Protokoll
1991/92:79
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 12 mars.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:116 till skatteutskottet
1991/92:130 till trafikutskottet
Motionerna
1991/92:Ubl4-Ub54 till utbildningsutskottet
1991/92:Sfl8 — Sf21 till socialförsäkringsutskottet
1991/92:Ub55-Ub61 till utbildningsutskottet
1991/92:Jo22 till jordbruksutskottet
1991/92:N29 och N30 till näringsutskottet
1991/92:Fö4 och Fö5 till försvarsutskottet
1991/92:A8-A12 till arbetsmarknadsutskottet
1991/92:Sf22-Sf25 till socialförsäkringsutskottet
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 11
mars
Företogs till avgörande lagutskottets betänkande 1991/92:LU19, arbets-
marknadsutskottets betänkanden 1991/92:AU5, AU6, AU8 och AU9, lag-
utskottets betänkande 1991/92:LU18, konstitutionsutskottets betänkanden
1991/92:KU16, KU25, KU26 och KU29 samt skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU16 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 74).
Lagutskottets betänkande LU19
Utskottets hemställan bifölls.
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 79
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU5
Mom. 1-3
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 4 (medelsanvisning till arbetsmarknadsråd)
Utskottets hemställan bifölls med 302 röster mot 21 för reservationen av
Laila Strid-Jansson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU6
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8
Mom. 2 (medelsanvisning till jämställdhetsåtgärder)
Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 15 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Mom. 4 och 5 (statens institut för personalutveckling)
Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 146 för reservationen av
Ingela Thalén m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU18
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 155 för reservationen av
Owe Andréasson m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.
Konstitutionsutskottets betänkande KU16
Mom. 1
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 2 och 3 (förvaltningskostnader, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 34 för reservationen av
Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Mom. 1
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 2 (DI:s utgiftsram)
Reservationen av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. bifölls med 170
röster mot 152 för utskottets hemställan. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Konstitutionsutskottets betänkande KU29
Mom. 1 (stöd till politiska partier)
Utskottets hemställan bifölls med 303 röster mot 21 för reservationen av
Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls
Skatteutskottets betänkande SkU16
Mom. 1 (anslaget till riksskatteverket)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 144 för reservation 1 av
Lars Hedfors m.fl.
Mom. 2 (anslaget till skattemyndigheterna)
Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 15 för meningsyttringen
av Lars Bäckström.
Mom. 9 (lägenhetsregister)
Utskottets hemställan bifölls med 303 röster mot 23 för reservation 2 av
Peter Kling.
Mom. 10 (redovisning av skatter m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Peter Kling -
bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
4 § Sjöfart m.m.
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU11 Sjöfart m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 1 JARL LANDER (s):
Herr talman! Det betänkande från trafikutskottet som vi nu skall be-
handla, handlar om frågor rörande sjöfarten. Det är anslag till den statliga
delen av sjöfarten som vi har att ta ställning till.
Detta betänkande omfattar ett brett register av olika frågeställningar.
Men undantag har i år gjorts för fritidsbåtsregistret. Det görs eftersom rege-
ringen sagt att den skall återkomma i en särskild proposition i ärendet.
Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 11 behandlar flera olika frå-
gor i vilka man i likhet med frågan om fritidsbåtsregistret borde avvakta med
ett ställningstagande. Det gäller bl.a. frågan om Gotlandstillägget, som vi
socialdemokrater anser ännu inte är färdigberedd. Detsamma gäller frågan
om rederistödet.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Det är inte utskottets personal eller annan personal här i riksdagen vi skall
klandra för att dessa frågeställningar finns med i betänkandet. Däremot an-
ser vi att kommunikationsdepartementet borde ha undvikit att ta med dessa
frågor i budgetpropositionens bil. 7. Vi anser att frågeställningar som inte är
färdigbehandlade eller förslag till utredningar om sådant som redan är färdi-
gutrett inte bör tas med i budgetpropositionen.
Herr talman! Jag vill påstå att stora delar av bil. 7 till årets budgetproposi-
tion är ett hastverk precis som så många andra förslag som denna kammare
fått från kommunikationsdepartementet under detta riksmöte. Först kom-
mer stora löften, men när vi närmar oss de konkreta besluten eller presenta-
tionen av förslagen, läggs helt andra förslag fram.
Det är dessa saker i budgetpropositionens bil. 7 som vi socialdemokrater
reagerar mot. Det har vi gjort genom att reservera oss mot vissa i betänkan-
det föreslagna ställningstaganden. Jag skall be att få kommentera dem litet
närmare.
Det är mycket vi är överens om. Jag skall koncentrera mig på vad som i
detta betänkande skiljer utskottsmajoriteten från oss socialdemokrater.
Det gäller först och främst majoritetens skrivning angående transportstö-
det för Gotland. Här har riksdagen under lång tid varit överens om att den
s.k. vägprincipen skall gälla, dvs. att transporter till och från Gotland i prin-
cip inte bör vara dyrare än transporter på samma avstånd någon annanstans
i landet. Detta har vi kunnat genomföra tack vare högstprisregleringen och
Gotlandstillägget till transportföretagen.
Det är detta som regeringen nu vill slopa och ersätta med någonting annat.
Med vad?, frågar vi oss. Det är inte sagt. Det enda som hittills har sagts är
att nuvarande stödform är konkurrensbegränsande. Det kanske den är. Men
det är den stödform som har fungerat och gett gotlänningarna något så när
likvärdiga transportkostnader som för övriga i Sverige.
Att det i detta land skall vara regional balans har vi i långa tider varit över-
ens om här i kammaren. Varför skall vi då belasta gotländska transporter
med ytterligare 50-60 milj.kr. genom att nu slopa Gotlandstillägget och hög-
stprisregleringen innan ett nytt förslag till hur denna regionala balans också
i framtiden skall innefatta även Gotland har lagts fram?
Det är detta som vi socialdemokrater har så svårt att acceptera. Jag vill
samtidigt påpeka att detta är ett typexempel på förslag från just kommunika-
tionsdepartementet. Först kommer ett förslag, sedan får vi se hur vi kan lösa
de problem som uppstår. Därför, herr talman, yrkar jag avslag på förslaget
om avskaffande av 1979 års bemyndigandelag och bifall till reservation 1 till
betänkandet.
Jag skall gå över från frågan om sjöfarten till Sveriges största ö och i stället
tala om sjöfarten på Sveriges största sjö, nämligen Vänern. Här kommer en-
ligt min mening nästa hastverk i budgetpropositionens bil. 7. Regeringen sä-
ger: Tillsätt en utredning, så får vi se vad som sedan skall göras angående
sjöfarten på Vänern.
Jag vill göra kammaren uppmärksam på att det är precis på dagen ett år
sedan den dåvarande socialdemokratiska regeringen förordnade Ulf Adel-
sohn - han behöver väl ingen närmare presentation - att utreda Vänersjöfar-
ten. Att den nuvarande kommunikationsministern har föreslagit ytterligare
utredning kan väl inte bero på att det var en socialdemokratisk regering som
tillsatte den utredningen.
Adelsohns utredning är färdig och har utmynnat i ytterligare en utredning
som tillsattes på initiativ av landshövdingen i Värmland Ingemar Eliasson.
Den utredningen är också färdig. Som vi ser det är ytterligare utredningar
helt obefogade. Den Adelsohnska utredningen utmynnade bl.a. i att en yt-
terligare översyn skulle göras på lokalt initiativ i regionen. Det är den som
nu också är färdig.
Vi socialdemokrater tycker med anledning av detta, att det är märkligt att
utskottsmajoriteten fortfarande tycker som kommunikationsministern att
Vänersjöfarten bör utredas ytterligare innan riksdagen kan ta ställning i frå-
gan. Jag vill hävda att det borde vara färdigt med statliga utredningar om
Vänersjöfarten. Nu måste vi handla. Många av utskottsmajoritetens parti-
kolleger i Vänerområdet tycker också det.
Så tycker t.ex kommunikationsministerns egna partivänner i länen runt
Vänern. Det gäller bl.a. Roland Lében från Värmland. Fanny Rizell och
Ingrid Näslund har motionerat om detta. Så tycker moderaterna runt Vä-
nern med t.ex Stig Bertilsson och Göthe Knutson. Jag kan nog säga att alla
ledamöter av denna kammare som har tagit del av vad näringslivet, lands-
hövdingarna, länsstyrelserna och inte minst utredningsmännen själva har
sagt om sjöfartens utvecklingsmöjligheter på Vänern tycker så.
Herr talman! Låt mig också få citera vad landshövdingarna i de tre länen,
Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län, säger i ett gemensamt brev till
oss i trafikutskottet inför behandlingen: ”Det är enligt vår mening inte erfor-
derligt med ytterligare en utredning om Vänersjöfarten. Tvärtom riskerar
ett sådant förfarande att skapa osäkerhet om Vänersjöfartens framtid. På
grundval av det arbete som redovisats i den Adelsohnska utredningen vore
det av stort värde om statsmakterna, som grund för det fortsatta arbetet,
uttalade att Vänersjöfarten har en viktig roll att spela i det framtida trans-
portsystemet på med andra transportslag likvärdiga villkor.”
Vi socialdemokrater vill att riksdagen skall göra det här uttalandet om
Vänersjöfarten. Det har vi gjort genom vår reservation nr 4 till betänkandet.
Jag yrkar bifall till den reservationen. Jag förutsätter att alla de ledamöter
som har motionerat om att det inte behövs ytterligare utredningar också
kommer att göra det och bifalla vår reservation nr 4. Då kan vi få möjligheter
till en fortsatt sjöfart på Vänern. Då behöver inte sjöfartens framtid där vara
hotad. T.o.m landshövdingarna anser ju att den är det med ytterligare utred-
ningar. Jag vill vädja till kammarens ledamöter att ni lyssnar på era partiföre-
trädare från Vänerregionerna.
Herr talman! Vad som är mest märkligt i budgetpropositionen är bil. 7,
Stödet till svensk rederinäring. Det är kanske inte så märkligt att förslaget att
slopa rederistödet har lagts som sådant. Det har ju den borgerliga regeringen
lovat, eller skall jag säga hotat med, sedan den tillträdde. Men att slopa stö-
det innan någonting annat finns klart om hur svensk sjöfartsnäring skall han-
teras är mycket märkligt. Det är återigen ett bevis på hastverk från kommu-
nikationsdepartementet. Det kan i och för sig vara förståeligt att detta kan
inträffa om man inte är van politiker och om man är oerfaren när det gäller
tidsåtgången för att få fram nya förslag.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Det som är oförståeligt är att utskottsmajoritetens företrädare, som i stor
utsträckning är erfarna trafikpolitiker, inte inser att sjöfartsnäringen inte är
betjänt av den osäkerhet som den nu kommer att hamna i genom att rederi-
stödet skall upphöra innan något annat finns klart. Sjöfolket är definitivt inte
betjänt av ett avskaffande av rederistödet. Men det var väl inte heller me-
ningen att ta hänsyn till vad sjöfolket själva anser om sitt arbete.
Vi socialdemokrater införde ju för några år sedan ett system med återbe-
talning av de sociala kostnaderna för anställda inom sjöfartsnäringen. Denna
s.k. svenska modell har bidragit till att den svenska handelsflottan fått en
positivare utveckling under senare år. Svenska sjömän har känt sig tryggare
i jobbet. De har betalat skatt som alla andra, och de har haft samma sociala
skydd som alla andra löntagare.
Låt mig också hastigt nämna att EG-kommissionen t.ex. har presenterat
ett förslag till europeiskt sjöfartsregister. När det gäller sjöfolkets beskatt-
ning rekommenderar de den nuvarande svenska modellen med återbetal-
ning av skatt i stället för att slopa den. Men vi här i Sverige skall slå in på en
väg som skall inskränka arbetstagarnas rätt att fritt och utan inblandning av
staten organisera sig fackligt och låta fackföreningarna sluta avtal om anställ-
ningsförhållandena. Vi skall alltså införa diskriminerande regler på svensk
arbetsmarknad. Det kommer vi socialdemokrater aldrig att ställa upp på.
Likhet inför lagen skall gälla oavsett ras, religion, nationalitet eller etniskt
ursprung.
Herr talman! Detta är det märkligaste av det som kommunikationsminis-
tern har föreslagit i det ärende vi nu behandlar. Det skall inte längre vara
likhet inför lagen inom svensk lagstiftning.
Med anledning av den departementspromemoria som presenterades här-
omdagen angående sjöfartspolitiken och den förväntade proposition som så
småningom kommer angående förutsättningar för den svenska sjöfarten,
kan jag i dag bara konstatera att vi får all anledning att återkomma till dessa
frågor både i utskottet och i kammaren. Jag nöjer mig nu med att yrka bifall
till vår reservation nr 5 till betänkandet och avslag på förslaget om avveckling
av rederistödet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag påpeka att det också brådskar med att
minska miljöföroreningarna från sjöfarten. Man kommer tyvärr inte till rätta
med så många av de utsläppen enbart genom beslut här i Sverige, dvs. genom
nationella beslut. Vi anser därför att regeringen måste påskynda arbetet med
att söka nå bilaterala överenskommelser om gränsvärden för tillåtna svavel-
utsläpp inom sjöfarten. Vi anser inte, som utskottsmajoriteten gör, att det
räcker med att förutsätta att regeringen arbetar så snabbt som möjligt med
dessa frågor. Vi kräver i stället att regeringen redovisar för riksdagen hur
långt det arbete som den socialdemokratiska regeringen påbörjade med
andra länder har framskridit. Detta är innebörden i vår reservation nr 8 till
betänkandet. Men, herr talman, jag skall inte yrka bifall till den nu, utan
bara konstatera att vi fortfarande står fast vid denna åsikt.
Däremot har jag alltså yrkat bifall till reservationerna 1, 4 och 5.1 övrigt
står vi socialdemokrater bakom vad som sägs i betänkande nr 11 från trafik-
utskottet.
Anf. 2 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Gotland skall leva ett bättre liv än vad man gör i dag. Ny
demokrati har i ett flertal motioner motionerat om åtgärder som skall för-
bättra näringslivets förutsättningar på Gotland. De små partiernas motioner
avslås som vanligt när förslagen kommer från någon annan än de stora parti-
erna.
När det gäller anslagsfrågan, och då speciellt högsta prisregleringen som
gäller som lag från 1979, dvs. den lag som säger att lastbilsföretagen får ta ut
0,6 % på nettofakturan i varje särskilt fraktavtal, hade vi för avsikt att stödja
regeringen så att denna lag skulle kunna upphöra. Vårt stöd till regeringen
att avföra denna lag ligger i linje med vår politik. Denna lag kostar visserli-
gen inte statskassan något, men ändå.
Som jag tidigare har sagt har vi inte i något annat utskott fått igenom något
som skulle förbättra förutsättningarna för näringslivet på Gotland. Därför
ser vi oss tvingade till att åtminstone låta gotlänningarna behålla det lilla de
har. Vi tycker dessutom att hela Gotlandsfrågan kanske borde behandlas i
ett och samma paket. Därför bör vi inte i riksdagen fatta beslut om Gotlands-
tillägget utan att åtminstone avvakta sjöfartsverkets översyn av Gotlandstra-
fiken som skall vara klar den 15 maj.
Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag sålunda att riksdagen med
bifall till motion T623 yrkande 2 avslår det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om upphävande av lagen 1979:1035 med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter.
Herr talman! Under budgetåret 1991/92 uppgick stödet till Gotland till 69
milj.kr. För budgetåret 1992/93 har detta ökat till 140 milj.kr. Avtalet mellan
staten och Nordström & Thulin fortsätter samtidigt med denna kostnadsex-
plosion att vara hemligt. Inte ens Sveriges riksdag har någon insyn i den tra-
fik som man anslår pengar till. Hemligstämplingen innebär att riksdagens
ledamöter inte ens vet vilka krav staten har ställt på det rederi som har en-
samrätt till denna linjetrafik. Detta är synnerligen otillfredsställande.
Ny demokrati har i ett flertal motioner föreslagit åtgärder, som jag
nämnde tidigare, som innebär att Gotlandsstödet helt skulle kunna upphöra,
men serna. De avslår även mycket bra förslag. Men skam den som ger sig.
Man kan dessutom fråga sig om det är sunt att även fortsättningsvis bara
låta ett rederi segla på Gotland. Vi inom Ny demokrati tycker inte detta. Vi
som är ett litet parti, fortfarande med litet drag under galoscherna, tänker
inte avslå de stora partiernas bra motioner. Motion T602 samt T607 med
Jerry Martinger som en av författarna är bra motioner.
Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation nr 2.
Fru talman! Nu gäller det Trollhätte kanal. Sjöfarten i Vänern och Troll-
hätte kanal skall värnas. Hela Europa håller på att rusta upp sitt sjöfartska-
nalsystem. Snart kan man med pråmfartyg skeppa 1 000 ton last mellan Karl-
stad och Prag. Med tanke på detta skulle det vara märkligt om vi här i Sverige
inte värnade det sjökanalssystem som vi har. Ny demokrati stöder rege-
ringen i Trollhätte kanal-frågan. Men jag vill på det kraftigaste påpeka att vi
gick med på regeringens förslag endast på grund av att vi fick med en s.k.
stark skrivning: ”Utskottet förutsätter att utredningsarbetet kommer att be-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
drivas skyndsamt och att regeringen snarast möjligt för riksdagen redovisar
sina ställningstaganden i frågan.”
Fru talman! Jag hoppas nu att denna s.k. starka skrivning, kraftiga skriv-
ning verkligen hörs ända till kommunikationsdepartementet.
Dessutom, fru talman, några ord om Vinga lotsutkik. Man kan säga vad
man vill om Bengt Westerberg, men duktiga och framstående ledamöter har
folkpartiet, bl.a. Bager, Mårtensson och Skårvik. Dessa har väckt en motion
angående Vinga lotsutkik som jag till fullo stöder.
Nu har det emellertid visat sig att nedläggningshotet kanske inte är så all-
varligt som vi befarat. De rapporter som jag har fått från Göteborg säger
detta. Men för att markera att denna fråga även innehåller en gnutta tradi-
tion vill vi framhålla att Vingafrågan inte bara är en Göteborgsfråga. För
vem har inte någon gång gnolat ”Engelska flottan har siktats vid Vinga -
o’boy, o’boy, o’boy”?
Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 9.
Ytterligare ett ärende, fru talman! När satsningen på infrastrukturen hit-
tills debatterats har sjöfartens potential inte beaktats tillräckligt. Här finns
nämligen infrastrukturen redan utbyggd, och sjöfarten har möjlighet att ta
hand om stora mängder tillkommande gods. Vi förbiser ofta att en givmild
natur alldeles gratis försett oss med en infrastruktur, och Archimedes förkla-
rade varför och hur denna kan användas. Havet, vattnet, behöver mycket
litet av investeringar och underhåll för att klara av att bära hur mycket gods
som helst.
När det gäller kommunikationer har Sverige genom färjetrafiken en helt
central ställning. Konkurrensen mellan nordeuropeiska kontinentala fäije-
hamnar, främst Liibeck, Travemunde, Rostock, Sassnitz och Stettin, är kniv-
skarp. Färjestäderna ser dessutom en potentiellt allvarlig konkurrens i Öre-
sundsbron och den tilltänkta fasta förbindelsen över Femer Baslt.
Rostock, som redan har en god motorvägsförbindelse söderut, hoppas bli
Sveriges inkörsport till kontinenten. Vi kan alltså vänta ett billigt och snabbt
transportsätt över södra Östersjön.
Utvecklingen i Östeuropa med raserad mur m.m. har minskat Öresunds-
brons betydelse. Tyngdpunkten i Europa kommer att förskjutas österut.
Alltså blir den kortaste vägen till denna nya marknad över södra Östersjön.
Snabba färjor eller kustfartyg kommer att få en allt större betydelse.
Det är med anledning av detta, fru talman, som jag tillstyrker motion
Jo645, för att fästa kammarens ledamöters uppmärksamhet på att hela södra
Sverige på sikt kommer att bli en stor utskeppningshamn. Förmodligen kom-
mer även Karlskrona att ingå i detta storhamnsområde.
Även om jag står bakom reservation 13, avstår jag från att yrka bifall till
denna, för att spara litet tid här i kammaren, utan jag yrkar endast bifall till
reservationerna 2 och 9.
(Applåder)
Anf. 3 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! .Tag kommer kanske att använda någon minut mer än jag har
anmält.
Den centraleuropeiska trafikinfarkten kan inom en inte alltför avlägsen
framtid leda till en kollaps för transportsystemet i Europa. Trots decennier
av lobbyarbete, där biltillverkare och betong- och asfaltbolag underblåst
satsningar på bilismen, har man inte kunnat åstadkomma en ordning där
vägtrafiken kan svälja transportbehovet. Förlusterna i energi, väntetider och
förstörd miljö är enorma.
Vill vi ha ett samhälle som undviker att gå mot miljömässig och transport-
eknomisk kollaps, måste resurser styras över till spårbunden trafik, sjöfart
och olika typer av kombitrafik. Budgetpropositionen och det här sjöfartsbe-
tänkandet har tyvärr en beklämmande svag profil när det gäller den inrikt-
ningen, särskilt vad beträffar sjöfarten. Den offensiva inriktningen saknas.
Hanteringen av Vänersjöfarten och Gotlandstrafiken är exempel på velighet
och vacklande. Jag kan också instämma i uttrycket hafsverk, som tidigare
använts i debatten.
De flesta av oss inser nog att om vi vill ha ett civiliserat samhälle som är
någorlunda rättvist, måste samhället gå in och korrigera för de regionala
obalanser i fråga om transportkostnader som inträffar på grund av själva
geografin. Staten måste ta ansvar för att en ö som Gotland har bra kommuni-
kationer med fastlandet. Taxorna är trots nuvarande reglering av sjöfarten
på Gotland för höga.
Det måste vara möjligt för den bofasta befolkningen att ta sig över till fast-
landet utan att bli ruinerad. Det måste också vara möjligt att till någorlunda
likvärdiga kostnader som på fastlandet transportera gods till och från ön.
Sommaren 1991 betalade en tvåbarnsfamilj från Gotland 2 556 kr. för en
resa Oskarshamn-Visby tur och retur, med hytt i ena riktningen och stolar i
den andra. Det betyder en kostnad på ungefär 100 kr. per mil, dvs. ca fem
gånger mer än om de kört på landsväg. Den sänkning av taxorna med 10 %
som genomförts fr.o.m. 1 januari 1992 är mot denna bakgrund inte tillräck-
lig. Troligen är inte heller den ytterligare förstärkning på 10 milj.kr. som
vänsterpartiet föreslår tillräcklig, men det är ändå ett steg i rätt riktning.
Jag yrkar därför bifall till min meningsyttring vid mom. 6.
När det gäller avvecklingen av den s.k. högstprisregleringen är enligt min
mening RRV:s utredning i viss mån bestickande. Rätten till Gotlandstilläg-
get leder ju faktiskt till att ASG och Bilspedition får bättre lönsamhet om
de kör mycket på fastlandet och litet på Gotland. Det är möjligt att det är
transportföretagen som tjänar mest på nuvarande system. Det är alltså rim-
ligt att man försöker se över det systemet.
Samtidigt är det uppenbart att lastbilstrafiken på Gotland är förknippad
med längre väntetider, hamn- och längdavgifter, biljett- och hyttavgifter.
Regleringen har också gjort det möjligt för fraktköpare på Gotland att vända
sig till SPK, om det funnits misstanke om för höga priser.
Tills något bättre system än det nuvarande har redovisats, vore det rimligt
att det nuvarande stödet fick vara kvar. Jag kan för min del yrka bifall till
reservation 1.
När det gäller Vänersjöfarten och Trollhätte kanal delar vi i vänsterpartiet
den oro som finns i regionen på grund av det förnyade utredandet. Kan inte
utskottsmajoriteten och kommunikationsministern lita på de utredningar
som redan har gjorts? Skulle Vänersjöfarten läggas ner och ersättas av last-
bilstrafik, skulle ca 3,5 miljoner ton gods föras över till vägarna. Förstärk-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
10
ningar av vägarna i regionen men tvekan omkring sjöfarten gör att folk bör-
jar bli misstänksamma.
Skulle godset föras över på väg, kommer utsläppen av kväveoxider, kol-
oxid, koldioxid och stoft att fördubblas i regionen. Är det miljöpolitik?
Adelsohn menade att en så stark ökning av trafiken också skulle öka kostna-
derna för trafikolyckorna med ungefär 15 milj.kr.! Ett tillkännagivande en-
ligt reservation 4 borde här ha varit på sin plats.
Den redaranpassade sjöfartspolitiken har vi redan haft ett par tillfällen att
debattera, och fler torde det bli. När vi i december avskaffade möjligheten
att förhindra utflaggning av fartyg, togs det första steget, och nu tas det
andra. Skulle nu inte några andra åtgärder vidtas, skulle redarna mer eller
mindre tvingas att flagga ut, säga upp svenska sjömän, anställa låglönebe-
sättningar och sänka behörighetskraven.
När det eventuellt kommer en proposition om ett internationellt register,
får vi se hur mycket antifacklig cynism regeringen vågar prestera. Det kan
bli så att svenska fackliga organisationer förvägras rätten att förhandla för
låglönebesättningar som har avtal tecknade med korrupta s.k. gula fackför-
eningar i andra länder. Dessa besättningar kan också vara bundna av avtal
som förbjuder dem att ta kontakt med andra fackföreningar. Det skulle inne-
bära ett gigantiskt steg tillbaka på svensk arbetsmarknad. Såvitt jag förstår
har EG-kommissionen den 25 januari presenterat ett förslag som ligger i
linje med det gamla svenska.
Jag yrkar bifall till meningsyttringen vid mom. 15.
Krav på samtliga fartyg, oavsett storlek, att ha lots ombord när farligt gods
transporteras anser vi vara viktigt. Med farligt gods menar vi då också petro-
leumprodukter. Inom sjötrafikområdena Stockholm, Mälaren, Göteborg
och Bråviken finns ett system för trafikinformation för att minska kollisions-
risken. Det finns möjlighet att utveckla detta system till sjöss till att omfatta
även miljöhänsyn och naturskydd.
Vänsterpartiet står givetvis bakom de krav som kommer till uttryck i min
meningsyttring beträffande momenten 18 och 22, men jag avstår i den delen
från yrkande.
Anf. 4 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Det här betänkandet innehåller ett förslag om att slopa den
s.k. högstprisregleringen i Gotlandstrafiken. Det har framgått mycket tyd-
ligt av de tidigare talarna. Mot detta förslag har bl.a. socialdemokraterna
reserverat sig.
Socialdemokraterna har tidigare, i regeringsställning, föreslagit att pris-
regleringen skall slopas. Men nu, i opposition, intar de en motsatt hållning.
Högstprisregleringen på Gotland är egentligen en märklig form av be-
skattningsrätt för två fraktföretag med trafik på Gotland. Med hjälp av
denna beskattningsrätt skaffar dessa två företag ett faktiskt monopol på tra-
fiken, och man anser, som alla monopolister har gjort i alla tider, att det egna
monopolet är omistligt och att samhället skulle drabbas svårt om det togs
bort.
Högstprisregleringen granskades förra året av riksrevisionsverkct. Vilka
ytterligare utredningar, Jarl Lander, behövs för att granska detta system? De
resultat som RRV har kommit fram till är anmärkningsvärda. RRV konsta-
terar: ”Varken ASG eller Bilspedition har kunnat redogöra för RRV hur
man går till väga för att säkerställa att högstprisregleringen följs. Om tran-
sportförmedlingsföretagen kopplar högstprisregleringen till grundtaxan kan
detta innebära att transportpriserna i flera fall inte motsvarar de som tilläm-
pas på fastlandet. Skälet är att huvuddelen av dessa debiteras enligt individu-
ella avtal med stora rabatter i stället för med utgångspunkt från grundtaxan.
Detta förstärker osäkerheten om i vilken grad högstprisregleringen verkli-
gen gynnar Gotlandstrafiken.”
Vad man säger är att här finns anledning att misstänka att priserna egentli-
gen är högre än de skulle ha varit utan reglering.
Både ASG och Bilspedition har till RRV uppgivit att de inte tjänar något
på trafiken. Fru talman! Det är märkligt att det bakom varje monopolist all-
tid finns en stor filantrop.
Bilspedition har vidare för RRV uppgivit att Gotlandstillägget genererar
precis så mycket intäkter att det täcker merkostnaderna för trafiken.
Samtidigt konstaterar SPK att de i förhandlingarna med företagen möter
kostnadsposter som inte går att verifiera. Detta, fru talman, är oacceptabelt.
Det rör sig trots allt om offentliga medel. SPK konstaterar också att kostna-
der som inte kan verifieras tenderar att överskattas och att öka snabbare än
andra kostnader.
Till RRV har Bilspedition uppgivit att intäkterna av Gotlandstrafiken är
1-2 % av omsättningen. Man har däremot vägrat att ange hur lönsam den
är i förhållande till annan trafik eller hur mycket den bidrar till det totala
resultatet.
