Protokoll
1991/92:90
Justerades protokollet för den 27 mars.
Anf. 1 TALMANNEN:
Före de beslut som nu skall fattas vill jag påpeka att debatten i nästkom-
mande ärende, trafikutskottets betänkande TU24, förväntas bli mycket
kort. Jag får därför anmoda de ärade ledamöterna att stanna kvar i kamma-
ren i avvaktan på voteringen också rörande TU24.
Företogs till avgörande justitieutskottets betänkanden 1991/92: JuU18 och
JuU19, jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU16 samt näringsutskot-
tets betänkanden 1991/92:NU19, NU21 och NU27 (beträffande debatten i
dessa ärenden, se prot. 89).
Mom. 2 (anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion Ju516 av Lars Werner
m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 5 (anslag till vissa domstolskostnader m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 148 röster mot 123 för reservationen av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 90
|
Prot. 1991/92:90 2 april 1992 |
Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Jordbruksutskottets betänkande JoU16 Utskottets hemställan bifölls. Näringsutskottets betänkande NU19 Mom. 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls. Mom. 3 (skärpning av bankrörelse- och finansbolagslagstiftningen) Mom. 4 (offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, m.m.) Näringsutskottets betänkande NU21 Mom. 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls. Mom. 3 (socialklausul i internationella handelsavtal) Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 13 för meningsyttringen Mom. 4 (marknadsföring m.m. av alkoholdrycker) Utskottets hemställan bifölls med 217 röster mot 69 för reservation 1 av Kenneth Lantz (kds) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats Mom. 5 (marknadsföring m.m. av tobaksvaror) Hadar Cars m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta. Mom. 6 (Norden som hemmamarknad) Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil- |
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Sjöfart m. m.
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU24 Sjöfart m.m. (förnyad behandling).
Anf. 2 JARL LANDER (s):
Fru talman! Det betänkande, TU24, som vi nu skall behandla, är alltså
resultatet av den återförvisning till utskottet som riksdagen gjorde den 18
mars. Återförvisningen har gett till resultat att utskottsmajoriteten nu accep-
terat det socialdemokratiska tänkandet, att vi inte skall göra förändringar i
stödet till Gotlandstrafiken innan vi får fram ett nytt förslag till hur den re-
gionala balansen även i fortsättningen skall kunna innefatta också Gotland
och gotlänningarnas transporter. Att avskaffa nu beprövade lösningar innan
nya förslag har kommit fram anser vi socialdemokrater inte vara seriös poli-
tik.
Det är synd, fru talman, att utskottets borgerliga majoritet, när nu hela
ärendet var återremitterat, inte tog chansen att ändra skrivningarna om sjö-
farten på Vänern och uttalandet om borttagandet av det svenska rederistö-
det.
Men, ärade kammarledamöter, fortfarande har ni chansen att stoppa den
kommande diskrimineringen inom svensk sjöfartsnäring. Fortfarande har ni
chansen att rädda sjöfarten på Vänern. Det kan ni göra genom att tillstyrka
våra reservationer nr 3 och 4 till betänkandet, vilka jag härmed yrkar bifall
till.
I övrigt, fru talman, vill jag hänvisa till det vi sade här i kammaren den 18
mars, när vi debatterade ärendet första gången.
Anf. 3 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 samt till reservation nr 2.
Dessutom yrkar jag bifall till reservationerna nr 5, nr 6 och nr 8 till TU24.
Övriga reservationer från Ny demokrati stödjer vi naturligtvis, men vi kom-
mer inte att yrka bifall till dessa, då vi vill spara kammaren tid.
Anf. 4 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Denna debatt har vi fört en gång förut. Även jag kan in-
stämma i beklagandet att inte den borgerliga majoriteten tagit chansen att
ändra sin rederipolitik och sin inställning till sjöfarten på Vänern. Nu finns
inte, såvitt jag förstår, möjligheten att få fram någon proposition i tid, utan
det kommer att fattas pengar för regeringen när det gäller rederistödet.
Jag yrkar bifall till min meningsyttring i mom. 15.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Sjöfart m.m.
Anf. 5 ROLF CLARKSON (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till trafikutskottets hemställan i betänkande
24 och avslag på samtliga reservationer och på meningsyttringen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 8 (konkurrens i Gotlandstrafiken)
Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 22 för reservation 1 av
Kenneth Attefors.
Mom. 9 (offentliggörande av avtalet mellan staten och Nordström & Thulin)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 23 för reservation 2 av
Kenneth Attefors. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Gunhild Bolander (c) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha avstått från att rösta.
Mom. 13 (sjöfarten i Vänern och Trollhätte kanal)
Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 131 för reservation 3 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Kjell Ericsson (c) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.
Mom. 15 (rederistödet)
Först biträddes reservation 4 av Sven-Gösta Signell m.fl. med 121 röster
mot 14 för meningsyttringen av Bengt Hurtig i motsvarande del. 158 ledamö-
ter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 161 röster mot 130 för reserva-
tion 4 av Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 16 (konstruktionskrav)
Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 22 för reservation 5 av
Kenneth Attefors. 6 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 19 (regler för sjötrafik)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 20 för reservation 6 av
Kenneth Attefors. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 27 (lotsutkiken på Vinga)
Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 22 för reservation 8 av
Kenneth Attefors.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU18 De kyrkliga kommunernas uttag av skatt (prop. 1991/92:100
delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU20 Skattepolitiken.
Anf. 6 ANITA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det betänkande vi nu behandlar tar upp motioner från den
allmänna motionstiden i år. Vi socialdemokrater har i vår motion krävt en
omprövning av höstens orättvisa skattebeslut.
Den stora skattereformen som vi och Folkpartiet liberalerna var överens
om skulle åstadkomma en samhällseffektiv beskattning och samtidigt upp-
fylla fördelningspolitiska mål. Reglerna var utformade så, att viktiga mål
skulle uppfyllas, nämligen att finansiera offentliga utgifter och skapa fördel-
ningseffekter. I förutsättningarna ingick att skattereformen skulle följas upp
i alla dess delar.
Som vi framhåller i vår partimotion skall skattenivån här i landet ses mot
bakgrund av våra ambitioner på välfärdens område. Omkring en tredjedel
av de totala skatterna går tillbaka till hushållen i form av pensioner, barnbi-
drag, sjukpenning m.m.
En stor del av skattekakan går också till, som vi ser det, viktiga områden
såsom äldreomsorgen, sjukvården och skolan, vilka vi tycker att alla solida-
riskt skall bidra till.
Det går inte, fru talman, att dra in på dessa utgifter utan att allvarligt för-
sämra för stora grupper i vårt land. Det är därför som vi riktar mycket stark
kritik mot fyrpartiregeringen och kammarmajoritetens skattepolitik. Det är
en omvänd Robin Hood-politik. Man tar från de fattiga och ger till de rika.
Allt som hittills har presenterats har varit en ren intressepolitik. Alla åt-
gärder har gynnat de rika i detta samhälle.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
I detta betänkande behandlas ett flertal motioner med yrkanden om att gå
vidare på den väg som regeringen har slagit in på. Som exempel kan här näm-
nas förslag om att införa en avdragsrätt eller andra skattestimulanser för
sparkapital eller uppbyggnad av s.k. riskkapital. Det föreslås avdragsrätt
från inkomst av tjänst för underskott i näringsverksamhet, avdragsrätt eller
skattefrihet för hobbybetonad verksamhet och skattelättnader för dem som
inte besväras av räntekostnader i sitt boende.
Fru talman! Utskottet har visserligen avstyrkt dessa yrkanden men har
samtidigt upplyst om att regeringen prövar frågor av denna karaktär i positiv
anda och förutskickat snara förslag om skattelättnader. För vår del anser vi
att eventuella justeringar av nuvarande regler i skattesystemet måste ha som
syfte att göra systemet enklare, öka den samhällsekonomiska effektiviteten
och framför allt öka den fördelningspolitiska rättvisan.
Vi har också i vår motion tagit upp frågan om skatteplanering och skatte-
fiffel. Samhället måste enligt min mening på bred front gå till angrepp mot
sådana företeelser och mot den ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Kravet är att skattereformen i princip återställs. De förslag
till omedelbara åtgärder som läggs fram i motionen kommer att medföra att
de årliga skattelättnader på 13 miljarder kronor som regeringen genomdrivit
för kapitalinkomster och förmögenheter återtas och att löntagare och villa-
ägare m.fl. slipper de skatteskärpningar på 4 miljarder kronor som höstens
beslut om borttagande av reduktionen för fackföreningsavgifter och ändrad
avdragsrätt för räntekostnader innebär.
Vi socialdemokrater fullföljer vår skattepolitik som redovisades senast
hösten 1991. I de delar som nu behandlas innebär detta förslag en återgång
till de regler som gällde före höstens beslut om kapitalinkomster m.m., rän-
teavdrag och successivt slopande av förmögenhetsskatten. När det gäller för-
mögenhetsskatten innefattar motionen krav på en omläggning i linje med
det förslag som har redovisats i departementspromemorian Reformerad för-
mögenhetsbeskattning (Ds 1990:91).
Vi vidhåller naturligtvis att man vid indexuppräkning av den nedre grän-
sen för uttag av statlig inkomstskatt i forsättningen skall bortse från den del
i penningvärdesförändringen som beror på skatteomläggningen. Det är, fru
talman, en nödvändig justering för att höginkomsttagarna inte skall få över-
kompensation för inflationen. På detta område är jag mycket besviken på
Folkpartiet liberalerna.
Fru talman! Några ord om förmånsbeskattningen. Det finns nu en utred-
ning som skall göra en översyn av de förändringar skattereformen innebar
för olika slag av förmåner.
När det gäller frågan om lunchsubventioner är direktiven mycket otydliga.
Därför är jag glad att hela utskottet ställer sig bakom mitt tillägg om lunch-
subventionerna och reglernas praktiska tillämpning. Utskottet anser att den
särskilda utredaren också bör redovisa konsekvenserna av det nya systemet
med avseende på hur lunchätandet påverkats och hur eventuella föränd-
ringar har påverkat branschen och de anställda. Det är bra att vi får detta
utrett.
Så till frågan om den s.k. frequent flyer-rabatten, dvs. trohetsrabatten. Vi
återkommer i vår motion om detta orättvisa skatteförslag som den borger-
liga majoriteten fattade beslut om i december.
Bakgrunden är att ett utländskt flygbolag erbjudit sina resenärer ett slags
trohetsrabatt. Det innebär att resenärerna belönas med ett antal poäng varje
gång de väljer att flyga med samma bolag. Ett visst antal hopsamlade poäng
medför sedan att resenärerna kan få flygresa, hotellrum, hyrbil eller annan
förmån gratis eller till rabatterat pris i samband med semestern. Riksskatte-
verket har helt riktigt uppgivit att en förmån av detta slag är skattepliktig om
den grundar sig på tjänsteresor som arbetsgivaren har betalat.
Jag tycker att det här förslaget är både stötande och utmanande. Det är
en förmån till maktelitens olika grupper. Det här förslaget tar priset. Det är
ett grundskott mot skattereformens bärande principer om likformig skatt på
lön och andra ersättningar.
Att det finns kontrollproblem när det gäller utländska flygbolag kan givet-
vis inte vara ett tillräckligt starkt skäl för skattefrihet. Samma argument
skulle kunna användas för andra typer av inkomster och förmåner, t.ex. lön
från utländska arbetsgivare. Förslaget kommer, Knut Wachtmeister, att leda
till omfattande smittoeffekter. Vem kan efter detta motstå skattelättnader
för andra löneförmåner vilka kan motiveras på liknande sätt?
Dessa skattelättnader är inte heller någon lösning på de företagsekono-
miska problem som SAS för tillfället har.
Fru talman! Detta är borgerlig politik i sin prydno.
I Norrländska Socialdemokraten kan man läsa att resebonusen är olaglig.
Där säger Thorsten Cars, som arbetar vid Stockholms tingsrätt, att det kan
vara fråga om mutbrott. Det skall bli intressant att följa denna fråga, fru tal-
man.
Så till vår reservation nr 10 som handlar om den s.k. genomsynen vid be-
skattning av bostadsrätter. Målsättningen i skattereformen var att beskatt-
ning av egnahem och bostadsrätter skulle vara enhetlig och likformig. Ge-
nomsynsreglerna är nödvändiga för att uppnå en likvärdig beskattning inom
boendet. Höstens beslut att slopa genomsynen vid tillämpningen av takre-
geln innebär att reglerna för bostadsrätter blir avsevärt mer förmånliga än
motsvarande regel för egnahem.
Fru talman! Till sist ber jag att få yrka bifall till vår reservation nr 1. Jag
står givetvis också bakom våra övriga reservationer till detta betänkande.
Anf. 7 PETER KLING (nyd):
Fru talman! Jag skall börja med att tala till Anita Johansson angående frå-
gan om frequent flyer-rabatter som hon tog upp för en stund sedan. Om SAS
inte får använda den här frequent flyer-rabatten riskerar kanske flera hundra
personer att mista sina jobb. Är det så farligt om några enskilda människor
skulle få denna förmån i form av en gratis resa, när det kanske kan rädda
flera hundra jobb?
Om SAS inte får den möjligheten att konkurrera, Anita Johansson, mister
de anställda kanske jobben. Det är ingen i direktionen och inga höga chefer
som mister jobben, utan det är de arbetare som står och delar ut väskor och
tar emot biljetter. Jag ser detta som en mycket bra årgärd för att rädda jobb.
Jag kan inte fatta varför Socialdemokraterna går emot detta.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
Sedan vill jag fortsätta med att tala litet grand om att vi politiker bör ta
vårt ansvar gentemot våra medborgare och tänka på folkhälsan genom att
införa skattefria lunchförmåner igen. Jag tror säkert att Anita Johansson kan
hänga med på en sådan sak också.
Denna beskattning drabbar dels företagen genom sociala avgifter, dels
löntagarna genom en beskattningsbar förmån. Innan denna skattehöjning
genomfördes åt ca 1,3 miljoner människor i företagens personalmatsalar och
800 000 utnyttjade kupongförmåner. Efter det att denna folkhälsovådliga
beskattning införts äter endast 700 000 i personalmatsalarna och endast
400 000 utnyttjar kupongförmåner. Det innebär, mitt herrskap, att ungefär
1 miljon människor har slutat att äta dessa nyttiga luncher.
Detta leder ju till att folk mår sämre och presterar sämre. Trivseln på ar-
betsplatserna minskar. Jag skall göra en jämförelse med oss i denna kam-
mare. Jag vet att vi arbetar mycket hårt från tidigt på morgonen till sena
kvällen. Vad är det som motiverar mig till detta arbete? Det är stimulansen
att fightas med er. Vad är då avkopplingen? Jo, när man går och äter sin
lunch och får ett rejält mål lagad mat. Tänk om någon tog ifrån oss denna
förmån! Det är ungefär vad vi har gjort när det gäller 1 miljon människor ute
i arbetslivet.
Det finns säkert ett brett stöd för att ta bort den här beskattningen av
lunchförmånerna. Moderater, socialdemokrater och nydemokrater har fak-
tiskt motionerat i detta ämne. Det bör alltså finnas en mycket god grund för
att vi skall kunna rösta för en sådan motion.
Ett annat område som jag skall belysa som är en mycket dålig affär för
staten, och en stor sport här i Sverige, är travsporten. Den omsatte 1991 ca 7
miljarder kronor. Där kammade statsmedborgarna hem 650 milj.kr. i skatt.
Hästägarna i Sverige har en årlig kostnad för sin verksamhet på 1,6 miljarder
kronor. De tävlar om 440 milj.kr. Detta ger ju ett rejält underskott. Dessa
440 miljoner är, hör och häpna, beskattningsbara. Normalt Sett skulle det
inte finnas några hästägare i detta land, men det gör det, eftersom de är fana-
tiker och älskar sin sport.
Det är 60 000 människor som är direkt involverade i den här sporten. De
köper spannmålsprodukter från jordbruket för 1,4 miljarder. Om vi inte sti-
mulerar den här sporten genom ett skattefritt hobbyhästägande är det risk
för att många av dessa 60 000 människor mister sina jobb. De kommer att
köpa färre jordbruksprodukter. Spelet kommer att minska på sikt. Detta är
en fruktansvärt dålig affär för oss här i kammaren, dvs. för statskassan.
Man får inte heller glömma att AB Trav och Galopp med sina ekonomiska
resurser stöder hästkliniker, forskning, utbildning, Flyinge, Vången, Ströms-
holm, galoppsporten samt friidrotten genom olympiatrav m.m. Detta kan
också bli ett avbräck.
Tills sist skulle jag vilj a ta upp en motion som är skriven av socialdemokra-
ten Birger Rosqvist angående feriearbetande ungdomar. Vi i Ny demokrati
tycker att den är mycket bra.
Om en familj mister en försörjande fader får barnen en barnpension av
staten. Den går givetvis till att försörja barnen och familjen, t.ex. till hyra,
kläder, mat osv. Låt oss tänka oss att dessa barn är 15-16 år, går i skolan och
skall feriearbeta. Sedan har vi en jämställd familj med två föräldrar i livet
som inte har tillgång till barnpensionen. Skillnaden mellan dessa familjer är
att när de barn som har två föräldrar i livet feriearbetar får de tjäna 11 300
kr. utan att betala skatt medan däremot de barn som har mist den ena föräl-
dern måste betala skatt från första kronan.
Jag tycker att man skall skilja på barnpension och feriearbete. Förutsätt-
ningarna för feriearbete skall vara lika för alla ungdomar. Man skall inte be-
straffas för att man har mist en förälder. Vi i Ny demokrati tycker att detta
är en självklarhet. Jag kan nämna för kammaren att jag har sagt precis detta
till 25-30 ledamöter när vi har suttit och fikat. Samtliga av dessa har sagt att
detta är en bra idé. Men jag har inte sagt att jag har väckt en motion om
detta. Den hinner givetvis inte alla att läsa, bara vi i skatteutskottet. Det
skall bli intressant att se om dessa 25 personer kommer att rösta för detta i
dag. Jag tvivlar på det. Det skulle vara mycket intressant att veta det.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 avseende mom. 6, reserva-
tion 4 avseende mom. 8, reservation 5 avseende mom. 10, reservation 6 av-
seende mom. 11, reservation 7 avseende mom. 12, reservation 8 avseende
mom. 13 och reservation 9 avseende mom. 14.
(Applåder)
Anf. 8 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Vi kan konstatera att SAS nya resebonus lyfter vid månads-
skiftet, men projektet riskerar att kraschlanda. Jag tror faktiskt på Thorsten
Cars. Han är nämligen expert på mutbrott.
Fru talman! Jag är inte förvånad. Peter Kling och Ny demokrati slår ju
vakt om makteliten i det här samhället. Jag skall åtminstone göra vad jag
kan för att upplysa svenska folket om den politik som ni står för.
Anf. 9 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! Jag skulle faktiskt vilja säga till Anita Johansson att vi slår
vakt om arbetena. Det är därför vi har godkänt det här med frequent flyer-
rabatten. Det beror inte på något annat. Att det sedan blir 10-20 personer
som får en gratis resa eller något bonustillägg bryr jag mig inte om. Jag är
inte så avundsjuk. Jag ser det hundratal arbetstillfällen som man kan rädda
på sikt med detta. Det är vad vi i Ny demokrati ser till först och främst. Det
viktigaste av alltihop är att de på golvet, de som står och delar ut biljetter
och de som kör väskor, får behålla sina jobb.
Anf. 10 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Men snälla Peter Kling, inte kan väl 10-20 personers resa be-
tyda att vi räddar hundratals jobb på SAS. Var litet förnuftig, Peter Kling!
Anf. 11 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! Jo, det är just vad vi kan göra, Anita Johansson. Om vi inte
ger SAS den här möjligheten tar utländska flygbolag över dessa rutter i Sve-
rige. De tar över beläggningen på dessa flygresor. Det innebär att SAS måste
minska ner därför att de inte får så många resande. De måste lägga ner vissa
bitar. Vilka är det som drabbas av det, Anita Johansson? Jo, det är de som
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
10
står på golvet, de som kör väskorna och de som delar ut biljetterna. Så lång-
sint kan Anita Johansson inte vara, att hon inte förstår detta.
Anf. 12 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Vid dagens ärendebehandling kommer denna kammares ma-
joritet att visa att man håller fast vid den enda vägen. Skatteutskottets majo-
ritet har i de tre betänkanden som följer på varandra genomgående valt att
avvisa alla förslag till justeringar av den enda vägen. Utskottets motiveringar
är ett kraftfullt bevis på att politiker inte är pratiga och långrandiga.
På knappt tre sidor i betänkande SkU20 slår man fast att det bara finns en
väg. Utskottet skriver: ”De aktuella motionsyrkandena överensstämmer i
allt väsentligt med de motsvarande yrkanden från samma håll som utskottet
hade att behandla i höstas. Enligt utskottets mening saknas skäl till några
förnyade ställningstaganden i dessa frågor.”
Fru talman! Detta är faktiskt ett rimligt resonemang. Om man sakbehand-
lade skatteprinciper så sent som hösten 1991, finns det då verkligen någon
anledning att göra förnyade överväganden så snart som ett halvår senare?
Kunde inte oppositionen bekväma sig till litet nytänkande och komma med
konstruktiva förslag i stället för skåpmat? Finns det någon anledning att, likt
en trött TV-kanal, köra repriser på samma debatt, att läsa upp redan hörda
anföranden för stenografer och protokoll?
Det beror på vad som sades i höstas och vad som hänt under vintern. Kan-
ske kan det vara dags för litet vårstädning i såväl skattepolitiken som retori-
ken.
Utskottet skriver: ”Som utskottet konstaterade i höstas har den ekono-
miska kris som Sverige befinner sig i ställt krav på omedelbara åtgärder för
att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period
av tillväxt, företagande och utveckling.”
Detta är en riktig utgångspunkt. Men det räcker inte med att starta från
rätt plats. Man måste också röra sig åt rätt håll och i rätt hastighet för att
vara i takt med tiden. Politik handlar nämligen om att ha rätt vid rätt tid-
punkt. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Det går att förena
struktur- och konjunkturpolitik.
Skatternas grundläggande uppgift är att finansiera offentliga utgifter och
fördela om inkomster och förmögenheter. Regeringens politik har enligt min
mening misslyckats med båda dessa uppgifter.
Den budgetbomb som vi varnade för i valrörelsen har briserat och budget-
underskotten växer. Vi får vara tacksamma om det statliga budgetunderskot-
tet i landet stannar på 60-70 miljarder. Jag varnar redan nu för att det kom-
mer att bli än värre. Det finns inte längre något överskott i vad man kallar
den konsoliderade offentliga sektorn. Även där är det underskott.
Vad gäller omfördelningen har regeringen däremot delvis lyckats, men i
fel riktning. Man påtalar gärna från borgerligt håll, från centerhåll men även
från Moderaterna, med rätta att 1980-talets socialdemokratiska politik inne-
bar vidgade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Men regeringen väljer trots
detta att göra riktade skattesänkningar som vidgar klyftorna ytterligare.
Detta är i sanning en udda slutsats av en riktig analys.
Fru talman! Det skall erkännas att vad jag nu sagt är en känd kritik. Ut-
skottets ordförande har hört den förr. Det är den snälla vänstern mot den
kloka högern. Det är debatten mellan dem som vill dela och dem som vill se
till att det finns något att dela.
Jag kan hålla med Knut Wachtmeister och även hans namne lan, som skall
delta i debatten, om att ingen hade kommit ihåg den barmhärtige samariten
om han inte hade haft några pengar att betala härbärget med. Det är riktigt.
Men låt oss vända på perspektivet och se vem det är som menar att man
skapar tillväxt genom att ge gåvor och vem det är som vill driva en uthållig
politik för tillväxt - en politik utan snabba politiska klipp.
Jag menar att det är högern som hoppas på tillväxt genom att dela ut förlä-
ningar i form av skattefrihet, en gammal känd svensk politik ända sedan
Kristinas dagar. Slopad förmögenhetsskatt och sänkt kapitalskatt är huvud-
spåret för regeringen. Sänkta arbetsgivaravgifter är kravet från SAF. Indu-
striförbundet kräver sänkt energiskatt. Villaägarförbundet kräver sänkt eller
slopad fastighetsskatt. Skattebetalarnas förening vill sänka momsen. Och Ny
demokratis idébank Nya välfärden vill sänka alla skatter. Detta är inte några
kravmaskiner. Det är en kravindustri, en kravkoncern. När man hör dem
låter det som den gamla folkvisan: Erk du! Maja du! Så ska vi ha’t! Men var
ska vi ta’t?
Men det är enkelt. Man kan låna av framtiden och låta budgetunderskot-
ten skjuta i höjden. Då pressar man upp ränteläget. Ett högt ränteläge är
något av det mest tillväxthämmande man kan tänka sig. Det vet alla som
känner småföretagandets villkor.
Jo, enkelt är det. Man kan skära ned i utgifterna. Man kan snabbt skära
ned i socialförsäkringssystemen. Man kan införa karensdagar, slopa delpen-
sionen eller tillämpa den verkligt kreativa varianten att låta de långtidssjuka
betala. Detta leder visserligen till ökade sociala spänningar. Löntagarna
kommer att försöka kompensera sig avtalsvägen genom höjd lön. Det ger
bränsle till inflationsbrasan. Men än så länge finns ju Rehnbergsavtal, och
med hög arbetslöshet skall man nog kunna hålla tillbaka lönekraven.
Det är enkelt och radikalt. Man kan skära i kommunsektorn. Man kan
dra in statsbidrag och försämra ekonomin för kommunerna. Det är just vad
regeringen gör. Visserligen går kommunerna mot ett finansiellt underskott
på ca 30 miljarder år 1997. Men det är ju långt dit, för den som vill ha det
gesvint.
Enkelt var det. Man kan sälja statlig egendom, vilket finansiellt är det-
samma som att ta upp lån. Man kan t.o.m. sälja när priserna är som lägst.
Det strider i och för sig mot varje sund affärsprincip. Men vad gör väl det,
när det gäller att skaffa snabba pengar.
Detta är de enkla lösningar som regeringen har tillämpat och fortsätter
tillämpa.
Skapar detta tillväxt? Mitt svar är nej. Subsidier ger ingen uthållig tillväxt.
Vi i vänstern har ett annat recept. Vi talar om en uthållig tillväxt. Det är
inte så svårt att förena konjunktur- och strukturpolitik. Vi vill ha en politik
för frihandel, med EG-området men även med andra handelsområden inkl.
Sydostasien. Vi skall ha fasta spelregler för företag och löntagare, och inte
hålla på och ändra i efterhand i de sociala trygghetssystemen.
Det finns ingen annan väg till tillväxt än att öka produktiviteten. Men den
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Ska ttepolitiken
11
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
12
ökar inte genom att vi ger skattelättnader och skattegåvor. Det skall ske ute
i industrin och inte här i kammaren, att öka produktiviteten.
Man kan stimulera till produktivitetsökning genom att satsa på utbildning.
Det är den enklaste och mest effektiva vägen. Men då skall man inte göra
som regeringen och skära ner på de satsningarna.
Vi skall ha en aktiv fördelningspolitik. Det håller inflationen under kon-
troll och ger möjligheter att dämpa skattetrycket efter hand. Det är ingen
mening med att människor skall behöva bidrag på grund av ett högt skatte-
tryck. Men när man försämrar trygghetssystemen skapar man spänningar.
Det är fel väg.
Vi behöver budgetbalans. Vårt alternativ stimulerar efterfrågan i ekono-
min men utan att höja budgetunderskottet. Det ger samma budgetunder-
skott som regeringens förslag. Men vi får en ökad efterfrågan i ekonomin.
Det klarar vi genom att vi inte ger dessa stora skattesänkningar.
Med en sådan politik kan vi hålla nere räntenivån. Det gynnar tillväxten.
Vi skall satsa på utbildning och forskning, på investeringar i infrastrukturen.
Men man kan inte gång på gång presentera samma satsning som en nyhet.
Det är tredje eller fjärde gången som regeringen har presenterat samma sats-
ning på infrastruktur som en nyhet - något slags ”Recycling Generation” i
politiken. Man behöver nya, friska pengar till infrastruktursatsningarna.
Vi behöver en fungerande social trygghet. Rättvisa är inte något impro-
duktivt. Det är produktivitet i den uthålliga ekonomiska tillväxten.
Vi behöver en skattepolitik för rättvisa och tillväxt. Vi talar om välfärd.
Det har vi presenterat. Det innebär vissa höjningar på inkomstskattesi-
dan. Men de är små jämfört med de oerhört kraftiga skattesänkningar man
har fått i de högre inkomstskikten.
Vi föreslår inte bara skattehöjningar utan också riktade skattesänkningar
där det ger effekt. Så gick vi med på slopad förmögenhetsskatt på arbetande
kapital. Men vi går inte med på denna vidlyftiga politik, att bara ge till kapi-
talet.
Faktum är att den svenska kapitalbeskattningen ligger på OECD-nivå. I
många avseenden ligger den t.o.m. lägre än på EG-marknaden. Den
svenska företagsbeskattningen är redan synnerligen konkurrenskraftig. Den
är lägst.
Man skapar inte tillväxt med skattesänkningar. Det har ekonomen Paul
Krugman nyligen visat i sina rapporter. De empiriska erfarenheterna från
länder som har prövat detta visar samma sak.
Det är en felaktig politik. Det är den enda väg som gynnar en viss grupp i
samhället och försämrar för andra. Vi skall ha ett land i balans.
Vi föreslår skattesänkningar på hotell- och restaurangtjänster och på kol-
lektivtrafik, för att förbättra tjänstesektorn och vårt lands turistnetto. Det är
en riktad, bra skattesänkning, som vi tar på oss. Man kan stimulera vissa
sektorer i industrin via skattesänkningar. Det är sant. Men det skall inte ske
genom allmänna och generella gåvor, som regeringspolitiken driver.
Anita Johansson talade om 13 miljarder i skattesänkningar och 4 miljarder
i skattehöjningar i höstas. Man kan räkna på olika sätt. Jag skall vara oerhört
snäll mot regeringen och konstatera att det i proposition 60 för tillväxt före-
slogs skattesänkningar på 5,3 miljarder. Då har vi räknat lågt och försiktigt.
Lägger man sedan till den slopade omsättningsskatten på aktier på 2 miljar-
der blir det 7,5 miljarder. Jag är snäll om jag säger att man sänkte skatterna
med ungefär 7,5 miljarder i höstas.
Nu skall man dra in 7,5 miljarder från kommunsektorn. Politiker kan inte
bestämma att industrisysselsättningen skall öka. Det går inte. Det beror på
marknadsutsikterna. Men det finns ett område som politikerna kontrollerar
direkt. Det är kommunsektorn.
Om man hade gjort nedskärningar i kommunsektorn under en högkon-
junktur, en överhettning, hade det varit system i det hela. Då hade man kun-
nat flytta arbetskraft från kommunsektorn till industrin. Men vad man nu
gör, när man skär ned så kraftigt i kommunsektorn, är att flytta folk från
sysselsättning till arbetslöshet. Dessa indragningar är konjunkturelit alldeles
felaktiga.
För att uttrycka det oerhört enkelt: Man tar 7,5 miljarder från kommu-
nerna och placerar hos kapitalägare. Det får man ingen som helst ökad efter-
frågan av. Man får ingen ökning av industriinvesteringarna. Det räcker att
läsa pressammanfattningen av Långtidsutredningen. Där konstateras att det
i en internationaliserad ekonomi inte längre finns något rakt samband mel-
lan hushållssparandet i ett land och nivån på industriinvesteringarna. Det är
något slags Lyckoslantsteorem man lever med. Men det stämmer inte i den
moderna ekonomin.
Det klokaste regeringen kunde göra, om man förenar konjunktur- och
strukturpolitik, är att dra tillbaka dessa stora skattelättnader på kapitalsi-
dan, så att man inte behöver göra denna drastiska indragning av pengar från
kommunerna. Då kan vi hålla upppe sysselsättningen. Detta har förändrats
sedan besluten i höstas fattades.
Arbetslösheten ökar dramatiskt. Vi talar om 6-7 % arbetslöshet om något
år. Detta har förändrats. Det borde göra att skatteutskottets majoritet, och
Knut Wachtmeister och kanske rent av lan Wachtmeister tog sig samman och
gav kommunerna de pengar de behöver för att upprätthålla sysselsättningen.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets meningsytt-
ring vad gäller moment 1 och 4. Jag ställer mig bakom meningsyttringen i
övrigt, men för att förkorta voteringsordningen nöjer jag mig med detta.
Anf. 13 KNUT WACHTMEISTER (m):
Fru talman! Dagens debatt gäller ett sextiotal motioner rörande inkomst-
skattepolitiken. De flesta av dem rör den skattereform som debatterades och
beslöts förra hösten. Diskussionerna i dag kommer väl i stor utsträckning att
bli en kopia av riksdagsdebatten den 18 december.
Regeringens proposition ”Skattepolitik för tillväxt” med planer och åtgär-
der att på ett års sikt avskaffa förmögenhetsskatten samt sänka arvs- och gå-
voskatter, sänka kapitalinkomstskatten och avskaffa skogsvårdsavgiften är
alltför väl känd för att här närmare behöva redogöras för. Låt mig därför gå
direkt på en granskning av oppositionens alternativa förslag.
I den socialdemokratiska partimotionen krävs en total återgång till de
skatteregler som gällde före regeringsskiftet. Detta visar en skrämmande
oförståelse för de snabba och nödvändiga åtgärder som erfordras för att
bryta den ekonomiska stagnationen. För ett år sedan hade man den insikten,
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
13
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
14
men då var man förstås i regeringsställning, med därmed följande ansvar för
ekonomin.
När det gäller beskattningen har Socialdemokraterna faktiskt i vissa fall
lagt sig till vänster om Vänsterpartiet. I fråga om förmögenhetsskatten ac-
cepterar Vänsterpartiet, som vi nyss hörde, i motsats till Socialdemokraterna
att skatten tas bort på det arbetande kapitalet. Samma sak gäller för övrigt
skogsvårdsavgiftens avskaffande, även om denna fråga inte diskuteras i dag.
I sin partimotion föreslår också Socialdemokraterna att en förenklings-
kommission tillsätts för att man skall komma åt skatteundandragandet. Ge-
nom skattereformen har både möjligheterna till och incitamenten för skatte-
planering reducerats, och eventuellt kvarvarande olater kan säkert hanteras
av rättsväsendet utan någon förenklingskommission. För övrigt utvärderas
skattereformen av en särskild kommitté.
Frågan är emellertid om inte en förenklingskommission skulle vara befo-
gad när det gäller de nya skatteblanketterna. Blankett NI och N2 samt be-
räkningen av den s.k. K-surven är med förlov sagt svårtolkade.
