Protokoll
1991/92:69
Talmannen anmälde att arbetsmarknadsutskottet till ny ordförande efter
Mona Sahlin utsett Ingela Thalén (s).
Justerades protokollen för den 18 och 19 februari.
Anf. 1 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Berit Löfstedt har frågat mig om regeringen avser att åter-
komma till riksdagen med förslag om ”överlevnadsbidrag” till Waldorfsko-
lorna i avvaktan på att det nya statsbidragssystemet för de fristående sko-
lorna träder i kraft.
Riksdagen beslöt i juni förra året, på förslag av utbildningsutskottet i be-
tänkande nr 21, om ett särskilt bidrag på 5 milj.kr. till fem Waldorfskolor för
budgetåret 1990/91. Syftet med bidraget var att sanera skolornas ekonomi
t.o.m. juni månad 1991. Statsbidraget för innevarande budgetår har höjts
med hela 32 % i förhållande till bidraget för föregående budgetår.
Regeringen har den 5 december 1991 avslagit en begäran från Riksföre-
ningen för Waldorfpedagogik om saneringsbidrag för 1991/92 på sammanlagt
35 milj .kr. I rådande samhällsekonomiska läge, och med tanke på den kraf-
tiga reguljära ökningen av bidraget, avser jag inte att föreslå något extra bi-
drag för 1991/92 - detta inte minst med tanke på riksdagens uttalade syfte
med saneringsbidrag t.o.m. juni 1991.
Anf. 2 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Ask för svaret på min fråga.
Frågan är naturligtvis föranledd av det faktum, att när riksdagen förra året
behandlade frågorna om pengar till friskolor, och då särskilt till Waldorfsko-
lorna, förekom borgerliga reservationer till förmån för att man skulle anslå
pengar tidigare än vad som angavs i riksdagsbeslutet. Det skulle alltså ske 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 69
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
en överbryggning mellan det statsbidrag som kommer att gälla från 1992 och
den situation som nu råder. Nu fanns inga extra pengar reserverade i vare sig
tilläggsbudgeten eller budgetpropositionen.
Vad skall nu dessa skolor tro? Det kan ju tänkas att de nu avsåg att lösa
in de växlar som fanns med i reservationerna.
Anf. 3 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag har i samtal med representanter för Waldorfskolorna varit
tydlig angående de ekonomiska bekymmer som finns. Statsbidragen har
höjts. De flesta kommuner som dessa skolor finns i har också höjt sina an-
slag.
Skolorna får försöka klara sig med de bidragen. Jag är mycket väl medve-
ten om att dessa skolor har ekonomiska bekymmer. Men saneringsbidraget
borde ha kunnat rätta till en del. Jag hoppas verkligen att dessa frågor kan
lösas.
Anf. 4 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Representanterna för Waldorfskolorna, och även andra fristå-
ende skolor, hade nog tänkt sig att det med en borgerlig regering skulle ticka
ut pengar och att problemen inför framtiden skulle lösas.
Det är från denna utgångspunkt jag undrar hur det skall bli med finansie-
ringen. Några av dessa skolor har ordentligt besvärliga problem - de rent av
hänger på gärdsgården.
Anf. 5 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag hoppas verkligen att inte någon uppfattade de borgerliga
partierna som om vi skulle idka brandkårsutryckningar här och där. Det vä-
sentliga när det gäller de fristående skolorna är att vi skall lägga fram en pro-
position, där vi har för avsikt att följa riksdagens beslut. Det innebär att of-
fentliga och fristående skolor skall behandlas likvärdigt ekonomiskt.
Det är klart att man kan tycka att saker skall gå mycket snabbare. Men vi
har i regeringen successivt försökt att se till att det går att klara av mellanpe-
rioden. Det är ändå principbesluten om förändringar som är det centrala och
det som de stora vallöftena har gällt.
Anf. 6 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Riksdagen fattade redan i fjol ett principbeslut om hur beräk-
ningsgrunderna skulle se ut. Innevarande budgetår lever vi på den budget
som fastställdes i fjol. Det är inte något speciellt. Jag förmodar att de skolor
som nu är aktuella trodde att det skulle komma extra pengar.
Anf. 7 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Det har delvis kommit pengar på det kommunala planet. Det
var ju borgerliga segrar även där. Kommunerna har ju en annan budget än
statsmakterna.
När det gäller det statliga anslaget har regeringen lagt fram förslag som
innebär ökningar osv. Jag har inget dåligt samvete - om nu någon skulle tro
det - när det gäller de fristående skolorna. Däremot är jag bekymrad över
att det finns enstaka fristående skolor, vars ekonomi är så dålig att de har
uppenbara bekymmer att klara mellanperioden. Men det är svårt att plocka
in extra pengar och sedan bara dela ut dem.
Nu försöker vi lösa frågan och få fram ett rättfärdigt fördelningssystem
rakt över. Det får riksdagen ta ställning till. Det är alldeles riktigt, som Berit
Löfstedt säger, att riksdagen fattade beslut förra året. Men det var ett princi-
puttalande, och det ålägger tyvärr inte kommunerna att göra det riksdagen
vill att kommunerna skall göra. Då måste det komma en proposition, och vi
har arbetat snabbt med den. Den läggs fram i mars.
Anf. 8 BERIT LÖFSTEDT (s):
Fru talman! Vi får väl se, fru Ask, om riksdagen måste göra en brandkårs-
utryckning till våren för några av skolorna. Det var det riksdagen fick göra i
fjol.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 9 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Berit Oscarsson har frågat mig om jag avser att ge läroplans-
kommittén i uppdrag att även behandla de nordiska frågorna i det fortsatta
arbetet.
Till att börja med vill jag säga att jag delar Berit Oscarssons syn på bety-
delsen av att skolan förmedlar kunskaper om det nordiska kulturarvet, de
nordiska språken och det nordiska samarbetet.
I regeringsdeklarationen slås det fast att det nordiska samarbetet måste
utvecklas samt att det finns förutsättningar för att på nytt stärka samhörighe-
ten och samarbetet mellan de nordiska länderna. Detta gäller inom många
olika områden, där t.ex. skolan utgör ett viktigt område.
Den ökande internationaliseringen gör att det blir alltmer angeläget att
förmedla och stärka det nordiska kulturarvet och den nordiska samhörighe-
ten. I budgetpropositionen framhålls kulturarvets växande betydelse i en
föränderlig värld.
I direktiven till läroplanskommittén betonas vikten av att förstärka sko-
lans undervisning av det gemensamma europeiska kulturarvet. Det anges
också att frågan om förståelse och respekt för såväl inhemska minoriteter
som andra folks kulturarv skall genomsyra undervisningen samt att sådana
frågor som t.ex. kulturarv och internationalisering skall ingå i kursplanerna
för flera ämnen. I direktiven anges dessutom att läroplanskommittén i sitt
arbete bl.a. skall utgå från nu gällande läroplaner. I dessa ingår olika frågor
som rör de nordiska länderna.
Jag förutsätter således att frågor som rör nordiska spörsmål kommer att
bli väl tillgodosedda i det förslag som läroplanskommittén kommer att avge.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 10 BERIT OSCARSSON (s):
Fru talman! Tack för svaret.
Det gläder mig att vi har en gemensam åsikt om just vikten av att skolan
förmedlar kunskaper om det nordiska kulturarvet, de nordiska språken och
det nordiska samarbetet. I framtiden kommer detta att bli ännu viktigare,
precis som Beatrice Ask säger, med den ökade internationaliseringen och ett
integrerat Europa.
De kunskaper om Norden som elever kan få i skolan blir inte heller
mindre viktiga med tanke på Sveriges närmande till Europeiska gemenska-
pen. Norden kommer säkert att där bli en betydelsefull region i Europa. Det
är därför viktigt att den svenska skolan förmedlar kunskaper om just Nor-
den.
Det finns ett Helsingforsavtal med en överenskommelse där bl.a. följande
står: ”1 vart och ett av de nordiska länderna skall undervisning och utbildning
i skolorna i lämplig omfattning innefatta undervisning i övriga länders språk,
samt rörande deras kultur och allmänna samhällsförhållanden.”
Det är alltså viktigt att läroplanskommittén i sitt fortsatta arbete tar hän-
syn till den överenskommelse som finns mellan de nordiska länderna.
Jag vill fråga Beatrice Ask om jag kan tolka hennes svar på min fråga på
det sättet att läroplanskommittén skall behandla just de nordiska frågorna i
sitt fortsatta arbete, trots att det inte står något om det i de nya direktiven.
Anf. 11 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Svaret på den frågan är ja. I svaret har jag försökt reda ut att
jag tycker att detta finns med i direktiven även om det inte explicit står Nor-
den på något ställe.
Jag ser också fram emot en utvärdering som Föreningen Norden har gjort
om skolundervisningen och annat. Och jag har fått intrycket att det kommer
att vara en ganska omfattande utvärdering, som jag tror kommer att utgöra
ett ganska bra underlag för de diskussioner som vi måste föra om läroplans-
arbetet.
När jag träffande Föreningen Nordens representanter för någon månad
sedan, var en av läroplanskommitténs ledamöter närvarande. Jag utgår där-
för från att dessa frågor finns med på dagordningen, vilket jag tycker är
mycket viktigt.
Anf. 12 BERIT OSCARSSON (s):
Fru talman! Jag har just tagit del av Föreningen Nordens undersökning
och sett att det i dag inte är så särskilt välbeställt med det nordiska innehållet
i våra läromedel och det utrymme som de nordiska frågorna får. Bl.a. såg
jag att man har kommit fram till att de nordiska frågorna inte får någon fram-
skjuten plats på mellanstadiet. Norden ses endast som ett samlingsbegrepp
för fem geografiska länder. Och läromedlen som man har på mellanstadiet
behandlar mer den fina naturen och problemen med ett kallt klimat än frå-
gorna i Helsingforssamtalet om kulturgemenskap, ursprung och den nor-
diska traditionen. Det är alltså mycket viktigt att det nu sker en förbättring
på denna front. När läroplanskommitténs förslag läggs fram hoppas jag att
det finns ett stort utrymme för Norden, eftersom det är viktigt i framtiden.
Anf. 13 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag tror att det är precis på det sättet som antyds i denna un-
dersökning -jag har emellertid inte fått den än - att vi inte kan vara särskilt
nöjda med de resultat som uppnås i dag. Detta är beklagligt, eftersom jag
tyvärr tror att vi har en del bekymmer på grund av att vi är dåliga eller har
varit litet försiktiga när det har gällt att lägga grunden till kunskaper om vårt
eget kulturarv. Då är det mycket som är gemensamt med det nordiska. Vi
måste därför tänka till i detta sammanhang för att förbättra detta.
I förarbetena till denna utredning lär det ha ställts en fråga till eleverna
om vad de kunde om Norge och var de hade lärt sig detta. Det visade sig att
de allra flesta ansåg att de hade lärt sig mest i TV 3:s program med Robert
Aschberg och Elisabet Granneman. Detta säger en del om att man inom sko-
lan måste bli betydligt bättre och göra denna undervisning betydligt mer
spännande. Det är nämligen spännande att studera vad som händer i Nor-
den.
Anf. 14 BERIT OSCARSSON (s):
Fru talman! Mycket av det som sker i skolan i dag är beroende av lärarnas
engagemang. Det är därför viktigt att alla hinder tas bort och att skolan upp-
muntras att tala mer om Norden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 15 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Marianne Jönsson har frågat mig på vilket sätt jag ämnar
verka för att fler länder biträder Haagkonventionen om de civila aspekterna
på internationella bortföranden av barn och Europarådskonventionen om
erkännande och verkställighet när det gäller vårdnad om barn.
Frågan gäller två konventioner till vilka Sverige anslutit sig år 1989. Båda
konventionerna syftar till att komma till rätta med olovliga bortföranden av
barn. Detta är ett problem som kommit att uppmärksammas både här
hemma och internationellt. Man kan här skilja mellan två olika fall.
I det ena fallet tar en förälder utan lov med sig sitt barn till ett annat land.
I det andra fallet håller en förälder utan lov kvar barnet i ett annat land efter
utgången av en umgängestid eller efter det att en domstol bestämt att den
andra föräldern skall ha vårdnaden om barnet. I båda fallen är syftet att
hindra den andra föräldern från att ha vårdnad om barnet.
Konventionerna innebär att staterna skall samarbeta. På svensk sida kan
vi alltså räkna med hjälp från andra länder med att få tillbaka barn som förts
bort från Sverige. På samma sätt måste vi vara beredda att hjälpa andra län-
der med att återföra barn som olovligen har förts till Sverige. Vi får inte
glömma bort att det faktiskt också förekommer sådana fall.
Den ena konventionen är en Europarådskonvention. Enligt den kan avgö-
randen om vårdnad eller umgänge med barn som har meddelats i en konven-
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
tionsstat erkännas och verkställas i Sverige. På samma sätt kan sådana
svenska avgöranden få verkan i de andra konventionsländerna.
Den andra konventionen, den som kallas Haagkonventionen, innebär att
det blivit möjligt att få ett barn återfört från en konventionsstat till en annan.
En förutsättning är att barnet vid bortförandet har sitt hemvist i konven-
tionsstaten i fråga eller att det olovligen hållits kvar i en konventionsstat.
Båda konventionerna har införlivats med svensk rättsordning. Reglerna
finns i 1989 års lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnads-
avgöranden m.m. och överflyttning av barn.
Marianne Jönssons fråga gäller alltså på vilket sätt jag ämnar verka för att
ännu ej anslutna länder i exempelvis Asien och Afrika biträder dessa båda
konventioner.
Låt mig först få redogöra för vad som gäller för anslutning till de olika
konventionerna. Europarådskonventionen är öppen för Europarådets med-
lemsstater. Europarådets ministerkommitté kan dessutom inbjuda andra
stater att ansluta sig till konventionen. Beslut om detta fattas av minister-
kommittén.
Haagkonventionen är öppen för de stater som var medlemmar i Haagkon-
ventionen för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess fjortonde ses-
sion. Till dessa hör bl.a. följande länder i Afrika och Asien: Egypten, Israel
och Turkiet. Av dessa har Israel anslutit sig till konventionen.
Varje annan stat kan i och för sig ansluta sig till konventionen, men en
sådan anslutning får verkan endast i förhållande till de konventionsstater
som förklarat sig godta denna anslutning. Initiativet till en anslutning måste
givetvis komma från den stat som önskar ansluta sig till konventionen.
Jag kan försäkra att vi, när tillfälle ges, undersöker möjligheterna att få
till stånd överenskommelser med länder som inte anslutit sig till konventio-
nerna. Ett avtal förutsätter emellertid att båda parter har en önskan att sam-
arbeta på villkor som båda kan acceptera.
För att avtal av det här slaget sedan skall fungera krävs också ömsesidiga
ansträngningar. Detta innebär bl.a. att vi i Sverige måste vara beredda att
sända barn som olovligen förts hit tillbaka till det andra landet och att er-
känna det andra landets domar och beslut när det gäller vårdnad och um-
gänge. Tillämpningen av vår egen lagstiftning har visat sig ge problem för
svenska myndigheter. Vi har inte alltid lätt att leva upp till våra egna konven-
tionsåtaganden i fall där barn olovligen förts till Sverige. En översyn av vår
lagstiftning i detta avseende pågår i justitiedepartementet.
Till sist kan jag nämna att Sverige i höstas till ett muslimskt land överläm-
nade ett förslag till ett bilateralt avtal som i huvudsak överensstämmer med
Haagkonventionen, men landet i fråga ansåg sig tyvärr inte kunna acceptera
det svenska avtalsutkastet. Vi avser dock att ta upp frågan igen längre fram.
Anf. 16 MARIANNE JÖNSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för ett mycket utförligt svar på
min fråga. Det gäller en sak som vi har tagit upp här i riksdagen tidigare. För
knappt ett år sedan debatterade vi vid en interpellationsdebatt med utrikes-
ministerns företrädare, Sten Andersson, dessa mycket svåra frågor.
Tvister om barn är mycket svåra att lösa. Det är svårt i det egna landet,
men det är särskilt komplicerat när det gäller främmande länder och interna-
tionella avtal. Det är därför som jag har ställt denna fråga.
Jag förstår att det är mycket svårt att komma till rätta med detta. Det sva-
ret fick jag även i fjol. Men jag har för avsikt att fråga statsrådet ytterligare
om de bilaterala avtalen. Sten Andersson nämnde nämligen vid debatten i
fjol att man i Frankrike hade lyckats få till stånd ett avtal med Algeriet. Jag
vill fråga statsrådet om bilaterala avtal med olika länder är en väg som man
kommer att fortsätta att gå.
Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Detta är någonting som vi, som jag tidigare nämnde, har för-
sökt i ett fall. Det är naturligtvis ett arbete som kommer att fortsätta. Jag har
bl. a. på grund av Marianne Jönssons fråga haft möjlighet att informera mig
om arbetet i departementet. Jag har kunnat konstatera, vilket gläder också
mig, att det pågår ett omfattande arbete, och det finns en särskild handläg-
gare som arbetar med dessa frågor.
Utrikesdepartementet är inkopplat även här hemma. När det gäller Haag-
konventionen är utrikesdepartementet den myndighet som arbetar med
dessa frågor. I fråga om länder som inte är anslutna till konventionen, lägger
utlandsmyndigheterna ofta ner ett stort arbete på de olika fallen. Min egen
bedömning är att utrikesdepartementet arbetar mycket seriöst med dessa
svåra frågor.
Anf. 18 MARIANNE JÖNSSON (c):
Fru talman! Jag är mycket tacksam för svaret. Det är flera med mig som
har engagerat sig i dessa frågor. Det kommer att bli en interpellationsdebatt
här i kammaren med justitieministern den 12 mars. Vi önskar ju en straff-
skärpning.
Jag vill fråga utrikesministern hur hon ser på en straffskärpning. Skulle
det kanske underlätta att det träffas avtal med dessa länder? Som vi ser det
krävs det en ömsesidig önskan att skriva under en konvention. Hur skall man
närma sig problemet när någon önskan inte finns?
Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag skall inte föregripa interpellationsdebatten, men också jag
har naturligtvis följt tidiningsdebatten i den här frågan. Det är många som
har uttalat sig för att en straffskärpning vore en väg att gå.
Det är mycket viktigt att vi fortsätter att föra en dialog med dessa länder,
men det är svårt. I många av icke-konventionsländerna har man en annan
religiös uppfattning med en annan samhällssyn. Det gör att det ofta är svårt
att nå fram, men vi arbetar vidare. Av den statistik jag har fått framgår allde-
les klart att uppklarningen i de länder som är med i Haagkonventionen fun-
gerar på ett helt annat sätt än i de länder som är icke-konventionsländer.
Anf. 20 MARIANNE JÖNSSON (c):
Fru talman! Jag är mycket tacksam för statsrådets inställning och för det
arbete som pågår. Vi ser på denna fråga med stort allvar liksom man gör
på regeringsnivå. Att olovligt föra bort ett barn till främmande länder med
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
främmande kultur innebär djupa tragedier för dem det berör. Det är mycket
viktigt och välmotiverat att man på alla sätt försöker understödja och hjälpa
dem som berörs. Jag tackar än en gång för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka kommentarer jag har
till uppgifterna om hävande av sanktionerna mot Sydafrika och vilket upp-
drag som har lämnats till riksdagsledamöterna.
Karl-Göran Biörsmark har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för
att förändra den nuvarnde svenska sanktionspolitiken gentemot Sydafrika
innan en övergångsregering med representanter för den svarta befolkningen
trätt till.
Jag väljer att besvara de båda frågorna i ett sammanhang.
Fru talman! Regeringen beslöt den 14 november att ge en parlamentarisk
delegation i uppdrag att besöka Sydafrika för att genom samtal och kontak-
ter med företrädare för ett brett spektrum av det sydafrikanska samhället ge
regeringen ett fördjupat underlag för bedömningen av om och när föränd-
ringar av den svenska Sydafrikapolitiken kan och bör göras.
Denna delegation har nyligen återvänt, och jag har fått en muntlig prelimi-
när rapport från delegationens ordförande, riksdagsman Hadar Cars.
Delegationen kommer inom kort att avge en rapport till regeringen med
förslag till åtgärder som delegationen finner lämpliga. Jag vill inte här före-
gripa delegationens förslag och de överväganden som regeringen med anled-
ning härav kommer att göra.
Anf. 22 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Det har under den svenska riksdagsdelegationens vistelse i Sydafrika en-
ligt uppgift förekommit uttalanden som varit ägnade att skapa oro både inom
antiapartheidrörelsen i Sydafrika och i Sverige. Efter den svenska delegatio-
nens besök skriver det sydafrikanska kyrkorådets generalsekreterare Frank
Chikane att ”man inte kan garantera att förändringarna är oåterkalleliga
förrän det finns en övergångsregering eller ett annat acceptabelt övergångs-
arrangemang på plats”.
Chikane har vidare framhållit att omvärldens påtryckningar är absolut
nödvändiga för att garantera att förhandlingsprocessen uppnår sitt syfte,
nämligen avskaffande av apartheid. Liknande uttalanden har gjorts av den
sydafrikanska fackföreningsrörelsen och ANC.
Det bör emellertid poängteras att en seger för nationalistregeringen i den
kommande folkomröstningen inte garanterar en övergång till ett demokra-
tiskt Sydafrika utan apartheid. Något förslag till en ny demokratisk konstitu-
tion finns ännu inte.
Även om man kan påvisa positiva drag i den sydafrikanska utvecklingen
finns det ännu inte klara belägg för djupgående och oåterkalleliga föränd-
ringar i Sydafrika. Trots att ett flertal raslagar avskaffats finns ett tjugotal
kvar.
Från socialdemokratisk sida anser vi att sanktionerna inte bör upphävas
förrän en bred övergångsregering kommit till makten. En sådan regering bör
ha som uttalat mål att upphäva apartheid och skapa ett verkligt demokratiskt
Sydafrika. Först när en sådan regering kontrollerar polis, militär och val-
apparat kan situationen kallas oåterkallelig.
Anf. 23 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! De tidningsrubriker som har förekommit under de senaste da-
garna har naturligtvis oroat en del och rest några frågor. Jag har därför ställt
den fråga till utrikesministern som besvaras i dag.
”Sanktionerna ska hävas”, ”Regeringen väntas föreslå ny Sydafrikapolitik
från halvårsskiftet” och ”Vinner de Klerk hävs sanktioner” är några av de
rubriker som förekommit i Dagens Nyheter. Nu vet vi att tidningsrubriker
är en sak och fakta ibland en annan. Det är därför som jag har ställt min
fråga till urikesministern mycket konkret: Avser utrikesministern ta något
initiativ för att förändra den nuvarande svenska sanktionspolitiken gentemot
Sydafrika innan en övergångsregering med representanter för den svarta be-
folkningen trätt i kraft?
Det är som sagt en mycket konkret fråga, och den borde därför också
kunna besvaras med ja eller nej. Skall vi invänta en övergångsregering eller
inte? Vilken är utrikesministerns inställning till detta?
