Protokoll
1991/92:73
Från statsrådet Bo Lundgren (m) hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Med hänvisning till riksdagsordningen vill jag meddela att interpellation
nr 101 av Britta Bjelle ej kan besvaras inom den föreskrivna tiden på grund
av arbetsbelastning. Jag har kommit överens med Britta Bjelle om att be-
svara interpellationen den 26 mars 1992.
Stockholm den 2 mars 1992
Bo Lundgren
Från civilminister Inger Davidson (kds) hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Interpellationerna 1991/92:102 och 107 kan tyvärr besvaras först den 19
mars, eftersom det har rått oklarhet om vilket statsråd som skall besvara
dem.
Stockholm den 26 februari
Med vänlig hälsning
Inger Davidson
Anf. 1 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ulla-Britt Åbark och Harry Staaf har frågat mig om jag delar
min statssekreterares uppfattning i fråga om möjligheten att tidigarelägga
utbyggnaden av västkustbanan.
Vidare har Carl Fredrik Graf frågat mig när regeringen avser att ta ställ-
ning till en tidigareläggning av västkustbanans utbyggnad.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang. 1
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Min statssekreterare Per Egon Johansson är för närvarande, i sin egen-
skap av ordförande i delegationen för infrastrukturinvesteringar, den som
bereder frågan om västkustbanans utbyggnad. Delegationen har i sin tur ut-
sett en förhandlingsman för att kartlägga förutsättningarna att med hjälp av
regionens medverkan få till stånd en tidigarelagd och mer omfattande ut-
byggnad av västkustbanan. Resultatet av detta förhandlingsarbete har, enligt
vad jag erfarit, hittills varit mycket begränsat.
Regeringen är mycket medveten om att västkustbanan är en central länk
i det svenska järnvägssystemet, och det är bl.a. mot den bakgrunden som
förhandlingarna med regionen har kommit till stånd. Det är dock min be-
stämda uppfattning att för att en mer fullständig utbyggnad skall kunna
komma till stånd inom rimlig tid måste regeringen få regionens stöd i form
av bidrag till investeringarna i banan, och jag delar således Per Egon Johans-
sons uppfattning i denna fråga. Samtidigt är det min förhoppning att en upp-
görelse om en utbyggnad av västkustbanan skall kunna komma till stånd så
snart som möjligt.
Anf. 2 ULLA-BRITT ÅBARK (s):
Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, även om jag
inte är speciellt nöjd med svaret.
Jag förstår att man måste bereda frågor, ta fram förslag på olika satsningar
osv. Det viktigaste är väl ändå att det är regeringen som prioriterar. Det är
regeringen som skall ta ställning till om man skall bygga ut västkustbanan
eller någon annan led. Kommunikationsministern har inte svarat på min
fråga. Jag vill ha ett svar på den.
Jag förstår nu också varför Per Egon Johansson talar om mer engagemang
från regionen. Det handlar alltså om mera pengar från regionen.
Jag vill också ställa en fråga om linjen Stockholm-Sundsvall kontra väst-
kustbanans utbyggnad. Västkustbanans utbyggnad har varit högprioriterad
sedan ganska lång tid tillbaka. Såväl riksdag som regering har - bl.a. i sam-
band med den trafikpolitiska propositionen och beslutet i riksdagen - uttalat
att utbyggnad av västkustbanan till dubbelspår har högsta prioritet. Det har
också lett till att en höjning av investeringsramen för banverket utgick bl.a.
från kraven på utbyggnad av västkustbanan. SJ har vid flera tillfällen uttalat
att en utbyggnad av västkustbanan är en förutsättning för att de planer,
främst gällande godstrafiken, som SJ har skall kunna förverkligas.
De miljömässiga skälen är inte minst viktiga. Vi vet också att genom Hal-
lands län går en omfattande transittrafik på väg som bidrar till försurning och
övergödning. Framför allt utsläppen av kväveoxider har skapat allvarliga
problem för vårt län.
Regeringens målsättning om en halvering av kväveutsläppen förutsätter
åtgärder inom detta trafikområde, främst överflyttning av tung trafik från
landsväg till järnväg. Detta måste, kommunikationsministern, även för
kommunikationsdepartementet vara en klar hänvisning och regel för att för-
bättra arbetet på västkustbanan.
Vi har också fått besked om att det skall byggas en tunnel, men jag åter-
kommer till detta.
Anf. 3 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag ber också att få tacka statsrådet för svaret, även om jag
kan konstatera att jag på min speciella fråga som gällde när regeringen avser
att ta ställning inte har fått något besked i form av en tidsangivelse.
Statsrådet har dock lämnat ett viktigt, men förvånande, besked i svaret.
Stomjärnvägsnätet är således numera en statskommunal angelägenhet. Det
har tidigare ansetts vara en statlig angelägenhet. Det sägs i svaret att det är
statsrådets bestämda uppfattning. Jag vill därför ställa en följdfråga: Är det
regeringens uppfattning att stomjärnvägnätet numera är en staskommunal
angelägenhet?
Jag vill också haka på Ulla-Britt Åbarks fråga om prioriteringen. Det
måste väl ändå vara så att det är regeringen som prioriterar vad som är viktigt
ur nationell synvinkel och att man därefter bestämmer sig för att bygga ut
infrastrukturen? Det kan inte vara så att bara för att man i en viss del av
landet är beredd att betala bygger man ut där utan hänsyn till ett mera över-
gripande mål om en utbyggd infrastruktur.
Anf. 4 HARRY STAAF (kds):
Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag kan för-
säkra att regionens stöd för en utbyggnad av västkustbanan är mycket stort
bland allmänheten. Det hoppas jag att kommunikationsministern är medve-
ten om.
I svaret berörs en del av de problem som har skymtat fram. De här spe-
ciella förhandlingarna har tydligen gått i stå. I kommunikationsministerns
svar kan man se litet av de skilda uppfattningarna. Det är helt klart att all-
mänheten här nere har uppfattningen att staten måste svara för det gods som
transporteras på banan. Det finns en utrymmesbrist. Man kan inte transpor-
tera allt det gods som lämpligen borde gå med västkustbanan, eftersom den
bara har ett enkelspår. Utbyggnaden till dubbelspår bör staten svara för.
Sedan kan man diskutera i vad mån kommunerna skall delta i kringkostna-
der för banan. Man hade då tänkt sig samordningsvinster på tre olika sätt.
Det gällde finansiering från näringslivet, finansiering genom samordnings-
vinster och medel från kommunerna. Förhandlingarna har gått i stå. Såvitt
jag förstår beror det på att förhandlaren har en alltför låst uppfattning. Jag
tror att det vore värdefullt om han kunde få andra direktiv så att han kan
nysta upp det här och snabbt komma till skott. Jag skulle vara tacksam om
kommunikationsministern kunde medverka till det.
Anf. 5 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag tror att jag skall utnyttja tillfället till att ge en liten bak-
grund till vad detta handlar om. De frågor som ställs är berättigade. Man
kan fråga sig om stomjärnvägnätet numera tillhör de statskommunla angelä-
genheterna.
Bakgrunden är att Hans Mattson har fått infrastrukturdelegationens upp-
drag att undersöka möjligheterna till en samfinansiering av utbyggnaden av
västkustbanan. Det är regeringen som prioriterar men ärendena bereds
inom delegationen. Beredningsarbetet pågår, och regeringen har ännu inte
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
gjort sin slutgiltiga prioritering. Exakt när detta kan ske kan jag dess värre
inte säga.
Hans Mattson rapporterade sitt uppdrag den 28 februari och konstaterade
att det inte fanns någon större vilja från regionen att delta i finansieringen
av banan. Han har sedan skrivit till kommunerna och redogjort för de slut-
satser som han har rapporterat till delegationens ordförande.
Vad finns då i anslaget till västkustbanan? I banverkets ordinarie planering
är västkustbanan den bana som har fått i särklass störst andel av de tillgäng-
liga medlen. Den har fått 2 039 000 000 kr. av de totala 10 miljarderna. Där-
utöver har den förra regeringen fattat beslut om extra medel för byggande
och tidigareläggning av tunneln genom Hallandsåsen. Trots detta kommer
en stor del av banan, ca 50 %, fortfarande att vara enkelspårig vid sekelskif-
tet om inga ytterligare medel tillförs.
Det finns ett återstående behov. Frågan är då om det är en statskommunal
angelägenhet eller inte att färdigställa hela västkustbanan i dubbelspårsut-
förande. Det beräknas kosta 2-4 miljarder kronor. Det är vad debatten
handlar om just nu. Även om vi skulle tillskjuta extra medel, kan banan vara
helt klar i dubbelspårsutförande först 1998.
Anf. 6 ULLA-BRITT ÅBARK (s):
Fru talman! Enligt uppgift säger statens förhandlare att landsting och
kommuner bör bidra med omkring 300 milj.kr. Man kan då fråga sig hur
långt förhandlingen har kommit i dag. Var skiljer mellan statens förhandlare
och kommunerna? Vissa kommuner berörs inte så mycket av västkustbanan,
som ju främst rör den statliga angelägenheten att transportera gods osv.
Kommunikationsministern sade att det kommer att kosta 2-4 miljarder
och att det inte kommer att vara färdigt förrän tidigast 1998. Det vore en bra
målsättning att det blir färdigt 1998, men det behövs också mer pengar till
detta. Det är det vi efterlyser. Jag vill ha svar på frågan: Var ligger förhand-
lingsbudet i dag?
Anf. 7 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag vill fråga statsrådet vad som styr beredningen: Är det ett
övergripande nationellt koncept för hur infrastrukturen skall byggas upp, el-
ler är det vilka kommuner som är beredda att betala för en del av stomjärn-
vägsnätet i speciellt sin landsdel?
En annan viktig sak är om kommunerna skall bidra till järnvägsutbyggna-
den. Då inställer sig genast nästa fråga, och det gäller trafikeringen. Det kan
för vissa halländska kommuner innebära att man bidrar till att bygga ut järn-
vägen, men tågen kanske inte stannar i de kommunerna. Det är också ett
problem att tackla. Hur ser kommunikationsministern på detta?
Anf. 8 HARRY STAAF (kds):
Fru talman! Jag vill fortsätta där jag tidigare slutade, nämligen om finan-
sieringen. På västkusten är irritationen ganska stor över att detta har gått i
stå och att man inte kommer någon vart. Förut har man riktat det missnöjet
mot den gamla regeringen. Men nu har vi fått en ny regeringen, och det har
väckts nya förväntningar. Jag tycker att detta kunde vara ett lämpligt tillfälle
att nu försöka få fart på förhandlingarna. Jag tror att de skulle lossna om
kommunerna ges ett koncept och får klart för sig vad de får ut av det hela.
Det är inte bara fråga om att satsa pengar. Kommunerna vill få garantier för
att de får en viss trafik om de satsar pengar. Om kommunikationsministern
kunde medverka till att nysta upp detta vore det bra.
Anf. 9 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är naturligtvis frestande att böija bereda ärendet här i
kammaren, men det går inte till riktigt på det sättet. Jag kan därför inte svara
Ulla-Britt Åbark hur långt förhandlingarna har kommit i dag, och jag kan
heller inte svara på andra detaljfrågor om detta.
Det jag kan göra är att se till att delegationen för infrastrukturinveste-
ringar fullföljer sitt mandat att ta fram ett beslutsunderlag för regeringen så
att vi får det på vårt bord så fort som någonsin möjligt. Regeringen är mycket
angelägen om att även detta projekt skall komma i gång så snart som någon-
sin möjligt.
Anf. 10 ULLA-BRITT ÅBARK (s):
Fru talman! Statssekreteraren har gått ut och sagt att det inte kan bli fråga
om någon tidigareläggning när det gäller västkustbanan. Då måste, om jag
har förstått det rätt, ärendet vara berett och klart. Annars skulle man inte
gå ut med ett pressmeddelande och tala om detta, och kommunikationsmi-
nistern har inte heller förnekat detta.
Jag vill därför återigen fråga: När kan beskedet komma? Kan det komma
i samband med att man skall bygga den tunnel som det nu finns klartecken
för? Det vore ganska bra om man fick en järnväg till den tunneln också så
att man kan åka genom den.
Anf. 11 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag tycker nog att jag uppehåller mig vid principfrågor snarare
än vid detaljfrågor när jag frågar vad som styr beredningen. Är det vilka
kommuner som är beredda att betala, eller har regeringen ett koncept för
hur infrastrukturen vad gäller järnvägen skall se ut?
Anf. 12 HARRY STAAF (kds):
Fru talman! Jag är tacksam för att kommunikationsministern har uppfatt-
ningen att arbetet skall komma i gång så fort som möjligt. År 1868 dömde
en kunglig kommission ut möjligheterna att bygga en västkustbana. År 1886
var järnvägen mellan Halmstad och Varberg klar, och 1888 kunde man åka
ända till Göteborg.
När banan en gång byggdes skedde det till en kostnad av 3 milj.kr. Då var
det falkenbergarna som fick driva frågan. Nu hoppas jag att regeringen den
här gången driver på så att dubbelspåret blir utbyggt.
Anf. 13 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ulla-Britt Åbark frågade om förhandlingarna inte är slutförda
med tanke på att statssekreteraren hade gått ut och sagt att de mer eller
mindre har kört fast. Svaret på den frågan är att förhandlingarna pågår. Jag
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
uppfattade Ulla-Britt Åbarks inlägg som en del av de förhandlingarna. Jag
har ju här företrädare för regionen samlade inför mig. Vi för en dialog om
dessa frågor.
Jag tror ärligt talat, fru talman, att vi i den här frågan kommer att nå en
lösning ganska snart. Det är min absoluta förhoppning. Regeringen har i det
här fallet inte stängt någon dörr. Men den förväntar sig ett engagemang från
regionen om man skall tidigarelägga så mycket som det här blir fråga om.
Jag vill kanske inte direkt dra parallellen till ostkustbanan, men den regio-
nen har visat ett betydligt större engagemang än vad som hittills har visats
från regionen runt västkustbanan.
Carl Fredrik Graf frågade vilka kommuner som skall få del av utbyggna-
den och om det var betalningsviljan som var avgörande. Svaret på detta är
att stomjärnvägsnätet är en statlig angelägenhet. Men när det gäller att få en
standard utöver detta, dvs. tidigareläggningar utöver de nationella ramarna,
krävs det samfinansiering. Jag tror att vi kommer att se ännu fler sådana in-
slag i framtiden.
Anf. 14 ULLA-BRITT ÅBARK (s):
Fru talman! Det Harry Staaf sade när det gällde byggandet och utbyggna-
den av västkustbanan gäller tydligen fortfarande i dag. Vi får kämpa för att
få till stånd en utbyggnad, även om det han här talade om gällde 1868 och
det nu är 1992.
Frågan om tunneln måste också komma upp i detta sammanhang. Det
måste som jag ser det ske en samordning. Att bygga en tunnel utan att bygga
spår eller väg kan inte vara rimligt. Det tror jag inte ens kommunikationsmi-
nistern tycker.
Jag hade ytterligare en fråga som jag heller inte fick svar på. Det gäller
dessa 300 milj.kr. Menar kommunikationsministern att vi har för dåligt en-
gagemang utmed västkustbanan? Vi har drivit den här frågan så länge jag
har varit här i riksdagen, och jag kom till riksdagen 1981. Frågan är ganska
gammal, och vi har drivit den även under den föregående regeringens tid.
Anf. 15 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Statsrådet har nu gjort ett litet klarläggande, dvs. att stom-
jämvägen är en statlig angelägenhet ända tills dess den skall tidigareläggas.
Då blir den också en kommunal angelägenhet. Med risk för att verka litet
tjatig vill jag ändå återkomma till min käpphäst: När det gäller en tidigare-
läggning är det inte några övergripande trafikpolitiska principer för hur järn-
vägsnätet skall vara uppbyggt som är styrande, utan det är finansieringen.
Så tolkar jag det hela, och det förvånar mig litet grand.
Jag vill återkomma till en fråga jag tidigare ställde som gällde trafike-
ringen. Om kommunerna nu skall bidra med medel till järnvägsutbyggna-
den, vilka garantier har i så fall kommunerna för att det sker en trafikering
som också gynnar kommunerna? Kort sagt: Kommer tågen i så fall att stanna
i de kommuner som har varit beredda att betala för detta? Då är vi återigen
vid principfrågan om det skall vara en nationell, regional, lokal eller interna-
tionell järnväg. Detta är i högsta grad en regeringsfråga.
Anf. 16 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Låt mig börja med det sist sagda. Vilka tåg skall stanna? Det
vore förmätet av mig att tala om det. Det finns en mängd olika tåg. Det finns
lokala och kanske framför allt regionala tåg av pendeltågskaraktär som stan-
nar mycket frekvent i varje kommun. Vi har Intercity-tåg som också stannar
ganska frekvent. Vi kommer att ha snabbtåg som antagligen inte kommer
att stanna så frekvent, eftersom de då inte längre skulle vara snabbtåg. Vi
har godståg osv. Jag tror att det kommer att bli ett varierat utbud av spårbu-
ren kommunikation på den här banan. Det kommer att stanna olika typer
av tåg i de olika kommunerna. Men vi får faktiskt vänta med att ge mer detal-
jerade svar om vilka tåg det blir.
Ulla-Britt Åbark frågar en gång till om de 300 miljonerna. Jag kan bara
säga att jag inte kan gå in på detaljer i förhandlingen när det gäller ekono-
miska och andra förutsättningar. Jag förväntar mig att vi skall få fram ett
material på regeringens bord för att kunna ta ställning till detta och få i gång
utbyggnaden av västkustbanan så fort som det någonsin är möjligt.
Anf. 17 ULLA-BRITT ÅBARK (s):
Fru talman! Jag tror i och för sig att vi inte kommer längre, men jag vill
ställa en sista fråga till kommunikationsministern. När förväntas vi fatta
detta beslut i riksdagen? När förväntas regeringen fatta beslut om priorite-
ringen av västkustbanan?
Anf. 18 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag har faktiskt svarat på den frågan redan tidigare och sagt
att jag inte kan ange den exakta tidpunkten för detta här i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 19 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Hans Karlsson har frågat mig om Örebro län kommer att om-
fattas av de tidigareläggningar som planeras för vissa vägobjekt.
Bakgrunden till frågan är att Örebro län har ett mycket besvärligt syssel-
sättningsläge genom att arbetslösheten är avsevärt högre än riksgenomsnit-
tet.
Regeringen bereder för närvarande frågan om tidigareläggning av väg-
och järn vägsprojekt i syfte att förbättra sysselsättningsläget i landet. I det
underlag som regeringen har tillgång till finns ett flertal olika objekt i skilda
delar av landet att välja bland.
Beslut i frågan planeras att fattas på torsdagens regeringssammanträde.
Jag kan därför i dag inte ange vilka vägprojekt som kan bli aktuella att
tidigarelägga eller vilka län som kommer att omfattas av tidigareläggningar.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Anf. 20 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret, även
om jag inte är helt nöjd. Jag hade hoppats på ett mer konkret svar. Jag hop-
pas att sysselsättningsmässiga skäl kommer att vara utgångspunkten för den
beredning som kommunikationsministern hänvisar till.
Länsarbetsnämnden i Örebro län bedömer att arbetslösheten kommer att
stiga till ca 5,8 % under sommaren, för att sedan stabilisera sig vid 5,5 %
under hösten, och att efterfrågan på arbetsmarknaden kommer att vara
mycket svag. Det är flera olika faktorer som medverkar till detta, bl.a. den
negativa utvecklingen inom försvarsindustrin, den kraftiga nedgången inom
bygg- och anläggningssektorn och den svaga sysselsättningen inom industri-,
transport- och tjänstesektorn.
Länsarbetsnämnden ser ingen ljusning förrän tidigast hösten 1993. Därför
hoppas jag att dessa projekt finns med när regeringen fattar sitt beslut på
torsdag. Det måste väl vara så, kommunikationsministern, att sysselsätt-
ningsaspekten har ett avgörande inflytande när dessa beslut fattas?
Anf. 21 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Sysselsättningsaspekten har naturligvis en stor betydelse när
man fattar dessa beslut. Jag vill ändå varna för att det finns en övertro på att
infrastrukturinvesteringar kan göra något grundläggande åt den akuta sys-
selsättningskris som vårt land för närvarande är inne i.
Det är nämligen så, som Hans Karlsson säkert vet, att vaije årsarbetstill-
fälle när det gäller väginvesteringar kostar 1 milj.kr. per manår. Investe-
ringar i järnväg kostar 1,3 milj.kr. per år. Här kan vi ganska lätt räkna ut att
om vi skall bölja beta av så att det syns i procentsatserna i t.ex. Örebro län,
måste enorma belopp sättas in. Då måste vi bölja en projektering av en helt
annan dignitet än den som finns framme i dag. Vi får inte någon stor effekt
på sysselsättningstalen i nutid.
Fru talman! Tanken är att investeringarna i infrastruktur skall ge huvud-
parten av sina sysselsättningseffekter när anläggningsarbetena är avslutade.
De skall stärka konkurrenskraften för de svenska arbetsplatserna, minska
det avståndshandikapp som vi har gentemot våra viktigaste marknader, osv.
Visst är den här kortsiktiga, det jag vill kalla den akuta, hjälpen viktig. Men
vi på kommunikationsdepartementet sysslar i första hand med friskvård så
att vi kan stärka sysselsättningen framöver och få ett konkurrenskraftigt
svenskt näringsliv.
Utgångspunkten är sysselsättningsaspekterna, men inte enbart dessa. Om
det vore så skulle kanske inte Örebro län hamna högst upp på den listan. Vi
får väga in en mängd olika aspekter i detta sammanhang, men den akuta
sysselsättningssituationen är också en viktig sådan aspekt.
Anf. 22 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag är väl medveten om att det inte får några avgörande effek-
ter på det akuta sysselsättningsläget, men om man sätter i gång vägprojekt
kommer det att få ringar-på-vattnet-effekter i form av en mer hoppfull in-
ställning till framtiden. Det kommer dessutom att direkt ge ett antal männi-
skor jobb. Därför bedömer jag detta som mycket angeläget. Men jag är
också väl medveten om att vi kommer att kunna läsa av de verkliga effek-
terna av dessa satsningar längre fram.
Det är särskilt angeläget att signaler om vilka objekt som kan komma till
stånd kommer snabbt. Därigenom kan man förbättra den situation som vi
har på arbetsmarknaden. Vi kan också dra nytta av att priserna på olika for-
mer av anläggningsarbeten faktiskt har sjunkit under den senaste tiden. Där-
med kan vi få mer för pengarna.
Anf. 23 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Då känns det skönt att säga till Hans Karlsson och andra att
dessa signaler kommer mycket snabbt. De kommer, som jag sade redan i
mitt svar, om två dagar, på torsdag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 24 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Bertil Danielsson har frågat statsrådet Alf Svensson om re-
ningsanläggningar som bundet bistånd till de baltiska staterna. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
Sverige är naturligtvis mycket intresserat av att Baltikum får bättre re-
ningsanläggningar. Hittills har de svenska insatserna främst kommit att kon-
centreras på vattenrening.
Sverige kan emellertid inte med de medel som står till förfogande i dag
ensamt finansiera uppbyggnad eller ombyggnad av reningsverk i Baltikum.
Vi talar om mycket stora belopp för insatser av detta slag. Vad vi däremot
kan göra, och faktiskt gör, är att vi lägger grunden för framtida multilaterala
insatser genom att finansiera förstudier för projektering och ombyggnad av
reningsverk. Sverige har hittills finansierat fyra förstudier för reningsverk i
Kuressare, Hapsalu och Valga i Estland samt Kaunas i Litauen. Vi arbetar
också aktivt med att hjälpa balterna att hitta lämpliga finansiärer för dessa
omfattande projekt. EBRD, Europeiska utvecklingsbanken, är ett exempel
på en lämplig finansiär, och Sverige har ett mycket gott samarbete med ban-
ken.
De baltiska staterna har alldeles nyligen blivit medlemmar i EBRD. Detta
innebär att utlåning kan inledas så snart lämpliga projekt och investeringar
identifierats och bedömts.
Vid Ronnebykonferensen beslöts att ett åtgärdsprogram för att återställa
Östersjöns ekologiska balans skulle tas fram. En särskild grupp inom ramen
för Helsingforskommissionen utarbetar för närvarande ett förslag som skall
redovisas inför en miljöministerkonferens i april i år. Sverige har deltagit i
finansieringen av detta arbete. Åtgärder beräknas kunna börja att genomfö-
ras under 1993.
Det samnordiska miljöfinansieringsbolaget NEFCO, som grundades
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
1990, har redan beviljat finansiering för ett antal projekt i Östersjöområdet
avseende bl.a. miljöutrustning. Det finns goda förutsättningar för att man
skall kunna komma i gång med projekt i Baltikum i år.
Nordiska investeringsbanken, NIB, och EBRD kommer att få en nyckel-
roll i det föreslagna nya Baltiska investeringsprogrammet, BIP, om samman-
lagt 800 milj .kr. kronor som i dagarna beslutas av Nordiska ministerrådet.
Programmet är avsett att främja investeringar i Baltikum.
Vi är övertygade om att svenska företag kommer att ha stora chanser att
hävda sig i den internationella konkurrensen vid genomförandet av dessa
multilaterala insatser i Baltikum.
Anf. 25 BERTIL DANIELSSON (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret.
Bakgrunden till min fråga är ju väl känd, nämligen att i Baltikum saknar
man i många fall reningsanläggningar över huvud taget. Man har en svag
ekonomi och kan inte själv klara problemen, medan vi i Sverige har en högt-
stående teknologi och ett stort kunnande samt dessutom ledig kapacitet för
den här typen av arbete. Fördelarna med svenska insatser skulle vara dels
att det blir någonting gjort i Baltikum tidigare, dels att man kunde få jobb i
gång såväl i Baltikum som i Sverige.
Men av svaret förstår jag att utrikesministern menar att det rör sig om så
stora projekt att Sverige inte ensamt kan påta sig ansvaret. Nej, det är inte
heller min mening att så skall ske. Det finns faktiskt anläggningar, tätorter
och industrier som är av mindre omfattning än vad interpellationssvaret kan
ge intryck av, där vi skulle kunna tänka oss att även mindre svenska företag
hade en möjlighet att verka. Jag är rädd för att om man går genom de ak-
tuella och i och för sig förträffliga organen kan det bli så stora projekt att de
mindre och medelstora svenska företagen har väldigt svårt att hävda sig i den
konkurrens som kanske uppkommer.
Jag vill dock notera att mycket är på gång, och det är glädjande att verk-
samheten efter hand kommer att accelerera. Men jag tror att vi skulle vinna
ökad snabbhet om vi tillät svenska företag att ganska snart - låt mig säga
omgående - ta sig an vissa mycket specifika och begränsade mindre arbeten.
Då skulle vi få ett snabbt resultat.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Säkert ligger det en hel del i detta att just de mindre och me-
delstora företagen har en chans att komma i gång snabbt. Jag vill gärna hän-
visa till de beslut som fattades i Nordiska ministerrådet om de investerings-
banker som skall komma till stånd och som sätts upp i de tre baltiska län-
derna. Både Nordiska investeringsbanken och Europeiska utvecklingsban-
ken kommer liksom att få särskilda fönster, och syftet är att särskilt arbeta
med mindre och medelstora företag. Man skall hjälpa de mindre och medel-
stora företagen att komma i gång z Baltikum, men jag undrar om det inte
också kan finnas möjlighet till en sorts joint venture, en samverkan. Detta
tror jag skulle vara av värde också i detta sammanhang.
10
Anf. 27 BERTIL DANIELSSON (m):
Fru talman! Jag tar detta till intäkt för att man inte glömmer bort de
mindre och medelstora företagen i Sverige som är kunniga på det här områ-
det och att man hanterar frågorna på ett öppet och flexibelt sätt, så att man
inte låser sig i stora strukturer som möjligen kan både försena och förhindra
en bra lösning av frågorna. Jag noterar att utrikesministern har en positiv
inställning till denna typ av verksamhet, och jag utgår från att man inte glöm-
mer bort de företag i vårt land som är kunniga.
Anf. 28 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vill bara påpeka att det faktum att vi i Sverige finansierar
så pass många förstudier och så pass mycket rådgivning gör att det byggs upp
en betydande kompetens här hemma, vilket ju även kan ge de svenska före-
tagen ett försteg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 29 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om jag är beredd att verka för
att lagen ändras så att konsumenterna får korrekt information och därmed
valfrihet att välja svenskt eller importerat kött i beredda livsmedel. Annika
Åhnberg har frågat civilministern vilka åtgärder regeringen avser vidta för
att tillgodose konsumenternas krav på korrekt information om livsmedel.
Frågan har överlämnats till mig för besvarande.
Jag besvarar de här två frågorna i ett sammanhang.
Enligt livsmedelsförordningen får livsmedelsverket föreskriva att färdig-
förpackat livsmedel skall märkas med uppgift om det land där livsmedlet är
producerat, s.k. ursprungsland. Med stöd av detta bemyndigande har livs-
medelsverket i sin kungörelse med allmänna tillämpningsföreskrifter och all-
männa råd föreskrivit att produktionslandet, dvs. ursprungslandet, skall
framgå på färdigförpackade livsmedel. I fråga om beredda livsmedel menas
enligt bestämmelsen med produktionsland det land där beredningen utförts.
Enligt de allmänna råden till bestämmelsen menas med beredning tillagning,
blandning, värmebehandling och liknande behandling av livsmedlet samt
målning av köttfärs. Styckning, skivning och delning i bitar är däremot inte
att anse som beredning. Bestämmelsen avser således livsmedlet och inte de
råvaror eller beståndsdelar i övrigt som ingår i det.
Kontrollen av livsmedel som importeras till Sverige är omfattande, t.ex.
kontrolleras kött som importeras till Sverige med avseende på förekomst av
rester av hormoner och andra läkemedel. Vetskapen om Sveriges hållning
mot dessa ämnen torde i sig minska risken att vi nås av produkter med så-
dana ämnen. Jag vill också påpeka att användning av hormoner är förbjuden
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
11
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
12
inom EG och att karenstider för användning av läkemedel finns. Vidare har
EG-länderna kontrollprogram för att kontrollera förekomsten av dessa äm-
nen. Slutligen har livsmedelsverket 1989 fått i uppdrag att träffa överens-
kommelser avseende garantier för att tillväxthormoner inte har använts i
produktionen av det kött som exporteras till Sverige. Sådana avtal har träf-
fats med USA, Australien och Nya Zeeland. Motsvarande krav har även
meddelats övriga länder som exporterar kött till Sverige.
Naturligtvis är det viktigt att de konsumenter som så önskar skall ha möj-
lighet att på enklast möjliga vis få reda på varifrån råvaror i beredda livsme-
del är importerade. Detta är i grunden en fråga om att konsumenternas krav
på utförlig information i första hand bör tillmötesgås av producenterna och
av butikerna. Livsmedelslagstiftningen ställer dock upp vissa minimikrav för
märkningen. Dessa krav måste naturligtvis överensstämma med de interna-
tionella åtaganden Sverige har gjort och kommer att göra. Jag syftar här
främst på det förestående EES-avtalet, där EFTA-länderna bl.a. åtar sig att
anpassa sina märkningsregler till EG:s. Mot denna bakgrund är det inte möj-
ligt att föreskriva att ett berett livsmedel skall märkas med uppgift om var-
ifrån de ingående råvarorna ursprungligen kommer. Jag anser dock att det
krav på korrekt märkning som framförs av många konsumenter och i de här
frågorna är berättigat. Det är därför enligt min mening lämpligt att föreskrif-
terna förtydligas så att begreppet ursprungsland förbehålls det land varifrån
råvaran kommer, medan man för beredda produkter använder sig av beteck-
ningen beredningsland. De andra möjligheter som finns att förbättra den
s.k. ursprungsmärkningen håller för närvarande på att utredas inom depar-
tementet, och jag avser att vidta de åtgärder som är möjliga för att uppnå en
förbättring på detta område.
Anf. 30 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern.
Först några kommentarer till det långa svaret. Där står att det är en omfat-
tande kontroll av kött. Det är faktiskt så att det rör sig om stickprov som inte
är särskilt tillförlitliga, enligt vad jag har fått uppgift om.
Användning av hormoner är förbjuden inom EG, heter det vidare. Ja, det
förekommer en omfattande svart marknad - det tillstår även livsmedelsver-
ket. Men av svaret drar jag slutsatsen att jordbruksministern anser att krav
på ursprungsmärkning är ett handelshinder. Det beskedet har jag också fått
från livsmedelsverket, som ligger bakom lagen. Detta är någonting som jag
inte kan förstå. Det är ju inte fråga om att minska eller förbjuda någon im-
port av kött, och ingen kräver heller en hundraprocentig kontroll, så att det
inte är kött från hormonuppfödda djur och kött innehållande antibiotika och
beta-blockerare som kommer in i Sverige. Det vore en utopi, och ett han-
delshinder blir det ju när en vara diskrimineras. Så länge alla varor behand-
las lika kan inget hinder uppstå.
Valfrihet är den grundläggande principen inom EG-marknaden, och vil-
ken valfrihet har jag som konsument när köttfärspaketet och kasslern i den
svenska butiken är svenskmärkta och inte ens butikspersonalen vet om köt-
tet ursprungligen kommer från t.ex. Belgien eller Polen? Jag tycker att det
finns anledning för jordbruksministern att lyssna på de 1 500 personer som
nu har skrivit om en lagändring. Valfrihet kan inte vara att jag som konsu-
ment inte vet vad jag köper.
När det gäller EG kan vi mycket väl i EG-förhandlingar hävda att vi skall
behålla ursprungsmärkningen, och skulle det gå så långt som till en prövning
i EG-domstolen kan vi stödja oss på Romfördraget.
Någonting som också är intressant är hur den svenske djurproducenten
skall kunna konkurrera när kraven här är så mycket hårdare och om det be-
redda köttet ser svenskt ut. Hur skall den svenske bonden klara sig?
Anf. 31 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret - väluppfostrad som
jag är - men särskilt nöjd är jag naturligtvis inte.
Vi har diskuterat den här frågan många gånger tidigare, och när jord-
bruksministern ännu var ledamot av riksdagen och ordförande i riksdagens
jordbruksutskott hade han märkligt nog en helt annan uppfattning om vad
som borde gälla. Han delade då den uppfattning som jag och många andra
har, dvs. att konsumenterna har rätt att få en tillförlitlig ursprungsmärkning.
Nu, när jordbruksministern borde ha större möjlighet att verka för det kra-
vet, tycks intresset ha avtagit, och det beklagar jag.
Jag delar inte uppfattningen att kontrollen av importerade livsmedel är
god när det gäller kött. Importen till Sverige har traditionellt gällt framför
allt frukt och grönsaker, och fortfarande utgör importerat kött en mycket
liten del av den svenska livsmedelskontrollen.
Sedan säger jordbruksministern att vi inte kan hävda de här kraven därför
att vi nu närmar oss EG och måste anpassa oss till de regler som gäller där.
Jag skulle gärna vilja veta om Sverige i förhandlingarna aktivt har krävt att
få behålla ursprungsmärkningen. Det är självklart att den frågan inte är så
intressant inom EG-blocket, där länderna sinsemellan inte har så olika reg-
ler. Men för oss, som på många punkter har avvikande regler, är det ett
mycket stort konsument- men också producentintresse att kunna fortsätta
att hävda de kvalitetskrav som vi har haft i Sverige.
Jag skulle vilja ha en redovisning svart på vitt: Har man över huvud taget
från Sveriges sida försökt hävda de här kraven? Jag betvivlar det. Jag anser
att det här är ett krav som Sverige måste ställa. Jag är övertygad om att kon-
sumenterna i Sverige kommer att gå vidare och ställa krav på livsmedelshan-
deln, men konsumenterna är tyvärr ibland en svag part och behöver stöd av
lagstiftning och regelverk. Det är ynkligt att de inte får det stödet av Sveriges
regering.
Anf. 32 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Först vill jag ta upp den fråga som båda frågeställarna aktuali-
serar, nämligen kontrollen av importerat kött. När det gäller importerade
livsmedel har livsmedelsverket fått bättre ekonomiska möjligheter efter den
1 januari 1991, men det finns bekymmer, framför allt med analysmetoderna.
Det är svårt att spåra restsubstanser i kött, och det pågår ett arbete med att
utveckla det.