I en annan reservation har Socialdemokraterna något förvånande gått
emot den s.k. frequent flyer-rabatten. Också den reformen beslutades så
sent som i höstas. I denna fråga konstaterar jag att Anita Johansson har gjort
det bekvämt för sig. Hennes anförande i denna del är ordagrant vad hon sade
i kammaren den 18 december. En enda ändring gjorde hon. Hon sade i hös-
tas: ”Förslaget kommer, Filip Fridolfsson, att leda till omfattande smittoef-
fekter.” Nyss sade hon: ”Förslaget kommer, Knut Wachtmeister, att leda till
omfattande smittoeffekter.” Namnbytet var enda skillnaden. Allt som Anita
Johansson sade i den tidigare debatten står att läsa i protokoll 1991/92:48 s.
91.
Socialdemokraterna vill också ändra på ett nyligen fattat beslut, nämligen
återinförandet av den s.k. genomsynen vid tillämpningen av takregeln vid
reavinstbeskattning av bostadsrätter. Självfallet genomför man inte en re-
form i december och slopar den i april, i all synnerhet inte som prövning nu
görs när det gäller bostadsbeskattning, bostadsbidrag och bostadsfinansie-
ring.
Vänsterpartiet har åtta hemställanspunkter. Man vill ha en översyn av
skattesystemet, en konsekvensanalys och också ett tillkännagivande om det
svenska skattesystemet och EG. I vänsterpartimotionen kan jag skriva under
på en synpunkt, nämligen att det är av vikt att regeringen intar en öppen
hållning till de krav en alltmer internationaliserad ekonomi ställer på det
svenska skattesystemet. De slutsatser vi drar därav sammanfaller dock inte
med Vänsterpartiets.
I en annan hemställan vill man ha en allmän omprövning av höstens skat-
tebeslut. Dock noterar jag, som jag tidigare nämnt, med tillfredsställelse att
man accepterar slopandet av förmögenhetsskatten på det arbetande kapita-
let. Positivt är också att man i en annan hemställan säger att man kan tänka
sig en viss kvittningsrätt när det gäller arbete och näringsverksamhet, låt
vara begränsat till förslagsvis ett basbelopp.
För att fullständiga redovisningen kan jag nämna att Vänsterpartiet vill ha
en översyn av förmånsbeskattningen, traktamenten och bilkostnader samt
bostadsbeskattningen. Det torde inte vara obekant för Lars Bäckström att
en översyn gällande dessa frågor pågår och att det därför finns skäl att av-
vakta resultatet.
Slutligen vill Vänsterpartiet också höja stämpelskatten med en kvarts pro-
cent vid förvärv av fast egendom och aktier. De skatteintäkter detta skulle
medföra vore säkert en Döbelnsmedicin både för fastighetsmarknaden och
för aktiehandeln, och enligt min uppfattning skulle detta alltså göra mer
skada än nytta.
Även Ny demokrati vill ha en översyn av förmånsbeskattningen när det
gäller lunchsubventionerna syftande till ett slopande av dessa skatteregler,
vilket Peter Kling vältaligt har motiverat.
När det gäller bostadsbeskattning vill Ny demokrati återinföra tidigare
regler vad beträffar avdragsrätt för reparationer och underhåll av jordbru-
kets mangårdsbyggnader samt dessutom överväga avdragsrätt även för små-
husen. Jag vill gärna säga att det ligger mycket i dessa krav, och det är min
förhoppning att det ekonomiska läget framöver förbättras så att utrymme
finns för en reform när det gäller mangårdsbyggnaderna. Regeringen sliter
som bekant med frågan. Även lunchsubventionerna är föremål för övervä-
gande.
För att fortsätta med instämmanden vill jag säga att det också ligger en hel
del i önskemålet att återinföra kvittningsrätt mellan inkomst av tjänst och
underskott i näringsverksamhet. Kostnaderna härför är betydligt större än
kostnaderna för reparationsavdragen för mangårdsbyggnader, men även i
denna fråga är det regeringens ambition att i höst återkomma till riksdagen.
Andra frågor som är föremål för utredning och där Ny demokrati reserve-
rat sig är en utvidgning av rätten för avdrag vid pensionsförsäkringar samt
generösare regler för förmånstagare. Här har man hakat på motioner från
Moderata samlingspartiet och kds.
Ny demokrati vill också ha skattelättnader för barns feriearbeten och
barns ränteinkomster samt avdragsrätt för gåvor. När det gäller skattelättna-
der för barn har man hängt upp sig på en socialdemokratisk motion.
Barnpension gjordes förra året skattefri upp till 0,4 basbelopp, dvs. ca
15 000 kr. Jag undrar om Peter Kling informerade de 25 personer som har
sagt sig stödja honom om detta förhållande.
Skattefrihet för småräntor kostar en hel del pengar, varför man inte nu
anser sig ha råd, även om man kan ha stor förståelse för syftet. I denna fråga
har Ny demokrati följt upp motioner från Centern och kds.
Slutligen återkommer Ny demokrati med det gamla kravet på avdragsrätt
för gåvor. Även i denna fråga är syftet behjärtansvärt, men nu liksom tidi-
gare anser utskottet att gåvoverksamhet bör stödjas på annat sätt än genom
avdragsrätt.
Med det sagda, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och
avslag på reservationerna och meningsyttringen.
Anf. 14 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det är bara att konstatera att borgerlig skattepolitik ökar
orättvisorna och minskar tillväxten. Det finns, som Lars Bäckström sade i
sitt anförande, inte en enda analys som visar att tillväxten skulle öka med ett
minskat skattetryck. Det leder i stället till en sänkning av kapitalinkomster,
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
15
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
16
förmögenhetsskatter, allmänna löneavgifter - ja, listan kan göras mycket
lång. Höstens och dagens beslut innebär att dessa orättvisor i vårt samhälle
kommer att fortsätta att öka, men glädjande nog, Knut Wachtmeister, börjar
svenska folket nu inse detta.
Ett av de viktigaste målen med skattereformen var att höginkomsttagarna
skulle betala sina egna skattesänkningar. Detta mål har nu den borgerliga
regeringen i hög grad gått ifrån. I denna fråga kvarstår min besvikelse över
Folkpartiet. Nej, Knut Wachtmeister, jag tycker att ni skulle ompröva de
orättvisa skatteförslag ni har trummat igenom här i riksdagen. Vi Socialde-
mokrater kommer envetet att kräva en återgång till en rättvis skattepolitik.
Vi ställer inte som ni upp på att ensidigt gynna de rika.
Knut Wachtmeister sade att jag i mitt anförande i dag sade exakt det-
samma som i höstens debatt när det gäller frequent flyer-rabatter. Upprepar
man en sak ofta kanske det också kan bita på en moderat, vem vet!
Jag skall efter debatten överlämna artikeln ”Resebonusen är olaglig” till
Knut Wachtmeister, eftersom jag förstår att Knut Wachtmeister inte har läst
den tidning artikeln är hämtad ur. I artikeln varnar en expert på mutbrott
SAS. Är inte det något som Knut Wachtmeister kan fundera över?
Anf. 15 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Beträffande uteblivna analyser, Anita Johansson, måste jag
säga att det visst finns analyser om skattetrycket och tillväxten. Världs-
banken har gjort sådana, och vi har flera gånger i våra tidigare partimotioner
påpekat detta, men det har kanske Anita Johansson inte läst.
Anita Johansson erkände att hon upprepade exakt vad hon sade i höstas.
För tids vinnande kunde hon ha bara hänvisat till det protokoll jag nämnde.
Beträffande frequent flyer-rabatter är det kanske inte så märkvärdigt att
ni gick igenom förslaget i höstas. Men nu när reformen är genomförd och
SAS har börjat använda sig av dem i sin marknadsföring, går man från social-
demokratiskt håll tillbaka. Tänk litet blågult, Anita Johansson! Tänk vad det
betyder för ett svenskt företag om man skulle agera så ryckigt som ni här
föreslår. För övrigt har lagrådet på vår begäran granskat det hela och givit
klartecken.
Anf. 16 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag upprepade vad jag sade i höstens debatt därför att j ag ville
markera att jag står fast vid de ståndpunkter som jag då hade. Jag hade hop-
pats på att någon ändå skulle lyssna på debatten. Jag tycker inte det är så
roligt att hänvisa till ett snabbprotokoll när vi diskuterar skattepolitik.
Jag fick i dag, fru talman, ett uttalande från Fabriks ordförandekonferens
med posten. Jag måste få citera ur det, för det är så viktigt och hänger ihop
med skattepolitiken:
”Den borgerliga regeringens omänskliga politik måste stoppas. I lågkon-
junktur och stigande arbetslöshet väljer den borgerliga regeringen att föra
den svenska samhällsutvecklingen flera årtionden bakåt i tiden.”
Det är precis vad som håller på att ske nu. Man sänker skatterna för de
väletablerade i samhället och försämrar för gamla, sjuka och barn, försämrar
för våra skolor. Åk gärna ut, Knut Wachtmeister, till Huddinge kommun för
att träffa de medborgare som inte ställer upp på en sådan social nedrustning
som ni moderater ställer till med i detta land.
Anf. 17 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Anita Johansson säger att hon upprepade det hon sade i hös-
tas därför att hon trodde att vi skulle ändra oss. Då hade hon haft större skäl
att komma med nya argument. Vi är inte så ryckiga i vårt resonemang att vi
ändrar oss om Anita Johansson upprepar sig. Hade hon kommit med nya
argument, hade vi kunnat diskutera dem.
Vidare säger Anita Johansson att vi står för social nedrustning. Det är na-
turligtvis nonsens. Om vi förenklar och förbilligar produktionen och tillhan-
dahållandet av varor och tjänster, är det ingalunda någon social nedrustning.
Dessutom ville socialdemokraterna detta själva åtminstone i våras. Man
skrev i kompletteringspropositionen i april 1991: Arbetet med att minska de
offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten skall fullföljas med
kraft och uthållighet. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skatte-
trycket. Detta är angeläget för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka
tillväxten.
Så hette det då, men så heter det inte nu.
Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag får tacka Knut Wachtmeister för att han gjorde en korrekt
återgivning av de krav som Vänsterpartiet har redovisat och också för att
han inser att vi på några punkter har gått till mötes kraven på de skattesänk-
ningar som behövs för att skapa tillväxt. Det är bra om vi kan föra debatten
i denna konstruktiva anda.
Jag skall också försöka vara konstruktiv och reda ut litet grand detta med
EG. Knut Wachtmeister säger att vi måste sänka kapitalbeskattning och fö-
retagsbeskattning till EG-nivå. Men är det inte så, Knut Wachtmeister, att
vi redan ligger lägre än EG på företagsskattesidan? Är det inte så att vi redan
ligger lägre än EG och OECD när det gäller beskattning av kapitalinkoms-
ter? I den utvärdering som utskottets majoritet talar om att regeringen skall
göra men som redan är gjord framgår detta mycket tydligt. Den totala skat-
tebelastningen på utdelad vinst med maximal marginalskatt är inom EG
47 %, i Sverige, även efter avdragen, 36 %. Varför skall vi då sänka våra
kapitalskatter, när vi redan ligger lägre än EG?
Rent nominell beskattning av kapitalinkomster, inte utdelade på bolags-
skattesidan, ligger i Sverige efter 1993 på 25 %, i EG 35-38 %. Varför skall
vi ligga så mycket lägre än EG? Skulle vi inte kunna, Knut Wachtmeister,
anpassa oss till EG uppåt också så att vi låg på samma nivå som EG? Jag tror
att det vore en mer rimlig utgångspunkt.
Jag har en annan fråga till Knut Wachtmeister: Hur påverkar det arbets-
lösheten att man drar in 7,5 miljarder från kommunerna nästa år? Hur på-
verkar det den effektiva efterfrågan i ekonomin att man drar in 7,5 miljarder
från kommunsektorn? Hur många av de friställda från kommunsektorn går
till arbete i småföretagen och inom industrin? Är det inte så att företagsle-
dare investerar i förhållande till vad som går att sälja nästa år, inte efter vad
man får för kapitalbeskattning? Det är vad jag tror. Har Knut Wachtmeister
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 90
|
Prot. 1991/92:90 2 april 1992 |
en annan uppfattning om hur småföretagare tänker? De jag känner tänker |
är det intressanta.
|
Skattepolitiken |
Vi har, Knut Wachtmeister, i det förändrade läget satsat över 10,5 miljar- Anf. 19 KNUT WACHTMEISTER (m) replik: Fru talman! Det är alltid intressant att höra på Lars Bäckström, även om Lars Bäckström säger att det vid en EG-anslutning kan behövas anpassa Sedan talar Lars Bäckström om indragningar på 7,5 miljarder från kom- Jag måste även säga att Lars Bäckström har bättrat sig. Det är kanske se- I dag läste jag i en tidning att Lars Werner, partiledaren, har sagt att det Anf. 20 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik: Fru talman! Vad gäller tidningsuppgiften kan jag försäkra att den inte är Att vi har förändrat oss är sant. Vi har inga ideologiska fastlåsningar, utan |
|
18 |
vi försöker se på den konkreta politiken. |
Det är detta som är så fascinerande. Jag tillhör 1968 års vänstergeneration,
och jag kan se att ni ärrade konservativa gör exakt samma fel som student-
vänstern gjorde 1968. Man skall aldrig göra om samma misstag två gånger.
Ni har en så oerhört stelbent och rigid hållning där den enda vägen är skatte-
sänkningar. Det är det tragiska.
Nu har vi en liten efterfrågan i ekonomin. Den borde vi höja. Kommun-
indragningen sänker den effektiva efterfrågan i ekonomin. Dessa pengar an-
vänds för att sänka kapitalskatter så att de ligger lägre än EG-nivån.
Det är tragiskt att man tar pengar och gör människor arbetslösa för att
skapa ett slags kapitalets Lichtenstein och Monaco i Sverige. Det är ingen
bra väg för tillväxt. Det är att göra samma fel som Socialdemokraterna. De
devalverade sig till några års tillväxt, men sedan fick de överhettning.
Ni försöker skattesänka er till tillväxt. Det kommer att gå lika dåligt. Det
finns inga genvägar i politiken. Man måste arbeta uthålligt med att höja pro-
duktivitet, med utbildning, med kompetenshöjande åtgärder. Men det blir
inga kompetenshöjande åtgärder i kommunerna när man drar in 7,5 miljar-
der.
Uppsala kommun kommer nog att höja effektiviteten utan den ”drag-
hjälp” man får med ytterligare statliga indragningar. Det är ett belysande
exempel. De har redan så svårt, Knut Wachtmeister, att de går med under-
skott och måste låna till driften.
I det läget talar regeringen om att det finns ett finansiellt överskott. Det
överskottet finns bara i böcker. Ute i landet hittar man det ingenstans. Saker
som bara finns i böcker bör man inte använda som politisk kompass.
Sluta att dra in dessa 7,5 miljarder från kommunerna. Tänk på sysselsätt-
ningen! För att få råd med detta kan man inte göra så vidlyftiga skattesänk-
ningar. Skattepolitik och ekonomisk politik är oupplösligt förenade. En sund
ekonomisk politik kräver hänsyn till verkligheten, inte ideologiska låsningar.
Anf. 21 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Under hela 1970-talet inrättades fem kommunala tjänster
varje timme. Under 1980-talet halverades denna ökningstakt, men det bety-
der i alla fall att man 1969/70 hade 500 000-600 000 färre människor som tog
hand om oss än vi har i dag. Jag tror inte vi levde i en social misär för 20 år
sedan.
Men faktum är att vi levt betydligt över våra tillgångar. Någon gång måste
det stramas upp. Det behövdes en borgerlig regering för att våga ta det ste-
get.
Jag vet att Lars Bäckström inte har någon replikrätt kvar, men jag ber ho-
nom betänka de synpunkter jag har framfört.
Talmannen anmälde att Lars Bäckström anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 22 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Knut Wachtmeister för att det
enligt honom nu på hösten kommer så många förslag tack vare våra motio-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
ner.
19
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
Sedan vill jag förtydliga detta med barnpensionen. Det är riktigt, Knut
Wachtmeister, att 0,4 % av basbeloppet är skattefritt. Men detta går till för-
sörjning av den familj som mist en förälder. Det har alltså ingenting med
feriearbete att göra. Feriearbetet ser vi som en helt fristående sak. Det är
fickpengar för barnen, och då skall de ha lika villkor. Barnpensionen går en-
bart till försörjning av familjen, som plåster på såren för att den ena föräl-
dern är borta.
Beträffande avdrag för gåvor och sponsring tror vi att det på sikt kan leda
till en besparing för staten, om man låter privatpersoner göra stora investe-
ringar i form av gåvor och sponsring till olika näringar, till idrottsrörelse osv.
Det kan på sikt leda till att staten får en besparing genom att man lyfter över
problematiken till privatpersoner. Det är en positiv effekt, som vi ser det
från Ny demokratis sida.
Jag vill avsluta med att meddela att jag vill avstå från att formellt yrka
bifall till reservation 7 mom. 12 och reservation 8 mom. 13 för att minska
voteringstiderna.
Anf. 23 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Det är inte mycket jag behöver replikera på. I långa stycken
är vi överens om målsättningen att göra de skattekorrigeringar som både Pe-
ter Kling och jag nämnt förut i våra anföranden.
Jag begärde ordet när Peter Kling talade om feriearbete och barnpension.
Jag kopplade ihop dem eftersom den kopplingen sker i reservation 5 om
barnpension, där Peter Kling gör just denna koppling. Det var därför jag
fortsatte med det.
Anf. 24 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! Det stämmer, Knut Wachtmeister, att det i motionen talas
både om barnpension och om feriearbete, men i motionen sägs också att man
bör separera dessa två saker. Den ena går till försörjning och den andra är
en inkomst till ett barn, en studerande. Det är alltså en viss skillnad.
Anf. 25 BENGT ROSÉN (fp):
Fru talman! Jag tänker ägna mig åt frågan om biodling, som utgör ett klas-
siskt exempel på en verksamhet där en väsentlig del av intäkterna inte tillfal-
ler dem som utövar verksamheten utan i stället ger upphov till intäkter för
andra. Detta uppkommer genom binas pollinering, och värdet härav översti-
ger värdet av den honungsproduktion som tillfaller biodlaren.
Professor Åke Hansson i Lund har i undersökningar påvisat att t.ex. blå-
bärsskörden blivit tre gånger större i områden med bigårdar än i områden
där bigårdar saknas. Man kan se det så, att biodlarna genom binas polline-
ringsarbete betalar samhället en skatt.
Biodlarnas intäkter understiger således väsentligt det samhällsekono-
miska värdet av verksamheten. Svensk biodling ligger i dag ur samhällseko-
nomisk synpunkt på för låg nivå och bör därför stimuleras.
I den skattereform som riksdagen 1989 beslutade om finns bl.a. en uttalad
ambition att i utbyte mot rejält sänkta marginal- och företagsskatter avskaffa
obeskattade förmåner.
Riksskatteverket företog i slutet av 1970-talet en utredning om lönsamhe-
ten i biodlingen, vilken ledde till förslaget att från beskattning undanta hob-
byodlare om antalet samhällen uppgick till maximalt 15 stycken. Denna
praxis övergavs efter skattereformen. Nu är i princip den minste biodlare
bokförings- och deklarationsskyldig.
Skattemyndigheternas försäkran om att man inte tänker ”jaga biodlare”
har ej bidragit till att minska nedgången i antalet hobbyodlare. På några år
har antalet sjunkit från ca 20 000 till ca 16 000. Under 1991 sjönk medlems-
antalet i Sveriges Biodlares Riksförbund med ca 1 500. Ca 80 % av biodlarna
är över 60 år och har mindre än 10 bisamhällen.
Efter skattereformen fastslogs en värdegräns på 5 000 kr., under vilken
bär-, svamp- och kottplockare inte blir skattskyldiga. Trots att den samhälls-
insats som landets biodlare gör är oändligt mycket större och trots att en ny
utredning påvisat att det genomsnittligt inte uppkommer någon vinst på hob-
byverksamhet med upp till tio samhällen, riskerar stelbent byråkrati att
åstadkomma att ännu fler pensionärer lägger av med sin hobby.
Nuvarande regering har uppenbarligen insett den risken. Utskottet hänvi-
sar i sitt betänkande till en utredning som pågår. Jag har varit i kontakt med
departementet, varifrån man bekräftat att frågan om hobbybiodlarnas be-
skattning har fått förtur i den översyn av beskattning av tjänsteinkomster
som Arne Backewold svarar för. Förslag väntas före sommaren.
Jag nöjer mig, fru talman, med detta besked och avstår från att yrka bifall
till min motion.
Jag utgår från att sunt förnuft får segra över kineseri i denna fråga och att
Sverige får behålla en frodig grönska genom att ett stort antal pensionärer
känner sig fortsatt motiverade att hålla på med sin värdefulla hobby. Där-
med inbesparas utgifter för anskaffande av statliga bin och biskötare.
Anf. 26 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än Bengt Rosén i den här
frågan.
Biodling är en viktig binäring - om uttrycket tillåts. Det är alldeles riktigt
som Bengt Rosén säger att Arne Backewold i sin översyn skall behandla frå-
gan med förtur. Jag vill också tillägga att biträdande finansminister Bo Lund-
gren under en frågestund i kammaren har uttalat sig positivt. Jag tror att det
kommer att bli lätt att komma överens.
Anf. 27 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Fru talman! Tillåt mig att tacka Knut Wachtmeister för understrykandet
av vikten av denna fråga.
Anf. 28 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Vi pendlar här i debatten mel-
lan biodling och travhästar, och nu kommer jag till ämnet riskvilligt kapital -
som berör framför allt några hundratusen småföretagare här i landet.
Alltsedan valet och i den uppföljande regeringsdeklarationen har rege-
ringspartierna talat om att landets 300 000-400 000 småföretagare utgör
grunden till ett bibehållande av välfärden. Åtgärder har också föreslagits och
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
21
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
22
beslutats av riksdagen för att långsiktigt främja företagsamheten. Sänkta
skatter på kapital, avskaffande av förmögenhetsskatt, sänkta arvs- och gåvo-
skatter är några exempel. Regeringen utlovade också förslag om någon form
av nyetableringslån enligt den tyska s.k. EKH-modellen, villkorslån, som ur-
sprungligen skulle föreläggas riksdagen i vår. Förslaget kom först nu i da-
garna och kan tidigast slå igenom och börja verka fr.o.m. årsskiftet. Det är
dessutom inriktat enbart på nyföretagande. Samtidigt skulle utvecklingsfon-
derna börja leverera in lånekapital till staten. Vidare talade regeringen om
ytterligare åtgärder för att stimulera småföretagarna. Vi frågar oss när de
kommer.
Ännu har vi i riksdagen inte fått ta ställning till ett enda kortsiktigt ver-
kande förslag som stimulerar till nya satsningar och nyföretagande inom
småindustrin. Det är förvånande, rent av bedrövligt, i det ekonomiska läge
som vi i dag befinner oss i.
När det gäller synen på behoven av riskvilligt kapital är en intressant bit i
det ekonomiska pusslet naturligtvis landets utvecklingsfonder. En snabbun-
dersökning visar att utvecklingsfonderna i dag, med några få undantag, inte
utnyttjar sitt lånekapital utan ligger mellan 30 % och 80 % av sina likvida
medel. Det är ett konstaterande som vi i näringsutskottet gjorde i förra
veckan. Vi får anledning att snarast återkomma till detta i samband med vi-
dare hantering av åtgärder kring frågan om riskvilligt kapital.
Ny demokrati har föreslagit såväl långsiktiga som kortsiktiga åtgärder för
att tillgodose småföretagens behov av riskvilligt kapital och skapa motiv för
en ökad satsning inom småföretagsamheten.
Med anknytning till löntagarfonderna har Ny demokrati således också för-
slagit en etablering av en näringslivsägd investeringsbank med uppgift att er-
bjuda småföretagen riskvilligt kapital på gynnsamma villkor. Det är en lös-
ning som relativt snabbt skulle kunna erbjuda marknaden ett ansenligt kapi-
tal. Här finns 3-4 miljarder tillgängliga i likvida medel. Det är dessutom en
lösning som har många bankmäns stöd.
Nu har regeringen i den i dagarna framlagda propositionen om använd-
ningen av löntagarfonderna öppnat vissa möjligheter för en förutsättningslös
diskussion där Ny demokratis förslag borde kunna platsa. Vi får hoppas att
det kan komma ut någonting positivt ur den framlagda propositionen, som
öppnar vissa möjligheter att erbjuda marknaden ett riskvilligt kapital. Om
detta skall arrangeras i form av en bank eller inte hoppas jag kan bli föremål
för en vidare överläggning.
Så över till våra förslag med skatteanknytning till småföretagsamheten i
enlighet med vår aktuella motion. Det gäller t.ex. att egenföretagare skulle
tillåtas göra avdrag i sin privatdeklaration för satsning i det egna bolaget.
Det är något som över huvud taget skulle kunna utsträckas till en satsning
i riskkapitalföretag, som då blir avdragsgill. Det gäller också att återinföra
kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i förvärvskälla. Ja,
det är en idé som inte är ny, och det var så i ett tidigare skede. Enligt vad
Knut Wachtmeister har informerat oss om är nu tydligen något sådant på
gång. Jag hoppas att det blir av och att det inte dröjer för länge.
Dessa två möjligheter ingår i vår aktuella skattemotion. Till detta kommer
att vi också har motionerat om att det bör göras möjligt att avsätta upp till
500 000 kr. av en årsvinst i en obeskattad reservfond. Vidare har vi i samma
sammanhang föreslagit att nuvärdesavskrivningar bör tillåtas för maskiner,
kontorsdatorer etc. i företag med upp till 50 anställda.
De två senare förslagen kommer att behandlas i ett sammanhang något
senare. Jag hörde just i dag att en proposition har lagts fram där dessa förslag
passar in.
Fru talman! Innan regeringens positiva åtgärder för småindustrin hinner
verka kommer många småföretag att förblöda eller att stanna upp i sin ut-
veckling. De åtgärder och signaler vi i Ny demokrati i olika sammanhang
månad efter månad föreslagit behövs.
Fru talman! Jag föreslår kammaren att bifalla reservation 4.
Anf. 29 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Ny demokrati har verkligen gjort en kraftsamling när det gäl-
ler skattepolitiken med inte mindre än sex talare anmälda i dagens debatt. I
december hade Ny demokrati en talare när skattepolitik och tillväxt diskute-
rades. Det är i och för sig glädjande att aktiviteten höjs när det gäller denna
del av skattepolitiken.
Bengt Dalström talade först i hårda ordalag, men efterhand mildrades de.
Han kom väl till insikt om att regeringen verkligen har gjort en rivstart på
skattepolitikens område och också gjort mycket för den mindre företagsam-
heten.
Bengt Dalström nämnde småföretagen och löntagarfonderna. Där är det
fråga om 1,2 eller flera miljarder som skall satsas på den verksamheten. Det
är glädjande, och det skall vi notera med tillfredsställelse.
Bengt Dalström hade också några andra förslag. Det gällde bl.a. att åter-
införa rätten att kvitta underskott i näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst. Som jag sade i mitt huvudanförande är den frågan angelägen, men
jag inser att det finns andra hål att stoppa pengarna i. Vi får hoppas att den
ekonomiska utvecklingen blir sådan att det här går att genomföra.
Jag försökte få fram hur mycket det skulle göra i skattebortfall. Siffrorna
är mycket osäkra, men förmodligen rör det sig om åtminstone 1 miljard i
skattebortfall, om man inför en sådan kvittningsrätt.
Ny demokrati föreslår också avdragsrätt för utbyggnad av riskkapital. Det
förslaget innebär att den som har inkomst av tjänst skulle kunna reducera
sin skatt genom att utnyttja denna nya möjlighet för att bygga upp ett riskka-
pital. Det får man naturligtvis inte heller gratis, även om det vore lovvärt.
Jag har försökt ta reda på vad det skulle kosta, man jag avstår från att nämna
några siffror i det sammanhanget, eftersom de ändå bara är hypotetiska.
Sedan talade Bengt Dalström också om nuvärdesavskrivningar. Det är
möjligt att avskrivningsreglerna kommer att ändras. Jag talade i mitt huvud-
anförande om hur krångligt den här K-surven är beskaffad. Det skulle inte
förvåna mig om K-survens livslängd blir ganska kort. Det är möjligt att också
de förbättringar som Bengt Dalström efterlyser på det området kommer.
Anf. 30 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Det skulle vara intressant, Knut Wachtmeister, att få höra
några exempel på konkreta åtgärder som har stimulerat småföretagarna spe-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
23
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
24
ciellt. Det talades om en rivstart och en massa åtgärder, som skulle vara rik-
tade till just småföretagarna, om jag tolkade Knut Wachtmeister rätt. Vilka
är de, är min fråga.
Anf. 31 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Jag behöver inte upprepa vilka reformer som föreslås i Skatte-
politik för tillväxt - den känner Bengt Dalström säkert till. Många av de re-
formerna gynnar småföretagsamheten, exempelvis slopandet av förmögen-
hetsskatten på det arbetande kapitalet - det är oerhört betydelsefullt - och
en halvering av gåvo- och arvsskatten, vilket kommer att underlätta genera-
tionsskiften och förhindra att småföretag tvingas sälja vid generationsskif-
ten.
Som ett tredje exempel kan jag nämna det som står om att gynna småföre-
tagen i propositionen om löntagarfondernas avveckling, som just har kom-
mit. Det nämnde jag också alldeles nyss.
Anf. 32 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var med intresse jag hörde Bengt Dalström gå igenom
småföretagarnas situation. Det är ju en viktig fråga. Inte heller jag tror att
storföretagen i särskilt hög grad kan öka den totala andelen sysselsatta i
landet. Det är nog småföretagarna vi har att hoppas på för ökad sysselsätt-
ning och bevarad sysselsättning i kommunsektorn.
De stimulanser Bengt Dalström föreslår kan ju fungera, men jag funderar
på vad de kostar. Det tror jag vore intressant att veta. Man måste ju också
betala för sina önskelistor.
Finansutskottet skrev att Ny demokrati hade anvisat 200 miljoner till skat-
telindringar för småföretagarna. Finansutskottet beräknar bortfallet som
blir en följd av Ny demokratis förslag till 4 miljarder. Men i så fall skulle det
ju fallera 3,8 miljarder! Kanske Bengt Dalström vill berätta mer om finansie-
ringen och hur mycket varje post kostar - det tror jag vore intressant för
kammaren och nyttigt.
Jag har hört att man har talat om att man måste åstadkomma bättre riskka-
pitalförsörjning för småföretagarna. Det är sant, nu när den fria marknaden
har spelat bort så mycket pengar - över 7 miljarder i Sparbanken har de fria
marknadskrafterna rasslat bort. Det är samma belopp som man skall dra in
i kommunerna. Men de regionala riskkapitalbolag som inrättats - vad tycker
Ny demokrati om dem? De skall ju hjälpa småföretagarna.
En annan sak: Den här banken som Ny demokrati föreslår ur AP-fonds-
pengarna - liknar inte det betänkligt en statlig investeringsbank? Jag tycker
att det är intressant att man är så kreativ i Ny demokrati att man vill starta
statliga banker. Men vill man egentligen ha en ny statlig bank? I så fall kan-
ske vi snart kan gå ihop i den frågan, men jag tror inte att det blir i fler frågor.
Anf. 33 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Mr. Bäckström - det är väl rätt?
Jag börjar från slutet, med vår idé om en investeringsbank ur löntagarfon-
dens kapital. Det är minsann ingen statlig bank vi är ute efter. I mitt anför-
ande sade jag att den skall vara näringslivsägd. Företag som har levererat in
pengar kommer att bli delaktiga i den banken, som sedan skall bli börsnote-
rad. Det skall inte bli något liknande en statlig investeringsbank - det försäk-
rar jag - om vi får litet mer gehör för den tanken än vi hittills har lyckats få
inom det borgerliga blocket.
När det gäller riskkapitalföretagen vill jag säga att det generellt sett hu-
vudsakligen är utvecklingsfonderna som sköter de lokala kontakterna med
småföretagen och handhar deras lånemöjligheter. Här finns det i dag enligt
den utredning vi fick oss förelagd förra veckan kapital - i runda slängar 1,3
miljarder, tror jag - som inte är disponerat.
Det märkliga är att det inte har utnyttjats. Som jag sade ligger man med
30 % av tilldelat kapital i likvida medel. Om det beror på utvecklingsfon-
derna eller om det beror på småindustrins passivitet vet jag inte, men det är
sakläget i den frågan.
När det gäller finansieringen av de åtgärder vi har föreslagit för småföre-
tagsamheten kan jag erkänna att det inte finns något i detalj utformat under-
lag, men man kan ju alltid klara sig med att säga att om vi skapar några av
de regler som vi har föreslagit kommer vi att främja företagsamheten och få
de s.k. dynamiska effekterna. - Där är min taletid ute.
Anf. 34 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom jag är en ärlig människa och motdebattörens tid tog
slut begärde jag replik en gång till - då får min motdebattör mera tid till sitt
förfogande, och det är framför allt det jag nu vill ge möjlighet till.
Jag vill dessutom förtydliga någon fråga.
Skulle Ny demokrati kunna tänka sig att behålla riskkapitalbolagen - ja
eller nej?
Man skall alltså dela upp ägandet på de företag som satte in pengar, men
hur skall det gå till? Blir alla Sveriges företagare delägare på en gång, och
hur skall aktierna fördelas? Jag tror att man får jobba mer med den idén för
att klara de tekniska lösningarna. Annars tror jag att det är svårt för Sveriges
småföretagare att förstå hur det skall gå till.
Jag tror också att det är viktigt att reda ut det här med de 3,8 miljarder
som fallerar.
Anf. 35 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Jag hoppas att vi i samband med att det om någon vecka kom-
mer en ny skatteproposition kommer att få tillfälle att fördjupa informatio-
nen i just de frågor som Lars Bäckström har ställt. Det är mitt svar i nuläget.
När det gäller vår investeringsbank på löntagarfondens område vill jag
säga att också folket skall erbjudas att teckna aktier i den banken och inte
bara näringslivet. Som jag sade är det i nuläget öppet för diskussion om hur
man skall lösa det här. Som här sades är det en rätt knepig fråga.