Det är också anmärkningsvärt att det här numera av många ansedda
omistliga stödet vid RRV:s undersökning var tämligen okänt bland tran-
sportköparna på Gotland.
I en fullständigt exempellös kampanj har trafikföretagen nu lyckats
skrämma de lokala politikerna på Gotland, och alla här i riksdagen har fått
ett upprop där man bl.a. för fram Gotlands Trädgårdsprodukter, som skulle
drabbas av ett extra fraktpåslag med 800 000 kr. om året och därmed inte
längre kunna finnas kvar på marknaden.
Siffran är fullständigt ointressant eftersom vi inte får veta hur stor omsätt-
ningen är, hur många ton som skeppas och till vilken kostnad detta sker i
dag. De beräkningar som RRV har gjort ger inget stöd för tesen att Gotland
är särskilt missgynnat ur transportsynpunkt - vare sig man mäter saluvärde
eller förädlingsvärde och vare sig man mäter livsmedelsindustri eller verk-
stadsindustri.
Det är också anmärkningsvärt att ett enigt kommunfullmäktige på Got-
land gör detta uttalande till förmån för de Stockholms- och Göteborgsbase-
rade trafikföretagen och mot den egna lokala åkerinäringens önskemål.
Fru talman! Utskottet har i det här sammanhanget uttalat sig för den s.k.
vägkostnadsprincipen. Att stödja ett sådant förslag är inte särskilt svårt, ef-
tersom lastbilstransporter på väg faktiskt är det dyraste sättet att transpor-
tera gods. Välskötta godsfärjor har vanligtvis inga svårigheter att konkurrera
prismässigt med landsvägstrafik. Men i kostnaden för vägtransporten skall
också, självfallet, alla aktuella kostnader räknas in - inte bara de statliga väg-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
11
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
skatterna. Förarlöner, fordonsslitage och bränslekostnad skall självfallet
också räknas in.
RRV:s förslag när det gäller högstprisregleringen är entydigt. Man kon-
staterar att stödet ger upphov till en rad problem och att det är oklart om det
verkligen gynnar transportköparna i Gotlandstrafiken.
RRV har vidare gjort bedömningen att transportpriserna inte kommer att
öka i samband med en avveckling av högstprissystemet. Utskottsmajoriteten
delar den uppfattningen.
I dag har Ny demokrati ändrat sig. Det var ett parti som gick ut med att
avreglera och avskaffa monopol, och nu har man ändrat sig och säger att man
skall stödja denna orättfärdiga monopolsituation.
Frågan om konkurrens i Gotlandstrafiken tas också upp i en reservation
av Ny demokrati.
Gotlandstrafiken blev egentligen på allvar ett problem först när den blev
produkten av en misslyckad varvspolitik. Sedan dess har en enda lång kedja
av olika subventionsåtgärder avlöst varandra, och Gotlandstrafiken uppvisar
alla vanliga kännetecken på en statligt reglerad monopolverksamhet, dvs.
dålig service, höga priser och missnöjda kunder. En annan uppläggning
måste komma till stånd när det nuvarande avtalet går ut 1997. Men tills dess
är staten som avtalspartner dess värre låst vid den nuvarande konstruktio-
nen.
Socialdemokraterna reserverar sig också, tillsammans med några ytterli-
gare partier, mot den föreslagna utredningen av Vänertrafiken. Här är skill-
naden i uppfattning mellan partierna obetydlig. Utskottet är enigt om att ka-
nalen är en värdefull trafikled som bör bättre utnyttjas för transporter i Väst-
och Mellansverige. Det återstår dock att bestämma hur den i framtiden skall
vara organiserad. Det är inte rimligt att kanalen i fortsättningen lever som
det enda kvarvarande affärsverket.
Det är också viktigt att taxesättningen anpassas så att kanalen får inkoms-
ter för trafiken. I dag går större delen av inkomsterna till sjöfartsverket, ef-
tersom större delen av godset betraktas som inrikesgods och därför är av-
giftsbefriat. En utredning av dessa frågor är befogad, och den bör genomfö-
ras skyndsamt.
Det finns också en reservation mot förslaget att rederistödet skall upp-
höra. Det finns ingen anledning att nu gå in i en debatt om ett speciellt regis-
ter för svensk sjöfart. En proposition är utdelad, och en departementspro-
memoria är redan under diskussion och kommer senare under våren till riks-
dagen. Men som ett andra steg i den nya svenska sjöfartspolitiken - det
första innebar slopandet av flagglagen - föreslås att det nuvarande rederistö-
det avvecklas. Socialdemokraterna har reserverat sig mot detta och föreslår
oförändrat stöd.
Men, Jarl Lander, hur tänker ni er finansieringen av detta stöd? I den al-
ternativa budget som Socialdemokraterna har presenterat i motion Fi202
finns det inte med någon utgiftspost för rederistöd.
Det går inte att samtidigt hävda att det egna budgetförslaget är bättre ba-
lanserat än regeringsförslaget när samtidigt stora och viktiga utgiftsposter
saknas. Det rör sig om 300 milj.kr. Socialdemokraterna har inte tidigare an-
12
vänt den mefoden. Därför frågar jag än en gång Jarl Lander: Hur skall finan-
sieringen av dessa 300 miljoner ordnas?
Jarl Lander tog upp frågan om miljöaspekten för sjöfarten, men han hade
inget yrkande. Jag vill ändå säga att påståendet i den av jordbruksutskottet
behandlade motionen att miljöarbetet har avstannat inte är sant. Det bedrivs
ett intensivt miljöarbete, kanske framför allt inom sjöfartsverket. Som ett
exempel på detta vill jag speciellt framhålla den nya färjan mellan Helsing-
borg och Helsingör, som kommer att bli ett miljömässigt föredöme. Det kan
också, fru talman, vara värt att peka på den nya fätja som kommer att gå till
Bohus-Malmön och som förses med en omfattande katalysatorrening. Det
är faktiskt unikt inom modern sjöfart.
Kenneth Attefors tog upp en reservation till förmån för lotsutkiken på
Vinga. Ett parti som har förespråkat avreglering och minskade statliga åtgär-
der ägnar sig här i kammaren åt en hejdlös nostalgi, t.o.m. åtföljd av ett lätt
försök till sång.
Om ett statligt verk, i det här fallet sjöfartsverket, vill organisera sin verk-
samhet på ett bättre sätt, får vi inte i riksdagen lägga hinder i vägen. Det som
nu lokalt har diskuterats på sjötrafikområdet i västra Sverige innebär att de
båtsmän som för närvarande tillbringar sin arbetstid i ett övernattningsrum
i stället skulle kunna tillbringa den arbetstiden i utkiken. Därmed skulle man
kunna spara in åtta tjänster, som nu enbart är lokaliserade i utkiken.
Jag tycker inte att det är någon stor sak, och det är rätt naturligt att männi-
skor under sin arbetstid faktiskt också skall förutsättas göra ett arbete. Det
vore orimligt om riksdagen i det här fallet skulle detaljreglera för styrelsen i
det statliga verket.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag
på samtliga reservationer.
Anf. 5 JARL LANDER (s) replik:
Fru talman! Tom Heyman frågar oss socialdemokrater vilka ytterligare ut-
redningar vi vill skall göras för att se till att Gotlandstrafiken skall flyta enligt
den vägprincip som vi tydligen är överens om i utskottet. Jag skulle vilja
vända på frågan, Tom Heyman. Vad är det för utredning som hittills har
gjorts? Såvitt jag förstår hänvisar utskottsmajoriteten till en analys som riks-
revisionsverket har gjort. På grundval av den analysen skall vi ta bort högst-
prisregleringen och Gotlandstillägget.
Det är inte på det sättet som vi har varit överens beträffande dessa fråge-
ställningar tidigare i utskottet och här i kammaren. Vi vill få till stånd en
analys som även belyser effekterna av en successiv avveckling av det här stö-
det. På det sättet kan vi få reda på om det, som Tom Heyman påstår, verkli-
gen är möjligt att ta bort kostnadstillägget.
Vi vill påstå att det inte har gjorts en riktig utredning av detta, utan att det
som riksrevisionsverket hittills har gjort bara är en analys av vad högstpris-
regleringen och Gotlandstillägget har betytt. Vi tycker inte att det kan ligga
som underlag för beslut i den här frågan, utan vi anser att de här stödfor-
merna för godstrafiken till Gotland skall vara kvar.
Tom Heyman säger också att vi i utskottet är överens om nödvändigheten
av Trollhätte kanal, Vänertrafiken osv. Så bra! Då behöver vi nu kanske inte
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
13
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
14
några ytterligare utredningar. Näringslivet, länsstyrelser, landshövdingar,
alla som jobbat med frågorna om Vänersjöfarten, har sagt: Låt oss nu få
möjlighet att jobba vidare med det här. Låt oss slippa ytterligare statliga ut-
redningar. Är vi överens om att det är nödvändigt med sjöfart inom detta
området, låt oss då göra ett uttalande av den innebörden, men inte tillsätta
ytterligare utredningar, som i stället skulle kunna lägga en död hand över
hela denna verksamhet.
Tom Heyman frågar oss också hur vi har tänkt finansiera rederistödet. Jag
skulle väl egentligen kunna vara fräck och säga att vi skall ta upp denna frå-
geställning på samma sätt som regeringen gör. Vi skall tala om det när det
finns ett förslag att ta ställning till. Men vi har i motionen skrivit att vi anser
att den svenska modellen skall vara kvar, och det betyder såvitt jag kan ut-
tolka det att vi också får se till att få fram medlen härför. Men hur det mer
konkret skall gå till kommer vi att tala om när regeringen har lagt fram för-
slaget till hur den nya sjöfartspolitiken skall utformas här i Sverige.
Anf. 6 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Det är två frågor som är viktiga att hålla isär i detta samman-
hang: högstprisregleringen och Gotlandsstödet. Högstprisregleringen är re-
dovisad i riksrevisionsverkets rapport, och några ytterligare detaljer om den
lär vi inte få fram, eftersom de två företag som deltar i detta system inte läm-
nar några uppgifter vare sig till riksrevisionsverket eller till någon annan.
Däremot finns det inget förslag från regeringen om att Gotlandsstödet
skall tas bort. Det är väl värt att poängtera i detta sammanhang att Gotlands-
stödet i år mer än fördubblats. Årets anslag ligger på 140 milj.kr. Det finns
kanske anledning att se över hur detta kommer att se ut i en framtida situa-
tion när det nuvarande avtalet löper ut.
Men det är viktigt att vi håller isär dessa två frågor. Det är inte bevisat att
högstprisregleringen har någon positiv effekt för näringen. Tvärtom bidrar
den till att upprätthålla ett skadligt monopol på Gotland.
När det sedan gäller budgetpolitiken kan jag bara citera direkt ur motion
Fi202, där Socialdemokraterna säger: ”Denna politik genomförs inom ra-
men för en ansvarsfull budgetpolitik med ett mindre budgetunderskott än
regeringens förslag.” Här kommer nu ett förslag om att man skall öka sub-
ventionen med 300 milj.kr. Det finns ingen sådan kostnadspost i samman-
ställningen i Socialdemokraternas budgetmotion. Det här hänger faktiskt
inte ihop, Jarl Lander.
Anf. 7 JARL LANDER (s) replik:
Fru talman! Vi är överens om Gotlandsstödet, Tom Heyman. Det är bra
att det går upp till den nivå som presenteras i förslaget. Men vad vi inte är
överens om är högstprisregleringen och Gotlandstillägget med anledning av
det.
Det är ju så, som riksrevisionsverket har kommit fram till, att ett slopande
av detta betyder en merkostnad på 50-60 milj.kr. för de transporter som går
fram och åter mellan fastlandet och Gotland. Vi socialdemokrater är nu inte
beredda att säga ja till att det skall drabba gotlänningarna. Enighet har ju
förelegat om att det skall råda s.k. regional balans i vårt land.
Anf. 8 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Riksrevisionsverket säger inte detta. Tvärtom framhåller det
uttryckligen i sin rapport att man inte kan se någon förhöjning av kostnadsni-
vån i Gotlandstrafiken om detta stöd slopas. Den konkurrens som i stället
skulle uppstå i trafiken skulle komma gotlänningarna till del.
Anf. 9 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tar till orda med anledning av den fråga som just har ak-
tualiserats vad gäller taxorna i godstrafiken på Gotland. Det handlar om
högstprisregleringen och Gotlandstillägget.
Låt mig först säga att jag instämmer i Tom Heymans redovisning av ut-
skottsbetänkandet och majoritetsskrivningarna i de olika bitarna. Men som
har framgått av diskussionen - bl.a. här i kammaren - finns det olika uppfatt-
ningar om och olika analyser av vad en avveckling av systemet med högst-
prisreglering och Gotlandstillägget kommer att leda till. Riksrevisionsver-
kets, länsstyrelsens och Gotlands kommuns analyser pekar i helt olika rikt-
ningar.
Det kan finnas anledning till att vi otvetydigt bör vara klara över vilka ef-
fekterna blir innan vi tar ställning här i riksdagen.
Fru talman! Jag skulle därför vilja föreslå att vi återremitterar det här
ärendet till trafikutskottet för ytterligare beredning. Om jag har förstått de
formella reglerna rätt, kan man inte bara lyfta ut den här delen för en återre-
miss utan hela ärendet måste återremitteras.
Skälet till mitt återremissyrkande är att vi än en gång skall studera den del
som gäller högstprisregleringen och Gotlandstillägget.
Jag har bland de olika partiernas företrädare förvissat mig om att vi kom-
mer att få igenom återremissyrkandet. Därför vädjar jag till kammaren att
inte ta någon ytterligare stor, uppslitande debatt om den här delen av betän-
kandet. Låt oss se över detta i trafikutskottet, sä återkommer vi till kamma-
ren igen.
Jag yrkar således på återremiss.
Anf. 10 JARL LANDER (s) replik:
Fru talman! Det är litet märkligt att Centern börjar lyssna på vad partivän-
nerna på Gotland har sagt i det här ärendet. Vi skall från socialdemokratisk
sida inte motsätta oss en återemiss av ärendet. Vi förutsätter nu att det El-
ving Andersson har sagt betyder att vi kan få en riktig genomlysning av vad
högstprisregleringens och Gotlandstilläggets avskaffande innebär.
Vår uppfattning är naturligtvis den som jag tidigare har redovisat, och vårt
yrkande står kvar vad gäller reservationerna. Men vi yrkar ändå bifall till
återremissen. Om återremissen faller, står våra yrkanden kvar.
Anf. 11 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara anmäla att det inte skall behöva finnas någon
tveksamhet hos majoritetens företrädare om vilka förslag man röstar igenom
i kammaren. Om en återremiss kan bringa större klarhet i detta ärende kan
det vara en bra utväg. Vi kommer från moderat sida inte att motsätta oss
detta. Vi kommer att stödja ett återemissförfarande.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
15
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
Anf. 12 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Det finns åtskilligt att säga om Gotlandstrafiken, dess pris-
nivå, turtäthet, bekvämlighet osv. Jag skall inte ta upp någon diskussion om
dessa frågor i dag. Det pågår en översyn av Gotlandstrafiken hos sjöfartsver-
ket. Jag hoppas att våra förhoppningar om att det skall bli en rejäl översyn
och att den skall ge ett gott resultat inte kommer på skam.
Sedan till frågan om högstprisregleringen av frakttaxorna till Gotland. Jag
är rädd att jag gör Elving Andersson besviken, men den debatt som redan
har förekommit här i dag visar att det finns ett behov av att vi - även om det
skulle bli en återremiss - skickar med till utskottet gotlänningarnas funde-
ringar och ganska bestämda åsikter i denna fråga. Jag kommer, fru talman,
att ta tillfället i akt att föra fram de åsikterna.
Det är i dag inte dyrare att frakta en vara till Gotland. Det kan vi hävda.
Det är en nyckelfråga för oss som arbetar med att få företagsamhet och an-
nan verksamhet till Gotland och att bevara den verksamhet som vi har. Det
har varit oerhört väsentligt att kunna peka på detta, eftersom det har varit
en sådan turbulens kring Gotlandstrafiken de senaste åren. När man harpro-
pagerat för verksamhet på Gotland har man mycket ofta fått höra repliken:
Men är det inte förfärligt dyrt? Det har då varit viktigt för oss att kunna
hävda att våra fraktkostnader är likvärdiga med fraktkostnaderna i övriga
landet.
Det gotländska näringslivet är en känslig växt. Den är inte svag och liten,
även om den är litet för liten. Näringslivet är känsligt så till vida att man är
mycket beroende av att transporterna fungerar på ett bra sätt.
Gotländsk industri består till stor del av livsmedelsindustri. Vårt näringsliv
baserar sig mycket på jordbruksprodukter. Förädlingshalten är ofta låg, och
därmed är fraktandelen i den totala kostnaden stor. Det medför att det här
är ett sårbart system och att merkostnaderna i den konkurrenssituation vi
befinner oss i är svåra, för att inte säga omöjliga, att ta ut. Om man tänker
efter är det inte så svårt att räkna ut att det finns vissa fördyrande moment
när man fraktar varor till och från Gotland. Man måste t.ex. vänta på färjans
avgångstid, som större delen av året inträffar en gång per dygn.
Det finns stora företag på Gotland som även finns i andra delar av vårt
land. Detta får effekter även för dem. De enskilda företagen kan förvisso
utjämna kostnaderna mellan de olika enheterna i landet. Men däremot kan
detta få ett företag att ta steget och säga att enheten på Gotland skall läggas
ner. Vi har sett tillräckligt av det. Jag behöver bara nämna sockerbruket i
Roma som ett exempel.
Fru talman! Jag ägnade större delen av den sammanträdesfria veckan och
även annan ledig tid under året till att besöka gotländska företag, större och
mindre. Länsstyrelsen har också tagit fram mycket underlag i det här fallet.
Jag vågar påstå att vi har ganska bra belägg för hur det här skulle slå.
Jag har bett de olika företagen att precisera vad det här skulle innebära i
pengar för dem. Det gäller en halv miljon här, en miljon eller två miljoner
där osv. Man kan tycka att det inte är så stora siffror. Man skall emellertid
komma i håg att de gotländska företagen ofta är små. När jag har bett dem
att översätta det här i arbetstillfällen har en del sagt att det innebär att de i
16
fortsättningen inte kan ta någon verksamhet från fastlandet. Man måste kan-
ske göra sig av med fyra arbetstillfällen.
Sammantaget är det här förödande för gotländskt näringsliv. Det värsta är
inte de som säger hur många arbetstillfällen det gäller om det här slår ige-
nom, utan de som säger att det inte spelar så stor roll för deras företag bort-
sett från att det kanske inte är intressant för dem att verka på Gotland i fort-
sättningen.
Det här är bakgrunden till att vi från Gotland har skrivit, ringt och talat.
Jag tror att alla gotländska partiföreträdare har haft kontakter med sina mot-
svarigheter i riksdagen. Landshövdingen, länsstyrelsen och Gotlands kom-
munfullmäktige har agerat.
Jag tror att det var Tom Heyman som sade att några företag har skrämt
upp de gotländska politikerna. Jag vill påstå, Tom Heyman, att gotländska
politiker känner så väl till det gotländska näringslivet att de inte behöver bli
uppskrämda av någon tillfällig opinionsyttring från något företag. Man vet
vad det handlar om. När företagen kommer till oss har vi bakgrunden ganska
klar för oss. Det är inte fråga om att de ringer och säger att nu måste ni agera,
och då blir vi mycket rädda och drar i gång en stor apparat. Jag tror egentli-
gen inte att det var detta Tom Heyman avsåg. Men om det var det, så var det
en förolämpning mot Gotlands kommunfullmäktige som enhälligt - med
sina 71 ledamöter från sju olika partier - stod bakom det papper som jag i
förra veckan stoppade i varenda ledamots postfack här.
Jag vill också säga, fru talman, för det är viktigt att få det sagt, att vi got-
länningar inte älskar högstprisregleringen och Gotlandstillägget. Vi tycker
inte att det här är den bästa konstruktion man kunde komma på. Det behö-
ver inte alls se ut på det här sättet, men en utjämning av något slag måste vi
ha. Skall det vara en öppen marknad måste det även vara en konkurrens på
lika villkor. Därför vill jag hävda att ett beslut i enlighet med reservation 1
hade varit det bästa i dag, och jag beklagar att det har framförts ett förslag
om återremiss; det försenar hela ärendet. Först och främst tycker jag att man
borde kunna bryta ut just den här punkten, eftersom det är en så klart av-
gränsad fråga, och inte skulle behöva återremittera hela ärendet. Om nu alla
är överens om återremiss skall jag inte ställa något motyrkande, men jag är
ändå mycket tveksam till denna hantering.
Det som Elving Andersson vill att man skall titta på är precis vad som står
i reservation 1, nämligen att underlaget är otillräckligt för ett beslut och att
regeringen inte mäktat ta fram något alternativt förslag; i avvaktan på ett
regeringsförslag bör något beslut inte fattas. Det är egentligen exakt detta
Elving Andersson vill ha fram, så hade det inte gått partitaktik i frågan hade
vi i dag kunnat bli överens om att bifalla reservation 1.
Slutligen, fru talman, vill jag säga endast några ord om reservation 3, som
handlar om offentliggörande av avtalet mellan staten och Nordström & Thu-
lin. Det här är en fråga som länge varit aktuell och som upprört känslorna
här i riksdagen och även på Gotland. Vi tycker det är märkligt att vi inte
skall känna till innehållet i avtalet. Jag har gett uttryck för detta förut från
denna talarstol, och jag tycker fortfarande att det är en märklig tolkning som
lett fram till att inte ens företrädare för kommunen på Gotland, trafikutskot-
tet eller någon annan fått ta del av avtalet. Ä andra sidan tycker jag inte att
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 79
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
18
det är riksdagens sak att fatta beslut i enskilda sekretessärenden, precis som
utskottet har framhållit. Därför försätter det här mig i en litet knepig situa-
tion, eftersom jag dels tycker att avtalet skall offentliggöras, dels tycker att
frågan inte bör avgöras i riksdagen. Men jag har lusläst reservation 3 och
kommit fram till att vad man förordar är en skrivning där det heter att rege-
ringen bör ”enligt utskottets mening snarast pröva möjligheterna att häva
sekretessen”. Det tycker jag också. Jag vet att regeringen har prövat saken
tidigare och avslagit framställningen. Men jag anser att kan vi på något sätt
påverka hanteringen, så att vi får en bättre insyn i denna för oss gotlänningar
så oerhört väsentliga fråga, har jag för avsikt att rösta för reservation 3.
Anf. 13 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Eftersom Ulla Pettersson har varit på Gotland och från got-
ländskt näringsliv fått besked om att det skall bli en halv miljon där och
800 000 där i extrakostnader vill jag fråga: Vad är det för siffror? Det måste
ju vara siffror som kommer från den kampanj som ASG och Bilspeditionen
har fört i syfte att få behålla sitt monopol. Men det här är ju siffror som riks-
revisionsverket inte har fått. Man har när det gäller redovisningen till den
statliga myndigheten vägrat att uppge egentligen någon siffra av betydelse
för att det skall kunna bedömas hurdan utvecklingen varit. Men för fullmäk-
tige på Gotland har man presenterat en rad siffror som på något sätt legiti-
merar det egna monopolets stora betydelse och uppfattningen att ön mer el-
ler mindre skulle sjunka om monopolet togs bort.
Riksrevisionsverkets slutsats tycker jag är viktig, och den kan gott föras
till riksdagens protokoll. RRV anser att en avveckling av högstprisregle-
ringen och Gotlandstillägget bör kunna ske utan att transportpriserna i Got-
landstrafiken ökar.
En konkurrensbegränsning av det här slaget leder alltid till högre priser.
Ulla Pettersson kan väl också vid sina företagsbesök hälsa på hos Gotlands
Åkeriförening, som i dag är praktiskt taget chanslös när det gäller den här
trafiken, och fråga vad ett slopande av högstprisregleringen skulle innebära
för Åkeriföreningens möjligheter att vara med och konkurrera om det got-
ländska näringslivets transporter.
Anf. 14 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inte bara varit på Gotland - jag bor på Gotland.
Det är inte trafikföretagen som givit mig dessa uppgifter - jag har faktiskt
inte varit i kontakt med dem - utan det är andra företag som redovisat vad
prishöjningarna skulle innebära för deras verksamhet. Jag undrar om Tom
Heyman kan garantera att det inte blir någon som helst höjning av de got-
ländska frakttaxorna om vi genomför ett slopande - att det den 1 juli 1992
kommer att stå en hel rad långtradare som är beredda att kasta sig över Got-
landstrafiken och att dessa kommer att fullständigt konkurrera ut varandra
genom lägre priser. Om Tom Heyman garanterar detta, så kan jag naturligt-
vis ompröva min inställning. Har Tom Heyman sådana relationer med frakt-
företagen att han har möjlighet att ge mig den garantin, så kan vi börja reso-
nera.
Jag tycker att Tom Heyman helt och hållet underkänner den utredning
som har genomförts av kompetent folk på länsstyrelsen på Gotland, av före-
trädare för samtliga politiska partier på Gotland, av landshövdingen osv. De
siffror som Tom Heyman frågar efter fanns såvitt jag vet med vid den upp-
vaktning som gjordes hos utskottet häromveckan. Jag känner inte till om
Tom Heyman var närvarande vid uppvaktningen, men jag vet att länsstyrel-
sens företrädare då hade med sig rätt mycket material från de gotländska
företagen. Det är bara att beklaga att kunskaperna om den här frågan är
större hos länsstyrelsen på Gotland än i trafikutskottet - åtminstone delar av
trafikutskottet.
Anf. 15 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag var med på uppvaktningen, och jag kan säga att länsstyrel-
sen inte hade en enda ny siffra att komma med. Det fanns inga nya siffror,
utan de enda siffror som länsstyrelsen redovisade var egentligen trafikföreta-
gens uppgifter om att man skulle höja taxan med 60 %.
Jag har varit i kontakt med mina partivänner på Gotland, och de tyckte
att jag skulle komma ner och titta på situationen. Jag sade att det skall jag
gärna göra, men då vill jag också träffa olika företrädare och jag vill ha till-
gång till de uppgifter som ni åberopar i alla sammanhang. Jag vill se vilket
underlag ni har, och detta anser jag mig kunna bedöma efter 20 års verksam-
het som speditör i transportbranschen. Man ringde i går och sade: det är nog
ingen idé att du kommer, för vi får inga som ställer upp och lämnar de här
uppgifterna.
Skadliga monopol leder alltid till för hög prissättning - det är en gammal
sanning. Den nuvarande regeringen företräder ett marknadsmässigt synsätt,
vilket innebär att regeringen naturligtvis inte kan garantera att vi kommer
att vara i en viss situation den 1 juli 1992 vid fäijelägena för Gotlandstrafi-
ken. Men en avreglering av trafiken skulle definitivt leda till en bättre kon-
kurrenssituation, till främjande för näringslivet på Gotland. Det är min fulla
övertygelse.
Anf. 16 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Fru talman! Det var ju tråkigt att Gotlandsmoderaterna inte förrän i går
hade fått klart för sig vad de ville framföra till sina företrädare på riksplanet.
Jag vet att de andra Gotlandspartierna har varit betydligt snabbare härvid-
lag, även om uppgifterna har kommit sent på många håll.
Som jag sade i mitt anförande är det inte så, Tom Heyman, att vi tycker
att det här är ett väldigt bra system. Så är det inte - vi älskar inte det här.
Men låt oss få ett bättre system.
Jag måste få ställa en fråga. Regeringen väntar sig att marknadskrafterna
skall lösa alla problem på olika områden och även på det här området. Då
är det möjligt att det hela rättar till sig så småningom, som Tom Heyman
säger. Men vad vill Tom Heyman att jag skall säga till mina gotländska väl-
jare och andra att vi skall göra under tiden?
De marknadsandelar vi tappar, de kontrakt som försvinner, de företag
som hinner läggas ned, de Gotlandsfilialer som hinner försvinna - vad skall
vi kompensera dem med medan vi väntar på marknadens självläkande kraf-
ter, som eventuellt kommer att rätta till det här?
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
19
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m. m.
20
Talmannen anmälde att Tom Heyman anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 17 JERRY MARTINGER (m):
Fru talman! Den 19 december 1986 sade transportrådet upp koncessions-
avtalet om linjesjötrafik på Gotland mellan staten och Rederi AB Gotland
(Gotlandsbolaget) och ingick ett nytt avtal med Stockholmsrederiet Nord-
ström och Thulin AB (N&T). Gotlandsbolaget hade då ombesörjt sjötrafi-
ken på Gotland sedan i juni 1866, alltså i över 120 år. Det är inte svårt att
förstå vilken erfarenhet och kompetens som byggts upp i ett rederi som un-
der så lång tid opererat i samma farvatten.
Gotlandsbolaget har under alla de här åren haft sitt säte i Visby. Rederiet
har alltid till övervägande del ägts av gotländska aktieägare och småsparare.