Jag är något förvånad över att frågeställarna inte bättre noterar vad jag
säger i slutet av mitt svar. Jag använder en stor del av svaret åt att försöka
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
14
reda ut hur det förhåller sig, men jag säger avslutningsvis att den nuvarande
bestämmelsen om att ursprungsland och beredningsland skall vara samma
sak är orimlig och att jag avser att få till stånd en ändring. Vi undersöker
också i departementet hur man kan gå vidare med ursprungsmärkningen,
för att just ge konsumenterna den trygghet och även den valfrihet som båda
frågeställarna efterlyser.
De regler som kan bli aktuella vid ett EES-avtal är framförhandlade sedan
en tid tillbaka, och huvuddelen innan jag hade ansvaret för departementet.
Dessa regler kommer att överföras också i EG-sammanhang, och jag vill
gärna understryka att jag inte har någonting emot att i den mån det är möjligt
aktualisera frågan om ursprungsmärkning på nytt, utan jag vill tvärtom ta
upp och driva den.
Anf. 33 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för beskedet att han är beredd
att på nytt ta upp den här frågan, och jag skall nogsamt komma ihåg detta
och eventuellt vid tillfälle påminna honom om det.
Jag hade naturligtvis noterat att jordbruksministern i slutet av sitt svar an-
gav nödlösningen att man åtminstone borde kunna skilja på beredningsland
och ursprungsland. Den lösningen är bättre än ingenting, men ännu bättre
vore klara och tydliga regler, som angav ursprungsland.
Vaije människa som försöker sätta sig in i de här reglerna tar sig för pan-
nan - det är fullkomligt vansinnigt. Vad är beredda livsmedel? Om man skär
och hackar köttet och blandar det med grönsaker i en förpackning har man
inte berett det. Om man häller på litet salt och peppar och mal köttet har
man berett det. Också för handeln är det svårt att reda ut vad som avses med
beredda och icke beredda livsmedel.
Jag skulle gärna vilja framföra att det oklara besked som vi i dag har fått
är någonting som konsumenterna i Sverige inte kommer att låta sig nöja
med. Att konsumenterna får gehör för sina krav är egentligen en förutsätt-
ning för en ökad internationalisering på det här området.
Anf. 34 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Först vill jag tacka jordbruksministern för förtydligandet av
det som var litet oklart. Jag fick inte svar på frågan hur de svenska köttpro-
ducentema skall kunna konkurrera, när det står på allting att det är svenskt.
Anf. 35 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! För att böija där Sigrid Bolkéus slutar, vill jag gärna under-
stryka att märkningen bygger på att det inte skall stå på allting att det är
svenskt. Det skall stå svenskt på det som är svenskt och någonting annat på
det som inte är svenskt. Detta att man för närvarande jämställer berednings-
land med ursprungsland är en fråga som jag har blivit uppmärksammad på
relativt sent men som jag omedelbart har tagit itu med. Vi förbereder alltså
en ändring där. Jag tror att kvaliteten på livsmedel är ett konkurrensmedel,
såväl i Sverige som i omvärlden, och det blir mycket intressant i samband
med ökad internationell handel.
Jag vill också understryka att konsumenten alltid har en egen roll att spela
på marknaden i förhållande till handel och till producent, och det går där att
kräva aktivitet, inte bara genom lagstiftning. Det innebär inte att jag drar
mig undan behovet av lagstiftning - tvärtom är jag beredd, som jag har sagt
tidigare, att föreslå åtgärder. Jag bedömer inte detta som en nödlösning, som
Annika Åhnberg säger, utan det är en klar skärpning av de bestämmelser
som vi har om vi skiljer på beredningsland och ursprungsland.
Anf. 36 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! I dag står det på köttfärsen att den är mald och packad i en
viss butik, men jag kan inte se varifrån köttet kommer, och ingen i butiken
kan heller ge besked om det.
Visst skall konsumenterna spela en egen roll. Vi skall ta reda på vad det
innebär, men vi måste få klara besked.
Jag frågade om den svenske lantbrukarens konkurrensmöjligheter därför
att jag hade ställt samma fråga till livsmedelsverket, som sade att svenska
producenter får göra bättre reklam för sina varor. Jag tycker inte att de har
samma spelregler.
Anf. 37 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det är förmodligen inte jordbruksministern som handlar kött-
färsen i familjen Olsson, för annars skulle han veta att det inte är så oerhört
lätt för konsumenten att spela sin roll, särskilt inte när regelverket rent ut
lurar en. Hur skall konsumenten kunna spela sin roll när han går in i en livs-
medelsaffär och vill handla svenska produkter, därför att han kanske har va-
rit med i decennier och aktivt drivit fram de höga kraven på minskad miljö-
påverkan, på en bättre djurhållning, på hög kvalitet osv. i livsmedelsföräd-
lingen? Hur skall man kunna spela sin roll som konsument när man faktiskt
rent ut sagt blir lurad av gällande regelverk?
Jag antar att vi för dagen får nöja oss med jordbruksministerns besked att
det i framtiden åtminstone inte skall stå Sverige angivet som ursprungsland
när råvaran uppenbarligen inte är från Sverige. Sverige skall då i vart fall
anges som beredningsland.
Jag förmodar att vi får anledning att återkomma till den här diskussionen.
Jag tror nämligen inte att konsumenterna nöjer sig med detta besked, även
om det är ett steg i rätt riktning.
Anf. 38 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Avsikten var heller inte att konsumenterna skulle nöja sig
med ett besked i en frågestund i riksdagen. Den här processen fortsätter, och
vi har tagit tag i den. Jag hade gärna hoppats att åtminstone Annika Åhn-
berg, som i flera år har deltagit i samma utskott som jag och som där har
varit med vid behandlingen av sådan här frågor, litade på att jag, när jag
säger att jag tänker ändra på detta, också har för avsikt att göra det.
Det kan emellertid inte skada att för fjärde gången säga till dem som har
frågat och till kammarens protokoll att det, om jag får igenom min vilja, i
framtiden inte skall vara möjligt att ange beredningslandet som ursprungs-
land. Beredningslandet är nämligen inte detsamma som ursprungslandet.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
15
Prot. 1991/92:73
lOmars 1992
Svar på frågor
16
Anf. 39 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag vill avslutningsvis bara säga att jordbruksministerns för-
troende för regeringslöften är ganska nyvunnet; jag kan inte påminna mig
att det var lika stort tidigare.
Självfallet är jag ändå tacksam för detta löfte, och jag tror att många kon-
sumenter med mig är tacksamma för det. Naturligtvis kommer vi också att
nogsamt bevaka att löftet infrias i praktiken och att detta sker snabbt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 40 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat om jag avser att vidta några åt-
gärder för att forskningen vid enheten för experimentell patologi och risk-
forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet skall kunna fortsätta.
I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att lantbruksuniversi-
tetet skall spara 30 milj.kr. nästa budgetår. Lantbruksuniversitetet har som
ett led i sitt budgetarbete beslutat att avveckla enheten för experimentell pa-
tologi och riskforskning.
Verksamheten inom denna enhet överfördes år 1986 till lantbruksuniversi-
tetet från Stockholms universitet. Den inordnades år 1987 i institutionen för
patologi vid den veterinärmedicinska fakulteten. Verksamheten vid enheten
utvärderades år 1991 av professor Gunnar Ahnström, Stockholms universi-
tet, och professor Jan Pontén, Uppsala universitet. Utvärderarna ansåg att
forskningen som bedrivs vid enheten är isolerad, att den vetenskapliga akti-
viteten är låg och att verksamheten inte i längden kommer att kunna bli in-
ternationellt slagkraftig. Utvärderarnas rapport har ingått i underlaget för
det beslut om enhetens avveckling som styrelsen för lantbruksuniversitetet
fattade den 3 februari 1992.
I samband med flyttningen av enheten till lantbruksuniversitetet anvisade
statens strålskyddsinstitut ett engångsbelopp på ca 8,5 milj.kr. till forskning
om joniserande strålnings sena effekter. Den forskning som finansieras med
dessa medel beräknas kunna pågå ytterligare ett par år. Forskningsprojekt
som finansieras av externa medel berörs inte av avvecklingen.
Inte minst i dagens läge är det viktigt att verksamheter fortlöpande om-
prövas. Detta gäller även forskningen. Lantbruksuniversitetet beslutar självt
om hur besparingar skall göras. Varken riksdagen eller regeringen detaljstyr
lantbruksuniversitetets resursanvändning eller lokaliseringen av verksamhe-
terna. Detta har också nyligen slagits fast av riksdagen.
Anf. 41 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som gör mig ännu mer oroad.
Inte heller jag tycker att vi i riksdagen skall detaljstyra forskningen, men
vi skall åtminstone ta ställning till om vi tycker att forskningen är värdefull
och om den behövs fortsättningsvis. Jag trodde att Karl Erik Olsson ställde
upp på det. Om vi, som vi har gjort i det här landet, har satsat på kärnkraft,
har vi enligt min uppfattning också en skyldighet att bedriva grundforskning
kring lågdoseffekter.
Jag hörde nyligen på radion att en engelsk forskare, som tidigare inte
trodde att lågdoseffekter påverkade exempelvis gener, nu har kommit till en
annan slutsats och omvärderat tidigare forskningsresultat. Det finns alltså en
mycket stor osäkerhet kring den här typen av forskning.
Jag menar därför att det är viktigt att vi kan fortsätta med den här typen
av forskning i Sverige och att vi har en skyldighet att göra det. Tycker inte
statsrådet det?
Anf. 42 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Den forskning som har anvisats särskilda medel av statens
strålskyddsinstitut avbryts inte i och med detta. Det som naturligtvis bekym-
rar mig är den kommentar som vi och universitetet har fått om att den här
enheten inte har lyckats särskilt bra och att den kanske därför inte fyllde sin
funktion. Ur den synpunkten kan jag ha förståelse för universitetets beslut.
Debatten om vilken forskning som behövs och som skall finnas, skall na-
turligtvis bl.a. också drivas av riksdagen, och givetvis måste regering, myn-
digheter och universitet lyssna på vad riksdagen säger i dessa sammanhang.
Anf. 43 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Omkring år 1985 fördes den här debatten. Denna enhet, som
då var kopplad till Stockholms universitet, hotades också vid det tillfället av
nedläggning. Riksdagen uttalade då att det var mycket värdefullt att denna
forskning kunde fortsätta och att kontinuiteten inte skulle brytas. Sverige
har också i detta sammanhang deltagit i ett internationellt samarbete, och
internationellt är man förvånad över att vi i Sverige funderar på att lägga ned
den här typen av grundforskning. Det är därför högst angeläget att forsk-
ningen kan fortsätta.
Det gläder mig att statsrådet ändå menar att det är viktigt att vi tar upp
den här frågan, och jag uppfattar hans uttalande som ett visst stöd för den
här typen av forskning. Men det är en sak att bedriva verksamheten i forsk-
ningsprojekt, och det är en annan sak att ha en enhet som kontinuerligt kan
hålla på med den här typen av forskning. Det är det som är viktigt, så att
man inte avbryter kontinuiteten.
Jag är vidare inte säker på att utvärderarna menade att man borde lägga
ned hela verksamheten. Det är möjligt att verksamheten är udda även inom
ramen för lantbruksuniversitetet och att den borde ske på ett annat ställe,
men då måste man i regeringen ta upp hur den här typen av forskning skall
bedrivas och var det skall ske.
Anf. 44 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Låt mig ytterligare klargöra historieskrivningen. I budgetpro-
positionen 1985/86 föreslog den dåvarande utbildningsministern att den här
verksamheten inte skulle fortsätta, men den dåvarande oppositionen i riks-
dagen ville någonting annat, och därefter hände det som jag tidigare har rela-
terat. Debatten har alltså förts tidigare, och debatten kanske fortsätter.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
2 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
18
Jag har för närvarande ingen avsikt att vidta någon åtgärd med anledning
av universitetets beslut i den här frågan.
Anf. 45 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Regeringen kommer alltså inte att ta upp frågan om vi skall
ha en sådan här enhet? Risken är ju att det blir väldigt svårt att få en konti-
nuitet om man avbryter verksamheten nu. Det är bättre att låta verksamhe-
ten fortsätta och att ta ställning till hur man skall organisera den.
Som jag sade tidigare tycker jag att vi har en skyldighet att ta reda på vad
kärnkraften får för effekter på befolkningen, när vi nu har satt i gång den.
Detta är inte minst viktigt med tanke på de kärnkraftverk som finns runt
omkring oss i Östeuropa och på andra sidan Östersjön, vilka verkligen utsät-
ter det svenska folket för risker. Därför är det just i dag desto mer anmärk-
ningsvärt att man skall lägga ned den här typen avgrundforskning. Det kom-
mer ju nu forskningsresultat som tyder på att även lågdosstrålning har effekt
på människan.
Anf. 46 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag kan känna sympati för de tankegångar som Ingela Mår-
tensson här tar upp. Det råder inget tvivel om det. Däremot kan jag inte i
dagsläget se att universitetet har gjort något fel. Tvärtom har man följt ett
råd när det gäller den här enheten. Tills vidare får det vara så.
Anf. 47 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Det är en sak att man i en budgetdiskussion anser att en enhet
kanske är litet udda inom den veterinärmedicinska fakulteten, men det inne-
bär ju inte att man säger att man inte alls behöver den här typen av grund-
forskning. Någon måste ju ta ansvar för om vi skall ha den här typen av
grundforskning, och jag menar att det är regeringens sak.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 48 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att vidta
några åtgärder för att klarlägga vilka regler som skall gälla vid avhorning av
kalvar.
Enligt 11 § djurskyddslagen (1988:534) skall för operativa ingrepp en vete-
rinär anlitas. 125 § djurskyddsförordningen (1988:539) anges vissa undantag
från den huvudregeln. I tidigare gällande lydelse av djurskyddsförordningen
angavs bl.a. att avhorning av nötkreatur fick vidtas utan att veterinär anlita-
des, under förutsättning att avhorningen skedde innan djuret uppnått en må-
nads ålder.
Sedan den 1 januari i år krävs dock att veterinär anlitas vid avhorning av
kalvar. Ändringen i djurskyddsförordningen syftade till att säkerställa att av-
homing i fortsättningen alltid sker under bedövning, vilket förutsätter anli-
tande av veterinär.
I förarbetena till djurskyddslagen anges att kravet på att veterinär anlitas
för operativa ingrepp i princip innebär att veterinären själv skall verkställa
ingreppet. Gäller det annan behandling kan det däremot ibland vara tillräck-
ligt att veterinären lämnar anvisningar till någon annan rörande behandling-
ens utförande.
När det gäller avhorning är emellertid det för djurskyddet väsentliga inte
vem som utför ingreppet utan att detta sker under bedövning, vilket kräver
att en veterinär har ansvar för ingreppet. Det är den bedömningen som utgör
grund för regeringens beslut att ändra djurskyddsförordningen så att det nu-
mera krävs veterinär medverkan vid avhorning. Till grund för ändringen lig-
ger då också uppfattningen att djurskyddslagstiftningen inte kan anses ut-
göra något hinder mot att en veterinär, som förskriver det bedövningsmedel
som behövs för avhorningen, överlåter till någon annan att utföra ingreppet.
I det enskilda fallet ankommer det givetvis på veterinären att själv pröva om
en sådan delegering kan ske.
Regeringen har således inte för avsikt att vidta någon ytterligare åtgärd i
denna fråga.
Anf. 49 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar för svaret, men inte heller denna gång är jag sär-
skilt nöjd. Vad jordbruksministern säger är i klartext att det egentligen är
hans och regeringens uppfattning att avhorning av kalvar inte är ett operativt
ingrepp och att man inte behöver vara veterinär för att syssla med bedöv-
ning, men att - tyvärr - denna uppfattning inte överensstämmer med lagen
och att man därför får försöka gå diverse slingervägar för att ta sig runt den.
Det har man också verkligen gjort i det här fallet. Det svar som jordbruksmi-
ninstern gav är sannerligen inte klargörande, utan i stället oerhört förvir-
rande.
Frågan om avhorning av kalvar har också blivit föremål för en delvis
ganska inflammerad debatt mellan två yrkesgrupper, djurskyddsteknikerna
och veterinärerna. Jag lägger mig inte i den, utan min utgångspunkt är djur-
skyddsaspekten. Min ståndpunkt är också den att avhorning av kalvar inte
står i överensstämmelse med djurskyddslagen. Den säger nämligen att vi
skall hålla husdjur så, att de kan leva i enlighet med sitt naturliga beteende.
Om djuren av naturen är utrustade med horn, borde det också vara rimligt
att vi höll dem på ett sådant sätt att de kunde leva med sina horn.
Jag inser att man inte alltid kan undvika avhorning, men av det anförda
följer att jag anser att man skall vara mycket restriktiv med avhorning. I
praktiken ökar faktiskt avhorningen av kalvar, och det tyder på att det är
något fel i djurhållningen. I stället för att närma sig en ökad uppfyllelse av
lagen går man åt det andra hållet, och det är fel. Då kan jag inte tycka annat
än att det är ytterst beklagligt att regeringen med detta beslut accepterar och
befrämjar ett sådant beteende.
Lagen säger att avhorning av kalvar är att anse som ett operativt ingrepp,
vilket förutsätter att veterinär skall medverka. Veterinären kan dock knap-
past medverka om han över huvud taget inte är närvarande. Regeringen gör
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
19
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
20
då den abrovinken att säga att med operativt ingrepp skall i det här fallet
menas bara att ingreppet sker under bedövning. Det är ett helt orimligt sätt
att tolka en lag, och det är inte acceptabelt.
Anf. 50 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Först en liten kommentar till den egentligen grundläggande
frågan om nötkreatur skall avhornas eller inte. De s.k. husdjuren, som inte
helt lever sitt vilda liv, har fått inrätta sig i ett något annorlunda ”samhälle” -
låt mig kalla det så. Bl.a. annat är de mer hopträngda än om de levde helt
vilt i det fria. Å andra sidan: om de levde fritt här i våra trakter, skulle de
kanske inte må så väl som när de får husrum, ströbädd och sådant vintertid.
Med många djur tillsammans i lösdrift kan det uppstå ganska stora skador
på djuren, om de inte avhornas. Vilket som är lämpligast är en fråga som
kan diskuteras mycket länge. Ofta är det nog med tanke på vad som händer
när djuren blir äldre mer djurvänligt att avhoma kalvarna än att låta dem ha
horn.
Det grundläggande är då naturligtvis att djuren inte skall utsättas för onö-
digt lidande i samband med avhorningen, och det är en punkt som tas upp i
djurskyddslagen. Det är denna förbättring som nu har åstadkommits. Vem
som skall göra ingreppet kan naturligtvis diskuteras mellan olika yrkesgrup-
per, men det viktiga är att veterinär anlitas. Det är nödvändigt för att få till-
gång till bedövningsmedlet, som bara veterinär kan förskriva. Om ingreppet
sedan görs av veterinären själv eller av någon som veterinären har förtro-
ende för må i detta fall vara en fråga för den enskilde veterinären att avgöra.
Anf. 51 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Självfallet måste man ha en rätt pragmatisk hållning. Man
måste t.ex. i praktiken ta ställning till om det är bättre att ha djuren i lösdrift
och avhorna dem än att ha dem i trånga bås och inte avhoma dem. Men
principen måste ändå vara att vi skall eftersträva en djurhållning som i allt
högre grad uppfyller djurskyddslagens anda och mening. Det är väl t.ex.
också därför som vi har beslutat att kalvar numera skall avhornas under be-
dövning. Det är vi alla överens om, vilket inte har varit fallet från början.
Men om bedövningen av kalvarna är en sådan typ av behandling som krä-
ver veterinärs närvaro, måste vi väl också ta nästa steg och se till att detta
blir uppfyllt. Det finns exempel på att bedövningen inte faller ut rätt, utan
djuret reagerar. Man behöver då ingripa på något sätt, vilket är svårt att göra
när veterinären inte är närvarande. Det finns också exempel på att man kan-
ske bränner för djupt när djuret är bedövat och inte kan visa någon reaktion.
Har vi sagt att det gäller ett smärtsamt ingrepp och att man därför måste
bedöva, måste vi också ta nästa steg, nämligen att se till att bedövningen sker
på ett acceptabelt sätt. Dessutom: Vill man ändra lagen, måste man göra det
i den ordning som tillämpas i den här församlingen, inte genom att omdefi-
niera ord.
Anf. 52 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Annika Åhnberg påstår att det är nödvändigt att veterinär är
närvarande när dessa ingrepp sker. Det är inte nödvändigt. I förarbetena an-
ges inte någonstans att anlitande av veterinär betyder att veterinären skall
vara närvarande. Det finns alltså ett utrymme för att hantera denna fråga
precis så som regeringen har gjort. Jag tror att det är ett mycket praktiskt
sätt att hantera den. Fram till årsskiftet var det faktiskt ofta så, att det här
operativa ingreppet utfördes utan bedövning, av djurägarna själva. Det är
nu slut på det, och det krävs en annan ordning. Jag tycker att det är ett stort
steg i rätt riktning.
Anf. 53 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag delar inte regeringens uppfattning om hur lagen skall tol-
kas i det här avseendet, och det är många med mig som inte gör det. Jag vill
bara ställa följande fråga: Kommer vi att kunna se fram emot nya omdefini-
tioner av begreppet operativt ingrepp? Kommer det att dyka upp andra före-
teelser där regeringen i begreppet lägger in något helt annat än vad det up-
penbarligen täcker, något som möjliggör för helt nya grupper att göra opera-
tiva ingrepp?
Det rimliga är väl att man, om man anser att avhorning inte är operativt
ingrepp och att bedövning inte kräver veterinärs närvaro, får komma till-
baka till riksdagen med ett förslag av den innebörden och försöka övertyga
riksdagen och den allmänna opinionen om att man har rätt. Då kan vi få en
allmän och bred diskussion. Då kan vi få se om allmänheten och den här
församlingen delar regeringens uppfattning på den här punkten eller inte.
Anf. 54 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det står i bakgrunden till lagstiftningen att det när det gäller
operativa ingrepp i princip inte bör få förekomma att annan än veterinär
själv verkställer ingreppet. Orden ”i princip” innebär att det finns ett visst
utrymme att tänja. I det här fallet gäller det en mycket specifik åtgärd, som
är klart definierad. Man vet hur den hanteras, och det har under många år
varit normalt att djurskyddstekniker med utbildning på området, t.ex. an-
ställda av husdjursföreningar, utför detta arbete. Om veterinär ställer sig
bakom detta, måste denne bedöma att den person som får uppdraget har
den erforderliga kompetensen. Det är en praktisk väg och en mer djurvänlig
hantering än vad vi har varit vana vid tidigare.
Anf. 55 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det är naturligtvis bra att vi är överens om det grundläggande
syftet att få fram en mera djurvänlig hantering, men jag tycker ändå att det
som jordbruksministern nu säger är rätt allvarligt. Han säger att lagen inne-
håller ett begrepp som det går att tänja på och dessutom att det är regering-
ens uppgift att göra det. Den uppfattning som regeringen har i denna fråga
delas uppenbarligen inte av myndigheten på detta område, statens jord-
bruksverk.
Jag tycker att det finns all anledning att ordentligt utreda denna tolknings-
fråga och att regeringen själv borde ta på sig ansvaret att se till att så sker.
Detta är definitivt inte en fråga som vi kommer till slutet med genom denna
debatt i dag, utan vi har all anledning att återkomma.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
21
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
22
Anf. 56 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag noterar att Annika Åhnberg och jag är överens om den
grundläggande inställningen, att det är djurskyddet som är det väsentliga,
inte vem som utför en viss åtgärd. Det är därför som det också är möjligt att
hantera det här på ett praktiskt sätt, precis som regeringen nu i sitt beslut
har bestämt skall ske.
Anf. 57 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Av den grundläggande gemensamma inställningen att det är
djurskyddet som är det väsentliga följer enligt min mening också den själv-
klara slutledningen att det blir rätt viktigt vem som har att göra olika typer
av ingrepp. Jag tror inte att vi kommer längre med diskussionen i dag, men
den är definitivt inte avslutad med detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 58 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Hadar Cars har frågat mig om vad regeringen avser att göra
för att vi i Sverige skall få en fungerande konkurrens mellan producenter av
mejeri- och charkuteriprodukter.
Ökad konkurens står högt på dagordningen för regeringen. I regeringsför-
klaringen understryks att konkurrenspolitiken skall skärpas och att såväl of-
fentlig som enskild maktkoncentration skall motarbetas.
Riksdagen fattade våren 1990 ett viktigt beslut om en reformering av den
svenska livsmedelspolitiken. Detta beslut innebär ett avsevärt ökat inslag av
marknadslösningar inom livsmedelssektorn genom intern avreglering. I riks-
dagsbeslutet understryks också den småskaliga livsmedelsindustrins bety-
delse för en fungerande konkurrens.
Effekterna av den livsmedelspolitiska reformen är hittills positiva. Bland
annat har priserna på livsmedel under år 1991 i stort sett legat stilla, medan
KPI totalt ökat med 8,1 %.
För att förhindra att näringen tar över de regleringar som riksdagen beslu-
tade skulle avvecklas fattade riksdagen vidare våren 1991 beslut om en för-
stärkt konkurrenslagstiftning inom livsmedelssektorn. Denna lag skall vara
i kraft tills en ny generell konkurrenslagstiftning träder i kraft. Regeringen
kommer till hösten att förelägga riksdagen en proposition om en sådan ny
förstärkt konkurrenslagstiftning.
I regeringsdeklarationen understryks att omställningen av jordbruket
skall fullföljas och att syftet är att Sverige vid inträdet i EG skall ha en stark
och konkurrenskraftig jordbruksnäring. Ett svenskt medlemskap i EG kom-
mer också att innebära att den svenska livsmedelsindustrin utsätts för ökad
konkurrens.
Den svenska regeringen arbetar också aktivt inom ramen för GATT för
att genom ömsesidiga sänkningar av gränsskydd och interna stöd till jordbru-
ket få till stånd en ökad internationell handel med jordbruksråvaror och livs-
medel. För att kunna tala om en fungerande konkurrens är det emellertid av
största vikt att konkurrensen sker på lika villkor.
Jag vill i det här sammanhanget också peka på den viktiga roll som konsu-
menterna har på marknaden. Genom bl.a. konsumentberedningen och pris-
kommissionen bevakar regeringen konsumenternas intressen.
Anf. 59 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Jag vill tacka herr jordbruksministern, som i sitt svar talar
varmt om konkurrens på lika villkor, om marknadslösningar, om behovet av
EG-anslutning och om önskemålet om ökad internationell handel. Allt detta
är bra. Det är också bra att jordbruksministern uppenbarligen spelade en
roll för att få Arla att ta tillbaka sina prishöjningar.
Men egentligen är det litet dystert att det skall behövas ministerord för att
påverka prisutvecklingen på viktiga matprodukter. Det skulle inte behövas,
om det i Sverige fanns en fungerande konkurrens på dessa områden. Det är
ju så - inte sant, herr minister? - att vi i Sverige betalar mycket för mjölken,
även i vår roll som skattebetalare. Genom de kobidrag som infördes för ett
antal år sedan har vi under tre år i dagens penningvärde nu betalat över 6
miljarder kronor till dem som håller kor. Det innebär naturligtvis att vi beta-
lar mer för de produkter som de framställer, inkl, färskmjölk. Mjölken är
alltså väsentligt dyrare för konsumenten än vad som syns i affären.
Låt oss jämföra med hur det är i EG. EG ger per liter mjölk ett stöd om
ungefär 2 kr. I Sverige uppgår stödet till 3:50 kr. Det svenska stödet är alltså
nästan dubbelt så högt som EG-stödet.
Min slutsats med anledning av det väsentligt högre stödet är att man i Sve-
rige borde genomföra en förtida sänkning av stödet till färskmjölk till EG:s
nivå gentemot alla länder, dvs. helt i enlighet med GATT-reglerna. Det skall
göras i syfte att förbättra konkurrensen i Sverige. Åtgärden kan ses, om man
så vill, som en förtida EG-anpassning.
Är detta också regeringens syn? Vill ministern ta sådana initiativ att Sve-
rige i god tid anpassas till EG:s regler på det här området?
Anf. 60 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Hadar Cars går betydligt utöver den grundläggande frågan.
Men jag har ingenting emot att diskutera hela området.
Först har vi den aktuella debatten om Arias mjölkpris. Debatten visade
att där fanns en reaktion i samhället. Jag vill inte övervärdera min egen roll
i sammanhanget. Det fanns andra statsråd som gjorde ännu klarare uttalan-
den än vad jag gjorde. Men det var debatten i samhället som utgjorde ett
hinder för att höja mjölkpriset i det här fallet. Det tyder på att det, även om
den vanliga konkurrensen, som kan vara större på andra områden, inte är
lika stor inom mjölksektorn, i dag finns ett medvetande som gör att livsme-
delspriserna hålls nere.
Utvecklingen förra året visar på att livsmedelspriserna inte följde med i
den allmänna prisutvecklingen. Det tycker jag är positivt. Vi har brutit tren-
den, och det tycker jag, sett ur ett konsumentperspektiv, är angeläget.
Det går naturligtvis att diskutera de s.k. kobidragen, som i och för sig kom
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
24
till som en ersättning för en icke gjord gränsskyddshöjning - det är alltså
fråga om en ersättning för ett pris. Jag ger Hadar Cars rätt på den punkten.
Samtidigt vet vi att det i Sverige, precis som i andra länder, förs en debatt
om på vilket sätt jordbruket skall kompenseras för en del samhällsuppgifter
som inte utgör direkt livsmedelsproduktion. Jag vet att det inte minst från
folkpartiets sida vid upprepade tillfällen har förts på tal frågan om att tillföra
sådant stöd, t.ex. som arealbidrag.
Inom EG är den debatten i dag ännu livligare. Ofta kompletteras relativt
försiktiga stöd till mjölken med direktstöd eller med andra subventioner,
t.ex. mycket gynnsamma investeringsregler och låneregler som inte finns i
Sverige. Jag skall inte gå in på en matematisk beräkning. Men, Hadar Cars,
de siffror som nämndes förenklar bilden.
Jag anser att vi skall anpassa det svenska jordbruket till EG. Det finns skäl
att på vissa områden göra det tidigare. Jag tror att man skall vara försiktig
med att på det här området gå för långt för tidigt. Det kan slå ut svenskt
jordbruk i onödan.
Anf. 61 TALMANNEN:
Jag får erinra om de debattregler som gäller.
Anf. 62 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Jag tar fasta på det som jordbruksministern sade, nämligen
att vi kan anpassa det svenska jordbruket tidigare till EG än vad som är nöd-
vändigt med hänsyn till medlemskapet. Jag tycker att det är ett mycket vik-
tigt uttalande.
Det är helt riktigt, som jordbruksministern sade, att vi i folkpartiet tycker
att arealbidrag är ett bra sätt att ersätta jordbrukarna för den miljöinsats som
de gör. Låt oss skilja på miljöinsatsen och mjölkproduktionen och framför
allt betona betydelsen av konkurrens för att kunna hålla priserna nere.
Subventionerna utgörs inte bara av kobidragen utan också av den för-
månsbehandling som ges jordbruksprodukterna genom att en lägre moms
läggs på dem. Vi satsar mycket på att hålla jordbrukspriserna nere med hjälp
av skattepengar. Men ändå hjälper inte det. Ministern måste rycka ut och
göra en insats, eftersom det saknas konkurrens. Hur skall vi, herr jordbruks-
minister, se till att vi snabbt får en ökad konkurrens inom livsmedelsområ-
det?
Anf. 63 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Först och främst har vi frågan om s.k. förtida anpassning till
EG. Det är många saker som är inblandade i den debatten. Vi vet att EG
planerar för att kraftigt sänka sina redan låga foderpriser. Det har naturligt-
vis betydelse för produktionen. Det går inte att bara se till den ena delen
utan att även se till den andra delen.
Jag tror att det finns möjligheter att komma fram på området. Men om vi i
Sverige, som planeras i EG, vill sänka foderpriserna, måste det kompenseras
med ett arealbidrag som tas från skattemedel. Men det skulle kunna sänka
produktionskostnaderna för animalieområdet.
Konkurrensen kommer! Företag av ny karaktär kommer att växa upp,
t.ex. med lokal produktion. Produkter från omvärlden kommer till Sverige.
Vid ett EG-medlemskap kommer det här att fungera mer eller mindre av sig
självt. Till detta kommer det faktum att konkurrenslagstiftningen skärps.
Anf. 64 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Arealbidraget är egentligen inte ett bidrag utan en ersättning
för en tjänst, för att bonden värnar miljön. Jag tycker att vi skall skilja på
detta och de bidrag som vi ger på grund av en olönsam mjölkproduktion.
Att matpriserna stiger beror främst på att de svenska matproducenterna
möter alldeles för litet konkurrens. Vad skall konsumenten göra? Skall han
sluta att äta? Det är inget alternativ. Statsrådet pekar i sitt svar på den viktiga
roll som konsumenten har på marknaden. Hur skall konsumenten utöva den
rollen, om det bara finns en producent av de livsmedel som konsumenten
måste ha för sin försöijning?
Stöten måste sättas in där. Vi måste se till att vi får fram en sänkning av
matpriserna genom att konkurrens skapas. En förtida anpassning till EG:s
regler skulle hjälpa oss med detta vad gäller t.ex. mjölkpriserna. Jag tycker
att vi skall satsa på detta tillsammans och se till att vi snabbt får samma regler
i Sverige som EG har när det gäller mjölken.
Anf. 65 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Man måste se jordbrukspolitiken som en helhet, och man
måste säkert också inkludera ett stöd för andra insatser än till livsmedelspro-
duktionen, dvs. miljöinsatser.
I den internationella debatten finns en mycket klar koppling mellan redu-
cerade priser och direktstöd. Låt sedan gärna direktstödet vara ett stöd som
onödiggör en överproduktion. Det är ju bra. Men vi måste se att det finns
ett samband.
Om vi vill ha ett öppet landskap och bevara den miljön i Sverige, kommer
det kanske att kosta litet mer i Sverige än det gör i vissa andra delar av
Europa. I Sverige är det på sina håll sämre klimatiska betingelser - inte så
mycket i produktionsavseende som att det krävs dyrare byggnader. Vi har
också ålagt oss bättre djurskydd och större miljörestriktioner. Därför får vi
vara beredda på en något högre kostnad. Det skall vi också ha med i denna
konkurrens - som jag vill ha på lika villkor.
Anf. 66 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Vi i folkpartiet är beredda att betala för öppna landskap. Vi
kan visst diskutera - det är jag övertygad om - hur mycket det skall kosta.
Men vad vi i folkpartiet liberalerna oroade oss för var att sänkningen av
matmomsen inte skulle leda till en motsvarande sänkning av matpriserna i
affärerna. Så har det inte heller blivit. Därför tycker jag att man måste kon-
statera att ingen momssänkning hjälper så länge inte konkurrensen fungerar.
Statsrådet har gett uttryck för ungefär samma grundläggande värderingar
som dem som vi har i folkpartiet liberalerna. Jag tycker att det är utmärkt.
Jag hoppas att de positiva förslag som har nämnts av statsrådet i den här
diskussionen om en förtida EG-anpassning också visar sig vara något som
regeringen är beredd att driva igenom under en nära framtid.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Anf. 67 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tycker att det är angeläget att vi inte fortsätter att odla
myten om att livsmedelspriserna skulle stiga snabbare än något annat. Det
är precis tvärtom. Livsmedelspriserna medverkade förra året till att hålla in-
flationen nere. Det var innan momsen på maten sänktes. Kurvan var flack -
ingen ökning av livsmedelspriserna för konsumentens del samtidigt som ut-
vecklingen av KPI var över 8 %, dvs. en inflation som var över 8 %. Det här
är viktigt att komma ihåg.
När det gäller mejerisektorn är det värt att notera att mejeriprodukterna
sedan januari 1989, på tre år, har i löpande priser stigit med ungefär 7 %
medan däremot inflationen har varit ungefär 25 %. Omräknat i fasta priser
är det fråga om en sänkning i storleksordningen 15 %.
Jag är medveten om att här finns direktstöd osv. Men det har haft effekt
och inte ätits upp av prisutvecklingen. Samma sak är det med momssänk-
ningen. Den gäller fortfarande i affärerna, och det är jag glad för. Jag beva-
kar det.
Anf. 68 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Det hade varit förfärligt om den momssänkning som vi har
genomfört inte hade fått någon effekt, utan livsmedelprisema hade stigit
mer än andra priser trots momssänkningen. Så har tack och lov inte skett.