Det finns lösningar som bankfolk, som är experter, ser som en klart fram-
komlig väg som skall kunna tillgodose de krav vi ställer på bankens möjlighe-
ter att tillhandahålla riskvilligt kapital och som tillfredsställer marknadens
önskemål om ett delat ägande.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
25
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
26
Anf. 36 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Fru talman! Riksdagen är fantastisk! Av ca 250 motioner som vi i Ny de-
mokrati har lagt fram tillsammans är det troligtvis inte någon som faller de
andra partierna på läppen. Det räcker nämligen inte med att lägga fram bra
förslag utan de måste också komma ifrån rätt håll, dvs. från regeringen. När
regeringen lägger fram sina förslag har vi större möjligheter. Då kan egentli-
gen bara två fall uppstå. Antingen är alla överens, utom möjligen Vänster-
partiet, eller också är det vi som bestämmer.
I den verklighet som jag kommer ifrån säger man ja när man menar ja och
nej när man menar nej. I utskottsarbetet händer det ofta att man säger nej
fast man menar ja. När så sker resulterar detta ofta i en s.k. positiv skrivning.
Så håller man på år efter år. Jag menar att riksdagens arbetssätt måste ändras
så att man säger det man tycker och menar. I annat fall finns det ingen anled-
ning att ha en allmän motionstid och att behandla motioner. I vissa utskott
är det praxis att avstyrka alla motioner. Ledamöterna kan lika gärna skriva
brev till regeringen och tala om vad de tycker.
Den parlamentariska situationen är förändrad. Det är nu fler partier som
måste komma överens än tidigare. Det här ställer också större krav på sam-
arbete över partigränserna och på förhandlingsvilja för att man skall nå re-
sultat. Mot den bakgrunden är det ofattbart hur regeringen arbetar.
Nog om detta och nu över till mina yrkanden som med stor sannolikhet
snart kommer att bli avslagna här i kammaren. Det skall dock bli intressant
att se hur mycket som kommer tillbaka i kompletteringspropositionen den
24 april. Då kanske det går litet bättre. Jag vill med den här inledningen tipsa
regeringen om att det nog kan vara bra att lyssna på oss litet grand innan
propositioner läggs fram. Det är klart - och det förstår var och en - att det
här är ohållbart på lång sikt.
Vi har i dag höga byggkostnader. Det är inte så konstigt. 60 % av bygg-
kostnaderna i dag utgörs av skatter och avgifter. Det är ganska enkelt att
räkna ut. Om en lägenhet kostar en miljon att bygga uppgår skatterna och
avgifterna till 600 000. Det är inte konstigt att vi har höga hyror och att bygg-
kostnaderna är stora. Dessutom betalar vi skatt på förvaltning, energi m.m.
som också belastar hyrorna. På området rationell förvaltning, dvs. till lägre
kostnad, finns också mycket att göra.
Trots stora och accelererande bostadssubventioner har hyreshöjningarna
under de senaste åren varit mycket stora. Nu står vi inför en förändring av
bostadspolitiken. Det kommer snart i kompletteringspropositionen. Denna
förändring måste bestå av en mängd komponenter. Man måste ta ett helhets-
grepp. Alla grepp för att resursutnyttjandet skall bli maximalt och för att
sätta maximal press på byggkostnaderna skall användas. Jag har också i
denna kammare flera gånger talat om vikten av konkurrensriktig upphand-
lingsteknik. Det är i dag ett närmast okänt begrepp. Där brister det som jag
sade mycket. Förra året byggde vi för mer än 200 miljarder. Det är svind-
lande summor som slösas bort i onödan.
En annan viktig faktor är ränteläget. Alla människor, särskilt de som har
stora lån, vet hur hårt ränteförändringar slår. Hur framgångsrik den framtida
bostadspolitiken blir beror till stor del av räntenivån i framtiden. Att speku-
lera i framtida räntor är om möjligt ännu svårare än att spekulera i valutor.
Därför måste man ha ett flexibelt system för avveckling av bostadssubventio-
nerna så att awecklingstakten någorlunda följer ränteläget, så att vi slutar
ta med den ena handen och ge med den andra.
I Sverige är vi världsmästare i antalet bostäder. Vi har ca 47 kvadratmeter
lägenhetsyta per person. Ett maximalt resursutnyttjande är av yttersta vikt,
inte minst för att de som i dag står helt utan bostad skall ha större möjlighet
att få en.
Det vore intressant att höra hur regeringspartierna står i förhållande till
flyttskatten. Det har varit många olika bud om det. Bo Lundgren har gått ut
och aviserat till och från. Nu säger han ingenting längre. Anne Wibble har
också talat om det. Det vore intressant att höra var ni står när det gäller flytt-
skatten. När skall vi ta bort den? Som alla vet - det är ingen hemlighet - är
det för ett bättre resursutnyttjande oerhört viktigt att vi tar bort flyttskatten
för att ungdomar skall få bostad. Det kostar inte särskilt mycket pengar. Allt
är svårt att finansiera i dag, men här talar vi inte om stora summor i förhål-
lande till annat. Om vi får ett bättre resursutnyttjande så behöver vi inte ösa
ut lika mycket räntesubventioner. Vi tar igen det i den ändan.
Det finns en stark koppling mellan fastighetsmarknaden och kreditmark-
naden, eftersom mer än hälften av all utlåning sker med fastigheter som sä-
kerhet. Jag vill tala om fastighetsskatten på kommersiella fastigheter. Som
alla vet har vi en tillfälligt förhöjd fastighetsskatt på kommersiella fastigheter
till följd av en överhettning. Nu har vi knappast någon överhettning. Det
tror jag i alla fall att vi kan enas om. Fastighetsskatten står för ungefär en
fjärdedel av hyrorna i Stockholm. Det belastar små företag oerhört hårt.
Fastighetsföretag har fått se sina fastigheter sjunka i värde, och man går i
konkurs på löpande band. Det här är ett dominospel som vi långt ifrån har
sett slutet av. Det kommer att hända ganska mycket.
Om man tog bort fastighetsskatten skulle det innebära att marknaden
skulle diskontera hem 10-15 % och vi kanske skulle få litet sans och balans.
Vi har exempel med Nordbanken, Första Sparbanken två gånger och Gota
Bank som ingen vill köpa. Det här är ett oerhört problem. Det är viktigt att
regeringen inte sänder ut olika signaler. Tala om nu vad ni vill göra. Det här
är oerhört viktigt. En liten strimma hopp kan göra väldigt mycket. Finns det
bara tilltro kan den göra väldigt mycket.
Nu över till yrkandena och hur ni skall votera. Jag frågar kammarens leda-
möter: Tycker ni att skattetrycket skall sänkas i bostadssektorn? Vill ni
minska den kostsamma rundgången i bostadssektorn och på köpet få bort en
del snedvridande effekter? Vill ni på sikt ta bort omsättningsskatter, fastig-
hetsskatter och realisationsvinstbeskattning? Vill ni att riksdagen skall ge re-
geringen detta till känna? Ett tillkännagivande kostar som bekant inga
pengar.
Om svaret är ja på alla dessa frågor skall ni rösta nej till utskottets hemstäl-
lan i mom. 14. Sålunda yrkar jag bifall till reservation 9 i mom. 14 i SkU20
och avslag på propositionen i motsvarande del.
Anf. 37 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Fru talman! Dan Eriksson i Stockholm vill sänka många skatter. Det är
klart att det är angeläget i många fall, inte minst när det gäller flyttskatten.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
27
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
I motionen har man emellertid inte begränsat sig till flyttskatten. Man vill
över huvud taget göra reavinstskattesänkningar och på sikt avskaffa även
omsättningsskatten och fastighetsskatten. Särskilt när det gäller fastigheter
uttalade sig Dan Eriksson i Stockholm med all den sakkunskap som tillkom-
mer en fastighetsekonom.
Reavinstskatten har som bekant redan sänkts. När det gäller fastighets-
skatten så inbringar den ca 15,6 miljarder. Det går inte att ta bort den i en
handvändning.
Jag tror att vi är överens om att det finns behov av lindringar när det gäller
fastighetsskatten. Det är inte heller uteslutet att vi kommer att se sådana i
en framtida regeringsproposition.
Omsättningsskatten inbringar inte mindre än 131,2 miljarder kronor, var-
för det är fullkomligt otänkbart att ta bort den. Det begriper ju var och en.
Det har däremot nyss skett en minskning när det gäller livsmedel. Kanhända
kommer omsättningsskatten även generellt att sänkas framöver. Med ett
budgetunderskott som pekar mot ca 70 miljarder kronor får man visa precis
det ansvar som de fyra regeringspartierna visar.
Naturligtvis är det angenämt att, som ni i Ny demokrati gör, yrka på ytter-
ligare skattesänkningar när man inte behöver ta det direkta ansvaret. Varje
riksdagsledamot har i och för sig ett ansvar, men regeringspartiernas ansvar
är naturligtvis större, eftersom regeringspartierna ansvarar för den totala
statsbudgeten.
Anf. 38 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Herr talman! Det rör sig här om ett tillkännagivande. Jag är medveten om
att det hela självfallet inte är gjort i en handvändning. Omsättningsskatten
som nämndes gäller fastigheter. Vi vill inte ta bort omsättningsskatten helt.
Det inser vi det orimliga i.
Finansieringen sker genom att en hel del dynamiska effekter nås. De dy-
namiska effekterna räknas ju inte av politiker, utan endast av människor i
näringslivet. Genom minskade räntesubventioner finansieras alltså skatte-
sänkningarna. Det skulle ge 30 miljarder kronor. Organisationsstödet skulle
också kunna minskas med åtminstone 10 miljarder kronor. Om det inte
skulle räcka, åtar jag mig gärna att tala med Knut Wachtmeister om att un-
dersöka om vi kan finansiera genom att ytterligare sänka skatterna i bygg-
och bostadssektorn. Det finns också en del medel avsatta för u-hjälp, vilka
man skulle kunna fundera över. Jag är alltså öppen för vidare diskussioner.
Anf. 39 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:
Herr talman! Dan Eriksson i Stockholm säger att dynamiska effekter finns
i näringslivets föreställningsvärld, men ej i politikernas. Det är helt felaktigt,
åtminstone när det gäller Moderata samlingspartiet. Dan Eriksson i Stock-
holm har inte varit med så länge, men upprepade gånger har vi i våra parti-
motioner understrukit vikten av de dynamiska effekterna. Vi har också
framhållit det faktum att de finns.
Jag delar Dan Erikssons i Stockholm uppfattning att det finns dynamiska
effekter av ganska stora mått när det gäller fastighetsskatten. Om man mins-
28
kar den, tror jag att man skulle kunna få stora dynamiska effekter. Vi skall
alltså inte utesluta att en ändring i den här frågan kommer.
Anf. 40 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Herr talman! Det som på kort sikt är viktigt är att ta bort fastighetsskatten
på kommersiella fastigheter. Vi talar då om några miljarder kronor, vilka
snabbt går att ta från organisationsstödet. Jag vill sända ut den signalen.
Som ett tillkännagivande vill jag framföra att vi även på längre sikt tänker
arbeta med detta, vilket framgår av vår motion. I den står det att man tar det
här i den takt som är möjlig och att det är angeläget. Det är trevligt att vi är
överens om det.
Men undersök det här med fastighetsskatter på kommersiella fastigheter.
Det är så, att det är småsparare och skattebetalare som i slutändan förlorar
när staten får gå in och när räntorna blir höga. Här kan förhållandevis litet
pengar göra oehört mycket. Jag uppmanar igen: Undersök det här med skat-
tesänkning för kommersiella fastigheter. Frågan är nämligen hur länge vi har
råd att ha kvar skatt på kommersiella fastigheter.
Anf. 41 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Dan Eriksson i Stockholm ställde en allmän fråga till kam-
maren. I och för sig blir man nästan litet rädd för att gå upp i repliker, därför
att herr lan Wachtmeister kanske tycker att man replikerar litet för mycket -
tar repliker på allt.
När nu Ny demokrati ställer upp med så många talare, bör man visa dem
den respekten att man för ett offentligt samtal. Svaret på frågan om jag är
beredd till att sänka alla dessa skatter är nej. En rak fråga förtjänar ett rakt
svar.
Det finns anledning till vårt nej. Vi vill nämligen se till att man inte spe-
ciellt gynnar boendet, dvs. inte investerar mer i fastigheter än i industri. Vi
tycker att det är mycket viktigt med industriell tillväxt. När man skall satsa
på industri sätter man in pengar på banken, eller köper aktier, ställer alltså
riskkapital till förfogande, och det får man skatta för. Investerar man i stället
i boende eller fastigheter, tycker inte vi att staten skall premiera det, att det
liksom skulle vara finare att investera i fastigheter. Vi tycker att det är - om
vi skall vara riktigt ärliga - ännu finare att investera i industri. Det skapar
mer tillväxt och välstånd, och därför tycker vi att beskattningen bör vara
lika. Om något skulle beskattas hårdare, skulle det faktiskt vara fastigheter,
om man skall göra någon skillnad. Bäst vore emellertid att beskatta så lika
som möjligt, för vi skall ha ett neutralt skattesystem.
Man skall alltså inte slopa alla skatter på boende och byggande. Det har
med den industriella tillväxten att göra.
Dynamiska effekter, Dan Eriksson i Stockholm, finns nog, men de flesta
är små, mycket små, och en del syns inte alls, som det heter i en visa.
Vi i skatteutskottet var i Storbritannien och träffade en konservativ skatte-
politiker i parlamentet, som heter Peter Lilly. Vi frågade honom hur många
av fru Thatchers skattereformer som finansieras med dynamiska effekter.
Han svarade ordagrant: Vi tror inte på trolleri i det här landet. Det sade
alltså en konservativ politiker i Storbritannien. Jag tror inte heller på perpe-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
29
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
30
tuum mobile varken i mekaniken eller i politiken, maskinen som genererar
sin egen kraft. Det skulle möjligtvis vara Nya välfärden som tror på sådant,
men egentligen inga andra.
En sak vill jag emellertid ge Dan Eriksson i Stockholm rätt i, nämligen det
han sade om den extra höjningen av skatten på kommersiella lokaler. Den
skatten infördes i ett extremt överhettat läge. Nu är läget inte överhettat
längre, så skälet till skatten har bortfallit. I det fallet kan vi tänka oss en
öppen attityd i syfte att diskutera en sänkning, eftersom vi försöker hålla oss
mitt i verkligheten, som ni i ert parti brukar säga. Här har verkligheten som
sagt förändrats. Resten, Dan Eriksson, handlar mer om önskningar än om
handfast verklighet.
Anf. 42 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Herr talman! Ett av Lars Bäckströms favorituttryck är: Medan gräset
växer dör kon. Naturligtvis undrar man hur långt det skall gå. Jag tackar
emellertid för den procent som vi fick här. Det är bättre än ingenting. Jag
hoppas att regeringen är litet bättre än Lars Bäckström på den här punkten.
Det var också bra att få det klarläggandet att Vänsterpartiet tycker att vi
skall ha kvar 60 % skatt på bostadsbyggande. Det var ett bra besked till ung-
domarna som sitter på läktaren i dag. Det garanterar dem svårigheter, höga
hyror och statiskt fastlåst byggande. Det var bra att få det beskedet, vilket
vi tackar för.
Anf. 43 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! För det första ifrågasätter jag siffran 60 %, och för det andra
menar vi att man naturligtvis skall försöka sänka skatteuttaget efter hand
som man får tillväxt. Givetvis! Först tillväxt emellertid, sedan sänkning,
först skaffa pengarna, sedan betala utgifterna. Det är mycket bättre än att
låna.
Jag tror att detta är en riktig politik. Det har jag fått lära mig, och det
håller jag fast vid.
Vi skall se till att behålla en fördelning av beskattningen av boendet dels
på det löpande, dels på realisationsvinstbeskattningen. Det Dan Eriksson i
Stockholm kallar flyttskatt är realisationsvinstbeskattning. Om man slopar
flyttskatten, och om man har en neutral beskattning både på industriinveste-
ringar och på fastigheter, får man lägga en alltför stor kostnad på det löpande
boendet. Det är inte bra, därför att det direkt påverkar hyresnivån. Man be-
höver alltså ha en typ av jämnt, balanserat skatteuttag på fastighetssidan
både på det löpande och på realisationsvinstbeskattningen. Det är det vik-
tiga.
Ränteläget som påverkar boendet hålls nere genom att man inte har ofi-
nansierade skattesänkningar. Budgethål driver upp räntorna och fördyrar
boendet.
Vi vill också ändra sättet att subventionera boendet, så att vi inte behöver
ge stora bostadssubventioner till rika villaägare, subventioner som lågin-
komsttagare i allmännyttan får vara med och betala. Ändrar man på subven-
tionssystemet så att det inte fungerar som ett rakt rör, dvs. bostadskarriären
som förmögenhetsmaskin, skulle vi inte behöva satsa så mycket på bostads-
subventioner. Det skulle också pressa ned byggkostnaderna. Som det nu är
har ju staten betalat till byggbolagen, med påföljd att dessa har kunnat blåsa
upp prisnivån. Vår politik driver ned hyresnivån. Vi står för en lågprislinje i
vad gäller boendet.
Anf. 44 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Herr talman! Det sista som Lars Bäckström sade, som handlade om lågpri-
spolitik när det gäller boendet, var intressant att höra. Det gäller också de
förvaltande bolagen, och allmännyttan har ju visat att man inte tillhör de
bästa på marknaden.
Vi är inte för ofinansierade skattesänkningar. Jag har här gett exempel på
40 miljarder som vi finansierar med. Dessutom blir det dynamiska effekter.
Men vi skall naturligtvis gå fram i den takt som är möjlig - det är en målsätt-
ning.
Flyttskatten innebär många inlåsningseffekter som kostar mycket. Därför
måste det också byggas mer, och ännu mer subventioner måste betalas ut.
Sverige är ju ett glesbefolkat land. Därför måste vi ha fler bostäder per per-
son än andra tättbefolkade länder. Men detta sker till ett mycket högt pris.
Och så länge flyttskatten finns kvar, kostar den väldigt mycket i slutändan.
Detta är naturligtvis siffror och spekulationer, men resursutnyttjandet i
dag är mycket dåligt. Det finns 1,1 lägenhet per hushåll. Ändå står folk, sär-
skilt i de större tätorterna, utan lägenhet. Nu har dess bättre antalet tillgäng-
liga bostäder ökat. På många håll har man byggt fel och får därför riva hus
eller skicka dem till Baltikum, vilket innebär en oerhörd kapitalförstöring.
Det är därför mycket viktigt att man ser över detta.
När det gäller det rationella resursutnyttjandet finns det oerhört mycket
pengar att spara, och ett viktigt led i detta är att avskaffa flyttskatten.
Andre vice talmannen anmälde att Lars Bäckström anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 45 ANNE SÖRENSEN (nyd):
Herr talman! Det har under årens lopp väckts många motioner, som har
syftat till att man skall få göra avdrag för gåvor, sponsring, m.m., dvs. av-
dragsgillt för givaren. Tyvärr har detta hittills varit utan framgång, och jag
är rädd för att det är på samma sätt i år. Men hoppet är det sista som överger
människan. Därför tänker jag ändå säga några ord om detta, och jag hoppas
att kammaren funderar på det.
Såväl idrott som kultur och andra välgörande ändamål är i ständigt behov
av ökade resurser. Det är oerhört viktigt att enskilda och företag uppmuntras
att engagera sig och stödja dessa områden. Detta kan ske bl.a. genom änd-
rade skatteregler, som medför avdragsgill välgörenhet. Ett ökat samspel
mellan statliga initiativ och en aktiv privatekonomisk medverkan är nödvän-
dig, inte minst i dessa tider då statens medel som bekant är något begrän-
sade.
Visst kan man diskutera givarens intressen och visst kan man slå ifrån sig
förslaget med hänvisning till att de gränsdragningsproblem som en avdrags-
rätt medför är för svåra att ta tag i. Men varför kan man i stället inte se till
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
31
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
32
de möjligheter som det här skulle kunna medföra. Stödet från enskilda och
företag är av mycket stor betydelse. Tänk på alla projekt och evenemang
som inte skulle ha kommit till stånd utan någon form av privat stöd. Enskilda
och företag har gjort och gör mycket värdefulla insatser, som har varit till
glädje för många människor. Varför kan man inte uppmuntra dem att göra
mer?
Det är därför vår mening att det är hög tid att regeringen lägger fram för-
slag om eller utreder hur avdragsrätten för gåvor till ideella och allmännyt-
tiga ändamål kan utformas.
Anf. 46 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Rubriken på mitt anförande lyder: Återinför avdragsrätten
för underhåll av kulturhistoriskt värdefulla mangårdsbyggnader på jord-
bruksfastighet.
Skattereformen, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebar att av-
dragsrätten för underhåll av ägarens bostadshus på jordbruksfastighet togs
bort. Från att ha varit näringsfastighet blev huset privatbostadshus och följ-
aktligen jämställt med en vanligt villa. Detta har fått konsekvenser som skat-
tereformmakarna inte förutsåg och som man nu måste ändra, därför att bety-
dande delar av det svenska kulturarvet är hotat. Det har sagts mig att övervä-
ganden är på gång inom finansdepartementet, vilket är glädjande. Men jag
vill här ändå framföra motiveringarna för reservationen.
I den här kategorin hus finns bl.a. slotten och herrgårdarna, dvs. hus av
avsevärd storlek och av stort kulturhistoriskt värde. Husen bebos av jord-
brukarfamiljen, även om det är stort, obekvämt och kostsamt, därför att det
hör till näringsfastigheten. Man får dras med huset vare sig man vill eller
inte. Att ha ett stort bostadshus i dag är inget att stå efter, det är oftast bara
en belastning för ägaren.
I enskilda fall kan underhållet av fastighetsbeståndet på en egendom
handla om flera hundra tusen kronor per år. Efter skattereformen har det nu
hänt att ägare har flyttat ur sina hus och lagt dem i malpåse. Ett exempel från
mitt eget hemlän, Södermanland, är Stora Sundby med ca 50 rum och ett
hundratal fönster. Man kan bara leka med tanken på vad underhållet för
detta kostar. Dessutom tillkommer ytterligare kanske ett femtiotal hus som
man har att dra försorg om.
I ett längre perspektiv kommer många slott och herrgårdar att förvandlas
till ruinhögar, om inte staten går in och underlättar underhållet. Det statliga
byggnadsvårdsanslaget, som fördelas av riksantikvarieämbetet, är avsett att
vid renoveringar täcka kostnader som är betingade av byggnadens kulturhi-
storiska värde. Eftersom anslaget inte är stort, och eftersom ansökningarna
är många, är det i praktiken nästan bara byggnadsminnen som kommer i
fråga. Det är ytterst få hus i den kategori som reservationen avser som får
hjälp från det statliga byggnadsvårdsanslaget.
I vår lagstiftning förutsätts det att vård och underhåll av bebyggelse är den
enskildes skyldighet, och det finns därför ingen anledning för det allmänna
att överta det kostsamma ansvaret. Däremot skall det allmänna bereda möj-
ligheter för den enskilde att ta sitt ansvar.
Begäran om att införa en förändring i skattelagstiftningen är inte betingad
av omsorg om husägarens plånbok utan av oro för de kulturhistoriska värden
som på sikt är hotade.
I portalparagrafen i kulturminneslagen från 1988 står det: Det är en natio-
nell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta
delas av alla.
De hus som det handlar om ingår i kulturmiljöer, och då skall väl i rimlig-
hetens namn inte staten genom onödigt tunga skattebördor, försvåra möjlig-
heten för ägarna att ta detta ansvar.
Borttagandet av avdragsrätten i skattereformen är tyvärr bara ett bland
flera exempel på den bristande samordning av olika samhällsintressen som
kommer till uttryck i de lagar som riksdagen stiftar. Att slåss med finansen
är ett uttryck som används här i huset och i departementen. I det uttrycket
ligger också en uppfattning om finansens enögda syn på skattesänkningar,
dvs. att man inte förutser effekterna inom andra samhällssektorer. För tyd-
lighetens skull vill jag betona att Ny demokrati kanske mer än något annat
parti här i riksdagen vill sänka skatterna, men vi ser också till effekterna. I
det här aktuella fallet ger skatteavdraget arbetstillfällen, och det bidrar till
att bevara kulturmiljöer som skulle bli viktiga inslag i den kulturturism som
tyvärr ännu är en outvecklad näringsgren i Sverige.
Ny demokrati hävdar därför att skattelagstiftningen omedelbart bör änd-
ras, så att avdragsrätt för underhåll och drift av kulturhistoriskt värdefulla
mangårdsbyggnader återinförs. Byggnaderna bör rubriceras som näringsfas-
tighet och avdragsrätten i rörelse tillämpas som före skattereformen. Tek-
niskt görs detta enklast genom ändring eller tillägg i 5 § kommunalskattela-
gen. Det innebär också att man får tillämpa förmånsbeskattningen för bo-
stad som tidigare.
Avslutningsvis vill jag säga, att om man återinför avdragsrätten för under-
håll av kulturhistoriskt värdefulla mangårdsbyggnader, är det en investering
i vårt kulturarv. På sikt är det avgjort lönsamt för statens finanser.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Skattepolitiken
Mom. 1 och 4 (översyn av skattesystemet m.m.)
Först biträddes reservation 1 av Anita Johansson m.fl. med 123 röster mot
12 för meningsyttringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 151 ledamö-
ter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 161 röster mot 116 för reserva-
tion 1 av Anita Johansson m.fl. 10 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (förmånsbeskattning, traktamenten och bilkostnader m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 22 för reservation 2 av
Peter Kling. 13 ledamöter avstod från att rösta.
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 90
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
Mom. 8 (kvittning av underskott, beskattning av hobby, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 248 röster mot 21 för reservation 4 av
Peter Kling. 18 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 10 (barnpension)
Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mot 22 för reservation 5 av
Peter Kling. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 11 (ränteinkomster för barn och ungdom)
Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 21 för reservation 6 av
Peter Kling. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 14 (översyn av bostadsbeskattning m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mot 22 för reservation 9 av
Peter Kling. 10 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
34
Anf. 47 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! I dag lägger regeringen för riksdagens godkännande fram tre
propositioner med de avtal om frihandel och ömsesidigt skydd av investe-
ringar som undertecknats under de besök som Lettlands premiärminister
Ivars Godmanis, Litauens premiärminister Gediminas Vagnorius och Est-
lands premiärminister Tiit Vähi på min inbjudan avlagt i Stockholm under
de senaste veckorna.
Den fria handeln är ju alltid av grundläggande betydelse för förbindel-
serna mellan fria nationer och fria ekonomier. Det är genom den fria han-
deln som våra samhällen knyts allt närmare varandra och som det skapas
förutsättningar för ekonomisk utveckling.
Avtalen har därför också en stor politisk betydelse. Detta markeras även
av att de försetts med politiska preambler mer långt gående än vad Sverige
tidigare velat förbinda med frihandelsavtal.
Och vi har all anledning att notera att Sverige är det första land som nu
slutit avtal om frihandel och investeringsskydd med samtliga de tre baltiska
staterna. Vi känner en tillfredsställelse med att vara först, men vi hoppas
samtidigt att andra inte skall vara långt efter.
Besöken har dock även därutöver haft stor politisk betydelse. De tre bal-
tiska premiärministrarna är de första premiärministrar som jag har inbjudit
till Sverige. Våra överläggningar har rört hela bredden av politiska, ekono-
miska och sociala problem som de tre baltiska staterna nu står inför.
Med tanke på den betydelse vi alla här i riksdagen tillmäter utvecklingen
i dessa tre länder och mot bakgrund av den tyngd dessa frågor har i den sam-
lade svenska utrikespolitiken vill jag informera om huvudpunkterna i de
samtal som förts.
Mina baltiska kolleger efterlyste alla i enträgna ordalag omvärldens poli-
tiska stöd i ansträngningarna att så snabbt som möjligt sluta avtal om bort-
dragande av ryska trupper och militära installationer från deras territorier.
I dag står fortfarande omfattande ryska styrkor på de baltiska staternas
territorier. De självständiga staterna har inte ens fullt ut underrättats om
vilka stridskrafter som finns inom deras gränser.
I militära termer handlar det vad gäller större förband om vardera en ar-
médivision i Estland och Lettland, tre divisioner av olika typ i Litauen, tre
större marinbaser i främst Lettland och Estland, ca 15 flygbaser av varie-
rande betydelse samt ett mycket stort antal luftförsvarsinstallationer och den
strategiska förvarningsstationen vid Skrunda i Lettland.
Det är svårt att exakt uppskatta det antal militärpersoner det handlar om.
Vår egen bedömning är att det rör sig om ca 25 000 personer i Estland, ca
35 000 i Lettland och minst 35 000 även i Litauen.
Dessa främmande truppers status och tidtabellen för deras tillbakadra-
gande har ännu inte reglerats i någon form av avtal. Detta är självfallet en
anomali i dagens Europa.
Vi utgår från att det så snart som möjligt inleds reella förhandlingar som
leder fram till en av resp, stater accepterad tidtabell för de främmande trup-
pernas tillbakadragande.
Principiellt har det nya Ryssland gjort klart att man är beredd till detta.
Men de tillbakadraganden som hittills ägt rum måste betraktas som främst
symboliska. Och de förhandlingar som förts har haft svårt att röra sig framåt.
Det ligger inte i någons intresse att trupptillbakadragandet fördröjs mer
än vad som är oundgängligen nödvändigt av hänsyn till den sociala situatio-
nen för de individer och de familjer som kommer att beröras.
Dessa frågor måste lösas genom förhandlingar mellan Ryssland och de
baltiska staterna själva. Men när de avslutats finns skäl att deras resultat in-
tegreras i de överenskommelser som kommer att reglera militära styrkor och
dispositioner i Europa i dess helhet. På detta sätt skulle de baltiska staternas
säkerhet kunna ges en vidare europeisk förankring.
Regeringen avser följa denna fråga med största uppmärksamhet. Det görs
nu betydande ansträngningar att i tid till ESK:s toppmöte i Helsingfors i juli
åstadkomma en överenskommelse om fördelningen av de f.d. sovjetiska
stridskrafterna, varom förhandlats inom det s.k. CFE-avtalet. Genom en så-
dan öppnas samtidigt vägen för ett ikraftträdande av detta avtal.
Det är vidare ur ett bredare europeiskt perspektiv önskvärt att en uppgö-
relse också kan träffas gällande det ryska trupptillbakadragandet från de bal-
tiska staterna.
De nya staternas suveränitet är än så länge bräcklig. Mina baltiska kolle-
ger har mot denna bakgrund efterlyst också ett mer konkret suveränitetsstöd
från bl.a. Sverige. Det finns därför anledning att ge hjälp till dem att så snart
som möjligt kunna bygga upp t.ex. tull, kustbevakning, polisväsende och
räddningstjänst.
Ett konkret exempel på hjälp är att den 10 april ett av den svenska kustbe-
vakningens fartyg i Karlskrona kommer att omflaggas för att bli starten på
det fria Estlands nya kustbevakning. Ett annat konkret exempel är de bidrag
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
35
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
36
vi kan ge genom seminarier om t.ex. ESK-processen, inklusive dess militära
dimensioner.
I mina överläggningar med de baltiska regeringscheferna fick jag tillfälle
att klargöra att när Sverige i höstas erkände de baltiska staterna gjorde vi det
inom deras nu existerande gränser. Det innebär, att vi utgår från att dagens
gränser skall ligga fast. Krav i Estland och Lettland på återställande av mel-
lankrigstidens gränser torde sakna stöd i det europeiska samfundet.
Till säkerhetsfrågorna i vid mening hör också kärnsäkerheten i vårt när-
område. Sedan i höstas samarbetar Sverige och de tre baltiska staterna om
kärnsäkerhet och strålskydd.
Ett viktigt exempel på detta är samarbetet mellan kärnkraftverken Igna-
lina i Litauen och Barsebäck, det s.k. Barselina-projektet. I Estland och
Lettland gäller samarbetet främst strålskydd och katastrofberedskap. Vad
gäller avfallssjön vid Sillamäe i Estland diskuteras ett samarbete mellan Sve-
rige, Finland och Estland.
De ekonomiska problemen i samtliga tre stater är massiva. Arvet efter den
sovjetiska och socialistiska epoken är lika bittert som tungt, och det kommer
att ta många år av hårt arbete att återställa den relativa ekonomiska position
i Europa som dessa tre stater hade, innan de förlorade sin självständighet.
Den sovjetiska ekonomin befinner sig i ett stadium av accelererande sön-
derfall, och den politiska självständigheten ändrar dess värre inte det faktum
att de baltiska ekonomierna till en mycket stor del fortfarande är delar av
detta sönderfallande system.
Det tar sig bl.a. uttryck i ett snabbt fall i den samlade produktionen.
Denna förefaller under 1991 att ha minskat med ca 10 %, och de bedöm-
ningar som nu görs tyder på att det under detta år kommer att inträffa ytterli-
gare produktionsminskningar på mellan 15 och 30 %. Det rör sig således om
en mycket dramatisk ekonomisk nedgång.
Hitintills har den öppna arbetslösheten förblivit relativt begränsad. Den
situationen kommer nu att förändras. Inte minst kommer de stora ryska in-
dustrierna i de baltiska staterna snabbt att komma i en desperat situation i
och med att deras produkter icke längre efterfrågas på någon marknad över
huvud taget.
Till detta skall läggas, att på samma sätt som vi i Västeuropa vet att den
ekonomiska integrationen medför stora fördelar när det gäller ekonomisk
utvecklingskraft, kan vi nu i Öst- och Centraleuropa konstatera att den eko-
nomiska disintegrationen medför mycket stora kostnader för alla berörda.
Mot denna bakgrund är det viktigt att diskussionen inriktas på de åtgärder
som kan vidtas för att strukturellt förbättra förutsättningarna för de baltiska
ekonomiernas utveckling.
I våra överläggningar underströks den beredskap som alltid finns från den
svenska regeringens sida att snabbt ge hjälp i akuta situationer. Den har i
dag kommit till uttryck genom regeringsbeslutet om att ställa 10 milj.kr. till
Lettlands förfogande för att säkerställa tillgången på utsäde för vårbruket.
Men trots den stora betydelsen av insatser som denna var vi eniga om att det
är de strukturella åtgärderna som är de avgörande.
Till dessa hör frågan om införandet av egna valutor. Denna fråga diskute-
rades mycket ingående.
Jag har i andra sammanhang - inte minst under mina överläggningar med
den amerikanska administrationen och med ledningen för Internationella
valutafonden (IMF) i Washington i februari - framhållit den avgörande bety-
delse som lyckade valutareformer i dessa länder har. Men i detta ligger också
en varning för de konsekvenser som en misslyckad valutareform skulle
kunna medföra.
Sverige har med kraft verkat för att de tre baltiska staterna skall ges med-
lemskap i IMF och Världsbanken så snabbt som möjligt och att det därefter
skall utarbetas stabiliseringsprogram som skulle kunna bilda basen för inter-
nationellt stödda och samordnade valutareformer i Estland, Lettland och Li-
tauen. Det ser nu också ut som om medlemskapet skulle kunna beslutas före
denna månads utgång.
