning.
Men jag tycker att det argumentet är dåligt. Jag tycker att vi behöver ha en
allmän vuxenutbildning i den omfattning vi nu har, som finns både när det
är högkonjunktur och lågkonjunktur. Behovet av att komplettera sina stu-
dier för att söka in på högskola, behovet av att skaffa sig utbildning om man
har drabbats av en arbetsskada, behovet för kvinnor att skaffa sig- en ny yr-
kesutbildning när de vill gå ut i arbetslivet osv. finns oavsett konjunkturen.
Jag tycker därför att man skall skilja på behovet av en allmän vuxenutbild-
ning i samhället och de arbetsmarknadsinsatser som behöver göras.
Däremot kan jag gärna hålla med om att det är sällsynt dumt att föreslå
en sådan nedskärning just när vi befinner oss i det arbetsmarknadsläge som
vi nu befinner oss i.
Anf. 78 ULF MELIN (m):
Fru talman! Att vi i betänkandet, när vi behandlade det här i februari må-
nad, hänvisade till det pågående beredningsarbetet i departementet berodde
på att propositionerna då inte var klara. Nu är de klara. Om Ingvar Johnsson
hade läst propositionerna, skulle han ha fått svar på sina frågor.
När det gäller arbetsmarknadsutbildningen och den satsning som görs på
detta område tycker jag att det är viktigt att i debatten framhålla att detta i
högsta grad rör sig om vuxenutbildning.
Jag vill ställa en fråga till Ingvar Johnsson. Är Ingvar Johnsson inte be-
kymrad över de stora avhoppen som görs inom den kommunala vuxenutbild-
ningen? På dagkurserna är avhoppsfrekvensen 16 %, på kvällskurserna
26 % och i grundvuxutbildningen 40 %. Jag är medveten om att vissa av av-
hoppen kan bero på att man t.ex. har fått ett arbete. Trots att man räknar
bort sådant är det ändå ett stort hål som kostar väldigt mycket pengar för
kommunerna. Är det då inte rimligt att ta ut en anmälningsavgift, så att det
därmed kan bli en effektivare organisation, framför allt mot bakgrund av att
man får tillbaka anmälningsavgiften om man fullföljer sin utbildning? Jag
kan inte förstå att man vänder sig så mycket mot detta.
Ingvar Johnsson sade en del om vuxenutbildningens betydelse. Det kan
jag i stor utsträckning ställa upp på. Det är klart att det här kommer att öka
framöver, framför allt i takt med den ökande konkurrensen, internationali-
seringen och omvandlingstrycket som vi står inför. Vi måste framöver klara
ut vilket ansvar samhället och staten har på detta område och vilket ansvar
arbetsgivarna har. Mycket av den vuxenutbildning som sker i dag utgörs av
t.ex. personalutbildning. Jag tycker att vi måste klara ut gränsdragningen var
ansvaret skall ligga.
Anf. 79 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Nu smiter Ulf Melin undan resonemanget om avgifter. Majo-
ritetsskrivningen och reservationen som står emot denna handlar icke kon-
kret om anmälningsavgifter till komvux. Det handlar i stället om rätten för
kommuner att ta ut avgifter, bl.a. för deltagande i kurser.
Jag fick ett intressant besked av Ulf Melin när han sade - om jag förstod
honom rätt - att jag har fått svar på mina frågor till centerpartister och andra
om var de står i den här frågan. Kan vi den här gången verkligen lita på att
alla fyra regeringspartier tycker som Moderata samlingspartiet? Vi har inte
alltid kunnat vara så tvärsäkra på det.
Ulf Melin tog upp avhoppen - som rent allmänt utgör ett bekymmer i alla
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Bidrag till det
kommunala
skolväsendet
61
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
62
verksamheter, och i det här fallet inom komvux - som ett argument för att
man skall skära ned. Om bekymren finns där så blir de inte mindre av att
man är på väg att kraftigt försämra exempelvis de studiesociala villkoren för
motsvarande grundvuxeleverna inför nästa år. Det blir inte heller bättre om
man tvingar fram mycket hårda rationaliseringar med större undervisnings-
grupper. Jag kan inte riktigt se hur detta skulle bidra till att problemen löses.
Jag tror att det får den helt motsatta effekten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
8 § Anslag till utveckling av skolväsendet, m.m.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkanden
1991/92:UbU8 Anslag till utbildningsdepartementet, m.m. (prop.
1991/92:100 delvis),
1991/92:UbU9 Anslag till utveckling av skolväsendet, m.m. (prop.
1991/92:100 delvis),
1991/92:UbUll Anslag till särskolor, specialskolor, m.m. (prop. 1991/92:100
delvis) och
1991/92:UbU12 Utrustning m.m. inom skolan (prop. 1991/92:100 delvis).
Talmannen meddelade att utbildningsutskottets betänkanden UbU8,
UbU9, UbUll och UbU12 skulle debatteras gemensamt.
Anf. 80 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till de reservationer som vi
Socialdemokrater har i utbildningsutskottets betänkanden 8, 9, 11 och 12.
Det har fällts många hårda omdömen om den borgerliga regeringens skol-
politik de senaste månaderna. Det är de närmast berörda som protesterar -
föräldrar, lärare, barn och ungdomar.
Det har handlat om skolministerns uttalanden om betyg, om hemkunskap
och slöjd och om regeringens signaler om hur pengar skall fördelas i kommu-
nerna. Man ser helt enkelt att nedskärningar slår hårt.
I grunden för denna kritik ligger oron för att vi inte skall kunna behålla
vår utmärkta svenska skola där alla barn och ungdomar får en likvärdig ut-
bildning. Människor undrar om de kan känna sig trygga så till vida att den
skola som finns i bostadsområdet kommer att finnas kvar och ge en bra un-
dervisning. Denna oro har den borgerliga regeringen, med Moderaterna i
spetsen, skapat.
Det är trist att regeringen skapar denna oro i en situation då vi alla faktiskt
borde försvara skolans viktiga plats i samhället. Vi borde alla betona hur
viktigt det är att alla barn och ungdomar får en bra grundutbildning utifrån
sina egna behov.
Vi har inte många reservationer i dessa betänkanden. Jag skall dock böija
med en som vi kallar Rör inte min kompis. Vi Socialdemokrater anser att
det är mycket angeläget att skolan tidigt möter tendenser till främlingsfient-
lighet och rasism. Vi vill därför anslå 10 milj.kr. extra för en kampanj som
vi kallar Rör inte min kompis. Vi vill att dessa pengar skall anslås till sko-
lorna utöver de pengar som via andra budgetanslag anslås för sådana insatser
på andra områden.
Mobbning är tyvärr ett ständigt närvarande problem i skolan. Det kan
drabba både svenska och invandrade elever. När det drabbar invandrarbarn
kallas det främlingsfientlighet eller kanske t.o.m. rasism. Likväl står sko-
lorna ofta handfallna inför mobbning. Man vet helt enkelt inte vilka metoder
man skall ta till för att stävja det här.
Det är mycket angeläget och viktigt att skolan bekämpar mobbning, främ-
lingsfientlighet och rasism. Sverige är numera ett samhälle med många kul-
turer. Människor skall leva sida vid sida med olika tänkesätt och vanor. Det
ställer stora krav på tolerans och solidaritet.
I skolan möts barn från de olika kulturerna i klasserna. För att arbetet
skall fungera måste toleransen och värmen mellan barnen samt mellan bar-
nen och lärarna finnas. Skolan är unik. Där möts alla dessa värderingar och
kulturer på ett ställe. Men det ger också unika möjligheter att verka mot
främlingsfientlighet och mobbning och för tolerans. Vi tycker att vi måste ta
den här möjligheten och chansen - nu.
Vi Socialdemokrater vill därför använda tio miljoner i kampanjen Rör
inte min kompis för att förmedla tips och idéer till skolorna och för att fram-
ställa material. Vi beklagar att den borgerliga utskottsmajoriteten inte har
velat bifalla det här förslaget. Men jag utgår faktiskt ifrån att man egentligen
tycker att det skall göras viktiga insatser i skolan.
Vi har också reservationer med anledning av att regeringen vill ta bort an-
slagen till central facklig kursverksamhet och till löntagarorganisationernas
arbetslivsorientering i skolan. Man kan kosta på sig att vara litet konspirato-
risk när man ser dessa förslag. De slår bägge hårt mot facklig verksamhet,
och man undrar ibland om det är det som är meningen.
Vi Socialdemokrater anser att arbetslivsorienteringen är mycket viktig i
skolan. Vi vill anslå 4 milj.kr. till detta stöd. Om skolan skall kunna lära ut
hur det fungerar i arbetslivet, måste parterna på arbetsmarknaden kunna
delta i undervisningen. Stödet till löntagarorganisationerna för deras verk-
samhet med skolinformatörer samt information om utbildning och rekryte-
ring av handledare är därför viktigt. Vi tycker att det bör behållas. Man kan
fråga sig om inte utskottsmajoriteten tycker att det är viktigt att stimulera
till att ungdomarna får levande kontakter med arbetslivet.
Sedan 70-talet har det funnits ett bidrag till den centrala fackliga kursverk-
samheten. Det vill nu den borgerliga regeringen och utskottsmajoriteten ta
bort utan egentlig motivering. Bidraget har använts av de fackliga centralor-
ganisationerna LO, TCO och SACO för utbildning i samhällsfrågor inom
olika områden för ledande förtroendevalda. Vi tycker att denna utbildning
är viktig för organisationerna men också för samhället. Vi vill, till skillnad
från regeringen, anslå 26 milj.kr. till detta.
I denna utbildningsverksamhet bedrivs fördjupade studier inom många
samhällsområden. Det kan t.ex. vara samhällsekonomi, arbetsmarknadspo-
litik, EG-frågor, energipolitik och utbildningspolitik. Det är viktigt att
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
63
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
denna verksamhet kan finnas. Men när bidraget upphör riktas ett hårt slag
mot den centrala fackliga kursverksamheten. Anser inte utskottsmajoriteten
att denna utbildning är viktig?
Till sist vill jag ta upp en reservation som berör ett av de mest kritiserade
förslagen från den borgerliga regeringen. Jag avser då borttagandet av sti-
mulansbidraget till förbättring av den fysiska miljön i skolan. Detta förslag
kommer samtidigt som de moderata skol- och utbildningsministrarna säger
att de vill prioritera ungdomsskolan.
Vi vet att det finns många skolor som är i dåligt skick. Det är faktiskt fråga
om arbetsmiljöer, för lärare och elever. Socialdemokraterna och Vänster-
partiet införde detta bidrag, som skulle omfatta 300 miljoner per år i tio år,
just av omsorg om landets skolelever. Vi har eleverna och lärarna som ut-
gångspunkt. Det är de som skall få en bättre arbetsmiljö. Hur viktigt detta
är understryks av att arbetarskyddsstyrelsen just har startat en kampanj om
skolans arbetsmiljö. I ett penndrag likvideras statens ambition av rege-
ringen.
Fru talman! Majoriteten använder Moment 22-argument för denna be-
gravning. I höstas tidigarelade den borgerliga regeringen utbetalningen av
600 miljoner av dessa 3 miljarder, därför att behoven var stora. Nu säger
majoriteten att det är med anledning av denna tidigareläggning som man vill
avbryta satsningen. Det är en något underlig argumentation.
Ett annat skäl som anförs är statsfinanserna. Men det handlar i sanning
om en kortsiktig omsorg om statsfinanserna. Vi vet att många skollokaler
är dåliga, särskilt i storstadsområdena, och att skolans elever och personal
drabbas av dessa dåliga skolmiljöer. Dessutom vet vi att byggnadsarbetare
och andra som är beroende av byggnationer blir arbetslösa. Det är knappast
ens kortsiktigt ett statsfinansiellt klokt tänkande.
Det sistnämnda har man tydligen börjat komma till insikt om i regeringen.
I går kväll presenterades i massmedia arbetsmarknadsministerns önskelista
inför kompletteringspropositionen. Om man nu skall tro på massmedia finns
satsningar på skolmiljöer och upprustning av skollokaler med.
Det är bra om regeringen påverkas av den galopperande arbetslösheten
och kommer till insikt om att något kan göras med politiska medel. Samtidigt
kan jag inte låta bli att påpeka att det vore bra om man också hade skolans
elever och personal i åtanke om man vill medverka till att skapa bättre skol-
miljöer.
Socialdemokraterna vill ha kvar stimulansbidraget om 300 miljoner. Det
yrkandet framför vi i en reservation. Jag vill nu fråga majoritetens företrä-
dare i denna debatt: Anser ni inte längre att det behövs stimulanser för upp-
rustning av skolans fysiska miljöer? För något år sedan stod moderaterna på
barrikaderna och pekade på detta problem och målade ut det i sin kritik av
den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det är dissonans i vad som
sägs från år till år.
Fru talman! Till sist vill jag fråga: Kommer regeringen att drabbas av efter-
tankens kranka blekhet och återinföra stimulansbidraget för förbättring av
skolmiljöer i och med kompletteringspropositionen?
64
Anf. 81 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! I de betänkanden som vi nu behandlar i ett sammanhang tas
bl.a. upp frågan om arbetsmiljöinvesteringar i skolan. Vi har från Vänster-
partiets sida under hela 8O-talet fört fram kravet på ett ROT-program för
skolan, som vi från början kallade det.
I samband med kommunaliseringen av lärartjänsterna förde vi fram vissa
krav för att acceptera en sådan organisationsförändring. Eftersom vi pläde-
rar för en likvärdig skola, var ett av våra krav att skolan skulle få en bra
arbetsmiljö. Det kravet reste vi mot bakgrund av de larmrapporter som kom
på 80-talet. Vi ville bidra till en förbättrad arbetsmiljö, eftersom vi vet att
miljön också avgör kvaliteten på de resultat man kan nå i skolan.
Trots att olika utbildningspolitiska beslut fattades om förändringar i läro-
planer osv., hade man aldrig på ett allvarligt sätt försökt anpassa skolloka-
lerna till den verksamhet de är ämnade för. Jag minns att jag i en debatt sade
att det väl inte var någon som hade för avsikt att tillverka dieselmotorer i
mejerier. Varför skulle man i så fall lyckas med skolans produktion, i lokaler
som är högst olämpliga för dess verksamhet? Jag fick inget svar på den frå-
gan, och jag förväntar mig inte något svar i dag heller.
Vi fick mycket kritik från de andra partiernas sida när vi drev detta krav
under 80-talet. Våra förslag blev nedröstade även under år då budgetunder-
skottet var mycket lågt. Det kan vara intressant att veta. Vi kritiserades ef-
tersom framför allt de borgerliga partierna ansåg att en satsning på 3 miljar-
der kronor för en förbättrad arbetsmiljö var en grynvälling i sammanhanget.
I dag föreslås att anslaget skall tas bort. Om några veckor kanske vi i ut-
skottet får ta ställning till att ett sådant anslag införs igen. Som jag sade tidi-
gare i debatten: Det svänger.
Jag förstår inte denna ryckighet i politiken. Att vi har en hög arbetslöshet
och en mycket hög byggarbetslöshet har varit känt. Prognoser har varit
kända ända sedan i höstas. Att den inte skulle minska i år utan snarare öka
under våren har också varit känt länge. Varför kunde då inte de borgerliga
företrädarna i utbildningsutskottet ha gått oss och Socialdemokraterna till
mötes och sagt att dessa pengar kommer att behövas. De kunde ha sagt: Vi
fattar ett beslut redan nu och ger signaler till kommunerna att de kommer
att få pengar för förbättringar av arbetsmiljöer. Det kunde inte ha varit så
svårt att ha den insikten, om man nu inte åt bort den under julen.
Vilka insatser handlar det då om? I en artikel i Värmlands Folkblad i dag
rappporteras det att Karlstad hotas av böter från yrkesinspektionen för dålig
skolmiljö. Det handlar om två skolor. Det gäller bl.a. att belysningen i vävsa-
len måste förbättras och nödstoppen till maskinerna i träslöjden placeras
lättåtkomliga. Det är säkerhetsfrågor - rena arbetsmiljöfrågor. Man har
också ljudproblem i lokalen, och yrkesinspektionen vill ha ner efterklangsti-
den. I en annan skola skall kommunen mäta koldioxidhalten i luften i lek-
tionssalarna. Koldioxidhalten är förmodligen för hög. Även efterklangstiden
skall mätas och eventuella åtgärder sättas in för att få en acceptabel ljud-
miljö. Sedan står det: Skolan måste också få ett värmesystem som klarar av
att hålla minst +20 grader i arbetslokaler och personalutrymmen.
Detta är åtgärder som vore naturliga att vidta ganska snabbt på vilken ar-
betsplats som helst. Men här får det kana efter. Jag tror att det har tillåtits
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
|
Prot. 1991/92:94 8 april 1992 |
bli eftersatt därför att det handlar om barn. Man talar vitt och brett om ”vik- |
blir det lätt ett visst förbiseende.
|
Anslag till ut- |
Om vi vill ta ansvar som utbildningspolitiker och menar allvar med att vi Fru talman! Språk skall prioriteras och lyftas fram i den svenska skolan. Ett språk kan uttryckas på många olika sätt. I den meningen är språk en Språk kan alltså uttrycka kommunikation på olika sätt. Varför tar jag upp Det är ju inte så, utan man uttrycker sig med ett annat språk. Vi tycker att de 2 milj.kr. som hade behövts för att bygga upp ett kompe- Jag har berört några av de frågor som vi tagit upp som meningsyttringar. Anf. 82 BO ARVIDSON (m): Fru talman! I det här avsnittet av debatten behandlas utbildningsutskot- I betänkande 9 behandlas bl. a. anslag till skolverket och statens institut |
|
66 |
har kunnat genomföra de uppgifter som ålagts dem. I likhet med vad som |
anförs i budgetpropositionen anser utskottet det angeläget att noga följa och
utvärdera de nya myndigheternas verksamhet. Hösten 1993 skall både skol-
verket och SIH lämna en fördjupad anslagsframställning avseende budget-
året 1994/95 till 1996/97.1 samband härmed bör en ordentlig utvärdering pre-
senteras.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget föreslåsju vissa besparingar som
föregående talare har varit inne på. Från utskottsmajoritetens sida ser vi det
som ytterst nödvändigt att man gör besparingar på statens utgifter för att få
balans i ekonomin. Det är då ofrånkomligt att vissa anslag måste tas bort
eller minskas. Men det är angeläget att besparingarna görs där de skadar
minst. Jag kan inte finna att medel till löntagarorganisationernas verksamhet
i skolans arbetslivsorientering, liksom bidrag till viss central kursverksam-
het, hör till det allra mest angelägna på detta område. Det innebär självfallet
inte att jag anser att kontakter mellan skolan och olika företrädare för de
anställda är oviktiga. Men deras medverkan i skolan bör ske på samma vill-
kor som gäller för övrig informationsverksamhet.
I motion 1991/92:Ub225 yrkande 2 föreslås centrala medel för en kampanj
inom skolans område med mottot ”Rör inte min kompis”. Ewa Hedkvist Pe-
tersen var inne på den här kampanjen tidigare. I utskottsbetänkandet slås
fast att skolan bör engageras för att motarbeta främlingsfientlighet och ra-
sism. Vidare redovisas olika initiativ som tagits av skolverket, invandrarver-
ket m. fl. för att informera om lämpligt undervisningsmaterial. Regeringen
har ju också, som framgår av betänkandet, avsatt medel för olika åtgärder
mot främlingsfientlighet och rasism. Enligt utskottsmajoritetens uppfattning
är syftet med det förslag som väckts i motionen därmed tillgodosett.
I betänkande nr 11 behandlas anslag till särskolor och specialskolor m.m.
Jag vill här kort beröra två frågor som tas upp i reservationen och menings-
yttringen. I den socialdemokratiska reservationen sägs det att det numera
inte finns anledning att särbehandla grundskoledelen av Franska skolan och
Göteborgs högre samskola i förhållande till andra fristående skolor för skol-
pliktiga elever. Utskottsmajoriteten hänvisar i detta betänkande till den sär-
skilda propositionen om den tilldelning av medel till fristående skolor som
aviserades vid tiden för betänkandets justering.
Propositionen har nu kommit riksdagen till handa. Där står att godkända
fristående skolor för elever som har vanlig skolplikt skall tilldelas medel för
verksamheten av den kommun där resp, skola är belägen och att detta också
skall gälla grundskoledelen av Franska skolan och Göteborgs högre sam-
skola. Med detta är det som föreslås i den socialdemokratiska reservationen
tillgodosett, varför något tillkännagivande till regeringen inte behövs.
I meningsyttringen behandlas frågan om anslag till resurscentrum för au-
tism. En liknande fråga behandlades ganska utförligt i det föregående
betänkandet, som också berörde frågan om autism. Där beskrev utskottet
ganska utförligt sitt ställningstagande. Det är inte som Björn Samuelson
sade, att vi tar detta med en klackspark. Det gör vi definitivt inte. Detta är
ett svårt problem för dem som drabbas. Det finns all anledning att ta det på
allvar. Men i utskottets betänkande nr 9 och delvis i betänkandet nr 11 har
vi utförligt försökt beskriva de olika verksamheter som finns på området.
Betänkande nr 12 behandlar regeringens förslag om avskaffande av vissa
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
67
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
68
anslag. Det gäller då avskaffande av anslaget Bidrag till upprustning för
gymnasier och anslaget Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska mil-
jön i skolorna. När det gäller stimulansbidragen till miljöförbättringar finns
det skäl att erinra om att riksdagen i höstas ökade innevarande budgetårs
anslag - 300 miljoner - med ytterligare 600 miljoner. Denna åtgärd vidtogs
som ett led i arbetet med att snabbt förbättra situationen på arbetsmarkna-
den. Av det totala statliga anslaget på 900 milj .kr. för det här budgetåret har
hela 47 % tilldelats de tre storstadslänen. Genom att förordningen om stimu-
lansbidrag anger att bidrag lämnas till kostnader för aktuella åtgärder, varvid
huvudmannen själv skall svara för 50 % av kostnaderna, blir det totala be-
loppet för miljöförbättringar i skolorna hela 1 800 milj.kr. Det är ju knap-
past något litet belopp.
Björn Samuelson drog ett exempel från Karlstad om hur illa ställt det är i
Karlstads kommuns skolor. Jag vet inte vilken majoritet man har haft i Karl-
stad de senaste tio åren, men kommunpolitikerna där har verkligen skött
sina uppgifter illa, om skolorna är så dåliga. Som kommunpolitiker har jag
alltid försökt se till att man har ordentliga lokaler. Det är en av kommunpoli-
tikernas viktigaste uppgifter att se till att man har ordentliga lokaler. Jag kan
inte se att det i första hand är riksdagen som skall ta fram pengar till detta.
Vi har satsat mycket i år. Huruvida det kommer mer pengar i komplette-
ringspropositionen får vi se senare. Jag tycker att man har satsat mycket
pengar för detta budgetår. Man har alltså föreslagit besparing för kommande
budgetår.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets hemställan i betän-
kandena 8, 9, 11 och 12, och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 83 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till vår meningsyttring som berör
mom. 7 i UbUll och den meningsyttring som berör mom. 2 i UbU12. Jag
nöjer mig med detta.
Bo Arvidson, ni har satsat mycket pengar - 1,8 miljarder. Det är bra, men
det saknas fortfarande en del. Jag är intresserad av att veta vilka argument
för förbättring av arbetsmiljön ni kommer att använda om det kommer
pengar genom kompletteringspropositionen. Finns det några andra argu-
ment än dem som vi och socialdemokraterna har anfört för att det mångåriga
programmet skall fortsätta? Det vore intressant att få höra dem i så fall.
Även utrustningsbidraget tas bort. Jag tror att det är något som vi från
Vänsterpartiet måste återkomma till i samband med kompletteringsproposi-
tionen. Skälet till det är bl.a. att jag har sett att detta drabbar framför allt
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. Vi har i dag problem med re-
kryteringen till dessa utbildningar, både vad avser högre utbildning, t.ex. lä-
rarutbildningen, och utbildningen inom gymnasieskolan. Jag tror att det är
mycket viktigt att man erbjuder en mycket hög utrustningsstandard när det
gäller dessa utbildningar.
Bo Arvidson, vilka argument kommer ni att använda framöver när ni kan-
ske kommer att föreslå pengar till förbättringar av arbetsmiljön ute i sko-
lorna? Och varför var ni så motsträviga när vi införde stimulansbidraget i
samband med att lärarna fick ett annat huvudmannaskap?
Anf. 84 BO ARVIDSON (m) replik:
Fru talman! När det gäller utrustningsbidrag är det viktigt att slå fast att
det egentligen borde vara kommunerna som har ansvar för utrustningen. Vi
bör inte ha olika speciella bidrag. Därför tycker jag att det är positivt att
detta tas bort.
Beträffande vad som kan komma att föreslås i kompletteringspropositio-
nen tycker jag att det är viktigt att den markering som nu görs genom att det
bidrag som tidigare har utgått tas bort är en signal till kommunerna att det
inte kommer att bli sådana bidrag i fortsättningen. Om man däremot av ar-
betsmarknadspolitiska skäl vill ta fram pengar för att göra dessa insatser i
skolan, är det alltså en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Anf. 85 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! I föregående debatt gav jag en del exempel på att principerna
inte är så hållfasta när det gäller vad som är kommunala och statliga angelä-
genheter, inte ens i dagens moderatledda utbildningspolitik. Bo Arvidson
kan ju läsa protokollet efteråt. Det handlar om rektorsutbildning, dompte-
rande av kommunerna när det gäller hur de skall använda sina pengar fram-
över, osv.
Bo Arvidson tog tidigare upp frågan om Karlstad och arbetsmiljön i sko-
lorna där. Detta var två exempel där jag snarare ville visa vad det handlade
om. Alla skolor i Karlstad är inte dåliga. Och i Karlstads kommun har majo-
riteterna skiftat. För tillfället är det moderaterna som styr och ställer - vad
det nu månde leda till.
Anf. 86 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Bo Arvidson säger att besparingar skall göras där de skadar
minst, och så gör man besparingar i skolans arbetsmiljö.
Jag kan inte riktigt följa med i den argumentationen. Jag och socialdemo-
kratin anser att skolans arbetsmiljö är mycket viktig och att det skadar när
man plockar bort ett stimulansbidrag just för upprustning av skollokaler, vil-
ket vi anser vara mycket viktigt.
Som jag sade i mitt tidigare anförande handlar det om att vi värnar om
dem som finns i skolan - om eleverna, lärarna och annan skolpersonal. Vi
vill att de skall ha en bra skolmiljö, en bra fysisk miljö. Vi vill att de skall ha
ventilation, att de inte väldigt snabbt skall bli trötta, vilket vi vet är fallet i
en hel del skolor, och att lokalerna skall vara ändamålsenliga.
Jag tror att Bo Arvidson kan hålla med mig när jag säger att det nog har
varit väldigt olika politiska majoriteter i de kommuner där det har tillåtits
ske att man har sådana skollokaler. Han kanske ville antyda att detta hade
skapats på den ena kanten. Men det tror jag inte är helt riktigt, eftersom vi
vet, vilket Bo Arvidson själv sade, att det är till storstäderna som en stor del
av detta bidrag utgår, och vi vet vilka som har styrt det. Jag tror därför inte
att någon skall slå sig för bröstet i detta sammanhang.
Det är alltså viktigt att upprustning av skollokaler sker för skolans, elever-
nas och personalens skull. Bo Arvidson ville inte riktigt svara på om detta
kommer att tas upp i kompletteringspropositionen, men han antyder att man
får se. Och om det kommer att tas med är det av arbetsmarknadspolitiska
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
69
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till ut-
veckling av skol-
väsendet, m.m.
70
skäl. Jag skulle önska att det var av utbildningspolitiska skäl. Kommer det
att föreslås pengar till detta i kompletteringspropositionen?
När det gäller kampanjen Rör inte min kompis är vi, som jag sade i mitt
tidigare anförande, i Sveriges riksdag eniga om att vi vill bekämpa främlings-
fientlighet och rasism. Det som vi i denna kampanj också har velat lyfta fram
är problemet med mobbning, som drabbar alla möjliga sorts elever. Vi anser
därför att det skulle ha behövts 10 milj.kr. extra.
Skolans arbetslivsorientering och löntagarnas information tror jag faktiskt
är särskilt viktiga saker just nu, eftersom ungdomarna nu drabbas mycket
hårt av arbetslöshet. De behöver få kontakt med fackliga organisationer,
som lär dem vilka villkor som kommer att möta dem och vilka rättigheter de
har när de kommer ut i arbetslivet. Detta behöver faktiskt våra ungdomar.
Tycker inte Bo Arvidson det?
Anf. 87 BO ARVIDSON (m):
Fru talman! När det först gäller besparingar på skolmiljön tror jag att vi
är överens om att det är viktigt att vi har en god skolmiljö. Men det är fak-
tiskt på det sättet, som jag sade tidigare, att det är kommunerna som har
huvudansvaret för att lokalerna är ordentliga. Staten har betalat ut bidrag
under några år, men enligt förslaget kommer detta bidrag att upphöra. Detta
är en signal till kommunerna att det nu är dessa som har huvudansvaret. Jag
upprepar därför vad jag tidigare sade, nämligen att om det kommer att före-
slås pengar i kompletteringspropositionen, uppfattar jag det så att detta sker
enbart av arbetsmarknadspolitiska skäl. Om det sedan innebär något positivt
för arbetsmiljön, är det naturligtvis ingen nackdel.
Beträffande bidrag till kampanjen Rör inte min kompis vill jag säga att
det naturligtvis är viktigt att vi arbetar mot främlingsfientlighet, rasism och
mobbning. Men jag är inte övertygad om att enbart 10 milj.kr. till en sådan
kampanj löser dessa problem. Det är upp till oss alla att jobba med dessa
frågor.
När det gäller de fackliga organisationerna och bidragen till denna utbild-
ning tycker jag faktiskt att om man skall prioritera är detta inte något som
jag för min del vill prioritera. Det som är viktigast när det gäller skolan kan
inte vara att ge pengar till denna typ av utbildning.
Anf. 88 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Stimulansbidraget infördes bl.a. därför att vi hade en mycket
intensiv samhällsdebatt om de dåliga skolmiljöerna. Det infördes inte för att
vi skulle göra något av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det infördes faktiskt
på grund av sakförhållandet, att det fanns dåliga skolmiljöer, speciellt i stor-
stadsområdena. Denna långsiktiga satsning gjordes för att förbättringar
skulle stimuleras fram. Som jag sade tidigare gör nu även arbetsmarknads-
styrelsen satsningar för att främja en bättre skolmiljö.
Jag tycker att det är mycket viktigt att detta får fortsätta. Därför vill vi
socialdemokrater inte ta bort detta stimulansbidrag på 300 milj.kr.
Bo Arvidson markerade mycket klart att om några pengar kommer att fö-
reslås så är det enbart av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det tycker jag är
trist. Jag tycker att vi skall arbeta med skolan ur utbildningspolitiska aspek-
ter. På något sätt känner jag igen denna argumentation från komvuxdebat-
ten och folkbildningsdebatten. Jag tycker att det är omsorgen om utbild-
ningen som skall styra vårt handlande.
Det är klart att vi kan säga att arbetslivsorienteringen inte är något som
man skall satsa på speciellt. Men vi vet att nu när ungdomarna kommer att
möta arbetslöshet i mycket stor omfattning behöver de känna till hur fackligt
arbete går till. De behöver känna till hur de får hjälp för att bevaka sina
rättigheter. De behöver känna till vilka rättigheter de har. Detta är mycket
viktigt för unga människor, om nu någon trodde något annat. Och jag tror
att väldigt många unga kommer att tycka att det är ännu viktigare i framti-
den. Därför vill vi socialdemokrater att ett antal miljoner satsas på löntagar-
organisationernas arbetslivsorientering i skolan. Jag tror att även regerings-
partierna kommer att bli varse att ungdomarna behöver denna vägledning
och information.
Anf. 89 BO ARVIDSON (m):
Fru talman! När beslutet om stimulansbidrag fattades tillhörde jag varken
utbildningsutskottet eller riksdagen. Således känner jag inte till hela bak-
grunden här. Om jag inte hört alldeles fel fanns det ett samband med kom-
munaliseringen.
Självfallet är vi överens om vikten av en god skolmiljö. Som jag sagt tidi-
gare har kommunerna huvudansvaret i detta sammanhang. Om det är i stor-
stadsområdena som det har försummats mest, blir det ju nu där som man får
de stora pengarna. I många små kommuner i landet har man sett om sitt hus
och verkligen skött sina skolor. Därför tycker jag att de pengar som nu satsas
borde vara tillräckliga.
När det gäller anslagen till de fackliga organisationerna vill jag framhålla
att det är en prioriteringsfråga. Vi måste bestämma oss för vad vi vill lägga
pengarna på. Visst kan det vara värdefullt med pengar också i det här sam-
manhanget. Men när de ekonomiska resurserna är begränsade måste vi
välja.
Anf. 90 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Bara helt kort en kommentar om kommunerna och stimulans-
bidraget. Bo Arvidson säger att det handlar om storstadsområdena, och på
den punkten är vi överens. Det handlar om deras ansvar. Mot den bakgrun-
den tycker jag att man skulle avstå från skattesänkningar och att man i stället
skulle använda pengarna till upprustning av skollokaler.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
9 § Central myndighetsorganisation för högskolan, m.m.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
71
|
Prot. 1991/92:94 8 april 1992 |
1991/92:UbU18 Central myndighetsorganisation för högskolan, m.m. (prop. |
|
Central myndig- |
Anf. 91 BENGT SILFVERSTRAND (s): Fru talman! ”Vi står nu inför en radikal förändring, inte bara av regelsyste- Som ett led i dessa decentraliserings- och awecklingssträvanden genomför Två myndigheter försvinner, och två kommer till. En får mera att göra. Är Regeringens frihetssträvanden har tagit sig ytterligare bisarra uttryck. I Men efter massiv kritik från forskarvärlden, miljö-, ungdoms- och kvinno- FRN, som är det enda forskningsrådsorganet med bred samhällsrepresen- Litet blåögt, sade skolministern om förslaget om en nedläggning av FRN Men hur pass säkra kan vi vara på att regeringen verkligen tänker respek- |
|
72 |
FRN? |
Fru talman! Blåögda och illa underbyggda är också besluten att lägga ner
UHÄ och UUH. Analyser som stöder beslutet att ersätta UHÄ med två nya
myndigheter finns inte i regeringens proposition. Riksdagen beslutade förra
riksmötet att uppföljning och utvärdering skulle vara UHÄ:s huvuduppgift -
en viktig reformering som bör få verka innan några slutsatser dras om hur
jobbet skall skötas i framtiden. Genom att nu slå sönder myndigheten skapas
bara osäkerhet och oro. Det dröjer nu ytterligare minst ett år innan viktiga
funktioner hos de centrala högskolemyndigheterna kan bli normala. Frågan
om tillsynsfunktionen behandlas över huvud taget inte i regeringens ofull-
bordade opus.
När det gäller utrustningsnämnden, UUH, är skälen för nedläggning om
möjligt ännu svagare. Eftersom forskningsrådsnämnden skall vara kvar och
fortsätta att ha hand om fördelningen av medel för dyrbar vetenskaplig ut-
rustning - den s.k. FRN-ramen - borde i logikens namn ett ställningstagande
beträffande upphandlingsverksamhetens organisation göras i samband med
den kommande forskningspropositionen. Utrustningsnämnden har bevisli-
gen på ett ekonomiskt mycket effektivt sätt ombesörjt upphandling av ut-
rustning för utbildning och forskning vid högskoleenheterna. Man kan utan
överdrift säga att det är en av de lönsammaste myndigheterna i vårt land.
Som en följd av EES-avtalet skall all statlig upphandling följa bestämmelser
som anpassats till EG:s regler fr.o.m. den 1 januari 1993. De här reglerna
kommer att komplicera arbetet väsentligt och kräva högt kvalificerade inkö-
pare. Är det då rimligt att göra två stora organisationsförändringar och kan-
ske också två lokalbyten under ett år, samtidigt som en delvis komplicerad
anpassning till EG skall ske? Och hur går det, Margitta Edgren, med den
mycket kompetenta personalen?
Fru talman! Många frågetecken hopar sig kring denna uppenbarligen i all
hast hopknåpade proposition. Bl.a. saknas helt en analys av behovet av sam-
hällets insyn i högskoleverksamheten. En ökad självständighet för universi-
tet och högskolor ställer samtidigt ökade krav på utvärderingen som instru-
ment för att garantera nämnda insyn i verksamheten. Det är enligt vår me-
ning mycket angeläget att regeringen återkommer med riktlinjer för hur
samhällets insyn skall garanteras.
Slutligen vill jag understryka behovet av att regeringen i nästa forsknings-
proposition återkommer med en bedömning av kooperationsforskningens
medelsbehov och utvecklingsmöjligheter under nästa planeringsperiod.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3 i utbildningsut-
skottets betänkande nr 18.
Anf. 92 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Först vill jag säga att vi i vänsterpartiet står bakom den me-
ningsyttring av mig som är fogad till detta betänkande. Jag nöjer mig med
att yrka bifall till den del av meningsyttringen som gäller mom. 1, och det
innebär tillika ett stöd för reservation nr 1.
Ja, så kom en proposition som skulle bana väg för nya och fria universitet.
Med facit i hand må jag säga att det verkligen blev ett kraftfullt slag i luften.
Det var väldigt svårt att förstå varför den här motionen lades på riksdagens
bord. Det fanns ingen klar fortsatt strategi för utvecklingen inom det svenska
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
73
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
74
högskoleväsendet, inom universiteten. Att det inte finns än i dag har vi kun-
nat läsa om i massmedia på senare tid. Man brottas verkligen med de högtfly-
gande planerna på universitet i stiftelseform och annat. Det här arbetet har
gått i stå. Vi får ingen proposition till riksdagen så att vi hinner behandla
frågan före sommaren. Det är nog tur det.
Man föreslog i den nu aktuella propositionen att forskningsrådsnämnden
skulle läggas ned. Så sent som i det förra forskningspolitiska beslutet över-
fördes bl.a. ansvaret för jämställdhetsforskning till just forskningsrådsnämn-
den. Riksdagen sade därutöver att jämställdhetsforskning är ett mycket vik-
tigt och expansivt område. Vi tillförde t.o.m. extra medel till denna forsk-
ning.
Jämställdhetsforskningen är en verklig representant för tvärvetenskaplig
forskning. Är det några områden inom vetenskapen där vi i Sverige är inter-
nationellt kända och erkända är det inom vetenskaper som har tvärveten-
skaplig karaktär. Jag tänker bl.a. på den medicinska forskningen som är ett
exempel bland fler på vår syn på ämnesövergripande forskning.
På senare tid har vi kunnat läsa i massmedia att vikten av jämställdhets-
forskning och kvinnoforskning nog är större än vi tror. Att man utvecklar
kompetensen, bedriver forskning inom detta område, är också viktigt för
högskolans eget inre liv och för dess verksamhet. Vi kan av rapporter från
universitetsvärlden se att det inte är ovanligt med sexuella trakasserier. Då
kan man ifrån talarstolen varmt rekommendera dem att ägna sig åt olika di-
scipliner av jämställdhetsforskning och kvinnoforskning, såsom sociologisk,
ekonomisk, psykologisk och pedagogisk forskning samt inte minst åt ledar-
skapets metod och estetik.
Nu kommer riksdagen att fatta beslut om att forskningsrådsnämnden inte
skall läggas ned. Men det finns oroande signaler, som bl.a. Bengt Silfver-
strand har tagit upp. Det vore välgörande om Margitta Edgren kunde ge
klarhet beträffande det fortsatta hanterandet av frågan om forskningråds-
nämnden. Är det bara en respit på ett år som vi fattar beslut om i dag? Kom-
mer det ett nytt förslag om en nedrivning av forskningrådsnämnden i nästa
års forskningspolitiska proposition? Hur blir det med detta? Jag tror att
många ute i forskarvärlden, och även de som arbetar inom forskningsråds-
nämnden, skulle välkomna ett klart besked i den här frågan.
I den proposition som bl.a. ligger till grund för det betänkande som vi nu
behandlar föreslogs också att man skulle lägga ned UHÄ. I stället skulle man
inrätta två nya instanser, varav en skulle vara en myndighet. Det är svårt att
förstå varför man tar ett sådant grepp. Det finns egentligen inte underbyggt
i argumentationen i propositionen. Ännu svårare att förstå det blir det när
vi vet att informationsinsatserna kommer att öka framöver om vilka utbud,
vilken kvalitet och vilket samarbete som finns vid de olika högskoleenhe-
terna.
Jag tror att vi kommer att få se en svallvåg av informationsmaterial. Det
blir mycket svårt för den enskilde att sortera upp och välja ut det bästa mate-
rialet. Här hade ett behållande av UHÄ varit den enklaste metoden för att
göra detta informationsutbud så klart, tydligt och redigt som möjligt.
Vi vet att när vi delar upp offentliga organisationer och myndigheter i
flera, leder inte detta till minskad byråkrati, utan det leder till ett behov av
ökad kommunikation, och som ett brev på posten uppträder en ökad byrå-
krati. Det är enkel organisationsanalys.
Nu skulle akademierna få olika uppdrag som gällde utvärdering och upp-
följning, framför allt utvärdering. Vi har också kunnat läsa i tidningarna på
senare tid att de minsann skulle ta betalt. Det är klart att de har all rätt att
göra det, när de får uppdrag. Då är frågan: Blir detta billigare? Därom vet
vi ingenting. Men vi vet vad uppföljning och utvärdering kostar i dag.
Propositionens förslag vittnar om en snedvriden och outvecklad syn på
vad utvärdering och uppföljning är. Uppföljning och utvärdering kan göras
av internationella organisationer, OECD och andra, på skolans och utbild-
ningens område. Det kan utföras av utländska experter. Det kan göras av
fristående experter inom landet. Men det skall framför allt ske inom högsko-
lan själv. Uppföljning och utvärdering skall vara en naturlig del och ett insett
villkor, ett sätt att arbeta med kvalitetsutveckling. Finns den delen inte inom
den svenska högskolan och de svenska universiteten, utan man måste välja
sådana här organisationsstrukturer, sådana här hybrider till organisations-
förslag, kommer inte de heller att garantera en kvalitetsutveckling, självfal-
let inte, när de inte finns inplanterade i verksamheten själv. Det är att bedra
sig att tro att man genom några enkla organisationstrick kommer att göra
högskolan pregnant av kvalitetstänkande. Pregnant kanske, men den kom-
mer aldrig att föda.
I det betänkande vi nu behandlar har vi också fört fram en del andra för-
slag. Vi går emot nedläggningen av UHÄ och UUH. Vi tycker att man
kunde ha bildat en enda ny universitets- och högskolemyndighet om man
hade velat banta en del av UHÄ. Vi hade inget emot det. Men nu måste vi
avstyrka detta förslag. Men vi har också lagt fram andra förslag.
Det är viktigt att högskolan kommer ut i verkligheten. I andra länder har
man prövat vetenskapsbutiker. Det har varit ganska lyckat. Det har innebu-
rit att människor som inte är ”inne” i högskolevärlden kan gå till de här ve-
tenskapsbutikerna och ta reda på vad det finns för avhandlingar, vad det
finns för forskare som håller på med den fråga man är intresserad av. Detta
skulle vara till gagn för politiska partier som inte har tillgång till privata ut-
redningsinstitut. Det skulle också vara till gagn för miljöorganisationer och
andra intresseföreningar.
