Protokoll
1991/92:37
1 § Avsägelse Svar på frågor
Talmannen anmälde att Ulla Tilländer (c) avsagt sig uppdraget att vara
suppleant i kulturutskottet.
Kammaren biföll denna framställning.
2§ Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 27 november.
3§ Svar på fråga 1991/92:188 om handläggningen av avräkningen om
uppehållstillstånd
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Berith Eriksson har bl.a. frågat mig om regeringen och utri-
kesdepartementet är medvetna om att det vid ambassaden i Teheran skulle
ta cirka två år för sökande att få tid för intervju i ärenden om uppehållstill-
stånd i Sverige, att ambassaden i Belgrad anlitar serbisk personal för inter-
vjuer av kosovoalbaner och att ambassaderna i Damaskus och Teheran an-
vänt sig av tolkar som inte behärskar det språk som sökanden talar. Berith
Eriksson har frågat vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att få en
ändring till stånd.
Det är riktigt som Berith Eriksson påpekar att väntetiden vid ambassaden
i Teheran för en intervju varit mycket lång. Detta har berott på en kraftig
ökning av antalet ansökningar. Ambassaden har hittills i år mottagit något
över 2 000 ansökningar om uppehållstillstånd. Varje intervju tar i genomsnitt
en timme att genomföra. Därtill kommer att ambassaden under samma tid
mottagit ca 13 000 ansökningar om inresevisering. Pressen på Teheranam-
bassadens viseringssektion är sålunda mycket stor. För att bemästra situatio-
nen har ambassaden under året tillförts två tjänstemän från statens invand-
rarverk. Genom denna kraftsamling har väntetiden för den som söker uppe-
hållstillstånd kunnat nedbringas avsevärt. Väntetiden understiger nu tre må-
nader. Denna tidsgräns bör normalt inte överskridas. 1
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 37
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Det är också riktigt att intervjuer i ärenden som uppehållstillstånd vid am-
bassaden i Belgrad utförs av lokalt anställd personal, som har serbokratiska
som modersmål. Verksamheten utövas emellertid under ledning av en tjäns-
teman, som är utsänd från utrikesdepartementet. Sökande som inte talar
serbokratiska kan begära att utan kostnad få tolkhjälp. När det gäller al-
bansktalande personer vänder sig ambassaden till samma tolk och översät-
tare som anlitas av FNs flyktingkontor. Reglerna om tolkhjälp gäller gene-
rellt för samtliga svenska ambassader och karriärkonsulat och därmed givet-
vis också i Teheran och Damaskus.
Beträffande Jugoslavien vill jag tillägga att en tjänsteman från utrikesde-
partementet är tillfälligt stationerad i Zagreb vid det honorära generalkonsu-
latet där. Denna ordning ger kroater, som under nu rådande förhållanden
knappast kan bege sig till Belgrad, möjlighet att i Zagreb lämna in ansök-
ningar om uppehållstillstånd och bli intervjuade där.
Jag vill avslutningsvis framhålla att det här rör sig om en mycket komplice-
rad verksamhet med svårförutsägbara förändringar i arbetsbelastningen,
förändringar som det kan vara svårt att bemästra med de resurser som står
till buds.
Anf. 2 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret.
Det låter bra om handläggningstiderna har kunnat kortas ner i Teheran.
De har varit oacceptabelt långa i många år. Jag vill också påpeka att det finns
många väl fungerande ambassader runt om i världen. Hälsan tiger still. Men
när det gäller en del ambassader, framför allt i Teheran och Damaskus, åter-
kommer samma kritik, och det från varandra oberoende källor. Det gäller
långa handläggningstider och problem med tolkar som i många fall ställer till
med andra problem här i Sverige när ärendena kommer hit för handlägg-
ning. Speciellt gäller detta när tolkar har använts i språk som den sökande
inte behärskar. Det har helt bevisligen hänt i flera fall.
Där finns också kritik när det gäller svenska medborgare i dessa länder
som har svårt att komma i kontakt med ambassaden. Det skulle vara på
grund av att ambassaderna har anställt personal från den lokala befolk-
ningen som har fungerat som något slags grind. Det har också framkommit
kritik när det gäller att de lokalt anställda har låtit folk köpa sig fram i kön.
Det är en kritik som har återkommit flera gånger under de år som jag har
haft hand om dessa frågor.
Det senaste jag har hört gäller Damaskus...