Valutareformerna kommer att kräva stöd genom IMF. Men de finansiella
resurser som IMF kan ställa till förfogande är långt ifrån tillräckliga. Det
kommer att behövas ytterligare internationellt stöd. Sverige är berett att
göra en större insats för ett sådant stöd till de baltiska länderna än vad som
har varit fallet i liknande aktioner för andra länder i Öst- och Centraleuropa.
Detta är kanske en av de allra viktigaste insatser vi kan göra för de baltiska
staternas ekonomiska utveckling.
Låt mig i detta sammanhang uttrycka tillfredsställelse med att president
Bushs i går framlagda hjälpprogram, vars främsta fokus är Ryssland, förefal-
ler att ge ett tillräckligt utrymme för stabiliseringsfonder också för bl.a. de
baltiska republikerna.
För att dessa valutareformer skall vara framgångsrika på sikt krävs inte
bara att de bör vara grundade på överenskomna stabiliseringsprogram utan
också att till dem läggs fortsatta ansträngningar att avreglera och privatisera
de tre baltiska ekonomierna.
På dessa områden har utvecklingen i vissa avseenden gått långsammare än
väntat. Detta har delvis samband med behovet av att klara ut olika äldre
ägarförhållanden. Icke desto mindre är det oroande, och det finns hos mina
kolleger en klar insikt om nödvändigheten av att driva dessa förändringar
framåt med största styrka.
Det är bara genom privatisering av ekonomin, och den frigörelse från
olika regleringar som denna förutsätter, som förutsättningarna för en varak-
tig ekonomisk uppgång kan skapas. Detta är också den politik som de tre
baltiska regeringarna fullföljer. Med dessa strukturella reformer skapas för-
utsättningar för att fullt ut utnyttja de möjligheter som frihandelsavtalen och
avtalen om investeringsskydd innebär.
Ser vi enbart på en faktor som produktionskostnader, är det lätt att kon-
statera att Sverige som utpräglat högkostnadsland nu som ekonomiska gran-
nar får tre fria ekonomier med mycket låga kostnader. Jag är bl.a. mot denna
bakgrund övertygad om att kombinationen av dessa avtal och de strukturella
reformer som de tre baltiska regeringarna nu arbetar med innebär mycket
stora möjligheter för framtiden.
Till allt detta skall så självfallet läggas det konkreta bistånd som Sverige
kommer att ge inom ramen för det föreslagna miljardprogrammet. Betydel-
sen av detta är stor och underströks icke minst av mina kolleger.
Och därtill kommer det övriga stöd i olika former som Sverige aktivt bi-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
37
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
38
drar till. Det nyligen inom ramen för det nordiska samarbetet fattade beslu-
tet om det Baltiska Investeringsprogrammet kommer t.ex. att få stor bety-
delse när det gäller främst den mindre och medelstora företagsamheten.
Det var viktigt att i detta sammanhang kunna engagera den Europeiska
utvecklingsbanken (EBRD) direkt i den baltiska utvecklingen. I de över-
läggningar som bl.a. jag själv i morgon kommer att ha med dess chef här i
Stockholm kommer vi att diskutera möjligheten av ytterligare insatser från
EBRD:s sida i de baltiska länderna.
Trots dessa olika och betydande hjälpinsatser finns dock anledning att un-
derstryka, att de bara kan vara kompletterande i förhållande till de struktu-
rella reformer jag nu nämnt, och där ansvaret i allt väsentligt ligger på de
baltiska staterna själva.
Ingen kan undgå att imponeras av den mognad och styrka med vilken de
tre baltiska staterna under dessa korta månader byggt upp sina demokratiska
institutioner. Arbetet fortsätter dock, och det finns i detta sammanhang vik-
tiga frågor att ta ställning till.
Till dessa hör inte minst situationen för de stora rysktalande befolknings-
grupper som finns i främst Lettland och Estland. Hur deras situation utveck-
las har stor betydelse inte bara för den inre stabiliteten i dessa stater, utan
även för deras långsiktiga yttre relationer med främst Ryssland. Det var där-
för naturligt att denna fråga diskuterades ingående under de tre besöken.
Både i Estland och i Lettland fanns det under självständighetstiden ryska
minoriteter med historisk bosättningsrätt. Men till detta har under den sov-
jetiska ockupationen kommit en delvis framtvingad invandring som har varit
av sådan omfattning att ester och letter riskerat att bli minoriteter i sina egna
länder. Det har varit fråga om en medveten kolonisationspolitik av en art
som inga andra stater i Europa har utsatts för under detta sekel.
Det är mot denna bakgrund förståeligt att en bred opinion i Estland och
Lettland inte med omedelbar automatik vill ge det nya medborgarskapet till
alla dem som flyttat in på detta sätt.
Men samtidigt är det ett faktum, att en stor del av de ryskspråkiga som
kommit till Estland och Lettland efter kriget nu har bott där länge. De har
svaga band till Ryssland. Deras barn är kanske födda i Estland och Lettland
och betraktar med rätta dessa stater som sin hembygd. De har kommit dit
som en följd av en oförsvarbar sovjetisk politik, men flertalet är som indivi-
der lika litet ansvariga för och lika mycket offer för denna politik som övriga
invånare i de tre baltiska staterna.
Det är uppenbart att främst de lettländska och estländska regeringarna
här står inför mycket svåra awägningsproblem.
I samtalen med mina lettiska och estniska kolleger har jag uttryckt förstå-
else för dessa frågors historiska och moraliska aspekter. Samtidigt uttryckte
jag förhoppningen att de skall kunna lösas i enlighet med de generösa och
liberala traditioner på detta område som präglade både Estland och Lettland
under mellankrigstiden.
Det är mitt intryck att man inser att det ligger i det egna intresset att dels
söka finna generösa regler för medborgarskap, dels ge en god ställning åt
dem som kan vilja bo kvar men med ryskt eller annat medborgarskap.
Särskilt väsentligt torde det vara att de ryskspråkiga bereds möjligheter
att få undervisning i estniska och lettiska, så att de kan uppfylla rimliga
språkkrav för medborgarskap. Av avgörande betydelse är det också att även
icke-medborgare bereds tillfälle delta i det ekonomiska livet på goda villkor.
I Litauen är situationen delvis en annan. Litauerna har en betryggande
majoritet i sitt eget land, men här finns en betydande polsk befolkning med
historisk bosättningsrätt. I samtalen med Litauens premiärminister framhöll
jag vikten av att Litauens polska minoritet behandlas i enlighet med interna-
tionella normer. Även här är mitt intryck att man inser vikten av att dessa
problem hanteras klokt och med vederbörlig varsamhet.
Att denna fråga har viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter är up-
penbart. Utvecklingen följs med stor uppmärksamhet i bl.a. Ryssland, och
det är lätt att föreställa sig de faror som skulle kunna uppkomma om en på
goda grunder missnöjd rysk befolkningsgrupp i dessa länder vädjade om
stöd hos en tilltagande nationalistisk regim i Ryssland. En fråga som i dag
handlar om uppbyggnaden av den demokratiska strukturen i dessa länder
kan då snabbt förvandlas till en fråga också om deras yttre säkerhet. Därmed
illustreras också det starka samband som råder mellan demokrati och säker-
het i Nordeuropa.
Det är frihetsprocessen i området i dess helhet som gjort de baltiska stater-
nas självständighet möjlig, och det är i den fortsatta framgången för demo-
krati och frihet för alla och envar i såväl dessa stater som Ryssland som själv-
ständighetens för framtiden viktigaste förutsättning ligger.
De tre begreppen säkerhet, ekonomisk utveckling och demokrati sam-
manfattar väl de olika delar av våra samlade relationer som diskuterats un-
der dessa tre besök.
Till detta skall självfallet fogas mycket annat. Miljösamarbetet är en
mycket viktig del av våra relationer, som fick ny betydelse genom de sepa-
rata miljöavtal som miljö- och naturresursministern i måndags underteck-
nade med sina tre baltiska kolleger.
Jag har, herr talman, på detta sätt velat ge riksdagen en så utförlig infor-
mation som möjligt om de olika frågor som diskuterats under dessa tre första
besök av de fria baltiska staternas premiärministrar. På basen av dem kom-
mer nu våra relationer att byggas vidare. Det är min förhoppning att regering
och riksdag skall stå eniga bakom strävan att hjälpa våra tre nya grannstater
under den svåra men viktiga omställning som nu inletts.
(Applåder)
Anf. 48 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Vi tackar statsministern för informationen. Den var bra och
konkret, och där gjordes de markeringar som vi alla vill skall göras i detta
sammanhang. Det är också glädjande att det finns en kontinuitet i hante-
ringen av våra relationer med de baltiska staterna. Det som vi också är över-
ens om är volymen på de samarbetsplaner som vi har framöver, och även det
är glädjande.
I de samtal som har föregått här i Stockholm med de baltiska statsminist-
rarna är det just de utländska trupperna, som statsministern sade, som har
stått i förgrunden. Det är egentligen mycket mer än en anomali att de fortfa-
rande finns kvar där.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
39
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om de
baltiska staterna
40
Jag skulle vilja fråga statsministern om han är beredd att på ett extraordni-
närt sätt markera regeringens och riksdagens bekymmer över den situatio-
nen. Vi vet att balterna själva, när de tar upp frågan exempelvis i Bryssel
eller i NATO-sammanhang, får svaret, precis som de tidigare fick angående
Gorbatjov, att man i Väst inte vill vidta åtgärder som på något sätt äventyrar
Jeltsins ställning. Därför har vi en särskild anledning att tala klarspråk med
ledarna i Moskva.
En sådan extraordinär åtgärd skulle kunna vara att förmedla den typ av
budskap som vi har fått här i riksdagen, genom en emissarie som sänds till
Moskva och som talar om hur vi känner i denna fråga. Det finns inga som
helst skäl, inte ens sociala skäl i Ryssland, att dessa trupper finns kvar i Balti-
kum. Vi måste medverka till att spinna ett slags säkerhetspolitisk väv kring
Östersjön genom ett gott samarbete, av det slag som statsministern har utta-
lat sig om, men vi måste tala klarspråk också med Moskva i detta samman-
hang.
(Applåder)
Anf. 49 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Pierre Schoris inlägg vittnar om den breda kontinuitet och
enighet som föreligger när det gäller hanteringen av de stora linjerna i våra
relationer med Estland, Lettland och Litauen. Det är glädjande - det ger
politiken en extra styrka.
Om jag sedan går till frågan vad vi konkret kan göra för att förmedla dessa
budskap till Moskva, vill jag anföra följande. Det jag nu har sagt här i kam-
maren är självfallet inte bara för kammarens ”konsumtion”, utan det kom-
mer att distribueras via olika diplomatiska kanaler, så att det också kommer
den ryska regeringen och andra berörda regeringar till del.
Min information i dag har egentligen inskränkts till kontakterna med de
tre baltiska premiärministrarna. Vi har tämligen omfattande kontakter med
och goda relationer till den nya ryska regeringen, och i de kontakterna är
denna fråga självfallet en av dem som ständigt återkommer.
Jag kan nämna att vi i måndags skulle ha haft besök av vice premiärminis-
tern Sjachraj, som är den ytterst ansvarige för trupptillbakadragandeför-
handlingarna med Estland, Lettland och Litauen. Han inställde med kort
varsel detta besök - han avgick i går, och förhandlingarna har skjutits på
framtiden. Detta är väl ett tecken på den litet instabila situation som man
just nu har i den ryska politiska ledningen. Vi hoppas att det, efter det möte
med den ryska folkkongressen som kommer att äga rum på måndag, skall
vara möjligt att få en större stabilitet i detta hänseende och att det skall leda
till ett snabbt återupptagande av förhandlingarna.
I besöksplaneringen för våren ingår också ett antal andra personer av
mycket central betydelse när det gäller dessa saker. Jag är tacksam för allt
stöd och all hjälp som kan ges i detta sammanhang.
Anf. 50 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag vill också tacka för en utomordentlig redogörelse. Helt
avgörande för att den ekonomiska utvecklingen skall komma i gång i Ryss-
land och i de baltiska staterna är att valutasituationen saneras, att man kom-
mer bort från den rasande inflationen och från den stora penningmängden.
Därför måste det ske en stabilisering av valutan i samtliga stater. Mot den
bakgrunden är det utomordentligt tillfredsställande att det inom ramen för
G 7-samarbetet nu har fattats beslut om betydande insatser för dessa stater.
Jag vill fråga statsministern vilken roll som Sverige bör få i detta arbete.
Har det redan nu skett åtaganden från svensk sida? Finns det en uppgift för
Sverige som har blivit konkret? Vilken roll förutser statsministern för Sve-
rige i stabiliseringsarbetet?
Anf. 51 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Vi har varit inblandade i delar av detta arbete på litet olika
sätt. Man kan säga att det är två huvudpunkter som vi har drivit i den interna-
tionella dialogen. Den ena är den som Olof Johansson snart skall återkomma
till, nämligen vikten av att få in frågorna om kärnsäkerhet i detta samarbete.
Det är mycket tillfredsställande att det internationella vetenskapliga cent-
rum, som kommer att sättas upp i ett samarbete mellan Ryssland, EG, USA,
Canada och Sverige som nu befinner sig i slutförhandlingarna, sannolikt
kommer att ha kärnsäkerhet som sin första och viktigaste uppgift.
Vi har också sett till att frågorna om kärnsäkerhet kommer in i G 7-diskus-
sionerna. Det framgår även av dokument som publicerades i går att så kom-
mer att bli fallet. Denna punkt står dessutom på dagordningen för överlägg-
ningarna med EBRD-chefen Jacques Attali här i Stockholm i morgon.
Vi har därutöver inriktat oss på budskapet att man inte skall glömma Balti-
kum. Mycket av den internationella uppmärksamheten är koncentrerad till
vikten av att göra någonting åt den ryska ekonomin. Jag delar bedömningen
att detta är alldeles avgörande. Går utvecklingen snett i Ryssland, går den
på sikt snett i mycket stora delar av det asiatiska området. Det är rätt att
göra allt det som man nu gör för Ryssland. Men vi får inte glömma Estland,
Lettland och Litauen, och det är det budskap som vi ständigt för fram i de
västliga huvudstäderna.
Det var därför med speciell tillfredsställelse som jag fick information i för-
väg under den tidigare delen av gårdagen från president Bush om hur man
hade lagt upp sitt paket. Jag noterade att man hade lämnat ett utrymme i
de finansiella ramarna som bör vara tillräckligt för att klara det behov av
stabiliseringsfonder som vi på nuvarande stadium kan förutse för de tre bal-
tiska staterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 52 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Regeringen presenterade i regeringsförklaringen huvud-
punkterna i ett kriminalpolitiskt program. I 1992 års budgetproposition re-
dovisades andra planerade åtgärder. Vi har nu kommit ytterligare en bit på
vägen för att förverkliga våra kriminalpolitiska ambitioner. Dessa åtgärder
utgör alla led i det program för en ny kriminalpolitik som regeringen mål-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
41
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
42
medvetet kommer att söka genomföra. I regeringsförklaringen betonade re-
geringen att brottsligheten måste bekämpas med kraft. Att bryta utveck-
lingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas trygghet i samhället.
En central fråga är avskaffandet av den automatiska halvtidsfrigivningen
av fängelsedömda. En promemoria har just sänts ut för synpunkter på ett
förslag om en sådan reform. Förslaget innebär - med vissa skärpningar - i
huvudsak en återgång till det system med fakultativ villkorlig frigivning som
gällde före den s.k. halvtidsreformen. Detta förslag utgör ett första steg mot
en mera långsiktig lösning av frågan om villkorlig frigivning. Regeringen
kommer inom kort att besluta om direktiv till en utredning som kommer att
få till uppgift att överväga det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och
uppbyggnad. Frågan om hur man skall göra med den villkorliga frigivningen
i framtiden blir en huvuduppgift för den utredningen. En utgångspunkt är
därvid att påföljdssystemet inte skall bygga på mer eller mindre osäkra pro-
gnoser om vilken verkan en påföljd skall få för den dömde. Utredningen
skall också se på alternativa påföljder till fängelse som samhällstjänst och
kontraktsvård samt s.k. intensivövervakning.
Andra kriminalpolitiska åtgärder som förbereds är skärpningar av be-
stämmelserna om ringa narkotikabrott och grovt rattfylleri. En promemoria
med förslag till ändringar i narkotikastrafflagen remissbehandlas för närva-
rande. En parlamentarisk utredning ser över reglerna om grovt rattfylleri
med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpta straff samt en ökad
enhetlighet i påföljdsvalet. Straffskalorna förvissa brott ses också över i de-
partementet. En utgångspunkt för det arbetet är att straffskalorna skall upp-
fattas som rimliga och rättvisa på ett sätt som gör att allmänhetens förtro-
ende för rättsväsendet kan upprätthållas.
Den kriminalpolitiska åtgärd som föranleder denna informationsstund är
att regeringen i dag har bemyndigat mig att tillkalla en kommitté som skall
få till uppgift att göra en översyn av kriminalvården i anstalt efter 1974 års
kriminalvårdsreform.
Jag skall nu redovisa några huvudpunkter i direktiven till den kommittén
och kommer därefter att gå in på frågan om den villkorliga frigivningen och
påföljdssystemet i övrigt.
I regeringsförklaringen framhölls att kriminalvårdens brottsförebyggande
och sociala aspekter skall tillmätas ökad betydelse liksom att arbetet med att
bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna tillmäts stor vikt. Det är i det
ljuset som direktiven till den nya utredningen bör ses.
Det har i huvudsak rått enighet om att vi skall slå vakt om de principer
som låg till grund för 1974 års kriminalvårdsreform. Det är emellertid nu
närmare 20 år sedan reformen genomfördes. Utvecklingen under senare år
har av allt att döma medfört svårigheter att tillämpa de principer och regler
som lades fast genom reformen, bl.a. med hänsyn till berättigade krav på
samhällsskydd och det växande problemet med narkotika på anstalterna.
En grundläggande tanke i kriminalvårdens verksamhet före kriminal-
vårdsreformen var att man så långt möjligt borde undvika att blanda intagna
med olika kriminell belastning på anstalterna. Bakgrunden var att man an-
såg att det fanns en risk för att mindre belastade klienter skulle utsättas för
negativ påverkan från mer belastade klienter. De principer och regler för
anstaltsplaceringarna som lades fast genom kriminalvårdsreformen har sin
utgångspunkt i att dessa farhågor var betydligt överdrivna och att det i vart
fall är orealistiskt att komma till rätta med sådana olägenheter genom den
differentiering av de intagna som skedde tidigare. I stället skulle närheten
till hemorten - den s.k. närhetsprincipen - bilda utgångspunkten för an-
staltsplaceringen för flertalet fängelsedömda. På så sätt skulle den dömde få
bättre möjligheter att hålla en nära kontakt med frivården och andra myn-
digheter på den ort dit han skulle friges, liksom med sina anhöriga.
Närhetsprincipen har ett nära samband med en annan princip, som också
låg till grund för reformen, nämligen den s.k. normaliseringsprincipen. Den
innebär att den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller står under över-
vakning inom frivården har samma rätt till samhällets stödåtgärder och vård-
insatser som andra medborgare och att kriminalvården inte skall bygga upp
egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan. Kriminalvårdens per-
sonal skulle i första hand klarlägga klienternas behov av stöd och vård och
förmedla den nödvändiga kontakten med ansvariga organ. Närhetsprinci-
pens förverkligande är således en praktisk förutsättning för att normalise-
ringsprincipen skall kunna tillämpas så bra som möjligt.
När kriminalvårdsreformen genomfördes ansågs alltså intresset av att
kunna placera de intagna på anstalter i närheten av hemorten för att möjlig-
göra en successiv utslussning i samhället väga tyngre än intresset av att skilja
olika kategorier av dömda från varandra under anstaltstiden.
Under senare år har den intresseavvägningen med rätta kommit att ifråga-
sättas främst med hänsyn till narkotikaproblemen på kriminalvårdsanstal-
terna. Riksdagen har t.ex. vid flera tillfällen erinrat om att självklara rikt-
märken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara bl.a.
att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt miss-
bruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistel-
sen. Till för några år sedan var det i praktiken endast vid placering i riksan-
stalter som man kunde ta sådana hänsyn. Någon differentiering av de dömda
med avseende på narkotika förekom däremot inte vid placeringen i lokalan-
stalt. Numera finns det särskilda lokalanstalter dit missbrukare som själva
vill försöka bryta sitt missbruk kan söka sig. Vissa anstalter har reserverats
för intagna utan missbruksproblem medan andra utnyttjas för narkotika-
missbrukare som är svåra att motivera för behandling.
Även i övrigt är strävan att anpassa verksamheten både vid riks- och lokal-
anstalterna till olika kategorier av intagna. Vid några anstalter bedrivs verk-
samhet i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga
till sexualbrott och kvinnomisshandel. Vid ett tiotal anstalter bedrivs s.k.
rattfälleverksamhet. Inom Stockholmsregionen finns numera en lokalanstalt
som används enbart för kvinnliga intagna. Även denna specialisering har
stöd i olika riksdagsuttalanden. Det ligger i sakens natur att den utveckling
som har skett under senare år kan försvåra tillämpningen av närhetsprinci-
pen och därmed också av normaliseringsprincipen.
Det är huvudsakligen mot den bakgrunden som kommittén nu har tillkal-
lats för att göra en samlad översyn av kriminalvården i anstalt. Kommittén
skall enligt sina direktiv göra en genomgripande översyn av de principer och
det regelverk som låg till grund för kriminalvårdsreformen. En utgångspunkt
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
43
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
är emellertid även i fortsättningen att ett grundläggande mål för kriminalvår-
den i anstalt är att främja den dömdes anpassning i samhället och motverka
skadliga följder av frihetsberövandet. Samtidigt måste samhällets berätti-
gade krav på skydd ges stor vikt.
Huvuduppgiften för kommittén är att överväga vilka principer för an-
staltsplaceringarna som bör tillämpas i framtiden och att anpassa regelverket
till dessa. Kommittén skall särskilt belysa vilka avvägningar som bör göras
mellan de olika intressen som finns i fråga om anstaltsplaceringarna, dvs.
säkerhetskrav, behovet av olika former av stöd och behandling under an-
staltstiden, möjligheter att förbereda frigivningen på ett rimligt sätt etc. I det
sammanhanget skall kommittén göra en samlad bedömning av utvecklingen
under senare år i fråga om tillämpningen av principerna om närhet och nor-
malisering samt överväga behoven av att göra avsteg från dessa principer.
Intresset av att anstaltsplatserna kan utnyttjas på ett så kostnadseffektivt sätt
som möjligt skall också uppmärksammas.
I direktiven pekar jag i övrigt särskilt på några områden som kommittén
bör behandla. Jag tänker nu redovisa några av dessa områden.
Narkotikasituationen på anstalterna utgör sedan lång tid tillbaka ett svår-
bemästrat problem inom kriminalvården. Frågan om hur man skall kunna
hålla kriminalvårdsanstalterna narkotikafria skall särskilt uppmärksammas.
I det sammanhanget skall kommittén bl.a. ta ställning till om det behövs
ökade kontrollmöjligheter inom kriminalvården för att förhindra missbruk
och införsel av narkotika i anstalterna. Kommittén skall också överväga
vilka principer för placeringar av intagna med avseende på narkotika som
bör tillämpas i framtiden och behovet av olika former av åtgärdsprogram för
att narkotikaproblemen skall kunna bemästras på bästa sätt. Enligt min me-
ning bör en utgångspunkt vara att intresset att förhindra narkotikamissbruk
på anstalterna och att kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering under
fängelsevistelsen väger så tungt att det kan motivera att den dömde placeras
på en annan anstalt än den som ligger närmast hemorten.
De kvinnliga fångarnas situation skall också uppmärksammas liksom frå-
gan om hur man på lämpligaste sätt bör ta hand om de ungdomar under 18
år som döms till fängelse.
Den 1 januari i år infördes en ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård och
behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare. Den ändrade lagstiftningen
beräknas medföra att antalet psykiskt störda intagna på kriminalvårdsanstal-
terna kommer att öka. Andelen psykiskt störda lagöverträdare inom krimi-
nalvården som helhet har dessutom ökat sedan några år tillbaka, sannolikt
som en följd av en ändrad påföljdspraxis. Erfarenheterna visar att det i prak-
tiken är svårt att tillämpa normaliseringsprincipen för intagna med psykia-
triskavårdbehov. Den frågan uppmärksammades bl.a. i riksdagen när refor-
men om den psykiatriska tvångsvården behandlades. Jag anser att utveck-
lingen hunnit förbi den punkt där det är tillräckligt att hänvisa till normalise-
ringsprincipen. De intagnas psykiatriska vårdbehov måste kunna tillgodoses
under anstaltstiden. Kommittén får därför överväga förändringar som inne-
bär avsteg från normaliseringsprincipen också på detta område.
Frågan om behandling inom kriminalvården av män som gjort sig skyldiga
44
till sexualbrott och kvinnomisshandel skall också uppmärksammas av kom-
mittén.
I direktiven tas också permissioner och andra vistelser utom anstalt upp.
Kommittén skall bl.a. undersöka om det finns anledning att genom lagstift-
ning eller andra särskilda åtgärder från statsmakternas sida ytterligare
minska missbruket av permissioner. Kommittén skall också överväga om
villkoren för frigång kan utformas på ett tydligare sätt. Förutsättningarna för
användning av s.k. § 34-placering skall ses över noggrant, bl.a. mot bak-
grund av den utveckling som sker inom den kommunala missbrukarvården.
Erfarenheterna visar klart att det finns en mindre grupp intagna som med
hänsyn till kravet på samhällsskydd bör särbehandlas i vissa avseenden.
Kommittén skall överväga om de nuvarande reglerna för särbehandlingen av
vissa långtidsdömda, s.k. 7:3-or, bör ändras. Kommittén skall vidare över-
väga om systemet med s.k. specialavdelningar är ändamålsenligt eller om det
finns andra lösningar som bättre kan tillgodose allmänhetens skyddsintresse
i fråga om den kategori intagna det här är fråga om.
Arbetet skall vara avslutat senast den 1 juli 1993. Kommittén bör om möj-
ligt före 1992 års utgång i ett delbetänkande redovisa förslag om hur krimi-
nalvårdsanstalterna skall kunna hållas narkotikafria.
Så långt översynen av 1974 års kriminalvårdsreform.
Nu något om den villkorliga frigivningen. Jag har redan nämnt att rege-
ringen utlovat att den automatiska halvtidsfrigivningen skall avskaffas. För-
troendet för rättsväsendet har lidit stor skada genom halvtidsreformen.
Nu har det alltså inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria
som i princip innehåller förslag till en återgång till den reglering av villkorlig
frigivning som gällde före 1983 års s.k. halvtidsreform. Förslagen innebär
dock vissa skärpningar i förhållande till den lagstiftningen.
Genom en återgång till förhållandena före år 1983 kommer den nuvarande
rätten till villkorlig frigivning att ersättas med en möjlighet till frigivning som
i princip förutsätter en prövning i det enskilda fallet. För det stora flertalet
dömda kan villkorlig frigivning inte komma i fråga förrän två tredjedelar av
strafftiden har avtjänats. För långtidsdömda gällde före 1983 att de kunde
friges tidigare, förutsatt att de inte dömts för särskilt allvarlig brottslighet
som riktat sig mot liv eller hälsa och att det inte förelåg en påtaglig risk för
återfall i brottslighet av samma slag. I detta hänseende finns det emellertid
skäl att skärpa bestämmelsen och utvidga kretsen av långtidsdömda som inte
bör kunna friges innan de har avtjänat två tredjedelar av strafftiden. Även
brottslighet som inte riktar sig mot liv eller hälsa kan präglas av sådan plane-
ring och förslagenhet att en tidigarelagd frigivning framstår som särskilt
olämplig. En strängare syn bör således i frigivningshänseende anläggas på
sådan brottslighet som ingått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad
brottslighet.
I promemorian föreslås därför att huvudregeln skall vara att alla som
dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff i minst en månad skall kunna friges
villkorligt tidigast efter två tredjedelar av strafftiden. Intagna med strafftider
på två år eller mer skall kunna friges tidigast efter halva tiden, om de inte
dömts till fängelse minst två år för särskilt allvarlig brottslighet, som riktat
sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, och om risk för återfall inte före-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
45
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
ligger. Samma regler skall gälla för den som ägnat sig åt yrkesmässig eller
särskilt organiserad brottslighet. För att eliminera tröskeleffekter införs en
särskild regel för dem som avtjänar fängelsestraff mellan ett år och två år.
I likhet med vad som gällde före år 1983 bör förutsättningarna för den in-
tagnes anpassning i samhället särskilt beaktas vid prövningen av frågan om
villkorlig frigivning. Därvid bör emellertid i större utsträckning än tidigare
hänsyn bl.a. tas till hur den intagne skött sig under anstaltstiden. Även på
denna punkt bör således en skärpning ske i förhållande till 1983 års ordning.
Det innebär att intagna som misskött sig allvarligt kan få avtjäna hela straffti-
den.
I promemorian föreslås således i denna del att det vid prövning av om den
villkorliga frigivningen bör senareläggas särskilt skall beaktas om förutsätt-
ningarna för den intagnes anpassning i samhället framstår som speciellt
ogynnsamma med hänsyn till frigivningsförhållandena, hans uppförande un-
der anstaltstiden och andra särskilda omständigheter.
Sedan jag tagit del av de synpunkter som lämnas på promemorian kommer
jag att föreslå regeringen att besluta om en lagrådsremiss för att därefter
förelägga riksdagen en proposition, förhoppningsvis i maj månad.
Som jag nämnt inledningsvis innebär de förslag som nu läggs angående
den villkorliga frigivningen bara en tillfällig lösning. Det behövs mera grund-
läggande överväganden om den villkorliga frigivningens framtid. Denna
uppgift bör läggas på en parlamentarisk kommitté, som jag inom kort kom-
mer att föreslå att regeringen beslutar om.
Frågan om den villkorliga frigivningen blir bara en av huvuduppgifterna
för kommittén. Den skall också göra en bred översyn av påföljdssystemets
innehåll och uppbyggnad.
För förtroendet för rättsväsendet är det viktigt att det finns en överens-
stämmelse mellan den utdömda och den avtjänade strafftiden. En princi-
piellt rätlinjig lösning skulle vara att den strafftid som domstolen dömer ut
också är den tid som den dömde faktiskt har att verkställa.
Jag är dock medveten om att systemet med villkorlig frigivning har vissa
fördelar. Det löser på ett naturligt sätt frågan om hur övergången mellan an-
staltstiden och livet i frihet skall vara anordnad. Möjligheterna att förverka
villkorlig frihet är också en lämplig reaktion från samhällets sida om den
dömde begår brott på nytt efter straffverkställigheten. Det är vidare en för-
del i det internationella samarbetet om vi inte skiljer oss från omvärlden, där
i stort sett alla jämförbara länder har någon form av villkorlig frigivning.
Starka skäl talar för att villkorlig frigivning skall beviljas enligt fakultativa
regler, dvs. prövning i varje enskilt fall i stället för den obligatoriska villkor-
liga frigivning som nu sker när det gäller flertalet av de fängelsedömda. Fa-
kultativa regler kan utformas på olika sätt. Kommittén kommer att ha frihet
att pröva vilken ordning som framstår som lämpligast.
I regeringsförklaringen utlovades att alternativa påföljder till fängelse
skulle utvecklas ytterligare. När det gäller samhällstjänst har regeringen re-
dan föreslagit att möjligheterna att döma till sådan skall utvidgas till att gälla
hela landet. Det blir nu en uppgift för kommittén att undersöka hur sam-
hällstjänsten bör inordnas som ett permanent inslag i påföljdssystemet och i
46
samband därmed också överväga om tillämpningsområdet kan vidgas ytterli-
gare.
Men även i övrigt skall kommittén söka utveckla alternativ till fängelse
som på ett bättre sätt kan medverka till att främja förutsättningarna för att
den dömde inte skall återfalla i brott och även i övrigt förmå anpassa sig till
samhället. För att sådana påföljder skall kunna få ett vidare tillämpningsom-
råde är det emellertid viktigt att de också har en sådan utformning att de
tillgodoser berättigade anspråk på att brott bör följas av tydliga och konse-
kventa reaktioner.
Under senare år har skyddstillsynspåföljden utvecklats väsentligt genom
en utvidgad och utförligare reglering av möjligheterna att förena påföljden
med olika föreskrifter. Erfarenheterna av dessa ändringar är goda. Utred-
ningen kommer därför att få i uppdrag att överväga om bestämmelserna som
rör föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare.
I vissa länder, bl.a. Förenta staterna, förekommer det att den som har
dömts för ett brott som normalt skulle ha lett till fängelse i stället underkas-
tas intensivövervakning i form av elektronisk övervakning. Vad det innebär
är att den dömde meddelas föreskrifter, främst i fråga om vistelseort, och att
efterlevnaden av föreskrifterna kontrolleras genom elektronisk apparatur.
Kommittén kommer att få i uppdrag att närmare studera de olika modeller
för intensivövervakning som förekommer i olika länder och redovisa för- och
nackdelar, inkl, de etiska aspekterna med dessa modeller, i syfte att belysa
om ett sådant system är lämpligt att införa i Sverige.
En annan central fråga som kommittén skall se på är vilken betydelse som
återfall i brott bör tillmätas. Det gäller oberoende av om den tidigare påfölj-
den är fängelse eller någon annan påföljd.
Låt mig avsluta med att påminna om att en av statsmakternas grundläg-
gande uppgifter är att svara för den allmänna ordningen och säkerheten i
samhället. En förutsättning för att klara den uppgiften är att medborgarna
känner förtroende och respekt för rättsväsendet. Det förtroendet och den
respekten har under senare år utsatts för svåra påfrestningar. De åtgärder
som jag har presenterat - dvs. framför allt en översyn av kriminalvården i
anstalt, avskaffandet av den automatiska halvtidsfrigivningen och utred-
ningen om påföljdssystemets framtida utformning - utgör ett led i ett mål-
medvetet arbete från regeringens sida att värna om medborgarnas tillit till
rättsväsendets förmåga att hantera brottsligheten. I vissa hänseenden inne-
bär det hårdare tag. Det är inte något som vi väjer för. Men lika viktigt är
det att ta till vara de möjligheter som finns att på ett bättre sätt förebygga
brott och bidra till att de som döms för brott kan återanpassas i samhället.
