Protokoll
1991/92:66
Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen som sup-
pleant i utbildningsutskottet och trafikutskottet under Ulrica Messings ledig-
het anmält hennes ersättare Raimo Pärssinen.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i utbildningsutskottet
Raimo Pärssinen (s)
suppleant i trafikutskottet
Raimo Pärssinen (s)
Justerades protokollet för den 13 februari.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:85 till konstitutionsutskottet
1991/92:108 till näringsutskottet
1991/92:110 till lagutskottet
Beträffande de på föredragningslistan upptagna ärendena, bostadsutskot-
tets betänkande BoUlO, jordbruksutskottets betänkanden JoUlO, JoU9 och
JoUll, konstitutionsutskottets betänkande KU21, finansutskottets betän-
kande FiUll, justitieutskottets betänkanden JuU6 och JuU8, lagutskottets
1 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 66
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
betänkanden LU16 och LU17 samt utrikesutskottets betänkande UU18, be-
slöt kammaren på förslag av talmannen att de fick företas till avgörande i ett
sammanhang sedan debatten i alla dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU10 Konkurrensen i den kommunala planeringen - ändring i
plan- och bygglagen (prop. 1991/92:51).
Anf. 1 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas en ändring i plan- och byggla-
gen, allmänt benämnd PBL.
Ändringen innebär att kommunerna i fortsättningen förbjuds styra etable-
ringar av livsmedelsförsäljning i planer där handel skall bedrivas.
Den ändring som föreslogs i propositionen var illa genomtänkt. Det före-
slogs nämligen att konkurrensen skulle införas som ett allmänt intresse i
första kapitlet. Detta skulle ha betytt att inte bara konkurrensen inom detalj-
handeln skulle ha främjats utan att all markanvändning skulle ha konkurre-
rat inbördes, något som skulle ha stridit mot det grundläggande syftet med
planlagstiftningen. Detta har nu ändrats av utskottet efter ett påpekande i
vår motion.
Ändringen är föranledd av en debatt i massmedia under senare år om bil-
ligare livsmedel, där PBL och det kommunala planmonopolet getts skulden
för höga matpriser.
Bert Karlsson drev i förra årets valkampanj, ivrigt påhejad av massmedia,
en klappjakt på det kommunala planmonopolet och PBL.
Många har ryckts med i denna jakt i rädsla för att annars bli beskyllda för
konkurrensbegränsning.
Det kommunala planmonopolet innebär att kommunerna i en planprocess
i samråd prövar var det är lämpligt att lokalisera skolor, affärer, industrier,
bostäder osv.
Vilka som etablerar sig på den planerade marken kan och skall inte kom-
munerna styra. Detta är mycket klart uttiyckt i motivtexten i PBL-proposi-
tionen från 1985.
I PBL kan detaljhandel med livsmedel regleras. Denna möjlighet infördes
i planlagstiftningen i samband med PBL:s tillkomst 1987, på begäran av
kommunerna på grund av de problem som oönskade butiksetableringar
förde med sig, framför allt parkeringsproblem och olycksrisk när parkerings-
behoven i vissa områden mångdubblades och krav restes på kommunerna att
åtgärda problemen.
Huvudregeln vid planering av handelsområden är ändock att handelsän-
damålet inte får preciseras ytterligare i detaljplaner. Skälet är att främja kon-
kurrensen. Detaljplaner skall utformas så att de medger förändring och för-
nyelse, t.ex. nya butiksformer.
Ytterligare preciseringar bör göras endast om det finns särskilda skäl för
detta. En viss reglering av livsmedelsförsäljning bör vara möjlig om det finns
skäl för detta, t.ex. om det har stöd i översiktsplan, varuförsörjningsplan
e.d.
De styrningsmöjligheter som majoriteten nu vill ta bort har således funnits
i drygt fyra och ett halvt år, och endast ett fåtal av de planer som kommit till
efter den 1 juli 1987 innehåller dessa preciseringar.
Att skylla dyra matpriser på PBL har inte mycket med verkligheten att
göra. De som tror att den ändring majoriteten nu är i färd med att fatta beslut
om kommer att ändra på detta kommer att bli grymt besvikna.
Det kanske främsta skälet till att vi inte vill att staten här skall gå in med
pekpinnar och styra är att vi har full tilltro till kommunpolitikerna.
Staten skall inte komma och säga: Vi vill förbjuda er att i undantagsfall
styra detta. Problemen som kan uppkomma i och med detta får ni däremot
lösa bäst ni kan. De är inte våra problem.
Vi socialdemokrater litar på våra kommunpolitiker. Vi tror att de har den
bästa kunskapen och kännedomen om de lokala förhållandena och proble-
men och kommer att hantera detta med den restriktivitet som lagen föreskri-
ver. Här behövs inga statliga förbud. Den debatt som har förekommit i frå-
gan har naturligtvis alla tagit del av.
Vad som på ett avgörande sätt skiljer oss socialdemokrater från moderater
och folkpartister i denna fråga - och efter valet även centern - är att vi värnar
om närbutiker och de icke bilburna människornas behov av den service som
en affär nom gångavstånd ger.
Om näri itiker försvinner på grund av en oplanerad extern etablering som
i första hand x änder sig till bilburna konsumenter, drabbas de icke bilburna -
framför allt pei/ionärer och folk med rörelsehandikapp samt barnfamiljer.
De förlorar sin butik och den gemenskap den skapar i ett bostadsområde. I
stället får de sitta hemma och vänta på att den kommunala hemtjänsten kom-
mer för att åka och uträtta deras ärenden. Utöver försämringen för de
boende ökar kommunernas kostnader för hemtjänsten markant - så länge
kommunerna nu har råd med denna.
PBL kom i sin nuvarande form till genom en överenskommelse mellan so-
cialdemokraterna och centern, detta för att ge lagen ett så brett stöd i riksda-
gen som då var möjligt, så att lagen skulle ha en bred majoritet även efter
ett eventuellt regeringsskifte.
I dessa förhandlingar fick båda parter, som brukligt är i sådana samman-
hang, både ge och ta. Jag minns särskilt de försämringar inom naturvårdens
område som centern så envist verkade för.
Det är en hederssak att stå vid en uppgörelse. Centern lever inte upp till
denna heder utan viker sig även i denna fråga för moderaterna.
Jag beklagar detta djupt. Centern är inget parti man kan lita på längre.
Detta har även många väljare upptäckt, om man skall tro den senaste SIFO-
mätningen, där centern på kort tid halverats.
Jag beklagar det även ur de äldres och icke bilburnas synvinkel.
Folkpartiet säger sig emellanåt - när den socialliberala kostymen är på -
värna om äldre och handikappade. Men sedan Ny start för Sverige lansera-
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
des och efter valet har den kostymen inte varit på. Folkpartiet är således
inget parti att lita på för dessa människor.
Kds har efter valet lagt sig helt platt för moderaterna, så där finns heller
inget att hoppas på för dessa människor.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen och avslag
på hemställan i betänkandet.
Anf. 2 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Den förändring av plan- och bygglagen som vi nu talar om
består av en enda mening: ”Näringsfrihet och en effektiv konkurrens skall
främjas.” Den meningen är det som förorsakar hela den här diskussionen
och en rad diskussioner i andra sammanhang.
Jag har svårt att se att den meningen i sig innehåller något som någon av
oss i något parti skulle ha någonting emot.
Vi utgår från att det råder näringsfrihet i vårt land. Vi utgår från att en
effektiv konkurrens skall råda och kunna främjas.
Varför vill vi då inte ha med denna mening i den förändrade plan- och
bygglagen? En orsak är att det på olika sätt kan försämra servicen för dem
som bor ute i kommunerna.
Den allra främsta orsaken är att vi tror att kommunerna själva kan avgöra
vad som är bäst ur konkurrenssynpunkt, vad som är bäst för dess invånare,
vad som är bäst från stadsplanesynpunkt, osv. Vi tycker att man ute i kom-
muerna har full kapacitet att själv avgöra sådana här frågor.
Det förhindrar inte att jag, mitt parti och många andra är medvetna om
att det sker misstag ute i kommunerna och att det finns konkreta exempel på
att en effektiv konkurrens inte råder - att det mellan politiska partier kan
finnas en uppgörelse om att det är Konsum och ICA som skall ha var sin
del av kommunen, om kommunen inte är så stor, eller var sin stadsdel, om
kommunen är stor. Det är naturligtvis fel, och jag tror inte att något parti
ställer sig bakom den typen av oheliga allianser eller anser att detta främjar
framtagandet av billiga och bra livsmedel eller att det ger bra möjligheter för
invånarna i en kommun till valfrihet. Men detta kan inte leda till att man
ändrar lagen. Jag står därför fast vid vår uppfattning att kommunerna själva
skall kunna avgöra denna fråga.
Fru talman! Jag skall fatta mig kort och stanna här och instämma i social-
demokraternas reservation i denna fråga.
Anf. 3 BERTIL DANIELSSON (m):
Fru talman! I plan- och bygglagen, PBL, regleras hur mark- och vattenom-
rådena skall användas. Enligt denna skall olika intressen vägas mot var-
andra, enskilda och allmänna, enligt översiktsplanerna översiktligt och en-
ligt detaljplanerna mera i detalj. I dessa anges var industrier kan förläggas,
bostäder byggas, vägar dras fram, handel etableras, osv.
Det är viktigt och nödvändigt att planutformningen inte innebär att vissa
intressen får stå tillbaka för andra eller att konkurrensen begränsas genom
planbestämmelser. Inom handeln är detta särskilt viktigt.
I den nuvarande plan- och bygglagstiftningen ges möjlighet att genom de-
taljplan styra detaljhandelns utformning och etablering. Härigenom begrän-
sas den fria konkurrensen på ett otillåtet sätt. Kommunpolitiker får inte
träda i konsumenternas ställe genom att bestämma var, hur och under vilka
former handel skall ske. I stället skall konsumenterna genom sina fria val av
inköpsställen avgöra lokalisering och verksamhetsformer för detaljhandeln.
Regeringens förslag till riksdagen i denna fråga syftar till att undanröja
den styrning som lagstiftningen i dessa hänseenden har. Bostadsutskottet,
liksom näringsutskottet, instämmer i regeringens bedömning. Emellertid
har en annan lagteknisk lösning föreslagits av bostadsutskottet, vilken på ett
tydligare sätt klargör syftet med lagändringen.
Det måste i detta sammanhang göras helt klart att det inte är fråga om
någon ändring i det kommunala planmonopolet. Kommunen skall även fort-
sättningsvis ha ansvaret för när och var planläggning skall ske och ha möjlig-
het att utforma en i kommunen önskvärd utveckling inom ramen för bestäm-
melserna i PBL.
Lagrådet har inte haft något att invända mot den lagtekniska lösningen
eller själva lydelsen i den föreslagna föreskriften.
Om den föreslagna ändringen får riksdagens stöd, kommer kommunerna
inte längre att ha möjlighet att i detaljplan precisera handelsändamålet till
en viss form av handel. Den nuvarande möjligheten att i detaljplan särskilt
reglera detaljhandel med livsmedel och detaljhandel med skrymmande va-
ror kommer således inte att finnas kvar. Genom den av utskottet föreslagna
ändringen kommer bättre förutsättningar än i dag att finnas för att en effek-
tiv konkurrens skall kunna uppnås. En övergång mellan olika former av han-
del kommer också att underlättas.
Utskottet pekar vidare i betänkandet på det förhållandet att den nu före-
slagna ändringen och den ändrade synen på konkurrensens betydelse inte
påverkar gamla detaljplaner. Denna fråga bör övervägas i ett större sam-
manhang, och det bör överlåtas till regeringen att bedöma i vilka former
dessa ytterligare överväganden skall ske. Utskottet anser att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen detta till känna.
Fru talman! Socialdemokraterna, liksom vänsterpartiet, vill i denna fråga
inte vara med om någon ändring. De är nöjda med reglerna som de är nu.
Detta ställningstagande är uppenbarligen ideologiskt betingat. Har man som
utgångspunkt att politiker vet bättre än - som i detta fall - konsumenterna,
blir ställningstagandet lätt. Övertron på planerares och politikers förmåga
att styra och reglera finns oförändrat kvar. Då offras gärna konsumenternas
fria val och människornas möjlighet att själva träffa avgöranden. Utskotts-
majoriteten delar dock inte denna uppfattning.
Man kan konstatera att det finns en dualism i det resonemang som förs i
reservationen. Det hävdas i reservationen att man värnar om den fria kon-
kurrensen. Men samtidigt vill man begränsa denna konkurrens genom att ha
kvar en styrande lagstiftningsparagraf.
Med den nya synen på konkurrensens betydelse, som bl.a. kommer till
uttryck i konkurrenskommitténs betänkande, och i ljuset av reglerna inom
EG, är det naturligt och nödvändigt att öka etableringsfriheten inom detalj-
handeln. Vi politiker måste myndigförklara konsumenterna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i bostadsutskottets betänkande
1991/92:10 och avslag på reservationen och meningsyttringen.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Anf. 4 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte varför Bertil Danielsson inte litar pä sina kom-
munpolitiker, det gör åtminstone vi.
När Bertil Danielsson talar omvalfrihet för konsumenterna undrar jag vil-
ken valfrihet pensionärer, handikappade och barnfamiljer utan bil har om
de bor i ett område där det på gångavstånd finns en närbutik, som måste
läggas ned på grund av en extern etablering. Ett förverkligande av det före-
liggande förslaget leder till att dessa människor förlorar den möjlighet till
gemenskap som det innebär att träffa bekanta och andra människor i närbu-
tiken, alltså den sociala gemenskap som en närbutik ger.
Sedan kan man ställa frågan varifrån kommunerna skall ta de pengar som
krävs för den utökade hemtjänst som kommer att behövas i och med detta.
Kommunernas anslag skärsju ned med 7,5 miljarder nästa år. Trots detta får
kommunerna ökade kostnader.
För några år sedan gjorde socialförvaltningen i Trollhättan en undersök-
ning om vilka konsekvenser på omsorgen som en nedläggning av ytterligare
en närbutik i ett område skulle få. Enligt prognoserna skulle 1 170 personer
i Trollhättan vara över 80 år och ha behov av hemhjälp år 1995. Man spanade
alltså litet in i framtiden. Varje person i denna grupp som mister sin närbutik
innebär en och en halv timme mer arbete för hemtjänstpersonalen per vecka
för inköp. Följden blir att kommunen behöver 45 extra heltidsanställda hem-
samariter, vilket kostar 7,75 milj.kr. Dessutom kommer kostnaderna för
färdtjänst att öka.
Bertil Danielsson, det är inte så att politikerna ensamma och isolerade sit-
ter och gör upp planer. Jag har själv suttit med i en byggnadsnämnd, och
därför vet jag att man där samordnar och sammanväger alla intressen som
kommer fram vid remissomgångar och under hela planprocessen. Sedan
sammmanställs detta material till en plan, där man så långt som möjligt tar
hänsyn till alla intressen.
Anf. 5 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Jag är mycket förvånad över att Rune Evensson gör sådana
vidlyftiga och långtgående tolkningar av en förändring i detta hänseende.
Enligt Rune Evenssons tidigare anförande hade förändringar varit aktuella
vid ganska få tillfällen. Men nu skall helt plötsligt de flesta närbutikerna i
vårt land försvinna, och inga människor som har rörelsehinder, barnfamiljer
eller andra människor som behöver hjälp kommer att se någon butik inom
sitt närområde.
Det kommer självfallet inte att bli på det sättet. En klok butiksägare kom-
mer med stor sannolikhet att ta hänsyn till den befolkning som bor i området
och anpassa sina etableringar efter vad kunderna önskar.
Det finns säkert många människor som har behov av och som tycker om
sina närbutiker. Dessa kommer då att finnas kvar. Det här speglar männi-
skors fria val, och det tror jag är en lycklig utveckling.
Det är inte fråga om antingen-eller, utan det kommer att vara fråga om
både-och. Det handlar alltså både om närbutiker och andra mera externt
etablerade butiker.
Det finns en skillnad mellan Rune Evenssons och mitt synsätt. Jag tycker
nämligen att konsumenterna i större utsträckning genom sina fria val själva
skall avgöra var butikerna skall finnas och vilket sortiment dessa skall ha.
Anf. 6 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Bertil Danielsson är förvånad över mitt inlägg. Vad jag för-
sökte mig på var att beskriva vad som kommer att hända om den föreslagna
ändringen genomförs.