Jag vill påminna utrikesministern om att utrikesutskottet så sent som för
knappt ett år sedan skrev följande:
”Avgörande för om sanktionerna kan lyftas bör vara faktiska och konkreta
steg och åtgärder, som är djupgående och oåterkalleliga, för avskaffande av
apartheidsystemet. Ännu har inte erforderliga åtgärder i det hänseendet vid-
tagits.” Menar utrikesministern att dessa nya signaler är tillräckliga?
Vidare skrev utskottet: ”Bland dessa faktorer utgör den demokratiska rö-
relsens inkl. ANCs syn ett självklart element.” Vi vet att ANC inte backar
upp detta, utan vill vänta på en övergångsregering. Vad är utrikesministerns
kommentar till det?
Anf. 24 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vill gärna svara ja när Karl-Göran Biörsmark mycket kon-
kret frågar mig om jag avser att ta några initiativ. Det finns anledning att
säga att riksdagsdelegationen till Sydafrika i sig är ett initiativ. Det jag så
att säga i efterhand är tillfredsställd med är det mandat som jag gav denna
riksdagsdelegation. Där står mycket klart uttryckt att det är utvecklingen i
Sydafrika som är avgörande.
Det vi nu under de senaste dagarna har fått bevittna är en dramatisk ut-
veckling i Sydafrika. Man får ändå beteckna de Klerk som en av reformkraf-
terna. Det är en mycket beklaglig följd av valresultatet. Samtidigt är det i sig
ett dramatiskt initiativ att man nu avser att genomföra en folkomröstning
inom den vita befolkningen.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
10
Detta är ändå i sig en händelseutveckling som är ganska dramatisk. Enligt
min mening finns det all anledning för oss alla att klart uttrycka vårt stöd och
vår förhoppning att det i denna folkomröstning blir en kraftig majoritet för
reformpolitiken. Skulle det gå så väl att det blir detta, är det min tro och min
förhoppning att det kommer att påskynda processen i demokratisk riktning.
Om det blir ett sådant resultat, vilket väl ingen av oss riktigt vågar förutspå,
måste det ju innebära att man i de kommande diskussionerna inom ramen
för CODESA kommer att få en mycket fastare grund att stå på. Därför vill
jag inte före folkomröstningen binda mig för hur regeringen skall agera och
diskutera. Först skall vi ha rapporten. Den har vi inte fått. Sedan tycker jag
att det finns all anledning att avvakta folkomröstningen med den mycket
klara markeringen från svensk sida att vi står bakom reformpolitiken och ett
demokratiskt Sydafrika.
Anf. 25 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Jag har ju haft en diskussion tidigare med utrikesministern,
och då gjorde utrikesministern ett principiellt viktigt ställningstagande som
jag kunde instämma i: att det skulle vara en garanterat demokratisk utveck-
ling och att den skulle vara oåterkallelig. Jag undrar om utrikesministern har
haft anledning att göra någon ändring beträffande de ställningstaganden som
utrikesministern gjorde den gången.
Nu tycker jag att det är viktigt att konstatera att utrikesministern säger att
vi skall avvakta utgången av folkomröstningen. Det är ju en sak. Även om
valutgången skulle resultera i en majoritet för regeringen och nationalistpar-
tiet, blir kanske utvecklingen inte den som man har hoppats på. Därför vill
jag fråga hur utrikesministern ser på situationen om det händer flera allvar-
liga saker, sådant som redan har hänt. 2 500 människor dödades förra året.
Anf. 26 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Utrikesministern sade att det var ett initiativ i sig när delega-
tionen åkte ned. Det var det, men det var inte det som jag frågade om. Jag
frågade om utrikesministern avser att ta några initiativ för att ändra den nu-
varande svenska sanktionspolitiken. Om detta är ett initiativ i den riktningen
och att delegationen skall utgöra underlag för en förändring, är det naturligt-
vis intressant att veta vad förändringen kommer att bestå i. Jag förstår att
utrikesministern vill vänta på rapporten. Jag är själv mycket nyfiken på att
få läsa den och se vad den innehåller.
Naturligtvis hoppas vi alla på en kraftig majoritet för de Klerk, men där-
med är ju inte saken klar. Min fråga kvarstår, och den är som sagt mycket
konkret: Ämnar utrikesministern vänta på en övergångsregering?
Anf. 27 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Till Hans-Göran Franck: Jag har ingen anledning att ändra
mina tidigare principiella uttalanden. Sedan menar jag att folkomröstningen
naturligtvis blir på både gott och ont. Vi får hoppas att den blir på gott och att
den kommer att bli av mycket stor betydelse för den fortsatta utvecklingen i
Sydafrika. Jag tror att vi åtminstone kan vara eniga om att den kommer att
ha mycket stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Delegationens rap-
port kommer säkert att innebära att vi får en fortlöpande diskussion i de här
frågorna. Nu står vi ju här och diskuterar.
Jag ser dock ingen möjlighet att göra några ytterligare konkreta ställnings-
taganden, innan folkomröstningen har ägt rum. Regeringen kommer nog
inte att vidta några åtgärder förrän folkomröstningen har skett. Det är allde-
les klart att man måste avvakta folkomröstningen. Jag är dock inte beredd
att, som Karl-Göran Biörsmark vill, binda mig för att vänta när det gäller en
övergångsregering. Det får vi se. Vi får hålla den frågan öppen, och självfal-
let skall vi föra en dialog om detta.
Anf. 28 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Det är en mycket samstämmig uppfattning inom ANC, fack-
föreningsrörelsen COSATU och kyrkorådet, som representerar inte mindre
än 12 miljoner människor i Sydafrika. Alla säger att en övergångsregering är
nödvändig för att man skall kunna räkna med att utvecklingen är oåterkalle-
lig. När det gäller oåterkalleligheten är utrikesministern och jag överens,
men det kan ju oroa något om utrikesministern inte håller med om att det
finns ett behov av en övergångsregering som verkligen säkrar den demokra-
tiska utvecklingen. Hur skulle detta annars kunna ske? Andra arrangemang
skulle naturligtvis vara möjliga, men det är svårt att finna något som gör att
man kan vara säker på att det blir oåterkalleligt.
Anf. 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag är faktiskt litet orolig med anledning av utrikesministerns
formulering: att det här med övergångsregering är en öppen fråga. Jag
trodde ändå att det var ett fundament, innan vi gör en förändring i sanktions-
politiken, eftersom - som jag sade tidigare - utrikesutskottet förra året en-
hälligt konstaterade att det här ingår i den demokratiska rörelsens, även
ANC:s, syn och är ett självklart element. ANC anser att en övergångsrege-
ring måste komma till stånd, innan sanktionspolitiken ändras. Som jag ser
det finns det en diskrepans mellan tolkningarna. ANC och andra krafter vill
ha den här övergångsregeringen som ett solitt fundament, innan man rekom-
menderar en förändring av sanktionspolitiken.
Anf. 30 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag noterar självfallet vad både Karl-Göran Biörsmark och
Hans Göran Franck säger. Ärligt talat tycker jag att delegationens mandat
var ganska förutseende när delegationen åkte till Sydafrika. Det är också av
ett visst värde att hålla frågan öppen tills vi får se resultatet av folkomröst-
ningen, tills vi får se om det blir som vi hoppas, hur snabb utvecklingen i
demokratisk riktning blir och vilka steg som då tas. Detta tycker jag ändå att
vi skall ha ögonen öppna för.
Anf. 31 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Det är klart att folkomröstningen har betydelse. Det kan bli
både en positiv och en negativ betydelse. Dessutom har ju de Klerk tagit det
drastiska steget att förklara att han t.o.m. skulle avgå om folkomröstningen
bland de vita ger det önskade resultatet. Hela hans utspel har kritiserats i
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
11
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
12
Sydafrika, liksom på det internationella planet. Därför tycker jag att det är
mycket viktigt för mig att till slut framhålla att Sverige spelar en stor roll
för anti-apartheidrörelsen och den demokratiska rörelsen i Sydafrika. Det är
mycket viktigt att det inte görs några förhastade ställningstaganden. Även
om jag tycker att utrikesministern kunde ha varit mer bestämd i sitt svar,
hoppas jag att den nämnda ståndpunkten skall gälla.
Anf. 32 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Folkomröstningen är någonting som kom upp på scenen för
bara några dagar sedan. Den fanns inte alls med i bilden när delegationen
fick uppdraget att åka till Sydafrika. Den negativa utvecklingen tvingade ju
fram folkomröstningen. Detta visar hur labilt läget är och hur snabbt man
kastas från det ena till det andra. Som jag sade tidigare löser inte folkomröst-
ningen något problem. Vi välkomnar naturligtvis ett kraftigt stöd för de
Klerk i folkomröstningen den 17 mars. Men sedan fortsätter arbetet, och det
finns mycket kvar att uträtta, innan man är framme vid den punkt då man
kan säga att utvecklingen är oåterkallelig.
Jag menar att ett fundament för den utvecklingen skulle vara en över-
gångsregering. Jag har flera organisationer bakom mig som stödjer den upp-
fattningen. Vi har nämnt dem tidigare här. Det vore lyckligt om vi fick en
signal att vi skall vänta på en övergångsregering.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 33 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Mats Hellström har frågat mig om regeringen är beredd att
ta initiativ för att stärka och fördjupa Östersjösamarbetet genom att delta i
skapandet av ett Östersjöråd, så som det nu föreslås från en rad olika håll.
Svaret är ja. Samarbetet med våra grannar i Östersjöområdet är något
som regeringen ger mycket hög prioritet. Detta framgick också tydligt när
årets budget presenterades med en tredubbling av anslaget för samarbetet
med Central- och Östeuropa.
Östersjörådet blir hela vår regions första gemensamma mötesplats för
samråd och kommer härigenom att fylla en viktig funktion. Inom rådet kom-
mer Sverige självfallet att aktivt verka för att främja och fördjupa Östersjö-
samarbetet.
Konferensdeltagarna är överens om att i Köpenhamn särskilt uppmärk-
samma följande samarbetsområden: stöd till demokratiska institutioner,
ekonomiskt bistånd och samarbete, miljö, energi, hälsovård, transport och
kommunikationer, kultur, utbildning, turism och informationsfrågor.
Jag ser rådet som ett forum för tankeutbyte och samverkan, inte som ytter-
ligare en organisation med institutionell, byråkratisk påbyggnad. Inom rådet
skall vi föra en dialog om övergripande frågor, pröva idéer och dra upp rikt-
linjer.
Det är inte meningen att rådet skall ersätta organisationer som redan
finns. Det skall komplettera och tjäna som en idégivare för det breda samar-
betet runt Östersjön. Det är därför också naturligt att fackdepartement och
andra myndigheter och organisationer tar hand om konkreta projekt och det
praktiska arbetet. Här kan jag som exempel peka på den transportminister-
konferens som kommer att äga rum i mars i Polen.
Vi måste också betrakta Östersjörådet i ett vidare europeiskt samman-
hang. Det Europa som växer fram nu, sedan blockbildningen har upphört,
kommer att likna ett mönster av ringar, som avspeglar Europas historiska
mångfald. Jag tror att de regionala ringarna i framtiden kommer att spela en
allt större roll, inte bara regionerna av länder utan också regionerna i länder
och mellan länder.
En av dessa ringar omfattar alla Östersjöns strandstater. Jag är förvissad
om att Östersjöområdet på sikt kan utvecklas till ett nytt kraftcentrum i detta
regionernas Europa.
Till sist är det viktigt att komma ihåg att det inte bara är regeringar och
myndigheter som skapar samarbete och förbindelser mellan olika stater.
Enskilda kontakter är oerhört betydelsefulla: utbyte och samarbete mel-
lan privatföretagare och lantbrukare, parlamentariker och kommunalpoliti-
ker, konstnärer och författare, universitet och museer, handelskamrar och
turistorganisationer. Sådan konkret samverkan med verkligt innehåll och liv
kan skapa en sann känsla av samhörighet mellan invånarna i Östersjöregio-
nen.
Jag är övertygad om att Östersjörådet kommer att lyfta fram och ytterli-
gare stimulera detta samarbete.
Anf. 34 MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min fråga. Jag
tycker att det är bra att regeringen följer upp och för vidare de initiativ som
den socialdemokratiska regeringen tidigare tog. Vår egen region befinner sig
nu i ett skede där mycket förändras och stöps om. Det gör det nödvändigt
med en fastare struktur i samarbetet än man har haft tidigare.
Det är viktigt att dessa initiativ tas just nu av de danska och tyska utrikes-
ministrarna. Det finns ett momentum och en hunger på kontakter, som det
är väsentligt att utnyttja för att föra vidare samarbetet.
Utrikesministern nämnde transportministerkonferensen i Stettin. Den
polska regeringen planerade ursprungligen, med svensk medverkan, att den
skulle hållas förra sommaren. Som vi alla vet fick konferensen uppskjutas på
obestämd tid på grund av de konflikter som rådde om representation mellan
Sovjetunionen och Baltikum. Det blev då en symbol för vad som skulle
kunna hända i vår region om nya politiska gränser skulle hindra det samar-
bete som har startats efter det att järnridån har fallit, EFTA:s, EG:s och
SEV:s olika barriärer försvunnit liksom militäralliansernas barriärer i Öster-
sjöregionen.
Nu har möjligheterna öppnats. Det är viktigt att initiativ tas nu. Den prio-
ritering som planeras inför mötet i Köpenhamn är klok och riktig. Jag vill
framhålla ett område bland dem som har nämnts. Det är möjligheten att
skapa nätverk i vår region. Det handlar inte bara om transportteknik utan
också om kommersiella och kulturella nätverk. Jag vill peka på att man med
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
modern teknologi på 70 universitet och högskolor kring Östersjön har skapat
the Baltic Sea University. Mer än 4 000 studenter har kunnat följa föreläs-
ningar och delta i en dialog om Östersjöns miljö.
Jag vill avsluta med att ställa en fråga till utrikesministern. När man nu
diskuterar dessa frågor i Köpenhamn, är man också beredd att stötta de ini-
tiativ som har tagits av kommunerna kring Östersjön? De har ju samarbetat
spontant.
Anf. 35 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag noterar Mats Hellströms engagemang i denna fråga. Jag
vet att Mats Hellström själv har jobbat med dessa frågor. Jag är också glad
att jag denna gång inte noterade någonting av den partipolitiska kapplöp-
ning som någon gång har ägt rum runt Östersjöns stränder. Vi välkomnar
båda tyskarnas och danskarnas initiativ. Det är alldeles utmärkt att detta Ös-
tersjöråd nu kommer att äga rum.
Vänortssamarbetena, de kommunala samarbetena är något bland det allra
bästa vi ser. Det är någonting vi måste uppmuntra. Jag är dock inte säker på
att Östersjörådet som sådant kommer att ha medel. Det blir på det natio-
nella planet vi måste se till att vara beredda att underlätta samarbetet. Där-
emot kan man stimulera till kontakter, till konferenser och ge uppmuntran.
Detta är mycket väsentligt.
Vi ser nu i Central- och Östeuropasamarbetet, samarbetet med Baltikum,
att mycket av det bästa som sker händer på kommunal nivå.
Anf. 36 MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag delar Margaretha af Ugglas uppfattning att det är bra att
vi kan ha en gemensam syn. Jag har i och för sig ingenting emot att det har
blivit någon sorts partipolitisk kapplöpning i den meningen att mer och mer
av det politiska spektrat har dragits in och att man funnit dessa frågor vik-
tiga. Det har kanske inte varit så mycket av detta i vårt land som i andra
länder.
Jag delar också uppfattningen att det mesta måste vara nationella priorite-
ringar. Man måste, liksom i det nordiska samarbetet, visa hemma att man
tycker att detta är så viktigt att man vill avsätta pengar för det.
På ett område tror jag att det måste till betydligt större satsningar. Där
måste man också samarbeta med bl.a. internationella organ för finansiering.
Det gäller de stora nätverken. I EG finns en mycket medveten uppbyggnad
av det som kallas Transeuropean Networks, som handlar om alltifrån trans-
porter och gasnät till vidareutbildning, vuxenutbildning i moderna telekom-
munikationssystem och andra former. Detta gör EG mycket systematiskt.
Det sker i kunskapskorridorerna kring London, Frankfurt, Milano och Bar-
celona av egen kraft. Men det sker också i hög grad i de fattiga regionerna.
Här måste vi runt Östersjön själva hjälpa till. EG kommer inte att hjälpa
oss.
14
Anf. 37 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag tackar för dessa påpekanden. Jag delar uppfattningen att
det gäller för oss att se till att Östersjöregionen blir en av de livaktiga och
konkurrenskraftiga regionerna inom ramen för Europa.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 38 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Hans Dau har frågat vilka åtgärder kommunikationsministern
är beredd att vidta för att alla skall ha en rimlig möjlighet att se på de svenska
TV-programmen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som
skall svara på frågan.
Hans Dau har särskilt tagit upp den dåliga TV 2-mottagningen i byn Stor-
sand, som ligger sydost om Tärnaby samhälle.
Sändarnätet för televisionen ger för närvarande ca 99,8 % av Sveriges be-
folkning möjlighet att se Sveriges Televisions program. En viss utbyggnad
pågår fortfarande genom att ett tiotal nya slavsändare tillkommer varje år.
De nya sändarna betjänar i allmänhet minst 20 hushåll.
Televerket har uppgett att fyra hushåll i Storsand har dålig mottagning,
framför allt av TV 2, på grund av att området ligger i radioskugga för sända-
ren i Tärnaby. Försök att förbättra kvaliteten genom åtgärder med mottag-
ningsantennerna har inte gett önskat resultat. I övrigt är mottagningsförhål-
landena godtagbara för de hushåll som bor utefter vägen från Storsand till
Tärnaby och i Tärnaby samhälle.
För att de berörda fyra hushållen skall få fullgod mottagning krävs enligt
televerket att en särskild slavsändare inrättas. Kostnaden uppskattas till
150 000 kr. Någon utbyggnad planeras inte under innevarande år.
Anf. 39 HANS DAU (m):
Fru talman! För det första vill jag fråga hur kulturministern ser på angelä-
genheten av att alla kan se svensk TV. Per-Johan Berglund, som har initierat
frågan, tycker att det är en mänsklig rättighet.
För det andra: I svaret får jag uppgiften att televerket säger att det bara
är fyra hushåll i byn Storsand som har dåliga mottagningsförhållanden. Nu
har jag besökt denne Per-Johan Berglund - jag hade ingen anledning att be-
söka alla de byar som jag har räknat upp i min fråga - som då uppgav att det
finns ett stort antal byar där förhållandena är dåliga, t.ex. Forsbäck, Sundsli-
den, G:la Storsand, Bäcknäs och Tännfors. Tydligen anser televerket inte
det. Därför är min andra fråga: Om det skulle visa sig att Per-Johan Berg-
lund har rätt och inte televerket - och det är ganska enkelt att kontrollera -
skulle sannolikheten att man fick en slavsändare då vara större? Förmodli-
gen handlar det om ett tjugotal hushåll i dessa byar.
För det tredje förefaller det mig litet gammaldags att ha en slavsändare
med tanke på att dessa byar ligger efter Blåvägen, en Europaväg. Finns det
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
inte en modernare teknik som också är betydligt enklare? Det är kanske inte
kulturministerns bord att svara på de tekniska frågorna, men man kan i alla
fall filosofera över dem.
Anf. 40 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! När vi efterhörde hos televerket hur situationen var där uppe
upptäckte vi att man uppenbarligen kände till förhållandena väldigt väl. Te-
leverket har försökt förbättra kvaliteten genom att se över antennförhållan-
den o.d. För min del tyckte jag att det var ganska imponerande att televerket
visste exakt vilka familjer det rörde sig om. De visar litet grand att vi ändå
har en väldigt stor täckning över landet.
Detta hindrar naturligtvis inte att de som ligger i skuggan inte låter sig nö-
jas med det. Uppenbarligen har televerket för sin del en filosofi att det bör
vara ett visst antal hushåll för att man skall inrätta en slavsändare.
Låt mig också informera om att det blir en förändring den 1 januari 1993.
Finansieringen för utsändningen förändras då. Det bildas ett särskilt sändar-
bolag. Det är programföretagen själva som skall beställa och betala utsänd-
ningstjänsterna. Ett avtal med staten reglerar programföretagens uppgifter
när det gäller den här verksamheten.
TV 4 har redan ett avtal där det sägs att det skall vara en täckning på
99,8 %. Om man inte vill bygga ut så mycket, skall man i stället sälja
parabolantenner till rabatterat pris till dem som tar emot sändningarna. Vad
som skall gälla för Sveriges Television från den 1 januari 1993 kommer att
tas upp i det nya avtal som nu bereds inom regeringen.
Anf. 41 HANS DAU (m):
Fru talman! Jag måste säga att jag inte är lika imponerad som kulturminis-
tern över televerkets kunskaper. Det rör sig om en fejd som pågått i 30 år.
Den här mannen, Per-Johan Berglund, säger att han är sjätte generationen
på gården. Det kanske på ett sätt är imponerande.
Jag fick inget svar på min första fråga om hur kulturministern ser på ange-
lägenheten av att alla människor skall kunna se svensk TV. Som jag sade
tycker Per-Johan Berglund att det är en mänsklig rättighet.
Anf. 42 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag är inte beredd att gå in på en diskussion om vad som i
konstitutionell mening inryms i de mänskliga rättigheterna. Vi har traditio-
nellt i Sverige ansett att det är mer grundläggande saker som tillhör det s.k.
MR-området, dels här i Sverige, dels i internationella sammanhang. Det
hindrar nu inte att man kan tycka att det är en olägenhet att alla icke kan ta
del av hela programutbudet. Det sker alltså en avvägning mellan kostnader
och behovet och önskvärdheten av att alla kan se TV-programmen.
Anf. 43 HANS DAU (m):
Fru talman! Jag vill slutligen bara tacka för svaret. Såvitt jag förstår finns
det nu en öppning med hjälp av ny teknik med bl.a. parabolantenner. Dess-
16
utom får jag återkomma om det visar sig att det finns fler än fyra hushåll som
har dåliga mottagningsförhållanden, vilket Per-Johan Berglund har uppgett.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 44 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Gunnar Thollander har frågat mig om jag vill medverka till
att en del av den i budgetpropositionen föreslagna uppräkningen av de regio-
nalpolitiska anslagen kan användas till att rusta upp kommunernas VA-nät.
Som svar på Thollanders fråga vill jag först säga att den höjning av de re-
gionalpolitiska anslagen som åberopas i huvudsak hänför sig till den före-
slagna utvidgningen av systemet med nedsatta socialavgifter i Norrlands in-
land.
Vad gäller de övriga regionalpolitiska anslagen är huvudsyftet att långsik-
tigt medverka till sysselsättning och utveckling i de regionalpolitiskt priorite-
rade områdena.
Upprustning av kommunala VA-nät ingår mot den bakgrunden inte i de
ändamål som avses med de regionalpolitiska anslagen. Även om sådana in-
vesteringar på många håll är nödvändiga, kan jag inte medverka till att regio-
nalpolitiska medel används för detta ändamål.
Anf. 45 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.