På sikt är det också av avgörande betydelse för förtroendet för rättsväsendet
att vi upprätthåller kraven på rättssäkerhet och respekt för grundläggande
rättsstatliga principer. När det gäller dessa frågor kommer denna regering
inte att göra några eftergifter.
Anf. 53 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Rubriken för den information som justitieministern i dag har
lämnat i kammaren är Ny kriminalpolitik. Låt mig då konstatera att justitie-
ministern på en del punkter fullföljer den kriminalpolitik som den socialde-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
47
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
48
mokratiska regeringen arbetade för. Det gäller utvecklandet av alternativ till
fängelsestraff, unga lagöverträdare och en stärkning av brottsoffrens ställ-
ning. När det gäller avskaffandet av halvtidsfrigivningen är också Socialde-
mokraterna för en sådan, och en lagrådsremiss lämnades innan regerings-
skiftet i höstas.
På några områden gör emellertid regeringen viktiga och illavarslande
kursändringar, och därav mina frågor. Den första frågan gäller 1974 års kri-
minalvårdsreform. Den antogs i mycket bred enighet i riksdagen år 1974.
Målet för reformen var att tillskapa en human kriminalvård där insatserna
så långt möjligt skulle inriktas på återanpassning av de intagna till samhället.
Min fråga till justitieministern är: Står regeringen bakom denna grundtanke
i 1974 års kriminalvårdsreform? Har justitieministern uppfattningen att när-
hetsprincipen och normaliseringsprincipen så långt det är möjligt skall till-
lämpas även fortsättningsvis?
Min andra fråga anknyter till avskaffandet av halvtidsfrigivningen. Ett av-
skaffande av halvtidsfrigivningen för med sig ett ganska stort behov av nya
anstaltsplatser. Jag vill fråga justitieministern om det sker en planering när
det gäller utbyggandet av antalet anstaltsplatser eller om inriktningen är en
ökad beläggning på de nuvarande anstalterna.
Ytterligare en fråga som knyter an till halvtidsfrigivningen är: Kommer
det nya systemet för den villkorliga frigivningen att kombineras med en ut-
ökad användning av alternativ till frihetsstraff?
Herr talman! Jag har avslutningsvis en tredje fråga som gäller ett område
som justitieministern inte berörde, nämligen den ekonomiska brottslighe-
ten. Den ekonomiska brottsligheten har hitintills inte varit ett prioriterat
område för den nuvarande regeringen. Man har tvärtom vidtagit en rad åt-
gärder som försämrar möjligheterna för samhället att bekämpa den ekono-
miska brottsligheten. Min fråga till justitieministern blir då: Är denna passi-
vitet ett målmedvetet inslag i det som nu kallas ”En ny kriminalpolitik”, eller
avser regeringen att lägga fram förslag till åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten?
Anf. 54 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag sade tidigare i mitt anförande att 1974 års kriminalvårds-
reform genomfördes i bred enighet. Men utvecklingen under dessa nära 20
år har visat att reformen från år 1974 till vissa delar har överlevt sig själv.
Med tanke på att Lars-Erik Lövdén frågade om regeringen inte ville ha en
human kriminalvård, vill jag påpeka att det knappast är en human kriminal-
vård som i dag bedrivs när vi utsätter våra intagna för narkotika och ger dem
möjlighet att bli narkomaner och möjlighet att fortsätta sitt missbruk. I den
mån det blir en konflikt mellan närhetsprincipen och behovet av skydd mot
narkotika är det för den nuvarande regeringen en självklarhet att prioritera
skyddet mot narkotika. Det är också det som vi tydligt har markerat i direkti-
ven till kommittén.
Det är också riktigt, som Lars-Erik Lövdén säger, att den tidigare rege-
ringen lade fram förslag om halvtidsfrigivningen. Men vi skall då komma
ihåg att förutsättningarna för den förändringen av halvtidsfrigivningen var
att den skulle ske utan att fler personer samtidigt satt i fängelse. Det innebär
i praktiken att den måste kombineras med bl.a. förkortade straff och tidiga-
reläggningar av permissioner och liknande. Den inriktningen står vi inte
bakom.
Här kommer jag automatiskt över till den tredje frågan som ställdes och
som gäller regeringens planering för att vi skall kunna få tillräckligt med plat-
ser. Det finns en planering för detta vad gäller utbyggnad av våra fängelser
kombinerat med de möjligheter som redan i dag finns - om kanske just inte
i dag den 2 april - genom att alla platser inte utnyttjas. Jag vill här vara tydlig.
Om Lars-Erik Lövdén egentligen frågade mig om vi kommer att sätta in en
massa extrasängar i de enskilda rummen, är det inte fråga om någonting så-
dant. Det är inte fråga om en överbeläggning.
Kriminalvården omfattar våldsbrottslingar och ekonomiska brottslingar.
När det sedan gäller den andra fråga som ställdes har, om jag minns rätt,
Lars-Erik Lövdén ställt en interpellation till mig som skall besvaras på mån-
dag, eller i vaije fall nästa vecka. När det gäller själva frågan om brott och
brottsbekämpning i andra delar än de som rör kriminalvården har vi anled-
ning att återkomma till detta. Den beskrivning jag har gett i dag gäller vålds-
brottslingar och ekonomiska brottslingar.
Anf. 55 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill fråga justitieministern om hon på någon punkt och i
något avseende överväger att framlägga förslag om minskningar av strafflati-
tuder. Här har nu justitieministern redogjort för en rad brott där hon avser
att skärpa straffen, och vi har ju också läst i tidningarna att justitieministern
är missnöjd med domstolarnas sätt att döma.
De synpunkter som justitieministern här har framfört om ändrade regler
för frigivning leder också till att det blir en ökad fångpopulation. Min andra
fråga blir därför: Har regeringen, när man nu talar om en ny kriminalpolitik,
gjort några prognoser och överväganden om hur stor fångpopulationen kan
komma att bli med de förändringar man har i tankarna? Det finns för närva-
rande en mycket stor fångpopulation i Sverige. Den har varit något större
tidigare. Hur räknar regeringen med att detta skall klaras av ekonomiskt,
och vilka kostnader kalkylerar regeringen med?
Till slut: En tidigare borgerlig regering hade den inställningen att använd-
ning av frihetsstraff är skadlig och därför bör begränsas så långt som möjligt.
Det var ett uttalande som bl.a. justitieminister Sven Romanus gjorde. Har
justitieminstern någon annan uppfattning på denna punkt?
Anf. 56 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När det gäller ökningen av antalet intagna har vi gjort beräk-
ningar som visar att det sker en ökning i förhållande till i dag med 300 perso-
ner per tillfälle. Det blir en årlig kostnad på 100 milj .kr. Det vore inte heder-
ligt av oss att låtsas någonting annat. Skulle vi klara detta utan kostnader och
utan ytterligare platser hade vi från böljan varit tvungna att minska påfölj-
derna.
I det paket som jag i dag presenterar finns inga förslag om en minskning
av straffen som sådana. Däremot har regeringen för avsikt att se över straff-
mätningen vid våra domstolar för att se om det finns en överensstämmelse
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Information från
regeringen om
regeringens nya
kriminalpolitik
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 90
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
50
mellan straffmätning och allmänt rättsmedvetande och också se till kopp-
lingen till de strafflatituder vi har. Detta har jag uttalat bl.a. i den tidningsar-
tikel som Hans Göran Franck åberopar och som jag har anledning att åter-
komma till. Vi har här inte i första hand som målsättning att genomföra höj-
ningar eller sänkningar, utan vi kan säkerligen uppnå båda de resultaten ge-
nom en översyn. Regeringen har i det förslag som nu läggs fram inte tagit
ställning till vare sig höjningar eller sänkningar. Sådana regler finns inte i
detta förslag.
I den artikel som Hans Göran Franck åberopade har jag inte citerats kor-
rekt. Jag har inte uttalat någon misstro mot våra domstolar. Jag har däremot
uttalat att det är väldigt viktigt att allmänheten har förtroende för rättsväsen-
det som sådant. Om förtroendet inte finns kan det vara en pedagogisk upp-
gift och en uppgift för lagstiftningen, och eventuellt skall något annat till, att
skapa det förtroendet för våra domstolar.
Anf. 57 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga om det uttalande som justi-
tieminister Sven Romanus gjorde till den tidigare utredningen. Delar justi-
tieministern den synpunkt som framkom i kommittédirektiven till fängsel-
sestraffkommittén? Anser justitieministern att de förslag som den kommit-
tén lämnade, vilka gällde både straffminskning och straffvärdena, är någon-
ting att överväga för den nuvarande regeringen?
Anf. 58 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När det gäller fängelsestraff - och detta har Hans Göran
Franck och jag diskuterat tidigare - har de en allmänpreventiv funktion. Jag
menar att man inte skall underskatta straffets allmänpreventiva funktion.
Det skall vi böija våga tala om igen. Att sedan verkställigheten för de flesta
människor inte i sig innebär en positiv utveckling och påverkan ligger i sa-
kens natur. Jag sade i min information att regeringen har för avsikt att utreda
möjligheterna att finna alternativ till fängelsestraffet som sådant.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 59 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har begärt en särskilt anordnad debatt om
kärnkraftens säkerhetsproblem. Den konkreta bakgrunden till denna begä-
ran är uppgifterna tisdagen den 24 mars om en kärnkraftsolycka vid Sosno-
vyj Bor utanför S:t Petersburg.
Natten till tisdagen strax före klockan två hände det någonting i reaktorn.
När begäran om den särskilda debatten gjordes visste vi inte vad som hade
hänt. Vi visste att det dröjde allt för länge innan vi i Sverige fick reda på att
det hade hänt något och vad som hade hänt vid reaktorn - detta trots att det
finns ett samarbete mellan svenska och ryska myndigheter om information
om just den här reaktorn.
Den relativt begränsade olycka som det var fråga om vid Sosnovyj Bor
väckte emellertid en mängd frågor. Den belyste på ett mycket tydligt sätt för
allmänheten att vi lever under ett akut hot om en kärnkraftsolycka.
Den visade också att kärnkraftssäkerhet är ett internationellt problem.
Det går inte att se kärnkraften som en nationell angelägenhet. Det gäller för
den ryska kärnkraften och det gäller för den svenska, tyska, engelska och
amerikanska kärnkraften. Detta är ett internationellt problem.
Den belyser också att det behövs insatser från i stort sett hela den indust-
rialiserade världen, och främst från de intilliggande länderna - de som är
mest hotade - för att förbättra energiförsörjningen i Öst- och Centraleuropa.
Man måste leda in utvecklingen på en annan linje än ett beroende av kärn-
kraften.
Detta väcker också frågor om den svenska kärnkraften och den svenska
kärnkraftsawecklingen. Jag har i andra debatter nämnt att man i Danmark
faktiskt är rädd för Barsebäcksverket på samma sätt som vi är rädda för an-
läggningarna i Sosnovyj Bor, Ignalina och Kola. Det är ingenting som skall
eller kan viftas bort.
Anf. 60 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Medvetandet om att kärnkraftsproduktion också medför sä-
kerhetsproblem blir alltmer allmänt. Det är naturligtvis bra, även om det har
kommit sent och har en dyster verklighetsbakgrund, dvs. reaktorolyckorna.
Det finns ju också andra problem. Det är viktigt att också nämna dem. Vi
har en tendens att bara diskutera en sak i taget. Det handlar om de avfalls-
problem som avslöjas efter hand och det nära sambandet mellan dessa pro-
blem och kärnvapenproduktionen. Det dramatiska skeendet vid reaktor-
olyckor gör att vi främst uppmärksammar just dem. Det betyder tyvärr inte
att dessa problem är de enda.
Vi kommer vid det här laget ihåg hur dramatiskt vi uppfattade kärnkrafts-
haveriet på Three Mile Island i Harrisburg. Vi vet nu att det klassades som
en nivå fem-olycka. Det var den olyckan på våren 1979 som blev en utlö-
sande faktor för den svenska folkomröstningen om kärnkraftens framtid i
vårt land.
Sedan fick vi kärnkraftsolyckan i Tjernobyl som klassades som nivå sju på
den sjugradiga skala med vilken man mäter graden av skada vid kärnkrafts-
olyckor. Den skalan har man kommit överens om internationellt.
Därefter kom olyckan i kärnkraftverket i Sosnovyj Bor utanför S:t Peters-
burg. Den bestämdes till nivå tre. Där fungerade säkerhetssystemet för att
hantera den olycka som inträffade så långt vi vet i dag.
Att avstå från kärnkraft och att välja miljöanpassade energisystem är det
enda helt säkra sättet att undanröja riskerna för kärnkraftsolyckor. Men så
länge kärnteknik används måste naturligvis bästa tillgängliga säkerhetssy-
stem etableras. Det ansvaret måste åvila ländernas regeringar och parla-
ment. Rent praktiskt måste det utövas av auktoritativa nationella myndighe-
ter med kunnande och kompetens.
Vi vet alla att om vi sviker på den här punkten eller om vi misslyckas att
upprätthålla säkerheten är beroendet av kärnkraften i sig en stor risk. Om
något händer och opinionen kräver en snabb omställning av energisystemen
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
51
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
finns inte alltid det alternativet till hands. Det är precis detta som vi ser varje
gång som den här diskussionen flammar upp på nytt och varje gång det in-
träffar en allvarlig olycka.
Det är därför som beroendet av kärnkraften också är en stor fara för ener-
giförsörjningen och speciellt för elförsörjningen. Det här har påpekats från
många olika håll genom årens lopp. Det är naturligtvis också detta som ligger
bakom de beslut som vi har fattat här i Sveriges riksdag, där vi anser att kärn-
kraften skall avvecklas.
I dag står kärnsäkerheten i Östeuropa i fokus för uppmärksamheten. Det
är frågan om kärnkraftverk som är kvarlevor från planhushållningens tid.
De är undermåliga i sitt tekniska utförande. De har alarmerande brister i
säkerhetssystemen. En del av dem saknar de inneslutningar som vi uppfattar
som självklara för att om olyckan är framme åtminstone försöka att hålla
inne det mesta möjliga av utsläppen.
När det gäller RBMK-reaktorerna handlar det om relikter som inte kan
tas ur drift omedelbart, därför att planhushållningens samhälle försummat
miljöansvaret och struntat i att bygga upp alternativa och miljöanpassade
energisystem. I de nya demokratierna som ärvt ansvaret för dessa kärnkraft-
verk har man självfallet ännu inte hunnit bygga upp kompetenta myndighe-
ter för kärnsäkerhet och strålskydd på egen hand, än mindre nya energisys-
tem.
Det svenska arbetet för att medverka till kärnsäkerhet i Östeuropa måste
därför ske på flera fronter samtidigt. Det måste ske i nära dialog med de
ansvariga regeringarna. Det kan med fördel även ske i samverkan med öv-
riga Västeuropa och västvärlden som helhet. Det måste ske i samverkan med
många länder eftersom det handlar om mycket stora ekonomiska åtaganden
om vi på något grundläggande sätt skall förändra den situation som det forna
Sovjetunionen och övriga östeuropeiska länder har skapat. I det samarbetet
är det också naturligt att man ägnar sig åt en arbetsfördelning och därmed
skapar närmare kontakter med dem som ligger geografiskt nära.
Samtidigt som vi i Sverige steg för steg utvecklar egna miljöanpassade
energisystem måste vi också göra den här kunskapen tillgänglig för grannlän-
derna i östra Europa. Genom utbildnings- och forskningssamarbete, olika
typer av energiprojekt, bistånd och mycket annat kan vi medverka i länder-
nas arbete för att bygga upp nya miljöanpassade energisystem. Då kan kärn-
kraften på sikt ersättas med annan miljöanpassad kraftproduktion.
Energihushållning och effektiv energianvändning blir naturliga i ett ögon-
blick när man inte längre behandlar energi som en fri nyttighet. Det vet vi ju
alla att den inte är. Vi bör medverka till att länderna utarbetar program för
framtida energianvändning och att dessa även rymmer kärnsäkerhetsfrå-
gorna. För att hantera kärnsäkerheten måste oberoende och kompetenta
myndigheter byggas upp.
Inom ramen för ett alleuropeiskt kärnsäkerhetssamarbete bör det vara
möjligt att organisera nätverk, där ett land är fadder för ett annat lands ut-
vecklingsarbete. Så kan vi nå en effektiv arbetsfördelning, där nära och di-
rekt kontakt skapas mellan kollegor och där aktiva omedelbara åtgärder
prioriteras - inte organisatorisk överbyggnad. Så har också skett i det
svenska myndighetssamarbetet österut.
Vi har samarbete när det gäller t.ex. reaktorsäkerhetsinspektion av Kola-
halvöns reaktorer, S:t Petersburgsområdets reaktorer och Ignalinas reakto-
rer och via internationella organisationer vidare än så. Men vi har också från
svensk sida försökt koncentrera oss på i första hand Ignalina. Där har vi ett
ansvar. Vi arbetar där med de litauiska myndigheterna och försöker bygga
upp både kompetens och myndighetsorganisation. Vi arbetar också med att
höja säkerhetsnivån i de berörda reaktorerna.
Tillsammans med Finland arbetar vi med S:t Petersburgsreaktorerna. Det
är naturligt att vi där etablerar ett sådant samarbete.
När det gäller Estland är vår utgångspunkt att vi skall etablera ett samar-
bete med i första hand Finland rörande de svåra problemen med avfallshan-
tering. Inte ens de estniska myndigheterna har än så länge tillgång till Paldis-
kiområdet, som är ett militärt område med eventuella militära reaktorer och
avfallslager. Dessutom finns avfallsdammen i Sillamäe, där avfall läcker ut i
Finska viken.
Det är en självklarhet att vi på dessa områden måste prioritera de defen-
siva insatserna för att försöka hejda det elände som är under spridning, bort-
sett från reaktorolyckor som händer eller kan hända framöver.
Här finns allehanda typer av samarbete. Jag behöver inte gå in på det. Det
handlar både om mjukvara och hårdvara - rutiner, kontroll, säkerhetssystem
och teknik för anläggning av nya, miljöanpassade energisystem, som jag
nämnde.
Det är också viktigt att vi gör aktiva satsningar inte bara bilateralt på myn-
dighetsnivå och nationell nivå utan också på multilaterala kontakter och
samarbete. Det kan vara samarbete av det slag som statsministern nämnde,
t.ex. det nya Moskvainstitutet. Där handlar det om att transformera en del
av kraften från vapenområdet till mera fredliga sysselsättningar. Det kan
gälla mobilisering av finansiella resurser internationellt genom Europeiska
utvecklingsbanken. Vi skall naturligtvis också se till att i G24-gruppen, alltså
den EG-ledda gruppen, medverka i den arbetsfördelning som är nödvändig
på detta område. Så sker för övrigt också under de närmaste veckorna,
(forts.)
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag-
ningslistan återstående ärendena, skatteutskottets betänkanden SkU21 och
SkU22, fick avgöras vid arbetsplenum onsdagen den 8 april.
Anf. 61 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag skall återkomma till den svenska kärnsäkerheten i mitt
nästa anförande.
Vi har tidigare debatterat säkerheten vid de öst- och centraleuropeiska
kärnkraftverken. Miljöministern har gjort det fler gånger än jag. Då har de-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
53
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
54
batten i viss mån varit abstrakt. Den har byggt på uppskattade risker och
redovisning av brister i konstruktioner, säkerhetssystem, rutiner m.m. Det
har varit en debatt för de specialintresserade, energiexperterna, om ni så vill.
Det har varit en bra debatt.
I dag är situationen annorlunda. I dag är den svenska allmänheten, och
även den europeiska allmänheten, medveten om ett konkret hot: en kärn-
kraftskatastrof kan när som helst drabba oss och konsekvenserna kan bli för-
ödande.
Den enda rimliga slutsatsen av den kunskapen är att vi måste göra någon-
ting och att vi måste göra det snabbt. Jag är övertygad om att den svenska
allmänheten, precis som folken ute i Europa, förväntar sig av sina regeringar
och av parlamenten att de agerar snabbt.
Vi är alla medvetna om hur oerhört svår situationen är i Öst- och Central-
europa. Vi är medvetna om det katastrofala ekonomiska läget och om beho-
vet av energi, el och värme. Det krävs massiva ekonomiska, tekniska hjälp-
insatser utifrån. Det krävs kunnande inom alla aspekter av energiområdet,
från avancerad kärnkraftsteknologi och kärnsäkerhetskunnande till WS-
kunnande hos WS-ingenjörer och rörläggare. I den tyska debatten har sagts
att c et som krävs i dagens hotfulla situation är ingenting mindre än en ener-
gins Marshallplan.
Jag är medveten om att den svenska regeringen har gjort insatser. Men
insatserna är i förhållande till behoven mycket blygsamma. Det behövs nå-
gonting helt annat nu. Det behövs att Sverige agerar kraftfullt på det interna-
tionella planet. Vi måste driva på och vara kreativa när det gäller att skapa
nya kontakter och träffa nya överenskommelser. Jag är överens med Olof
Johansson om att det inte skall byggas upp några nya byråkratier eller krång-
liga samarbetsformer. Man måste vara uppfinningsrik och prestigelös när det
gäller att skapa samarbetsformer och skaffa fram pengar för att finansiera de
insatser som behövs. Det gäller också att vara kreativ i fråga om formerna
för svenska insatser.
Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att vi i Sverige har kunskap
på de flesta, ja kanske alla relevanta områden. Vi är långt framme när det
gäller teknik och kunnande om miljövänlig och förnybar energiproduktion.
Det skall vi tacka kärnkraftsmotståndet för. Det kunnandet hade inte funnits
i Sverige i dag om inte det svenska kärnkraftsmotståndet hade varit så fram-
gångsrikt och starkt. Detta kunnande måste givetvis utnyttjas.
WS-ingenjörer och rörläggare kan göra stora insatser för en energieffek-
tivisering i Östeuropa. Det är rimligt att ställa frågan: Varför gå arbetslös i
byggkrisens Sverige, när man kan göra nyttiga insatser i östra Europa? Det
har gått bra att få svenska ekonomer från södra Sverige att lära ut marknads-
ekonomi och administration i Baltikum som ett alternativ till arbetslöshet.
Det borde vara lika lätt att få dem som kan energi att ställa upp.
Jag blir mer och mer övertygad om att det man har sagt från tyskt och
amerikanskt håll är det rätta. Det går inte att lappa och laga på dessa reakto-
rer. De måste stängas. Kärnkraften måste avvecklas, och vi måste glömma
alla funderingar på att exportera svensk kärnkraftsteknologi till östra
Europa. Det behövs inte nya reaktorer eller massiva reparationer av existe-
rande anläggningar. Bort med den farliga kärnkraften!
Satsningen måste redan från början inriktas på en annan teknologi. Det
måste vara nya fossileldade verk med hög verkningsgrad. Här är gasen själv-
klar. Men det behövs troligen också koleldade kraftverk eller ännu hellre
kraftvärmeverk med avancerad rening. Det är inte det ideala. Men vi befin-
ner oss i en nödsituation. Det kan, som jag tidigare sade, göras oerhört
mycket för att effektivare ta till vara den energi som produceras i östra
Europa.
Jag instämmer med vad Olof Johansson säger om att vi inte får stirra oss
blinda på hotet om olyckor i kärnkraftverk. Vi måste uppmärksamma alla
led, förvaring av avfall, transporter, uranbrytning och, inte att förglömma,
reaktorer dumpade från fartyg.
Anf. 62 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Olyckan i Sosnovyj Bor för en dryg vecka sedan gav oss åter
en påminnelse om att det i några av våra grannländer finns flera kärnkraft-
verk med undermålig säkerhet. Några timmar på tisdagsförmiddagen var det
oklart vad som verkligen hade hänt och vilket förlopp olyckan skulle få.
Skulle olyckan bli ett nytt Tjernobyl med många döda och radioaktivt nedfall
över jordbruksmarken i Rysslands mest tättbefolkade delar? Skulle det re-
sultera i stora folkomflyttningar? Kanske skulle de baltiska staterna drabbas
hårt. Skulle vi få nedfall över vårt land och tvingas till nya kontroller av våra
jordbruksprodukter?
Nu fick inte olyckan det förloppet. Det blev inte lika dramatiskt som vid
Tjernobyl. Utanför kraftverket kom knappt mätbara utsläpp, och inte ens
inne i kraftverket ledde utsläppet till personskador. Vi drog naturligtvis en
lättnadens suck och konstaterade att det gick bra den här gången, men vi fick
som sagt en påminnelse om vilken usel säkerhetsnivå de här kraftverken har.
Den svenska kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet har gjort in-
spektioner på plats, och deras analyser visar att risken för haveri med utsläpp
är flera tusen gånger större i de här reaktorerna än i de svenska. Skulle dess-
utom ett haveri inträffa, gör de svenska reaktorernas filter att bara bråkdelar
av en procent av reaktorinnehållet kan komma ut och orsaka markbelägg-
ning. Reaktorerna i Ryssland och Litauen saknar däremot reaktorinneslut-
ning och kan därför orsaka omfattande utsläpp efter ett haveri.
Vi har beslutat att kärnkraften inte skall finnas kvar i vårt land. Efter år
2010 finns inga kärnkraftverk i drift i Sverige. En lång politisk strid har förts
om i vilka former och i vilken takt omställningen skall ske. Den socialdemo-
kratiska regeringen lyckades 1991 åstadkomma en energipolitisk samför-
ståndslösning över blockgränserna, en uppgörelse som innebär att ett mål-
medvetet program nu genomförs för att genom hushållning och ny elproduk-
tion ge förutsättningar för en avveckling i ordnade former, en uppgörelse
som även den sittande regeringen har deklarerat att den tänker följa.
Herr talman! Det är uppenbart vilka prioriteringar som måste göras.
Självfallet måste vårt engagemang satsas på att minska riskerna i kärnkraft-
verken i våra östra grannländer. Självfallet måste det säkerhetskunnande vi
har utvecklat i Sverige, pådrivna av den systematiska kritiken av kärnkraf-
ten, utnyttjas för att hjälpa våra grannar i deras bekymmersamma situation.
Vi skall komma ihåg att vi skall göra de här insatserna för att hjälpa våra
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
55
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
grannar i Ryssland och Litauen, inte förvår egen skull. Det handlar om att
visa solidaritet med dem som finns på den andra sidan av vår gemensamma
Östersjö. Vi får inte falla för frestelsen att använda dessa olyckliga, dessa
dramatiska händelser som något slags murbräcka i den svenska energidebat-
ten.
Man kunde visserligen tro att den nya regeringen skulle satsa mer kraft-
fullt på att stötta säkerhetsutvecklingen. När vi samlades varje måndag på
Norrmalmstorg var det ju för att visa solidaritet med våra förtryckta grannar
i Baltikum. De borgerliga partierna uttalade då en viss otålighet och efter-
lyste snabbare åtgärder, men nu går uppenbarligen den borgerliga rege-
ringen från den s.k. rivstarten in i en långbänk.
Den socialdemokratiska regeringen startade ett samarbete för att föra
över svenskt kunnande till dåvarande Sovjetunionen, numera Ryssland och
Litauen. Det var Sverige som 1986 drog i gång de bilaterala överenskommel-
serna. Det var vi som under en känslig politisk balansgång med Sovjet drog
i gång ett samarbete med Litauen. Så fort det politiska läget hade klarnat i
Baltikum och Sovjet beviljade den socialdemokratiska regeringen medel för
säkerhetssamarbete. Vi fattade beslut om att svenska myndigheter och an-
nan kärnteknisk expertis skulle analysera vilka åtgärder som är praktiskt
möjliga för att höja säkerheten.
Nu finns resultatet. Kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet har
för länge sedan, i november 1991, lämnat sin rapport. Men vad gör då rege-
ringen? På samma sätt som återlämnandet av den baltiska guldreserven för-
halats i ett byråkratiskt bråk, glider nu uppenbarligen stödet till Östeuropas
kärnsäkerhet in i en håglös handlingsförlamning.
Herr talman! Inriktningen på det framtida biståndet till öst måste ha
samma inriktning som den policy vi själva har antagit vad gäller energipoliti-
ken, nämligen hushållning och framtagande av alternativ. Jag har med sti-
gande förvåning iakttagit hur en del andra medlemmar - andra än miljömi-
nistern - i regeringen har talat om att man kanske kan tänka sig att bygga
nya kärnkraftverk för mångmiljardbelopp i Östeuropa. Hur stämmer det
här, Olof Johansson? Vi vet ju att det är hushållning som är det mest kost-
nadseffektiva, särskilt mot bakgrund av den utveckling vi har sett i Öst-
europa.
Miljöministerns uppräkning av vad som kan göras var en katalog över allt
det vi redan känner till. Det var harmlöst, och det gav inte anledning till in-
vändningar från någon här i lokalen. Det där visste vi förut, Olof Johansson.
Vad tänker regeringen göra mot bakgrund av vad som nu har inträffat? Det
sätter ju, precis som Rolf L Nilson sade, hela frågan i blixtbelysning. Avser
regeringen att ta några initiativ av särskild omfattning för att stötta säker-
hetsarbetet, och avser regeringen att ta några initiativ för att få till stånd en
stimulans till hushållning och sparande av energi i dessa våldsamt energislö-
sande länder på andra sidan Östersjön? Det vore intressant att få en finger-
visning om det i stället för bara en allmän genomgång av vad som kan göras.
Det visste vi förut. Men vad tänker regeringen göra nu, mot bakgrund av
den händelse som har inträffat?
56
Anf. 63 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag vill anknyta till Olof Johanssons tal om samarbete mellan
Sverige och främst Litauen. Jag tänker lägga fram konkreta förslag till hur
man kan göra, och jag vill också ge Göran Persson litet information om vil-
ken typ av åtgärder som är lämpliga att vidta och som kan vidtas snabbt.
Kärnkraftinspektionen, ABB Atom och Vattenfall har haft ett utvidgat
och bra samarbete med Ignalina. Det kärnkraftverk som finns i Ignalina är
för övrigt det enda civila verk som finns i Baltikum. Det är av en annan typ
än de kärnkraftverk som byggs här i Sverige. Det är av den typ som kallas
Graphite Moderator Water Reactor. Den typen av reaktor byggs inte här i
Sverige, och det finns många stora skillnader i det rent tekniska, som jag inte
tänker gå in på här.
Däremot är det intressant att titta på vad det är för skillnader på den ryska
säkerhetsfilosofin och den filosofi som gäller i detta sammanhang i Sverige
och som representeras av ett av världens bästa företag i den här branschen,
nämligen ABB Atom.
Efter vad jag har förstått av vad Olof Johansson sade är det i det här sam-
manhanget oerhört viktigt att bygga upp en säkerhetsmyndighet, en över-
vakningsmyndighet i Litauen, eftersom det i dag inte finns någon sådan. Se-
dan Sovjet har brutit samman har Litauen svårigheter att få till stånd en dia-
log med tillverkaren, som huvudsakligen sitter borta i Moskva. I det sam-
manhanget har samarbetsorgan från Sverige definitivt en mycket stor uppgift
att fylla.
Låt oss nu titta litet på den säkerhetsfilosofi som gäller i Sverige resp.
Ryssland. Först och främst gäller det att ha redundans i systemet. Det har
man inte i Ryssland, i varje fall inte i särskilt stor utsträckning. Redundans
innebär, att om man har ett styrsystem och en funktion faller ur, finns det ett
parallellt system som automatiskt tar över funktionen. Sådan redundans kan
finnas både hårdvarumässigt och mjukvarumässigt, och man kan ha redun-
dans på många olika nivåer. Detta saknas i stor utsträckning i verket i Igna-
lina, som för övrigt är av samma typ som verket i Tjernobyl.
Genom ett sofistikerat beräkningssystem kan man sedan med hjälp av re-
dundansen och genom att använda apparater göra beräkningar av hur stor
sannolikheten är för ett fel. Då har man också möjligheter att vidta förebyg-
gande åtgärder i motsvarande grad.
Ett annat sätt att mäta är att beräkna tillgängligheten. Men det är egentli-
gen mest intressant för dem som skall mäta hur stor produktionen i verket
har varit. Samtidigt är det ett mått på säkerheten.
En annan sak som jag gärna vill exemplifiera är situationer med apparat-
fel. Jag tar vattenpumpar som cirkulerar kylvatten som exempel. I de flesta
industrier sätter man in en pump som klarar hela jobbet. I bästa fall har man
en stand by-pump som kopplas in om det blir fel. I många fall kan man tillåta
sig att bara ha en extra pump i lagret. Men detta kan förorsaka ett driftstopp.
I ett kärnkraftverk sätter man upp fyra eller flera pumpar, och varje pump
har kapacitet att klara hela jobbet ensam. Det innebär fyrfaldig säkerhet.
Om alltså en pump slås ut, klarar man det hela även om man skulle ha en
eller två pumpar ur drift på grund av t.ex. periodisk översyn.
Detta saknas i Ignalina. I Ignalina har man ett reservkraftverk för att se
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
57
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
till att övervakningssystemet fungerar. Det består av sex dieselaggregat. Alla
dessa dieselaggregat är kopplade på kablar som går i en gemensam kabel-
trumma fram till verket. Var och en inser ju att det inte är någon vits med
att ha sex kraftverk som uppbackning, om bara en explosion eller brand kan
slå ut allihop. Detta kallas på teknikerspråk för separation. Det innebär att
om man har flera pumpar, skall de stå i separata rum med brandsäkra skott
emellan, så att inte alla slås ut vid en eventuell explosion.
Den sorts fel som jag här beskrivit är tekniskt sett relativt lätta att åtgärda.
Jag får återkomma i mitt nästa inlägg med konkret förslag till Olof Johans-
son.
58
Anf. 64 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Med anledning av det senaste inlägget är det kanske bäst att
berätta att vi också har konkreta förslag. Statens kärnkraftinspektion och
strålskyddsinstitutet arbetar med högsta möjliga takt för att få fram mycket
konkreta program. En del av dem finns i preliminär version, i utkastsform, i
departementet. Jag skulle kunna dra huvudrubrikerna för de olika projekten
enligt dokumentet från SKI. Det handlar om myndighetssamarbete - det är
huvudrubriken - om lagstiftning, myndighetsuppbyggnad, konsulter åt den
litauiska myndigheten, uppbyggnad av Safeguard-system, inspektörssamar-
bete, beredskapsfrågor, när det gäller industri- och kraftverkssamarbete om
kartläggning av materialtillstånd till primärkretsarna, inneslutningsberäk-
ningar, kunskapsöverföring, anläggningsrelaterade projekt, brand- och
översvämningsskydd, tryckavlastning för reaktoraktiviteten, förbättring av
inneslutningsfunktion, nytt alternativ till nödkyl- och spädmatningssystem.