Bertil Danielsson säger att närbutikerna kommer att leva kvar, trots att
nya externa butiker etableras. Det är möjligt att det blir så på sina håll. Men
generellt tror jag inte att det går att fortsätta att driva närbutiker med förlust.
De lever ju på samma marknad som alla andra.
Så till en annan sak. Vad man gör i dag är att man planerar ett handelsom-
råde. Parkeringsbehovet dimensioneras efter vad som antas ske inom det ak-
tuella området.
Jag tar två olika etableringar som exempel. En trävarubutik behöver
ungefär 5 parkeringsplatser per 1 000 m2 affärsyta. En dagligvaruhandel där-
emot behöver 50 parkeringsplatser för motsvarande yta.
Om kommunerna inte har någon som helst styrning, vad kommer då att
hända i ett område av nämnda slag där det hux flux finns en livsmedelsbutik?
Jo, stora trafikproblem uppstår. Det kommer att vara förenat med olycksris-
ker. Till slut kommer människor att vända sig till kommunen med krav på
åtgärder. Då blir det ju kommunen som får lösa problemet.
Anf. 7 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Rune Evenssons beskrivning av de problem som skulle uppstå
framöver är väldigt långtgående. I nästa replik blir det kanske tal om visserli-
gen inte en nationell men dock en kommunal katastrof till följd av att vi änd-
rar plan- och bygglagen. Det är väl ungefär vad som ligger i luften. Självfallet
kommer det inte att bli på det sätt som Rune Evensson här beskriver det
hela.
Rune Evensson säger att det endast är i ett fåtal fall som kommunerna har
hindrat etablering på det sätt som lagen nu ger möjlighet till. Men det kan
man inte säga samtidigt som man säger att allt ont och elände kommer att bli
ett faktum när den här begränsningen tas bort. Det är inte möjligt att inta
två olika ståndpunkter samtidigt.
Vidare har jag inte fått något besked om varför socialdemokraterna i sin
reservation säger att de är måna om att värna konkurrensen när de samtidigt
är beredda att ha kvar en konkurrensbegränsande paragraf i plan- och bygg-
lagen.
Konsumentutredningen deklarerar ju ganska klart i sin analys hur det här
har fungerat: Slutsatsen av utredningen, som hänför sig till insamlade upp-
gifter under i huvudsak september månad 1989, blev att kommunerna inom
ramen för det kommunala planmonopolet kan styra och kontrollera han-
delns etableringar på ett sätt som får konkurrenseffekter.
Rune Evensson vill alltså ha kvar den här begränsningsmöjligheten. Han
vill begränsa konkurrensen, trots att han i nästa mening säger att han vill ha
lättnader. Det resonemanget går inte riktigt ihop.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Talmannen anmälde att Rune Evensson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 8 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Fru talman! Professor Ulf af Trolle har flyttat från Sverige och bor nu i
Frankrike. Skälen till att han bor där i stället för i Sverige hör hemma i skat-
tedebatten. Det som är intressant här är att han tycker mycket om svenska
skorpor. Sådana finns, som tur är, i Frankrike och kostar där 29 franc kilot,
och det är ungefär lika mycket i svenska kronor räknat. Det som är hårre-
sande och som är ett faktum är att samma svensktillverkade skorpor i Sverige
kostar 58 kr. kilot. Svensktillverkade skorpor kostar alltså dubbelt så mycket
i Sverige som i Frankrike.
I förmiddags var jag i en Konsumbutik vid Järntorget nära riksdagen och
köpte pålägg. Herrgårdsost kostade 90:70 kr. per kilo. När det gäller gre-
véost var det ännu värre, 91:60 kr. per kilo. Salami, håll i er, kostade 249 kr.
kilot. Det här är dagens priser efter momssänkningen. Politikerna tävlar ju
i det sammanhanget om vem av dem det var som helst och som först ville
sänka momsen.
Beträffande alla sanslösa priser som möter den som handlar mat utnämner
jag osten till baslivsmedlens värsting - det kan röra sig om mer än 90 kr. kilot!
Vad gäller vanlig ost är konkurrensen nästan obefintlig, och det är inte minst
viktigt att anföra i det här sammanhanget.
Konkurrens ger lägre priser och bättre service. Jag har hittills i mitt 35-
åriga liv inte stött på någon som har tyckt att matpriserna ens är någorlunda
låga i Sverige. Men jag har stött på väldigt många människor som har tyckt
att priserna är på tok för höga. Konsumenterna har fått nog. De ord som
många använder om de skyhöga matpriserna lämpar sig varken för kyrkan
eller för kammaren.
Politiker som har underlåtit att värna om konkurrensstimulerande åtgär-
der och därmed låga matpriser kan inte fråntas sitt ansvar. Det är ert fel!
Detta har barnfamiljer och fattigpensionärer samt alla andra konsumenter
fått betala ett högt pris för. Att inte kunna fatta rationella och bra beslut här
är lika idiotiskt som handlingsförlamningen och våndan kring turistmomsen.
Ni kan själva tänka er hur idiotiskt det är! Det sägs att det är en myt att
strutsen stoppar huvudet i sanden, men ibland undrar man var en del politi-
ker gör av sitt.
Jag var nyligen i USA. Det är mycket som jag inte tycker är bra där. Det
finns många fattiga där. Många människor, inte minst barn, saknar sjuk-
vårdsförsäkring. Det är ett enormt resursslöseri. Ja, det finns en hel del att
kritisera. Men man sätter kunden i centrum, och konkurrensen är knivskarp
och stimulerande.
Priserna ligger på en helt annan nivå där jämfört med hur det är här. Jag
menar inte att Coca-Cola kostar mindre än 3 kr. litern på PET-flaska, för det
är ointressant. Det intressanta är att bröd, pålägg, kött, fisk och en hel del
annat där kostar hälften så mycket eller mindre än vad motsvarande varor
kostar i Sverige. Gång på gång när jag är utomlands slår det mig att det inte
är där det är billigt. Det är här som det är dyrt. Tillsammans köper vi
svenskar mat för 135 miljarder kronor. Vi borde kunna sänka matpriserna
med 30 %. Det skulle innebära ca 40 miljarder kronor i prissänkningar. Jäm-
för detta med de barnbidragshöjningar i storleksordningen ett par miljarder
som vi har talat om! Att förändra blir inte lätt, för här är det många elefanter
som kommer att streta emot allt vad de orkar.
Den svenska bonden skall inte lastas i sammanhanget. Han är duktig. Får
han bara konkurrera, på lika villkor, med sina utländska kollegor, står han
sig väl i den konkurrensen både vad gäller pris och vad gäller kvalitet. Där
finns det inte så mycket mera att ge. Det finns det däremot i grossistledet,
inom livsmedelsindustrin och inom detaljistledet. Där finns det oerhört
mycket att göra. Inom området skattesänkningar finns det också en hel del
kvar.
Matmomsen har sänkts. Det är bra. Som vi alla vet är det en större andel
av låginkomsttagarens lön som går till mat än vad som gäller för höginkomst-
tagaren. Så långt är allt bra. Tyvärr finns det otäcka svarta orosmoln på
momshimlen. Frågan är vad det blir av den sänkta matmomsen, om vi inte
följer upp med konkurrensstimulerande åtgärder. Jag är övertygad om att
det, om vi inte följer upp med en rad åtgärder, inte ens blir en tummetott
kvar. Effekterna av momssänkningen kommer inom kort att ätas upp av de
prisökningar som möjliggörs i den oligopolsituation som för närvarande rå-
der. Hur kan ni som ansvarat för den förda politiken tillåta en oligopolsitua-
tion över huvud taget, och särskilt inom livsmedelssektorn? Detta är för mig
en fullständig gåta!
Nu står vi inför att ett steg i rätt riktning för att möjliggöra för prispressare
att verka även där det finns tröga politiker. Detta sker genom en ändring i
plan- och bygglagen.
Hur kan det gå? Ett exempel är Ingvar Kamprad, en inte helt okänd per-
son. Han är grundare av Ikea. Pensionärer behöver inte bära hem en ny soffa
på ryggen när de handlar där. Det finns t.ex. bilar att hyra. Har man inte
körkort löses det problemet också. För att öka tillgängligheten i Kungens
kurva går det bussar från Hamngatan varje hel timme från kl. 11 till kl. 17.
Dessa bussar går åter varje halv timme, från 11.30 till 17.30. Dessutom är det
nolltaxa, avsevärt bättre än vår skattesubventionerade kollektivtrafik alltså.
Tänk så det kan gå när de råa marknadskrafterna får härja fritt, utan in-
blandning av klåfingriga politiker.
Politiker skall inte längre ha vetorätt och bestämma vad som är bäst för
konsumenterna. Mycket återstår att göra, och detta är det första viktiga ste-
get efter momssänkningen.
Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
(Applåder)
Anf. 9 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har lyssnat på Dan Erikssons i Stockholm anförande och
kan inte förstå vad det hade med PBL att göra. Inget av det Dan Eriksson
sade under hela sitt anförande uppfattade jag hade något som helst med da-
gens ämne att göra. Däremot räknade han upp priset på varor, inte bara i
Sverige, utan i Frankrike, USA och på annat håll. USA var t.ex. ett före-
döme, med billig Coca Cola. USA är inte ett föredöme på alla områden. Det
är en stor mängd människor som svälter i USA.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
10
Vi är överens om en sak, Dan Eriksson och jag, och det är att det är
mycket viktigt med konkurrens. Det poängterar vi mycket tydligt i vår reser-
vation. Vi vill främja konkurrensen. Vi har genom beslut i denna kammare
under föregående år och åren dessförinnan hejdat matprisutvecklingen.
Fr.o.m. någon gång i höstas har matpriserna sjunkit. Det är viktigare åtgär-
der än det vi nu debatterar. Koncentrationen inom matvaruledet är vi helt
överens om att vi måste göra mycket åt. Vi har gjort mycket, men det finns
väldigt mycket kvar att göra.
Jag vill ändå ställa en fråga, för att litet grand föra Dan Eriksson tillbaka
till dagens ämne. Det framskymtar understundom när Ny Demokrati-män-
niskor är i farten i sådana här frågor att ni inte har mycket till övers för det
kommunala planmonopolet. Jag vill fråga Dan Eriksson hur han ser på det
kommunala planmonopolet. Skall inte en planering ta hänsyn till alla männi-
skors åsikter, eller räcker det att en butiksägare säger att han vill bygga på en
bestämd plats? Vad andra tycker i plansammanhang skall då inte ha någon
betydelse.
Man undrar hur det skall gå med kostnader för hemtjänst och sådant som
jag berörde i mitt huvudanförande. Vem skall stå för de kostnaderna, när ni
i ert långa perspektiv vill sänka skattetrycket till 40 %? Var skall man då få
pengar ifrån till hemtjänst osv? Jag upplever att Ny Demokrati inte bryr sig
särskilt mycket om gamla människor, handikappade människor och barnfa-
miljer.
Anf. 10 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Fru talman! Om vi börjar med det sista är det just av hänsyn till barnfamil-
jer och pensionärer som vi agerar så hårt i matprisfrågan. Det är de som
drabbas värst.
Det är riktigt, Rune Evensson, att vi inte är för ett planmonopol, självklart
inte. Det gagnar inte konsumenterna. Nu tror inte jag att vi, om vi upphäver
planmonopolet, kommer att bli av med våra närbutiker. De kommer troligt-
vis att få ett annat utseende. Jag tror att vi kommer att gå mot en utveckling
där vi dels får större prispressarföretag, dels får fler närbutiker. Det kommer
också att innebära att det blir prispress på dessa. De som inte tar sig till de
större butikerna gynnas också av lägre priser. Livsmedelshandlare vill ha så
många kunder som möjligt. De kommer att försöka göra allt för att lösa
detta problem.
Rune Evensson, det är riktigt att matpriserna har sjunkit något, men osten
kostar fortfarande 90 kr. kilot.
Det är en litet märklig beskrivning som Rune Evensson gör av hur litet
politikerna har petat i planerna. Sedan svartmålar han det som kommer att
hända. Det är inte speciellt trovärdigt.
Anf. 11 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Det var ett sensationellt uttalande av Dan Eriksson, vill jag
påstå, som svar på min fråga om det kommunala planmonopolet. Han vill
alltså avskaffa det kommunala planmonopolet.
Det kommunala planmonopolet införde vi i Sverige 1947. Det var en klar
överenskommelse mellan alla partier i Sveriges riksdag. T.o.m. dåtidens hö-
gerparti tyckte att det var en reform i tiden. Därefter har alla tyckt att det är
riktigt att det är kommunerna som skall styra planeringen och att det skall
ske i dagens samverkans- och samrådsform. Alla partier var överens då, alla
partier är överens i dag, utom det nya partiet Ny Demokrati. Det är enligt
min uppfattning en sensationell uppgift som Dan Eriksson lämnar.
Ny Demokrati vill alltså föra tillbaka sådana här frågor till det tillstånd
som rådde före 1947, när den enskilde markägaren själv skötte all planering
och bestämde hur han ville ha sitt område, utan att behöva ta någon som
helst hänsyn till andra människors synpunkter och önskemål i den stora pro-
cess som vi har i samhället i dag. Detta är sensationella uppgifter.
Anf. 12 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Fru talman! Jag får be Rune Evensson om ursäkt. Jag uttryckte mig otyd-
ligt.
Det vi vill upphäva inom det kommunala planmonopolet täcks av det för-
slag till ändring i PBL som vi står inför i dag. Vi vill inte upphäva hela plan-
monopolet. Jag beklagar att jag sade fel.
Anf. 13 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Med anledning av Dan Erikssons anförande vill jag säga att
det i långa stycken var ett ganska riktigt resonemang, även om Dan Eriksson
tog ut svängarna ganska ordentligt och gav sig in på livsmedelspolitikens
prissättningsmekanismer, som kanske ligger något vid sidan av dagens över-
läggningar.
Det jag ville fästa uppmärksamheten på var ett uttalande som jag i och för
sig tycker att det var bra att Dan Eriksson gjorde, nämligen att de politiker
som inte ser till att konkurrensen kan leva fullt och fritt och som inför be-
stämmelser som fördyrar varorna inte har tagit sitt ansvar. Visst är det så.
Därför vill jag ställa en fråga till Dan Eriksson: Hur kan det komma sig att
Ny Demokrati vill medverka till att lika konkurrensförhållanden inte skall
råda i våra butiker? En del skall tvingas att ha en typ av prismärkning som
är dyrare än vad andra butiksägare har. Kan det verkligen vara att ta sitt
ansvar för den fria konkurrensen?
Anf. 14 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Fru talman! Bertil Danielsson syftar på prislapparna. Innan vi har en fri
konkurrens är det viktigt med prislappar. Konsumenter skall kunna jämföra.
Det verkar prispressande. Men vi är inte för regleringar. Så snart vi har en
riktig konkurrens kan vi också avstå från prislapparna.
Jag tycker att debatten här i dag i alla fall har visat att politiker inte skall
ägna sig åt att sälja ost.
Anf. 15 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Det var kanske ett något förvånande uttalande. Innan vi har
fri konkurrens får vi finna oss i att konkurrensen begränsas, dvs. vi måste
alltid ha prislappar i vissa butiker. Det är kontentan av Dan Erikssons utta-
lande. Det är kanske litet förvånande. Förmodligen är det en felsägning även
det.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
11
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
För att konkurrensen skall bli fri måste den vara lika för alla butiker. Blir
den lika, är det ett led i försöken att få en friare konkurrens. Släpp ert krav,
så kommer vi en bit på den väg som vi, såvitt jag förstår, gemensamt vill
vandra.
Anf. 16 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Fru talman! Problemet i dag är att vi har en oligopolsituation. Det är några
få jättar eller drakar som är förhärskande på marknaden. Det kommer att
bli ett svårt arbete att få bort dessa, men vi måste hjälpas åt. Det ansvar som
vi politiker måste ta är att skapa förutsättningar för en riktig konkurrens,
inte nöja oss med en halvmesyr. Men innan vi når dit är ett led fortfarande
att ha prislapparna kvar i våra livsmedelsbutiker. Det möjliggör för konsu-
menterna att jämföra priserna på ett annorlunda sätt än vad annars skulle
vara fallet. Det är viktigt i dag när vi inte har en riktig konkurrens.
Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka Dan Eriksson från Ny Demokrati för ett
väldigt bra inlägg vad gäller att få bort momsen på maten. Det är nämligen
ett krav som vänsterpartiet har drivit under många år. Men vi tycker att de
förändringar som vi har fått genom den sänkning som nu genomförts bara är
en liten del i hela matmomsfrågan. Det är väldigt bra att också Ny Demo-
krati nu kommer att arbeta oförtrutet vidare för att få bort matmomsen.
Jag kan konstatera att det tydligen är så att Dan Eriksson inte handlar så
ofta själv. Det tycks vara en nyhet för Dan Eriksson att priserna på maten är
så höga. Det kan vara bra att göra flera besök i butiker för att kunna hjälpas
åt i kampen mot matmomsen.
Vad gäller att öka konkurrensen instämmer vi i att det är viktigt att det
inte bara är ett litet antal stora företag som styr marknaden. Det tror jag inte
är till godo för konsumenterna.
Jag vet inte om man kan, som Dan Eriksson gör, jämföra t.ex. jättar inom
möbeltillverkningen med små livsmedelsbutiker. Att ha affärer som Ikea,
som ju är framgångsrik med låga priser och som underlättar för kunderna att
ta sig dit och få med sig sina saker hem, kan väl inte vara en framkomlig väg
när det gäller att köpa mjölk och bröd. I Stockholm skall man väl inte behöva
åka in till Hamngatan och ta buss för att köpa mjölk och bröd ute i Kungens
kurva. Det var bara en liten fundering över hur Dan Eriksson tänker sig.
Till slut om kommunernas intressen. Det måste uppenbarligen vara så att
ni i Ny Demokrati inte tror att man ute i kommunerna har kompetens att
bedöma den lämpliga placeringen för en butik, att tillvarata alla invånares
intressen, inte bara intressen hos ett litet antal företag som vill tjäna pengar
på människor. Det är uppenbart att man inom Ny Demokrati inte tycker att
det är särskilt angeläget.
Nu undrar jag alltså: Tror ni inte att man ute i kommunerna kan göra
denna bedömning?
Anf. 18 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Fru talman! Jag vet att det är ett gammalt vänsterkrav att få bort matmom-
sen. Det är bra, där är vi överens. Vi måste nu följa upp frågan. Men politi-
ker skall inte bestämma för människor. Det är bl.a. detta som lett till de höga
matpriserna. Vi måste släppa loss de krafter som vill pressa priserna. Vi
måste hjälpas åt att stimulera konkurrensen i stället för att detalj reglera. An-
nars kommer vi aldrig ur det här.
Exemplet med Ikea visar att då det kommer in lågprispressare, behöver
det inte betyda att hela branschen slås ut. Jag har tittat i telefonkatalogen
och upptäckt att det, trots att Ikea finns, är sju sidor möbelhandlare i Stock-
holmskatalogen. Jag tror att det även kommer att finnas flera livsmedels-
handlare. Människor behöver närhet till sin butik, men man behöver också
butiker som kan hålla priserna nere. Det är orimligt att vi skall betala 30 %
för mycket för den mat som vi äter.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Anf. 19 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Fru talman! Jag instämmer i fråga om konkurrensen. Det är viktigt att
pressa matpriserna. Men jag tror inte att den åtgärd som Dan Eriksson och
den borgerliga majoriteten föreslår, en förändring i PBL, kommer att öka
konkurrensen och samtidigt underlätta för de invånare som inte är särskilt
köpstarka och invånare som har svårt att ta sig långa vägar till köpcentrum.
Anf. 20 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:
Fru talman! Ändringen i PBL ensam kommer inte att uträtta underverk,
men det är en liten viktig del i en stor process som vi måste genomgå för att
få riktig konkurrens. Det här tänker vi driva.
Jag ville med mitt anförande markera den vilja som vi har att kämpa med
näbbar och klor för att få ned matpriserna för vanliga människor.
Anf. 21 SONI A KARLSSON (s):
Fru talman! Den borgerliga majoriteten i bostadsutskottet föreslår att en
förändring skall göras i PBL, så att kommunerna inte längre har möjlighet
att i detaljplan precisera handelsändamålet till en viss form av handel. Ut-
skottsmajoritetens mening är att man därmed uppnår en effektivare konkur-
rens inom detaljhandeln.
Enligt mitt förmenande ger PBL och uttalandena i förarbetena till lagen
goda förutsättningar för att pröva markens användning för olika ändamål
utan att konkurrensen i något väsentligt avseende sätts på spel.
Genom reglerna i PBL kan kommunen bestämma var på marken det är
lämpligt att bedriva olika slag av verksamheter. Däremot ger inte det kom-
munala planmonopolet rätt att bestämma vem som skall bedriva verksamhe-
ten.
I propositionen hävdar regeringen att skillnaden i omgivningspåverkan
mellan olika former av handel i praktiken saknar betydelse, eftersom olika
verksamheter naturligt kan antas söka sig till för verksamheten ändamålsen-
liga platser.
Det som är ändamålsenligt för handeln och för den stora gruppen bilburna
konsumenter är inte ändamålsenligt för dem som saknar bil, inte heller för
miljön. Redan nu flyttar handeln ut från stadskärnor och bostadsområden
till stormarknader och köpstäder utanför staden eller till något industriom-
13
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
råde, dit det i stort sett är omöjligt eller i vaqe fall opraktiskt att gå, cykla
eller åka kollektivt.
Om man tar bort möjligheten till reglering av olika former av handel,
kommer det att innebära risk för ytterligare utflyttning av butiker från stads-
delscentra och bostadsområden. Om detaljhandeln tillåts flytta till platser
dit det inte på något rimligt sätt går att ta sig utan bil, kommer t.ex. äldre,
handikappade och barnfamiljer utan tillgång till bil att få mycket svårt att
klara sina inköp. Det ligger naturligtvis en frihet i att kunna ta bilen och köra
ett antal mil för att handla, men att vara tvungen att göra det på grund av
försämrat utbud på bostadsorten innebär ingen frihet.
Att moderaterna och folkpartiet glatt pläderar för att marknaden helt
skall få råda är ingen överraskning, däremot inger centerns ställningstagande
i denna fråga stor förundran. Miljöminister Olof Johanssons och ”planminis-
ter” Görel Thurdins områden berörs av förslaget. Roland Larsson, riksdags-
ledamot för centern, härvid upprepade tillfällen motionerat om de problem
som externa stormarknadsanläggningar medför: att närservicen slås ut, att
biltrafiken ökar och att det därmed blir större problem med buller, avgasut-
släpp osv.
Inser inte centerns företrädare att regeringens förslag kommer att få just
de negativa följder som ni i andra sammanhang mycket kraftigt har tagit av-
stånd ifrån?
Det dagsaktuella problemet är att många affärsidkare gärna vill öppna bu-
tiker i industriområden. Här är marken billig, och det är lätt att ta sig dit för
den stora gruppen bilister. Att de som saknar bil därmed blir utan service,
att kommunens kostnader för hemtjänsten ökar och att biltrafiken och dess
miljöstörningar blir än värre är inget som de behöver fundera över.
Finns det då inte vissa affärer som passar i industriområden? Jo, inom han-
deln med bilar, möbler, kylskåp och byggvaror, dvs. sådant som man till skill-
nad från t.ex. kläder, skor och livsmedel ändå inte kan ta hem på bussen eller
cykeln. Det kan vara en fördel att slippa ha sådana affärer i stadskärnan,
eftersom de med nödvändighet orsakar mycket trafik.
Men det förslag som den borgerliga majoriteten här har lagt fram innnebär
att kommunerna inte längre skall få besluta om lämpliga platser för olika slag
av handel. Varför detta ingrepp i den kommunala självstyrelsen? I stället för
att öka konkurrensen minskar ni mångfalden.
Efter den föreslagna ändringen i PBL har kommunerna vid planläggning
av ett industriområde endast att välja mellan att tillåta handel eller inte. De
kommuner som vill fortsätta att eftersträva en god närservice för boende och
konsumenter ställs inför problemet att de, trots att de inte skulle ha haft nå-
got emot att godkänna handel med möbler, kylskåp o.d. i ett industriom-
råde, inte kan medge detta, eftersom de samtidigt vill motverka en oönskad
lokalisering av livsmedelsförsäljning. Jag frågar: Kan detta verkligen vara er
mening?
Fru talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till reservatio-
nen av Oskar Lindkvist m.fl. och avslag på hemställan i betänkandet.
14
Anf. 22 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Samstämmigheten är uppenbarligen väldigt stor inom social-
demokratin. Man beskriver framtiden som utomordentligt dyster och ödes-
mättad.
Man kan dra den slutsatsen att varje butik som nu finns i städernas cen-
trala delar i ett slag skulle upphöra efter den 1 april, som om alla butiker som
nu har en god service för de närboende i och med riksdagens beslut skulle
stänga sina dörrar och flytta ut till externa lägen för att slå upp stora varuhus,
dit endast bilburna människor kan komma! Så kommer det självfallet inte
att bli. Det är en beskrivning av verkligheten som inte ligger ens i närheten
av vad som kommer att ske. Det kommer självfallet att finnas butiker, såväl
i städernas centrala delar som litet utanför.
När det gäller planernas innehåll, kommer det givetvis att i detaljplanerna
anvisas områden för handelsändamål. Däremot får man inte reglera typ av
handel - om det skall vara fråga om livsmedel, kylskåpsförsäljning eller bil-
försäljning. Det är denna lilla förändring som kommer att ske.
Det är en relativt måttlig begäran att vi låter konsumenterna i större ut-
sträckning genom sina fria val få avgöra var de skall handla. Det kommer
även i framtiden att finnas servicebutiker, med deras speciella karaktär, som
tillgodoser behoven hos de människor som finns i närområdet. Dessa männi-
skor är fortfarande konsumenter, kunder, och behöver ju handla. Då kom-
mer det också att finnas butiker i deras närhet.
Anf. 23 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande pågår det en utflyttning. Det är
många affärsidkare som gärna vill lokalisera sina butiker till ett industriom-
råde. Den föreslagna förändringen medför att kommunen inte kan hantera
detta på annat än ett sätt. Om det finns ett bostadsområde med en närbutik
i närheten av ett industriområde, där man i och för sig skulle kunna tänka
sig handel med skrymmande varor - möbler, kylskåp och liknande - är det
risk för att kommunen ställs inför valet att inte ha någon handel alls i detta
industriområde för att värna närservicen. Ni minskar ju möjligheterna i stäl-
let för att öka dem.
Ni har en helt felaktig syn på den här frågan. Det behövs ingen förändring
i PBL. Jag frågade Bertil Danielsson varför ni i det här fallet angriper den
kommunala självstyrelsen. Kommunerna har redan i dag möjlighet att enligt
PBL tillåta livsmedelsförsäljning i industriområden, och det förekommer
också, bl.a. i många borgerliga kommuner. Dessutom ger PBL möjlighet att,
när det finns sakskäl, reglera handeln för att värna närservice för boende och
konsumenter, vilket förekommer i många socialdemokratiskt styrda kom-
muner.
Anf. 24 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Vi angriper inte den kommunala självstyrelsen. Den finns
självfallet kvar. I och med det här förslaget har vi fastlagt att man inte får
begränsa konkurrensen. Det är ett så vedertaget och övergripande mål att
man inte ens med hotet att ta bort den kommunala självstyrelsen kan avvisa
det krav som faktiskt finns. Man kan inte i fortsättningen ha ett system som
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
15
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
innebär att kommuner - politiker och tjänstemän - skall tala om var, när och
hur människor skall handla. Vi måste låta konsumenterna själva få avgöra
detta. Det kommer inte att bli någon revolution, men vi ökar i någon mån
friheten för människor, och detta tillfälle skall vi ta vara på.
Anf. 25 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Som redan Rune Evensson har sagt vill också vi socialdemo-
krater givetvis ha en så bra konkurrens som möjligt. Det finns redan inskri-
vet i förarbetena till PBL att man i första hand skall se till att det blir konkur-
rens.
När det finns skäl skall man emellertid i vissa fall kunna reglera handeln.
För vissa konsumenter kan det innebära en frihet att kunna handla på olika
ställen, men problemet är ju att det blir en ofrihet för de konsumenter som
inte har denna möjlighet. Det är det som frågan gäller.
Anf. 26 BERT KARLSSON (nyd):
Fru talman! Det är naturligtvis inte bara plan- och bygglagens fel att vi har
världens högsta priser i Sverige, även om det till stor del beror på den. Vi
skulle kunna spara ca 60 miljarder kronor i det här landet med en riktig kon-
kurrenslagstiftning och om vi hade en plan- och bygglag som såg till att kon-
kurrensen var fri.
I PBL står det mycket riktigt att man skall ta hänsyn till konkurrensen.
För att åskådliggöra detta tänkte jag ta upp några exempel på hur det ser ut
i en kommun.
I Grums kommun ville man starta en lågprisbutik. Ansökan lämnades gi-
vetvis in som vanligt, och naturligtvis blev det avslag. Och vem styrde i
Grums kommun? Jo, ordförande var en Konsumföreståndare, medan en
ICA-handlare var vice ordförande. Det förhåller sig på liknande sätt när det
gäller många andra orter. Särintressena har helt styrt marknaden.
Varför tror ni att det finns tre grossister av betydande storlek i Sverige i
dag? Jo, just för att det är kommunerna som har utfärdat tillstånden. Det
här har varit ett sätt för socialdemokraterna att rädda KF:s dåliga affärer.
Jag förstår att man i dag är mycket angelägen att göra det, för annars hamnar
KF i samma situation som A-pressen. Den enda möjligheten för KF att kon-
kurrera är nämligen att man skyddas på ett eller annat sätt, precis som press-
stödet används.
Det låter litet underligt när man pratar om pensionärerna i dessa samman-
hang. Vem är det som har sett till att närbutikerna har lagts ned? Jo, Kon-
sum. Det är faktiskt oftast ICA som äger de närbutiker som finns i dag i
Sverige, mycket beroende på att det är duktiga handlare som har klarat att
driva närbutikerna ganska bra. Jag är helt övertygad om att de nya lanthand-
larna, närbutiksägarna i framtiden, är de nya svenskarna. Det är de som
kommer att se till att det finns service.
Den här fantastiska svartmålningen, att alla butiker plötsligt en dag skall
slås ut bara för att det öppnas lågprisbutiker, för att det blir konkurrens, är
ganska underlig. Det är i så fall konstigt att inte KF med sina OBS-varuhus
och B&W-stormarknaderna tidigare har slagit ut närbutikerna, och att just
16
frifräsarna är de som hela tiden bär ansvaret, bara för att de säljer 20 % bil-
ligare.
Med min erfarenhet kan jag utan att överdriva säga att det i dag går att
sälja livsmedel 20-25 % billigare. Det sade jag redan för två år sedan, när
jag startade debatten. Och jag hörde här att man hade konstaterat att mat-
priserna har gått ned. Varför? Jo, för att vi fick i gång en debatt. Man bör-
jade se över detta med priser, och man gjorde prisundersökningar.
Vad sade företrädare för ICA och Konsum till mig den sommaren jag bör-
jade debatten? Jo, att det kanske går att sänka priserna med 2 %. Det dröjde
ungefär ett halvår, och sedan sade företrädare för Hemköp i tidningarna att
de kunde sänka priserna med 20 %. De sade också att de hade ljugit om pri-
serna.
Självfallet är det så. I dag har vi en totalt styrd marknad. Politikerna i
kommunerna har varannan gång gett tillstånd till ICA och varannan gång till
KF. Sådan har fördelningen varit. Den har avspeglats i de olika kommu-
nerna.
Det är mycket riktigt att vi i Ny Demokrati - åtminstone jag - litar absolut
inte på politikerna. Det finns ett undantag, och det är Skara kommun. Där
har t.o.m. socialdemokraterna förstått den här frågan och släppt konkurren-
sen fri. De har t.o.m. gett tillstånd till etablering i industriområden.
Det är underligt att pensionärerna spelas ut i det här sammanhanget. Soci-
aldemokraterna har inte varit speciellt intresserade av att ge pensionärerna
tillräckligt så att de kan leva ett normalt liv i det här landet. De får i vissa
fall t.o.m. äta kattmat eftersom de inte har pengar. Det finns 60 000-70 000
pensionärer i dag som inte kan äta sig mätta. Ändå har inte politikerna visat
intresse för att ge dem en dräglig tillvaro. Jag har ännu inte sett något förslag
som har gjort att pensionen kan höjas. Däremot används det här i debatten
för att stoppa dem som vill etablera lågprisbutiker.