Bakgrunden till att jag ställde denna fråga är att jag för några veckor sedan
besökte Tierps Järnbruk, ett gjuteri som tillverkar utrustning för gatubrun-
nar, där man talade om att det plötsligt blivit en katastrofal nedgång i antalet
beställningar av utrustning för det här ändamålet. Jag läste i årets budgetpro-
position om en satsning för att hela Sverige skall leva, och därför ställde jag
frågan. Jag anser att detta vore verkligen någonting att satsa på.
Arbetsmarknadsministern betonar i alla fall att det finns ett behov av så-
dana här investeringar, att de t.o.m. är nödvändiga. Jag anser alltså att man
borde kunna göra en insats även här.
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! I byggkrisens spår följer också att anbuden på jobb som kom-
munerna vill utföra har blivit väsentligt lägre. Jag har under de senaste da-
garna talat med ett antal kommunalmän, som berättat att man både när det
gäller VA-nät och när det gäller upprustning av skolor och annat i dag bygger
30-40 % billigare. Så det finns egentligen en stark anledning att av egen kraft
från kommunernas sida utföra projekt.
Jag har ju ansvar för de arbetsmarknadspolitiska medlen. Länsarbets-
nämnderna har möjligheter att delfinansiera ett VA-arbete om det utförs
som beredskapsarbete. AMS och länsarbetsnämnderna har nu fått väldigt
stor frihet att använda medlen på bästa sätt.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 69
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
18
Anf. 47 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Det är naturligtvis riktigt, som vi här har hört, att AMS och
länsarbetsnämnderna har frihet att verka och att anslå medel. Men jag vill
också understryka att, som jag inledningsvis framhöll, orderboken på det
gjuteri som tillverkar utrustning var helt tom. Det betyder att man i varje
fall inte hittills har utnyttjat denna möjlighet. Därför har det inte fungerat
bra. Jag hoppas nu att arbetsmarknadsministern kan vara överens med mig
om att det är så.
Vi pekade också på att det gäller en viktig verksamhet. Den ger inte bara
jobb för ett gjuteri utan också anläggningsarbete, transportarbete osv. Fram-
för allt vill jag framhålla att det är en viktig miljöfråga. Det är bekant vilka
läckage som förekommer.
Anf. 48 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag håller med om det mesta som Thollander säger, men när
det gäller de regionalpolitiska medlen har riksdagen beslutat att just dessa
skall användas på ett sådant sätt att de icke kan sättas in på kommunernas
VA-nät.
Anf. 49 GUNNAR THOLLANDER (s):
Fru talman! Jag kan naturligtvis inte bortse från det beslut som har fattats
i denna kammare, men man kan också hänvisa till det läge som just nu råder
på arbetsmarknaden. Jag tycker därför att det var viktigt att få diskutera
denna fråga. Jag ser också fram emot att eventuellt återkomma i frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingela Thalén har frågat mig om regeringen avser att föreslå
ett praktiksystem som innebär att ungdomar skall utföra arbete utan avtals-
enlig lön och utan att vara anställda.
Arbetslösheten bland våra ungdomar och då framför allt långtidsarbets-
lösheten måste bekämpas med all kraft. I januari i år var 15 000 ungdomar i
åldern 18-19 år och ca 40 000 i åldern 20-24 år arbetslösa. Oroande är att
det är långtidsarbetslösheten som ökar mycket snabbt i dessa åldersgrupper.
Även om konjunkturen skulle vända under innevarande år så bedömer jag
att någon förbättring av arbetsmarknadsutvecklingen inte sker under åren
1992 och 1993.
Arbetsmarknadssituationen för ungdomarna är så allvarlig att det är
utomordentligt viktigt att snabbt införa nya och effektiva åtgärder för de ar-
betslösa ungdomarna. De skall inte vara den grupp som får betala priset för
80-talets inflations- och spekulationsekonomi.
Det är i dag ett mycket stort antal arbetssökande ungdomar under 25 år
som med utbildningsbidrag studerar vid främst AMU-center och ibland vid
komvux eller gymnasieskola. Det är ungdomar som oftast ej har en konkur-
rensmässig utbildning. Dessa ungdomar skall naturligtvis i första hand få en
gedigen yrkesutbildning.
Samtidigt finns det i dag i nuvarande arbetsmarknadsläge en stor grupp
ungdomar med yrkesutbildning på såväl gymnasial nivå som högskolenivå
vilka trots detta inte kan få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Det är inte främst mer teoretiska studier dessa ungdomar behöver utan möj-
lighet att få praktisk arbetslivserfarenhet.
Samtliga arbetssökande ungdomar som deltar i arbetsmarknadsutbildning
bör ha samma ersättning, dvs. utbildningsbidrag. Det är ungdomarnas behov
av antingen kompletterande utbildning eller praktik som skall bestämma in-
nehållet i arbetsmarknadsutbildningen och inte olika ersättningsnivåer.
Den praktiskt inriktade arbetsplatsförlagda arbetsmarknadsutbildningen
innebär att de unga fortlöpande på arbetsplatserna skall ges den inskolning,
handledning och praktiska yrkesutbildning som krävs för att de skall få den
yrkes- och arbetslivserfarenhet som gör att de kan konkurrera på den regul-
jära arbetsmarknaden.
Ungdomspraktiken är således en väg in i arbetslivet för de yngre männi-
skorna. Det skall vara den åtgärd som arbetsförmedlingen erbjuder i sista
hand när arbete eller annan åtgärd inte finns att tillgå, och ungdomarna skall
lämna den så snart arbete, annan utbildning eller åtgärd kan erbjudas dem.
Jag har haft omfattande kontakter med representanter för berörda parter
och ansvariga myndigheter under arbetets gång vid utformningen av det åt-
gärdssystem som jag presenterar i propositionen 1991/92:124, vilken före-
läggs riksdagen i dag. Det är min uppfattning att det i mycket stor utsträck-
ning finns en bred och positiv uppslutning bakom mina förslag.
Genom en helhjärtad uppslutning kring de nya åtgärderna kan den unga
generationen få den arbetslivserfarenhet och yrkeskompetens som behövs
samtidigt som näringslivets långsiktiga behov av arbetskraft kan tryggas.
Detta är en förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomins ut-
vecklingskraft.
Att satsa på ungdomarna är att investera i framtiden.
Anf. 51 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Socialdemo-
kraterna kommer alldeles självklart att vara positiva till insatser som ger
unga människor en chans att komma in på arbetsmarknaden, men jag kom-
mer inte ifrån att svaret mera väcker nya frågor än ger svar på min enda
fråga.
Jag har läst om det aktuella förslaget i ett pressmeddelande och i riksda-
gens snabbprotokoll - arbetsmarknadsministern redovisade förslaget inför
riksdagen i förra veckan - och när jag studerat detta har jag blivit orolig.
Förslaget bygger på att man tar bort andra viktiga insatser för unga männi-
skor. Då är det inte ett tillskott utan en ersättning. Om det nu är så, vilka
nya insatser räknar arbetsmarknadsministern med att detta förslag kan inne-
bära för unga människor och hur många fler ungdomar kan vi ge arbete med
ett sådant här förslag?
Om jag har förstått informationen från den 20 februari rätt, är det finans-
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
19
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
planens beräkningar om arbetslöshet som ligger bakom detta förslag. Av
AMS pressmeddelande framgår att vi redan har överskridit den arbetslös-
hetsnivån. Är det då rimligt, arbetsmarknadsministern, att räkna med att
dessa ungdomsinsatser skall kunna ske inom befintliga ekonomiska ramar?
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Åren 1984-1985 hade vi många diskussioner i denna kam-
mare. Det gällde då den socialdemokratiska regeringens förslag om ung-
domslag. I dessa skulle man arbeta på halvtid, och i stort sett skulle alla lag
sättas in i kommunerna, i landstingen eller på det statliga området. Vi hade
inom oppositionen den uppfattningen att detta inte var bra och menade att
näringslivet i övrigt i större utsträckning skulle innefattas av förslaget. Men
för att slå vakt om att verkligen få i gång en verksamhet svalde vi inlednings-
vis ett förslag som vi icke tyckte var bra.
Jag vet att jag får stöd för vårt förslag av TCO, av SACO och av småföreta-
garna. Jag vet att LO är emot vissa delar, men ändå vill nå goda resultat, och
jag hoppas därför på ett gott stöd även därifrån. Jag är övertygad om att vi
då mycket lätt når talet 40 000 nya platser med dagens situation som utgångs-
punkt. Men tyvärr är det så att ungdomarna får svårt att komma in på arbets-
marknaden, så det ligger mycket i det tal som AMS har redovisat för läget
framåt hösten, nämligen inte mindre än 60 000 ungdomar. Det är min för-
hoppning att våra förslag skall klara den utvecklingen.
Anf. 53 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag vill betona, eftersom propositionen har lagts fram i dag,
att socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet inte har haft någon möj-
lighet att ta del av detaljerna. Jag reagerar med utgångspunkt i den redovis-
ning som hittills har lämnats.
Låt mig ställa följande fråga: Har arbetsmarknadsministern i sitt förslag
tittat på vad som händer om den positiva inställningen - som jag förvisso
också själv känner till en hel del av tankegångarna - ”slår runt” ute på arbets-
marknaden, så att man plockar bort anställda från arbetsplatser och ersätter
dem med ”gratis” arbetskraft?
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det kommer att gå till så att både de yngre och de äldre ung-
domarna genom jobbsökarklubbar söker sig till de företag där de tror att
de får den bästa utbildningen och till företag där de vill vara yrkesmässigt
verksamma när utvecklingen vänder.
Vi har också resonerat om att AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsför-
medlingarna skall se till att ungdomarna inte söker sig till företag där det
sker en personalminskning, eftersom det där är mycket svårt att komma in
på nytt. Det har vi blivit medvetna om via utbildningsvikariaten. De 10 000
platserna inom denna stödform har i huvudsak varit förlagda till kommuner
och landsting, inte till näringslivet, just på grund av att det har varit litet svårt
att gå in i företag som är på väg nedåt. Man skall alltså i första hand söka sig
till företag som inte är inne i en avskedandeprocess.
20
Anf. 55 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Låt mig komma tillbaka, arbetsmarknadsministern, till att
dessa ungdomspraktikplatser nu skall ersätta vissa av de nuvarande insat-
serna för ungdomar under 25 år - särskilda inskolningsplatser, handledars-
töd och beredskapsarbeten för unga människor under 25 år. Då är det enligt
min verklighetsbild så att många som är 23-25 år gamla i stället borde få möj-
lighet till ett beredskapsarbete.
Vad som nu skall hända är, om jag har förstått förslaget rätt, dels att de
får en ungdomspraktikplats, dels att de får behålla KAS ovanpå det. Menar
arbetsmarknadsministern då att det inte ligger en konflikt i att ungdomar
skall ha rätt till dessa platser, men att det inte skall vara en skyldighet för
någon arbetsgivare att erbjuda dessa platser för unga människor? Jag tänker
framför allt på dem som ligger nära 25-årsgränsen.
Anf. 56 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Som Ingela Thalén känner till är det rätt många på arbets-
marknaden som i dag riskerar att utförsäkras i åldrarna 25-65 år. Det finns
också en hel del äldre arbetskraft som inte vill sätta sig på skolbänken när de
bara har ett fåtal verksamma år kvar. Jag bedömer för min del att vi också
har en skyldighet att förbehålla de beredskapsarbeten som går att få loss
dessa grupper. Härigenom kan man klara också dem som riskerar att utför-
säkras och de litet äldre.
Det finns också en finess i att ha lika möjligheter. Ett antal länsarbets-
nämndsdirektörer har talat om för mig att det förekommit att ungdomar med
svag utbildning har vägrat att gå in i utbildning därför att de kunnat få ett
kommunalt beredskapsarbete och få mycket bättre betalt. Det är inte bra
vare sig för de unga eller för kommunen.
Anf. 57 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag vill för min del avslutningsvis bara poängtera att det är bra
att vi får diskutera insatser som gör att vi får ut ungdomar på arbetsmarkna-
den. Jag kommer tillbaka till att vi socialdemokrater självfallet skall pröva
förslaget med mycket stor öppenhet, för det är en svår situation, men jag
måste ändå få deklarera att det s.k. arbetstagarbegreppet enligt min mening
är tvingande. Utför man ett arbete på en arbetsplats och helt står under ar-
betsgivarens arbetsledning, skall man betraktas som anställd. Såsom försla-
get hittills har presenterats och efter det svar som jag i dag har fått från ar-
betsmarknadsministern hänger denna fråga fortfarande i luften.
Vi får dock komma tillbaka, arbetsmarknadsministern, när vi har studerat
förslaget. Det kanske finns skäl att då ställa ytterligare frågor i denna kam-
mare.
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det rör sig här om försöksverksamhet i ett utomordentligt be-
svärande arbetsmarknadsläge, och de som verkligen far illa är unga männi-
skor. Det är det som är grunden till att vi har tagit fram detta förslag. Vi har
samarbetat såväl med fackliga organisationer som med arbetsgivarorganisa-
tioner och har haft ett brett samråd med arbetsmarknadsmyndigheter för att
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
22
få fram ett bra avvägt förslag. Alla förslag som går utanför ordinarie arbets-
marknad har ett och annat inslag som kan vara något besvärande, men här
måste vi se på helheten, och det innebär att våra ungdomar inte skall leva på
bidrag utan skall gå in i utbildning eller praktik.
Anf. 59 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag tackar återigen för svaret och betonar, som sagt, att vi
är beredda att behandla detta med stor öppenhet. Men även om det är en
försöksverksamhet finns det ingen anledning att rycka undan grunden för
det som i övrigt fungerar bra när det gäller arbetsmarknadspolitiska insatser.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Björn Samuelson har frågat mig vilka insatser regeringen
kommer att vidta för att arbetsmarknadsstyrelsen inte skall prioritera bort
insatser för handikappade.
Bakgrunden är, som Björn Samuelson nämner i frågan, ett uttalande i ra-
dion av länsarbetsdirektören i Stockholms län.
I regeringens budgetförslag för budgetåret 1992/93 föreslås drygt 11 mil-
jarder kronor till sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade. Närmare
1,3 miljarder ytterligare föreslås till yrkesinriktad rehabilitering - dvs. ar-
betsmarknadsinstitutens (AMI) verksamhet - och till utbildningsbidrag åt de
inskrivna vid AMI.
De här resurserna är helt eller, vad gäller AMI, till stora delar avsedda för
arbetshandikappade. Därmed är det en självklarhet att arbetsförmedling-
arna måste arbeta med dessa sökande.
Som ett led i statsmakternas mål- och resultatstyrning av den statliga verk-
samheten har regeringen i 1992 års budgetproposition också angett vilken
inriktning arbetsmarknadspolitiken skall ha. Där sägs att ”utsatta grupper
skall prioriteras” och att arbetshandikappade i ökad omfattning skall få del
av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
För innevarande budgetår gäller följande föreskrifter för arbetsmarknads-
verket: ”Det försvagade arbetsmarknadsläget får inte innebära ökad utslag-
ning av de arbetshandikappade. Insatserna för att bistå denna grupp skall
fortsätta liksom de särskilda insatserna för unga handikappade.”
Som framgår av vad jag nyss anfört om regeringens krav på arbetsmark-
nadsverket har regeringen inte sänkt kraven på verkets insatser för arbets-
handikappade. Inte minst i nuvarande arbetsmarknadsläge är det viktigt att
stödja grupper som annars riskerar att helt slås ut från arbetsmarknaden.
Anf. 61 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Jag kände mig både ledsen och arg när jag hörde en del inslag
i radio i slutet av förra veckan. Jag tänkte att det är lätt att slå mot de svagaste
i svåra tider.
Jag vill tacka arbetsmarknadsministern ärligt och uppriktigt för det här
svaret. Det är klart och entydigt. Det är inte ofta man får så raka puckar här i
riksdagen. Jag tycker att det är bra och viktigt att vi är överens i dessa frågor.
Politiken på det här området har inte ändrats, utan de som har olika handi-
kapp skall känna sig trygga för att de också får sin del och det stöd som de
behöver.
Jag vet inte om det går, men jag skulle något vilja understryka arbetsmark-
nadsministerns uttalande genom att läsa upp slutorden i handikapputred-
ningens arbetsmarknadsdel: ”Det är utredningens bestämda uppfattning att
fortsatta stora ansträngningar måste till för att utveckla och öppna vägar till
arbetslivet för personer med funktionsnedsättningar. Detta är väsentligt för
att nå målet med full delaktighet och jämlikhet.”
Jag gör den tolkningen att vi är överens om detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 62 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Charlotte Branting har frågat mig om regeringen avser att ta
initiativ för att öka personkretsen inom den tillfälliga föräldraförsäkringen.
Ett grundläggande villkor för rätt till tillfällig föräldrapenning enlig 4 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring är att man är förälder till ett barn eller
att man likställs med förälder. Detta villkor omöjliggör för en ensamstående
förälder att vid bl.a. barns sjukdom överlåta rätten till tillfällig föräldrapen-
ning till t.ex. barnets morförälder. Reglerna missgynnar således de ensam-
stående föräldrarna som har större behov än andra av att överlåta tillfällig
föräldrapenning i denna och liknande situationer.
Riksförsäkringsverket har i en rapport (RFV ANSER 1989:2) bl.a. beräk-
nat kostnaderna för att införa en rätt för ensamstående och ensamboende
föräldrar att överlåta tillfällig föräldrapenning till annan person till i storleks-
ordningen 100 milj.kr. per år.
Det nuvarande ekonomiska läget gör det nödvändigt att i största möjliga
utsträckning undvika ökningar av statens utgifter. Trots att det finns goda
motiv för ett initiativ i den riktning Charlotte Branting önskar finns det där-
för för närvarande inte ekonomiskt utrymme härför. I ett förbättrat sam-
hällsekonomiskt läge finns det emellertid skäl att pröva frågan.
Anf. 63 CHARLOTTE BRANTING (fp):
Fru talman! Jag får tacka socialministern för svaret, även om det kanske
inte var det svar som jag allra helst hade önskat. Det fanns ändå en positiv
underton och en förståelse för det problem som jag tagit upp.
Den s.k. tillfälliga föräldrapenningen kan mamman, pappan eller styvför-
äldern få ta ut av fyra olika anledningar. Det är vid sjukdom eller smitta hos
barnet eller hos barnets ordinarie vårdare, vid besök i samhällets förebyg-
gande barnhälsovård, om vårdbehov uppkommer till följd av att barnets
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna
under förutsättning att båda barnen är under tolv år eller vid s.k. kontaktda-
gar. Sedan kan man också få den här tiden utökad till 90 dagar, men det be-
höver vi inte gå närmare in på nu.
Detta är en bra förmån, men den har brister därför att ungefär 12 % av
alla barn i dag lever tillsammans med bara en förälder. De har visserligen
ofta kontakt med den andra föräldern också, men när det gäller vård av sjukt
barn är det nästan enbart den ensamstående föräldern som tar ansvaret.
Detta är bakgrunden till min fråga.
Jag har också tagit upp detta i en debattartikel i Dagens Nyheter. Det var
ganska många ensamstående mammor, för det handlar främst om dem, som
poängterade detta och berättade att det finns många farföräldrar, morföräld-
rar och fastrar som säkert skulle vara intresserade om de kunde få ut sjuk-
penning om de tog ledigt för att ta hand om närstående barn när de är sjuka.
Dessutom kan man inte komma ifrån att de ensamstående har stora be-
kymmer på arbetsmarknaden i dagens arbetsmarknadspolitiska läge. Det
finns all anledning att noga fundera hur man skall förbättra det.
Jag skulle naturligtvis helst ha önskat att alla föräldrar hade den här rätten
att föra över tillfällig föräldraförsäkring till annan person. Men det skulle,
som socialministern tagit upp här, kosta 100 milj.kr. Det vore dock bra om
man allvarligt funderade över om inte de ensamstående även i ett svårt eko-
nomiskt läge skulle kunna få den här rätten.
Nu är min fråga direkt till socialministern: Vad betyder ”för närvarande”?
Är det socialministerns uppfattning att detta kan ske inom den innevarande
mandatperioden?
Anf. 64 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Charlotte Branting säger att detta inte är det svar som hon
helst hade fått. Det är inte heller det svar som jag helst hade givit.
Jag delar helt och hållet Charlotte Brantings synpunkter på att den nuva-
rande ordningen missgynnar ensamstående föräldrar. Det hade naturligtvis
varit trevligt att kunna utlova ett förslag, men det är enbart av ekonomiska
skäl som jag inte kan göra det. Om de restriktionerna inte fanns, skulle jag
med nöje driva den här frågan vidare.
För närvarande betyder för närvarande, dvs. den dagen när vi har en
bättre samhällsekonomisk situation hoppas jag att vi skall komma tillbaka i
den här frågan. Då tycker jag, som jag sade i mitt svar, att det finns skäl att
pröva att gå i den riktning som Charlotte Branting föreslår.
Huvuddelen av dessa 100 milj.kr. gäller tyvärr just ensamstående. De
skulle ha nytta av den här reformen. Därför sparar man inga pengar på att
göra reformen bara för ensamstående, begränsa den till dem och inte tillåta
det för sammanboende eller äkta makar.
Det är en angelägen reform. Så snart det finns ekonomiskt utrymme hop-
pasjag kunna återkomma till riksdagen i denna fråga.
Anf. 65 CHARLOTTE BRANTING (fp):
Fru talman! Jag har läst den rapporten, och jag inser också att ungefär 75-
80 miljoner av de 100 skulle falla på de ensamstående. Det får dock inte vara
så att när förslaget kommer - jag har förstått att socialministern vill arbeta
för det - skall det bara gälla farföräldrar och morföräldrar eller närstående.
De som har det allra besvärligast är faktiskt de som inte har någon närstå-
ende alls. Det måste vara så att man kan överlåta detta till en person som
föräldern väljer som lämplig till att få tillfällig föräldrapenning. Delar social-
ministern den uppfattningen?
Sedan skulle jag vilja ställa en andra fråga. Riksförsäkringsverket hänsyf-
tar till att det skulle ge ytterligare 20 årsarbetskrafter till försäkringskassan
om man genomförde en sådan reform. Det kan väl ändå inte vara skälet i
dag? Vi organiserar ju om arbetet på försäkringskassan på andra sätt. Jag
vill ha det klart dementerat av socialministern att detta skulle vara ett skäl
till att inte genomföra en sådan reform.
Anf. 66 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! De 75-80 miljoner som Charlotte Branting nämnde, nämns
också i utredningen, men den är från 1989. Det motsvarar nog 100 miljoner
i dag bara för ensamstående. Skall man därtill göra det för övriga blir reform-
beloppet ännu högre.
Jag tycker också att den här rätten skall kunna överlåtas till vem som helst.
Det behöver inte vara krav på att det skall vara en släkting. De ensamstå-
ende bör naturligtvis också kunna använda en granne eller vem som finns till
hands.
Det är inte den ökade belastningen på försäkringskassorna som har varit
huvudskälet. Det är de ökade utgifterna för själva försäkringen, alltså dessa
100 miljoner, som gör att vi inte kan lägga fram det här förslaget nu. Jag
hoppas naturligtvis att vi kan göra det inom rimlig tid.