Utöver betydelsen av detta förhållande har givetvis en Visbybaserad linje-
trafik spelat en stor roll för det gotländska näringslivet och dess struktur, inte
minst vad avser underleverantörer och tjänsteproduktion.
Länsarbetsnämnden i Visby beräknade år 1988 att över 70 fasta arbetstill-
fällen och produktion motsvarande mångmiljonbelopp gick förlorade på
Gotland när trafiken fråntogs Gotlandsbolaget. Inverkan av en sådan för-
ändring på en näringslivsstruktur som Gotlands är lätt att inse.
Det är fortfarande oklart vad som var det egentliga skälet till rederibytet.
Detta rederibyte föregicks av en mycket omdiskuterad process, som kallades
offentlig upphandling. Denna s.k. upphandling innehöll en rad egendomliga
omständigheter och har kritiserats av bl.a. riksdagens revisorer.
Efter revisorernas granskning har framkommit ytterligare egendomlighe-
ter, som gör att man sammantaget kan påstå att rederibytesaffären i Got-
landstrafiken är detta århundrades största skandal inom svensk sjöfart. Jag
skall inte här gå närmare in på allt som förekommit. I stället hänvisar jag till
ett anförande som jag höll här i kammaren den 28 november 1990.
När avtalet med Gotlandsbolaget sades upp uppgavs från transportrådets
sida att avtalet med N&T skulle bli billigare för staten än avtalet med Got-
landsbolaget och att det s.k. transportstödet under de kommande fem åren
skulle begränsas till ca 30 milj.kr. om året.
Här i min hand har jag ett protokoll från ett sammanträde med styrelsen
för transportrådet den 16 december 1987.1 protokollets 7 § sägs att ”trafiken
kommer att kräva ett statsbidrag av knappt 30 miljoner kronor” och att ”in-
täkterna i trafiken överstiger de rörliga kostnaderna”.
Uppgifterna i det här protokollet är uppseendeväckande, eftersom trans-
portstödet under vaije därefter följande år överstigit beloppet 30 milj.kr.
med bred marginal. Under budgetåret 1991/92 uppgick stödet till 69 milj.kr.
För budgetåret 1992/93 föreslås en ökning till inte mindre än 140 milj.kr.,
och det står redan nu klart att detta belopp inte kommer att räcka.
I siffran 140 miljoner ingår visserligen en satsning för att minska biljettpri-
serna. Men man skall inte förledas att tro att hela ökningen från 69 miljoner
till 140 miljoner beror på den satsningen. En stor del av dessa 140 miljoner
är vad som behövs för att täcka kostnader som uppstått under tidigare år,
särskilt beroende just på det förhållandet att man bytt rederi. Man har så att
säga underbudgeterat under de senaste åren.
Jag vill därför inte kritisera siffran 140 miljoner i och för sig. Det är möjligt
att det behövs så mycket för att också täcka hittills uppkomna underskott
enligt gällande avtal.
Vad som är anmärkningsvärt är det förhållandet att ledamöterna av Sveri-
ges riksdag förväntas anslå de här pengarna utan att ha information om inne-
hållet i det avtal som är anledningen till den kraftiga kostnadsökningen. Det
nuvarande avtalet i Gotlandstrafiken är ju hemligt. Inte ens Sveriges riksdag
har någon insyn i den trafik som den anslår pengar till. Hemligstämpeln inne-
bär att riksdagens ledamöter inte ens vet vilka krav staten har ställt på det
rederi som har ensamrätt på koncessionstrafiken till och från Gotland.
Detta, fru talman, är synnerligen otillfredsställande.
Man kan fråga sig om det är rimligt att riksdagen över huvud taget fortsät-
ter att anslå pengar till Gotlandstrafiken med mindre det offentliggörs hur
dessa pengar används. Skall det vara någon mening med att ha en folkvald
församling måste denna församlings ledamöter givetvis ges möjlighet att
sätta sig in i de frågor som den skall besluta om. Detta är inte genomförbart
så länge avtalet är hemligt.
Riksdagen har visserligen under en följd av år anslagit pengar till exempel-
vis SJ:s förlustbringande verksamhet utan att ha information om alla detaljer
i berörda avtal. Men i det fallet har det inte behövts några detaljer, eftersom
situationen varit enklare att förstå. Förlusterna beror i huvudsak på att SJ
har trafikerat ett antal järnvägssträckor som blivit olönsamma på grund av
att antalet resenärer minskat. Problemet är alltså inte svårare att förklara än
att det är dessa underskott som täckts. Vi vet också att de avtal som funnits
i det sammanhanget varit tämligen okomplicerade.
När det gäller trafiken på Gotland är läget annorlunda. Staten har genom
sitt transportråd sagt upp det rederi som i över 120 år haft Gotlandstrafiken
som sin huvudsakliga verksamhet. Man har genom ett mycket egendomligt
och ur rättssäkerhetssynpunkt mycket tvivelaktigt förfarande gjort en upp-
handling med ett nytt rederi. Trots att det nya rederiet aldrig tidigare ägnat
sig åt persontrafik och inte ens hade några egna passagerarfartyg när man
fick trafiken, har staten skrivit ett avtal med detta rederi på inte mindre än
tio år. Man skall då komma ihåg att alla tidigare avtal löpt på betydligt kor-
tare tid.
Det nya Gotlandsavtalet har en för staten och de svenska skattebetalarna
mycket oförmånlig utformning, eftersom det är konstruerat så, att transport-
stödet kan öka samtidigt som intäkterna också ökar och kostnader minskar.
Här har vi ett annat förhållande än när det gäller SJ. Antalet passagerare har
hela tiden ökat i Gotlandstrafiken - med undantag givetvis för det senaste
året, då all turism i Sverige minskade.
Biljettpriserna har också ökat kraftigt. Samtidigt har bränslekostnaderna
minskat. Oljan till fartygen, som år 1987 var uppe i 600 kr. per kubikmeter,
kostar nu runt 450 kr. per kubikmeter. Några stora löneökningar för perso-
nalen har det inte heller varit fråga om. Fru talman! Det finns verkligen skäl
att undra vart pengarna har tagit vägen.
I sitt betänkande avstyrker trafikutskottet motionsyrkanden om att kon-
cessionsavtalet skall offentliggöras. Som skäl för sitt ställningstagande säger
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m. m.
21
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
utskottet att det inte ankommer på riksdagen att uttala sig om hur sekretess-
lagen skall tillämpas i enskilda fall.
Detta är en mycket märklig formulering från utskottets sida. Ingen har ju
efterlyst närmare besked om hur sekretesslagen skall tillämpas. Självfallet
finns det bara en väg när det gäller tillämpningen av sekretesslagen. Är en
handling sekretessbelagd skall den inte lämnas ut. Det är också med utgångs-
punkt från den principen som en domstol måste besluta om någon i ett spe-
ciellt ärende, t.ex. Gotlandsärendet, begär att få ut en hemlig handling.
Det är emellertid inte detta saken gäller. Det som yrkats i de ifrågavarande
motionerna är att sekretessen beträffande Gotlandsavtalet skall hävas, och
det är en helt annan sak. Det är alltid möjligt att besluta om hävande av
sekretess.
Vidare måste jag säga att jag tycker att det är väl magstarkt av utskottet
att hävda att det handlar om ett enskilt ärende. Det handlar, fru talman, om
ett avtal som varit föremål för offentlig upphandling - även om den upphand-
lingen i och för sig varit mycket egendomlig -, det handlar om ett avtal som
har svenska staten som avtalspart, och det handlar om ett avtal som ger upp-
hov till allt större kostnader för de svenska skattebetalarna. Det kan väl i
rimlighetens namn inte vara något enskilt ärende som riksdagen inte har med
att göra.
Sveriges riksdag är fri att göra de uttalanden som den önskar. Det står riks-
dagen fritt att uttala att regeringen bör kungöra innehållet i Gotlandsavtalet.
Det finns inga judiciella eller konstitutionella hinder mot detta.
Mot bakgrund av Sveriges agerande i internationella sammanhang är det
för övrigt synnerligen motsägelsefullt att Gotlandsavtalet alltjämt är hem-
ligt. Sverige har ju inom ramen för såväl EG som GATT försökt få till stånd
en öppning inom andra länders offentliga upphandling till förmån för
svenska industrier och näringar. ,
När det gäller högstprisregleringen och det därmed sammanhängande
Gotlandstillägget vill jag säga följande. Den nuvarande konstruktionen är
inte någon långsiktigt bra lösning. Dock borde man enligt min mening av-
vakta med beslut i denna fråga till dess att sjöfartsverket gjort sin översyn av
Gotlandstrafiken. Övervägande skäl talar för att ett avskaffande av högst-
prisregleringen och Gotlandsstödet trots allt kommer att innebära ett hårt
slag för Gotlands näringsliv. Det bästa vore att hela Gotlandsärendet åter-
förvisades till trafikutskottet och att detta utskott får återkomma med ett
nytt förslag, där det tas ett samlat grepp på Gotlandstrafiken och där hela
frågan behandlas i ett och samma paket.
Fru talman! Den centrala faktorn i ärendet om Gotlandstrafiken är trans-
portstödet. Mot bakgrund av att detta i dag kommit upp i ett belopp som är
fem gånger så stort som det som utlovades i samband med rederibytet, är det
nödvändigt att alla papper nu läggs på bordet. Svenska folket har rätt att få
veta hur Gotlandsanslaget används.
För min del kan jag inte längre vara med och fatta beslut om en ökning av
transportstödet om jag inte får det gällande koncessionsavtalet i min hand.
Jag har inte valts in i Sveriges riksdag för att bara sitta här och anslå den ena
miljonen efter den andra med förbundna ögon.
(Applåder)
Anf. 18 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag skall inte gå in i någon debatt om de olika faktorer som
Jerry Martinger tar upp i sitt anförande, om regler för statlig upphandling
och hur detta skall fungera i framtiden. I mångt och mycket delar jag de upp-
fattningar som Jerry Martinger har beträffande kravet på offentlighet när det
gäller statlig upphandling.
I dag har vi att ta ställning till ett avtal som redan finns, där kravet på se-
kretess är inskrivet och där den andra avtalsparten, dvs. Nordström & Thu-
lin, kräver att staten upprätthåller sekretessen. Man kan tycka vad man vill
om detta, men staten måste också ha en trovärdighet som avtalspartner. Man
kan kritisera att denna sekretessbestämmelse en gång infördes, men det
gjordes, och vi får i dag anse oss bundna av kravet från den andra avtalspar-
ten på att innehållet i avtalet inte skall komma ut.
Därför yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 19 JERRY MARTINGER (m) replik:
Fru talman! Mot bakgrund av att det hemliga Gotlandsavtalet har kommit
till stånd genom ett mycket egendomligt och ur rättssäkerhetssynpunkt
mycket tveksamt förfarande, att det från början angivits att avtalet bara
skulle kosta knappt 30 milj.kr. per år och att avtalet har en konstruktion som
är mycket oförmånlig för svenska staten och de svenska skattebetalarna,
måste Nordström & Thulins eventuella intresse av att hålla avtalet hemligt
få vika.
Jag förstår för övrigt inte varför Nordström & Thulin skulle ha någonting
emot ett offentliggörande av avtalet. Gotlandsbolaget offentliggjorde ju av-
talen på sin tid - lägg märke till det, Tom Heyman! Några hemligheter i för-
hållande till konkurrerande rederier kan det knappast vara fråga om. Det
kan egentligen bara finnas en enda anledning till att någon av avtalsparterna
inte vill offentliggöra detta avtal, och det är om avtalet skulle avslöja en
oredlighet.
Anf. 20 GUNHILD BOLANDER (c):
Fru talman! I årets budgetproposition föreslår regeringen ett i förhållande
till tidigare år förhöjt anslag för en sänkning av passagerartaxan i färjetrafi-
ken till och från Gotland med 10 milj.kr. Den prisutveckling som den förut-
varande regeringen hade tillåtit ske hade under 1990 och 1991 års turistsä-
song medfört ett väsentligt avbräck för gotländsk turistnäring med 20-25 %.
Det var århundradets skattereform som i ett slag hösten 1989 tillsammans
med drivmedelsprishöjningar drev upp biljettkostnaden med 37 %. Kritiken
mot denna höga kostnadsnivå växte sig allt starkare under föregående år,
och en namninsamling genomfördes, där ca 70 000 personer skrev på för att
vägprincipen skall gälla.
Det var alltså en milstolpe på vägen mot rättvisa priser i den gotländska
färjetrafiken när budgetpropositionen kom. Jag vill gärna tolka detta som att
den nuvarande regeringen har en god vilja att utjämna skillnaderna mellan
Gotland och fastlandet. Regeringen har lyssnat på budskapet från ön när det
gäller persontrafiken, och vi avvaktar nu sjöfartsverkets redovisning av sitt
uppdrag den 15 maj.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
23
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
När det däremot gäller kostnaderna för godsbefordran har jag i motion
T629 påtalat de negativa effekter som skulle bli följden för det gotländska
näringslivet om propositionens förslag om slopande av högstprisregleringen
och det s.k. Gotlandstillägget också skulle bli riksdagens beslut. Nu har åter-
remiss begärts av denna del av trafikutskottets betänkande, och jag vill na-
turligtvis instämma i detta yrkande och avstår från vidare argumentation på
den punkten. Det är dock viktigt-det vill jag skicka med till trafikutskottet-
att regeringen får i uppdrag att låta utreda ett rättvist system för fraktstöd
till trafik till och från Gotland. Något sådant tillkännagivande till regeringen
föreslås inte i reservation 1.
I min motion har jag också tagit upp frågan om det hemligstämplade kon-
cessionsavtal som reglerar färjetrafiken, som slöts mellan dåvarande trans-
portrådet för regeringens räkning och Nordström & Thulin och som trädde
i kraft den 1 januari 1988. Jerry Martinger har mycket tydligt argumenterat
för ett offentliggörande, och jag vill i stort sett instämma i detta. Jag har i
motioner sedan 1987 också krävt att detta avtal skulle och måste offentliggö-
ras, för att vi skall få veta om transportstödet har en rimlig nivå. Skälet för
rederibytet var att statens kostnader för denna trafik skulle minimeras, och
ändock har transportstödet räknats upp i en omfattning som i årets budget
måste anses vara betydande. Jag instämmer alltså i vad Jerry Martinger har
anfört här tidigare.
Fru talman! I detta betänkande har också behandlats motion T604 av
Sven-Olof Petersson och mig, och den handlar om säkrare sjöfart i Öster-
sjön. Det är viktigt att de transporter som sker i Östersjön görs på säkrast
möjliga sätt, så att effekterna vid eventuella olyckor blir minsta möjliga. Re-
dan i dag anlöps olika Östersjöhamnar av ett stort antal fartyg, och den se-
naste tidens händelseutveckling kommer att möjliggöra ytterligare handel
och andra transporter över Östersjön till det forna Sovjetunionens hamnar.
Östersjön har mycket känsliga ekologiska system, och tillståndet i detta
innanhav är i dag mycket ansträngt. En olycka med utsläpp av miljöfarliga
varor, t.ex. olja, skulle lätt kunna utvecklas till en katastrof för såväl männi-
skor som fågel och fisk.
Vi har därför pekat på behovet av ett svenskt agerande i internationella
sammanhang för att få till stånd åtgärder som skulle kunna syfta till ett ge-
mensamt ansvarstagande för Östersjöns miljö. Vi har pekat på lämpligheten
av en gemensam trafikcentral, dit uppgifter om lastens innehåll kunde rap-
porteras. I många olika sammanhang, t.ex. inom den internationella sjö-
fartsmyndigheten IMO, diskuteras i dag hårdare bestämmelser, bl.a. dubbla
skrov.
Även om utskottet nu inte har velat sträcka sig så långt som till ett tillkän-
nagivande utgår man ändå från att regeringen och berörda myndigheter föl-
jer dessa frågor, och jag nöjer mig därför med att instämma i detta. Det finns
anledning att återkomma i denna fråga senare.
24
Anf. 21 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag tar till orda i det här ärendet om betänkandet från trafik-
utskottet kring sjöfart för att något beröra frågan om Södertälje kanal och
den oerhört stora betydelse som framkomligheten och kapaciteten i kanalen
har för bibehållande och utveckling av sjöfarten i Mälaren.
Årligen fraktas ungefär 3 miljoner ton på köl till västra Mälaren, alltså
hamnarna i Västerås och Köping, och ytterligare 1 miljon ton fraktas till
andra delar av Mälaren, bl.a. kol och gips till östra delarna av Mälaren.
För närvarande är det s.k. Mälarmax för framkomligheten i Södertälje ka-
nal 8 000 ton. Med mycket begränsade insatser - för ungefär 20 milj.kr. -
skulle Mälarmax kunna öka till närmare 12 000 ton, dvs. man skulle kunna
åstadkomma en kapacitetshöjning i kanalen med närmare 50 %.
Vi har från den socialdemokratiska delen av länsbänken motionerat om
det här, och det har man gjort även från Folkpartiet. Jag har noterat att ut-
skottet i sin skrivning i och för sig ser positivt på de här insatserna och pekar
på möjligheten att hitta andra medel än dem som vi från socialdemokratisk
sida har velat använda, nämligen pengar som finns i det s.k. infrastrukturan-
slaget.
Anledningen till att utskottet inte vill tillstyrka min motion är att man an-
ser att anslag till de inre vattenvägarna - dvs. kanalfrågorna, som gäller Sö-
dertälje kanal och Trollhätte kanal, som tidigare varit upp till diskussion
här - inte ryms inom infrastrukturanslaget utan att det anslaget handlar om
landtransporter.
Det är då intressant att konstatera att i det EES-avtal som vi så små-
ningom, hoppas jag, kan anta här i kammaren och enligt de principer som
gäller inom EG är inre vattenvägar - som Trollhätte kanal, kanalen i Söder-
tälje och Mälar- och Vänersjöfarten - komplement till väg- och järnvägs-
transporter och de åtgärder som jag föreslagit alltså att betrakta som åtgär-
der i infrastrukturen för att avlasta exempelvis landtransporter med långtra-
dare. Från de utgångspunkterna är det helt logiskt att öppna infrastrukturan-
slaget för anslag också till insatser i exempelvis Södertälje kanal eller Troll-
hätte kanal.
Jag tycker att det är angeläget att fästa kammarens uppmärksamhet på
detta förhållande. Det pågår ju också ute i Europa en fortsatt väldig satsning
på just de inre vattenvägarna. Här har tidigare nämnts möjligheten att segla
från exempelvis någon Vänerhamn - t.ex. Karlstad eller Lidköping - och
ända ned till Prag. Det har vidare övervägts direkttransporter på båt från
Köping till Berlin. Det gick inte att lösa vid det tillfället, men det är ett spän-
nande perspektiv som öppnas med den här användningen av de inre vatten-
vägarna ute i Europa.
Detta gäller inte bara det traditionella Europa utan också det tidigare
Sovjetunionen och Ryssland, som också har den här typen av inre kanalsys-
tem och där man också kan ordna transporter direkt från långt inne i landet
belägna hamnar. När man har byggt färdigt på Rhen-Main-Donau-kanalen
skulle det, såvitt jag förstår, vara möjligt att ordna direkttransporter från Vä-
nerhamn eller Mälarhamn ända ned till Svarta havet.
De här möjligheterna tar man alltså till vara ute i Europa, och det är utom-
ordentligt angeläget att vi i den svenska transportpolitiken tar till oss det och
försöker se till att vi har god framkomlighet när det gäller kanalsjöfarten i
både Trollhätte kanal och Södertälje kanal.
Det är som jag ser det alltså angeläget att riksdagen skaffar sig den här
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
25
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
26
synen på de inre vattenvägarna. Det skulle också göra det möjligt att snabbt
åstadkomma den här mycket begränsade insatsen i Södertälje kanal, som
skulle leda till att man dels kan klara de inre vattenvägarna, dels får en vä-
sentlig kapacitetshöjning när det gäller båtstorlekar - det är viktigt framför
allt för de företag som får sina insatsvaror och exporterar sina produkter i
stora bulklaster. Där har fartygsstorleken stor betydelse för transportekono-
min.
Jag behöver i det här sammanhanget inte särskilt peka på att sjöfarten na-
turligtvis är miljövänlig, och om man ser det från energieffektivitetssynpunkt
är sjötransporter mycket framgångsrika.
Eftersom det har yrkats på återremiss av hela det här ärendet skulle jag
vilja ta tillfället i akt att be utskottets företrädare, Tom Heyman, och Jarl
Lander för den socialdemokratiska gruppen att ytterligare fundera på den
egentligen ganska blygsamma insatsen att öppna möjligheterna att lämna an-
slag till förbättringar i kanaler - jag talar inte bara om Södertälje kanal utan
om kanalsjöfart över huvud taget. I samband med behandlingen av det åter-
remitterade betänkandet skulle jag alltså önska att man funderade över att
också öppna infrastrukturanslaget för anslag för att förbättra inre vattenvä-
gar.
Anf. 22 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag vill gärna ta tillfället i akt att kommentera Göran Magnus-
sons uttalande. Jag tycker att det är viktigt att sjöfarten och sjöfartsnäringen
framhålls även i riksdagens kammare.
Tyvärr är det så att en näring som så att säga inte marknadsför sig själv
tenderar att bli bortglömd i de officiella sammanhangen. Det är någonting
som sjöfarten dess värre har lidit av under många år. I den officiella statisti-
ken redovisas sjöfarten som en liten restpost som ligger någonstans runt
10 % av transportarbetet, när det i själva verket är så att hälften av allt trans-
portarbete i Sverige sker på vattenvägarna.
Medan övriga företrädare ständigt uppvaktar politiker och myndigheter
och talar om hur duktiga de är och vilka fina framtidsplaner de har är
sjöfartsintressena spridda och gör sig inte hörda. När landtransporternas fö-
reträdare talar om just-in-time och andra fina system talar sjöfartens företrä-
dare om första isfritt vatten och friskrivningsregler i sina system. Det är i hög
grad ett marknadsföringsproblem som sjöfartens företrädare har gentemot
det officiella Sverige - myndigheter och politiker.
Jag vill som sagt gärna ta tillfället i akt att för Göran Magnusson betona
att vill man stärka Mälarsjöfarten är det synnerligen angeläget att de som är
intressenter i detta tar chansen och också på ett lämpligt sätt framför sina
synpunkter till de myndigheter och departement som är berörda.
Anf. 23 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill egentligen inte direkt replikera Tom Heyman - jag
delar hans syn på sjöfarten och hans uppfattning att det finns anledning för
dem som är intressenter inom sjöfarten att göra kraftsamlingar för att stärka
just den näringen.
När Tom Heyman nämner Mälarsjöfarten kan jag väl ändå få fästa upp-
märksamheten på att det sedan tjugotalet år tillbaka finns en särskild Mälar-
ledskommitté där både de som är verksamma i näringen och berörda kom-
muner och landsting är engagerade.
Det var den Mälarledskommittén som på 70-talet åstadkom en väsentlig
förbättring av framkomligheten både i Södertälje kanal, som staten i och för
sig svarade för, och i Mälaren, där det gjordes insatser precis i den riktning
som Tom Heyman efterlyser här. Denna kommitté är naturligtvis fortfa-
rande verksam.
Det finns också anledning att för kammaren berätta att man i Svenska
hamnförbundet, som är en stor intressent från hamnägarnas synpunkt, och i
Sveriges Stuvareförbund har intensifierat samarbetet och skaffat sig ett sär-
skilt branschråd. Det pågår ytterligare diskussioner om mer aktivitet för att
främja sjöfartsnäringens intressen och möjligheter att medverka till den
svenska transportnäringens utveckling.
Jag är övertygad om att vi med gemensamma ansträngningar skall kunna
åstadkomma förbättringar på det här området. Det är emellertid viktigt att
vi får exempelvis infrastrukturfonden öppnad för anslag till bl.a. de inre vat-
tenvägarna.
Anf. 24 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Det är mycket värdefullt att Tom Heyman, som är talesman
för regeringspartierna, så bestämt hävdar sjöfartens stora betydelse.
Jag vill också ta fasta på vad som här har sagts om de inre vattenvägarnas
betydelse från bl.a. miljösynpunkt. Jag instämmer förvisso i detta.
Jag har två budskap att framföra. Det ena handlar om Vänersjöfartens och
Trollhätte kanals betydelse. Det andra budskapet handlar om det fortsatta
utredande som regeringen och utskottet vill genomföra. Det bör göras av
Vänerregionens länsstyrelser.
Jag skall citera det viktigaste i det budskap som landshövdingarna i Väner-
regionen har fört fram till regeringen. Man konstaterar att Vänern och
Vänersjöfarten har en viktig roll att spela i det framtida transportsystemet.
Herr talman! Det har företagits utredningar på det här området. En stor
och omfattande utredning som har gjorts av landshövdingen Ulf Adelsohn
tränger in på alla de områden som är relevanta då det gäller Vänersjöfartens
och Trollehätte kanals framtid. Här finns, som säkert är bekant, året-runt-
sjöfart sedan år 1974.
Trollhätte kanal klarar fartyg upp till 4 000 tons last. Ca 3,5 miljoner ton
gods transporterades på kanalen under år 1990. Godsvolymen är stabil. Ol-
je- och skogsprodukter svarar för 60 % av godsvolymen, och trafiken upp
genom Vänern har dominerats av olja och råvaror till industrin. Den ut-
gående trafiken, dvs. från Vänerhamnar ner till Göteborg och ut på haven,
består i huvudsak av förädlade varor, framför allt skogsprodukter.
Karlstad är den största hamnen, med 1,3 miljoner gods under vart och ett
av de senaste åren. Andra större hamnar är Kristinehamn, Lidköping, Ot-
terbäcken och Vänersborg.
Statens bidrag till Vänertrafiken under 1990 var 64,8 miljoner, varav 59,3
miljoner gick till Trollhätte kanalverk och 5,5 miljoner till Vänerns Segla-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
27
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
tionsstyrelse. Dessa anslag höjs i regeringens förslag och utskottets betän-
kande till sammanlagt 78 milj.kr
I Ulf Adelsohns utredning fastslås bl.a. att Vänersjöfarten har spelat en
viktig roll för regionens näringsliv, med dess inriktning mot exportinriktad
tillverkningsindustri.
Ulf Adelsohn tar bl.a. upp konsekvenserna av en nedläggning av Väner-
sjöfarten. Utredaren konstaterar att mellan 10 och 20 % av godsvolymen på
Vänern i dag, dvs. upp till 20 % av 3,5 miljoner ton, skulle hamna på järnväg
om Vänersjöfarten lades ned. Resten, 80 % eller mer, skulle föras över till
vägtransporter.
Det är lätt att inse att detta skulle få negativa konsekvenser. Det skulle
innebära dels ett ökat slitage på vägarna, dels miljöskador. Utredaren redo-
gör för hur bl.a. koldioxidutsläppen ökar med mer än en fördubbling.
Olyckorna skulle öka med 30-40 % per år, vilket enbart i sig skulle inne-
bära en kostnad - om man nu får framföra ett kostnadsargument när det gäl-
ler olyckor. Det är ju framför allt fråga om mänskligt lidande. Kostnaden
beräknas till 15 milj.kr.
Den Adelsohnska utredningen är mycket grundlig i sina analyser och i sin
redovisning. Ett uppdrag gavs senare till en regional utredare, Lars Larsson,
ordförande i Vänerns Seglationsstyrelse, att komma med förslag till rationa-
liseringar i hamnverksamheten. Det har han nu gjort. Man tycker då att det
borde vara färdigt med utredandet.
Uppenbarligen tycker inte vare sig regeringen eller utskottets majoritet
det. Utskottets majoritet uttrycker dock i sina skrivningar att den ser mycket
positivt på Vänersjöfarten och ingalunda har tänkt sig att ett fortsatt utre-
dande skulle leda till förslag om nedläggning av Trollhätte kanal.
Mitt budskap är detsamma som länsstyrelsernas budskap, nämligen: Låt
det utredande som är av nöden ske i regionen, där regeringen har sina regio-
nala organ, nämligen länsstyrelserna.
Med detta, herr talman, avstår jag från yrkanden och konstaterar att
Vänersjöfarten allt framgent måste få finnas. Det är svårt att tänka sig norra
Europas största innanhav utan en sjöfart.
Anf. 25 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Det är skönt att lyssna till Göthe Knutson och kunna konsta-
tera att vi på Värmlandsbänken är överens om hur vi i framtiden skall kunna
klara sjöfarten på Vänern.
Det är emellertid märkligt att Göthe Knutson inte yrkar bifall till den so-
cialdemokratiska reservationen i detta betänkande. Den reservationen säger
precis det som Göthe Knutson nu anförde, dvs. att det nu borde vara slut på
statliga utredningar angående sjöfarten på Vänern och att man bör låta det
utredningsmaterial som har framkommit få ligga till grund för fortsatt arbete
inom Vänerregionen, detta för att klara en Vänersjötrafik på lång sikt.