Men vi måste också ta med de direkta subventionerna i beräkningen. Det
instämde jordbruksministern i. Vi har kobidragen på 6 000 miljoner. Dess-
utom är matmomsen lägre.
Jag uppfattar det som att vi är överens på en grundläggande punkt. Det är
i så fall alldeles utmärkt. Det är inte konsumenternas övervakning av pri-
serna eller jordbruksministrars uttalanden som skall bestämma priserna.
Det skall finnas konkurrens också när det gäller livsmedel, som ger konsu-
menterna möjlighet att välja var de skall handla. De skall kunna köpa där
det är billigast. Det är så konkurrensen fungerar på andra områden. Om det
kan bli så även på detta område är det bra.
Anf. 69 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag skulle förmoda att vi i vissa grundläggande avseenden är
överens. Annars skulle inte våra båda partier ingå i samma regering.
Jag håller med om att det är konkurrensen, marknaden, som skall lösa
problemen. Jag har själv engagerat mig mycket i den jordbrukspolitiska re-
form som har lett fram till detta. Däremot får man inte allting på en gång.
Men var säker, Hadar Cars, det kommer.
Anf. 70 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Vi har belyst de skillnader som finns mellan oss och också
likheterna. Jag tycker att debatten har varit klargörande.
Överläggningen var härmed avslutad.
26
Anf. 71 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! John Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att det svenska jordbruket inte skall behöva konkurrera på vissa i frågan
angivna villkor i fråga om djurhållning vid ett framtida medlemskap i EG.
Sverige har ännu inte böljat förhandla med EG om ett medlemskap. Ge-
nom det nyligen slutförhandlade EES-avtalet föreligger dock överenskom-
melser med EG inom flera områden som berörts i John Anderssons fråga.
Härvid har Sverige erhållit möjligheter att behålla våra nationella regler på
flera för Sverige väsentliga punkter.
En allmän utgångspunkt för de fortsatta förhandlingarna med EG är att
Sverige skall hävda sina intressen och försöka behålla den goda hälso- och
smittskyddsnivå vi har i landet. Det är viktigt att svenska konsumenter kan
erhålla livsmedel som kommer från friska djur och uppfyller höga hygieniska
krav. Detta kommer att vara en av våra utgångspunkter i förhandlingarna
med EG. John Anderssons lista över skillnader mellan svenska regler och
EG:s regler är ett bra exempel på att svenskt jordbruk inom flera områden
har konkurrensfördelar som är viktiga att framhålla i marknadsföringen på
en fri marknad.
Anf. 72 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Jag
utgår från att jordbruksministern och jag är överens om att vi skall ha en
fungerande livsmedelsförsörjning i landet oavsett vad som händer framöver.
Det skall också vara bra livsmedel och en bra djurhållning.
Jag kan se av svaret att jordbruksministern har stora förhoppningar om att
jordbruket i vårt land skall klara en EG-anpassning. Jag kan tillägga att detta
även gäller LRF. Det är en synpunkt som många i jordbrukssektorn ställer
sig tvivlande till och allra helst nu, eftersom jordbruksministern nyss har sagt
att han är beredd att göra en förtida anpassning. Det tycker jag är en mycket
märklig deklaration av en bonde.
Jordbruksministern säger i svaret att Sverige redan har erhållit möjlighe-
ter att behålla vissa regler på flera för Sverige väsentliga punkter. Jag skulle
vara glad om jordbruksministern kunde nämna några exempel på väsentliga
punkter där man har tillmötesgått oss.
Jordbruksministern säger att en utgångspunkt är att vi skall behålla den
goda hälso- och smittskyddsnivå som vi har i landet när det gäller livsmedels-
produktionen. Vidare sägs att Sverige har konkurrensfördelar som kommer
att vara viktiga framöver. Jag vet inte om man kan ställa så stora förhopp-
ningar till att konsumenterna skall betala så mycket mera för livsmedlen om
de är framtagna på ett visst sätt. Kan det vara realistiskt, om knapphetens
kalla stjärna lyser över deras huvuden?
Anf. 73 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är en sak att vi får behålla huvuddelen av de regler vi har
i Sverige förvår egen del. Däremot kan vi inte i ett framtida samarbete kräva
att andra länder skall följa samma regler om de vill sälja till oss. Om jag
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
28
förstår John Anderssons fråga rätt är det bl.a. det problemet han tar upp.
Det kan bli en sned konkurrens. Vi har haft denna fråga uppe i annat sam-
manhang tidigare. Det kan komma in livsmedel i Sverige, vilka har en annan
karaktär och är producerade på annat sätt. Det är naturligtvis viktigt att man
vet vad som är vad och var livsmedlen kommer ifrån. Samtidigt tror jag att
det är angeläget för det svenska jordbruket, den svenska miljön och folkhäl-
san att vi hävdar de stränga reglerna. Det kan innebära en konkurrensfördel.
Om det är en konkurrensfördel bör det också kunna vara en prisfördel, både
på den svenska marknaden och, i ett längre perspektiv, på den internatio-
nella marknaden.
Beträffande John Anderssons påpekande att det var ett egendomligt utta-
lande om en viss förtida anpassning vill jag säga följande. Jag ser det som
nödvändigt att vi går kortaste möjliga väg mellan våra ståndpunkter, om vi
skall närma oss EG. Men det gäller inte endast den fråga som var uppe i den
förra debatten. Det gäller naturligtvis också hur man betalar och hur man
kompenserar. Det är en mycket intressant fråga som vi inte kan reda ut i dag.
Vi återkommer säkert till den senare.
Anf. 74 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Vi har nyss haft en debatt om ursprungsmärkning. Man måste
veta varifrån t.ex. köttet kommer. Jag har med företrädare för det svenska
jordbruket diskuterat reglerna om vad som är tillåtet inom EG och förbjudet
i Sverige - kadavermjöl i fodret, salmonella i köttproduktionen, tillväxtanti-
biotika osv. Det har sagts att det svenska jordbruket måste sänka sina kost-
nader med en fjärdedel, alltså 25 %, för att hänga med i EG-konkurrensen.
Man kan fråga sig om detta är möjligt med de krav och bestämmelser som
finns i dag. Om det vore möjligt kan man ställa sig frågan varför detta inte
redan har hänt, varför vi inte i Sverige har livsmedel som är 25 % billigare.
Anf. 75 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Nu skall vi inte blanda bort siffrorna. John Andersson talar
om en sänkning på 25 %. Det är en siffra som har nämnts i samband med en
kostnadspress i förädlingsledet. Det skulle alltså inte vara en sänkning av
livsmedelspriserna med 25 %.
John Andersson tar upp en del jämförelser i sin fråga. Jag vill gärna på-
peka att tillväxthormoner är förbjudna såväl i Sverige som i EG. Det är i
princip ingen skillnad. Om det sedan är några skillnader i praktiken skall jag
i detta sammanhang låta vara osagt. Kravet på halm i grisboxar finns med i
ett direktiv som beslutades i november 1991 av EG. Där tas också upp göd-
kalvars utfodring, mörklagda stallar och förbud mot att hålla suggor upp-
bundna. EG närmar sig den svenska ståndpunkten i dessa sammanhang, vil-
ket vi bör glädjas över.
Anf. 76 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag skulle allmänt vilja säga att detta är mycket viktiga frågor
för vårt land. Det handlar om vår livsmedelsförsörjning. Vi har tidigare sagt
att livsmedelsförsörjningen skall kunna garanteras oavsett vad som händer i
landet, oavsett om det är ofred. Vi skall kunna bevara vårt jordbruk, t.ex.
Norrlandsjordbruket. Jag saknar en debatt om spelreglerna i dessa så viktiga
frågor. I mina kontakter med jordbrukarna påtalar de detta hela tiden: De
vet inte vilka spelregler som skall gälla. Ändå förhandlar man om ett inträde,
som innebär att vi skall konkurrera på Europamarknaden. Jordbruksminis-
tern har säkert fått åtskilliga brev efter de program som har visats i TV om
hur djuren hanteras. Nu reses ännu fler frågor om vad framtiden innebär.
Anf. 77 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! TV-filmerna angående djurbehandling i andra länder visar
tydligt att Sverige i det här sammanhanget har en bra position att starta från.
Jag tycker att det är angeläget att vi också för en debatt om det svenska jord-
bruket och om hur vi i framtiden skall klara också mindre gynnade delar av
Sverige.
Jag har i dag framlagt en proposition till riksdagen om ett ökat Norrlands-
stöd. Var gång jag träffar människor i Bryssel är en av de stora frågorna: Hur
klaras detta? Jag är ganska övertygad om att det är svåra nötter att knäcka,
men det är en målsättning från regeringens sida att knäcka dessa nötter och
därmed bevara jordbruket i hela Sverige.
Anf. 78 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! En mycket avgörande fråga är om det är EG:s nuvarande
jordbruk som skall anpassas till Sveriges bestämmelser eller om det är Sveri-
ges jordbruk som måste anpassas till EG:s. Jag är inte så övertygad om att
den svenske bonden är beredd att konkurrera inom livsmedelssektorn med
de bestämmelser och på det sätt som i dag gäller på många håll inom EG.
Det gäller även med tanke på etiska och moraliska aspekter. Vi har väldigt
framskjutna positioner inom jordbrukssektorn trots de skall som hörs av och
till när det gäller det svenska jordbruket. Jag vill hävda att jordbruket är
föredömligt.
Anf. 79 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är kanske övermaga att tro att EG skulle anpassa sig till
den svenska jordbrukspolitiken. Jag tror att vi måste vara medvetna om att
en medlemskapsansökan till EG egentligen innebär att man förutsätter att
EG:s politik i stort även kommer att gälla för oss framöver.
Det är dock intressant att notera att processen när det gäller djurskydd
och miljöhänsyn har hunnit längre i Sverige. Processen är emellertid på gång
även inom EG, och det är sannolikt att den går åt samma håll som i Sverige.
Vi har en konkurrensfördel i och med detta försprång.
Jag tror att vi i huvudsak klarar konkurrensen. Men vi skall vara medvetna
om att det krävs särskilda stöd och kanske en utbyggnad av stödformer som
finns i EG - kompletterade med nationella stöd - för att vi skall klara den.
Nationella stöd betalar vi redan i dag, så på den punkten blir det inte sämre.
Anf. 80 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Detta att det skulle vara en fördel från konkurrenssynpunkt
att bedriva jordbruk i Sverige på ett visst sätt är jag inte så övertygad om.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
lOmars 1992
Svar pä frågor
30
Jag vet att konsumenterna ser mycket till priset när de står i butiken och skall
välja varor.
Av just den orsaken har jag varit kritisk till en sänkning av gränsskyddet.
Vi har t.ex. nu en fördubblad köttimport, som inte är till gagn för vår livsme-
delsförsöijning. Inte heller är den till gagn för vårt jordbruk, och i det sam-
manhanget finns det ju regler om hur livsmedelsproduktionen skall ske. Jag
är inte övertygad om att det skulle innebära en konkurrensfördel, tvärtom.
Jag menar att risken finns att jordbruket slås ut.
Till sist vill jag åter framföra att en bredare och djupare debatt om det
svenska jordbruket borde initieras på något sätt innan vi står inför ett fak-
tum. Inom jordbruket måste man få veta vad framtiden innebär.
Anf. 81 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Låt mig bara säga två saker med anledning av det som har
sagts. För det första känner naturligtvis även jag en oro för det svenska jord-
bruket och ser det som en uppgift att se till att inget svenskt jordbruk slås ut
i onödan. I ett EG-perspektiv tror jag faktiskt att vi har ”hyfsade” möjlighe-
ter att klara det svenska jordbruket.
Möjligen kan man säga att vi har olika tempon med tanke på den jord-
brukspolitik som vi har lagt fast i Sverige. Det finns en liten risk för att vi
under de senaste åren har ålagt oss själva hårdare krav än vad EG skulle ha
gjort. Det skall vi ha med i bedömningen. Det är några av de funderingar
som jag för fram i en för riksdagen framlagd proposition.
Jag ställer gärna upp på John Anderssons krav på en bred och djup debatt
om jordbruket. Detta är ju väl kopplat till hela landbygdsproblematiken och
problematiken i de norra delarna av landet. Jag tycker att vi kan hjälpas åt
att föra den debatten.
Anf. 82 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Kan man då förvänta sig att jordbruksministern tar initiativ
till en sådan fördjupad debatt?
Anf. 83 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Ja!
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 84 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Pehr Löfgreen har frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar
vidta för att skynda på den byråkratiska processen så att planerade bostads-
projekt kan komma i gång utan onödig fördröjning.
Situationen för länsbostadsnämnderna är just nu att de - förutom nya
ärenden - måste behandla ca 16 000 ärenden från förra året som sökandena
begärde vilande till årsskiftet. Anledningen är att det den 1 januari i år över-
gångsvis öppnades en möjlighet att få räntebidrag för garage och parkerings-
anläggningar, även i ärenden där lånebeslut meddelats enligt äldre regler.
Detta har medfört ökade väntetider för de som söker nu, eftersom nämn-
derna måste ta de äldre ärendena först, bl.a. med hänsyn till behovet att få
lånen för de redan färdiga projekten placerade snabbt.
Att införa möjligheten för äldre ärenden att få räntebidrag för garage var
dock nödvändigt med hänsyn till att den tidigare regeringen ställt i utsikt att
räntebidrag skulle lämnas även för sådana ändamål.
Jag har förvissat mig om att arbetet med de äldre ärendena nu har fram-
skridit så långt att man redan har börjat behandla nya ärenden. Boverket
räknar med att nämnderna med nuvarande personalresurser skall kunna
klara upp till 300 ärenden per arbetsdag.
I vad sedan gäller det nya systemet med statliga kreditgarantier för ny-
och ombyggnad av bostäder har en viss osäkerhet uppstått bland långivarna
beträffande garantins innebörd. Just nu bereds i regeringskansliet ett förslag
till ändrade bestämmelser i syfte att klarlägga och förtydliga villkoren för
garantin. Jag räknar med att regeringen redan inom någon vecka kan ta ställ-
ning till förslaget.
Anf. 85 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för det förnämliga svaret på min fråga.
Bostadsfinansieringen är i dagens läge en av de viktigaste frågorna för fort-
satt utveckling av Sverige.
På grund av lågkonjunkturen och alla oklarheter som har rått och fortfa-
rande råder har arbetslösheten inom byggbranschen kraftigt ökat. Konkur-
ser inom leverantörsleden har skett i stor skala.
Bostadsbyggandet är en morot för att få fart på Sverige och har tidigare
ofta använts som en sådan. Mitt i en lågkonjunktur hindras i dag bostadspro-
duktionen, vilket är mycket olyckligt.
Infrastrukturella åtgärder påverkar icke arbetslöshetssiffrorna. Ett
mycket litet antal människor får i samband med dessa åtgärder arbete, och
åtgärderna medverkar därför ytterst marginellt till en minskad arbetslöshet.
Vad man snabbt kan göra är att avskaffa byråkratin. Lägg omgående ned
länsbostadsnämnderna och för över hela prövningsansvaret på kommu-
nerna. Förenkla finansieringssystemet med hjälp av t.ex. schablonbelopp
som utbetalas direkt till byggherren. Låt byggherren själv ansvara för uthyr-
ning och hyressättning.
Först då uppnås en fungerande marknad med jämn efterfrågan och pro-
duktion. Förenkla byråkratin vid ombyggnad av bostäder och avskaffa hy-
resgästföreningens inflytande vid prövning av ombyggnadsärendena.
Om det som jag här rekommenderat sker tillsammans med det som herr
statsrådet rekommenderat, finns det förutsättningar såväl för att få fart på
byggandet av villor, radhus och lägenheter som för en minskad arbetslöshet
inom byggbranschen.
Anf. 86 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! De problem som finns när det gäller byggsektorn i dag är för-
orsakade av en ryckig bostadsplanering. Det är en bostadspolitik, som förts
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
32
av den tidigare regeringen och som lett till orimliga kostnadsökningar, vilka
inte kan bäras vare sig av hyresgäster, lokalkonsumenter eller motsvarande.
Vi har också haft en byggvolym som har varit allför stor. Det är alltså inte
möjligt att fortsätta att bygga i den omfattning som har varit aktuell tidigare
och som har genomförts under de senaste åren. Det innebär att volymen
kommer att gå ned till en förhållandevis rimligare nivå. Regeringen har re-
dan företagit åtgärder som förenklar lånehanteringen väsentligt.
De övergångsproblem som i viss utsträckning har funnits har jag redovi-
sat, och vi avser att fortsätta att förenkla, inte minst när det gäller statens
stöd till bostadsfinansieringen. Förslag om detta kommer att läggas fram så
småningom.
Anf. 87 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Jag delar i stort statsrådets nu framförda redogörelse. Det är
allmänt bekant att det under den förra regeringens tid fick vara litet för
mycket av låt-gå-politik. Jag tror att det statsrådet nu har framfört trots allt
kan göra att det blir fart på byggandet, att det i alla fall blir byggande som
uppfyller kraven och önskemålen från människorna som vill bo och verka i
nybyggda områden.
Jag är därmed nöjd och belåten och tackar herr statsrådet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 88 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jan Bergqvist har frågat mig varför regeringen hindrar riks-
banken att få närmare kännedom om vad som ligger till grund för regering-
ens tolkning av bankrörelselagen. Frågan har ställts mot bakgrund av att re-
geringen den 20 februari 1992 beslöt att endast vissa uppgifter, ingivna av
Skandinaviska Enskilda Banken i ett av regeringen tidigare avgjort ärende,
skulle lämnas ut till riksbanken.
I ett regeringsärende angående tillstånd för SE-banken att förvärva aktier
i Skandia Group Försäkringsaktiebolag lämnade banken den 10 januari 1992
in vissa kompletterande handlingar till regeringen. Banken begärde att
handlingarna skulle sekretessbeläggas. För uppgifterna i handlingarna be-
dömdes också sekretess enligt 8 kap. 5 § första stycket sekretesslagen
(1980:100) gälla. I det aktuella ärendet hade riksbanken tidigare hörts som
remissinstans. Ärendet avgjordes av regeringen den 16 januari 1992.
Riksbanken begärde därefter hos finansdepartementet att få ta del av de
kompletterande handlingarna. Dessa hade tillförts ärendet efter det att riks-
banken avgett sitt remissyttrande.
Detta ärende, dvs. riksbankens begäran att få ta del av de aktuella hand-
lingarna, bereddes gemensamt med justitiedepartementet, som svarar för
sekretesslagstiftningen. Regeringen gjorde i sitt beslut den 20 februari 1992
den bedömningen, att merparten av uppgifterna i de ingivna handlingarna
omfattades av sekretess enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen samt att de sekretess-
belagda uppgifterna inte rörde riksbankens ansvarsområde på sådant sätt,
att riksbankens intresse av att ta del av uppgifterna borde ges företräde fram-
för SE-bankens intresse av att uppgifterna inte röjs. Uppgifterna kunde där-
för inte lämnas ut till riksbanken. De uppgifter som inte omfattades av sekre-
tess lämnades ut.
När det gäller de uppgifter som inte lämnades ut gjordes alltså först den
bedömningen, att uppgifterna omfattades av sekretess enligt sekretesslagen.
Därefter prövades om uppgifterna ändå kunde lämna ut till riksbanken med
stöd av den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § samma lag. Enligt denna be-
stämmelse får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en annan myndighet
”om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen skall skydda”. Enligt ett JO-utlåtande
som finns återgivet i JO:s ämbetsberättelse från 1963 krävs för att utläm-
nande skall kunna ske att den mottagande myndigheten har behov av uppgif-
terna för sin verksamhet. Det är viktigt att här konstatera att riksbanken en-
dast är remissinstans i ärenden av detta slag och inte, som antyds i Jan Berg-
qvists fråga, den myndighet som har att avgöra tillståndsfrågan.
Vid denna intresseavvägning konstaterade regeringen alltså att uppgif-
terna inte rör riksbankens ansvarsområde på ett sådant sätt, att riksbankens
intresse av att ta del av uppgifterna bör ges företräde framför SE-bankens
intresse av att uppgifterna inte röjs. Slutsatsen är därför att regeringen, med
iakttagande av sekretesslagens bestämmelser, inte kan lämna ut uppgifterna
till riksbanken.
Anf. 89 JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Jag har tidigare frågat Bo Lundgren på vilka grunder regeringen ger till-
stånd till banker att få köpa organisationsaktier i ett försäkringsbolag. Bo
Lundgren blev i pressen anklagad för att ha gjort en ansträngd lagtolkning
och för att ha gett ett besynnerligt tillstånd. Jag trodde då att Bo Lundgren
skulle anstränga sig alldeles extra för att i riksdagen ge klara besked om hur
regeringen tillämpar lagstiftningen i sådana här fall. Men vi blev besvikna.
Vi fick inte de klara besked som vi tycker att vi har rätt att kräva.
Det vi diskuterar i dag är ett steg vidare i den här historien. Nu vill rege-
ringen inte heller ge riksbanken insyn i vad som ligger till grund för regering-
ens tolkning av bankrörelselagen. Statsrådet försöker ta skydd bakom sekre-
tesslagen och framställer det som att det här var man nödd och tvungen till.
Men detta är ju en bedömningsfråga. Regeringen har en formell rätt att fatta
olämpliga beslut, och den rätten har regeringen utnyttjat. Men det här var
inte alls nödvändigt, utan tvärtom är det en utomordentligt svag saklig
grund. Har det någon gång förekommit sedan demokratin bröt igenom i Sve-
rige att riksbanken har förvägrats att få ta del av sådana uppgifter från ett
departement som riksbanken ansett vara nödvändiga för att kunna fullgöra
sin uppgift som övervakare av det finansiella systemet? Känner Bo Lund-
gren till något sådant fall? Jag tror att regeringen här har satt en ful plump i
Sveriges demokratiska historia. Det är dessutom så, eller hur, Bo Lundgren,
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
34
att riksbanken har likvärdiga möjligheter att sekretessbelägga uppgifter som
departementet har?
Anf. 90 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Om grunden för regeringens beslut har vi fört en diskussion
tidigare.
Jag vill bötja med att slå fast att det inte, vilket är oomtvistligt, ligger inom
riksbankens kompetensområde att ge tillstånd till bankers aktieförvärv en-
ligt bankrörelselagen. Enligt denna lags 2 kap. 6 och 6a §§ är det regeringen,
eller efter regeringens bemyndigande, finansinspektionen som meddelar till-
stånd till sådana förvärv. Det är alltså inte riksbanken som har att handlägga
dessa ärenden. Det ingår inte i riksbankens uppgifter. Detta är viktigt att slå
fast.
Det anges i regeringsformens 1 kap. 1 § tredje stycket att den offentliga
makten utövas under lagarna. Regeringen har alltså exempelvis i sin hante-
ring av tillståndsärenden att följa bl.a. sekretesslagens bestämmelser. Något
utrymme för regeringen att avvika från dessa bestämmelser finns inte. Oav-
sett vilken vilja regeringen skulle ha att agera i den ena eller andra riktningen
kan regeringen inte avvika från sekretesslagens bestämmelser. Det är möj-
ligt att Jan Bergqvist skulle visa mindre respekt för sekretesslagstiftningen.
Det skulle i så fall vara beklagligt.
Anf. 91 JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Nej, jag tror faktiskt inte att jag skulle visa mindre respekt.
Däremot vill jag upprepa att det här inte är någonting mekaniskt givet utan
en bedömningsfråga. Det är ingenting som säger att inte ett annat statsråd
eller en annan regering skulle ha bedömt på ett annat sätt och sagt att vi inte
skall sätta upp onödiga staket för riksbankens insyn, att vi inte på ett onödigt
sätt skall begränsa riksbankens uppgifter som övervakare av det finansiella
systemet.
Bo Lundgren hänvisar till att riksbanken är en remissinstans. Ja, men skall
inte en remissinstans kunna få ta del av allt relevant material? Betyder det
Bo Lundgren här säger att finansinspektionen skulle få del av allt material,
om den gjorde en motsvarande framställning?
Det saknas en mycket viktig del i analysen av sekretesslagen i Bo Lund-
grens svar och inlägg. Jag skall återkomma till det i mitt nästa inlägg, för min
taletid är nu slut.
Anf. 92 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Vi är uppenbarligen överens - det måste vi vara - om att det
inte är riksbanken som beviljar tillstånd enligt bankrörelselagen. Det är
alltså inte riksbanken som har denna uppgift. Detta är det första och det vik-
tigaste.
Finansinspektionen kan delegeras denna uppgift av regeringen. Finansin-
spektionen tillstyrkte också den ursprungliga ansökan, även om det fanns
reservationer från en del ledamöter i styrelsen.
Så säger Jan Bergqvist att man kan tolka grundlagen och sekretesslagen
på olika sätt. Om det är någon gång man skall vara väldigt strikt i sin lagtolk-
ning, är det när man följer regeringsformens bestämmelser och tar hänsyn
till både individers och organisationers rätt att kräva att sekretesslagens be-
stämmelser uppfylls. Vid utlämnande av uppgifter till en annan myndighet
skall hänsyn kunna tas till om dessa uppgifter blir sekretessbelagda hos den
andra myndigheten. Vi har konstaterat att riksbanken inte har uppgiften att
ge tillstånd och alltså inte har behov av dessa uppgifter. Detta är det grund-
läggande för regeringens beslut. Dessutom kan man ifrågasätta huruvida
uppgifterna i realiteten kommer att bli sekretessbelagda hos riksbanken.
Detta är inte 100-procentigt klarlagt, men det ligger utanför den bedömning
vi har gjort.
Anf. 93 JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Bo Lundgren svarar inte på frågan om finansinspektionen
skulle få del av allt material om den gjorde motsvarande framställning. Det
är underligt att man reducerar betydelsen av riksbanken till att riksbanken
bara är en remissinstans som uppträder vid ett enstaka tillfälle. Vid många
tillfällen kan riksbanken ju avkrävas att bedöma sådana här frågor. Då är det
självklart att man måste veta vad det är för grunder som gäller i regeringens
tillämpning av bankrörelselagen.
När man gör en bedömning av utlämnande eller inte, skall man se om den
myndighet det gäller har möjlighet att sekretessbelägga uppgifter. I själva
den framställning som riksbanken gjorde till regeringen hänvisar man till 8
kap. 5 § sekretesslagen och säger att man kan garantera att dessa känsliga
uppgifter kan sekretessbeläggas i samma utsträckning som regeringen kan.
Anf. 94 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det ankommer inte på mig att i riksdagens talarstol i ett fråge-
svar ta ställning till huruvida någon annan kan få ta del av de uppgifter som
det gäller i sammanhanget. Det får komma ett regeringsbeslut i sedvanlig
ordning efter en framställning från den som är intresserad av att ta del av
uppgifterna.
Sedan är det helt klart - där är vi överens - att det inte är riksbankens
uppgift att bevilja tillstånd. Det är detta som i grunden avgör frågan om ut-
lämnande av uppgifterna. Det är anmärkningsvärt att höra Jan Bergqvist,
med sin position i riksdagen, på ett så lättvindigt sätt tala om regeringsfor-
mens bestämmelser och sekretesslagens krav.
Anf. 95 JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Riksbanken kan vid flera tillfällen i fortsättningen få ta ställ-
ning till andra bankers krav på att få tillstånd att köpa organisationsaktier.
Då har riksbanken ett legitimt skäl att veta vad som har gällt för SE-banken,
så att man kan behandla andra banker på ett likvärdigt sätt. Det är förvå-
nande att Bo Lundgren vill reducera detta arbete och säger att man inte skall
ha tillgång till allt relevant material.
Jag har faktiskt läst det som regeringen har offentliggjort i detta ärende.
Det är mycket märkligt. Det innehåller en skrivelse från SE-banken som är
starkt polemisk mot riksbanksfullmäktiges avstyrkande av tillståndsansö-
kan. Plötsligt avbryts argumenteringen mitt i en mening, och tankegången
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
bryts utan att man kan följa den. Ett annat stycke är uteslutet. Jag tycker att
det är konstigt att regeringen offentliggör uppgifter om samarbete i fråga om
en sakförsäkring, som inte finns med på det papper som nu lämnats till of-
fentligheten. Det är mycket konstigt. Kan Bo Lundgren förklara detta?
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 96 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Lars Moquist har frågat mig vad sanningen är i den av Expres-
sen den 4 och 5 februari 1992 angivna Nicaraguaskandalen.
Sanningen är den att Expressen byggt sina uppgifter om det svenska stödet
till bondekooperationen i Nicaragua på underlag från två besvikna bistånds-
arbetare. Dessa har efter artiklarna i Expressen tillskrivit mig och beklagat
att artiklarna fått felaktiga proportioner.
En av huvudpoängerna i de angivna artiklarna var att det svenska stödet
syftade till att stödja en extrem sandinistorganisation och att biståndet i sin
förlängning egentligen hade till syfte att omstörta den sittande regeringen i
Nicaragua.
Jag hade för tio dagar sedan tillfälle att ingående dryfta det svenska bistån-
det till Nicaragua med landets biståndsminister. Han uttalade stor uppskatt-
ning för det svenska biståndet, innefattande även den av Expressen åsyftade
delinsatsen. Samtalet med min nicaraguanske kollega vittnade om att grun-
derna för Expressens upprördhet är överspelade och saknar relevans i dag.
Projektet bedöms vara i linje med såväl landets ekonomiska som demo-
kratiska reformprogram. För mig är det i det här fallet inte oviktigt att före-
trädare för mottagarlandets regering är nöjda med inriktningen på det
svenska biståndet.
Anf. 97 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag anade att svaret
skulle bli så som det blev.
När det gäller det sista stycket i biståndsministerns svar vill jag framhålla
att den nuvarande Nicaraguaregeringen självfallet inte vill reta den svenska
regeringen genom att kritisera ett bistånd som landet är mycket beroende
av. Då tiger man om de miljoner som har gått till sandinisterna.
Jag anser att det är både riktigt och viktigt att man lyfter fram de problem
som finns inom biståndssamarbetet. Alf Svensson är väl medveten om att
allt bistånd naturligtvis inte kommer fram och får den effekt som vi har tänkt
oss. Men det är viktigt att vi försöker göra någonting åt saken.
Orsaken till att jag har tagit upp den här frågan är att Alf Svensson i en
replik till mig den 26 februari - trots att han själv har uttalat sig i den frågan
i Expressen - undrade vad det var som gick så snett i Nicaragua. I sin replik
sade Alf Svensson vidare att man hade erbjudits att göra en dementi, men
att en sådan inte hade publicerats. Det är därför viktigt att få veta om Ex-
36
pressen och dess utrikeskorrespondent Ulf Nilsson medvetet eller omedve-
tet har fört fram uppenbara lögner i tidningen.
Vi vet i dag att det låg sanning bakom artikeln, men Alf Svensson vill nu
tona ned betydelsen av den. Jag skall ta upp några av de påståenden som
tydligen var korrekta, inte för att göra en snedvinkling av vad som var bra
eller fel med detta bistånd, utan för att peka på vad som var korrekt i arti-
keln, det som Alf Svensson menar inte var sant.
I artikeln står bl.a. att SIDA:s hjälp till Nicaragua hamnar i partipampar-
nas fickor medan de fattiga småbönderna blir lottlösa. Stora summor försnil-
las, och allting tyder på att situationen bara försämras. Sveriges hjälp an-
vänds politiskt och kan användas för att hjälpa sandinisterna tillbaka till
makten.
Bakgrunden var två biståndsarbetare som var missnöjda med hur projek-
tet i Nicaragua genomfördes. De kom därför på kant de övriga, vilket fick
till följd att de två biståndsarbetarna tvingades säga upp sin anställning.
Anf. 98 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tror att man skall akta sig för att påstå att en biståndsmi-
nister som kommer från ett u-land och besöker oss inte vågar tala om vad
han tycker och tänker eller vad han har för önskemål av den orsaken att vi i
så fall skulle dra in biståndet. Så fungerar det inte. Jag kan försäkra Lars
Moquist att de resonemang som vi för med mottagarländer och politiker där-
ifrån är mycket uppriktiga och raka. Det vore ju förskräckligt om vi inte fick
veta vad politiker i dessa länder anser innerst inne, vilket jag vågar påstå att
vi får.
Också jag har tidigare sagt att jag tycker att det är väldigt värdefullt med
en öppen och rak debatt. Men när Lars Moquist i utrikesdebatten sopade
till med att man inte dragit någon lärdom av de skandaler som uppdagats i
Mozambique och nu senast i Nicaragua, tyckte jag att det var rim och reson
att få detta exemplifierat. Därför blev det några uttalanden i en Expressenar-
tikel.
Anf. 99 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Alf Svensson, varför skall man ha utgångspunkten att för-
svara allting? Varför sprida en sådan dimma över problemen? Varför inte
försöka klarlägga och korrigera? Man blåser bara på med mera pengar utan
att se efter vad det är som har gått fel. Jag tycker att man borde vara litet
kritisk när det gäller biståndet.
Alf Svensson sade att man får reda på hela sanningen av besökare från
andra länder. Jag tror inte att det är så. Man får kanske aldrig fram hela san-
ningen, Alf Svensson.
Alf Svensson vill gärna vinnlägga sig om god etik - och det är jättebra
men det var litet tråkigt att Alf Svensson i replikskiftet i februari visade nå-
got av en besserwissermentalitet. Han uttryckte det så, att jag skall skaffa
mig mer på fotterna innan jag sopar till osv. Det var alltså en artikel i Expres-
sen som låg till grund. Det kändes som att det var en nedlåtande ton som
präglade hela repliken. Jag sade ju bara det som biståndsministern nu uppre-
pade, att man skall ta lärdom av de skandaler som förekom i Nicaragua.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
38
Anf. 100 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag är mycket ledsen om jag har haft en nedlåtande ton. I så
fall ber jag gärna om ursäkt, men jag undrar om jag inte skulle kunna retur-
nera genom att uppmana Lars Moquist att använda en något mindre nedlå-
tande ton när det svenska biståndet avhandlas. När man använder påståen-
den som att ”dra lärdom av de skandaler som uppdagats i Mozambique och
nu senast i Nicaragua”, känns det ganska tungt att ligga i för kung och foster-
land för att försöka få rätsida på någonting som är gränslöst svårt. Jag har
många gånger sagt att det är svårt, för vi möter inte administrationer som är
som den svenska administrationen. Det är en helt annan situation att ha att
göra med relationer mellan Sverige och Norge, mellan Sverige och Italien
eller mellan Sverige och Tyskland. Här rör det sig om u-länder.
Jag vill också påpeka att det nu är en ny regim i Nicaragua. Det var ändå
någonting gammalt som helt plötsligt togs upp i Expressen. Den nya regi-
mens biståndsminister, Kriiger, talar väl om UNAG och det här projektet.
Han säger att Nicaraguas demokratisering var ett nordiskt projekt. Då kan
det inte vara så galet.
Anf. 101 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Det var ju en hel del som gick galet, inte bara de lastbilar som
sandinisterna använde under sin valröelse. Man tar också upp i artikeln bl.a.
att maskiner, pumpar, generatorer och annan dyrbar utrustning fraktades
bort från olika lager till sandinistemas supportrar utan att det erlades någon
betalning. Enligt artikeln tror man att det har förts över tillgångar motsva-
rande ca 100 milj.kr., som alltså sandinisterna nu förfogar över.
Jag tycker att det finns stor anledning att göra en undersökning om detta.
En sådan är också tydligen på gång, vilket ju framgick av något slags de-
menti, eller vad man skall kalla det för, i Expressen, där Eivor Halkjaer på
SIDA bekräftade att det förekom - som jag tror att både Alf Svensson och
jag anser - felaktiga utbetalningar och ett felaktigt utnyttjande av biståndet
i Nicaragua.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 102 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig vilka åtgärder den svenska
regeringen ämnar vidta för att samordnade internationella katastrofinsatser
snabbt kommer till stånd för att avhjälpa den akuta majsbrist som uppkom-
mit i Zambia till följd av torkan.
Den senaste tidens katastrofala torksituation har påverkat hela södra Af-
rika. Inte bara traditionella majsimporterande länder som Zambia, Malawi,
Mozambique, Lesotho och Swaziland är drabbade, utan även länder som
vanligtvis exporterar majs, såsom Zimbabwe och Sydafrika, har på grund av
torkan ett stort importbehov. Situationen förvärras av att det i regionen finns
1 miljon flyktingar som är i direkt behov av livsmedelsbistånd. Det finns såle-
des ett stort behov av internationellt samordnade insatser för katastrofhjälp
till regionen.