Utöver detta har vi lagt fram ett förslag om ökade medel för forskning runt
problematiken plötslig spädbarnsdöd. Denna upplevelse innebär ett trauma
för föräldrar. Det finns kunskap som skulle innebära en intensifierad forsk-
ning på det här området. Tyvärr saknas det medel. Det har gjorts riksdagsut-
talanden om detta i samband med forskningsbeslut under 80-talet. Tyvärr
kan vi nu konstatera att dessa uttalanden inte har följts upp av olika forsk-
ningsråd när det gäller anslagsbeviljande. Därför har vi lagt fram förslaget
till årets riksdag. Om riksdagen kommer att avslå vårt yrkande, kommer vi
naturligtvis att följa upp frågan inför nästa års forskningspolitiska beslut.
Anf. 93 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Jag vill med anledning av Björn Samuelsons beskrivning av
vad han kallade internationella vetenskapsbutiker säga att dessa här i Sve-
rige kallas för bibliotek.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
75
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
76
Fru talman! Jag har den uppfattningen att samtliga partier i riksdagen är
angelägna om att den högre utbildningen i vårt land är av hög kvalitet och
att målet är en kvalitet som kan jämföras med kvaliteten på de bästa utbild-
ningarna runt om i världen. Det som vi i dag skall fatta delbeslut om syftar
till att på olika sätt säkerställa den höga kvaliteten. Olika partier har olika
uppfattningar om hur säkerställandet skall garanteras. Socialdemokraterna
och vänsterpartiet anser att det görs bäst genom att man behåller den nuva-
rande strukturen på utvärdering och kvalitetskontroll. Vi andra anser att
kvalitet och utvärdering garanteras lika bra eller bättre med en annan struk-
tur med friare ställning, som medger att olika aspekter på utvärdering kan
tas till vara.
Decentralisering av beslut, ansvar och befogenheter har under 80-talet va-
rit ett uttalat motiv för att ge utrymme för både större engagemang och vilja
till förnyelse inom högskolan. Som en följd av detta kommer den nödvän-
diga effektiviseringen av verksamheten att genomföras av dem som har sin
verksamhet förlagd till högskolan, dvs. av dem som kan verksamheten bäst
och som är engagerade i den.
Den eller de personer som långt inne i själen känner ansvar för området
kommer också att axla ansvaret. Även om det i början sker med gny och
en viss motvilja, växer man så småningom in i ansvarsrollen. Så fungerar vi
människor, och så fungerar också de människor som arbetar vid högskolan.
Detta gäller under förutsättning att statsmakten är tydlig och att det tydliga
ansvaret också åtföljs av befogenheter som innebär att var och en på sin ort
kan vidta de åtgärder som anses behövliga.
Låt mig nu rekapitulera vägen fram till dagens situation och visa att för-
ändringen av UHÄ är logisk, om vi kopplar det hela till förändringen av an-
svar och befogenheter.
Redan år 1988 gavs högskolorna lokalt ansvar för utbildningsplanering.
Det skulle i princip inte finnas centrala utbildningsplaner för allmänna ut-
bildningslinjer och påbyggnadslinjer. Undantag var de utbildningar som le-
der till legitimation. Beslutet innebar en väsentlig minskning av UHÄ:s
verksamhet och ansvar. Därvid ändrades också så småningom UHÄ:s in-
struktion till att vara tillsynsmyndighet.
År 1991 beslöt riksdagen att alla anslagsframställningar från högskolorna
skulle lämnas direkt till departementet och inte gå via UHÄ för bedömning
och sammanställning. Därvid ändrades åter UHÄ:s instruktion. Samtidigt
poängterades mycket klart de lokala högskolornas eget ansvar för utvärde-
ring och kvalitetskontroll.
Jag anser att UHÄ har utfört ett gediget arbete inom högskolan då det
gäller de frågor som UHÄ har haft ansvar för. Men när vi nu föreslår riksda-
gen att besluta om att ersätta UHÄ som myndighet med dels ett sekretariat
för nationell utvärdering, dels en servicemyndighet, innebär det att det de-
centraliserade ansvaret för den egna kvalitetskontrollen och utvärderingen
på resp, högskola framstår än tydligare. Jag är övertygad om, att hade UHÄ
varit kvar med eller utan ändrade instruktioner, hade högskolorna även
framgent förlitat sig på att det är någon annan som tar ansvar. Jag menar att
utvärdering skall vara en kvalitetsdrivande process vid varje högskola och
inte en myndighetsstyrd, kontrollerande och jämförande.
Den nya servicemyndigheten kommer att ge riksdag och regering en sam-
lad redovisning av verksamheten inom högskolorna. Den kommer att han-
tera ekvivaleringen av utländska betyg liksom internationellt samarbete.
Dessutom skall den ge expertstöd och service av olika slag till högskolor som
har begärt stöd. Det gäller t.ex. juridiskt, administrativt eller personellt
stöd. Vidare skall man följa högskoleprovets utveckling. Riksdag och rege-
ring kan dessutom komma att använda servicemyndigheten för andra spe-
ciella uppgifter. Till detta kommer att grundutbildningsrådet permanentas i
samband med nästa treårsbudget och att ett råd för forskning om högskolan
inrättas. De som befarar att riksdagens och regeringens tillsyn och kontroll
beträffande högskolorna försvinner i och med att UHÄ försvinner bör bli
lugnade av detta. Det är olika högskolors behov och olika behov av service
som kommer att styra den nya myndigheten.
När det gäller utrustningsnämnden är att märka att vi redan har ett delat
ansvar. Forskningsrådsnämnden (FRN) har ansvar för prioritering mellan
olika dyrbara utrustningsprojekt. Man har mycket väl lyckats jämka trots
många stridiga viljor inom olika discipliner. Alla vill ju ha det allra bästa
omedelbart.
Den andra delen av ansvaret för samordnad upphandling har UUH haft,
men nu övergår det till servicemyndigheten och blir ett led i dess service.
Som tidigare talare har framhållit blir det här allt viktigare i takt med att det
europeiska integrationsarbetet fortskrider. Det blir ju, Bengt Silfverstrand,
inte mindre lönsamt med en servicemyndighet än det har varit med utrust-
ningsnämnden.
Så till den andra stora frågan i detta betänkande. Det gäller FRN:s fort-
satta arbetsområde. Egentligen borde detta anses logiskt höra mera ihop
med en diskussion om samtliga övriga forskningsråds organisation. Jag delar
den glädje som de två tidigare talarna visade, därför att vi i utskottet kom
överens om att föreslå riksdagen att behålla FRN till dess en samlad översyn
av hela forskningsorganisationen inkl. FRN har genomförts. FRN:s organi-
sation har faktiskt legat fast i 15 år. Det är väl möjligt att det finns inslag av
nyskapande och nyordning som kan vara till glädje för de uppgifter som den
samlade rådsorganisationen har. Med detta enhälliga förslag knyter utskot-
tet också an till vad vi sade i samband med inrättandet av de tre nya forsk-
ningsråd som blev en följd av den förra forskningspropositionen. Beträf-
fande alla tre utgick vi ifrån att rådens departementstillhörighet skulle utvär-
deras. Konsekvenserna för grundforskningen när råden knyts till andra de-
partement än utbildningsdepartementet skulle redovisas.
När det gäller en sådan här översyn kan man ställa vissa frågor. Vilka för-
ändringar i forskningssituationen har inträtt under de gångna 15 åren? En
annan fråga lyder: Vilken relation har råd utanför utbildningsdepartementet
till råden inom departementet? En tredje fråga är denna: Kan man genom
att skapa större eller mindre enheter åstadkomma bättre förutsättningar för
innovativ forskning? En fjärde fråga som kan ställas lyder: Hur skall nya ini-
tiativ främjas? Frågan bör ställas, eftersom vetenskapen i många fall är kon-
servativ och känslig endast för svängningar som redan förekommer inom den
internationella vetenskapen. Ytterligare en fråga: Hur skall olika veten-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
77
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m..
78
skapsgrenar kunna korsbefrukta varandra, och hur skall man få till stånd en
mindre grad av revirbevakning mellan vetenskapliga discipliner?
Jag tycker att departementet hade för bråttom med att föreslå riksdagen
att lägga ned FRN. Man hade kanske inte riktigt tänkt igenom FRN:s roll,
varken nationellt eller internationellt. I det senare sammanhanget är ju FRN
vårt medlemsorgan.
Man hade inte heller tänkt igenom FRN:s betydelse för kvinnoforsk-
ningen. Min kollega Barbro Westerholm kommer senare att utveckla detta.
Föregående talare har också poängterat tillkännagivandet från 1989/90, där
riksdagen var enig om att utse FRN som ansvarig för kvinno- och jämställd-
hetsforskningen.
Man hade kanske inte heller tänkt på FRN:s ansvar för den tvär- och
mångvetenskapliga forskning som inte är disciplinorienterad utan som tar
som sin utgångspunkt i att det finns ett problem som bör belysas från många
discipliner och som utförs i gränslandet mellan olika discipliner. Ett bra och
tydligt exempel på detta är handikappforskningen, som ju berör inte bara
medicin utan även teknik, nationalekonomi, socialvetenskap och samhälls-
vetenskap. Ett annat exempel är att FRN under Lundaekologen Per Brincks
ledning byggt upp en betydande mångvetenskaplig kompetens inom områ-
det miljö och naturresurser, där teknik och naturvetenskap är nära kopplade
till politisk struktur, riskanalys, mänsklig psykologi, etik och kultur.
Till detta kommer FRN:s ansvar för forskningsinformationen som en
brygga mellan forskare och medborgare. Den är uppskattad och har säkert
bidragit till förståelse och insikt hos medborgare för forskningens betydelse
för vår framtid. Vi ledamöter i utbildningsutskottet har väl alla fått en lång
rad väl formulerade brev och läst artiklar som visar FRN:s betydelse och som
gett exempel på att den väl har utfört sina uppgifter och har gott internatio-
nellt renommé.
Under utskottsbehandlingen av FRN:s framtid har jag insett att det finns
en motsättning och ett revirbevakande mellan ett mångvetenskapligt och ett
inomvetenskapligt synsätt. FRN:s verksamhet skulle, menas av vissa, stå i
motsats till övriga forskningsråds verksamhet och ta ”resurser från dem”.
Det är enligt min mening ett kortsynt, för att inte säga trångsynt, sätt att
resonera. Jag anser att mångvetenskapligt och inomvetenskapligt synsätt är
lika nödvändiga och lika respektabla. Vi behöver självklart djupare kunska-
per inom olika discipliner, men vi behöver också plöja nya marker, tänja
gränserna och undersöka gränslandet. Det menar jag är ett synsätt som det
är FRN:s uppgift att stödja och bevaka.
Inte heller behöver övriga forskningsråd känna sig som förlorare. I dag är
budgeten till FRN 70 miljoner och till övriga forskningsråd 1 400 miljoner.
Vill vi i denna riksdag få till stånd forskning i gränslandet, dvs. samarbete
kring ett problem mellan forskare från många discipliner, måste vi vara tyd-
liga och ge uppdraget till någon som står fri från disciplinerna samt ge pengar
till detta. Tvärvetenskapligt synsätt kan man inte prata fram.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet, vilket
innebär att vi återkommer och då får en samlad översyn av hela rådsorgani-
sationen inkl. FRN. Då är jag övertygad om att ett mångvetenskapligt eller
tvärvetenskapligt råd, FRN eller något annat, väl försvarar sin plats.
Anf. 94 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! Margitta Edgren kallar vetenskapsbutiker för bibliotek. Om
det gör saken lättare för Margitta Edgren, kan vi väl enas om att använda
det begrepp som Hermann Hesse en gång myntade: abraxas. Men saken är
ju den att biblioteksutvecklingen går en kräftgång i dag. Det är bl.a. mot den
bakgrunden som vi föreslår inrättande, med försöksverksamhet fr.o.m. nu,
av vetenskapsbutiker. Vi har också föreslagit en blygsam summa pengar till
detta, 7 milj. kr. Det gör vi av omsorg om forskningsinformation osv.
Jag delar Margitta Edgrens uppfattning i fråga om revirtänkande. Det
framgick väldigt tydligt vid utskottsbehandlingen att särskilt manliga fors-
kare, dessa kolesterolstinna hanar, märker ut sitt revir. Jag hade tänkt an-
vända ett helt annat ord, men det är inte tillåtet här i kammaren.
Nu måste jag ställa frågan: Ser Margitta Edgren i dag några problem av
kontinuitetsart när det gäller snabba förändringar i ansvarstagande? Jag stäl-
ler den här frågan just mot bakgrund av att jag tycker att det är så viktigt att
utveckla, slå vakt om och värna om jämställdhets- och kvinnoforskningen.
Jag tror inte att den mår bra av att slängas hit och dit, eftersom den vetenska-
pen är inne i ett mycket viktigt och spirande skede, och den behövs för att vi
skall få ett mänskligare samhälle att leva i.
Anf. 95 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Några kolesterolstinna hanar har jag faktiskt inte träffat på,
men jag var kanske inte med på den uppvaktning som Björn Samuelson syf-
tar på.
Ja, jag ser risker för kontinuitetsproblem. Vi fullföljer ju inte den ur-
sprungliga intentionen att förändra FRN, utan vi säkerställer kontinuiteten
på detta sätt som nu görs. Jag är helt övertygad om att den samlade bedöm-
ning som skall göras också kommer att säkerställa kontinuiteten för t.ex.
kvinnovetenskaplig forskning.
När jag ändå har ordet vill jag säga att Björn Samuelson i sitt huvudanför-
ande gjorde litet spe av det förslag om fria universitet som nu är ute på re-
miss. Jag vill för kammaren påpeka att det är fråga om remiss och inget ställ-
ningstagande vare sig från departementet eller från olika partier. Däremot
har förslaget faktiskt fungerat som en förlösare till samtal, aktiviteter och en
kreativ process, där högskolorna för första gången verkligen över gränserna
diskuterat sin framtid och funderat på vad vi vill med universitet och högsko-
lor. En del har kommit fram till att säga: Ja, vi bejakar en eventuell ytterli-
gare frihet med hjälp av stiftelsekapital om det går att ordna. Andra har sagt:
Nej, vi är inte intresserade av det, utan vi vill göra si eller så. Denna process
måste ha varit oerhört både nyttig och välkomnad i högskole- och universi-
tetsvärlden.
Anf. 96 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! Ja, Margitta Edgren, vad har det förslaget i så fall med den
kommande propositionen att göra? Vi vet ju ingenting om vilka förslag som
kommer att läggas fram. Varför då riva upp en organisationsstruktur, innan
vi vet hur de följande förslagen kommer att se ut?
Jag har också följt diskussionen och debatten. Det kan hända att en del av
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
79
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
80
denna debatt är välgörande, det tror jag säkert. Men därifrån till att ha en
kontinuitet i den politiska beslutsprocessen är steget långt. Vad jag ville på-
peka är att det under våren inte kommer något förslag, som riksdagen får
möjlighet att behandla färdigt innan vi skiljs åt för sommaren. Det är ett kallt
konstaterande. Det vittnar om problem som vi får anledning att återkomma
till.
Anf. 97 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag förstår inte vad det är för struktur som vi nu river upp,
förutom att UHÄ skall avvecklas och ersättas med två andra strukturer. Där
är jag inte riktigt med Björn Samuelson. Är det vad som avses, kan ju inte
detta förstöra all kontinuitet när det gäller kvinnoforskning och annan forsk-
ning.
Att fria universitet kanske blir litet försenade är för övrigt bara av respekt
för alla dem som har svarat, så att man verkligen skall hinna med att ta del
av alla svar som har kommit in. Då vet man bättre var man landar. Jag tycker
inte att det är en så stor katastrof att man inte - undantagsvis - har hållit
tidsplanen.
Anf. 98 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:
Fru talman! Först vill jag komplettera mitt tidigare anförande med att yrka
bifall till reservationerna 4, 5 och 6.
Det är intressant att Margitta Edgren på tal om UHÄ säger att avveck-
lingen är logisk. Jag har anledning att än en gång fråga: Vad finns det för
logik i att avveckla en myndighet och samtidigt tillskapa två nya myndighe-
ter? Margitta Edgren använde begreppet strukturer. Hon undvek uppenbar-
ligen medvetet att ta det fula ordet ”myndighet” i sin mun, men det står klart
och tydligt uttryckt i propositionen att det handlar om att tillskapa två nya
myndigheter. Två myndigheter skall alltså utföra det arbete som en myndig-
het tidigare har utfört. Det kallar jag inte för rationalisering, decentralise-
ring och avveckling, utan det är att bibehålla och kanske t.o.m. utveckla en
byråkrati, som ni ju i andra sammanhang säger att ni inte vill ha.
För att anknyta till arbetet Fria universitet och högskolor, som snart skall
presenteras nämnde Margitta Edgren i det sammanhanget stiftelsekapital,
osv. Det finns det inte någonting om i departementspromemorian - inte en
rad, möjligen en bisats om att ett sådant förslag skall framläggas. Men inte
heller detta förslag kommer fram, åtminstone inte under våren. För en tid
sedan fick vi i utskottet reda på att förslaget kanske kommer i höst. Hur är
det egentligen med reformviljan och de konkreta uttrycken för den i rege-
ringskansliet, Margitta Edgren?
Anf. 99 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! I boken Året som gick 1989/90, som är skriven av UHÄ, finns
en mycket bra beskrivning av hur UHÄ då som myndighet såg på utveck-
lingen inom högskolan. Det är utifrån detta som jag menar att det är logiskt
att UHÄ försvinner. UHÄ skriver: ”Huvudprincipen är att ansvaret för att
uppföljning och utvärdering sker skall följa befogenheten på varje nivå i
högskolan. Vaije universitet och högskola skall själv etablera de utvärde-
ringsformer som är bäst anpassade till enhetens verksamhetsområden, mål
och storlek.” Med detta har också arbetet påbörjats och det är i full gång vid
en rad högskolor och universitet. UHÄ beskriver arbetet i Lund, i Uppsala
och inom civilingenjörsutbildningen.
Redan 1989 beskrev UHÄ hur man ser på framtiden. Den logiska följden
kopplat till det som jag tog upp i mitt anförande är då att UHÄ så att säga
fasas ut och ersätts med en myndighet, Bengt Silfverstrand - vi måste läsa
från olika papper. En ny myndighet skall inrättas den 1 juli 1992 med uppgift
att fullgöra serviceuppgifter åt högskoleenheterna. Det andra som skall in-
rättas är ett sekretariat med huvudansvar för utvärdering av utbildningen
och forskningen vid universitet och högskolor. Detta sekretariat skall inrät-
tas den 1 juli 1992. Sekretariatets uppgift är främst att genom initiativ sam-
ordna och offentliggöra resultat. Jag kan inte få detta till annat än att det
skall inrättas en myndighet som skall ersätta en annan myndighet.
Jag tror att det är en viktig symbolfråga, att den myndighet som är kopplad
till den gamla högskole- och universitetsorganisationen, dvs. UHÄ, försvin-
ner när man nu går in i en ny fas. Annars luras verksamheten att fortsätta
att luta sig mot de gamla strukturerna. Jag föredrar ordet ”struktur”, men
samtidigt skäms jag inte för att använda ordet ”myndighet”. Det finns
mycket av bra byråkrati som behövs och som handhas av myndigheter.
Anf. 100 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:
Fru talman! Jag vill anföra ett par rader ur den proposition som Modera-
ternas företrädare här har kämpat för, så kan vi klara ut faktauppgiften. I
proposition 1991/92:76 skriver man: Två nya myndigheter bildas i stället, ett
verk som huvudsakligen skall ha serviceinriktade funktioner osv. och ett sek-
retariat med huvudansvar för utvärderingen av universitetens och högsko-
lornas utbildning och forskning - vilket skulle bevisas.
Men, Margitta Edgren, är inte innehållet viktigare? Vad skall utvärde-
ringen omfatta? Var finns samhällsrelevansen? Det räcker inte att se utbild-
ning och forskning ur ett högtstående renodlat akademiskt perspektiv, utan
högskolans verksamhet måste ju också i rimlig omfattning vara samhällsrele-
vant. Vad har Vitterhetsakademien för speciella kvaliteter och förutsätt-
ningar för att dra upp riktlinjer för utvärdering av utbildningen av jurister,
förskollärare, receptarier och sjukgymnaster? Det skulle vara intressant att
få reda på.
När det slutligen gäller FRN, forskningsrådsnämnden, märkte jag att
Margitta Edgren förde ett mycket glidande resonemang. Det var ömsom po-
sitivt och hade ömsom en ton av ”vi får väl se”. Hon använde sig bl.a. av
formuleringen: Vi skall behålla FRN intill dess en samlad översyn av forsk-
ningsrådsorganisationen skall ske.
Jag har därför anledning att än en gång ställa frågan: Står Margitta Edgren
och de partier hon företräder bakom statssekreterarens i utbildningsdeparte-
mentet uttalande i tidskriften Actor om att det nog tyvärr är ofrånkomligt
med ett års ovisshet för FRN:s personal? Är Margitta Edgren beredd att, i
konsekvens med den positiva delen i sitt resonemang till förmån för FRN, ta
avstånd från detta yttrande?
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
82
Anf. 101 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag står bakom det som utskottet nu lägger fram för riksdagen
till bedömning. Min lojalitet gäller utbildningsutskottet och det förslag till
beslut som vi för fram. Är det helt klart, Bengt Silfverstrand? Det finns inte
någon anledning för mig att ta ställning till artiklar som jag inte har läst, utan
som jag bara har hört delar av refererade här i dag.
Akademiernas funktion är bara ett exempel på att detta utvecklingssekre-
tariat har möjlighet att söka kompetens och expertis på många håll i samhäl-
let, såväl i Sverige som utanför landet. Det är ju inte meningen att Vitter-
hetsakademien skall utvärdera förskollärarnas, sjuksköterskornas och läkar-
nas utbildning. Någon sådan kompetens har Vitterhetsakademien säkerligen
inte. Vitterhetsakademien är omnämnd bara som exempel, som inte skall
tolkas alltför bokstavligt.
Sverige är ett litet land med begränsade resurser. Det nationella ansvaret
kräver bl.a. att riksdagen skall kunna ålägga en viss sektor att bedriva forsk-
ning och utbildning i syfte att garantera vissa smala ämnesområden. Riksda-
gens ställningstagande blir ju aktuellt vart tredje år, när det avges en samlad
högskoleproposition och en samlad forskningsproposition. Det är då som
man har tillfälle att efterlysa precis det som Bengt Silfverstrand talade om,
dvs. de samhällsrelevanta synpunkter som måste läggas på all högre utbild-
ning och forskning.
Talmannen anmälde att Bengt Silfverstrand anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 102 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Fru talman! När jag fick proposition 1991/92:76, som är den proposition
som betänkandet grundar sig på, i min hand var jag full av förväntan. Vi har
fått lära oss att det brukar komma bra förslag från utbildningsdepartemen-
tet. Jag konstaterade att så var fallet också den här gången. UHÄ skall för-
svinna, och det tycker vi är bra. Men när jag kom till det här med forsknings-
rådsnämnden, FRN, dök det upp en massa frågetecken. Varför? Jag letade
och letade efter skäl till att lägga ned FRN, men jag hittade inga. Detta är
inledningen till vad man skulle kunna kalla för Festlig Rumba i Natten - för
att använda samma begynnelsebokstäver som ingår i förkortningen.
Jag känner inte Per Unckel, men något slags bevekelsegrund har han för-
modligen haft för att lägga fram förslaget. Han verkar glad och trevlig. Jag
vet inte om han har sett för många westernfilmer, där man ju skjuter från
höften, och därför provade med ett höftskott. Men den som kan skytte vet
att ett skott från höften träffar mycket sällan, och det gjorde inte det här
heller.
Detta innebar att vi i Ny demokrati snabbt upptäckte att vi på den här
punkten hade ungefär samma uppfattning som socialdemokraterna, och vi
konstaterade att det var bra. Vi har inga som helst problem att se positiva
sidor hos våra vänner socialdemokraterna, även om vi kritiserar dem mycket
hårt i andra sammanhang.
Detta var inledningen till det jag kallar för politisk rumba. Det var lärorikt
för oss nybörjare i politiken. Här kan man konstatera vad prestige betyder.
Men resultatet blev bra, och det är glädjande. Alla är överens. Vi gillar att
man kan lämna prestigebänken och i stället hitta en gemensam bra lösning.
Såvitt jag förstår kan det bara finnas en person, en viss partiledare med aver-
sion mot soffor, som inte gillar detta. Otäckingarna i Ny demokrati sitter i
soffan, och Folkpartiet har alldeles frivilligt satt sig bredvid. Det är inget som
helst problem för oss. Välkomna, Folkpartiet!
Jag vill understryka att det faktum att vi vill behålla FRN inte är ett ställ-
ningstagande för att FRN är den slutligt bästa möjliga lösningen lika litet
som forskningsråden är. Det råder inget tvivel om att FRN gör och har gjort
en bra och uppskattad insats. Men vi vill skapa ett ännu bättre akademiskt
forskningsklimat och se över väldigt mycket i den akademiska utbildningen
och forskningen. Vi tycker därför att man skall ta ett helhetsgrepp. Det finns
ett bra utgångsläge för detta. Det är propositioner på gång, och den forsk-
ningspolitiska propositionen kommer 1993.
De som är nyfikna på vad vi inom Ny demokrati tycker får gärna stilla sin
nyfikenhet genom att läsa den motion vi har skrivit som ger litet riktlinjer
kring akademisk utbildning och forskning. En grundläggande utgångspunkt
för oss är, att ju färre politiker som styr och ställer desto bättre, så mycket
är klart. Vår tilltro till den akademiska världen är kolossalt stor, och vi anser
att kvaliteten måste vara ledstjärna. Vi vill naturligtvis ha konkurrens även
inom akademiska lärosäten och forskning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i utbildningsutskot-
tets betänkande 18.
Anf. 103 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag vill uppehålla mig kring forskningsrådsnämnden och
kvinnoforskningen samt erinra om historieskrivningen.
Som bekant kom en forskningspolitisk proposition våren 1990.1 den ville
regeringen lyfta fram kvinnoforskningen, men det var mycket dåligt med re-
surser för den. Därför motionerade kvinnor från alla riksdagspartier till för-
mån för en överflyttning av det centrala ansvaret för kvinno- och jämställd-
hetsforskningen från regeringskansliet till forskningsrådsnämnden, och man
föreslog också ytterligare resurser. Riksdagen biföll detta och beslöt i stort
sett i enlighet med motionen.
När propositionen med förslaget om en nedläggning av FRN kom ett och
ett kvarts år efter det att organisationen hade börjat fungera var det ett dråp-
slag mot kvinnoforskningen, som nu börjat få fotfäste och växa fram bra i
Sverige. Det är därför som kvinnor i Sveriges riksdag åter har motionerat
för att stödja och bevara den kvinno- och jämställdhetsforskning som FRN
ansvarar för.
I den fyrpartimotion som kvinnor från de borgerliga partierna väckt skri-
ver vi: Den enhet som i dag ansvarar för kvinno- och jämställdhetsforsk-
ningen och informationen i FRN har fungerat väl och bör inte splittras utan
hållas samman också i fortsättningen. FRN har varit en lämplig värd för
denna verksamhet genom sin neutralitet gentemot olika särintressen.
Jag har också motionerat tillsammans med Jan-Erik Wikström till förmån
för att det också i fortsättningen skall finnas ett tvärvetenskapligt forsknings-
råd.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
83
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
Det är därför en glädje att i dag finna att FRN blir kvar. Förnuftet har
fått vinna över prestigen. Det är nu viktigt att inför den forskningspolitiska
propositionen inte rasera vad som byggts upp och visat sig fungera väl, utan
att analysera hur FRN skall utvecklas.
Att vi behöver ett tvärvetenskapligt forskningsråd är oomtvistligt. Jag kan
nämna att antalet ansökningar för att få pengar till kvinnoforskning har ökat
från 116 förra året till 144 i år. I år uppgår det sökta beloppet till totalt 40
milj.kr., och det finns 5 milj.kr. att dela ut. Eftersom det rör sig om många
mycket bra ansökningar av hög kvalitet och hög angelägenhetsgrad, har de
som bedömt dessa ansökningar beslutat att tillråda att FRN i sin anslags-
framställning tar upp 20 milj.kr. för denna forskning för att täcka kommande
forskningsbehov.
Jag välkomnar samtidigt översynen av FRN. Jag var ledamot av den grupp
som såg över arbetet vid Norges Allmennvitenskapelige Forskningsråd, en
motsvarighet till FRN. Den utredningen visade mycket tydligt på behovet av
tvärsektoriell forskning och en sammanhållande enhet för den forskningen.
Utredningen slog hål på en rad myter som fanns kring denna forskning. Den
är inte flummig. Det finns här mycken forskning av mycket hög kvalitet och
angelägenhetsgrad för samhället.
En poäng med denna utredning var att utredarna kom från de andra nor-
diska länderna, vilket gjorde att de stod helt fria från eventuella nationella
bindningar. Det är något som jag tycker att man skall fundera över när nu
hela forskningsrådsorganisationen skall ses över.
Jag vill avrunda med att återigen uttrycka min glädje över att forsknings-
rådsnämnden blir kvar. Men jag hoppas också att personalen där får ar-
betsro. Det har tagits oerhört mycket tid och kraft från den under dessa må-
nader, tid och kraft som jag tror hade kunnat användas på ett effektivare
sätt.
Anf. 104 JOHAN BROHULT (nyd):
Herr talman! Många har här uttryckt sin tillfredsställelse med att forsk-
ningsrådsnämnden får bli kvar. Också jag tänkte göra detta, och därför blir
nu mitt anförande kort.
Forskningsrådsnämnden bildades på 1960-talet. Det var ett samarbete
mellan Erlander och Ingenjörsvetenskapsakademien. Så småningom fick
den, år 1977, sin nuvarande utformning. Den tid då Erlander verkade präg-
lades av stor förståelse mellan regering, riksdag och näringslivet. Det blev
ofta lösningar som gick över partigränserna.
Erlander hävdade att uppmuntran av vetenskapsmän var en mycket bättre
metod än hård politisk styrning. Som ett kvitto på det goda samarbete som
etablerades mellan riksdagen och Ingenjörsvetenskapsakademien har vi nu
RIFO, ett organ för kontakt mellan riksdagsmän och forskare.
Som jag tidigare sade är FRN mycket litet politiserat och har alltså kunnat
arbeta sakpolitiskt och prestigelöst. Uppgifterna är i princip tre. Den första
är att ha ansvar för den tvärvetenskapliga forskningen, något som blir allt
viktigare. Barbro Westerholm har talat om kvinnoforskningen, och vi har
också hört om handikappforskningen. FRN är ett organisatoriskt hemvist
84
för alla dessa forskningsområden. Det kommer nya teorier när det blir dags
för att testa nya hypoteser.
Den andra viktiga uppgiften är att fördela medel till dyrbar utrustning.
Det kan vara inom medicin och teknik och gälla t.ex. teleskop, accelerato-
rer, datautrustning, instrument osv. Man behöver alltså bara söka i ett av
forskningsråden. Sedan står FRN för balansen när man delar ut medel. Det
fungerar väl utan att man varje år ger en fix summa till vart och ett av forsk-
ningsråden.
Den tredje uppgiften är att ge en kontinuerlig information om den på-
gående forskningen. Man ger också ut en del undervisningsmaterial. Jag har
tagit med mig några exempel som jag har lagt på bänken här nere. De som
är intresserade kan gå fram och titta på dem.
När propositionen meddelade att man skulle lägga ner FRN kom det som
en överraskning. Det verkade illa underbyggt, som många har sagt. FRN
blandades ihop med andra organ, som är hårt politiskt styrda. Man borde ha
kunnat vänta med att fatta ett sådant beslut till våren 1993 då det blir en
samlad bedömning av forskningen i Sverige.
Det är tillfredsställande att kunna konstatera att utskottet har tagit intryck
av de motioner som kommit från Socialdemokraterna, Centern, Vänsterpar-
tiet och Ny demokrati. Där har vi framhållit att underlaget för att lägga ner
FRN var mycket dåligt. Vi framhåller också alla positiva effekter och de kon-
sekvenser som det skulle få om man lade ner forskningsrådsnämnden. Då
skulle man slå sönder det kontaktnät som hade byggts upp mellan olika fors-
kargrupper och samhällsgrupper både inom och utom Sverige.
Nu konstaterar vi att forskningsrådsnämnden får bli kvar. Jag hoppas att
man också inser detta 1993.
Herr talman! Det går alltså bra för dem som vill att titta på litet litteratur
här.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Företogs till avgörande kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU12 samt
utbildningsutskottets betänkanden 1991/92:UbU10, UbU8, UbU9, UbUll,
UbU12 och UbU18.
Kulturutskottets betänkande KrU12
Mom. 1 (användningen av medel från utbildningsavgiften till anslaget Bidrag
till folkbildningen)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 125 för reservation 1 av
Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 2 (medelsanvisningen till Bidrag till folkbildningen)
Först biträddes reservation 2 av Åke Gustavsson m.fl. med 114 röster mot
12 för meningsyttringen av Elisabeth Persson. 169 ledamöter avstod från att
rösta.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Central myndig-
hetsorganisation
för högskolan,
m.m.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
86
Härefter bifölls utskottets hemställan med 169 röster mot 126 för reserva-
tion 2 av Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 4 (konstnärernas arbets- och inkomstmöjligheter)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 126 för reservation 3 av
Åke Gustavsson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbUlO
Mom. 3 (avgifter i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 27 för reservation 2 av
Stefan Kihlberg. 46 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (lagfäst rätt till kostnadsfria skolmåltider och läromedel)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 11 för meningsyttringen
av Björn Samuelson i motsvarande del.
Mom. 7 (gymnasiereformens finansiering)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 127 för reservation 3 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 9 och 10 (regeringens förslag till besparingar inom kommunal vuxen-
utbildning, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 127 för reservation 4 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 12 (slopande av medel till hemspråksundervisning)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 24 för reservation 5 av
Stefan Kihlberg. 1 ledamot avstod från att rösta.
Aiwa Wennerlund (kds) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha avstått från att rösta.
Mom. 14 (specialresurser till toppresterande elever)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Stefan Kihl-
berg - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU8
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU9
Mom. 2 (medel för löntagarorganisationernas verksamhet i skolans arbets-
livsorientering)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 127 för reservation 1 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 10 (kampanj ”Rör inte min kompis”)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 127 för reservation 3 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 17 (avskaffande av anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet,
m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 116 för reservation 5 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. 11 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbUll
Mom. 7 (anslagsbeloppet under Specialskolor m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 12 för meningsyttringen
av Björn Samuelson.
Mom. 11 (statsbidraget till grundskoledelen av Franska skolan och Göte-
borgs högre samskola)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Lena Hjelm-
Wallén m.fl. - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU12
Mom. 2 (regeringens förslag att avskaffa anslaget Stimulansbidrag till för-
bättringar av den fysiska miljön i skolorna)
Först biträddes reservationen av Lena Hjelm-Wallén m.fl. med 117 röster
mot 11 för meningsyttringen av Björn Samuelson. 166 ledamöter avstod från
att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 165 röster mot 128 för reserva-
tionen av Lena Hjelm-Wallén m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU18
Mom. 1 (avslag på proposition 1991/92:76 såvitt avser nedläggning av uni-
versitets- och högskoleämbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 126 för reservation 1 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 2 (avslag på proposition 1991/92:76 såvitt avser nedläggning av utrust-
ningsnämnden för universitet och högskolor)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 126 för reservation 2 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
87
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
Mom. 3 (riktlinjer för utvärdering av högskolan)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 126 för reservation 3 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
10 § Turism
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU16 Turism (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 105 MAJA BÄCKSTRÖM (s):
Herr talman! Om kammaren i dag fattar beslut i denna fråga enligt utskot-
tets betänkande, kommer Sveriges turistråd att avvecklas. Riksdagen kom-
mer - med andra ord - att besluta att Sverige blir det enda landet i Väst-
europa som inte har ett nationellt turistorgan.
I andra länder ökar de statliga insatserna och engagemanget i turistfrå-
gorna. I Sveriges riksdag däremot är majoriteten tydligen beredd att rösta
fram ett förslag som kommer att medföra mycket allvarliga konsekvenser för
våra möjligheter att utveckla turismen.
Turerna kring Sveriges turistråd har varit många, och vi har också i denna
kammare livligt diskuterat både turismen som en intressant sektor och Sveri-
ges turistråd som det officiella organ som haft ansvar för att marknadsföra
och utveckla turismen till och i Sverige.
Kunskapen om turismens positiva effekter på handelsbalans, sysselsätt-
ning - inte minst i glesbygden - och innevånarnas hälsa och välbefinnande
har ökat inte minst bland oss politiker i riksdagen.
Vi har också hittills i riksdagen, bland alla partier, varit ense om att målen
för turistpolitiken här i landet skall vara att främja en utveckling av turismen,
så att den får största möjliga effekter på dessa för hela samhället så viktiga
områden.
Däremot har vi inte alltid varit lika eniga om hur vi skall nå målen, och där
har bl.a. Sveriges turistråds roll och uppgifter diskuterats mycket intensivt.
Vi socialdemokrater anser att regeringen hanterat de för landet så viktiga
turistfrågorna på ett ansvarslöst och helt oacceptabelt sätt, när den i höstas
plötsligt anmälde att man skulle avveckla Sveriges turistråd.
Trots att riksdagen därefter beslutade att det skall finnas ett nationellt tu-
ristråd, återkom regeringen i budgetpropositionen med samma ansvarslösa
förslag som tidigare. Detta kan väl om något betecknas som anmärknings-
värt. Det lovar i sanning inte gott för turismens framtid i vårt land. Dess
värre känns det som om man kan förvänta att regeringen tänker fortsätta i
den här stilen och sabotera av riksdagen fattade beslut.
Nu får det i ärlighetens namn sägas att utskottet i någon mån förbättrat
regeringens förslag och därmed måhända - till viss del - räddat ansiktet på
regeringen.
Det är ytterst trist att behöva säga att vi socialdemokrater trots detta måste
konstatera att det i de avgörande frågorna finns mycket stora brister, som
borde ha kunnat undvikas om man tagit hänsyn till de motioner som är be-
handlade i betänkandet.
Socialdemokraternas förslag går i stort ut på följande.
De nuvarande målen för turist- och rekreationspolitiken står fast, dvs. att
utveckla turismen på ett sådant sätt att den ger största möjliga positiva effek-
ter på handelsbalansen, för sysselsättningen, inte minst i glesbygden, samt
för medborgarnas möjligheter till en rik och varierad fritid och rekreation.
Vi kan inte se något fel i en sådan målsättning från statens sida. Det är
enligt vårt synsätt en möjlighet att använda turismens förutsättningar till att
uppnå flera, inte minst i dag, angelägna samhällsmål.
Vad staten nu gör - om riksdagen i dag antar utskottsmajoritetens förslag -
är att man gör turismen till enbart en branschfråga, som marknadskrafterna
själva skall klara.
Därmed behövs inte något nationellt, mera officiellt turistorgan, som Sve-
riges turistråd eller den delegation som engagerat sig för att med hjälp av
olika myndigheters insatser utveckla Sverige som turistland.
Det iögonenfallande med detta är att riksdagen så sent som i december
1991 beslutade att ett nationellt turistråd skulle finnas och att staten skulle
stödja verksamheten.
Detta beslut var enligt Socialdemokraterna mycket klokt, med tanke på
turismens betydelse för vårt land.
Genom det beslut som majoriteten i denna kammare föreslår oss fatta er-
sätts Turistrådet med ett av regeringen framförhandlat organ med branschen
som ägare i aktiebolagsform, vilket skall arbeta enbart med marknadsföring
av turism till Sverige i utlandet.
Statens roll kommer att bli inskränkt till att ”köpa tjänster” av detta bolag
för presentation av ”Sverigebilden” utomlands.
Vi måste ju fråga oss om det är så här man skall handskas med skattebeta-
larnas pengar. Det innebär att man skall vara med om att starta ett bolag där
man varken har insyn eller möjlighet till engagemang i styrelsen.
Att branschen skall ha ett större ansvar för sin marknadsföring råder det
såvitt jag kan förstå inga delade meningar om. Vi socialdemokrater ställer
oss bakom ett överförande av Turistrådets nuvarande marknadsföringsupp-
gifter till ett nytt organ med aktivt engagemang från turistnäringen och dess
organisationer. Vi anser också att det nya organet kan vara organiserat som
ett aktiebolag. Turistrådet som namn är inte heligt för oss.
Vi menar dock att förutsättningen för att ett sådant bolag skall kunna fun-
gera som ett nationellt turistorgan är att staten dels har ett ekonomiskt enga-
gemang som aktieägare i bolaget, dels har representation i dess styrelse.
Det är mycket viktigt att framhålla, menar vi, att ett sådant statligt engage-
mang är nödvändigt för att det nya organet skall få den status som krävs för
att agera i internationella sammanhang.
Det måste också få sägas att när länderna i Europa rustar sig till tänderna
på hela turistområdet, rustar regeringen i lilla Sverige ner.
Tillåt mig att reagera med stor protest.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
89
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
90
Vi vill peka på risken att detta rena branschbolag kan komma att domine-
ras av de stora företagen. Vi ser denna risk som ganska uppenbar.
Detta kan innebära en helt ny och svår situation för majoriteten av företag
i turistbranschen, nämligen de små och medelstora.
De kommer också särskilt att drabbas av den förändrade synen på regio-
nalpolitiska och sysselsättningsfrämjande åtgärder på turismens område. I
förslaget till beslut sägs nämligen att det saknas anledning att av hänsyn till
turistföretagen göra någon skillnad mellan dem och företag i andra bran-
scher.
Vi socialdemokrater hävdar bestämt att turismen inte är en bransch som
man rakt över kan jämföra med andra näringar. Den är ytterst mångfasette-
rad, och för att turismen skall kunna utvecklas krävs engagemang och insat-
ser inte bara från näringens sida utan också från många samhällsorgan. Där-
för är det nys när Per Westerberg säger att vi inte skall planera, utan mark-
nadsekonomin skall skapa de goda förutsättningarna - detta sagt vid utskot-
tets hearing.
Majoriteten i utskottet talar om en ny statlig delegation. Detta för dess
värre tanken helt fel. Vad det rör sig om är ett rent upphandlingsorgan.
Den delegation som finns i dag sysslar med helt andra saker än den nu
föreslagna.
Vi socialdemokrater förordar att det skall inrättas en ny delegation för
samordning och utveckling av turist- och rekreationspolitiken. Vi menar att
denna nya delegation bör ha till uppgift att inom turistområdet stimulera till
samverkan mellan de olika samhällsorgan vars verksamhet berör området
och att samordna deras insatser.
Delegationen bör särskilt bevaka att turistpolitikens regionalpolitiska
aspekter uppmärksammas. Det ansvar som Turistrådets delegation för när-
varande har för att stimulera till insatser för att förbättra breda folkgruppers
möjlighet till turism och rekreation bör föras över till denna nya delegation.
På så sätt kan kunskaperna - och möjligheterna till egna initiativ - som den
nuvarande delegationen har och som betyder mycket för samordningen och
informationen på detta område, tas till vara.
Låt mig också framhålla att vi menar att den nuvarande delegationens ut-
vecklings- och försöksverksamhet bör tillvaratas inom den nya delegatio-
nens ram. Vidare kan vi, med fullt förtroende, till delegationen överlämna
uppgiften att handlägga de ärenden om bidrag till ideella organisationer som
nu handläggs inom Turistrådets ram.
Vi socialdemokrater ser också gärna att turistföretagen skulle kunna få del
av NUTEK:s kunskaper och erfarenheter om småföretagandets villkor. Så-
ledes bör enligt vår mening NUTEK få ett uttalat ansvar även för turistföre-
tagen.