Anf. 67 CHARLOTTE BRANTING (fp):
Fru talman! Tack, socialministern. Jag instämmer innerligt i den förhopp-
ningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 68 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Rune Backlund har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag av-
ser att vidta för att stoppa den skrämmande utvecklingen av vålds- och rån-
brott riktade mot handeln.
Hans Dau har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att
skärpa straffen för brott där vapen kommer till användning.
Göran Magnusson och Sigge Godin har frågat mig om åtgärder för att
minska innehav och användning av illegala vapen.
Slutligen har Göthe Knutson frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att motverka väpnade rån mot värdetransporter och andra våldsdåd
där polismän och väktare utsätts för särskilt stora risker.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
26
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Frågorna är ställda mot bakgrund av bl.a. den kraftiga ökningen av antalet
väpnade rån, mordet på en polisman och de våldsbrott som riktat sig mot
köpmän med invandrarbakgrund.
Det är lätt att instämma i att rånbrottsligheten under senare år utvecklats
på ett skrämmande sätt. Vad som inger särskild oro är ökningen av antalet
brott där vapen kommer till användning. Jag delar också helt och fullt den
upprördhet som frågorna ger uttryck för och känner starkt med offren och
deras familjer.
Det är självfallet viktigt att vi noggrant tänker igenom vilka åtgärder som
står till buds för att motverka den utveckling som nu pågår och är beredda
att fatta de beslut som kan vara nödvändiga. Samtidigt vill jag varna för en
överdriven tilltro till att det skulle vara möjligt att komma till rätta med pro-
blemen med några snabba och enkla medel. Om vi skall lyckas vända på
brottsutvecklingen måste vi också vara beredda att arbeta med långsiktiga
och breda åtgärder.
När det gäller insatser från statens sida i det arbetet är två avgörande fak-
torer vilka resurser som vi är beredda att satsa på polis och rättsväsende i
övrigt och vilken utformning som vi har på vårt straffsystem. Regeringen be-
driver ett målmedvetet arbete i dessa avseenden.
Antagningen till polishögskolan har ökats. Även om det kommer att ta
viss tid är det endast på det sättet som vi på sikt kan möta behovet av fler
poliser. När det gäller straffsystemet är det angeläget att avskaffa den obliga-
toriska halvtidsfrigivningen. Jag räknar i den delen med att redan under vå-
ren kunna presentera ett förslag till förändring. En särskild utredning kom-
mer också att få i uppdrag att lämna förslag till hur straffsystemet på sikt bör
utformas för att bäst tillgodose de olika krav som vi måste ställa på detta.
Samtidigt måste vi vara medvetna om att staten aldrig ensam kan klara
uppgiften att motverka och kontrollera brottsligheten. Det är nödvändigt att
också enskilda, organisationer och företag är beredda att ta sin del av ansva-
ret. Det gäller inte minst den typ av brottslighet som de olika frågeställarna
tar upp. Det är viktigt att såväl handeln som banker och andra penninginrätt-
ningar själva aktivt verkar för att minska utrymmet för rånsituationer. Jag
vill här bl.a. peka på att både brottsförebyggande rådet och rikspolisstyrel-
sen har givit ut handböcker med förslag till olika åtgärder. Olika företrädare
för berörda företag och organisationer har också gjort och gör betydelsefulla
insatser för att föra ut kunskap och medvetenhet om behovet av förebyg-
gande åtgärder. Senast i förra veckan fanns det exempelvis en artikel i Da-
gens Nyheter av en säkerhetschef som tog sikte på hur olika berörda parter
skulle kunna utnyttja de kunskaper som finns för att motverka brott mot vär-
detransporter.
Även om jag tror att vi måste acceptera att det är åtgärder av det slag jag
nu har exemplifierat som är viktigast för att bryta utvecklingen av såväl rånb-
rottsligheten som annan brottslighet, är det naturligt att också fråga sig vilka
mer specifika åtgärder som kan vidtas från statsmakternas sida för att minska
antalet rån.
Av avgörande betydelse är naturligtvis att polisen inom ramen för de re-
surser som finns prioriterar uppklaring av rånbrottslighet. Regeringen har
också, såväl i regeringsförklaringen som i budgetpropositionen, framhävt
kampen mot våldsbrottsligheten som ett prioriterat område. Jag vet att poli-
sen tar dessa signaler på största allvar och beaktar dem i sitt arbete.
Göran Magnusson och Sigge Godin tar upp frågan om illegala vapen. Som
frågeställarna säkert vet var den frågan uppe i samband med de ändringar av
vapenlagen som trädde i kraft vid årsskiftet. Kraven när det gäller förvaring
skärps från halvårsskiftet, och rikspolisstyrelsen kommer inom kort med nya
anvisningar om vad som då kommer att gälla. Förhoppningsvis skall detta
leda till att antalet vapenstölder minskar.
Hans Dau tar i sin fråga direkt sikte på strafftiderna vid brott där vapen
kommer till användning. Jag tror att Hans Dau och jag är helt ense om både
att den typen av brott måste tillmätas ett högt straffvärde och att vi politiker
har ett ansvar för att se till att straffskalorna för olika brott lämnar utrymme
för straff som motsvarar de olika brottens straffvärde. Själv är jag dock inte
säker på att det föreligger något behov av en lagändring. För grovt rån är
minimistraffet fyra års och maximistraffet tio års fängelse, och även om brot-
tet inte bedöms som grovt medger faktiskt straffskalan upp till sex års fäng-
else. Jag har mot den bakgrunden svårt att se att ändrade straffskalor skulle
vara ett verksamt medel mot rånbrottslighet.
Nu är det möjligen inte straffskalorna Hans Dau och de andra frågestäl-
larna som tagit upp straffen primärt inriktar sig på. Det kan ju exempelvis
också vara kriterierna för det grova brottet eller den allmänna regleringen av
försvårande omständigheter. Att vapen kommit till användning nämns inte
uttryckligen i något av dessa sammanhang.
Det bör dock framhållas att det helt klart följer av de allmänna principer
som gäller för gradering av brott och straffmätning att användning av vapen
är en omständighet som både kan och skall beaktas. Domstolarna har emel-
lertid stor frihet att avgöra dessa frågor utifrån förhållandena i det enskilda
fallet. Vid sidan av vapenanvändningen finns det givetvis en rad andra fakto-
rer som måste beaktas.
Jag tror att det är viktigt att vi politiker visar respekt och förtroende för
domstolarnas förmåga att hantera dessa svåra frågor. Min uppfattning är att
domstolarnas straffmätning generellt sett framstår som väl avvägd, och
praxis visar dessutom att man tar hänsyn till utvecklingen i samhället. Histo-
rien visar också att en alltför detaljrik lagstiftning ofta leder till en tillämp-
ning som kan framstå som stötande i enskilda fall. Om vi vill främja grund-
läggande straffrättsprinciper som lika behandling och proportionalitet måste
vi nog acceptera att domstolarna ofta är bättre skickade att värna princi-
perna än en aldrig så välmenande men detaljinriktad lagstiftare.
Anf. 69 RUNE BACKLUND (c):
Fru talman! Jag vill först tacka justitieministern för svaret.
Det går ju inte en dag utan att vi kan läsa om rån som riktas mot butiker,
och allt oftare förekommer det skjutvapen i samband med dessa rån. Det
har under det senaste året skett en 30-procentig ökning. Jag känner köpmän
och handelsanställda som går omkring med en ständig rädsla över att det är
deras tur att nästa gång vara utsatta för ett sådant rån. De som har varit ut-
satta för ett rån säger att det är något man inte kan glömma i första taget.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
28
När jag läser svaret får jag uppfattningen att justitieministern i och för sig
är medveten om problemen, och hon hänvisar i svaret till generella åtgärder.
Men jag tror att vad bl.a. köpmän och handelsanställda i dag förväntar sig
är en tuffare attityd från politikernas sida, att politikerna markerar att detta
är något som samhället ser verkligen allvarligt på t.ex. genom att rån där
vapen förekommer alltid bedöms som grova rån. Det skulle alltså helt enkelt
bli fråga om en skärpt tillämpning av lagstiftningen i samband med brott där
vapen förekommer.
Det efterfrågas skärpta straff när det gäller olaga vapeninnehav. Drygt
12 000 försvunna eller stulna vapen finns ju nu i omlopp, och det finns natur-
ligtvis inga motiv till att privatpersoner i sina hus skall ha avsågade hagelge-
vär, kpistar och andra militära vapen, utan avsikten är väl i sådana fall att
dessa vapen skall användas i något brottsligt sammanhang. Det är rimligt att
man också skärper straffen när man upptäcker sådana här vapen i samband
med en brottsutredning.
Justitieministern hänvisar till att alla i samhället måste hjälpas åt med
detta. Jag vet att man från handelns sida har efterlyst en kommission som
kan föreslå åtgärder och göra en arbetsfördelning, och jag vet att många
inom handeln höjde på ögonbrynen när departementet meddelade att man
inte var intresserad av en sådan kommission. Det var enligt min mening väl-
digt olyckligt, eftersom jag tror att det är litet av en god vilja från politikerna
att tillsammans ta tag i problemen som nu behövs för att verkligen försöka
möta den här utvecklingen.
Anf. 70 HANS DAU (m):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
Som justitieministern mycket riktigt påpekar tog jag i min fråga upp straff-
tiderna för brott där vapen används. Jag tycker också att det är mycket vik-
tigt att man, precis som Rune Backlund sade, observerar de fall där folk har
vapen eller handlar med vapen olagligt och att man skärper straffen för
detta.
Det sägs att vi kan förvänta oss en ström av vapen österifrån, nu då den
sovjetiska armén bryter samman, och det är ju mycket oroande med tanke
på att den polis som blev skjuten sköts just med ett ryskt vapen. Skulle det
komma hit många sådana vapen, blir det också nödvändigt att skärpa gräns-
kontroll och övervakning så att inte den handeln kan försiggå.
Det påstås att man kan gå på Sergels torg eller andra ställen här i Stock-
holm och bara beställa ett vapen och att man då får det innan kvällen. Är
det så illa, borde de ökade polisresurser som justitieministern talar om i hög
grad sättas in på det området för att stoppa möjligheterna att handla med
vapen och förmedla dem. Man bör alltså skärpa straffen på det området.
Det finns många aspekter på ändringen av vapenlagen. Vi som är jägare
är litet oroade för att man riktar in sig på de laglydiga medborgarna i stället
för på dem som inte är laglydiga. Om detta skulle vi kunna hålla inte bara
en frågedebatt utan kanske t.o.m. en interpellationsdebatt, men det har vi
inte tid med. Jag hoppas i alla fall att man verkligen från justitiedepartemen-
tet kanaliserar åtgärderna mot brottslingarna, mot innehavare av sådana
olagliga, tunga vapen som förekommer alltmer i Sverige.
Anf. 71 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Tack för detta mycket utförliga svar. Det är alldeles uppenbart
att justitieministern tar den här frågan på verkligt allvar.
Det har nu gått en dryg vecka sedan det mest uppmärksammade väpnade
rånet utfördes och en polisman miste livet i tjänsten. Det har bedrivits polis-
spaningar som alldeles säkert varit intensiva. Det har skett ett intensivt ar-
bete, och det kommer säkert att fortsätta. Men detta visar också brister inom
det svenska rättsväsendet. Trots att det är fråga om en begränsad krets av
våldsmän som kan vara skyldiga till brottet har man ändå inte kommit så
långt att något tillslag har kunnat göras.
Man kan göra rätt många iakttagelser kring polismordet i Högdalen. Den
vakt som lämnade transportbilen gick tydligen ensam med en väska. Det
fanns poliseskort för själva bilen, men sedan gick vakten med väskan ensam
in i en portgång. Det var där som fyra våldsmän attackerade och sedan också
sköt mot polisbilen.
Detta föranleder mig att tro att det fortfarande finns en del man kan disku-
tera och förbättra. Det kanske vore utomordentligt angeläget att ordna nå-
gon form av seminarium eller konferens med banker, försäkringsbolag, köp-
mannaföreningar, guldsmeder, bevakningsbolag, transportbolag och andra
som mera djuplodande behöver diskutera och penetrera de här frågorna och
komma fram till ännu bättre åtgärder. Vad anser justitieministern om det?
Anf. 72 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men jag måste konstatera att
min specifika fråga om åtgärder för att komma till rätta med antalet illegala
vapen inte har fått så värst många rader i svaret. Däremot kan jag med till-
fredsställelse konstatera att justitieministern avvisar tanken på att man med
kraftiga straffskärpningar skulle kunna komma till rätta med problemet. Det
är uppenbarligen så att det behövs en rad andra åtgärder inom kriminalpoli-
tiken och även inom samhällspolitiken i övrigt för att komma till rätta med
brottsligheten.
Regeringen har som alltid ett par förklaringsgrunder, nämligen halvtidsfri-
givningen och polisbristen. Jag skulle vilja uppehålla mig vid den sistnämnda
frågan, dvs. polisbristen. Är polisbristen verkligen så skriande som rege-
ringen ger intryck av? Tittar man i budgetpropositionen och i andra hand-
lingar kommer man raskt fram till att antalet poliser enligt planeringen, dvs.
ungefär 16 700, inte skall öka under de närmaste åren fram till 1995/96. Där-
emot finns vissa vakanser inom poliskåren, men de fylls väl upp antalsmäs-
sigt av de poliser som har genomgått första utbildningen på polishögskolan
och nu är ute i tjänst. Numerärt finns alltså över huvud taget inte någon po-
lisbrist. Däremot kan man diskutera utbildningsnivån och kvalifikationerna.
Men just de poliser som har genomgått den första grundkursen på polishög-
skolan och som tjänstgör i fotpatrullering, i gatuverksamhet och annat är ju
alldeles särskilt värdefulla vad gäller våldsbrottsbekämpningen.
Jag vill fråga justitieministern: Är det inte dags att avliva myten om polisb-
risten som en förklaring till allt elände och i stället konstatera att det behövs
andra åtgärder inom många samhällsområden för att vi skall komma till rätta
med brottsligheten?
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 73 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om det visar ett
mycket svalt intresse för frågan om illegala vapen. Statsrådet har som jag ser
det bara förhoppningar om att rikspolisstyrelsen skall reda ut de här proble-
men, och så enkelt får man faktiskt inte ta på en sådan allvarlig fråga.
Vi vet att 17 000 vapen har stulits sedan 1972, och av dem finns fortfa-
rande 12 000 på drift. Även om benägenheten att skjuta på poliser i vårt land
tack och lov är mindre, ökar andra brott, som statsrådet vet, ytterst markant
i antal. Man måste då göra något åt detta. Statistiken visar att de beväpnade
rånen har blivit mer än dubbelt så många sedan 1989. Då rånades 48 banker,
38 postkontor och 137 butiker. Under fjolåret var siffrorna 117 banker, 78
postkontor och 279 butiker. Riskerna är tyvärr väldigt stora att vapen i större
utsträckning kommer att användas, och då måste vi göra allt för att förhindra
det.
Enligt de uppgifter som har figurerat i pressen stjäls mycket få vapen från
mobiliseringsförråd. Däremot sker sådana stölder i hemmen. Min fråga blir:
Anser statsrådet att det är försvarbart att officerare och hemvärnsmän har
vapen i bostaden? I dag är ju faktiskt kommunikationerna så bra att man
inte kan hänvisa till att man måste ha vapen tillgängliga inför en mobilise-
ring. Detta problem kan säkert lösas genom att vapnen förvaras på militär-
förläggning eller i skyddade förråd. Det finns rätt gott om sådana, som säkert
går att använda.
I en intervju säger stabschefen på II att man där inte har något som helst
intresse av att dra in vapen från officerarna och hemvärnsmännen. Jag tycker
att det verkar väldigt konstigt. Jag vill därför också fråga statsrådet: Övervä-
ger ni inte skärpta regler när det gäller förvaring av militära vapen?
Jag vill avsluta med att än en gång säga att situationen är sådan att de flesta
vapen måste bort från marknaden.
30
Anf. 74 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Låt mig börja med att kommentera Sigge Godins fråga när
det gäller militära vapen. Vi skall ha klart för oss att av de 12 000 stulna va-
pen som cirkulerar är 500 militära vapen. Det är alltså en väldigt liten del av
de stulna vapnen som är militära vapen.
När det gäller förvaring hos officerare och hemvärnsmän vill jag svara att
den nya lagen med skärpta regler för förvaring kommer att ställa samma krav
på dem som på övriga.
Vad som däremot är viktigt - på den punkten har vi kanske inte varit så
bra - är att göra en noggrann kontroll av de personer som vi godkänner som
hemvärnsmän i vårt samhälle och därmed ger vapen.
Vidare har jag i tidigare sammanhang här i kammaren informerat om att
vi kommer att följa effekterna av den lagstiftning som riksdagen beslutade
om i höstas. Dessutom kommer vi att behöva göra en total översyn. De reg-
ler om vapen som i dag finns ger en splittrad bild, och vi har ett eget behov
av att göra en total översyn liksom ett behov av att göra en j ämkning i förhål-
lande till EG:s regler.
När det sedan gäller situationen för handeln vill jag först påpeka att det i
de diskussioner som vi har fört med företrädare för handeln tagits upp en
fem sex olika krav från handelns sida. Alla utom ett arbetar vi från regering-
ens sida redan för att tillgodose. Det enda vi har sagt nej till är kravet på en
kommission, och det har vi gjort av det skälet att det redan finns ett samar-
bete mellan polis, åklagare och handel, och vi menar att det finns anledning
att först följa upp de förslag till åtgärder som är beslutade eller rekommende-
rade.
Anf. 75 RUNE BACKLUND (c):
Fru talman! När man från handelns sida har begärt en kommission ligger
det väl i sig ett värde i att visa öppenhet för det kravet. Om jag har förstått
det rätt var tanken som den har presenterats av Köpmannaförbundet att man
i kommissionen dels skulle ta till vara det samarbete som redan finns, dels
skulle gå vidare och se om man kunde utveckla fler metoder eller finna fler
sätt att förhindra möjligheterna till rån, dvs. gå vidare med det förebyg-
gande, långsiktiga arbetet.
Eftersom det här är en så akut fråga för handeln och även berör väldigt
många anställda tycker jag att regeringen valde fel väg på den punkten. Jag
tycker att man skulle ha valt att gå handeln till mötes, tillsatt kommissionen
och satt i gång ett ganska brett arbete.
Statsrådet hänvisar ju i sitt svar till att staten inte ensam klarar uppgiften
att förebygga och kontrollera brottsligheten, utan man behöver få hjälp av
alla dem som i dag är intresserade av det. Det är flera hundratusen köpmän,
och det är flera hundratusen handelsanställda. Jag tror att man tillsammans
skulle ha kunnat göra mycket i kommissionen. Därför beklagar jag att rege-
ringen inte utnyttjade det erbjudandet.
Anf. 76 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Statsrådet sade att det är bara 500 av de 12 000 vapnen som
är militära vapen. Ja visst - 500 vapen är ändå 500 vapen och i det här sam-
manhanget ganska tunga vapen. Kan man göra någonting där skall man
verkligen göra det.
Självfallet tycker jag också att man skall jobba kraftfullt på att komma åt
alla de andra illegala vapnen. De skall bort från marknaden. Det är enda
möjligheten.
Min fråga kvarstår: Avser statsrådet och regeringen att göra någonting för
att ta hemvärnsmännens och officerarnas vapen till säkrare platser?
Jag skulle också vilja ta upp den fråga som Hans Dau ställde och inte fick
något svar på: Har ni någon beredskap för vad som kan hända om det kom-
mer vapen från Östeuropa, och hur skall man motverka det? Kan tullen
skärpa sina rutiner eller på vilket sätt avser ni att klara den saken? Det är
nog bara en tidsfråga innan vi möter även det problemet.
Anf. 77 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag utgår ifrån att det var på grund av att statsrådet inte hann
med som statsrådet inte svarade på min fråga om polisbristen. Jag hoppas på
kommentarer omkring den frågan i nästa inlägg - den kanske då kan priori-
teras.
Låt mig då bara om de illegala vapen som nu finns ute på marknaden säga,
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
att om det bland de 12 000 illegala vapnen är bara 500 som kommer från mili-
tära förråd är det uppenbarligen en mycket stor del av de legala vapnen som
stjäls i bostäder och på andra ställen som sedan blir illegala vapen. Det är
väl uppenbart att det här finns ett större problem än vi kanske förutsåg när
riksdagen antog en ny vapenlagstiftning. Justitieministern har ju också de-
klarerat att det är angeläget att snabbt följa upp vilka effekter den nya va-
penlagstiftningen kan få.
Jag tycker också att det kan finnas anledning att här konstatera att antalet
legala vapen under en tioårsperiod - mellan 1976 och 1986 - ökat med
400 000 upp till 2,1 miljoner vapen. Det är alltså ett mycket stort antal vapen
som finns i bostäderna runt om i Sverige.
Anf. 78 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Låt mig börja med frågan om polisbristen. Det är faktiskt så
att det i dag finns ungefär 960 vakanta tjänster, till vilka vi icke lyckats rekry-
tera utbildade poliser. Det är inte bara så att vi utbildar poliser - poliser slu-
tar av olika skäl, bl.a. på grund av att de uppnått pensionsåldern. Därför
räknar vi med att vi, med det ökade intaget i polisutbildningen, först 1995
kan ha samtliga tjänster besatta. Det ökar också möjligheterna att komma
åt den illegala handeln och utöva kontroll över den.
Sedan vill jag gå tillbaka till frågan om öppenhet gentemot handeln och
om kommissionen. Här har vi ett exempel på hur man från massmedias sida
tar upp en fråga. Jag har träffat företrädare för handeln vid flera tillfällen. I
höstas var vi överens om att först utvärdera effekterna av de rekommenda-
tioner som finns för att sedan följa upp eventuellt ytterligare utveckling. -
Tiden räcker inte.
Anf. 79 RUNE BACKLUND (c):
Fru talman! Jag förstår att justitieministern har bekymmer med att hinna
besvara alla frågor och ta upp alla kommentarer. När det gäller frågan om
kommissionen och kontakten med handeln har jag i alla fall erfarit - jag har
också sett pressmeddelanden från Köpmannaförbundet om det - att man är
besviken över att kommissionen inte kom till stånd. Men det kanske justitie-
ministern får möjlighet att utveckla i ett kommande svar.
Jag skulle kortfattat vilja kommentera också en annan sak i svaret, nämli-
gen kravet på att det alltid skall betraktas som grovt rån om vapen används
i sammanhanget. Om jag förstod justitieministerns svar rätt delar inte justi-
tieministern den uppfattningen utan menar att det räcker med nuvarande
lagstiftning. Men nog ligger det väl ett preventivt värde i att man ser allvarli-
gare på rån där det förekommer vapen, att det generellt alltid betraktas som
grovt rån så fort det förekommer ett vapen i sammanhanget? Nog är väl det
en preventiv åtgärd i den här kampen?
Anf. 80 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag avstod från att begära ordet i förra omgången. Jag väntade
på att statsrådet något skulle beröra den fråga som jag tog upp om möjlighe-
terna till överläggningar med samtliga dessa branscher och företag som bör
32
kunna skärpa sin vaksamhet och motverka väpnade rån och rån mot värde-
transporter.