Vid ett givarmöte i Bryssel i förra veckan, som behandlade katastrofsitua-
tionen i södra Afrika uppmanade Sverige och andra givare FN att snarast
möjligt undersöka det uppkomna läget.
FN:s jordbruksorganisation, FAO, har under den gångna veckan rappor-
terat att importbehoven i regionen nu beräknas till 6 miljoner ton spannmål
mot 2 miljoner ton under tidigare år. En stor del av behoven förväntas täckas
genom kommersiell import. Inom de närmaste två veckorna sänds en FN-
delegation att identifiera de mest utsatta grupperna i behov av livsmedelsbi-
stånd. FN:s livsmedelsprogram, WFP, blir kontaktpunkten för livsmedelsbi-
stånd till de torkdrabbade länderna i södra Afrika. Dessa har uppmanats att
undersöka de logistiska svårigheterna avseende transport av livsmedelsbi-
stånd från hamnarna längs transportlederna till de kustlösa länderna, Zam-
bia och Zimbabwe. Leveranser av livsmedelsbistånd kommer nämligen att
konkurrera med kommersiell import.
För Zambia är situationen extra prekär, eftersom man redan innan den
uppkomna torksituationen hade ett uppdämt importbehov av majs, till följd
av att den tidigare zambiska regeringen reglerat majspriserna. Tidigare har
Zambia importerat majs från Sydafrika och Zimbabwe, men där finns ej
längre något överskott att exportera. Majsprissubventionerna har nu kraftigt
minskats i Zambia, men detta kommer inte att avspeglas i ökad produktion
förrän tidigast nästa år.
Sverige har som bekant givit ett mycket omfattande stöd till det zambiska
ekonomiska reformprogrammet. Det är angeläget att detta program får fort-
sätta, särskilt som det är starkt förenat med den demokratiska samhällsut-
vecklingen i landet. Samtidigt måste konkret stöd lämnas, så att det akuta
importbehovet av majs inte leder till svält. Sverige kommer därför att verka
för att ett brett internationellt, samordnat stöd till Zambia och de andra
drabbade länderna i regionen kommer till stånd.
Anf. 103 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret på min fråga. Bi-
ståndsministern har i svaret valt att belysa den fruktansvärda situationen i
hela södra Afrika. Naturligtvis delar jag uppfattningen att läget är mycket
allvarligt. Att jag i min fråga ändå koncentrerade mig på läget i Zambia be-
rodde på att presidenten i Zambia nyligen har förklarat hela landet som kata-
strofområde. Detta skall naturligtvis uppfattas som ett nödrop om omedel-
bar hjälp från det internationella samfundet.
Det är klart att det gläder mig att höra att det görs mycket och att Sverige
och andra länder alldeles nyligen har ställt krav. Samtidigt kan jag inte hjälpa
att jag känner att det går mycket sakta. Situationen, som nu är akut, kunde
ju förutses redan i oktober förra året. Man kunde ju redan tidigare ha under-
sökt problemen med transporter. Varenda dag är ju en dag med katastrof,
nöd och lidande för de drabbade människorna.
Jag hoppas att Sverige skall driva på, så att det mycket snabbt blir ett ak-
tivt handlande. Skall vi ge en del av vårt livsmedelsbistånd eller blir det också
fråga om ekonomiskt bistånd? För Zambias del kan det inte bli tal om att
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
39
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
40
ersätta skördebortfallet med kommersiell import. Skörden är alltså bara en
tredjedel av den som förväntats. Detta land har en barskrapad statskassa.
Med tanke på den tidigare diskussionen kan det vara intressant att konsta-
tera att anledningen till att man inte kan ersätta sin egen skörd genom import
är denna: För ett u-land som Zambia som är så extremt beroende av export
av koppar, för vilken råvarupriserna har fallit, har Världsbanken räknat ut
att de förlorade intäkterna vid utebliven export till i-länderna uppgår till 100
miljoner dollar per år. Man kunde exportera om vi inte hade så höga tullmu-
rar och vore så protektionistiska. Summan är dubbelt så stor som den som vi
i nåder ger i bistånd.
Anf. 104 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tycker att det som Annika Åhnberg senast sade tål att
upprepas gång på gång. Den vanföreställningen existerar ju att i-världen på
något sätt vräker resurser över u-ländema. Världsbanken har som sagt räk-
nat ut att u-ländema förlorar ca 100 miljarder USA-dollar, och biståndet
uppgår till ungefär hälften. Jag kan försäkra, och jag är övertygad om att det
är bekant, att Sverige under de senaste åren kraftigt har ökat sitt bistånd till
Zambia. Vi har naturligtvis en vilja att inte bara fixera oss vid det kortsiktiga
arbetet. Zambia måste så att säga komma på fötter. Därför tror jag att det
är mycket viktigt att man i den akuta nödsituationen ser till att Sverige finns
med tillsammans med övriga givarländer utan att för den skull förlora det
längre perspektivet. Det är lätt att känslomässigt fångas av de akuta behoven
och glömma att det rör sig om ett arbete på sikt. Jag tycker att vi skall ha
båda dessa perspektiv, och jag vill påstå att vi också har det.
Anf. 105 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag delar naturligtvis uppfattningen att vi måste ha ett långsik-
tigt perspektiv och att vi måste bidra till en uppbyggnad som till slut gör bi-
ståndet onödigt: genom att landet utvecklar sitt jordbruk, diversifierar sin
ekonomi och kommer bort från det ensidiga beroendet av kopparn och kan
bygga upp en mångfald av verksamheter. Jag delar helt den uppfattningen,
men nu krävs det akuta insatser. Sverige har varit aktivt och tillsammans med
andra länder aktualiserat hjälp. Men finns det någonting som Sverige kan
göra ytterligare för att se till att livsmedelsbiståndet kommer Zambia till del
snabbt? Kommer vi att bidra med någon del av vår egen kvot när det gäller
livsmedel? Kommer vi att bidra med ekonomisk hjälp, t.ex. katastrofbi-
stånd, för att Zambia skall kunna köpa spannmål eller majs?
Anf. 106 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! På den sista frågan kan jag svara ja. Zambia har nyligen på
kommersiell basis importerat 150 000 ton, och ca 70 000 i livsmedelsbistånd
väntas under den närmaste tiden. Som jag sade i mitt svar är också detta
någonting som vi måste väga in. Ytterligare kommersiell import förväntas.
Livsmedelsbiståndet till Zambia skall granskas grundligare under mars må-
nad, men kan enligt FN tänkas ligga vid 300 000 ton spannmål. Samtidigt,
och här skall vi hjälpa till, beräknas att 4-5 miljoner ton livsmedelsbistånd
kommer att behövas i hela världen under 1992, vilket kommer att ställa stora
krav på Sverige även när det gäller andra områden. Vi har nyligen i TV sett
situationen på Afrikas horn behandlas. Dess värre kommer vi inte att kunna
konstatera att situationen helt kan klaras. Därför handlar det om priorite-
ringar.
Anf. 107 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar än en gång för svaret och hoppas att Sverige skall
fortsätta att driva på när det gäller både det kortsiktiga stödet som nu måste
fram så snart som möjligt och det mer långsiktiga uppbyggandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 108 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om jag avser att i FN rea-
gera mot det sätt på vilket IFAD arrangerat ett världsmöte om fattiga lands-
bygdskvinnor i Geneve.
Låt mig då först ge en bakgrund till detta möte. Förra sommaren antog
ECOSOC en resolution om ett ökat stöd för kvinnor på landsbygden. Som
ett led i detta beslöts att arrangera ett världsmöte om fattiga landsbygdskvin-
nor. Resolutionen antogs med bred konsensus. Initiativet till mötet välkom-
nades därmed av såväl i- som u-länder.
Ingela Mårtensson påstår i sin fråga att denna sammankomst skall ha kos-
tat IFAD och FN närmare 600 000 dollar. Detta är felaktigt.
För att demonstrera sitt stöd för genomförandet av detta möte, har delta-
gare från såväl i- som u-länder valt att själva finansiera mötet med frivilliga
bidrag.
IFAD stod som organisatör för toppmötet. Då uppslutningen kring kvin-
notoppmötet var stort och finansieringen säkrad, beslutade IFAD:s styrelse
i september 1991 att i huvudsak bidra till mötet med nödvändigt informa-
tionsmaterial och dokumentation.
IFAD är i sin löpande verksamhet inriktat på att stödja projekt och ut-
vecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i de fat-
tigaste u-länderna. Organisationens arbete har en tydlig fattigdomsinrikt-
ning med en integrerad kvinnosyn.
Kvinnotoppmötet skall ses som ett led i organisationens arbete med kvin-
nofrågor. Syftet var att väcka en internationell uppmärksamhet och förstå-
else för landsbygdskvinnomas utsatta läge. Som Ingela Mårtensson själv har
framhållit är detta ett högst angeläget ämne.
Det är i dag för tidigt att uttala sig om vilka effekter mötet kan få för främ-
jandet av jordbrukskvinnor i utvecklingsländer.
Jag kan försäkra Ingela Mårtensson att Sverige här, liksom i andra sam-
manhang, kommer att noggrant granska uppföljningen av mötet, för att se
vilka konkreta resultat ett sådant möte leder till.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Anf. 109 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag har inte fått någon reaktion från
Alf Svensson. Tycker statsrådet att det här är ett lämpligt sätt att väcka frå-
gor om fattiga landsbygdskvinnor, som i dag är 550 miljoner till antalet?
Detta har ökat med 50 % under de senaste åren. Ökningen är mycket större
än den för de fattiga männen. Därför har konferensen ett mycket angeläget
syfte. Enligt min mening är det upprörande att man har den här typen av
konferens. Fruar till regeringschefer liksom kungligheter i olika länder bjuds
in för att man skall få fokus på problemet. Jag tycker att det också blir felak-
tigt fokuserat. Jag har märkt att många är upprörda över att frågan har be-
handlats på detta sätt. Det blir en negativ inställning till IFAD och det viktiga
arbete som IFAD utför.
Jag är medveten om att jag när jag skrev frågan angav att det gällde FN:s
budget. Det gjorde det inte, men faktum kvarstår att 500 000-600 000 dollar
har använts för mötet, vilket motsvarar närmare 3,5 milj.kr. för regerings-
chefernas fruar. Jag tycker att man i stället kunde ha använt pengarna för de
fattiga kvinnorna och på ett helt annat sätt. Även om FN inte har bekostat
det hela har de deltagande länderna avsatt 50 %, medan resten kommit från
den privata sektorn. Faktum kvarstår att pengarna har gått åt. Jag tycker att
det är upprörande och vill därför att vi skall reagera.
Anf. 110 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Ingela Mårtensson och jag tycks i alla fall vara överens om att
IFAD är en organisation som med sin strategi betytt mycket för att lyfta fram
och stryka under nödvändigheten av att denna typ av frågor verkligen kom-
mer fram i ljuset och blir aktualiserade.
Jag blev tillfrågad om jag tycker att detta är ett lämpligt sätt. Jag tycker
att det är litet övermaga av oss i Sverige, som inte bekostar någonting, att
dyka upp. Mötet är alltså finansierat med frivilliga medel. I första hand är
det Nigeria, Colombia och Belgien som har bidragit med frivilliga medel.
Sverige har inte bidragit med några medel. Varför skall då vi hoppa upp på
höga hästar och tala om vad som är fel eller rätt i detta sammanhang? Om
detta inte hade gjorts kanske inget hade gjorts. Jag tror inte att det är så
enkelt som att säga: Hade det inte varit bättre att i stället ta dessa pengar
och ge dem till de fattiga kvinnorna? Det är alltid bättre att satsa på de fattiga
kvinnorna, men det gäller inte bara i detta sammanhang utan även i många
andra sammanhang.
Anf. 111 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Detta kan nu få motsatt effekt. När man läser dessa artiklar
kan man nämligen få uppfattningen att det var FN som bekostade det hela.
Men jag tycker inte att detta är ett riktigt sätt att väcka uppmärksamhet för
frågan.
Jag vet många kvinnor här i Sverige som har reagerat kraftigt på detta,
och då kan man få en negativ syn på det sätt som ett FN-organ bedriver sitt
arbete. Därför finns det anledning för oss att reagera.
Jag anser också att den svenska regeringen verkligen bör ta upp denna
42
fråga, vilken vi ju är överens om är mycket viktig, men att detta görs på ett
seriöst sätt.
Såvitt jag har förstått har denna resolution - som man på detta möte, som
alltså har kostat över 3 milj, kr., efter två dagar blev överens om - inte lett
till några åtgärder.
Anf. 112 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Det är ju inte så att vi från svensk horisont inte tar upp denna
fråga; det gör vi verkligen. Vi tog upp detta resonemang för en vecka sedan,
och i budgetpropositionen har frågan lyfts fram.
Som minister för mänskliga fri- och rättigheter händer det inte någon gång
att jag vid mina besök i u-länder underlåter att ta upp barnens och kvinnor-
nas situation. Den behöver ständigt tas upp och ständigt understrykas.
Jag tror också att många kvinnor här i Sverige har reagerat på detta sätt.
Men det är faktiskt flera länder, och i synnerhet u-länder, som efter mötet
har uttryckt tacksamhet för att det kom till stånd.
Anf. 113 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! De källor som jag har åberopat är från Sverige. Och jag kan
tänka mig att många andra kvinnor reagerar på samma sätt. Att sedan rege-
ringar som har ställt upp på detta kanske tycker att det var bra är en annan
sak. Men detta speglar också en viss kvinnosyn, som jag tycker att vi inte
skall ställa upp på.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 114 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Kristina Svensson har frågat på vilket sätt Sverige kommer
att lämna bistånd till El Salvador. Bertil Måbrink har samtidigt frågat vilka
åtgärder regeringen avser att vidta för att stödja återuppbyggnaden i El Sal-
vador och FMLN:s deltagande i givarmötet i Washington den 23 mars.
Fredsprocessen i El Salvador tillhör de stora glädjeämnena i världspoliti-
ken. Efter mer än tio års grymma inbördesstrider konkretiserar nu parterna
i El Salvador planerna för landets återhämtning och återuppbyggnad. Nu,
när det äntligen blivit fred i landet, får inte omvärlden glömma att såren
måste helas. Sverige skall därför öka sina insatser i El Salvador.
Förutsättningen för stöd från svensk sida är att insatserna har båda parters
uttalade stöd och att de bidrar till fortsatt demokratisering och försoning
inom landet. Detta budskap framfördes då Sverige, på EG:s inbjudan, del-
tog i ett internationellt samordningsmöte i Lissabon om stöd till återupp-
byggnadsarbetet i El Salvador. Samma budskap framfördes av mig personli-
gen då El Salvadors utrikes- och planeringsministrar besökte Sverige den 27-
28 februari. De representanter för FMLN som samtidigt besökte Sverige
mottog samma tydliga besked vid en uppvaktning på departementet.
Det är mitt bestämda intryck efter dessa kontakter att denna uppfattning
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
möter stor förståelse hos parterna i El Salvador och att den även delas av
andra länder med intresse för att stödja freden och återuppbyggnaden i El
Salvador.
Jag framförde också till El Salvadors utrikesminister att Sverige kommer
att delta i det internationella givarmötet i Washington och att fredsprocessen
i El Salvador skulle vinna internationell trovärdighet om även representan-
ter för FMLN inbjöds att delta i den salvadoranska delegationen. Denna mo-
dell har med framgång prövats av Nicaragua.
Beredning pågår för svenska åtaganden i El Salvador under de kommande
tre åren. Det kan bli betydande belopp, men den exakta omfattningen och
innehållet bestäms i takt med att den återuppbyggnadsplan, som parterna
kommit överens om, tar form i konkreta projektunderlag. Förutom för
SIDA förutser jag också möjligheter till engagemang för BITS, SWEDE-
CORP och SAREC.
Just nu förbereds inom SIDA ett större bidrag, som svar på en FN-appell
om stöd till demobiliseringen av 8 000 f.d. FMLN-soldater.
På regeringens bord ligger också denna vecka ett förslag till beslut om stöd
till FN:s flyktinginsatser i Centralamerika, varav en stor del avser stöd till
återvändande salvadoranska flyktingar.
Därutöver har regeringen under innevarande budgetår anslagit 24 milj.kr.
för humanitära insatser genom kyrkor och enskilda organisationer till stöd
för återvändande flyktningar och internflyktingar.
Rekrytering pågår också av svenska civilpoliser till FN:s övervaknings-
styrka, ONUSAL.
I El Salvador har FN-organisationerna inlett ett unikt och framåtsyftande
samarbete för att öka effektiviteten i de egna insatserna. Detta är helt i linje
med de reformsträvanden inom FN-systemet som Sverige och de nordiska
länderna efterlyst. Detta är ytterligare en anledning till att jag ser med sär-
skilt stor förhoppning på de kommande insatserna i El Salvador. För att mar-
kera den svenska regeringens intresse på detta område och för utvecklingen
i El Salvador och Centralamerika kommer statssekreterare Alf Samuelsson
att leda den svenska delegationen vid FN:s flyktingkonferens för Central-
amerika i El Salvador den 7-8 april 1992.
Anf. 115 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret, och jag är glad över
att ambitionsnivån är hög när det gäller det kommande biståndet till El Sal-
vador. Detta är ju ett land som befinner sig i en övergångsperiod och i ett
mycket skört tillstånd. Jag läste nyligen i en tidning om ett mord på en fack-
föreningsledare, ett mord som någon av dödspatrullerna förmodligen står
bakom.
Det råder alltså fortfarande mycket instabila förhållanden i landet. Det är
därför nödvändigt att vi ger bistånd, naturligtvis i ett akut skede men också
långsiktigt. Jag tycker att Alf Svensson i detta svar pekar på att Sverige kom-
mer att göra det, och jag är glad över det.
Vi har alla haft kontakter med de personer från El Salvador som har gästat
Sverige nyligen. Det är mycket bra att vi från svensk sida markerar att vi
44
kräver att båda parter, dvs. FMLN och Arena-partiet, tillsammans formule-
rar de projekt som är viktiga för framtiden.
Det är naturligtvis en försoningsprocess som man inleder, liknande den i
Namibia. Det är nödvändigt att vi pekar på detta. Att problemen är oerhört
stora vet vi. Det handlar ju om demobilisering av soldater, att ta hand om de
flyktingar som skall återvända och att bygga upp landet igen. Landet saknar
infrastruktur. Men det allra viktigaste när det gäller biståndet måste ändå
vara att bygga upp sociala sektorer, så att människor kan utvecklas socialt
och ekonomiskt.
Anf. 116 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag tycker att det är
bra att biståndsministern framförde till El Salvadors utrikesminister att det
är viktigt att båda parter, dvs. regeringssidan och FMLN, skall delta i det
s.k. internationella givarmötet i Washington om några veckor. FMLN är
nämligen en viktig part i El Salvadors fredsprocess som nu har inletts. Och
man har kommit överens om att denna fredsprocess skall handla om fred,
försoning och dialog.
Talet om att befästa freden och försoningen och att utveckla en dialog
måste också genomföras i praktiken, och då kan man inte, som gjordes när
regeringen besökte Sverige, utestänga FMLN. Representanter för FMLN
kom alltså åkande men blev utestängda från denna försonings- och dialog-
process. Det är på detta sätt som det uppfattas, och det är olyckligt. Frågan
är vilket svar biståndsministern fick från utrikesministern. Det vore intres-
sant att få veta.
Jag skulle också vilja veta om biståndsministern anser att det inte räcker
att Sverige säger detta bara till representanterna i El Salvador utan att man
även i andra internationella sammanhang vid kontakter med andra länder
måste ta upp denna fråga, så att det blir fler som trycker på El Salvadors
regering om att FMLN måste vara med på detta givarmöte i Washington,
vilket är så avgörande för den fortsatta processen i El Salvador.
Anf. 117 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tror att frågeställarna och jag är överens om att tillståndet
är skört. Jag har också läst denna tidningsnotis och tyckte att det som stod i
den var bekymmersamt. Jag läste vad ärkebiskopen yttrade i samband med
det som sannolikt var ett mord.
Jag tycker också att det är mycket viktigt att man markerar att det nu
handlar om att båda parter skall finnas sida vid sida. Jag erinrade ministrarna
som var i Sverige om den anda som presidenten visade när han efter sitt tal
i Mexico City gick ned och omfamnade representanterna för FMLN. Denna
anda av försoning och samförstånd måste få råda i fortsättningen.
De ministrar som jag samtalade med avvisade på intet sätt att representan-
ter för FMLN skulle vara med i Washington utan såg detta som tänkbart.
Jag kan inte påstå att jag fick ett absolut ja, men, som man brukar säga, jag
”pushade” för detta. Och jag vet att vi inte är ensamma om att göra det,
vilket jag tycker är mycket viktigt, och det sade också Bertil Måbrink.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
Anf. 118 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Representanterna för FMLN framförde synpunkter just på
biståndets innehåll. De var rädda för att den större delen av biståndet kom-
mer att gå till infrastrukturella satsningar, vilka naturligtvis behövs. Behoven
är ju omätliga. Men även bistånd till utbildning, utveckling av hälsovård,
sjukvård, osv. måste finnas med i mycket större utsträckning än som framgår
av den plan som har presenterats av regeringen.
Jag hoppas att biståndsministern instämmer i att det är mycket viktigt att
man satsar på sådana projekt som verkligen medverkar till att man arbetar
för vårt biståndsmål, nämligen att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
Anf. 119 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Precis som Kristina Svensson sade finns det en oro för att
tyngdpunkten på givarmötet i Washington skall läggas på infrastruktursats-
ningar. De är inte oväsentliga, men jag ifrågasätter om de skall högpriorite-
ras nu. Själva grundproblemet är ju jordfrågan. Om man skall lösa de sociala
problemen och fattigdomsproblemen bland den stora majoriteten i El Salva-
dor, måste det, såvitt jag förstår, ske en jordreform. I dag kontrollerar 250
familjer 90 % av den odlingsbara jorden i El Salvador.
Jag vill gärna höra vad biståndsministern anser om den motsättning som
finns mellan infrastruktursatsningama och de sociala satsningarna.
Anf. 120 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är inte särskilt benägen att alltid se detta som motsätt-
ningar. Jag tror, vilket också sades, att det är viktigt med både-och. Men vad
jag däremot är mycket angelägen om att än en gång få understryka är vad
jag har sagt till representanter för FMLN i Mexico City, till den nuvarande
regeringens företrädare och till andra politiker, t.ex. till kristdemokraterna,
nämligen att vi inte kan tänka oss att vara med om någonting annat när det
gäller bistånd än det som främjar försoning och som kan accepteras av, en-
kelt uttryckt, båda parter. Detta är mycket klart och entydigt markerat.
Jag tror även att de insatser som jag nämnde, t.ex. demobiliseringen, är
av hög angelägenhetsgrad också inom FMLN:s organisation.
Anf. 121 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag vill bara göra ett litet tillägg i denna dialog. Valet sker
1994. Jag tror att vi har en stor uppgift att fylla när det gäller demokratise-
ringen genom att stödja utvecklingen mot fria och stabila val. Där finns det
givetvis mycket som enskilda organisationer kan göra. Jag är övertygad om
att det blir så.
Jag tackar för svaret, som jag är nöjd med.
Överläggningen var härmed avslutad.
46
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Anf. 122 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 12 mars kl. 14.30 kommer följande stats-
råd att närvara:
Statsminister Carl Bildt (m), arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c),
finansminister Anne Wibble (fp), kommunikationsminister Mats Odell
(kds) och utbildningsminister Per Unckel (m).
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Anf. 123 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig på vilket sätt Sverige stödjer
de insatser som behövs för att hjälpa Bangladesh att klara flyktingströmmen
från Burma, eller Myanmar, som landet nu officiellt heter.
Maj-Lis Lööw undrar även på vilket sätt Sverige stödjer Bangladeshs re-
gerings begäran hos FN om påtryckningar på den burmesiska regeringen be-
träffande förtrycket av minoriteter.
Flyktingströmmarna från Burma har under den senaste sexmånaderspe-
rioden trappats upp. De sista veckorna har antalet flyktingar som anländer
till Bangladesh kraftigt ökat, vilket har lett till att initiativ tagits i området
av såväl Bangladeshs regering som FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och
Röda korset.
Tjänstemän från den svenska ambassaden i Dacca besökte i slutet av feb-
ruari de bangladeshiska flyktinglägren och tog där kontakt med de bistånds-
organisationer som samordnar det internationella biståndet till flyktingarna.
Den svenska regeringen följer händelseutvecklingen noga. Vi har en hög
beredskap att positivt bemöta appeller om bistånd. Vi undersöker också ge-
nom vår representation i Dacca tillsammans med ansvariga bangladeshiska
myndigheter möjligheterna att snabbt utnyttja vissa svenska tidigare avsatta
men ännu ej ianspråktagna biståndsmedel för flyktinginsatser.
Jag redogjorde redan i december förra året här i riksdagen för hur Sverige
sedan länge agerat mycket aktivt inom FN:s arbete för mänskliga rättigheter
avseende Burma. I höstas var Sverige huvudförslagsställare i Generalför-
samlingen till en resolution rörande mänskliga rättigheter i Burma, vilken
sedan antogs. Så sent som den 3 mars i år antogs av FN:s kommission om de
mänskliga rättigheterna en resolution om Burma, där de muslimska flykting-
arna särskilt nämndes. Sverige var medförslagsställare till denna resolution,
i vilken det bl.a. krävs att Burmas regering skall skapa de nödvändiga förut-
sättningarna för att flyktingströmmen skall kunna hejdas. Resolutionen krä-
ver också att Burmas regering skall underlätta en tidig repatriering av flyk-
tingarna.
Sammanfattningsvis vill jag återigen framhålla att regeringen noga följer
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
utvecklingen i Burma och flyktingströmmen till Bangladesh. Maj-Lis Lööw
kan vara förvissad om att regeringen är helt inställd på att ytterligare agera
i frågan. Hur mycket biståndspengar som kan komma att sättas in för att
möta flyktingarnas behov är det emellertid ännu för tidigt att yttra sig om.
Med beslutsamhet kommer vi också att fortsätta att aktivt verka för att det
internationella trycket på regimen i Rangoon upprätthålls.
Anf. 124 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag tycker att det är
en bra sammanfattning av agerandet när det gäller de mänskliga rättighe-
terna. Jag utgår från att den svenska regeringen fortsätter att backa upp
Bangladesh och andra regeringar när det gäller denna fråga.
Jag är dock litet förvånad. Det är inte sagt syrligt alls, för jag är faktiskt
uppriktigt förvånad över att det ännu inte finns något besked om vad vi gör
i den akuta situationen.
För litet mer än en vecka sedan stod jag vid gränsfloden mellan Bangla-
desh och Burma och såg båtarna med flyktingar komma in. Jag såg förvir-
ringen och kaoset när tusentals och åter tusentals människor skulle ha mat
och tak över huvudet. Det är naturligtvis tragiskt rent mänskligt, men det är
även tragiskt från andra aspekter.
För det första är det tragiskt därför att vi nu får en ny stor flyktingkatastrof
i detta område, där man ändå har sett en ljusning på stora och långvariga
flyktingproblem när det gäller Cambodja, Vietnam och Laos i denna region.
För det andra är det tragiskt därför att det är alldeles uppenbart att det
sker ett ökat förtryck från en redan tillräckligt grym regim i Burma.
För det tredje är det tragiskt därför att Bangladesh ju är ett av jordens
fattigaste länder och inte har någon som helst möjlighet att klara av detta.
Det såg jag helt klart.
Man hade förhoppningar om att det skulle vara någonting tillfälligt, där
man kunde hitta en politisk lösning. Men efter att ha talat med många flyk-
tingar tycker jag att det förefaller helt uteslutet att de skulle kunna återvända
eller att flyktingströmmarna skulle avta. I stället accelererar flyktingström-
marna.
Senast i går talade jag i Bangkok med högste chefen för UNHCR. Han
bekräftade att UNHCR nu finns på plats. Man har fått mark för ett flykting-
läger för 100 000 människor. UNHCR är berett att sätta i gång. Då kan man
inte säga att det är för tidigt för Sveriges regering att yttra sig om hur mycket
pengar som kan sättas in. Vi måste vara med och hjälpa till.
Anf. 125 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Ett faktum är emellertid att vi avvaktar appeller från
UNHCR och Röda korset avseende hjälpinsatser för de uppskattningsvis
100 000 flyktingarna. Så fort dessa appeller kommer, har vi beredskap för att
avsätta en rejäl summa pengar för att hjälpa dessa flyktingar. Efter vad Maj-
Lis Lööw här meddelar hoppas jag att appellerna når oss snart.
Sedan skall det sägas i sammanhanget att Svenska Röda korset har avsatt
två miljoner av egna medel för att snabbt kunna assistera flyktingarna.
48
Anf. 126 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är bra. Röda halvmånen fanns på plats när jag var där
nere. Röda halvmånen var den enda organisation som hade kommit i gång
med organiserade insatser. En enskild organisation klarar knappast detta ar-
bete.
Jag noterar Alf Svenssons besked att det ligger en ansenlig summa pengar
och väntar på att bli utbetalade, när Alf Svensson får reda på vilket postgiro-
konto som pengarna skall gå till.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 127 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Erling Bager har frågat utrikesministern vilka initiativ rege-
ringen avser att ta för att hjälpa Kroatien.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Sverige erkände Kroatien som självständig stat i januari i år. För att bidra
till det fortsatta internationella fredsarbetet kommer Sverige också att delta
i FN:s fredsbevarande styrkor. Det inbördeskrig i förutvarande Jugoslavien
som har resulterat i FN-insatsen har orsakat mycket mänskligt lidande och
stor materiell förödelse. Många har dödats i kriget. 700 000 människor be-
räknas ha tvingats lämna sina hem sedan krigets utbrott, och flera städer har
blivit utsatta för bombningar och förstörelse. Lyckligtvis har nu kriget i det
närmaste upphört och ett freds- och återuppbyggnadsarbete har kunnat på-
börjas.
Hittills har katastrofbistånd utgått med sammanlagt 18,5 milj.kr. för att
möta de akuta humanitära behov som kriget i Jugoslavien har orsakat. En
stor del av detta bistånd har gällt Kroatien. Det har dels kanaliserats genom
svenska organisationer, t.ex. Röda korset, dels kanaliserats genom FN. Ef-
ter USA och EG är Sverige den största bidragsgivaren till FN-insatserna.
Hjälpen har bl.a. bestått av akut livsmedelshjälp och medicin till förmån för
internflyktingar, bl.a. särskilt för barn.
Regeringen bevakar aktivt utvecklingen i Kroatien och har beredskap för
ytterligare insatser inom ramen för katastrofanslaget.
Anf. 128 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Den hjälp som Sverige hit-
tills har givit till Kroatien på ca 18,5 milj.kr. för att möta det akuta humani-
tära behovet är utmärkt.
Vad jag med denna fråga vill ta upp är den vädjan till västvärlden som den
kroatiska regeringen har sänt ut om hjälp med att få nödbostäder. Ca 700 000
människor beräknas vara utan bostäder. Städer har bombats ut. Också den
svenska regeringen har i vinter fått en sådan vädjan direkt till utrikesminister
Margaretha af Ugglas.
I svaret säger statsrådet att regeringen aktivt bevakar utvecklingen i Kroa-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
50
tien och har beredskap för ytterligare insatser inom ramen för katastrofan-
slaget.
Jag vill hävda, Alf Svensson, att den situationen redan föreligger. Det rå-
der ett katastrofläge i Kroatien, och det är viktigt att vi kan handla. Dess-
utom råkar det i Sverige efter en företagskonkurs i Göteborg finnas 1 500
bostadsmoduler som Nordbanken har ansvaret för. Det lär vara de enda bo-
stadsmoduler som direkt kan sändas i väg, kompletta med möbler och annat.
Här borde den svenska regeringen kunna handla snabbt. Läget i Kroatien är
sådant att det är viktigt att vi kan få fram hjälp nu när människor inte har
bostäder.
Anf. 129 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag hoppas att det framgick klart av mitt svar att det finns en
beredskap och att vi vill hjälpa. Samtidigt måste jag, herr talman, få vidga
debatten något och säga att de flesta av de frågor som jag i dag besvarar
handlar om katastrofer - i Afrika, i Asien och i Europa. Det är inte på något
sätt en ursäkt eller en bortförklaring, men möjligtvis en förklaring. Det gäl-
ler här ett mycket omfattande och svårt arbete, som i stort sett kan kräva
vilka insatser som helst.
Jag kan försäkra Erling Bager att det när det gäller hjälp till Jugoslavien
hos svenska folket och hos regeringen finns en mycket ärlig vilja att nu hjälpa
till. Det har dock inte varit så lätt att komma fram med hjälp under den
gångna fasansfulla krigiska perioden. Vi hoppas att det nu blir lugn och att
fred får råda. Då blir hjälpmöjligheterna helt andra än vad de har varit hit-
tills.
Anf. 130 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Också jag är övertygad om att det inom den svenska rege-
ringen finns en ärlig vilja att hjälpa och lindra nöd när den dyker upp. Det
är ett sådant hjälpbehov i exempelvis Kroatien att vi bör handla snabbt.
Ibland har jag dock en känsla av att det i den svenska byråkratin, även
inom UD-administrationen, kan gå ganska trögt när man skall förmedla den
här typen av hjälp. Jag har en känsla av att det kanske ibland behövs nya
vägar för att komma till skott.
Det råder, som jag nämnt, ett katastrofläge i Kroatien. Alf Svensson! Vi
är båda vana vid hur man i kyrkorna arbetar med att snabbt få fram hjälpin-
satser till drabbade människor. Jag tror att kanske flera bör arbeta för att
besegra den svenska byråkratin och få litet mera fart och effektivitet när det
gäller att få ut hjälp i katastroflägen. Jag tycker att det nu är ett sådant läge
i Kroatien att man borde handla snabbare.
När vi nu i Sverige som kanske enda land har lämpliga färdigutrustade
nödbostäder, borde vi kunna hjälpa till med sådana i en samordnad interna-
tionell insats.
Anf. 131 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag kan försäkra Erling Bager att det inte är enbart Sverige
som har byråkrati. Det kan avläsas på det sättet att Sverige ofta är först
framme när det gäller att hjälpa kris- och katastrofdrabbade länder.
Jag blir litet rädd när man säger att den svenska byråkratin är ett elände,
som försinkar och fördröjer. Jag vill påstå att jag är lika ivrig som någon an-
nan att minska byråkrati. Jag är också helt överens med Erling Bager om
att kyrkor och andra enskilda organisationer gör ett utomordentligt snabbt,
effektivt och bra arbete. Ofta får de en hel del av sina resurser från oss på
UD.
Men det är ju också så att det är enklare för en enskild organisation att
bedriva hjälpverksamhet. Så snart vi agerar från regering till regering blir
det mer formellt, och vi måste komma dit med det som den mottagande rege-
ringen önskar sig och prioriterar. Det innebär att det inte är så enkelt som
att bara fylla och köra i väg en lastbil med förnödenheter - som naturligtvis
tacksamt tas emot och säkert också behövs. Jag tror alltså att det blir kom-
pletterande insatser när en regering agerar visavi en mottagande regering
och när enskilda organisationer ger sig ut och gör annat behjärtansvärt ar-
bete.
Anf. 132 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag inser att det är ett annat läge när en regering skall agera.
Det är kanske inte alltid lika lätt, som statsrådet säger, som det kan vara för
en enskild organisation.
Jag vill ändå heja på Alf Svenssons sätt att få fram en snabbare och effekti-
vare förvaltning inom utrikesdepartementet. Jag tror att möjligheter finns
att i det här fallet hjälpa det kroatiska folket med nödbostäder och svara på
den förfrågan som utrikesminister Margaretha af Ugglas har fått tidigare i
vinter.
Anf. 133 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar för påhejandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 134 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig om jag är beredd att nu
ta initiativ för att skapa möjligheter att få till stånd ett kraftigt livsmedelsbi-
stånd till våra grannar i öster.
Hittills under budgetåret 1991/92 har ca 145 milj .kr. från katastrofanslaget
använts för akuta hjälpinsatser för att lindra nöden i de krisdrabbade län-
derna i Öst- och Centraleuropa. Större delen av insatserna har gällt Balti-
kum och Ryssland.
En del av katastrofinsatserna har gällt livsmedel. I hjälpen till S:t Peters-
burg har ingått matpaket till de mest utsatta, korn har levererats till Estland
och vete till Lettland. Även andra akuta behov som medicin och olja har
tillgodosetts. I de baltiska länderna har hönsfoder och utsäde varit särskilt
viktigt.