Göthe Knutsons jobb före voteringen borde vara att övertyga de borger-
liga ledamöterna här i kammaren om att de skall biträda den socialdemokra-
tiska reservationen. Då uppnås precis de syften som han nyss anförde.
28
Anf. 26 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Som jag tidigare sade kan det finnas behov av översyn på
vissa områden, och här pekar utskottet på just Trollhätte kanal. Jag delar
utskottets uppfattning att den verksamheten knappast bör finnas kvar som
det enda överlevande statliga affärsverket, utan den bör få en annan form.
När det gäller hamnarna föreslår utredaren Lars Larsson att man nu skall
gå till verket med det som Ulf Adelsohn själv föreslog, nämligen en samman-
slagning av samtliga hamnar i Vänern till AB Vänerhamn.
Om vi nu ser till rationaliseringsbehoven, hävdar jag att översynen bör
göras i regionen. Det är något mer specificerat än vad som sägs i den social-
demokratiska reservationen. Det är samtidigt angeläget att konstatera, att
den socialdemokratiska riksdagsgruppen helhjärtat ställer upp för Vänersjö-
farten och därmed också är villig att ta på sig fortsatta kostnader för Troll-
hätte kanal.
Anf. 27 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Det är viktigt att peka på vad som sägs i vår reservation till
betänkandet, vilket Göthe Knutson också nämner. I de sista raderna i hu-
vudstycket står: ”Det ankommer nu på regeringen att se till att den utveck-
ling som skisseras i utredningsbetänkandet drivs vidare.” Det är precis vad
vi vill. Vi vill alltså inte ha en ny statlig utredning.
Låt nu regionen själv arbeta vidare med detta. Det är precis vad de tre
landshövdingarna i länen runt Vänern har föreslagit, vad Ulf Adelsohn i sin
utredning har föreslagit och vad Lars Larsson föreslår i sin utredning. Om vi
skall komma någon vart med detta, Göthe Knutson, och klara sjöfarten på
Vänern i framtiden, bör Göthe Knutson tillstyrka reservation nr 4 till detta
betänkande.
Anf. 28 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Jag är tacksam över Jarl Landers välvilja och innantilläsning.
Jag har tidigare framfört en specifikation som mer utvecklar vad som behö-
ver göras. Det står inte i den socialdemokratiska reservationen. Jag går här
ett steg längre - det vill jag särskilt understryka - för att snabbt få till stånd
den översyn som kan behövas i viss del av detta komplex.
Tredje vice talmannen anmälde att Jarl Lander anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 29 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Jarl Lander förutsätter att vi skall stödja s-reservationen. Jag
vill å det bestämdaste hävda att vi stöder Vänersjöfarten. Vi agerar på mer
än ett sätt, och vi är beredda att agera på olika nivåer i det arbete som har
som mål att få en starkare och mer konkurrenskraftig Vänersjöfart i framti-
den.
Vägen mot det målet är inte socialdemokratisk utgiftspolitik, utan uppfyl-
landet av de nödvändiga kraven. Det är kanske t.o.m., Jarl Lander, ännu
litet för tidigt att signalera att allt är frid och fröjd och att faran är över. På
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
29
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
30
vis*ä håll inom regionen spjärnar man fortfarande emot att skapa ett ratio-
nellt Vänerhamn AB.
Det är ett obestridligt faktum att departementets skrivning om att det kan
finnas behov av en bättre genomgång av vissa frågor har bidragit till att skapa
det tryck som behövdes för att det regionala utredningsinitiativet skulle bli
framgångsrikt. Det måste också sägas i denna kammare.
Det har inte heller saknats tecken på att de berörda parterna inom Väner-
sjöfarten kanske tagit en aning lätt på behovet av att modernisera och struk-
turera sig i tid för att bli en stark konkurrent gentemot andra trafikslag. Vi
kan alltså inte bara ställa ut en check in blanco som ger mjukt dun i boet.
Herr talman! Det är bra att den regionala utredningen, utförd av direktör
Lars Larsson, kommit fram till att det finns en stor rationaliseringspotential.
I dag, då man jämför offerter där det handlar om 10 öre per ton, ser vi kontu-
rerna av en rationalisering som innebär kostnadsbesparingar på närmare 10
kr. per ton, med allt det innebär i form av omfördelningar och annat. Det
här förslaget har förankrats hos berörda parter, även hos de fackliga par-
terna, enligt Lars Larssons utredning.
Herr talman! Jag är inte beredd att påstå att alla frågor är kartlagda. Jag
vill dock med eftertryck hävda att det återstående arbetet med stor fördel
kan läggas över på regionen och de aktörer som nu arbetar för den framtida
Vänersjöfarten.
Utskottets skrivning ger ett påtagligt och konkret utrymme för kommuni-
kationsdepartementet att välja denna linje. Det är en linje, det vill jag på-
peka, som är helt i överensstämmelse med den subsidiaritetsprincip som re-
geringen hävdar.
Alltså: Omvandlingstrycket är obehagligt men ibland nödvändigt. Trycket
finns i dag, och det behövs. Resultat är inom räckhåll för de regionala initia-
tiven. Vi är många som delar denna uppfattning. Kommunikationsdeparte-
mentet kan - det är jag övertygad om - nå sina mål genom att nu ge sitt stöd
till de regionala initiativen. Det måste vara en riktig väg att slå in på att ge
också de regionala parterna långsiktiga mål och att ställa kravet att parterna
skall se till att även de långsiktiga målen med Vänersjöfarten uppnås.
Väckarklockan ringer ordentligt nu hos redarna m.fl. Det är ingen över-
raskning att SJ vill göra inmutningar på den här trafiken. Jag tror inte att jag
behöver ägna många ord åt att belysa vad en minskning av tonnaget på Vä-
nern leder till. Det är en mycket obehaglig kräftgång på flera sätt för regio-
nen, för miljön. Mycket mera finns att säga om det, men jag nöjer mig med
detta. Jag är tacksam för de synpunkter som här framförts, inte minst i
Göthe Knutsons inlägg, om betydelsen av Vänersjöfarten.
Jag vill avslutningsvis, herr talman, ge till känna att kds stöder återremiss-
yrkandet.
Anf. 30 JARL LANDER (s):
Herr talman! Det är roligt att Roland Lében så att säga i ord tycker precis
som vi socialdemokrater i det här ärendet, att det är regionen själv som skall
få arbeta fram de långsiktiga lösningarna på hur Vänersjöfarten skall klaras.
Roland Lében säger att han agerat kraftfullt för att klara Vänersjöfarten.
Jag kan hålla med om att han hemma i länet agerat kraftfullt, men här i riks-
dagen agerar Roland Lében för att vi skall ha ytterligare en statlig utredning,
som inom parentes sagt skulle lägga något av en död hand över det arbete
som redan är i gång, tack vare en stor statlig utredning och en regional utred-
ning. Men det är först genom att vi agerar här i riksdagen för den långsiktiga
lösningen av Vänersjöfarten som vi får trovärdighet i det politiska arbetet.
Jag tycker att Roland Lében kan göra det, precis som jag sade till Göthe
Knutson, genom att stödja reservation 4. Precis de ord som ni anför i era
inlägg finns i den reservationen, bortsett från att ni nu säger att det först skall
vara statliga utredningar - de är redan gjorda.
Anf. 31 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Det är inte bara ett tyckande i ord, Jarl Lander. Det är kan-
ske betydligt lättare för Jarl Lander att infalla i mer populistiska tongångar.
Jag redovisade faktiskt här saker som innebär att det kanske ändå finns be-
hov av ett omvandlingstryck för regionen. De mål som jag har för mitt age-
rande är långsiktiga, och de kanske inte faller alla på läppen i dag. Men när
vi står där med ett skärpt rekonstruerat Vänerbolag och en rekonstruerad
Vänersjöfart, kanske vi alla kommer att vara glada för att det fanns ett om-
vandlingstryck som också gav det önskvärda resultatet.
Anf. 32 JARL LANDER (s):
Herr talman! Det är inte så som Roland Lében säger, att det är fråga om
att arbeta utifrån populistiska synpunkter. Det handlar om att arbeta utifrån
regionens förutsättningar. De förutsättningarna har gett vid handen att re-
gionen kan klara det fortsatta utvecklingsarbetet med Vänersjöfartens lång-
siktiga framtid.
Anf. 33 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Mitt agerande går helt och hållet ut på att just arbeta utifrån
regionens förutsättningar och för de långsiktiga målen. Men jag kan konsta-
tera att våra sätt att bedriva detta arbete skiljer sig åt litet grand.
Jag vill upprepa vad jag sade: Det kanske är litet för tidigt att lägga mer
dun i boet. Det kanske måste plockas bort några dun för att förutsättning-
arna skall kunna skapas för en bra rekonstruktion av Vänersjöfarten, som är
vass inför framtida konkurrenssituationer.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Återförvisningsyrkandet
Det av Elving Andersson under överläggningen framställda yrkandet om
återförvisning av ärendet till utskottet för ytterligare beredning bifölls med
acklamation.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Sjöfart m.m.
31
Prot. 1991/92:79 5 § Anslag till Trafiksäkerhet m.m.
18 mars 1992
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU10 Anslag till trafiksäkerhet m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
6 § Kommunikationsdepartementet m.m.
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU7 Kommunikationsdepartementet m.m. (prop. 1991/92:100 del-
vis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
7 § SMHI, SGI och statens haverikommission
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU8 SMHI, SGI och statens haverikommission (prop. 1991/92:100
delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
8 § Ttansportforskning
Föredrogs
32 trafikutskottets betänkande
1991/92:TU9 Transportforskning (prop. 1991/92:100 delvis ).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
9 § Kemikaliekontroll
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöU9 Kemikaliekontroll (prop. 1991/92:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Beslut om samlad votering
Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, skatteut-
skottets betänkande SkU17, kulturutskottets betänkanden KrUlO, KrUll,
KrU13, KrU14, KrU15 och KrU17 samt bostadsutskottets betänkanden
BoUll, BoU12, BoU13 och BoU14, beslöt kammaren på förslag av tredje
vice talmannen att de fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan de-
batten i dessa ärenden avslutats.
10 § Anslag till tullverket, m.m.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU17 Anslag till tullverket, m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 34 SVERRE PALM (s):
Herr talman! Vi har nu att ta ställning till anslagsnivån för tullverket. För
budgetåret 1992/93 uppgår anslaget till 1174 milj.kr. Tullverket tilldelas
ökade resurser med 7 milj .kr. för narkotikabekämpningen, för fortsatt ut-
byggnad av SPADI-systemet, för nyanskaffning av teknisk utrustning samt
för en sambandsman i Östeuropa. Utskottet är i denna del enigt och tillstyr-
ker propositionen.
Tullen är i likhet med övrig offentlig förvaltning inne i en stor omdanings-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till tullverk-
et m. m.
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 79
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till tullverk-
et m.m.
34
process. 1990-talet kommer att bli ett förändringarnas decennium. En ny
tullorganisation växer fram, sjösatt den 1 januari i år, där nyckelorden är
decentralisering och beslutsdelegering.
Generaltullstyrelsen och de fyra regionerna får målstyrande uppgifter,
medan ansvaret för verksamhetens bedrivande helt åläggs de lokala tullmyn-
digheterna. Den nya tekniken inom tullverket blir tulldatasystemet. Syste-
met byggs upp genom elektronisk datainsamling och blir därmed ett instru-
ment för såväl näringslivet som tullverket.
Under 90-talet kommer tullen att påverkas mer än någonsin av faktorer i
vår omvärld. Utvecklingen i Östeuropa innebär stora förändringar även för
tullen. En svensk EG-anslutning kommer självfallet att påverka vitala och
traditionella tulluppgifter. Men även i ett EG-perspektiv kommer traditio-
nella tulluppgifter att behöva bedrivas framför allt mot tredje land, länder
utanför EG. Samtidigt måste vissa former av skydds- och kontrollverksam-
het upprätthållas vid de ”inre gränserna”. Detta gäller inte minst narkotika-
bekämpningen. Denna verksamhet har blivit avsevärt effektivare under se-
nare år.
Tullens roll i ett framtida EG-perspektiv tar vi socialdemokrater upp i re-
servation 1. Där påpekar vi att ett svenskt medlemskap i EG får långtgående
konsekvenser för tullens kontrollverksamhet. Om Sverige blir medlem av
EG, kommer stora resandeströmmar från andra EG-länder inte längre att
underkastas dagens tullkontroll.
Skall Sverige även efter ett EG-medlemskap fortsättningsvis kunna
skydda sig mot sådana allmänfarliga varor som narkotika, vapen, explosiva
varor, gifter, m.m. krävs att befogenheterna för tulltjänstemännen komplet-
teras. Ett svenskt medlemskap reser också krav på förändringar av persona-
lens kompetens och utbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
I reservation 3 pekar vi på behovet av lagändringar för att generaltullsty-
relsen skall kunna delegera beslutsansvar till de lokala myndigheterna i en-
lighet med föreskrifterna i den nya tullorganisationen. Här säger utskottet
att regeringen inom kort kommer med förslag, men under utskottsbehand-
lingen gick det inte att få svar på när och i vilken proposition det förslaget
skulle komma. Jag vill därför fråga Carl Fredrik Graf: När och i vilken pro-
position kommer förslag i detta ärende att föreläggas riksdagen?
Herr talman! Skatteutskottets borgerliga ledamöter anser att bestämmel-
serna om tulltillägg bör omprövas. Här vill jag fråga utskottets talesman:
Vilka skäl ligger bakom detta?
Vi socialdemokrater anser att tulltillägget som sanktionsinstrument nu
funnit sin form och utgör ett värdefullt hjälpmedel i tullens strävan att inläm-
nade tulldeklarationer skall hålla en god kvalitet.
Herr talman! I detta betänkande står vi socialdemokrater för reservatio-
nerna 1, 3 och 4. Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 35 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! När det gäller utvecklingen inom tullområdet har Sverre
Palm redogjort för en hel del synpunkter som jag kan dela, varför jag inte
skall förlänga diskussionen med att ta upp de bitar där vi är eniga. Jag skall
i stället uppehålla mig vid reservationerna. Innan jag gör det vill jag, herr
talman, yrka bifall till utskottets hemställan.
Om vi tar de två reservationer som handlar om tullens verksamhet, fram-
går det ju klart av propositionen att tullverket i det ena fallet har fått uppgif-
ten att genomföra en fördjupad analys av konsekvensen av ett framtida EG-
medlemskap. Det är väl först när tullen själv har kommit med de slutliga
bedömningarna som det finns anledning för regeringen att överväga de fort-
satta åtgärderna. I sak tror jag att Sverre Palm och jag är ungefär lika ange-
lägna om att de här sakerna blir belysta.
Sedan kommer vi till tulltillägget. Här har vi helt klart olika uppfattningar,
varför det finns anledning att litet grand diskutera den saken. Jag tror att det
i viss mån finns olika grundsyn när det gäller tulltillägget. Sverre Palm har
den fiskala uppgiften för tullen som huvudargument för tulltillägget, medan
vi kanske mest ser på de enskilda företagens problem i det här samman-
hanget. Tulldeklarationerna upprättas ju under tidspress. Sanktionssystemet
har då medfört att det ibland har blivit ganska orimliga konsekvenser i vad
gäller de enskilda deklarationerna. Det blir också i detta fall ett merarbete
både för den tullskyldige och för tullverket. Speciellt med tanke på de pengar
som den här verksamheten drar in förefaller tulltillägget ganska orimligt.
Det har funnits sedan 1985, och utskottsmajoriteten tycker därför att det
finns all anledning för regeringen att överväga en förändring på detta om-
råde. En ändring på den punkten är väl skälet till att vi har lagt fram det här
förslaget. Tidigare har vi ju i oppositionsställning reserverat oss varje år.
Anf. 36 SVERRE PALM (s):
Herr talman! Jag tackar för Carl Fredrik Grafs förtydliganden. Han säger
att tullverket har i uppgift att i en fördjupad anslagsframställan komma med
riktlinjer. Det är riktigt, men tullverket har redan i skrivelse till regeringen
pekat på en rad faktorer. När det gäller dessa har man redan tidigare, för att
man skall kunna arbeta vidare, velat få veta regeringens viljeinriktning.
Jag vill ställa några kompletterande frågor. Har Carl Fredrik Graf några
synpunkter på hur tullen skall verka i ett EG-perspektiv? Hur skall man
verka för narkotikakontrollens utformande, och hur skall man kontrollera
att vapen, sprängämnen och andra saker inte införs illegalt till Sverige?
Om tulltillägget har vi helt olika uppfattningar. Om man slopar tulltilläg-
get som sanktionsinstrument finns det en stor risk för att företagen kommer
att lägga ned mindre omsorg på att se till att tulldeklarationerna får en god
kvalitet, detta utan att företagen riskerar ekonomiska påföljder. Har Carl
Fredrik Graf tänkt på vilken sida han ställer sig på när han vill vara med
om att ompröva tulltillägget? Han ställer sig ju på den sida där slarv och låg
prioritet finns när det gäller att lämna riktiga uppgifter.
Anf. 37 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! När det gäller tulltillägget vill jag erinra Sverre Palm om vad
utskottsmajoriteten skrev i betänkandet. Det står nämligen att regeringen
bör överväga frågan om tulltillägget, eftersom detta har funnits ett antal år.
Sverre Palm tar tydligen inte intryck av den kritik som från näringslivet och
dem som har att upprätta tulldeklarationer har riktats mot sanktionssyste-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till tullverk-
et m.m.
35
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Stöd till trossam-
fund m.m.
36
met. Därför tycker vi att regeringen bör överväga det hela och återkomma
till riksdagen med ett förslag.
När det gäller den första delen vill jag säga att tullverket självt naturligtvis
har den största kompetensen på tullområdet. Det är inte jag som skall lägga
fram synpunkter på hur man i detalj skall hantera frågan. Jag vill gärna se
tullverkets förslag och därefter dra slutsatser. Det tycker jag är den rätta ord-
ningen.
Anf. 38 SVERRE PALM (s):
Herr talman! Jag konstaterar bara att det inte går att av utskottets tales-
man få några synpunkter på tullen i ett EG-perspektiv. Vi får vänta och
famla oss fram i mörker och dimma och försöka lägga fram förslag. Jag vill
påstå att det blir för sent. Tulltjänstemännen är oroliga och väntar på att få
veta vilka riktlinjer som skall gälla.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
11 § Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU10 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. (prop.
1991/92:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
12 § Arkivet för ljud och bild
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrUll Arkivet för ljud och bild (prop. 1991/92:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
13 § Stöd till trossamfund m.m.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU13 Stöd till trossamfund m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 39 BJÖRN KAALING (s):
Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 13 behandlas frågor om
stöd till trossamfund. Det handlar dels om ett bidrag till återuppbyggnaden
av Katarina kyrka i Stockholm, som förstördes vid en brand våren 1990, dels
om statsbidrag till verksamhet, lokaler och utbildning för trossamfund utan-
för Svenska kyrkan.
När det gäller stödet till Katarina kyrka är bakgrunden ett förslag som förs
fram i en motion där representanter för samtliga sju riksdagspartier står som
undertecknare. I kulturutskottet råder också total enighet om värdet av att
ge stöd till återuppbyggnaden av den från kulturell synpunkt viktiga kyrkan.
Därför föreslår också utskottet att riksdagen skall ställa sig positiv till stö-
det för återuppbyggnaden av Katarina kyrka.
När det sedan gäller stöden till trossamfunden uttalade riksdagen på för-
slag av kulturutskottet våren 1990 att det var motiverat med en uppräkning
av bidragen till verksamhet och lokaler. Bakgrunden till det uttalandet var
att värdet av bidragen hade urholkats under hela 80-talet och att det därför
var angeläget att man på sikt återställde bidragens storlek.
I det borgerliga budgetförslaget räknas verksamhetsbidraget upp med
4 %, vilket innebär att det bidraget inte höjs utan behålls oförändrat i förhål-
lande till bidraget 1991.
Men bidraget som avser om- och tillbyggnad av lokaler räknas inte upp
alls, vilket naturligtvis innebär en reell minskning av lokalbidraget. Detta
motsätter vi oss från socialdemokratisk sida dels därför att vi faktiskt då från-
går det beslut som riksdagen fattade 1990, dels också därför att det är viktigt
att ta hänsyn till att t.ex. invandrarsamfunden växte kraftigt under 1980-ta-
let. En offensiv invandrarpolitik måste också innehålla ett utökat stöd till
invandrarkyrkorna.
Som framgår av den reservation som finns i betänkandet föreslår vi från
socialdemokratisk sida att bidraget till lokaler för trossamfund ökas med yt-
terligare drygt 2,5 milj.kr. utöver vad den borgerliga regeringen föreslår i
budgeten. Det låter kanske inte så mycket, men man skall komma ihåg att
bidragen till om- och tillbyggnad motsvarar ca 15 % av kostnaderna. Om
man tar hänsyn till den del som bidragstagarna själva får skjuta till, handlar
det om ett icke obetydligt belopp.
Enligt den samarbetsnämnd som fördelar statens bidrag till bl.a. lokaler
är också behovet betydligt större än vad som avspeglas i anslagen. För detta
budgetår skall nämnden ta ställning till inte mindre än 77 ansökningar, mot-
svarande en sammanlagd byggkostnad av drygt 250 milj.kr.
Det är inte möjligt för riksdagen att täcka in de belopp som egentligen
behövs, men det är orimligt att i detta läge reellt minska bidragen till lokaler
för trossamfunden.
Herr talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till hemställan i kul-
turutskottets betänkande nr 13 utom i den del som avser lokalbidrag, där jag
yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen i betänkandet.
Anf. 40 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Kulturutskottet har behandlat stödet till trossamfunden på
det sedvanliga sättet, dvs. i en anda av konstruktivt tänkande. Det betyder
att det råder så gott som fullständig enighet.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Stöd till trossam-
fund m.m.
37
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
38
Utskottet understryker i enighet hur viktigt det är att vi får en fortsatt upp-
räkning av stödet till trossamfunden. Särskilt avser det lokaler, kyrkor och
andra samlingslokaler för den vida krets av trossamfund som omfattas av det
nuvarande statliga stödet. Och det är särskilt viktigt, som Björn Kaaling un-
derströk, eftersom det i stor utsträckning gäller invandrarkyrkor, alltså tros-
samfund som är relativt nya i vårt land.
Utskottet ställer sig också enigt bakom ett statsbidrag till återuppbyggna-
den av Katarina kyrka. Jag är särskilt glad över detta, eftersom dels repre-
sentanter för alla sju riksdagspartier kunde samlas bakom motionen, dels
några av riksdagens ledamöter har engagerat sig i kommittén för att rädda
Katarina kyrka. Jag tänker på vår fru talman och på ledamoten Mats Hell-
ström.
Under den tid som har gått efter branden i Katarina kyrka har byggmom-
sen höjts kraftigt. Det betyder att staten får in betydande merintäkter från
själva återuppbyggnadsarbetet. Det har varit en av motiveringarna till att vi
anser att staten bör bidra med 15 milj.kr.
Det utförs för övrigt ett mycket omfattande arbete inom Katarina försam-
ling för att få ytterligare resurser till återuppbyggnaden. På måndag nästa
vecka ger Roland Pöntinen en konsert på Södra teatern till förmån för
Rädda Katarina. Han avstår från sitt arvode till förmån för detta. Kamma-
rens ledamöter är varmt välkomna dit.
Till sist, herr talman, har Björn Kaaling yrkat bifall till en reservation. So-
cialdemokraterna har föreslagit 2,5 milj.kr. mer än vi i anslag till trossamfun-
den. Tyvärr saknar vi dessa pengar.
Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande på alla punk-
ter.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
14 § Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU14 Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m. (prop.
1991/92:100 delvis).
Anf. 41 MONICA WIDNEMARK (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater har i vår motion tagit fram ett mycket
angeläget projekt för barn och ungdomar, nämligen Kulturbudkavlen.
Kulturbudkavlen tillkom under den socialdemokratiska regeringen på ini-
tiativ av ungdomsminister Margot Wallström. Det var en treårig försöks-
verksamhet med syfte att främja ungdomskulturen med betoningen lagd på
ungdomars eget skapande.
Just att detta kallades budkavle gjorde att ungdomarna från första stund
kunde ta det till sig. De kände delaktighet, och en vi-anda skapades. Vi
vuxna talar ofta om hur viktigt det är att få vara delaktiga. Kultur för alla,
och främst för barn och ungdomar, innebär att man försöker ge dem jämlika
möjligheter i livet.
Civilminister Inger Davidson har i budgetpropositionen talat om vikten av
att familjen tar ansvaret för ungdomarnas vård och fostran. Detta är mycket
viktigt. Men vi får inte heller glömma att det i dessa dagar, när vuxna männi-
skors utslagning ökar, är extra viktigt att samhället också tar ett ansvar för
barn och ungdomar.
Listan på projekt som Kulturbudkavlen har bidragit till är mycket lång.
Ett nittiotal projekt har fått bidrag. Några av dem är avslutade, andra är
knappt påbörjade. Men det fina med denna Kulturbudkavle är att man har
nått barn och ungdomar som finns på den s.k. skuggsidan. Alla ungdomar
har stora resurser om bara någon ger dem chansen att visa det.
Även den stökigaste pojken eller flickan i klassen, den som alltid förstör
för andra och försöker väcka uppmärksamhet, har en skaparkraft som kom-
mer fram bara chansen ges. Och det är precis vad vi socialdemokrater har
avsett med vår Kulturbudkavle.
Jag har exempel på några röster utifrån landet när det gäller denna bud-
kavle, från dem som har drivit projekten. De har sagt att detta har varit
mycket positivt. Det har varit ett enormt gensvar från Malmö i söder till Lu-
leå i norr. Det har gällt städer, landsbygd och även glesbygd. Och det är
mycket viktigt att även landsbygden och glesbygden har fått ta del av dessa
projekt.
Det sägs även att det har gett mycket skapande för pengarna. Det har varit
en ”grej” nära ungdomars idéer - vad nu grej är, men det är ungdomsspråk.
Något som man ute i landet har tyckt varit mycket positivt har varit den
snabba handläggningen. Det har varit korta avstånd från besluten och ut i
verksamheten.
Sist men inte minst fick ungdomarna ta initiativen och fick börja komma
med idéerna till dessa projekt.
Denna lista kan säkert göras mycket längre. Jag har bara talat med några
personer.
Att ge kultur till barn och ungdomar genom delaktighet är att tillföra dem
en kulturell identitet, som gör dem bättre redo att gå ut i samhället och forma
sina liv.
Herr talman! 5 milj.kr. från allmänna arvsfonden är väl använda pengar i
det här fallet.
Tyvärr ligger här i dag ”fel förslag” sett från min utgångspunkt. Men jag
är positiv, och jag tror att man kommer att ändra ståndpunkt när utvärde-
ringen av Kulturbudkavlen presenteras inom kort.
Herr talman! Med hänsyn till kammarens arbetsbelastning kommer vi inte
att begära votering på vår reservation. Min förhoppning är ändå att en sådan
bra verksamhet för barn och ungdomar kommer att få fortsätta när utvärde-
ringen ligger på bordet.
På övriga punkter yrkar jag bifall till hemställlan i detta betänkande.
Anf. 42 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Syftet med stödet till barn- och ungdomsorganisationerna är
nära förknippat med fostran av ungdomar för en framtida roll i ett demokra-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
40
tiskt samhälle. Inom föreningslivet ges unga människor en unik möjlighet att
själva besluta och ta ansvar för sin organisation och dess verksamhet. Det är
därför av stor betydelse att samhället ger ungdomar möjligheter att själva
driva föreningar och organisationer.
I det betänkande som nu diskuteras föreslås några olika anslagsposter för
detta. Det gäller bidrag till statens ungdomsråd, stöd till det internationella
ungdomsarbetet, anslag till lotterinämndens verksamhet, bidrag till folkrö-
relserna samt bidrag till både central och lokal ungdomsverksamhet.
När det gäller det sistnämnda anslaget har socialdemokraterna fogat en
reservation till betänkandet om att, precis som Monica Widnemark sade, det
bör bli en fortsättning på Kulturbudkavlen, som under en försöksperiod har
visat sig medverka till en utveckling av ungdomars eget skapande, främst
inom teater-, dans- och musikområdet.
Vi inom utskottsmajoriteten har ingen annan uppfattning än den som
Monica Widnemark framförde. Vi menar att medel för en fortsättning av
Kulturbudkavlen borde också fortsättningsvis kunna sökas hos barn- och
ungdomsdelegationen som disponerar medel från allmänna arvsfonden.
Herr talmn! Jag yrkar avslag på reservationen och bifall till hemställan i
kulturutskottets betänkande 14.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
15 § Idrott
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU15 Idrott (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 43 ANDERS NILSSON (s):
Herr talman! Tillåt mig att först göra en liten historiebeskrivning. Fr.o.m.
våren 1991 och fram till valet fördes det en livlig idrottsdebatt i Sverige. Den
kulminerade i ett antal regionala debatter som Riksidrottsförbundet anord-
nade.