Jag kan ta några fler exempel. Den 17 september ville ett dansk lågpris-
företag, Supermarket, etablera sin första butik och grossistlager i Strängnäs.
Företaget garanterade 20 % lägre priser. Men vem sade nej? Jo, socialdemo-
kraterna tillsammans med en folkpartist. De ville inte ha konkurrens. Natur-
ligtvis skyddades de intressen som redan fanns i staden, dvs. ICA och KF.
Det fanns naturligtvis skäl. Det är hela tiden särintressena som styr. Samti-
digt som det heter att det skall bli mer konkurrens i Sverige, sitter politikerna
i kommunerna och stoppar konkurrensen. Det är viktigt att politikerna i
riksdagen talar om för kommunerna vad riksdagens vilja är. Men nu har
kommunerna levt ett eget liv, och de har bestämt själva. Ingen har kunnat
överklaga. Kommunerna har hela tiden struntat i SPK och NO.
När dessa frågor diskuteras talas det mycket om hur svårt det kommer att
bli förvissa grupper när allt tvingas att läggas ned. Vad jag vet har postkonto-
ren lagts ned på många orter. Busslinjerna blir färre och färre. Det är social-
demokraterna som har haft möjlighet att styra dessa situationer.
Kooperativa förbundet har nu köpt Konsumföreningen i Stockholm. Vad
sades? Jo, en mängd närbutiker skulle läggas ned.
I Linköping inträffade en annan ganska intressant händelse. En utredning
angående ett köpcentrum utanför staden hade genomförts. En analys av
handeln i glesbygden hade gjorts, och krav hade ställts på att centrumhan-
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 66
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
18
deln skulle fungera. Så fort beslutet hade fattats och etableringstillstånd
hade givits till Konsum och Vivo, lade Konsum ner butiken i stadens cent-
rum. Det är lustigt vad snabbt engagemanget att värna dem i centrum gick
över.
Hela tiden används sådana argument. Men syftena är helt annorlunda.
Det är fantastiskt att 1992 kunna stå och snacka på det här sättet då det råder
en marknad med dessa höga priser. SPK och NO har gång på gång sagt att
dagens utformning av PBL är helt fel. PBL hämmar den fria konkurrensen.
Jag kan här i riksdagen räkna upp tio femton exempel som visar hur viktig
konkurrensen är. Trollhättan är ett exempel. Framför allt socialdemokra-
terna var motståndare till allt och stoppade allting. Socialdemokraterna hade
ju att ta hänsyn till det nybyggda Obs. Det visade sig sedan att den konkur-
rens som ändå bildades, visserligen på olaglig väg, gjorde att priserna, totalt
i hela kommunen, gick ner med 7-8 %.
Det här går att jämföra med den hycklande momssänkningen som har ge-
nomförts. För en matkasse innebär det ca 2 % lägre priser. Folk har lurats
till att tro att det är fråga om 7 %. Verkligheten är inte 7 %. Momsen skulle
egentligen ha sänkts till 23,5 % den 1 januari. Dessutom har den totala
momsen höjts på alla varor, bara för att matmomsen skulle sänkas. Men mat-
varor är inte detsamma som dagligvaror, och de motsvarar ungefär 60 % av
det som finns i en matkasse. Slår man ut alla dessa effekter, motsvarar sänk-
ningen av matmomsen ungefär 2 %. SPK kommer också att visa i sin utred-
ning att det.inte är fråga om mer än några procent.
En fri konkurrens i det här landet - som skulle börja fungera omedelbart -
skulle innebära en sänkning av matpriserna i första ledet på 10 % och på sikt
20-25 %.
Det här är inget svårt. Det är bara att kolla i lågprisbutikerna som redan
finns i Sverige. Tyvärr är det svenska folket alltför slött. De kollar priserna i
alldeles för liten omfattning.
Det är ett stort ansvar som vilar på personer på de olika lokala radiostatio-
nerna när de går ut och handlar en matkasse. Vad gör de? De handlar en
matkasse med ett innehåll som motsvarar 150 kr., och de handlar sådana va-
ror som alla butiker har ett lågt pris på. På så sätt blir de lurade av markna-
den. Skall det göras en prisjämförelse måste matkassens innehåll motsvara
minst 1 000 kr. Då framgår det hur mycket man tjänar.
Jag måste självfallet yrka bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 27 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! En stor del av detta anförande var en fortsättning på förra
årets valdebatt. Jag vill erinra om den valdebatten. Det gick knappt att sätta
på TV-n utan att se Bert Karlsson och lan Wachtmeister stapla ölbackar.
Ett av de vanligaste utfallen i dessa inslag, som jag uppfattade det, riktade
sig mot PBL och det kommunala planmonopolet. Bert Karlsson sade vid
varje tillfälle att det kommunala planmonopolet skulle avskaffas. Därför vill
jag ställa samma fråga till Bert Karlsson som jag ställde till Dan Eriksson i
Stockholm. Har Bert Karlsson uppfattningen att det kommunala planmono-
polet skall avskaffas?
Jag anser att Bert Karlsson har drivit upp denna fråga till enorma propor-
tioner. Den lilla ändringen i plan- och bygglagen som vi nu står inför har han
gett en större betydelse än vad den egentligen har. Om, som Bert Karlsson
säger, butiker läggs ned på något ställe, finns det naturligtvis i planen möjlig-
het för en annan butik att etablera sig och skapa den konkurrens han talar
om.
Bert Karlsson anspelar vidare på politiskt mygel och dubbelroller i kom-
muner. Jag är den förste att ta avstånd från sådant, och jag har samma upp-
fattning som Bert Karlsson. Där har vi i socialdemokraterna under många år
arbetat mot mångsyssleriet, dvs. människor med vissa intressen skall inte
sitta med i de beslutande organ som avgör dessa frågor.
Socialdemokraterna har drivit fram en förvaltningslag som förbjuder t.ex.
personer med särskilda intressen att sitta i byggnadsnämnder och sköta så-
dan planering - just för att de inte skall komma i sådana situationer.
Det beslut som vi nu skall fatta kommer inte att pressa några matpriser.
Bert Karlsson har under många år pratat om 20 %. Beslutet kommer inte att
ha någon avläsbar effekt över huvud taget. Ändå säger Bert Karlsson att de
höga matpriserna i Sverige beror just på PBL.
Om nu dessa punkter skall tas bort ur PBL - som vi är i färd att göra - och
det finns människor som enligt Bert Karlssons uppfattning har dubbla roller,
blir frågan vad som skulle hända om möjligheten togs bort för dem att re-
glera livsmedelsförsäljningen. Det är kanske samma människor som beslutar
om planen i övrigt. Det är hela tiden fråga om en plan för handelsändamål,
även om möjligheterna att styra livsmedelsförsäljningen tas bort. Jag kan
inte se att det blir någon större skillnad.
Det är blåögt av Bert Karlsson att påstå att den här ändringen kommer att
sänka matpriserna med 20 %.
Anf. 28 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag tror kanske att jag har en viss erfarenhet av detta. Jag har
jobbat med det under 30 år. Självfallet är det här en stor fråga. Det handlar
om 20 %. Jag kan gärna ta med Rune Evensson ut en dag, så skall vi kolla
vad det skiljer på mellan en Konsumbutik och en lågprisbutik. Det är ganska
enkelt. Vi kan handla gemensamt, så att Rune Evensson inte tror att jag fus-
kar.
Vi har sagt att det fordras en förändring i planmonopolet. Vi sade i valrö-
relsen, kanske litet vårdslöst, att man skulle ta bort det helt. Vi tycker att
det räcker med denna förändring. Men det viktigaste är att förklara för kom-
munpolitikerna vad vi pratar om här i riksdagen, att vi skall se till att få kon-
kurrens. Det är det vi pratar om, och det har vi pratat om i valrörelsen hela
tiden. Man får inte hålla på med sina särintressen i kommunerna.
Det är gott och väl att de som sitter i byggnadsnämnderna är befriade från
särintressen. Men de flesta beslut i sådana här ärenden fattas i fullmäktige,
och där finns det både Konsumföreståndare och ICA-handlare även i fort-
sättningen.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
19
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Anf. 29 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Eftersom vi införde denna möjlighet i plan- och bygglagen
den 1 juli 1987 finns det inte sä mänga planer i landet som innehåller denna
passus.
I de flesta kommuner i landet är det faktiskt byggnadsnämnden som hand-
har detaljplaneringen, Bert Karlsson. De förbereder, lyssnar, sammanjäm-
kar och ställer ut planen. När allt detta är klart går planen till fullmäktige för
slutligt avgörande. Det är sällan några planer ändras i fullmäktige. Om det
skall ändras något i planen går den tillbaka till byggnadsnämnden.
Anf. 30 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Rune Evensson har tydligen inte lyssnat på vad jag har sagt.
Jag har egen erfarenhet av detta. Jag fick öppna ett köpcentrum, och där fick
jag ha all handel utom livsmedelshandel. Folk skulle tvingas åka 8 km till ett
annat ställe för att köpa livsmedel. Jag tycker att det är att omyndigförklara
folk.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Rune Evensson. Nu kan han i och för sig
inte svara, och det är väl litet orättvist att fråga då. Socialdemokratiska par-
tiet är ju nästan detsamma som Konsum. I Skara kommun sitter i alla fall
många av socialdemokraterna i dess styrelse. Är det då inte svårt att vara
neutral i dessa frågor? Det är synd att jag inte kan få svar på den frågan.
Talmannen anmälde att Rune Evensson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 31 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Bert Karlsson talar om särintressen i kommuner, men det
finns ju också affärsidkare i riksdagen.
Jag skulle vilja fråga Bert Karlsson om han någon gång har begärt att få
öppna en butik i ett bostadsområde. Jag tror knappast att Bert Karlsson har
varit intresserad av det.
Den ändring i plan- och bygglagen som föreslås i dag innebär att all handel
skall vara tillåten i industriområden. Ett industriområde är särskilt avsett för
industriverksamhet. Där finns inga boende.
Bert Karlsson var vid ett tillfälle mycket intresserad av att öppna en köp-
stad mitt emellan Norrköping och Linköping, alltså mitt emellan två storstä-
der, något som man kan tycka är litet märkligt. Nu blev det inte så.
Bert Karlsson och andra frifräsare vill ha bort det kommunala planmono-
polet, därför att deras affärsidé är att etablera sig i exklusivt bilanpassade
lägen. Det är något som kommuner i alla fall hittills har brukat säga nej till.
Jag tycker att det är helt okej att Bert Karlsson som affärsidkare har dessa
synpunkter och önskemål. Jag förmenar honom inte det. Däremot ställer jag
krav på Bert Karlsson som riksdagsledamot. Som riksdagsledamot skall han
faktiskt se längre än till det egna intresset. Det är Bert Karlssons skyldighet
som riksdagsledamot att också värna de svaga grupperna i samhället. I detta
fall gäller det de som inte har bil och inte alltid lika lätt kan ta sig till butiker,
i och med att närbutiker får slå igen för att livsmedelsbutiker öppnas i indu-
striområden.
Anf. 32 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Det verkar inte som om några närbutiker har slagits igen de
senaste åren. Vad jag vet har de flesta butiker som kan komma att slås igen
redan slagits igen. Det kommer inte att hända speciellt mycket i framtiden.
Det är ganska intressant med planerna i Linköping. Jag kan upplysa om
att planeringen gjordes tillsammans med Konsum. I detta fall hade tydligen
Konsum samma intresse som jag.
Denna debatt handlar inte om var jag vill öppna butiker. Den handlar om
helt andra saker. Vi kan ju ta upp detta med de svaga grupperna. Hur kom-
mer det sig att Konsum knappast har någon enda lanthandel här i landet?
Konsum var först att lägga ner och fortsätter att lägga ner i hög takt. Det
skulle vara intressant att höra. Konsum ligger ju ganska nära socialdemokra-
tiska partiet.
Anf. 33 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Bert Karlsson. Jag sade redan i mitt inlednings-
anförande att det tyvärr är många närbutiker som redan har försvunnit. Men
i och med detta förslag kommer det att bli ännu fler. Det är det som flera av
oss har velat påtala.
Konsum finns i externa lägen men driver också många butiker i bostads-
områden. Det vet Bert Karlsson. Min fråga till Bert Karlsson var om han
inte har varit intresserad av att öppna en butik i ett bostadsområde. Jag är
säker på att den kommun som han frågar gärna skulle låta honom etablera
sig. Jag tror inte att han har ställt den frågan.
Jag håller med om att det tidigare har förekommit att man inte har haft ett
tillräckligt anbudsförfarande. Det sades också från vänsterpartiets sida. Det
är inte PBL det är fel på. När kommunalpolitikerna har uttalat var det är
lämpligt att driva handel skall ett anbudsförfarande ske, så att alla intresse-
rade har möjlighet att lämna in anbud. Men att ändra plan- och bygglagen
är fel åtgärd.
Anf. 34 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Det trodde vi också på en gång i tiden. Vi försökte med kom-
munalrådet, som då var socialdemokrat och hette Göte Andersson. Vi
trodde också på ärlighet. Han gjorde t.o.m. en undersökning om vilka buti-
ker som skulle vara billigast. När han insåg att resultatet av undersökningen
inte skulle sammanfalla med hans intressen hemligstämplade han det. Det
visade sig att Konsum var dyrast och näst dyrast var Vivo. De som var billi-
gast fick aldrig chansen. Man hemligstämplade papperen. Det är så Sonia
Karlsson tycker att det kommunala ansvaret skall skötas.
Jag har fortfarande inte fått något svar på varför Konsum alltid lägger ner
småbutiker, lanthandlar osv. och inte har tagit något ansvar. Jag har inte hel-
ler fått svar på min fråga om posten. Om man nu värnar om de svaga grup-
perna, varför lägger man då ner postkontor och varför drar man in busslin-
jer?
Talmannen anmälde att Sonia Karlsson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
21
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
22
Anf. 35 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tar möjligheten att efteranmäla mig till debatten, efter-
som både Rune Evensson och Sonia Karlsson hade synpunkter på centern i
detta avseende.
Jag kan börja med att lämna en upplysning till alla debattörer om hur det
har varit med nedläggningar av dagligvarubutiker. Av en rapport som jag
har framgår det att antalet dagligvarubutiker och varuhus har minskat från
ca 30 000 år 1950 till ca 8 900 år 1983. Under den tiden regerade huvudsakli-
gen socialdemokraterna.
Det är riktigt som Rune Evensson sade att socialdemokraterna och cen-
tern gjorde en överenskommelse för att vi skulle kunna föra plan- och bygg-
lagen i hamn. Det var en lång utredningsperiod som då äntligen nådde ett
slut. I en så ny och omfattande lagstiftning - plan- och bygglagen har ju inte
varit i bruk så länge - måste en hel del justeringar göras. Därvidlag tog bo-
stadsutskottet det första initiativet redan innan lagen hade trätt i kraft.
Det är nödvändigt att göra en hel del småjusteringar. Det intressanta är
att när socialdemokraterna kommer med justeringsförslag är de tydligen väl
genomtänkta. Men när vi på den borgerliga sidan har ett gemensamt förslag
till justering, då opponerar sig Rune Evensson.
Socialdemokraternas reservation i bostadsutskottets betänkande nr 10
börjar så här: ”Konkurrensen inom handeln är viktig.”
Till bostadsutskottets betänkande har fogats ett yttrande från näringsut-
skottet, där socialdemokraterna i en avvikande mening framhåller följande:
”Inledningsvis vill näringsutskottet instämma i att konkurrens inom han-
deln är viktig.”
Samma uppfattning har ju Bertil Danielsson framfört under den här de-
batten. Det innebär såvitt jag kan förstå att vi är ganska överens i denna
fråga. Jag delar helt och fullt de synpunkter Bertil Danielsson som talesman
för regeringen har framfört.
Såvitt jag uppfattat av debatten är det närmast en mindre gradskillnad
mellan socialdemokraternas och regeringens synpunkter. Men det är i poli-
tiska debatter ofta så, att små skiljaktigheter blir uppförstorade.
Jag vill nu anföra några synpunkter på externetableringar, som Sonia
Karlsson var inne på. Med externetableringar menar jag handelsetableringar
som inte lokaliseras till en tätorts centrala delar eller till bostadsområden där
butiker av olika slag redan finns.