Även för nästa år finns en beredskap för katastrofinsatser i Östeuropa -
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
51
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
också vad gäller livsmedel. Övergången till marknadsekonomi tar tid, vilket
innebär att problem i samband med övergången kan fortsätta ytterligare
några år. Även upprättandet av ett fungerande distributionssystem är en vik-
tig förutsättning för att livsmedelsbehoven skall kunna tillgodoses. Givetvis
kommer därför svenskt livsmedel, kännetecknat av sin höga kvalitet, att
fortsätta att användas i Östeuropa under de närmaste åren, liksom i andra
katastrof drabbade regioner i världen.
Det bästa biståndet är alltid hjälp till självhjälp. Ryssland och Baltikum
har goda förutsättningar att bli självförsörjande i framtiden vad gäller livs-
medel. Genom medlemskap i de internationella finansiella institutionerna
och krediter från dessa och andra samt genom långsiktiga biståndsinsatser
kommer behovet av katastrofhjälp med livsmedel att minska på sikt.
Jag kan i detta sammanhang omtala att regeringen för närvarande ser över
vilka möjligheter som finns för att snabbt skicka över utsäde till i första hand
Lettland. Det föreligger nu ett konkret förslag om en sådan insats.
Anf. 135 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
I svaret framgår att regeringen är aktiv i frågan. Vi har under det senaste
året upplevt en på många sätt glädjande utveckling i Baltikum. Men det finns
också mörka sidor. Det är inte bara en självständighet och demokratisering
som vi har fått se. Det har också handlat om att människor inte har haft till-
gång till sådant som behövs för livets nödtorft. I en sådan situation finns det
en risk för att den demokratiska utvecklingen inte fungerar. Den kan av-
stanna eller t.o.m. motverkas. Det kan bero på att människor blir besvikna
på den situation som har uppkommit.
Men det finns också moraliska och humanitära orsaker till att vi måste
hjälpa till så mycket vi kan. Vi kan inte se på när människor på andra sidan
Östersjön svälter i en situation där vi själva lever i ett överflöd.
I dag ställs mark av i Sverige. Vi odlar den inte därför att vi anser att vi
har för mycket mat - samtidigt som människor svälter. Jag tycker att det är
litet besvärande att det kan vara så.
Det är bra och riktigt, som det sägs i svaret, att hjälp till självhjälp är något
viktigt. Men det kommer man till först litet längre fram när verksamheten
har börjat fungera. Därför är det bra att utsäde har ingått i insatserna.
Det kunde kanske vara bra att kontakta det svenska jordbruket och avdela
arealer för att odla sådant som kan ingå i hjälpen. Det måste göras nu inför
vårsådden så att arealerna kan nyttjas - annars ligger de där osådda och se-
dan finns det inget utsäde till hösten när stödet skall ges. Min fråga gäller
mycket just sådana åtgärder. Är det möjligt för biståndsministern att vidta
en sådan åtgärd för att garantera att biståndet kan ges i höst?
Anf. 136 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är from och Lennart Brunander är en god vän. Men jag
har verkligen inte ställt av någon mark. Det finns andra som har beslutat om
det.
Så har vi frågan om att avdela arealer. Jag har i dag ätit lunch med premiär-
52
ministern från Lettland. Jag berättade att jag just var på väg till riksdagen
för att svara på frågor. Jag kunde inte ana att det skulle bli så här sent.
Jag frågade hur läget var. Premiärministern svarade med att landet ville
ha hjälp med att exportera livsmedel. Han undrade om inte Sverige kunde
hjälpa till att köpa upp livsmedel från Lettland som senare kunde föras över
till u-länderna. Det var budskapet från premiärministern i Lettland.
Det är inte så enkelt att hantera dessa problem. När myndigheterna får
plädera själva är det djurfoder och utsäde, precis som jag sade i mitt svar,
som de önskar framför allt.
Anf. 137 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Frågan är naturligtvis inte enkel. Den kan ses ur många olika
synvinklar, beroende på vem man frågar. Men det är uppenbart att det finns
ett behov av livsmedel nu och att detta behov också kommer att finnas i höst.
Att dessa länder dessutom har behov av att få in valuta och därför vill sälja
mat och annat som de kanske egentligen behöver själva, är en annan sak.
Jag tycker att det är angeläget att vi gör det vi kan göra och att vi planerar
vår verksamhet så att vi kan göra de insatser som det kan finnas behov av i
höst. Det är utgångspunkten för den fråga jag har ställt. Det som har gjorts
är bra. Men det innebär inte att man inte kan göra mer.
Anf. 138 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är helt överens med Lennart Brunander om att vi skall
göra vad vi kan göra men också vad vi bör göra. Vi kan säkert göra mer och
vi kommer att göra mer. Det aviserade jag i mitt svar.
Man får väl ändå utgå från att premiärministern i ett land vet vad han talar
om när det gäller försörjningsläget. Hans svar var alltså att prisnivån nu är
så hög att alla inte klarar av att köpa så mycket som de skulle önska. Men
det finns varor. Därför köper nu staten in varor och lagrar, och man vet inte
riktigt hur man skall hantera detta visavi den befolkning som behöver hjälp
med livsmedel. Det är helt klart att det i dessa länder och i t.ex. S:t Peters-
burg i Ryssland finns grupper som inte får de livsmedel de verkligen behöver.
Men det är inte detsamma som att det saknas livsmedel.
Anf. 139 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Det som statsrådet säger nu indikerar ett annat bekymmer,
nämligen att i en bristsituation går priserna upp mycket kraftigt. Då kan inte
de människor som verkligen behöver mat köpa den. Då blir det varor över.
Det är inte något bevis för eller någon indikation på att man inte behöver
mat. Det måste vara rimligt att vi hjälper till och stöttar, så att priset på livs-
medel inte blir så högt därför att det är brist på livsmedel.
I sådana här sammanhang är det svårt att se vad som är verkligheten och
vad som är resultatet av ett skeende. Det vi har sett, att människor inte får
mat, är ett bevis för att det behövs ett stöd. Det stödet måste vi ställa upp
med.
Anf. 140 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är helt övertygad om att vad som verkligen behövs i de
baltiska länderna är att Sverige och andra länder överför kunskap - teknisk
Prot. 1991/92:73
lOmars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
54
kunskap, demokratisk, institutionell och organisatorisk kunskap, ja, vad vi
än vill lyfta fram. Det tror jag är nödvändigt. Jag har svårt att se det rimliga
i att vi levererar livsmedel till ett land där man påstår att man har ett över-
skott som man vill exportera. Det är i stället rim och reson i att man hjälper
dessa länder att på något sätt få i gång sin export, så att de kommer på ekono-
misk grön kvist så att säga. Det sker inte enbart genom att vi levererar kata-
strofbistånd.
Anf. 141 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt. Det är en svårighet att få de rätta
informationerna om hur det är. Det är möjligt att statsrådet har fått andra
informationer, och det kan komplicera situationen. Men det händelseför-
lopp vi har kunnat se talar ett annat språk.
Jag är överens med statsrådet om att det är viktigt med kunskapsöverfö-
ring. Det är speciellt viktigt i dessa länder, eftersom det finns en kunskapsbas
som gör att man säkert kan ta hand om den kunskap som överförs. Under
tiden man bygger upp detta krävs att det finns livsmedel till rimliga priser att
tillgå. Det kan vi hjälpa till med.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 142 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat hur utrikesministern avser att
agera för att ge Rio de Janeiros gatubarn bättre alternativ än att bli mördade
på grund av Rio-konferensen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Såsom kammaren har bekant har jag den 10 december förra året besvarat
en fråga av Ingela Mårtensson om gatubarnen i Brasilien. Redan då för-
dömde jag självfallet de övergrepp och mord som sker på gatubarn i Brasi-
lien och i många andra länder i världen. Vi får aldrig upphöra att ta avstånd
från dessa skrämmande företeelser!
Sverige tar alla tillfällen i akt att framhålla barnens situation i världen. Re-
spekten för människans liv och värdighet är ett oeftergivligt krav. De över-
grepp och mord på gatubarn i Brasilien som begås står i strid med den mest
grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen rätten till liv. Ett tungt an-
svar vilar därför på den brasilianska regeringen att se till att sådana över-
grepp omedelbart stoppas.
De stora svenska insatserna för barnen sker via FN:s barnfond - UNICEF.
Barnfondens program är inte minst inriktat på att förbättra situationen för
barn som lever under särskilt svåra och utsatta förhållanden t.ex. gatubarn.
Även andra FN-organisationer, t.ex. WHO, har en omfattande verksamhet
för barn.
Sverige har också aktivt bidragit till att få till stånd FN:s barnkonvention,
som givit världssamfundet viktiga normer för att säkerställa barnets rätt till
försörjning, skydd och deltagande i samhället. Vid det nyligen avhållna mö-
tet med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna var Sverige huvud-
förslagsställare till en resolution om uppföljning av barnkonventionen. Jag
har med glädje noterat att även Brasilien ställde sig bakom denna resolution,
liksom att man även ratificerat barnkonventionen.
Vid mötet framhöll Sverige i ett gemensamt nordiskt anförande att FN:s
särskilde bamrapportörs landstudier om bl.a. Brasilien har visat sig mycket
användbara när det gäller rekommendationer till bl.a. de nationella myndig-
heterna. De frågor som behandlas av rapportören, bl.a. barnprostitution och
mord på gatubarn, fäster vår uppmärksamhet vid en av de mest grundläg-
gande principerna i barnets rätt, nämligen barnets rätt till skydd av den egna
integriteten.
Vi har inte kunnat konstatera ett samband mellan å ena sidan FN:s konfe-
rens om miljö och utveckling och å andra sidan ett ökande antal mördade
gatubarn. Det i sig sorgliga faktum att konferens äger rum på en plats där
sådana mord förövas har emellertid givit oss en möjlighet att med de konfe-
rensansvariga och övriga brasilianska ansvariga påtala det oacceptabla för-
hållandet att gatubarn mördas. Vi kommer att även fortsättningsvis noga
följa frågan.
Anf. 143 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för svaret på den här
frågan.
Världens barn har det svårt av många skäl. Det hänger naturligtvis sam-
man med de grundläggande orättvisa ekonomiska förhållanden vilka nu un-
der ett stort antal frågedebatter har tagits upp.
Det finns ett brett spektrum av problem. Barn svälter och tvingas arbeta
under mycket dåliga villkor. Barnprostitution förekommer liksom våld mot
barn. Gatubarnens utsatta situation har under senare tid uppmärksammats
ovanligt mycket. Det är bra, men alla de andra problemen är lika viktiga att
ta upp till diskussion.
Att jag ändå har valt att ställa en fråga just nu angående gatubarnens situa-
tion beror på att jag tror att det är lämpligt tack vare att FN:n-konferensen
skall äga rum i Brasilien.
Biståndsministern säger att det från svensk sida inte har kunnat konstate-
ras att man i någon mening försöker ”städa upp” - undanröja problem - med
anledning av konferensen. Jag undrar på vilket sätt man har försökt under-
söka det? Hur har man från svenskt håll försökt ta reda på om det finns något
samband?
Oavsett om det finns ett samband eller ej ökar antalet gatubarn. Våldet
mot gatubarn - det systematiserade mördandet av gatubarn - ökar också i
omfattning. Det har vi många belägg för.
Jag tycker att det i svaret finns en ton av passivitet, vilken jag inte kan nöja
mig med. Vi tar sjävfallet avstånd, men det är inte tillräckligt. Vi gläds åt att
Brasilien också har ratificerat barnkonventionen, vilket naturligtvis är
mycket bra.
Detta ratificerande är dock något som förpliktigar till ett betydligt mer ak-
tivt handlande från Brasiliens sida än vad vi hittills har sett. Brasilien är vis-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
serligen bara ett av de länder där detta fruktansvärda förekommer men är
ändå det land som har det största antalet gatubarn och därmed den största
omfattningen av problemet. Jag skulle vilja se ett mer aktivt agerande från
svensk sida inför denna konferens.
Anf. 144 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tycker att de synpunkter som förs fram av Annika Åhn-
berg är utomordentligt angelägna. Något besviken blir jag förstås när det
påstås att svaret andas en ton av passivitet. Jag kan försäkra Annika Åhn-
berg att är det något som upprör mig, och som driver mig, i det här jobbet
är det just barnens situation - fattas bara annat!
Jag har ännu icke besökt, som jag sade förut, ett enda u-land utan att jag
särskilt markerat det sätt på vilket jag ser barnen hanteras. De får sitta och
knacka makadam, bära bördor, arbeta i arbetsmiljöer som är vederstyggliga
och som berövar dem synen. Detta tar jag upp jämt och ständigt.
Vi har bestämt att i vår budgetskrivning relatera vårt givande till barnkon-
ventionen och andra FN-konventioner. Jag har i dag på departementet un-
derstrukit att vi också måste lyfta fram barnkonventionen - låt vara att
landet har ratificerat den, men låt oss påstå att man inte följer konventionen.
Det är en sak att underteckna den och en annan att följa den.
Sverige ger de största bidragen till Unicef. Vi kommer att i slutet av
veckan få besök av Unicef-chefen Grant. Jag kommer med honom att igen
ta upp frågan vad vi kan göra för gatubarnen och alla andra barn som lider
svårt - om man nu kategoriserar dem så. Det finns ingenting som kan moti-
vera en mer i det här arbetet än just barnens situation.
Jag vill helst att Annika Åhnberg - jag vädjar till henne - ändrar sig i fråga
om ton av passivitet, för det existerar inte någon passivitet på det här områ-
det.
Anf. 145 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag har inte ens tänkt tanken att den här frågan på något sätt
skulle utnyttjas i något politiskt spel, i ett partipolitiskt skeende. Självfallet
kan vi ha olika politiska uppfattningar om de grundläggande problemen när
det gäller de globala orättvisorna och vilka åtgärder som skulle behöva vid-
tas. Men själva engagemanget för barnen och det faktum att vi alla är lika
upprörda över hur majoriteten av världens barn har det har jag inte på något
sätt ifrågasatt och inte haft någon tanke på att föra någon politisk diskussion
kring.
Jag tycker att det är mycket bra att höra att biståndsministern är så enga-
gerad för just barnens situation. Men jag vill ändå fråga om det inte finns
någon möjlighet att, utöver det vi gör av eget aktivt engagemang via FN:s
olika institutioner, just nu avkräva den brasilianska regeringen och de lokala
myndigheterna i Rio de Janeiro någon typ av redovisning av åtgärder inför
FN-konferensen. Har man från Sveriges sida gjort det, eller tänker man göra
det i de kontakter som vi naturligtvis har med värdlandet inför konferensen?
Anf. 146 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag ämnar ta upp detta med Unicef-chefen Grant, när han
besöker oss. Om jag inte minns fel är det på torsdag jag träffar honom och
tänker fråga honom vad vi kan göra gemensamt. Jag tror att de gemensamma
insatserna ger den bästa och största effekten.
Anf. 147 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Det tycker jag är bra. Det finns någon sorts oerhörd cynism
i detta att det ordnas en global konferens om miljö och utveckling i ett land -
och dit kommer människor från hela världen för att diskutera dessa viktiga
frågor - där de här problemen finns så oerhört påträngande. Man borde inför
denna konferens och i samband med den aktivt försöka göra något. Det upp-
rör många av oss som kanske har hoppats att få delta i konferensen, många
som med intresse och engagemang följer miljö- och utvecklingsarbete i stort.
Därför tycker jag att det är mycket viktigt att vi just i detta sammanhang
agerar i den här frågan.
Anf. 148 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tror inte att vi har delade meningar, men jag vill bara
ha nämnt i sammanhanget att miljökonferensens målsättningar naturligtvis
också är utomordentligt betydelsefulla för barnen och deras framtid.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 149 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Thage G Peterson har frågat mig om den ökande rasismen,
antisemitismen och främlingsfientligheten i Europa berördes i de samtal jag
nyligen förde med FN:s generalsekreterare och USA:s president.
Som frågeställaren med sin erfarenhet väl vet är samtal som dessa icke
offentliga. Det skulle försvåra möjligheten till den ömsesidigt konstruktiva
dialog vi eftersträvar.
Låt mig detta till trots säga att delar av den problematik frågeställaren tar
upp berördes.
Anf. 150 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka statsministern för svaret. Jag är glad över be-
skedet att det ämne som jag tar upp i min fråga berördes i statsministerns
samtal, även om det skedde bara till vissa delar.
Däremot tycker jag kanske inte att man bör hemlighålla samtal som man
för i arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Jag tror att det vore till
gagn för just kampen mot rasism och främlingsfientlighet om innehållet i
samtalen lämnades ut. Jag utgår då ifrån att både FN:s generalsekreterare
och USA:s president delar statsministerns strävan att åstadkomma en inter-
nationell front mot rasism och främlingsfientlighet. Jag tror därför inte att
någon av dessa båda personer skulle ha något emot att statsministern lättade
något på förlåten om samtalens innehåll på denna punkt.
Herr talman! Låt mig få tillägga att jag hoppas att statsministern kommer
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
57
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
att ta upp dessa viktiga frågor så ofta han kan när han träffar statsminister-
kolleger i Norden och runt om i Europa samt när han möter framträdande
representanter för världssamfundet. När det gäller kampen mot rasism och
främlingsfientlighet är det väldigt viktigt att vi på alla sätt hjälps åt att föra
denna kamp.
Anf. 151 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag vill bölja med att försäkra att där det finns anledning och
möjlighet - det är inte alltid möjligheten finns, och anledningen kan vara
varierande - skall jag förvisso göra detta, för det finns ganska ofta anledning.
För att återgå till frågan om man skall offentliggöra eller inte offentliggöra
vill jag framhålla att sådana här samtal, som frågeställaren är väl medveten
om, ofta handlar om värdering av utvecklingen i vissa länder eller regioner.
Det ligger litet i sakens natur att den typen av värderingssamtal måste kunna
föras med full öppenhet och förtrolighet. Därför tror jag inte att entusiasmen
skulle bli så påfallande, för att uttrycka saken försiktigt, om innehållet i
dessa samtal offentliggjordes.
Anf. 152 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag hoppas att jag har rätt i mitt antagande att både FN:s
generalsekreterare och USA:s president delar statsministerns uppfattning
att vi måste åstadkomma en internationell front mot rasism och främlings-
fientlighet.
Anf. 153 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Utan att gå in på vad vi diskuterade i detalj utgår också jag
ifrån att så är fallet. Vi diskuterade inte exakt i de termer som frågeställaren
berör, men FN:s generalsekreterare har varit engagerad i dessa frågor i prak-
tiskt taget hela sitt liv, och Förenta Staternas president har också ett djupt
engagemang när det gäller samverkan över gränserna och integrering av
olika befolkningsgrupper i den smältdegel som det amerikanska samhället
utgör. Inte heller på dessa punkter tror jag att det går att finna några delade
meningar mellan oss.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 17.12 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
58
Anf. 154 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Sven-Olof Petersson har frågat mig varför regeringen inte
bifallit en begäran från Sveriges Centrala Vämpliktsråd om medel för delta-
gande i kontakter med värnpliktiga från andra europeiska länder.
Sveriges Centrala Värnpliktsråds uppgift är att företräda landets värnplik-
tiga gentemot militära myndigheter på central nivå. Värnpliktsrådets verk-
samhet finansieras med statliga medel som skall begäras hos regeringen av
Överbefälhavaren. Han har inte begärt några medel för Värnpliktsrådets
deltagande i internationell verksamhet av detta slag.
Frågor om säkerhetspolitik och försvar handläggs på olika sätt inom ra-
men för Sveriges internationella arbete. På vämpliktsområdet har Sverige
också sedan länge ett etablerat samarbete med övriga nordiska länder. Jag
ser inte någon anledning att nu utöka detta internationella samarbete i det
avseende som Vämpliktsrådet gjort framställning om.
Anf. 155 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret på den fråga
jag har ställt.
När jag tog del av svaret noterade jag att försvarsministern nu inte ser nå-
gon anledning att utöka det internationella samarbetet och i varje fall inte i
det avseende som Vämpliktsrådet har gjort framställning om. Jag tycker
dock att det här är litet egendomligt. Inom alla områden i samhället ökar
internationaliseringen. Här finns möjligheter att ta till vara och utbyta erfa-
renheter bl.a. om vämpliktssystemet och om hur de värnpliktigas organisa-
tioner arbetar och agerar i Sverige och i andra länder.
Det har också kommit en begäran och önskemål ifrån länder - exempelvis
Ungern, Polen och Tjeckoslovakien - som nu håller på att bygga upp egna
fria organisationer av skilda slag att få ta del av de erfarenheter och den kun-
skap som finns inom den svenska värnpliktsorganisationen.
Jag hade inte minst med tanke på detta hoppats att försvarsministern
skulle kunna fundera på att ompröva det här beslutet och se positivt på det
internationella engagemang och den internationella samarbetsvilja som jag
tycker finns hos de värnpliktiga och deras organisation. Vad krävs för att för-
svarsministern skulle kunna tänka sig att ompröva frågan och ta upp den till
ny behandling?
Anf. 156 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag sade i mitt svar till Sven-Olof Petersson att jag inte nu
var beredd att bifalla det som faktiskt inte har framställts formellt via Över-
befälhavaren men som j ag vet att det finns krav på från de värnpliktiga. Sve-
rige har faktiskt inget internationellt samarbete i försvarsfrågor. Vi tillhör
ingen militärallians eller motsvarande organ.
I den brytningstid som vi nu lever i tycker jag kanske att det är rimligt att
vi först på nationell nivå funderar över vilka anknytningar vi kan tänkas ha
när det gäller svenskt säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt samarbete i
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
59
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
60
fortsättningen. Om vi kommer fram till några förändringar - varom jag nu
inte vet någonting - kan detta därefter också följas av ett samarbete när det
gäller de värnpliktiga.
Jag tycker att det är att börja i fel ända att inleda ett europeiskt samarbete
på värnpliktsområdet och kanske först därefter vidta förändringar när det
gäller den nationella försvars- och säkerhetspolitiken. Skulle det ske föränd-
ringar på det här området kan jag försäkra Sven-Olof Petersson att det själv-
fallet också skall omfatta de värnpliktiga. Just nu tycker jag att det viktigaste
är att förstärka det nordiska samarbetet i det här avseendet.
Anf. 157 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Sverige är visserligen inte med i någon militär allians, men
länder som Ungern och Polen är i dag knappast att betrakta som medlemmar
i någon formell militär allians. Warszawapakten har sedan en tid tillbaka
upphört att fungera. I det avseendet torde vi väl stå på motsvarande bas när
det gäller att kunna betraktas som alliansfria stater.
Det vore mycket bra om man kunde börja med att låta sådana här organi-
sationer få chans att träffas och diskutera. Det skulle kanske öka förståelsen
mellan värnpliktiga i Sverige och värnpliktiga i andra länder. Vi vet att det
finns skillnader. Vi vet att det finns områden där vårt värnpliktssystem skulle
kunna ha något positivt att tillföra andra länder. Det kan gälla sättet som de
värnpliktiga blir utbildade på eller de sociala villkor de har att arbeta under.
Det skulle glädja mig om statsrådet - utan att det har skett några föränd-
ringar avseende t.ex. säkerhetspolitiken - ändock skulle vara beredd att om-
pröva den här frågan.
Anf. 158 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag vill ändock understryka att Värnpliktsrådets viktigaste
uppgift är att driva frågor för Sveriges värnpliktiga, som ju har valt rådet.
De har gjort det för att rådet skall bevaka deras intressen gentemot centrala
myndigheter i Sverige. Det är huvuduppgiften, och den skall naturligtvis
skötas i första hand.
Det kan finnas anledning att fundera litet över om vi skall gå vidare utöver
det nordiska samarbete som finns. Med vilka länder skall samarbete ske och
i vilka former? I det avseendet vill jag peka på att Vämpliktsrådet har en
kort mandatperiod. Den är ett år, och det komplicerar saken ytterligare.
Anf. 159 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Jag noterar också detta. Jag kan i och för sig hålla med om
att det kan vara ett problem med t.ex. den korta mandatperioden för de för-
troendevalda värnpliktiga. Vi vet att ett år är en kort period när man skall
lära sig ett arbete och kunna driva igenom något konstruktivt.
Den europeiska samarbetsorganisationen mellan värnplitiga har en erkänt
hög officiell status. Den får ett visst stöd av Europarådets ungdomsfond.
Därav borde man kunna dra slutsatsen att det här är ett arbete som röner
uppskattning på olika håll ute i Europa. Det vore kanske inte att gå så långt
om vi också kunde hjälpa till att direkt dra vårt strå till stacken och inte bara
indirekt genom Europarådets ungdomsfonds medel.
Anf. 160 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Får jag bara än en gång understryka att jag sade i mitt fråge-
svar till Sven-Olof Petersson att jag inte nu ser någon anledning att vidta
förändringar i det här internationella samarbetet. Det kommer att ske
mycket på detta område under de närmaste åren. Jag kan försäkra Sven-
Olof Petersson att frågan icke är definitivt avgjord.
Anf. 161 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för detta. Vi kanske kan åter-
komma för att diskutera den här frågan ytterligare framöver.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 162 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Pär Granstedt har med anledning av vissa pressuppgifter om
utbetalningar av Bofors i samband med haubitsaffären med Indien frågat
mig på vad sätt Sverige nu kan medverka till att bringa fullständig klarhet i
frågan.
Uppgifter om oegentligheter i anslutning till Bofors utbetalningar till de
agenter företaget engagerat för haubitsaffären har cirkulerat i fem års tid
men har hittills inte kunnat styrkas. Den utredning som riksrevisionsverket
genomförde på regeringens uppdrag 1987 gav inte någon klarhet om betal-
ningarnas karaktär. De utredningar som företagits av de svenska åklagar-
myndigheterna har inte heller kunnat belägga att brott begåtts mot svensk
lagstiftning.
Vad det i sak handlar om är affärstransaktioner mellan Bofors, som nu-
mera ingår i Swedish Ordnance, och dess affärspartner i utlandet. Såväl den
förra som den nuvarande regeringen har därför enträget uppmanat ledning-
arna för Bofors, Swedish Ordnance och Nobel Industrier att klara ut vad som
förekommit i samband med dessa betalningar och i synnerhet tillmötesgå de
indiska myndigheternas begäran om information. Regeringen har vidare i
enlighet med svensk lagstiftning under 1990/1991 behandlat en indisk fram-
ställning om rättshjälp i Boforsaffären. Det slutliga svenska svaret överläm-
nades till Indien i juni 1991. Man har därefter inte återkommit till regeringen
från indisk sida.
De uppgifter som Pär Granstedt åsyftar utgörs av påståenden av en ano-
nym källa till tidningen Dagens Nyheter. Regeringen kan inte agera på
grundval av sådana uppgifter. Vederbörande måste framträda öppet och be-
lägga sina påståenden. Misstänks brott mot svensk lagstiftning skall det un-
dersökas av åklagarmyndigheterna, inte av regeringen.
Vid sidan av de åtgärder som tidigare vidtagits från regeringens sida - bl.a.
tillsättandet av RRV-utredningen, medverkan i konstitutionsutskottets
granskningsarbete och besvarandet av den indiska rättshjälpsframställ-
ningen - sker nu en förnyad granskning inom utrikesdepartementet av vissa
handlingar som rör Boforsaffären, i syfte att se om ytterligare material kan
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
62
offentliggöras enligt sekretesslagens bestämmelser. Några andra åtgärder är
för närvarande inte aktuella från regeringens sida.
Anf. 163 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Som statsrådet
också framhöll är det här en affär som börjar få några år på nacken och som
naturligtvis är ett ganska sorgligt kapitel. Det har inte varit gynnsamt för
Sveriges relationer med Indien att det här har legat som en surdeg. Den upp-
fattning som finns på många håll att Sverige inte har gjort allt som är möjligt
att göra för att underlätta ett klarläggande har naturligtvis också varit besvä-
rande.
Jag har haft tillfälle att diskutera denna fråga många gånger under årens
lopp och således även med Ulf Dinkelspiels företrädare. Det är alltså inte
enbart de pressuppgifter som förekom för ett par veckor sedan som har väckt
mitt intresse. Däremot är det klart att de har gett ny näring åt spekulatio-
nerna både här hemma och i Indien och visat på angelägenheten av att på
något sätt få affären ur världen.
Det enda sättet att få den ur världen är naturligtvis att man skulle få full
klarhet i vad som egentligen har hänt och i vilken mån det har förekommit
oegentligheter på svensk eller indisk sida. Det är bra att man nu tittar på de
handlingar som finns och ser om det går att offentliggöra ytterligare något.
Man kan fråga sig om inte det faktum att Bofors och Swedish Ordnance
numera är i statlig ägo skulle kunna öppna nya möjligheter för regeringen
att se till att den information som eventuellt kan finnas i företagen kan ställas
till de indiska myndigheternas förfogande.
Frågan är också om det är nödvändigt att offentliggöra alla handlingar som
ställs till de indiska myndigheternas förfogande eller om det finns möjlighet
att för att hjälpa till i det fortsatta utrdningsarbetet ställa även sådant mate-
rial till förfogande som man inte anser sig kunna offentliggöra.
Anf. 164 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att den här affären är olycklig i den
meningen att den också har kommit att bli en belastning i de svensk-indiska
relationerna. Det bästa vore naturligtvis om man kunde få full klarhet i vad
som gällde i det här speciella fallet. Samtidigt måste vi ha klart för oss att det
i stor utsträckning även rör sig om en inrikespolitisk kontrovers i Indien. Jag
vet att Pär Granstedt själv är väl orienterad om hur det ligger till, bl.a. efter
sitt besök helt nyligen i Indien.
Jag vill också säga - jag tror att jag i detta fall kan tala även för mina före-
trädare - att man från regeringarnas sida har varit angelägna om att så långt
det är möjligt klara läget i den här affären. Man har på olika sätt tillhanda-
gått indiska myndigheter med uppgifter.
Riksåklagaren och åklagarna har prövat olika uppgifter som har kommit
fram. Senast gällde det de tidningsupgifter som grundade sig på en anonym
källa. Riksåklagaren har kommit med beskedet att det inte har framkommit
några nya omständigheter i sak som inte tidigare har varit föremål för åklaga-
rens prövning. Mot den bakgrunden har han inte funnit skäl att ändra beslu-
tet om att inte återuppta förundersökningen.
Avslutningsvis vill jag säga att regeringen faktiskt har gått så långt att man
har låtit Indien få del av vissa uppgifter som man olika skäl inte har kunnat
offentliggöra. Detta har skett i ett försök att bringa klarhet i affären. Det
gäller bl.a. RRV-rapporten. Men det har inte gått. Det är att beklaga men
så är läget.
Anf. 165 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att detta har varit en het fråga i indisk
inrikespolitik, tidvis mycket het, skulle man kunna säga. Sverige blir litet
grand ett offer för ett politiskt spel i Indien. Men anledningen till att frågan
kan utnyttjas i det politiska spelet i Indien är naturligtvis att det finns så
många oklarheter. Som jag ser det är det ett viktigt svenskt nationellt in-
tresse att få största möjliga klarhet. Det kan t.o.m. få vissa politiska konse-
kvenser om vi skulle få frågan utagerad.
Jag förutsätter att regeringen fortsätter att arbeta aktivt och utnyttja varje
möjlighet att få papperna på bordet, antingen så att de kan offentliggöras
eller så att de indiska myndigheterna kan kan få ta del av dem.
Anf. 166 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det som Pär Granstedt säger är riktigt. Det finns en del
oklarheter i bilden, men olyckligtvis råder regeringen inte över dem. Vi har
försökt att göra allt vi kan för att bringa klarhet i frågan.
Det är också riktigt, som jag tidigare sade, att detta är en viss belastning i
de svensk-indiska relationerna. Samtidigt är det viktigt att slå fast att förbin-
delserna mellan Sverige och Indien är i grunden mycket goda. Vi har ett sam-
arbete inom biståndet och på handelns område som utvecklas på ett mycket
positivt sätt. Nu senast var statsrådet Alf Svensson i Indien och fick ett
mycket gott mottagande.
Man får erkänna att dessa oklarheter har varit besvärande. Men jag tror
att det finns en insikt också på indisk sida om att vi har gjort vad vi har kun-
nat för att bringa klarhet i affären, och det finns i den totala bilden helt över-
vägande inslag av goda förbindelser mellan Sverige och Indien.
Anf. 167 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det senast sagda vill jag naturligtvis vitsorda. Det är också
den bild jag fick vid mitt besök i Indien i höstas. Detta är en delfråga i de
svensk-indiska relationerna vars betydelse man inte skall överdriva. Men
den finns trots allt kvar som en besvärande faktor, inte minst för möjlighe-
terna att fortsätta Boforsaffären. Det nationella svenska intresset att få klar-
het i denna fråga kvarstår.
Anf. 168 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! På den punkten är jag helt enig med Pär Granstedt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
63
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
64
Anf. 169 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om den ökande exporten till
Iran kommer att medföra en ökning av exportkreditgarantier för handel med
detta land.
Svaret på frågan är ja, under förutsättning att de exporterande svenska
företagen ansöker om exportkreditgaranti hos exportkreditnämnden (EKN)
och att nämnden beviljar dessa ansökningar.
När nämnden beslutar om en ansökan om garanti för export till Iran har
nämnden att följa de riktlinjer som riksdag och regering år 1990 har satt upp
för garantiverksamheten. Dessa riktlinjer innebär bl.a. att verksamheten i
princip skall vara självbärande.
EKN:s fordringar på Iran uppgår till ca 80 milj.kr. Svenska företrädare
har vid en rad tillfällen framhållit vikten av återbetalning i samtal med före-
trädare för Iran. Jag hoppas att enighet snart skall kunna nås om iransk åter-
betalning av skulderna till Sverige.
Den svenska exporten till Iran uppgick år 1988 till 590 milj.kr., år 1989 till
642 milj.kr., år 1990 till 1 575 milj.kr och för perioden januari-oktober 1991
till 3 673 milj.kr. Iran är i dag Sveriges 14:e exportmarknad. För många
svenska företag har exporten till Iran varit mycket betydelsefull, inte minst
i en situation då efterfrågan på andra marknader varit svag. Tillgången till
exportkreditgarantier från EKN har också blivit allt viktigare.
Den svenska importen från Iran har också ökat, men inte i samma omfatt-
ning som exporten.
Det är inte möjligt att uttala sig om hur exporten till Iran kommer att ut-
vecklas under de kommande åren, men det finns en betydande potential för
många svenska företag, och intresset på iransk sida för samarbete med Sve-
rige är stort. Omfattningen av EKN:s engagemang när det gäller Iran har
ökat under det senaste året, och denna utveckling kommer sannolikt att fort-
sätta.
Vad beträffar läget för de mänskliga rättigheterna i Iran har utrikesminis-
tern den 18 februari med anledning av en riksdagsfråga av Ingela Mårtensson
redovisat regeringens ståndpunkt och åtgärder. Vad utrikesministern då
framförde äger självfallet fortsatt giltighet.
Anf. 170 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
I regeringsdeklarationen i höstas sade regeringen att Sverige skall vara en
klar röst för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati i världens alla delar.
Jag ställde i november en fråga till Alf Svensson, minister i Sverige för de
mänskliga rättigheterna, om vårt förhållande till Iran. Han sade då att den
svenska regeringen skall aktivt verka för att situationen på de mänskliga rät-
tigheternas område i Iran kommer att uppmärksammas i Förenta natio-
nerna.
I januari i år fick vi en tjock rapport från Amnesty International, och även
andra organisationer för mänskliga rättigheter har yttrat sig. Man räknar
upp de övergrepp som under årens lopp har begåtts i Iran, och de har i vissa
avseenden ökat. Det rör sig om hundratals politiska arresteringar under
1991, orättvisa rättegångar, tortyr och mer än 750 avrättningar.
Amnesty International har också svårt att få förstahandskunskap. Man får
bygga på uppgifter från politiska flyktingar och människor som trots allt
sluppit ur fängelserna under de senaste åren. Dessa bekräftar i stort sett den
bild man har. Det finns ett mönster av tortyr och inhuman behandling av
politiska fångar.
Den 18 februari fick vi ytterligare en redogörelse för hur man agerar i för-
hållande till Iran i samband med affärskontakter. Nu köper Iran en hel del
vapen utomlands och gör en kraftig militär upprustning. Det kan leda till att
också svensk utrustning blir inblandad i eventuella militära konflikter.