Vi menar också att det är mycket viktigt att tillvarata Turistrådets nuva-
rande forsknings- och utvecklingsverksamhet och ge den möjlighet att ut-
vecklas. Utifrån detta är det angeläget att regeringen återkommer med för-
slag till nya huvudmän.
När det gäller lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan/en ny delega-
tion är det enligt vår bestämda uppfattning lämpligt att lokaliseringen blir
utanför Stockholm. Vi har har här pekat på exempelvis Östersund med ad-
ministrativ anknytning till glesbygdsmyndigheten. Inte minst möjligheten till
samverkan med högskolan där har av oss setts som ett viktigt argument.
Även här borde regeringen återkomma med förslag.
Så något om den finansiering som vi socialdemokrater tagit ställning till
utifrån våra förslag.
För marknadsföringsuppgifterna menar vi att man bör avsätta 80 milj.kr.
Medlen bör disponeras av det nya bolaget för allmän Sverigeinformation rik-
tad mot utlandet och för exportfrämjande insatser avseende turistbranschen
som helhet. För den nya delegationens uppgifter avsätts sammanlagt 20
milj.kr. Härav bör 4 milj.kr. avse delegationens utvecklings-och försöks-
verksamhet samt 5 milj.kr. bidrag till organisationer.
Således menar vi socialdemokrater att medelsanvisningen under anslaget
bör vara 100 milj.kr. sammantaget för 1992/93.
Herr talman! Jag ber slutligen att få yrka bifall till samtliga socialdemokra-
tiska reservationer.
Anf. 106 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Som vi har hört av Maja Bäckström var det inte länge sedan
riksdagen beslutade att Sveriges turistråd skulle bestå men omstruktureras.
Trots detta föreslog regeringen i budgetpropositionen att Turistrådet skall
upphöra den 1 juli. Organisationen är redan under avveckling.
Protesterna främst från dem som arbetar med turism och för att göra Sve-
rige till ett attraktivt turistland lät inte vänta på sig.
Men näringsministern är obeveklig. Att turismen har gått ner i landet, att
branschen har förlorat tiotusentals arbetstillfällen, vill han möta med ned-
läggning av Turistrådet. Visserligen menar han att det är en övergripande
uppgift för staten att skapa en bra och positiv Sverigebild - det gav han ut-
tryck för vid den hearing som genomfördes för några veckor sedan - men
han anser att ambassaderna tillsammans med Svenska Institutet kan sköta
detta. Jag ställer mig tvekande till deras möjligheter att göra detta.
Den svenska turistnäringen är, trots att momsen sänkts från 25 till 18 %,
fortfarande ytterst sårbar. Att det skulle gå att rädda särskilt mycket av det
som redan gått förlorat genom att lyfta över ansvaret för marknadsföringen
utomlands av Sverige som turistland från ett statligt turistråd till turistbran-
schen, som utskottet föreslår, eller till ambassaderna, som näringsministern
vill, är väl närmast att betrakta som önsketänkande.
Herr talman! För att i någon mån stödja turismen och den krisdrabbade
branschen har Vänsterpartiet i sitt budgetförslag föreslagit att momsen helt
tas bort på hotell- och restaurangtjänster för att i detta synnerligen besvär-
liga arbetsmarknadsläge stödja näringen. En av de viktigaste anledningarna
till nedgången inom turismen är ju att det är så orimligt dyrt för både ut-
ländska och inhemska turister att turista i Sverige.
Vi tror alltså inte att en nedläggning av Turistrådet kommer att vända tu-
rismens nedåtgående trend. Någon särskilt billig affär lär ju inte heller den
här avvecklingen bli. I slutänden är det troligt att det kommer att kosta sta-
ten mer att lägga ned Turistrådet än det skulle göra att behålla och omorgani-
sera verksamheten.
För åtta år sedan antog riksdagen turist- och rekreationspolitiska mål för
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
91
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
92
Turistrådets verksamhet. I dessa mål återfinns bl.a. det som kallas de sociala
målen, som gick ut på att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till
turism och rekreation. Utredningar hade visat att framför allt låginkomstta-
gare och handikappade i mycket liten utsträckning hade möjlighet att turista
eller komma i åtnjutande av rekreation under sin ledighet. Jag tror, herr tal-
man, att det fortfarande äger sin riktighet.
Tyvärr har de här målen inte uppfyllts i tillräcklig grad. Befogad kritik har
i det fallet riktats mot Turistrådets sätt att leva upp till dem. Men det betyder
ju inte att det är de sociala målen som det är fel på. Det är Vänsterpartiets
mening att de alltjämt är berättigade. Jag har dock mycket svårt att tro att
den branschorganisation som nu skisserats i utskottets betänkande är bäst
skickad att lägga sociala aspekter på turismen och rekreationen.
Under den hearing som kulturutskottet anordnade angav dessutom nä-
ringsministern på tal om sociala mål att uppsättandet av sådana var det-
samma som att sätta sig som förmyndare över enskilda människor. Med det
beskedet är det inte svårt att föreställa sig hur framtiden kommer att gestalta
sig för den inhemska turismen och rekreationen i vårt land.
Vi i Vänsterpartiet anser inte att det framkommit några vägande skäl för
den hastiga nedläggning av Turistrådet som föreslås. Den verkar mer vara
ett utslag av den borgerliga regeringens iver att röra om i grytan. Och att
skapa röra har de verkligen lyckats med - det har framkommit i pressen. Vi
i utskottet har verkligen fått klart för oss vilket elände detta kommer att
ställa till med under det närmaste halvåret. Att det troligen, herr talman, blir
en mycket dyrbar röra gör inte saken bättre.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till meningsyttringen från Vänster-
partiet i vad avser mom. 16. Självfallet står vi bakom meningsyttringen även
vad beträffar de andra momenten.
Anf. 107 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 108 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! I och med det beslut som riksdagen förhoppningsvis kommer
att fatta om en stund får Sverige en ny turistpolitik. Statens insatser blir nu
främst att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida en allmän ut-
landsinriktad Sverigeinformation och att bistå turistbranschen med sådana
exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer branschen i dess
helhet till godo.
Majoriteten i utskottet hävdar att turistbranschen är bättre skickad än en
statligt finansierad organisation att utomlands marknadsföra Sverige som tu-
ristland. Därför skall staten inte vara med i det av branschen startade bolag
som vi räknar med skall svara för huvudparten av dessa insatser. Detta bolag
har tagit namnet SWETRAC.
Staten skall däremot köpa tjänster av detta bolag, och för den skull inrät-
tas en statlig turistdelegation - vad den nu kan få för namn - med uppgift
att handla upp de tjänster som staten skall stödja för den utlandsinriktade
marknadsföringen av Sverige.
Till sitt förfogande får denna delegation, som inte skall bedriva någon
egen egentlig verksamhet, 100 milj.kr. En upphandling i den storleksord-
ningen blir aktuell under i varje fall de första tre åren. Kostnaderna för att
avveckla det nuvarande Turistrådet skall inte belasta detta anslag om 100
milj.kr. Regeringen får i stället mandat att använda ett särskilt anslag för att
främja en smidig övergång till den nya marknadsföringsorganisationen.
År 1991 medförde en drastisk minskning av Sverigeturismen. Antalet
övernattningar minskade med 14 %. Samma trista utveckling har de flesta
andra europeiska länder haft. Skälen till nedgången är lätta att identifiera:
lågkonjunkturen, Gulfkrisen, omvälvningen i Östeuropa och oroligheterna
i Jugoslavien. Men märkligt nog har Danmark och Norge faktiskt ökat sin
utlandsturism med 10 % under 1991, möjligen på bekostnad av Sverige.
Nu är det viktigt att skapa nya förutsättningar för att få turister från andra
länder till Sverige. Sänkningen av hotell- och restaurangmomsen kan bidra
till detta. Vår förhoppning är att dagens beslut av riksdagen också skall sti-
mulera branschen till nya ansträngningar för en professionell marknadsfö-
ring av Sverige.
En klarare ansvarsfördelning mellan staten och turistbranschen bör kunna
bidra till detta liksom löftet om långsiktiga statliga insatser för att stödja
marknadsföringen utomlands.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan på alla
punkter.
Anf. 109 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Flyga till Kalmar. Cykla på Europas längsta bro till Öland.
Handla i Nordens Venedig, Stockholm. Förundras över fjärilar på Träd-
gårdsföreningen i Göteborg. Gå på världens största kräftskiva i Malmö.
Världens längsta linbana i Öträsk kan också vara värd en tur. Bo på hotell i
Hjo. Begrunda kungagravarna i Uppsala. Beundra glasblåsare i Kosta Boda
och keramiker i Skåne. Möta Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Bestiga
Sylarna från Storulvåns fjällstation. Fiska, kanske i Torne träsk. Åka kanal-
tur på Kinda, Göta eller Dalslands kanaler. Äta gott på Grythyttan på väg till
Selma Lagerlöfs Mårbacka. Tälta i Torekov. Dricka brunn i Loka, Ronneby,
Sätra eller Medevi. Lära mer på länsmuseer - om lin, regalskeppet Kronan,
fiske, gamla vapen. Utforska brukskulturer i Uppland eller Västmanland el-
ler varför inte Gästrikland. Bada vid blåa, höga och vita kusten och västkus-
ten. Dansa på festivalen i Falköping. Fågelskåda i Tåkern eller Kvismaren.
Paddla i sjörika Dalsland. Spela folkmusik vid Siljan eller sjunga i kör i
Skinnskatteberg. Handla på IKEA och Sommarland. Spela eller se på fot-
boll. Pröva Inlandsbanan. Bli våt på Stocksholms Water Festival.
Det här är turism. Det här är någonting som är värt att uppleva både för
svenskar och för människor från andra länder. Men i Sverige tycker vi inte
att turism är något betydelsefullt, utan för oss är det precis som med snö: Vi
har bara ett ord för snö. På Grönland har man många hundra ord för snö.
Vad jag skulle vilja med den här lilla inledningen är att Sveriges riksdag och
regering skulle tycka att turism är värt att satsa på, att turism är en bransch
som har utvecklingsmöjligheter.
Det är av den anledningen vårt utskott nu föreslår 100 miljoner till mark-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
93
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
nadsföring av Sverige utomlands - inte i Sverige utan utomlands, på vissa
bestämda marknader och riktat till vissa bestämda kunder, på marknader där
vi vet att marknadsföringen ger bäst resultat. Man kan inte göra allting över-
allt, utan det är viktigt att veta var man skall satsa. Det är därför den här
delegationen skall bölja köpa upp tjänster av SWEDTRACK. Jag hoppas,
precis som Jan-Erik Wikström, att den här kommittén får ett annat namn,
eftersom ”delegation” redan är använt i den förra regeringens namn. Det var
då fråga om en social företeelse och inte en marknadsmässig och professio-
nell.
Det är för att öka professionalismen när det gäller turistfrågorna som vi
också vill lägga ner turistrådet. Vi tror att trenden i och med detta kanske
kan vända. I motsats till många andra branscher i världen är faktiskt turis-
men en bransch som ökar i omfattning. Turismen är inte en bransch med
svårigheter. Vi hörde tidigare att Norge och Danmark har ökat sin turism,
vilket inte Sverige har, utan här har den minskat med nästan 15 %.
Turism är alltså inte en social rättighet, utan det är en bransch med 250 000
anställda och 20 000 företag. Regeringen har redan visat att den vill satsa på
småföretagande genom olika aktiviteter för småföretag, och mer är på väg.
Vi behöver också se på turismen som bransch. I dag fick jag på mitt bord
en redovisning av de olika utbildningar som ges i Sverige inom turistområ-
det. Tyvärr är det fortfarande oerhört litet. Det finns totalt 150 platser i Fa-
lun, Kalmar och Östersund, alla på bara 80 poäng. I Göteborg finns en kurs
på 140 poäng för hotell- och restaurangnäringen. Det behövs mycket mer.
Det behövs professorer, och det behövs kompetensutveckling för att öka
branschens status och för att öka vår skicklighet i att locka hit turister ut-
ifrån.
På samma sätt måste vi se på själva arbetet, att arbeta i turistbranschen.
Kanske är det så att vår viktigaste exportindustri, som enligt många är bil-
branschen, är mer läcker, intressant och spännande. Kanske betraktas det
som finare att göra bilar än att bädda sängar, laga mat, köra buss och att ge
service till andra människor, som mycket av turismen handlar om. Också här
måste vi få till stånd en attitydförändring för att branschen skall få större och
bättre förutsättningar.
Vi har som sagt lyckats med att minska turismen i Sverige. I vanliga fall
när detta händer är det hungersnöd, krig eller revolution, men vi har lyckats
ändå. Vi har prisat ut oss och informerat bort oss. Därför behövs stora insat-
ser. När man i dag utomlands talar om Sverige som turistland får man en
kommentar, nämligen att det är dyrt i Sverige. Jag skulle därför vilja disku-
tera möjligheten att sänka momsen. Vi måste nämligen göra något åt vårt
kostnadsläge.
Det tar lång tid att bygga upp trovärdighet utomlands. Det här bolaget
kommer därför under tre år att få stöd från riksdag och regering. Stöd be-
hövs säkert under längre tid. Vad jag skulle vilja se hos svenskarna är en i
grunden förändrad inställning till turismen. Då kommer vi att tjäna på tu-
rism.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
94
Anf. 110 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte om det är okunskap eller oklokhet som gör att
Birgitta Wistrand från talarstolen säger att vi i den här kammaren inte skulle
vara intresserade av turistfrågorna och att vi inte skulle inse hur väldigt vik-
tiga de här frågorna är. Jag har varit med i några år och diskuterat de här
frågorna och har ständigt, gång på gång, i den här kammaren talat om hur
oerhört viktig just den här näringen är. Detta ber jag verkligen att få under-
stryka en gång till.
Målen är fortfarande mycket viktiga för oss, Birgitta Wistrand. Den so-
ciala dimensionen har ett mycket stort värde för människorna i det här
landet. Jag vill gärna stryka under även detta en gång till.
Herr talman! För tids vinnande kommer jag naturligtvis inte att begära
votering på alla våra reservationer, även om vi givetvis helt och fullt står
bakom dem. Jag avser att begära votering på reservationerna 1, 2 och 7.
Anf. 111 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag har som sagt inte varit med i riksdagen tidigare, Maja
Bäckström, men jag har kunnat läsa en del. Det jag beklagar är att att det
alltid har inneburit att stödja Turistrådet när man har talat om att stödja tu-
rismen. Turistrådet har haft en budget på drygt 100 miljoner, men detta är
en bransch som omsätter 100 miljarder. Det blir därför ingen proportion i
talet om att stödja turismen när det egentligen är fråga om att stödja Turist-
rådet eller inte.
Anf. 112 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag tror att jag måste fortsätta att tala om saker och ting för
Birgitta Wistrand. Jag tror inte att man skall frånta Turistrådet äran av att
trots allt ha gjort en hel del gott arbete. Nu är det ju tänkt att man skall gå
in och stödja det nya branschbolaget med 80 eller 90 miljoner. Pengar som
pengar och arbete som arbete. Låt oss se om det framöver blir så oändligt
mycket bättre än vad det var under Turistrådets tid. Vi skall också komma
ihåg att Turistrådet har haft sina specifika uppgifter. Jag vill också alldeles
bestämt hävda att vi i denna kammare har beslutat om ganska stora insatser
för marknadsföring utöver det som har varit avsatt till annan verksamhet.
Anf. 113 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag tror säkert, Maja Bäckström, att Turistrådet har gjort
stora insatser. Felet var ju bara att man hade så många och så disparata mål
att det var omöjligt att klara av uppgifterna. Det är det som förklarar alla de
utredningar som har tillsatts under åren. Man har ju på något sätt skurit fot-
terna av dem när de har försökt springa. Jag menar därför att det finns
mycket att lära av det som har hänt.
Jag tycker inte att man kan tala om ”pengar som pengar”. Det är oerhört
viktigt att se på branschen som professionell och att vaije krona skall ges till
den som gör det bästa arbetet. Det skall vara en ordentlig kvalitetsuppfölj-
ning och ordentliga marknadsanalyser. Det handlar inte om att ge ut pengar
som pengar, kära Maja Bäckström.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
95
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
96
Anf. 114 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill bara replikera på vad Birgitta Wistrand sade på en
enda punkt. Birgitta Wistrand läste mycket vackert ur vad jag förmodar var
Turistrådets fina broschyr om turismen i Sverige. För att på ett kompetent
och kunnigt sätt kunna visa allt detta, den enorma tillgång vi har i Sverige,
behövs, som Birgitta Wistrand påpekade, professionellt utbildade männi-
skor. Birgitta Wistrand påpekade också hur få utbildningsställen det finns
vad beträffar både utbildning och forskning för turistintresserade studenter.
Dess värre glömde Birgitta Wistrand nämna den utbildning av kulturturist-
guider som skett på våra folkhögskolor och hur framtiden ser ut för denna
utbildning. Jag säger att en sådan utbildning tidigare har skett, eftersom vi
för ungefär tre kvart sedan voterade om en så drastisk nedskärning av ansla-
gen till folkbildningen att just de här kurserna - som, det vill jag medge,
ligger litet vid sidan av folkhögskolornas ordinarie verksamhet - är mycket
starkt hotade. Bl.a. folkhögskolan i Vadstena nere i Östergötland, mina
hemtrakter, har arbetat mycket med detta, och man står nu inför nödvändig-
heten att sluta med den här utbildningen, vilket naturligtvis är till förfång för
kulturturismen i Vadstena. Det kommer numera att bli svårt att få kunniga
och professionella guider som kan visa alla skatterna. Är inte Birgitta Wi-
strand litet orolig för hur det skall gå med en av de få möjligheter som finns
i landet för utbildning av professionella guider, så viktiga för turismen i Sve-
rige?
Anf. 115 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag är inte alls orolig. Det är ju i alla fall något bra med den
diskussion vi har haft om turism och Turistrådet. Behövs det guider kommer
det också att finnas en bra utbildning för guider. Om den skall bedrivas på
folkhögskolor eller inte kan jag inte bedöma, men jag menar att vi måste
börja med den högre utbildningen, och sedan får vi ta den andra utbild-
ningen. Kvalitet är det viktigaste.
Anf. 116 STINA ELLASSON (c):
Herr talman! Vid den hearing som kulturutskottet genomförde den 20 feb-
ruari framkom det mycket tydligt från alla tio inbjudna myndigheter och or-
ganisationer att ett statligt organ behövs också i fortsättningen, och utskottet
föreslår att en ny statlig myndighet inrättas - en turistdelegation. Därmed
går utskottet emot regeringsförslaget att helt avveckla det statliga engage-
mang som skötts av Turistrådet. Turistrådets många olika viktiga funktioner
måste naturligtvis föras över till andra huvudmän.
Utskottet har också, klokt nog, pekat på den samverkan mellan det nuva-
rande Turistrådet och olika intressenter i Östersund som förekommit och
som bl.a. resulterat i en lokalisering av Turistrådets produktdatabas till Ös-
tersund. Vad gäller turist- och resedatabasen har detta viktiga arbete finan-
sierats av Turistrådet. Det är naturligtvis av stor vikt att TDB:s - turist- och
databasens - kontinuitet tryggas. För Jämtlands län liksom för landet i övrigt
är resvaneundersökningen, TDB, av stort intresse för turistnäringen och för
högskolan, där den är underlag för forskningen.
Högskolan i Östersund har sedan tio år tillbaka en särskild turistlinje men
också andra utbildningar av betydelse för turismen. Enligt överenskom-
melse med övriga högskolor och universitet svarar högskolan i Östersund för
all turistutbildning på akademisk nivå i Norrland.
I nära samarbete med Sveriges turistråd har vi i Jämtlands län sedan tre
fyra år tillbaka målmedvetet arbetat för att utveckla Östersund till ett brett
kunskapscentrum inom turism. Viktiga resultat har redan uppnåtts.
En professur i turism finns vid högskolan i Östersund. En institution för
turismvetenskap är nyligen inrättad. Därmed blir högskolan i Östersund
först i norra Europa med en institution av det här slaget, påpekar professorn
i turism, Bengt Sahlberg.
Högskolan har till sig knutit professurer i turism, dels en adjungerad
svensk professor, dels som gästprofessor den internationellt aktade profes-
sorn Stephen Witt. Avtal finns med universitetet i Swansee om studentut-
byte. Två forskare är ledamöter i den internationella forskarorganisationen
Tourist Research Center.
Det finns alltså mycken kompetens och erfarenhet samlad i en rejäl kun-
skapsbank i Östersund och i Jämtlands län.
Jämtlands län är landets största turistlän mätt i turistomsättning per invå-
nare, och Gotland kommer som god tvåa. Av en arbetskraft på ungefär
75 000 människor är 10 000 verksamma i turistnäringen. Det ger en bild av
hur viktig turistnäringen är för Jämtlands län, och det förklarar också varför
vi i länet har gått in för att på alla plan - inte minst i samverkan med högsko-
lan och glesbygdsmyndigheten - bygga upp den kunskapsbank om turism
som jag nyss gett exempel på.
Turistnäringen är, som jag nyss sade, stor och viktig i Jämtlands län. Ty-
värr har turistströmmen minskat; den gick ned med ungefär 20 % förra året.
Det skapar självklart stora problem för en rad företag. Lågkonjunkturen är
naturligtvis en av orsakerna till nedgången, men det höga kostnadsläget in-
verkar också i hög grad, liksom den höga beskattningen, momsen. Visserli-
gen har momsen sänkts något för turistnäringen, men momsen behöver sän-
kas till en nivå som gäller i våra viktigaste konkurrentländer, där den är 10-
12 %. Med den nivån på momsen kan man säga att svensk turistnäring har
en rimlig konkurrenssituation.
För oss i Jämtlands län måste också andra viktiga åtgärder vidtas för att vi
skall kunna stärka turistnäringen och konkurrera med turismen i andra delar
av vårt land och också utomlands. Jag tänker framför allt på satsningar på
vägar. Vi har i Jämtlands län Sveriges sämsta länsvägnät. Det bidrar inte hel-
ler till turistnäringens utveckling.
Till sist, herr talman, vill jag understryka det som utskottet har sagt om
de resurser på turistområdet som redan finns i Östersund och speciellt den
kunskapsbank som byggts upp vid Östersunds högskola i form av en särskild
turistlinje och andra viktiga utbildningar av betydelse för turismen, produkt-
databasen, som byggts upp i samverkan med Turistrådet, och den nyligen
inrättade institutionen för turismvetenskap. I uppbyggnaden och i det aktiva
arbetet med hela detta viktiga kunskapscentrum deltar högskolan i Öster-
sund, länsstyrelsen, glesbygdsmyndigheten, kommuner och länets närings-
liv.
Herr talman! De verksamheter som Turistrådet hittills skött kan alltså
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
|
Prot. 1991/92:94 8 april 1992 |
med fördel och med förtroende skötas från Östersund och Jämtlands län, |
|
Turism |
Anf. 117 MAJA BÄCKSTRÖM (s) replik: Herr talman! Det var en god plädering för Jämtland. Jag kan inte under- Det påstås att man lär så länge man lever och lever så länge man lär. Jag Vi stöder naturligtvis samtliga s-reservationer, men för tids vinnande yrkar Anf. 118 STINA ELIASSON (c) replik: Herr talman! Jag noterade med både stolthet och glädje att Maja Bäck- Det är ganska viktigt med ord också, och jag ber Maja Bäckström att sär- Jag är tacksam för uppbackningen; vi i norr är inte vana vid att få uppback- Anf. 119 BERT KARLSSON (nyd): Herr talman! Vi hade en hearing, som en del ledamöter här har hänvisat Jag hoppas nu att den nya konstellationen kommer att fungera. Jag hörde Jan-Erik Wikström sade att det är en allmän kris som har gjort att turistnä- |
98
för Sverige. Nedgången har varit kolossal de två senaste åren - det handlar
om ca 30 %.
Varför? Jo, det är ganska enkelt: det är för dyrt i Sverige. Vi har gjort
allting för att skicka svenskarna till andra länder. Vi momsbefriar folk när de
åker från landet, men vi lägger moms på dem när de turistar i sitt eget land.
Jag vill bara ta ett exempel, som kommer att beröra barnfamiljerna i som-
mar, och det gäller avgiften på Liseberg. Det kommer att kosta 220 kr. att gå
in på Liseberg och åka karusell. Det kommer att kosta 85-100 kr. att åka till
Danmark. Det är inte ett speciellt svårt val för en barnfamilj med tre barn -
de inser att man t.o.m. får resan gratis. Så är det över hela linjen.
Jag varnade för cirka fyra månader sedan för utvecklingen inom fjällnä-
ringen och sade att i stort sett varje bolag skulle komma att gå i konkurs. Det
är nog många som kommer att skylla både på lågkonjunkturen och på att det
inte var tillräckligt med snö i söder, men det är inte sant. Det handlar om
kostnadsläget. Vi kommer att få se den ena konkursen efter den andra, och
jag vill nästan påstå att de flesta bolag kommer att gå i konkurs om inte kom-
muner och andra går in.
Tyvärr är det så i turistnäringen att vi inte tävlar på lika villkor. Skansen
får t.ex. 40 av sina 60 miljoner i budgeten från stat och kommun, och så är
det över hela linjen; de flesta stora turistattraktioner får kommunalt stöd,
och det gör att det är i princip omöjligt att konkurrera. Man kan grovt säga
att det staten tar in på momsen lägger den på subventioner till statliga enga-
gemang.
Momsen inbringar ungefär 2 miljarder kronor, enligt dem som kan det här,
och då kan man fråga sig vad det kostar när över 1 000 företag går i konkurs,
med lönegarantier och annat. Det kanske gäller 25 000, 30 000 eller 40 000
arbetstillfällen och 20 miljarder i minskade intäkter till Sverige. Jag tror att
t.o.m. en elev på lågstadiet kan räkna ut att det här går åt skogen, att det är
en vansinnig ekvation.
Socialdemokraterna och LO säger att de snabbt vill göra någonting åt ar-
betslösheten. Det här är det enklaste och snabbaste sättet: Se till att momsen
kommer ner på en konkurrensduglig nivå! För en gångs skull sade en repre-
sentant för Centern - talaren som var före mig - något bra; det var länge
sedan jag hade den uppfattningen.
Det här är också ett glesbygdsproblem. Alla som är från just de delarna
av landet borde inse hur viktig denna näring är. Vi kan titta på Gotland - hur
ser det ut där? Jag vill påstå att det är en katastrof där. Nu har man äntligen
insett att man måste göra någonting åt kostnaderna för att ta sig dit, så man
har sänkt priset litet grand. Men jag kan försäkra er om att folk fortfarande
kommer att åka till Finland, Norge och andra länder där det är rätt priser.
Frankrike kan jag ta som ett bra exempel, när Disneyland nu öppnar där.
Myndigheterna har insett att den här näringen är väldigt stor. Man har tagit
kontakt med skolorna, med kommunikationerna och med företagen för att
samordna hela turistnäringen. Där inser man att turistnäringen är en fram-
tidsbransch.
I Sverige tycks man inte tro någonting om branschen - här finns inte ens
en turistminister. Vem handhar de här frågorna? Jo, det är kulturutskottet,
som oftast bara är intresserat av att dela ut pengar. Jag säger inte att kultur-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
99
|
Prot. 1991/92:94 8 april 1992 |
utskottet på något sätt handhar frågorna på fel sätt, men jag tycker fortfa- |
höra till det området.
|
Turism |
Anf. 120 STINA ELIASSON (c) replik: Herr talman! Jag ber att få tacka för berömmet. När det gäller frågan om arbetstillfällen och kulturutskottet är det många Det handlar faktiskt också väldigt mycket om att kunna bjuda turister på Anf. 121 BERT KARLSSON (nyd) replik: Herr talman! Det är säkert bra med kulturturism, men det är oftast inte Så här är det på många områden. Man glömmer den kommersiella biten. Man gav resurser denna gång, men man ville egentligen inte göra det. Vi Anf. 122 STINA ELIASSON (c) replik: Herr talman! Men visst är kulturturism efterfrågad. Så fyrkantig är inte Den budget som vi handhar i kulturutskottet är ganska imponerande. Det Anf. 123 BERT KARLSSON (nyd) replik: Herr talman! Jag vet att de kulturella sevärdheterna har en och annan be- |
|
100 |
som är beredda att åka till Sverige och använda pengar. I slutändan är det |
kronor och ören som räknas. Har vi inga intäkter på den kommersiella sidan
så har vi inte heller några möjligheter att se till att kulturaktiviteterna bibe-
hålls i den omfattning de har i dag.
Förste vice talmannen anmälde att Stina Eliasson anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 124 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag tror att det finns anledning att bemöta några av de påstå-
enden som har tagits upp här i dag. Bert Karlsson sade att man i dag använ-
der 90 milj.kr. till byråkrati. Då kan man fråga sig vad som är byråkrati. I
Tyskland har Sveriges turistråd en handfull medarbetare som arbetar med
att försöka samordna och se till så att det kommer tyskar till Sverige. De
gör ett utmärkt jobb. De jobbar med agenter, resebyråer, osv. De tar emot
hundratals samtal varje vecka ifrån tyskar som är intresserade av Sverige.
Är det detta som kallas för byråkrati eller är dessa människor en del av den
operativa verksamheten?
I Sverigehuset, där Turistrådet håller hus i dag, jobbar ett stort antal män-
niskor. De tar emot hundratals journalister varje år. Det gäller framför allt
utländska journalister som guidas runt om i Sverige för att de skall få se vad
vi har att erbjuda utlänningar - amerikaner, engelsmän och tyskar. Är de
byråkrater eller skall dessa människor räknas som en del av den operativa
verksamheten, som skall få hit människor så att det skall gå bra för turistnä-
ringen i vårt land?
Jag kan på område efter område räkna upp olika kategorier människor
som i dag i Sveriges turistråd gör en stor insats för att främja utvecklingen så
att näringen skall kunna fungera. Jag tycker att det är litet av en skymf mot
alla dessa människor när man som Birgitta Wistrand, som nu inte är här,
säger att det här skall skötas av proffs. Är inte dessa människor som har till
uppgift att försöka samordna näringens insatser för att främja turismen i Sve-
rige proffs?
Det har aldrig varit så att Turistrådet har haft något att sälja, utan det är
alla företag och människor som finns i vårt land som har något att sälja. Tu-
ristrådets roll har varit att förmedla, knyta kontakter, utveckla kunskaper
och stimulera till att samordna de tusentals företag som finns i den här bran-
schen. Det är detta det handlar om.
Det här är mycket dåligt skött, herr talman. Bert Karlsson brukar ibland
fråga vem som är turistminister. Nu kan vi konstatera här i dag att det inte
finns någon turistminister, eftersom det inte finns någon i stolarna här i kam-
maren. När Birgitta Wistrand säger att vi i Sverige inte tycker att turismen
är betydelsefull, så faller det tillbaka på Birgitta Wistrands partikamrat, nä-
rings- eller turistminister Per Westerberg. Enligt min uppfattning begriper
han över huvud taget inget av det här. Det kanske är därför som han inte
deltar i diskussionerna i dag. Han kanske inte är här därför att han känner
sig överkörd. Jag kan instämma i att Jan-Erik Wikström har försökt att göra
det bästa möjliga av den här situationen och kört över turistministern Per
Westerberg, som inte är närvarande.
I näringsdepartementet har det när det gäller turistfrågorna inte handlat
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
101
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
102
om kunskap. Det har handlat om en ideologisk övertygelse om att staten inte
skall blanda sig i någonting. Men när ideologin övergår till dumhet kostar
det en massa pengar. När Jan-Erik Wikström säger att man skall försöka
åstadkomma en smidig övergång, är jag övertygad om att han anser att man
bör göra det här.
Nu är det den 8 april. Turistrådet skall läggas ned den 1 juli. Enligt de
beräkningar som jag har fått kommer det att röra sig om 30-40 milj.kr. i av-
vecklingskostnader, av naturliga skäl. Vi kan ta ett kontor i New York som
exempel. Man arbetar där tillsammans med de nordiska länderna. När man
anställer folk utomlands är det inte så lätt att säga att de inte har något jobb
efter den 1 juli. Om man skall få människor att ställa upp och utföra ett jobb,
så måste man ofta kontraktera dem. Man bokar upp lokaler osv. och har
därmed en del fasta kostnader. Det här är inget som man skall hålla på med
under några månader utan verksamheten är långsiktig. Det är fråga om ett
ständigt bearbetande av konsumenter och olika säljled för att få Sverige upp-
märksammad som turistnation på världskartan. Därför kommer verksamhe-
ten naturligtvis att kosta.
Det finns en, som jag tycker, mycket tragisk aspekt i den här historien.
Man kan ha olika uppfattningar om hur ett Turistråd skall se ut. Alla länder,
i alla fall i den civiliserade delen av världen, har ett nationellt turistorgan.
Man kan naturligtvis fundera över hur det skall se ut, vad det skall innehålla
och vilka uppgifter det skall ha. Det kan man ha olika uppfattningar om.
Men med näringsmininisterns ideologiska dumhet har det här lett till att det
kommer att bli problem. Man kommer att tappa en del kunskap. Jag är dock
övertygad om att många av dem som i dag arbetar i Sveriges turistråd kom-
mer att få anställning i det nya bolaget på grund av sin proffsighet och kun-
skap. Men samtidigt kommer man att tappa kunskaper på en hel del områ-
den som naturligtvis kommer att vara till nackdel för Sverige som turistna-
tion.
Detta kunde ha skötts bättre. Regeringen och riksdagsmajoriteten kunde
ha sagt att Turistrådet fick en tid på sig och vissa uppgifter att fullgöra. Nu
vänder man på det, på något konstigt sätt, och säger att det skall vara en
delegation som har det övergripande ansvaret, och den skall köpa tjäns-
terna. Man kunde ha skött detta på ett snyggare sätt.
Jag är oerhört kritisk till hur detta har skötts. Det allvarliga är att dessa
människor som har arbetat och arbetar inom denna verksamhet av en del
betraktas som oprofessionella. De betraktas som odugliga därför att de arbe-
tar inom ett statligt organ, och statens organ får inte finnas. I Moderaternas
ögon är de någonting fult, om man ser det ideologiskt.
Jag vill hävda att staten har ett ansvar i dessa frågor. Staten har också ett
ansvar för att vi skall kunna utveckla Sverige som ett turistland.
Bert Karlsson talar om momsen. Det är självklart att kostnadsläget i ett
land har betydelse för all utveckling och konkurrens. För ett par timmar se-
dan fattade vi beslut här i kammaren om bl.a. folkbildningen, studier för
vuxna och medel för central facklig utbildning. Den borgerliga majoriteten
har här fattat beslut som kommer att förvärra för de kursgårdar, hotell och
konferensgårdar som finns i vårt land. Svenskarna är ett konfererande folk.
Man bedriver en omfattande breddutbildning inom fackliga organisationer,
företag, bildningsförbund, osv. Många av dessa kurser och konferenser för-
läggs till hotell och konferensanläggningar. Den politik som den borgerliga
majoriteten står för kommer att ytterligare bidra till svårigheter inte minst
för hotellnäringen. Det finns ingen organisation som kan ha råd att lägga
vidareutbildning av sina medlemmar på konferensanläggningar.
Vi kan diskutera hur mycket som helst om att utlänningar skall komma till
Sverige. Men fortfarande är de största kunderna när det gäller turismen i
Sverige svenskarna. Sedan kommer norrmän, danskar och finländare. Det
handlar om vilken politik man bedriver generellt, om barnfamiljer och andra
skall ha möjlighet att turista i sitt eget land. Har man strypt åt för barnfamil-
jer, ökat på antalet karensdagar och arbetslösheten ökar, påverkar det också
i vilken omfattning barnfamiljerna kan åka till Bert Karlssons Sommarland.
Det är självklart.
Den politik som bedrivs generellt har inverkan på hur människor i vårt
land kan utnyttja t.ex. Bert Karlssons Sommarland och Liseberg, med drygt
200 kr. i inträde. Det är självklart. Allting hänger ihop. Det är tragiskt när
man inte inser att vi behöver ha ett samordnande organ. Detta kunde ha
skötts mycket snyggare, som sagt. I stället för att sparka ut hundra männi-
skor i kylan på några få månader, kunde man ha använt dessa pengar för att
se till att Sverige blir ett bättre turistland än det är i dag.
I detta anförande instämde Elisabeth Persson (v).
Anf. 125 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Vem är det som har fört politiken de senaste två åren, när
turistnäringen har minskat med 30 %? Jo, det är Socialdemokraterna. Len-
nart Nilsson får gå och prata med sitt eget parti när det inte fungerar för
barnfamiljerna. Men tydligen har de haft råd att åka till både Norge och
Danmark.
Jag sade att Turistrådet hade en stor byråkrati. Jag vet också att alla 88
miljoner inte har varit bortkastade. Det inser också jag. Men jag tycker att
det är för stor skillnad, när 88 miljoner går till byråkrati och knappt 30 miljo-
ner till operativa insatser. Det hade varit acceptabelt om det hade varit
tvärtom.
När det gäller konfererandet kan vi införa regler som de tyska, som inne-
bär att man måste ha ett skäl för att konferera i ett annat land. Vem är den
största boven när det gäller konferensresor? Jo, det är staten och övriga som
åker till de här trevliga turistmålen, där man kombinerar konferensen med
en semester,
Staten skall inte blanda sig i, har det sagts. Här har konstruerats en lösning
med ett företag. Om företaget inte sköter sig, har man möjlighet att strypa
tillförseln av pengar. Jag tycker att det är det absolut bästa sättet. Då kan
staten på ett förnuftigt sätt blanda sig i.
Jag inser också att Per Westerbergs kunskaper om turistnäringen är be-
gränsade. Det visade den hearing vi hade. Där deklarerade hela turistnä-
ringen klart och tydligt vad man tyckte och tänkte. Det gäller faktiskt en hel
del andra också.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
103
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
Anf. 126 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är litet svårt att dela upp de medel som Turistrådet har
fått i medel för operativa insatser och annat. De som arbetar i exempelvis
Tyskland är en del av den operativa verksamheten. Det handlar ofta om
människors kunskaper och deras förmåga att knyta kontakter i olika säljled.
Jag vill påstå att de är en del av den operativa verksamheten.
De medel som Turistrådet har haft till förfogande har inte enbart varit Tu-
ristrådets. I dag presenteras t.ex. kampanjen Upptäck Sverige. Det är nä-
ringen som finansierar den större delen av sådana kampanjer, för att nå ut
och få svenskar och andra nordiska medborgare att turista i Sverige. Det
handlar om ytterligare åtskilliga tiotals miljoner i den operativa verksamhe-
ten. Det som Turistrådets professionella medarbetare bidrar med är en stor
del av den operativa verksamheten.
Man kan resonera som Bert Karlsson och säga att om det inte blir som
man vill, kan man strypa tillförseln av medel till det nybildade bolaget. Bola-
get har fått många anslutningar från bl.a. regioner. Men jag är helt säker på
att det här måste till en långsiktighet, en uthållighet. Då kan man inte hålla
på och svänga fram och tillbaka. Det var det jag menade i mitt inlägg. Det
hade varit bättre om regeringen haft en ordentlig strategi på lång sikt. Pro-
blemet med de olika turerna är att det blir avbrott i verksamheterna, och det
kommer att skada oss när andra stater satsar stora pengar på sina nationella
turistorgan.
Anf. 127 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan hålla på och svara hur länge som helst på frågor om
olika saker. Jag förstår att Lennart Nilsson försvarar Turistrådet. Han är ju
en av männen bakom det. Men om man har insett att det inte var så bra med
Turistrådet, varför har då inte Socialdemokraterna ändrat på det tidigare?
Om man nu tror på turistnäringen, varför är man då inte intresserad av att
ändra på det dumma förslaget om moms, som faktiskt kom från Socialdemo-
kraterna? Lennart Nilsson känner mycket väl till att det är en faktor som har
bidragit till att Sverige är ett mycket dåligt turistland.
Medel för operativa insatser har lagts på länder som Japan och USA, trots
att vi vet att det är få där som kommer till Sverige. I stället kunde vi ha satsat
mer pengar på Danmark, Norge, Tyskland, Holland och andra länder, där
människorna har möjlighet att ta sig till Sverige på ett lätt sätt. Ett tag tror
jag t.o.m. att det var på gång att man skulle göra en stor satsning på Alba-
nien, trots att det inte gick att komma därifrån.
Anf. 128 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Ett av felen med Bert Karlsson som näringsidkare och alla
hans kolleger inom turistbranschen har varit att de pratar en massa strunt
om Sverige och säger att det är så besvärligt och dyrt.
Jag tror att man ibland borde vända på detta och göra som Turistrådets
man i New York. Han säger till amerikanerna att Sverige är fantastiskt, där-
för att man där kan gå ut och äta lunch för 40-50 kr. I denna lunch ingår,
förutom varmrätt, öl, smör och bröd och kaffe. Jag vill påstå att man på
104
många andra håll i denna värld inte kan få en lunch till detta pris. Även om
det kanske är små marginaler på dagens luncher, så är detta en verklighet.
Man borde inte tala strunt om Sverige som turistland och säga att det är
så dyrt. Då jublar danskarna. Det skedde när man talade om momsen och
sade att det var så dyrt i Sverige. Då tänkte danskarna att de så att säga kan
plocka hem turisterna i stället.
Det borde vara litet jäklar anamma i denna bransch, vilket innebär att
man utgår ifrån att man skall klara av detta och att man är duktig. Dessutom
är Sverige inte något dåligt turistland. Det kanske i vissa stycken är dåligt
för dem som vill tjäna en massa pengar på turismen - i och för sig är det inte
många som gör det.
Vad det emellertid handlar om är att Sverige som turistland har unika möj-
ligheter, inte minst när det gäller naturen, att kunna erbjuda människor att
gratis kunna ströva i naturen, att kunna besöka museer och andra inrätt-
ningar, att bada och fiska i ett fritt vatten, osv. Om man utgår ifrån det som
är gratis, finner man enorma möjligheter för Sverige som turistland. Men på
det tjänar inte Bert Karlsson och andra några pengar. Men det har ju ett
värde i sig, inte minst för de svenskar som kanske inte har råd att ta in på de
dyra hotellen, att kunna utnyttja naturen, campingen, osv.
Jag vill alltså påstå att det finns billiga alternativ när det gäller att turista i
Sverige. Detta borde också denna näring dra lärdom av när den skall mark-
nadsföra sig och inte bara tala strunt om Sverige som turistland.
Anf. 129 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! Jag vill framföra några synpunkter till Lennart Nilsson. Nä-
ringsministern befinner sig på resa i USA.
Avvecklingskostnaderna för Sveriges turistråd skall inte, vilket jag fram-
höll i mitt anförande, belasta det nya anslaget. Jag hoppas att de skall kunna
reduceras avsevärt, bl.a. genom att man tar till vara den sakkunskap och den
erfarenhet som obestridligen finns i Turistrådet.
Naturligtvis skall också det nya branschorganet syssla med marknadsfö-
ring i Sverige. Men statens insatser, statens upphandling av tjänster, avser
marknadsföring utomlands.
Anf. 130 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag hörde att Jan-Erik Wikström sade att kostnaderna för av-
vecklingen av Sveriges turistråd skall belasta ett särskilt konto. Men hur man
än vänder och vrider på detta är det skattebetalarna i Sverige som får vara
med och bidra till att betala detta. Jag menade att man kunde ha använt
dessa pengar på ett bättre sätt.
Jag hoppas, liksom Jan-Erik Wikström, att man tar till vara den kunskap
och de erfarenheter som finns hos personalen på Sveriges turistråd. Där har
man under en lång följd av år arbetat upp en kunskap som egentligen är till
mycket stor nytta för Turist-Sverige.