Utöver dessa projekt finns förslag till mindre tekniska förbättringar för att
öka säkerheten, som bl.a. har framlagts av Ignalinas driftledning. Här finns
kostnadsberäkningar för mjukvara och hårdvara. Det är alltså utomordent-
ligt konkret. Det är bara att fortsätta arbetet. Jag hoppas att riksdagen inom
kort beslutar om de nya pengar som blir nödvändiga. Enligt uppgift har det
i dag skett en justering i utrikesutskottet av de förslag som regeringen lade
fram i budgetpropositionen om 1 miljard kronor nästa budgetår för stöd till
Östeuropa. Naturligtvis kommer inte arbetet att hindras av att det budget-
året börjar den 1 juli.
Det finns utomordentligt preciserade planer för vad som skall hända. Jag
har ändå inte nämnt vad strålskyddsinstitutet är berett att göra. Förberedel-
serna för arbetsprogrammen har pågått under lång tid.
Till skillnad från Göran Persson, som aldrig säger någonting vänligt om
någon annan, skall jag gärna säga att det var bra att den förra regeringen tog
fram 15 milj.kr. för att få i gång förberedelsearbetet, som startade i höstas.
Det arbetet pågår för närvarande. Därutöver finns det andra saker som det
också är viktigt att nämna, bl.a. att det internationella arbetet måste förstär-
kas.
Jag skall nämna några ytterligare saker så att ni blir någorlunda oriente-
rade om vad vi håller på med. Under den här veckan har jag träffat mina
kolleger från Estland, Lettland och Litauen. Jag har självfallet diskuterat
dessa frågor med dem. Jag har inte på någon punkt funnit anledning till
andra prioriteringar. Det är viktigt att stämma av det här med de baltiska
regeringarna. Det har jag personligen gjort under den gångna veckan med
företrädare på miljöområdet för dessa tre regeringar.
Vad som också är viktigt är att vi vidgar samarbetet och inte enbart sysslar
med säkerhetsfrågor. Man är i Baltikum intresserad av att få hjälp också med
förändring av sitt energisystem. Det är precis vad Rolf L Nilson tog upp här.
Jag kan hålla med om att det egentligen inte handlar om att lappa och laga
gamla reaktorer. Men vi står inför valet mellan pest och kolera - precis
samma val som vi skulle stå inför vid en allvarlig olycka i Sverige. Vi är inte
bättre, om det var någon som trodde det. Vi är precis likadana. Vi har också
efter det att linje 2 vann i folkomröstningen medvetet gjort detta ställnings-
tagande. Men det är mycket lätt att säga till de andra: Stäng av. Vi har inte
några folkrättsliga befogenheter att komma med sådana pekpinnar - ja,
komma med sådana kan vi men det har ingen effekt. Men vi har själva satt
oss i en exakt likadan situation, om en olycka skulle inträffa här, som bal-
terna befinner sig i. Jag tycker att vi skall komma ihåg detta. Dessa reaktorer
borde aldrig ha byggts, det är helt rätt.
Som sagt: Sverige kan hjälpa och stödja. Vi kan göra bedömningen - det
antar jag att våra myndigheter kommer att göra om de anser det - att en
reaktor bör stängas, men det är bara bedömningar som vi kan bjuda på. Vi
kan inte bjuda på alternativen, för det första av tekniska skäl - för det andra
av ekonomiska skäl - det handlar om stora belopp. För det tredje handlar
det som alla vet, om lång tid. Dessutom ifrågasätter jag - det har jag gjort
också i en tidigare riksdagsdebatt - om det enligt andan i kärntekniklagen
över huvud taget skulle vara möjligt för Sverige att exportera kärnreaktorer
österut, när vi begär att det skall handla om stabila nationer. Vi gör ju en
politisk bedömning vid ett sådant läge. Jag har svårt att se att de som inte
har kunnat sköta det som de redan har skulle kunna vara mottagare av något
som de inte har. Så säkra reaktorer finns inte. Men jag tror inte att huvudspå-
ret i debatten bör gå där, utan det är att arbeta så konkret och snabbt som
möjligt med det vi kan göra på kort sikt för att därefter lägga upp de långsik-
tiga planerna.
Anf. 65 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Ja, Olof Johansson, jag tror att huvudspåret skall vara att
vi skall uppmana OSS-länderna och de baltiska länderna att stänga av sina
kärnkraftverk och säga att vi är beredda att hjälpa dem tillsammans med öv-
riga länder i Europa ekonomiskt, tekniskt, erfarenhetsmässigt, kunskaps-
mässigt och för den delen också personellt. Detta - där är jag besviken på
Göran Persson - är precis den inställning som de tyska socialdemokraterna
har. De har sagt att förutsättningen för ekonomiskt stöd till OSS-ländernas
energisystem är att man hoppar av kärnkraftsspåret och väljer en annan väg.
Först då är de beredda att stödja dem.
Ungefär samma inställning har den tyske miljöministern från CDU Klaus
Töpfer.
Jag tycker att det skulle ha känts oerhört bra om socialdemokraterna här
i Sverige och den svenska miljöministern hade gjort samma mycket tydliga
markering och sällat sig till sina tyska kamrater och kolleger. Man borde ha
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
59
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
60
sagt att vi kommer att på alla sätt bidra och hjälpa till i ett europeiskt Mars-
hallhjälpprogram för energin.
När det gäller att lappa och laga på reaktorer har Vladimir Tjernosenko,
som var vetenskaplig ledare för den expertgrupp som tekniskt skulle säkra
Tjernobyl, med hänvisning till den nuvarande situationen sagt att det vore
bättre att göra en lägereld av D-mark och värma sig vid den än att satsa peng-
arna på att säkra den ryska kärnkraften och få energi från den. Det är ett
drastiskt uttalande, men jag tror att det ligger mycket i det.
Nu skall jag gå över till den svenska kärnkraften. Det är riktigt som Olof
Johansson sade att det inte finns några säkra kärnkraftverk. Den överens-
kommelse som tre partier, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centern,
träffat om energipolitiken har många bra inslag, men den har en mycket på-
taglig brist, som jag har påpekat många gånger. Det är att den inte säger när
den svenska kärnkraftsawecklingen skall starta.
Den säger, konstigt nog, när den skall sluta. Jag tycker för min del att det
hade varit mera logiskt att säga när den skulle börja och sedan se när den
kunde vara avslutad.
Det innebär att vi har kärnkraftverk som är säkrare än de östeuropeiska
men som åldras och därmed blir mindre säkra. De måste tas ur drift före
2010.
Den tid vi har till vårt förfogande för att ta dem ur drift krymper. Det bety-
der att vi kan hamna i tidsnöd om vi inte startar i tid.
En sorts principiell moralisk markering, som skulle göra intryck, tror jag,
på de fattiga östeuropeiska och centraleuropeiska länderna, hade varit att
visa att vi kan bestämma datum när vi stänger den första reaktorn. Hade vi
dessutom sagt att de första reaktorer som vi stänger är Barsebäcksreakto-
rerna hade vi väckt jubel i Köpenhamn. Där är man nämligen, som jag har
sagt fler gånger tidigare, rädd för Barsebäcksreaktorerna.
Där kan inträffa en olycka. Det finns filter som kan begränsa olyckan.
Men det finns ingen hundraprocentig garanti för att dessa filter fungerar och
klarar situationen. Dessa kärnkraftverk är synnerligen olyckligt placerade i
ett tätbefolkat område.
Jag tycker hela debatten om kärnkraften de senaste åren visar att detta
inte är nationella problem. Vi måste respektera våra danska bröders och
systrars oro för kärnkraften. Vi bör ta den på allvar och inte bemöta den
högdraget eller med en självgodhet som säger att de svenska reaktorerna är
så bra att det aldrig kan hända någonting olyckligt med dem - ni behöver
inte oroa er.
Jag skulle gärna velat höra litet mera om konkreta satsningar från Olof
Johansson. Han talade för mycket, tycker jag, om säkerhetsspåret. Man kan
nog inte undvika det, men det får inte vara huvudspåret.
Eftersom alla känner till hur mycket som behövs för att komma till rätta
med detta problem blev jag också orolig för den ”futtiga” miljard som vi har
anslagit till östbistånd. Den skall räcka till så förtvivlat mycket. Jag tror inte
den kommer att räcka också till en vettig och gedigen insats för att säkra en
omställning av energisystemen.
Dem som tror på den ”säkra” svenska kärnkraften vill jag rekommendera
dagens upplaga av Expressen. Jag har första sidan framför mig. ”Vi fusk-
byggde svenska kärnkraftverk”. Det är svetsare som har varit med och
byggt. Här finns en stort uppslagen intervju: ”Jag var med och fuskade” - i
Oskarshamn, Forsmark osv.
Anf. 66 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Ett besked gav Olof Johansson: Det blir inga ytterligare re-
surser utöver den miljard som ligger i Östeuropabiståndet. Det finns en ten-
dens, som Rolf Nilson mycket riktigt sade, att den skall räcka till allt.
Jag trodde nog att Olof Johansson, med det mycket kraftiga engagemang
han gav uttryck för åtminstone här i talarstolen, hade lyckats klara debatten
med finansministern om att nu, mot bakgrund av vad som skett, ytterligare
flytta fram positionerna för att göra någonting konkret utöver det som redan
pågår och som alla väl känner till och står bakom. Så blir det tydligen inte,
och det beklagar jag.
Jag uppskattar Olof Johanssons engagemang - han efterlyste vänlighet,
och den skall jag bjuda på. Det engagemanget kanske ibland dock leder ho-
nom till litet väl snabba ställningstaganden.
När han säger att vi har exakt samma situation i Sverige som man har på
andra sidan Östersjön vad gäller kärnkraftsfrågor, tror jag nog att han rusar
i väg och väl mycket hamnar i det gamla resonemanget från linje 3. Han re-
presenterar ändock just nu en regering som står bakom uppfattningen att vi
i vårt land har en energipolitik som går ut på att långsiktigt avveckla kärn-
kraften till 2010. Det skall ske med hushållning och utveckling av ny teknik.
Det är ett mycket radikalt och framåtsyftande program, som knappast någon
nation har en motsvarighet till.
Vad jag sade i mitt anförande var att jag tycker att Olof Johansson utöver
säkerhetsfrågorna - som är nog så viktiga - borde försöka introducera tän-
kande också kring hushållning och sparande i de svenska ansträngningarna
att bistå på andra sidan Östersjön. Alla vi som har varit där har sett vilket
oerhört energislöseri som existerar i dessa samhällen. Skall man se till helhe-
ten bör vår insats naturligtvis också handla om detta.
Jag tyckte att Olof Johansson gjorde en intressant deklaration om sin syn
på kärnkraftsexport, när han talade om stabila nationer. Jag tror att ett så-
dant resonemang kan ha fog för sig, och jag tycker det är intressant. Men jag
blir litet förvånad. Vi har ju hört andra medlemmar av den regering som
Olof Johansson sitter i tala om möjligheten att exportera svensk kärnkrafts-
teknik till Östeuropa.
Återigen: Olof Johansson är icke företrädare för linje 3 eller Centerpar-
tiet. Han företräder en regering, och den regeringen har uppenbarligen en
annan uppfattning än den Olof Johansson ger uttryck för här i talarstolen.
Visserligen är han i talarstolen engagerad - och det sätter jag värde på -
men han är därutöver också minister och har del i ett kollektivt ansvar för
en regeringspolitik.
Det skulle vara intressant att höra, herr talman, om det Olof Johansson
avslutade med att säga om kärnkraftsexporten är hela regeringens bedöm-
ning eller Olof Johanssons privata.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
61
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
Anf. 67 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Till Olof Johansson vill jag säga att om jag slår in öppna dör-
rar när jag lämnar en lista på projekt och det redan finns och pågår planering
för genomförande av sådana projekt, är det med stor glädje jag konstaterar
detta. Det är ju precis det jag vill.
Låt mig omformulera det så här: Efter de kontakter jag har haft med ini-
tierade personer i branschen ser jag det så, att det finns tre hinder för att
komma i gång snabbt med hjälpen för att höja säkerheten i verket i Ignalina.
Det första hindret är ansvaret. Det finns ingen ansvarig myndighet i Li-
tauen i dag. Enligt vad jag har förstått är det svårt att få utfästelser från Mos-
kva om att behålla ansvaret om någon utomstående tillåts gå in och göra för-
bättringar i verket.
Jag skulle vilja att miljöministern kommenterade hur man skall komma
förbi det problemet. Eller har jag målat upp ett problem som inte existerar?
Det andra hindret är finansieringen. Men efter miljöministerns välvilliga
uttalande i Rapport i måndags tror jag att det kanske inte är ett problem,
speciellt som vi i dag har kunnat höra statsminister Bildt uttrycka ungefär
samma saker när det gäller hur pengar skall kunna ordnas för sådan hjälp-
verksamhet i Baltikum.
För det tredje undrar jag om de informationer stämmer som jag har fått
från branschen om att det råder stora svårigheter att få tillgång till tekniskt
know-how och detaljerad dokumentation om de verk som har byggts av
ryska tillverkare. Folk i branschen påstår att även om man är initierad och
van vid att arbeta med den här sortens projekt, även om man har egna kärn-
kraftverk, som t.ex. Vattenfall, även om man är van vid övervakning, som
kärnkraftinspektionen, även om man bygger kärnkraftverk, som ABB
Atom, måste man ha tillgång till dokumentationen - annars är man ute på
djupt vatten.
Jag vill gärna att miljöministern kommenterar detta.
Anf. 68 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Naturligtvis finns det betydande hinder, eller en tröghet, i
samarbetet. Jag skall modifiera det något. När det gäller myndigheter finns
det i dag ett embryo till en sådan i Litauen som bildades före jul. Där finns
för närvarande fyra personer. Enligt planerna skall myndigheten byggas ut
till 14 personer. Det här ger en bild av hur situationen är och vad det handlar
om. Avsikten är att Sverige skall delta i och försöka stödja det arbetet med
både utbildning och erfarenhet.
Jag har inte kommenterat frågan om pengar konkret i dag. Varför det?
Jag hänvisade till skälet; jag sade att riksdagen kommer att fatta beslut om
miljarden. Självfallet är det inte någon yttersta gräns. Regeringen har inte
haft anledning att diskutera frågan än. Det går inte att göra av med pengar
på ett ansvarsfullt sätt om man inte har planerat för det. Regeringen kommer
att med utgångspunkt i myndigheternas arbete göra en förnyad bedömning
av de resurser som Sverige måste ställa upp med och, naturligtvis, de resur-
ser som kan behöva användas i det internationella samarbetet.
När det gäller G-24 är problemet ett annat, vilket jag har sagt i ett fråge-
62
svar. En de] av kunskaperna förutsätter jag har trängt fram. Det har ju förts
många debatter i dessa frågor under kvällarna - ibland ganska sent.
G-24, den EG-ledda multilaterala organisationen, har problem att få mot-
parterna att fungera. Annars finns det ju naturligtvis pengar hos de nationer
som ingår i G-24. De är ju de rika länderna i västvärlden. Det är naturligtvis
viktigt att vi i Sverige är med i det samarbetet. Nu sammanträder G-24 i nästa
vecka den 8 april. Där kommer Sverige att ha en aktiv roll.
I morgon skall jag träffa Klaus Töpfer från Tyskland. Han kommer till
Sverige som regeringens gäst. Tillsammans med honom, och dessutom Fin-
land, skall jag diskutera det svenska agerandet, både i G-24 och i kommande
Östersjökonferens. Jag tror att Sverige, Finland och Tyskland har en viktig
roll för att snabbare få till stånd ett samarbete och en etablering av nationella
resurser i det här arbetet. Vi tycks ha i stort sett identiska uppfattningar och
kan därför samarbeta nära med varandra. Men det vet jag mera om efter
morgondagens samtal. Jag har tidigare haft informella samtal med Klaus
Töpfer per telefon men i morgon har vi möjlighet att träffas.
Sedan har vi frågan om huvudspår eller inte. Jag talade om det korta per-
spektivet, dvs. vad vi skall göra nu så snabbt som möjligt. Säkerhetsnivån
måste höjas. Det går att göra. Det pågår hela tiden ett arbete med svenska
försök, studier och förberedelser för vad som skall komma senare.
Debatten om det långsiktiga perspektivet kan vi ta när det finns bättre un-
derlag. Ingen skulle vara gladare än jag om det fanns möjligheter att stänga
av reaktorer här hemma och där borta. Men det är inte det det här handlar
om. Jag konstaterar att det är de som har ansvaret, även om vi går in och
stödjer dem för att göra kärnkraften säkrare. Skulle det hända en olycka -
och det var i det avseendet som jag gjorde jämförelsen med Sverige - står vi
alla risken att vi är för mycket beroende av kärnkraften och att människor
på goda grunder kräver att den omedelbart skall stängas av.
Den diskussionen förde vi efter Tjernobylolyckan. Jag hoppas att ni minns
den. Jag har fört den diskussionen med Kjell-Olof Feldt, för att nämna en
partikamrat till Göran Persson, och med mycken emfas talat för att kärnkraf-
ten måste avvecklas. Kärnkraften är inte möjlig att hantera i en situation när
en stor olycka har inträffat. Vare sig den olyckan inträffar i närheten utanför
vårt lands gränser eller här hemma tror jag att man löper stor risk att märka
sitt stora beroende. Jag ansåg att den aspekten var viktig.
Det är däremot bara att konstatera att de länder i öst som har kärnkraft-
verk vanligtvis själva bestämmer. Vi kan på sikt försöka lätta trycket i dessa
länder så att de satsar på hushållning, effektivisering och sparande. Jag
nämnde detta både i min inledning och i mitt andra inlägg, Göran Persson.
Inte kan detta ha gått spårlöst förbi. Självfallet skall vi diskutera samarbets-
program på energifältet som helhet.
Jag skall inte ta upp diskussionen om energiöverenskommelsen i dess hel-
het, Rolf L Nilson. Jag konstaterar bara att den ligger fast. Den omfattas i
dag av minst fem partier. Naturligtvis skall det ske årliga avstämningar av
resultaten, och det är det som skall avgöra när avvecklingen av kärnkraft-
verk i Sverige skall påbörjas.
Förste vice talmannen anmälde att Göran Persson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare anförande.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
64
Anf. 69 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det är alldeles utmärkt att Olof Johansson lyfter fram och
understryker att de tillbud och olyckor som sker, eller kan förväntas ske, i
Östeuropa, men även i andra länder - jag vill påminna om att det finns reak-
torer i England som saknar inkapsling, som vi är så upprörda över saknas
på reaktorer i f.d. Sovjetunionen, Ryssland - kan få konsekvenser för den
svenska kärnkraftsdebatten och för hur man ser på svensk kärnkraft.
Svensk kärnkraft åldras. Beslutet om när den första reaktorn skall stängas
av kommer närmare. Det skulle vara ett mål att försöka leva upp till att un-
der 1992 bestämma när den första reaktorn skall stängas. NUTEK skall
lägga fram en rapport i september om läget för den svenska energiförsörj-
ningen. När den rapporten presenteras kan det vara lagom att också fast-
ställa datum för att stänga den första svenska reaktorn.
Jag ser också fram mot en redovisning av vad som kommer ut av Olof Jo-
hanssons kontakter med den tyska miljöministern. Jag hoppas att det blir
något konkret, som kan leda till att ryska reaktorer stängs av.
Jag tycker att man måste visa samma intresse för och ställa samma krav på
hanteringen av de öst- och centraleuropeiska kärnkraftverken som man har
gjort när det gällt hanteringen av de kärnstridsspetsar som finns. Det är faror
av samma kaliber.
Man skall visa respekt för nationernas eget ansvar och självbestämmande,
men detta är inte nationella frågor - detta är internationella frågor i och med
att dessa kärnkraftverk utgör ett internationellt hot.
Anf. 70 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att den här debatten förs. Vi
kommer naturligtvis att ha mer att redovisa så småningom.
Jag vill gärna instämma i det som Rolf L Nilson gång på gång har återkom-
mit till, nämligen att de här frågorna är internationella, att de blir alltmer
internationella och att insikten om det växer. Därför är också det internatio-
nella samarbetet viktigt, både för att ”poola’ resurser och använda dem på
effektivast möjliga sätt och för att dela upp arbetet för att i det korta per-
spektivet så snabbt som möjligt göra de rätta sakerna. Det är en av G-24:s
viktiga uppgifter.
Sedan kan man naturligtvis i det längre perspektivet mobilisera t.ex. det
internationella banksystemet för att få fram de större resurser som krävs där.
Jag tycker därför att det är viktigt att det förs också den sortens debatter som
statsministern hänvisade till med den europeiska utvecklingsbankens chef,
som också han är på besök här i Sverige i morgon, och att man där diskuterar
hur mycket EBRD kommer att kunna avdela för just de östeuropeiska kärn-
kraftverkens upprustning.
Detta stämmer med de två olika perspektiven, som ibland är litet svåra att
hålla isär: det korta perspektivet där vi skall göra mesta möjliga för att hjälpa
till att bygga upp myndigheter, få saker och ting att fungera och höja säker-
hetsnivåer, och det längre perspektivet, som självfallet innebär ökade möj-
ligheter både att satsa finansiellt effektivt och att satsa på alternativ. Det är
precis detta som jag har diskuterat, bl.a. med mina baltiska kolleger, och de
är naturligtvis också mycket intresserade av det perspektivet.
Låt mig bara konstatera att det är viktigt att Sverige använder sin stora
kunskap om kärnsäkerhet och agerar internationellt. Det gäller också gent-
emot FN:s atomenergiorgan IAEA, som i det här läget logiskt sett borde ha
större befogenheter än någonsin - och egentligen inte några befogenheter
alls när det gäller spridningen av kärntekniken över världen. Jag efterlyser i
vaije fall personligen att ett kontrollorgan måste fungera också så, att det
kan gå in och stänga av reaktorerna där detta är möjligt - det borde vara så,
men det är inte så. Jag tycker att det är viktigt att arbeta i den riktningen.
Låt mig då till sist beträffande de kvarhängande frågorna om bl.a. export
säga att de är genomdiskuterade i regeringen - det är inget problem. De gäl-
ler ett långt perspektiv, och de är inte heller nämnda enligt referaten och
anteckningarna. Det var en påannons i ett Ekoinslag från statsministerns be-
sök i USA. Låt det förbli en påannons!
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU21 Arvs- och gåvoskatt.
Anf. 71 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! I höstas sänkte riksdagens borgerliga majoritet kraftigt skat-
terna för de mest bemedlade medborgarna i Sverige. Bland de skatter som
sänktes var förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten, och sänkningen
var störst på stora arv och gåvor.
Tillsammans innebär de här sänkningarna ett bortfall av skatteintäkter
med 3 000 milj.kr. på ett år. Enbart arvs- och gåvoskatten ger ett skattebort-
fall för statskassan på drygt 400 milj .kr i år. Redan 1994 skall enligt beslutet
förmögenhetsskatten slopas helt och hållet, och i det nu aktuella betänkan-
det skriver utskottet att det då också kommer att bli aktuellt med ytterligare
sänkningar av arvs- och gåvoskatten.
De här skattesänkningarna är enligt vår uppfattning helt oacceptabla.
Dels är det naturligtvis helt orimligt från rättvisesynpunkt att kraftigt minska
skatterna på arbetsfria inkomster, dels är faktiskt de 400 miljoner som för-
svinner ur statskassan bara genom sänkningen av arvs- och gåvoskatten en
hel del pengar.
För 400 miljoner kan vi t.ex. ge 10 000 ungdomar som i höst går ut den
tvååriga gymnasieskolan ett tredje års utbildning i stället för den arbetslöshet
som väntar dem. Vi kan dessutom se till att 2 000 fler ungdomar får möjlighet
att studera vidare på högskolan, och vi kan satsa pengar på lärarlöner för att
ge arbetslösa ungdomar utbildning eller ordna andra aktiviteter under som-
marmånaderna.
I konsekvens med detta begär vi socialdemokrater att arvs- och gåvoskat-
ten skall återställas till den nivå som rådde före de olycksaliga besluten i hös-
tas.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
5 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 90
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
66
Det är förvisso så att arvs- och gåvoskatten behöver reformeras men på
ett helt annat sätt än vad den borgerliga majoriteten driver igenom. En sådan
reformering bör dessutom samordnas med en reformering av förmögenhets-
beskattningen.
Grunden för en reformering av de här skatterna måste vara att komma till
rätta med de stora skatteskillnaderna mellan olika typer av tillgångar, för att
på så sätt undanröja de stora möjligheter till skatteplanering som finns i det
nuvarande systemet liksom de ekonomiskt snedvridande effekter som de
har. Annorlunda uttryckt handlar det om att följa principen från skatteom-
läggningen med bredare skattebaser och sänkta skattesatser.
En utgångspunkt för reformeringen skall enligt vår mening vara att statens
intäkter i ett nytt system skall vara lika stora som de var enligt de regler som
gällde 1991. Vi talar ibland om att vi skall bära varandras bördor. Vi social-
demokrater kallar det för solidaritet. Solidaritet - att bära varandras bör-
dor - behövs i ett civiliserat samhälle, inte minst i dagens svenska samhälle,
där allt fler, inte minst unga, människor slås ut genom den nu oerhört kraftigt
växande arbetslösheten.
Jag vill mot den bakgrunden, herr talman, yrka bifall till reservationerna
som är fogade till betänkandet.
Anf. 72 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas frågor som vi nyligen har
diskuterat och fattat beslut om. Argumenten borde vara väl kända, och det
finns risk för en något pliktskyldig debatt. Men det finns en omständighet
som kan göra den litet intressantare, och det är att utskottsmajoriteten här
företräds av kristdemokraten Harry Staaf.
Regeringssidan består ju av fyra partier. Vaije parti har sin profil, och det
kan då finnas intresse av att vidga debatten litet grand så att kammaren
bättre förstår hur Kristdemokraterna har bidragit till att ge skattepolitiken
den profil den nu har.
Att det är en koalitionsregering vi har att göra med har ibland sina udda
poänger; jag säger det trots att det är en utvikning. Enligt min mening har
t.ex. Folkpartiet liberalerna fått uppleva den egenartade situationen att man
fick igenom mer av sin politik i opposition än man får i regeringsställning.
Det är paradoxalt, men det är ändå en riktig bedömning.
Centerns strävan känner vi bl.a. genom bostads-och energiskattefrå-
gorna, och den moderata prägeln går inte att ta miste på genom skatteminis-
ter Bo Lundgren.
Men vilket är Kristdemokraternas bidrag? Jag måste erkänna att jag har
haft svårt att hitta den kristdemokratiska profilen över huvud taget sedan
kds blev ett riksdags- och regeringsparti.
I det här betänkandet bekräftas vissa sänkningar av arvs- och gåvoskatten.
Det är sänkningar som kostar ungefär 420 milj .kr. Det är ingen jättelik
summa, men den är heller inte obetydlig. Ger den här sänkningen några till-
växtfördelar och i så fall vilka? Det skulle vara intressant att höra Harry
Staafs utläggning kring detta.
Om det kostar 420 miljoner får man hämta in det någonstans. Vi hade en
debatt för några timmar sedan. Hur finansierar regeringen sina skattesänk-
ningar? Jo, genom indragning i kommunsektorn. Hade man inte genomfört
de här sänkningarna kunde man ha avstått från sådant. I stället för 7,5 mil-
jarder kunde man ha tagit 7 miljarder från kommunerna.
Kristdemokraterna är ett parti som har gedigen kommunal erfarenhet.
Man har kämpat för utbyggnad av vården. Det är något av en kristdemokra-
tisk profilfråga. Hade det inte, Harty Staaf, varit bättre att lägga dessa 500
miljoner på vårdsatsningar i stället för att göra en sådan sänkning?
Vän av ordning kan replikera och fråga om Bäckström inte känner till att
arvsbeskattningen i Sverige är hård. Jo, det känner jag till. Jag är insatt i
skattefrågorna. Den är hård. Men det är också ett faktum att man inte behö-
ver vara avancerad skatteplanerare för att undvika stora delar av arvsbe-
skattningen. Det finns ganska enkla medel.
Nu skall vi inte ha något seminarium om skatteplanering. Men även om vi
bara säger ett ord som farfarsreverser nickar den som är insatt i skattepolitik
igenkännande. Jo, det kan man ju alltid tillämpa. Man kan reducera och dela
arvslotter ganska enkelt och smidigt och få ner arvsskatten till oerhört låga
nivåer. Bedriver man sedan avancerad skatteplanering, som vi har läst om i
media, kan de efterlevande till miljonärer med många hundra miljoner be-
tala föga eller inget i arvsskatt. Det finns metoder.
Det är därför vi har en samlad arvs- och gåvoskattekommitté. Det är där-
för jag menar att man borde ha gjort förändringar i ett sammanhang och
täppt till en hel del av skatteplaneringsmöjligheterna. I det sammanhanget
borde man ha sänkt de formella skattesatserna. Då hade vi t.o.m. kunnat få
en fördelningsprofil i det här ärendet. Då hade vi kunnat sänka arvsskatten
för mindre bemedlade som kanske har ärvt en fastighet som de vill låta gå i
arv till sina barn, kanske ett egnahem eller ett hemman. Det borde vara möj-
ligt utan orimliga arvsskatteeffekter. Men det är också orimligt att man skall
kunna ärva oerhört stora kapitalbelopp och sedan med en mycket enkel skat-
teplanering undvika all arvsskatt.
Vi har nu en högsta marginalskatt på dryga 50 %, det beror ju på kommu-
nalskatten. Vi från Vänsterpartiet menar faktiskt att det är rimligt att man
när det gäller mycket stora förmögenheter skall kunna tänka sig att ha en
arvsskatt som inte är så mycket lägre för helt arbetsfria inkomster än för de
inkomster som skattas via arbete. Det finns behov av rimlig symmetri i detta.
Därför har vi sagt nej till de här skattereduceringarna. Därför, herr talman,
har vi i meningsyttringar sagt att det bör återställas. Vi instämmer i Socialde-
mokraternas reservation vid mom. 1, och vi har ett eget yrkande i vad gäller
mom. 2.
Herr talman! Jag yrkar bifall till meningsyttringen från Vänsterpartiet.
Jag vill fråga Harry Staaf: Hade det inte varit bättre att avvakta slutbe-
handlingen av arvs- och gåvoskattekommitténs betänkande och lösa de här
frågorna i ett sammanhang? Hade det inte varit bättre att utnyttja det finan-
siella utrymmet på ungefär en halv miljard till satsningar inom vård och om-
sorg, för de äldre och de sjuka? Jag tycker att detta borde ha legat nära den
kristdemokratiska profilen. Eller är det så att skattepolitiken skall styras al-
lenast av Moderata samlingspartiet?
Våren 1991 hade Moderata samlingspartiet reservationer i den här frågan.
Då menade man att man skulle sänka skattesatserna med 5 procentenheter.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
67
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
68
Den reservationen var Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Sven-
son helt ensamma om. De fick inte stöd från Folkpartiet liberalerna, Centern
och av naturliga skäl inte från Kristdemokraterna.
Nu får Moderaterna stöd för att dubbla skikten. Man uppnår nu mycket
mer än de 5 procentenheterna från våren 1991. Hade det inte varit klokare
om Kristdemokraterna hade stöttat upp Folkpartiet och Centern så att man
hade kunnat mota Bo Lundgren eller Knut Wachtmeister i grind och säga att
det här skall användas till vård och omsorg? Mitten tyckte inte så här i våras.
Då hade det väl varit rimligt att hålla den här linjen. Man kan väl inte samar-
beta i den meningen att storebror får bestämma allting. Då är det inget sam-
arbete utan då är man släpkärra, och det är inte bra på sikt.
Anf. 73 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Lars Bäckström undervisar om hur man bör arbeta i en koa-
litionsregering, med ett koalitionsunderlag, som om han hade mycket stor
vana. Det han säger är sant: För att det skall gå bra måste alla få vara med
och känna att de är med och påverkar politiken. Jag tror att en förutsättning
för att den här regeringen skall lyckas är att partierna som står bakom den
kan samarbeta och att de samarbetar på ett sådant sätt att alla känner att de
får igenom något. Det är mycket viktigt att den här regeringen får fortsätta
för att om inte annat klara jobben, och dem vi vill slå vakt om. Jag skall litet
senare försöka återkomma till den här profilen.
Det betänkande vi nu har att ta ställning till är skrivet utifrån fyra motio-
ner som väcktes under den allmänna motionstiden. Två motioner syftar till
att återställa den gamla ordningen för arvs- och gåvobeskattningen. Yvonne
Sandberg-Fries och Lars Bäckström har talat för dem. I två motioner vill
man faktiskt gå något längre än vad riksdagen gjorde i höstas. Man kanske
kan säga att den medelvägen inte var så dum.
Jag vill kortfattat peka litet på vad skatteutskottet har anfört i betänkandet
över de här motionerna. Man refererar till att det skattepolitiska beslut som
fattades i höstas innebar en kraftig sänkning av arvs- och gåvobeskattningen.
De sänktes både genom att skatteklasserna breddades och genom att pro-
gressionen dämpades. Den högsta skattesatsen sattes till 30 %.
Ändringen var mycket befogad, eftersom den svenska arvs- och gåvobe-
skattningen befann sig på en mycket hög nivå vid internationell jämförelse.
Utskottet avstyrker motionerna om att man skall gå tillbaka till den gamla
ordningen.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag och avslag på
reservationerna och meningsyttringen.
För min egen del anser jag att det rent filosofiskt är svårt att försvara ett
högre skatteuttag i arvs- och gåvobeskattningen än ett skatteuttag i storleks-
ordningen en tredjedel. Jag tror att många uppfattar ett högre skatteuttag
på arvsbeskattningen som konfiskatoriskt.
Lars Bäckström sade att det skulle vara intressant att höra Kristdemokra-
ternas syn på det här. Han sätter en tidigare orättfärdig arvsbeskattning i för-
hållande till vård och omsorg av gamla.
Men det måste vara möjligt att ge gamla i det här landet vård och omsorg
utan en orättfärdig arvsbeskattning. Lars Bäckström jämför också med en
planerad indragning av 7,5 miljarder kronor i kommunerna. Den indrag-
ningen skulle kunna bli 7,1 om man inte hade sänkt arvsskatterna.
Den här indragningen i kommunerna har som bekant litet andra orsaker,
vilket vi ganska väl har gått igenom under den finanspolitiska debatten, var-
för jag inte tar upp tid med det nu.