Under den här idrottsdebatten kritiserade de dåvarande oppositionspar-
tierna oss socialdemokrater mycket häftigt. Skattereformen var bedrövlig
och slog onaturligt hårt mot idrottsrörelsen. Det skulle bli skattelättnader
för den. Aktivitetsstödet var alldeles för lågt och borde höjas. Folkrörelser-
nas möjligheter att ta del av inkomster från lotterier och spel var inte tillräck-
ligt tillgodosedda. Det behövdes pengar och mer pengar från Tipstjänst.
Penninglotteriets trissomgångar borde till en del destineras till idorttsrörel-
sen. Även en mängd andra saker var på tok.
Vi sade vid det tillfället att det ekonomiska läget var sådant att vi kunde
se oss ha möjligheter att upprätthålla nivån på det ekonomiska stödet till
idrottsrörelsen, men vi ville inte lova mer. Den utfästelsen gjorde vi i ett läge
då vi i budgeten 1991 till en stor del hade kompenserat idrottsrörelsen för
kostnaderna för skatteomläggningen, inte på långt när helt, men till en stor
del. Kompensationen var ungefär i den nivån att Riksidrottsförbundets ”fi-
nansminister” Kjell Glennert vid ett seminarium under riksidrottsmötet hös-
ten 1991 gjorde uppskattningen att idrottsrörelsen nu kompenserats med
400-450 miljoner av de 650 miljoner som man hade räknat fram att idrottsrö-
relsen kostnadsmässigt hade drabbats av på grund av skatteöverenskommel-
sen. Däri inkluderades sänkningen av momsen, som vid det tillfället var
ganska säker.
Då kan man fråga sig vad det har blivit av detta. Hittills, utöver det som
Riksidrottsförbundet redan hösten 1991 räknade in, har det blivit ungefär 35
miljoner och 5 miljoner ytterligare från Tipstjänst. Det är ungefär den nivå
som vi socialdemokrater bedömde som rimlig i valrörelsen, knappt det. Till
det skall man lägga att vi från 1983/84 till budgeten 1991/92 genomförde en
reell ökning av idrottsanslaget med mellan 22 och 23 %. Det som regeringen
har åstadkommit genom årets förslag är alltså betydligt mindre än det som
från olika håll förespeglades i valrörelsen. Vi har från socialdemokratiskt
håll anslutit oss till den här nivån på anslaget, för det är exakt vad vi lovade.
Det kan finnas anledning att fundera en del på det som sades före valet.
Jag frågar mig t.ex. vad Centern säger. Under flera år har Centern ihärdigt
kritiserat Socialdemokraterna för att vi inte har höjt aktivitetsstödet. När vi
har höjt det har vi inte höjt det tillräckligt. Nu hade ni chansen att göra det.
Men därav blev platt intet. Under de år vi regerade höjde vi aktivitetsstödet
från 10 kr. till 28 kr. per sammankomst, om man får använda den uträk-
ningen även fortsättingsvis.
Jag tycker också att det är synnerligen anmärkningsvärt vad Ny demokrati
har gjort, eller rättare sagt inte har gjort. Det är nämligen på det sättet att
företrädare för Ny demokrati före valet gick ut med uttalanden om ett vä-
sentligt höjt stöd till idrotten. Det har inte kommit något förslag från Ny de-
mokrati om det; ingen motion, ingen reservation, inte en krona mer. Det var
bara prat.
På s. 10 i betänkandet står det: ”Enligt beräkningarna i propositionen
kommer vid ett bifall till regeringens föslag idrottsrörelsens ekonomi totalt
att förbättras med drygt 108 milj.kr. för budgetåret 1992/93.” Jag vill be er
att särskilt observera ordvalet ”idrottsrörelsens ekonomi”. Det måste vara
idrottsrörelsens ekonomi totalt som menas.
Hur är det då, herr talman, med sänkningen av anslaget till studieförbun-
den? Det drabbar ju SISU och berör idrottsrörelsens ekonomi. Hur är det,
herr talman, med de kommunala bidragen? Hur är det med hyreskostnader
för hallar och planer? Det är också sådana ting som berör idrottsrörelsens
ekonomi. Om man säger att idrottsrörelsens ekonomi är förstärkt, måste det
vara den totala ekonomin. Men jag vill påstå den inte är stärkt. Det är tvär-
som så att idrottsrörelsens ekonomi ser ut att bli kärv, mycket kärv t.o.m.
Det är inte fråga om någon förbättring.
Det råder i utskottet och mellan partierna en avsevärd enighet om betydel-
sen av idrottsrörelsens verksamhet. Detta är dokumenterat sedan åratal till-
baka. Där finns synpunkter på folkhälsan, på idrottsrörelsens förmåga att
engagera invandrare, handikappade och fler kvinnor. Där finns synpunkter
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
41
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
42
på betydelsen av den demokratiska fostran som idrottsrörelsen står för, på
den sociala samvaron och på ledarskapets betydelse.
Jag tror, herr talman, att det i tider då idrotten får det svårt ekonomiskt
är speciellt angeläget att betona just idrottsrörelsens karaktär av folkrörelse.
Detta är väsentligt för att de delarna av rörelsen skall kunna tillgodoses vid
fördelningen av pengar.
Nu har jag varit kritisk emot regeringspartierna, inte så mycket för det
förslag till budget som har lagts fram, för det stämmer rätt väl överens med
ett socialdemokratiskt synsätt, men på grund av det som förespeglades dess-
förinnan.
Nu skall jag faktiskt ge litet beröm också. Det finns i det här förslaget en
tanke om att idrotten i fortsättningen själv skall få bestämma över de pengar
som man får ifrån Tipstjänst. Det tycker vi är en bra förändring. Det betonar
idrottens roll som en självständig folkrörelse.
Lotteriutredningen blir färdig i höst. Därifrån förväntas förslag som ger
folkrörelserna ökade möjligheter till inkomster från spel och dobbel. Vi an-
ser i det avseendet att det finns anledning att betona att det även skall finnas
en inriktning mot lokal verksamhet för barn och ungdom.
Vi har också i en reservation till betänkandet betonat att lotterier och spel
skall vara ett komplement. Det väsentliga är att stödet till idrotten kommer
genom beslut i riksdagen. Vi har önskat få det inskrivet i betänkandet, för
det är en väsentlig princip. Men det har utskottsmajoriteten sagt nej till.
Därför ställer jag frågan: Betyder er vägran att gå med på vårt förslag att de
borgerliga partierna inte längre ställer upp på principen att idrottsrörelsens
verksamhet, som är så viktig i det svenska samhället, inte skall vara bero-
ende av svenska folkets spelvanor? Är ni på väg att överge idrotten och låta
den bli beroende just av svenska folkets spelvanor och av andra inkomstkäl-
lor?
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation och i övrigt till utskottets
hemställan.
Anf. 44 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag vill inledningsvis anknyta till några aktuella företeelser i
den idrottspolitiska debatten i dag. Aldrig någonsin har svensk idrotts eko-
nomiska förhållanden diskuterats så intensivt som under de senaste åren.
Anledningen är förstås att idrottsrörelsens villkor har förändrats så kraftigt
under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Nya ekonomiska realiteter
har gjort att ekonomi numera är ett mera vanligt samtalsämne än idrott när
idrottsledare träffas.
Förändringarna har gått så snabbt att idrotten på en del håll inte har hängt
med i svängarna. Det är en av anledningarna till att vi ena dagen kan läsa i
tidningarna om jättelika ersättningar till aktiva idrottsmän och nästa dag om
föreningar som inte klarar sina betalningar.
Herr talman! De ekonomiska villkoren för idrotten började ändras mar-
kant under 80-talet. Statliga och kommunala stöd delades ut i sedvanlig takt,
men en annan gammal känd och inarbetad intäktskälla hängde inte med,
nämligen pengarna från spel och lotterier. Föreningslotterier blev svårare att
sälja, och trots att spelmarknaden ökade kom detta inte idrotten till del. In-
täktsökningarna från spel och lotterier har i stället sedan många år i huvud-
sak gått till de statliga spelbolagen. Det har såväl stora som små föreningar
märkt av.
De större idrottsföreningarna, eller de som hade anställd personal, fick
dessutom under 80-talet en ny kostnad, nämligen sociala avgifter på de löner
och ersättningar som betalades ut. Sammantaget innebar det att den svenska
idrottsrörelsen fick ökade kostnader i mångmiljonklassen varje år.
Herr talman! Under 80-talets andra hälft har idrotten i Sverige ryckts med
i en helt ny penningcirkus. Den svenska idrotten fick plötsligt många inte
bara väl- utan även högbetalda utövare. Inte bara i eliten utan också i skik-
ten därunder blev fantasisummor i ersättningar till idrottsutövare verklighet.
Om 80-talets senare hälft i finansvärlden kom att kännetecknas av nya
oanade ekonomiska möjligheter och transaktioner, kan detta också sägas
gälla inom delar av idrotten. Spelarlöner höjdes gränslöst, och medelmåttiga
idrottsutövare kunde helt plötsligt bli välbärgade på sin sport. Klubbar
kunde ta ut transfersummor som ställde alla tidigare begrepp på huvudet.
Allt detta var resultatet av en ny låneekonomi och av de stora sponsor-
pengarnas inträde på idrottens scen.
Därmed ökade många idrottsklubbars beroende av intäkter från sådant
som de själva inte kunde styra över. Sponsringen är en intäktskälla så länge
företagen vill satsa - det ser vi i hög grad i dag. Bidragen från stat och kom-
mun är beroende av politikernas välvilja och intresse.
Visst skall idrottsmän ha betalt om de försörjer sig på sin idrott. De är ju
■ ofta professionella artister. Men betalningen eller ersättningen måste stå i
relation till den prestation som de utför och de pengar som verksamheten
ger. Vi har kunnat se hur föreningsledare på många håll, i sin iver att locka
idrottsmän, har hanterat föreningarnas kassakistor på ett sätt som de aldrig
skulle kunna tänka sig att hantera sin egen plånbok på.
Herr talman! Idrottens bidragsberoende och den fälla som det utgör tyd-
liggjordes alldeles särskilt i samband med skatteomläggningen för något år
sedan. Ökad och breddad moms gav i ett slag den svenska idrottsrörelsen
nya kostnader på hundratals miljoner kronor. I en del fall har detta lett till
oöverstigliga konsekvenser. I klubbar där man förut levde på gränsen till vad
ekonomin tålde blev skatteomläggningen den berömda tuvan som stjälpte
lasset.
Jag vill säga några ord om sponsorpengarna, eftersom det ligger ett bety-
dande osäkerhetsmoment i beroendet av sponsorer och sponsring. Vad vi
just nu tycks se är ett strömhopp från företagens sida när det gäller åtagan-
den gentemot idrotten. Ett sådant strömhopp är obefogat. Om idrotten hade
ett värde i går, så har den det rimligtvis också i dag. Snabba omvärderingar
hos de sponsrande företagen kan leda till nya stora bekymmer för svensk
idrottsrörelse. Ett särskilt ansvar har naturligtvis de stora idrottssponso-
rerna. Risken är att de, om de hoppar av under uppmärksammade former,
drar med sig de mindre i samma beteende.
Herr talman! Även om sponsoravtalen naturligtvis bygger på kommersiell
grund och förändras, får man inte glömma att det är ideell verksamhet som
stöttas av sponsringen. Det som lättvindigt byggts upp med sponsorpengar
kan därför också lätt rivas ner. Idrotten är genom sin ideella karaktär bero-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
43
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
ende av långsiktighet, något som jag hoppas att sponsorerna tänker på även
när de ser över sin idrottssponsring.
Herr talman! Det grundläggande ansvaret för det vi just nu ser av dålig
ekonomi inom idrottsrörelsen ligger dock hos idrotten själv. Vi har under
senare år, som jag sade tidigare, sett en del som inte är acceptabelt. Detta
måste idrotten rätta till, om man skall behålla sin trovärdighet. Det är viktigt
att idrotten tar ansvar där det uppenbarligen har gått fel ekonomiskt. Sker
inte det så kommer krav att resas på att vi som är politiskt engagerade och
bl.a. arbetar i Sveriges riksdag skall lagstifta eller sätta in åtgärder på annat
vis. Det är egentligen det sista vi vill. Idrotten skall vara så självständig som
möjligt, även när det gäller att korrigera sådant som har gått snett.
När man kritiserar idrotten är det viktigt att slå fast att allt och alla inte
skall dras över en kam. Mitt i alla rapporter om den svenska idrottens ekono-
miska kris finns det en mängd exempel på hur välskött svensk idrott utveck-
las. Det är viktigt att slå fast att huvuddelen av den svenska idrotten är just
välskött och att den verkar och lever under ansvar. Ser man till antalet
idrottsföreningar som kommit på obestånd eller gått i konkurs förefaller det
också som om utvecklingen härvidlag inte är lika explosiv som inom närings-
livet.
Vad beror det på? Jo, på den kraft som finns i en ideell idrottsförening.
Den kraft som ideella ledare utvecklar är den grundläggande förutsättningen
för den svenska idrottsrörelsen. Det är lätt att glömma det när man ser alla
sifferekvationer och uträkningar om övergångssummor och ersättningar.
Det är de ideella krafterna som vi politiker bör stödja och i möjligaste mån
frigöra. Vi måste helt enkelt ge de krafterna inom idrotten större möjligheter
att stå på egna ben.
Herr talman! Jag kommer nu mer konkret fram till de sakfrågor som vi
just behandlar, nämligen kulturutskottets betänkande om idrott och det stat-
liga stödet till idrotten. Föregående talare, Anders Nilsson, var inne på vad
som åstadkoms under en socialdemokratisk ministär. Om vi jämför med det
kan vi konstatera att idrotten nu, med en ny regering, alldeles uppenbart går
ljusare tider till mötes.
Som en följd av åtgärder på statens område, som är det vi i någon mån
kontrollerar härifrån, förbättras idrottens situation kraftfullt. Av dagens be-
tänkande framgår att det statliga stödet till idrottsrörelsen ökar, de kärva
tiderna i statens finanser till trots. Vidare ökar idrottens andel av AB Tips-
tjänsts överskott. Dessutom får fr.o.m. i år idrotten själv ansvaret för hur de
pengarna skall fördelas. Det beslutet har tidigare legat hos det statliga bola-
get Tipstjänst.
Mer parentetiskt vill jag nämna att i betänkandet betonas också vikten av
att kvinnlig idrott får del av de statliga resurserna och att kvinnlig idrott förs
framåt såväl på förbunds- som på föreningsnivå. Kraven på att frågan om
kvinnlig idrott skall uppmärksammas växer sig nu allt starkare ute i idrottsor-
ganisationen. Det är bra att vi här poängterar betydelsen av detta. Däremot
kommer inte några pengar att specialdestineras till flickors och kvinnors
idrottsutövande. Det har framförts krav i motioner i detta sammanhang. Det
skulle strida mot principerna för hur vi vill fördela pengarna till svensk
idrott.
När idrotten nu själv får besluta om hur anslagen från exempelvis Tips-
tjänst fördelas och när det statliga stödet i övrigt förs samman till ett enda
anslag, för att idrotten själv skall få göra avvägningarna om hur pengarna
skall användas, så är det inte rimligt att en del av pengarna specialdestineras.
För att ingen skall tro att vi inte är observanta på vad som händer med den
kvinnliga idrotten vill jag understryka att regeringen sedan tidigare har krävt
in en redovisning från RF om hur anslagen fördelas och vilkä insatser som
görs för kvinnlig idrott. Det sker alltså en uppföljning av den här verksamhe-
ten.
Herr talman! Även om den svenska idrotten har bekymmer i dag, så är
det alldeles klart att de ekonomiska förutsättningarna kommer att förbättras
genom de åtgärder som även i övrigt har aviserats från statens sida. Jag tän-
ker då inte i första hand på höjda anslag utan i hög grad på ökade möjligheter
att genom egna insatser inom idrotten finansiera verksamheten.
Anders Nilsson efterlyste ju här vad det hade blivit av diskussionen från
valrörelsen. Jag tror inte att Anders Nilsson har föreställt sig att det som dis-
kuterats i valrörelsen och som man skall åstadkomma när det gäller föränd-
rade villkor för idrotten genomförs under den korta tid som står till förfo-
gande mellan ett val, en regeringsbildning och ett avslutat budgetarbete i de-
partementet. Jag tror att Anders Nilsson är helt på det klara med hur det går
till och att han därför spelar ut ett kort som han näppeligen kan stå för själv.
Men vad är det då som är på gång? Den momssänkning som genomfördes
vid årsskiftet har fått positiva effekter för idrottsrörelsen - effekter som står
i rak motsats till det avskedspaket som socialdemokraterna lämnade, med
höjd och breddad moms, till svensk idrottsrörelse. Dessutom arbetar nu en
utredningsman, på regeringens uppdrag, med en översyn av idrottens moms-
frågor.
Anders Nilsson berörde också lotteriutredningen och lotterimarknaden.
Jag hyser mycket goda förhoppningar om att den utredningen kommer att
resultera i betydande intäktsmöjligheter för svensk idrottsrörelse.
Helheten i den här politiken, där alltså idrottens manöverutrymme ökas
genom mindre krångel och ökat oberoende, kommer att leda till att svensk
idrottsrörelse står starkare. Dagens betänkande, som Anders Nilsson till stor
del ställer sig bakom, är ett steg på den vägen, och jag har alltså inte svårt
att yrka bifall till hemställan i dess helhet.
Sedan måste jag säga att den reservation som socialdemokraterna anmäler
är högst förvånande. Man säger där att den svenska idrotten inte skall vara
beroende av svenska folkets spelvanor. Det må vara, men jag tror att Anders
Nilsson mycket väl vet att den svenska idrottsrörelsen är oerhört beroende
av svenska folkets spelvanor. Vi talar inte bara om de 50 eller 55 miljonerna
från Tipstjänst, herr talman. De stora pengarna, där idrotten är direkt bero-
ende av spelverksamheten, får man från egna spel och lotterier - från bingo-
verksamhet och annat. Om Anders Nilsson menar att vi skall bortse från
detta, då går det stick i stäv mot de uttalanden som gjorts om att idrotten har
mycket att hämta från spel och lotterier framöver.
Anf. 45 ANDERS NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det var ju en socialdemokratisk regering som skrev direkti-
ven till lotteriutredningen, vilka inte har ändrats sedan dess. Vår inställning
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
46
grundar sig på principen att det statliga stödet skall beslutas av riksdagen och
inte vara beroende av spel och lotterier. Att vi sedan kan ge så stort manöv-
erutrymme som möjligt för idrottsrörelsen när det gäller att bedriva egna
spel och lotterier - det tror jag inte vi är särskilt oeniga om.
Jag uppfattar det så att Stig Bertilsson, och förmodligen med honom Mo-
deraterna, har stått för en väldig tillnyktring efter valet, och det vill jag gärna
gratulera till. Borta är nu valrörelsens vilda slängar om hur bedrövlig social-
demokratins politik var för idrottsrörelsen. Stig Bertilsson närmar sig nu den
syn som vi i regeringsställning hade på många områden av idrottspolitiken.
Men det finns ändå ett frågetecken. Jag har varit med om ganska många
idrottsdebatter, och jag har i många sammanhang hört harmsna uttalanden,
både från idrottsledare och från politiker. De har sagt att ”min uppgift som
idrottsledare är inte att samla in pengar, utan det är att träna ungdomar”. Vi
har då från socialdemokratiskt håll ständigt framhållit att till den demokra-
tiska fostran också hör att vara ansvarig för den egna föreningens ekonomi.
Nu finner jag till min glädje att Stig Bertilsson börjar ställa upp på den linjen,
när han mycket klart deklarerar att ansvaret för idrottsrörelsens ekonomi i
främsta rummet är en fråga för idrottsrörelsen själv.
Anf. 46 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Det är alldeles givet att idrotten har ansvar för sin egen eko-
nomi. Vi vill också ge den möjligheter att fullt ut ta det ansvaret. Det är ju
därför, Anders Nilsson, som vi har motsatt oss nya pålagor på idrotten, nya
byråkratiska hinder, nya skatter, som har gjort att idrotten under socialde-
mokratisk tid har blivit mycket mer bidragsberoende.
Anders Nilsson påstod här förut att de reella anslagen till idrotten har ökat
under 80-talet. För det första vore det mycket intressant om Anders Nilsson
ville belysa underlaget för den beräkningen. För det andra kan vi konstatera
att även om detta är sant, har den svenska idrottsrörelsen aldrig varit så illa
ute ekonomiskt som när Socialdemokraterna lämnar över och det blir ett re-
geringsskifte. I varje fall under den historia som jag har upplevt har den
svenska idrotten inte någon gång haft en så bekymmersam ekonomisk situa-
tion. Och detta beror på helheten i den förda socialdemokratiska politiken.
Sedan tycker Anders Nilsson att det jag säger i dag liknar en tillnyktring.
Jag skulle nog vilja påstå att jag har varit spik nykter hela tiden, Anders Nils-
son. Men frågan är hur det har stått till när Anders Nilsson inte uppfattar att
vi arbetar vidare med de krav som vi reste i opposition, dvs. i fråga om
moms, spel och lotteri och, Anders Nilsson, ökade möjligheter för idrotten
att själv finansiera sin egen verksamhet - att, som jag sade tidigare, idrotten
själv kan ta ansvar för sin egen ekonomiska situation.
Anf. 47 ANDERS NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag konstaterade i mitt inledningsanförande att det förslag
som regeringen nu har lagt fram om anslag till idrotten stämmer överens med
vad vi socialdemokrater i valrörelsen sade är en rimlig nivå, medan opposi-
tionspartierna förespeglade medborgarna mycket stora förmåner på än det
ena, än det andra området. Jag konstaterar alltså att Stig Bertilsson och hans
regering nu föreslår den nivå som vi tyckte var rimlig.
Men jag vill upprepa en fråga som jag ställde i mitt inledningsanförande.
Det som Stig Bertilsson nu har sagt - förebådar det en politik från regering-
ens sida där ni successivt kommer att skära ned det statliga anslaget till idrot-
ten och överlämna helt och hållet åt idrotten att själv sköta sin ekonomi, vare
sig det sker genom spel och lotterier eller med andra inkomstkällor? Är det
alltså den inriktningen ni tänker er inför framtiden?
Anf. 48 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Eftersom Anders Nilsson söker ge ett intryck av att vi skulle
ha utlovat saker som vi inte har levt upp till, vill jag understryka att vi inte
någon gång i valdebatten, eller i tidigare motioner i riksdagen, som ju här
också finns dokumenterade, har utlovat höjda anslag till den svenska idrotts-
rörelsen. Vi har hela tiden, Anders Nilsson, talat om spelen och lotterierna,
och om skattefrågorna. Det är detta arbete som vi har inlett, och vi har redan
i den första etappen sett hur positivt det var för den svenska idrottsrörelsen
när momsen sänktes bl.a. på inrikes transporter vid årsskiftet.
Jag vill upprepa att vår grundläggande inställning självfallet är att den
svenska idrotten även fortsättningsvis skall ha ett samhällsstöd. Det är ingen
som helst tvekan om den saken. Men det är inte realistiskt att tänka sig att
dessa stöd kommer att fortsätta att öka i stor utsträckning. Jag tror både An-
ders Nilsson och jag inser hur det står till med samhällsekonomin i stort.
Vi inser att vi måste fundera på andra vägar. Vi vill ge idrotten ökade möj-
ligheter att med egna insatser förbättra sin egen ekonomi. Det är, Anders
Nilsson, ett fullföljande av den politik vi har drivit under alla år.
Tredje vice talmannen anmälde att Anders Nilsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 49 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! I alla sådana här debatter skall vi tala om för varandra hur
oerhört värdefull idrotten är för hela samhället, hur bra den är för vår ung-
dom, och sedan skall vi någonstans i slutänden säga att det inte behövs några
höjda anslag. Det är åtminstone vad de som har regeringsmakten vid varje
tillfälle säger.
Idrotten är betydelsefull. Men samtidigt måste vi konstatera att de poli-
tiska beslut som vi fattar här i riksdagen, i landsting och kommuner och över-
allt i samhället har stor betydelse för idrottens villkor och möjligheter till
utveckling. Det är inte bara, och det har Stig Bertilsson rätt i, det anslag som
vi kommer att besluta om här i dag som har betydelse för idrotten.
I detta läge är det av ännu större betydelse vad som händer med kommu-
nerna. I kommunernas nuvarande kris får man också uppleva basidrottens
kris. Anders Nilsson pekade på de ökade hyrorna för planer, verksamheter
och inrättningar som kommunerna tillhandahåller. Jag är rädd för att det i
stor utsträckning kommer att gå ut över ungdomen, som gör sitt inträde i
idrotten ganska tidigt.
Vi får alltmer avgifter på våra anläggningar eller kostnader som gör att
föräldrar som inte har det allför bra ställt inte har råd att låta sina barn be-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
47
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
48
driva idrott som kan kosta. Det gäller t.ex. ishallar och alla andra hallar av
den typen. Jag ser i min dagliga verksamhet att så är fallet.
Nu har vi en mycket stor uppdelning av barn och ungdomar, och alla utred-
ningar pekar på det. Det är barnen till välbeställda föräldrar som har möjlig-
heter till ett vidgat idrottsliv. Detta är en politisk fråga, nämligen om den
grund av rättvisa och jämlikhet på vilken vi bygger detta samhälle och de
möjligheter det ger. Många av våra beslut är oerhört betydelsefulla.
Samtidigt som detta sker på basplanet har vi den oerhört kommersiella
inriktningen av idrotten. Idrotten är i stor utsträckning beroende av spons-
ring och, som Stig Bertilsson var inne på, företagens välvilja.
Idrotten kan tydligen spaltas upp i idrottsgrenar som är någorlunda själv-
bärande och en folkrörelse som är ganska försvagad. Det vi nu talar om är
egentligen en gigantisk folkrörelse med många ideella insatser som kanske
saknar motstycke i världen. Det arbetet försvåras genom politiska beslut.
Det är väl inget tvivel om att vi ser avigsidor inom idrotten, och det disku-
teras om konkurser. Det vi ser är naturligtvis toppen av isberget. Stig Bertils-
son tog också upp frågan om idrottens ekonomi. När vi samlas i våra ishallar
och på andra ställen talas det i stor utsträckning ekonomi. Man ser framför
sig spelarlönerna, sponsring och konkurserna.
Man brukar säga att idrotten är en avspegling av samhället i stort. Det är
precis vad den är. Jättelika spelarlöner som inte kan försvaras i idrottsrörel-
sens basverksamhet, sponsringen och beroendet av välviljan hos några få
och nästintill konkurser. Vad speglar detta? Jo, att idrotten som samhället i
övrigt är en marknad, en marknad som omhuldas av den nuvarande rege-
ringen till 100 %. Där är kortsiktigheten ledande. Det kan inte vara annor-
lunda, eftersom det tydligen inte finns någon framförhållning. Så är den
kommersiella inriktningen, tyvärr. Det drabbar en stor del av vår idrotts-
värld.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vänsterpartiets motioner. Jag skall kort
beröra dem på några punkter som behandlats i betänkandet.
Vi har föreslagit en parlamentarisk utredning. Utskottet säger nej. Man
säger att sådana framstötar bör komma från dem det berör. Därmed menar
utskottet att idrottsrörelsen inte gjort en sådan framställan, och då vill staten
inte göra det. Utskottet avstyrker motionen och har hakat på en mening i
skrivningen som man måste fundera över. Där står: ”Utskottet vill emeller-
tid framhålla att utvecklingen kan komma att aktualisera en utredning om
idrotten.”
Är utvecklingen någon tredje part, eller vad är den för någonting? Vem
skall i så fall se på utvecklingen? Är det idrotten, samhället, regeringen eller
kanske rent av Stig Bertilsson som skall komma på idén, att nu behöver vi
en utredning? Vad vet jag? Den här meningen blev tydligen i sista stund på-
hakad någonstans.
Vänsterpartiet har i en motion av Jan Jennehag också pekat på frågan om
resorna. Den genomförda momssänkningen på kollektivtrafik, turism och
hotelltjänster är ett oerhört bra bidrag till idrottsrörelsen. Men det rör ändå
bara en liten del av de kostnadsökningar som idrottsrörelsen fått känna av
framför allt för resorna under den senaste tiden.
Om man ser till idrotten framöver och det omfattande antalet resor som
varje dag sker i idrottens regi, borde samhället egentligen vara intresserat av
att man använder kollektiva kommunikationsmedel, inte minst av miljöskäl.
Vi har menat att det bör ges en bidragsdel till dem som anordnar trafiken för
att stimulera denna verksamhet. Tyvärr får vi inget gehör hos utskottsmajo-
riteten.