Jag vill bara konstatera att jag tycker att det är bra att näringsministern är
i USA.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
105
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
Anf. 131 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Turismen är en av de näringar som växer allra snabbast, både
internationellt och inom landet, även om det under det senaste året har varit
en nedgång här i Sverige. Man räknar med att 235 000 människor har sin
huvudsakliga sysselsättning inom turismen. Det är ca 5 % av alla sysselsatta,
och turismen omsätter mer än 100 miljarder kronor, vilket motsvarar 3^1 %
av vår BNP. Det är alltså en betydande näring.
Turismen är också viktig och spelar en alldeles särskild roll som välfärds-
komponent i vårt samhälle. Upplevelse av natur, kultur, mötet med andra
människor och miljöer är ju nyckelbegrepp som växer i betydelse när den
materiella välfärden utvecklas till att bli jämförelsevis väl tillgodosedd. Men
i detta sammanhang skall man naturligtvis vara uppmärksam på hur denna
del av vår välfärd fördelas och uppmärksamma de hinder av olika slag som
ligger i vägen för att många människor skall kunna utnyttja de möjligheter
som ges. De turismpolitiska mål som anges i reservation 1 tycker jag är helt
riktiga.
Jag vill göra ett par kommentarer med anledning av detta betänkande. Jag
har motionerat om Turist- och resedatabasen och krävt att den skall få till-
räckligt med anslag för att kunna fortsätta sin verksamhet. Turist- och rese-
databasen är den enda löpande resvaneundersökning som vi har. Den är
mycket betydelsefull, och det är naturligtvis mycket viktigt att den kan fort-
sätta sin verksamhet.
Nu sägs det i betänkandet att Turistdelegationen skall bedöma värdet av
denna turistdatabas och om det motiverar fortsatt medelstilldelning. Vidare
sägs det att det finns intresse för samverkan i denna fråga från högskolornas
sida.
Jag tolkar utskottets skrivning mycket positivt på så sätt att man här ger
sitt stöd till en fortsättning av anslagen till Turist- och resedatabasen. Jag
tycker att Stina Eliasson i sitt anförande bekräftade att man skall göra denna
tolkning av utskottets skrivning. Det skulle vara intressant att få en kom-
mentar även från Jan-Erik Wikström, som ju är arkitekten bakom denna nya
uppläggning av uppgifterna för Turistdelegationen, så att vi får ett klarläg-
gande att pengar skall tilldelas så att denna verksamhet kan fortsätta.
I ett flertal inlägg har Danmark tagits upp. Om man ser på hur turismut-
vecklingen har varit i vårt grannland Danmark, kan man konstatera att man
där har haft en mycket positiv utveckling under senare år. Då kan man fråga
sig vad det beror på.
För några år sedan hade man en nedgång, och man kan nästan säga att det
var en kris. Då beslutade man sig för att göra en satsning. Den skulle riktas
enbart mot utlandsmarknaden. Men man fick göra en omvärdering av detta,
eftersom man kom fram till att lyckade satsningar på utlandsmarknaden för-
utsätter att man har en stabil hemmamarknad. Det har medfört att det
danska turistrådet nu gör kraftfulla bearbetningar på sin hemmamarknad.
Man klarar alltså inte verksamheten om man inte bearbetar hemmamarkna-
den. Det är hemmamarknaden som är den största marknaden. Det är den
som är infrastrukturen, och det är den som ger volymerna. En otillräckligt
bearbetad och utnyttjad hemmamarknad äventyrar således förutsättning-
106
arna för exporten. Följaktligen har det danska turistrådet nu också engage-
rat sig i satsningar för att sälja Danmark till danskarna.
Om man ser till den svenska turistmarknaden är, såvitt jag kan utläsa av
siffrorna, 85 % av turisterna svenska. Den alldeles övervägande majoriteten
av besökarna i Sverige kommer således från Sverige. Nu sägs det att intres-
seorganisationer, regionala och lokala turistorganisationer m.fl., som är
verksamma skall ta det fulla ansvaret för den samordning i Sverige som är
nödvändig. Man lägger ett avsevärt större ansvar på dessa i framtiden, efter-
som de kommande ekonomiska resurserna i så uttalad grad skall läggas på
turistfrämjande åtgärder i utlandet.
Vi vet emellertid att det ekonomiska läget för dessa organisationers hu-
vudmän, som ju ofta är landsting och kommuner, är ansträngt. Några turism-
organ har lagts ned. Andra dras med ekonomiska bekymmer. Då tycker jag
att den här ekvationen inte går riktigt ihop. Vi har behov av samordning, det
är ostridigt. Men de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för detta
försämras drastiskt.
Om man läser de yttranden som branschorganisationerna lämnade över
utredningen Ett nytt turistråd, framgår det alldeles klart att det finns ett be-
hov av en samordnad Sverigeturism för att bättre utnyttja de totala resur-
serna ekonomiskt och geografiskt. Man pekar på behovet av ett bättre sam-
arbete mellan kommersiella, offentliga och ideella aktörer.
De här branschorganisationerna har också pekat på behovet av en stabil
hemmamarknad, vilken alltså är av väsentlig betydelse för en exportinriktad
aktivitet. Då blir det tillräcklig volym för konkurrens på en utländsk mark-
nad. Egentligen är det ytterst få svenska resmål som är anpassade och ut-
vecklade enbart med hänsyn till utländska besökare.
Det sägs ofta att det är de som tjänar på turismen som skall stå för fiolerna.
Ja, ser man till hur turistkronorna fördelas finner man att ca 60 % går till
samhället och 5-7 % till landsting och kommuner. Merparten går alltså till
statskassan.
Uttalandet om att det är de som tjänar på turismen som skall stå för fio-
lerna rimmar alltså dåligt med det faktum att staten är den största vinnaren.
I betänkandet sägs det att turistdelegationen endast undantagsvis skall be-
driva egen operativ verksamhet. Jag skulle vilja rikta uppmaningen till den
delegation som så småningom skall upprättas att i alla fall i ett avseende be-
driva operativ verksamhet, nämligen när det gäller att göra insatser för den
regionala samverkan. Det behövs insatser för områdesutveckling och koor-
dinering. Erfarenheter från Danmark visar att en ensidig prioritering av ut-
landsmarknaden inte är tillräcklig när det gäller att åstadkomma en positiv
utveckling av turismen i Sverige. Alla vill vi ju se en sådan framöver.
Snart tillträder Jan-Erik Wikström posten som landshövding i Uppsala
län. Som sådan kommer han bland alla andra uppgifter också att ha uppgif-
ten att litet grand vara sitt läns turistambassadör. Jan-Erik Wikström är ju
också arkitekten bakom detta upplägg av turistdelegationen.
Jan-Erik Wikström kommer ganska snart i sin egenskap av regional turist-
ambassadör att upptäcka att det finns ett behov av samordning, av sats-
ningar, för att koordinera och områdesutveckla. Jag skulle vilja fråga om han
inte kan se att det är en uppgift för denna delegation att engagagera sig i
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
107
Prot. 1991/92:94 detta, även om det är sagt att de operativa egna insatserna skall vara begrän-
8 april 1992 sade.
Turism
108
Anf. 132 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! Nils T Svensson frågade om vi kan garantera en fortsatt verk-
samhet för turist- och resedatabasen som Turistrådet har haft. Jag tror att
den som läser betänkandet måste dra slutsatsen att den här verksamheten är
så värdefull att den bör fortsätta.
Ja, jag är inspirerad av uppgiften att så småningom få vara ambassadör för
Uppsala län. Efter den 1 juli är det naturligtvis det i särklass viktigaste länet
i Sverige. Jag tror att det går att vara ambassadör för detta län och även för
andra i kontakt med det nya branschorgan som kommer att växa fram. Jag
är den förste att intyga vikten av att vi också arbetar med marknadsföring av
de olika delarna av Sverige för svenska turister. Men det bör vi kunna klara
utan att staten uppmanar branschen att göra det. Samordning kommer sä-
kert att behövas. Det kan alla goda krafter intyga.
Välkommen så småningom till Uppsala län, Nils T Svensson, som turist!
Anf. 133 NILS T SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Tack för den inbjudan. Jag kommer gärna. Det skall bli intres-
sant att få diskutera bl.a. hur turistfrämjandet bedrivs i Jan-Erik Wikströms
län. Jag är själv engagerad i Skåne. Jan-Erik Wikström är välkommen dit,
så får vi ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter.
Jag gläder mig åt att Jan-Erik Wikström ändå uttalar sig positivt om beho-
vet av en sådan här regional samverkan och områdesutveckling. Jag tolkar
nog detta uttalande så, att han ser det som en uppgift för denna delegation
att engagera sig i nämnda uppgifter. Naturligtvis är det väldigt tacksamt att
få höra Jan-Erik Wikström bekräfta att man skall läsa utskottsbetänkandet
vad gäller Turist- och resedatabasen så, att det är fråga om fortsatta anslag
för denna verksamhet.
Anf. 134 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag blir litet irriterad över att man omyndigförklarar både det
nya bolaget och folk i allmänhet. Det sägs t.ex. att man inte är kapabel att
förstå att den svenska marknaden är viktig. Självklart har man insett det,
och man kommer också att se till att marknadsföringen fungerar.
Det höga kostnadsläget i Sverige skall vi tydligen försöka sopa under mat-
tan genom att försöka lura folk. Det går att göra en gång. Men detta har
vi redan gjort tillräckligt många gånger. Människorna har för länge sedan
upptäckt vad det är fråga om. Det är ju därför som vi har en drastisk ned-
gång.
Jag hörde här att Nils T Svensson är från Skåne. Jag tycker att han skulle
utreda varför ingen stannar i Malmö utan åker till Köpenhamn. Svaret är
detsamma som i tidigare diskussion, nämligen att det beror på kostnadslä-
get.
Anf. 135 NILS T SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Bert Karlsson säger att han är irriterad, och det må han väl
vara. Vad jag försöker föra ett resonemang om är att vi inte ensidigt skall
satsa på utlandsmarknaden, vilken naturligtvis i och för sig också behövs.
Men här handlar det om att kommunicera, och det har danskarna kommit
underfund om. De har varit inne på precis den linje som utskottet här pläde-
rar för, nämligen att man vid en ensidig satsning på utlandsmarknaden tap-
par bort hemmamarknaden. Det behövs ju en hemmamarknad som har vo-
lym, som gör det möjligt att utveckla turistresandet till Sverige från utlandet.
Danmark har Europas högsta moms. Där betalar man numera 25 %
moms. Det bör Bert Karlsson inte glömma bort när han jämför Danmark
med Sverige.
Visst har vi haft en nedgång. Det finns förklarliga skäl i det avseendet.
Men jag tror att vi i Sverige ändå har stora förutsättningar att få en bra turist-
industri och en god utveckling vad gäller turismen. I det sammanhanget
krävs det dock inte bara satsningar på utlandsmarknaden utan också sats-
ningar på hemmamarknaden, och det är vad jag pläderar för. Det behövs,
tycker jag, också ett stöd från de pengar som staten avsätter för främjandet
av turismen.
Anf. 136 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Beträffande kostnadsläget i Danmark vill jag säga att också
jag inser att man där betalar moms. Men kostnaderna i en del andra avseen-
den är väsentligt lägre. Därför är turistnöjen, mat och boende billigare i
Danmark. Den som åker till Danmark kan konstatera att det är så.
Vidare kan jag försäkra att svenska turistbolag inte tar ut för mycket
pengar.
Jag frågade: Varför åker malmöborna till Köpenhamn, och varför åker
ingen från Köpenhamn till Malmö? Socialdemokraterna borde känna till att
satsningen på Folkets park i Malmö har kostat oerhört mycket pengar. Un-
der det senaste året uppgick underskottet till 30 miljoner. Parken i Köpen-
hamn däremot går utmärkt. Det måste alltså finnas en anledning till att ingen
är intresserad av Sverige och Malmö.
Det sägs att man naturligtvis skall satsa på Sverige. Också jag tycker att
det är en självklarhet att man skall göra det. Jag tror faktiskt att de som ingår
i bolaget i fråga är kompetenta nog att göra en bedömning. Jag har ingen
anledning att misstro det nya bolaget på den punkten.
Anf. 137 NILS T SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Vi kan säkert ägna mycket tid åt diskussioner om olika delar
av vårt land. Jag vill framhålla Schlagerfestivalen i Malmö och fotbolls-EM
som kommer framöver, så nog finns det attraktioner också i Malmö.
Vidare hör faktiskt Köpenhamn och Malmö ihop när det gäller turismen.
Personligen skulle jag önska att det samarbetet kunde utvecklas ännu mera.
Men visst är det många som åker från Köpenhamn till Malmö. Inte minst
tänker jag då på utländska turister som kommer till Danmark - men nog om
den saken kanske.
Inte heller jag misstror det nya bolaget, som nog har kompetens att driva
Sverigemarknaden. Vad jag vill fästa uppmärksamheten på är det förhållan-
det att det så ensidigt sägs att det bara är dessa statliga pengar som får satsas
på utlandsmarknaden. Jag tror att Jan-Erik Wikström - det har jag ändå
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
109
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
110
kunnat uttolka av hans kommentarer - inom ramen för dessa miljoner ser
möjligheter till insatser även på Sverigemarknaden genom svenska aktörer.
Anf. 138 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Ärade ledamöter! Det är tacksamt att efter ett antal timmar,
så här på kvällskvisten, komma med ett sista inlägg i ett för Sverige så viktigt
ärende som turism. Jag har sysslat med professionell marknadsföring under
större delen av livet. Därför är detta ämne naturligtvis synnerligen intres-
sant. Den debatt som förekommer och de skrivningar som har gjorts tar man
del av med extra stort intresse.
I samspelet mellan regering, utskott och Ny demokrati i fråga om den
svenska turismen är vi i Ny demokrati faktiskt glada över det konstruktiva
betänkande som presenteras riksdagen för beslut. Det tillgodoser i allt vä-
sentligt våra synpunkter och förslag enligt Ny demokratis motion.
Men nu ser vi fram emot fortsättningen. En del av problematiken kring
vissa begrepp som finns med i bilden har redan belysts. Att staten på ett eller
annat sätt måste medverka i åtgärder som främjar Sverigeturism, främst den
utlandsinriktade marknadsföringen, ser även vi som självklart. Turismen är
ju en av Sveriges viktigaste och största näringar. Turismen utomlands utgör
en mycket viktig del. Den har betydelse inte bara för turismen, utan för Sve-
rigeprofilen över huvud taget.
Det råder en stor samsyn när det gäller att avveckla de tidigare turistpoli-
tiska målen, knutna till Sveriges turistråd. Det är väl det, för såväl RRV som
riksdagens revisorer har konstaterat det omöjliga i Turistrådets tidigare upp-
gifter. Det har man gjort i olika utredningssammanhang. Det gäller särskilt
mixen att både svara för marknadsföring och de socialpolitiska och regionala
målen.
När nu näringslivet tar över och genom ett särskilt bolag driver den fort-
satta marknadsföringen av Sverige som turistland är det helt i linje med Ny
demokratis förslag. Observera att den huvudsakliga uppgiften är att mark-
nadsföra Sverige utomlands, men att självklart, som också Bert Karlsson har
framhållit, svara för samordningen av tunga inhemska aktiviteter. Denna or-
ganisatoriska lösning skall baseras på en statlig upphandling, som vi har hört,
av offererade åtgärder och tjänster. Det skall en sakkunnig turistdelegation
svara för. Vi i Ny demokrati förutsätter att denna får en sammansättning av
proffsiga personer från näringslivet, med erfarenhet av främst marknadsfö-
ring utomlands, kompletterad med någon sakkunnig, kanske några repre-
sentanter från departementet. Men det får definitivt inte bli en samling poli-
tiker som i den tidigare turistdelegationen. Nej, det är näringslivets folk som
skall dominera, styra och fatta beslut i de här frågorna.
Beträffande arbetet utomlands för att marknadsföra Sverige kulturmäs-
sigt, turistiskt och med tanke på våra industriprodukter har Ny demokrati
föreslagit och motionerat om en utredning för samordning av resurserna
utomlands mellan ambassader, Svenska institutet och Sveriges exportråd, ett
förslag som upprepade gånger har varit uppe till diskussion i olika instanser,
men hittills utan resultat. Det har mest blivit prat.
Tyvärr kunde vi inte väcka utskottets förståelse för denna mycket viktiga
resursförstärkning, som skulle komma Sverigeprofilen till del och därmed
även turismen. Men, var så säker, vi återkommer relativt snart i samband
med näringsutskottets handläggning av exportfrämjande åtgärder.
Beträffande Turistrådets tidigare upparbetade material, databaser med
mycket viktig information, och de fortsatta forskningsmöjligheterna utgår vi
i Ny demokrati från att de kommer att hanteras och utnyttjas i samarbete
mellan det nya näringslivsbolaget och turistdelegationen. I betänkandet un-
derstryks också samarbetet med högskolorna. Det har vi hört här. Det är där
det finns en unik och viktig kompetens. Den utgår jag ifrån att man kommer
att ta till vara.
Över till finansieringen av turismen. Regeringen föreslog i sin proposition
50 milj.kr., under förutsättning att branschen skulle göra motsvarande till-
skott. Det är en alldeles för låg satsning, enligt vår bedömning. Det har vi
också framfört under utredningarnas gång. Med den upphandlingsupplägg-
ning som vi har föreslagit i vår motion, som även utskottet har accepterat,
tillgodoser vi i stort sett näringslivets begäran om en upphandlingsram på 100
milj.kr. Utskottet tillgodoser även behovet av den långsiktiga planeringen
genom ett viktigt omnämnande: Det ovannämnda bolaget bör kunna på-
räkna uppdrag från staten i betydande omfattning, i vart fall under en treårs-
period. Det är viktigt. Det är viktigt att det blir långsiktighet i detta arbete.
Självklart kan vi inte behandla hela detta ärende utifrån utskottets betän-
kande utan att koppla samman det med de kostnadsmässiga förutsättningar
som gäller för all turism i Sverige. Jag trodde att tiden skulle räcka till för att
något utveckla dessa tankegångar. Vi har redan hört en del. Bert Karlsson
har gett oss en del signaler i de frågorna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan om turism i kulturut-
skottets betänkande 16 i alla delar.
Anf. 139 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Om man som Bengt Dalström uttrycker en mängd felaktighe-
ter kanske det finns anledning att rätta till dem. I Sveriges turistråd finns
en styrelse. Denna styrelse består av en rad proffs från näringslivet, inom
turistbranschen, osv. I Turistrådet finns en delegation som bl.a. har till upp-
gift att yttra sig över olika stödärenden, att bedriva utvecklingsarbete, m.m.
I den här delegationen sitter det också en hel del proffs. Jag vill påstå att
även om jag och Nils T Svensson är politiker, tillhör vi också proffsen.
Anf. 140 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Den repliken måste i så fall gälla föregående anförande. Jag
ser tyvärr att utskottets ordförande inte är på plats. Det var honom jag hade
tänkt delge en del information. Jag avstår.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 (målen för statens insatser inom turistområdet)
Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 125 för reservation 1 av
Åke Gustavsson m.fl.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Turism
111
|
Prot. 1991/92:94 8 april 1992 |
Mom. 5 (marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt inrät- |
Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 115 för reservation 2 av
|
Presstöd |
Åke Gustavsson m.fl. 11 ledamöter avstod från att rösta. |
|
Mom. 16 (medelsanvisningen till Stöd till turism) Först biträddes utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som Härefter bifölls utskottets hemställan med godkännande av utskottets mo- Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Beslut om uppskjuten votering På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de- 11 § Presstöd Föredrogs Anf. 141 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Dagstidningskommittén, den senaste av sex presstödsutred- Bakgrunden till det presstöd vi i dag har i Sverige hänger intimt samman Staten hade förvisso länge stött dagspressen med generella åtgärder. Men | |
|
112 |
tivt och lämnades till tidningar i konkurrensmässigt underläge. |
Syftet med statens selektiva insatser på mediaområdet är att värna om de
grundläggande demokratiska friheterna, främst informations-, åsikts- och
naturligtvis yttrandefriheten. Mångfalden i dagspressen spelar här alltjämt
en framträdande demokratisk roll. Att som Ny demokrati hävda att presstö-
det tillkommit för att ekonomiskt tillfredsställa det politiska etablissemanget
är därför en direkt oförskämdhet.
Inför nästa års budgetbehandling av presstödet rekommenderar jag Ny
demokratis alla ledamöter inkl, partiets ledare att läsa proposition
1975/76:131. Det räcker med normal begåvning för att inse att det selektiva
presstödet utgår för att förstärka och fördjupa den svenska demokratin, och
ingenting annat.
Svenskarna är ett läsande folk. Sverige tillhör de fyra länder i världen där
man läser mest tidningar. Läsundersökningar visar att nio av tio svenskar
regelbundet läser en dagstidning ungefär en halv timme vaije dag. Det är
faktiskt en siffra som stått sig genom åren. Våra dagstidningar är således allt-
jämt det centrala mediet för den debatt som håller demokratin levande. En
bred svensk allmänhet vill att det skall förbli så. Allmänhetens breda upp-
slutning för att bl.a. rädda tidningen Arbetets utgivning är ett gott bevis för
detta.
En grupp i samhället som också i än högre grad bör få sin beskärda del
av mångfalden är de synskadade. De hade, när de besökte utskottet, starka
argument för att valfriheten för dem också skulle gälla små tidningar. Vi soci-
aldemokrater anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med
förslag i den riktningen.
För att inte heller ambitionsnivån i LL-Stiftelsens utgivning skall behöva
sänkas innan handikapputredningens förslag kan genomföras bör, enligt vår
mening, anslaget till stiftelsen nu höjas med 2 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit.
Presstödet har från första början stått på en solid grund. Uppslutningen
har varit stor i riksdagen när det gäller stödets utformning och syfte. Rege-
ringsskiftet 1976 och det faktum att vi hade borgerliga regeringar fram till
hösten 1982 ändrade inte detta förhållande. Centern och socialdemokratin
tillsammans har utgjort stöttepelarna för pressens mångfald i vårt land.
Moderaterna var från början motståndare till att presstödet infördes, men
har senare delvis omprövat sin inställning. Häpnadsväckande är däremot
Folkpartiets totalt förändrade syn på stödet till pressen. Folkpartiet libera-
lerna har under senare år alltmer framstått som det fria ordets dödgrävare.
Det är det parti som har mest gemensamt med Ny demokrati i presstödsfrå-
gan, om man tar hänsyn till vad som sagts i riksdagen från Folkpartiets sida
under senare år. I Folkpartiets Sverige har pressens mångfald inte längre nå-
gon tyngd. Det var vad man gav uttryck för, när vi här i kammaren diskute-
rade presstödsfrågan förra året.
Mot denna bakgrund var det inte utan att det gick kalla kårar genom rygg-
märgen, när det stod klart att Folkpartiet och Birgit Friggebo i regeringen
skulle få ansvaret för kulturen och presstödet.
Regeringens proposition om presstöd är i grunden odemokratisk. Man vill
inte bara försämra utvecklingsstödet, utan man vill också minska driftstödet,
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
113
8 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
detta i ett läge när tidningarna drabbats av efterkrigstidens djupaste lågkon-
junktur och då många tidningar kämpar för att hålla näsan ovanför vattnet.
Det är bra att utskottets majoritet ger regeringen och Birgit Friggebo en
ordentlig smäll på fingrarna. Driftstödet förblir oförändrat. Kanske har
också folkpartisterna och moderaterna i KU lärt en läxa, att driftstödet till
pressen tummar man inte ostraffat på.
Jag vill gärna, fru talman, ge Centern och Bertil Fiskesjö en eloge för att
man inte offrade driftstödet på den borgerliga regeringens altare.
Centern har emellertid tvingats kröka rygg i regeringen och i utskottet när
det gäller utvecklings- och distributionsstödet. Det är att beklaga. Innerst
inne tror jag att Bertil Fiskesjö tycker likadant. När riksdagen för två år se-
dan tog ställning till den nya presstödsförordningen, var vi ju överens om att
utvecklingsstödet var en viktig strategisk del av presstödet.
Stödet till förpressinvesteringar, som infördes på grundval av dagstid-
ningskommitténs förslag, byggde på förslag från Centern och Socialdemo-
kraterna. Det var ju bl.a. med investeringsbidrag i förpressledet som många
tidningar skulle få chansen att överleva och på längre sikt i mindre grad be-
höva ta ett ökat driftstöd i anspråk. Återställer man inte utvecklingsstödet
till den i vår reservation föreslagna nivån, riskerar långsiktigheten i presstö-
det att gå förlorad.
Jag utgår ifrån att Centern och Bertil Fiskesjö är beredda att medverka till
att stödet till förpressinvesteringar återställs. Det finns goda möjligheter att
göra det utan att statsfinanserna försämras.
Utskottsmajoriteten vill pruta mer på utvecklingsstödet än vad regeringen
föreslår. Man skär också ned distributionsstödet med 6 milj. kr. Som skäl
åberopar man skrala statsfinanser. Men varför då inte angripa den verkligt
stora stödkaka som går till pressen?
Värdet av momsbefrielsen och annonsreduktionen kan för 1991 uppskat-
tas till ca 1 700 milj. kr. Ett stort antal av dessa miljoner går till de stora tid-
ningsdrakarna, till många tidningar med god ekonomi. När ni nu inbjuder
till huggsexa om miljonerna till dagstidningarna, varför gör ni inte ingreppen
där? Där finns ju minst tre gånger så stort utrymme för sparnit. Det skulle
kunna göras utan att mångfalden inom dagspressen blir lidande.
Att ta ett stadigt spargrepp i det indirekta stöd som ger Dagens Nyheter,
Expressen och några andra rika borgerliga tidningar ett antal sköna miljoner
vore väl inte så farligt. Dagens Nyheter dör inte av att mista några miljoner.
Det skulle kunna bli ett gott tillskott i statskassan, samtidigt som det inte
leder till tidningsdöd.
Ian Wachtmeister kommer inom kort att äntra riksdagens talarstol. Jag vill
till honom ställa följande fråga: Innebär de första meningarna i Ny Demo-
kratis reservation, nr 1, att partiet är berett att medverka till att det indirekta
stödet till pressen radikalt minskas?
Fru talman! Jag står givetvis bakom de socialdemokratiska reservatio-
nerna 6, 8, 10, 12 och 13, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till
reservation 3.
114
Anf. 142 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Det kommer säkerligen att gå många kalla kårar nedför rygg-
raderna hos socialister och centraldirigenter under de närmaste åren, hoppas
jag. Jag förstår att herr Johansson nog kommer att få en obehaglig tillvaro.
Att folk, företag, tidningar, osv. skulle klara sig själva är givetvis främ-
mande för dem som har planekonomin inmonterad i ryggmärgen. Hur ser
det då ut runt omkring oss när det gäller den här speciella frågan?
Nästan varje dagstidning är direkt eller indirekt ett partiorgan. Politi-
kerna, som företräder dessa partier, beviljar hundratals miljoner kronor till
den fjärde statsmakten, som nu har blivit den tredje statsmakten, dvs. den
press som är till för att granska samma politiker. Samtidigt har man också
passat på att momsbefria - vilket herr Johansson påpekade - samma partior-
gan. Tänk, om vi hörde någonting så dumt i en rapport från t.ex. Sicilien!
Vad skulle vi säga då? Jo, att det verkar röra sig om maffiametoder som är
helt otroliga. Man kan inte köpa in sig på det där viset och ge sig själv pengar.
När det gäller förhållandena i Sverige säger man i stället: Så är det inte
meningen. Vi tänker ju på allting, på sysselsättningen. Vi skall hålla alla un-
der armarna. Om man är centerpartist behöver man hjälp, om man är social-
demokrat behöver man hjälp, och på det viset hjälper man varandra, osv.
Man menar så väl.
Svenska Dagbladet går så dåligt att också Moderaterna kommer med på
ett hörn och betalar ut 50 eller 100 miljoner. Sedan förlorar Svenska Dagbla-
det lika mycket i alla fall.
Så där håller man på. Men det leder inte till att tidningarna blir bättre och
inte heller till att tryckfriheten eller yttrandefriheten blir större. Men vem är
det som betalar dessa pengar som så frikostigt delas ut, som politikerna
själva förfogar över och delar ut? Vems är pengarna? Jo, de kommer från
folk. Det är alltid folk som får betala, men det går inte längre lika bra att
lura folk. Varenda gång när vi i Ny demokrati är ute och talar med människor
försöker vi att påpeka just detta, att de som betalar allting är just männi-
skorna själva. De betalar alltså även presstödet. Detta är en vetskap som nu
mer och mer har grott in hos folk, hoppas jag.
Vidare har man också sett att det är full och fri konkurrens som ger bäst
resultat, högsta kvalitet, lägsta kostnader och störst effektivitet. Subventio-
ner gör att allt blir dyrare och sämre.
Jag tycker att vi i det här fallet - liksom i många andra fall - skall föregå
med gott exempel. Vi bör härifrån vara med om att själva dränera det poli-
tiska träsket - som en populist antagligen skulle uttrycka sig. Det är detta
träsk som vi själva står och gror i. Vi suger i oss miljard efter miljard som vi
sedan delar ut. Vare sig det är fråga om partistöd, presstöd eller organisa-
tionsstöd är det egentligen samma sak: Vi delar ut pengar till våra egna or-
gan.
Föregå i stället med gott exempel och skär ner på stöden! Passa på att se
till att det blir yttrandefrihet! I stället för att göra av med folks pengar till
stödåtgärder för våra egna husorgan borde vi ägna oss åt att se till att det blir
frihet, ägna oss åt de högsta demokratiska idealen, nämligen bl.a. yttrande-
friheten. I morgon skall vi behandla ett ärende som ligger vid sidan av just
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
115
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
116
presstödet. Då kommer det att handla om hur man dödar en fri radiosän-
dare, men det får vi återkomma till.
Se till att det blir yttrandefrihet i alla medier!
I vår reservation till det här betänkandet påpekar vi att det för svensk
dagspress i dag gäller mycket särskilda regler och subventioner. Sålunda är
dagstidningarna genomgående befriade från skyldighet att betala
mervärdesskatt, vilket är anmärkningsvärt med tanke på den utvidgning av
mervärdesskatten som har genomförts och som annars drabbat praktiskt ta-
get alla varor och tjänster. Dessutom erhåller dagstidningarna stora summor
från skattemedel i form av presstöd. Vi utvecklar detta resonemang vidare i
vår reservation, så jag vill inte trötta kammaren med det. De flesta är läskun-
niga, även om de kanske inte så gärna läser just den här texten.
Vi i Ny demokrati anser att utskottet mot denna bakgrund borde föreslå
att presstödet skall avvecklas. Denna avveckling bör genomföras under en
treårsperiod med ett första steg redan i år, vilket medför en minskning av
presstödet under det första året med 30 %. Detta är vårt förslag, fru talman.
Vi stöder givetvis alla våra reservationer som är fogade till detta betän-
kande, men för att vinna tid i kammaren - inte bara för att avkorta detta
anförande som var anmält att bli tio minuter långt, men som nu blev sex och
en halv minuter långt-yrkar jag bifall enbart till reservationerna 1, 5, 7 och
11.
(Applåder)
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 17.59 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
11 § (forts.) Presstöd (forts. KU27)
Anf. 143 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Så skulle en populist ha uttryckt sig, sade lan Wachtmeister
när han strödde galla över presstödet. På den punkten är jag beredd att hålla
med lan Wachtmeister, för vem kan bättre än lan Wachtmeister veta hur en
populist uttrycker sig? Ian Wachtmeister är i dag landets ledande chefsideo-
log när det gäller populism, det kan jag försäkra den här kammaren.
Att som lan Wachtmeister hävda att svensk dagspress skulle vara ofri och
styrd av politiska beslut är ju faktiskt så verklighetsfrämmande att det
knappt förtjänar att bemötas. Ny demokratis förslag att skära ner anslaget
till taltidningsnämnden, för att ta ett annat exempel, bär ju faktiskt vittnes-
börd om vilken cynisk politik lan Wachtmeisters parti står för. Något mer
reaktionärt får man leta efter, och det torde vara svårt att finna. Det placerar
faktiskt lan Wachtmeister till höger om Djingis khan på den politiska skalan.
Jag vet att lan Wachtmeister själv har försökt starta en egen tidning, och
jag är ganska övertygad om att han, om han skulle lyckas med den tanken,
precis som många andra hjältar snart kommer att hänga på låset hos press-
stödsnämnden.
Den svenska demokratin har dess bättre inte skapats av de krafter hos
vilka lan Wachtmeister genom årens lopp har haft sin politiska och ideolo-
giska hemvist, och jag tror att det svenska demokratin har mått mycket bra
av det.
Anf. 144 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Frågan är om jag är svensk politiks Djingis khan eller möjli-
gen Ali khan. Jag hoppas i så fall på det senare. Mitt tänkande är inte alls
särdeles extremt, det är bara det att det inte är planekonomiskt. Mitt tän-
kande och vårt tänkande inom Ny demokrati går ut på att marknadsekono-
min är ett förnämligt system, att konkurrens är det bästa medel som finns, att
subventioner är ett otyg och att det dessutom är skattebetalarna som betalar
fiolerna.
Jag kan upplysa om, att om vi genomför ett tidningsprojekt kommer det
att ske helt utan presstöd. Presstöd är ungefär som pressdöd, det är ett otyg.
Vi vill absolut inte ens räkna med sådana saker.
Jag sade i mitt anförande att en populist skulle använda uttrycket ”politi-
kens träsk”. Eftersom jag i själva verket är ledare för miljöpartiet Ny demo-
krati vill jag torrlägga det träsket för att se vilka små grodor och andra kryp
som finns där i stället för de stora elefanter som står och växer där. Jag tror
att det kunde vara intressantare.
Svensk dagspress är faktiskt styrd av politikerna. Vi känner alla journalis-
ter. De är inte här, och de är i och för sig ganska hedervärda personer, som
ganska många andra i vårt land. Men jag kan garantera att de inte är opåver-
kade av om de får 1 miljard kronor, och de är inte heller opåverkade av om
de får 500 miljoner. Vi är tillbaka där vi började: Skall politiker genom bi-
drag stödja dem som skall kritisera politikerna? Vårt svar är nej. Stödet be-
hövs inte. Det är ju i alla fall till sist människorna som betalar detta.
Anf. 145 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Ian Wachtmeister utnämner sitt parti till ett miljöparti, men
jag tror nog, med anledning av vad han har sagt hittills i dag, att han förore-
nar mer än han renar. Detta gäller inte minst den här debatten kring presstö-
det, där lan Wachtmeister utan tvivel visar en mycket stor okunnighet. Det
må jag tillåtas säga. Påståendet att presstödet som det utformas i Sverige
skulle höra hemma i ett planekonomiskt system är ju egentligen häpnads-
väckande och minst sagt okunnigt. Sverige är faktiskt, lan Wachtmeister, en
av världens mest utvecklade demokratier. Medborgarna i vårt land har, utan
inblandning av myndigheter, rätt att meddela upplysningar och åsikter ge-
nom att framställa och sprida tryckta skrifter. Den här rätten garanteras ju
faktiskt genom stadganden i tryckfrihetsförordningen, som alltjämt är en av
grundlagarna, även om lan Wachtmeister inte vill tro det.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
117
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
Jag vill nog påstå att den här rätten inte bara är formell utan i högsta grad
reell, och den har faktiskt i högsta grad med presstödet att göra. Presstödet
är, lan Wachtmeister, en garanti för mångfald i det publicistiska utbudet. Det
är beklagligt att lan Wachtmeister och hans parti inte sluter upp kring mång-
falden i svensk press. Man behöver inte ha så särskilt livlig fantasi för att inse
vad som skulle ha blivit följden därest man inte på 70-talet hade infört det
selektiva presstödet.
Jag ställde i mitt inledningsanförande en fråga till lan Wachtmeister, näm-
ligen om han var beredd att pröva frågan om det indirekta presstödet, som
faktiskt kostar samhället 1,7 miljarder kronor. Av detta får Dagens Nyheter
205 miljoner, Expressen 210 miljoner och Svenska Dagbladet 98 miljoner.
Om man i Ny demokrati nu vill åstadkomma något, varför har man då inte
föreslagit nedskärningar av det indirekta presstödet? Där skulle man ju
kunna göra åtskilliga ingrepp, utan att man behöver röra det direkta, selek-
tiva presstödet, som verkligen går till de tidningar som behöver stöd för att
kunna överleva i en hård och besvärlig tid.
Jag tycker att lan Wachtmeister och hans parti borde ta intryck av de här
siffrorna och överväga detta tills vi träffas i en sådan här debatt om ett år,
när vi diskuterar presstödet nästa gång.
Anf. 146 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Jag konstaterar med glädje att jag skulle vara en förorening
i svensk politik. Med min uppfattning om svensk politik är detta faktiskt en
komplimang, även om det säkert inte var avsett som en sådan.
Att min okunnighet är enorm tror jag är alldeles riktigt i varje fall vad
gäller planekonomiskt tänkande. Jag är jättedålig på det, det är alldeles rik-
tigt.
Sverige är en utvecklad demokrati, säger herr Johansson, och han säger
något i stil med att det är den mest utvecklade demokrati som finns. Det är
möjligt. Jag håller inte riktigt med honom, men jag kan säga en annan sak:
Sverige är ett av världens mest utvecklade högskattesamhällen. Dessa kän-
netecknas av att man tar in alla pengar i skatt och sedan delar ut dem till olika
saker. Det här är ett sätt, och man tror att man på det viset styr utvecklingen.
Konkurrens är ett utomordentligt instrument. Låt oss tala om något som
herr Johansson och jag på ett sätt har samma uppfattning om eller något som
i varje fall är litet neutralare, nämligen Svenska Dagbladet. Om man hade
haft bra management och varit hårt konkurrensutsatt, tror jag att man hade
tjänat 100 milj.kr. mer per år än man gör nu.
Det viktigaste för att få den mångfald som här har nämnts är att ha bra
tidningar och bra journalister, och det får man genom öppen konkurrens.
Det är inte 1970 - det är möjligt att ni gjorde någonting bra då - utan det är
1992, och Berlinmuren har fallit.
Låt mig till slut också säga att vi stöder uppfattningen att momsbefrielsen
också är fel. Det är precis vad Harriet Colliander har skrivit i vår reservation,
dvs. att det är ett mycket egendomligt system, när man går ut och säger att
alla skall vara momsbefriade men plötsligt inte samma tidningar. Vi tycker
alltså att både momsbefrielsen och presstödet skall bort - så enkelt är det.
118
Efter det görs det tidningar, helst av duktiga journalister. Det är en ganska
trevlig värld, som finns litet varstans på jordklotet.
Förste vice talmannen anmälde att Kurt Ove Johansson anhållit att till
protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 147 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! En fri och mångfaldig tidningspress utgör ett av de allra vikti-
gaste inslagen i en levande demokrati. Det här är nästan en truism, och jag
skäms litet över att behöva påpeka det från riksdagens talarstol. Man behö-
ver inte ha så mycket kunskap om exempelvis pressens roll under andra
världskriget, om hur en starkt styrd, centraliserad och ensidig press i många
sydamerikanska länder fungerar eller om hur förskräckande odemokratiskt
pressen fungerade i det gamla Östeuropa för att vara medveten om att just
en fri och obunden press är en förutsättning, en garant för upprätthållandet
av demokratin.
Den pågående koncentrationsprocessen inom media samt den ökande
konkurrensen från etermedia är dock ett hot mot den svenska mångfalden
på pressens område. Därför behövs presstödet som ett sätt att avvärja - eller
åtminstone mildra - detta hot.
Till pressens problem kommer dessutom den lågkonjunktur för annonser
som har varit under den senaste tiden. En neddragning av presstödet nu
skulle ofelbart få förödande effekter för hela tidningsbranschen och allvar-
ligt hota de sista möjligheterna till valfrihet och reell yttrandefrihet för oss
tidningskonsumenter.
Men vi i Vänsterpartiet menar att det inte räcker med att kortsiktigt slå
vakt om nuvarande fördelning av presstöd. Man måste också ha en framför-
hållning och nu tänka igenom hur man långsiktigt skall kunna behålla pres-
sens mångfald. Kanske det blir nödvändigt att ifrågasätta fördelningen av
presstödet i dess nuvarande form. Bo Präntare har gjort en sammanställning
av samhällets totala stöd till dagspressen, där han till det direkta stödet i
form av drifts-, utvecklings- och distributionsstöd har lagt vad han kallar ”in-
direkt presstöd” i form av momsbefrielse och ”reklamskattereduktion”. Det
visar sig då att Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet, dvs. landets tre
största tidningar, också är de tre största bidragstagarna. Det är kanske inte
den egentliga avsikten med presstödet.
En omfördelning av stödet kan således bli aktuell, främst för att fördela
det mer rättvist och för att garantera mångfalden. Vi i Vänsterpartiet menar
att det nu är omöjligt att forcera stora förändringar.
Det är naturligtvis mycket glädjande att Centerpartiet har tagit sitt förnuft
till fånga och att vi har fått en majoritet för att avslå den 5-procentiga minsk-
ningen av driftsstödet. Men i och med att Centern valt att finansiera detta
genom att minska ytterligare på utvecklingsstödet, blir konsekvensen att
man visserligen kortsiktigt räddar ett antal tidningar kvar, men samtidigt för-
hindrar man den förnyelse som behövs för den långsiktiga överlevnaden.
Herr talman! Tidningar spelar en stor roll i många människors liv, men det
finns människor som är alldeles särskilt beroende av att få ta del av de nyhe-
ter och den samhällsinformation som förmedlas just av dagspressen. Jag tän-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
119
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
120
ker då dels på de synskadades behov av radio och kassettidningar, dels på de
begåvningshandikappades behov av lättlästa tidningar och lättlästa böcker.
Det har sagts många vackra saker om de handikappades rättigheter från
regeringspartierna, och inte minst Folkpartiet har genom Bengt Westerberg
profilerat sig genom att stå för förbättringar för handikappade. Det är bra,
och jag tvivlar inte vare sig på hans kunskap och engagemang i de här frå-
gorna eller på folkpartister över huvud taget. Men dess värre tycks det här
engagemanget från Folkpartiet inte sträcka sig så långt från socialdeparte-
mentet att det når till konstitutionsutskottet, eller för den delen till kulturut-
skottet.
När det gäller ett bidrag som direkt berör de begåvningshandikappades
möjligheter till litteratur, dvs. bidraget till LL-stiftelsen, avstyrker den bor-
gerliga utskottsmajoriteten de motioner där ett ökat stöd begärs för att utgiv-
ningen av veckotidningen 8 dagar samt av lättlästa böcker skall säkras på
minst nuvarande nivå. Man gör det med en undanglidande motivering, i stil
med att handikapputredningens förslag kan komma att beröra LL-stiftelsens
verksamhet. Jag frågar mig om de borgerliga partierna har några ledamöter
i handikappkommittén - i så fall hade det varit mycket enkelt för konstitu-
tionsutskottets ärade ledamöter att ta reda på att handikappkommittén inte
alls diskuterar anslagsfrågor i stil med det stöd som nu är aktuellt för LL-
stiftelsen. Den sysslar med mycket mer övergripande frågor.
Det är kanske litet tjatigt att hela tiden hänvisa till det statsfinansiella läget
när det gäller att avslå sådana här berättigade krav som LL-stiftelsen har,
just för att de skall kunna säkra utgivningen av sin verksamhet. De förstånds-
handikappade, afasidrabbade eller andra läshandikappade får återigen stå
tillbaka.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets meningsytt-
ring i vad avser mom. 1 och 13.1 övriga moment står vi naturligtvis bakom
det som därutöver tas upp i vår meningsyttring.