En externetablering karakteriseras vanligen av två faktorer, nämligen låga
hyror och ett läge med god tillgänglighet för bilburna kunder. Man talar ofta
om stormarknader, och ofta är det fråga om lågprishandel.
Det tycks inte ha genomförts någon utredning som försökt kvantifiera de
ekonomiska effekterna av stormarknadsetableringar med avseende på olika
kundkategorier. De synpunkter som har framförts här i dag har mest varit
uppfattningar om hur stormarknaderna har utvecklats. Att man inte har
gjort några omfattande undersökningar beror väl på en mängd förhållanden.
Vi kunder är olika, vi tillhör olika stora hushåll, vi har olika inköpsvanor,
olika önskemål osv. Det är troligen mycket omständligt att göra en omfat-
tande utredning och att ta med alla dessa faktorer i utredningsresultatet.
Jag har dock hittat en rapport från företagsekonomiska institutionen vid
Stockholms universitet, där man jämför stormarknader, stora butiker och
små butiker. I rapporten konstateras att ett system med små och stora buti-
ker är samhällsekonomiskt mer lönsamt än stormarknader. Resurssvaga
grupper utan bil gynnas, och det har flera tidigare talare varit inne på.
Samtidigt visar rapporten att ett större inslag av stormarknader kan vara
hushållsekonomiskt lönsamt. Inköpspriserna ligger lägre i dessa, bl.a. av det
skälet att vi konsumenter själva hjälper till med en del av distributionsked-
jan, vi kan göra storinköp, eftersom hushållen numera har goda förvarings-
möjligheter, osv. Det föreligger alltså en skillnad mellan vad som är hushålls-
ekonomiskt lönsamt och samhällsekonomiskt lönsamt. Därför kan man
komma fram till litet olika slutresultat med hänsyn till hur man bedömer de
olika faktorernas tyngd.
Jag kan hålla med Sonia Karlsson om att dessa förhållanden givetvis har
en ganska stor kommunalekonomisk betydelse. Färdtjänst och hemtjänst är
tunga kostnadsposter i den kommunala ekonomin. I många kommuner har
man därför startat försök - och det tycker jag är värdefullt - med nya former
av dagligvarudistribution till pensionärer.
Det finns alltså både för- och nackdelar med externetableringar. Vi är
inom centern mycket väl medvetna om detta. Nackdelarna har socialdemo-
kraterna dragit fram här i debatten, och det finns ingen anledning att mer
beröra dem. Däremot har man, enligt mitt sätt att se, från socialdemokra-
terna inte tryckt tillräckligt hårt på konkurrensen.
Jag vill nämna, vilket har framhållits också tidigare i debatten, att konkur-
renskommittén i sitt betänkande föreslagit att konkurrens borde ingå i den
avvägning mellan olika intressen som skall göras enligt PBL. Vi i centern har
gjort en samlad bedömning i denna fråga, och jag vill avslutningsvis yrka
bifall till hemställan i bostadsutskottets betänkande 10.
Anf. 36 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Birger Andersson försöker här säga att skillnaden i uppfatt-
ning mellan oss är en gradskillnad. Det är verkligen ingen gradskillnad, utan
en stor skillnad mellan uppfattningarna. Vi vill inte att detta förbud för kom-
munerna införs, utan vi vill att denna fråga skall avgöras av kommunerna.
Denna uppfattning stod vi socialdemokrater och ni centerpartister för
1987, när PBL antogs, och vi var så sent som förra året överens i denna fråga.
Men nu är det så, Birger Andersson, att centerpartiet inte längre har någon
talan. Ni har inte längre någon egen uppfattning, utan det är nu moderaterna
som bestämmer.
Tidigare kunde vi gemensamt uträtta en hel del. Jag vill därför fråga Bir-
ger Andersson: Har centern ingenting att säga till om i regeringen?
Ni säger er ibland värna om de utsatta, men det är mera i tal än i handling.
Kommer centern nu att tillåta att regeringen nu steg för steg kanske plockar
sönder PBL? Det är viktigt för oss att inför framtiden veta hur vi skall ställa
oss. Skall den överenskomna kompromissen gälla eller skall vi gå ifrån upp-
görelsen, så att vi på vårt håll kan verka för de ändringar som vi skulle vilja
ha men som vi hittills hållit tillbaka av respekt för uppgörelsen med center-
partiet? Det är viktigt att få besked i dessa frågor här. Centern påstår sig
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
23
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
24
många gånger vara hårt engagerad i miljöfrågor, men det här går i en helt
annan riktning.
Birger Andersson säger att vi inte tillräckligt har tryckt på konkurrensen
i denna fråga. Jag vill säga till Birger Andersson: Läs då vår motion, vår re-
servation och PBL-propositionen, som framlades 1985! Där finner han svar
på alla de frågor som han ställer.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag inte fick något svar från Bert
Karlsson angående det kommunala planmonopolet.
Anf. 37 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag hade tyvärr vissa svårigheter att från min bänk höra Rune
Evenssons synpunkter, men jag tror att jag uppfattade en hel del av dem.
När det gäller PBL är det så, Rune Evensson, att det har gjorts justeringar
hela tiden efter dess tillkomst. Det är självklart att man när man finner det
nödvändigt får fortsätta att göra justeringar. Det intressanta är att när social-
demokraterna kommer med förslagen, anses det vara väl motiverade juste-
ringar, men när den nya fyrpartiregeringen kommer med förslagen, är det
enligt socialdemokraternas sätt att resonera uppåt väggarna.
När det gäller vårt inflytande i regeringen vill jag säga att det är fyra par-
tier som deltar i den och att partiernas synpunkter självfallet måste vägas
mot varandra. Men jag har också framhållit i mitt inlägg att vi har gjort en
samlad bedömning. Vi tycker att konkurrensaspekten skall väga mycket
tungt.
Det finns alltså två vågskålar, och vi tycker att det klart väger över åt det
håll som anges i majoritetens hemställan i betänkandet.
Om Rune Evensson hade lyssnat hade han också hört att jag sade att det
finns en hel del nackdelar. Den ende som har tagit fram utredningsmaterial
och inte bara kommit med tyckande är faktiskt jag, som hänvisade till en
rapport där det klart framgår att det finns skillnader mellan en samhällseko-
nomisk och en hushållsekonomisk bedömning. Det är på den punkten svå-
righeterna ligger, men vi i centern har gjort vår bedömning och ställer oss
bakom utskottsmajoritetens hemställan i betänkandet.
Anf. 38 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill erinra Birger Andersson, som kanske inte var med när
vi socialdemokrater träffade PBL-överenskommelsen med centerpartisterna
i riksdagen, om att denna överenskommelse omfattade de stora och tunga
delarna av PBL. Vi var inte överens om alla detaljer, och om Birger Anders-
son går tillbaka till det beslut som fattades 1985, skall han finna att det före-
låg reservationer från centerpartiet i vissa detaljfrågor.
På de punkter som överenskommelsen omfattade har vi inte ändrat oss.
Vi står för den uppgörelse som vi har träffat, men det gör inte centerpartiet
nu, utan ni viker er för moderaterna och låter dem bestämma i denna fråga.
Anf. 39 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Rune Evenssons inlägg är typiskt för den som inte har några
verkliga argument att komma med. Om man har träffat en överenskom-
melse för fem år sedan gäller den självfallet tills det blir aktuellt att göra vissa
justeringar, och det har, Rune Evensson, gjorts justeringar under alla år se-
dan PBL trädde i kraft den 1 juli 1987. Därför skall Rune Evensson inte säga
att detta är en speciell företeelse.
Jag vill upprepa vad jag tidigare sade, att när den socialdemokratiska rege-
ringen kom med förslag om ändringar i PBL, förslag som jag för min del inte
alls hade fått någon kännedom om, ansågs det väl motiverat, men att när
den nya regeringen nu kommer med ändringsförslag, är det tydligen fult och
felaktigt att ställa sig bakom dem. Jag har svårt att förstå Rune Evenssons
argumentering i detta sammanhang.
Anf. 40 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! I mitt inledningsanförande uttryckte jag just min förundran
över att centerpartiet hade gått med på förslaget. Dessutom fanns ingen cen-
terpartist uppsatt på talarlistan. Jag tyckte att det var tråkigt, så jag vill ändå
uttala min positiva syn på att Birger Andersson sedan kom till kammaren.
Jag hänvisade också till att Roland Larsson har skrivit en utmärkt motion
om vådan av stormarknadsetableringar. Problemet är ju att den förändring
som föreslås i plan- och bygglagen innebär att kommunerna inte kan mot-
sätta sig livsmedelsförsäljning i industriområden, som ofta ligger så avsides
att de i princip kommer att bli som externetableringar.
Precis det som Birger Andersson framförde som negativt med externetab-
leringar kan komma att uppstå i och med att det förslag antas som vi i dag har
att ta ställning till, och liksom Rune Evensson tycker jag att det är tråkigt. I
det här fallet har centerpartiet och socialdemokratin i mycket en gemensam
syn på problemen, och därför tycker jag att det är synd att centerpartiet har
varit tvunget att vika sig i denna fråga.
Anf. 41 TALMANNEN:
Innan jag ger Birger Andersson ordet för replik vill jag erinra om den re-
kommendation som finns utfärdad, att utskottets majoritet resp, reservanter
normalt skall företrädas av endast en representant i kammardebatten.
Anf. 42 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Sonia Karlsson lyssnade på mitt inlägg. Jag
försökte alltså väga för- och nackdelar mot varandra, och jag sade att det
finns en hel del nackdelar med stormarknadsetableringar.
Jag har läst Roland Larssons motion, men jag pekade också på den rap-
port där man visade att det är skillnad mellan den samhällsekonomiska be-
dömningen och den hushållsekonomiska bedömningen. Det finns väldigt
många hushåll som har glädje och nytta av att kunna göra storköp i en stor-
marknad, ta hem varorna i stora kvantiteter och förvara dem.
Det finns som sagt både för- och nackdelar. Det finns två vågskålar, och
vi har från centerns sida gjort en samlad bedömning. Vi anser att konkur-
rensaspekten skall väga så tungt att fördelarna väger över. Vi ställer alltså
upp på hemställan i bostadsutskottets betänkande nr 10.
Anf. 43 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Med hänvisning till den upplysning jag fick av fru talmannen
avstår jag från ytterligare replik.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
26
Anf. 44 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Med det beslut som kammarens majoritet inom kort kommer
att fatta i det här ärendet minskar de kommunala politikernas makt, och
konsumenternas inflytande ökar. I någon mån för vi då den fria konkurren-
sen ett litet steg framåt. Jag misstänker väl i och för sig att det inte blir någon
revolution utan att Dan Erikssons ost kommer att kosta ganska mycket i
morgon också, men det är ett litet steg på vägen. Det tycker de borgerliga
partierna med stöd av Ny Demokrati är bra.
Jag lyssnade med intresse på Bert Karlssons anförande, för att höra vad
det är för ytterligare åtgärder som erfordras. Det som nu sker är ju allt som
behöver göras på det kommunala planmonopolets område, sade han. Jag
tror att Bert Karlsson angav tre saker som var nödvändiga för att verkligen
stärka den fria konkurrensen på livsmedelsområdet.
Om jag hörde rätt, var det för det första en riktig konkurrenslagstiftning,
för det andra att särintressen inte tillåts styra och för det tredje att politi-
kerna - sagt med understrykande av det kollektiva och med lätt sarkastiskt
uttal - håller fingrarna borta och inte sitter i de kommunala sammanträdes-
rummen och krafsar varandra på ryggen.
Jag kan då som en mer personlig bekännelse säga att jag kan hålla med
om de där tre punkterna. Om vår konkurrenslagstiftning medger för ICA att
köpa Metro i Stockholm, är det enligt min uppfattning ett exempel på att
konkurrenslagstiftningen är tandlös.
Jag tycker också att det är bra när Bert Karlsson driver matprisdebatten,
men det som bekymrar mig litet grand är ju att Bert Karlsson under sin väl-
digt korta karriär i kammaren har utvecklats till en utomordentligt traditio-
nell politiker, mer traditionell än de flesta politiker, utom möjligen i kläds-
eln. Det har han av tre skäl.
Han representerar nämligen enligt min uppfattning just de tre saker som
måste justeras, om vi skall få en bättre fungerande konkurrens. Han lägger
sig klåfingrigt i, han begränsar konkurrensen, och han låter särintresset
styra. Han låter faktiskt särintresset styra ett helt parti.
Vi har haft en situation där handlare Hansson och handlare Svensson har
kunnat konkurrera om kundernas gunst på många olika sätt, bl.a. genom
sättet att utmärka sina priser. Hansson har kunnat sätta prislappar på alla
sina burkar, och Svensson har kunnat sätta sina lappar på hyllkanterna. Då
hjälper Ny Demokrati och Bert Karlsson socialdemokrater och kommunis-
ter att tvinga alla små handlare att sätta prislapp på varenda burk, trots att
det fördyrar för konsumenterna och trots att det undanröjer ett konkurrens-
medel mellan de olika livsmedelshandlarna.
Det som är så väldigt fiffigt är ju att handlare Karlsson - i vart fall handlare
Bert Karlsson i Skara inte påverkas av det här. Med politikens nyspråk bedri-
ver Bert Karlsson partihandel och inte detaljhandel när han kränger sina va-
ror i köpstaden i Skara. Då behöver han inte sätta på några prislappar, och
det är ju fiffigt.
Ny Demokrati motionerar om sänkt moms på nöjesfält, eftersom Bert
Karlsson driver ett nöjesfält. Men man skall höja momsen på cirkusföreställ-
ningar, för Bert Karlsson gillar inte cirkusdirektör Bronett vid Cirkus Scott.
Så här är det på punkt efter punkt. Det är särintresset som talar.
Det sägs att intresset aldrig ljuger. Jag må säga att det är sällan som intres-
set talar så oförblommerat som det gör när Bert Karlsson öppnar sin i och
för sig mycket viga mun här i kammaren.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 45 BERT KARLSSON (nyd):
Fru talman! Det där var ju ett påhopp! Jag driver över huvud taget ingen
verksamhet i någon köpstad. Jag har inga som helst intressen i och har aldrig
haft det i några butiker. Det har inte varit fråga om någon grossistverksam-
het heller. Så där är Mikael Odenberg ute och cyklar. Det är bra om man tar
reda på saker och ting innan man pratar. Jag brukar göra det faktiskt.
När det gäller turistmomsen får vi väl se vem som får rätt. Jag säger att
den är en katastrof för svensk turism. Vi kan inte konkurrera. Men det är ju
ganska enkelt för Skansen att betala in moms, när den får 40 miljoner av stat
och kommun och landsting i ersättning. Man tar alltså in moms och ger sedan
subventioner till en del institutioner när de inte klarar sin verksamhet.
Av 60 milj.kr. i omsättning får Skansen som sagt 40 miljoner. Det är detta
jag har reagerat mot. Vi skall kunna konkurera på lika villkor. Jag kan räkna
upp 20 parker som får subventioner. Furuvik får 10 miljoner, Boråsparken
får 10 miljoner, Liseberg får ett enormt antal miljoner, och Folkets Park i
Malmö fick 30 miljoner i underskottsstöd. Det får inte den frie. Därför är
det väldigt tufft att också behöva betala moms på det hela.
Frangois Bronetts verksamhet är inte momsbelagd över huvud taget, och
han har aldrig någonsin betalat skatt i Sverige. Det är detta jag har reagerat
mot.
Anf. 46 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Jag skall kanske inte inlåta mig på någon diskussion om Skan-
sen. Jag misstänker att vi kommer väl långt från plan- och bygglagen då.
Jag har bara pekat på det intressanta sammanträffandet att Bert Karlsson
och Ny Demokrati är för en klåfingrig prislappsreform som inte drabbar Bert
Karlsson, att man vill sänka momsen särskilt på nöjesfält som en framträ-
dande ledamot av Ny Demokratis riksdagsgrupp driver, att man vill införa
moms på cirkusföreställningar därför att Bert Karlsson inte tycker om direk-
tören i Cirkus Scott.
Nu fogade Bert Karlsson till att samme cirkusdirektör inte betalar skatt i
Sverige, och därmed har vi fått en förklaring till varför Ny Demokrati mo-
tionsvis har föreslagit att vi skall registrera vad varenda svensk bor i för lä-
genhet, som ett inlägg i debatten om direktör Bronetts skattskrivning.