Det är såvitt jag förstår en omöjlighet för ett statsråd, om än aldrig så
snabbtalande, att samtidigt besvara alla frågor från fem frågande. Det visar
sig att det är minst två olika områden som berörs. Ett är vapnen, därtill alla
övriga åtgärder.
Jag skall nu bara göra den kommentaren beträffande vapnen att jag inte
tror att man kommer så värst mycket längre med lagstiftning i fråga om sä-
kerhet när det gäller vapen. Det kommer alltid att finnas gränsövergångar
som är öppna för illegal vapensmuggling.
Debatten handlar också om hemvärnsmännen, och jag skall be att få åter-
komma till det i nästa inlägg.
Anf. 81 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Man kan naturligtvis tvista länge om statistiken. Jag har en
statistik som inte exakt stämmer med de siffror som justitieministern har,
men om man bortser från avvikelserna finner man ändå att det finns drygt
900 vakanta polistjänster. Men det finns också närmare 400 polismän som
inte har tablåtjänst men som ändå är i tjänst. Det reducerar vakanserna en
del. Dessutom finns det totalt i landet över 1 300 polisaspiranter som genom-
gått första grundkursen och som alltså gör ett värdefullt jobb ute i polisdi-
strikten.
Därför måste, menar jag, regeringen nu överge det ständigt återkom-
mande resonemanget om att polisbristen är förklaringen till det mesta och
konstatera att vi har ett om inte fullgott så i varje fall hyggligt läge, och det
förbättras tid efter annan.
Jag skulle gärna vilja fråga justitieministern, eftersom hon i den särskilda
debatten kring våldsfrågor för ett par veckor sedan sade: ”Polisen behöver
ökade resurser, och det skall den få.” I årets budgetproposition finns inga
ökade resurser. Blir det ökade resurser framöver?
Anf. 82 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag har också förståelse för att statsrådet inte klarar av att
svara på alla frågor så här, men det är faktiskt statsrådet som har valt tågord-
ningen - då får ni leva med det!
Jag blir litet upprörd när statsrådet slentrianmässigt hänvisar till att vi skall
följa EG-regler. Situationen för närvarande är så katastrofalt dålig att det är
väsentligt att man verkligen omgående sätter sig ned och tar fram alla möjlig-
heter. Jag blir positivt överraskad av att man vill titta närmare på vilka som
skall få bli hemvärnsmän. Nu har vi gott om folk och stora möjligheter att
klara det.
Men jag vill gärna ha svar på frågan, om vapen bör förvaras någon annan-
stans, och även på Hans Daus fråga, vilken beredskap man i regeringen har
inför risken att det kommer in illegala vapen österifrån.
Anf. 83 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! När det gäller frågan om polisbristen vill jag svara att vi från
regeringens sida i många sammanhang har påpekat att det inte är bara po-
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 69
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
34
lisbristen som orsakar problem - den är ett av problemen. Men vi måste
också tala om moral och etik, vi måste informera, och vi måste påverka var-
andra. Det är också av avgörande betydelse.
När det gäller vapen sade jag att vi kommer att se över vår lagstiftning
med hänsyn till EG-reglerna, men jag sade också att vi måste följa upp den
nya lagstiftning som träder i kraft den 1 januari och som också innebär
strängare regler för förvaring av vapen.
Överläggningar mellan handeln och övriga förekommer redan. När det
gäller kommissionen vill jag på nytt påpeka att jag i höstas var överens med
handelns företrädare om att vi inte skall ha en kommission. Eftersom det
fanns en formell skrivelse fick vi också formellt svara nej.
Anf. 84 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag har velat ta upp polisbristen därför att den i generella ter-
mer vid flera olika tillfällen av regeringen anförts som förklaring till bl.a.
våldsproblematiken.
Jag tycker också att det finns all anledning att se allvarligt på de brister
som faktiskt finns, men man skall inte överdriva dem och ge intryck av att
regeringen är beredd att sätta till avsevärda resurser för att öka antalet poli-
ser - det är ju faktiskt inte avsikten, och om det är vi, justitieministern och
jag, ense.
Jag vill då också konstatera att det inte nu finns någon antydan till ytterli-
gare resurser till poliserna. Det enda man åstadkom i nästa års budget var
faktiskt 100 fler poliser i utbildning. Men det var faktiskt hundra färre än
moderaterna krävde tidigare. Jag tror att det ur många synpunkter är klokt
att sluta tala om polisbristen och i stället konstatera, precis som justitieminis-
tern gör, att det behövs åtgärder också på en rad andra områden inom sam-
hällslivet för att man skall komma till rätta med brottsligheten.
Anf. 85 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Det är utmärkt att statsrådet tar upp frågan om moral och
etik. Moral och etik fungerar emellertid inte om man inte har klara regler
och ger klara signaler till människorna i ett samhälle om hur man vill ha det.
Det är faktiskt regeringens uppgift att skapa sådana regler.
Det är bra om det blir en genomgång av de regler som gäller förvaring av
vapen och om de reglerna kan skärpas. Min fråga kvarstår dock: Vad vill
man göra med hemvärnsmännens och officerarnas vapen? Skall de bort från
hemmen och förvaras på ett bättre ställe? Militären säger nu att stölderna i
de säkra förråden har mycket mindre omfattning. Jag tycker därför att det
bara är att lämna in vapnen. Jag vill ha ett svar på den frågan.
Anf. 86 RUNE BACKLUND (c):
Fru talman! Justitieministern säger att man var överens med handeln när
det gäller en kommission. Då är det litet förvånande att man från Köpman-
naförbundet för någon vecka sedan gick ut med ett uttalande som var mycket
kritiskt mot justitieministern. Man kritiserade att det inte hade blivit en
kommission. Det verkar som om kontakterna på något sätt inte har klaffat.
Det finns kanske anledning för justitieministern att ta en förnyad kontakt.
Hos Köpmannaförbundet upplever man uppenbarligen att man har fått nej
till åtgärder. I uttalandet, som ställdes till justitieministern, skrev man: ”Att
helt avstå från åtgärder från statsmakternas sida måste rimligtvis vara otänk-
bart, främst med tanke på det upptrappade våldet under den senaste tiden
som i betydande omfattning drabbat människor engagerade i detaljhandel
och serviceföretag.” Man är ganska frän i sin kritik.
Det vore bra om justitieministern tog förnyade kontakter och försökte
reda ut om det föreligger ett missförstånd här. Det här är en viktig fråga för
handeln och de handelsanställda.
Anf. 87 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Statsrådet svarade mig att det förekommer överläggningar.
Jag utgår ifrån att det i första hand är handeln som avses. Med anledning av
den senaste tidens många väpnade rån mot värdetransporter samt det fak-
tum att en polisman har skjutits till döds, vill jag föreslå att man skall inbjuda
olika branschorganisationer för att höra deras synpunkter. Därefter kan vi
ta sats på nytt.
Jag vill peka på en egendomlighet. Man har t.ex. ett så omfattande skydd
som en polisbil eller en polispatrull, men i slutändan låter man ändå en vakt-
man ensam bära flera miljoner. Då är det någonting som brister, ungefär som
när man inte sätter in grinden i ett gärde.
Anf. 88 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! När det gäller hemvärnsmän och officerare, Sigge Godin, har
vi inga planer på att ändra reglerna utöver det som man redan har fattat be-
slut om, nämligen strängare krav på förvaring av vapen.
Så till diskussionerna med handeln. Det har skett förnyade kontakter. För
drygt två veckor sedan hade jag en ny sittning med företrädare för handeln.
Vi diskuterade olika krav. Från handelns sida hade man släppt kravet på en
kommission. Vi diskuterade varför man hade släppt kravet. Vi var överens
om att man inte löser problemen på det sättet.
Jag kan inte lägga mig i hur man från handelns sida utformar sina pressre-
leaser. Jag blev naturligtvis mycket besviken när jag såg vilken information
som går ut. Men vi har våra minnesanteckningar från sammankomsten med
företrädarna för handeln.
Det förekommer redan diskussioner mellan handeln och polisen. Bl.a. lig-
ger dessa diskussioner bakom utformningen av rekommendationerna från
brottsförebyggande rådet och polisen.
Anf. 89 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, även om det inte tilltalade mig.
Det är bättre att få ett svar än inget.
Jag tycker faktiskt att regeringen inte tar särskilt seriöst på problemet i
den här frågan. Göthe Knutson målade nyss upp hur situationen ser ut. Man
måste överväga alla insatser när situationen är så allvarlig. Man måste fram-
för allt klargöra för svenska folket vilka regler som gäller i det här samhället.
De måste gälla alla yrkeskategorier. Det får inte vara något snobberi att offi-
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
36
cerare skall ha vapen liggande hemma. De är också bara människor och kan
också missköta säkerheten. Detsamma gäller för hemvärnsmännen.
Anf. 90 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag är tacksam för att statsrådet gav beskedet beträffande
hemvärnsmän och förvaring av vapen, att det inte blir någon ändring i reg-
lerna. Om hemvärnsmän och officerare inte finge ha vapnen hemma skulle
åtminstone poängen med hemvärnet gå förlorad. Hemvärnet skall vara mo-
biliseringsbart redan i hemmet. Där finns mobplatsen. Beträffande office-
rare måste samma regler gälla.
Däremot bör man naturligtvis granska dem som söker till hemvärnet, så
att inte fler misstag görs.
Jag är litet orolig för att det nu kan gå ut fel signaler till domstolarna. Jag
tar nu upp ytterligare en punkt i statsrådets svar. Jag är inte riktigt till freds
med domstolarnas straffmätning i alla de fall det gäller rån och liknande
brott. Jag tycker att man dömer ut för låga straff. Det skulle bli mycket färre
rån om fler rånare satt inne längre tid.
Anf. 91 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag tillhör personligen dem som har en mycket restriktiv in-
ställning när det gäller vapen. Sveriges riksdag beslutade så sent som i höstas
om en ny vapenlag. Denna trädde i kraft för knappt två månader sedan. Som
jag har sagt tidigare tycker jag att det är viktigt att vi följer upp de nya
stränga reglerna för att eventuellt, beroende på vad vi får för utfall, på nytt
se över om reglerna är tillräckliga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 92 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Birgit Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att minska antalet våldsbrott som begås av våldsbrottslingar som
skrivits ut från sluten psykiatrisk vård.
Låt mig först säga att jag blir mycket illa till mods när jag läser om de hän-
delser som Birgit Henriksson tar upp.
Som Birgit Henriksson vet antog riksdagen förra våren den tidigare rege-
ringens proposition om psykiatrisk tvångsvård m.m. Propositionen har lett
till lagstiftning som trädde i kraft så sent som vid årsskiftet. Den nya lagstift-
ningen innebär bl.a. att större hänsyn kan tas till behovet av samhällsskydd.
T.ex. skall domstolen förena överlämnandet till rättspsykiatrisk vård med en
föreskrift om särskild utskrivningsprövning, om det finns risk att den dömde
på nytt begår ett brott av allvarligt slag. Utskrivningsprövningen skall då gö-
ras av länsrätten. Vidare har vårdinrättningarna ålagts att underrätta måls-
äganden om en patient rymmer eller annars avviker.
Även om man kan ställa frågan om det nya utskrivningsförfarandet kom-
mer att innebära en tillräcklig förbättring när det gäller behovet av samhälls-
skydd, bör vi avvakta erfarenheterna av den ändrade lagstiftningen. Ännu
kan vi ju inte dra några säkra slutsatser av de nya reglernas effekter. Som jag
redovisade redan i budgetpropositionen är det dock min avsikt att noga följa
utvecklingen, och om det framstår som påkallat kommer jag att initiera för-
nyade överväganden om hur den straffrättsliga särregleringen lämpligen bör
utformas.
Anf. 93 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Jag vill först tacka justitieminister Hellsvik för svaret. Jag är
mycket tacksam för justitieministerns avsikt, som jag ser som ett löfte, att
noggrant följa utvecklingen.
Jag vet att lagstiftningen är ganska ny. Jag hade synpunkter på den redan
vid tillkomsten. Jag var rädd för att åtgärderna inte skulle vara tillräckliga,
vilket det ju ibland visar sig att de inte är.
Alltför många kvinnor är rädda för hot. Dessa hot framställs ofta med av-
sikten att de skall verkställas. Många gamla föräldrar lever i ångest och med
rädsla för en våldsam son. Som regel är männen våldsammast.
När jag nu i februari skrev min fråga hade just en 40-årig man omhäktats
för våldtäktsförsök. Denna man var dömd fyra gånger tidigare. Tre av brot-
ten begick han medan han var försöksutskriven från sluten psykiatrisk
tvångsvård. Sådana här fall inträffar gång på gång, även när det gäller noto-
riska våldsmän.
I dag förväntar sig många att den borgerliga regeringen med kraft skall ta
tag i problemet. Man tycker att det är förfärligt och man undrar varför inget
blir gjort.
Det verkar vara en trend att man i dag dömer till fängelse i större utsträck-
ning. Men det hjälper inte, eftersom förövarna behöver vård.
Kan justitieministern tänka sig att utreda om det är möjligt att döma per-
soner till sluten psykiatrisk vård när så är erforderligt, men att låta dessa per-
soner sitta av sin fängelsetid när de blir friskskrivna? De kan få förnyade
vårdinsatser om så behövs, men de får ändå sitta sin tid i fängsligt förvar.
Anf. 94 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det förslag som Birgit Henriksson tar upp här är ett förslag
som har varit föremål för riksdagens prövning under 80-talet. Det blev
mycket starkt kritiserat. Om uppföljningen av den nya lagstiftningen visar
att de nya reglerna inte ger ett tillräckligt skydd kan det finnas anledning för
oss att på nytt ta en diskussion om möjligheterna att kombinera vård och
fängelse.
Anf. 95 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för dessa synpunkter. De händel-
serjag har tagit upp har inträffat i år. Det är farligt för det allmänna rätts-
medvetandet om människor bibringas uppfattningen att psykiatrisk vård
fungerar som ett slags genväg till friheten. Man ser allvarligt på att de som
begår sådana brott kommer undan sitt straff. Jag vet att de i de flesta fall inte
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
38
gör det. Men när notoriska brottslingar gång på gång begår nya brott reage-
rar allmänheten.
Anf. 96 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det kan finnas anledning att i det här sammanhanget påpeka
att den nya lagstiftningen från den 1 januari i år innebär att färre personer
kommer att dömas till tvångsvård. Fler kommmer att dömas till fängelse i
och med att man ställer högre krav på sjukdomsnivå för att det skall bli fråga
om vård i stället för fängelse.
Anf. 97 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Det är ändock litet tveksamt. En del av gränsfallen skulle fak-
tiskt behöva vård. Det är inte heller humant att de inte får det. Därför vill
jag att man noggrant följer upp detta och ser vad som sker. Jag är tacksam
för att justitieministern har lovat följa utvecklingen under våren.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 98 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Margareta Viklund har frågat utrikesministern om regeringen
tänker vidta några åtgärder för att markera att övergrepp riktade mot kvin-
nor av polis, fångvaktare och soldater utgör allvarliga brott mot de mänsk-
liga rättigheterna.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Inledningsvis vill jag eftertryckligen säga att den svenska regeringen läg-
ger mycket stor vikt vid att uppmärksamma och påtala brott mot de mänsk-
liga rättigheterna.
Det kan vara på sin plats att här erinra om de olika granskningsmekanis-
mer som FN har satt upp inom området för de mänskliga rättigheterna.
Dessa kan indelas i två kategorier: konventionsanknutna mekanismer och
mekanismer som kan tillämpas på alla länder oavsett om landet i fråga för-
klarat sig bundet av en viss konvention eller ej.
Inom ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna (MR-
kommissionen) finns ett maskineri som inte är knutet till konventioner. Det
består dels av en konfidentiell procedur, dels av ett öppet rapporteringssys-
tem. I konfidentiell ordning, den s.k. 1503-proceduren, behandlas situatio-
nen i enskilda länder mot bakgrund av anmälningar från enskilda individer
och frivilliga organisationer. Det offentliga rapporteringssystemet består av
särskilda rapportörer och arbetsgrupper.
Inom ramen för FN:s kvinnokommission finns ett liknande maskineri, det
s.k. kommunikationssystemet. Systemet bygger på handhavandet av klago-
mål angående staters åsidosättande av kvinnors rättigheter.
Sverige har aktivt sökt medverka till att detta system stärks så att kommu-
nikationerna får en med MR-kommissionen effektivt samordnad behand-
ling. Vi anser att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna rörande just
kvinnor kräver att denna mekanism görs effektivare och att den ges större
uppmärksamhet.
Frågan om våld mot kvinnor har kommit att uppmärksammas alltmer i FN
och i medlemsländerna. Det gäller såväl våld, som utövas av statsmakten
genom t.ex. polis, fångvaktare och militär och som är brott mot de mänskliga
rättigheterna, som det våld som kvinnor utsätts för i den privata sfären.
Med Sverige som primus motor antog FN:s kvinnokommission redan år
1988 en resolution om våld mot kvinnor. Sverige har också aktivt medverkat
till att kvinnokommissionen, i det nu förestående mötet den 11-20 mars,
skall behandla en rapport om övergrepp mot kvinnor i fängelse. Sverige är
visserligen inte längre medlem i kvinnokommissionen, men även som obser-
vatör kommer vi att aktivt verka för att staters övergrepp på kvinnor upp-
märksammas och påtalas samt åtgärdas.
När det sedan generellt gäller våld mot kvinnor kommer kvinnokommis-
sionen nu att ta ställning till hur man på bästa sätt skall tillvarata kvinnors
behov av skydd och respekt för deras mänskliga rättigheter. Ett expert-
gruppsmöte, där Sverige deltog som observatör, ägde rum i Wien i november
förra året. På mötet diskuterades olika möjligheter att få till stånd en förstär-
kande komplettering till konventionen mot all slags diskriminering av kvin-
nor (CEDAW). Det förefaller inte otroligt att kvinnokommissionen beslutar
att rekommendera att en deklaration om våld mot kvinnor utarbetas. I detta
arbete kommer Sverige givetvis att aktivt medverka.
Anf. 99 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Sexuella övergrepp
på kvinnor i bl.a. fängelser anser jag är en så angelägen fråga att den behöver
lyftas fram på dagordningen och där få en framskjuten plats. Det är därför
jag har ställt denna fråga i dag.
Att kvinnor utsätts för våldtäkt när det råder krig är ingen nyhet. I söndags
sades t. ex. på nyheterna i radio att det som ett resultat av våldtäkter under
kriget vid Persiska viken i dag i Kuwait finns många barn på barnhem. I bör-
jan av februari rapporterade Amnesty International att våldtäkt på gripna
eller fängslade kvinnor ofta används som förhörsmetod, militärstrategi eller
hämnd mot närstående politiskt aktiva män.
Att bli våldtagen och sexuellt trakasserad av polis, fångvaktare och militär
är ett av de mest förnedrande övergrepp som kvinnor kan utsättas för. Am-
nesty International berättar vidare att t.o.m. gamla kvinnor och unga flickor
utsätts för denna fruktanvärda behandling. Detta är ett problem, som alltför
sällan lyfts fram i ljuset men som, trots detta, är upprörande och ett bland
många uttryck för kvinnans utsatta situation på många håll i världen.
När en polis eller militär våldtar kvinnor i fängelse har staten ansvar för
händelsen. I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, konventionen om
civila och politiska rättigheter samt konventionen om tortyr förbjuds stats-
sanktionerad våldtäkt och annan misshandel.
I alltför många länder är detta tyvärr bara en paragraf på papperet. I ett
antal länder betraktas våldtäkt ”i statens namn” endast som ett lindrigare
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
40
brott mot de mänskliga rättigheterna. Av de anmälningar som görs är det få
som leder till att förövarna straffas. Myndigheternas undersökningar är ofta
ytliga och slarviga.
Sverige är känt för att i olika sammanhang arbeta och strida för de mänsk-
liga rättigheterna - det är sant och det vet vi. Ett av de grundläggande krite-
rierna för biståndspolitiken är just de mänskliga rättigheterna. I det begrep-
pet är det också angeläget att inkludera kvinnans situation i världen och sär-
skilt peka på den på ett alldeles speciellt sätt.
Anf. 100 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Margareta Viklund och jag har inte någon som helst delad
mening eller uppfattning i den här frågan. Jag tror att jag utan vidare kan
säga att våld mot kvinnor uppfattas av alla riksdagens partier som något av
det mest vedervärdiga och mest angelägna att fördöma.
Som minister också för MR-frågor, ”Human Rights Issues”, kan jag för-
säkra Margareta Viklund att jag jämt och ständigt tar upp detta med minist-
rar från länder där jag vet att inte allt står rätt till. Dessa länder är dess värre
många till antalet. Jag ser det som min självklara uppgift att i varje fall för-
söka bilda opinion för och understryka att vi aldrig någonsin kan acceptera
att människovärdet rangordnas utifrån kön, ålder, ras eller vad det vara
månde.
Jag är också den första att hålla med Margareta Viklund om att det i
många sammanhang och i många nationer är kvinnan som är speciellt illa
utsatt. Låt oss gemensamt, i de fora dit vi har tillträde och där vi har möjlig-
het, fortsätta att bilda opinion. Det är den enda möjligheten vi har, såvitt jag
förstår.
Anf. 101 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Det känns litet konstigt att gå i polemik med sin egen partile-
dare här i dag, men eftersom jag tycker att frågan är mycket angelägen valde
jag ändå att göra det, när det inte var utrikesministern som jag skulle möta.
Det känns betryggande att höra att biståndsministern i olika sammanhang,
vid de tillfällen då han möter företrädare för länder i vilka de mänskliga rät-
tigheterna kanske inte ses med samma ögon som här i Sverige, tar upp denna
fråga och lyfter fram den.
Jag önskar också att biståndministern skulle föreslå FN att den här frågan
lyfts fram med skärpa och inte bara, som det står i ministerns svar, uppmärk-
sammas i FN, därför att jag tycker att den är så angelägen.
Anf. 102 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag uppfattar det inte som att vi befinner oss i polemik, Mar-
gareta Viklund och jag, utan som att vi är mycket samstämmiga i denna
fråga. Jag kan gott hålla med Margareta Viklund om att formuleringarna av
och till kunde vara av mer emfatisk karaktär.
Jag kan dock försäkra att det inte är något fel på engagemanget på det här
området. För ungefär ett eller ett och ett halvt dygn sedan kom jag hem från
ett par länder i Asien, där jag faktiskt dag ut och dag in tog upp detta med
myndigheter och ministrar, därför att jag såg att kvinnorna och barnen icke
hade samma rättigheter - för att inte säga värde - som männen hade. Som
ansvarig för MR-frågorna är det en självklarhet för mig att understryka vik-
ten därav. Denna rättighet är också understruken i regeringsförklaringen.
Jag vill också i all hast nämna, fru talman, att vi får besök i Stockholm av
chefen för UNIFAM, alltså FN:s kvinnofond, den 4-8 mars. Jag hinner inte
utveckla innehållet i besöket mer, men det är ett exempel på vårt engage-
mang i den här typen av frågor.