Anf. 148 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Den presstödsförordning som nu gäller trädde i kraft så sent
som den 1 juli 1970. Den baserade sig på ett treårigt utredningsarbete av
den s.k. dagstidningskommittén. Inför ändrandet av reglerna ägde en stor
principdebatt rum. Det har inte ansetts nödvändigt att upprepa den i år. Re-
geringen har inte gjort några principiella uttalanden, och utskottet har inte
heller varit berett att göra någon annan bedömning än vad som har skett tidi-
gare.
I propositionen nöjde man sig med att föreslå en nedskrivning på 5 % av
driftsstödet, av statsfinansiella skäl. Man ville också göra en del andra ned-
dragningar.
Konstitutionsutskottet har gjort en del marginaländringar. Jag ser det inte
alls så dramatiskt som Kurt Ove Johansson gjorde. Vad det var frågan om i
det här fallet var att lägga på 12 milj.kr. ytterligare till distributionsstödet
utöver regeringens förslag, och de 12 miljonerna tog man från utvecklings-
stödet och distributionsstödet.
Från rent principiell synpunkt kan jag som moderat ingalunda beklaga
detta. Vi var när det var aktuellt motståndare till införandet av utvecklings-
stödet. Vi menar att det kan bli fråga om ett godtycke och särskilda hänsyns-
taganden till olika tidningar och ville för den skull inte acceptera det. Det är
alltså bra att man minskar ytterligare på utvecklingsstödet.
I det här betänkandet har Ny demokrati och Socialdemokraterna reserve-
rat sig. Man skulle kunna säga att det är två extremståndpunkter som står på
de olika flyglarna.
Ny demokrati vill skära ned ordentligt. Driftsstödet vill man minska med
106 miljoner, och sedan vill man avveckla presstödet på tre år. Distributions-
stödet och utvecklingsstödet vill man skära ned med 30 %. Socialdemokra-
terna återigen vill öka bl.a. utvecklingsstödet med 22 milj.kr.
Rent generellt måste jag säga att jag finner en sats tilltalande i den reserva-
tion som Ny demokrati har avgivit. Där sägs det: ”1 ett fritt, öppet och demo-
kratiskt land, där fri konkurrens och mindre statlig styrning eftersträvas, hör
inte presstödet hemma.” Nej, det gör det säkerligen inte. Så är det förvisso
i princip, men på tre år finns det inga möjligheter att avveckla något presstöd
utan att det skulle få stora skadeverkningar för vår press.
Jag vill också i det här andetaget reagera mot lan Wachtmeister, när han
säger att nästan varje tidning är partiorgan. Så är det naturligtvis inte, det
vet var och en som närmare känner till tidningarna.
Presstödet kom till 1971, samtidigt som man införde den s.k. reklamskat-
ten. I viss mån kanske man kan säga att presstödet har kommit att motverka
de klara tendenser som fanns till ett tidningsmonopol. Det är möjligt att det
är riktigt som det står i Socialdemokraternas särskilda yttrande, att ca 50 tid-
ningar skulle vara nedläggningshotade om inte presstödet fanns. Det bör
man veta på den socialdemokratiska sidan, för där har man verkligen erfa-
renhet av tidningsaffärer, även om de inte alltid har varit så förfärligt ly-
sande.
Självfallet är tidningarna till stor del beroende av annonsintäkter - till
ungefär två tredjedelar, sägs det från den socialdemokratiska sidan. Det är
möjligt att så är fallet. Men den situation som rådde när man började utreda
presstödet för ungefär 30 år sedan gäller förvisso inte i dag. Stora föränd-
ringar har ägt rum.
När man som sagt påbörjade utredningsarbetet för ungefär 30 år sedan,
fanns det på en ort kanske två lokaltidningar. Det fanns dessutom en TV-
kanal och ett riksradioprogram att tillgå. I dag finns en uppsjö av medier.
Tekniken har helt förändrat mediabilden.
Nu knackar även privatradion på dörren. Närradio finns också, och det
har väckt en viss uppståndelse vad som tydligen är på väg att hända med
Radio Nova. Jag vill inte säga att det som sagts från dem som vill agera tyder
på något godare omdöme. Inom en mycket snar framtid hoppas jag att det
skall bli möjligt att upprätta privata radiostationer, och då får vi ytterligare
röster som kan göra sig hörda.
I ett förlängt tidsperspektiv måste självfallet hela frågan om presstöd och
mediapolitik tas upp till en seriös diskussion och också leda till en ompröv-
ning.
Sedan måste jag också säga här till sist att jag reagerar rätt ordentligt mot
såväl lan Wachtmeister som Kurt Ove Johansson och Elisabeth Persson, när
de talar om att frånvaron av moms på tidningarna och reduktionen av re-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
121
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
122
klamskatten skulle vara ett indirekt stöd. Elisabeth Persson och Johan Lönn-
roth går så långt att de säger bidrag.
Detta är ju löjligt. Det är rent nonsens. Då kan vi lika gärna tala om vilka
stora livsmedelsbidrag som utgår till alla människor här i landet. Och turist-
bidragen då - de är ju fantastiska! Allt eftersom man reducerar skatten
skulle det vara fråga om bidrag eller indirekt stöd - detta är naturligtvis helt
orimligt!
Kurt Ove Johansson och jag kan då glädja oss åt det bidrag vi har fått nu
när skatten har sänkts efter en skattereform som varit för handen. Det är ju
att helt förvanska svenska språket att över huvud taget ge sig in på sådana
resonemang.
Herr talman! Presstödsfrågan väcker alltid känslor, men de stora princi-
perna är vi kanske inte i tillfälle att diskutera just nu. Jag vill sluta med att
yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på de reservationer som fo-
gats till betänkandet.
Anf. 149 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att det skulle vara bra om moderaterna och framför
allt Birger Hagård tog och läste på litet grand om presstödsfrågorna. Det
finns mycket information i den senaste presstödsutredningen. Där kan Bir-
ger Hagård finna att generellt verkande medel för att stödja tidningar är nå-
gonting som ligger mycket mycket längre tillbaka i tiden än 7O-talet.
Ett generellt indirekt stöd - jag tänker då på befrielse från annonsskatt
o.d. - kostar staten 1,7 miljarder kronor. Birger Hagård motiverar regering-
ens förslag med att man av statsfinansiella skäl är tvungen att försöka skrapa
ihop 12 milj.kr. på det selektiva presstödet. Det är därför jag ställer frågan:
Om det nu är statsfinansiella skäl som ligger bakom att man måste spara på
vad samhället kostar på pressen i form av stöd, varför går man då inte på den
verkligt stora kakan, nämligen just reduktionen av momsen och reklamskat-
ten? Där finns ju det verkliga kapet att göra. Det är ett belopp som är mer
än tre gånger så stort som hela presstödet. Där skulle det säkert gå att hitta
de 12 miljonerna, utan att det över huvud taget skulle kännas av för någon
tidning, om det nu är nödvändigt att spara dem utifrån statsfinansiella skäl,
som Birger Hagård argumenterar för.
Jag tycker alltså att det var bra att jag av lan Wachtmeister fick beskedet
att han för sitt partis räkning kunde säga att det visst finns anledning att i
ännu högre grad pröva just den frågan. Det hade varit klädsamt om Birger
Hagård, som nu vill slå vakt om statsfinanserna, ville göra det stora kapet.
Då skulle han ju ställa upp på en sådan propå. Låt oss titta på vad det skulle
ge till statskassan och se vad man kan göra med de 1 700 miljonerna som går
ut i form av presstöd!
Jag kan ta siffrorna en gång till, om Birger Hagård inte lyssnade på vad jag
sade tidigare. Av det indirekta presstödet får Dagens Nyheter 205 miljoner,
Expressen 210 miljoner och Svenska Dagbladet 98 miljoner. De tre tidning-
arna får lika mycket som hela det direkta presstödet.
Anf. 150 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Jag vet att Socialdemokraterna sedan gammalt är mästare i
att höja skatter och att hitta på nya skatter. Det förundrar mig bara att Kurt
Ove Johansson inte har något annat förslag till skatt att införa i det här sam-
manhanget.
Det är riktigt att statsfinansiella skäl är det som motiverat neddragningen.
Jag sade att regeringen inte diskuterar det hela från principiella utgångs-
punkter. Så gör vi icke heller i utskottet. Men den omständigheten att man
på område efter område måste spara pengar är ju inget som helst skäl för att
höja skatterna på ett annat område.
Men jag förstår att det måste vara ytterligt frestande för en socialdemokrat
att ha 1 700 miljoner som dinglar framför näsan. Det är bara så att jag samti-
digt blir litet rädd för en konstellation med socialdemokrater och nydemo-
krater. Då kan man nog mycket snabbt och effektivt ta död på det som finns
kvar av den svenska pressen.
Anf. 151 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att ingen som lyssnat på den här debatten har kunnat
undgå att lägga märke till att Birger Hagård har mera gemensamt med Ny
demokrati än vad jag har. Birger Hagård hade t.o.m. mage att precis som
Ny demokrati hävda att presstödet kunde avskaffas totalt sett, men inte på
tre år. Mycket närmare Ny demokrati kan man knappast komma.
När nu Birger Hagård orerar om att det statsfinansiella läget kräver att
man skrapar ihop 12 miljoner på presstödet, må han förlåta mig att jag
tycker att det är mycket märkligt att han inte känner ett så stort ansvar för
det statsfinansiella läget att han skulle kunna kasta blickarna på det indirekta
presstöd som de 1,7 miljarderna ändå utgör.
Sedan skall nog Birger Hagård vara litet grand försiktig, när han uttalar
sig om presstödet i de här sammanhangen. Jag har siffrorna framför mig och
kan berätta för Birger Hagård, därest han inte vet det, att det totala presstö-
det till Svenska Dagbladet var 161 milj.kr. under 1991.
När Birger Hagård försöker göra sig skojig på min bekostnad med påstå-
endet att många av de tidningar som försvarar mitt parti inte kan sköta sina
finanser, finns det väl stor anledning för honom att titta på hur proffsen i
Svenska Dagbladet sköter sin tidning. Om jag inte är fel underrättad, har
förlusten i Svenska Dagbladet 1991 varit 150 milj.kr. Där finns då de verkliga
superproffsen, som Birger Hagård brukar berömma i andra sammanhang.
Så det med tidningsaffärer är kanske inte så lätt som Birger Hagård försöker
göra gällande.
Gustaf von Plåten kan inte vara ett obekant namn för Birger Hagård. Han
har beskrivit situationen i Svenska Dagbladet på följande sätt den 20 mars
1991:
”Näringslivet slutligen - finns inte där ett kompakt motstånd mot statliga
subsidier? Förvisso. Å andra sidan har jag ett starkt minne av alla de närings-
livets toppmän som jag lyssnat till under många år i Svenska Dagbladets sty-
relse.
Visst har de uttryckt åsikten att stödet bör avskaffas och Svenskan bör stå
på egna kommersiella ben. Före sammanträdena och efter dem. Under dis-
kussionerna på våra möten har däremot den stående - eller i vart fall ständigt
återkommande - frågan varit: ”Hur går det med presstödet? Finns det nån
chans att öka det? Det är väl ingen risk att det försvinner.”’
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
123
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
124
Anf. 152 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Jag är helt övertygad om att Svenska Dagbladet kan klara
sina affärer utan inblandning från Kurt Ove Johansson eller socialdemokra-
tin och att man där vidtar de erforderliga åtgärderna för att just kunna stå
på absolut egna ben.
Jag vet inte vad Kurt Ove Johansson och Ny demokrati har för någonting
ihop, men en sak har jag förstått här i kväll, och det är att de i varje fall är
förenade när det gäller att snegla på 1 700 miljoner som tänkbara nya skatte-
intäkter. Jag upprepar: Bevare mig väl för om detta hot mot den fria pressen
skulle bli verklighet!
Förste vice talmannen anmälde att Kurt Ove Johansson anhållit att till
protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 153 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill påminna om, Birger Hagård, att jag inte gjorde nå-
gon värdering av den sammanställning som Bo Präntare har gjort, utan jag
refererade till den och nämnde vad han kallar indirekt presstöd. Jag anser
att det är viktigt att vara noga med åthutningarna här, och jag uppfattade det
som om jag skulle ha fått en sådan.
Jag tycker att det kan vara intressant att titta på vad Bo Präntare har skri-
vit, men därmed är inte sagt att jag anser att presstödet skall fördelas efter
de principer som han talar om. Som sagt: Jag tog mig friheten att referera
till en sammanställning som han har gjort.
Anf. 154 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Vad jag gjorde var ingenting annat än att citera direkt ur
meningsyttringen av Johan Lönnroth, där han säger att fördelningen av
presstödet ”måste dock långsiktigt ifrågasättas”. Han talar sedan om den ut-
redning som gjorts och säger att ”effekterna av mervärdeskattebefrielse och
reklamskattereduktion gör Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet till
de tre största mottagarna av bidrag”.
Jag läser innantill ur meningsyttringen. Han har kallat det bidrag. Jag an-
ser det vara helt orimligt att kalla frånvaron av skatt för ett bidrag. Då är det
många fler som uppbär bidrag i det här landet än vad man i första hand skulle
tro.
Anf. 155 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! För en stund sedan utdelades ordentliga rallarsvingar mellan
Kurt Ove Johansson och lan Wachtmeister. Det var nöjsamt att lyssna till,
men jag vet inte om substansen i det som sades var så stor. Man talade om
Djingis Khan å ena sidan. Det var i och för sig en rörlig person, och det är
litet svårt att veta var han egentligen befann sig. Han rörde sig nog över halva
Asien. Det är tveksamt om han var läskunnig. Han gav i alla fall inte ut nå-
gon tidning. Å andra sidan talade man om den italienska maffian, som inte
heller i första hand har gjort sig känd för utgivande av demokratiska tid-
ningar. Eftersom rallarsvingarna är utväxlade kan jag hålla ett lägre tonläge.
Rent allmänt är yttrande- och tryckfriheten roten och blomman i demo-
kratin. Det är naturligtvis av stor betydelse att så viktiga delar av den demo-
kratiska plantan hålls vitala.
Vi har kommit långt i vårt land när det gäller tryckfriheten. Vi är bland de
främsta i världen på det området. Det är svårt att hitta något annat land som
har en mera utvecklad lagstifting på det här området än vårt land.
Men om det skall vara någon mening med yttrandefrihet och tryckfrihet
måste det man yttrar kunna tryckas någonstans. Det är inte likgiltigt om det
finns tillgång till medier eller ej. Vi har naturligtvis radio och TV, men vi
känner till begränsningarna med dessa medier - flyktiga, hastigt förbiilande
budskap och diskussioner. En tidning kan man läsa om igen. Man kan klippa
ur artiklar, fundera över innnehållet och polemisera. De nya medierna ute-
sluter inte att det gamla tryckta ordet fortfarande har ett avgörande värde i
en demokrati.
Det är insikten om detta som har medfört att vi har ett presstöd. Om man
försöker resonera bort den biten far man vilse. Man säger här käckt att man
skall låta de kommersiella krafterna råda. Vi skulle då få bra tidningar och
de tidningar som folk vill ha. Så enkelt är det inte. Vi kan se det på mycket
nära håll. I Sverige, Norge och Finland finns ett ganska utvecklat presstöd.
Danmark har det inte. Vad har hänt? Jo, Danmark är snart rent på tidningar.
Man har kvar några stora tidningar. I Finland, Norge och Sverige finns fort-
farande en ganska differentierad press. Det tycker jag är en stor tillgång.
Om Ny demokratis förslag genomförs skulle vi nästan i ett svep hamna i
den danska situationen. Jag vet inte om det är det man eftersträvar. Man
kanske tycker att det är bra och vill att det skall vara så. Jag tycker för min
del att det oerhört värdefullt att det finns olika kanaler för journalister, oss
politiker och allmänheten så att olika meningar kan komma till uttryck och
brytas mot varandra.
Den stora faran på det här området är självfallet inte presstödet. Jag för-
står inte hur man kan inbilla sig någonting sådant. Den stora faran är den
fortgående koncentrationsprocessen på detta område. Vi kan se hur några
tidningskungar i Europa har lagt under sig det mesta. En och annan ramlar
visserligen ifrån båten vid Kanarieöarna, men andra sådana här kedjor är
genast färdiga att ta över. Det håller på att bli en stor ägarkoncentration i
USA, Australien, England och Frankrike.
Detta har medfört att man i olika länder - i Europa gäller det hälften av
staterna - har infört olika restriktioner för hur mycket ägandet på massme-
diaområdet får koncentreras. I ytterligare en del andra länder är man på
gång med sådan lagstiftning. Det visar att man har kommit till insikt om fa-
ran med en alltför stor koncentration.
När det gäller förslaget om vem som skall få äga kommersiell radio tycker
jag att det är glädjande att det inte får vara mer än 40 % från tidningarnas
sida. Det gäller att vara vaken för vad som håller på att ske och inte falla för
enkla slogan på det här området.
Ian Wachtmeister har gått men jag kanske ändå skall beröra Ny demokra-
tis reservationer något. I reservation 1 sägs: ”Presstödet hör i stället hemma
i ett sådant planekonomiskt system som statsmakterna numera försöker
komma bort ifrån. En fri opinionsbildande dagspress bör enligt utskottet
inte få styras av politiska beslut.” Det är ganska märkligt att man skall få
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
125
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
126
höra detta från ett parti som i en partimotion har föreslagit auktorisering av
journalister. Man skulle således ha ett slags organ som godkänner vem som
skall få skriva i tidningarna. Det är precis vad man har haft i de planekono-
miska staterna. Där fick minsann inte vem som helst vara journalist och
skriva i tidningarna. Det var ett privilegium som delades ut av makthavarna.
Ingen kan förneka att pressfriheten har varit större i vårt land på grund av
presstödet än vad den annars skulle ha varit. Alla vi som då och då försöker
få ut några meningar i skrift vet hur svårt och trångt det är nu i vårt samhälle.
Det är minsann ingen lätt sak att få in en artikel i någon av de stora tidning-
arna. Det beror inte på att de är ivriga på att censurera och hålla folk utanför,
utan det beror på att det är så trångt om utrymmet. De har helt enkelt inte
plats.
Vi måste hålla ögonen på den koncentrationsprocess som fortgår mycket
i det tysta.
Sedan till den fråga som vi egentligen diskuterar, nämligen utformningen
av presstödet för den närmaste framtiden. Jag inser inte riktigt behovet av
de dramatiska gester som Kurt Ove Johansson tog till. På honom verkade
det som om utvecklings- och distributionsstödet skulle försvinna helt. Så är
inte fallet. Det görs en marginell nedskärning.
Däremot - och det är det viktigaste i det här förslaget, som jag ser det -
bibehålls principerna för driftsstödet. Jag tycker över huvud taget inte att
man skall ändra på grundläggande principer i gällande system utan att noga
överväga. Det skall inte vara ett hastverk eller något som man kommer på.
Man måste överväga noga.
Det är givet att om riksdagen skulle biträda Ny demokratis förslag så
skulle tidningarna rasa till höger och vänster. Det gäller inte bara små tid-
ningar utan även medelstora tidningar. Vi skulle få en ordentlig upprensning
på den svenska marknaden. Det måste väl vara det som är avsikten.
Jag skall inte så mycket blanda mig i diskussionen om det s.k. indirekta
presstödet. Man kan inte komma ifrån att det naturligtvis är en favör för tid-
ningarna att de slipper momsen. Detsamma gäller reklamskattereduktionen.
Det är självfallet en fördel. Sedan må man kalla det vad man vill. Kurt Ove
Johansson säger att man skall skära ner på det stödet. Det tycker jag inte att
man skall göra. Jag tror att pressen behöver den favören. Tidningsmarkna-
den över huvud taget är så ansträngd, inte minst i dagsläget när annonsmark-
naden har varit vikande, att det även för stora tidningar är viktigt att vi inte
kniper åt. Den kombination vi har, riktat driftsstöd, visst utvecklingsstöd,
distributionsstöd och en favorisering i momssystemet är ganska bra. Det bi-
behåller också konkurrensfaktorerna tidningarna emellan på ett någorlunda
anständigt sätt.
Jag kan inte utställa några löften för framtiden. Vi vet inte vad framtiden
kommer att bära med sig för oss. Jag har i många debatter som jag har lyssnat
till, lagt märke till att Socialdemokraterna alltid har mycket gott om pengar,
för att inte tala om Vänsterpartiet. Vi har inte så gott om pengar. Budgetun-
derskottet stiger i höjden. Vi fick ta över från Socialdemokraterna, jag vill
inte säga en kaotisk situation, men en ekonomisk situation med en väldig
turbulens inbyggd. Vi ser nu hur det har gått med banker och företag. Vi
måste rensa upp och se till att vi får en sund samhällsekonomi. Det är den
viktigaste uppgiften för den sittande regeringen. Det är klart att det känns
litet här och var. Den lilla nedtoning av presstödet som detta förslag sam-
mantaget innebär är inte så mycket att gnöla över i detta sammanhang.
Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till konstitutionsutskottets
majoritets hemställan och avslag på reservationerna till höger och till väns-
ter.
Anf. 156 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns kanske ingen större anledning för mig att polemi-
sera med Bertil Fiskesjö när det gäller presstödet. Jag vet att vi genom årens
lopp har känt lika starkt för det stöd som går till pressen i form av presstöd.
Däremot är jag kanske litet förvånad över Bertil Fiskesjös resonemang
när det gäller de 1,7 miljarderna, som också är ett indirekt stöd till pressen.
Om en nedskärning av det selektiva presstödet motiveras med att statskas-
san behöver 12 milj.kr., hade det tett sig naturligare att angripa den stora
potten med pengar. Det är möjligt att det finns tidningar som har glädje av
att de har en annonsskatt på 4 % och att de är befriade från moms. Det be-
strider jag naturligtvis inte. Men nog är det väl ganska egendomligt när man
i dessa sammanhang talar om tidningar som t.ex. Dagens Nyheter, som har
ett indirekt presstöd på 205 miljoner, och Expressen, som har ett stöd på
210 miljoner. Jag har en lista över alla svenska tidningars indirekta presstöd.
Göteborgs-Posten är en annan tidning som också har en stor pott här. Jag
har svårt att förstå att man skall ge sig på de tidningar som har det sämst i
den här speciella situationen, om man nu behöver åstadkomma någon form
av besparing av statsfinansiella skäl.
Jag har inte för avsikt att göra detta till något slags finanspolitisk diskus-
sion. Visst växer regeringens budgetunderskott. Men det finns ingen anled-
ning att skylla ifrån sig på Socialdemokraterna längre. Att budgetunderskot-
tet nu växer rår den nya regeringen, som ni brukar säga, själv för. Sänker
man skatten utan ha någon täckning för det, är det klart att underskotten
växer.
Oberoende av detta tycker jag att det är rimligt att man inte skall ta från
dem som har det svårast, om man vill åstadkomma en förändring. Då skall
man ta från dem som det går att ta från utan att det får några presspolitiska
konsekvenser.
Anf. 157 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Jag har också den lista som vi har fått från Presstödsnämn-
den. De siffror som Kurt Ove Johansson anger är helt korrekta. Men jag vill
påpeka att de bekymmer som många tidningar har inte inskränker sig till
mindre tidningar eller andratidningar. Även stora tidningar och förstatid-
ningar har haft det knapert. Det finns naturligtvis undantag. Landsortstid-
ningar som har monopolställning i förhållandevis folkrika bygder klarar sig
hyggligt. Om jag har läst de senast publicerade siffrorna rätt, är Dagens Ny-
heter ett förlustbolag. Det gäller även andra stora tidningar.
Den smäll som Ny demokratis förslag skulle innebära, dvs. att man redu-
cerade Dagens Nyheters totala presstöd eller favörer med en tredjedel,
skulle innebära 70 miljoner för tidningen. Jag tycker att vi skall favorisera
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
127
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
128
pressen på olika sätt. Det är min uppriktiga mening. Det är så viktigt att
vi har en någorlunda mångfasetterad press. Det är viktigt att vi har stora,
medelstora och små tidningar och att det fortfarande finns någon chans att
starta en ny tidning i vårt land. Det kommer det inte att göra om man försäm-
rar marknaden som Ny demokrati vill göra. Man säger att marknadskraf-
terna skall härja fritt. Det är bara en slogan. Det bygger inte på någon analys
av den reella utvecklingen i de länder där marknadskrafterna har fått härja
fritt bland de viktigaste instrument demokratin har, nämligen dagstidning-
arna.
Anf. 158 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Under en lång högkonjunktur kan de stora tidningarna och
förstatidningarna samla i ladorna. Vi kan konstatera att en tidning som Da-
gens Nyheter under många år då det var högkonjunktur hade mycket stora
vinster. Därför tål en sådan tidning en lågkonjunktur och något eller några
år av förluster. Men de tidningar jag försöker värna om, och som jag vet att
Bertil Fiskesjö också värnar om, är de som är föremål för selektivt presstöd.
De kan förvisso förbättra sin situation under högkonjunktur. Det gäller t.ex.
andratidningarna. Men de har inte samlat i ladorna så att de klarar lågkon-
junkturen lika bra som t.ex. de stora drakarna och förstatidningarna. Därför
tycker jag att det är felaktigt att man skall ge sig på dem när man behöver 12
milj.kr. för att klara den statsfinansiella situationen. Det finns ju en större
kaka som man kan ta av utan att det får några presspolitiska konsekvenser.
Jag vet att Bertil Fiskesjö egentligen har samma mening som jag även på
en annan punkt. Vi införde utvecklingsstödet för två år sedan, och vi har de
senste två åren anslagit 35,8 miljoner. Det har varit för att vi ville ge de små
och svaga tidningarna möjligheter att göra förpressinvesteringar, för att de
skulle kunna göra sin produktion mycket billigare och sedan i det längre per-
spektivet inte skulle behöva ett ökande driftsstöd.
Nu skärvi ner detta stöd kraftigt. Vi har uppgifter från Presstödsnämnden
som säger att risken nu är stor att utvecklingspengarna är borta redan innan
detta kalenderår är slut. Då kommer det att dröja sex månader innan det
kommer några nya pengar. Det var därför jag i min inledning sade att det är
viktigt att vi så snart som möjligt återställer detta, om vi inte skall urholka
presstödet på sikt och slå undan benen för hela den strategi som var föremål
för beslutet i riksdagen för två år sedan. Jag pekade på att det är viktigt att
tillföra utvecklingsfonden 35,8 milj.kr. så snart som möjligt, som vi föreslår
i en av våra reservationer.
Anf. 159 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Vi avvecklar inte vare sig utvecklingsstödet eller distribu-
tionsstödet. Det vet Kurt Ove Johansson mycket väl. Kurt Ove Johansson
säger att man skall ta från de förmåner som tidningarna har i övrigt. Men
man kan inte gärna ändra ett helt system för 12 milj.kr. Det skulle var en
mycket märklig process. Man kan säga att hela presstödssidan totalt sett med
detta beslut kommer billigt undan i den allmänna strävan vi har för närva-
rande att hålla nere de offentliga utgifterna.
Jag tycker rent principiellt att det är bra att vi har ett antal stora tidningar.
Det är bra för yttrandefriheten. Stora tidningar har råd att hålla sig med kor-
respondenter utomlands, att satsa på kvalificerade medarbetare på ett sätt
som medelstora och mindre tidningar inte har chans att klara. Det är denna
mix som jag tycker är bra. Det är inte bra med bara några stycken stora tid-
ningar. Det skulle heller inte vara bra om vi inte hade några stora tidningar.
Variationen är en demokratisk tillgång i sig, som jag ser det.
Anf. 160 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Det var när lan Wachtmeister uttalade att nästan alla dagliga
tidningar är partiorgan som jag begärde ordet. Det kanske var ett påstående
som tillkommit i något slags hastigt mod, i debattens hetta. Icke desto
mindre är det alldeles felaktigt.
Det finns många sätt att exemplifiera hur olika tidningar har ett förhål-
lande till ett parti eller en viss åsiktsriktning. Jag kan ge exempel på tidningar
som klart är partiorgan. I den mån Pravda, som utkom i Moskva, fortfarande
finns är den ett partiorgan. Isvestija är det på samma sätt. Likaså finns i en
del afrikanska och sydamerikanska stater dagstidningar som kan sägas vara
partiorgan.
I Sverige har det gjorts försök. Det har inte lyckats särskilt bra. De kom-
munistiska tidningarna lever numera under mycket små omständigheter, i
den mån de utkommer. De är partiorgan.
Eftersom Bertil Fiskesjö har pläderat som företrädare för ett selektivt
presstöd, ligger det nära till hands att ta ett exempel som berör centerpress.
Jag skall inte påstå att de tidningar som Centern ger ut, och dessutom i en
form av ägarkoncentration, är partiorgan. Men dess värre görs de ganska
ensidigt just för att politiker skall få utrymme, för att tillfredsställa ombuds-
män och aktiva. Nu har kanske dessa veckotidningar av dagspresskaraktär,
som det heter, inte ambitionen att bli så mycket större, men det kanske
skulle ha varit en möjlighet att pröva.
Det finns en tidning med centerbeteckning söder om Stockholm som jag
tror lyckas ganska bra, men jag är osäker på hur dess ekonomi är. Den försö-
ker vara en nyhetstidning, en tidning som görs för läsare. Det är det som är
den väldigt enkla hemligheten med att få en tidning lönsam. Man gör tid-
ningen sådan läsaren, prenumeranten, köparen, vill ha den. Detta borde
inte vara någon större konst.
Det som en sådan tidning har av politiska åsikter finns på debattsidor och
på ledarplats. I en vanlig svensk landsortstidning, som utkommer sex eller
sju dagar i veckan, inskränker sig det politiska tyckandet, som är tidningens
eget, till två tre spalter, ofta på s. 2 eller åtminstone i början av tidningen.
Det är ledaravdelningen. Det är vad tidningen tycker.
De tidningar som står på egna ben utan presstöd känner säkert alla nu när-
varande till, eftersom kammaren nu är befolkad av i stort sett bara kunniga
och intresserade ledamöter i konstitutionsutskottet och kulturutskottet.
Därför behöver jag inte, och jag har inte heller tid, ge exempel på dem.
Dessa tidningar är inte partiorgan utan i stället tidningar som även ger ett
utrymme för tyckande, både sitt eget och för debatten. Men framför allt blir
innehållet det som människorna köper tidningen för, nämligen för att få veta
vad som har hänt i bygden. Det kan vara en liten tidning, t.ex. Säffletid-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
129
9 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
ningen eller Vimmerby tidning, som jag tycker är utmärkta exempel på hur
man kan åstadkomma lönsamhet även i ett litet område.
Jag började med att nämna Bertil Fiskesjös inlägg och aviserade ett exem-
pel från Centerpartiet.
Centerpartiet köpte en alldeles utmärkt daglig tidning som heter Öster-
sunds-Posten. Den hade under många år en hög avkastning på arbetande
kapital, och det var inget fel på inkråmet i affären som gjordes. Men när
Centerpartiet hade köpt den i form av en stiftelse eller på annat sätt, började
tidningen gå sämre. Då gjorde man precis samma misstag som den socialde-
mokratiska rörelsen har gjort, nämligen att göra en tidning för ombudsmän
i det egna partiet och - i Socialdemokraternas fall - för facket. När det gällde
Östersunds-Posten var det kanske för LRF. Upplagan minskade, och en
vacker dag kunde man på den socialdemokratiska tidningen i Östersund ut-
ropa: Hurra, vi har vunnit! Då hade den tidningen blivit större. Jag kan inte
tro att det var någon glädje för utgivarna av Östersunds-Posten att de då
skulle få presstöd.
Det går hur lätt som helst att förstöra en daglig tidning. Om man har job-
bat i branschen tillräckligt länge, tror jag att man har en del att lära ut.
Jag skall i nästa inlägg, som jag hoppas få, återkomma till lan Wachtmeis-
ter. Jag trodde att han inte var en av dem som sprang ifrån en debatt som
han hade gett sig in i. Det brukar inte vi som finns här i kammaren göra.
Anf. 161 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Inledningsvis kan jag säga till Göthe Knutson att Öster-
sunds-Posten nu åter är större än Länstidningen.
Just i Jämtland är det en stor fördel att man har två tidningar som är nästan
jämstora och som med nyheterna kan konkurrera om läsekretsen. Utan
presstöd skulle den ena tidningen ha varit borta. Presstödets fördelning har
växlat mellan dessa tidningar.
Jag tycker inte riktigt om, för att uttrycka mig milt, Göthe Knutsons litet
övermaga sätt att recensera tidningar. Jag läser många tidningar, och jag har
kommit till uppfattningen att Nya Värmlandstidningen står Göthe Knutson
mycket nära och att det är ytterst sällan som man i denna stora och domine-
rande tidning hittar några kritiska uttalanden över huvud taget om Moderata
samlingspartiet. Däremot kan man ganska ofta hitta elakheter om t.ex. mitt
eget parti. Jag tycker inte att det är så konstigt.
Tidningarna har olika politiska färger, även de som officiellt kallar sig för
obundna. Det är ju populärt att kalla sig så. Det fina med det system som vi
har totalt sett är att det finns möjligheter för olika meningsriktningar att
komma fram med sina åsikter. Blir man utestängd från en tidning, finns det
en annan som kan vara öppen för de synpunkter som man har. Därmed vill
jag inte ha sagt att de stora tidningarna av annan färg stänger ute alla andra
som kommer från ett annat håll. Det är klart att de tar in debattartiklar och
liknande. Men var och en som har upplevt en valrörelse vet hur eländigt
svårt det är att få in artiklar i tidningar som inte gillar det parti som man
representerar. Så är det faktiskt, Göthe Knutson. Låt oss icke hyckla.
130
Anf. 162 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Det har efter varje valrörelse gjorts mätningar av hur mycket
utrymme de olika partierna har fått i tidningar. Den tidning som tredje vice
talmannen nu ansåg stå mig nära, visade sig ha givit utrymme åt partierna
som synnerligen väl tillgodosåg Centerpartiet. Centerpartiet hade under en
valrörelse ungefär dubbelt så mycket utrymme som Moderata samlingspar-
tiet. Socialdemokraterna har för övrigt blivit mycket gynnade, om man ser
till innehållet i valrörelserna, i de tidningar som har en borgerlig åsiktsfärg
på ledarplats.
Jag ber om ursäkt, Bertil Fiskesjö, om jag har uppträtt övermaga på något
sätt. Jag tycker att jag beskrev förhållandena som de är. Det kan inte hjälpas
att jag, när jag tog Östersunds-Posten som exempel, hade utgått från att
Centerpartiets avsikt med köpet inte hade varit att skaffa sig en stödtidning.
Men nu uttryckte Bertil Fiskesjö en glädje över att det var fråga om jämstora
tidningar och att bägge kunde få presstöd. Jag har svårt att tro att det kan
vara allvar. Jag är naturligtvis medveten om att Östersunds-Posten återigen
är större. Det gläder mig också. Det är en gammal fin tidning.
På Östersunds-Posten förstod man att man måste återvinna sina kunders,
köparnas och annonsörernas, förtroende för tidningen. Efter det att jag har
följt just Östersunds-Posten under några år, tror jag mig veta att det fanns
flera orsaker till att tidningen tappade upplaga. En tidning får inte se ut som
om den vore flera dagar gammal. Den kan inte ligga på material, utan det
måste vara fräscht och nytt när det kommer. Jag upprepar därför följande på
nytt. Det är det som skiljer dem från de s.k. partiorganen, som greve Wacht-
meister här talade om, och som det hade varit intressant att höra honom när-
mare förklara och precisera. Han kanske får tillfälle att göra det någon an-
nan gång, och då gäller regeln att om man har gett sig in i debatten så är man
kvar, även om det är någon ambassad som kallar.
Jag vill ta upp begreppet ”det indirekta presstödet”, som nu har precise-
rats till att ett icke-uttag av skatt är ett stöd. Birger Hagård har vältaligt be-
skrivit och givit exempel på vilka oerhörda stöd som barnfamiljerna nu har
fått genom att man sänkt momsen med några procent, inte så få för resten.
Det gäller även turistnäringen.
Men snälla nån, om vi skall göra en sådan värdering, skall vi också utgå
från den prisbild som man åstadkommer genom att inte ha en mycket högre
skatt på en viss produkt.
Anf. 163 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag hade nog väntat mig att några journalister skulle vara
här för att tillvarata sina intressen. Kanske litar de på politikerna i det sam-
manhanget.
Bertil Fiskesjö inledde sitt anförande med att tala om nödvändigheten av
yttrandefrihet parad med tryckfrihet. Det hela liknades vid en blomma och
dess rotsystem. Det är viktigt för yttrandefriheten att det finns tillgång till
medier och tryckpressar. Det är en uppfattning som Ny demokrati helt och
fullt delar. Men med vår modell ser både blomman och rotsystemet kanske
litet annorlunda ut.
Vidare menar Bertil Fiskesjö att det är viktigt och värdefullt med de olika
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
131
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
132
kanaler som finns för att politiker och allmänhet skall kunna komma till tals
och för att åsikter skall kunna brytas mot varandra. Allt detta instämmer vi
i.
Däremot uppfattar vi inte presstödet som ett stöd för det fria ordet, utan
vi uppfattar det som ett stöd för politiska åsikter. Här har det förekommit
semantiska övningar och diskussioner om huruvida presstödet är till för par-
tiorgan, politiska partier eller politiska åsikter. Jag väljer att säga att presstö-
det är ett stöd för politiska åsikter.
När, eller om, presstödet försvinner, minskar självfallet antalet tidningar.
Men det behöver inte vara negativt. Vi menar att marknaden kommer att
tvinga fram ett nytänkande inom branschen. Yttrandefriheten behöver inte
vara hotad. Jag vill visa på ett konstruktivt förslag i debatten. Jag har tagit
med mig en tidning. Ni behöver inte vara oroliga. Jag skall inte läsa ur den
utan bara visa upp den.
Det handlar om Gotlands Tidningar, som faktiskt har två ledarsidor. Två
politiska partier samsas alltså i en och samma tidning, en tidning som har
samma regionala täckning som tidigare gällde. Det här är en modell som fak-
tiskt kan tillämpas på fler områden i Sverige. Just det här exemplet är intres-
sant. I den här tidningen företräder ledarsidorna olika politiska åsikter, på
motstående sidor.
En sådan här tidning borde snarare stimulera till ett ökat politiskt intresse,
eftersom olika politiska åsikter återfinns på motstående sidor i samma tid-
ningar. Det måste också bli billigare att göra tidningar på det här sättet, och
ändå minskar inte yttrandefriheten.
Mindre partier, förslagsvis Centern och Folkpartiet, kan alltså gå samman
och ha en enda tidning. Vi större partier klarar oss nog utan att göra det.
Dagstidningarna har under de goda åren med stora annonsintäkter tillåtit
den egna kostymen att växa. Dessutom har ju presstödet funnits. Vi menar
att man nog får vara beredd på att minska den här kostymen samtidigt som
man måste tänka kreativt. Vi är övertygade om att dagspressen även utan
presstöd kan klara sig och verka, med bibehållen yttrandefrihet.
Anf. 164 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Det är trevligt att Ny demokratis representant i konstitu-
tionsutskottet, Harriet Colliander, deltar i debatten. Partiledaren - som inte
har haft med beredningen av de här frågorna att göra - har tydligen valt nå-
got annat som är mera publicitetsknipande än att uppträda i kammaren.
Det exempel på hur tidningar kan göra som Harriet Colliander här an-
förde visar på något alldeles utmärkt. Detta har - väl att märka - kunnat
realiseras tack vare det presstöd som utgår. Det här presstödet har alltså varit
grunden för denna samverkan på Gotland.
Jag skall inte i onödan förlänga debatten. Men jag måste säga att det väl
hade varit på sin plats, Harriet Colliander, med hänsyn till de våldsamma
angrepp som lan Wachtmeister riktat mot presstödet och de tidningar som
får presstöd, att något beröra ert förslag om auktorisering av journalister.
Jag karakteriserar det förslaget som ett utomordentligt exempel på planhus-
hållning inom den nu sammanrasade östvärlden.
En av mina favoriter bland tidigare journalister i Sverige, vars alster jag
gärna läser om, är Henrik Bernhard Palmaer som grundade Östgöta Corre-
spondenten. I just Östgöta Correspondenten har man med anledning av Ny
demokratis motion om auktorisering av journalister skrivit att denne tid-
ningens grundare, Henrik Bernhard Palmaer, aldrig hade kunnat bli en auk-
toriserad journalist.
Det förslag som ni har lagt fram är helt enkelt konstigt. Det går helt stick
i stäv med vad ni här i denna debatt har sagt er plädera för.
Anf. 165 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Vi tycker inte att förslaget om auktorisering av journalister
är konstigt. Det finns ju auktoriserade revisorer, civilingenjörer, civilekono-
mer osv. Det finns så att säga olika grader av kompetens. En auktoriserad
journalist skulle snarare känna en större stolthet i sitt yrke.
Anf. 166 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Kan jag få ställa en enkel fråga till Harriet Colliander? Jag
har träffat en överenskommelse med en tidning. En gång i månaden skall jag
skriva en krönika. Skulle detta kräva auktorisation från en kommitté, där
Harriet Colliander och lan Wachtmeister sitter med och bestämmer vem som
skall få medverka i svensk press?
Anf. 167 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Självfallet inte!
Anf. 168 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Inte heller jag skall förlänga diskussionen mer än nödvän-
digt. Skälet till att jag begärt ordet är faktiskt det exempel som Harriet Col-
liander anförde beträffande de gotländska tidningarnas samarbete. Hon
tycker att detta samarbete är bra och tydligen något att ta efter.
Jag vill knyta an till det som Bertil Fiskesjö här sade. Om det är några
tidningar som har kunnat överleva på grundval av presstödet är det faktiskt
just de båda som Harriet Collianders goda exempel gäller. Jag kan försäkra,
Harriet Colliander, att jag vartenda år av de tolv år som jag suttit med i
Presstödsnämnden har varit med om att bevilja åtskilligt med pengar för att
de här tidningarna skulle kunna överleva. Utan presstödet hade Harriet Col-
liander inte haft ett så utmärkt exempel att anföra här i riksdagens talarstol.
Vidare kan jag försäkra, Harriet Colliander, att det inte räcker att vi på
grundval av presstödsförordningen har beviljat de här tidningarna presstöd
och utvecklingsstöd. Dessutom har Bengt Kindbom och jag båda varit med
i en presstödsutredning och skrivit specialregler för att just de här båda tid-
ningarna skall kunna överleva - och då alltså tack vare samhällets stöd.
Därför sade jag i mitt inledningsanförande att jag rekommenderar alla le-
damöter i Ny demokrati att sätta sig ner och läsa de sex presstödsutredningar
som förekommit samt de propositioner som lades fram på 70-talet. Om ni
gör det, kommer ni - i varje fall de av er i Ny demokrati som är kloka - att
ha en helt annan uppfattning i presstödsfrågor. Det är jag övertygad om.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
133
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
134
Anf. 169 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag ville med mitt exempel från Gotland komma med ett
konstruktivt förslag i den här debatten, nämligen att man skulle producera
bra tidningar med bibehållen yttrandefrihet och utan presstöd. Gotland är
ett speciellt område som får stöd på olika sätt. Visar det sig att man inte kan
klara av att producera tidningar på Gotland och i andra stödområden i Sve-
rige får man ta det under övervägande.
Anf. 170 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Jag har, som Kurt Ove Johansson nyss sade, deltagit i den
senaste i raden av pressutredningar. Min motion, som också behandlats i
detta betänkande och är tillgodosedd i den delen att vi inte får några föränd-
ringar i driftbidraget, hade som utgångspunkt att vi nyligen antagit regler
efter ett grundligt utredningsarbete. Det var ett nytt system för driftstödet.