Undergrävs inte förtroendet för Sveriges politik när det gäller mänskliga
rättigheter när vi samtidigt med statliga medel är beredda att understödja en
utveckling av handeln med Iran?
Anf. 171 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att regeringen klargjort att vi kommer
att tala med klar röst i frågor om mänskliga rättigheter. Det gäller också i
fallet Iran. Som utrikesministern framhöll i sitt svar den 18 februari i år hade
Sverige tidigare som medlem i FN:s kommission för mänskliga rättigheter
direkta kanaler och kunde framföra vår uppfattning i ett direkt forum. Vi
kommer nu på andra sätt i FN och bilateralt att till iranierna framföra vår
kritik mot de rådande förhållandena i Iran.
Jag har däremot ytterligt svårt att följa Bengt Hurtigs resonemang när han
säger att Sveriges agerande på handelns område genom exportkreditnämn-
den skulle undergräva förtroendet för Sverige när det gäller mänskliga rät-
tigheter.
Det skulle betyda att vi under hela efterkrigstiden har haft en sådan erode-
rande verkan på förtroendet för vår politik när det gäller mänskliga rättighe-
ter. De principer vi tillämpar inom handeln och för exportkreditnämnden
är sådana vi tillämpat rakt igenom, nämligen att dessa instrument inte skall
användas för en politik för mänskliga rättigheter. För det ändamålet finns
det andra och bättre lämpade instrument. Uttalandet faller egentligen på sin
egen orimlighet.
Anf. 172 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det är inte någonting onormalt i de internationella relatio-
nerna att man är försiktig och återhållsam med handeln när det begås grova
brott mot mänskliga rättigheter. Det har under en period gällt Kina efter
massakern på Himmelska fridens torg.
Naturligtvis ger ekonomiska relationer med ett land möjligheter till me-
ningsutbyte och påtryckningar under de personliga kontakter man har. Men
någonstans går smärtgränsen där de mänskliga rättigheterna kränks så grovt
att man inte kan fortsätta kontakten. Jag gör den bedömningen att Iran
kunde ha varit ett sådant fall, precis som när det gällde Kina och massakern
där.
Andra länder använder ibland handelsutbytet som en påtryckning när
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
66
man anser att utrikespolitiska och inrikespolitiska ageranden från olika län-
der är fullständigt oacceptabla.
Anf. 173 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Andra länder må utnyttja handeln för både legitima och ille-
gitima ändamål. Vi anser att detta är en felaktig politik. Sverige har gjort
ett undantag på sanktionslagstiftningens område, och det gäller fallet med
Sydafrika för ett antal år sedan. Det fallet går inte att jämföra med Kina.
Där är det fråga om bistånd. Handeln har fortgått normalt med Kina, och
man avser att fortsätta med detta.
Jag upprepar: Det ligger inte i Sveriges intresse att börja utnyttja sådana
instrument för en politik på de mänskliga rättigheternas område eller att ut-
öva andra påtryckningar. Det finns andra och effektivare vägar för detta.
Anf. 174 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Man skall naturligvis tillämpa den här typen av åtgärder
mycket restriktivt. Men det kan som jag tidigare sade finnas tillfällen när
smärtgränsen överskrids. Det är uppenbarligen så, att vi har delade me-
ningar på den punkten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 175 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att Naturhistoriska riksmuseet skall uppfylla de krav som lagen om
brandfarliga och explosiva varor ställer.
Byggnadsstyrelsen och Naturhistoriska riksmuseet har i en gemensam ski-
velse till regeringen den 24 januari i år framhållit att problemet med hante-
ring och lagring av de samlingar som konserveras i etanol måste lösas under
våren 1993 enligt åligganden från brandförsvaret och sprängämnesinspektio-
nen.
I skrivelsen anges också att ett byggnadsprogram med hemställan om
byggnadsuppdrag för nya förvaringslokaler kommer att redovisas av bygg-
nadsstyrelsen i mars månad.
Ett sådant byggnadsprogram kommet att ge det underlag som behövs för
att bedöma kostnaderna för dessa åtgärder. Förslaget kommer att beredas i
sedvanlig ordning i kultur- och finansdepartementen.
Anf. 176 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Bak-
grunden till den är den lag som gäller sedan den 1 juni 1989 beträffande
brandfarliga och explosiva ämnen. Kraven skärptes då ganska ordentligt.
Svaret är helt korrekt. Men det som oroar mig litet grand är att ombygg-
nadstiden är ganska lång när förslaget väl kommer. Den vågar man i dag inte
yttra sig om. Min avsikt har varit att försöka se till att man löser lokalproble-
men så att man följer lagen på Naturhistoriska riksmuseet inom den före-
skrivna tiden.
Jag vill ställa ytterligare en fråga till statsrådet Friggebo: Har statsrådet
någon uppfattning om hur lång tid det kan ta att bygga om på så sätt att vi
fyller de krav som lagen föreskriver?
Anf. 177 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag kan naturligtvis inte exakt avgöra hur lång tid det kom-
mer att ta, eftersom byggnadsstyrelsen ännu inte har inkommit med sitt un-
derlagsmaterial till regeringen. Det kommer i mars månad. Däremot har
man redan vidtagit en rad sprängningsåtgärder för att bereda utrymme för
lagringen. Det skedde i samband med att Omniteatem byggdes. Det betyder
att det förmodligen kan gå ganska snabbt att bygga om när regeringen väl
har träffat sitt avgörande.
Anf. 178 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag hoppas att statsrådet blir sannspådd här. Vad som gör
mig litet oroad är dock att både byggnadsstyrelsen och Naturhistoriska riks-
museet har varit oroade över att det har gått så pass långsamt. Man har såle-
des själva i januari efterlyst ett förslag. Det måste ju betyda att de undrar
om man skall hinna med detta inom föreskriven tid. Det är naturligtvis deras
ambition, och det måste också vara riksdagens och regeringens ambition.
Anf. 179 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi kan ju fråga oss var långsamheten ligger någonstans. Re-
geringen har ännu inte fått ett underlagsmaterial för att fatta sitt beslut.
Anf. 180 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Man hoppades möjligen att tidigare underlag skulle kunnat
åstadkomma någon skrivning i budgetpropositionen. Jag förstår också att
det är svårt när man inte har det fullständiga underlaget. Jag ber att få åter-
komma. Jag hoppas att frågan skall vara ur världen inom den tid som lagen
föreskriver.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 181 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig vilka lagliga möjligheter det
finns att avvisa personer som besöker Sverige i syfte att begå brott. Bakgrun-
den till frågan är Robert Faurissons förestående besök i Sverige.
Innan jag besvarar själva frågan vill jag med bestämdhet ta avstånd ifrån
det budskap Robert Faurisson försöker sprida. Påståendet att nazisternas
medvetna förintelse av över sex miljoner judar aldrig ägt rum är fruktans-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
67
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
68
värt. Antisemitismen i alla dess former strider mot grundläggande mänskliga
rättigheter och måste med kraft bekämpas. Förnekandet av förintelsen ingår
som ett led i den moderna antisemitismen, varur olika former av rasism i dag
hämtar sin näring. Det innebär också ett angrepp på den historiska san-
ningen om brott mot mänskligheten och mot det judiska folket. Förnekandet
måste motarbetas med alla till buds stående medel. Här vilar ett ansvar på
oss alla.
När det gäller den rättsliga regleringen återfinns den i utlänningslagen.
Enligt denna får utlänning avvisas om han kan antas komma att begå brott i
Sverige. Det kan då antingen vara fråga om personer som tidigare ådömts
frihetsstraff, i Sverige eller utomlands, eller om personer som av någon an-
nan särskild omständighet kan ha brottsligt syfte med inresan. Det sist-
nämnda syftar enligt förarbetena på fall där det klart framgår, av t.ex. perso-
nens egna uttalanden, att avsikten med inresan är att begå brott. I det sär-
skilda fallet ankommer det på polisen att göra denna bedömning.
Anf. 182 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret. Jag vill också tacka
för det mycket klara avståndstagandet, som naturligtvis hela regeringen står
bakom, från det budskap som den här personen försöker sprida. Birgit Frig-
gebo har tidigare, vid ett tillfälle i höstas när en utställning om antisemitism
invigdes på Kulturhuset i Stockholm, gjort en mycket klar markering i
samma ämne.
Det tragiska är att den här typen av propaganda nu har bedrivits i Sverige,
bl.a. via närradiosändningar, sedan 1987 praktiskt taget utan någon reaktion
från regering eller från ledande politiker och opinionsbildare. Det är skönt
att detta nu sker.
Dessutom kan man lägga till att det, såvitt jag kan bedöma, är helt klart
att det i detta fall är fråga om ett uppenbart och uttalat syfte att begå brott i
Sverige. Faurisson har gjort sig skyldig till brott i samma anda i Frankrike
och straffats flera gånger för det. Hans besök har utannonserats i förväg som
att han kommer hit i syfte att bevisa att judarna har ljugit ihop förintelsen.
Det kan inte råda något tvivel om syftet med detta besök. Det är klart att
det är polisen som har att ta ställning till det bevismaterial som finns i detta
fall.
Jag vill också konstatera att i och med att den här typen av propaganda
har bedrivits under så lång tid i Sverige har vi kommit till en punkt där det
börjar ställas frågor om det officiella Sveriges syn på detta. Det har rests
olika förslag om andra typer av åtgärder för att förtydliga detta. Det gäller
t.ex lagen om hets mot folkgrupp eller att införa moment i närradiolagen
som gör det möjligt att utdöma mer meningsfulla straff, utöver de rent sym-
boliska som förekommer i dag. Jag vill komplettera min fråga med att ställa
frågan om på vilket sätt regeringen nu överväger möjligheten att se över
andra bestämmelser.
Anf. 183 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är riktigt som Håkan Holmberg säger att det är polisen
som handlägger den här typen av ärenden. Jag vill också bekräfta det Håkan
Holmberg säger om att den här personen tidigare är straffad i Frankrike. Det
är också straffbart i Sverige att hetsa mot folkgrupp och att uttrycka missakt-
ning mot folkgrupp. Där finns ju också ganska färska domar som har be-
handlat de här frågorna.
Nu frågar Håkan Holmberg också om vi avser att göra något ytterligare
lagstiftningsvägen. Då vill jag informera om att vi har anledning att åter-
komma till riksdagen vad avser närradions och privatradions ställning. Av-
sikten är att så småningom komma med en proposition till riksdagen. Min
förhoppning är att vi skall kunna beröra några av de här frågorna i proposi-
tionen.
Dessutom pågår det ju ett beredningsarbete när det gäller att kriminali-
sera medverkan i rasistiska organisationer. Det finns ju en betydande skepsis
inom regeringen om möjligheterna att komma fram den vägen. Det är möj-
ligt att man måste fortsätta att penetrera dessa frågor för att få effektivitet
när det gäller att beivra den typ av mycket grova brott mot mänskligheten
som antisemitism utgör.
Anf. 184 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag delar den skepsis som tydligen finns i regeringen när det
gäller någon form av lagstiftning mot medverkan i rasistiska organisationer.
Jag tror att det är nödvändigt att hålla sig till den typ av lagar som vi har i
dag.
Ett stort problem är att den lag som finns i dag om hets mot folkgrupp
innehåller en allvarlig blotta. Det accepteras att man säger att förintelsen är
påhittad. Däremot blir det straffbart om man säger att det är judarna som
har hittat på den. Den intellektuella skillnaden mellan dessa två påståenden
är obegriplig för mig och, tror jag, för alla andra som försöker ägna en stund
åt att fundera över detta. Det kan inte finnas något annat syfte bakom påstå-
endet att förintelsen är påhittad än att smäda dem som dog i den, deras anhö-
riga och judar runt om i världen i dag. Denna typ av påståenden är den mo-
derna antisemitismens kärna och själva förutsättningen för de försök att re-
habilitera nazism, antisemitism, rasism och andra i samma stil som nu sker.
Att dessa grupper som står bakom Faurissons besök bjuder in honom just
nu uppfattar jag som en ren provokation mot det svenska samhället.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 185 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig om vilka åtgärder jag
avser vidta för att medverka till att mögelangreppen i Vasamuseet skyndsamt
åtgärdas.
Från museiledningen och byggnadsstyrelsen har jag inhämtat följande.
Mögelangrepp har tidigare förekommit i den gamla dockbottnen under mu-
seibyggnaden. De angripna utrymmena har emellertid sanerats genom bygg-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
69
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
70
nadsstyrelsens försorg. Saneringsarbetena avslutades vid årsskiftet. Inga
mögelangrepp har påträffats i själva museet.
Anf. 186 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på den här frågan
också. Det finns väl ingen här i kammaren som inte anser att Vasamuseet är
ett av våra främsta turistmål. Varje besök på Vasamuseet, och jag har själv
varit där många gånger, är ju en upplevelse. Därför var det så chockerande
när man fick läsa i pressen att det skulle ha förekommit mögelangrepp. Jag
tycker nog att byggnadsstyrelsen och museiledningen - vem som har störst
ansvar vågar jag inte säga - underskattar förekomsten av mögel.
I den intervju med en företrädare på byggnadsstyrelsen som jag har stude-
rat säger denne representant själv att han tycker att det är genant och att man
har gjort en miss. Han talar också om den arbetsmiljö som man arbetade i
när man skulle åtgärda detta.
Vi vet också att det finns risk för att detta återkommer. Jag hoppas verkli-
gen att den optimism som svaret präglas av är riktig och att vi kan avskriva
dessa risker för framtiden. Jag är helt övertygad om att man på ansvariga
myndigheter måste ha ordentlig kontroll över läget.
Anf. 187 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det var ingen optimism i mitt svar. Det var ett redovisande
av fakta. Det finns inget mögelangrepp, och det har inte funnits, i museet,
utan mögelangreppen har förekommit i den gamla dockbottnen som museet
ligger ovanför. Jag är alldeles övertygad om att museiledningen är så intres-
serad av att skydda både museet och själva skeppet Vasa att man kommer
att göra allt för att det inte skall inträffa olyckor.
Anf. 188 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag menade inte att det var statsrådet som var optimistisk,
utan att det var museiledningen och byggnadsstyrelsen. Även här diskuteras
riskerna för att det skall spridas till själva skeppet - inte att det skall angripas
av mögel, för det händer tydligen inte med ett skepp byggt av ek, men att
det kan bli missfärgat. Skulle detta inträffa är det avgjort ett angrepp på far-
tyget, och då har det kommit upp i museihallen. Jag hoppas att byggnadssty-
relsen inte har varit för optimistisk när man avfärdar den här risken.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 189 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Stefan Attefall har frågat mig vilka motiv som ligger bakom
rådande praxis rörande uppehållstillstånd för missionärer och om jag är be-
redd att ta initiativ till en förändring av dessa regler.
Till Sverige kommer ibland missionärer för att arbeta under en begränsad
tid. De avlönas då i någon form av t.ex. församlingen i hemlandet och skall
före inresan ha erhållit ett uppehållstillstånd som ger rätt att vistas i Sverige
under en begränsad tid.
Frågan om beviljande av uppehålls- och arbetstillstånd handläggs själv-
ständigt av statens invandrarverk. Invandrarverket har under åren utvecklat
tillståndspraxis för olika grupper. Uppehållstillstånd för missionärer beviljas
enligt denna praxis i form av tre ettårstillstånd. I varje beslut anges att vistel-
setiden är sammanlagt högst tre år och att tillstånd för bosättning inte med-
ges. Skälet till tidsbegränsningen är bl.a. att personer, vilka från början har
haft för avsikt att vistas här endast viss kortare tid, inte efter inresan skall
kunna övergå till att bli invandrare genom flera på varandra följande kortare
tillstånd. Med hänsyn till de värden som det här gäller - religionsfriheten -
bör stor generositet visas denna grupp.
Då Stefan Attefall, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Margareta
Viklund i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 190 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret som jag får ta emot i stället
för Stefan Attefall. Jag är väl egentligen inte så nöjd med svaret. Det sista
som statsrådet sade, att ”med hänsyn till de värden som det här gäller - reli-
gionsfriheten - bör stor generositet visas denna grupp”, är ju bra i och för
sig. Jag tycker egentligen inte att det är svar på Stefan Attefalls fråga. Han
undrar ju egentligen vilka förändringar statsrådet är beredd att ta initiativ
till när det gäller dessa regler, treårsregeln för missionärer. Den regeln är ju
ganska olik de regler som gäller för andra grupper, t.ex. gästföreläsare. Där
har man en fyraårsregel.
Vad är det för argument och tankar som ligger bakom skillnaderna i olika
bestämmelser när det gäller människor som verkar i vårt land?
Anf. 191 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Stefan Attefall frågade vilka motiven var för detta. Det har
utbildats en praxis hos invandrarverket när det gäller olika grupper. Det va-
rierar mellan tre, fyra och fem år. Fotbollsspelare och andra får t.ex. uppe-
hållstillstånd i fyra år. Gäststuderande och gästforskare får stanna i fyra år.
Några grekiska reselärare har fått fem år efter förhandlingar med invand-
rarverket osv.
Det gemensamma generella draget är att man ger korttidstillstånd endast
under begränsade perioder och att man alltså inte vill att det skall finnas obe-
gränsade möjligheter att få korttidstillstånd, så att dessa kan användas för
en fast bosättning i Sverige. Det är invandrarverket som handhar dessa frå-
gor helt självständigt. Det är verket som bildar praxis, och jag tycker det är
lämpligt att verket också fortsättningsvis gör det. Därför har jag inte uttalat
att jag tänker vidta några förändringar. Däremot har jag avslutningsvis i sva-
ret antytt att när det gäller religionsfrihetsfrågor bör man vara försiktig och
generös.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
71
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
72
Anf. 192 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Det som har aktualiserat den här frågan är ett speciellt fall.
Det var en flicka som heter Elisabeth som kom till en församling uppe i Jokk-
mokk och som gjorde en väldigt fin insats där. Hon kom tillsammans med
ett lag ungdomar som verkade i församlingen, men de verkade också i sam-
hället och undervisade i skolan, bl.a. i engelska. De utförde ett mycket upp-
skattat barn- och ungdomsarbete, och de blev väldigt omtyckta i hela byg-
den.
Man frågade den här flickan om hon ville stanna kvar, när de övriga ung-
domarna åkte hem, och det ville hon. Hon fick sitt uppehållstillstånd beviljat
med dessa treårsintervaller. Sista gången hon skulle ansöka, innan hon for
hem till Amerika över sommaruppehållet, trodde man att hon skulle få sitt
tillstånd beviljat ytterligare och få stanna här i Sverige. Men det blev många
turer fram och tillbaka, vilket var ganska olyckligt. Flickan hotades bl.a. av
fängelse, om hon inte lämnade landet snabbt.
Anf. 193 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är naturligtvis förhindrad att gå in och kommentera en-
skilda fall. Det är möjligt att jag har ytterligare information som skulle vara
av värde för bedömningen av det här fallet, men jag är faktiskt förhindrad
att redovisa dessa uppgifter. Jag har bestämt mig för att som statsråS inte
kommentera enskilda fall, bl.a. av hänsyn till de enskilda personerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 194 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Inger Lundberg har frågat civilministern om hon är beredd
att öka insatserna för stöd till de statligt anställda, som riskerar att förlora
sina arbetsuppgifter i samband med omstruktureringar i statsförvaltningen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frå-
gan.
Flera av de strukturförändringar som genomförs inom statsförvaltningen
kommer att leda till övertalighet. Hur många av de övertaliga som verkligen
blir arbetslösa beror bl.a. på hur väl det statliga trygghetssystemet fungerar.
Målet med trygghetssystemet är ju att så långt som möjligt undvika att någon
statsanställd skall behöva bli arbetslös till följd av arbetsbrist. Det statliga
trygghetsavtalet innebär bl.a. att uppsagda arbetstagare har en dubblerad
uppsägningstid - alltså i många fall ett år. Vissa har möjlighet att avgå med
pension i förtid. Enligt avtal mellan de centrala parterna har också medel
avsatts till en partsgemensam trygghetsstiftelse som bl.a. har till uppgift att
hjälpa uppsagda med personligt stöd. Syftet är att skapa förutsättningar för
ett nytt arbete genom att t.ex. ge bidrag till utbildningsinsatser eller att starta
eget företag. Om arbetstagaren trots olika insatser skulle bli arbetslös efter
uppsägningstidens utgång kompletterar stiftelsen de åtgärder som finns en-
ligt arbetslöshetsförsäkringen. Bl.a. betalar stiftelsen ersättningar utöver ar-
betslöshetskassa. Ersättningen utgör ett belopp som tillsammans med ersätt-
ningen från arbetslöshetskassan motsvarar 85 % av den tidigare månadslö-
nen.
Det statliga trygghetssystemet anses vara det mest utbyggda trygghetssys-
temet på arbetsmarknaden. Både tid och resurser har avsatts för att överta-
lighet skall kunna lösas på ett bra sätt i de enskilda fallen. För närvarande
betalas kostnaderna för den dubbla uppsägningstiden och pensionskostna-
derna över statsbudgeten. Jag är inte beredd att föreslå några ökade finan-
siella insatser över statsbudgeten för de statsanställda. Trygghetsavtalet dis-
poneras av de centrala parterna. Det ankommer därför på dem att bedöma
om ytterligare insatser anses nödvändiga, t.ex. genom att parterna i kom-
mande avtalsrörelse träffar avtal om avsättning av ytterligare medel till
trygghetsstiftelsen.
Avslutningsvis vill jag tillägga att det i längden inte är avtal eller trygghets-
system - hur väl de än fungerar - som avgör om människor kan finna, och få
behålla, riktiga jobb. Helt avgörande är om den ekonomiska politiken i stort
lyckas, dvs. att vi återfår tillväxten i den svenska ekonomin. Det kommer att
ta tid innan vi ser effekterna av omläggningen av den ekonomiska politiken,
men det är min förhoppning och övertygelse att den kommer att leda till en
bättre utveckling så att svensk ekonomi återfår sin styrka och tillväxt. Detta
gagnar inte bara de kvinnor som Inger Lundberg är bekymrad för, utan själv-
fallet alla löntagare och andra i Sverige.
Anf. 195 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret och vill samtidigt ge
henne ett råd: träffa de många kvinnor ute på statliga myndigheter, ute i
kommunerna som är rädda för det som händer på arbetsmarknaden i dag.
Inte bara länsbostadsnämnderna berörs. Omstruktureringar på grund av
både regeländringar och informationsteknologi slår hårt. I går träffade jag
människor på försäkringskassan. 35 kvinnor kan komma att beröras. Några
av dem har längre anställningstid än 20 år. De har gedigen men snäv kompe-
tens, och kanske är myndigheterna ibland litet handfallna när det gäller möj-
ligheten att ge sådana kvinnor jobb och tro på framtiden.
Det är inte så, finansministern, att kvinnorna känner förtroende för Ny
start för Sverige. Tvärtom ser man att slagen riktas mot kommuner, mot
kvinnojobb. Man lyssnar ibland också på de borgerliga och de socialdemo-
kratiska ekonomer som säger att regeringen bedriver precis fel politik i fel
tid. Den politiken leder till att kvinnor förlorar jobb, och den leder till pro-
blem på arbetsmarknaden.
Visst behöver vi omstrukturera inom statsförvaltningen - det vet också
dessa kvinnor. Många av dem är beredda att byta jobb. Men de upplever
saken så att regeringen är okänslig som arbetsgivare. Varför tog t.ex. rege-
ringen i december beslutet om att myndigheterna skulle bära pensionskost-
naderna? Det var ju precis fel åtgärd, om man vill stimulera kvinnor och vill
låta dem få möjlighet att stanna kvar på sina jobb. Det är kvinnor som kan-
ske har 15-20 år kvar i arbetslivet. Och varför är man okänslig när det gäller
exempelvis utvecklingen av vuxenutbildningen, sådant som skall stärka
dessa kvinnor?
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
74
Anf. 196 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Om Inger Lundberg vill föra en diskussion i allmänhet om
kvinnornas situation på arbetsmarknaden eller för den delen om förhållan-
dena för sådana som är kommunalanställda skall jag gärna göra det. Men
frågan gällde de statligt anställda, och det var därför som jag i svaret redovi-
sade det statliga trygghetsavtalet som ju är mycket långtgående och såvitt jag
vet enligt alla bedömningar anses mycket bra och mycket generöst. Jag
tycker det är viktigt att det förblir så.
Jag håller med Inger Lundberg om att kvinnor har en mycket stor kompe-
tens som alltför litet har tagits till vara under många, många år. Där finns en
del försyndelser som man kanske inte behöver prata så mycket om. Men det
är ändå i hög grad nya möjligheter som öppnar sig för de kvinnor som vill
göra insatser vid sidan av anställningen hos den statliga arbetsgivaren inom
just de områden där de har kompetens och mångårig erfarenhet. Jag tänker
då på start av nya företag inom en rad olika områden som speciellt har varit
kvinnors arbetsmarknad och där dessa verkligen har mycket stor kompetens.
Får jag också påminna om att det program för rationalisering och annat
inom statsförvaltningen som nu löper, påbörjades för ett och ett halvt eller
två år sedan. Såvitt jag förstår är det ett program som det råder en ganska
betydande politisk enighet om. Det finns inte någon anledning att ha så att
säga en övertung administration, utan det är viktigt att de resurser och de
jobb som finns inom området satsas på de väsentliga verksamheterna. Jag
tror att i längden kommer de kvinnor som Inger Lundberg talar om och i lika
hög grad de män som jobbar med motvarande arbetsuppgifter att finna att
det är en ganska positiv lösning som man därigenom går till mötes.
Anf. 197 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag hade inte för avsikt att ta upp en allmän politisk debatt,
men finansministern upprepade i sitt svar den trosinriktning som snart bara
hon och regeringen har när det gäller effekterna av den borgerliga politiken.
Jag tycker det är viktigt att vi är ense om kvinnors kompetens och kvinnors
möjlighet att utvecklas, men det måste också vara så att kvinnor ser att det
finns en framtida arbetsmarknad.
Vi kan ha olika syn på saken utifrån skilda ideologiska utgångspunkter,
men det är inte så att det blir fler jobb i barnomsorgen därför att det inrättas
privata daghem eller fler jobb i skolan därför att det inrättas privata skolor.
Detta om det inte är så att finansministern de facto bedömer saken så, att de
privata alternativen är mindre effektiva när det gäller personalutnyttjande
o. d.
Finansministern svarade inte på frågan om pensionerna.
Anf. 198 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Inger Lundbergs beskrivning av antalet jobb som tillkommer
eller avgår genom privat barnomsorg var en aning konstig. Jag tror att vad
det finns anledning att slå fast är att för de människor som jobbar på området
och för de människor som behöver få dessa tjänster utförda - vare sig det är
barnomsorgen eller statliga förvaltningstjänster eller någonting annat - är
det helt avgörande och det helt centrala att vi kan få i gång den ekonomiska
utvecklingen, så att det finns en bas för de olika systemen. Det hoppas jag
att Inger Lundberg håller med om. Jag tror inte att vi tidigare har haft olika
åsikter mellan partierna om denna grundläggande föreställning.
Det som Inger Lundberg sedan tog upp var, tycker jag, en något annor-
lunda fråga än den som ställdes inledningsvis, för den ursprungliga frågan
gällde om regeringen vill hjälpa dem som får problem i samband med om-
strukturering inom statsförvaltningen. Den frågan har jag besvarat.
Anf. 199 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Helt kort: Genom att minska efterfrågan minskar ni också
möjligheten till tillväxt och möjligheten att bredda den bas som behövs för
kvinnojobben. Men jag tycker, praktiskt sett, att finansministern inte sätter
in frågan om regeringens hantering av pensionerna hos myndigheterna i det
sammanhang som min ursprungliga fråga är ställd inom. Den handlar just
om den politik som den borgerliga regeringen för såsom arbetsgivare.
Anf. 200 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Just i fråga om pensioner för de statligt anställda kan jag
bara tala om för Inger Lundberg att det slöts ett nytt pensionsavtal avseende
dessa för nästan två år sedan. Den förra regeringen hade icke avsatt fem öre
till de pensionerna. Det är fråga om ungefär en miljard kronor i ökade pen-
sionsutbetalningar som den socialdemokratiska regeringen trots att avtal
fanns icke hade avsatt en enda krona för i budgeten. Jag tycker att det är
anmärkningsvärt, och vi kommer att rätta till detta. Den historieskrivning
som Inger Lundberg gör är faktiskt felaktig.
Anf. 201 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Men visst är det ändå, finansministern, sant att regeringen i
december 1991 beslöt att myndigheterna skulle bära kostnaderna under det
första året i samband med pensioneringar som skedde med anledning av om-
ställningar o. d. Och visst är det ett faktum att detta ute på statliga myndig-
heter i dag innebär att personer som kanske har 20-25 års anställning inom
ett jobb tvingas gå för att den enskilda myndigheten skall klara sitt budget-
saldo.
Anf.202 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Att de enskilda myndigheterna betalar kostnader för perso-
nal tycker jag är alldeles självklart - det är rimligt och riktigt. Den effekt
som Inger Lundberg beskriver har jag inte hört talas om förut. Mera an-
märkningsvärd är den tidigare socialdemokratiska regeringens brist på han-
tering av pensioner till statligt anställda, vilken jag upplever som utomor-
dentligt negativ gentemot de anställda.
Anf. 203 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Finansministern är en nästan lika skicklig oppositionspoliti-
ker som Carl Bildt. Hon talar om den socialdemokratiska regeringens politik
när jag ställer frågor om effekterna för dem som nu är anställda på statliga
myndigheter när man minskar personalen. Finansministern har inte hört ta-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
75
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
las om hur det fungerar praktiskt, och jag kan ha respekt för det - det är inte
lätt att se effekterna av vaije enskilt beslut man fattar. Jag vill upprepa det
råd jag gav inledningsvis: Gå ut och träffa dem som jobbar på statliga myn-
digheter! Det här är kanske inte ett jättestort problem, men det är ett fak-
tiskt problem, och det är fel beslut i fel tid.
Anf. 204 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Att myndigheterna ansvarar för lönekostnader inkl, det som
ibland på fikonspråk kallas bikostnader, dvs. sociala avgifter och pensions-
kostnader, är rimligt och bra. Vad som däremot är mera besvärande är om
regeringen inte avsätter pengar för ingångna avtal. Vi rättar till detta, och
det är en mycket stor fördel för just de pensionsutgifter som Inger Lundberg
nu har kommit att diskutera.
Anf. 205 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Det är inte pensionsutgiftema som sådana jag talar om, utan
det är koncernen statens ansvar för sin personalpolitik. Det kan finnas frågor
som man skall bära gemensamt, t.ex. pensionskostnaderna i samband med
omställning. Det är möjligt att finansministern och jag har olika åsikter i den
här frågan, som i så många andra frågor, men jag vill ändå vädja till henne
att ta reda på vilka praktiska effekter regeringens politik får.
Anf. 206 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Frågan om statens personalpolitik har diskuterats många
gånger i riksdagen. Jag deltog själv i de diskussionerna i finansutskottet på
den tid jag var oppositionspolitiker, och det har nästan alltid funnits en bety-
dande samstämmighet om vikten av att ha en bra personalpolitik, som tillgo-
doser arbetsgivaren statens önskemål om att ha en kompetent personal och
de anställdas behov av att ha bra arbetsvillkor och bra pensionsrättigheter.
Jag beklagar om Inger Lundberg vill bryta upp den samsyn som har varit till
stor fördel för de statligt anställda.
Anf. 207 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag hoppas att vi kan vara eniga när det gäller den statliga
personalpolitiken. Det är inget tvivel om att vi socialdemokrater ser syssel-
sättningsfrågorna och att vi socialdemokratiska kvinnor ser kvinnors syssel-
sättning som den viktigaste framtidsfrågan.
Jag vill peka på att det är lätt att diskutera statliga sysselsättningsfrågor
när problemen inte är så stora. Vi befinner oss nu i en mycket svår situation,
och scenariot för framtiden är inte hoppfullt, Anne Wibble. Det finns utom-
ordentligt många orostecken, och jag vill bara vädja till finansministern att
ta dem till sig så att vi tillsammans kan driva en ansvarsfull personalpolitik.
Anf. 208 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tycker att Inger Lundberg har rätt i mycket, men hon har
fel i två saker. Framtiden är inte dyster, utan jag ser en positiv framtid för
sysselsättningen. Det gäller inte bara kvinnorna, utan också den andra hälf-
ten av befolkningen. Det finns ett antal män som jobbar i staten och på annat
sätt, och det är viktigt att sysselsättningsutvecklingen är positiv också för den
delen av den svenska befolkningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 209 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Birgitta Dahl har frågat mig hur mycket det har kostat att
framställa och distribuera de två broschyrer och det ljudband som ingått i
socialdepartementets information om att starta eget daghem.
Regeringen har fått väljarnas förtroende att genomföra en kraftfull för-
nyelse av den sociala sektorn. Att öka valfriheten för de människor som ef-
terfrågar vård och service är en viktig del i denna förnyelse.
Beslutet att ge barnomsorgspersonal och andra möjlighet att med bibehål-
let statligt stöd starta dag- och fritidshem i egen regi var ett viktigt steg i
denna valfrihetsstrategi. Det var också naturligt att gå ut med en bred infor-
mation till bl.a. kommunala tjänstemän och barnomsorgspersonal om de nya
möjligheterna.
Att det finns ett stort intresse framgår av att privatpersoner, kommuner
och företag redan under de två första veckorna har beställt ca 4 000 exemplar
av det fördjupningsmaterial som finns tillgängligt i socialdepartementet. Det
överträffar även mina egna förväntningar.
Den totala kostnaden för informationskampanjen uppgår till drygt
1 milj.kr. Kostnaderna har belastat departementets anslag för initiativverk-
samhet.
Anf. 210 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Jag tycker att regeringens s.k. valfrihetsrevolution får alltmer besynner-
liga drag, och det är tråkigt att Bengt Westerberg med sitt engagemang skall
tvingas ägna sin energi åt en så smal sektor på detta område.
Först skrev Bengt Westerberg en proposition, som mer handlade om före-
tagsamhet än om barn. Sedan uppmanades hans tjänstemän att ringa till 150
kommuner och fråga om barnomsorgen, inte allmänt hur det går med be-
hovstäckningen, med kvaliteten, med mångfalden, utan hur många privata
dagis man möjligtvis kunde få fram. Nu har Bengt Westerberg använt depar-
tementets anslag för initiativverksamhet till en broschyr som riktar sig enbart
till de förhållandevis få som vill starta eget men som inte innehåller allmän
rådgivning till dem som bedriver verksamhet.
Min första fråga är: Varför har inte Bengt Westerberg och socialdeparte-
mentet använt de här pengarna till en allmän rådgivning till alla oavsett hu-
vudmannaskap om hur man kan främja mångfald och kvalitet i barnomsor-
gen? Något sådant skulle jag ha applåderat.
Jag tror att talet om att öka valfriheten ter sig närmast bisarrt för alla de
förtvivlade föräldrar och all den personal som nu upplever hur daghem
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
77
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
stängs och dagmammor avskedas fast det finns barn som behöver dem. Vad
har Bengt Westerberg att säga till dem? Är Bengt Westerberg t.ex. beredd
att rikta en kraftfull uppmaning till kommunerna att skydda barnen och
barnomsorgen i de neddragningsprogram och besparingsprogram som nu ge-
nomförs?
Anf. 211 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig först säga att det ankommer på socialstyrelsen att gå
ut med allmänna råd när det gäller barnomsorgen, och det sker också i
mycket stor omfattning. Det har kommit ett antal publikationer om detta
under senare år.
Vad gäller barnomsorgen i kommunerna har jag mot bakgrund av Birgitta
Dahls fråga och en artikel som hon har publicerat i vissa tidningar - där hon
påstår att Kommunförbundet har sett tendenser till att behovstäckningen
minskar genom regeringens och de nya borgerliga kommunledningarnas åt-
stramningar - haft kontakt dels med Lärarförbundet, dels med Kommunför-
bundet för att höra vilken täckning det finns för de här påståendena. På
Kommunförbundet har jag fått besked från den tjänsteman som är ansvarig
för detta att de inte har sett några tecken på att behovstäckningen minskar i
kommunerna. Lärarförbundet uppger att det inte sker någon ökning av an-
talet arbetslösa förskollärare, och man har inte heller sett att antalet varsel
har ökat.