Anf. 103 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag tycker det är väldigt viktigt att man kan utveckla begrep-
pet mänskliga rättigheter till att också omfatta kvinnans situation i världen.
Precis som biståndsministern sade kommer det att inkludera barnens situa-
tion i världen. Om man höjer kvinnans status, får det återverkan på barnens
status och situation i världen.
Anf. 104 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Avslutningvis vill jag bara tillägga: Vi har nu talat omvärlden,
och jag har nämnt några länder i Asien. Låt låt oss för anständighetens skull
också understryka att många kvinnor utsätts för våld i vårt eget land. Så sent
som den 22 februari i år - alltså för endast ett par dagar sedan - läste jag i
Svenska Dagbladet att var tionde dag misshandlas en kvinna till döds i Sve-
rige. Hon är det slags brottsoffer som ofta glöms bort i debatten. Jag tycker
det är viktigt att få med just detta eländiga, fasansfulla faktum i vårt me-
ningsutbyte här.
Anf. 105 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Det har jag ingenting emot.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 106 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Eva Johansson har frågat mig hur arbetsrelationerna med
Eritrea kommer att se ut och på vilket sätt Sverige kommer att bidra till åter-
uppbyggnadsarbetet efter kriget.
Den 23 januari informerades riksdagen om att en svensk delegation avsåg
besöka Eritrea för att med företrädare för den provisoriska regeringen dis-
kutera de svensk-eritreanska förbindelserna, samt hur Sverige bäst kan
hjälpa till att bygga upp landet ur ruinerna efter kriget. Av den rapport som
jag har fått av delegationen efter hemkomsten, framgår det att det man från
eritreansk sida framför allt önskar är en svensk representation på platsen i
någon form, dock inte nödvändigtvis en diplomatisk sådan. Det förhållandet
att den formella självständigheten ännu inte föreligger påverkar givetvis ut-
formningen av en sådan representation, men utgör inget hinder. Således
41
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
42
överväges för närvarande inom departementet huruvida en svensk kontakt-
person bör utses. Denne får i så fall även representera biståndsintressen.
Beträffande frågan på vilket sätt Sverige kommer att bidra till återupp-
byggnadsarbetet vill jag nämna att förberedelser har inletts för ett vidgat bi-
ståndssamarbete. I dessa förberedelser ingår att se på dels de mer omedel-
bara akuta behoven, dels det mer långsiktiga utvecklingssamarbetet. SIDA
var således under förra veckan i Eritrea för att på platsen gå igenom beho-
ven. Förutom SIDA har representanter för svenska enskilda organisationer
besökt landet. Även de internationella samarbets- och finansieringsorganen
sonderar hur man skall kunna utforma hjälpprogram i Eritrea. Många givare
är således uppmärksammade på behovet av att bidra. I mina kontakter med
dessa och andra potentiella givare kommer jag att aktivt verka för att ekono-
miskt stöd lämnas i syfte att bygga upp det sargade Eritrea.
Anf. 107 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för svaret. Jag kan upp-
riktigt säga att jag är mycket, mycket glad över att biståndsministern nu kan
ge så tydliga och positiva besked när det gäller Sveriges relationer till Erit-
rea. Jag hoppas att övervägandena skall uppfattas så, att det faktiskt blir en
representation av det slag som önskas.
Det här är viktigt inte minst för våra möjligheter att snabbt göra en lång-
siktig biståndsinsats som svarar mot de krav på utvecklingsstöd som finns i
Eritrea. Uppenbarligen har UD-delegationens besök varit mycket värde-
fullt, eftersom regeringen på ett helt annat sätt än tidigare kan vara tydlig i
frågan. Jag upplever det kanske så, att man har svängt i fråga om inrikt-
ningen av biståndet sedan den debatt vi hade för en månad sedan. Detta sä-
ger jag inte som någon kritik, utan jag tycker att det är väldigt bra. Möjligen
kan man konstatera att det kanske var synd att inte biståndsministern själv
gjorde ett besök i Eritrea redan i höstas, när han var i Etiopien. Det hade
kunnat skynda på processen, och med tanke på att det kan ta tid att få fram
bistånd - det vet vi sedan tidigare - tycker jag att det hade varit bra om det
här jobbet kunnat startas redan i höstas. Jag tror att det just nu är mycket
viktigt att Eritrea känner att landet kan få stöd och hjälp utifrån för det oer-
hört tunga arbete som återstår vid återuppbyggnaden efter kriget.
En sådan här snabb biståndsinsats skulle kunna bestå i att Sverige under-
lättar för eritreaner vilka bor utanför sitt land - i Sverige eller i andra länder -
och som skulle behövas i återuppbyggnadsarbetet att kunna återvända till
Eritrea. Sverige skulle kunna garantera lönen under den första tiden. Jag tar
upp saken igen; vi diskuterade den tidigare, men det visade sig att det besked
som Alf Svensson då gav att sådana här möjligheter fanns inte stämde. Jag
undrar därför om statsrådet är beredd att medverka till att ett sådant bistånd
blir möjligt att ge och kan ges snabbt.
Anf. 108 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tackar naturligtvis för de vänliga orden om att min närvaro
i november i Eritrea skulle ha påskyndat det hela. Jag är inte så säker på det.
Däremot vill jag säga att jag inte tror att det är en riktig karakteristik som
ges när Eva Johansson säger att vi skulle ha svängt i frågan. Arbetet är kom-
plicerat, det tar sin tid och saken måste undersökas från grunden. Jag kan
säga att utrednings- och undersökningsarbetet är icke slut - vi kommer att
fortsätta. SIDA arbetar och enskilda organisationer arbetar. På söndag reser
en delegation, bestående av representanter för givare, FN och enskilda orga-
nisationer till Eritrea.
Men jag måste också i sammanhanget få säga att vi har inte suttit med
armarna i kors. Det är ju faktiskt så att FN:s katastrof- och återuppbygg-
nadsinsatser inom Afrikas Horn annonserades den 28 januari i New York.
Det var den s.k. SEPHA-appellen. Jag råkade vara i New York just den da-
gen, och som första givare bland dem som står bakom appellen gav Sverige
ett stöd på 120 milj.kr. Det går till hela Afrikas Horn, men det är ingen som
helst tvekan om att per capita är det eritreanerna som får största delen av
denna biståndsinsats.
Den här insatsen tar det naturligtvis också tid att etablera, men beslutet
är alltså fattat på vårt håll. Jag vill försäkra Eva Johansson om att vi icke är
passiva på området, och när det gäller att underlätta för eritreaner att åter-
vända till sitt land är det min ärliga mening att det skall vi fortsättningsvis
försöka göra. Precis vilka formerna skall vara och hur verksamheten skall
organiseras har jag ingen bestämd uppfattning om här i dag.
Anf. 109 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Ett besök av Alf Svensson i höstas hade säkerligen givit
mycket av det viktiga underlag som jag förstår att UD-delegationen nu har
tagit med sig hem. Det är min övertygelse att ett sådant besök skulle ha kun-
nat snabba upp processen. Men det behöver vi inte strida om nu.
Det är inte rimligt att biståndsministern här i dag skall kunna ge exakt be-
sked om formerna för ett sådant här återflyttningsprogram. Men det är vik-
tigt att verksamheten snabbt kommer till stånd, för detta är en biståndsinsats
som inom mycket kort tid kan ge positiva effekter.
Eritrea lider stor brist på utbildat folk, inte minst inom socialvården och
utbildningsväsendet, alltifrån grundskolan och upp till universitetet. Här
skulle välutbildade eritreaner som bor i USA, Europa och världen i övrigt,
vilka också har kunskaper i Eritreas egna språk, kunna göra ovärderliga in-
satser.
Anf. 110 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Vi är överens härvidlag. Jag tycker bara att Eva Johansson
kanske också kunde nämna Sverige, för i Sverige bor väl egentligen den
största kontingenten exileritreaner. Jag är helt ense med Eva Johansson om
att dessa utgör en oerhört betydelsefull resurs - en välutbildad sådan - för
uppbyggnadsarbetet i Eritrea.
Anf. 111 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag tror t.o.m. att jag nämnde Sverige allra först, och för öv-
rigt anser jag att Sverige ingår i Europa - även om Sverige inte är medlem i
EG har jag alltid räknat Sverige som en del av Europa.
Det är inte detta som är det viktiga nu, utan det viktiga är att man snabbt
får fram ett besked om hur verksamheten kan tänkas fungera. Det finns ett
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
44
intresse i Eritrea för snabba insatser, och det finns även ett intresse bland
alla de eritreaner som har tvingats fly utomlands till någon plats i världen.
Deras arbetsinsatser behövs så fasligt väl där nere, och jag tror alltså att det
här är det allra snabbaste sättet att stödja ett återuppbyggnadsarbete och få
hem många av dem som på grund av kriget faktiskt har tvingats bort från sitt
land. Det är i stort sett en hel ungdomsgeneration som inte kan stå i sitt lands
tjänst just nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 16.33 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
Anf. 112 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten-Ove Sundström har ställt en fråga till arbetsmarknads-
minister Böije Hörnlund om konkurrensen vid upphandlingen av kom-
mande investeringar i infrastrukturen, i första hand i Norrbotten. Frågan har
lämnats över till mig.
Enligt Sten-Ove Sundström hyser man stora förhoppningar om att de in-
vesteringar som planeras i infrastrukturen skall komma att mildra effekterna
av lågkonjunkturen, framför allt i Norrbotten, där arbetslösheten nu stiger
snabbt. Samtidigt ökar oron bland företagen att beställningarna från de stat-
liga verken i ökad utsträckning skall tillfalla företag i norra Norge och i Fin-
land, bl.a. på grund av olika stödåtgärder som tillämpas i dessa länder, vilket
snedvrider konkurrenssituationen.
Med anledning av detta har Sten-Ove Sundström frågat vilka åtgärder jag
som statsråd är beredd att vidta, så att beställningar som är ägnade att skapa
sysselsättning i Sverige också tillfaller svenska företag.
Det är den nuvarande regeringens vilja att motarbeta en stor arbetslöshet.
Regeringen avser därför att utnyttja varje del i den samlade arbetsmark-
nadspolitiska arsenalen.
På kommunikationsområdet har jag aviserat ett flertal projekt som skall
kunna ta till vara personal och kunnande inom byggnadssektorn, där antalet
arbetstillfällen har sjunkit drastiskt.
Själva den statliga upphandlingen styrs dock av de regler som i huvudsak
återfinns i upphandlingsförordningen. Enligt denna är en av de grundläg-
gande principerna affärsmässighet vid upphandlingen, dvs. att det anbud
som är mest förmånligt skall antas. Vid prövningen av vilket anbud som är
mest förmånligt skall inte enbart det erbjudna priset vara avgörande, utan
även faktorer som kvalitet och beräknad tidsåtgång skall vägas in.
Om ett bra anbud kommer in från ett av våra grannländer och detta antas,
behöver det inte heller med nödvändighet betyda att arbetskraften också
kommer från dessa länder. Det utländska företaget kan ju mycket väl
komma att anställa arbetslösa som redan finns på platsen för byggandet.
Anf. 113 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka kommunikationsministern för svaret
på den fråga som jag har ställt till arbetsmarknadsministern. Jag ställde frå-
gan till arbetsmarknadsministern just på grund av den oro som vi hyser för
sysselsättningen i våra nordligaste län. Det vore bra om man fick möjlighet
att nyttja de resurser som förhoppningsvis skall investeras i infrastrukturen.
Än så länge har ju inte statsrådet aviserat några konkreta åtgärder för de
nordligaste delarna av landet, men jag hoppas att det kommer att sättas in
sådana åtgärder.
Självfallet skall, som statsrådet sade i svaret, upphandlingsförordningen
gälla. Men om det visar sig att konkurrensen mellan de svenska och de övriga
nordiska ländernas företag inte sker på lika villkor - att man i våra grannlän-
der betalar ut exportstöd och regionalpolitiskt stöd till de företag som kon-
kurrerar på den svenska marknaden -, då blir det en obalans i konkurrensen,
en obalans som riskerar att slå ut sysselsättningen och många små och medel-
stora företag i Sverige. Det var väl inte riktigt det som var meningen med de
resurser som nu skall satsas.
Man kan visserligen, som statsrådet gör, säga att även om inte de svenska
företagen får del av dessa arbetstillfällen, är det möjligt att arbetskraften i
Sverige utnyttjas. Men om de svenska företagen slås ut, kommer detta på
sikt att leda till stora problem, även för arbetskraften i Sverige. Det var där-
för som jag ställde min fråga till arbetsmarknadsministern. Eftersom det en-
ligt företagarna tydligen sker en orättvisa i konkurrensförhållandena, vill jag
ha ett svar på frågan på vilket sätt regeringen bevakar det hela, så att det
inte blir någon skevhet i konkurrensen och så att näringslivet i de nordligaste
delarna av landet inte kommer i strykklass.
Anf. 114 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi måste först komma överens om att det är upphandlings-
förordningen som gäller. Det tror jag att Sten-Ove Sundström och jag är helt
överens om.
Vi torde även vara överens om att det är oerhört viktigt att svenskt nä-
ringsliv är konkurrenskraftigt. Jag skulle naturligtvis kunna gå tillbaka och
redogöra för regeringens hela batteri av förslag som syftar till att återställa
konkurrenskraften, men just den här debatten är nog inte rätt forum för det.
Jag hoppas ändå att Sten-Ove Sundström har förståelse för de åtgärder som
härvidlag föreslås av regeringen.
Låt oss inte glömma bort att just Norrbotten och de norra regionerna är
föremål för förslag från regeringen om just regionalpolitiska stödåtgärder,
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
46
bl.a. nedsättning av arbetsgivaravgiften, som kan ses som en motpol till mot-
svarande åtgärder på andra sidan kölen och andra sidan Bottenviken, vilka
är de exempel som Sten-Ove Sundström nämner i sin fråga.
Också jag tycker att det finns anledning till eftertanke. Det är nu vi som
kan hamna i ett bekymmersamt läge till följd av att ett av våra grannländer
genomför en form av politik som vi i Sverige tidigare drev, nämligen en de-
valveringspolitik, där man exporterar sina problem med det inhemska kost-
nadsläget. Det är intressant att notera i sammanhanget att effekterna av den
politiken kan få konsekvenser av den här typen i Sverige.
Anf. 115 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! De begränsade stödformer som finns i Sverige, bl.a. nedsätt-
ning av arbetsgivaravgiften, är ju inte någonting nytt, utan en sådan nedsätt-
ning har förekommit under ganska lång tid i vårt land. Det som har hänt
under de senaste åren är att exportstödet och de regionalpolitiska stöden på
andra sidan gränserna har förändrats.
Jag tycker att det är märkligt att inte statsrådet har något grepp om det
här. Eftersom det nu kommer klara signaler från näringslivet om att det inte
råder ett riktigt konkurrensförhållande genom att olika subventioner i Norge
och Finland har ökat, borde man vara uppmärksam på utvecklingen.
När det gäller de mångmiljardsatsningar som förhoppningsvis kommer att
göras i infrastrukturen vill jag betona att vi har förlorat möjligheten att kon-
kurrera om att tillverka järnvägsräls i vårt land, eftersom regeringen inte är
intresserad av att se till att denna produktion får fortleva. Inom kort kommer
det att uppstå en monopolsituation i Europa, då endast ett företag tillverkar
järnvägsräls.
I fråga om den norra delen av landet borde regeringen och statsrådet verk-
ligen uppmärksamma problemen och se till att konkurrensförhållandet blir
rättvist när det gäller att fajtas om dessa pengar som vi så väl behöver för
infrastrukturen och för sysselsättningen i Norrland.
Anf. 116 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten-Ove Sundström och jag är överens om vilka problem
som uppstår när man har ett skevt utgångsläge vid en konkurrenssituation.
Därför är det också angeläget att framhålla att Sverige nu står inför ett avtal
mellan EFTA och EG om en harmonisering, bl.a. av den här typen av åtgär-
der. Genom detta avtal och genom ett framtida medlemskap i EG får vi en
hjälp på vägen mot lika villkor.
Anf. 117 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag beklagar att statsrådet vill att man skall vänta på de har-
moniseringar som ett framtida EG-medlemskap kommer att innebära. Om
den här regeringen skall driva denna väntandets politik, kommer hela de
norra delarna av landet att utarmas på produktionskapacitet när det gäller
verkstadsindustrin. Möjligheterna att i framtiden fajtas på lika villkor kom-
mer att bli obefintliga, eftersom man nu tydligen - om jag har tolkat statsrå-
det rätt - passivt åser denna skevhet i konkurrensen mellan företagen, bero-
ende på vilken sida av gränsen de är belägna.
Anf. 118 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tycker att Sten-Ove Sundström är onödigt pessimistisk
när det gäller konkurrenskraften i de företag som det här är fråga om.
Det finns tecken som tyder på att entreprenadbranschen i dag lämnar in
anbud som ligger 20-30 % under vad som kalkylerades när dessa projekt
togs fram i olika sammanhang. De snedvridningar i konkurrensen som Sten-
Ove Sundström talar om finns inte specificerade. Han utgår ganska mycket
ifrån en hypotetisk situation.
Låt oss se vad som händer med konkurrensen vid den här upphandlingen.
Jag har hänvisat till att det är upphandlingsförordningen som gäller, men att
det finns möjligheter att också väga in andra faktorer än enbart priset när
man väl har fått ett anbud.
Anf. 119 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Skillnaden mellan min och kommunikationsministerns upp-
fattning när det gäller möjligheterna att nyttja de här resurserna är att jag
litar på näringslivet och tror på vad man säger i de här frågorna. När man
säger att förhållandena har ändrats och att man inte klarar konkurrensen på
grund av att en annan subventionspolitik med exportstöd o.d. bedrivs i våra
grannländer, måste vi ta det som sägs på allvar. Det är vad jag gör, och där
har vi en skillnad mellan kommunikationsministerns och min uppfattning i
den här frågan.
Jag rekommenderar statsrådet att noggrant se över situationen. Det gäller
att se till att de resurser som plöjs ner i infrastrukturen också hamnar i
svenska verkstadsföretag. Det handlar alltså om att det skall finnas syssel-
sättning på vår sida av gränsen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 120 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Monica Öhman har frågat mig om det är min avsikt att väg-
verket skall privatiseras.
Bakgrunden till frågan är den omorganisation som pågår inom vägverket.
Den innebär bl.a. att verksamheten effektiviseras genom att den delas upp
på en väghållningsenhet och en produktionsenhet.
I den föregående regeringens proposition, Näringspolitik för tillväxt, be-
handlas bl.a. vägverkets omorganisation och uppdelning av verksamheten
på det sätt som Monica Öhman anger. I propositionen anges att vägverket
bör, när erfarenheter vunnits av den nya organisationen, kunna överväga att
utreda frågan om att helt eller delvis bolagisera produktionsorganisationen.
Även en samverkan med exempelvis kommuner och företag bör kunna över-
vägas. Riksdagen har ställt sig bakom detta förslag.
Det är således inte avsikten att hela vägverket skall privatiseras, men ut-
värderingen av den nu beslutade omorganisationen får visa om delar av verk-
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
samheten lämpligen bör bedrivas i annan form än som för närvarande är fal-
let.
Anf. 121 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Men jag
kan inte påstå att jag känner mig trygg och lugn efter att ha fått det.
Redan i dag bedriver man ju verksamhet tillsammans med kommuner och
företag. Jag bor i den nordligaste delen av landet. Där förekommer det
mycket plogning under normala vintrar. Den här vintern har det ju inte varit
så. Den privata verksamheten är - och har under många år, ja, så länge jag
kan minnas - inkopplad i det avseendet. Jag tycker inte att det är något fel
med det.
Det som dock gör mig bekymrad och som föranleder min fråga är det jobb
som för närvarande pågår ute i olika arbetsgrupper. Man har där kommit
fram till nedskärningar i storleksordningen 40 % både på personal- och på
maskinsidan. Om vägverkets verksamhet skärs ned med 40 % finns det
ingen möjlighet att konkurrera. Tråkigast av allt är att man ute på vägstatio-
nerna inte vet vad som kommer att gälla till våren. Man vet inte om man
skall planera för jobb som behöver utföras. Signalerna om så här drastiska
nedskärningar måste ju ha sitt ursprung någonstans. Det är bakgrunden till
min fråga. Jag skulle önska att ministern ville försöka förtydliga något vad
som ligger bakom det som sägs i sista stycket i svaret.
Anf. 122 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Monica Öhman frågar varifrån signalerna till den aktuella
omorganisationen kommer. Jag kan bara säga att de har kommit från den
föregående socialdemokratiska regeringen. Det är den som, med riksdagens
godkännande, har startat den omorganisation som nu fullföljs.
Monica Öhman vet kanske att det finns olika uppfattningar om de här sa-
kerna. Jag kan dock säga att vi har gett till känna regeringens syn i vår propo-
sition om inriktningen av den ekonomiska politiken. Där säger vi att statens
ägande skall begränsas till områden där marknaden inte själv förmår skapa
de bästa förutsättningarna för en fungerande samhällsekonomi. Staten skall
därför bara i undantagsfall, och då med bestämda motiv, uppträda som ägare
av verksamheter som har kommersiella förutsättningar. Det är regeringens
principiella hållning beträffande ägandet.
När det gäller just vägverket är redan, som Monica Öhman själv säger, ett
samarbete på gång. Exempelvis i Gotlands kommun bildar vägverket och
kommunen ett produktionsbolag. Bolagets verksamhet skall omfatta drift,
underhåll, byggande av vägar och gator samt VA-anläggningar och annan
likvärdig produktion.
Men sedan kommer vi till rationaliseringen av nuvarande egenregiverk-
samhet, av den egna produktionsverksamheten. Där tror jag ändå att det,
och det var jag inne på för en stund sedan i den debatt som jag hade med
Sten-Ove Sundström, är viktigt att företagen är konkurrenskraftiga. Det är
för att åstadkomma en konkurrenskraftig produktionsverksamhet som väg-
verket nu är inbegripet i den här rationaliseringsprocessen.
48
Anf. 123 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag skulle vara mycket tacksam om ministern kunde förklara
för mig på vilka grunder vägverket skall kunna konkurrera med det privata
näringslivet, om vägverkets resurser beskärs i den omfattning som det här är
fråga om.
Jag tycker - och jag hoppas att vi är överens på den punkten - att tjäns-
terna skall utföras på det effektivaste och billigaste sättet. Det skall vara ett
bra jobb. Men om det inte finns resurser - om både maskinparken och
personalstyrkan minskas till hälften - hur kan man då konkurrera med det
privata näringslivet? Och hur kan man då bevisa att verksamheten är lika
bra som verksamhet inom det privata näringslivet?
Anf. 124 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Monica Öhmans frågor är intressanta. Men just den här ty-
pen av frågor skall besvaras av verket. Verket skall se till att den kostym man
har när det gäller att upprätthålla den egna verksamheten är konkurrens-
kraftig. Det är inte vi i regeringen som dikterar detta.
Låt alltså vägverket se till att det blir en konkurrenskraftig produktionsen-
het! Om det behövs nedskärningar om 40 % för att det skall vara möjligt att
konkurrera prismässigt, är det naturligtvis ett tecken på att den kostym som
man i dag har är alldeles för stor.