Det fanns inte skäl att utan närmare övervägande skära 5 % i driftstödet.
Konstitutionsutskottet stödjer mina principer. Tyvärr tvingas vi av andra skäl
att spara även här. Det går ut över en del av komponenterna i det selektiva
presstödet.
Jag vill också notera några saker beträffande det indirekta stödet, som har
diskuterats väldigt mycket här, nämligen momsbefrielsen och annonsskat-
ten. Redan när omsättningsskatten infördes motiverades det med presspoli-
tiska skäl att tidningar skulle undantas från omsättningsskatten. När de se-
naste skatteutredningarna inför skattereformen diskuterade att momsbe-
lägga tidningar, gjordes framställningar från den senaste pressutredningen
och från de politiska partiernas företrädare i utredningen genom direkta
kontakter med personerna i skatteutredningen för att inte kommittén på nytt
skulle lägga fram förslag om att momsbelägga tidningarna. Men jag tycker
inte att det är riktigt att de är skattebefriade av presspolitiska skäl. Både de
tidningar som uppbär presstöd och vinstmaskinerna har nytta av detta. Vi
kan inte selektera mervärdesskatten ytterligare en gång och bara ta ut den
från dem som inte har presstöd. Jag tycker att man bör ta med historien kring
mervärdesskatten.
Det är inte bara lan Wachtmeister som har försvunnit, Göthe Knutson,
utan även Birger Hagård har försvunnit från kammaren. Men lan Wacht-
meister var inne på att torrlägga träsken. Jag vill, herr talman, bara påminna
om att det inte är bra för miljön att dika ut våtmarkerna. Det är bra för
mångfalden om det finns ett hundratal grodor och ett par elefanter. Men om
lan Wachtmeister vill dika ut träsken för att hitta grodorna, är det döda gro-
dor han hittar. Det är inte bra för mångfalden. Jag har förstått Ny demokratis
förslag som att det är just döda tidningar som Ny demokrati vill se.
Egentligen, herr talman, begärde jag ordet när Göthe Knutson talade.
Det finns ett västgötskt talesätt som lyder: Håll dig till sanningen till dess du
kommer på något bättre! Uttalandet om Östersunds-Posten var okunnigt.
Inkråmet var inte alls det som Göthe Knutson antydde. Det var det jag ville
påminna om. Östersunds-Posten ingår i dag i Centerpress. Det är en koncern
som leds av Allan Pettersson och som har honorerats i de flesta tidningar den
här våren för det goda resultat som har uppnåtts även i en lågkonjunktur.
Herr talman! Det är tur att presstödet finns, Harriet Colliander, annars
hade man inte kunnat peka på Gotlands Tidningar. Nu drog hon till med
ytterligare en sak som visar okunnigheten. Behövs stödet av regionalpoli-
tiska skäl kanske man får överväga det. Det har vi gjort i presstödsutred-
ningen och i riksdagen. Det finns fem tidningsområden som har förmånen
att få presstöd, bl.a. av regionalpolitiska skäl. De är inte andratidningar. Det
är också ett bra bevis på hur man räddar mångfalden.
Det finns tack vare presstödet också bevis för andra samverkansformer,
nämligen i Skaraborgs län, där fem tidningar samtrycker.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 171 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Det är mycket lyckosamt att tidningarna i stödområdena blir
kvar. För övrigt vill jag säga att de Bouvinska grodorna tycks överleva det
mesta.
Anf. 172 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Det som blev sagt av Bengt Kindbom om Östersunds-Posten
var en grov anklagelse mot dem som gjorde upp affären. Det var faktiskt en
överraskning, inte bara för mig, utan också för dem som genom mig och nå-
got eventuellt referat får höra detta. Men det är klart att man kan erkänna
att det var en dålig affär.
Det väsentliga i en dagstidning är upplagan samt förtroendet hos läsarna,
köparna, prenumeranterna, konsumenterna och icke minst annonsörerna.
På Östersunds-Posten lyckades köparen med det fantastiska att minska i
upplaga, medan den andra tidningen, den socialdemokratiska, gick om. Jag
vägrar att tro att det var ett syfte med Centerns köp av Östersunds-Posten.
Det blir en annan sak att diskutera huruvida Centern betalade för mycket
för tidningen. Därmed anser jag att jag väl har uppfyllt sanningskravet.
Jag har nu, genom talmannens godhet, fått tillfälle att hålla ett anförande,
och då vill jag naturligtvis ta vara på tillfället att fråga Nydemokraternas fö-
reträdare var gränsen går mellan kravet på en auktorisation av en journalist
och en person som skall få skriva i tidningar utan att vara auktoriserad. Det
var alldeles utmärkt att tredje vice talmannen tog upp den här frågan, så att
vi kan få den utredd nu, för här finns sakkunskapen, kanske rent av förslags-
ställaren. Någonstans i ett parti föds alltid idéer, vare sig de är kloka eller
galna. Mina frågor är: Var går gränsen? Skall det vara full arbetsvecka, skall
vederbörande vara medlem i Journalistförbundet, skall man godkänna del-
tid - det är populärt - eller skall man göra några ingrepp som innebär att
integriteten går förlorad? Här blir tillfälle att utförligt beskriva saken.
Journalister kanske kommer att läsa detta. Jag är ganska övertygad om att
så kommer att ske. Det kommer säkert att uppmärksammas om vi får en
tillräckligt utförlig beskrivning.
Indirekt presstöd har man talat om i form av icke uttagen skatt. Jag bör-
jade i ett tidigare inlägg på en mening, men eftersom tiden då tog slut hoppas
jag att nu få tillfälle att fullfölja den formuleringen. När prissättningen sker
på en tidning är det med utgångspunkt i de kostnader man har. Lägger man
på en moms på 25 % blir alla tidningar dyrare.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
135
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Presstöd
Anf. 173 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Auktorisationen av journalister är en knivig fråga. Vi har
tillsatt en internutredning i partiet, och vi räknar med att den är klar till all-
männa motionstiden 1993.
Anf. 174 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Tack vare mitt anförande får Göthe Knutson tillfälle att slut-
föra sitt anförande.
Göthe Knutson antydde i sitt första inlägg att Östersunds-Posten övertogs
av Centern med ett inkråm som fungerade som en vinstmaskin, och att det,
eftersom tidningen övertogs av en centerpartistisk stiftelse - vilket alltså inte
var fallet - blev en dålig affär. Jag sade att det inte var med sanningen över-
ensstämmande.
Anf. 175 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Alla uppskattar vi trivsamma och kamratliga skämt och re-
pliker. Jag är glad över att jag får tillfälle att slutföra min plädering. Om en
majoritet i Sveriges riksdag, som jag icke kommer att tillhöra, beslutar att
momsbelägga tidningar, kommer tidningarna att bli 25 % dyrare.
Men då får man hoppas att det inte skall ske någon selektering så att som-
liga tidningar skall kunna yrka avdrag, såsom fallet är med annonsskatten,
som gör att momsen blir en orättmätig skatt. Somliga tidningar slipper då
betala skatt. Är upplagan tillräckligt liten betalar tidningen ingenting alls,
medan större tidningar får betala - på ett eller annat sätt - det presstöd som
utgår till samma tidningar som har god nytta och bättre vinst av det avdrag
som kan göras i botten på annonsintäkterna.
Det är här fråga om prismekanismer. Vi skall komma ihåg att det vanliga
hushållet har en begränsad ekonomi. En momsbelägning skulle innebära en
minskad tidningskonsumtion, och det är sannolikt att de mindre tidningarna
kommer att ha mest ont av den minskade tidningskonsumtionen - precis som
det är med annonsmarknaden. Den budget som företagen fastställer för an-
nonsering höjs inte för att priserna stiger på grund av en annonsskatt. Den
mindre tidningen blir lidande av detta faktum.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
136
12 § Vissa anslag inom finansdepartementets område
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU12 Vissa anslag inom finansdepartementets område (prop.
1991/92:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
13 § Vissa anslag inom civildepartementets område
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU13 Vissa anslag inom civildepartementets område (prop.
1991/92:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
14 § Statistikfrågor
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU22 Statistikfrågor (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 176 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Vi skall nu debattera anslagen till Statistiska centralbyrån
och till folk- och bostadsräkningar. Det här handlar i allt väsentligt om stati-
stik - som givetvis har sina motståndare. Motståndarna är ofta sådana att de
många gånger utnyttjar statistik i olika debatter.
I många debatter har det sagts att saker och ting skall tas i tur och ordning.
Tänk först, orda sedan och gå därefter till handling. Vad som har tänkts med
koppling till statistik skall jag självklart inte ta upp. Jag skall inte heller ta
upp så mycket av vad som har ordats. Men jag vill påminna om några saker.
Den nuvarande regeringen pratar ofta om alternativ, förändringar och ut-
veckling och nämner ibland kooperationen och kooperativa lösningar. Jag
tänker speciellt på det tal som civilministern höll för någon vecka sedan i
Lissabon. Hon uttalade sig varmt om de möjligheter som ligger inom ramen
för olika kooperativa lösningar. Så långt om orden, så till handlingen.
Vi kan konstatera att Nils T Svensson, socialdemokrat, har väckt en mo-
tion till riksdagen med ett yrkande om att SCB bör få i uppdrag att i samar-
bete med Kooperativa rådet se över möjligheterna att i den officiella statisti-
ken också samlat in och redovisa de kooperativa verksamhetsformerna.
Majoriteten noterar fullt korrekt att det finns en sådan statistik. Men den
har vissa begränsningar, och det är svårt att dra riktiga slutsatser, eftersom
den inte kan anses heltäckande. Sedan majoriteten har noterat detta, landar
den på att avstyrka motionen. Det är ett för mig och övriga socialdemokrater
i utskottet något olyckligt ställningstagande.
Vi stödjer motionen, och vi finner det märkligt att man inte nu vill uppdra
åt regeringen att tillsätta en utredning. Jag vill därför yrka bifall till reserva-
tion 1 som är fogad till betänkandet.
Anf. 177 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! God afton, gott lätträknat folk. Jag skall berätta litet grand
om folk- och bostadsräkningen.
Först har jag en liten bekännelse att göra. I handen har jag den blankett
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
137
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
jag skulle ha lämnat in. Det är ju inte så bra att jag har den kvar. Det kan ju
utgå böter för sådant.
Vid den tidpunkt blanketten skulle lämnas in bodde jag i bergstrakterna i
Zambia och arbetade med ett kraftverksprojekt. När jag började fylla i blan-
ketten blev det hela inte riktigt rätt. Det fanns inte så många rader för de
svar jag hade. Jag hade elefanter och annat runt om mig även där, men de
var sådana jag red till mitt arbete på.
Det var inte så lätt att svara på den sista punkten i blanketten. Vi bodde
på 15 kvadratmeter med dusch och toalett på gården. Det var ganska primi-
tivt. När jag kom till punkten om värme och skulle redogöra för vilken panna
jag använde, torkade jag mig för pannan. Jag kände den 45-gradiga afri-
kanska hettan omkring mig och beslöt mig för att inte lämna in blanketten i
år.
Nog om den saken. Jag är väl skyldig en tusenlapp. Men än har det inte
kommit något krav. Vi får väl se.
I inledningen av blanketten står det vad folk- och bostadsräkningen är till
för. Där framgår att syftet med en folkräkning är att den skall ge statistik till
nytta för samhällsplanering, forskning och allmän information. De uppgifter
man lämnar till folk- och bostadsräkningen samlas i ett register och omvand-
las sedan till statistik i tabeller, där det inte går att se uppgifter om enskilda
personer. Trots detta avkrävs man ändå personnummer, namn, fastighets-
nummer osv. när uppgifterna samlas in.
Jag tror att folk är less på att hela tiden lämna ut uppgifter om sig själva -
framför allt som det inte har lett till särskilt mycket.
Det är bara att se sig omkring i bostadsområdena utanför Stockholm. Där
är stora betongklumpar med gluggar. Man skulle tjäna på att fråga vad folk
vill ha i stället för vad de har just nu. Det vore en mer intressant marknadsun-
dersökning. Folk skulle i stället få fylla i hur de vill att huset skall se ut eller
hur långt de vill ha till busshållplatsen osv. Det skulle vara mer konstruktivt.
I dag finns inte så mycket att välja på. Flyttar man in i en HSB-lägenhet
kanske man får välja mellan ett brunt eller ett orange duschdraperi. Men det
är väl inte riktigt det som folk- och bostadsräkningen är tänkt att leda till.
Låt mig ta ett ytterligare exempel. Någon har dragit en parallell med hur
en park kan anläggas i Sverige och i England. I Sverige byggs först husen,
sedan anläggs gångar till tunnelbanestationen osv., sedan anläggs gräs och
träd planteras. Därefter sätts en skylt upp där det står: ”Beträd ej gräset.” I
England gör man tvärtom. Husen byggs kanske på samma sätt, men avlopps-
rören är utanför husen. Gräs anläggs sedan överallt. Därefter väntar man
ungefär ett halvår tills man har sett var folk går. Där anläggs sedan gångarna,
och en skylt sätts upp där det står: ”Sitt gärna på gräset.” Det här är så olika
som det kan vara.
Jag har egentligen tio minuter på mig, och jag skulle kunna berätta rätt
mycket. Men jag skall fatta mig kort och uppmana alla att sluta upp med
dumheterna att räkna folk. Vi är alla litet less på det.
Jag önskar att vi nu begraver de planer som har ”poppat upp” om FAS 90,
som är en minst lika pinsam historia.
Jag yrkar härmed bifall till reservation nr 2. Men eftersom det kan vara si
138
och så med min närvaro i morgon hoppas jag att motionärerna Göte Jonsson
och Ulf Melin från Moderaterna är här i morgon och försvarar sin motion.
Anf. 178 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Det var ett något svajigt anförande som Richard Ulfvengren
bestod oss med. Han sade bl.a. att vi skall sluta med dumheterna att syssla
med folk- och bostadsräkningar. Det kan leda fram till fler resonemang, men
jag skall begränsa mig till att beröra de två områden som folk- och bostads-
räkningar tjänar bäst, nämligen forskningen och bostadsförsörjningen.
Min fråga till Ny demokrati är: Hur tänker man försörja forskningen med
grundmaterial om man följer Ny demokratis förslag att sluta med folk- och
bostadsräkningar eller motsvarande? Den andra frågan gäller bostadsför-
sörjningen. Där finns ett klart och intressant spörsmål att ställa: Vad vill
egentligen Ny demokrati? Man säger i sin reservation att framtida folk- och
bostadsräkningar inte skall genomföras. Talar man om den nationella ska-
lan? Är det så att man inte får lov att räkna hur många lägenheter det finns
i ett hus? Jag tror att det vore bra om Ny demokrati preciserade sig på denna
punkt. På något vis måste Ny demokrati också positionera sig visavi parti-
medlemmen Bert Karlsson, som ju har förordat att det skall upprättas ett
lägenhetsregister. Det står ju i klar strid med det som förs fram i reservatio-
nen. Det vore bra om Ny demokrati klarade ut detta. Hur skall man ha det
med forskningen, och vad menar man egentligen med det populistiska ut-
trycket ”sluta med folk- och bostadsräkningar”?
Anf. 179 RICHARD ULFVENGREN (nyd) replik:
Herr talman! Per Olof Håkansson säger att forskningen är den viktigaste
biten i detta med folk- och bostadsräkningar. Det är nog sant, men jag tror
ändå att mina barnbarn om hundra år, om de lever då, är mer intresserade
av vid forskning om hur vi bodde. Jag tror inte det är viktigt för dem att veta
hur långt vi hade till bussen, var vi hade handfatet, hur många kakelplattor vi
hade osv. Det tror jag inte man är intresserad av inom forskningen. Per Olof
Håkansson får nog utveckla vad han vill åt med sin forskning.
I ett nydemokratiskt samhälle skulle det vara litet mer intressant att veta
hur och i vilka typer av hus man bodde. Det verkar spännande. För övrigt
kan man anslå ett smärre forskningsbidrag för sådan typ av forskning i stället
för att gräva i personers privatliv. Om det inte behövs några personuppgifter
i statistiken - varför kräver man då in personnummer?
För övrigt vill jag tillägga en sak som jag glömde tidigare. Det var litet
svårt för mig att motivera när jag var i Afrika varför vi lade dubbelt så
mycket pengar på folk- och bostadsräkning som vi lade på hela det bistånds-
projekt som jag arbetade med, då det ändå var katastrof i Zambia.
Anf. 180 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! För en halvtimme sedan fick jag höra att Ny demokrati har
tillsatt en intern arbetsgrupp för att klara ut hur journalister skall auktorise-
ras. Får jag föreslå att ni tillsätter en annan arbetsgrupp, som undersöker
vilket behov den socialmedicinska forskningen har av det material som kan
hämtas från folk- och bostadsräkningarna? Det kanske också behövs en ar-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
139
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
140
betsgrupp för att klara ut vad ni egentligen har för uppfattning om framtida
folk- och bostadsräkningar. Står ni på Bert Karlssons linje, eller har ni en
annan synpunkt i frågan? Det fick vi inte höra ett ord om.
Anf. 181 RICHARD ULFVENGREN (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror inte vi skall ha fler räkningar, varken FAS 90 eller
folk- och bostadsräkningar, i den form som vi har i dag. Om vi skulle ha så-
dana kan väl Per Olof Håkansson lova mig - om han nu står för ett majori-
tetsbeslut - att ni tillägger en fråga i en sådan folk- och bostadsräkning, näm-
ligen om folk vill ha ytterligare folk- och bostadsräkningar, FAS 90 eller ett
vidare snokande i deras privatliv. Låt oss fråga folk. När vi ändå frågar om
allt annat kan vi väl fråga om det också, eller hur?
Anf. 182 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Jag skall först be att få meddela att Vänsterpartiet har ställt
sig bakom min meningsyttring i betänkandet och att jag därför kan nöja mig
med att yrka bifall till den under mom. 2, 4 och 5.
I det här betänkandet behandlar vi anslagen till Statistiska centralbyrån.
Kanske den största politiska frågan i sammanhanget faktiskt är om vi skall
ha några nationalräkenskaper, där man värderar en miljö och andra saker
som inte bedöms i dagens nationalräkenskaper, som ju är rent ekonomiska.
Detta har manglats fram och tillbaka under ett antal år, utvärderats och ut-
retts. Nu måste man fram med någonting. Regeringen säger nu att den kom-
mer att lägga fram ett förslag i kompletteringspropositionen, och jag har nöjt
mig med det.
I en motion som har väckts av John Andersson från Vänsterpartiet påpe-
kas att nationalräkenskaperna också skall omfatta en värdering på regional
nivå, framför allt i Norrlandsregionen. Vad t.ex. Norrland med sina mänsk-
liga insatser och råvaror har betytt för Sverige skulle kunna komma fram i
en regional nationalräkenskap. Utskottet har ansett att det var för svårt att
avvisa den motionen.
Det finns också motioner om det dolda arbetet, som bl.a. Elisabeth Pers-
son från Vänsterpartiet har tagit upp. Det arbetet bör naturligtvis beaktas
bättre än tidigare, än mer i det tidevarv som vi är inne i just nu där det dolda
arbetet kan bli ännu mer omfattande än tidigare. Med den politik som drivs
framför allt i OECD-länderna, de rika industriländerna, med en kantring
mot alltmer nyliberal politik och ett tredjedelssamhälle, skulle det vara oer-
hört intressant att i förlängningen se vad det obetalda arbetet kommer att
spela för roll i ekonomin framöver.
Det som jag för min del anser vara det viktigaste men som helt avstyrks av
utskottet är det förslag om en ny inkomstutredning som Johan Lönnroth för
fram i sin motion. Vi hade en låginkomstutredning, som den gamle-gamla
socialdemokratiska regeringen stoppade i byrålådan - egentligen försvann
den där - och som visade på de enorma klyftorna i samhället och svårighe-
terna för låginkomsttagare över huvud taget i vårt land redan då. Nu finns
det naturligtvis undersökningar som pekar på inkomst- och förmögenhets-
skillnader i landet.
I den här motionen nämns också de som har berikat sig under 80-talet.
Det är inte bara så att vi har fått några som har kraschat, gått omkull, bland
rikefolket. Det har ju funnits några som ägt t.ex. båtar och som sålt i tid och
i dag har en enorm förmögenhet och stort kapital. Det visar ju vilka som var
vinnare på 80-talet. Det finns de inom näringslivet och dess forskningsorgan
som säger att 80-talet var den verkliga omfördelningens årtionde. Det stäm-
mer väl med arbetarrörelsens erfarenheter av vilka som var vinnare och vilka
som var förlorare. Motionen handlar om en inkomstutredning med en sådan
bredd.
Det förvånar mig inte på något sätt att motionen avstyrks och att det bara
konstateras att det finns statistik på det här och att det finns en viss förmö-
genhetsfördelning. Men det är skillnad mellan att tillsätta en utredning och
att hänvisa till statistik eller en bilaga i långtidsutredningen. Johan Lönnroth
var väl litet mera seriös och tänkte att man genom att tillsätta en parlamenta-
risk utredning visar att man ser allvarligt på vad som har hänt och vad vi har
för social struktur i vårt land.
Med detta, herr talman, yrkar jag än en gång bifall till min meningsyttring
under mom. 2, 4 och 5.
Anf. 183 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Ny demokrati är ett ihärdigt och envist parti. En december-
kväll för några månader sedan debatterade lan Wachtmeister och jag folk-
och bostadsräkningarnas framtid. Vi trätte några minuter - det var sent, så
det var inte någon som lyssnade då heller. I dag är det Richard Ulfvengren
som för Ny demokratis talan, och jag hälsar honom välkommen.
Efter den smärre ordduellen den sena aftonen blev lan Wachtmeister och
jag faktiskt ganska ense. Vi gav uttryck för samma skepsis och kritik mot
registreringar rent allmänt, och i synnerhet mot Folk- och bostadsräkning
90. Jag vill bara påminna om att när frågan behandlades i riksdagen var de
borgerliga mycket kritiska. Folkpartiet liberalerna röstade emot förslaget.
Vi ansåg att folk- och bostadsräkningen inte borde genomföras. Nu har den
genomförts, vilket bl.a. behandlas i detta betänkande. I det läget anser vi att
folk- och bostadsräkningen bör genomföras fullt ut. I annat fall kastar man
verkligen bort skattebetalarnas pengar. Det handlar här om 1,5 milj.kr. av
de 180 milj.kr. som har satsats. Av dessa 180 milj.kr. har närmare 75 milj.kr.
satsats av kommunerna. Jag håller med Richard Ulfvengren om att det rör
sig om mycket pengar. Man har anledning att fråga sig om det var värt peng-
arna.
Att i dag säga nej till folk- och bostadsräkningen vore olyckligt och ett slö-
seri. Jag tror att kommunerna, som har satsat så mycket pengar, skulle bli
besvikna. De får ändå ut något av folk- och bostadsräkningen. I synnerhet
har de större kommunerna användning för materialet - det skall vi inte sticka
under stol med.
Dessutom har statistikkommissionen, som utvärderar folk- och bostads-
räkningen, att se över vilka framtida möjligheter som finns. Vi anser att man
skall ha en tioårsintervall och inte en femårsintervall. Man kan eventuellt
också gå på registerbaserade uppgifter. Det är viktigt att vi inväntar denna
utvärdering. Vi har också internationella konventioner att följa, som medger
genomförandet av en folk- och bostadsräkning också i Sverige.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
141
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
142
Integriteten i samhället är viktig. Man skall inte i onödan snoka i männi-
skors privatliv. I det här stycket är Richard Ulfvengren och jag helt överens.
Det finns också några motioner om detta. Jag förutsätter att statistikkom-
missionen kommer fram till ett förslag som går ut på att den här typen av
folk- och bostadsräkning inte kommer att finnas i framtiden.
Jag vill anknyta till det som Per Olof Håkansson sade. Också jag blev litet
överraskad över den enorma kritik som lan Wachtmeister förra gången
framförde och som framförs i dag av Richard Ulfvengren. Bert Karlsson är
ändå andre man i ert parti. När man läser den motion som han har väckt,
finner man att han begär ett enormt snokande. Det talades förut om fogdar
som for omkring i helikoptrar, men Bert Karlsson går ju steget vidare. Nå-
gon form av stringens tycker jag ändå att man kan förvänta sig. Richard Ulf-
vengren har nog anledning att redogöra för vad ni i Ny demokrati egentligen
vill göra. Vill ni har mer eller mindre av kontroll? Den frågan har vi ännu
inte fått något svar på.
Herr talman! I detta betänkande behandlas också de frågor som Lars-Ove
Hagberg var inne på, nämligen frågor om natur- och miljöräkenskaperna.
Det är viktigt att dessa frågor tas upp. Som Lars-Ove Hagberg sade har detta
tagits upp i årets budget, där de ekonomiska styrmedlen för miljöpolitiken
finns med. Man går nu vidare och det skall komma förslag i kompletterings-
propositionen om några veckor. Jag tycker det är viktigt och nödvändigt för
framtida diskussioner att betona natur- och miljöräkenskaperna.
En annan fråga som Lars-Ove Hagberg tog upp är att det obetalda arbetet
skall göras synligt. En del har redan gjorts på detta område - det är ju SCB
som har gjort tidsanvändningsstudierna. Ett fortsatt utvecklingsarbete pågår
för närvarande, vilket också utskottet påpekar.
Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i detta betänkande. Jag
tror att vi i utskottet i grunden är ganska överens om vikten av att få räken-
skaper och statistik som man har användning av och som man kan dra viktiga
och riktiga slutsatser av.
Anf. 184 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Det börjar bli sen kväll och jag skall inte förlänga debatten.
Men jag kan inte låta bli att begära ordet efter Richard Ulfvengrens anför-
ande.
Jag vill börja med att säga att det inte är ledamöterna som är de mest lätt-
räknade här i kväll, utan det är Ny demokratis representanter i finansutskot-
tet, och främst då lan Wachtmeister, som är den som har eldat mest mot det
som vi delvis är överens om, nämligen att det finns en överdriven ambition
hos offentliga myndigheter att inhämta uppgifter om enskilda människor och
företag. Därför blev jag litet förvånad när jag hörde Richard Ulfvengrens -
jag skall inte ta till några kraftuttryck - väldigt luddiga argument mot det
som i en marknadsekonomi är det mest väsentliga, dvs. tillgång till relevant
information, till marknadsrelaterad information.
Varken marknadsekonomin eller konkurrensen fungerar på ett bra sätt
om inte även de små, nya och växande operatörerna på marknaden har till-
gång till relevant marknadsinformation. Någonting som är betecknande för
de starka marknadsekonomierna i västvärlden är att man har lagt ned
mycken möda och ganska rejäla resurser på att bygga upp offentlig statistik
på ett sådant sätt att det finns information tillgänglig, och detta har man gjort
i syfte att stärka konkurrens och dynamik i en levande marknadsekonomi.
Det är precis det som är den nuvarande regeringens ambition. Man kan inte
diskutera folk- och bostadsräkningar fristående från den utveckling på stati-
stikområdet som nu pågår.
Dessutom talade inte Richard Ulfvengren så mycket om statistikreglering,
utan han talade mer om byggnadsreglering och annat, som vi ju är i full färd
med att avskaffa.
Det verkar inte heller som om Richard Ulfvengren har läst betänkandet,
av vilket det framgår att vi faktiskt är på väg mot att avskaffa folk- och bo-
stadsräkningar i de tidigare formerna, som var hårt kritiserade. Nu ser man
för det första över möjligheten att väsentligt förlänga tidsperioden mellan
statistikinhämtandet. För det andra undersöker man möjligheterna att inte
behöva gå ut och fråga enskilda människor. I stället skall man kunna utnyttja
andra informationskällor inom ramen för vad som nu håller på att bli en
mycket begränsad sektor för inhämtande av statistik inom det nya begreppet
offentlig statistik.
Det har rätt länge talats om att man skall kunna använda kvalificerade
urvalsundersökningar. Om Richard Ulfvengren tänker efter litet - och det
fick han chansen till, eftersom han inte hann begära replik på Olle Schmidts
anförande - måste han ändå inse att bostadssektorn och byggnadssektorn i
Sverige har en mycket stor betydelse för vår ekonomis förmåga att fungera
och växa, vilket vi märker inte minst i dag. Dessa sektorer befinner sig i en
stark omvandlingsprocess. Vi vill driva fram ökad konkurrens och flera aktö-
rer. Då måste det självfallet finnas tillgängligt ett väsentligt informationsun-
derlag för att aktörernas skall få möjlighet att fungera i en marknad under
omställning.
Även om jag inte tror så mycket på partiinterna utredningar - de fungerar
nog mest som svepskäl - tycker jag att Richard Ulfvengren skall informera
de icke tillstädesvarande ledamöterna i finansutskottet och deras supplean-
ter från Ny demokrati om att det finns en och annan klok synpunkt utifrån
marknadsliberal utgångspunkt, som det finns skäl att överväga. Ni i Ny de-
mokrati skulle kanske kunna ha en diskussionsafton kring detta och sedan
återkomma med en ståndpunkt som utifrån enskilda människors integritet är
restriktiv, men som är konstruktiv utifrån marknadsekonomiska synpunkter.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande.
Anf. 185 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! Bengt Wittbom sade att jag egentligen borde vara nöjd med
detta betänkande. Jag får väl vara det då, om nu folk- och bostadsräkning-
arna på sikt kommer att försvinna. Bengt Wittbom sade att tidsperioderna
skall bli längre och att man inte skall fråga ut enskilda personer. I så fall är
det ju ett framsteg. Jag har fått som jag vill, och då är jag jättenöjd.
Bengt Wittbom nämnde också urvalsprinciper och att man kan utnyttja
SIFO och andra speciella företag som sysslar med statistik. Det går alldeles
utmärkt att inhämta de uppgifter man behöver från byggnadsföretagen.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
143
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
144
Jag kommer själv från Skanska, som är en inte helt oviktig part på det
området. Jag tror att de företagen kan lösa detta genom att konkurrera med
andra företag om viktig information. Men okej, det börjar bli sent. Alla be-
höver nog äta och sova snart.
Olle Schmidt frågar om vi vill ha mer eller mindre kontroll. Vi vill självfal-
let ha mindre kontroll. Men regeringen tycksju börja i fel ände i vissa frågor,
och därför har vi fått reagera med ganska lustiga eller kontroversiella för-
slag, t.ex. vad gäller prislapparna. Inte vill vi egentligen ha en lag om att det
skall finnas prislappar. Först vill vi ha fri konkurrens, så att folk på så sätt
kan få en prisreglering. Men till dess har vi tvingats inta den här ståndpunk-
ten. Det tror jag alla förstår. Så fort det är fri konkurrens kommer vi att mo-
tionera om att man skall ta bort lagen om prislappar.
Bert Karlssons och Widar Anderssons förslag om ett lägenhetsregister var
också på tapeten. Inte heller det är någon drömsituation, men när det finns
uppgifter om att 40 personer lyfter bostadsbidrag på samma adress i Stock-
holm utan att ens bo där måste man kanske ta till sådana tråkiga metoder
som regleringar. Det är alltså ett sätt att röja upp i djungeln av felaktigheter.
När det är röjt tar man bort bestämmelserna igen. Så måste man ju kunna
jobba.
Anf. 186 OLLE SCHMIDT (fp) replik:
Herr talman! Som det mycket tydligt står i betänkandet är den här formen
av folk- och bostadsräkning på väg att avvecklas. Om detta är vi överens.
Richard Ulfvengren är så generaliserande. All form av uppgiftslämning är
inte negativ. Jag har under ett antal år sysslat med kommunalpolitik, och det
är då faktiskt ganska bra att veta hur folk vill ha det. Det är också positivt,
eftersom man då kan se till att man bistår människor och eftersom man kan
planera. I alla sammanhang behöver det inte vara negativt. Forskarna kan
också ha användning av uppgifterna; jag tycker att Richard Ulfvengren kan
erkänna det.
Däremot kan Richard Ulfvengren inte komma så lätt undan när det gäller
lägenhetsregistret. I den motion som Richard Ulfvengren tydligen supporte-
rar står det uttryckligen: Vid en avvägning mellan skälen - alltså integritet
kontra kontroll, för och emot - kommer vi fram till att fördelarna med syste-
met överväger och att det bör prövas. Helt plötsligt säger Richard Ulfven-
gren att det verkliga snokandet är bra, att ändamålen helgar medlen. Jag
tycker inte att det är hederligt. Jag tror att människor i så fall har lättare att
svara på folk- och bostadsräkningen - vilket för övrigt väldigt många männi-
skor gjorde - och att de tycker att det är mer legitimerat än den här typen av
snokande. Jag tycker inte att Richard Ulfvengrens argument och resone-
mang håller. Det är ologiskt.
Anf. 187 RICHARD ULFVENGREN (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall försöka slingra mig. Jag tänker inte stå och disku-
tera Bert Karlssons och Widar Anderssons motion om ett lägenhetsregister,
eftersom det är folk- och bostadsräkningen vi skulle tala om.
Olle Schmidt sade att det är ganska bra att veta hur folk vill ha det, men
jag menar att det är ganska bra att veta om folk vill veta hur folk vill ha det.
Olle Schmidt säger att han som kommunalpolitiker vet att det är bra att veta
vad folk vill ha, men går folk med på det? Kan man inte någonsin fråga folk
om de godkänner de här sakerna? Jag sitter med i datalagsutredningen, och
vi tittar just på de här frågorna, om man skall kunna inhämta uppgifter utan
den enskildes godkännande, osv. Att skicka ut ett frågeformulär är jättebra,
men kan man sedan hota med att folk skall få böta om de inte lämnar in det?
Jag är medveten om att vi nu har släppt det gamla. Vi är ju dessutom på
samma sida, så varför bråka vidare om detta?
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
Anf. 188 BENGT WITTBOM (m) replik:
Herr talman! Är det några som har anledning att vara nöjda så är det vi
moderater, Richard Ulfvengren. Vi har under många år drivit den princi-
piella frågan på vilket sätt staten och det offentliga skall utnyttja sin exklu-
siva rätt att i det nationella intresset och i ekonomins intresse insamla och
hantera information om juridiska och enskilda personer. I denna fråga är vi
nu på väg mot en förändring till något som för en fri ekonomi och en demo-
krati är korrekt.
Jag håller med om att det börjar bli sent på kvällen, och det märks möjli-
gen litet grand i argumentationen. Det vore ändå bra om Richard Ulfven-
gren tog med sig hälsningen till lan Wachtmeister - när han nu dyker upp
igen - att slutsatsen av den här debatten är att vi både inom Ny demokrati
och bland regeringspartierna borde vara ganska nöjda med den situation
som nu har uppstått. Vi är nu på väg att skapa ett system och principer för
offentligt inhämtande av uppgifter, ett system som är väl i klass med och kan-
ske bättre än systemen i många andra västerländska demokratier och mark-
nadsekonomier.
Jag har tidigare inte velat ta upp frågan om ett lägenhetsregister, men det
för naturligtvis tanken långt. Det är förstås upp till Ny demokrati att litet
grand tänka igenom detta. I den här riksdagen utgår vi nämligen från att det
bakom varje praktiskt förslag ligger en principiell värdering, och vi antar att
det också är fallet vad gäller Ny demokratis förslag. Om er principiella vär-
dering är att generella kontrollsystem skall införas varje gång allmänheten
och enskilda människor agerar i strid med den offentliga regleringens princi-
per och villkor, tror jag att ni kommer att ha oerhört mycket förslagsstäl-
lande att göra under den här mandatperioden. Jag tror också att er valrörelse
1994 kommer att innehålla något helt annat än ett staplande av ölbackar. Då
kommer ni att få förklara er för en allmänhet som vill ha mer frihet och inte
mer regleringar.
Anf. 189 RICHARD ULFVENGREN (nyd) replik:
Herr talman! Lägenhetsregistret tycks vara intressant, och jag förstår att
det är väldigt kontroversiellt. Men vi är ett konstruktivt gäng, som gärna
kommer med nya förslag om inte de första duger. Kan då Bengt Wittbom ge
något annat smart förslag på hur man kommer åt att 40 personer, varav några
bor utomlands, lyfter bostadsbidrag på samma adress utan att bo där? Det
är en problematik, och här kommer vi med ett förslag. Vi tänker ju stanna
här några år, så vi kanske successivt kan förbättra förslagen och komma runt
de problem som Bengt Wittbom belyser.
145
10 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
146
Vi står i alla fall för våra förslag, även om jag nu har svårt att tala för ett
förslag som Bert Karlsson som enskild riksdagsman har lagt fram. Till skill-
nad från er andra står vi för motionerna och yrkar bifall till dem. Ni avstyrker
ju alla motioner. Det spelar ju ingen roll vad man föreslår, om motionerna
sedan alltid blir avstyrkta.
Anf. 190 BENGT WITTBOM (m) replik:
Herr talman! Jag kan tänka mig många andra förslag på hur man skall
hålla kontroll på att det inte sker missbruk av bostadsbidrag och andra bi-
drag. En grundläggande utgångspunkt skulle t.ex. kunna vara att driva en
liberal och marknadsliberal politik, som innebär mindre bidragsberoende
och större möjligheter för enskilda och familjer att betala sina kostnader.
De myndigheter som lämnar bidrag - när det gäller bostadsbidrag rör det
sig alltså om kommunala myndigheter - måste dessutom naturligtvis se till
att bidragen inte missbrukas. Men vi skall väl inte gå in i någon sorts Gos-
plan-system med ett nationellt lägenhetsregister? I så fall skall vi säkert
också ha ett verk som kontrollerar det, och så skall vi ha chefer, och så skall
vi ha byråkrati. Jag måste fråga Richard Ulfvengren: Var det av denna anled-
ning ni ville komma in i Sveriges riksdag, och var det med det förtroendet
från väljarna som ni kom in i Sveriges riksdag? Det här blir ju ett verk till
eller en byråkrati till.
Då måste jag fråga Richard Ulfvengren: Vilka av ölbackarna var det? Jag
var på några möten, och jag såg ingen som flyttades från den privata till den
offentliga sektorn. Det kanske Richard Ulfvengren kan förklara.
Anf. 191 RICHARD ULFVENGREN (nyd) replik:
Herr talman! Ja, nu är vi inne på ölbackar, och det börjar bli riktigt kul -
det är som i valrörelsen. Vi har kommit väldigt långt från statistiken. Vad
skall man kommentera? Jag vet inte om jag vill säga någonting om det. Nej,
jag avstår - jag tycker att det är larvigt.
Andre vice talmannen anmälde att Bengt Wittbom anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 192 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! För några minuter sedan sade Richard Ulfvengren att han
var på samma sida som Olle Schmidt. Det är möjligt, men jag undrar: På
vilken sida är Richard Ulfvengren?
Han sade också att ”vi står för våra motioner”, men han ville inte diskutera
Bert Karlssons motion, därför att ”nu diskuterar vi folk- och bostadsräk-
ningarna”. Men Bert Karlssons motion handlar om ett lägenhetsregister, och
inför FoB 90, FoB 85 och FoB 80 diskuterades just möjligheten att gå över
till och använda registerbaserad verksamhet. Det förutsatte att man hade ett
lägenhetsregister, och det förutsatte i sin tur att man lämpligen hade ett
byggnadsregister. Det här hänger alltså ihop.
När man nu från Ny demokratis sida säger att ”vi står för våra motioner”,
undrar jag: Står man för Bert Karlssons motion om att bygga upp ett lägen-
hetsregister?
Nu är det inte alls så dramatiskt, därför att för halva bostadsbeståndet
finns det i princip även ett lägenhetsregister. I varje småhus är det vanligen
en lägenhet, och dem har vi reda på. Vad det handlar om är alltså flerfamiljs-
hus.
Min fråga kommer tillbaka: Står Ny demokrati fullt ut för Bert Karlssons
motion? Då har man löst en viktig del för att klara de framtida folk- och bo-
stadsräkningarna, fast genomförda på ett annat sätt.
Jag återkommer till forskningen: Hur skall man koppla yrkeskomponen-
ten till lägenheten? Kan man klara det på ett smidigt och bra sätt, har man
fått ett underlag för att bl.a. forskningen och många andra skall kunna göra
viktiga rön med hjälp av den statistik som kan produceras. Min fråga till
Richard Ulfvengren är alltså: Hur är det med forskningen? Hur tänker ni se
på den? Säger ni ”ut med forskningen” på samma frejdiga sätt som ni agerar?
Det ligger mycket i det som Bengt Wittbom och Olle Schmidt har sagt.
Och nu kommer vi till kärnfrågan: Står ni upp för att ni vill vara med och
skapa ett lägenhetsregister och lösa problemet med att få in yrkeskomponen-
ten i sammanhanget? Då är vi nämligen många på samma sida.
Anf. 193 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! Per Olof Håkansson vet att det inte var en partimotion från
vare sig hans eller mitt håll, utan det var en motion av Widar Andersson från
hans håll och Bert Karlsson från mitt håll. De får diskutera den motionen
inför kammaren, och de får stå för den. Det är ett intressant förslag i en över-
gångsperiod, tills man har rett ut de här reglerna. Vi är också för mindre
bidrag och lägre skatter i det här landet - Per Olof Håkansson vet att vi job-
bar för det. Vi har t. ex. föreslagit behovsprövade barnbidrag, och man kan
väl tänka sig även behovsprövade bostadsbidrag. Det är en mycket intres-
sant tanke.
Per Olof Håkansson frågar om forskningen igen och talar om yrkeskom-
ponenten - det är ett bra ord - kontra lägenheten. Jag må vara dum eller
blåögd, men jag förstår inte vad som är viktigt med en sådan forskning, dvs.
att koppla olika yrkeskategorier till olika storlekar på lägenheter. Det verkar
helt absurt.
Anf. 194 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Jag vill bara säga till Per Olof Håkansson att han och social-
demokraterna inte förträder riktigt samma försvarslinje som vi moderater
nu har argumenterat för vad gäller Ny demokratis ståndpunkter. Jag vill bara
markera det, herr talman.
Sedan vill jag kommentera Richard Ulfvengrens sätt att hantera parti-
ståndpunkter i Sveriges riksdag. Det är så, om Richard Ulfvengren inte kän-
ner till det, att det finns flera möjligheter för enskilda partiföreträdare i Sve-
riges riksdag att föra fram och driva ståndpunkter. Den grundläggande rät-
tigheten och skyldigheten som man har som enskild, vald riksdagsledamot
är rätten att motionera och väcka förslag i Sveriges riksdag. Den rätten är
betydelsefull, därför att den lägger grunden för varje enskild ledamots möj-
lighet att påverka sitt parti att inta ståndpunkter i de frågor som han själv
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
147
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
148
arbetar för, som han tycker är viktiga eller som han har i uppdrag att arbeta
för från sina väljare, för att få genomslag för förändringar i den riktningen.
Det är reglerna i det svenska parlamentet, konstituerade av den svenska
valordningen. Därför får ni i Ny demokrati bestämma er för vad det nu är
som gäller som Ny demokratis ståndpunkter. Vi kan inte - förlåt mig, Rich-
ard Ulfvengren - uppfatta det på annat sätt när Ny demokratis vice partile-
dare, folkledare eller vilken titel han har, för fram förslag i Sveriges riksdag
än att de måste tas på allvar och att de är partiståndpunkter hos Ny demo-
krati. Att Richard Ulfvengren då får stå till svars för dem är också en del av
parlamentarismens och demokratins konsekvenser. Jag får stå till svars för
saker som Moderata samlingspartiets partiledning för till torgs, och Richard
Ulfvengren får stå till svars för uppfattningar som Ny demokratis partiled-
ning för till torgs. Det går inte att bara schackra med detta.