Det finns emellertid vissa synpunkter på den här höga arvsbeskattningens
effekter för vårt land som jag ändå vill beröra. Ekonomie doktor Hans Lind-
qvist har redogjort något för effekterna av den tidigare gällande arvsskatte-
lagstiftningen i tidskriften Ekonomisk Debatt 7/91. Den arvsskattelagstift-
ningen vill reservanterna i stort sett återgå till. Hans slutsats är att utflytt-
ningen av förmögenheter i samband med emigration till följd av det svenska
skatteuttaget på bl.a. förmögenhet och arv, tycks ge ett skattebortfall som är
nästan lika stort som statens inkomster av förmögenhets- och arvsskatt. Om
denna slutsats är riktig, kan vi över huvud taget inte alls sätta detta mot möj-
ligheterna att ta hand om våra gamla och sjuka. Är det kanske i stället så,
att vi har haft en alldeles för hög beskattning på det här området, som har
medfört att vi just nu har svårighet med att ekonomisera en bra vård för
gamla och sjuka?
Sannolikt är vårt läge sådant att vi i stället bör vara glada om kapitalstarka
människor söker sig hit och gör investeringar här. Det skulle leda till arbets-
tillfällen.
Det finns också annat som man kan studera. Ett högt inflationstryck här i
landet har medfört att man har omfördelat förmögenheter. Staten har sedan
försökt att dra in de förlorade inkomsterna med hjälp av arvsbeskattning.
För min del tycker jag att det verkar mer riktigt att försöka ha en låg inflation
och en försvarbar arvsbeskattning. Arvskatten bör också vara av den stor-
leksordningen att familjer som äger företag kan klara skatten vid ett arv-
skifte.
Jag skulle vilja ställa en fråga till reservanterna och då i första hand till
Yvonne Sandberg-Fries: Är reservanternas arvsskatteförslag familjevänligt
och könsneutralt?
Anf. 74 YVONNE SANDBERG-FRIES (s) replik:
Herr talman! Harry Staaf tycks utgå ifrån att man antingen har låg infla-
tion och därmed låga förmögenhetsskatter, eller också hög inflation och där-
med höga förmögenhetsskatter. Jag har svårt att se det sambandet.
Självfallet är vi socialdemokrater i allra högsta grad intresserade av en låg
inflation. Det faktum att vi nu har en låg inflation beror i oerhört hög grad
på åtgärder som vidtogs under den förra regeringens tid. Jag tänker på skat-
teomläggningen, på Rehnbergsavtalet, på kronans knytning till ecun, osv.
Samtliga åtgärder har bidragit till att vi har en mycket låg inflation i landet.
Hela det egendomliga scenario som Harry Staaf försöker måla upp verkar
en aning konstruerat, om jag får uttrycka det så.
Jag skulle vilja spinna vidare något på frågan vilka ideologiska grunder
som man såsom kds:are stöder sig på, när man ställer upp på dessa gigantiska
skattesänkningar för dem som har det allra bäst i samhället. Hela regering-
ens filosofi går ju ut på att vi genom sänkta skatter för dem som redan har det
väldigt bra skall få bättre tillväxt i landet. Vanligt folk däremot skall tydligen
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
6 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 90
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
70
arbeta mer och anstränga sig mer, därför att de får försämrade förmåner och
ekonomiska villkor.
Harry Staaf! Hur ser ni kdszare egentligen på så grundläggande ideolo-
giska frågor som denna: Vilken drivkraft är det som gör att människor blir
beredda att göra en insats i samhället? Finns det enligt er uppfattning inga
andra drivkrafter än den egna snöda vinningens drivkraft, det egna ekono-
miska resultatet, när människor gör sina arbetsinsatser?
Jag såsom socialdemokrat tror faktiskt att människor kan drivas även av
andra skäl. Det är därför jag också kommer till helt andra slutsatser om hur
vi skall bära oss åt för att få fart på ekonomi och tillväxt i landet. Det är
beklagligt att en representant för ett parti som skall stå för en viss etik i politi-
ken inte ser det här sambandet utan går i fällan och ställer upp på moderater-
nas politik, en politik som handlar om att det är egennyttan som är den enda
drivkraften för den ekonomiska utvecklingen.
Anf. 75 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Yvonne Sandberg-Fries frågade mig om jag tror att den
snöda vinningen är den enda drivkraften för insatser. Jag tror inte det. Inte
heller tror jag att de människor som står bakom vårt parti tror det. Det är
emellertid ganska klart att vinningen som drivkraft har rätt stor betydelse.
Den som har rest något i öststaterna har kunnat se en hel del som man inte
förväntat sig i ett land av socialistisk karaktär. Såvitt jag kan förstå var det
just den egna snöda vinningen som drev fram sådana avarter. Det är alltså
bättre att kanalisera den egna snöda vinningen under lagliga former, så att
den kommer oss alla till godo.
Det har ganska stor betydelse hur man ser på sparandet i samhället när
det gäller de åtgärder som vi har vidtagit. Om man anser att vi skall ha privat
företagsamhet, som bygger på ett privat sparande, är det här nödvändiga åt-
gärder. Om man anser att sparandet skall ske i statens regi, blir det något
helt annat. Man klarar ju då sparandet genom uttag av skatter. Såvitt vi kan
förstå är det bra för utvecklingen att ha en privat företagsamhet. Vid en in-
ternationell jämförelse kan man se att det tycks vara bra även för sysselsätt-
ningen.
Anf. 76 YVONNE SANDBERG-FRIES (s) replik:
Herr talman! Det är glädjande att höra att åtminstone Harry Staaf tror att
människor kan göra en insats av andra skäl än för det vi kallar den snöda
vinningen. Tyvärr måste jag konstatera att han inte drar de politiska slutsat-
serna av den i och för sig sympatiska hållningen. Det beror på att hans parti
ingår i en regering, vars ekonomiska politik bygger på just detta. Själva
grundbulten i den borgerliga regeringens ekonomiska politik är ju skatte-
sänkningar för de människor som redan har det bäst.
Om man jämför - vilket den här regeringen är mycket pigg på i olika sam-
manhang-med förhållanden ute i Europa, kan man konstatera att över hälf-
ten av OECD:s medlemsländer har förmögenhetsbeskattning. I Sverige
skall den avskaffas. Det har den borgerliga majoriteten bestämt. Samtliga
EG-länder har arvs- och gåvobeskattning. Man kan dessutom läsa i den
översikt över frågorna om anpassning till EG som finansdepartementet nyli-
gen har publicerat, att beträffande den här typen av beskattning finns det
inte några skäl till att nu, och inte heller i samband med medlemskapet, rusa
i väg och sänka den här typen av skatter.
Anf. 77 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Man kan naturligtvis ha litet olika uppfattning om förmögen-
hetsbeskattning, dvs. om man skall ha någon beskattning eller ej. Det är helt
klart att den förmögenhetsbeskattning som vi har haft har varit alldeles för
hög och haft negativa effekter. Det är troligtvis det som ligger bakom de för-
slag som nu är framlagda och antagna i riksdagen. Sveriges geografiska läge
i förhållande till Europamarknaden har kanske också motiverat en något
lägre förmögenhetsbeskattning här än nere i Europa.
Jag ställde frågan huruvida reservanternas skatteförslag är familjevänligt.
Det skulle ha varit intressant med ett svar, men Yvonne Sandberg-Fries har,
såvitt jag kan förstå, inte någon möjlighet att svara nu. Lars Bäckström kan
kanske göra det senare.
Jag menar, att om den hårda arvsbeskattningen för företag skall återstäl-
las, vilket har föreslagits, blir det väldigt svårt för företagen vid generations-
skiften. Om man då - utan en våldsam skatteplanering - skall lyckas bra, bör
man helst vara så gammal när man får barn att man åtnjuter både barnbidrag
och pension. På det sättet blir det ganska långt mellan generationsväxling-
arna.
Detta är något som män kanske kan klara om de är förutseende, men det
är väldigt svårt för kvinnor att klara uppgiften att ha både pension och barn-
bidrag. Därför menar jag att för den som vill bygga på företagsamhet så
framstår detta förslag helt enkelt som litet familj eovänligt.
Anf. 78 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Hen talman! Vad vi säger i vår reservation och i vår motion - vi kan inte
ta med allt i vår meningsyttring - är att arvs- och gåvoskatten kan vara hård
om man inte gör något åt den. Därför menar vi att man skyndsamt skulle ha
tagit fram ett förslag på grundval av arvs- och gåvoskattekommitténs arbete.
Det skulle ha varit ett samlat förslag så att man kommer till rätta med skatte-
undandragande och skatteplanering. Då kan man sammantaget lindra de
formella skattesatserna. Men det är så viktigt att man gör båda sakerna sam-
tidigt, simultant, annars blir det sneda fördelningseffekter. Och det blir det
nu.
Harry Staaf frågade om man inte kan klara vård och omsorg även utan
dessa 500 miljoner. Jo, naturligtvis kan man det, om man inte sänker alla
andra skatter. Men det är ju detta som sker. Det är den sammantagna effek-
ten, att man sänker så många skatter, som gör att detta blir svårt att klara.
Sedan tog Harry Staaf upp ytterligare exempel och vidgade det hela ge-
nom att tala om förmögenhetsskatten över huvud taget. Den debatten tror
jag att vi skall föra en annan gång. Men jag skall kortfattat kommentera
detta.
Förmögenhetsskatten går också mycket enkelt att undgå. Man kan mani-
pulera med lånefinansierade placeringar, och man kan använda avkastnings-
fonder över nyår. Det finns ett otal exempel på hur man kan bringa ned sin
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
71
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
72
förmögenhetsskatt. Det behöver vi inte ha något seminarium om, eftersom
revisionsbyråerna så väldigt väl vet hur man gör. Man talar alltså om en for-
mell verklighet som väldigt få drabbas av.
Det är oerhört få småföretagare som har betalat förmögenhetsskatt. Så rik
blir man inte på att vara småföretagare i Sverige, utan detta gäller kanske en
på tio. Det är sant att Kamprad flyttade ut ur Sverige. Men Älmhult ligger
kvar, och Ikea ligger kvar. Det viktiga för svensk produktion är inte var per-
sonerna bor utan var produktionen sker. Det är det viktiga att utgå ifrån.
Vi undrar varför man inte avvaktar arvs- och gåvoskattekommitténs slut-
beredning. Det var ju inte länge sedan som Socialdemokraterna sänkte arvs-
och gåvoskatten.
Harry Staaf sade att han hade svårt att tänka sig en arvs- och gåvoskatt på
mer än 30 %. Jag har också svårt att tänka mig att man skulle ha 40 eller
50 % som bas. Men det finns ju skikt i skatteskalorna. Detta gäller naturligt-
vis för de mycket stora arvslotterna och de mycket stora gåvorna. Detta
handlar ju om arvs- och gåvobeskattningen.
Man kan föreställa sig ett system där man i stället för lön ger gåvor. Lön
beskattas med över 50 %, men gåvor beskattas med högst 30 %. Det är då
man får dålig symmetri. Man bör inte beskatta hårt arbete hårdare än en stor
gåva, en binge pengar. Jag tycker att det är stötande att den som har slitit för
pengarna, kroppsligen eller andligen, skall beskattas hårdare än den som får
presenter, gåvor. Om vi skall tala i moraliska termer, så är det detta som är
stötande för mig. Och jag tror att Harry Staaf ser poängen i detta resone-
mang.
Anf. 79 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Jag tycker att Lars Bäckströms metod är något egendomlig.
Det framskymtar att Lars Bäckström är beredd att inse att den gamla arvs-
och gåvobeskattningen inte var bra. Den var för hög. I höstas beslutade riks-
dagen att justera den. Därför tycker jag att det är litet egendomligt att man
först yrkar att den skall återställas och sedan är beredd att ta upp en diskus-
sion om hur den skall se ut. Såvitt jag förstår pågår det en beredning om
utredningen om arvs- och gåvoskatter. Låt oss därför avvakta vad den kan
komma fram till.
Lars Bäckström sade att den gamla beskattningen inte har hindrat att före-
tag har byggts upp. Och det har det alltså inte gjort. I en del fall har t.o.m.
riktigt stora företag byggts upp. Men det tycks vara på det sättet att vi har
ett mindre antal medelstora företag i detta land än vad som behövs. Det har
alltså varit svårt att öka den egna kapitalbasen, så att ett litet företag blir ett
större företag. Men med dessa förslag hoppas vi att det skall bli möjligt för
fler småföretag att växa till medelstora företag. På detta vis skall vi alltså
trygga arbeten här i landet.
Anf. 80 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag sade att vi kan tänka oss sänkningar. Det fattades ju be-
slut om en sänkning av arvsskatten hösten 1990. Den sänkningen trädde i
kraft den 1 januari 1991. Det är inte längre sedan det skedde.
Under våren 1991 ville Moderaterna gå vidare och sänka arvs- och gåvo-
skatten. Vad hände då? Jo, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet
liberalerna och Centern sade nej. Nu har Kristdemokraterna kommit till
riksdagen. Och det kan vara på det sättet att Kristdemokraterna antingen
har hjälpt Moderaterna att driva igenom detta, eller också har de passivt an-
slutit sig till detta. Men det undandrar sig min bedömning hur det går till i
de inre salongerna.
Min uppfattning delades emellertid av Socialdemokraterna, Centern och
Folkpartiet så sent som våren 1991, eftersom beslut om en sänkning hade
fattats hösten 1990. Och majoriteten ansåg att man efter den sänkningen
skulle avvakta arvs- och gåvoskattekommitténs arbete.
Men när det blev borgerlig regim och Bo Lundgren blev skatteminister, då
skulle man skynda på dessa sänkningar, som är fördelningspolitiskt stötande,
eftersom de inte sker i ett sammanhang.
Till sist vill jag säga något om det som sades om att detta måste göras för
att man skall bygga upp kapital i landet. Och varför måste man bygga upp
kapital i landet? Jo, för att få till stånd investeringar.
Detta är emellertid inte korrekt i en öppen ekonomi. Det framgår av
många beredningar, t.ex. i långtidsutredningen. I den står det: Som tidigare
nämnts betyder kapitalmarknadens integration att det inhemska sparandets
roll för kapitalbildningen minskar.
Detta är riktigt, eftersom man kan låna var man vill. Ökat hushållsspa-
rande i Sverige kan lika väl leda till industriinvesteringar i Italien, Frankrike
eller Spanien. Det är så det är i en öppen ekonomi. Och jag tycker att det är
bra att dessa möjligheter till öppenhet finns i ekonomin.
Men, återigen, vi skall ha en rimlig arvs- och gåvobeskattning. Därför
skall vi stoppa möjligheterna till skatteundandragande och skapa en fördel-
ningspolitisk profil. Då kan vi sänka de formella skattesatserna. Det bästa
och det goda kan förenas.
Anf. 81 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! I en internationell ekonomi kan det nog vara riktigt att kapi-
talbildningen, om den är svag i det egna landet vid ett specifikt tillfälle, inte
kan hindra att det investeras och att det byggs upp företag i landet. Men san-
nolikt är man nog beredd att satsa detta kapital, eftersom det är ett låglöne-
land.
Jag tror att det är viktigt att vi själva medverkar till sparande och bygger
upp en kapitalbas i landet. Det kan alltså ske på två sätt. Det kan ske genom
att man tar ut skatter eller genom att man har ett privat sparande. I båda
fallen får människor avstå konsumtion. Det är alltså mer fråga om ett sätt att
ta ut detta. Om man tar ut det som skatt får alla vara med. Om man tar ut
det som sparande kommer rätt många människor att fråga: Vad får jag för
att spara? Det är alltså det som är intressant i det ögonblicket.
Sedan redogjorde Lars Bäckström för vad som har hänt i riksdagen innan
kds kom hit och vilka turer som har förekommit. Vad som har hänt sedan vi
i kds kom hit och landet har fått en ny regering är att den nya regeringen
försöker få små företag att växa och bli medelstora företag. Jag tror att det
kan ha en viss betydelse att det har blivit en ändrad syn och att man nu är
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Arvs- och
gåvoskatt
Prot. 1991/92:90 beredd att gå något längre än på den tiden då kapitalbildningen skedde via
2 april 1992 skattsedeln.
Indirekta skatter
Anf. 82 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Eftersom Lars Bäckström apostroferade mig gav han mig
anledning att säga några ord.
Lars Bäckström häcklade Centern och Folkpartiet därför att de har ändrat
uppfattning i arvsskattefrågan. Men även Vänsterpartiet har ändrat uppfatt-
ning. När Vänsterpartiet nu vill återgå till de gamla skalorna med ett högsta
uttag på 65 % är detta väsentligt lägre än vad partiet krävde för några år
sedan. Då motionerade nämligen Vänsterpartiet om ett högsta uttag på
108 %. Det låter märkligt, men man krävde faktiskt en 50-procentig höjning
av de då rådande skatteskalorna. Högsta uttaget var då 72 %. Och om man
höjer uttaget på 72 % med 50 % blir det faktiskt 108 %.
Lars Bäckström var inte i riksdagen då, men dessa uppgifter kan vara nyt-
tig information, eftersom Lars Bäckström nu vill ha en lagom arvsskatt. Det
ville Vänsterpartiet tydligen inte då.
(Applåder)
Anf. 83 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Det kanske är riktigt. Det undandrar sig min bedömning.
Det klassiska svaret på alla sådana påpekanden är att vi blir klokare, men
det blir inte alla andra - tyvärr.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 april.)
74
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU22 Indirekta skatter.
Anf. 84 BO FORSLUND (s):
Herr talman! Det är glädjande att den borgerliga regeringen har gett ut en
förordning för miljöklassindelning av fordon fr.o.m. 1993 års modeller, trots
att Moderaterna och Folkpartiet så sent som våren 1991 var emot ett sådant
beslut.
Nu föreslår vi vidare att regeringen bör förbereda nästa steg i miljöklass-
nings systemet.
Regeringen bör, som det uttalas i miljöpropositionen, noga följa utveck-
lingen på marknaden och återkomma till riksdagen med förslag om att vissa
regler i systemet behöver omprövas. I det sammanhanget bör miljöeffek-
terna av slopandet av etanolskatten bedömas.
Vidare säger vi att ett miljöklassystem för bensin bör införas. Utgångs-
punkten för klassindelningen bör vara bensinkvaliteten, t.ex. innehållet av
aromater.
Utskottsmajoriteten säger att miljövinsten av att införa ytterligare bensin-
kvaliteter måste ”vägas mot praktiska, administrativa och andra problem”.
Jag tycker, herr talman, att detta uttalande visar på ett litet intresse och
en låg ambition när det gäller att åstadkomma förbättringar. Jag tänker då
på de mycket besvärliga miljöolägenheter som dagens bilism innebär. Detta
är bevis nog för att Centerns s.k. miljöprofil överskuggas av Moderaternas
ointreese för miljöfrågorna - det är ju Moderaterna som bestämmer i rege-
ringen.
På ytterligare ett område visar regeringen ett lamt intresse. Det gäller då
behovet av en förbättrad avfallshantering. Miljöavgiftsutredningen föreslog
sommaren 1990 att en avgift skulle införas på osorterat avfall. Den socialde-
mokratiska regeringen uttalade sig i samband med miljöpropositionen för
just en ökad användning av ekonomiska styrmedel på avfallsområdet. Men
det sades också att utformningen av den föreslagna avgiften behövde övervä-
gas ytterligare något. Detta arbete borde verkligen vara slutfört vid denna
tidpunkt.
Men i stället föreslår regeringen att ytterligare en arbetsgrupp tillsätts för
att klarlägga effekterna av en avfallsskatt. Också detta visar, herr talman, att
ambitionsnivån är mycket låg. Även här visar Centern i regeringsställning
hur litet man egentligen påverkar i miljöfrågorna.
Herr talman! För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reser-
vationerna 5 och 12. Givetvis står jag bakom övriga socialdemokratiska re-
servationer.
Anf. 85 PETER KLING (nyd):
Herr talman, ledamöter! Jag skall tala litet grand om en motion av bl.a.
mig som gäller den särskilda varuskatten.
I denna motion föreslås en återbetalning, en restitution, av erlagd skatt.
Det gäller svenska parfymhandlare och chokladhandlare. Den 1 januari
1993 skall den här skatten sänkas, och det är en mycket positiv åtgärd från
regeringens sida. Men en negativ effekt är att företagarna redan har betalat
in sin skatt och nu vill ha tillbaka de här pengarna.
Företagsmässigt är det ganska rimligt att skatt som betalas för lager och
som sedan så att säga släpps innebär att man - priset för varan sänks, för-
hoppningsvis, i motsvarande utsträckning - på något vis får tillgodogöra sig
dessa pengar.
Jag har talat med folk inom branschen, och man accepterar att den här
skattesänkningen skjuts ett halvår framåt för att de statsfinansiella intäk-
terna skall kunna bibehållas - dvs. så att ytterligare pengar kommer in, där-
efter en restitution på skatten, alltså en återbetalning.
Just när regeringen ämnar sänka skatten - sänkningen gäller, som sagt,
fr.o.m. den 1 januari 1993 - har dessa handlare enorma lager. Som alla här i
kammaren vet lever många köpmän på just försäljningen under jultid. Enligt
både min och handlarnas mening vore det därför fel att sänka skatten just
vid ett sådant tillfälle.
Med tanke på de totala skatteintäkterna för statens del vill jag säga föl-
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
75
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
76
jande. Skjuter vi i denna kammare på den här aktuella skatten ett halvår, lär
vi medverka till att statskassan får in 200-250 miljoner. När det gäller restitu-
tionen handlar det om ungefär 100 miljoner. En sådan här restitution inne-
bär således, mina ärade damer och herrar, att vinsten för statskassan blir
100-150 miljoner. Dessutom blir man på företagen i fråga nöjd och belåten.
Det finns bara vinnare på det här förslaget.
Jag tror innerst inne, om jag skall vara riktigt ärlig, att det faktiskt finns
en majoritet för en sådan här åtgärd. Tyvärr gör detta med prestige och parti-
piskor att det återigen i denna kammare sätts käppar i hjulet.
Andra i Ny demokrati kommer litet senare här att något beröra energibe-
skattningen och inriktningen i det avseendet. Vi värnar ju om kärnkraftstek-
nologin och dess inriktning och vill ha sänkta skatter på det, enligt vår åsikt,
miljövänliga energislaget.
Vidare kommer vi att tala om sänkta energiskatter. Det gäller sänkningar
om 4 miljarder. Vi kommer också att tala om vår inriktning här, dvs. att det
på sikt blir sänkt kilometerskatt. Miljöklassindelningen kommer även att be-
röras liksom de 65 000 kronorna när det gäller den extraskatt som tillkom-
mer för tunga fordon och som vi anser vara en helt felaktig åtgärd. Miljön
hämmas. Inga företagare köper fortsättningsvis nya lastbilar. Den dyna-
miska effekten blir negativ i och med att företagare inte köper nya fordon
utan behåller sina gamla fordon, vilka är sämre för miljön.
Mina partikolleger får återkomma till dessa saker.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 (mom. 1), reser-
vation 2 (mom. 2), reservation 4 (mom. 7) samt reservation 14 (mom. 24).
Anf. 86 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I fråga om skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU22 om
indirekta skatter kan jag säga att vi, trots att frågan nyligen har diskuterats,
snart återigen skall debattera detta ämne. Det finns ju propåer och bered-
ningar inom regeringskansliet. Ivar Franzén, som har att försvara utskottet,
har säkert mycket att säga i denna fråga. Av förståeliga skäl kan han dock
inte göra det nu. Men vi skall ju senare återkomma till energiskattefrågorna.
Således kan vi kanske hålla debatten stram.
Vi i Vänsterpartiet har lagt fram ett förslag som innebär att skattekvoten
ligger kvar mellan 1991 och 1992. Vi höjer inga skatter 1992 i förhållande till
1991.
Vi talar om utgiftsexpansionen och om vissa skattesänkningar. Men vi ta-
lar också om skattehöjningar. På energiområdet pläderar vi för väsentliga
skattehöjningar. Vi menar nämligen att intäkter via skatter och avgifter kan
användas dels för att skaffa inkomster till statskassan, dels som ett instru-
ment på marknaden när det gäller att försöka bromsa viss konsumtion. Vi
menar att energin är en nyttighet som man måste hushålla med och hantera
med varsamhet.
De förslag som vi har lagt fram innebär en belastning för hushållen. Men
i andra avseenden har vi lagt fram förslag till kompensatoriska skattesänk-
ningar på mervärdesskattesidan. Bl.a. gäller det livsmedel, transporter och
bostäder. Vi har en fördelningsprofil.
Nämnda förslag till åtgärder yrkar man avslag på. Men det är intressant
att notera att de förslag som vi har lagt fram till en del tycks motsvara tankar
som regeringen har när det gäller att finansiera energiskattesänkningarna för
industrin.
Jag tror att vi måste återkomma till dessa saker. Det är emellertid intres-
sant att vi har lagt oss på nästan samma nivå som den som regeringen anser
vara möjlig. Sedan vill man utnyttja det här utrymmet för andra ändamål.
Man vill t.ex. utnyttja det för att åstadkomma ytterligare subventioner för
industrin. Det är kanske en möjlighet. Men jag menar att det här är en möj-
lighet som endast på mycket kort sikt innebär fördelar för industrin. Om vi
får en integrerad energimarknad, kommer industripriserna ändå att drivas
upp här i Sverige. Vad som sker är att man skaffar sig ett litet rådrum, men
bara på mycket kort sikt, på industrisidan.
Enligt vår mening måste det finnas en miljömedvetenhet även inom indu-
strin. Vi tror att svensk industri klarar det kravet, särskilt med tanke på den
oerhört låga beskattningen beträffande bolag och på utdelade vinster.
Så till en annan fråga som vi tycker att det är väsentligt att ta upp. Det
gäller fordonsbeskattningen och transportsektorn. Även i det samman-
hanget kan vi blicka mot EG. Vad ser vi då? Det talas ju så mycket om vad
EG betyder när det gäller skattesänkningar i Sverige - vare sig dessa är
tvångsmässiga eller tillkommer genom indirekt påverkan.
För att uppnå EG:s mål beträffande skattesatserna måste skatten på ben-
sin vid en EG-anpassning väsentligt höjas här i Sverige - det handlar om en
höjning med 40 öre för blyad bensin och med drygt 30 öre för oblyad. Knut
Wachtmeister var tidigare i dag inne på detta. Han medgav att vissa skatter
nog måste höjas med tanke på EG. Här är det fråga om ett sådant område.
Det handlar inte om en tvångsmässig höjning, utan det är fråga om ett skat-
tesatsmål.
Vi i Vänsterpartiet säger att en omläggning av beskattningen borde ske,
så att skatt i högre grad tas ut på drivmedelssidan och i mindre omfattning
som acciser. Fordon som står stilla skadar ju inte miljön. Denna skadas först
när fordon är i gång. Om man åstadkommer en minskning beträffande acci-
serna blir det lättare att förnya bilparken - och nya fordon är, som sagt, mil-
jövänligare än äldre fordon.
Det här är en princip som vi menar bör diskuteras vidare. Ja, vi menar att
den borde införas, men vi tror mycket bestämt att andra partier, t.ex. cen-
tern, borde överväga att gå i denna riktning, att föra över mer av beskatt-
ningen på bilismen till den rörliga delen. Det skulle ge positiva miljöeffekter.
Herr talman! Med tanke på tiden begränsar jag mitt anförande till det jag
nu har sagt och hänvisar till den meningsyttring som vi från vänsterpartiets
sida har gjort i betänkandet.
Jag ställer mig naturligtvis bakom alla vänsterpartiets ställningstaganden
men vill i särskild ordning yrka bifall till vår meningsyttring vad gäller mom.
1 och mom. 10. Av vår meningsyttring framgår också att vi ansluter oss till de
yrkanden som socialdemokraterna har ställt beträffande sina reservationer.
Anf. 87 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande om indirekta skatter behand-
las en lång rad motioner som har väckts under den allmänna motionstiden.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 90
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
I vanlig ordning avstyrks de flesta motionerna, men det är inte liktydigt med
att de inte kommer att beaktas. Tvärtom kommer ett flertal motioner att föl-
jas upp av regeringen och säkert påverka innehållet i kommande propositio-
ner.
I två fall föreslår utskottet tillkännagivande till regeringen. Det första gäl-
ler ett gammalt ärende om att ge råtalloljan förutsättningar att konkurrera
på lika villkor. Riksdagen har tidigare gett förra regeringen i uppdrag att lösa
denna fråga, men inget har hänt. Nu anser utskottet att regeringen med för-
tur måste se till att konkurrensneutralitet skapas för den råtallbaserade indu-
strin.
Det andra tillkännagivandet avser att en särskild regel bör införas så att
de fastigheter som överförs från landstingen till kommunerna i samband med
ÄDEL-reformen inte belastas med stämpelskatt.
Den stora frågan i betänkandet är utformningen av miljö- och energiskat-
ter/avgifter. Den Hjalmarssonska utredningen har föreslagit radikala sänk-
ningar av industrins energiskatter, och den utredningen har debatterats fli-
tigt.
Industrins krav på sänkta energiskatter har stöd i regeringens ambitioner
att EG-anpassa skatterna. Samtidigt sägs det i regeringsförklaringen att
”miljövänlig energi från biobränslen, solenergi och vindkraft utvecklas och
stimuleras och arbetet med att ersätta fossila bränslen med biobränslen på-
skyndas”. Biobränslekommissionen har tillsatts för att analysera förutsätt-
ningarna för en väsentligt ökad användning av biobränslen och lämna förslag
till åtgärder för att stärka biobränslenas långsiktiga konkurrenskraft.
Målsättningen för de kommande justeringarna av energiskatterna måste
vara både att ge skatterna en bättre miljöstyrande effekt och att förstärka
den svenska industrins konkurrenskraft. Det är alltså ett både - och, inte ett
antingen - eller.
För att bevara den långsiktiga konkurrenskraften måste svensk industri
ligga i främsta frontlinjen avseende effektiv energianvändning och miljövän-
lig produktion. Det är uppenbart att t.ex. de omfattande miljöinvesteringar
som under det senaste årtiondet gjorts inom svensk skogsindustri på ett posi-
tivt sätt påverkar denna industris konkurrenskraft i dag. Möjligheten att till-
verka pappersmassa av hög kvalitet men ändå använda litet eller inget klor
är grundad just på 80-talets investeringar och 80-talets kunskaper.
Alla är överens om att spelreglerna i miljö- och energipolitiken måste vara
stabila och förutsebara i flera års perspektiv för att kunna utgöra ett rimligt
underlag för investeringar och planering av produktionen. Det är därför vik-
tigt att miljöstyrningen så långt som möjligt sker med skatter och miljöavgif-
ter som är logiskt uppbyggda och direkt knutna till väsentliga miljövärden.
Koldioxidavgiften är en sådan typisk bas för miljöstyrning.
I betänkande SkU22 finns 14 reservationer, och jag skall kommentera
några av dem. Socialdemokraterna svarar för sju stycken.
Det är i de flesta fall i sak liten skillnad mellan de socialdemokratiska re-
servationerna och utskottsmajoritetens förslag. Skillnaden är i huvudsak att
utskottsmajoriteten förutsätter att regeringen vidtar aktuella åtgärder eller
att i regeringen pågående beredningsarbete bör avvaktas innan ställning tas,
78
medan socialdemokraterna i traditionell oppositionsstil vill göra en rad till-
kännagivanden med samma inriktning.
Reservationerna 3,5 och 6, som behandlar miljöklassning av oljor, bensin
och fordon, är reservationer av detta slag. Skillnaden i sak gentemot utskot-
tets förslag är liten. Reservanterna väljer att bortse från en del praktiska pro-
blem som har att göra med möjligheterna att tillhandahålla flera slags ben-
sin.
Jag är ur miljösynpunkt väldigt tveksam till om rätta sättet att nå fram till
bättre bensinkvalitet är att dela upp sortimentet. Jag tror att det är bättre att
skärpa reglerna och på så sätt minska innehållet av bensen och aromater. Vi
ser resultaten av oljebolagens aktiva arbete i form av blyfri bensin med 98
oktan och näst intill svavelfria dieseloljor, som möjliggör katalytisk avgasre-
ning på dieselfordon.
Socialdemokraterna vill ersätta prisregleringsavgifter på handelsgödsel
med höjda miljöavgifter. Deras förslag grundar sig, såvitt jag kan förstå, på
den ganska okunniga inställningen att kväveläckaget minskar i förhållande
till prishöjningen på handelsgödsel. Så är det inte i praktiken.
Redan dagens miljöavgifter och priser ger starka motiv för att optimera
användningen av handelsgödsel, och det är optimering som ger de minsta
kväveläckagen. Därför saknas miljömässiga motiv att ersätta prisreglerings-
avgiften med en miljöavgift. Det innebär bara dyrare produktion och dyrare
livsmedel, och det kan ingen av oss eftersträva.
Freonerna är ett stort miljöproblem. Det gäller i viss mån också de mjuka
freonerna, HCFC. Socialdemokraternas krav på avgifter på de mjuka freo-
nerna kan vara ett alternativ, men regeringen prövar denna fråga, och di-
rekta förbud för viss användning av HCFC kan vara en säkrare och enklare
väg. Därför finner utskottsmajoriteten inte anledning att riksdagen i dag tar
ställning på ett ofullständigt beslutsunderlag.
Av Peter Klings inlägg förstår jag att vi lär få tillfälle att diskutera Ny de-
mokratis reservationer i flera varv i fortsättningen. Jag behöver därför inte
kommentera dem nu. De är i vissa avseenden mycket motsägelsefulla, men
det blir säkert tillfälle att redovisa det sedan.
Jag skall dock säga när det gäller den särskilda varuskatten att det är
mycket länge sedan datum fastställdes för dess avskaffande. Visst ligger det
en del i vad Peter Kling säger, jag förnekar inte det, men samtidigt har bran-
schen haft osedvanligt lång tid på sig för förberedelser.
Egentligen tycker jag att endast ett misslyckande för julhandeln skulle
medföra osedvanligt stora lager just vid årsskiftet. Det är ju då man har haft
den stora kommersen, och rimligen borde det inte finnas några stora lager
inför den tid på året då försäljningen är mindre.
Herr talman! Jag slutar där och vill med detta yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer och meningsyttringar.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
Anf. 88 BO FORSLUND (s) replik:
Herr talman! Jag kan förstå att Ivar Franzén har en något svår roll i dag,
att försvara regeringspolitiken på det här området, särskilt med tanke på att
han under så många år har framträtt i denna kammare som miljöivrare.
Ivar Franzén säger att det i sak egentligen är liten skillnad mellan de so-
79
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
80
cialdemokratiska reservationerna och utskottsmajoritetens förslag. Men jag
vill påstå att skillnaden är stor, eftersom det faktiskt inte händer så väldigt
mycket i regeringskansliet. Då måste man ju fråga sig: Är oenigheten så stor
i regeringen att det har lagt en viss hämsko på arbetet med miljöbeskatt-
ningen?