Detta med konkurrenskraften måste ta sig uttryck i att man vid en konkur-
rensupphandling kan lämna priser som konkurrerar med de privata entre-
prenörernas priser.
Anf. 125 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Det är just det som är dilemmat. I dag har man en viss kapa-
citet. Man vet att det när våren kommer blir aktuellt med stora jobb. Då
behöver mycket göras. Trummor skall läggas om. Vägar skall byggas. Det
som förstörts under vintern skall förbättras. Men man vet ju inte om det
finns några resurser.
Om jag tolkar kommunikationsministern rätt menar han att det är helt och
hållet vägverket - alltså generaldirektören och styrelsen - som till syvende
och sist är ansvarigt för att man jobbar efter vad som sagts om de här dras-
tiska nedskärningarna.
Anf. 126 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Svaret på den senaste frågan är nog ja. Jag tror icke att
Monica Öhman behöver befara att det när våren kommer inte finns arbetare
vare sig det gäller vägverket eller privata entreprenörsföretag som har till-
räckligt stor kapacitet för att klara av de aktuella åtgärderna.
Frågan är bara om de kan vidtas på ett kostnadseffektivt sätt från vägver-
kets sida. Det är vägverket som självt skall svara för att den konkurrenskraf-
ten kan åstadkommas.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar pä frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 69
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 127 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ines Uusmann har frågat mig om regeringen avser att skynd-
samt sätta i gång byggandet av Arlandabanan.
Bakgrunden till frågan är den rapport om Arlandabanan som förra mån-
dagen lämnades till delegationen för infrastrukturinvesteringar. Curt Nicolin
har på uppdrag av delegationen utrett hur Arlandabaneprojektet lämpligast
bör genomföras. Nicolin konstaterar att hela projektet inte går att privatfi-
nansiera, men han anvisar också vägar för hur stora delar av projektet som
skulle kunna genomföras i privat regi.
Låt mig börja med att konstatera att byggandet av Arlandabanan redan
har påbörjats på delen mellan Stockholm och Rosersberg.
De lösningar som Curt Nicolin presenterat då det gäller hela projektet stu-
deras för närvarande av delegationen för infrastrukturinvesteringar som, en-
ligt vad jag har inhämtat, inom kort kommer att lämna ett förslag till rege-
ringen om hur Arlandabanan skall kunna förverkligas.
Anf. 128 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Jag framför ett tack för svaret, eftersom jag är väluppfostrad
och vet att man skall tacka för ett svar, även om man faktiskt är mycket besvi-
ken. Detta svar är om möjligt lika innehållslöst som det som föranledde en
debatt här för en och en halv vecka sedan.
Nicolins utredning landar ju på precis samma principiella uppläggning som
den som den socialdemokratiska utredningen kom fram till, dvs. att Arlan-
dabanan AB skall äga banan och att en trafikeringsrätt skall upphandlas i
konkurrens. De månader som Nicolins utredning pågått har då lett till en
enda sak: vi har fått det för vår region viktigaste trafikprojektet försenat all-
deles i onödan.
Vad Nicolin nu också konstaterar har han naturligtvis kunnat komma fram
till på grundval av en mycket god insyn. Även om han inte formellt är jävig
kan han sägas ha ett visst delikatessjäv i denna fråga, eftersom han har starka
intressen i ett av två - om också banverket räknas tre - konsortier som är
intresserade av att projektera och bygga i detta sammanhang.
Jag undrar verkligen om kommunikationsministern menar allvar när han
slår sig för bröstet och gör följande uttalande: Vi kan konstatera att bygget
redan har påbörjats mellan Stockholm och Rosersberg. Det är mindre än tio
personer som är sysselsatta med detta. Det handlar om ett mångmiljardpro-
jekt, men mindre än tio personer arbetar med det. Är det någonting att
skryta med i en arbetsmarknadssituation i Stockholms län där 30 000 är ar-
betslösa?
Anf. 129 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ines Uusmann har frågat mig om vi avser att skyndsamt sätta
i gång byggandet av Arlandabanan. Jag har svarat på detta. Jag har konstate-
rat att Curt Nicolin på vägnar av delegationen för infrastrukturinvesteringar
har genomfört en översyn av de olika alternativen och att han har inkommit
50
med den till delegationen. Delegationen kommer att lämna ifrån sig ett ma-
terial, som skall föreläggas regeringen inom en mycket snar framtid.
Jag vet att Ines Uusmann är disponerad för att vilja ha svar i förtid på
frågor som ännu inte är färdigberedda. Jag har också svarat att bygget fak-
tiskt har kommit i gång. Om det är tio personer som arbetar med det vet jag
inte, men vi har anslagit 200 milj.kr. för detta bygge. Jag vet inte varifrån
Ines Uusmann har fått uppgiften att mindre än tio personer är sysselsatta
med detta. Det skulle vara intressant att få reda på det.
Låt mig bara konstatera att regeringens uppfattning är att byggandet av
Arlandabanan kommer att sätta i gång i den takt som var planerad, men att
färdigställandet av allt att döma kommer att kunna ske betydligt fortare än
enligt den planläggning som den tidigare regeringen hade.
Anf. 130 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Jag skulle faktiskt vilja se om detta vore möjligt. Vi ser ju
nu vad det här har lett till. De privata alternativ som regeringen ville få fram
kunde inte tas fram. Nu handlar det om att återvända till utgångspunkten
igen och fundera över vilka ideologiska möjligheter som man har att dra upp-
handlingen ett varv till och att se vilka privata alternativ som man nu kan
ragga upp, eftersom detta försök inte gick. Det blir en tidsfördröjning vars
storlek är totalt okänd. Då går det att svara att vi hoppas att vi med femskift
skall kunna köra i gång detta litet snabbare. Men man måste starta arbetet,
och det är det som man inte gör.
Det sägs vidare att det framförs propåer från miljödepartementet om att
Arlandabanan skall NRL-prövas. Jag skulle vilja få en reaktion på det.
Anf. 131 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill göra den deklarationen att min och regeringens upp-
fattning är att om vi kan hitta projekt där vi kan få privata intressenter att i
samhällsekonomiskt acceptabla former satsa pengar för investeringar, så att
de pengar som vi har tillgängliga inom den offentliga sektorn i större omfatt-
ning kan användas där investeringar behöver göras, är det en angelägen upp-
gift att verkligen komma fram till detta.
Jag vet inte om Ines Uusmanns politik ger resurser att ta fram ytterligare
medel för investeringar som skulle behövas, om man inte hittar en privat
finansiering. Det har knappast varit det intryck som man har fått när man
har följt debatten om regeringens olika förslag till besparingar att den social-
demokratiska oppositionen är beredd att satsa mera pengar på detta. Vi har
därför gått detta varv och undersökt förutsättningarna för en privatfinansie-
ring. När arbetet är avslutat skall vi komma med ett förslag till riksdagen.
Anf. 132 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Vi har under de här månaderna verkligen lärt oss att allt är
bra bara det är privat. Men när Nicolin fick sitt uppdrag, med den insyn som
han har i företag som är mycket stora intressenter, erhöll han naturligtvis
möjligheter att inte bara kontrollera sina egna intressanta projekt utan också
dem som eventuellt skulle kunna konkurrera med honom.
Trots att man har försökt har man inte hittat något annat än det som den
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
52
gamla socialdemokratiska regeringen hade att komma med, dvs. att ett före-
tag, Arlandabanan, skulle äga banan och att trafikeringsrätten skulle upp-
handlas. Det har ju inte kommit fram något annat i Nicolins uppläggning,
som tillkommit på grundval av att han har mycket god insyn både i vagnma-
terial och i infrastrukturförhållanden.
Anf. 133 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag upprepar, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att vi
har fått in ett material från Curt Nicolin till delegationen och att det kommer
att redovisas för regeringen. Vi räknar inte med några förseningar vad gäller
igångsättandet, men bedömer att Arlandabanan skall stå färdig betydligt ti-
digare än vad den förra regeringen planerade.
Anf. 134 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Kommunikationsministern säger att man inte räknar med
några förseningar, men förseningarna har redan uppstått, och det är faktiskt
det mest upprörande. De konsortier som nu försöker att komma in på pro-
jektet skall ha både hängslen och livrem för att få försöka åstadkomma ett
resultat. Återigen: Skall regeringen klara uppgiften med privata finansiärer
undrar jag om vi någonsin får någon Arlandabana. Om så inte sker, får vi
inte heller någon tredje rullbana, för såvitt jag förstår är dessa frågor sam-
mankopplade.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 135 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ingela Thalén har frågat mig om regeringen avser att föreslå
förändringar av det statliga betalningssystemet för att kunna rädda delpen-
sionen.
I artikeln i tidningen Statsanställd nr 3 år 1992 säger jag att staten måste
se var den lägger sina pengar och att om staten använt bankgirot i stället för
postgirot hade vi sluppit sänka delpensionen. Det uttalande som redovisas är
starkt förenklat och har uppenbarligen föranlett missförstånd. Jag beklagar
detta.
Postverket har en nettokostnad för att upprätthålla en daglig och rikstäck-
ande betalnings- och kassaservice. Denna kostnad täcks för närvarande ge-
nom den s.k. floaten, som innebär att postgirot får tillgodogöra sig räntan
under några dagar på inbetalningar till staten via postgirot.
Man kan naturligtvis diskutera om detta system för ersättning är det bästa.
I finansplanen föreslår regeringen att riksrevisionsverket ges i uppdrag att
utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal, som regle-
rar ersättningen för att staten utnyttjar postgirots betalningstjänster. Den
s.k. floattiden skall då minskas ned till högst en arbetsdag. Denna förändring
kommer att medföra att statens räntenetto förbättras med i storleksord-
ningen 350-500 milj .kr. I årets budgetproposition föreslår regeringen vidare
att ett reservationsanslag skall anvisas till postverket som ersättning för riks-
täckande betalnings- och kassaservice på 300 milj .kr.
Regeringen har föreslagit besparingsåtgärder för budgetåret 1992/93 på ca
14 miljarder kronor, varav indragningen av delpensionerna är en åtgärd. Vad
jag egentligen avsåg med mitt exempel i artikeln är att en effektivare hante-
ring av offentliga medel innebär en besparing som i storleksordning motsva-
rar kostnaden för delpensionsförsäkringen.
Anf. 136 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag har na-
turligtvis förståelse för att det i en artikel kan bli denna typ av förenklingar,
som kan skapa missförstånd. Men när han i svaret på en fråga fullföljer miss-
förståndet minskar min förståelse avsevärt.
Kommunikationsministern säger att en effektivare hantering av offentliga
medel innebär en besparing som i storleksordning motsvarar kostnaden för
delpensionsförsäkringen. Skall jag förstå svaret så, att om man får denna ef-
fektivare hantering skulle regeringen vara beredd att ta tillbaka förslaget om
att ta bort delpensionen?
Anf. 137 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag förstår att Ingela Thalén vill få in mig i en debatt om
delpensionerna. Det kommer hon att misslyckas med. Det jag kommer att
svara på är hur vi effektivast hanterar våra gemensamma medel i banksyste-
met. Det var nämligen det artikeln i tidningen Statsanställd handlade om.
Om staten i stället hade utnyttjat bankgirot, där man har en floatdag, hade
vi gjort en besparing i denna storleksordning. Det var vad mitt exempel i
tidningen gällde. Jag har upprepat det här i dag. Jag förstår inte att Ingela
Thalén inte uppfattar det som står i sista stycket i mitt svar utan tycker att
jag vidhåller samma missförstånd. Det är en gåta för mig.
Anf. 138 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! För mig är det inte något som helst problem att förstå att
man i den offentliga debatten går ut med beskrivningar och underförstådda
antydningar om att om staten på ett skickligare sätt hade hanterat sina me-
del, skulle man ha kunnat klara sig undan vissa svåra nedskärningar inom
välfärdsområdet.
Det är inte jag som har dragit i gång debatten om kopplingen mellan pen-
ningströmmar och delpensioner. Det är kommunikationsministern som har
lyft in denna fråga i debatten genom intervjun i tidningen Statsanställd. Det
är av det skälet som jag har ställt frågan.
Jag har inte några som helst problem att förstå sambandet i övrigt. Men
det verkar som om kommunikationsministern har svårt att förstå sambandet
mellan penningströmmarna och det faktum att delpensionen betalas av en
delpensionsavgift.
Anf. 139 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan förtydliga mig och säga att den besparing vi gör ge-
nom att postgirot tas ifrån en floatdag finns med i summan 14 miljarder kro-
nor, som redovisas i mitt svar.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 140 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag kan bara dra följande slutsats: Om man inte tänker på
vad man säger, så säger man vad man tänker. I detta fall har bristen på tanke
varit utomordentligt tydlig.
Anf. 141 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ingela Thalén har själv varit statsråd. Hon har också varit
kommunalråd och vet vad en dålig ekonomi innebär och att det ibland krävs
kraftfulla tag för att komma till rätta med det. Ingen är betjänt av att vi han-
terar offentliga medel på ett icke effektivt sätt.
Herr talman! Jag finner ändå att man kan unna sig en viss pedagogik när
man diskuterar denna sak. När jag talade med personer på tidningen Stats-
anställd försökte jag förklara vad detta innebar. Jag möttes från fackligt håll
av skepsis för att vi ville ta ifrån postgirot en floatdag, och försökte hitta ett
mått på hur mycket pengar det egentligen handlade om. Detta är ett utta-
lande som jag kan stå för. Huruvida tanken felar eller inte, överlåter jag åt
kammaren att avgöra.
Anf. 142 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Om det nu är viktigt för de nuvarande borgerliga statsråden
att vara pedagogiska, och det finns säkert skäl att vara det, förstår jag inte
alls vitsen i denna jämförelse. Vad denna artikel har åstadkommit är det fak-
tum jag försöker redovisa i min fråga, nämligen att man har fått uppfatt-
ningen att om samhällets penningströmmar hanterats på ett annat sätt, hade
regeringen kunnat undvika att ta bort delpensionen.
Jag tycker att man skall vara tydlig i sin pedagogik. Delpensionerna beta-
las av en delpensionsavgift. Penningströmmarna i samhället i övrigt har oer-
hört stor betydelse för nationalekonomin på det övriga området. Men om
man skall vara tydlig skall man särskilja dessa saker och inte försöka sig på
någon sorts undanglidande politiska poänger genom att, underförstått, säga
att om den socialdemokratiska regeringen hade skött sig litet bättre, så hade
den stackars borgerliga regeringen sluppit lägga fram förslag om att ta bort
delpensionen. Där tycker jag inte att pedagogiken är särskilt lysande.
Anf. 143 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det hade naturligtvis varit fullt möjligt för den socialdemo-
kratiska regeringen att effektivisera betalningsströmmarna inom postgirot
under tidigare budgetår och använda pengarna för något ändamål som då
inte kunde tillgodoses.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 144 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig om jag avser vidta några
åtgärder så att tunnelbygget genom Hallandsåsen snarast kan komma i gång.
Det har vidtagits åtgärder för att tunnelbygget genom Hallandsåsen skall
kunna komma i gång. Från anslaget för infrastrukturinvesteringar har medel
avsatts för att en dubbelspårig tunnel skall vara klar år 1996.
Jag förmodar att de hinder som Ingegerd Sahlström syftar på i sin fråga är
den ansökan om expropriation av mark för tunnelbygget som för närvarande
ligger på regeringens bord. Enligt planeringen kommer denna fråga att be-
handlas av regeringen inom kort.
Anf. 145 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Det är klart att jag gärna
hade sett ett exakt datum för start för tunnelbygget. Jag kan förstå att det
inte är så enkelt. Men kommunikationsministern måste förstå att vi i Halland
tycker att det går litet långsamt med denna fråga, speciellt i det läge som vi
har nu med en arbetslöshet som inte är sä vanlig för oss hallänningar. Arbets-
lösheten är i dag ganska hög. Vi har en högre arbetslöshet än riket i stort.
Regeringen säger sig vilja minska arbetslösheten. Då tycker jag att det är
ett märkligt förfarande att man ibland söker olika objekt för att sätta i gång
verksamheter, när det finns ett projekt och pengar till det i budgeten.
Det som står i svaret, att det finns pengar avsatta, är ingen nyhet. Frågan
är egentligen när man skall starta. Det är det intressanta. Efter vad jag har
hört i dag om västkustbanan i stort blir jag litet ängslig. Det är inte så kons-
tigt att man undrar om de pengar som finns avsatta för en tunnel skall vara
till en tunnel eller om de skall användas till någonting annat. Skall vi vänta
med vår tunnel?
Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ingegerd Sahlström är från Halland. Det är trevligt. Men om
Ingegerd Sahlström hade varit ägare till en fastighet i anslutning till tunnel-
bygget och stått inför en expropriation av sin fastighet, hade hon kanske inte
varit lika angelägen om att regeringen skulle snabba på med detta.
Det vi ser för närvarande är uttryck för en tendens. Det ger en ökad rätts-
trygghet för den enskilde att banverket och vägverket går ut med ett antal
olika alternativ vid sådana här projekt. Byggandet av en tunnel genom Hal-
landsåsen är ett utmärkt exempel på detta. Den nya genomfarten för järnvä-
gen genom Ängelholm är ett annat. Den folkliga debatten kommer i gång
och människor engageras.
Det kan ses som ett byråkratiskt hinder och föranleda frågor i kammaren
av den art som den fråga jag just nu besvarar. Det kan också ses som ett
uttryck för den enskildes ökade rättssäkerhet när man skall dra fram stora
och genomgripande anläggningsarbeten.
I detta fall ger jag beskedet att regeringen på torsdag har expropriations-
ärenden för ett antal hallänningar och deras fastigheter uppe till beslut, för
att vi skall kunna dra denna tunnel genom Hallandsåsen. Ärendena kommer
att avgöras på torsdag.
Anf. 147 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag förstår problematiken. Det var 1990 som vi fattade be-
slut om en tunnel, så man har haft en viss tid på sig. Men jag förstår som sagt
att det ibland kan ta tid.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Nu ligger ärendet på regeringens bord. Är man överens inom regeringen
om tunnelbygget? Jag har hört vissa rykten om att man i olika departement
har litet olika uppfattningar.
Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag känner inte till någon annan uppfattning än att det här
expropriationsärendet skall hanteras av regeringen på torsdag. Det finns, så-
vitt jag vet, bara ett förslag.
Anf. 149 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Då hoppas jag att det kommer att bli positivt för oss, att vi
kan få jobb i södra Halland. Jag kanske får ge ett litet tips på vägen. Det
skulle vara väldigt bra om man också kunde tidigarelägga projektet västkust-
banan, eftersom en samordning av tunnelbygget samt E 6:ans och dubbel-
spårets utbyggnad skulle ge vissa effekter. Att få en viss ekonomi i dagens
läge skulle väl inte vara så dumt. Så ge oss snabbt ett dubbelspår också, tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
I
Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Hans Gustafsson har frågat mig vad riksdagens och regering-
ens beslut angående uppskjutandet av delegeringen av televerkets taxor in-
nebär för televerket.
Den uteblivna taxehöjningen medför ett intäktsbortfall för televerket på
ca 600 milj.kr. på årsbasis. Det kan vidare nämnas att televerket inte fick
höja avgifterna för hushållen under 1991.
Den allvarligaste effekten av riksdagens beslut är dock att kostnadsan-
passningen av teletaxorna inte kan genomföras, vilket ytterst drabbar hus-
hållen.
De investeringsneddragningar på 2 miljarder kronor som frågeställaren
refererar till är naturligen beroende av de uteblivna taxehöjningarna men
också av konjunkturnedgången och med den en minskad trafikökning i tele-
nätet.
Riksdagens beslut om senareläggning av taxedelegeringen innebar samti-
digt ett ifrågasättande av det tidigare beslutade pristaket. Den roll som Hans
Gustafsson ser för regeringen, att under tiden fastställa taxorna, kan före-
falla enkel och klar. Men jag vill betona att riksdagen har ifrågasatt pristaket.
Vidare tar det tid att både avveckla tidigare beslut och förbereda samt ge-
nomföra ett nytt taxebeslut.
Televerket har nyligen redovisat en utredning av pristaket i enlighet med
riksdagens beslut. Denna analyseras för närvarande inom kommunikations-
departementet.
Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen under våren i detta
ärende.
56
Anf. 151 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag skall först be att få tacka kommunikationsministern för
svaret på min fråga. Jag skall inte vara gnällig och säga att det fattas en del,
för det kan vi klara upp här i talarstolen.
Jag skall fullfölja frågan med ett par nya frågor. Vill kommunikationsmi-
nistern säga i vilken utsträckning dessa neddragningar i investeringarna på
2 miljarder och det friställande av 4 700 anställda som televerket avser att
genomföra beror på riksdagens beslut om att skjuta sex månader på taxehöj-
ningarna?
Den andra fråga som jag vill komplettera med är: Vad anser kommunika-
tionsministern själv om neddragningarna? Både den förra regeringen hade
och den nuvarande har inflationsbekämpningen som ett övergripande mål
för sin politik. Är det då rimligt att televerket tolkar riksdagens beslut om
att man får höja taxorna till 70 % av nettoprisindex så, att man på en enda
gång kan höja hushållens samtalstaxor med 140 %, därför att det saknas
konkurrens, och sänka taxorna för andra?
I finansplanen kan jag på s. 30 läsa att regeringen, när regeringen hade
fastställt taxorna, beslutade att med 680 miljoner minska det belopp på 8,093
miljarder som riksrevisionsverket hade räknat ut skulle överföras från pos-
ten till statskassan. Jag har fått reda på att detta gjordes på kommunikations-
ministerns inrådan. Vad är detta för belopp?
Anf. 152 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Hans Gustafsson introducerar en intressant princip att först
ställa en fråga och sedan komplettera med ytterligare tre som är minst lika
omfattande som den ursprungliga. Men det är sådant som tillhör det här job-
bet.
Hans Gustafsson frågade först i vilken utsträckning neddragningarna be-
rodde på att taxehöjningarna sköts upp sex månader. Jag kan svara med en
gång att de sex månaderna icke är något problem. Problemet är att ni i popu-
listiskt nit går samman med Ny Demokrati i en motion och vill begränsa kost-
nadsanpassningen genom att kräva att pristaket skall knytas till hushållens
telefonkostnader. Ni vill att pristaket skall vara antingen 25 % eller 50 % av
nettoprisindex.
Låt oss titta på vad det skulle innebära. Jag vet inte om ni har tittat på
det innan ni skrev motionen. Det skulle vara intressant att få veta det. Den
socialdemokratiska regeringen lade fram ett förslag och fick igenom det i
denna kammare, som hade en annan sammansättning då. Det beslutet har
ni nu tagit tillbaka. Ni ligger alltså i strid med er själva om vad som är rätt i
denna fråga. Det kanske vore bra att klara ut det först innan man ställer nya
frågor.