Jag tycker att de här sammanträffandena är litet för många, och jag tillåter
mig att dra bestämda slutsatser av dem.
Anf. 47 BERT KARLSSON (nyd):
Fru talman! Det är ju kolossala påhopp jag blir utsatt för. Tydligen finns
det ingen i riksdagen mer än jag som har intressen som kolliderar ibland.
Tydligen är det ingen av moderaterna som driver någon form av företag eller
någon moderat som har nytta av att man sänker förmögenhetsskatten, osv.
Jag tror att vi alla någon gång pratar om våra egna intressen.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
27
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Konkurrensen i den
kommunala plane-
ringen - ändring i
plan- och
bygglagen
När det gäller prislappen är det mycket enkelt. Jag skulle vilja ta med mo-
deraten som hoppat på mig till en butik och se om han kommer ihåg från
hyllan till kassan vad varorna kostar som han har stoppat i sin vagn.
Det är nämligen en förutsättning för att man skall veta om man har betalat
rätt.
Dessutom är det inte fri konkurrens i dag. Därför behöver folk veta och
jämföra när de kommer hem. Jag tror att ingen kan komma ihåg alla de här
tusen priserna i butiken - och kombinera dem med priserna i ytterligare en
butik.
Man skall vara mycket försiktig när man talar i egen sak. Jag fick ingen
kommentar till vad jag sade när jag var anklagad för att driva handel i ”köp-
stan”, osv. Det avfärdar man genom att över huvud taget inte svara. Jag
tycker att moderaterna skall vara mycket försiktiga när de pratar i de här
termerna. Det finns faktiskt moderater som då och då pratar i eget intresse -
och jag tror att vi alla gör det.
Anf. 48 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Jag tror visst att det finns åtskilligt fler ledamöter än Bert
Karlsson som talar i egen sak. Frågan är huruvida det är något bra försvar
för Bert Karlsson.
Det är säkert så, att jag har mycket svårt att komma ihåg priserna på olika
varor under min färd från hyllorna till kassan. Men poängen, om den nu gick
Bert Karlsson förbi, är att jag anser det vara min sak. Mitt besök i livsme-
delsaffären är en sak mellan mig och handlaren, och jag undanber mig att
Bert Karlsson, eller någon annan politiker av vilken partifärg det vara
månde, lägger sig i mitt besök i livsmedelsaffären och min eventuella för-
måga att hålla reda på priserna. Men det är just den typen av klåfingrighet
som Bert Karlsson, tillsammans med socialdemokrater och kommunister, ty-
värr har ägnat sig åt.
Anf. 49 BERT KARLSSON (nyd):
Fru talman! Vi gjorde det mycket enkelt för oss i det här sammanhanget,
för vi var litet osäkra. I och för sig hade väl jag min uppfattning ganska klar,
men det fanns en del i vårt parti som kanske tyckte annorlunda. Vi frågade
faktiskt konsumenterna hur de ville ha det - och vi hittade inga konsumen-
ter. Däremot ringde alla ICA-handlare i hela Sverige och protesterade - na-
turligtvis. Då tyckte vi att det var ganska solklart var vi skulle ställa oss i den
här frågan. Det handlar helt enkelt om att vi har tillgodosett vad konsumen-
terna vill ha. Det tycker vi är viktigare än att tillfredsställa några få politiker.
Anf. 50 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Det vore bättre om konsumenterna själva fick avgöra detta
genom sitt fria val av butik; det är ju den fria konkurrensens essens. Och det
är märkligt att Bert Karlsson, med sin enorma erfarenhet av verkligheten,
inte lyckats inse detta.
28
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU10 Miljön kring Djurgården-Haga-Brunnsviken-Ulriksdal.
Anf. 51 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Det här ärendet rör ett område med omistliga kulturvärden,
kulturvärden av stort internationellt intresse.
I snart 40 år har jag haft förmånen att bo i det område som dagens debatt
gäller. Det har vuxit fram ett starkt folkligt intresse, inte bara för att skydda
Ekoparken, som hela området numera benämns, utan också för att verka för
och tillgodose kulturmiljövårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen.
Inget annat rekreationsområde i Sverige kan nås av så många människor på
så kort tid. Ekoparken har osedvanligt rik flora och fauna, bl.a. beroende
på ett stort bestånd av gamla ekar. Flera av de djurarter som förekommer
här är utrotningshotade. Världsnaturfonden har därför engagerat sig för om-
rådets bevarande. Ett tjugotal föreningar med mer än 100 000 medlemmar
bildade nyligen förbundet Ekoparken.
Den motion som jag väckt har bemötts mycket positivt. Det är också till-
fredsställande att regeringen den 21 november 1991 ingrep i planeringspro-
cessen genom att besluta att Stockholms och Solna kommuner skall redovisa
för länsstyrelsen hur man tänker trygga områdets natur- och kulturvärden i
den fördjupade översiktsplanering som har inletts för parkområdena.
Utskottet utgår från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort sin prövning,
på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och informerar om inriktningen
av den fortsatta planeringsprocessen. Jag menar att det är nödvändigt att
riksdagen eller regeringen senare tar initiativ till en utveckling som ger områ-
det ett skydd och en status som nationell kulturpark. Det finns, menar jag,
all anledning att nu vända utvecklingen och satsa offensivt på att förstärka
parkområdenas kvalitet.
För dagen har jag inget annat yrkande än utskottets. Jag vill emellertid
fästa uppmärksamheten på en motion som jag och tre andra socialdemokra-
ter väckt under den allmänna motionstiden. I den yrkar vi att riksdagen be-
slutar att hos regeringen begära förslag om att naturvårdsverket och riks-
antikvarieämbetet skall ges rätt att till prövning i länsstyrelse och regering
föra ärenden om detaljplaners fastställelse.
Denna motion, som jag får återkomma till, har väckts därför att det kan
ifrågasättas om rådgivande åtgärder i en översiktsplanering är tillräckliga.
Erfarenheterna av kommunernas möjligheter att förbigå den nya planoch
bygglagstiftningens avsikter i fråga om ökad medborgerlig förankring av för-
ändringar i markanvändning gör det enligt vår mening nödvändigt att se över
lagstiftningen.
Hotet mot området när det gäller fortsatt exploatering, bl.a. i form av kon-
tor och hotell, har nu hindrats men ännu inte avvärjts. Till det skall jag åter-
komma, när den begärda redovisningen av berörda kommuner finns på bor-
det.
Miljön kring Djur-
gården-Haga-
Brunnsviken-
Ulriksdal
29
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Miljön kring Djur-
gården-Haga-
Bnmnsviken-
Ulriksdal
Anf. 52 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Haga-Brunnsviken-området inom Stockholms och Solna
kommuner är ett riksunikt område. Det är, som Hans Göran Franck nu så-
som boende där vittnat om, ett naturskönt område med en stor variationsri-
kedom i fråga om flora, som är väsentlig för att samla de olika värden som
finns i den svenska park- och trädgårdskulturen. Det finns också en historia
i det här området som har att göra med botaniska och andra värden. Här
finns även, som ju flera känner till, en av de finaste botaniska trädgårdar
som vi kan visa upp i vårt land - och kanske i Europa - nämligen Bergianska
trädgården.
Jag tror inte, herr talman, att det är någon överdrift att säga att detta om-
råde är en av vårt lands värdefullaste kulturskatter. Och just att det ligger
mitt i hjärtat av landets huvudstadsregion gör att det här området har en ena-
stående tillgänglighet för många av regionens invånare, och naturligtvis
också för besökare från andra delar av landet och från utlandet.
Problemet är att det centrala läget utgör ett stort hot mot området. Detta
illustreras av att SAS fick bygga sitt huvudkontor i området, trots protester
från miljöintressena, och det fanns för ett år sedan ett illavarslande hot i
form av en planerad stor trafikplats vid parken. Nu är det aktuellt med bygg-
nadsplaner för Bellevue-området, och det finns planer på storhotell. Det
finns alltså en mängd hot mot området.
Detta har nu uppmärksammats i riksdagsarbetet i flera år, framför allt ge-
nom motioner av Pär Granstedt och Karin Söder, som båda är aktiva i den
här regionen. Det har naturligtvis också funnits ett starkt ideellt engagemang
förknippat med problemen i Haga-Brunnsviken-området. Särskilt kan näm-
nas den ideella föreningen Haga-Brunnsvikens vänner som arbetat intensivt
med att skydda detta område från olika typer av exploatering.
Nu har alltså den nya regeringen, som Hans Göran Franck nämnde, med
stöd av naturresurslagen tagit ett initiativ som innebär att man tar ett helhets-
grepp på området. Genom det beslut som regeringen fattade i november
förra året tvingas kommunerna till en redovisning av de planer de har för
exploateringen i området. De kommer man sedan att kunna sammanställa.
Med utgångspunkt från detta kommer regeringen att kunna agera tydligt när
det gäller naturresurslagen och styra så att kommunerna inte missbrukar sina
möjligheter att ge tillstånd till olika typer av exploatering.
Herr talman! Detta är inom parentes en av de miljöfrågor där den nya
regeringen har agerat. Jag noterade under förra veckans allmänpolitiska de-
batt att socialdemokraternas företrädare Göran Persson närmast ansåg att
den nya regeringen hade ägnat sig åt att lämna förslag om burfåglar. Han
glömde då att nämna bl.a. denna fråga, som är av avgörande miljöintresse
för huvudstadsregionen.
De motioner som tidigare väckts, och inte minst Hans Göran Francks age-
rande i frågan, och nu regeringens ingripande, har lett till något som till slut
kommer att för stockholmarna, Stockholmsområdet och den svenska mil-
jön - även i ett internationellt perpektiv - ge området det skydd det förtjä-
nar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
30
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU9 Utbildning och forskning.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoUll Forskning och försök rörande alternativ till burhållning inom
äggproduktionen (skr. 1991/92:68).
Anf. 53 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! När riksdagen år 1988 antog en ny djurskyddslag bestämdes
det att nuvarande äggproduktion i burar skall vara avvecklad år 1998. Under
tiden skulle enligt beslutet forskning och försök med alternativa system in-
tensifieras. En kontrollstation för detta arbete lades in 1993.
Orsaken till beslutet om avveckling av bursystem är att djuren i trånga
burar inte får utlopp för sitt naturliga beteende.
Vid lantbruksuniversitetets försöksgård Lövsta utanför Uppsala startades
försök med golvproduktion i s.k. storburar och med s.k. minivoljärer med
grupper om 15 djur.
När jag genom besök på Lövsta följt utvecklingen under de två första
åren, blev jag oroad över bristen på framgång. Man hade som mål för försö-
ken angett att vid övergång från bur- till golvsystem skulle djurhälsa, äggkva-
litet och arbetsmiljö inte få försämras och medicinering och kannibalism inte
få öka. Men på alla dessa områden hade bekymmer uppstått.
Jag insåg att utvecklingen av de nya systemen måste bedrivas betydlig
kraftfullare om vi skulle kunna klara en avveckling av nuvarande bursystem
till år 1998. Äggen produceras ju av levande djur, och det tar tid att få dem
att bli vana vid nya system.
Jag skrev därför tillsammans med Gudrun Norberg i januari 1990 en mo-
tion där vi påtalade att framstegen hittills uteblivit och föreslog att experter
skulle få företa en extra lägesavstämning för att få fram ökade resurser. Riks-
dagen ställde sig bakom vårt förslag, och i höstas redovisade regeringen i en
skrivelse till riksdagen hur utvecklingsarbetet hittills bedrivits och att betyd-
ligt större resurser nu har satts in.
Som Annika Ähnberg redovisat i sin motion saknas i skrivelsen ingående
Forskning och för-
sök rörande alterna-
tiv till burhållning
inom
äggproduktionen
31
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Forskning och för-
sök rörande alterna-
tiv till burhållning
inom
äggproduktionen
32
analyser av läget och uttalanden om huruvida den svenska äggproduktionen
klarar att med bibehållen konkurrenskraft avveckla nuvarande bursystem
till 1998. Jordbruksutskottet har dock nöjt sig med att konstatera att en bety-
dande resursförstärkning har skett och utgår från att regeringen lämnar en
uttömmande redovisning vid den kontrollstation som lagts fast till nästa år.
Herr talman! Det är oerhört viktigt att vi får fram nya effektiva system
som uppfyller den nya djurskyddslagens krav och vilka kan ersätta nuva-
rande bursystem. Skulle vi misslyckas härmed innebär det att huvuddelen av
svensk äggproduktion upphör år 1998. Då kommer vi att importera ägg som
produceras med metoder som vi inte vill godkänna, och vi måste finna alter-
nativ användning för ytterligare drygt 100 000 ha åkermark på vilka vi i dag
odlar fodersäd för den inhemska äggproduktionen.
Herr talman! Jag är dock i dag betydligt mer optimistisk att vi kan lyckas,
men utesluter inte att det kan visa sig att någon form av minivoljärer - som
i varje avdelning innehåller ett begränsat antal djur - kommer att visa sig
vara den bästa lösningen.
Anf. 54 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Riksdagen beslöt för fyra år sedan att anta den nya djur-
skyddslagen, och i beslutet ingick bl.a. att burhållningen av höns skall av-
vecklas. Alternativ med golvuppfödning skulle studeras och utvärderas.
I den redovisning som lämnats om pågående försök uppges att en hel del
problem förekommer i verksamheten. Jag efterlyser en allsidig rapport från
de producenter som redan har s.k. golvhöns. Det är min uppfattning efter
att jag haft kontakter med marknaden, att burhållningen kan ersättas med
djurvänligare uppfödningsmetoder.
I vårt land finns det gott om ladugårdar som med enkla medel kan byggas
om till golvhållning av höns. Färska goda ägg från höns som lever i så naturlig
miljö som möjligt bör vara ett mål för svensk äggproduktion. För att uppnå
detta mål behövs en positiv inställning med flexibilitet och sunt förnuft hos
berörda myndigheter.
Den beslutade omställningen måste genomföras. Erfarenheterna från ägg-
producenter med golvhöns måste ges ökad uppmärksamhet. De stora produ-
centernas behov får inte vara avgörande för forskningsarbetets utveckling.
Det voljärsystem som utprovas innebär ju ungefär samma antal djur per ku-
bikmeter husvolym. Då får vi ju kvar den stora stress som hönsen upplever
med nuvarande bursystem.
Golvhållningen är bra för djuren. Den leder också till att hönsen kräver
en foderstat med högre proteininnehåll. De behöver denna foderökning när
de har ett naturligare utrymme att röra sig på.
Hönsens kannibalism och äggätning minskar också vid golvhållning. Kon-
sumenterna får dessutom fördelar genom att äggen får mer protein med högt
biologiskt värde. Vi behöver som bekant detta protein för vår kropps upp-
byggnad och hälsa.
Hälso- och miljöfrågor får ökad betydelse inom den internationella kon-
kurrensen. Jag är övertygad om att EG:s konsumenter kommer att visa ett
stort intresse för svenska ägg av hög kvalitet.
Herr talman! Astrid Lindgren satte fart på debatten om human djurhåll-
ning. Pippi Långstrump-märkta ägg kan kanske bli en utmärkt hälsosam ex-
portvara. En aktiv marknadsföring av äggprodukter, gärna i förädlad form,
bör kunna ge svensk äggproduktion en god framtid.
Jag vill också i det här sammanhanget uppmana dem som arbetar med att
ta fram krångliga byråkratiska kontrollsystem för bl.a salmonella att tillse att
dessa inte utgör handelshinder för en småskalig äggproduktion. Lika kon-
kurrens för alla bör vara en självklar grund att arbeta vidare på.
Jag yrkar avslag på reservationen av Annika Åhnberg eftersom riksdagen
får en redogörelse för omställningen nästa år.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU21 Koncessionsavgift på televisionens område m.m. (prop.
1991/92:78).
Anf. 55 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Rubriken på mitt anförande i dag lyder Koncessionsavgiften
för TV 4 är ett feltänkt finansieringssystem.
I Sveriges Radio-koncernen finns drygt 6 000 fast anställda, varav 3 300
arbetar inom televisionen. TV 4 har 155 fast anställda. Sveriges Radio-kon-
cernen är med andra ord en jättekoloss som våra skattepengar skall betala.