Jag har faktiskt roat mig, Ivar Franzén, med att gå tillbaka några år och
titta på hur energibeskattningen har behandlats i skatteutskottet. Jag har
tydligt märkt vilken kursändring centern har gjort, såvitt jag kan förstå för
att hålla ihop regeringssamverkan. Jag tycker, herr talman, att det har ytter-
ligare bekräftats i dag.
Anf. 89 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag måste säga, och jag säger det ärligt: Jag tyckte att det var
lätt att i dag försvara de ställningstaganden som skatteutskottets majoritet
har gjort. Att det skulle vara en svår roll upplevde jag inte själv i varje fall.
Det är alldeles uppenbart att det är en snabbare väg att utnyttja det arbete
som regeringen håller på med än att med tillkännagivanden kanske villa bort
den mycket klara och effektiva linje som finns på miljödepartementet. Det
gäller många av de här frågorna.
Jag tror inte att miljön förlorar på att vi här får ett bra beslutsunderlag.
Jag tror inte att miljön förlorar på att vi får väl underbyggda förslag. Jag är
övertygad om att det kommer ett flertal sådana den närmaste tiden.
När det gäller miljöbeskattningen hävdar Bo Forslund att han konstaterar
en kursändring. Jag ber Bo Forslund att exemplifiera det. Jag tycker att jag
var mycket konsekvent i mitt resonemang, och jag har inte haft svårigheter
att fullfölja det i dessa sammanhang. Ge mig då ett exempel, Bo Forslund,
på att centern har bytt inriktning!
Anf. 90 BO FORSLUND (s) replik:
Herr talman! När det gäller de små vindkraftverken vill jag bara påpeka
för Ivar Franzén att det inte var så länge sedan som han röstade mot sin egen
motion. Det här visar att det tydligen har skett en kursändring, eller också
är man så pass ställd i regeringssamverkan att man är tvungen att vara lojal.
Anf. 91 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Det hör till försiktighetsprincipen att inte uttala sig bestämt
om framtiden, men jag kan försäkra Bo Forslund att de ställningstaganden
jag har gjort i motionen har jag gjort därför att jag varit övertygad om att
det i sak blir så som det står där. Det kan ibland vara praktiskt att låta det
fungera på ett smidigt sätt, att få det väl berett osv., och när den dagen kom-
mer skall jag med glädje skicka över det skriftliga beviset - jag tror inte att
det dröjer alltför länge.
Anf. 92 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja svara på Ivar Franzéns fråga om restitutionen
av varuskatten. Det är klart att handlarna har ett stort lager just i jultider,
då de lever på försäljningen under den tiden. De säljer kanske 70 % av sina
varor just då, och därför måste de ha ett stort och brett sortiment. Det är
självklart att handlarna inte säljer ut allt under den tiden. Om det däremot,
som jag har föreslagit, skedde en sänkning av skatten i mitten av året, t.ex.
på sommaren, från den 1 juli då de har små lager, kunde de anpassa sig
mycket bättre än i jultider.
Vi förespråkar sänkta skatter på kärnkraftsel, och ni förespråkar sänkta
skatter på vindkraft. Både Ivar Franzén och jag vet mycket väl att vindkraf-
ten är marginell i energisammanhang. Möjligtvis skulle man kunna tänka sig
att vindkraften tillgodoser ett par gårdar och mindre enheter här och där,
men det är inte mycket i förhållande till kärnkraftsel. Därför vill jag ställa
en fråga till Ivar Franzén, om han anser att det är riktigt att man på sikt prio-
riterar en sådan här miljövänlig el.
Anf. 93 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag har tidigare sagt att det ligger någonting i Peter Klings
förslag, men samtidigt måste jag säga att det är väldigt svårt att leva på ett
stort osålt lager efter jul. Jag tror att det är en förutsättning för den här bran-
schen att man säljer det mesta av sitt lager i julhandeln och inte har det kvar
som en belastning det kommande halvåret.
Att ta bort elskatten, ge en miljöbonus på - eller hur vi praktiskt vill ordna
det - vindkraft med 7,2 öre är en mycket viktig åtgärd. Jag tror att Peter
Kling i mycket hög grad underskattar vindkraftens möjligheter. Det finns
många förespråkare för vindkraft som har ett mycket stort kunnande och
erfarenhet, som ser att den potentiellt kan ge 10 % av hela vår elproduktion
inom 15 års tid och som därtill är mycket miljövänlig.
Däremot subventionerar vi i dag kärnkraften, i och med att staten åtar sig
ovanligt mycket omfattande garantier, utan att ta ut någon som helst ersätt-
ning för detta. Därför vore det ganska logiskt att ha samma produktionsskatt
på kärnkraft som på vattenkraft och därmed samma bas för de två energisla-
gen, som för närvarande dominerar vår elförsörjning.
Anf. 94 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Ivar Franzén sade att det var lätt för honom att försvara ut-
skottet i dag. Det tror jag säkert, med tanke på att utskottet har hänvisat allt
till att man inte tar ställning nu. Det blir svårt för Ivar Franzén först när han
skall ta ställning här i kammaren. Några ställningstaganden kanske han ändå
kan göra, i alla fall preliminärt.
Jag vill ställa en fråga vad gäller industrin. Här finns en begränsningsregel
om en energiskatt på högst 1,2 % av värdet på produktionen. Men om vi nu
ser på elpriset och elskatten tillsammans, har då svensk industri en konkur-
rensnackdel gentemot den europeiska marknaden? Om vi lägger ihop det
svenska energipriset på el med skatten, ligger man då dåligt till gentemot
konkurrenterna på kontinenten? Om man gör det, varför sägs det då i alla
utredningar att en helt integrerad Europamarknad för el kommer att leda till
att elpriserna i Sverige pressas upp? Jag har svårt att se de här två faktorerna.
Vad anser Ivar Franzén om miljöeffekterna av att man går från ett system
där man i ökad grad minskar beskattningen, t.ex. försäljningsskatt och for-
donsskatt, dvs. de fasta avgifterna, och går mer in på den rörliga delen, dvs.
drivmedlen?
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
82
Anf. 95 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Om vi går till den energikrävande industrin, finner vi att det
inte är riktigt lätt att se de faktiska prisförhållandena, därför att de inte byg-
ger på de höga konsumentpriser som är vanliga i Europa. Industrin har helt
andra elpriser i Europa. Jag har en hel del uppgifter om detta, och de tyder
på att svensk energikrävande industri icke har några konkurrensfördelar,
även om vi väger samman pris och skatt.
Däremot har Lars Bäckström helt rätt i att elpriserna generellt är väsent-
ligt lägre i Sverige. Jag poängterade i mitt anförande att målsättningen med
denna justering måste vara att få både bättre miljöstyrning och bättre kon-
kurrenskraft, och det tror jag att vi är rätt eniga om i regeringen.
Försäljningsavgifterna är till för att stimulera fram bättre fordon. Det är
helt uppenbart att målet inte är att ta ut dessa höga fasta avgifter, utan det
är att få fram fordon som är så bra att avgifterna inte behöver tas ut. Det
hjälper inte att höja bensinpriset, då det inte ger industrin någon stimulans
att ta fram de bättre fordonen.
Lars Bäckström talar om två skilda saker, och de går inte att jämföra. Det
är mycket viktigt att teknikens möjligheter sammanfaller något så när med
införandet av dessa avgifter, så att de får ett snabbt praktiskt genomslag; an-
nars kan vi få tröskeleffekter, t.ex. att man skjuter upp inköpen. Men detta
är bara en tidsfråga. Jag vågar inte garantera att vi har träffat precis rätt i tid,
men i princip är det en mycket viktig miljöåtgärd, när vi inför miljöklass-
ningen och de avgifter som är knutna till den.
Anf. 96 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Först vill jag göra en stilla reflexion kring vindkraftverken,
som jag inte hade tänkt beröra. Man talar om vindkraftverken som ytterst
miljövänliga, och i ett avseende kanske de är det. Men skall vi få någon kraft
ur dem får vi räkna med att 10 000-20 000 vindkraftverk utmed våra kuster
ger oss en någorlunda vettig energiförsörjning, med kanske några procent.
Vad är det för miljö att se vindkraftverken 2-3 kilometer från våra stränder
utmed hela vår kust? Det tycker jag är miljöfördärvande.
Den höga svenska energibeskattningen är ett av de allvarligaste hemma-
gjorda, kostnadsfördyrande hindren för energiintensiva industriers konkur-
renskraft i Sverige. Det är vi nog rätt överens om. Vi kan dagligen i pressen
läsa om neddragningar och permitteringar inom stål- och skogsindustrin på
grund av vikande marknader eller kostnadsproblem. Svensk skogs- och ke-
miindustri har under senare år gjort stora investeringar utomlands. Med ett
bättre kostnadsläge i Sverige hade utländska investeringar i flera fall i stället
kunnat göras hos oss.
Även om energibeskattningen nu utgör en bland flera kostnadsfaktorer,
utgör den ett speciellt, svenskt kostnadsförhöjande inslag, som medför mins-
kade investeringar i Sverige och förlust av arbetstillfällen.
Utredningen Konkurrensneutral energibeskattning redovisar undersök-
ningar som konstaterar att ett slopande av industrins energiskattebelastning
skulle kunna medföra en ökning av industrins årliga produktion med ca 20
miljarder kronor och ge mer än 10 000 nya jobb, och detta i de mest syssel-
sättningssvaga länen. Därtill kommer de positiva, indirekta effekterna i bl.a.
servicenäringarna, som kan vara lika stora. Det är skönt att kunna referera
till en sakkunnig utredning i stället för att bara påstå någonting. Detta finns
med i bilden.
Hur verkar nu denna ogynnsamma energibeskattning på de elintensiva
företagens investeringar? Ja, dessa företag har sökt sig utomlands. Jag har
roat mig med att ta fram några exempel ur verkligheten.
Gotthard Aluminium, det enda företaget i Sverige som återvinner alumi-
nium, har flyttat ett omsmältverk från Avesta till Danmark. Där slipper de
energiskatten helt. Det verk som finns kvar i Älmhult kommer att få svårt
att klara sig. Merkostnaden för energiskatten i Sverige för det här företaget
var 3 milj .kr. Merkostnaden för löner och kapital var dessutom 2,5 milj.kr.
Detta är ett exempel.
Eka Nobel och Stora Kemi är två stora företag som hade för avsikt att
bygga ut sin tillverkning av natriumklorat här i Sverige. På grund av osäker-
het om den framtida energitillgången i Sverige och på grund av icke konkur-
renskraftiga elpriser valde båda företagen i det här fallet att investera utom-
lands. Eka Nobel investerade 300 milj.kr. i Bordeaux i Frankrike, och Stora
Kemi investerade ca 150 milj .kr. i Mo i Rana i Norge. Exemplen kunde
mångfaldigas.
Jag kan till detta ge ytterligare några intressanta fakta om elkostnaden för
den elintensiva industrin. Det är fråga om priser inkl, skatt exkl. moms. Jag
konstaterar att man i Canada betalar 5-10 öre per kilowatt, i USA 10-20 öre,
i Tyskland 10-20 öre och i Sverige 18-20 öre. Just Canada, som har lägsta
pris 5 öre och högsta pris 10 öre, är som vi vet en mycket tung konkurrent
inom skogsindustrin. Detta är alltså en verklig konkurrensnackdel.
Energiskatten inom stålindustrin är ett annat exempel. Österrike har en
skatt på 0 kr. per ton, Frankrike 0 kr., Tyskland symboliska 4 kr. per ton,
England 10 kr. och Sverige 115 kr. per ton. I Sverige har företagen i många
fall kunnat kompensera sina högre energikostnader genom storskalighet och
tekniska effektiviseringar. Det kräver och kostar kapital. Att i långa loppet
klara konkurrenskraften går självfallet inte.
Vaije kronas pålaga här i Sverige, som inte belastar de utländska konkur-
renterna, leder till förlorade order och minskad sysselsättning i Sverige.
Här måste vi också ta in EG i bilden.
Att regeringen för 1992 har beslutat att maximera energiskatterna till
1,2 % av produktsaluvärdet är i och för sig en god sak, men det kan bara ses
som en temporär åtgärd. Därför hoppas vi i Ny demokrati att regeringen i
samband med sin utvärdering av utredningen Konkurrensneutral energibe-
skattning följer vår motion om en avveckling av energibeskattningen, en åt-
gärd som, som jag nämnde, skulle tillföra Sverige 20 miljarder i ökade ex-
portintäkter och skapa 10 000 nya sysselsättningstillfällen.
Herr talman! Jag ansluter mig till Peter Klings yrkande om bifall till Ny
demokratis reservationer till skatteutskottets betänkande 22.
Anf. 97 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag tror att Bengt Dalström i högsta grad överskattar vind-
kraftens intrång i naturen. Det är fråga om långt långt mindre intrång än alla
dessa gigantiska kraftledningar som vi har från våra kärnkraftverk. Vi har
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
83
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
långa kuststräckor i Sverige, vi har t.o.m. mycket bra vindlägen. Att plocka
fram 10 TWh vindkraftel skulle inte ge upphov till några allvarliga protester
hos folk när de väl lär sig vad detta är och ser hur det ser ut. Vi har ju några
stycken vindkraftverk i Halland. Vi har Sveriges största vindkraftpark på sju
vindkraftverk.
NUTEK ifrågasätter nu på allvar vad utredningen Konkurrensneutral
energibeskattning säger om en produktionsökning i Sverige. Från NUTEK:s
sida är man mycket osäker på att det verkligen kommer att bli så. Jag tror
faktiskt att utredningen i det sammanhanget har gjort sig skyldig till att bara
se på den frågan, allting annat oförändrat. Därmed blir ökningen i verklighe-
ten betydligt mer moderat - om man använder det uttrycket i en annan be-
märkelse än den politiska - än vad utredningen ger uttryck för.
Sverige har en i särklass låg produktionskostnad för el. Det är då egentli-
gen rätt märkligt att industrin här betalar förhållandevis höga elskatter. Nu
håller vi på att avreglera elmarknaden, och jag avslöjar inga hemligheter om
jag säger att detta redan har inneburit väsentliga kostnadssänkningar för in-
dustrin. Jag tror att vi kommer att fortsätta på den vägen. Jag tror att det i
regeringen finns en ganska bred enighet om att elskatten inte har den miljö-
styrande funktionen att den nödvändigtvis måste vara kvar med tanke på den
energikrävande industrin.
Jag vill också kort passa på att kommentera Ny demokratis tre reservatio-
ner. Ni vill utveckla kärnkraften till en spetsteknologi och öka användningen
av biobränsle samtidigt som ni vill ta bort alla skatter på fossila bränslen,
vilket gör att de kommer att konkurrera ut de förnybara, alltså i första hand
biobränslen. Er politik går inte ihop, Bengt Dalström. Den är en omöjlighet.
I och för sig finns det många fina inslag i den, men ni måste välja ut vad ni
vill. Det går inte att göra allt på en gång, det blir bara kompott av det.
Anf. 98 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Låt mig börja med vindkraften, där jag inte känner mig
blåst.
Anf. 99 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag hemställer att talaren ställer sig i sin bänk.
Anf. 100 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Låt mig alltså något ytterligare kommentera vindkraften.
Jag känner mig inte blåst i min uppfattning på grund av Ivar Franzéns kom-
mentarer. Han säger att folk inte kommer att uppfatta vindkraftverken som
förfulande bara de lär sig att de är nyttiga där de står i tiotusental utmed våra
kuster. Enligt min uppfattning skulle detta vara ett väsentligt mer förfulande
miljöinslag än dagens kraftledningar. Men det är ju en subjektiv värdering.
Ivar Franzéns slutkommentar var att våra synpunkter på energiskatten
och olika bränslen inte håller. Vi menar nog att det som kommer fram i den
nämnda utredningen är något som vi för vår del är beredda att ansluta oss
till. I den mån regeringen kommer att gå på den linjen kommer man att ha
vårt stöd. Jag tror att man kommer fram till att kärnkraften inte får en mins-
84
kad roll i bilden, utan efter hand kommer alla parter fram till att kärnkraften
är något vi måste hålla på och kanske, enligt våra förslag, utveckla.
Anf. 101 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! När jag talar om att folk kommer att bli alltmer positiva till
vindkraften bygger jag det på en viss erfarenhet. Lokalbefolkningen i Hal-
land, som jag träffar då och då, har faktiskt uttryckt sin förvåning över hur
pass sympatisk vindkraften ändå är. Det här är inte något önsketänkande
från min sida, utan jag tror att det är en anslutning till en faktisk verklighet.
Det var Ny demokratis reservationer och de oförenliga ståndpunkter ni
har intagit där som jag kommenterade, Bengt Dalström. Ni intar där en ab-
solut anslutning till utredningen Konkurrensneutral energibeskattning.
Skulle ni genomföra allt det måste ni sätta in en mängd extra bidrag, för an-
nars fungerar det inte. Ni måste också se till att ni har en marknad, som inte
finns i dag. Det är en massa saker som ni måste åstadkomma för att det skall
gå ihop. Jag skulle uttrycka min otroliga beundran om ni skulle lyckas med
det, men tyvärr kommer ni inte att få chansen att bevisa det.
Anf. 102 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! En avslutande replik från verkligheten. Jag bor inte långt
från Maglarp. Där finns ett av de största vindkraftverken. Befolkningen
kring Maglarp delar inte den positiva syn på vindkraftverk som uppenbarli-
gen Ivar Franzén och människorna i Halland har.
Anf. 103 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I motion Sk641 av Bengt Dalström från Ny demokrati tas
problemet med kilometerskatten för tunga fordon upp. Sverige och Norge är
unika i Europa, för vi har produktionsskatt på transporter, vilket naturligtvis
urholkar konkurrenskraften i exportindustrin.
Vi har som bekant under de senaste åren haft svårt att hävda våra produk-
ter prismässigt. Nu när vi är inne i en krisperiod får sådana här fördyrande
kostnader extra stor negativ effekt. Vi kan inte alltid vara unika och lägga
på skatter på allt. Vi måste inse att vi är en del av Europa, vilket för med sig
att vi måste försöka nå samma spelregler så att vi kan konkurrera på lika
villkor.
Vi har med vårt geografiska läge en extra kostnad för 70-80 mils transpor-
ter i genomsnitt som vi inte kan göra någonting åt, vilket bör räcka som på-
laga. Regeringen har aviserat en sänkning av kilometerskatten med 10 %
från den 1 januari 1993, vilket är lovansvärt. Men för att det inte skall bli en
engångsföreteelse yrkar jag bifall till vår motion, där vi föreslår en successiv
anpassning till EG-nivå.
Så över till frågan om miljöaccis för tunga fordon. Jag har yrkat i motion
T220 att den bör slopas innan den ens har tagits i bruk. Under ca 100 år av
industrialism har det inte lagts många strån i kors för miljön. Men sedan ca
20 år tillbaka har det dåliga samvetet på ett påtagligt sätt blommat ut till mil-
jöhysteri. Jag är väl medveten om att det finns mycket stora miljöproblem
som bör åtgärdas, men att med höga skattepålägg försöka förbättra miljön
tror jag bara har motsatt effekt i de breda folklagren.
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
85
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
86
Jag har här ett typexempel. Tunga fordon i miljöklass 3 som kommer att
säljas från den 1 januari 1993 har en avgasregleringskonstruktion som fördy-
rar lastbilen med 20 000-40 000 kr. som standard. Därpå läggs 65 000 kr. i
miljöskatt. Jag frågar bara: Vilken företagare tänker positivt i miljöfrågor
efter en sådan behandling?
På kort sikt kommer miljön sannolikt inte att bli bättre av det här,
tvärtom. Man kan förmoda att det kommer att bli rusning efter 1992 års mo-
deller och att det nästintill inte blir några nyinköp under 1993 och 1994. Det
kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för Volvo och Scania, som i
en sådan svacka måste permittera folk. Det blir med andra ord förmodligen
arbetslöshet, med allt vad det innebär för statskassan och mänskligt lidande,
tvärtemot vad vi önskar i dessa dagar. Det blir sannolikt ingen förtjänst hel-
ler för statskassan i slutändan, och frågan är om den eventuella miljövinsten
uppväger arbetslöshetens tragedier.
Så över till motionerna Sk615 och T429 om veteranbilar och amatör-
byggda fordon. I motion Sk615 av Sten-Ove Sundström och Jarl Lander från
Socialdemokraterna finns tre yrkanden som vi i Ny demokrati helt stöder.
Men vad gör socialdemokraterna själva? De står inte upp för sin egen motion
nu!
I detta sammanhang vill jag för kammaren visa en motortidning som heter
Classic Motor från den 7 juli 1991, där Motorkulturrådet hade ställt sex frå-
gor till partiledarna angående bilhobbyns problem. Ingvar Carlsson var som
vanligt negativ till det mesta rörande lättnader för bilhobbyn, med ett undan-
tag. I en fråga uttrycker Ingvar Carlsson en positiv attityd, nämligen att ta
bort dispensavgiften på amatörbyggda fordon. Samma fråga tas upp i motion
Sk615 yrkande 1 som man nu inte längre till synes kämpar för. Vacklar man
så i Socialdemokraterna, eller skrev man motionen i populistiskt syfte för
bilpressen?
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp en mycket allvarlig fråga om förtro-
endet mellan bilfolket och politiker. När Motorkulturrådets utfrågningar
gjordes trodde förmodligen Ingvar Carlsson att Socialdemokraterna skulle
vinna valet. Därför var han som vanligt negativ till hobbyfolkets idéer. Där-
emot lovade fyrklöverns representanter, som förmodligen inte vid den tid-
punkten var säkra på att vinna valet, vitt och brett att förbättra villkoren.
De tongångar som framförs i motionerna Sk615 och T429 har också förr
om åren framförts av Moderaterna. Men nu avstyrker fyrklövern dessa di-
rekt. Vad skall vanliga människor tro om politiker? Innehållet i dessa motio-
ner är väl fortfarande lika bra. Att avstyrka dessa motioner med hänvisning
till att regeringen gör en översyn och att man avvaktar till dess låter som en
undanflykt.
Anf. 104 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Ett par korta kommentarer. Målsättningen är ju att kilome-
terskatten skall avskaffas i sin helhet. Den kommer med största sannolikhet
att ersättas av någon typ av bränsleskatt. Egentligen kan jag hänvisa till mina
tidigare repliker om miljöklassningen. Jag tror faktiskt att det med hjälp av
bl.a. mycket starkt förbättrade bränslekvaliteter kommer att vara möjligt att
tillverka tunga fordon med katalytisk avgasrening redan från början av 1993,
som kommer att ligga i långt bättre miljöklass än miljöklass 3. Det är alltså
målsättningen.
Jag sade tidigare att de åtgärder som vidtas är helt riktiga. Däremot är jag
inte övertygad om att tidtabellen är den allra bästa. Men jag tror att det med
de insatser som görs på bränsleområdet ändå kommer att bli bra.
Det som utskottet säger om veteranbilar och amatörbyggda bilar är inte
tomt prat. Man tittar verkligen på dessa saker. Den effektivaste och snab-
baste vägen att få någonting att hända är att få det gjort direkt via regerings-
kansliet.
Anf. 105 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Det är ju väl att man har målet att få fram nya bränslen,
men det allvarliga i situationen just nu, som nämndes här, är tidsfaktorn. Om
dessa fabriker inte kan hålla produktionen uppe och vi får arbetslöshet, har
man i alla fall gått ett steg för långt med att ha litet bråttom. Jag tycker fak-
tiskt att man skall ta fasta på det och tänka om. Det är arbetslösheten, inte
miljön, som är fara i det här sammanhanget.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 april.)
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:142 Godkännande av frihandelsavtal mellan Sverige och Lettland,
m.m.
1991/92:144 Godkännande av frihandelsavtal mellan Sverige och Litauen,
m.m.
1991/92:147 Godkännande av frihandelsavtal mellan Sverige och Estland,
m.m.
Förslag
1991/92:18 Riksdagens revisorers förslag angående samordnad investerings-
planering för transporter
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:116 Ändringar i lagen (1977:306) om
dryckesskatt, m.m.
1991/92:Sk25 av Karin Israelsson m.fl. (c,s,fp,kds)
med anledning av prop. 1991/92:130 Ökad konkurrens inom den kollektiva
persontrafiken
1991/92:T17 av Bengt Hurtig (v)
1991/92:T18 av Max Montalvo (nyd)
1991/92:T19 av Maud Björnemalm m.fl. (s)
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Indirekta skatter
87
Prot. 1991/92:90 12 § Anmälan om frågor
2 april 1992
88
Anmäldes att följande frågor framställts
den 1 april
1991/92:618 av Sten Svensson (m) till arbetsmarknadsministern om lönebi-
dragsregler och arbetsgivare som inte tecknat kollektivavtal:
Många mindre och medelstora företag ställer i dag upp med ett stort enga-
gemang och stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga.
Lönebidrag möjliggör för personer med nedsatt arbetsförmåga att erhålla
arbete trots sitt arbetshandikapp. Arbetsförmedlingen prövar frågan om lö-
nebidrag. Lönebidragets storlek utgår i relation till den handikappades ned-
sättning av arbetsförmågan och till de krav arbetsgivaren ställer på arbetsin-
satsen. Lönebidrag medges vanligen för en period av ett år varefter regel-
bunden omprövning sker. Arbetsgivaren och arbetsförmedlingen utarbetar
tillsammans en handlingsplan för att underlätta för den arbetshandikappade
att anpassa sig till arbetsplatsen.
Då ett företag skall anställa en arbetstagare med lönebidrag uppställs van-
ligen som krav från arbetsförmedlingen att arbetsgivaren har kollektivavtal.
Enligt 7 § lönebidragsförordningen uppställs inte något krav på att arbetsgi-
varen har kollektivavtal.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att lönebidragsreglerna inte skall
användas i diskriminerande syfte mot företag som valt att inte teckna kollek-
tivavtal?
1991/92:619 av Sten Svensson (m) till arbetsmarknadsministern om ung-
domspraktikplatserna och försäkringsskyddet:
Regeringen har för avsikt att införa ett system med arbetsmarknadsutbild-
ning med praktik förlagd till arbetsplatser, s.k. ungdomspraktik. Det är en
angelägen reform som på ett enkelt och obyråkratiskt sätt minskar arbetslös-
heten bland ungdom. Några viktiga frågor bör dock klargöras. Det gäller
bl.a. ungdomarnas försäkringsskydd under praktiktiden. Det är angeläget
att ungdomarna garanteras någon form av trygghet i anställningen.
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidta för att säkerställa att
ungdomarna inom ramen för ungdomspraktiken garanteras ett bra försäk-
ringsskydd?
1991/92:620 av Inga-Britt Johansson (s) till kulturministern om väntetiderna
vid flyktingförläggningarna:
De långa väntetiderna vid flyktingförläggningar har nu medfört att själv-
mordsförsöken ökat dramatiskt. Enligt uppgifter i massmedia har inte
mindre än åtta personer på kort tid försökt begå självmord vid förläggningen
i Kramfors. Situationen är likartad på flera håll. Tillgången på vårdplatser
räcker inte längre till.
Vid flera förläggningar anser både personal och flyktingar att de som vis-
tats länge i landet nu får vänta till förmån för senare hitkomna för att man
skall kunna visa en snabbare hanteringstid.
Avser ministern att vidta några speciella åtgärder för att rätta till situatio-
nen?
1991/92:621 av Sten-Ove Sundström (s) till statsministern om interpellations-
och frågedebatterna:
Man kan överse med att Sveriges statsminister i en för regeringen pressad
situation anser sig behöva rikta häftiga angrepp mot riksdagsmän från oppo-
sitionen. Däremot är det allvarligt om regeringschefen medverkar till att
skapa en föraktfull inställning till sådana viktiga demokratiska instrument i
den svenska författningen som frågor och interpellationer i Sveriges riksdag.
När riksdagsmän från Norrbottens län ställt ett 25-tal frågor och interpella-
tioner väljer statsministern att uttala sig som om fråge- och interpellations-
debatter inte skulle ha någon betydelse i den svenska demokratin.
Därför vill jag fråga:
Är statsministern beredd att ompröva sin negativa inställning till interpel-
lations- och frågedebatter i riksdagen?
1991/92:622 av Bruno Poromaa (s) till statsministern om riksdagsarbetet:
Statsminister Carl Bildt är en sällsynt gäst i Sveriges riksdag. Det har ty-
värr också kommit fram att statsministern inte heller på annat sätt håller sig
väl informerad om debatterna i riksdagen. Eftersom det i en parlamentarisk
demokrati är en allvarlig svaghet med en statsminister som har dåliga kun-
skaper om vad som förekommer i riksdagen vill jag fråga:
Vad tänker statsministern göra för att i fortsättningen hålla sig bättre in-
formerad om riksdagsarbetet?
1991/92:623 av Jan Backman (m) till jordbruksministern om livsmedelslag-
stiftningens konkurrenshämmande effekter:
En väl utvecklad konkurrens är en av de viktigaste faktorerna för att hålla
priserna nere. På livsmedelsområdet betyder det ofta att importerade varor
måste kunna nå de svenska konsumenterna. Situationen blir något para-
doxal när en livsmedelshygienisk regel kan användas för att stoppa importen
av ett pulver för framställning av chokladdryck därför att det är tillsatt ett
antal harmlösa vitaminer, speciellt som importören inte haft för avsikt att
utnyttja vitaminiseringen i sin marknadsföring.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att livsmedelslagstift-
ningen inte skall få konkurrenshämmande effekter av det slag som ovan re-
dovisats?
1991/92:624 av Anita Modin (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om EG och det
svenska snuset:
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
89
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
I NU:s betänkande 1990/91:47 gav utskottet regeringen ett uppdrag be-
träffande de handelshindrande och diskriminerande effekter som skulle
kunna uppkomma med det förslag och den diskussion som förekommer
inom EG gentemot marknadsföring och försäljning av det svenska snuset.
Enligt uttalanden i pressen tycks regeringens ambitionsnivå vara att försöka
utverka ett nationellt undantag genom förhandlingar. Riksdagsbeslutet in-
nebar att regeringen skulle ”med kraft verka för att EG skall avstå från att
genomföra det förslag som nu prövas”.
Med anledning härav vill jag fråga:
Avser den nuvarande regeringen att fullfölja det uppdrag som riksdagen
gav förra året?
1991/92:625 av Göthe Knutson (m) till försvarsministern om säkerhetsåtgär-
der vid försvarsmaktens vapenförråd:
Den omfattande vapenstölden i Botkyrka visar att inte ens de ”stöldsäkra”
militära mobförråden är säkra förvaringsplatser för vapen. Försvarsminis-
tern aviserade på onsdagen ett regeringsuppdrag till ÖB om översyn av sy-
stemet. Det är bra att så sker. Frågan är nu vilka säkerhetsåtgärder som kan
vidtas i avvaktan på att ÖB gjort en översyn? Sannolikheten är stor för att
den ”lyckade” stöldkuppen i Botkyrka inspirerar till fler inbrott i mobförråd
där vapen förvaras.
Av allt att döma är det ett misstag att ha placerat militära vapenförråd av-
sides från bebyggelse. I syfte att förhindra fler inbrott bör försvarsmakten,
enligt min mening, omgående organisera någon form av bevakning samt visi-
tationer av mobförråden.
Vilka tillfälliga säkerhetsåtgärder är försvarsministern beredd att - utöver
uppdraget till ÖB - vidta i avvaktan på de förändringar som blir följden av
ÖB:s förslag?
13 § Kammaren åtskildes kl. 18.18.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 37 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m.8 § anf. 62 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
90
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
1 § Justering av protokoll................................. 1
Talmannen (om voteringen)
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 1
april............................................ 1
Justitieutskottets betänkande JuU18
Justitieutskottets betänkande JuU19
Jordbruksutskottets betänkande JoUlö
Näringsutskottets betänkande NU19
Näringsutskottets betänkande NU21
Näringsutskottets betänkande NU27
3 § Sjöfart m.m......................................... 3
Trafikutskottets betänkande TU24
Debatt
Jarl Lander (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Rolf Clarkson (m)
Beslut................................................ 4
4 § De kyrkliga kommunernas uttag av skatt.................. 5
Skatteutskottets betänkande SkU18
Beslut................................................ 5
5 § Skattepolitiken...................................... 5
Skatteutskottets betänkande SkU20
Debatt
Anita Johansson (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Knut Wachtmeister (m)
Bengt Rosén (fp)
Bengt Dalström (nyd)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Anne Sörensen (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Beslut................................................ 33
6 § Information från regeringen om de baltiska staterna......... 34
Statsminister Carl Bildt (m)
Pierre Schori (s)
Daniel Tarschys (fp)
7 § Information från regeringen om regeringens nya kriminalpolitik 41
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
91
Prot. 1991/92:90
2 april 1992
Lars-Erik Lövdén (s)
Hans Göran Franck (s)
8 § Aktuell debatt: Kärnkraftens säkerhetsproblem............. 50
Rolf L Nilson (v)
Miljöminister Olof Johansson (c)
(forts.)
Beslut om uppskjuten votering............................. 53
8 § (forts.) Aktuell debatt: Kärnkraftens säkerhetsproblem....... 53
Göran Persson (s)
Christer Windén (nyd)
9 § Arvs- och gåvoskatt.................................. 65
Skatteutskottets betänkande SkU21
Debatt
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Lars Bäckström (v)
Harry Staaf (kds)
Knut Wachtmeister (m)
Beslut skulle fattas den 8 april
10 § Indirekta skatter.................................... 74
Skatteutskottets betänkande SkU22
Debatt
Bo Forslund (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Ivar Franzén (c)
Bengt Dalström (nyd)
Förste vice talmannen
Max Montalvo (nyd)
Beslut skulle fattas den 8 april
11 § Bordläggning...................................... 87
12 § Anmälan om frågor
1991/92:618 av Sten Svensson (m) om lönebidragsregler och ar-
betsgivare som inte tecknat kollektivavtal............. 88
1991/92:619 av Sten Svensson (m) om ungdomspraktikplat-
serna och försäkringsskyddet....................... 88
1991/92:620 av Inga-Britt Johansson (s) om väntetiderna vid
flyktingförläggningarna........................... 88
1991/92:621 av Sten-Ove Sundström (s) om interpellations- och
frågedebatterna................................. 89
1991/92:622 av Bruno Poromaa (s) om riksdagsarbetet..... 89
1991/92:623 av Jan Backman (m) om livsmedelslagstiftningens
konkurrenshämmande effekter..................... 89
1991/92:624 av Anita Modin (s) om EG och det svenska snuset 89
1991/92:625 av Göthe Knutson (m) om säkerhetsåtgärder vid
försvarsmaktens vapenförråd....................... 90
92
gotab 41253, Stockholm 1992