Det förra beslutet innebär att televerket skulle krävas på att varje år åstad-
komma en produktivitetsökning med 3 %. Det ni nu föreslår innebär att te-
leverket, för att klara det lönsamhetskrav som riksdagen ålagt verket, skulle
behöva öka sin produktivitet med 6-10 % per år. Hans Gustafsson kan själv
räkna ut hur många flera anställda som måste avskedas inom televerket för
att klara denna operation. Det är en fråga som jag tycker att ni i första hand
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 69
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
58
skall klara ut inom socialdemokratin, innan ni tillsammans med Ny Demo-
krati ålägger televerket att föra en viss politik.
Anf. 153 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Först till frågan hur vi står i förhållande till det tidigare beslut
som vi har fattat i riksdagen. Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern
om han anser att det beslut om teletaxorna som vi nu diskuterar är i överens-
stämmelse med riksdagens tidigare beslut. Riksdagen har nämligen beslutat
att man långsiktigt skall minska på spännet mellan affärstaxorna, för att ut-
trycka det enkelt, och samtalstaxorna, inte att man på en enda gång skall
höja taxorna med 140 %. Vi ifrågasätter om beslutet står i överensstämmelse
med det av riksdagen tidigare fattade beslutet.
Sedan till frågan om taket skall var 25 % eller 50 % av nettoprisindex, som
Mats Odell tar upp här. Utskottet säger, och det sägs i motionen, att detta
bör prövas. Det skall kommunikationsministern göra. Jag hoppas att han
skall komma tillbaka till riksdagen och tala om vad denna prövning föranle-
der. Mats Odell vet likaväl som jag att vi inte varit ute efter att taxorna höjs
till 70 % av nettoprisindex. Tar man del av vad som har sagts i debatten är
det lätt att konstatera detta. Vad vi har varit ute efter är att televerket inte
får tolka beslutet så att man på en gång kan höja taxorna för samtalen med
140 %, inte av nettoprisindex utan en reell höjning med 140 %.
Anf. 154 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi skall nu titta på det som televerket har kommit in med. Vi
skall redovisa det för riksdagen så småningom. Sedan kan Hans Gustafsson i
lugn och ro tillsammans med sin riksdagsgrupp gå igenom det och försöka
komma fram till vad som långsiktigt är hållbart för att vi skall få en bra tele-
politik i Sverige när vi introducerar konkurrens. Det är vad regeringen är i
full färd med att göra. Vi håller på med en genomlysning av televerkets hela
kostnadsstruktur och försöker komma fram till vad som är rimligt.
Jag vill inte föregripa den analys av televerkets kostnadsstruktur som på-
går inom departementet. Jag hoppas att vi, när vi skall redovisa den för ut-
skottet och riksdagen framöver, i lugn och ro och bortkopplat från den popu-
lism som det så upphetsat talades om för några månader sedan kan arbeta
för att komma fram till vad som är hållbart för att vi skall få en bra telein-
frastruktur över hela landet. Glesbygden skall inte längre subventionera
storstäderna, och företagen skall inte längre subventionera hushållen, utan
vi skall få en kostnadsanpassad teletaxa.
Anf. 155 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Kommunikationsministern använder sig av ett litet konstigt
språkbruk, när han säger att det är populism att vilja se till att hushållen får
en rimlig kostnadsutveckling i förhållande till konsumentprisindex. Det är
ett ganska rimligt krav. Det är ganska upprörande brutalt att höja taxorna
med 140 %, och det är det som vi har reagerat emot, vilket framgår av de
debatter som har förts här i kammaren. Det rör sig inte om de 70 procenten,
utan om nettoprisindex.
Vi skall med intressa studera de förslag som så småningom framläggs av
kommunikationsministern. Den här debatten har i vaije fall klarlagt att det
som nu sker inom televerket inte är beroende av dessa sex månader. Jag kan
inte tolka kommunikationsministern på annat sätt. Det kan möjligen vara
beroende av att man är oroad för den framtida taxesättningen, men inte för
de sex månaderna. Därmed borde den diskussionen kunna avföras.
När kommunikationsministern i det skriftliga svaret till mig säger att kost-
naderna på grund av taxeändringen är 600 milj. kr. är det inte fråga om 600
milj. kr. på helårsbasis till följd av riksdagens beslut, utan till följd av riksda-
gens och regeringens beslut. Enligt riksdagens beslut uppgår kostnaderna till
350 milj. kr. under ett helår och 175 milj. kr. under ett halvår. Det var rege-
ringen som fattade beslutet att taxorna skulle fastställas till samma nivå 1992
som de hade 1991. Detta har inte riksdagen begärt, inte ens gjort en antydan
om.
Anf. 156 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag känner mig trots allt mer optimistisk nu när jag har reso-
nerat med Hans Gustafsson. Jag hoppas att vi, när utredningen är färdig, får
se över detta i lugn och ro och att vi gemensamt kan hitta en hållbar teletaxe-
politik för Sverige.
Anf. 157 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag har samma förhoppning som kommunikationsministern.
Jag kan försäkra honom att vi tittar i lugn och ro på allting. Om kommunika-
tionsministern hade gjort det när det gäller taxefrågan, hade vi inte behövt
ha den här diskussionen. I så fall hade inte kommunikationsministern ställt
sig bakom förslaget att höja samtalstaxorna med 140 %.
Anf. 158 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag är litet bekymrad över att Hans Gustafsson hela tiden
återkommer till de 140 procenten. Det är ett procenttal som inte håller i
verkligheten. Man skall ha ett mycket säreget telefonmönster om man som
enskild abonnent skulle drabbas av en höjning med 140 %. De utredningar
som televerket har levererat till departementet och som är offentliga visar
på någonting helt annat än de 140 procenten.
Anf. 159 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag har talat om samtalstaxan. Jag har material från telever-
ket, som visar att det i stället för att kosta 10 öre per minut kommer att kosta
22 öre per minut i fortsättningen. Det är en höjning med 120 %. Dessutom
slopas uppdelningen i dagens taxesystem med en taxa på förmiddagen och
en annan på eftermiddagen. Man kommer att tillämpa dagtaxa hela tiden.
Den sammanvägda effekten av detta är en höjning med 140 %.
Anf. 160 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Den här regeringen är mitt i en process med att bolagisera
televerket för att framöver introducera en konkurrens, inte bara på företags-
sidan där den redan uppenbarat sig utan också på hushållssidan. Detta visar
sig bl.a. från motsvarande processer i Amerikas Förenta Stater leda till be-
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
59
|
Prot. 1991/92:69 25 februari 1992 |
tydligt lägre kostnader för abonnenterna. Det är den linjen som vi nu driver, |
taxestruktur.
|
Svar på frågor |
Anf. 161 HANS GUSTAFSSON (s): Herr talman! Vi har samma intresse av att taxorna skall vara så låga som Men var försiktig, Mats Odell, med att tala om hur utvecklingen är i andra Jag skulle kunna läsa upp redogörelsen om de engelska förhållandena, Anf. 162 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds): Herr talman! Den här debatten är mycket intressant. Vi skulle säkert Hans Gustafsson ger ett exempel på hur det är i Storbritannien. Där har Vi studerar för närvarande genom ett mycket ambitiöst program hur vi Anf. 163 HANS GUSTAFSSON (s): Herr talman! Naturligtvis skall vi tillsammans med kommunikationsminis- Mats Odell väljer att visa hur det är i USA. Jag väljer att visa hur det är Vi kommer med stort intresse att ta del av de förslag som kommunika- |
|
60 |
tionsministern senare återkommer med. Vi har inte frångått huvudprincipen |
om att det skall ske en kostnadsanpassning. Vi har heller inte frångått taket
70 %. Vad vi däremot inte är med på är att samtalstaxorna höjs så brutalt
som det här är fråga om. Jag hoppas att kommunikationsministern inte åter-
kommer med ett sådant förslag.
Anf. 164 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! För tydlighetens skull vill jag bara säga att just det engelska
fallet är ett typexempel på hur man inte skall göra. Att enbart privatisera
kan innebära precis samma nackdelar som ett statligt monopol för med sig.
Vi vill både avskaffa monopolet och införa en effektiv konkurrens.
Anf. 165 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Vi skall väl inte fortsätta med den här diskussionen. Vi lär
få tillfälle att återkomma till denna fråga.
Jag vill dock framhålla att man i England faktiskt dels privatiserat, dels
gett televerket där rätt att självt fastställa sina taxor. Men inom den ramen
finns flera olika fastställda gränser som man måste rätta sig efter. Vidtagna
åtgärder har alltså inte resulterat i den frihet som man trott att man skulle
få. Sannolikt är orsaken att man inte vågar ge den friheten. Då skulle företag
med monopolställning utnyttja den.
Anf. 166 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! I detta mitt sista inlägg vill jag säga att icke ens den genomre-
glering av taxesystemet som Hans Gustafsson efterlyser för televerket i Sve-
rige utgör en garanti för att man får ett kostnadseffektivt telesystem.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 167 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Erling Bager har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att underlätta för kommunerna att öka mängden reparations- och om-
byggnadsarbeten .
Bakgrunden till frågan är att reparations- och ombyggnadsverksamhet är
arbetsintensiv verksamhet. Ökade kommunala reparations- och ombygg-
nadsarbeten skulle därför kunna vara en bra åtgärd mot arbetslösheten i
byggbranschen.
Jag håller med frågeställaren om att det vore bra från flera synpunkter om
kommunerna ökade sin reparations- och ombyggnadsverksamhet.
Underhåll och ombyggnader av kommunala fastigheter är emellertid
kommunernas ansvar, inte statens. Kommunerna kommer därför inte att få
några särskilda stimulans- eller räntebidrag för sådan verksamhet.
Det krävs en fast och uthållig finanspolitik för att säkra låg inflation och
skapa förutsättningar för lägre räntor. En sådan politik är inte förenlig med
nya subventioner till kommunerna. Och låga räntor och låg inflation är vik-
tiga även för kommunernas ekonomi.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
62
Det lönar sig för kommunerna att utföra reparationer och ombyggnader
just nu. Kostnaderna för sådan verksamhet har sjunkit jämfört med tidigare
och kommer inte att öka under den närmaste tiden. Kommunerna får i dag
alltså mer arbete utfört för varje satsad krona.
Insatser lönar sig bra för kommunerna också i den mån de bidrar till att
sysselsätta människor som utförsäkrats från arbetslöshetskassan. Kommu-
nerna slipper därmed utgifter för socialbidrag.
Därför är mitt budskap till kommuner och landsting: Sätt i gång under-
hålls- och ombyggnadsverksamheten nu! Ni vinner inget på att vänta, efter-
som staten inte kommer att ge några bidrag.
Anf. 168 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag hade kanske hoppats på
något mer positivt, men svaret var i varje fall mycket rakt och entydigt.
Några statliga lättnader för kommunerna är inte att vänta. Men problemen
kvarstår ju. Många kommuner har problem med sin ekonomi. Det är kärvt,
och de har bekymmer.
De förslag som kommunalekonomiska kommittén har flaggat med i sitt
betänkande skulle för min hemkommun Göteborg mer eller mindre bli en
ekonomisk katastrof. De slår också mot sådana satsningar som möjliggör för
kommunerna att renovera sina egna fastigheter eller har andra värdefulla
effekter.
Jag skulle tro att finansministern funderar litet grand över hur man skall
lösa dessa problem, och det är nog värdefullt att så sker. Det är jätteviktigt
att man kan få till stånd sådana här arbetsinsatser. Jag hoppas verkligen att
finansministern, när kommunalekonomiska kommitténs förslag så små-
ningom skall resultera i en proposition, skall bidra till lösningar som är rätt-
visa också för storkommunerna, så att det kan skapas en framtidstro när det
gäller den kommunala ekonomin.
Anf. 169 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag kan glädja Erling Bager- med anledning av den oro som
han visade för kommunalekonomiska kommitténs förslag, som jag vet inne-
bär stora problem för Göteborgs kommun - med att dess förslag inte kom-
mer att genomföras exakt som det är utformat i kommittén. Vi arbetar med
förbättringar av detta förslag innan det leder till en proposition.
Icke desto mindre vill jag upprepa det som jag sade i svaret, nämligen att
det nu är lönande för kommunerna att satsa på att utnyttja den lägre prisni-
vån för reparationer och underhåll genom att sätta i gång reparationsverk-
samhet som tidigare har varit eftersatt. Man får nu ut mera av de pengar som
man har. Därtill har självfallet även kommuner och landsting ett ansvar för
sysselsättningsläget inom den egna kommunen.
Några ytterligare pengar just för ombyggnads- och reparationsverksamhe-
ten kommer det alltså inte att bli. Det är viktigt för kommunerna att få detta
klart för sig. Det har kommit till min kännedom, som det brukar heta, att en
del kommuner kanske har hoppats på att det skall komma statliga pengar
framöver och har legat och väntat på detta. Det är därför viktigt att få klar-
lagt att det inte är någon idé att vänta. Har man projekt som behöver åtgär-
das bör man göra det nu, för det är nu som man får det bästa utbytet av de
insatta pengarna.
Anf. 170 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Det är riktigt att byggkostnaderna har sjunkit med ca 20 %
under det senaste halvåret och att det är billigare att starta renoveringsarbe-
ten nu. Men jag återkommer till att ekonomin är bekymmersam för många
kommuner och att det därför behöver skapas en framtidstro på den kommu-
nala ekonomin.
Jag tar tacksamt emot den viktiga signalen att regeringen och finansminis-
tern är beredda att se till att kommunalekonomiska kommitténs förslag änd-
ras och att man också i exempelvis min hemkommun Göteborg kan få en
framtidstro på de statliga bidragen och på att den typen av regleringar mellan
kommunerna skall genomföras. Jag tror att det här var ett viktigt besked
från finansministern. Man kan kanske komma fram till fler beslut och inrikt-
ningar för att hjälpa kommunerna.
Jag vill också framhålla att jag efter det att jag ställde min fråga fick stati-
stik från boverket över läget beträffande beviljade lån. Det är glädjande att
konstatera att antalet beslut beträffande ombyggnadslån har ökat dramatiskt
under slutet av 1991. Det finns nu 69 000 beviljade lån för ROT-åtgärder be-
träffande lägenheter. Det är tre gånger mer än tidigare, och det är värdefullt
för byggnadsarbetarnas sysselsättning.
Anf. 171 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Även jag råkar ha fått detta pressmeddelande i min hand,
och det framgår av det att sysselsättningen inom bostadsbyggandet jämfört
med förra året t.o.m. väntas öka något i år. Jag håller med Erling Bager om
att det är oerhört centralt med framtidstro - överallt, självfallet inte bara i
Göteborgs kommun. Det är helt centralt för möjligheterna att få i gång den
svenska ekonomin igen att framhålla det som är bra i den svenska ekonomin.
Om jag skall vara alldeles uppriktig tror jag att det mest centrala för att
detta också skall ge effekt i verkligheten är att räntan och inflationen hålls i
schack på en låg nivå. Det är primärt en fråga om förtroende för finanspoliti-
ken.
En finanspolitik som skall skapa ett sådant förtroende, så att denna opti-
mism och framtidstro har någon chans att bli realistisk, kan inte syssla med
subventioner till kommunala byggen, ombyggnader eller andra verksamhe-
ter. Därför är mitt svar: Det är nödvändigt för att skapa denna framtidstro,
som är viktig, inte minst för att få bukt med arbetslösheten.
Anf. 172 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att den ekonomiska politiken och
räntans nivå är grunden. Det är grundläggande att man kan pressa ner räntan
och därigenom få fram ett billigare byggande.
Den glädjande statistiken från boverket är positiv. Den kommer att bidra
till att många fler kan få arbete med reparationer och ombyggnader. Nu kan
ett pressmeddelande av detta slag vara väl optimistiskt. Jag tror ändå att det
ligger mycket bakom att så många lån är beviljade.
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
63
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Svar på frågor
Det handlar i huvudsak om privata hyresvärdar och kommunala bostads-
bolag. För kommunerna och deras fastigheter, skolor och institutionsbygg-
nader m.m. är det fortfarande besvärligt med ekonomin. Det är positivt att
det nu kommer signaler om att den kommunalekonomiska kommitténs för-
slag kommer att justeras. Det skapar framtidstro, och det tycker jag, i likhet
med finansministern, är viktigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1991/92:KU23 och KU24
Skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkU14 och SkU15
Justitieutskottets betänkande 1991/92:JuU9
Försvarsutskottets betänkanden 1991/92:FöU7 och FöU8
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SfU7
Från statsrådet Beatrice Ask hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Med hänvisning till riksdagsordningen kap. 6:1 får jag meddela att jag på
grund av hög arbetsbelastning inte är i tillfälle att besvara Gudrun Schymans
ställda interpellation om de planerade nedskärningarna av statsbidraget till
komvux inom föreskriven tid.
Jag avser att besvara interpellationen fredagen den 27 mars.
Stockholm den 25 februari 1992
Beatrice Ask
Från justitieminister Gun Hellsvik hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Jag vill anmäla att Alf Wennerfors interpellation 1991/92:88 om beman-
ningen i polisdistrikten m.m. inte kommer att besvaras inom föreskriven tid
på grund av interpellantens förhinder att ta emot svaret. Jag har kommit
överens med Alf Wennerfors om att besvara denna interpellation den 27 feb-
ruari 1992.
Stockholm den 25 februari 1992
Gun Hellsvik
64
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Från justitieminister Gun Hellsvik hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Jag vill anmäla att Margareta Viklunds interpellation 1991/92:95 om rasis-
tiska organisationer och Hans Göran Francks interpellation 1991/92:97 om
åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet inte kommer att besvaras inom
föreskriven tid på grund av Hans Göran Francks förhinder att ta emot svaret.
Interpellationerna 95 och 97 kommer att besvaras i ett sammanhang. Jag har
kommit överens med interpellanterna om att besvara dessa interpellationer
den 12 mars 1992.
Stockholm den 25 februari 1992
Gun Hellsvik
Från statsrådet Reidunn Laurén hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Jag vill anmäla att Hans Göran Francks interpellation 1991/92:103 om hy-
reslagskommitténs förslag till ny hyreslag, m.m. inte kommer att besvaras
inom föreskriven tid på grund av interpellantens förhinder att ta emot svaret.
Jag har kommit överens med Hans Göran Franck om att besvara denna in-
terpellation den 19 mars 1992.
Stockholm den 25 februari 1992
Reidunn Laurén
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
1991/92:87 Reserabatter för studerande m.m.
1991/92:94 Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.
1991/92:97 Främjande av biobränsleanvändningen
1991/92:99 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 samt om ändringar i
den statliga organisationen på kärnavfallsområdet
1991/92:101 Värnpliktsutbildning
1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt
anslag för budgetåret 1992/93
1991/92:124 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år
1991/92:149 Avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m.
65
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Anmäldes att följande fråga framställts
den 24 februari
1991/92:427 av Bertil Danielsson (m) till statsrådet Alf Svensson om renings-
anläggningar som bundet bistånd till de baltiska staterna:
De tre baltiska länderna har stora problem med miljöförstöringen. I
många fall sker utsläpp av skadliga ämnen till luft, mark och vatten utan
föregående rening. De ekonomiska resurserna för dessa länder att själva
komma till rätta med problemen är otillräckliga.
Svenska företag har på reningsteknikområdet uppnått hög kompetens
med systemlösningar som ligger väl framme även internationellt.
Vilka åtgärder är regeringen beredd att medverka till för att svenska före-
tag inom ramen för bundet bistånd skall kunna få i uppdrag att bygga re-
ningsanläggningar i Baltikum?
30 § Kammaren åtskildes kl. 19.09.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.33 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
66
Tisdagen den 25 februari
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Anmälan om ny ordförande i arbetsmarknadsutskottet.......... 1
1 § Justering av protokoll................................. 1
2§ Svar på fråga 1991/92:413 om Waldorfskolorna............. 1
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Berit Löfstedt (s)
3 § Svar på fråga 1991/92:417 om nordiska frågor i läroplanskommit-
tén ............................................. 3
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Berit Oscarsson (s)
4 § Svar på fråga 1991/92:400 om konventioner gällande vårdnad om
barn............................... 5
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Marianne Jönsson (c)
5 § Svar på frågorna 1991/92:412 och 425 om sanktionerna mot Syd-
afrika ........................................... 8
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Hans Göran Franck (s)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
6§ Svar på fråga 1991/92:419 om Östersjösamarbetet........... 12
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Mats Hellström (s)
7 § Svar på fråga 1991/92:396 om möjlighet för alla att ta in svenska
TV-sändningar 15
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Hans Dau (m)
8 § Svar på fråga 1991/92:393 om regionalpolitiska medel till upprust-
ning av kommunala VA-nät.......................... 17
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Gunnar Thollander (s)
9 § Svar på fråga 1991/92:420 om arbetsmarknadsinsatser för ungdo-
mar ............................................ 18
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
10 § Svar på fråga 1991/92:424 om arbetsmarknadsinsater för handi-
kappade ......................................... 22
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Björn Samuelson (v)
11 § Svar på fråga 1991/92:415 om den tillfälliga föräldraförsäkringen 23
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Charlotte Branting (fp)
12 § Svar på frågorna 1991/92:385, 395, 397,398 och 406 om åtgärder
mot väpnade rån, m.m.............................. 25
67
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Rune Backlund (c)
Hans Dau (m)
Göthe Knutson (m)
Göran Magnusson (s)
Sigge Godin (fp)
13 § Svar på fråga 1991/92:391 om brottslingar som överlämnas till
sluten psykiatrisk vård.............................. 36
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Birgit Henriksson (m)
14 § Svar på fråga 1991/92:382 om brott mot de mänskliga rättighe-
terna............................................ 38
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Margareta Viklund (kds)
15 § Svar på fråga 1991/92:410 om svenskt bidrag till återuppbygg-
nadsarbete i Eritrea................................ 41
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Eva Johansson (s)
Ajournering........................................... 44
Återupptagna förhandlingar............................... 44
16 § Svar på fråga 1991/92:404 om konkurrensen vid infrastruktur-
upphandlingen .................................... 44
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sten-Ove Sundström (s)
17 § Svar på fråga 1991/92:408 om nedskärningarna inom vägverket 47
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Monica Öhman (s)
18 § Svar på fråga 1991/92:418 om Arlandabanan.............. 50
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ines Uusmann (s)
19 § Svar på fråga 1991/92:421 om uttalande om delpensionen .... 52
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ingela Thalén (s)
20 § Svar på fråga 1991/92:422 om planerat tunnelbygge genom Hal-
landsåsen ........................................ 54
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ingegerd Sahlström (s)
21 § Svar på fråga 1991/92:423 om televerkets investeringar...... 56
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Hans Gustafsson (s)
22 § Svar på fråga 1991/92:411 om åtgärder mot byggarbetslösheten 61
Finansminister Anne Wibble (fp)
Erling Bager (fp)
23 § Förnyad bordläggning................................ 64
24 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:99........... 64
25 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:88........... 64
26 § Meddelande om svar på interpellationerna 1991/92:95 och 97.. 65
27 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:103.......... 65
28 § Bordläggning...................................... 65
29 § Anmälan om fråga
1991/92:427 av Bertil Danielsson (m) om reningsanläggningar
som bundet bistånd till de baltiska staterna........... 66
Prot. 1991/92:69
25 februari 1992
69
gotab 40966, Stockholm 1992