Det är möjligt att det finns en oro för vad framtiden kan bära i sitt sköte -
som det alltid gör när man har ekonomiska problem - men det har ännu inte
manifesterats i någon nedläggning av daghem eller någon ökad arbetslöshet
bland förskollärare. Därför undrar jag vilken källa Birgitta Dahl åberopar i
artikeln, eftersom Kommunförbundet uppger till mig att man inte känner till
de här tendenserna.
Anf. 212 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Min källa är Kommunförbundet, och jag kan bara konsta-
tera att man har gett oss olika uppgifter. I och för sig säger man att det ännu
är svårt att förutse effekterna och att man tror att det kommer att bli mycket
värre än vad det nu är. Likaså är de fackliga organisationerna djupt oroliga.
Jag kan inte nöja mig med att Bengt Westerberg tycker att det är hans
uppgift som ansvarigt statsråd på det här området att ägna sig enbart åt frå-
gan om hur många privata dagis som startas, medan myndigheterna skall få
göra resten. Jag tycker att det ansvariga statsrådet har till uppgift att driva
på, att engagera. Jag kan bara dra en slutsats: Bengt Westerberg tycker inte
att de andra alternativen och de som arbetar där är lika viktiga. Det är inte
bra.
Bengt Westerberg gav inte heller den uppmaning som jag gav honom möj-
lighet att ge, dvs. att säga åt kommunerna att skydda barnen och barnomsor-
gen i de nedskämingsprogram som nu genomförs. Kan inte Bengt Wester-
berg göra den insatsen för barnen?
Anf. 213 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jo, det är självklart, Birgitta Dahl. Det är också den linje
jag har drivit i många debatter och i många sammanhang när det gäller barn-
omsorgen, att barnen skall skyddas. Vi hade t.o.m. i denna kammare för
kort tid sedan en replikväxling där jag hävdade, att förutsatt att man genom-
för det nya förslaget till statsbidrag till kommunerna bör man införa en lag-
stiftning om barnomsorg. Det om något är väl ett uttryck för denna önskan.
Det skulle vara intressant att få veta Birgitta Dahls källa på Kommunför-
bundet, eftersom de personer som är ansvariga för verksamheten som jag
har talat med uppger att de inte har sett några tendenser. Eftersom Birgitta
Dahl åberopar Kommunförbundet i tidningsartikeln skulle jag gärna vilja
veta vem som hon har talat med där.
Det är självklart att jag inte bara ägnar mig åt privata dagis. I den broschyr
som Birgitta Dahl åberopar konstaterar vi att huvuddelen av dagisverksam-
heten med all sannolikhet också i framtiden kommer att bedrivas i kommu-
nal regi. Jag har under resor, både som oppositionspolitiker och nu som soci-
alminister, huvudsakligen besökt kommunala dagis, inte privata dagis.
Anf. 214 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det är bra att Bengt Westerberg då och då säger att det be-
hövs lagstiftning om rätt till dagis för alla barn och om kvalitet i barnomsor-
gen. Men det är handlingarna som räknas, och i höstas röstade den borger-
liga majoriteten emot ett sådant förslag som vi hade väckt. Vi har upprepat
det i år. I den förra replikväxlingen kunde jag inte få något löfte från Bengt
Westerberg om detta. Kan jag få det nu?
Jag tycker inte att Bengt Westerbergs uppmaning till kommunerna var sär-
skilt kraftfull, och hans partikamrater medverkar ju i de nedskärningar som
faktiskt pågår.
Kan jag få ett löfte om att Bengt Westerberg och socialdepartementet
kommer att använda det här anslaget för den stimulans och den information
som alla dagis behöver oavsett huvudmannaskap? Det är mycket som är bra
i denna information, men varför skall bara de som vill starta eget ha den?
Anf. 215 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag efterlyser fortfarande Birgitta Dahls källa på Kommun-
förbundet. Jag har ställt frågan flera gånger, och det är angeläget att få veta
det, eftersom Kommunförbundet ger mig annan information. Jag har talat
med Louise Fernstedt, som är ansvarig på Kommunförbundet. Vem har Bir-
gitta Dahl talat med?
Vi håller på att titta på frågan om ett lagförslag. Det har inte hänt någon-
ting under den socialdemokratiska regeringstiden. Jag har nu varit socialmi-
nister några månader och räknar med att inte behöva vara det särskilt länge
innan jag kan lägga fram ett lagförslag. Birgitta Dahl har suttit i en regering
i nio år utan att det hände någonting. Under tiden har ni också sagt nej till
förslag som vi har lagt fram i riksdagen, så någon större handlingskraft har
ni inte visat på den här punkten förrän ni hamnade i opposition. Vi skall
försöka visa handlingskraft också i regeringsställning.
Anf. 216 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Under den tid vi satt i regeringsställning närmast fördubb-
lade vi antalet daghemsplatser, från 210 000 till 410 000. Det gjorde det möj-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
- Svar på frågor
79
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
ligt att i höstas flytta fram positionerna för att också kräva lagstiftning, och
den behövs i dag, när regeringen och borgerliga kommunledningar har bör-
jat stänga daghem och avskeda dagmammor och på det sättet öka bristen på
barnomsorg.
Anf. 217 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Än en gång: Vem är Birgitta Dahls källa på Kommunförbun-
det? Skall det vara alldeles omöjligt att svara på denna fråga, när hon själv i
tidningsartikeln säger att hon har fått uppgifter från Kommunförbundet?
Det ni efterlämnade var en kö på ca 60 000 barn som inte kunde få plats
på daghem. Det var mycket beklagligt, men vi sätter nu in kraftfulla åtgärder
för att bli av med den kön.
Jag vill ta upp ytterligare en fråga. I den här tidningsartikeln säger Birgitta
Dahl att vi i det informationsmaterial vi har gått ut med talar om hur man
skall gå till väga för att starta privata dagis - det är alldeles riktigt - och för
att slippa det förskräckliga gemensamma. Kan Birgitta Dahl tala om var i
materialet det finns en antydan åt det hållet? Det står också att jag har låtit
göra en video med mig själv. Denna video är ett litet kassettband där jag
talar i 20 sekunder och bl.a. konstaterar att min egen son går på kommunalt
dagis, att jag är mycket nöjd med det och inte har några tankar om att kom-
munala dagis inte skulle kunna fungera väl. Kan Birgitta Dahl medge att den
bild som hon ger i artikeln inte är sanningsenlig?
Anf. 218 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag kan medge att jag använde ordet video i stället för ordet
kassett, och det var naturligtvis fel.
Verkligheten är den, Bengt Westerberg, att förtvivlade föräldrar och för-
tvivlad personal på många håll diskuterar tanken att göra om kommunala
dagis till privata för att kunna fortsätta verksamheten när kommunen
stänger dessa daghem. Där sitter förtvivlade föräldrar och diskuterar med
förtvivlade dagmammor om dessa möjligtvis kan börja jobba svart så att man
kan klara verksamheten och så att föräldrarna kan få sin barnomsorg och
dagmammorna sin inkomst - dock utan social trygghet och pension. Det är
den verklighet som tvingar fram en privatisering som varken de anställda el-
ler föräldrarna vill ha. Det är denna verklighet jag beskriver i min artikel,
och det står jag för.
Anf. 219 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det är inte alls det som Birgitta Dahl beskriver i artikeln.
Dessutom vill jag säga att privatisering av daghem naturligtvis bara kom-
mer att ske om det finns personal som är intresserad av detta. Daghemsplat-
ser på privata dagis kommer bara att efterfrågas om det finns föräldrar som
är intresserade av detta.
Nu frågar jag Birgitta Dahl för jag vet inte vilken gång i ordningen: Vem
är källan till den uppgift som Birgitta Dahl går ut med i sin artikel? Och var
någonstans i vårt material står det att vi går ut med detta för att man skall
slippa ifrån det förskräckliga gemensamma? Man kan väl inte skriva sådana
80
saker i en artikel utan att vara beredd att tala om var i det material man skri-
ver om som det finns formuleringar av den typen.
Kan inte Birgitta Dahl medge att ni efterlämnade en barnomsorgskö på
60 000 det år då ni hade lovat att kön skulle vara borta?
Anf. 220 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Vi byggde ut barnomsorgen med 200 000 platser. Under den
tiden ökade antalet barn i förskoleåldern med mer än 100 000 extra, efter-
som vi hade en så bra familjepolitik och byggde ut barnomsorgen, byggde ut
föräldraförsäkringen och flerdubblade barnbidragen. Vi fick en ”baby
boom”, som gjorde att det krävdes många fler platser än ursprungligen för
att full behovstäckning skulle klaras. Ingen annan hade klarat av den väldiga
utbyggnad som vi klarade.
Verkligheten ute i Sverige, den jag möter flera gånger i veckan, är den
att barnomsorgen i dag privatiseras under tvång, eftersom borgerligt styrda
kommuner stänger daghem och avskedar dagmammor. I vissa stadsdelar i
min egen kommun avskedas alla dagmammor, och i en enda stadsdel läggs
fem barnstugor ner.
Anf. 221 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig konstatera tre saker.
Birgitta Dahl förnekar inte att 60 000 barn fortfarande stod i barnomsorgs-
kö det år då barnomsorgsköerna skulle vara borta. Socialdemokraterna
misslyckades att leva upp till det mål som vi tillsammans fattade beslut om i
riksdagen 1985.
Birgitta Dahl kan inte tala om var i den broschyr som hon kritiserar som
hon har läst att vi talar om det förskräckliga gemensamma, utan det som sägs
om det i artikeln är ett rent falsarium.
Birgitta Dahl vägrar också att tala om vem det är på Kommunförbundet
som hon har talat med och som hon åberopar i artikeln. Jag böljar tro att
också det bara är ett påhitt.
Anf. 222 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag tänker under inga omständigheter lämna ut det namnet.
Jag tycker faktiskt att Bengt Westerberg själv borde begripa att det skulle
innebära risker som ingen skall behöva ta.
Jag har givit en hederlig beskrivning av den barnomsorgsutbyggnad som
är utan motstycke i svensk historia och av orsakerna till att det blev svårare
än vad någon kunde förutse att inom given tid uppnå det målet. Hade barna-
födandet hållit sig vid de födelsetal vi har haft sedan andra världskriget, hade
målet uppnåtts under 1989. Kan inte Bengt Westerberg erkänna det och ge
den socialdemokratiska regeringen en eloge för att vi faktiskt klarade en näst
intill hundraprocentig behovstäckning trots det mycket kraftigt ökade barn-
antalet, som ökade kostnaderna inte bara för barnomsorg utan också för för-
äldraförsäkring och barnbidrag, som vi samtidigt kraftfullt förstärkte?
Anf. 223 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Om tjänstemän på Kommunförbundet talar om hur den fak-
tiska situationen enligt deras bedömning är, kan det ju inte vara några källor
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:73
lOmars 1992
Svar på frågor
som man har anledning att dölja. Jag har talat med de personer på Kommun-
förbundet som sysslar med dessa frågor, och jag är naturligtvis beredd att
ange min källa, eftersom jag har talat med personer som kan detta.
Jag kan, herr talman, bara konstatera att jag har svarat på Birgitta Dahls
frågor, men hon kan inte svara på mina.
Anf. 224 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Bengt Westerberg har inte svarat på mina frågor. Han har
t.ex. inte svarat på varför han inte är beredd att ägna samma intresse åt andra
dagis än privata och se till att dessa får minst lika bra information. Bengt
Westerberg har inte heller givit den kraftfulla uppmaning till kommunerna
som jag begärde.
Anf. 225 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag ägnar ett betydligt större intresse åt kommunala dagis än
åt privata av det enkla skälet att de kommunala daghemmen är så många
fler. På den punkten har Birgitta Dahl redan tidigare fått ett mycket klart
besked, och jag har nu upprepat det.
Vidare driver jag i alla tänkbara sammanhang - men jag tycker inte att en
uppmaning till Birgitta Dahl på den punkten är så intressant - kravet på att
kommunerna skall priotera barnomsorgen och se till att vi får bort den kö
som Birgitta Dahl efterlämnade.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 226 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att lo-
kalisera verksamheter som t.ex. lärarhögskolan och konsumentverket till
det känsliga Haga-Brunnsviken-området.
Det finns många exploateringsintressen som gör anspråk på Haga-
Brunnsviken-området. Bristen på en samordnad syn på områdets framtida
utveckling försvårar ställningstagandena till enskilda projekt. De berörda
kommunerna, Solna och Stockholm, har naturligtvis ansvaret för plane-
ringen av området.
Regeringen fattade den 21 november förra året ett beslut om planeringen
av bl.a. Haga-Brunnsviken-området. Beslutet, som fattades med stöd av na-
turresurslagen, innebär att Solna och Stockholms kommuner skall redovisa
hur kommunerna i sin planering avser att tillgodose naturvårdens, kultur-
minnesvårdens och friluftslivets intressen i området kring Haga-Brunnsvi-
ken samt Ulriksdal och Norra och Södra Djurgården. Redovisningen skall
ske till länsstyrelsen i Stockholms län senast den 1 december 1992.
Utgångspunkten för redovisningen är att områdets värden skall bevaras
och att förutsättningarna för detta skall belysas i en samlad översiktlig plane-
ring. En sådan samlad redovisning bör enligt min mening kunna ge ett tydligt
82
underlag för bedömningar av vilka exploateringar och förändringar av mark-
användningen som är möjliga utan att bevarandeintressena träds för när.
Av detta skäl har det varit naturligt för utbildningsministern att betona
samordningen med det kommunala översiktsplanearbetet när det gäller
möjligheterna att lokalisera Högskolan för lärarutbildning i Stockholm till
området.
Studiet av lokaliseringen anknyter i sin tur nära till den långsiktiga bered-
ningen av lokalfrågorna för högskoleinstitutionerna i Frescatiområdet, som
nu har bedrivits under flera år och där bevarandeintressena har varit en vik-
tig utgångspunkt. Utbildningsministern har uppdragit åt en sakkunnig att
följa pågående planarbete. Av det material som byggnadsstyrelsen har redo-
visat framgår att det finns flera alternativ till utbyggnader för institutioner-
nas behov, t.ex. i Albano eller i anslutning till några av de befintliga institu-
tionskomplexen. Därmed torde det finnas goda möjligheter att planera för
en högskoleutbyggnad som inte står i strid med bevarandeintressena. Någon
utbyggnad av institutionerna som innebär en konflikt med kultur- och natur-
värdena kring Brunnsviken och på Norra Djurgården kommer därför inte
heller att presenteras av regeringen.
Anf. 227 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Lärarhögskolan på Rålambshov i Stockholm har under ett
antal år varit i lokalnöd, vilket naturligtvis försämrar möjligheterna att er-
bjuda en bra utbildning. Det finns ett bra lokaliseringsalternativ, nämligen
Södertälje i länets södra del. Det är ett alternativ som inte bara är en bra
kortsiktig lösning utan som framför allt är en mycket bra lösning på lång sikt,
eftersom det innebär möjligheter att bygga ut och att satsa på forsknings-
verksamhet och eftersom det innebär mycket goda möjligheter till kontakter
med de praktikskolor som eleverna vid lärarhögskolan skall kunna få till-
gång till. En lokalisering till Södertälje innebär möjligheter som en lokalise-
ring till Frescatiområdet inte ger.
Det finns kortsiktiga intressen som har motarbetat detta förslag, och jag
menar att det egentligen är rätt pinsamt för regeringen att man i sin proposi-
tion till riksdagen så uppenbart avslöjar att man har fallit för dessa kortsik-
tiga intressens lobbyingverksamhet. Man skriver nämligen i propositionen
att en lokalisering till Södertälje gör lärarhögskolan till en perifer verksam-
het. Detta är dubbelt pinsamt i en tid när man menar att avståndet mellan
Bryssel och Stockholm är mycket kort. Som alternativ föreslår man dels att
lärarhögskolan själv skall avgöra lokaliseringen, dels att man i första hand
skall förespråka Frescati, vilket i sig är ologiskt.
Samtidigt är ju Haga-Brunnsviken, där Frescati ligger, ett område som är
mycket känsligt, och regeringen har i ett annat sammanhang, som statsrådet
nu redovisade, sagt att man skall vara mycket restriktiv med lokaliseringar
till området.
Jag finner det mycket intressant att det i det här svaret framgår, vilket det
inte gör i propositionen, att lokaliseringen av lärarhögskolan till Haga-
Brunnsviken-området inte är något som kan bli aktuellt särskilt snabbt, ef-
tersom det förutsätter att det sker i en samplanering med de andra utbygg-
nadsbehov som, inte bara under de närmaste åren, kan komma att uppstå
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
83
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
84
hos redan befintliga verksamheter vid Frescati. Intresset för att ta till vara
Haga-Brunnsviken-områdets natur- och kulturvärden sträcker sig ju - hop-
pasjag - åtskilliga decennier framåt i tiden. Man måste därför bölja om från
böljan med en ganska omständlig utredning, där detta skall jämkas samman
med en rad andra intressen.
Jag tycker att det kan vara klargörande för riksdagen inför hanteringen av
propositionen att vi har fått det här beskedet, och jag hoppas att alla de som
är verksamma vid lärarhögskolan och som har drivit det här alternativet in-
ser att propositionen sannerligen inte för lärarhögskolan innebär någon sär-
skilt gynnsam lösning utan att man nu skall bölja om igen med allt detta. Det
har redan flera gånger konstaterats - av Södertälje kommun och av en sär-
skild utredare - att en lokalisering till Södertälje ur alla aspekter skulle vara
utmärkt för lärarhögskolan.
Anf. 228 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag kommer inte att med Annika Åhnberg diskutera lokali-
seringen av högskoleverksamhet. Det får Per Unckel som utbildningsminis-
ter göra.
Däremot anser jag att varje exploateringsintresse som har med Haga-
Brunnsviken-området att göra är ett ärende även för mitt departement att
handlägga. Jag tror att Annika Åhnberg och jag har ett gemensamt intresse
av att det här området behandlas på ett mycket varsamt sätt, eftersom det är
av så stort värde på alla möjliga vis för dem som bor här i Stockholmsområ-
det.
Man kan säga att det naturligtvis finns departement som företräder ex-
ploateringsintressen. Det ligger liksom i sakens natur att kommunikations-
departementet vill bygga vägar och järnvägar, utbildningsdepartementet vill
bygga t.ex. högskolor och universitet, arbetsmarknadsdepartementet är in-
tresserat av sysselsättning och näringsdepartementet är intresserat av indu-
strilokaliseringar. Dessa frågor drivs av de departementen. Men för oss på
miljö- och naturresursdepartementet är den viktigaste uppgiften att se till att
detta görs på ett sådant sätt att det inte går ut över miljön.
Anf. 229 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag delar fullständigt statsrådets uppfattning när det gäller
dessa aspekter på Haga-Brunnsviken-området, och jag gläder mig också åt
att statsrådet så klart och tydligt här redovisar att det inte kan bli fråga om
någon exploatering som hotar dessa intressen. Jag beklagar bara att samar-
betet inom regeringen på den här punkten uppenbarligen inte är så bra som
det borde vara. I så fall tror jag knappast att det hade varit möjligt att så här
helt plötsligt kasta in förslaget om en lokalisering av lärarhögskolan till
Haga-Brunnsviken-området som ett tänkbart alternativ. Eftersom rege-
ringen har uppmanat berörda kommuner att vara mycket restriktiva med att
föreslå utbyggnader i det här området, tror jag att man också för egen del i
så fall skulle ha varit betydligt mer varsam med att i det här området föreslå
utbyggnad av verksamheter som inte nu finns där. De verksamheter som re-
dan är lokaliserade till t.ex. Frescatiområdet, där universitetet finns, kom-
mer naturligtvis också i framtiden att ha krav på expansion. Och det är väl
rimligt att man i första hand tillgodoser deras önskemål, när det dessutom
finns alternativ för lärarhögskolan.
Anf. 230 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag hemställer att de ärade talarna respekterar de gällande debattreg-
lema.
Anf. 231 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Som jag har uppfattat det har Annika Åhnberg och jag helt
och hållet samma åsikt om hur detta område skall hanteras. Alla exploate-
ringsintressen får naturligtvis finna sig i den samlade bedömning som kom-
mer att göras av området. Denna samlade bedömning sker inte för att vi skall
förbjuda allting men för att vi skall få en lösning som verkligen tar hänsyn
till grönområdena, de värdefulla kulturminnena, osv. så att detta område
fortsätter att vara attraktivt. Även jag, en norrlänning som kommer till hu-
vudstaden, tycker att detta är ett intressant område.
Utbildningsdepartementet och mitt departement har kommit överens om
att vi skall diskutera dessa frågor. Då kommer vi att se om det här går att
lösa via befintliga institutioner eller om det måste lösas på annat sätt.
Anf. 232 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag skall inte förneka att jag som Södertäljebo naturligtvis
delvis är part i målet. Men jag är fullt införstådd med att när det gäller lärar-
högskolans lokalisering är det i första hand de pedagogiska vinsterna, möj-
ligheten till utveckling i framtiden, som man skall se till.
Men när en lokalisering till Södertälje nu på ett bra sätt kan garantera ut-
vecklingsmöjligheten och också kan ha en regionalpolitisk fördel, kan jag
inte inse att det skulle vara något som regeringen till vaije pris måste und-
vika.
Jag vill ytterligare en gång tacka för svaret och än en gång säga att jag tror
att detta på ett sätt har klargjort för riksdagen något som inte framgick av
propositionen, nämligen att det här förslaget, alternativet att lokalisera lä-
rarhögskolan till Haga-Brunnsviken-området, kräver ytterligare vändor av
planering. Det är något som kommer att ta lång tid i anspråk till skillnad från
en lokalisering till Södertälje. Alla ligger där i startgroparna beredda att
sätta i gång omedelbart.
Anf. 233 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tror att både Annika Åhnberg och jag är decentralister.
Men jag tycker att Annika Åhnberg skall diskutera lokaliseringen av hög-
skolan med utbildningsminister Per Unckel.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
7 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Anf. 234 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Georg Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta med anledning av att de arbetsmarknadspolitiska medlen kan
komma att minska till följd av förslag i utbildnings- och kulturutskotten.
Den vuxenutbildning som bedrivs vid komvux och folkhögskolorna ger
vuxna möjligheter att på eget initiativ skaffa sig såväl grundläggande kunska-
per som fortbildning. Utbildning både vid de aktuella utbildningsformema
och inom andra delar av utbildningsväsendet har stor betydelse för den en-
skilde samtidigt som den ger effekter som påverkar arbetsmarknaden både
långsiktigt och kortsiktigt.
På lång sikt betyder det att Sverige får en arbetskraft som är bättre rustad
att klara de krav som ställs på framtidens arbetsmarknad. Den överföring av
medel som nu är aktuell innebär, i den mån medlen avser heltidsstudier, att
trycket på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i någon mån minskar.
Läget på arbetsmarknaden är emellertid allvarligt trots regeringens för-
slag till ökade insatser för att bekämpa arbetslösheten. Det innebär att jag
mycket noggrant följer utvecklingen på arbetsmarknaden.
Anf. 235 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret.
Jag noterar att svaret sönderfaller i tre delar. Först är det en hyllning till
vuxenutbildningen inom komvux och folkhögskolorna. Det tycker jag är ut-
märkt. Arbetsmarknadsministern borde lämna över svaret till utbildningsde-
partementet och de två ministrarna där för studier.
Sedan noterar jag att arbetsmarknadsministern hyser förhoppning om att
när han nu har rövats 300 milj .kr. och ett ytterligare hål läggs till komvux
och folkhögskolorna, kommer trycket på arbetsmarknadspolitiska medel att
minska. Det är en konstig logik. I dag råder inte denna besparing på komvux
och folkhögskolor. Men i dag behövs alla pengar inom AMS. För nästa år
finns det inte någon real ökning att ta från.
Jag vet att Börje Hörnlund väl känner förhållandena i Västerbotten. AMS
säger att pengarna där är slut.
Den sista delen i svaret blir ganska ointressant. Arbetsmarknadsministern
försäkrar, liksom så många gånger förr, att han noggrant följer utvecklingen
på arbetsmarknaden. Ja, vi vet nu tillräckligt om utvecklingen på arbets-
marknaden för att kunna konstatera att arbetslösheten redan är för hög och
att den stiger snabbt. Den borgerliga politiken har lett till att arbetslinjen
håller på att kollapsa, herr arbetsmarknadsminister.
300 milj.kr. mindre för AMS innebär i klartext att flera kommer att bli
beroende av A-kassan. Jag tycker att det är mycket allvarligt. Är inte Böije
Hörnlund oroad över vad som håller på att hända här i riksdagen med hans
pengar?
Anf. 236 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Georg Andersson är väl medveten om att det, under förut-
sättning att det är fråga om heltidsstudieplatser, blir fler platser i komvux för
samma summa pengar än vad det blir t.ex. upphandlat i AMU. Det finns
andra kurser i komvux som med utgångspunkt i arbetsmarknaden inte är lika
intressanta.
Georg Andersson talar om regeringens åtgärder. Vi lever med ”arvet” från
den tid då Georg Andersson satt i regeringen och därtill en mycket djup in-
ternationell lågkonjunktur. Jag tycker att Georg Andersson rakt upp och ner
skall erkänna att så är det.
Liksom alla tidigare regeringar, gör vi nu en summering under våren för
att bättre kunna bedöma kommande år. Det har gått ett halvår sedan vi arbe-
tade fram det budgetförslag riksdagen nu behandlar. Vi ser nu över läget på
arbetsmarknadssidan, och vi kommer så småningom till riksdagen med ett
nytt förslag och en ny bedömning. Så har det varit tidigare, och så är det nu.
Det här kan Georg Andersson.
Anf. 237 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Böije Hörnlund älskar att tala om ”arvet”. Jag skall inte gå
in i den diskussionen nu. Vi har haft den många gånger förr.
Situationen är sådan att vi har en rekordhög arbetslöshet, och den skenar.
Det är vårt gemensamma problem. Vi socialdemokrater menar att den sit-
tande regeringen i hög grad själv har bidragit till denna utveckling.
Jag hade en enkel fråga. Skapar det inte en oro i arbetsmarknadsdeparte-
mentet när den borgerliga majoriteten i kultur- och utbildningsutskotten be-
rövar arbetsmarknadsministern 300 milj.kr.? Väcker det inga protester i de-
partementet när man förlorar pengar i ett läge där varenda krona behövs?
Arbetsmarknadsministern säger att situationen ses över och att ett nytt
förslag skall föreläggas riskdagen. Innebär det att arbetsmarknadsministern
skall komma till riskdagen och begära att få tillbaka dessa 300 milj.kr.? Vad
spelar då hela denna manöver för roll?
Anf. 238 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har lagt fram ett förslag som skall behandlas inom kort
av riksdagen. Det innebär att det till arbetsmarknadsåtgärder skall avsättas
19,6 miljarder kronor. 11-12 miljarder kronor skall avsättas för att hjälpa
handikappade till arbete i Samhall, med lönebidrag, osv.
Med tanke på detta orkar jag inte ”gå i taket” för 300 milj.kr., speciellt när
vi nu gör en ny bedömning som i sin tur kan leda till nya förslag till riksdagen.
Georg Andersson säger att jag älskar ”arvet”, men jag hatar ”arvet” på
grund av att det ger så många arbetslösa.
Anf. 239 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! I alla fall älskar arbetsmarknadsministern att tala om ”ar-
vet” - hur länge det nu skall pågå.
Jag noterar för övrigt, till min stora förvåning, att Börje Hörnlund är en
mycket förnöjd arbetsmarknadsminister. Han ser 300 milj.kr. försvinna ur
sin budget - där varje krona behövs. Sedan säger den borgerliga majoriteten
i utbildnings- och kulturutskotten att man har räddat komvux och folkhög-
skolorna. Men man räddade genom att röva pengar från AMS och därmed
från arbetslösa. På så sätt förstärks avvecklingen av arbetslinjen. Väcker inte
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
87
Prot. 1991/92:73 detta litet vrede hos arbetsmarknadsministern? Jag skulle glädjas över den
10 mars 1992 vreden.
Svar på frågor
88
Anf. 240 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Nej!
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 241 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Leif Marklund har frågat mig om varför Per Dahlberg blivit
entledigad från uppdraget att vara ledamot i den regionala samordnings-
gruppen för insatser i Arjeplogs kommun.
När samordningsgruppen ursprungligen tillsattes var Per Dahlberg kom-
munstyrelsens ordförande i Arjeplog. Vid valet i höstas ändrades majoritets-
förhållandet i Arjeplog. Eftersom jag ser det som naturligt att kommunen
representeras av kommunstyrelsens ordförande, har Dahlberg ersatts av den
person som nu innehar denna förtroendepost.
Anf. 242 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret.
Jag tycker att arbetsmarknadsministern gör det lätt för sig när han, så att
säga, försöker skyla över att det är posten som ordförande i kommunstyrel-
sen som gör att man har blivit tillsatt på detta uppdrag. Det här går inte att
finna i den gamla regeringens hanterande av frågan. Tillvägagångssättet,
som låg till grund för det bemyndigande som den dåvarande regeringen gav
till industridepartementets chef, var att på förslag av länsstyrelsen utse ar-
betsgruppen.
Det är bara att djupt beklaga att i dagens besvärliga arbetsmarknadssitua-
tion, närings- och industripolitiska situation, en arbetsgrupp slås sönder un-
der pågående arbete. Den kompetens som onekligen är inrotad i Arjeplog
plockas bort.
Jag måste ställa en följdfråga till Börje Hörnlund. Har Centern fallit in i
den utrensningsaktion, med en socialdemokratisk hatmodell, som pågår när
det gäller alla styrelseposter runt om i landet?
Anf. 243 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag kommer ihåg den förra borgerliga regeringsperioden
1976-1982. Regeringen var oerhört tolerant när det gällde att både låta ak-
tiva socialdemokrater sitta kvar som utredningsordförande och även ha ma-
joritet i många styrelser.
När Socialdemokraterna tog makten 1982 var det fråga om utrensning.
T.o.m. landshövdingar som hade övergått till att bli ämbetsmän fick lämna
sina ordförandeposter på grund av att de tidigare hade haft en viss politisk
färg.
Jag vet att det i Arjeplog var ett starkt krav att både majoritet och minori-
tet skulle få sitta i styrelsen. Men det motsatte sig Socialdemokraterna. Där-
för var det naturligt att när ordförandeposten i kommunen byttes, skulle
också ett byte ske i denna styrelse. Dagens ordförande i kommunstyrelsen
är så klok att jag är övertygad om att han kommer att samtala med Per Dahl-
berg på det sätt som erfordras.
Anf. 244 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! När det gäller utrensningsaktioner kan jag inte tro att Börje
Hörnlund själv tror att Socialdemokraterna har gjort någon sådan utrens-
ning av de sittande företrädarna av en gammal majoritet som den som nu
pågår. Jag borde kunna uppmana Böije Hörnlund att se sig runt. Dagligen
ser vi hur folk rensas ut från olika poster. Det är inte likt Sverige.
T.o.m. företagargrupperna i Arjeplog anser att det här är en mycket
märklig hantering av frågan. Dahlberg plockas bort, och med den erfarenhet
och det kontaktnät han har innebär det nästan ett hot mot arbetsgruppens
möjligheter att leva vidare.
Jag kan inte se något annat än att det här är fråga om något slags kompis-
politik. Jag har i och för sig inget emot kommunstyrelsens ordförande. Men
naturligtvis skulle man ha utökat gruppen i stället för att sparka en kompe-
tent person.
Anf. 245 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Om man tidigare har velat ha politisk bredd i denna styrelse,
kan jag säga att så är det i dag också. Jag har använt precis samma metod
som Socialdemokraterna. Kommunens främste bör sitta i styrelsen.
Hade man valt modellen att både den främste och den näst främste, dvs.
oppositionen, hade fått sitta i gruppen tidigare - vilket var ett starkt önske-
mål - hade jag inte gjort någon annan förändring än ett byte av posterna,
dvs. den nye ordföranden för kommunstyrelsen skulle komma med och den
tidigare skulle ha fått vara kvar.
Men det var socialdemokraterna som valde väg i detta fall.
Anf. 246 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag förstår inte riktigt Börje Hörnlunds resonemang. Grup-
pen utsågs inte i Arjeplog. Det var på förslag av länsstyrelsen som dåvarande
industriministern hade att utse denna grupp. Länsstyrelsen måste naturligt-
vis ha tagit till sig av önskemål i Arjeplog. Men det har varit förslag från
länsstyrelsen, och den modellen har arbetsmarknadsministern förbigått.
Han har själv ansett att Per Dahlberg skall bytas ut. Jag tycker att det är
djupt beklagligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
89
Prot. 1991/92:73 34 § Svar på fråga 1991/92:469 om åtgärderna mot ungdomsarbets-
10 mars 1992 lösheten
Svar pä frågor
Anf. 247 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingela Thalén har frågat mig vilka beräkningar som ligger
till grund för regeringens förslag att erbjuda 40 000 ungdomar praktik efter
den 1 juli 1992, då detta enligt uppgift skall ske inom ramen för befintliga
resurser.
Jag har i samband med regeringens proposition 1991/92:124 om arbets-
marknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år, vilken förelädes riks-
dagen den 20 februari 1992, redovisat det nya åtgärdssystemet. Beräkning-
arna beträffande omfattningen av det nya åtgärdssystemet har gjorts med
utgångspunkt i de antaganden om arbetslöshetens utveckling som har gjorts
i årets budgetproposition.
Mot denna bakgrund har jag beräknat antalet platser under nästa bud-
getår till 39 000, varav 16 000 för 18-19-åringar och 23 000 för 20-24-åringar.
Av det totala antalet ungdomar beräknar jag antalet handikappade ungdo-
mar med rätt till ett högre utbildningsbidrag till 1 000.
De ungdomar som deltar i jobbsökaraktiviteter och arbetsplatsförlagd ar-
betsmarknadsutbildning erhåller utbildningsbidrag.
Av 20-24-åringarna beräknas ca 40 % vara kassaberättigade; dvs. dessa
ungdomar bör få utbildningsbidrag motsvarande den dagpenning som de
skulle ha fått från kassan vid arbetslöshet. Bland de yngre är det endast ett
fåtal som är kassaberättigade.
Ungdomar som inte är kassaberättigade bör, om de inte har fyllt 20 år,
erhålla 239 kr. per dag och de över 20 år 338 kr. per dag.
För de handikappade ungdomarna gäller särskilda regler. Under de första
tolv månaderna av utbildningstiden bör dessa ungdomar erhålla samma ut-
bildningsbidrag som övriga ungdomar. Därefter bör de erhålla lägst 475 kr.
per dag. Är de medlemmar i arbetslöshetskassa bör de liksom övriga ungdo-
mar få utbildningsbidrag motsvarande den dagpenning de skulle ha fått om
de varit arbetslösa, om dagpenningen överstiger 475 kr. per dag.
Antalet årsplatser av arbetsmarknadsutbildning med arbetsplatsförlagd
praktik har jag beräknat till 39 000 och kostnaden till 2,9 miljarder kronor.
Kostnaderna för utbildningsbidrag vid deltagande i jobbsökaraktiviteter
och ungdomspraktik samt bidrag till avtalade inskolningsplatser beräknar
jag bör rymmas inom ramen för de medel som regeringen i årets budgetpro-
position har beräknat för inskolningsplatser och bidrag till handledare för
ungdomar, sammanlagt 2,366 miljarder kronor, samt vissa andra medel som
gäller beredskapsarbeten och förhöjt utbildningsbidrag, sammanlagt 580
milj.kr.
Jag bedömer därför att det inte behövs någon ytterligare medelstilldelning
utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen för de beräknade 39 000
årsplatserna.
Hur stor omfattning det nya åtgärdssystemet kommer att få under nästa
budgetår är det svårt att förutsäga. Det kan därför finnas anledning för mig
att återkomma till omfattningen i samband med årets kompletteringspropo-
90
sition, inför vilken en ny bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden
görs.
Anf. 248 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag tackar Böije Hörnlund för svaret. Jag återkommer till
den här saken därför att jag vid tidigare frågetillfälle enbart hade tagit del av
den pressinformation som arbetsmarknadsministern gett med anledning av
att propositionen avlämnats. Jag sade vid det tillfället att jag, när jag tittat
på propositionen, gärna ville återkomma. Nu har jag alltså gjort det.
Jag måste säga, Börje Hörnlund, att jag är litet chockad över det sätt på
vilket arbetsmarknadsdepartementet uppenbarligen numera räknar. I press-
informationen säger Böije Hörnlund och regeringen att man kommer med
39 000 nya platser för ungdomar som skall få s.k. ungdomspraktik.