Anf. 195 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! Jag står gärna för våra motioner, och det borde ni göra i alla
partier i större utsträckning än vad ni gör. Vi yrkar ju bifall till motioner som
ni själva yrkar avslag på. Jag vill komma tillbaka till den punkten. Väcker
man motioner här i riksdagen är det väl inte för att påverka sitt parti att se-
dan komma med partimotioner, utan det är väl för att man som riksdagsman
vill få igenom en viss fråga.
Jag har ett exempel med en riksdagsman som är ute hos yrkeskategorin
fiskare, och han står bredvid en kille med sydväst och säger att ”jag har mo-
tionerat om bättre villkor för dig”. Sedan avstyrker han samma motion i sitt
utskott. Det är fullkomligt barockt.
Man kan motionera på sina partistämmor om man vill påverka sitt parti.
Jag kanske är oinformerad, men jag trodde att man väckte em motion i riks-
dagen därför att man vågade driva den politiken fram till dess att motionen
klubbades i kammaren, så att den åtminstone fick en röst. Det kanske är en
missuppfattning, men jag lär mig gärna.
Anf. 196 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Då kanske Richard Ulfvengren kan informera mig om något
annat sätt i Sveriges riksdag att åstadkomma faktiska förändringar ute i sam-
hället än att samla majoritet för en uppfattning bland ledamöterna i denna
kammare, och då i grunden i den egna partigruppen.
Anf. 197 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! Nej, jag tror bara att motionerna skulle få större kraft om
man vågade stå för dem ända fram. De skulle leda till mera förändringar ute
i samhället om de nådde fram hit med en röst än när de avvecklas redan i
utskotten. Det är det som jag har synpunkter på. Jag kommer utifrån, och
jag tycker att det känns löjligt att jobba på det viset att man väcker 2 500
motioner, att de flesta klubbas bort men att några överlever med positiva
skrivningar. Jag är bara kritisk mot det systemet, och det har inte så mycket
med statistik att göra. Jag ber om ursäkt, herr talman, för att jag bytte ämne.
Bert Karlsson är här nu, och han kanske kan begära ordet och berätta om
sina bostadsregister.
Anf. 198 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Tydligen har lägenhetsregistret varit på tal, och jag förstår
att ingen förstår det. Men jag tror att vanliga arbetare också har otroligt svårt
att förstå varför man inte gör någonting åt de 25 000-30 000, helt legala, skat-
tesmitarna.
Jag har hotat med att lära varenda svensk att göra på samma sätt. Man har
löst det här i Finland och Danmark, och där finns faktiskt inte de stora pro-
blem som finns i Sverige.
Ett lägenhetsregister är inte menat som ett register att försöka jaga folk
med. Det är däremot till för att bevisa att människor medvetet ljuger. Detta
är ett förslag som kommer från skatteförvaltningen. Den som är pappa till
förslaget är faktiskt en moderat. Det är därför förvånande att moderaterna
över huvud taget kan kritisera det. Jag tycker att det är otroligt förvånande
att Socialdemokraterna, som ju står för rättvisa, inte alls har förstått vad det
handlar om.
Jag hoppas att jag inte skall behöva lära ut detta till en miljon företagare
i Sverige, eller till två miljoner, så att de kan utnyttja det här fifflet och föror-
saka förluster på ca 5 miljarder per år.
Anf. 199 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att det här tar litet tid.
Kan inte Bert Karlsson tänka sig andra och mindre centraliserade system
för att klara ut detta, t.ex. att utgivande myndigheter håller hygglig kontroll
på att de som mottar stödet inte missbrukar det? Det måste vara bra mycket
enklare än att upprätta ett centralt lägenhetsregister. Jag tror t.o.m. Bert
Karlsson kan tänka sig hur ett sådant register skulle kunna användas och ut-
nyttjas om det kommer i händerna på andra än dem som har samma värde-
ringar som vi som står för frihet, demokrati och marknadsekonomi.
Anf. 200 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Ja, nu har vi fått förklaringen till varför Richard Ulfvengren
var så debattglad. Det handlade om att i någon mån filibustertala så att Bert
Karlsson kunde komma hit. Det var ju bra. Det lyckades, och det skall Rich-
ard Ulfvengren ha beröm för. Men å andra sidan har vi nu också fått en möj-
lighet att få reda på var Ny demokrati står i lägenhetsregisterfrågan.
Lägenhetsregister är inte så dramatiskt, och vi socialdemokrater är defini-
tivt inte emot ett lägenhetsregister och har egentligen under ganska lång tid
försökt att skapa ett sådant. Det finns, som jag tidigare sade, ett lägenhetsre-
gister för halva bostadsbeståndet. Småhusregistret är ju i princip ett lägen-
hetsregister. Det handlar alltså om att lösa problemet med flerfamiljshusen.
För att kunna bygga upp ett bra lägenhetsregister måste man, säger exper-
ter som kan det här, ha ett byggnadsregister. Under ganska lång tid har man
försökt lösa och finansiera de tekniska och andra problem som är förknip-
pade med att skapa ett byggnadsregister. Nu tycks alltså ett byggnadsregister
vara på väg. Med den ordningen bör man kunna arrangera kommande folk-
och bostadsräkningar till att bli registerlösningar.
Då uppstår och kvarstår frågan: Står Ny demokrati fast vid Bert Karlssons
förslag om att etablera ett lägenhetsregister, och hur står det i samklang med
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
149
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
150
förslaget i reservation nr 2 som är knuten till finansutskottets betänkande
22? Där sägs att framtida folk- och bostadsräkningar inte skall genomföras.
Detta kommer nu att bli huvudfrågan för debatten. Det finns nämligen
ett klart motsatsförhållande mellan förslaget i Bert Karlssons motion om att
etablera ett lägenhetsregister och förslaget i reservation nr 2. Jag skall med
spänning åhöra hur detta kommer att sluta.
Anf. 201 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tycker det är strongt att Bert Karlsson har kommit hit
denna sena timme.
Om Bert Karlsson har lyssnat till diskussionen på sitt rum har han hört att
den handlat om att lan Wachtmeister tidigare, och i dag och i kväll Richard
Ulfvengren, ihärdigt har kritiserat folk- och bostadsräkningen och hävdat att
den är integritetskränkande. Richard Ulfvengrens anförande saknade inte
överord, om jag uttrycker det så.
Det var i detta sammanhang som vi tog fram denna motion, och jag dris-
tade mig till att citera litet grand ur den. I stället för att vila på integritetskra-
ven säger Bert Karlsson tillsammans med Widar Andersson entydigt att de
får vika. Det är i det här sammanhanget viktigare med kontroll och regler.
Det var bara det jag ville påpeka. Det stämmer inte med den mycket ihär-
diga och intensiva kritik ni har riktat mot folk- och bostadsräkningen i detta
sammanhang. Det som lan Wachtmeister och Richard Ulfvengren har sagt
stämmer inte med detta vare sig ideologiskt eller rent logiskt och praktiskt.
Anf. 202 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! När det gäller frågan om lägenhetsregister har vi försökt att
påvisa den brist som finns i samhället. Det finns ett antal människor som
fifflar - och jag har här nämnt Frangois Bronett som ett bra exempel, han har
nämligen inte betalat skatt under 30 år - och det kan inte vara acceptabelt.
Jag frågade helt enkelt dem som kan det bäst: Hur kan man göra för att
komma åt detta? De kom med förslaget och sade: Det här är enda möjlighe-
ten med den lagstiftning vi har i dag. Däremot hänvisar man både till Finland
och Danmark, där man tydligen har löst det här problemet. Finns det ett
annat system ställer jag självklart upp på det. Men jag kan fortfarande inte
acceptera att en så stor grupp i det svenska samhället smiter från skatten.
Det hoppas jag att inte någon här vill ställa upp på.
Jag förstår att detta kan krocka med krav från andra håll. Det behövs inte
register i onödan, men i det här fallet måste jag säga att detta är oerhört
viktigt om vi skall få svenska folket att betala skatt. Annars struntar folk i
att betala skatt. Alla kommer till slut att fuska, precis som Stockholm Taxi i
dag. Det finns snart icke en ärlig taxiförare, eftersom han inte kan vara ärlig.
Han måste överleva, och därmed tvingas han också till att fuska.
Anf. 203 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Det är svårt att att vara praktiker och värderingsföreträdare
på en gång. Det är ibland svårt att få de egna grundvärderingarna att passa
verkligheten.
Jag tycker att det är litet märkligt att Ny demokrati och Bert Karlsson
gjorde en valrörelse där ni framställde er som kanske de ivrigaste och mest
ambitiösa företrädarna för frihet, integritet, minskning av offentlig sektor,
mindre offentlig makt och mer utrymme för enskilda människor. Bort med
de stora elefanterna, låt de fria företagsblommorna blomma!, eller vad det
nu var för någonting.
Nu föreslår en ledande företrädare för detta parti i Sveriges riksdag för att
lösa ett problem, som enligt Bert Karlssons egen definition här i talarstolen
kanske rör 30 000, 40 000 människor som missbrukar systemet, en lösning
som innebär att vi skall skaffa oss ett lägenhetsregister som omfattar, såvitt
jag förstår, vatje boende svensk. Det måste väl vara på det sättet? Man kan
ju fuska med bostadsbidrag i småhus också. Det går ju alldeles utmärkt.
(Bert Karlsson (nyd) inpass: Det gäller inte bostadsbidrag.)
Jo, det kan man väl göra? Jaså, inte det. Så man kan inte uppbära bostads-
bidrag ändå?
Jag skulle vilja ställa en fråga till Bert Karlsson. Jag var och tittade på Bert
och lan när ni flyttade ölbackar. Vilken ölback var det ni flyttade från privat
sektor till offentlig sektor som motsvarar den nya byråkrati som måste byg-
gas upp eller den byråkrati som inte skall tas bort för att skapa och upprätt-
hålla detta bostadsregister?
Nu säger Bert Karlsson att ni kan tänka er andra lösningar. Innebär det
att ni backar från förlaget, eller att Bert Karlsson backar? Vem som står för
förslaget är ju inte alldeles klart, om det är Ny demokrati eller Bert Karlsson
med medmotionär.
Innebär detta att ni backar från förslaget? Är ni t.ex. beredda att i integri-
tetens och den minskade registreringens namn, som är någonting som denna
regering driver hårt, i stället ställa krav på att de myndigheter som utger den
här typen av stöd, och andra typer av stöd som är behovsprövade, faktiskt
också utför den kontrollfunktion som de är ålagda, och som effektivare ge-
nomförd skulle förhindra den här typen av fusk?
Anf. 204 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det är svårt att diskutera, när ni inte ens förstår vad det
handlar om. Det är skattefusk i första hand, och sedan är det fusk med bo-
stadsbidrag också, men skattefusket är den stora biten där det är fråga om
mycket pengar.
Kan man komma med ett annat förslag, då säger jag omedelbart ja. Men
tydligen har fusket varit känt i 30 år, och Sveriges riksdag har fortfarande
inte gjort någonting, trots att både Finland och Danmark har lyckats lösa
problemet. Det måste väl finnas några möjligheter även för Sverige att klara
av den här saken.
När vi diskuterade register i valrörelsen, pratade vi om onödiga register,
båtregister t.ex. Det hävdades att man lättare kom åt båtarna om man kunde
numren på dem, men jag tror inte att man klarar av att leta efter nummer på
båtar, måste jag säga. Och det finns många andra undersökningar - man
skulle ha reda på kakelplattor hit och dit, om en person hade varit sjuk och
var han hade varit sjuk, osv. Det var sådana grejer som vi protesterade mot.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
151
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
Som vanlig löntagare kräver man att ett system skall vara rättvist för alla.
Den vanliga löntagaren kommer inte undan skatt. Hälften av bostäderna i
Sverige är registrerade på det sätt som jag talar om, så jag förstår inte varför
det skulle vara så fruktansvärt att göra ett register över den andra hälften av
lägenhetsbeståndet.
Det är inte meningen att man skall missbruka registret och använda det
på annat sätt än för att skattemyndigheterna skall kunna gå in och kontrol-
lera att den som står för deklarationen verkligen talar sanning.
Som det nu är, kan man skoja med myndigheterna. Man kan säga att man
bor i Frankrike, fast alla känner till att man bor på en adress i Stockholm och
har gjort det under tio, tjugo eller trettio år utan att någon reagerar. Jag
tycker att det är ofattbart hur någon kan protestera mot kravet att alla här i
landet skall bli skyldiga att betala skatt.
Anf. 205 BENGT WITTBOM (m) replik:
Herr talman! Det låter som en snusförnuftig ståndpunkt. Jag skulle vilja
fråga Bert Karlsson hur han ställer sig till någonting som heter FAS 90, som
både ni och vi moderater är motståndare till. Utgångspunkten för FAS 90 är
att motverka fusk med sjukförsäkringen, som också är utgivande av skatte-
betalarnas pengar. Är ni för eller emot FAS 90?
Sedan skulle jag vilja säga, herr talman, att jag tycker att jag ser en mycket
mer konstruktiv väg att motverka missbruk av utgivande av skattebetalarnas
pengar, och det är att minimera utgivande av skattebetalarnas pengar och
framför allt behovet för enskilda människor att motta utgivande av skattebe-
talarnas pengar. Det kan vi göra t.ex. genom att konsekvent sänka skatter
och minska bidrag och göra enskilda människor mer kapabla att genom eget
arbete försörja sig på en egen inkomst.
Sedan skulle jag bara som en slutkommentar vilja säga att jag tycker inte
att vi i Sverige har brist på register. I vårt land har en växande offentlig sek-
tor, framdriven av en politisk uppfattning ledd av socialdemokratin, som
trott att samhället och offentligheten på ett bättre sätt tar ansvar än vad en-
skilda människor gör, tagit på sig större och större ansvar. Det synsättet be-
höver register, behöver kontrollsystem, behöver bidragssystem.
Min samhällssyn, vår samhällssyn, den nuvarande regeringens och som jag
uppfattat det även Ny demokratis samhällssyn är att vi inte skall öka antalet
register för kontroll i det svenska samhället. Vi skall i stället minska motiven
för att ha kontroller, och i de fall och inom de områden där det ändå är nöd-
vändigt i solidaritetens namn att hjälpa andra människor skall vi se till att
kontrollen fungerar.
Slutgiltigt, herr talman, tänkte jag bara fråga: Hur hade Bert Karlsson
tänkt sig kontrollera utgivandet av de behovsprövade barnbidragen? Vilken
ny offentlig byråkrati behövs för det? Och vilken ölback var det? Jag tror
nog att Bert Karlsson glömde flytta en och annan ölback åt andra hållet i
parkerna under valrörelsen 1991.
Men nästa gång, Bert Krisson, blir det väl en del flyttande av backar åt
andra hållet, för att kunna ta ansvar för de ståndpunkter som Ny demokrati
har intagit här i kammaren under valperiodens gång.
152
Anf. 206 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag erinrar om att kammaren nu diskuterar finansutskottets betänkande
om statistikfrågor.
Anf. 207 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Att undvika fusk med barnbidragen är ganska enkelt. Det
finns ett kanadensiskt system som fungerar alldeles utmärkt och som innebär
att man gör avdrag på sin deklaration. Så det problemet är ganska lätt att
lösa. Men jag förstår att moderaterna inte alltid anammar sådana goda idéer.
Jag hävdar fortfarande att om vi accepterar att en del människor, med
Frangois Bronett i spetsen, håller på som de gör, då har vi kvar detta orätt-
visa samhälle. Men tala då om för alla att dessa möjligheter finns! Det skall
inte vara en viss liten grupp som kommer på de här idéerna och utnyttjar
dem och skrattar åt myndigheterna.
Kom med ett konstruktivt förslag till hur vi skall åtgärda det här! Jag kan
inte sitta i Sveriges riksdag och se hur människor fortsätter med det här myg-
let. Jag skulle vilja uppmana föregående talare att komma till mig och tala
om hur vi skall skattskriva Frangois Bronett. Går det att ordna den saken,
så skall ni slippa mig här i riksdagen.
Anf. 208 BENGT WITTBOM (m) replik:
Herr talman! Jag har inget som helst önskemål att slippa Bert Karlsson i
riksdagen. Jag tycker att det förhållandet att Bert Karlsson är vald av
svenska folket är motiv nog för att han finns här. Men Bert Karlsson får ac-
ceptera att hans uppfattningar faktiskt diskuteras här i kammaren.
Jag är alldeles övertygad om att vi skulle kunna fylla landet med offentlig
byråkrati, om vi importerade vartenda register som Bert Karlsson kan hitta
borta i krokarna och som faller honom på läppen. I Tyskland och i Frankrike
kan man hitta många register, Bert Karlsson. Frankrike är historiskt traditio-
nellt en centralstyrd stat.
Det här är min sista replik, herr talman. Jag tänker inte säga mer än att
det finns ett mycket omfattande, väl genomarbetat, i dag icke utnyttjat all-
omfattande registersystem som vi kan ta över. Det är det som en viss central-
makt öster om oss lämnade efter sig när den föll och som ingen av arvtagarna
i de nya demokratierna där vill ha.
Vill man i Sverige ha register, Bert Karlsson, så är tillgången oändlig. Men
det vill inte den här regeringen ha, och det vill inte den här riksdagsmajorite-
ten. Vi vill skapa större frihet och oberoende och möjligheter för enskilda
människor att ta ansvar, minska register och kontroll och styrning från of-
fentliga myndigheter. Då får man inte falla till föga för första bästa tillfälle
att införa nya register och ny byråkrati.
Vi ses i Folkets park nästa valrörelse, Bert Karlsson! Det skall bli kul att
se åt vilket håll ni flyttar ölbackarna då.
Andre vice talmannen anmälde att Bert Karlsson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
153
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
Anf. 209 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Bert Karlsson lade ut en dimridå genom att säga att den här
debatten handlar om så väldigt mycket, om skatter och bostadsbidrag och
barnbidrag. Men vem är det som har dragit in de frågorna?
Jag skall gärna efterkomma talmannens uppmaning och hålla mig till det
saken gäller. Jag vill gärna, för att veta var vi står inför den fortsatta diskus-
sionen, få en del ting utklarade med Bert Karlsson.
Det lägenhetsregister som Bert Karlsson skall skapa måste självfallet inne-
hålla en upplysning om lägenheten. Sedan måste man, för att nå de syften
som Bert Karlsson säger att man skall nå, givetvis registrera och på lägenhe-
ten sammanföra individerna i fråga. Då måste man rimligen ha med både
personnummer och yrkesbeteckning.
Då blir min första fråga till Bert Karlsson: Är det ett sådant lägenhetsre-
gister som avses? Rimligen måste det se ut på det sättet.
Min andra fråga är då: Vad är det för skillnad mellan ett sådant lägenhets-
register och det som i praktiken är resultatet av de senaste årens folk- och
bostadsräkningar?
Och hur står ett sådant lägenhetsregister i relation till den motivering som
ni har i reservationen nr 2? Såvitt jag förstår finns här en skarp konflikt. De
går inte att förena, och rimligen måste ni ta tillbaka motiveringen till reserva-
tion 2, för att inte säga ta tillbaka hela reservationen.
Jag skall med spänning nu höra om jag för det första har förstått vilken typ
av lägenhetsregister som Bert Karlsson vill etablera och för det andra hur
Bert Karlsson kommer att hantera den reservation nr 2 som är knuten till
finansutskottets betänkande.
Anf. 210 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag tänker inte diskutera varenda detalj. Jag tror att var och
en förstår principen. Jag förstår faktiskt inte att Socialdemokraterna kan ha
något att erinra mot det här. Man vill ställa upp solidariskt för de svaga i
samhället samtidigt som man tillåter ett avancerat skattefusk.
Det är likadant med de behovsprövade barnbidragen som vi var inne på
tidigare. Socialdemokraterna tillhör tydligen dem som tycker att även miljo-
närer skall ha barnbidrag för att de kan sätta in pengarna på banken. Jag tror
faktiskt inte att den ensamstående mamman har samma åsikt.
När det gäller de s.k. registren pratar man om tekniken. Det här började
med att vi - jag och en socialdemokrat, hör och häpna - frågade skattemyn-
digheterna hur man kan komma åt det här skattefusket. Vi fick det här för-
slaget. Dessutom var det en moderat landstingspolitiker som kom med för-
slaget. Det här är helt förvirrat, att en socialdemokrat och en nydemokrat
har lagt fram förslaget.
Det här är ganska rimligt mot den som sliter och arbetar och som faktiskt
är registrerad till tänderna - den vanliga arbetaren. Man kan få reda på pre-
cis allting. Jag förstår inte att man utan vidare kunde införa att man kan dra
skatten direkt på ränteintäkterna. Då är det inga problem att gå in och kolla
konton.
154
Anf. 211 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om att diskussionen gäller finansutskottets betänkande om
statistikfrågor.
Anf. 212 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Jag vet det. Men det handlar om en del annat som man också
har införts när det gäller att kontrollera folk.
För rättvisans skull skall alla i vårt samhälle ha samma förutsättningar. Vi
skall i så fall ta bort registreringen på villor också.
Anf. 213 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Jag måste till sist få konstatera att sannolikt är definitionen
av innehållet i ett lägenhetsregister modell Bert Karlsson såsom jag sade.
Det torde omfatta individ, yrke, personnummer och lägenhet. Att svepa un-
dan detta och säga att det är fråga om teknik, vill jag påstå är struntprat.
Faktum är att tekniken här är viktig. Det är innehållet som är det betydelse-
fulla när man skall bygga upp en statistik. Det är inte vad vi kallar det för
utan det är innehållet i statistiken som är viktig.
Anf. 214 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Bert Karlsson, varenda person som kommer och vill upp-
rätta ett register har motiv och hävdar att det är berättigat. Det kan Bert
Karlsson fråga sin kollega Richard Ulfvengren om. Det är minst sagt vansk-
ligt att Bert Karlsson i sin motion tillsammans med Widar Andersson väljer
att säga att integriteten inte är det viktiga i det här sammanhanget utan att
kontrollen är viktigare.
Det var bara den kopplingen som jag ville göra med folk- och bostadsräk-
ningen. Jag skulle kunna citera forskare efter forskare och politiker efter po-
litiker som hävdar att folk- och bostadräkningen egentligen skulle vara ännu
mera detaljerad. Jag tycker dock att det är vår skyldighet - mot bakgrund av
de signaler vi får från våra väljare som tycker att det är integritetskrän-
kande - att säga stopp och att vi måste försöka få de uppgifterna på något
annat sätt.
Jag tror att vi skall akta oss för att tumma på de reglerna. Människor i
Sverige känner sig genomkontrollerade. Det må vara sant eller osant men
de känner så. En sådan typ av register som Bert Karlsson föreslår här utgör
ett mycket större mått av individ- och integritetskränkning än vad folk- och
bostadsräkningen någonsin har varit. Jag hoppas att vi inte får en folk- och
bostadsräkning, och jag hoppas vid Gud att vi inte får det här registret heller.
Anf. 215 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Alla ställer tydligen upp på de 25 000-30 000 smarta killarna.
Det är tydligen viktigare än någonting annat.
Jag läste häromdagen om ett parallellfall. Det gällde en man som var
dömd för mord. Han lyckades rymma. Med det socialas och sekretessens
hjälp fick han t.o.m. ut socialbidrag. Då har det gått för långt. Det tror jag
att de flesta skriver under på.
Jag är självfallet inte för ett kontrollsamhälle där man kan gå in och kon-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
155
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
156
trollera allt. Det minsta man kan begära är väl att man kan kontrollera att
människor betalar skatt i det här landet och att de bor i det här landet. De
skall väl inte kunna hyra en lägenhet i Frankrike och säga att de egentligen
bor där fast de bor i Sverige och aldrig vistas i lägenheten i Frankrike. Det
här måste vara fel.
Det spelar ingen roll hur man kommer till rätta med det här. Vi har frågat
skattemyndigheten som kan det här, och detta var skattemyndighetens för-
slag.
Anf. 216 OLLE SCHMIDT (fp) replik:
Herr talman! Bert Karlssons hela resonemang tycks kretsa kring en en-
skild person som dessutom namnges. Jag känner inte till förhållandena. Jag
tycker måhända att Bert Karlsson inte behöver ge miljontals svenskar ett
lägenhetsregister för att komma åt en person. Dessutom lär väl ingen myn-
dighet i världen sväva i okunnighet om att Bert Karlsson hyser dessa tvivel
om denna persons ekonomiska mellanhavanden.
Anf. 217 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det gäller inte en person. Det gäller ca 30 000 personer, och
det handlar om 4-5 milj årder. Vi hade en diskussion om barnbidraget, som
var en katastrof för regeringen. Det handlade om 1 miljard, och man påstod
att det var en katastrof. Här kan man plötsligt säga att 5 miljarder och 30 000
personer inte är något att bry sig om.
Jag hoppas att folk faktiskt börjar använda den här tekniken så att vi får
slut på dessa dumheter i Sverige. Då menar jag att fler än 30 000 personer
skall göra det.
Anf. 218 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! Per Olof Håkansson som hoppade på mig har gått så det är
ingen idé att jag svarar på det han sade.
Anf. 219 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Jag kan inte undvika att ställa en fråga till Bert Karlsson.
När ni flyttade backar i parkerna sade ni väl inte att ni ville in i Sveriges riks-
dag för att ni där skulle företräda dem som kan det bäst - enligt Bert Karls-
sons definition i debatten här i kväll -, nämligen myndigheterna? Det var ju
de backarna som ni flyttade bort under valrörelsen.
Om Bert Karlsson läser propositionen om förenklad statistikreglering som
precis har lagts på riksdagens bord, finner han att de som protesterar och
anför kritik mot förenklad statistikreglering är alla de här myndigheterna.
Jag är övertygad om att ifall Bert Karlsson körde ett kort seminarium med
dem och med lämpliga tidningar närvarande, så skulle han få en utomordent-
ligt omfattande motion att föra fram i Sveriges riksdag. Den skulle då vara
baserad på kunskap från dem som enligt Bert Karlssons uppfattning vet bäst.
Det skulle gå ut på att införa ytterligare kontroller, uppgiftsinhämtande och
reglering av enskilda människors vardag. Men det var väl inte därför ni val-
des in i Sveriges riksdag, Bert Karlsson? Det var väl inte för att företräda
dem som vet bäst, myndigheterna, utan det var faktiskt precis tvärtom.
Anf. 220 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Backarna tycks intressera många. Vi tog backarna som ex-
empel i valrörelsen för att politikerna också skulle förstå vad vi sade. Men
backarna räckte tydligen inte för att ni skulle förstå.
Vi sade i det sammanhanget att vi skulle minska skatten. Vi har 5 miljar-
der att hämta hem här. Jag tror att alla som valde in oss också skulle ställa
upp på kravet att alla som bor i Sverige och tjänar sina pengar här också skall
betala skatt. Moderaterna tycks inte ens internt vara överens om detta. Det
här förslaget kommer, som jag har sagt tidigare, från en moderat landstings-
politiker. Jag tror att han kan ganska mycket om skatter. Han jobbar nämli-
gen i skatteverket.
Anf. 221 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Man kan säga mycket i Sveriges riksdag, och man får nästan
säga precis vad som helst. Men man får då acceptera att bli emotsagd.
Inte var det för politikernas skull ni flyttade backar. Det var inte politi-
kerna som var i folkparkerna. Det var väljarna som var i folkparkerna, och
det var därför ni blev invalda i Sveriges riksdag. Inte pratade ni då - i alla
fall inte på de möten då jag lyssnade på er - om att ni skulle in i riksdagen
för att sedan kanalisera myndigheternas uppfattning i olika frågor eftersom
de vet bäst. Det var precis tvärtom. Det är därför som vi nu håller på med
den här sena diskussionen.
Byter man fot för ofta får man finna sig i att det hela diskuteras.
Jag trodde att Ny demokrati valdes in i Sveriges riksdag för att arbeta för
mindre kontroll och regleringar, mer frihet, sänkta skatter, ökade möjlighe-
ter för enskilda människor att med bibehållande av större delen av sina in-
komster bli mindre beroende av bidrag och kontroll och uppgiftsinhämtande
från myndigheter. Jag hoppas att det är så. Men det kan man inte angripa
genom att liera sig med alla dessa myndigheter.
Anf. 222 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Moderaterna står på samma sida
som de 30 000-40 000 som fuskar med skatten. Det är tydligen viktigare att
försvara deras ära än att se till att vi får in dessa pengar, så att vi exempelvis
kan ge fattigpensionärema en miljard, som de behöver. Även Moderaterna
snackade om det i valrörelsen.
Bengt Wittbom påstår att backarna var till för publiken. Men publiken
hade nog förstått om vi hade förklarat på vanligt sätt. Det var till för att så-
dana som Bengt Wittbom också skulle förstå att det faktiskt är så illa ställt
med Sverige. Det har tydligen inte Bengt Wittbom förstått. Då hade han
insett att vi behöver dessa 5 miljarder, som ingen över huvud taget tycks bry
sig om. De pengarna behöver vi till pensioner, till barnfamiljer osv. Det finns
ett oerhört stort behov av dessa pengar. Det finns ingen anledning att dessa
människor skall kunna fortsätta på detta sätt.
Det var någon som irriterades av att jag tog upp ett exempel. Det är det
mest skrämmande exemplet. Han har också sprungit i riksdagshuset och på
departementen. Han har varit mycket välkänd för att han hade en benägen-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
157
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Statistikfrågor
158
het att dela ut fribiljetter hit och dit. Det är möjligt att Bengt Wittbom också
har fått det, så att han tycker att han har ett särintresse att ta till vara.
Jag tycker att det är oerhört fräckt att bara nonchalera 5 miljarder kronor
från dessa 25 009-30 000 personer. Enligt myndigheterna kan det vara
många fler. Man tar inte till i överkant när man säger att de är 25 000. Jag
tycker att det är skrämmande att man hela tiden gömmer sig bakom detta att
det är ett register och det fruktansvärda som kan hända om vi plötsligt får
ett lägenhetsregister.
Anf. 223 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Nu passerade Bert Karlsson gränsen. Jag sitter inte i Sveri-
ges riksdag för att försvara några särintressen.
Herr talman! Ursäkta mig för nu kanske jag också passerar gränsen. Är
det någon som har gjort sig känd för att företräda egocentrererade särintres-
sen i Sveriges riksdag, är det Bert Karlsson. Slut på den delen.
Herr talman! Bert Karlsson må förlåta mig, och kanske andra i debatten i
riksdagen, att vi tar upp detta med backarna. Vi hade ingen aning om att de
var ämnade som pedagogiskt instrument för att förklara för oss politiker,
som Bert Karlsson uttrycker det, hur det egentligen står till i samhället. Väl-
jarna uppfattade det nog som ett enkelt sätt att förklara i vilken riktning Bert
Karlsson och Ny demokrati ville förändra Sverige. Efter dagens diskussion
är det bara att konstatera: Ni lurade skjortan av dem. Det tillstår Bert Karls-
son här i riksdagsdebatten. Det tycker jag är anmärkningsvärt.
Dessutom tror jag inte att Bert Karlsson satt på sitt rum och lyssnade när
Richard Ulfvengren svarade för debatten för Ny demokratis del. Richard
Ulfvengren erkände rakt upp och ned att Ny demokrati eller Bert Karlsson
eller vem som nu står för vad i detta parti, nog faktiskt hade fel på ett antal
punkter. Det kan vi lämna därhän.
Jag har suttit i Sveriges riksdag ett antal år. När jag besökte Bert Karlssons
och lan Wachtmeisters valmöte satt jag inte i Sveriges riksdag. Jag är egen
företagare, Bert Karlsson. Jag försörjer mig själv. Jag sitter inte här för att
försvara egenintressen. Jag sitter här för att försvara svenska folket mot re-
gisterentusiaster, kontrollentusiaster och byråkratientusiaster, som faller för
kortsiktiga åtgärder och är beredda att stödja en utveckling i Sverige av den
modell som jag tyvärr tycker att Bert Karlsson representerar, sedan Bert
Karlsson kom in i riksdagen. Jag tycker att det är synd.
Herr talman! Nu tycker jag att vi avslutar denna debatt, Bert Karlsson.
Det finns regler i riksdagen. Man uppträder hyfsat mot varandra, och man
har bra relationer. Då står man inte och misstänkliggör människor, som Bert
Karlsson gjorde i sitt sista inlägg. Man skall inte kasta sten när man sitter i
glashus, Bert Karlsson.
Anf. 224 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Herr talman! Jag vill bara till protokollet få antecknat att jag inte har sagt
att Bert Karlsson har fel. Däremot har jag sagt att vissa enskilda motioner
som Bert Karlsson har lagt fram får Bert Karlsson själv stå för. Vi finns båda
i huset, och Bert Karlsson är alltså här.
Jag kan ge mig tusan på att det för de kanske tusen motioner som Modera-
terna har lagt fram är svårt att hitta personer som kommit och förklarat alla
de enskilda motionerna. Det var det enda jag sade. Men jag har inte sagt att
Bert Karlsson har fel. Nu har vi rett ut det. Vi är båda här.
Nu tycker jag att vi inte ägnar mer energi åt dessa tomma ölbackar, utan
vi rusar ner och får varsin öl innan Strömmen stänger.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
15 § Anslag till domstolsväsendet, m.m.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU20 Anslag till domstolsväsendet, m.m. (prop. 1991/92:100 del-
vis).
Anf. 225 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande 20 behandlas anslag till dom-
stolsväsendet m.m. Det är närmast en självklarhet att inledningsvis konsta-
tera att domstolarna och domstolsväsendet spelar en central och avgörande
roll i en rättsstat. Det är dessutom en upprepning när jag tvingas konstatera
att det besvärliga arbetsläge som domstolarna har haft under en lång tid fort-
farande föreligger, och att det därför finns anledning att med allvar diskutera
de frågor som hänger samman med domstolarnas verksamhet.
Den tidigare regeringen tillsatte en domstolsutredning, vars uppgift var
flerfaldig och så småningom också förminskades. Det skall jag återkomma
till. Domstolsutredningen tog sikte på att försöka åstadkomma förslag som
innebar en renodling av domarrollen och av domstolarnas arbete. Det finns
en rad förslag som för närvarande är föremål för beredning och remissbe-
handling, och som förhoppningsvis skall kunna leda till lagstiftning här i riks-
dagen. Då kan domstolarna den vägen få en bättre arbetssituation.
Jag tycker också att det är bra att ett enigt utskott är berett att förstärka
resurserna för domstolarna, låt vara att det mestadels sker i form av engångs-
anslag eller mera tillfälliga anslag. Det innebär ändå möjligheter för domsto-
larna att bättre klara av den arbetsbörda de har.
Till betänkandet har från Socialdemokraterna fogats fyra reservationer,
till vilka jag yrkar bifall.
I den första reservationen framför vi att vi vill ge domstolsverket 6 milj.kr.
utöver det anslag som utskottsmajoriteten är beredd att medge. 1 milj.kr.
skall gå till ett informationscentrum, som man håller på att bygga upp i Jön-
köping. På den punkten uttalar sig även utskottsmajoriteten positivt, och
man anser att det finns möjligheter till vissa resurssatsningar på detta om-
råde inom det befintliga anslaget.
Vi har från reservanternas sida en annan uppfattning och vill markera in-
tresset för detta och betydelsen av att man tämligen snabbt kan bygga upp
detta informationscentrum, genom att direkt anvisa ytterligare 1 milj.kr.
Vi vill öka anslaget för domstolsverket med 5 milj.kr. för att man skall
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till dom-
stolsväsendet,
m.m.
159
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till dom-
stolsväsendet,
m.m.
kunna genomföra de planer på utbildning av olika slag som verket har pre-
senterat. En målsättning är tre utbildningsdagar per anställd.
I ett omdaningsskede inom domstolsverksamheten finns det naturligtvis
behov av fortbildning och utbildning på en rad olika områden.
Jag vill i kväll inför kammaren bara erinra om att vi för en tid sedan disku-
terade viss förändrad lagstiftning när det gäller sexuella brott mot barn. I det
sammanhanget underströks just behovet av utbildning för juristpersonalen.
Vi menar att det finns möjligheter att förbättra utbildningsläget om kamma-
ren bifaller den socialdemokratiska reservationen.
I reservation 2 markerar vi vikten av att man fortsätter den inslagna linjen
med ökad delegering, framför allt från juristpersonal till annan domstolsper-
sonal, för att få en renodling av domararbetet och för att på det sättet skapa
intressantare och bättre arbetsuppgifter för domstolspersonalen. Detta är ett
arbete som har fortgått. Men i årets budgetproposition skriver statsrådet att
man måste avvakta ytterligare åtgärder när det gäller detta delegeringsar-
bete till dess man har kunnat överväga domstolsutredningens förslag. Vi an-
ser att detta arbete inte behöver stanna upp av det skälet utan att det finns
möjligheter att på olika punkter göra dessa förändringar redan nu. Det
skulle leda till en bättre arbetssituation för domstolarna.
I reservation 3 tar Socialdemokraterna upp frågan om den fortsatta bered-
ningen av domstolsutredningens arbete, närmare bestämt de uppgifter som
domstolsutredningen genom ett regeringsbeslut inte fick fullfölja, nämligen
att se över domstolarnas organisation. Den efter valet nytillträdda rege-
ringen fann att man hade uppfattningar på dessa punkter kring domstolarnas
organisation som gjorde att arbetet i utredningen på den punkten fick avbry-
tas. Det fortsatta beredningsarbetet inom domstolsväsendets organisation
skulle då ske direkt i regeringskansliet.
Vi har från vår sida uppfattningen att det är viktigt från allmänna och prin-
cipiella synpunkter att man har en bred uppslutning kring besluten när det
gäller domstolarnas verksamhet, bl.a. organisationen, och att det är viktigt
att också beredningsarbetet sker under parlamentariskt inflytande.
Det är beklagligt att utskottsmajoriteten väljer att markera en annorlunda
ståndpunkt och tycker att det är bra att regeringen för sig själv bereder detta
arbete och att de partier som återfinns bara i riksdagen tids nog får komma
in i det arbetet. Det är inte en riktigt bra utgångspunkt för lagstiftningsarbe-
tet kring domstolarnas verksamhet.
Jag skulle faktiskt vilja citera en tidigare utskottsordförande i justitieut-
skottet, nämligen Karin Ahrland, som i ett särskilt yttrande 1985/86 i anslut-
ning till att utskottet behandlade frågan om domstolsorganisationer och an-
nat yttrade följande:
”De frågor som genom detta betänkande föreligger för riksdagens bedöm-
ning är - såsom också framgår av utskottets uttalanden - av vital betydelse
för de enskilda medborgarnas rättssäkerhet och för statsverksamheten i
stort. I själva verket gäller det frågor av central betydelse för vidmakthållan-
det av vår rättskultur.
Mot denna bakgrund är det naturligt att utskottets arbete präglats av en
strävan att nå enighet i principiella avseenden.”
160
Jag tycker att framför allt den sista meningen är angelägen att framhålla
när man diskuterar denna typ av frågor.
I reservation 4 tar vi reservanter upp frågan om specialdomstolar och gör
uttalandet att det inte finns någon anledning att rent generellt säga att man
inte skall ha specialdomstolar.
Den nuvarande justitieministern har uttalat sig mot specialdomstolar.
Därför är det angeläget för mig att ställa en fråga till Christel Anderberg,
som företräder majoriteten. Varför skall man inte ha specialdomstolar?
Herr talman! Allra sist vill jag peka på att Ny demokratis partiledare lan
Wachtmeister - nu har emellertid nydemokraterna gått någon annanstans,
och det är möjligt att de följde den uppmaning som en av företrädarna
gjorde - i en motion har, och jag backar inte i fråga om ordet, vräkt ur sig
några åsikter om svenskt domstolsväsende, som han sedan inte har följt upp
genom att anmäla sig till talarlistan eller på något annat sätt försöka få riks-
dagens uppslutning kring motionen.
Jag tycker att det är beklagligt att man enbart så att säga slänger in en
motion i vilken man dömer ut det svenska rättsväsendet och vill ha långt-
gående förändringar men sedan inte bryr sig om saken när den kommer upp
till avgörande i riksdagen. Jag kan tolka detta som att han vid en senare ge-
nomläsning av motionen har ångrat sig och inte längre vill kännas vid den.
Det tycker j ag är en tolkning som vi i så fall skall vara glada över om den kan
få bli gällande.
Anf. 226 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande 20 finns det, som vi nyss
hörde, inte mindre än fyra socialdemokratiska reservationer. Rättsväsendet
var inte något välskött pastorat under den tid som Socialdemokraterna satt
vid regeringsmakten. Det är en händelse som ser ut som en tanke att de nu,
när de befinner sig i opposition och inte behöver ta något ekonomiskt ansvar
för sina förslag, plötsligt börjar visa ett så nymornat intresse för domstolsvä-
sendets väl och ve.
När det först gäller frågan om anslag till domstolsväsendets informations-
centrum, som är att beteckna närmast som ett modernt domstolsmuseum, är
det naturligtvis på det sättet som framhålls i motion Ju418, att det är viktigt
att ge allmänheten tillfälle att få insikter i domstolarnas betydelsefulla roll i
en rättsstat.
Mot bakgrund av den långa debatt som vi har haft här i kammaren i dag
om olika utbildningsfrågor, kan man emellertid med visst fog fråga sig om
detta är den allra mest brännande folkbildningsuppgiften just nu. Under alla
förhållanden vill jag erinra om att justitieministern i årets budgetproposition
faktiskt tillför domstolsverket 1,6 miljoner mer än verket har begärt. I sin
beräkning av anslaget har hon bl.a. beaktat att det skall vara möjligt för
domstolsverket att lämna ett visst bidrag till kostnaderna för att bygga upp
ett domstolsväsendets informationscentrum i Jönköping. Utskottets majori-
tet anser i likhet med departementschefen att detta får vara till fyllest.
Vad Göran Magnusson har anfört här har inte föranlett mig till någon an-
nan bedömning. Jag yrkar avslag på motion Ju418 i den delen.
När det gäller frågan om renodling och delegering är resonemanget i reser-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till dom-
stolsväsendet,
m.m.
161
11 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till dom-
stolsväsendet,
m.m.
162
vation 2, såvitt jag förstår, inte mycket mer än ett försök att slå in öppna
dörrar. Det råder ju bred enighet om att det är mycket angeläget att domsto-
larna använder sina knappa resurser på effektivast möjliga sätt. Detta kan
bl.a. ske genom att domarrollen renodlas, så att domarna får koncentrera
sig på sådana arbetsuppgifter som kräver juridisk kompetens, medan andra
uppgifter delegeras till kvalificerade domstolsbiträden. Men en sådan verk-
samhet är ju i full gång. Det talas i budgetpropositionen om att flera försöks-
projekt pågår, och de har på intet sätt stoppats i avvaktan på behandling av
domstolsutredningens förslag.
Bl.a. har domstolsverket nyligen inlett ett större projekt om ändrade ar-
betsformer i underrätt och överrätt. En väsenlig sak i det sammanhanget är
just möjligheten att delegera arbetsuppgifter från domarpersonalen. Mot
den bakgrunden har utskottsmajoriteten inte ansett något tillkännagivande
från riksdagen vara erforderligt.
Den under lång tid successivt ökande mål- och ärendetillströmningen till
våra domstolar har lett till att arbetsläget blivit ansträngt, som Göran Mag-
nusson påpekade. Under det sistlidna året försämrades det redan dåliga lä-
get ytterligare. Det är därför ytterst angeläget att rationaliseringsåtgärder
snarast kan vidtas. Den nya regeringen var således mycket angelägen om att
domstolsutredningen skulle kunna komma till skott så fort som möjligt. Det
var skälet till tilläggsdirektiven till domstolsutredningen, varigenom uppdra-
get att se över domstolsorganisationen återkallades. Detta fick avsedd ef-
fekt. Domstolsutredningen kunde alltså lägga fram sitt slutbetänkande,
Domstolarna inför 2000-talet, redan framåt slutet av förra året.