Nu räcker inte skattepengarna till, och vad gör de makthavande politikerna
då? Jo, de letar upp en ny mjölkko som kan producera ett antal hundra mil-
joner som skall hålla liv i Sveriges Radio-koncernen.
Det är väl känt att Sveriges Radio har en ålderdomlig struktur och en stor
administration. Det är också väl känt att många anställda anser sig leva i en
hopplös tillvaro. Många kreatörer mår dåligt därför att de inte får tillräckligt
många uppdrag.
Problemet med Sveriges Radio är att rationaliseringar inte bedrivs uppi-
från. De förändringar som har gjorts har varit av kosmetisk natur. Därför
har den gamla organisationen behållits.
I stället för att göra en rejäl koncernöversyn, syna verksamheten i söm-
marna och fråga sig hur många inom koncernen som är nyttiga, väljer rege-
ringen att konservera en sjuk organisation genom att det lilla företaget TV
4 skall generera pengar för att hålla liv i kolossen Sveriges Radio.
Ny Demokrati anser att detta förhållande är horribelt och att konserve-
randet av Sveriges Radios organisation är ett av de värsta exemplen på politi-
kers flathet.
Koncessionsavgiften som TV 4 skall betala har en fast och en rörlig del.
Det innebär att avgiften till viss del bestäms av reklamintäkternas omfatt-
ning. De är ju indirekt ett mått på antalet tittare. Ju fler tittare TV 4 lockar
till sig, desto färre tittare får public-service-kanalerna Kanal 1 och TV 2. Pro-
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsavgift
på televisionens
område m.m.
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 66
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessiortsa v gift
på televisionens
område m.m.
34
gramkvaliteten i TV 4 bestämmer med andra ord statsinkomsterna - ju
bättre program, desto större inkomster för staten; Det kan väl inte vara i
överensstämmelse med de kulturpolitiska målen från 1974 att staten skall
tjäna pengar på detta sätt. Dessa mål gäller ju fortfarande. För att de kultur-
politiska målen skall kunna uppnås framhålls att staten måste främja kultu-
ren - irrte tjäna pengar på den.
Det finns också en tredje anledning till att lagen om koncessionsavgift är
felaktig. Skyldigheten att betala gäller nämligen bara ett programföretag,
men regeringsformen utgår från att lagar och andra föreskrifter skall vara
generella. Lagstiftning för ett enskilt fall skall inte vara möjlig. Jag anser att
den här lagen om koncessionsavgift gäller ett enskilt fall, nämligen TV 4, och
att den därför strider mot regeringsformen.
Herr talman! Med hänvisning till de skäl som jag anfört yrkar jag avslag
på propositionen och bifall till Ny Demokratis reservation.
Anf. 56 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Harriet Colliander använder i sin reservation två begrepp
som jag skulle vilja fråga henne om.
Det första är begreppet monopol. Detta begrepp finns i meningen: ”Mo-
nopolföretaget Sveriges Radio är därmed ett hinder för verklig demokrati.”
Min fråga till Harriet Colliander är om inte det lilla TV 4, som hon kallade
det, är mer av ett monopol än Sveriges Radio. TV 4 har ju nämligen mono-
pol på rikstäckande markbunden reklamsändning, medan däremot Sveriges
Radio har två konkurrerande TV-kanaler, som faktiskt åtminstone delvis
konkurrerar med varandra och ett flertal andra programföretag som sänder
likartade program med eller utan reklam.
Det andra begreppet i Harriet Collianders reservation som jag skulle vilja
fråga henne om är låg programproduktivitet. Den här låga programproduk-
tiviteten finns tydligen framför allt i Sveriges Radio. Jag skulle vilja veta hur
man mäter programproduktiviteten.
Normalt brukar man ju med produktivitet mena förädlingsvärde, dvs.
vinst plus lön per arbetstimme. Om ett TV-bolag kör ut en massproducerad
amerikansk våldspornografisk film med täta reklaminslag föreställer jag mig
att det blir en mycket hög produktivitet in den här meningen, mycket högre
än för t.ex. en svensk produktion. Eller menar Ny Demokrati med begrep-
pet programproduktivitet antalet tittare per arbetstimme i produktionen?
Det skulle ju vara ett alternativt sätt att mäta produktiviteten.
För t.ex. en ambitiös svenskproducerad film om exempelvis svensk kul-
turminnesvård - ett ämne som jag vet intresserar Harriet Colliander - före-
ställer jag mig att produktiviteten i den här meningen blir mycket lägre än
för t.ex. en våldspornografisk film som körs ut på alla världens TV-kanaler.
Min fråga är därför: Vad menas med begreppet programproduktivitet, och
är det ett mål att sträva efter?
Jag förstod inte riktigt det Harriet Colliander sade i sitt inlägg om att ju
bättre program man gör i TV 4, desto mera intäkter får staten. Är det verkli-
gen så att Harriet Colliander mäter kvalitet enbart i antalet kronor som TV 4
tjänar in på reklam eller på annat sätt? I så fall förvånar det mig att ni i Ny
Demokrati håller er med en så oerhört snäv kultursyn och syn på massmedia
över huvud taget, och speciellt att Harriet Colliander, skulle ha en sådan
kultursyn - det vill jag inte riktigt tro på.
Nu går jag över till ett tredje intressant begrepp; det handlar då inte längre
om Harriet Collianders reservation. Det är begreppet konkurrens.
I 1988 års reklamskatteutredning sade man att reklam i media borde be-
skattas likformigt och på ett konkurrensneutralt sätt. Men den nuvarande
snårskogen av reklamskatteregler är faktiskt mycket långt ifrån det kravet.
Om t.ex. min lokale specerihandlare i Göteborg gör reklam för sin falu-
korv genom att gå ut med direktreklam i brevlådorna, får han betala 11 % i
reklamskatt. Om han sätter in en annons i det lokala monopolpressföretaget
går reklamskatten ned till 4 %. Och om han skulle bli så oändligt rik att han
hade råd att sponsra något TV-program eller rent av att låta göra ett reklam-
inslag i något TV-bolag behöver han inte betala ett enda öre i reklamskatt. -
Här råder alltså inte någon som helst konkurrensneutralitet.
Vad vi skall besluta om i dag är, som Lars Bäckström i skatteutskottet sä-
ger, inte någon avgift, utan det är en skatt som vi skall lägga på TV 4. Om
man nu skall använda begreppet konkurrensneutralitet innebär det här en-
ligt ekonomisk teori för beskattning - det finns t.o.m. ekonomiska teorier
för optimal beskattning - att man skall skatta bort hela den extravinst som
detta reklammonopol tar ut, utöver den vinst som man hade kunnat få om
det hade funnits konkurrens på området.
Det är naturligtvis oerhört svårt att beräkna hur stor den skatten skall
vara, men jag vågar mig ändå på gissningen att mitt förslag med det något
högre procenttalet kommer sanningen närmare än vad utskottsmajoritetens
förslag gör.
Med detta yrkar jag bifall till det förslag som nu delas ut i bänkarna och
som har följande lydelse:
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsavgift
på televisionens
område m.m.
2. beträffande/örs/aget till lag om koncessionsavgiftpå televisionens område
dels att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K14 antar följande förslag
till ändrad lydelse av 4 § i lagförslaget
4§
Regeringens förslag Johan Lönnroths förslag
Den rörliga delen av koncessionsav-
giften beräknas för ett kalenderår i
sänder. Den är beroende av de in-
täkter som utgör vederlag till pro-
gramföretaget för att det sänder an-
nonser och tas ut med
- 20 procent av intäkterna till den
del de överstiger 750 miljoner men
inte 1 000 miljoner kronor,
- 40 procent av intäkterna till den
del de överstiger 1 000 miljoner men
inte 2 000 miljoner kronor,
- 50 procent av intäkterna till den
del de överstiger 2 000 miljoner kro-
nor.
Den rörliga delen av koncessionsav-
giften beräknas för ett kalenderår i
sänder. Den är beroende av de in-
täkter som utgör vederlag till pro-
gramföretaget för att det sänder an-
nonser och tas ut med
- 30 procent av intäkterna till den
del de överstiger 750 miljoner men
inte 1 000 miljoner kronor,
- 50 procent av intäkterna till den
del de överstiger 1 000 miljoner men
inte 2 000 miljoner kronor,
- 75 procent av intäkterna till den
del de överstiger 2 000 miljoner kro-
nor.
35
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsavgift
på televisionens
område m.m.
I intäkter som utgör vederlag för
ätt programföretaget sänder annon-
ser inräknas intäkter som tillförts
någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör så-
dant vederlag till programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt
bokföringsmässiga grunder.
De i första stycket angivna be-
loppsgränserna skall justeras på ett
sätt som motsvarar det sätt som an-
ges i 3 § andra stycket i fråga om den
fasta delen av koncessionsavgiften.
I intäkter som utgör vederlag för
att programföretaget sänder annon-
ser inräknas intäkter som tillförts
någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör så-
dant vederlag till programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt
bokföringsmässiga grunder.
De i första stycket angivna be-
loppsgränserna skall justeras på ett
sätt som motsvarar det sätt som an-
ges i 3 § andra stycket i fråga om den
fasta delen av koncessionsavgiften.
dels att riksdagen bifaller utskottets hemställan i övrigt.
Anf. 57 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Sveriges Radio-koncernen är ett monopol och man uppfattar
sig själv som ett statsstyrt monopol. Vi i Ny Demokrati är emot statsstyrda
monopol över huvud taget, och när det gäller Sveriges Radio anser vi att det
statsstyrda monopolet är ett hot mot yttrandefriheten, informationsfriheten
och opinionsbildningen.
Jag har i motion när det gäller TV 4 och TV 3 påpekat att man faktiskt har
byggt upp ett monopol på området fri TV och att vi måste se över massme-
diakoncentrationen över lag.
Jag anser alltså att det är fel att man skall pungslå det lilla företag som det
här handlar om på flera miljoner för att stoppa in dem i Sveriges Radio, som
alltså har hundratals gånger fler fast anställda. Jag anser att det är principiellt
fel att det lilla företaget skall generera pengar till den stora kolossen och att
det är fel att finansiera en verksamhet på det sättet. Man måste se över det
som är fel och inte blunda och köra vidare.
Så till vad jag menar med lågproduktion. Under de 35 år som man har sänt
statlig TV har ungefär 50 % av programutbudet varit köpt utifrån. När man
har så många anställda i koncernen anser jag att man har en låg egenproduk-
tion. Någon annan definition än den ligger inte bakom det uttryck som Johan
Lönnroth frågade mig om.
Så till min kultursyn. Jag tror att folk faktiskt tittar på det som de tycker
om. Det är många gånger av god kvalitet.
Koncessionsavgiften har ju en rörlig del, och den är beroende av hur stora
reklaminkomster man får, och reklaminkomsterna är ett indirekt mått på an-
talet tittare. Ju bättre program man gör, desto fler människor tittar på pro-
grammen. Jag delar absolut åsikten att program om kulturmiljö är av god
kvalitet och att våldsfilmer är någonting dåligt.
Men det här har liksom inte riktigt med det att göra. Jag tycker att Johan
Lönnroth, representerar litet grand av inställningen att man skall undervisa
människor och tala om för dem vad som är bra och vad som inte är bra. Jag
tror att människor har förmåga att själva välja vad de vill se och att mycket
av det som den fria marknaden gör är bra.
36
Anf. 58 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Repliktiden är slut.
Anf. 59 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Jag är inte säker på att jag uppfattade det som Harriet Col-
liander böljade med. Hon är emot statsstyrda monopol, sade hon, men fat-
tade jag rätt när jag uppfattade att hon också är motståndare till privata mo-
nopol?
(Harriet Colliander-. Ja.)
Sedan till frågan huruvida Stenbecks TV 4 är ett litet företag. Det är klart
att TV 4 i sig ännu så länge kanske är ett ganska litet företag - själva mono-
polet har ju ännu inte börjat verka; det skall ju komma. Men när man tittar
på den maktgruppering som finns bakom TV 4 och alla de andra intressen
som han har inom massmedia skulle jag nog vilja påstå att det är en väl så
stor och stark maktapparat. Jag skulle vilja veta om Harriet Colliander och
Ny Demokrati är lika intresserade av att bryta ned denna maktapparat som
man är intresserad av att bryta ned det s.k. statliga monopolet.
Till slut till det här med programproduktivitet igen. Om man tittar sig runt
i världen finner man - och det är också välkänt - att där reklam-TV och re-
klamradio har brett ut sig på allvar, där får man en tendens till likriktning.
Det blir mycket av typ våldsfilm, pornografi och massproducerade program,
som kan spridas över en mycket stor del av världen.
Skall man ha något svenskproducerat och även program som riktar sig till
mindre tittargrupper - låt oss kalla det för exklusiva intressen av olika slag -
krävs det faktiskt ett större antal anställda per tittare eller per sänd timme;
det kommer man inte ifrån. Har man något slags kulturpolitiskt mål med
massmedia får man faktiskt acceptera också program med förhållandevis låg
produktivitet i den här meningen.
Anf. 60 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag delar Johan Lönnroths uppfattning att monopolet i TV 3
och TV 4 är en fara och att man på sikt måste så att säga bryta det.
När det gäller reklamfinansierad TV liksom radio är vår grunduppfattning
att frihet gagnar demokratin - det är ytterst en demokratifråga - och att man
av den anledningen får leva med reklam.
Sedan tycker jag inte att den svenska televisionen uppfyller public service-
kravet. Nu är det två TV-kanaler som sänder OS. Det kunde räcka med att
en kanal gjorde det. Det finns liksom inget val. Jag tycker alltså inte att Sve-
riges Radio uppfyller public service-kravet.
Anf. 61 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Vi kanske får återvända till frågan om demokrati och frihet
och vad detta har med reklam att göra i någon senare debatt. Men jag får
nog säga att jag de senaste dagarna tittat litet extra mycket på olika reklam-
inslag i både TV 3 och TV 4, och jag stärks hela tiden i min övertygelse att
är det någonting i massmedia som är ett hot mot demokratin, så är det många
av de vidriga reklaminslag som finns i dessa program.
Jag såg t.ex. ett barnprogram - jag tror det var på TV 3 en morgon - och
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsa v gift
på televisionens
område m.m.
37
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsavgift
på televisionens
område m.m.
38
där körde man då i pauserna reklaminslag för någon actionfilm, där det var
en snubbe som sprang omkring med ett stort svärd, och så såg man en sam-
lagsscen - i och för sig så inklippt att den blev mycket snabb. Detta kördes
alltså mitt i ett barnprogram. Jag har inte kollat om det här är i strid med
gällande regler, men den här typen av TV är ett mycket större hot mot demo-
kratin än vad någonsin den statliga televisionen är.
Anf. 62 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Riksdagen skall i dag anta en lag om koncessionsavgift för
det programföretag, Nordisk Television, som enligt ett avtal med staten av
regeringen fått tillstånd att sända television i den tredje markbundna kana-
len till utgången av februari 1998. Lagen föreslås träda i kraft mycket snart,
den 1 mars 1992.
Nordisk Television får tillgång till en av fyra markbundna kanaler och når
därmed ut till de flesta i landet, även till dem som har endast traditionella
TV-mottagare. Bolaget får tillgång till en reklammarknad på sådana villkor
att man själv i praktiken kan bestämma annonspriserna. Ingen reklamskatt
utgår i dag heller på reklam i radio och TV. Allt detta innebär givetvis en
konkurrensfördel som efter en inkörningsperiod betyder storslam ekono-
miskt sett för denna tredje kanal. Om TV-tittarna blir lika glada och belåtna
återstår att se. Hittills har varken TV 3 eller TV 4 - visserligen inte helt jäm-
förbara med den nya kanalen - rosat marknaden utan haft ett mycket slätst-
ruket utbud, mestadels bestående av gamla amerikanska serier.