Men om man studerar detta närmare visar det sig, räknat baklänges, att
det böljar med att man tar bort 20 000 platser. De 20 000 platserna kostar en
viss summa pengar, som redovisas här. De nya 39 000 platserna skall finan-
sieras med samma summa pengar som man tidigare finansierade de 20 000
platserna med.
Efter att ha räknat på detta måste jag säga, Böije Hörnlund, att jag gärna
välkomnar arbetsmarknadsdepartementet att besöka utskottet för att redo-
visa på vilket sätt detta är räknat. Jag vet inte om det är fel på min miniräk-
nare eller om det finns någon annan orsak. Men hur jag än bär mig åt får jag
inte detta att gå ihop.
Summan av kardemumman är att det blir fråga om 10 000 nya platser, och
då har jag räknat med billiga platser - inte med sådana som arbetsmarknads-
ministern här beskriver. Sedan får vi inte glömma den byråkratiska hante-
ringen av frågan om ungdomspraktik, som är under all kritik. Den är att
likna vid en byråkratisk lövhög. Blåser man på denna, fladdrar löven i väg
över hela planen, arbetsmarknadsministern!
Anf. 249 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingela Thalén har nog inte de lungor som hon tror sig besitta.
Jag är övertygad om att förslaget kommer att tåla den blåst som eventuellt
kommer.
Naturligtvis kommer arbetsmarknadsdepartementet mycket gärna till ar-
betsmarknadsutskottet för att redogöra för hur detta är räknat. Jag tror att
Ingela Thalén då kommer att förstå matematiken.
Det här förslaget ryms väl inom den ram som vi har diskuterat. Dessutom
innebär förslaget att trycket lättar gentemot arbetsmarknadsfonden, var-
ifrån det kommer att komma mindre pengar. Genom att vi siktar på att unga
människor skall få utbildning eller praktik - de skall inte behöva vara bero-
ende av bidrag - lättar det också gentemot kommunernas sociala kassor, som
i och för sig är hårt ansträngda.
Om Ingela Thalén ger sig tid för en riktig genomläsning av förslaget, kom-
mer hon att finna att det är ett bra förslag både med tanke på vad ekonomin
tål och för Sveriges ungdomar.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frågor
91
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar pä frägor
Anf. 250 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Det är kanske tur att arbetsmarknadsministern inte har
känts vid mina lungor. De förslår nog till både det ena och det andra. Jag
skall dock inte utnyttja dem nu.
Jag är övertygad om att arbetsmarknadsministern har rätt när han säger
att de 39 000 platserna skulle rymmas inom den ram som det här är fråga
om. Ja, det beror naturligtvis på hur man räknar. Det beror alltså på vilken
genomsnittlig A-kasseersättning man har räknat med, på hur många ungdo-
mar man har räknat med skall strömma igenom beträffannde de 39 000 plat-
serna. Det som gör mig oerhört besviken, Börje Hörnlund, är att det när han
informerade kammaren var fråga om 39 000 nya platser för ungdomspraktik.
Men de betalas genom de 20 000 platser som först tas bort. Det blir alltså
19 000 platser kvar.
När jag räknar på detta - och jag är rätt så bra på att räkna - kommer jag
fram till att det handlar om maximalt 10 000 nya platser. I och för sig är det
bra. Vi socialdemokrater återkommer under motionstiden med ett förslag
som vi uppfattar som enhetligt och positivt och som möjliggör det som jag
tror att Böije Hörnlund vill åstadkomma.
Anf. 251 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det finns ju ett antal utgångspunkter beträffande det här för-
slaget.
För det första är en utgångspunkt att oskyldiga ungdomar inte skall be-
höva lida till följd av 80-talets inflations- och spekulationsekonomi. Det är
följderna av denna som ungdomarna nu i mycket stor utsträckning får lida
av.
För det andra går det här förslaget ut på att alla ungdomar - också ungdo-
mar i åldrarna 20-24 år, som i dag i stor utsträckning är långtidsarbetslösa -
skall erbjudas utbildning eller praktik. De skall inte erbjudas bidrag vare sig
i form av kontant ersättning eller i form av socialbidrag. Man går till sin ut-
bildning eller till sitt jobb för att få sina pengar.
Anf. 252 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Vi är överens om utgångspunkterna. Vi är också överens om
från vilket håll vi skall se på behoven. Alldeles självklart är det så. Det skulle
förvåna mig om vi inte var överens.
Men jag hävdar, Böije Hörnlund, att det förslag som ni har lagt fram inte
gagnar de syften som ni säger er vilja uppnå. Vi återkommer när propositio-
nen skall behandlas. Jag har inte för avsikt att förlänga den här debatten.
Jag vill ändå säga: Ert uppsåt är gott, men resultatet är förödande för både
arbetsmarknaden och ungdomarna.
Anf. 253 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det förhåller sig precis tvärtom. Men den debatten får vi ta
senare.
Överläggningen var härmed avslutad.
92
Anf. 254 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingela Thalén har frågat om regeringen har för avsikt att
höja egenavgiften den 1 januari 1993 även om någon ny arbetslöshetsförsäk-
ring inte kommer att införas detta datum.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning med uppdrag att utforma en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Denna utredning skall ha slutfört sitt
arbete senast den 31 mars 1993.
Behovet av en höjning av egenavgiften vid det kommande årsskiftet kvar-
står emellertid. För närvarande stiger kostnaderna för arbetslösheten i snabb
takt, och för att klara åtagandena gentemot de arbetslösa är det nödvändigt
med ett tillskott av medel. Den aviserade höjningen bör således även ses mot
denna bakgrund.
Anf. 255 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Men jag
måste säga att jag inte riktigt förstår hur regeringen tänker. Att pengarna
behövs förstår jag. Det är alldeles uppenbart att de behövs. Men i budget-
propositionen säger regeringen att skälet för en avgiftshöjning är dels att en
obligatorisk försäkring skall införas, dels att denna försäkring beräknas
kosta mer.
Nu är det fullständigt klarlagt genom givna direktiv: Det blir ingen obliga-
torisk försäkring från den 1 januari 1993, möjligen från 1994.
Vidare sägs det i direktiven att denna försäkring inte får kosta mer. Grun-
derna för regeringens hemställan i sin proposition faller alltså. Om rege-
ringen vill återkomma med en förnyad hemställan om en högre egenavgift
i arbetslöshetsförsäkringen för att täcka en höjd arbetslöshetskostnad, får
ställning till den debatten naturligtvis tas när en sådan hemställan kommer.
Skälet för regeringens hemställan hittills har fallit i regeringens egna skriv-
ningar och direktiv.
Anf. 256 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! De höjda avgifterna kommer att innebära att arbetsmark-
nadsfonden tillförs 2,4 miljarder kronor.
I höstas finansierade regeringen icke genom arbetsmarkndsfonden de åt-
gärder för 2,2 miljarder som Socialdemokraterna hade förberett. Med soci-
aldemokratisk politik skulle alltså pengarna till arbetslöshetskassorna ha
gått åt i mycket snabbare takt.
Till detta skall läggas den gåva till fackföreningarna som Ingela Thalén
kom med för ett antal år sedan. Det handlar om 2,5 miljarder. Om de peng-
arna hade fått ligga kvar i fonden skulle det ha rört sig om närmare
3,5 miljarder kronor.
Med en socialdemokratisk politik skulle det, i ett så svårt arbetslöshets-
läge som det vi nu har, ha varit så, att ca 8 miljarder mera skulle ha fattats i
de här fonderna framöver i j ämförelse med vad som är fallet med vår politik.
Det skulle ha varit mycket allvarligt.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
8 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 73
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
94
Anf. 257 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag ifrågasätter inte arbetsmarknadsministerns räkneexem-
pel. Vad jag talade om var i stället regeringens framställan till riksdagen, som
bygger på en viss förutsättning. Denna förutsättning har så att säga fallit.
Om regeringen vill återkomma till riksdagen med en annan motivering, är
det naturligtvis upp till regeringen att göra det. Vad regeringen nu har gjort
är att man har givit arbetsmarknadens parter, och då framför allt löntagarna,
en beskrivning som inte längre är relevant. Det har jag fått klarlagt i och med
det svar som jag har fått av arbetsmarknadsministern.
Jag vill återkomma senare, arbetsmarknadsministern, för att ha en diskus-
sion om skälet till den här obligatoriska försäkringen. Dessutom vill jag
gärna återkomma för att diskutera de direktiv som givits. Det finns nämligen
all anledning att höja på ögonbrynen när det gäller regeringens synsätt i fråga
om dessa direktiv. Men det kan tas upp i en annan diskussion.
Anf. 258 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det finns två argument när det gäller orsaken till dessa egen-
avgifter.
Ett argument kan Ingela Thalén hitta på s. 81 i förslaget. Där sägs det att
på grund av arbetsmarknadsläget ökar kostnaden för arbetslöshetsförsäk-
ringen mycket kraftigt.
Här finns det täckning i bägge avseendena, alltså inte bara för det som
Ingela Thalén argumenterar om.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 259 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig vilka åtgärder j ag är beredd
att vidta för att se till att svenska skolelever får korrekt information om na-
zismen och den nazistiska utrotningen av sex miljoner judar under andra
världskriget.
För mig är det en självklarhet att skolan skall ge våra elever en korrekt
information om nazismen och den nazistiska utrotningen av judar under
andra världskriget. Ingen får tillåtas glömma bort att judeutrotningen har
ägt rum, och det vore fasansfullt om någon invaggades i tron att detta aldrig
hänt.
I budgetpropositionen har regeringen föreslagit att 10 milj.kr. skall anslås
till åtgärder som motverkar främlingsfientlighet och rasism. Självfallet kom-
mer särskilda åtgärder att vidtas i landets skolor. Inom regeringskansliet på-
går för närvarande ett beredningsarbete inför dessa kampanjer. Inte minst
viktigt är att i dessa sammanhang ge ungdomar en uppfatting om vad som
kan hända i ett samhälle - så som skedde i det tyska under 30-talet - om
rasistiska tendenser tillåts växa sig starka.
Låt mig konstatera att undervisningen enligt läroplanen skall präglas av
saklighet och allsidighet. Enligt skollagen skall verksamheten utformas i
överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar, och var
och en som verkar i skolan skall främja aktningen för varje människas egen-
värde.
Enligt kursplanerna för grundskolan skall ett urval historiska längdsnitt
behandlas, som belyser bl.a. kampen för frihet och demokrati och fredssträ-
vanden. Aktuella sakfrågor skall också behandlas sedda i ett tidsperspektiv.
För gymnasieskolan gäller att tyngdpunkten i studier av de tre senaste år-
hundradena skall ligga på företeelser som är av betydelse för förståelsen av
världen i dag.
I direktiven till läroplanskommittén har regeringen särskilt understrukit
att skolans verksamhet inte är och inte skall vara värdemässigt neutral. Verk-
samheten skall liksom hittills bygga på etiska normer, såsom människolivets
okränkbarhet och allas lika värde. Eleverna skall också få sådana kunskaper
att de kritiskt kan granska fakta och olika förhållanden. Jag tycker att detta
förtjänar att understrykas: Skolan skall vara saklig men aldrig hållningslös,
framför allt inte inför det vi vet är ett faktum - förintelsen och nazismens
ohyggliga brott.
Regeringen fattade också nyligen beslut om reviderade mål och riktlinjer
för gymnasieskolan och vuxenutbildningen samt programmål för den nya
gymnasieskolan. Av dessa reviderade mål och riktlinjer framgår att läraren
skall ta upp demokratins grundläggande principer om tolerans, samverkan
och likaberättigande mellan människor. I de för alla program gemensamma
målen slås fast att utbildningen skall ge eleverna kunskaper om demokratins
grundläggande värderingar och beredskap att verka i enlighet med dessa.
Kunskaper om kulturer från olika tider och olika delar av världen skall bidra
till elevernas självkännedom och förståelse för andra människor och deras
livsvillkor.
Det mål- och resultatorienterade styrsystem för skolan som riksdagen fat-
tat beslut om i samband med behandlingen av propositionen om ansvaret för
skolan innebär att staten skall fastställa målen för skolan och att genomför-
andeansvaret åvilar kommunerna. Lokalt på skolorna är det lärarna, ytterst
dock rektor, som ansvarar för att verksamheten bedrivs i enlighet med de
nationella målen. Dessa mål är enligt min mening entydiga vad gäller skolans
ansvar för att ta upp företeelser av det slag som frågeställaren efterlyser.
Självklart innebär detta att alla elever skall få korrekt information om det
som har hänt, ett av de värsta brotten i mänsklighetens historia.
Anf. 260 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för ett utförligt och mycket klargör-
ande svar. Orsaken till att jag ställt denna fråga och ställde en liknande fråga
till den förra skolministern i våras är att en person som sedan 1987 har bedri-
vit den grövsta antisemitiska hets som jag tror har förekommit någonstans i
Västeuropa efter andra världskriget och som dömts i Sverige för hets mot
folkgrupp har erbjudit sina tjänster till gymnasieskolor i Stockholmsområdet
och på flera håll tagits emot som vore han någon sorts auktoritet inom inter-
nationell och modern politik. Risken har blivit akut att vissa skolor i prakti-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
95
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
96
ken blir forum för hets mot folkgrupp, för brottslig verksamhet, inom ramen
för undervisningen.
Bakom detta ligger, möjligen med något undantag som belyses av en egen-
artad artikel i Dagens Nyheter för en tid sedan, sannolikt en monumental
aningslöshet på vissa håll, en historielöshet, ett slags hållningslöshet inför
skolans grundläggande uppgifter, där tanken om allsidighet och opartiskhet
har drivits så långt att man t.o.m. är opartisk i fråga om lögn och sanning.
Ett annat exempel på dessa tendenser fick vi vid en utfrågning häromveckan
då historikern Helene Lööw berättade att hon ibland blivit uppringd av lä-
rare som säger att de skall ha en studiedag i skolan om rasism. Så frågar de
om hon känner till någon bra, trevlig ung pojke från VAM som kan komma
och stå för den typen av åsikter, utan att skolan tar ställning över huvud ta-
get.
Det skolministern nu säger om skolans ansvar att klargöra den historiska
sanningen är utomordentligt glädjande. Jag vill ändå ställa en följdfråga: Är
skolministern också beredd att i läroplaner framöver verka för att det kom-
mer att finnas en uttrycklig hänvisning till nazismen och den typ av förbrytel-
ser som nazister gjorde sig skyldiga till? Kan man också tänka sig att på något
sätt kartlägga vilken omfattning den här typen av propaganda har fått?
Anf. 261 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Frågan om jag i de nya läroplanerna är beredd att skriva in
hänvisningar till nazismen vill jag inte svara på i dag av det enkla skälet att
jag inte vet riktigt hur vi kommer att skriva över huvud taget. Det är alldeles
uppenbart att det av läroplanen och andra centrala dokument tydligt måste
framgå vad som åsyftas med den allsidiga undervisningen och hur vi ser på
den. Det är också en uppgift för riksdagen.
Det mest akuta och mest centrala tror jag är att få inte minst riksdagens
ledamöter att känna sig manade att delta i debatten om skolans innehåll och
utveckling, om vad läroplanen skall innehålla. Jag tror att det är precis så
som Håkan Holmberg säger, att det finns en aningslöshet, ett slags historie-
löshet som gör att det är lätt att enskilda skolor eller lärare blir offer för irrlä-
ror eller feltänkande som kan vara mycket allvarligt. Vi har här i riksdagen
både kompetens och kunskaper i övrigt om hur man kan arbeta för att fostra
elever demokratiskt och ge dem en allsidig kunskap om historia och sam-
hällskunskap. Därför ser jag gärna att fler ledamöter deltar i debatter i Lä-
rartidningen och annorstädes. Det tror jag kunde bidra till en positiv utveck-
ling. Då kan vi också hitta bra skrivningar när vi så småningom skall skriva
ett dokument.
Anf. 262 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag har naturligtvis förståelse för att det är svårt att utlova
en viss skrivning innan man ens börjat överväga hur texten skall läggas upp.
Jag vill bara understryka att det här är fråga om vårt århundrades kanske
mest centrala mänskliga erfarenhet alla kategorier och ett i världshistorien
unikt brott. Dessutom är det naturligtvis inte fråga om olika historietolk-
ningar. Det finns inte heller i det svar som skolministern har givit något spår
av sådana föreställningar, utan det är fråga om att de människor som bedri-
ver denna progaganda och lyckats komma in på några skolor på temat att
förintelsen är påhittad, hopljugen av judarna, gör detta i det alldeles uppen-
bara syftet att rehabilitera nazismen och därmed bereda väg för nya brott av
samma slag. Något annat syfte kan inte tänkas. Därför vill jag skicka med
skolministern uppmaningen att mot denna bakgrund tänka en gång extra på
hur läroplanen till sist skall formuleras.
Anf. 263 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag kan säga så här: Möjligen är jag offer för skolbyråkratin,
men jag tror att det är korrekt att hänvisningar till nazismen inte skall skrivas
in i läroplanen, som är det övergripande dokumentet, eller i alla fall det mera
principiella dokumentet. Därutöver upprättar vi kursplaner och mera detal-
jerade anvisningar om vad vi anser att eleverna bör få sig till livs i våra grund-
skolor och gymnasieskolor. I det sammanhanget skulle det förvåna mig
mycket om man inte påpekade att nazismen och det som har hänt i Tyskland
är någonting som alla elever skall få ta del av. Egentligen är vi kanske mer
överens än vad det verkar. Men det är snarast i kursplanerna, inte i läropla-
nen, detta skall skrivas in.
Anf. 264 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag kan väl göra skolministern sällskap i snubblandet på
skolbyråkratins terminologi. Det viktiga är naturligtvis att saken klargörs i
de relevanta dokumenten. Där har skolministern ett betydande ansvar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 265 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Marianne Andersson har frågat mig på vilket sätt regeringen
avser att föra in det nordiska samarbetet i den nya läroplanen för grundsko-
lan.
Jag har nyligen besvarat en fråga med samma innehåll här i kammaren,
men jag skall gärna upprepa det svar jag då gav.
Till att bölja med vill jag understryka vikten av att skolan förmedlar kun-
skaper såväl om det nordiska kulturarvet som om de nordiska språken och
det nordiska samarbetet.
I regeringsdeklarationen slås det fast att det nordiska samarbetet måste
utvecklas samt att det finns förutsättningar för att på nytt stärka samhörighe-
ten och samarbetet mellan de nordiska länderna. Detta gäller inom många
olika områden, där t.ex. skolan utgör ett viktigt område.
Den ökande internationaliseringen gör att det blir alltmer angeläget att
förmedla och stärka det nordiska kulturarvet och den nordiska samhörighe-
ten. I utbildningsdepartementets bilaga till budgetpropositionen framhålls
kulturarvets växande betydelse i en föränderlig värld.
I direktiven till läroplanskommittén betonas vikten av att förstärka sko-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
97
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
98
lans undervisning om det gemensamma europeiska kulturarvet. Det anges
också att frågan om förståelse och respekt för såväl inhemska minoriteter
som andra folks kulturarv skall genomsyra undervisningen samt att sådana
frågor som t.ex. kulturarv och internationalisering skall ingå i kursplanerna
för flera ämnen. I direktiven anges dessutom att läroplanskommittén i sitt
arbete bl.a. skall utgå från nu gällande läroplaner. I dessa ingår olika frågor
som rör de nordiska länderna.
Jag förutsätter således att frågor som rör nordiska spörsmål kommer att
bli väl tillgodosedda i det förslag som läroplanskommittén kommer att avge
till regeringen.
Anf. 266 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag har sett att den här
saken har varit uppe tidigare, men jag tycker att den är så pass viktig att
också jag ville framställa en fråga. Sedan det förra svaret lämnades har frå-
gan också varit uppe i Nordiska rådet, där utbildningsminister Per Unckel
svarade ungefär på samma sätt. Han sade att han utgår ifrån att läroplans-
kommittén utan särskilt påpekande inser att den europeiska integrationen
ställer alldeles särskilda krav också när det gäller undervisning om de nor-
diska förhållandena. Jag tycker faktiskt att det var ett ganska svagt svar. Det
svar jag har fått nu är också ganska luddigt.
Den undersökning som Föreningen Norden har gjort visar att det i dag är
dåligt beställt med undervisningen om Norden i skolorna. Det ser inte ut att
bli bättre enligt de planer som redovisas i undersökningen. Att förutsätta att
det av sig självt skall bli bättre i framtiden, när så mycket annat kommer att
pocka på uppmärksamhet, är en ganska from förhoppning.
Även om jag och statsrådet inser att det är mycket viktigt att stärka den
nordiska identiteten och kulturarvet är min tro inte så stark. Jag anser att
det är nödvändigt med tilläggsdirektiv om att man särskilt skall ta upp de
nordiska frågorna i hela grundskolan inom olika ämnen. Det gäller kulturar-
vet, de nordiska språken och det nordiska samarbetet. Det är oerhört vik-
tigt. Jag skulle önska att statsrådet ville ge tilläggsdirektiv.
Anf. 267 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! I debatten om den här frågan förra gången framhöll jag att
jag förväntar mig att så snart som möjligt få ta del av Föreningen Nordens
undesökning, eftersom jag vid en uppvaktning före jul fick presenterat en
del av de tankegångar som låg till grund för undersökningen. Tyvärr har jag
ännu inte fått ta del av den, och det tycker jag är litet tråkigt. Men jag tänker
inte ge mig när det gäller att få läsa den ordentligt.
I samband med denna uppvaktning diskuterade jag tillsammans med För-
eningen Nordens representanter dessa frågor ganska ingående, och jag hade
också med mig tjänstemän, bl.a. den tjänsteman från grundskoleenheten
som ingår i läroplanskommittén. Man kan nog vara rätt förvissad om att de
synpunkter och behov som finns på det här området är väl tillgodosedda i
det egentliga arbetet.
Jag avser inte att ge några tilläggsdirektiv. Läroplansarbetet är tyvärr
mycket komplext och omfattande. Man skulle önska att man fick skriva en
roman på en gång. Men det låter sig inte göras. Jag tror tvärtom att det bästa
sättet att få med synpunkter är den här typen av frågor i riksdagen, där jag
också har varit tydlig. Det är sådant som läroplanskommittén och dess sekre-
tariat tar till sig och som ligger till grund för arbetet. Jag kommer att bevaka
att dessa frågor behandlas framgent i arbetet. Det är jag övertygad om att
även de olika remissinstanserna kommer att göra när förslaget till den nya
läroplanen kommer ut i höst.
Anf. 268 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har i alla fall fått den rapport om Norden i skolan som
Nordiska rådet har gjort. Man har tillfrågat ett antal rektorer och fått 1182
svar. En fråga som ställdes gällde om man har haft nordisk kontakt under
terminen. Närmare 62 % svarade nej. På frågan om man planerar nordisk
kontakt kommande termin svarar 70 % nej. Man har inte heller blivit kon-
taktad av något annat nordiskt land. Det förekommer inte heller brevväx-
ling. 63 % säger nej, och sedan finns andra delsvar.
Den sista frågan är ganska viktig. Den gäller ett prioriterat perspektiv i
skolarbetet. På denna fråga svarar 72 % europeiskt, medan 15 % svarar nor-
diskt. Jag kan förstå detta, eftersom intresset för Europa nu är mycket stort.
Men det är oerhört viktigt att vi inte glömmer bort det här.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
Svar på frågor
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:111 till lagutskottet
1991/92:154 till skatteutskottet
Förslag
1991/92:17 till trafikutskottet
Redogörelserna
1991/92:7 till utbildningsutskottet
1991/92:9 till finansutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1991/92:KU16, KU25, KU26 och
KU29
Finansutskottets betänkande 1991/92:FiU20
Skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkU16 och SkU17
Lagutskottets betänkanden 1991/92:LU18 och LU19
Försvarsutskottets betänkande 1991/92:FöU9
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
100
Trafikutskottets betänkanden 1991/92:TU7-TU9
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1991/92:AU5, AU6, AU8 och
AU9
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1991/92:96 Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:98 Vissa beslut fattade av internationella
arbetskonferensen vid dess sjuttiosjunde möte
1991/92:A6 av Lars Werner m.fl. (v)
med anledning av prop. 1991/92:109 Utvidgad användning av samhällstjänst
m.m.
1991/92:Ju8 av Ingvar Svensson (kds)
1991/92:Ju9 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s)
med anledning av prop. 1991/92:110 Ändring i jordabalken m.m.
1991/92:L15 av Mikael Odenberg (m)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 9 mars
1991/92:132 av StigRindborg (m) till statsrådet Bo Könberg om sjukvårdens
organisation:
Regeringen klargjorde i regeringsförklaringen vid sitt tillträde att den har
för avsikt att ge välfärdspolitiken en ny inriktning. Ansvaret för de en-
samma, sjuka och fattiga betonades särskilt. Regeringen pekade på brister i
välfärden och ställde upp mål som att köer måste kortas, service förbättras
och valfriheten öka.
Den gemensamma finansieringen framhölls, men den viktiga markeringen
gjordes att det inte finns någon anledning att själva produktionen skall ske i
offentlig regi. Det ställdes i utsikt att den grundläggande principen för för-
nyelse av de olika välfärdssystemen skall bli att offentlig kontroll och finan-
siering skiljs från en fri produktion med enskilda, kooperativa och offentliga
producenter.
Den svenska sjukvården brottas med stora problem, precis som stora de-
lar av övriga välfärdssystem. Det handlar inte om avsaknad av ekonomiska
resurser, utan om en verklig kris i systemet. Avsaknaden av en fungerande
marknad för vårdkonsumenterna har skapat ett ineffektivt vårdmonopol,
där landstingen både skall fungera som finansiärer, producenter och konsu-
mentföreträdare.
Jag menar att det är hög tid för regeringen att förverkliga sin valfrihetsre-
volution. Snabba steg kan tas i form av fri etablering av privat sjukvård,
vårdgarantins förverkligande och samordning med sjukförsäkringen. Inom
landstingen tas steg i denna riktning, men mer genomgripande systemför-
ändringar är nödvändiga.
Det krävs ett avskaffande av det socialistiska vårdsystemet, Den hårda re-
gleringen och detaljstyrningen av sjukvården måste bort. Det är något i
grunden fel när fördelningsprinciper, etableringskontroll och upptagnings-
områden styr i stället för vårdkonsumenternas behov. Det krävs konkurrens
med service och kvalitet i vården mellan vårdgivare. Därmed kan tid, lokaler
och utrustning användas bättre. Totalt kan en bättre ekonomi skapas för den
samlade sjukvården. Motiv kan skapas för initiativkraft och nyskapande.
Det nuvarande sjukvårdssystemet avspeglar en planekonomisk syn på hur
tjänster skall produceras och erbjudas. Med den dominans landstingen har
som producenter av mer än 90 % av sjukvården, saknas motiv för att ta hän-
syn till patienternas verkliga önskemål. I stället är det tänkt att politiker skall
företräda konsumenterna och uttaxera skattemedel från dem. Jag vänder
mig starkt emot denna modell, eftersom det inte finns något som säger att
medborgarna skulle vara sämre på att företräda sig själva inom vården än
vad de är i övrigt som konsumenter.
Vi moderater förordar sedan länge en allmän obligatorisk sjukförsäkring
som skall vara oberoende av olika vårdproducenter. Med ett sådant system
kan en fullständig uppdelning av rollerna som producent och finansiär nås.
Sjukförsäkringen skulle ge en rätt till vård, inte endast ett oprecist löfte.
Det finns tekniska modeller för att åstadkomma en effektiv kostnadskon-
troll och undvika skenande sjukvårdskostnader. Hur en sådan lösning skall
genomföras måste emellertid ingående utredas.
Regeringen visade vid sitt tillträde en tydlig insikt i behovet av omfattande
förändringar. I regeringsförklaringen deklarerades bl.a. att:
”Regeringen är starkt medveten om de växande problemen inom sjukvår-
den och äldreomsorgen. Att förbättra och förändra vården blir en av dess
viktigaste uppgifter när det gäller välfärdspolitiken.
Svensk sjukvård präglas i många avseenden av hög professionalism och
kvalitet. Det beror inte minst på en kunnig och engagerad personal.
Men ändå fyller den nuvarande organisationen inte de krav som måste
ställas på en fungerande sjukvård. Köerna är för långa. Sjukvårdens organi-
sation präglas i alltför hög grad av centralplanering, tröghet och byråkrati.
Regeringen kommer att genomföra en större översyn av sjukvårdens orga-
nisation och finansiering. En ökad samordning mellan sjukvård och sjukför-
säkring kan ge grund för en förnyelse av sjukvårdens finansieringsformer.
Förutsättningarna att införa en obligatorisk sjukvårdsförsäkring prövas.”
Det tar självfallet tid att förverkliga dessa genomgripande systemföränd-
ringar. Det gör det emellertid oerhört angeläget att den tid som står till förfo-
gande, verkligen används på rätt sätt. Med spänd förväntan har många vän-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
101
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
tat på att regeringen skall ta initiativet att genomföra den utlovade översy-
nen av sjukvårdens organisation och finansiering. Men ännu har ingenting
hänt.
Regeringen bör snarast gå till handling och möjliggöra nödvändiga förut-
sättningar för skapandet av ett effektivt och marknadsorienterat sjukvårds-
system.
Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande fråga till statsrådet
Könberg:
Inom vilka tidsperspektiv och på vilket sätt har regeringen för avsikt att
genomföra den utlovade översynen av sjukvårdens organisation och finan-
siering?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 9 mars
1991/92:471 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Reidunn Laurén om in-
synsreglerna i datalagen m.m.:
Myndigheters skötsel av sina dataregister har studerats av studenter vid
dataadministrativa linjen på högskolan i Eskilstuna-Västerås.
Resultaten som finns i ca 25 rapporter är mycket alarmerande. Det visar
sig att, med få undantag, de som skall handlägga frågorna har små kunskaper
om lagstiftningen på området bl.a. vad gäller sekretesslagen, datalagen och
tryckfrihetslagen.
Man följer inte sekretess- eller datalag; har inga förteckningar över myn-
dighetens samtliga dataregister, har inte utsett registeransvarig och vet inte
att medborgarna anonymt har rätt att ta del av icke sekretessbelagda uppgif-
ter.
På vilket sätt ämnar statsrådet agera för att öka myndigheternas kunska-
per om och respekten för de lagar som ger medborgarna insyn enligt datala-
gen och sekretesslagen?
102
|
43 § Kammaren åtskildes kl. 20.17. |
Prot. 1991/92:73 10 mars 1992 |
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 16 § anf. 118 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 35 § anf. 257 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
103
Prot. 1991/92:73
104
1§ Meddelande om svar pä interpellation 1991/92:101 .......... 1
2§ Meddelande om svar på interpellationerna 1991/92:102 och 107. 1
3 § Svar på frågorna 1991/92:428, 429 och 437 om västkustbanans ut-
byggnad ......................................... 1
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ulla-Britt Åbark (s)
Carl Fredrik Graf (m)
Harry Staaf (kds)
4§ Svar på fråga 1991/92:442 om vägprojekt i Örebro län........ 7
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Hans Karlsson (s)
5 § Svar på fråga 1991/92:427 om reningsanläggningar som bundet bi-
stånd till de baltiska staterna......................... 9
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bertil Danielsson (m)
6§ Svar på frågorna 1991/92:394 och 451 om ursprungsmärkning av
livsmedel........................................ 11
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Sigrid Bolkéus (s)
Annika Åhnberg (v)
7 § Svar på fråga 1991/92:426 om biologisk riskforskning......... 16
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Ingela Mårtensson (fp)
8§ Svar på fråga 1991/92:453 om avhorning av kalvar........... 18
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Annika Åhnberg (v)
9 § Svar på fråga 1991/92:466 om konkurrens mellan producenter av
mejeri- och charkuterivaror.......................... 22
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Hadar Cars (fp)
Talmannen (om debattreglerna)
10 § Svar på fråga 1991/92:467 om det svenska jordbruket och EG. 27
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
John Andersson (v)
11 § Svar på fråga 1991/92:433 om bostadsplaneringen........... 30
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Pehr Löfgreen (m)
12 § Svar på fråga 1991/92:440 om tillståndet för SE-banken att för-
värva aktier i Skandia............................... 32
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Jan Bergqvist (s)
13 § Svar på fråga 1991/92:443 om biståndet till Nicaragua....... 36
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lars Moquist (nyd)
14 § Svar på fråga 1991/92:450 om katastrofinsatser till Zambia ... 38
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Annika Åhnberg (v)
15 § Svar på fråga 1991/92:454 om världsmötet om fattiga landsbygds-
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
kvinnor.......................................... 41
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Ingela Mårtensson (fp)
16 § Svar på frågorna 1991/92:456 och 458 om bistånd till El Salvador 43
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Kristina Svensson (s)
Bertil Måbrink (v)
Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 12 mars...... 47
Förste vice talmannen
17 § Svar på fråga 1991/92:461 om flyktingströmmen från Burma till
Bangladesh....................................... 47
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Maj-Lis Lööw (s)
18 § Svar på fråga 1991/92:462 om hjälp till Kroatien........... 49
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Erling Bager (fp)
19 § Svar på fråga 1991/92:464 om livsmedelsbistånd till östländer . 51
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lennart Brunander (c)
20 § Svar på fråga 1991/92:465 om gatubarnen i Rio de Janeiro ... 54
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Annika Åhnberg (v)
21 § Svar på fråga 1991/92:446 om en internationell front mot rasism
och främlingsfientlighet............................. 57
Statsminister Carl Bildt (m)
Thage G Peterson (s)
Ajournering........................................... 58
Återupptagna förhandlingar............................... 58
22 § Svar på fråga 1991/92:457 om europeiskt samarbete mellan värn-
pliktiga .......................................... 59
Försvarsminister Anders Björck (m)
Sven-Olof Petersson (c)
23 § Svar på fråga 1991/92:399 om Boforsaffären............... 61
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Pär Granstedt (c)
24 § Svar på fråga 1991/92:402 om exportgarantierna till Iran..... 64
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Bengt Hurtig (v)
105
Prot. 1991/92:73 25 § Svar på fråga 1991/92:430 om naturhistoriska museets hantering
lOmars 1992 av brandfarliga ämnen.............................. 66
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Elisabeth Fleetwood (m)
26 § Svar på fråga 1991/92:444 om avvisning av personer som ämnar
begå brott i Sverige................................ 67
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Håkan Holmberg (fp)
27 § Svar på fråga 1991/92:447 om Vasamuseet................ 69
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Elisabeth Fleetwood (m)
28 § Svar på fråga 1991/92:448 om praxis rörande uppehållstillstånd
för missionärer.................................... 70
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Margareta Viklund (kds)
29 § Svar på fråga 1991/92:435 om staten som arbetsgivare....... 72
Finansminister Anne Wibble (fp)
Inger Lundberg (s)
30 § Svar på fråga 1991/92:463 om socialdepartementets information
om att starta eget daghem m.m........................ 77
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Birgitta Dahl (s)
31 § Svar på fråga 1991/92:468 om Haga-Brunnsviken-området ... 82
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Annika Åhnberg (v)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
32 § Svar på fråga 1991/92:434 om medel till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder......................................... 86
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Georg Andersson (s)
33 § Svar på fråga 1991/92:445 om den regionala samordningsgrup-
pen för insatser i Arjeplog........................... 88
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Leif Marklund (s)
34 § Svar på fråga 1991/92:469 om åtgärderna mot ungdomsarbetslös-
heten ........................................... 90
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
35 § Svar på fråga 1991/92:470 om arbetslöshetsförsäkringens egenav-
gifter ........................................... 93
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
36 § Svar på fråga 1991/92:439 om information till skolans elever om
den nazistiska utrotningen av judar.................... 94
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Håkan Holmberg (fp)
106
37 § Svar på fråga 1991/92:449 om det nordiska samarbetet i den nya
läroplanen för grundskolan........................... 97
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Marianne Andersson (c)
38 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 99
39 § Förnyad bordläggning................................ 99
40 § Bordläggning...................................... 100
41 § Anmälan om interpellation............................ 100
1991/92:132 av Stig Rindborg (m) om sjukvårdens organisation
42 § Anmälan om fråga.................................. 102
1991/92:471 av Margitta Edgren (fp) om insynsreglerna i data-
lagen m.m.
Prot. 1991/92:73
10 mars 1992
107
gotab 41078, Stockholm 1992