Frågan om domstolsväsendets organisation övervägs nu i departementet
från ett brett perspektiv, som departementschefen uttrycker det. Från ut-
skottsmajoriteten sägs det i betänkandet att man i och för sig har förståelse
för den socialdemokratiska synpunkten beträffande vikten av ett parlamen-
tariskt inflytande. Med hänsyn till tidsaspekten har utskottsmajoriteten
emellertid nöjt sig med att påpeka att det parlamentariska inflytandet inte
har uteslutits utan bara senarelagts.
Arbetet med översynen av domstolsorganisationen omfattar också frågan
om i vad mån specialdomstolar av olika slag skall finnas kvar i framtiden.
Jag kan i dag, Göran Magnusson, inte svara på frågan om motståndet mot
specialdomstolar. Den borgerliga regeringen har en restriktiv syn på sådana.
Men låt oss vänta med att diskutera specialdomstolarnas vara eller icke vara
tills det finns ett konkret förslag att utgå från.
Jag kan försäkra, Göran Magnusson, att - som det sägs i motionen - någon
stelbent ändring utifrån någon mer eller mindre ogrundad principiell åsikt
kommer det definitivt inte att bli tal om.
Vi moderater är realpolitiker. Den enda målsättningen för oss är att få till
stånd ett så effektivt och slagkraftigt domstolsväsende som möjligt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 227 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag tar frågorna i tur och ordning. Christel Anderberg menar
att domstolarna - jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen - inte var
särskilt välskötta under den socialdemokratiska regeringen.
Först och främst kan jag konstatera att rättsväsendet under alla år med
bekymmersamma budgetlägen har undantagits från huvudalternativet när
det gällt sparkrav eller nedskärningskrav på domstolarna.
Den här regeringen tillför nu permanent domstolsverksamheten 18
milj.kr. Det handlar om ungefär 0,5 % av hela anslaget. Om det är skillna-
den mellan välskötta och misskötta verksamheter, kan det inte ha varit så
förfärligt illa på den förra regeringens tid. Det handlar alltså om 0,5 % som
domstolarna får som permanent resursökning.
Så till detta med delegering och renodling. Ja, det är klart att man kan
säga att alla är överens om att detta bör ske i ökad omfattning. Men det här
är inte en fråga enbart för domstolsverket och domstolarna. I vissa avseen-
den fordras det ju också ändringar i gällande författningar. För att det skall
gå att göra sådana måste ändringsbeslut föreligga. Det är bra att en hel del
gjorts och att det pågår t.ex. en försöksverksamhet. Jag har hängt upp mig
på justitieministerns uttalande om att man måste avvakta beredningen.
Beträffande domstolsutredningen och talet om att man fråntog denna or-
ganisationsfrågan för att utredningen skulle kunna bli klar vill jag säga att
detta inte alls är korrekt. Tvärtom diskuterade domstolsutredningen i okto-
ber organisationsfrågan. Man hade låtit statskontoret göra utredningar, som
var inne i ett slutskede. Tidsschemat skulle hållas. Det gällde då årsskiftet
1991-1992. Mitt i det arbetet ansåg regeringen att domstolsutredningen inte
skulle arbeta med de här frågorna. Således handlade det inte om arbetstem-
pot i utredningen eller om utredningens utförande, utan det var helt andra
motiv som dikterade regeringens snabba beslut om vad som skulle tas bort.
Sedan kan man fråga sig: Varför har justitieministern, eller Moderata sam-
lingspartiet och övriga i regeringen, en så restriktiv syn på specialdomsto-
larna? Någonting kunde väl Christel Anderberg avslöja i den frågan. Kanske
kunde hon avslöja vilka domstolar som skall bort och vilka som eventuellt
får vara kvar. Framför allt kunde hon väl ange motiven till varför det är som
det är i den frågan.
Avslutningsvis konstaterar jag bara att ingen i Ny demokrati har dykt upp
från någon del av huset.
Anf. 228 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag sade inte att domstolarna var särskilt illa skötta under
den socialdemokratiska eran. Jag innefattade faktiskt hela rättsväsendet i
mitt påstående. Det är inte fråga om 0,5 eller 1 %, utan det gäller betydligt
större försyndelser som vi så småningom måste försöka komma till rätta
med.
I mitt huvudanförande kommenterade jag inte utbildningsfrågorna. Jag
konstaterar att Göran Magnusson egentligen inte har nämnt något konkret
utbildningsbehov. Litet svepande nämnde han de faktiskt ganska begrän-
sade ändringar som beslutades häromveckan vad gäller incestbrott.
Det ligger i sakens natur att en yrkeskår, vars medlemmar har som yrke
att tillämpa lagar, ganska ofta tvingas sätta sig in i nya lagar - vi i riksdagen
är ju så produktiva. Denna kår är ganska luttrad och van vid att få bedriva
självstudier.
De aktuella 5 miljoner kronorna skulle, om jag minns rätt vad motionä-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till dom-
stolsväsendet,
m.m.
163
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till dom-
stolsväsendet,
m.m.
164
rerna säger, inte bara utgå till domare utan också till annan domstolsperso-
nal. Det är alltså en ganska stor personalkader som vi talar om. Om
5 milj.kr. skall fördelas på så många människor, blir det ganska få kronor per
capita. Det är bara att konstatera att det här inte gör vare sig till eller från.
Det har faktiskt inte någon betydelse alls från rättssäkerhetssynpunkt.
Vi har tidigare här i dag tvingats göra avkall på våra krav, trots mycket
angelägna utbildningsbehov. Utskottsmajoriteten har kommit fram till att vi
tvingas till avkall även på den här punkten.
Anf. 229 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Christel Anderberg säger att det inte bara var domstolarna
som var misskötta, utan det var hela rättsväsendet. Nu skall vi inte diskutera
hela rättsväsendet i den här debatten i kammaren, men jag kan ändå, herr
talman, få konstatera att jag inte har lagt märke till att den nya regeringen
har sett till att polisen har fått sina resurser ökade med särskilt mycket, om
man ens fått några ökade resurser. Detta för att ta ett annat område av rätts-
väsendet som exempel. Kvar sedan är egentligen bara åklagarna, och där är
situationen ungefär densamma.
När det gäller utbildningsanslaget tycker Christel Anderberg att det är så
litet att det varken gör till eller ifrån. Jag hade kanske förväntat mig att det
statsfinansiella läget inte skulle medge den här utgiften på 5 milj.kr. Om
domstolsverket får så mycket utbildningspengar att man kan klara tre utbild-
ningsdagar per anställd inom domstolsverket, är det en väsentlig förbättring
av situationen.
Att jag inte har nämnt några särskilda områden beror på att domstolsver-
ket har utbildningsplaner. Det handlar om förutsättningarna för delegering
och renodling. Det handlar om en rad olika utbildningsmoment, datorisering
av domstolsverket och annat.
Christel Anderberg är inne på helt fel spår när hon berör förändringen av
lagstiftningen om sexuella övergrepp mot barn och tycker att riksdagen är
för produktiv med nya lagar. Javisst, det hade gått bra att stötta den socialde-
mokratiska reservationen där det klart fastslogs att den lagändringen var
onödig. Domstolarnas utbildningsbehov hänger inte samman med att vi
skulle behöva tala om för domarna att vi har ändrat lagen och att det nu står
om låg ålder i ett par av paragraferna.
Utbildingsbehovet handlar om hur man handlägger processen kring det
som är så svårt, nämligen sexuella övergrepp mot små barn. Det är omvittnat
från en rad olika håll att man inom polisväsendet, domstolsväsendet och
åklagarväsendet behöver mer kunskap och insikt om den problematik som
hänger samman med den här typen av ärenden. Det var det som utbild-
ningen skulle handla om. Jag tror säkert att domarkåren kan läsa sig till att
det har skett en lagändring. Det är möjligt att den har uppfattningar om det
nödvändiga i den lagändringen också.
Anf. 230 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag tycker att Göran Magnusson har valt fel tågordning.
Borde man inte ha omorganisation först och utbildning sedan? Vi vet inte
vad som över huvud taget kommer ut av domstolsutredningens förslag. Det
kanske inte blir så stora omorganisationer eller förändringar att det krävs
några särskilda utbildningsinsatser. Låt oss först se vad det är vi skall utbilda
för. Sedan kan vi träffas här i kammaren igen och ta ställning till utbildnings-
behovet.
Självfallet talade jag om det samhällsekonomiska läget när jag refererade
till utbildningsdebatten tidigare i dag. Utbildningsbehov finns det inte några
gränser för, men det gör det tyvärr för ekonomiska resurer. Det är av den
anledningen som utskottsmajoriteten har tagit ställning på det sätt som den
har gjort.
Anf. 231 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Christel Anderberg säger att vi inte vet vad som kommer ut
av domstolsutredningen eller, framför allt, av regeringens beredningsarbete.
Nej, det är det som är ett av problemen. Det är därför vi tycker att den be-
redningen borde ske under en bred parlamentarisk uppslutning, i stället för
att man sitter instängd i regeringskansliet och filosoferar över hur det här
skall gå till. Det hade varit lättare att föra diskussionen om vi hade haft insyn
i frågorna på ett annat sätt. Men så här har regeringen velat ha det, och ut-
skottsmajoriteten ställer snällt och vänligt upp på den ståndpunkten.
Får jag bara till sist konstatera att några synpunkter eller något svar på
mina frågor om specialdomstolarna har jag inte fått.
Anf. 232 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag skulle så gärna vilja svara på den frågan, Göran Magnus-
son, men det kan jag inte göra. Jag har inget som helst mandat att föregripa
översynen av den här frågan, utan jag ber att få återkomma i den saken.
Anf. 233 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag stryker gärna den delen i min fråga som handlade om
vilka domstolar som skulle bort och vilka som skulle vara kvar. Det kan jag
begripa att det kan vara något svårt att svara på. Men det kunde vara intres-
sant att veta litet grand om motivbildningen kring att man skall vara mycket
restriktiv med specialdomstolar. Varför man inte skall ha specialdomstolar
skulle väl majoritetssidan ändå kunna redovisa. Det var min ursprungliga
fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
16 § Anslag till brottsförebyggande rådet, m.m.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU21 Anslag till brottsförebyggande rådet, m.m. (prop.
1991/92:100 delvis).
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
165
12 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 94
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
166
Anf. 234 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Brottsförebyggande rådet bedriver en oerhört viktig verk-
samhet. Även om man på grund av dess namn kan förledas att tro det, går
inte BRÅ ut på gator och torg för att handgripligen förebygga brott. Men
deras forskning kring brott och orsakerna till brott är ovärderlig i vårt arbete
med att på sikt bringa ned kriminaliteten.
Om man bara väljer att ta itu med brottsligheten när den väl har uppstått
är risken mycket stor att man efter ett tag tappar greppet och faktiskt får en
ökad brottslighet. Erfarenheterna från andra länder styrker denna uppfatt-
ning.
Givetvis har brottslighet att göra också med den sociala situationen och
med de sociala klyftor som kan finnas i ett samhälle. Ett generellt sätt att
hålla nere brottsligheten är, som vi socialdemokrater ser det, att minska so-
ciala, ekonomiska och kulturella klyftor i vårt samhälle.
Men även i Sverige, där vi kanske på många sätt har kommit mycket
längre än många andra länder när det gäller att ge alla människor en chans
att skapa sig det goda livet, är brottsligheten ett stort problem. Självfallet
skall samhället inte acceptera brott och att andra människor blir lidande av
brottsliga individers verksamhet. Det är därför vi måste ha ett rättsväsende
med poliser, åklagare, domstolar och fängelser.
Men jag tror att vi alla är medvetna om att ingripanden när brott väl har
begåtts har mindre effekt på brottsutvecklingen än vad förebyggande insat-
ser har. Forskningen kring brottslighet och orsakerna till denna är därför vik-
tig för att vi skall kunna veta vilka insatser som skall göras för att minska
antalet brott och för att förebygga att brott uppstår.
Vi behöver veta varför människor begår brott. Hur kommer det sig att
vissa är mer brottsbenägna än andra? Vilka metoder är bäst att använda för
att förhindra att ungdomar inleder en brottskarriär? Vilka behandlingsmeto-
der och andra åtgärder fungerar när det gäller att återföra personer som re-
dan har inlett en brottskarriär till ett vanligt liv?
Fler frågor kan ställas, men det är helt klart att vi har ett stort behov av
ökade kunskaper om orsaker till brott.
Brottsförebyggande rådet och dess forskning är ett oerhört viktigt organ
för att förse oss med dessa kunskaper. Det är därför vi socialdemokrater så
hårt markerar vikten av att BRÅ får resurser för framtida forskning och ut-
veckling. Den översyn av den kriminologiska och kriminalpolitiska forsk-
ning som regeringen aviserat är bra, men den får som vi ser det inte leda till
att den fina forskningsverksamhet som i dag bedrivs på BRÅ blir lidande.
Genom viss samordning kan det säkerligen vara möjligt att något effekti-
visera denna typ av forskning. Men översynen får som sagt var inte leda till
att en i dag väl fungerande forskningsverksamhet på BRÅ slås sönder. Det
är därför vi socialdemokrater har reserverat oss i mom. 4. Vi menar att riks-
dagen skall markera vikten av att BRÅ får tillräckliga resurser även i framti-
den.
Vår positiva inställning till det arbete som bedrivs på BRÅ har också för-
anlett en annan reservation. Det gäller frågan om inrättande av professurer
vid BRÅ. Vi delar BRÅ:s uppfattning att det behövs tre professurer för att
stärka den kriminologiska forskningen.
Regeringen har tyvärr inte tillstyrkt BRÅ:s krav. Detta trots att utskottet
så sent som förra året sade att frågan om inrättande av professurer vid BRÅ
borde beaktas i det fortsatta utvecklings- och budgetarbetet i fråga om BRÅ.
Vi har således varit överens om att BRÅ behöver ett antal professurer,
inte minst för att underlätta rekrytering av forskare och för forskningen som
sådan. Nu vill majoriteten begrava frågan i den översyn som regeringen har
aviserat. Risken är då stor att det krav som vi här i riksdagen har varit så
eniga om försvinner.
Socialdemokraterna har därför föreslagit att riksdagen skall göra ett till-
kännagivande till regeringen med innebörden att regeringen i sin forsknings-
politiska proposition under nästa år bör komma tillbaka med förslag om in-
rättande av professurer vid BRÅ.
Det är förvånande att majoriteten, med Ingbritt Irhammar i spetsen, inte
kan acceptera detta förslag. Får jag påminna om vad Ingbritt Irhammar mo-
tionerade om förra året. Då krävde hon och en annan centerpartist ett till-
kännagivande från riksdagens sida om att det skulle inrättas tre professurer
inom detta område. I år tycks Ingbritt Irhammar ha glömt bort vad hon
tyckte förra året.
Men Ingbritt Irhammar har fortfarande en chans att få igenom det som
hon krävde förra året. Det är bara att rösta på reservation nr 1. Ingbritt Ir-
hammar behöver inte oroa sig för att finansministern skall bli gramse på
henne. Det vi kräver är inte ett omedelbart inrättande av professurerna. Vi
vill med vår reservation markera riksdagens, åtminstone tidigare gemen-
samma, uppfattning att det behövs professurer inom detta område.
Det vore märkligt om majoriteten inte ens på ett sådant milt sätt skulle
kunna markera i en fråga där vi tidigare har varit överens. Framför allt skulle
det vara förvånande om inte ens Ingbritt Irhammar, som tidigare motionerat
i frågan, stödjer vår reservation.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om inrättande av lokala
brottsförebyggande råd. Även på denna punkt har Socialdemokraterna re-
serverat sig.
Under den socialdemokratiska regeringen sattes en försöksverksamhet i
gång, med lokala brottsförebyggande råd på fem orter. Syftet var att sam-
ordna polis, frivilliga, näringsidkare och andras insatser mot brott.
Såvitt vi har kunnat förstå har verksamheten varit mycket framgångsrik
och positiv. De lokala brottsförebyggande råden skulle kunna innebära ett
mycket verkningsfullt sätt att minska antalet brott och på sikt minska den
totala brottsligheten.
Vi tror på de lokala brottsförebyggande rådens verksamhet, och vi vill där-
för att riksdagen redan nu skall göra ett uttalande om att BRÅ bör ges ett
generellt uppdrag att i hela landet i samverkan med folkrörelser och före-
ningar bygga ut brottsförebyggande råd.
Majoritetens avvaktande hållning är svår att förstå. Tror ni inte på de lo-
kala brottsförebyggande råden och deras verksamhet? Har ni andra kunska-
per om dessa än vad vi har? Ni kanske rent av inte vill ha denna typ av verk-
samhet?
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till de tre socialdemokratiska
reservationerna i detta ärende.
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
167
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
Anf. 235 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Utvecklingen mot allt fler brott måste brytas för att folk skall
kunna känna trygghet i samhället. Det är en central kriminalpolitisk uppgift
att förebygga brott, därför att det bästa brottet är det som aldrig begås.
Det brottsförebyggande arbetet behöver alltså främjas och utvecklas. Ett
framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper och erfa-
renheter på området utvecklas och sprids, och här är jag helt överens med
Kent Carlsson.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har på det området viktiga uppgifter.
Det är bra att det understryks från flera håll. Jag tänker då på t.ex. forsk-
ning, utredning och information, som är viktiga.
Riksdagen underströk i samband med behandlingen av forskningsproposi-
tionen 1990 vikten av att forsknings- och utvecklingsarbete inom BRÅ kan
bedrivas under tillfredsställande omständigheter. I sammanhanget pekades
också på det värde som inrättande av professurer vid rådet skulle ha på
forskningen och på rekryteringen av forskare. Man sade då att det här borde
beaktas på sikt i det fortsatta budgetarbetet.
Förra året motionerades det igen angående inrättande av professurer,
också från min sida. I det sammanhanget erinrades i utskottet om tidigare
uttalande, nämligen att det här skulle beaktas på sikt. Vid den tidpunkten
hade Socialdemokraterna ingen avvikande uppfattning, utan stod bakom
detta ställningstagande. Nu när en översyn skall göras av hur resurserna för
kriminologisk och kriminalpolitisk forskning, som finns bl.a. vid BRÅ, bäst
kan utnyttjas för en högvetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans, anser
emellertid Socialdemokraterna att det är rätt tidpunkt för beslut om inrät-
tande av professurer vid BRÅ.
Det förvånar mig litet grand, eller rättare sagt är det väl den oppositions-
roll som ni nu har. Det förvånar mig, därför att när ni hade chansen att in-
rätta professurerna, gjorde ni inte det. Men att nu vilja besluta om en sär-
skild tidpunkt, när översynen görs, tycker vi inom regeringspartierna är fel.
För oss känns det alltså naturligt att frågan tas upp för övervägande i den nu
nämnda översynen. Jag har ingen annan uppfattning än den som jag tidigare
har drivit - även motionsvägen -, nämligen att det är viktigt att inrätta pro-
fessurer vid BRÅ. Vid vilken tidpunkt, det får vi se efter det att den här
översynen är gjord.
I reservation 2 framhålls att BRÅ:s ställning bör värnas och att BRÅ även
fortsättningsvis tillförsäkras erforderliga resurser för ett forsknings- och ut-
vecklingsarbete av hög kvalitet. Såväl i budgetpropositionen som i betänkan-
det framhålls nödvändigheten av ett väl utvecklat brottsförebyggande ar-
bete. Visserligen kostar detta arbete pengar, men det kostar betydligt mer
att inte satsa på det brottsförebyggande arbetet. Därför är det nödvändigt
att det bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning på effektivi-
sering och uppföljning av det brottsförebyggande arbetet.
I betänkandet uttalas också att det forsknings- och utvecklingsarbete som
bedrivs vid BRÅ spelar en stor roll och är viktigt. Vidare framhålls i betän-
kandet det som Kent Carlsson efterlyser, nämligen att detta arbete även
framöver bör bedrivas under tillfredsställande former. Jag tycker därför att
168
ni socialdemokrater med er reservation egentligen slår in öppna dörrar. Nå-
got sådant uttalande behövs inte. Det framgår av texten i betänkandet.
I reservation 3 framhåller Socialdemokraterna att det går att uppnå goda
resultat, och man framhåller vikten av en lokal, utvecklad samverkan mot
brottslighet. Reservanterna framhåller även att dagens erfarenheter från de
lokala brottsförebyggande organen på några orter i landet räcker för att ge
BRÅ ett generellt uppdrag att bygga upp sådana organ i landets kommuner
redan vid ingången av nästa budgetår.
Låt mig då, herr talman, först säga att reservanter och majoritet är överens
om att lokal samverkan mot brottslighet är av stort värde. Det visar erfaren-
heter i utlandet, och det visar även erfarenheter från lokala brottsförebyg-
gande organ och projekt i Sverige. Det blir viktigt att främja och utveckla
former för sådan verksamhet.
En arbetsgrupp inom regeringskansliet arbetar nu med dessa uppgifter.
Gruppen leds av statssekreteraren. Det finns också företrädare för statsråds-
beredningen, justitie-, social- och civildepartementen, BRÅ, rikspolisstyrel-
sen och socialstyrelsen.
Denna grupp skall genom samordnade åtgärder inspirera det lokala
brottsförebyggande arbetet och främja utvecklingen av passande metoder
för den utvecklingen. Den skall inventera och skapa överblick över skilda,
centralt initierade insatser, som har brottsförebyggande betydelse. Den skall
studera och presentera remissvaren på våldskommissionens betänkande
Våld och brottsoffer, där man föreslog inrättande av lokala brottsförebyg-
gande organ.
Hur kan man i Sverige tillgodogöra sig erfarenheter från andra länders
brottsförebyggande arbete? Det är en annan frågeställning för arbetsgrup-
pen att fundera över. Denna grupp skall även lämna en preliminär utvärde-
ring av de lokala pilotprojekt som bedrivs på fem orter, nämligen Stock-
holm, Linköping, Karlskoga, Östersund och Malmö. Dessa pilotprojekt be-
drivs under medverkan av BRÅ och rikspolisstyrelsen. Syftet med dessa pi-
lotprojekt är att erfarenheterna skall kunna användas i resten av landet.
En preliminär utvärdering skall redovisas senast den 1 juli 1992. Därefter
skall BRÅ svara för den löpande uppföljningen och lämna en slutlig utvärde-
ring senast år 1994.
Resultatet av detta arbete kommer att ligga till grund för överväganden
inom regeringskansliet om hur kunskaperna från projektet kan tillgodogöras
i hela landet. Det saknas därför anledning, menar vi i majoriteten, för riks-
dagen att föregripa detta arbete. Jag yrkar därför avslag på reservationerna
och bifall till utskottets hemställan.
Anf. 236 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Först frågan om professurer. Den nuvarande regeringens
sätt att bedriva den ekonomiska politiken och dess syn på skatter innebär en
uppenbar risk för att vi aldrig kommer att se dessa professurer. Vi har trots
allt varit överens här i riksdagen tidigare om vikten av att inrätta tre profes-
surer för att stimulera forskningen och för att få tillräckligt med forskare. Vi
reservanter har ju inte krävt ett inrättande i morgon dag. Vi säger att när
regeringen skriver sin forskningspolitiska proposition, skall man ta med
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
169
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
170
detta. Jag sade tidigare att finansministern inte behöver bli gramse på Ing-
britt Irhammar i denna fråga. Men vi känner en rädsla för att dessa professu-
rer, som vi ändå varit överens om, helt enkelt försvinner. Det är viktigt att
riksdagen markerar det. Vi tror att det vore bra för den här typen av forsk-
ning.
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga om resurser. Nu skall det göras en
översyn, som regeringen har aviserat. Vad vi är rädda för är att man ger sig
på BRÅ, som vi tycker fungerar bra, och att BRÅ upplöses och integreras
med andra verksamheter. Vi tror att det är viktigt att ha ett sådant organ som
BRÅ utgör. Min fråga till Ingbritt Irhammar är om hon kan garantera att
BRÅ kommer att bli kvar även efter översynen och givetvis i enlighet där-
med får resurser för sin verksamhet.
Slutligen om lokala brottsförebyggande råd. Vi är överens om att det är
en bra verksamhet. Det har Ingbritt Irhammar alldeles nyss vittnat om. Jag
kan inte förstå varför man inte skulle kunna gå vidare. I fråga om t.ex. sam-
hällstjänsten lade faktiskt den borgerliga regeringen fram ett förslag om att
utvidga denna till hela landet, trots att utvärderingen inte var klar. Vi har
dessutom tydliga bevis både från Sverige och från andra länder på att det här
är ett effektivt sätt att bekämpa och förebygga brott. Varför är inte Ingbritt
Irhammar och majoriteten beredda att nu ta ett sådant positivt steg och säga
att vi skall ha sådan verksamhet i hela landet? Jämförelsen med samhälls-
tjänsten visar att den borgerliga regeringen använder olika principer vid
olika tillfällen.
Anf. 237 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! När det gäller dessa professurer är det ingenting som skiljer
detta betänkande från tidigare betänkanden i fråga om texten. Det står att
det är viktigt att på sikt inrätta dem. Vad som är skillnaden denna gång är
faktiskt att en översyn skall göras i den här frågan. När ni socialdemokrater
under tidigare år hade chansen att bemöta liknande motionskrav, genom-
förde ni inte någon översyn. Ni har inte sett till att BRÅ fått professurer.
Beträffande det ekonomiska läget tror jag inte att Kent Carlsson kan fri-
göra sig från ansvaret för att den tidigare socialdemokratiska regeringens po-
litik gjorde att vår företagsverksamhet försämrades på ett sådant sätt, att
våra varor inte gick att sälja till utlandet, att företag gick i konkurs, att bud-
getunderskottet ökade och att inflationen blev hög. Det skapades i detta
land i en högkonjunktur stora skulder och problem som vi nu måste rätta till
i en internationell lågkonjunktur. Det oroar mig hur vi skall kunna klara av
att snabbt nog vända den felaktiga ekonomiska politik som ni socialdemo-
krater bedrev.
Jag håller med om att BRÅ fungerar bra. Men jag håller inte med om att
BRÅ inte kan fungera bättre. Det är vad översynen går ut på. Det jag kan
garantera Kent Carlsson är att jag skall arbeta för att BRÅ skall vara kvar
och kunna fungera på ett bättre sätt. Jag skall arbeta för att BRÅ skall få
nödvändiga resurser. För mig är det oerhört viktigt att vi har BRÅ kvar i
framtiden. Det lovar jag arbeta för.
Beträffande lokala projekt kan jag nämna att det nu är de fem pilotprojek-
ten som skall utvärderas. Därutöver finns det många flera lokala brottsföre-
byggande projekt i landet. Skillnaden i förhållande till samhällstjänsten är
att samhällstjänsten inte fick införas på andra områden än dem som riksda-
gen hade fattat beslut om, medan det står fullständigt fritt för olika polisdi-
strikt och olika kommuner runt om i landet att starta och bedriva brottsföre-
byggande projekt. Det de inte kan få under den här tiden är hjälp från BRÅ
att bygga upp verksamheten, eftersom det saknas resurser.
Anf. 238 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Först beträffande de lokala förebyggande råden. Det vore
väl en styrka om vi från riksdagen markerade att det är en bra verksamhet
som leder till ett minskat antal brott och att det är angeläget att den byggs ut
i hela landet. Anledningen till att jag gjorde jämförelsen med samhällstjäns-
ten är att det är litet akut att nu få i gång så mycket som möjligt av sådan
verksamhet som kan dämpa brottsligheten. Vi vet att det är positivt för åkla-
garväsendet och domstolsväsendet om de får en mindre tillströmning av
ärenden.
Det är märkligt om vi inte skulle kunna göra en sådan markering från riks-
dagens sida, när man kunde gå vid sidan av ett utvärderingsarbete som fak-
tiskt inte var slutfört i fråga om samhällstjänsten. Jag tycker att förslaget från
regeringen om att vidga samhällstjänsten till hela landet var bra. Det kom
faktiskt, Ingbritt Irhammar, innan utvärderingen var klar. Den är ännu inte
klar vad gäller samhällstjänsten.
Så till professurerna. Risken är faktiskt uppenbar med den politik som re-
geringen bedriver att de här professurerna inte blir av. Åtminstone känner
vi en sådan rädsla. Då kan man tillämpa principen anfall är bästa försvar,
som Ingbritt Irhammar gör, och säga att under den socialdemokratiska rege-
ringen hände det ju ingenting. Men utskottet var då enigt om att det här
skulle ske litet på sikt. Det har nu gått en tid. Under flera år har det funnits
budgetförslag och annat, och därför tycker vi att det nu är dags att komma
till skott.
Om BRÅ:s resurser och framtid säger Ingbritt Irhammar att hon personli-
gen kommer att arbeta för att BRÅ skall vara kvar och få tillräckliga resur-
ser. Om jag uppfattar det rätt är Ingbritt Irhammar majoritetens företrädare
här i kväll. Då frågar jag: Var står majoriteten och regeringen? Kommer
BRÅ att bli kvar och få tillräckliga resurser?
Avslutningsvis några ord om den ekonomiska politiken, som ju inte be-
handlas i detta betänkande. Erfarenheterna från resten av världen - från
USA och ett antal andra länder - av den typ av politik som vår svenska rege-
ring nu bedriver, att sänka skatterna rent generellt och tro att man så får i
gång tillväxten, har visat att den inte är framgångsrik. Risken med er ekono-
miska politik är att den leder till att vi på sikt får ännu mindre resurser till
sådana här angelägna verksamheter.
Anf. 239 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! I fråga om resurser för BRÅ i framtiden talade jag om hur
jag på sikt vill arbeta för att BRÅ verkligen skall få nödvändiga resurser.
Nu frågar Kent Carlsson vad majoriteten säger. Jag citerade faktiskt i mitt
inledningsanförande vad som står i betänkandet. Det visar att även majorite-
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
171
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
ten tycker som jag. Man säger att BRÅ:s arbete spelar en stor roll och att
det bör bedrivas under tillfredsställande former. Så uttalar sig majoriteten.
Det står att läsa i betänkandet. Jag uttalar mig personligen om vad jag fram-
över tänker arbeta för, och det står jag för.
Så tillbaka till detta med lokala brottsförebyggande projekt. Jag kan
ganska säkert påstå att hela justitieutskottet tycker att det här är ett oerhört
viktigt arbete.
Visst kostar det litet pengar, men jämfört med den effekt som man får ut
kostar det betydligt mindre än vad det kostar att bygga fängelser, inrätta fler
polistjänster och ha i gång verksamhet vid domstolarna. Det rör sig om oer-
hört väl satsade medel. Men Kent Carlsson vill alltså att dessa projekt skall
byggas upp med hjälp av BRÅ. Jag anser att BRÅ inte kan hjälpa till att få
i gång projekten så snabbt som Kent Carlsson vill, utan först måste man ar-
beta med utvärderingen, och det arbetet skall fortsätta till 1994.
Under tiden står det vatje polisdistrikt fritt att starta hur många brotts-
förebyggande projekt som helst, och jag önskar att man startar sådana. Vi
kan väl hjälpas åt med att lämna tips, men man kan inte räkna med att få
hjälp under de närmaste åren, för det tar i anspråk resurser, och resurser
finns det inte så gott om.
Anf. 240 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! I mitt avslutande inlägg vill jag bara kommentera två saker
som Ingbritt Irhammar sade.
När det gäller den översyn som skall göras är det klart att vi känner en
oro, även om man i ett annat stycke i betänkandet säger att BRÅ skall ha
tillräckliga resurser. Vi är oroliga för att den allmänna översynen kan leda
till att BRÅ med dess fina forskningsverksamhet försvinner. Det är därför
viktigt att klargöra att denna översyn inte leder till att BRÅ måste upphöra
med sin verksamhet.
Det finns också en viss besparingsiver inom den borgerliga regeringen för
att man skall få fram pengar bl.a. till att sänka skatter. Det är klart att vi
hyser en viss oro inför en sådan politik och vad den kan leda till för resultat
när det gäller brottsforskningen.
Ingbritt Irhammar sade beträffande de lokala brottsförebyggande råden,
att man spar pengar genom att satsa på den här typen av verksamhet, därför
att det är bättre att det inte begås brott. Det håller jag helt med om, och
det innebär också att man sparar på såväl polissidan och domstolssidan som
åklagarsidan. Därför borde det inte vara särskilt svårt att tillstyrka vårt för-
slag.
Självfallet kan inte BRÅ under två månader efter den 1 juli i år när BRÅ
har fått sina nya pengar se till att hela landet får lokala brottsförebyggande
råd. Arbetet måste ju inledas någon gång för att vi skall kunna få ett heltäck-
ande system med brottsförebyggande råd. Om detta är en verksamhet som
innebär stora besparingar, borde det inte vara så svårt för den borgerliga ma-
joriteten att tillstyrka ett sådant förslag. Det skulle kanske t.o.m. hjälpa att
få fram pengar till de skattesänkningar som ni antagligen planerar.
172
Anf. 241 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Till sist vill jag säga att det är positivt med Socialdemokrater-
nas reservationer. De har gett anledning till den här debatten i kammaren.
Om det inte hade funnits reservationer, hade det inte heller blivit någon dis-
kussion runt BRÅ:s viktiga roll. Det är viktigt att vi alla får tillfälle att föra
fram vikten av BRÅ:s arbete.
Jag delar Kent Carlssons oro för att pengarna till följd av besparingarna
inte kommer att räcka till allt. Det kommer att fordras oerhört stora bespa-
ringar, och vad är skälet till dessa? Jo, nu måste vi komma till rätta med de
kriser som Socialdemokraterna skapade. Vi måste ha pengar till att få fram
jobb, till att klara budgetkrisen och för att kunna satsa på näringsliv och små-
företag, så att det skapas riktiga jobb som sedan ger skatteintäkter. Just nu
är det så illa ställt att budgetunderskottet ökar på grund av att folk är arbets-
lösa, vilket tyvärr är en följd av den tidigare ekonomiska politiken.
Anf. 242 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag var tvungen att begära ordet igen.
Det handlar också om hur man prioriterar. Den nuvarande borgerliga re-
geringen tycks ha gjort en annan prioritering än den som Ingbritt Irhammar
anser vara den rätta. Vi är ju ganska överens om vikten av att bedriva ett väl
fungerande brottsförebyggande arbete, men enligt de uttalanden som lan-
dets justitieminister gör och bl.a. gjorde i förra veckan är inriktningen sna-
rare att man skall använda mer resurser till den s.k. vedergällningsverksam-
heten, dvs. till verkställande av straffen. Det är fråga om ganska stora
pengar, om de förslag som justitieministern talade om går igenom.
Om man vill prioritera brottsförebyggande verksamhet och se denna verk-
samhet som ett sätt att långsiktigt spara pengar, är det märkligt att den rege-
ring som Ingbritt Irhammar företräder gör en annan prioritering. Man lägger
faktiskt de nya pengarna på fängelser och på - som justitieministern ut-
tryckte det i sitt pressmeddelande - hårdare tag. Är det en riktig priorite-
ring? Står Ingbritt Irhammar bakom regeringens prioritering, att lägga så
mycket nya pengar på den typen av verksamhet i stället för att satsa en del
av pengarna på brottsförebyggande verksamhet i form av lokala brottsföre-
byggande råd, professurer och på tillräckliga resurser till forskningsverksam-
heten?
Anf. 243 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Självfallet delar jag regeringens syn, vilken framgår av bud-
getpropositionen. Där betonar man klart och tydligt vikten av det förebyg-
gande arbetet. Detta framgår väldigt tydligt, liksom även att stödet till
brottsoffer behöver förbättras.
Jag stöder de förslag som nu läggs fram om fler alternativa påföljdsformer.
Sådana har vi i Centern motionerat om under flera år, t.ex. detta med sam-
hällstjänst över hela landet. Det är klart att jag gläder mig nu när det skall
införas samhällstjänst över hela landet, eftersom det är ett motionskrav från
Centern som har framförts sedan flera år tillbaka.
Det finns oerhört mycket som gör att jag känner att det lönar sig att vara
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Anslag till brotts-
förebyggande
rådet, m.m.
173
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
174
centerpartist och vara representant för den nya regeringen. Vi får igenom
förslag, och det gläds vi åt.
Anf. 244 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag måste då tolka det som att Ingbritt Irhammar tycker det
är bättre att lägga nya stora summor på fängelser och hårdare tag än att an-
vända en del av dessa pengar till att få i gång det brottsförebyggande arbetet.
Anf. 245 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Kent Carlsson gör därmed en feltolkning. Vad jag anser
framgår av protokollet och av vad jag tidigare har anfört.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
17 § Försäkringsfrågor
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU27 Försäkringsfrågor.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)
18 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 9 april
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas den 9 april.
19 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:156 Högre maximiinsatser i spel.
1991/92:Krl av Barbro Westerholm (fp)
1991/92:Kr2 av Karin Israelsson (c)
20 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 7 april
1991/92:176 av Ulla Pettersson (s) till justitieministern om nybyggnadsplaner
beträffande kriminalvårdsanstalter:
att det finns en planering ”vad gäller utbyggnad av våra fängelser” med an-
ledning av avskaffandet av halvtidsfrigivningen. Det framgick inte av riks-
dagsdebatten på vilket sätt denna utbyggnad skall ske och om planerad ny-
byggnad för att ersätta föråldrade anstalter kommer att genomföras.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieministern:
Kommer regeringen att aktualisera tidigare planer på nybyggnad av krimi-
nalvårdsanstalter i exempelvis Visby?
21 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 7 april
1991/92:653 av Göran Magnusson (s) till miljöministern om försäljning av
miljöförorenad mark:
Nyligen har ett företag i Västmanland till en privatperson sålt mark, som
är stark kontaminerad med bl.a. arsenik från ett tidigare på marken beläget
träimpregneringsverk. Eftersom länsstyrelsens miljöenhet vid flera tillfällen
under de senaste åren uppmärksammat problemet med den förgiftade mar-
ken måste säljaren varit klart medveten om förhållandena.
Min fråga är om statsrådet avser att medverka till sådan ändring i lagstift-
ningen att miljömyndigheter kan förbjuda företag/markägare att försälja
miljöbelastad mark och därigenom friskriva sig från ansvar för de miljöpro-
blem som hans eller någon annans verksamhet förorsakat.
22 § Kammaren åtskildes kl. 22.59.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 37 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 67 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 102 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 128 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.59,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 184 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
/Gunborg Apelgren
175
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Onsdagen den 8 april
1 § Meddelande om val.................................. 1
Talmannen
2§ Justering av protokoll................................. 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
4 § Förnyad bordläggning................................. 1
Meddelande om frågestunden tisdagen den 21 april
Talmannen....................................... 1
5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 2
april............................................ 2
Skatteutskottets betänkande SkU21
Skatteutskottets betänkande SkU22
Meddelande om samlad votering........................... 3
6 § Folkbildning........................................ 3
Kulturutskottets betänkande KrU12
Debatt
Berit Oscarsson (s)
(forts.)
Talmannen (på grund av demonstration på åhörarläktaren)
Ajournering........................................... 6
Återupptagna förhandlingar............................... 6
6 § (forts.) Folkbildning (forts. KrU12)...................... 6
Elisabeth Persson (v)
Göran Åstrand (m)
Carl-Johan Wilson (fp)
Birger Andersson (c)
Rose-Marie Frebran (kds)
Ingegerd Sahlström (s)
Beslut fattades efter 9 §
7§ Bidrag till det kommunala skolväsendet................... 27
Utbildningsutskottets betänkande UbUlO
Debatt
Lena Hjelm-Wallén (s)
Stefan Kihlberg (nyd)
Björn Samuelson (v)
Larz Johansson (c)
Ulf Melin (m)
Christer Lindblom (fp)
Ingvar Johnsson (s)
Beslut fattades efter 9 §
176
8§ Anslag till utveckling av skolväsendet, m.m................ 62
Utbildningsutskottets betänkanden UbU8, UbU9, UbUll och
UbU12
Debatt
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Björn Samuelson (v)
Bo Arvidson (m)
Beslut fattades efter 9 §
9§ Central myndighetsorganisation för högskolan, m.m.......... 71
Utbildningsutskottets betänkande UbU18
Debatt
Bengt Silfverstrand (s)
Björn Samuelson (v)
Margitta Edgren (fp)
Stefan Kihlberg (nyd)
Barbro Westerholm (fp)
Johan Brohult (nyd)
Beslut................................................ 85
Kulturutskottets betänkande KrU12
Utbildningsutskottets betänkande UbUlO
Utbildningsutskottets betänkande UbU8
Utbildningsutskottets betänkande UbU9
Utbildningsutskottets betänkande UbUll
Utbildningsutskottets betänkande UbU12
Utbildningsutskottets betänkande UbU18
10 § Turism........................................... 88
Kulturutskottets betänkande KrU16
Debatt
Maja Bäckström (s)
Elisabeth Persson (v)
Förste vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Jan-Erik Wikström (fp)
Birgitta Wistrand (m)
Stina Eliasson (c)
Bert Karlsson (nyd)
Lennart Nilsson (s)
Nils T Svensson (s)
Bengt Dalström (nyd)
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
Beslut................................................ 111
Beslut om uppskjuten votering............................. 112
11 § Presstöd.......................................... 112
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Debatt
Kurt Ove Johansson (s)
lan Wachtmeister (nyd)
(forts.)
177
Prot. 1991/92:94 Ajournering........................................... 116
8 april 1992 Återupptagna förhandlingar............................... 116
11 § (forts.) Presstöd (forts. KU27)......................... 116
Kurt Ove Johansson (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Elisabeth Persson (v)
Birger Hagård (m)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Göthe Knutson (m)
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Kindbom (c)
Beslut skulle fattas den 9 april
12 § Vissa anslag inom finansdepartementets område........... 136
Finansutskottets betänkande FiU12
Beslut skulle fattas den 9 april
13 § Vissa anslag inom civildepartementets område............. 137
Finansutskottets betänkande FiU13
Beslut skulle fattas den 9 april
14 § Statistikfrågor...................................... 137
Finansutskottets betänkande FiU22
Debatt
Per Olof Håkansson (s)
Richard Ulfvengren (nyd)
Lars-Ove Hagberg (v)
Olle Schmidt (fp)
Bengt Wittbom (m)
Bert Karlsson (nyd)
Andre vice talmannen (om debattämnet)
Beslut skulle fattas den 9 april
15 § Anslag till domstolsväsendet, m.m...................... 159
Justitieutskottets betänkande JuU20
Debatt
Göran Magnusson (s)
Christel Anderberg (m)
Beslut skulle fattas den 9 april
16 § Anslag till brottsförebyggande rådet, m.m................ 165
Justitieutskottets betänkande JuU21
Debatt
Kent Carlsson (s)
Ingbritt Irhammar (c)
Beslut skulle fattas den 9 april
17 § Försäkringsfrågor................................... 174
Lagutskottets betänkande LU27
Beslut skulle fattas den 9 april
18 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 9 april........... 174
19 § Bordläggning...................................... 174
178
20 § Anmälan om interpellation
1991/92:176 av Ulla Pettersson (s) om nybyggnadsplaner be-
träffande kriminalvårdsanstalter.................... 174
21 § Anmälan om fråga
1991/92:653 av Göran Magnusson (s) om försäljning av miljö-
förorenad mark................................. 175
Prot. 1991/92:94
8 april 1992
179
gotab 41293, Stockholm 1992