Att staten i gengäld ålägger bolaget att betala en avgift för koncessionen
samtidigt som konkurrenten Sveriges Radio utestängs från reklam anser
samtliga partier utom Ny Demokrati vara rimligt. Men i dag säger plötsligt
Harriet Colliander att man skall bryta det privata reklammonopolet, trots
att ni inom Ny Demokrati i er reservation i verkligheten göder den här kana-
len och är ensamma om denna gödsling i och med att ni tycker att konces-
sionsavgiften icke skall utgå. Den här avgiften skall betalas in till rundradio-
fonden, och hur mycket medel som ur denna fond därefter betalas ut till Sve-
riges Radio bestäms i särskild ordning. Den koppling som görs i Ny Demo-
kratis reservation, nämligen att TV 4 åderlåts ”under det att kanal 1 och TV
2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga sig” är inte bara
oförskämd utan grovt vilseledande. Rejäla koncerngenomgångar med ratio-
naliseringar har gjorts, Harriet Colliander, inom Sveriges Radio under hela
80-talet - det vill jag säga upplysningsvis om Harriet Colliander inte känner
till den historien. Resultatet har blivit att vi för närvarande har ett av de
bättre public service-företagen - kanske det bästa - i hela världen, ett public
service-företag som vi också ställer väldigt hårda krav på. För min del tycker
jag det är utmärkt att pengarna i fonden ger utrymme för ett reformtillskott
för Sveriges Radio, men det finns alltså inget automatiskt samband här, som
Harriet Colliander gör gällande.
I KU:s betänkande tillstyrks att radionämnden skall ges tillgång till vites-
sanktioner om ett programföretag bryter emot radiolagen vad gäller annons-
regler eller avtalsbestämmelser om sponsrade program. I betänkandet har vi
också tagit fasta på skatteutskottets erinran emot propositionen och anser att
riksskatteverket och skattemyndigheterna som skall utföra revisionen också
skall ha huvudansvaret för den. Beslutet om revision fattas av de nämnda
myndigheterna, dock efter framställning av kabelnämnden som sålunda be-
håller sin initiativrätt.
KU har prövat om lagen om koncessionavgift är förenlig med grundlagen.
Enligt regeringsformen skall lagen vara generell. Dock kan det enligt förar-
betena undantagsvis gå att lagstifta om enskilda fall. Vi säger att lagen om
skyldigheten att betala koncessionsavgift får anses uppfylla kravet på gene-
rell tillämpbarhet. Utskottet beaktar att tillstånden att sända är tidsbegrän-
sade.
Bo Hammar reserverade sig redan i TV-beredningen till förmån för högre
koncessionsavgifter, och jag hyser därför en viss förståelse för Johan Lönn-
roths ställningstagande i denna sak. Det är dock inte utskottsmajoritetens.
Herr talman! Jag anser det inte vara mödan värt att ödsla alltför mycket
krut på att bemöta den gallimatias som Ny Demokratis reservation vad gäller
omdömena om Sveriges Radio innehåller. Att skriva att statsstyrningen av
Sveriges Radio innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbild-
ningen, yttrandefriheten och informationsfriheten är nonsens. Att skriva att
monopolföretaget Sveriges Radio därmed är ett hinder för verklig demokrati
är nonsens. Fullständigt felaktiga, hårresande korkade och otillständigt vul-
gära uppfattningar kanske är symtomatiska för Ny Demokratis i sak illa un-
derbyggda föreställningar över huvud taget.
Sverige har liksom många andra länder anammat public-service-tanken,
en radio och TV för alla. Vi har Sveriges Radio. Det innebär att grupper
även utanför de gängse etablissemangen får chansen att komma till tals. I
Sverige har staten givit vida ramar för verksamheten. Kvalitet, mångfald i
utbudet, tillvaratagande av minoriteters intressen, vaktslående om vår in-
hemska kultur och vårt språk är målsättningar som Sveriges Radio skall upp-
fylla - och uppfyller. Yttrandefriheten har tvärtemot Ny Demokratis upp-
fattning vidgats och fördjupats.
Jag yrkar bifall till KU:s hemställan.
Anf. 63 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag förstår att Catarina Rönnung inte tål kritiken mot Sveri-
ges Radio, eftersom jag vet att Catarina Rönnung är styrelseledamot i Sveri-
ges Radio. Då inser jag att hon inte har någon som helst förståelse för att
rationaliseringar skall göras, så att man städar uppifrån och gör en organisa-
tion effektiv.
Vi inom Ny Demokrati göder inte TV 4. Vi sätter oss emot principen att
man så att säga tar från ett litet företag för att bekosta det som inte är ratio-
nellt och det som är illa drivet i Sveriges Radio-koncernen. Vi upplever inte
heller att Sveriges Radio, som jag sade tidigare, uppfyller public-service-kra-
vet. Det är snarast så att man i de två TV-kanalerna sneglar på de stora gos-
sarna inom reklam-TV-produktionen och gör som de gör, så att man sänder
lätta program på bra tider, medan tittarna när de vill se tyngre program eller
kanske t.o.m prisbelönta svenska program får vänta till midnatt.
Man behöver inte anstränga sig särskilt mycket för de pengar man får. Var-
för skall man då göra precis somTV-bolagen? Det förstår inte jag. Så de här
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsavgift
på televisionens
område m. m.
39
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Koncessionsa vgift
på televisionens
område m. m.
hårda kraven som Catarina Rönnung sade att man ställer på public-service-
företaget kan jag inte se att man verkligen ställer.
Och när det gäller det här med att Sveriges Radio jagar tittarsiffror frågar
jag: Varför gör man det, när man har ett public-service-uppdrag? Man kan-
ske snarare skulle fråga om tittarna är nöjda, i stället för att räkna dessa tit-
tarsiffror.
Anf.64 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Man frågar med jämna mellanrum om tittare är nöjda. Det
har framgått väldigt tydligt att de tittare som har tillgång till kabelsändningar
med TV 3 och TV 4 samt Sveriges Radios utbud är mycket mera nöjda med
vad Sveriges Radio presterar. Det gäller speciellt nyhetsprogrammen.
Jag skall inte träta så mycket mer med Harriet Colliander. Jag kan bara
notera att hon är för ett fullständigt skattefrälse när det gäller en kommer-
siell reklam, samtidigt som hon förhånar Sveriges Radio och tycker att Sveri-
ges Radio skall sättas på svältkost.
Avslutningsvis vill jag säga att om Sveriges Radio inte hade varit så tole-
rant och vidsynt i sin bevakning av Ny Demokrati inför valet, hade inte Ny
Demokrati funnits som parti i riksdagen i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiUll Sammanställning av tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92
(prop. 1991/92:25).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU6 Internationellt samarbete i brottmål (prop. 1991/92:46).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
40
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU8 Teleavlyssning och teleövervakning (skr. 1991/92:32).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU16 Uppgifter om fornminnen i gravationsbevis.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU17 Permutation.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU18 Godkännande av avtal rörande handeln mellan EFTA-län-
dema och Turkiet m.m. (prop. 1991/92:23).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande bostadsutskottets betänkande 1991/92:BoU10,
jordbruksutskottets betänkanden 1991/92:JoU10, JoU9 och JoUll, konsti-
tutionsutskottets betänkande 1991/92:KU21, finansutskottets betänkande
1991/92:FiUll, justitieutskottets betänkanden 1991/92:JuU6 och JuU8, lag-
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
41
|
Prot. 1991/92:66 19 februari 1992 |
utskottets betänkanden 1991/92:LU16 och LU17 samt utrikesutskottets be- Bostadsutskottets betänkande BoUlO Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 133 för reservationen av Jordbruksutskottets betänkande JoUlO Utskottets hemställan bifölls. Jordbruksutskottets betänkande JoU9 Utskottets hemställan bifölls. Jordbruksutskottets betänkande JoUll Utskottets hemställan bifölls. Konstitutionsutskottets betänkande KU21 Mom. 1 (avslag på de i proposition 1991/92:78 framlagda lagförslagen) Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mot 25 för reservationen av Mom. 2 (förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område) Utskottets hemställan - som ställdes mot det av Johan Lönnroth under Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls. Finansutskottets betänkande FiUll Utskottets hemställan bifölls. Justitieutskottets betänkande JuU6 Utskottets hemställan bifölls. Justitieutskottets betänkande JuU8 Utskottets hemställan bifölls. Lagutskottets betänkande LU16 Utskottets hemställan bifölls. Lagutskottets betänkande LU17 Utskottets hemställan bifölls. Utrikesutskottets betänkande UU18 Utskottets hemställan bifölls. |
42
Anmäldes att följande frågor framställts
den 18 februari
1991/92:394 av Sigrid Bolkéus (s) till jordbruksministern om ursprungsbe-
teckning pä livsmedel:
I den nya livsmedelslagen som trädde i kraft den 1 januari 1992 står i den
26 §: ”Produktionslandet (ursprungslandet) skall framgå på färdigpackade
livsmedel. I fråga om beredda livsmedel menas med produktionsland där be-
redningen utförts.”
Detta innebär att konsumenterna inte vet om köttet i köttfärsen, rökta
skinkan eller korven kommer från Sverige eller från importerade djur som
kan vara uppfödda på hormoner, antibiotika och kadavermjöl.
Är jordbruksministern beredd att verka för att lagen ändras så att konsu-
menterna får korrekt information och därmed valfrihet att välja svenskt eller
importerat kött i beredda livsmedel?
1991/92:395 av Hans Dau (m) till justitieministern om straffskärpning för
brott där vapen använts:
Den 17 februari blev en polis ihjälskjuten i tjänsten, när han skulle bevaka
en värdetransport.
Brottsligheten i Sverige har blivit alltmer brutal och i allt fler fall används
skjutvapen. Poliser löper särskilt stora risker att bli utsatta för denna ökade
brutalitet och användandet av vapen. Även andra riskerar att skadas i den
ökande och allt grövre brottsligheten.
Denna utveckling måste stävjas. Samhället måste särskilt hårt markera,
att denna brutalisering och användandet av skjutvapen inte kan tolereras.
Med anledning av det anförda vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att skärpa straffen
för brott där vapen kommer till användning?
1991/92:396 av Hans Dau (m) till kommunikationsministern om möjlighet
för alla att ta in svenska TV-sändningar:
Per-Johan Berglund bor i byn Storsand vid Blå vägen (E 79) 20 km från
Tärna samhälle. Han kan inte se en riktig TV-bild trots att han bor endast
några kilometer från sändarmasten. För att se TV 2 måste han och alla
olycksbroder i byarna Forsbäck, Sundsliden, G:a Storsand, Bäcknäs och
Tärnafors söka sig in till Tärna och där mer eller mindre våldgästa sina vän-
ner för att få se de program som är särskilt intressanta.
När man klagar hos televerket blir svaret bara att man får skylla sig själv
när man bor på en sådan plats. Per-Johan Berglund tycker att det är en
mänsklig rättighet att kunna se TV på ett godtagbart sätt för att slippa känna
sig som främling i sitt eget land.
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
43
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att vidta för att alla
skall ha en rimlig möjlighet att se på de svenska TV-programmen?
1991/92:397 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om åtgärder mot
väpnade rån:
En polisman har mördats av beväpnade rånare. Polismannen var i tjänst
med uppdraget att skydda en värdetransport.
Ett polismord väcker särskilt stark avsky och förbittring. I några länder
bestraffas polismord hårdare än andra mord. Polisen har samhällets uppdrag
att skydda oss andra. Polismannen som nu mördades är ännu ett offer i den
lavinartade våldsvåg som drabbat vår nation.
Det starkt ökade antalet väpnade rån mot värdetransporter är särskilt
oroande och måste mötas med speciella motåtgärder. Det är rimligt att man
inom bankväsendet överväger nya betalningssystem och ökade skyddsåtgär-
der. Samtidigt bör samhället reagera med strängare straff.
Visserligen har straffsatsernas optimum höjts, men straffmätningen i dom-
stolarna ter sig tydligen inte allt för avskräckande på de brottslingar - oftast
återfallsförbrytare - som gör väpnade rån. Inlåsning genom längre fängelse-
straff - och livstid när någon dödas - skulle också innebära färre våldsmän
ute i det fria.
Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att motverka väp-
nade rån mot värdetransporter och andra våldsdåd där polismän och väktare
utsätts för särskilt stora risker?
1991/92:398 av Göran Magnusson (s) till justitieministern om åtgärder mot
olaga vapeninnehav m.m.:
Skjutvapen används allt oftare i samband med brottslighet av olika slag.
Det förefaller vara enkelt att skaffa skjutvapen på en illegal marknad. Under
perioden 1972 till 1990 stals mer än 17 000 skjutvapen i Sverige. Av dessa har
drygt 4 000 kommit till rätta. Stölder sker både ur privatbostäder och mili-
tära anläggningar.
Självfallet är det ökande skjutandet djupt oroande. Många människor
känner otrygghet, inte minst de anställda i banker och butiker.
Vilka särskilda åtgärder planerar justitieministern för att kraftfullt minska
innehav och användning av illegala vapen?
1991/92:399 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om Boforsaf-
fären:
Pressuppgifter de senaste dagarna synes bekräfta indiska misstankar om
oegentligheter på hög nivå i samband med Boforsaffären. På vad sätt kan
Sverige nu medverka för att bringa fullständig klarhet i frågan?
44
|
16 § Kammaren åtskildes kl. 15.42. |
Prot. 1991/92:66 19 februari 1992 |
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 51 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
45
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
Onsdagen den 19 februari
1 § Anmälan om kompletteringsval till utbildningsutskottet och tra-
fikutskottet....................................... 1
2§ Justering av protokoll................................. 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
Beslut om samlad votering................................ 1
4 § Konkurrensen i den kommunala planeringen - ändring i plan- och
bygglagen........................................ 2
Bostadsutskottets betänkande BoUlO
Debatt
Rune Evensson (s)
Eva Zetterberg (v)
Bertil Danielsson (m)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Sonia Karlsson (s)
Bert Karlsson (nyd)
Birger Andersson (c)
Talmannen (om debattreglerna)
Mikael Odenberg (m)
Beslut fattades efter 14 §
5§ Miljön kring Djurgården-Haga-Brunnsviken-Ulriksdal....... 29
Jordbruksutskottets betänkande JoUlO
Debatt
Hans Göran Franck (s)
Lennart Daléus (c)
Beslut fattades efter 14 §
6 § Utbildning och forskning.............................. 31
Jordbruksutskottets betänkande JoU9
Beslut fattades efter 14 §
7 § Forskning och försök rörande alternativ till burhållning inom ägg-
produktionen ..................................... 31
Jordbruksutskottets betänkande JoUll
Debatt
Bengt Rosén (fp)
Claus Zaar (nyd)
Beslut fattades efter 14 §
8 § Koncessionsavgift på televisionens område m.m............. 33
Konstitutionsutskottets betänkande KU21
Debatt
Harriet Colliander (nyd)
46
Johan Lönnroth (v)
. Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Catarina Rönnung (s)
Beslut fattades efter 14 §
9 § Sammanställning av tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92.... 40
Finansutskottets betänkande FiUll
Beslut fattades efter 14 §
10 § Internationellt samarbete i brottmål..................... 40
Justitieutskottets betänkande JuU6
Beslut fattades efter 14 §
11 § Teleavlyssning och teleövervakning...................... 41
Justitieutskottets betänkande JuU8
Beslut fattades efter 14 §
12 § Uppgifter om fornminnen i gravationsbevis............... 41
Lagutskottets betänkande LU16
Beslut fattades efter 14 §
13 § Permutation....................................... 41
Lagutskottets betänkande LU17
Beslut fattades efter 14 §
Prot. 1991/92:66
19 februari 1992
14 § Godkännande av avtal rörande handeln mellan EFTA-länderna
och Turkiet m.m................................... 41
Utrikesutskottets betänkande UU18
Beslut................................................ 41
Bostadsutskottets betänkande BoUlO
Jordbruksutskottets betänkande JoUlO
Jordbruksutskottets betänkande JoU9
Jordbruksutskottets betänkande JoUll
Konstitutionsutskottets betänkande KU21
Finansutskottets betänkande FiUll
Justitieutskottets betänkande JuU6
Justitieutskottets betänkande JuU8
Lagutskottets betänkande LU16
Lagutskottets betänkande LU17
Utrikesutskottets betänkande UU18
15 § Anmälan om frågor
1991/92:394 av Sigrid Bolkéus (s) om ursprungsbeteckning på
livsmedel...................................... 43
1991/92:395 av Hans Dau (m) om straffskärpning för brott där
vapen använts.................................. 43
1991/92:396 av Hans Dau (m) om möjlighet för alla att ta in
svenska TV-sändningar........................... 43
1991/92:397 av Göthe Knutson (m) om åtgärder mot väpnade
rån.......................................... 44
1991/92:398 av Göran Magnusson (s) om åtgärder mot olaga
vapeninnehav m.m............................... 44
1991/92:399 av Pär Granstedt (c) om Boforsaffären........ 44
47
gotab 40961. Stockholm 1992