När det sedan gäller stödet till idrotten kan man räkna på vilka politiska
beslut som helst och se effekt på idrottsrörelsen. Det är klart att de har en
effekt. Jag har redan pekat på att momssänkningen på detta område har en
gynnsam effekt. Men det innebär långtifrån att idrottsrörelsen kan tillgodo-
räkna sig dessa pengar i sin reguljära verksamhet. Ändringen på det här om-
rådet lindrar kostnaderna för resor och övernattningar. Men det finns för-
sämringar, som Anders Nilsson nämnde, nämligen i fråga om studier och
kommuner, som är viktiga.
Skall man verkligen satsa på breddidrotten framöver och se ungdom och
barn som en verklig resurs, måste det lokala aktivitetsstödet räknas upp till
en nivå som verkligen ger föreningarna och ungdomarna möjlighet till en
meningsfull idrottsverksamhet.
Med vårt förslag om ytterligare 45 miljoner, och en målsättning att stödet
inom tre år realt skall vara uppe den nivå som var tänkt från början, ger
satsningen en dynamisk effekt, nämligen att idrottsrörelsen kan utvecklas
så att vi slipper sociala konsekvenser för ungdomen. Risken är annars att
idrottsrörelsen går mot att stänga ute mängder av ungdomar och därmed
skapa nya sociala problem.
Jag yrkar alltså bifall till den delen.
Vi har också tidigare år pekat på att flickorna borde uppmärksammas i
större utsträckning. Det gäller då framför allt ridverksamheten. Den vill vi
ha stimulansbidrag till. Bidraget från Tipstjänsts överskott borde också öka
och vara väsentligt större.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall i mom. 2 till motion 510 yrkande
5, i mom. 7 till motion 511, i mom. 8 till motion 510 yrkande 1, i mom. 9 till
motion 510 yrkande 2, i mom. 11 till motion So270 yrkande 5 och i mom. 12
till motion 510 yrkande 3.
Anf. 50 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Låt mig få säga ett par saker med anledning av Lars-Ove
Hagbergs inlägg. Först en liten rättelse. Jag sade definitivt inte att idrotten
är beroende av välvilja från sponsorer. Sponsorer satsar kommersiellt i dag.
Däremot är det mer av välvilja och intresse när det gäller politiska insatser
gentemot idrotten. Det är två skilda grenar av idrottens finansiering.
Det som jag egentligen begärde ordet för gäller detta med en parlamenta-
risk utredning. Lars-Ove Hagberg har noterat att det finns en positiv skriv-
ning i betänkandet när det gäller en parlamentarisk utredning. Enda anled-
ningen till att vi tar ställning till om en sådan skall ske är att den skall vara
just parlamentarisk. Lars-Ove Hagberg frågade ju vilka som i så fall skall
vara inblandade. Den skall ha ett inslag från samhället. En sådan utredning
kan rimligen inte genomföras utan att det föreligger ett stort intresse för det
från idrotten själv. Den signalen har inte kommit därifrån. Vi tror inte att vi
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 79
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
50
skall lägga oss i idrottens interna arbete på det sättet att vi i nuvarande situa-
tion tvingar fram en utredning.
Anf. 51 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! När det gäller hur vi egentligen skall se på sponsorerna och
om de är välvilliga eller rent kommersiella är själva inriktningen en form av
rent kommersiella insatser. Välviljan där ligger i att man vill satsa på detta
område ibland. Ibland vill man ta bort det hela.
Det finns ett problem för Stig Bertilsson här. Han vill gärna se den här
marknaden och dessa insatser som insatser i samhället i övrigt. Nu kan han
konstatera de oerhört negativa effekterna och kortsiktigheten som spons-
ringen och de kommersiella insatserna innebär. Då återstår för Stig Bertils-
son att säga att nu har vi spelverksamheten. Har Stig Bertilsson inte funderat
över detta med sponsringen någon gång? Idrotten är ju så oerhört beroende
av den, och den är så kortsiktig. En så långsiktig verksamhet som idrotten
och satsningen på ungdom borde ha något annat i botten än just sponsringen
med dess kortsiktiga intressen.
När det gäller utredningen tycker jag att det måste vara ett grovt syftnings-
fel i den meningen. Det är ju idrottsrörelsen man saknar i detta. Då undrar
jag vad det är i utvecklingen som gör att någon tycker att man skall tillsätta
den här utredningen. Om det finns någon självkänsla hos regeringen och hos
parlamentariker borde de ta sig en liten titt i vänsterpartiets motion och se
att en hel rad omständigheter i idrotten har förändrats. Eftersom Stig Ber-
tilsson tycker att det är välvilja från det politiska livet, borde detta ha en
ordentlig grund för sina insatser på hela planet och för sin politiska verksam-
het. Det borde göra klart för sig själv, med medverkan från idrottsrörelsen,
hur man vill se på detta. Det vore ganska självklart i den tid som nu är.
Till sist skall väl inte Stig Bertilsson komma ifrån det som Anders Nilsson
var inne på, nämligen dessa väldigt långtgående löften i valrörelsen som kan-
ske var mest luft. De är ju på intet sätt infriade nu. Åtminstone inte de mode-
rata löftena. Stig Bertilsson hoppade ju in i den här debatten och sade att
här skulle det verkligen bli ordning och reda. Nu visade det sig att slutresul-
tatet blev socialdemokratisk politik. Det har ju visat sig tidigare att det inte
är så gynnsamt för breddidrottens utveckling - nu sade jag utveckling.
Anf. 52 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja be Lars-Ove Hagberg att tala om vilka långt-
gående vallöften det är som inte är uppfyllda. Det skulle vara intressant att
få reda på det.
När det gäller sponsring och egna insatser tror jag faktiskt inte, Lars-Ove
Hagberg, att man skall bortse ifrån den betydelse som sponsring har för
svensk idrottsrörelse. Det handlar om miljardbelopp vaije år. Det jag var-
nade för förut var den effekt som det kan få när det sker snabba förändringar
i sponsringsintresset. Vi har ju sett det under de senaste dagarna. Där måste
idrotten gå tillbaka till sig själv och fundera litet på vad det är man har gjort
inom idrotten som gör att företagen har blivit tveksamma på en del håll. Det
måste idrotten själv rätta till.
Grundläggande för den idrottsliga verksamheten är att klubbar och för-
eningar fortsätter att själva ta ansvar för sin ekonomi. Kommunala och stat-
liga bidrag är insatser som gör det möjligt att driva verksamheten, det må
vara så, men själva förutsättningen är att det finns egna ideella insatser som
kanaliseras till ledarskap och till att driva spel och lotterier för att få verk-
samheten att fungera.
Anf. 53 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Visst har idrotten och de som finns där ett enormt ansvar för
sin ekonomi. Det gäller redskap och allt som de behöver i sin verksamhet,
de ideella insatserna, resor, övernattningar och allt som bekostas av idrotten.
Den skulle ju inte existera en dag utan de jättelika ideella insatserna.
Jag tänkte på sponsringen och framtiden. Tänk om utredningen kanske
skulle komma fram till detta att sponsringen inte är något att leva på för
idrotten. Det gäller framför allt om sponsringen drabbar breddidrotten. Jag
har egentligen en personlig mening att det inte är så förfärligt hemskt om
högavlönade ishockeyspelare eller fotbollsspelare drabbas av minskad
sponsring. Men jag vet att också ungdomarna i samma förening drabbas ge-
nom denna uppblåsta verksamhet. Då kanske en sådan utredning skulle
peka på att idrotten borde vara mindre beroende av sponsring och rätta sina
insatser efter det. Man kanske skulle ta initiativ mer på det politiska och par-
lamentariska planet, om vi nu har något ansvar för alla de resurser som satsas
på idrotten i hela landet.
När det sedan gäller Moderaternas vallöften och om de är konkreta eller
uppblåsta är det en bedömning som man gör ute. Jag vet vad människor
tyckte om Moderaterna när de ville se till att nästan hela Tipstjänsts över-
skott skulle gå till idrotten. Men de sade kanske inte det. Det var kanske
bara plus fem miljoner. Det var kanske inte mer, men det lät väldigt stort.
De skulle också se till att det inte skulle finnas ett spår av momsen på den
ideella verksamheten. Man trodde att de sade det. Men ni sade kanske inte
det, Stig Bertilsson. Vad ni hittills åstadkommit av detta är en beredning och
att ni har sänkt den generella momsen. Men jag tror att uppfattningen av ert
budskap var att nivån var mycket högre än så.
Tredje vice talmannen anmälde att Stig Bertilsson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 54 ANDERS NILSSON (s):
Herr talman! Jag begärde ordet när Lars-Ove Hagberg och Stig Bertilsson
diskuterade socialdemokratisk idrottspolitik. Då tyckte jag att det var rim-
ligt att jag också skulle få ett ord med i laget.
Jag tycker att debatten om sponsring och den situation som idrottsorgani-
sationerna befinner sig i nu påtagligt visar hur ömtåligt det är för en stor folk-
rörelse att bygga sin verksamhet på pengar som kommer in genom sponsring
eller spel och lotterier och sådant. Det stärker vår argumentation när vi häv-
dar att det väsentliga statliga stödet är det som beslutas av riksdagen. Det är
därför mycket märkligt att vi inte får stöd för vår reservation.
Stig Bertilsson fällde ett yttrande som jag tyckte var något underligt. Vi,
sade han, har inte i riksdagen begärt några ökade anslag till idrotten. Jag
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
51
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
52
förmodar att Stig Bertilsson då talade som moderat, och det är han ju. Det
må vara att Moderaterna inte har begärt att statsanslaget skall öka. Men re-
geringen består onekligen av fyra partier. Nog har Centern vid upprepade
tillfällen velat ha ett betydligt högre aktivitetsstöd än det som finns i dag.
Det är väl ett ökat statligt stöd som regeringspartier har begärt.
Och nog är det på det sättet att det har föreslagits mer pengar till idrotten
från både Tipstjänst och Penninglotteriet. Det är kanske inte ett direkt stat-
ligt stöd men ändå en förtäckt form av stöd från staten. Så nog finns det bevis
på att regeringspartierna på ett eller annat sätt har begärt ökat statligt stöd.
Anf. 55 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag begärde ordet därför att det verkligen är angeläget att
klara ut det statliga stödets betydelse för idrotten. Jag sticker inte alls under
stol med att det statliga stödet är viktigt, men att som Anders Nilsson göra
det till det väsentliga för finansieringen av svensk idrott är inte korrekt.
Det statliga stödet till idrotten är ungefär en halv miljard. Sponsringen är
minst det dubbla under ett år i vårt land. Man kan alltså inte bortse från de
insatser som görs i form av sponsring och idrottens egen verksamhet med
spel och lotterier. Jag ställer gärna upp på att det statliga stödet behövs, och
det sade jag tidigare, men det stödet är icke det allena saliggörande.
När det gäller aktivitetsstödet är det faktiskt så, Anders Nilsson, att
fr.o.m. förra sommaren kan man inte jämföra det stöd som delas ut med det
som gavs tidigare, av den anledningen att principerna och beräkningsgrun-
derna för aktivitetsstödet har ändrats. Dessutom är det upp till Riksidrotts-
förbundet att fördela de statliga resurserna, eftersom man numera delar ut
det statliga anslaget till idrotten på ett konto.
Anf. 56 ANDERS NILSSON (s):
Herr talman! Jo, Stig Bertilsson, nog är det statliga aktivitetsstödet, obe-
roende av vilka former det utbetalas i och vem som bestämmer, ett statligt
stöd.
Stig Bertilsson sade att det inte hade ställts några förslag om ökat statligt
stöd. Jag uppfattade att han då menade att det inte hade gjorts av Modera-
terna, men Stig Bertilsson är företrädare för utskottsmajoriteten, och jag vi-
sade på att regeringspartier har begärt ett ökat statligt stöd.
Anf. 57 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Det står idrotten fritt att använda det ökade statliga stödet
till aktivitetsstöd eller till andra former av stöd som man vill ge till sina verk-
samheter. Från statens sida lägger vi oss numera inte i på vilket sätt man
använder de här resurserna.
Med tanke på vad Lars-Ove Hagberg sade vill jag poängtera att de mode-
rata vallöftena har vi faktiskt levt upp till. Jag konstaterar att det Anders
Nilsson säger inte heller står i motsats till det.
Anf. 58 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! När Vänsterpartiets ledamot i kulturutskottet inte har avgi-
vit någon meningsyttring här och jag har yrkat bifall till motionerna, kan det
föranleda litet tekniska problem för kammaren. Därför tar jag tillbaka mitt
yrkande om bifall till motionerna Kr510, yrkande 3, och So270, yrkande 5,
och kommer tillbaka vid ett annat tillfälle. Men i övrigt yrkar jag bifall till
Vänsterpartiets motioner.
Sedan är det tydligen så, Stig Bertilsson, att vad man konkret föreslagit
och vad man gett sken av att man skulle göra är två helt skilda saker. Här
framstår det fullständigt klart att Moderaterna inte hade någonting att
komma med. Min upplevelse av idrottsdebatterna är ju att Moderaterna
gjorde en förfärligt stor affär av hur man skulle fördela Tipstjänsts överskott.
Anders Nilsson anklagade mig för våldsamma överbud, när Vänsterpar-
tiet år efter år ville fördela det överskottet. Vi tyckte då att en stor del av
vinsterna på spel bundet till idrotten skulle gå till idrotten, utifrån det beslut
som fattades så långt tillbaka som på 40-talet. Vi har vidhållit de intentio-
nerna, framför allt för att minska breddidrottens behov av sponsring.
Moderaterna förespeglade oss att de också var inne på detta och att det
skulle bli förfärligt mycket pengar år efter år. Jag har letat i betänkandena
för att se vad som fanns där, men det fanns ingenting.
I valrörelsen ställer man långtgående krav och framför kritik, men när
man sedan själv får ta ansvar blir det ingenting. Det är vad vi kan konstatera
nu. Jag kan gå ut till idrottsrörelsen och säga att Moderaterna hade ingenting
och att det är konstaterat här i kammaren.
Anf. 59 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag konstaterar att antingen är Lars-Ove Hagberg inte läs-
kunnig eller också har han inte förmåga att lyssna.
I valrörelsen krävde vi Moderater att momsen skulle sänkas. Det har nu
skett i en första etapp vid årsskiftet. Dessutom finns det en speciell utredning
som ser över momsen för idrotten. När det gäller spel och lotterier har det
också tillsatts en utredning som jobbar med frågorna och som kommer att
lägga fram ett betänkande i år.
Om Lars-Ove Hagberg menar att det, som jag sade i mitt inledningsanfö-
rande, skulle föreligga färdiga konkreta förslag redan till den första budge-
ten, när budgetarbetet måste vara avslutat ett par månader efter regerings-
skiftet, då anser jag att Lars-Ove Hagberg definitivt talar om någonting som
inte ens han själv tror på.
Anf. 60 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Det Stig Bertilsson sade nu tar jag nästan som intäkt för att
jag hade uppfattat Moderaterna rätt. Jag kan inte förstå hans invändning på
annat sätt än som ett löfte att utredningen om momsen kommer att leda till
stora lättnader för idrottsrörelsen.
Det måste vara detta Stig Bertilsson åsyftar, men han kan inte nu säga att
hans vallöften kommer att genomföras. En utredare arbetar med det här,
och om det arbetet leder till att Stig Bertilssons löften infrias, skall jag ta
tillbaka hela min kritik.
Om sedan överskottet på lotterier och på det av staten anordnade spel som
är idrottsanknutet också kommer att ges till idrotten i ökad utsträckning, får
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Idrott
53
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
54
jag tacka för det. I så fall har jag uppfattat Moderaternas tal i valrörelsen
rätt, att det skulle bli jättelika satsningar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
16 § Anslag till Kulturdepartementet m.m.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU17 Anslag till Kulturdepartementet m.m. (prop. 1991/92:100
delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
17 § Långivningen för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoUll Långivningen för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
1
Anf. 61 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! För ungefär 30 år sedan fattade riksdagen ett beslut om
konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Motiveringen till detta beslut
var att dåvarande riksdag ansåg det vara en fördel att kunna erbjuda bostads-
områdena och de människor som bodde där tillgång till konst i det egna om-
rådet.
Beslutet fick ett mycket gott mottagande. Bostadslån söktes och även lån
till konstnärlig utsmyckning. Kontakt togs med konstnärer och deras organi-
sationer för att få fram de bästa arbetsformerna för att föra ut konsten till
folket i bostadsområdena.
Fler och fler konstnärer fick arbete. Samtidigt väcktes bostadskonsumen-
ternas intresse för kultur, kulturaktiviteter och kontakten med den konstnär-
liga verksamheten.
Herr talman! Så kom det sig att nya bostadsområden byggdes och nya kul-
turaktiviteter skapades. Där fanns vattenspegelskulpturer, väggkonst, entré-
konst och konst på uteplatser. Där uppstod en diskussion om konsten, och
kort sagt blev riksdagsbeslutet en stor framgång.
Allt detta är Sverige ensamt om!
Hittills har riksdagens ledamöter tagit den konstnärliga utsmyckningen till
sina hjärtan. Även under åren 1976-1982 slog den dåvarande borgerliga re-
geringen vakt om stödet till den konstnärliga utsmyckningen. Man visste att
nya grupper bostadskonsumenter hade lärt sig att trivas med konsten. Ny-
etablerade konstnärer hade fått arbeten, och de hade fått en helt ny, ofta
ung, entusiastisk, nyfiken, kanske ibland kritisk, och engagerad publik.
I dag har massvis av bostadsområden i vårt land god konst i sin närhet.
Efterfrågan är, och har varit, mycket stor. Resurserna är, och har varit,
mycket begränsade. Men intresset är stort. Man kan konstatera att det näs-
tan hör till undantagen att inte något av byggföretagen som i varje fall finns
i storstadsområdena i dag lägger, utan någon som helst påverkan utifrån, in
kostnader för konstnärlig utsmyckning i kalkylerna för sina nya projekt.
För fem år sedan kom den socialdemokratiska regeringen med förslaget
om statsbidrag. Efter en, som vanligt, klok behandling i bostadsutskottet
stannade beslutet vid att det skulle utgå ett statsbidrag omfattande 40 %.
Beslutet var välbetänkt, och det har fått ett nytt genomslag på den konstnär-
liga utsmyckningen.
För en tid sedan var bostadsutskottet på besök i Jarlaberg i Nacka kom-
mun, strax utanför Stockholm. Där kunde utskottet få se ett område som är
unikt när det gäller konstnärlig utsmyckning - dock inte enbart i Sverige. Jag
tror att jag vågar säga att, med de förutsättningar som finns, Jarlaberg är ett
område som är unikt i världen.
Området har anlitat 12 konstnärer för konstnärlig utsmyckning, däribland
Elisabeth Hasselberg-Olsson, som har gjort den vackra gobelängen bakom
talmannen, och Peter Dahl. Utskottet fick också träffa professor Olle Ny-
man. Både Peter Dahl, Elisabeth Hasselberg-Olsson och Olle Nyman är fö-
reträdda i den rika konstnärliga utsmyckningen i Sveriges riksdag.
I dag är det många som besöker Jarlaberg. Skolklasser, konstintresserade,
politiker från andra kommuner, bostadsföretag och andra med ett starkt be-
hov av att se området kommer på besök. Det här området är inte det enda.
Men det är nära att besöka från Stockholm och Riksdagshuset. Jag vet att
de som är intresserade när som helst kan kontakta den ledamot i HSB Stock-
holm som sköter visningarna av detta unikum bland svenska bostadsområ-
den för en visning vid praktiskt tagit vilken tid som helst på dygnet.
I Jarlaberg finns konst för 3,5 milj.kr. Statens bidrag är alltså 40 %. Man
skall komma ihåg att statens medverkan genererar ytterligare insatser för
konstnärlig utsmyckning. Styrkan ligger inte enbart i bidraget från staten,
utan det är fråga om stimulansen. Det handlar också om en princip. Nyligen
har genomförts en enkät bland de boende. Resultatet av enkäten styrker
mitt inlägg. Där råder ett stort intresse för mer konst än vad som finns för
närvarande.
Alla besökare som kommer till Jarlaberg får se det unika bostadsområdet
med den fina konsten. De får kontakt med duktiga konstnärer. Jag tror att
alla som var där med bostadsutskottet är överens om att inte på någon enda
vägg, varken i entréerna eller annorstädes inomhus eller utomhus, fanns nå-
gon enda kletig rad eller kludd. Det är ett av de renaste, finaste och vack-
raste bostadsområden som finns att se. En del av erkänslan för den fina mil-
jön ligger i det konstnärliga värdet.
I årets budgetproposition vill regeringen ta bort de 15 milj.kr. som hittills
har utgått i statsbidrag till konstnärlig utsmyckning i våra bostadsområden.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
55
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
56
När vi har motionerat om att behålla statsbidraget på 15 milj.kr. har det i
första hand varit fråga om att behålla det oskattbara värdet i att med hjälp
av dessa stimulansåtgärder få fram en ökad konstnärlig aktivitet. Det är
fråga om att förse nya bostadsområden, eller gamla som skall byggas om,
med konst. Många gånger har de boende själva fått lägga fram sina synpunk-
ter på hur utsmyckningen skall ta sig uttryck.
Vi kunde ha föreslagit mera pengar. 15 milj .kr. är naturligtvis inte mycket
pengar med tanke på den enorma efterfrågan. 15 milj.kr. är naturligtvis inte
ens ett uns av en vattendroppe i en budget på 500 miljarder kronor. Vi ville
helt enkelt undvika en debatt om sparbehoven i regeringens budget.
Jag gissar att regeringen har sagt nej under motiveringen att man vill spara
för andra utgifter. Vi har handlagt frågorna i bostadsutskottet på vanligt sätt.
Var gång dessa ärenden har tagits upp i utskottet har det inte varit en total
enighet, men dock en stor uppslutning. Jag tror att partierna har tyckt att
besluten har varit väl motiverade. Den här gången säger regeringspartierna
nej. Moderaterna i bostadsutskottet säger nej, och Centern, Folkpartiet och
numera Kristdemokraterna säger ingenting. Centern och Folkpartiet finns
inte heller representerade på dagens talarlista i denna viktiga fråga.
Där finns, tyvärr, Moderaternas talesman, som nu tydligen skall berätta
för kammaren och för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna att det
inte längre finns några pengar till konstnärlig utsmyckning av våra bostads-
områden.
Det är, herr talman, sorgligt att konstatera en sådan utveckling av den
konstnärliga utsmyckning som har varit ett så stort positivt inslag i våra
svenska bostadsområden.
Jag yrkar med detta anförande, herr talman, bifall till reservationen.
Anf. 62 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Frågan om konstnärlig utsmyckning av bostadsområden,
både vad gäller nybyggande och ombyggande, kan tyckas vara mycket liten.
Det handlar, som Oskar Lindkvist framhöll, endast om 15 milj.kr. i en jätte-
stor budget. Men den har mycket stor betydelse för de människor som bor
eller arbetar i de här områdena och för andra som har anledning att besöka
våra bostadsområden.
Jag skall här inte upprepa all den goda argumentation som Oskar Lind-
kvist har framfört i ärendet. Jag instämmer på vaije punkt i den. Jag vill där-
emot tillägga att jag är oerhört överraskad över den borgerliga majoritetens
agerande i denna fråga.
I kulturutskottet har man nyligen behandlat en utvärdering som har rubri-
cerats Konst där vi bor. I den har man i detalj granskat hur dessa pengar har
använts och vilka effekter de har kunnat ge. Man har kunnat konstatera att
ca 400 konstnärer per år har kunnat få sysselsättning på detta område. Till
det kan man lägga sidoeffekter för andra grupper som är indirekt berörda
och som därigenom också får jobb.
Med tanke på den höga arbetslöshet som vi har i byggandet och inom den
konstnärliga sektorn i vårt land är det oerhört överraskande att man inte
med denna lilla insats från statens sida vill bidra till att åtminstone vidmakt-
hålla sysselsättningen för konstnärer som är särskilt engagerade i bostads-
sektorn. Jag undrar om den borgerliga majoriteten inte har läst denna utvär-
dering och inte har tagit del av dess resultat. Varför visar man ett sådant för-
akt för dessa resultat, och varför vill man inte ta till sig dem?
Från Vänsterpartiet har vi motionerat om en större satsning på detta om-
råde. Vi vill att det skall anslås 10 milj.kr. mer. Som Oskar Lindkvist var
inne på är det en liten summa pengar, men vi tycker i detta läge inte att det
väsentliga är att man får ytterligare miljoner, utan att anslaget över huvud
taget kan bevaras. Vi nöjer oss därför med att instämma i reservationen och
yrkar bifall till den.
Men jag vill också göra en personlig reflexion när det gäller den borgerliga
majoritetens agerande i bostadsutskottet. Utskottet har diskuterat denna
fråga och fått en mycket god saklig bakgrund till den genom besöket i Jarla-
berg, men såvitt jag har kunnat förmärka har detta inte satt något som helst
spår hos något av de borgerliga partierna. Har man inte fått åtminstone
några funderingar om att ändra sitt ställningstagande och att försöka få rege-
ringen att ändra sin ståndpunkt?
Liksom Oskar Lindkvist är jag förvånad över att det är så få borgerliga
utskottsledamöter som har anmält sig på talarlistan i den här frågan. Är det
bara moderaterna som anser sig berörda? Jag hade med intresse sett fram
emot att få lyssna till en utläggning från Ny demokrati om hur man faktiskt
kunde tänka sig att överväga ett stöd till oppositionen i denna fråga. Jag
trodde att det faktum att man från just Ny demokrati lade ned sin röst i ut-
skottet talade för att man funderade på en annan hållning. Jag är alltså, för
en gångs skull, besviken över att inte se Ny demokrati representerat på talar-
listan och framför allt över att jag inte hört någonting om att man skulle
ändra sitt ställningstagande.
Också från Vänsterpartiet vill vi yrka bifall till den socialdemokratiska re-
servationen.
Anf. 63 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Stridsfrågan i det här ärendet är huruvida vi även fortsätt-
ningsvis årligen skall anslå 15 milj .kr. till konstnärlig utsmyckning av bo-
stadsområden. Regeringen har ju här föreslagit att det årliga anslaget skall
upphöra. Med anledning av hur Oskar Lindkvist och även Eva Zetterberg
avslutade sina anföranden vill jag fästa både Socialdemokraternas och Väns-
terpartiet kommunisternas uppmärksamhet på att regeringen består av före-
trädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och Kristdemok-
ratiska samhällspartiet.
Jag tror också att det är bekant för både Oskar Lindkvist och Eva Zetter-
berg att vi för att få ett rimligt arbetssätt i riksdagen har den ordningen att
det framträder en företrädare för hela utskottsmajoriteten. Det finns därför
ingen anledning att försöka provocera fram en bild av att det bland de fyra
regeringspartierna skulle föreligga olika uppfattningar i sak. Oskar Lind-
kvist och Eva Zetterberg vet att så inte är fallet. Regeringen har samfällt
ställt sig bakom den folkpartistiska kulturministerns förslag, och de fyra re-
geringspartiernas ledamöter i utskottet har efter moget övervägande be-
stämt sig för att stödja regeringsförslaget i den här delen.
Vi har ju i dag ett bostadsfinansieringssystem som är ytterligt komplicerat
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
57
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
58
och oöverskådligt. Redan i regeringsdeklarationen aviserade regeringen att
man skulle komma att lägga fram förslag om ett nytt och förenklat lånesys-
tem att gälla fr.o.m. 1993, vilket skulle medge en renodling av bostadsfinan-
sieringssystemet och en väsentlig begränsning av lånebyråkratin. I budget-
propositionen anger man nu att förslaget om att avveckla detta bidrag är ett
led i detta. Men man anger också besparingsbehov som motiv för att ta bort
bidraget.
Om man läser Oskar Lindkvists motion och den socialdemokratiska ut-
skottsreservationen finner man att även Socialdemokraterna vitsordar de
besparingsbehov som föreligger, men man tycker att det är meningslöst att
spara ett så litet belopp som 15 milj.kr. om året. Det går naturligtvis också
att vända på detta och säga att man mot den bakgrunden kan ifrågasätta, om
det blygsamma statliga stödet till konstnärlig utsmyckning har den avgö-
rande betydelse för utsmyckningen av bostadsområdena som Oskar Lind-
kvist och Socialdemokraterna nu gör gällande.
Jag vill understryka att jag inte tror att det finns någon motsättning mellan
några partier i riksdagen om värdet av att vi har konst i våra bostadsområ-
den. Frågan är ju i stället huruvida skattebetalarna skall subventionera
denna konstnärliga utsmyckning på det sätt som skett under de senaste fem
åren.
Jag noterade när jag läste de socialdemokratiska motionerna i ärendet att
man i en av dem understryker - och det gjorde också Oskar Lindkvist i sitt
inlägg - att vandalism och förstörelse sällan förekommer i bostadsområden
där man har en väl genomtänkt konstnärlig utsmyckning.
Det är säkerligen ett riktigt påpekande, men det understryker också att
det faktiskt ligger inte bara i de boendes utan också i bostadsproducenternas
intresse att se till att de bostäder och bostadsområden som byggs är attrak-
tiva. Det är t.o.m. så att det sänker bostadsproducenternas kostnader om
man genom en trevlig utformning av områdena kan förhindra vandalism och
förstörelse.
Jag vill alltså understryka att jag inte tror att det finns någon motsättning
i synen på behovet av konst i våra bostadsområden. Däremot har vi uppfatt-
ningen att denna konstnärliga utsmyckning kan komma till stånd utan de -
med Oskar Lindkvists egna ord - mycket blygsamma statliga bidrag som har
gällt de senaste fem åren.
Jag yrkar med detta bifall till bostadsutskottets hemställan och avslag på
de socialdemokratiska motionerna och den därav föranledda reservationen
vid betänkandet.
Anf. 64 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag vill först säga till Mikael Odenbergatt jag har debattord-
ningen här i riksdagen helt klar för mig. Om de övriga borgerliga partierna
är totalt överens med regeringen, och Moderata samlingspartiet i det här fal-
let, är det naturligtvis helt ointressant om de gör några inlägg eller inte. Det
jag efterlyste och hade hoppats på var naturligtvis att de skulle ha en annan
inställning i sak. Men jag vet och har förstått här nu att det sista hoppet inte
finns kvar.
Däremot måste jag uppmärksamma Mikael Odenberg på något som tydli-
gen har förbigått honom som tung politiker, vilket förvånar mig. Mitt parti
heter Vänsterpartiet. Vpk existerar inte längre. Jag vore tacksam om Mikael
Odenberg kunde lära sig det. Det känns rätt irriterande att ständigt behöva
påpeka det i sådana här sammanhang.
När det gäller den här blygsamma satsningen - jag talar för mitt partis del,
och Oskar Lindkvist får väl svara för socialdemokraterna - tror jag att om
byggbolagen i dag skulle gå med strålande vinster, ha problem med avsätt-
ningen och med glädje skulle ta på sig den här uppgiften för en stor expan-
sion på bostadsbyggandets område, skulle vi säkert också kunna medverka
till att avskaffa bidraget. Jag förstår inte hur de uppvaktningar vi har haft i
utskottet om problemen i byggbranschen i dag kan ha undgått Mikael Oden-
berg och de borgerliga partierna. Man har stora svårigheter med att över
huvud taget komma i gång med planerade projekt.
Att i det läget föreslå att man skall avskaffa även det här blygsamma bidra-
get blir naturligtvis extra oförklarligt. Jag är mycket orolig för att man fram-
över också kommer att minska på satsningen för konstnärlig utsmyckning.
Jag beklagar det, men det är bara att konstatera att man från samtliga bor-
gerliga partier liksom från Ny demokrati inte är intresserade av att medverka
till det.
Anf. 65 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag sade Vänsterpartiet kommunis-
terna. Det var en ren felsägning. Min avsikt var att säga Vänsterpartiet,
kommunisternas parti.
Anf. 66 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Mikael Odenberg började med att upplysa om vilka partier
som sitter i regeringen. All information mottages med stor vördnad. Jag tror
att de flesta visste det förut. Det tråkiga i det här sammanhanget är att Mode-
raternas talesman nu också företräder Folkpartiet och Centern. Kds har
inget förflutet i den här frågan, och har tydligen inte heller någon framtid i
frågan om konstnärlig utsmyckning. Vad jag har beklagat är att Centern och
Folkpartiet har ställt sig utanför.
Mikael Odenberg drog nu in det nya bostadfinansieringssystemet. Men,
Mikael Odenberg, det gamla bostadsfinansieringssystemet kör ju vidare un-
der hela 1992. Det har inte särskilt mycket med ett nytt bostadsfinansierings-
system att göra. Det var en sådan argumentation som över huvud taget inte
har fäste någonstans. Jag kan förstå att Mikael Odenberg är trängd i den här
frågan och hittar på det ena uppslaget efter det andra. Men visst, Mikael
Odenberg, har det avgörande betydelse att få 15 miljoner som en stimulans
och ett stöd för konstnärlig utsmyckning. Det utlöser nya aktiviteter och nya
insatser.
Jag har själv pratat med byggherrar och bostadsföretag, som tycker att frå-
gan om hur man skall planera in den konstnärliga utsmyckningen och vilka
konstnärer man skall anlita för den verksamheten är bland det trevligaste i
deras planering. Många av dem lägger in egna pengar för att göra det så triv-
samt, trevligt och bra som möjligt. Det är ingen liten fråga när vi pratar om
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
59
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
15 miljoner. Det är faktiskt en fråga som-vilket jag sade tidigare - genererar
nya insatser på det konstnärliga området.
Mikael Odenberg sade att vi delar värdet av det här. Han säger att det inte
finns några motsättningar när det gäller värdet. Sedan avslår han det statliga
bidraget på 15 milj .kr. Det är ganska osmakligt att ha en så motsatt uppfatt-
ning om vilken medverkan man skall bidra med på dessa områden.
Slutligen sade Mikael Odenberg att man skall skapa attraktiva bostadom-
råden. Exakt! Det gäller inte bara arkitektur, miljö, bra lägenheter eller ut-
rustning av lägenheterna. Det gäller också frågan om konstnärlig utsmyck-
ning och statens medverkan. Det är det Mikael Odenberg säger nej till.
Anf. 67 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Det finns en utskottsmajoritet i det här ärendet. Den ut-
skottsmajoriteten är konstituerad av fyra partier. Att det råkar vara en mo-
derat företrädare som tolkar utskottsmajoriteten är, Oskar Lindkvist, mera
en händelse och syftar till att spara hans tid genom att argumentationen inte
fyrfaldigas.
Vi har inte gjort detta ställningstagande därför att vi i största allmänhet
tycker att det är roligt att ta bort det bidrag som har funnits under de senaste
fem åren för konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena. Vi gör detta där-
för att vi utifrån de besparingsskäl i statsbudgeten som också Oskar Lind-
kvist har erkänt har sett det som nödvändigt att prioritera.
Efter moget övervägande har vi gjort den prioritering som framgår av
ärendet. Det innebär inte att vi förnekar behovet av konstnärlig utsmyck-
ning i våra bostadsområden. Vi menar att vi inte såsom hittills bör fortsätta
att skattesubventionera den konstnärliga utsmyckningen. Det ligger i bo-
stadsproducenternas eget intresse att åstadkomma en sådan, något som för
övrigt Oskar Lindkvist själv har illustrerat i sina inlägg.
Jag tycker att Oskar Lindkvist kanske inte riktigt har varit nyansernas
mästare i dag när han har försökt att framställa det här bidraget som helt
avgörande för om vi får någon konstnärlig utsmyckning i våra bostadsområ-
den eller inte. Vi har sedan Kristi födelse framlevt ettusenniohundraåttiosex
och ett halvt år i det här landet utan dagens bidrag till konstnärlig utsmyck-
ning av bostadsområden. Vi har haft systemet i fem år. Under de två första
av dessa fem år var anslaget mycket litet utnyttjat. Sedan har naturligtvis
bostadsproducenterna vant sig vid regelsystemet. De tre senaste åren har an-
slaget utnyttjats. Det underliggande tryck på skattesubventioner till konst-
närlig utsmyckning som Oskar Lindkvist påstår finns, kan starkt ifrågasättas.
Anf. 68 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Mikael Odenberg säger att det råkar vara en händelse att det
är Moderaternas talesman som talar för regeringspartierna. Det kanske det
är. Det vet inte jag. Men jag är fullkomligt övertygad om att det är Modera-
ternas uppfattning som går igenom i regeringspartiernas framträdande i den
här frågan. Jag tror att i ett mera normaliserat läge skulle inte Centern och
Folkpartiet ha svikit konstnärerna eller bostadskonsumenterna. Däremot
har Moderaternas intresse för de här frågorna aldrig kommit till ett postitivt
uttryck.
Det kommer också fram när Mikael Odenberg säger att det inte är roligt
att vara talesman i den här frågan. Men här gäller det för regeringen att göra
besparingar. Då kanske vi som är litet intresserade börjar undra att om man
skall göra besparingar kanske man kan göra besparingar på de 10-15 miljar-
der som Moderaterna skall spara på skatten.
Det rör sig om en så liten summa att den inte ens ger ett utslag på någon
enda räkneapparat i det här landet. Det handlar inte om detta, Mikael Oden-
berg. Det handlar inte om besparing. Det handlar emellertid om en sparnit
som står mer i överensstämmelse med Moderaternas uppfattning än den
uppfattning som vanligtvis företrädes av Folkpartiet och Centern.
Mikael Odenberg säger att det sedan Jesu födelse har förflutit nittonhund-
raåttiosex och ett halvt år utan anslag för konstnärlig utsmyckning. Men,
Mikael Odenberg, jag pratar faktiskt om de senaste 30 åren. Sedan år 1962
har det gått ut anslag, bidrag och lån till konstnärlig utsmyckning. Det är
dessa bidrag på 15 milj .kr. som Mikael Odenberg skall spara för att få ett
ökat utrymme för att spara till skattesänkning för de rika människorna i det
svenska samhället.
Anf. 69 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag sade inte att det inte var roligt att vara talesman för ut-
skottsmajoriteten i ärendet. Det är alltid roligt att vara talesman i frågor där
man får möjlighet att diskutera med Oskar Lindkvist.
Problemet är bara att när man diskuterar så vill Oskar Lindkvist alltid
spara på något annat än vad som avses i det ärende man just diskuterar. Det
är klart att har man den inställningen blir det inte så mycket av besparing-
arna i slutändan. Vi har - och det var därför jag sade att det aldrig är roligt
att dra in på bidrag som finns - gjort en saklig prövning av regeringens för-
slag om slopande av anslaget till konstnärlig utsmyckning. Då har vi bedömt
att den av regeringen föreslagna besparingen är möjlig att genomföra utan
att detta får de effekter på den konstnärliga utsmyckningen i våra bostads-
områden som Oskar Lindkvist velat påstå att den skulle få.
Förste vice talmannen anmälde att Oskar Lindkvist anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 70 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill som socialdemokratisk ledamot i kulturutskottet an-
föra några synpunkter i det här ärendet.
Kulturen är ju viktig, och det är väsentligt att kulturen genomsyrar hela
samhället. Jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg i vårt land när det
gäller den målsättningen. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så, för
det gjordes en examination i Europarådets regi för några år sedan, och då
kom man fram till att det fanns mycket i Sverige som var bra på det här områ-
det. Vi arbetade med att få ut ett kulturutbud i hela landet - i alla regioner.
Vi ville göra kulturen tillgänglig för alla, och vår målsättning i Sverige har
varit att förbättra de ekonomiska villkoren för konstnärerna.
Det har från talarstolen berättats om hur bidragen till konstnärlig ut-
smyckning i bostadsområdena har fungerat hittills. Konstprojekten har visat
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
61
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturhistoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
62
sig mycket positiva, inte bara i Jarlaberg, utan runt om i värt land. Många
konstnärer har på det här sättet fått ett arbete, och många människor har
fått en miljö att bo i som varit positiv.
När det gäller konstnärernas möjligheter till arbete, så är det ju många
som inte har några stora inkomster. Tidigare nämndes Peter Dahl. Han kla-
rar sig, vågar jag gissa, utan de här bidragen. Men det finns bildkonstnärer i
landet som tack vare satsningen på utsmyckning i bostadsområdena kanske
för första gången i sitt liv har fått möjlighet till en tryggad årsinkomst. Därför
ser jag det här bidraget också som en del i ett arbetsmarknadspolitiskt tän-
kande.
Det förslag som nu föreligger innebär att 15 miljoner i bidrag skall tas
bort. Men det rör sig om mycket mer pengar för konstnärerna och jag kan,
herr talman, som socialdemokrat inte acceptera det här förslaget. Konstnä-
rernas arbetsmarknad måste förbättras, inte försämras.
En del konstnärsgrupper i vårt land håller på att få det bättre. Också ge-
nom förslag som har lagts fram i årets budget blir det ökningar på vissa områ-
den, och det är bra. Men jag tycker det är fel när en grupp konstnärer skall
behöva betala en annan grupps ökningar, och i det här fallet anser jag att
förslaget slår så. Bildkonstnärerna blir lidande i mycket hög grad och får be-
tala ett högt pris. Nya arbetstillfällen för en grupp skall inte betalas genom
minskade arbetsmöjligheter för en annan.
Jag hoppas, herr talman, att jag genom mitt inlägg kunnat belysa en något
annorlunda sida som hänger ihop med avvecklingen av det aktuella bidraget,
och jag vill verkligen poängtera bidragets betydelse för bildkonstnärer i vårt
land.
Med detta ansluter jag mig till den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 71 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Eva Zetterberg, övriga åhörare! Jag skall villigt erkänna att
min personliga uppfattning i denna fråga är kluven.
Det stimulansbidrag vi här diskuterar har möjliggjort en utsmyckning av
olika bostadsområden som med all sannolikhet inte skulle ha blivit av i annat
fall. Ny demokrati vill verka för att människor bestämmer mera och staten
mindre, och därför kan vi tänka oss en annan form, som i så fall skulle gå ut
på att man har en tävling. Vi ämnar återkomma till detta.
Man måste också komma ihåg att det finns andra angelägna ting för de
boende än konstnärlig utsmyckning. Värdet av konsten är stort, men det är
skattebetalarnas pengar som används. Och får efterfrågan styra mera, när vi
bygger våra hus och utformar områdena, kommer dessa också att bli sådana
som de boende själva vill ha dem. Detta kommer säkert att leda till trevligare
miljöer än många av de miljöer som vi upplever i dag i det bestånd som är
20-30 år gammalt eller yngre.
Staten skall inte bestämma åt människor och centralt avgöra vad som är
bäst för folk. Därför är det viktigt att verka för att människor i större ut-
sträckning själva får bestämma just vad som är angeläget i deras närmiljö.
När vi nu är med och formar framtidens bostadspolitik kommer Ny demo-
krati att arbeta för att människor skall kunna påverka sin närmiljö mera än
vad som har varit fallet tidigare. Jag anmäler härmed att jag ämnar avstå vid
omröstningen när det gäller mom. 3 i hemställan i bostadsutskottets betän-
kande nr 11.1 övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 72 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Till Dan Eriksson i Stockholm vill jag säga att det är natur-
ligtvis bra med nya former för att stimulera till konstnärlig utsmyckning och
till annat som man tycker är värdefullt - jag nämner gärna exemplet med en
tävling, som Dan Eriksson själv lyfte fram. Men jag har svårt att se att detta
står i någon motsatsställning till att bibehålla det aktuella bidraget.
Låt mig också säga att visst är det skattebetalarnas pengar som används.
Men det är ju bara en del av kostnaderna för konstnärlig utsmyckning som
bestrids genom skattemedel. Jag vill också med bestämdhet hävda att ut-
smyckningen kommer alla skattebetalare till godo i och med att det inte är
fråga om någon utsmyckning av den enskilde hyresgästens lägenhet, utan
alla i bostadsområdet får ju glädje av denna utsmyckning.
I och för sig är det också glädjande att Dan Eriksson inte själv ställer sig
bakom utskottsmajoritetens förslag utan tänker avstå vid omröstningen när
det gäller mom. 3 i hemställan. Jag har dock klart uppfattat saken så, att Ny
demokrati som parti inte kommer att avstå. Men eftersom Dan Eriksson är
Ny demokratis talesman i dessa frågor måste han ändå så att säga stå till svars
för partiets hållning, och jag upprepar den fråga som Mikael Odenberg inte
svarade på och riktar den nu till Dan Eriksson: Har Dan Eriksson uppfattat
att byggbranschen i dag har stora pengar att röra sig med och gärna investe-
rar och exempelvis satsar betydligt mer på konstnärlig utsmyckning än man
har gjort hittills för att just ge en stimulans härvidlag? Är detta de signaler
som Ny demokrati har fått, när vi i bostadsutskottet har blivit uppvaktade?
Anf. 73 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Byggbranschen anpassar sig ju till den miljö den lever i, och
gällande för miljön under den senaste tiden har varit att politiker har bestämt
åt folk hur de skall bo och hur deras miljö skall utformas. Om efterfrågan,
dvs. människor, får styra boendet kommer vi att få ett helt annat byggande
och helt andra miljöer, och jag tror att det också kommer att bli mycket trev-
ligare. Låt oss därför tillsammans forma framtidens bostadspolitik så att vi
får trevligare miljöer än dem som har skapats genom de program som har
utarbetats under de senaste 20-30 åren.
Anf. 74 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Vem kan invända emot att folk själva skall bestämma över
och utforma sin boendemiljö? Jag gör det i alla fall inte. Men det är inte det
det handlar om. Människor som har fått den här konstnärliga utsmyckningen
har just haft en sådan möjlighet att själva påverka sin boendemiljö, och det
är av den anledningen man blir överraskad över Ny demokratis ställningsta-
gande i den här frågan. Människor kommer nämligen inte längre att kunna
få den möjligheten på samma sätt som hittills. Det måste ju också Dan Eriks-
son i Stockholm vara på det klara med.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Långivningen för
ombyggnad av
kulturh istoriskt
värdefull
bebyggelse m.m.
63
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Bidrag till allmänna
samlingslokaler
m.m.
64
Anf. 75 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill bara uppmana Dan Eriksson i Stockholm att ta del
av all den information som finns runt projektet ”Konst där vi bor”. Där kan
han inhämta kunskap som visar att det inte alls bara är politiker som bestäm-
mer hur det skall se ut i bostadsområdena. Under de här tre åren har det
kommit mycket intressanta informationer, som visar hur konstnärer och
människor i bostadsområdena har utformat sin närmiljö.
<
Anf. 76 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Visst finns boendeinflytande, men vi har också ett regelverk
som gör att möjligheterna att verkligen påverka är rätt så små. Därför går vi
nu mot en utveckling som innebär att människor mer får efterfråga vad de
själva vill ha och att politiker inte skall styra. Jag håller med om att ett visst
boendeinflytande har funnits, men det har varit minimalt. Det är ju politiker
som har bestämt hur vi skall bygga och hur bostäderna skall se ut.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
18 § Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU12 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (prop.
1991/92:100 delvis).
Anf. 77 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Sverige präglas i stor utsträckning av en folkrörelsetradition,
och frivilliga organisationer har i hög grad medverkat till att vi i Sverige har
ett aktivt folkrörelseliv. Inte minst är detta viktigt när man vill bedriva någon
form av verksamhet ute i olika glesbygder. Det är då av stor vikt att det finns
lokaler för dessa ändamål.
Man kan konstatera att socialdemokratin under en följd av år tillsammans
med och med hjälp av Centern har arbetat för att det i vårt land skall finnas
samlingslokaler så att det skall kunna bedrivas ett aktivt folkrörelsearbete
med ändamålsenliga lokaler.
När utskottsmajoriteten i dag - också det med Centerns hjälp - betonar
vikten av samlingslokaler och deras betydelse blir det litet av en läpparnas
bekännelse, eftersom man samtidigt vill minska på de anslag som står till
förfogande för utbyggnad av den här verksamheten, för ombyggnader och
för att lokalerna skall bli mer tillgängliga för människorna - inte minst, som
jag nämnde, i glesbygden. Vi vet ju att det finns ett behov på detta område.
Vi kan konstatera att det finns en lång kö av sökande till de olika stöd som
gör det möjligt att bedriva sådan här verksamhet, en lång kö som det i dag
tar flera år att avverka.
Vi socialdemokrater tycker därför att det är litet märkligt att man i ut-
skottsmajoriteten inte kan ställa upp på en utökning av de här ramarna dels
med tanke på de behov som finns, dels med tanke på sysselsättningskrisen
inte minst inom byggbranschen. I de regioner där det finns ett behov av att
bygga ut allmänna samlingslokaler kan arbetslösheten bland byggjobbare
vara uppemot 20-30 %, och dessa får nu i stället gå och stämpla och ta emot
samhällsstöd på annat håll. När det finns ett behov och när det finns byggjob-
bare som är arbetslösa menar vi att det vore rimligt att man vidgade den här
ramen, och det är vad vi har föreslagit.
Utskottsmajoriteten föreslår nu en minskning av ramen, som tidigare har
varit på 52 milj.kr., till 46 milj.kr. Vi socialdemokrater vill, med utgångs-
punkt i de argument jag tidigare nämnde, utöka ramen till 96 milj.kr.
Det är bara att beklaga att Centern har hoppat på den allmänna borgerliga
vagnen och inte som tidigare ställer upp på att vi skall ha ett aktivt Folkrörel-
sesverige med ändamålsenliga lokaler. Det är bara att konstatera detta.
Jag yrkar bifall till reservation 2 till betänkandet.
Anf. 78 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Även jag vill inledningsvis något beröra vilken betydelse
samlingslokalerna har för verksamheten i Sverige. Samlingslokalerna be-
hövs över hela landet, såväl på landsbygden som i små och stora tätorter. I
samlingslokalerna kan människor i ett bostadsområde eller i en bygd samlas
för att ta itu med gemensamma angelägenheter, för att känna social gemen-
skap, för kulturella upplevelser och för att själva aktivt delta i kulturella
verksamheter. Tillgång till samlingslokaler är en förutsättning för ett väl
fungerande föreningsliv.
För några år sedan pågick kampanjen ”Hela Sverige ska leva”. I studie-
cirklar, utvecklingsgrupper och lokala bygdekommittéer diskuterades byg-
dens utvecklingsmöjligheter. En av de viktigaste faktorerna för bygdens ut-
veckling var just tillgången till samlingslokal. Även i storstädernas bostads-
områden är behovet av samlingslokaler väl dokumenterat.
Det finns i Sverige i dag över 2 000 allmänna samlingslokalsanläggningar,
som ägs av det lokala föreningslivet på orten genom en särskild samlingslo-
kalsförening. Det lokala föreningslivet svarar för verksamheten i lokalerna.
Det kan t.ex. vara studiecirkelträffar, teater, dans, föredrag, filmvisning,
barn- och ungdomsverksamhet av olika slag och pensionärsaktiviteter.
Skötseln av de allmänna samlingslokalerna finansieras genom medlemsav-
gifter, hyresintäkter, inträdesavgifter vid olika evenemang och vissa kommu-
nala anslag. Men verksamheten bygger också ofta i mycket stor utsträckning
på ideellt arbete. Detta gäller i särskilt hög grad de mindre samlingsloka-
lerna, där man inte har någon fast anställd personal. Samhället får alltså till-
gång till billiga och bra samlingslokaler, som förvaltas och sköts på ett an-
svarsfullt sätt.
Hittills har jag uppehållit mig vid hur viktigt det är att det finns tillgång till
samlingslokaler, men det är också ytterst angeläget att så många som möjligt
kan utnyttja samlingslokalerna, att samlingslokalerna är handikappanpas-
sade. Enligt nu gällande regler lämnas bidrag för handikappanpassningsåt-
gärder som genomförs utan samband med andra bidragsberättigande åtgär-
der med högst 150 000 kr. I utskottsbetänkandet föreslås att maximibeloppet
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Bidrag till allmänna
samlingslokaler
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 79
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Bidrag till allmänna
samlingslokaler
m.m.
66
för bidrag till handikappanpassning av samlingslokaler höjs med 15 000 till
165 000 kr. Det finns också ett särskilt bidrag för handikappanpassning av
folkparksteatrar, och utskottet föreslår att ramen för budgetåret 1992/93 ut-
ökas med 250 000 till 1,5 milj .kr. Bidrag för handikappanpassning av all-
männa samlingslokaler bör som hittills få lämnas utan rambegränsning.
Dessa förbättringar, som helt sammanfaller med regeringens budgetför-
slag, står hela utskottet bakom. Vad beträffar ramen för bidrag till allmänna
samlingslokaler råder däremot oenighet i utskottet, som har framgått av
Lennart Nilssons anförande. Det statsfinansiella läget är besvärligt - det tror
jag att också Lennart Nilsson känner till - och mot bakgrund av detta har
utskottets majoritet föreslagit att ramen för nästa budgetår upptas till 46
milj.kr.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen avser att göra en översyn
av stödet till allmänna samlingslokaler. Först kommer en kartläggning att gö-
ras av hur stödet till allmänna samlingslokaler utfallit i skilda hänseenden.
Boverket har fått regeringens uppdrag att göra kartläggningen, och boverket
skall till regeringen redovisa uppdraget före utgången av augusti nu i år,
alltså 1992. Därefter kommer regeringen att pröva behovet av en fördjupad
studie i fråga om stödets effektivitet och måluppfyllelse.
Innan jag slutar, herr talman, vill jag gärna kommentera ett par saker i
Lennart Nilssons anförande. Jag vill understryka att det är riktigt att vi från
Centerns sida fäster stor vikt vid att det finns bra samlingslokaler, vilket jag
också har redovisat i mitt anförande. Det är också riktigt att det finns en
lång kö. Eftersom Socialdemokraterna har haft regeringsmakten under de
senaste nio åren kan man fråga vad de har gjort för att minska den kön. Jag
har tittat tillbaka litet men inte blivit särskilt imponerad. När Socialdemo-
kraterna nu sitter i opposition lägger de helt plötsligt på 50 miljoner.
Jag vill påminna om hur de gjorde i fjol, då de sade att det skall vara oför-
ändrade bidrag från det ena året till det andra och samtidigt införde full
byggmoms. Förut var byggmomsen 20 % och 60% på det s.k. vederlaget.
Full byggmoms innebar en rejäl sänkning av bidraget till allmänna samlings-
lokaler. Jag vill understryka det, eftersom Lennart Nilsson gav intryck av att
det bara var hans parti som gärna såg att samlingslokalerna fick det utrymme
som de borde ha i Folkrörelsesverige. Socialdemokraterna har haft makten
i nio år men har inte uträttat särskilt mycket. När de kommer i opposition
fördubblar de anslaget. Varför gjorde ni ingenting när ni satt i regeringsställ-
ning?
Herr talman! Jag vill med det jag har sagt yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på reservationerna.
Anf. 79 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Birger Andersson pratar vackert om de här frågorna, och
jag kan instämma i mycket av det han säger. Slutsatsen av hans resonemang
om det statsfinansiella läget är dock litet märklig. Det är den väsentliga skill-
naden i dag jämfört med tidigare. Under de nio år som socialdemokratin
hade regeringsansvaret i det här landet utvecklades sysselsättningen, och det
blev t.o.m. en överhettning, bl.a. beroende på att de fria krafterna byggde
en massa kommersiella lokaler-något som vi inte kunde råda över. Poängen
är att man i en situation med överhettning på arbetsmarknaden inte skall dra
i gång verksamheter som innebär ytterligare överhettning.
Vad det handlar om i dag - och det är en koppling till det som vi nu gör
när vi vill öka ramen med 50 miljoner, Birger Andersson - är att det på
många områden i vårt land där arbetslösheten bland byggjobbarna är 20-
30 % samtidigt finns behov av att bygga allmänna samlingslokaler. Poängen
är att kombinera detta.
Man kan naturligtvis resonera om statsfinanser, men är det en rimlig och
vettig politik att slunga ut byggjobbarna i arbetslöshet samtidigt som det
finns ett intresse av att bygga ut allmänna samlingslokaler? Det är en helt
vansinnig och dum politik man bedriver när man inte, med dagens sysselsätt-
ningsläge, tar chansen att tillfredsställa de behov som finns på det här områ-
det. Det är skillnaden mellan den borgerliga regeringens politik i dag och
den socialdemokratiska politiken under nio år.
Anf. 80 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tror att Lennart Nilsson har missuppfattat en del när det
gäller det statsfinansiella läget. För närvarande lever vi under en socialde-
mokratisk budget, som lades fram i januari 1991. Det förväntade budgetun-
derskottet då var 4,7 miljarder. Riksrevisionsverket gör regelbundna upp-
följningar, och den senaste uppföljningen visade ett underskott på 54 miljar-
der, så det har skett en mycket kraftig försämring. Man kan fråga sig varför
det har blivit så, men jag vill alltså påminna om att Socialdemokraterna har
huvudansvaret för den budget som vi nu lever under.
Det är självklart att alla länder som är beroende av utrikeshandel, export
och import, påverkas av den tyvärr långvariga lågkonjunkturen. Då måste
man försöka hålla igen på vissa utgifter.
Nu är det, som Lennart Nilsson säger, en ganska hög arbetslöshet bland
byggnadsarbetarna, men samtidigt tror jag att vi kan vara överens om att det
var en alldeles för stor byggvolym under 1989/90. Det var en onormalt hög
aktivitet i verksamheten, och vi skall inte räkna med att hålla den byggvoly-
men i fortsättningen.
Jag hoppas att de pengar som nu anvisas, 46 miljoner, kommer att räcka
till en hel del. Jag vill avslutningsvis understryka att den socialdemokratiska
regeringen inte lyckades beta av den långa kön, men jag hoppas att den nu-
varande regeringen skall lyckas med det under 90-talet.
Anf. 81 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag kan naturligtvis utveckla en bostadspolitisk debatt, men
det hör inte riktigt till ämnet. Det var Birger Andersson som anförde statsfi-
nansiella skäl för att avslå vårt förslag om en utvidgning av ramen med 50
miljoner. Vi vill alltså utvidga ramen med 50 miljoner, bl.a. beroende på att
en massa byggjobbare är arbetslösa.
Det är bara att konstatera att det är ren dumhet av regeringen att inte ta
chansen att ge byggjobbarna vettiga arbetsuppgifter, som är till nytta i da-
gens Arbetslöshetssverige, i stället för att betala ut A-kasseersättning för att
de skall gå hemma. Vad det handlar om är viljan, och den viljan finns inte,
vare sig hos Birger Andersson eller hos utskottsmajoriteten.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Bidrag till allmänna
samlingslokaler
m.m.
67
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Bidrag till allmänna
samlingslokaler
m.m.
68
Anf. 82 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Det var intressant att konstatera att Lennart Nilsson inte alls
berörde det statsfinansiella läget och utvecklingen av budgetunderskottet.
Jag skall villigt erkänna att jag inte hade väntat mig den utvecklingen, men
när det blev regeringsskifte och man fick klart för sig hur svår den ekono-
miska situationen var, kunde det utan vidare konstateras att Socialdemokra-
terna i det avseendet hade lyckats dölja verkligheten väl. Nu måste vi gemen-
samt försöka åstadkomma förändringar till det bättre, och jag hoppas alltså
att vi genom sparande i olika sammanhang skall kunna nå ett sådant resultat
att vi får fart på Sverige efterhand när konjunkturen vänder.
Tyvärr har vissa grupper haft för stor verksamhetsvolym, och just inom
byggsektorn var den alldeles för stor. Jag tror att Lennart Nilsson innerst
inne är klar över det. Det gäller givetvis att se till att ta fram annan sysselsätt-
ning.
Jag vill avslutningsvis understryka att Socialdemokraterna under de nio
år som de har suttit vid makten inte har lyckats minska kön när det gäller
ansökningar om allmänna samlingslokaler. När de nu kommer i oppositions-
ställning ökar de plötsligt anslaget med över 100 %. Det är ett märkligt be-
teende.
Anf. 83 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Om man utgår från att allting var fel under socialdemokra-
tins regeringsinnehav och bara talar om vilket elände det var då, vore det
intressant att få veta vad som är Birger Anderssons och utskottsmajoritetens
vilja. Det blir inte bättre med de allmänna samlingslokalerna och för bygg-
jobbarna om ramen minskas. Om det var ett sådant elände under socialde-
mokratins tid, kunde man förvänta sig att den borgerliga majoriteten ville
förändra det.
Oavsett om det finns för många byggjobbare eller inte, har både Birger
Andersson och jag konstaterat att det runt om i landet finns ett behov av att
bygga ut och bygga om allmänna samlingslokaler - det är vi överens om. Då
skulle en del av byggjobbarna kunna få jobba i de regioner där de behövs i
stället för att ta emot arbetslöshetsunderstöd.
Det är bara att konstatera, oavsett om vi socialdemokrater har gjort rätt
eller fel, att det över huvud taget inte finns någon vilja hos borgerligheten
att åstadkomma förbättringar på det här området, utan man föreslår bara
försämringar.
Anf. 84 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill göra Lennart Nilsson uppmärksam på att jag varken
använt ordet fel eller ordet elände om den socialdemokratiska politiken. Jag
har försökt göra en objektiv bedömning. Givetvis är vi beredda att också ta
vår del av ansvaret. Men så mycket kan jag säga - jag upprepar det för Len-
nart Nilsson - att inte hade vi väntat oss att den ekonomiska situationen
skulle vara så besvärlig som vi nu märker att den är med hänsyn till budget-
underskottets utveckling.
När Socialdemokraterna i januari 1991 redovisade sin finansplan sade de
att budgetunderskottet skulle ligga på 4,7 miljarder. Vid den bedömning som
gjordes av riksrevisionsverket nu i februari sade man drygt 54 miljarder. Det
är en otroligt stor skillnad, Lennart Nilsson.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
19 § Anslag till lantmäteriverket och fastighetsdataverksamheten
m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU13 Anslag till lantmäteriverket och fastighetsdataverksamhe-
ten m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
20 § Anslag till byggnadsforskning, m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU14 Anslag till byggnadsforskning, experimentbyggande, fon-
den för fukt- och mögelskador och till åtgärder mot radon i bostäder m.m.
(prop 1991/92:100 delvis).
Anf. 85 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! För en tid sedan kunde man på TV se hur en ung familj hade
blivit drabbad av fukt- och mögelskador i sin bostad. Det var just när den
moderate näringsministern hade föreslagit att man skulle avveckla stödet till
fukt- och mögelskadefonden, en fond som under många år har betytt mycket
för människor som har drabbats av fukt- och mögelskador. De har fått stöd
för att bygga om och sanera sina bostäder, så att de har kunnat bo kvar.
Därför kan jag inledningsvis konstatera att det ändå är ett framsteg att
moderaterna i det här fallet har fått stryk av övriga regeringspartier eller bli-
vit överkörda av dem - vad vet jag? Det kanske kommer att redovisas sedan.
Utskottet slår i varje fall enhälligt fast att det även fortsättningsvis finns be-
hov av fonden och att den därför måste finnas kvar framöver. Det är natur-
ligtvis glädjande, inte minst för de många familjer som drabbats av den här
typen av problem, att de även i fortsättningen kan få stöd.
Inte minst utskottets talesman, Siw Persson, har här tidigare kritiserat so-
cialdemokratin för att ha varit för saktfärdig i de här sammanhangen. Det är
väl då bara att konstatera att det betänkande som vi nu behandlar inte ger
några bättre förutsättningar för framtiden.
Jag fick på förmiddagen en liten skrift där den anonyma planministern ta-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till
byggnadsforsk-
ning, m.m.
6 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 79
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till
byggnadsforsk-
ning, m.m.
lar om att miljöskador måste förebyggas, att man skall ha en helhetssyn på
miljöarbetet, att man skall bedriva den här verksamheten långsiktigt och att
man skall titta på områden som gäller teknisk utveckling, samhällsplanering,
osv. med utgångspunkt från miljön. Därför är det litet märkligt att man är så
njugg när man behandlar de här frågorna, som bl.a. handlar om att utveckla
forskningen på området.
Vi kan väl konstatera att det finns många byggmaterial och andra saker
som kan innebära problem för människors hälsa. Därför är det angeläget
att man kan bedriva ett aktivt forsknings- och utvecklingsarbete på det här
området. Där har vi Socialdemokrater föreslagit att byggforskningsrådet
skall få ytterligare möjligheter att bedriva ett långsiktigt forsknings- och ut-
vecklingsarbete, för att komma till rätta med miljöproblem och problem i
bostäderna som kan innebära risk för människors hälsa.
Jag tror inte att vi skall ha några större förhoppningar om att man skall
biträda den socialdemokratiska reservationen, som handlar om ökade ramar
och anslag för experimentbyggande, som så väl behövs för att kunna klara
framtiden. Det är tydligen så att dagens politik på det här området är att det
inte skall finnas någon politik på det här området. Marknaden skall kunna
spela fritt, och ingen skall ha någon ledande roll när det gäller att försöka
utveckla forskningen på det här området. Därför vill man avrusta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen, nr
2, som handlar om ramar och anslag.
Anf. 86 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är bra att den
borgerliga majoriteten har insett behovet av att fonden för fukt- och mögel-
skador får bestå och att man på den punkten alltså går emot regeringen. Jag
tycker att det är glädjande att se att man åtminstone i den här frågan - till
skillnad från den som vi tidigare diskuterade och som handlade om konstnär-
lig utsmyckning - ändå tycks ha tänkt till; man har insett betydelsen av fon-
den.
Däremot är det tråkigt att man inte har haft samma klarsyn när det gäller
övriga delar av det här ärendet - det gäller byggnadsforskning, experiment-
byggande, åtgärder mot radon och en rad bidrag till ekologiskt byggande.
Jag är inte själv ekonom, men av dem som är det och arbetar med att ut-
veckla privata företag har jag lärt mig att man ibland måste investera i ny
maskinpark m.m. för att på sikt kunna spara. Det är en del av det förenklade
budskap som jag har tagit till mig - jag förstår att det är viktigt.
Precis på samma sätt tycker jag att det är med det här: Genom att satsa på
byggnadsforskning, genom att satsa på ekologiskt byggande, osv. kan man
alltså spara för framtiden. Jag tror att vi genom de investeringar vi gör på det
här området på sikt kan få lägre byggkostnader, bättre bostadsområden och
bättre boendemiljö för människor. Det skulle definitivt spara, framför allt
de boendes ekonomi och resurser men också statens finanser.
Jag har därför svårt att förstå varför man från den borgerliga sidan inte
kan tänka sig att acceptera att de här anslagen finns kvar eller utökas. Jag
tror alltså att det är oerhört betydelsefullt att göra en stark satsning på forsk-
70
ning och på ekologiskt byggande för att kunna bygga bättre bostäder i framti-
den.
Anf. 87 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Som vi alla vet handlar dagens ärende om byggnadsforsk-
ning, experimentbyggande och pengar till fukt- och mögelskadefonden. Bo-
stadsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag om beslutsramar och anslag
till just byggnadsforskning och experimentbyggande för nästa budgetår. Vi
har också tillstyrkt bidragsgivningen till fonden för fukt- och mögelskador
med en ökning på 50 miljoner, som vi i utskottet tyckte behövdes.
Låt mig få säga några ord om fukt- och mögelskadefonden. Den har nu
verkat i sex år. Under den tiden bör de allvarligaste fukt- och mögelskadorna
i småhusen ha upptäckts - det måste vi medge om vi försöker vara objektiva.
Det finns därför skäl att se över utformningen av stödet. Men vi ansåg att
det fortfarande kunde finnas ett antal människor som kunde komma i kläm.
Eftersom det rör sig om mycket pengar för vaije enskild fastighetsägare dis-
kuterade vi oss fram till en ökning av budgetramen så att den slutade på 405
miljoner. Men i betänkandet står det också att vi menar att det från rege-
ringen måste komma ett beslut om översyn av den fortsatta verksamheten
och vilka regler som bör gälla för den.
Vi skall komma ihåg att vi, om vi skall klara av alla fukt-, mögel- och ra-
donskador, måste ändra inriktningen, dvs. se till att minimera riskernas upp-
komst. Det innebär att vi kräver ett större ansvar av alla inblandade parter,
alltifrån kommuner, som säljer marken och har kontrollanterna, till konsul-
ter, arkitekter, entreprenörer, fastighetsägare och fastighetsförvaltare. Vi får
då i ordens rätta bemärkelse en konsumentvänlig bostads- och byggpolitik.
Nu är det faktiskt konsumenten, som inte rår för det hela, som alltför ofta
oförskyllt kommer i kläm.
Vi måste alltså på olika sätt se till att få bort de olika orsakerna till fukt,
mögel och radon i våra bostäder. Det är det primära. Lyckas man med det
behöver vi i denna församling inte diskutera någon fond för fukt- och mögel-
skador.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 88 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar uppfattningen att man skall minimera riskerna och
ge alla inblandade parter möjligheter därtill.
En av orsakerna till att den här fukt- och mögelskadefonden över huvud
taget behövdes var att denna typ av problem uppstod och att någon framför-
hållning inte fanns, en framförhållning som vi alla är överens om att man
borde ha haft och måste ha inför framtiden.
Det ter sig därför litet märkligt för oss inom socialdemokratin att man, om
man har som utgångspunkt att minimera riskerna, samtidigt drar ned på det
som är viktigt för att kunna klara av detta, nämligen framförhållning, forsk-
ning, osv. Då stämmer inte resonemanget - i varje fall inte för mig.
Ger man samtidigt mindre anslag till forskning för att få fram vettiga mate-
rial, innebär det att problem kan uppstå som innebär ökade risker. Sedan får
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till
byggnadsforsk-
ning, m.m.
71
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till
byggnadsforsk-
ning, m.m.
72
vi bygga upp en ny fond. Det är viktigt att man har en ordentlig forskning på
det här området, och vi har därför föreslagit bättre ramar än regeringen.
Anf. 89 SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag hoppas att vi någon gång i Sverige får ett samhälle med
en sådan politik som ger utrymme för inblandade parter att själva klara av
sin forskning så att inte staten på olika sätt måste ingripa.
Ett antal år har vi i det här landet tyvärr fört en byggpolitik med en mängd
subventioner. T.o.m. Lennart Nilsson måste erkänna att subventioner föder
subventioner.
Lennart Nilsson kan naturligtvis argumentera för att vi skall öka forsk-
ningen, och till vissa delar kan jag hålla med honom. Jag kan också säga att
det statsfinansiella läget gör att vi inte kan öka hur mycket som helst. Det
primära, Lennart Nilsson, är att vi skall föra en sund ekonomisk politik så
de inblandade parterna själva ges utrymme för att kunna klara av det.
Lennart Nilsson vet också att de olika byggbranscherna redan har tagit
inititativ för att sätta av pengar till fonder.
Anf. 90 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det går litet trögt, herr talman, med avsättningen till dessa
fonder. Rent allmänt blir det också litet trögt om den här marknaden skall
fungera på sina egna villkor.
Vi har föreslagit lagstiftning på detta område, vilken har senarelagts av
den borgerliga majoriteten. Man utgår från att branschen skall ta ett eget
ansvar. Jag tror att det behövs både ett eget branschansvar och en lagstift-
ning på det här området.
Man kan naturligtvis diskutera hur dessa forskningsmedel skall kunna tas
ut. Det är kanske riktigt att de som producerar kan ta ut medel. Vad som
emellertid i nuläget är viktigt är att man inte får tappa tempo när det gäller
denna forskning.
Vad som är beklagligt med borgarnas politik är att ingenting händer. Man
skyller allt på det som socialdemokratin har gjort under nio år, men vad man
själv vill hörs det väldigt litet om.
Anf. 91 SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Vi sköt upp förslaget till lagstiftning om kontroll tidigare,
men ett förslag om frivillig lösning är nu på väg. Man fick alltså ett halvår på
sig. Det verkar som om det skulle gå, vilket jag verkligen hoppas, därför att
jag trots allt tror - och det är jag inte ensam om - att det är bättre om de
inblandade parterna kan komma överens än att det hela måste styras uppi-
från av politiker.
Anf. 92 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Siw Persson talade föredömligt väl om fonden för fukt- och
mögelskador och om behovet av att satsa tidigt för att slippa åtgärda skador
i efterhand.
Jag måste emellertid hålla med Lennart Nilsson om att det är svårt att se
att regeringen gör denna satsning. Jag ställde frågan om det fanns något in-
tresse för att spara genom att investera i ett tidigt skede så att skador inte
uppstår, men jag tycker att det inte verkar finnas något intresse i särskilt hög
grad. Jag tror emellertid att det skulle innebära besparingar på sikt.
När vi hade en uppvaktning från Byggforskningsrådet i utskottet och man
talade om befintliga medel, kunde konstateras att en del redan påböljade
projekt kommer att kunna ”ros hem”. Det fanns emellertid en rad andra in-
tressanta frågor som man genom forskning skulle kunna få belysta om ytter-
ligare medel beviljades. Det är bara att beklaga att vi inte får oss den forsk-
ningen till del.
Avslutningsvis vill jag säga att Vänsterpartiet instämmer i de socialdemo-
kratiska reservationerna.
Anf. 93 SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt med forskning även inom
denna sektor, men forskning är inte allt.
Vi skall komma ihåg att det behövs ingen forskning för att kunna konsta-
tera vad som behöver göras för att undvika fukt och mögel. Det vet vi redan.
Av olika anledningar emellertid har slarv tillåtits.
Vi vet också hur vi skall undvika radonproblemen - naturligtvis inte alla,
men många - utan att satsa pengar på forskning. När det gäller radon är jag
litet orolig för summan 20 miljoner, eftersom man har sänkt radondotterhal-
ten till 200 Bq. Det skall bli intressant och se utvecklingen när det gäller be-
hovet av bidrag. Det förutsätter att man ställer upp och hjälper dem som
drabbas, annars har vi ett antal cancerfall att vänta.
Över huvud taget gäller det i denna bransch att ställa högre krav, att an-
vända väl beprövade material och sluta tillåta att vi människor utsätts för
experiment, antingen om det gäller i bostäder eller i lokaler. Ingen av oss
köper en bil, om vi vet att den kanske går sönder efter ett visst antal mil. Det
står inte ens i papperen: Köp en bil och du får se hur det går i framtiden. Det
är vad som gällt alldeles för ofta när vi har köpt en bostad.
Anf. 94 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag tror att vi är helt överens, Siw Persson, om att behovet
av åtgärder mot radon, fukt och mögel sannolikt inte kommer att kvarstå
under så många år framöver. Det är frågor som man blivit uppmärksam på
och som man vet hur man skall hantera.
Vi har haft frågor angående flytspackel, vilket haft katastrofala konse-
kvenser i t.ex. bostadsområdet Dalen. Samma misstag görs inte i dag, därför
att man känner till konsekvenserna av både materialet och kombinationen
av olika byggmetoder, osv.
Hela tiden kommer det emellertid att uppstå nya problem, och jag tror att
det är oerhört viktigt att vi satsar mycket pengar på forskningen för att kunna
följa upp andra typer av negativa konsekvenser och för att kunna satsa på
ett ekologiskt byggande. Om vi, precis som Siw Persson själv är inne på, vill
satsa på att bygga bostader som håller i många år, krävs mycket forskning
och ekologiskt byggande. Vi kan inte som regeringen vill, snåla för framti-
den.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till
byggnadsforsk-
ning, m.m.
73
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
Anslag till
byggnadsforsk-
ning, m.m.
Anf. 95 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Det är glädjande att kunna konstatera att Eva Zetterberg
förstår litet grand av visserligen grundläggande ekonomisk teori, men än-
dock.
Tyvärr har byggbranschen varit sämre än andra jämförbara branscher på
att investera i nytänkande. Detta beror till en stor del på en onaturlig mark-
nad med bl.a. regelverk och myndigheter, som många gånger direkt motar-
betat nytänkande.
Det finns ett gammalt talesätt som lyder ungefär som så, att man inte är
sämre än att man kan ändra sig. Detta innefattar numera även regeringspar-
tierna, som har gjort helt om i fråga om fonden för fukt- och mögelskador.
Det är berömvärt. Visserligen har man agerat under galgen, eftersom man
förstod att propositionen i denna del skulle falla i kammaren.
I det nuvarande parlamentariska läget är det på det sättet att när rege-
ringen lägger fram propositioner finns det två typfall: antingen är alla över-
ens, utom möjligen vänsterpartiet, eller också är det vi som bestämmer. Man
kan därför inte nog understryka vikten av att föra en dialog över partigrän-
serna, även in i regeringskanslierna. Jag hoppas att några i regeringskans-
lierna hör detta. Jag riktar mig till er och säger: Fy skäms! Dialogen som förs
mellan er och oss är väldigt dålig och måste förbättras, om vi skall få fram
lösningar i stället för låsningar.
Det finns mycket att önska här. Men för att återgå till betänkandet som
det har blivit utformat, yrkar jag bifall till hemställan i dess helhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU17, kul-
turutskottets betänkanden 1991/92:KrU10, KrUll, KrU13, KrU14, KrU15
och KrU17 samt bostadsutskottets betänkanden 1991/92:BoUll, BoU12,
BoU13 och BoU14.
Mom. 2 (tullens framtida kontrollverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 135 för reservation 1 av
Lars Hedfors m.fl.
övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utkottets hemställan bifölls.
74
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU13
Mom. 1 (medelsanvisningen till stöd till trossamfund m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Åke Gustavs-
son m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU14
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU15
Mom. 2 (utredning om den framtida idrottspolitiken)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion Kr510 av Lars Werner
m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 5 (idrottens inkomster från spelmarknaden)
Utskottets hemställan bifölls med 186 röster mot 129 för reservationen av
Åke Gustavsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 7 (idrottsresor)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion Kr511 av Jan Jennehag -
bifölls med acklamation.
Mom. 8 (medelsanvisningen till Stöd till idrotten)
Utskottets hemställan bifölls med 302 röster mot 14 för motion Kr510 av
Lars Werner m.fl. i motsvarande del.
Mom. 9 (fråga om återställande av det lokala aktivitetsstödets realvärde)
Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 13 för motion Kr510 av
Lars Werner m.fl. i motsvarande del.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU17
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoUU
Mom. 3 (avveckling av bidraget till konstnärlig utsmyckning)
Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 136 för reservationen av
Oskar Lindkvist m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
75
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
76
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Mom. 2 (ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 138 för reservation 2 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU13
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU14
Mom. 3 (ramar och anslag till experimentbyggande)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 137 för reservation 2 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
21 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1991/92:131 Vissa normgivningsbemyndiganden på vägtransportområdet,
m.m.
Motionerna ,
med anledning av prop. 1991/92:99 Vissa anslagsfrågor för budgetåret
1992/93 samt om ändringar i den statliga organisationen på kärnavfallsom-
rådet
1991/92:N31 av Anita Gradin m.fl. (s)
1991/92:N32 av Gunhild Bolander (c)
1991/92:N33 av Rolf L Nilson (v)
med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med
budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
1991/92:Fö6 av Bengt Rosén m.fl. (fp)
1991/92:Fö7 av Sten Söderberg och Lars Andersson (-)
1991/92:Fö8 av Fanny Rizell m.fl. (kds)
1991/92:Fö9 av Anita Persson (s)
1991/92:Föl0 av Elving Andersson (c)
1991/92:Föll av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c)
1991/92:Föl2 av Lena Boström m.fl. (s)
1991/92:Föl3 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson (c)
1991/92:Föl4 av Magnus Persson m.fl. (s)
1991/92:Föl5 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1991/92:Föl6 av Lars Stjernkvist m.fl. (s)
1991/92:Föl7 av Hugo Bergdahl och Siw Persson (fp)
1991/92:Föl8 av Karin Starrin (c)
1991/92:Föl9 av Gudrun Norberg m.fl. (fp,s,c)
1991/92:Fö20 av Pär Granstedt (c)
1991/92:Fö21 av Bengt Kindbom m.fl. (c)
1991/92:Fö22 av Sven-Olof Petersson (c)
1991/92:Fö23 av Börje Nilsson m.fl. (s)
1991/92:Fö24 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)
1991/92:Fö25 av Sören Lekberg (s)
1991/92:Fö26 av Magnus Persson och Gullan Lindblad (s,m)
1991/92:Fö27 av Sinikka Bohlin m.fl. (s)
1991/92:Fö28 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:Fö29 av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark (s)
1991/92:Fö30 av Ivar Virgin och Sten Svensson (m)
1991/92:Fö31 av Erling Bager m.fl. (fp,c)
1991/92:Fö32 av Bengt Harding Olson (fp)
1991/92:Fö33 av Ylva Annerstedt (fp)
1991/92:Fö34 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1991/92:Fö35 av lan Wachtmeister och Robert Jousma (nyd)
1991/92:Fö36 av Pär Granstedt m.fl. (c)
1991/92:Fö37 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)
1991/92:Fö38 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s)
1991/92:Fö39 av Stefan Attefall (kds)
1991/92:Fö40 av Holger Gustafsson och Kjell Eldensjö (kds)
1991/92:Fö41 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:Fö42 av Alf Wennerfors (m)
1991/92:Fö43 av Bengt Rosén (fp)
1991/92:Fö44 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp)
1991/92:Fö45 av Ingvar Eriksson och Maud Ekendahl (m)
1991/92:Fö46 av Hans Lindblad (fp)
1991/92:Fö47 av Dan Ericsson i Kolmården (kds)
22 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts.
den 17 mans
1991/92:500 av lan Wachtmeister (nyd) till justitieministern om brottmål där
tilltalade skyller på varandra:
Vilka konkreta åtgärder har justitieministern vidtagit för att fall typ Lin-
dome ej skall upprepas?
1991/92:501 av Barbro Westerholm (fp) till utrikesministern om mänskliga
rättigheter för homosexuella:
Homosexuella har som få andra under seklernas lopp varit utsatta för för-
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
77
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
domar, diskriminering och förföljelse. Förföljelserna fortsätter också i vår
tid. Homosexuella förbindelser är straffbara i alla nya medlemsstater från
OSS utom Ukraina, republiken Irland och ett stort antal utomeuropeiska
länder.
Sverige måste på olika sätt motarbeta denna diskriminering av homosexu-
ella.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Avser regeringen föreslå att ESK:s slutdokument om mänskliga rättighe-
ter - vilket skall behandlas i Helsingfors - skall innehålla en uppmaning om
att mänskliga rättigheter också skall gälla för homosexuella?
23 § Kammaren åtskildes kl. 14.32.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 4 § anf. 2 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 22 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 17 § anf. 61 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
78
Onsdagen den 18 mars
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
3§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 11
mars............................................ 1
Lagutskottets betänkande LU19
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU5
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU6
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Lagutskottets betänkande LU18
Konstitutionsutskottets betänkande KU16
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Konstitutionsutskottets betänkande KU29
Skatteutskottets betänkande SkUlö
4 § Sjöfart m.m......................................... 3
Trafikutskottets betänkande TU11
Debatt
Jarl Lander (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Tom Heyman (m)
Elving Andersson (c)
Ulla Pettersson (s)
Jerry Martinger (m)
Gunhild Bolander (c)
Göran Magnusson (s)
Göthe Knutson (m)
Roland Lében (kds)
Beslut................................................ 31
Ärendet återförvisat till utskottet för ytterligare beredning
5 § Anslag till Trafiksäkerhet m.m.......................... 32
Trafikutskottets betänkande TU10
Beslut................................................ 32
6 § Kommunikationsdepartementet m.m...................... 32
Trafikutskottets betänkande TU7
Beslut................................................ 32
7 § SMHI, SGI och statens haverikommission................. 32
Trafikutskottets betänkande TU8
Beslut................................................ 32
Prot. 1991/92:79 8 § Transportforskning................................... 32
18 mars 1992 Trafikutskottets betänkande TU9
Beslut................................................ 33
9§ Kemikaliekontroll.................................... 33
Försvarsutskottets betänkande FöU9
Beslut................................................ 33
Beslut om samlad votering................................ 33
10 § Anslag till tullverket, m.m............................. 33
Skatteutskottets betänkande SkU17
Debatt
Sverre Palm (s)
Carl Fredrik Graf (m)
Beslut fattades efter 20 §
11 § Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.......... 36
Kulturutskottets betänkande KrUlO
Beslut fattades efter 20 §
12 § Arkivet för ljud och bild.............................. 36
Kulturutskottets betänkande KrUll
Beslut fattades efter 20 §
13 § Stöd till trossamfund m.m............................. 36
Kulturutskottets betänkande KrU13
Debatt
Björn Kaaling (s)
Jan-Erik Wikström (fp)
Beslut fattades efter 20 §
14 § Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m................ 38
Kulturutskottets betänkande KrU14
Debatt
Monica Widnemark (s)
Stina Gustavsson (c)
Beslut fattades efter 20 §
15 § Idrott............................................ 40
Kulturutskottets betänkande KrU15
Debatt
Anders Nilsson (s)
Stig Bertilsson (m)
Lars-Ove Hagberg (v)
Beslut fattades efter 20 §
16 § Anslag till Kulturdepartementet m.m.................... 54
Kulturutskottets betänkande KrU17
Beslut fattades efter 20 §
17 § Långivningen för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull be-
byggelse m.m..................................... 54
Bostadsutskottets betänkande BoUll
Debatt
Oskar Lindkvist (s)
Eva Zetterberg (v)
80 Mikael Odenberg (m)
Ingegärd Sahlström (s)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Beslut fattades efter 20 §
18 § Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m................. 64
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Debatt
Lennart Nilsson (s)
Birger Andersson (c)
Beslut fattades efter 20 §
19 § Anslag till lantmäteriverket och fastighetsdataverksamheten
Prot. 1991/92:79
18 mars 1992
m.m............................................ 69
Bostadsutskottets betänkande BoU13
Beslut fattades efter 20 §
20 § Anslag till byggnadsforskning, m.m...................... 69
Bostadsutskottets betänkande BoU14
Debatt
Lennart Nilsson (s)
Eva Zetterberg (v)
Siw Persson (fp)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Beslut................................................ 74
Skatteutskottets betänkande SkU17
Kulturutskottets betänkande KrUlO
Kulturutskottets betänkande KrUll
Kulturutskottets betänkande KrU13
Kulturutskottets betänkande KrU14
Kulturutskottets betänkande KrU15
Kulturutskottets betänkande KrU17
Bostadsutskottets betänkande BoUll
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Bostadsutskottets betänkande BoU13
Bostadsutskottets betänkande BoU14
21 § Bordläggning...................................... 76
22 § Anmälan om frågor
1991/92:500 av lan Wachtmeister (nyd) om brottmål där tillta-
lade skyller på varandra.......................... 77
1991/92:501 av Barbro Westerholm (fp) om mänskliga rättighe-
ter för homosexuella............................. 77
81
gotab 41169, Stockholm 1992