Anf. 3 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! När jag fick Berith Erikssons fråga var jag inte så säker på hur
det egentligen står till. När jag sedan fick det utkast till svar som mina kolle-
ger på utrikesdepartementet hade utarbetat, tyckte jag att trots allt har här
gjorts något i rätt riktning. Det kändes någorlunda tillfredsställande.
Jag kan tillägga att ambassaden i Teheran har under året hyrt ytterligare
kontorsutrymme i anslutning till kanslilokalerna för att få en bättre och mer
rationell lokal för viserings- och intervjuverksamhet. Det är också ett fram-
steg.
Ambassaden i Damaskus har också tillförts en tjänsteman från statens in-
vandrarverk. Det är i inledningsskedet en byråchef. Här har väntetiderna
för intervjuer kunnat nedbringas till knappt två månader. Jag har alltså haft
ytterligare goda nyheter i det här hänseendet att meddela Berith Eriksson
och kammaren.
Anf. 4 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Alla förbättringar som kan göras är naturligtvis bra. Det låter
betryggande.
Då återstår det jag ville berätta nyligen när jag blev avbruten. Det gäller
en svensk och en norsk medborgare som var i Damaskus. De försökte först
att komma i kontakt med den svenska ambassaden för att fråga om man där
var intresserad av att få viss information direkt. Svensken och norrmannen
kunde inte komma förbi denna ”grind”. Det var en omöjlighet. Då ringde
de den norska ambassaden. Där svarade ambassadpersonalen direkt. Perso-
nalen var tacksam för informationen, och svensken och norrmannen blev väl
omhändertagna.
Samma kritik kommer från svenska medborgare i Teheran som har försökt
att komma i kontakt med svenska ambassaden där.
Anf. 5 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag kan enbart notera detta. Mer kan jag inte göra i de en-
skilda ärendena.
Överläggningen var härmed avslutad.
4§ Svar på frågorna 1991/92:199 och 226 om erkännande av Slove-
nien och Kroatien
Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Lars Moquist har frågat mig om det inte är dags för Sverige
att nu erkänna Slovenien som självständig stat.
Kent Carlsson har frågat mig om regeringen nu är beredd att erkänna Slo-
venien och Kroatien som självständiga stater.
Jag väljer att besvara båda frågorna i ett sammanhang.
Den jugoslaviska krisen fortsätter att fylla oss alla med bestörtning och
oro. De mänskliga lidandena är mycket stora. Problemen kan ej lösas med
våld. Ansträngningarna för att finna en fredlig förhandlingslösning på Jugo-
slaviens etniska och konstitutionella problem måste intensifieras. Sverige
fortsätter därför att på alla sätt stödja de fredssträvanden som görs inom
EGs, ESKs och nu också FNs ramar. Den 27 november antog FNs säkerhets-
råd en resolution till stöd för generalsekreterarens ansträngningar. Dennes
personliga sändebud Cyrus Vance besöker för närvarande Jugoslavien, och
säkerhetsrådet torde inte kunna ta ställning till frågan om en fredsbevarande
styrka förrän i slutet av innevarande vecka.
Det är regeringens förhoppning att dessa ansträngningar snarast skall leda
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
till att striderna upphör och att de skall bana väg för en uppgörelse som till-
fredsställer alla de jugoslaviska folken.
Slovenien och Kroatien är två av de fyra jugoslaviska republiker som för-
klarat sig självständiga.
Vid bedömningen av erkännandefrågan kan beträffande Slovenien och
Kroatien konstateras att de folkrättsliga förutsättningarna inte heller i dag
är identiska.
I fallet Slovenien är de tre traditionella kriterierna för erkännande i prakti-
ken uppfyllda: ett folk, ett territorium samt effektiv kontroll över detta. De
senaste veckorna synes ha medfört ytterligare stabilisering av läget i Slove-
nien.
Beträffande Kroatien är förutsättningarna tyvärr inte lika entydiga.
Beslut om erkännanden börjar växa fram i det internationella samfundet.
Det är uppenbart att erkännanden rycker allt närmare både i EG- och ESK-
länder.
Regeringen anser att erkännande av Slovenien och Kroatien måste ses i
sitt politiska sammanhang. De fredsansträngningar som nu görs får inte för-
svåras av enskilda länders agerande. Sverige står i nära kontakt och deltar i
ett aktivt samråd med EGs ordförandeskap, ESK-staterna och FN. Rege-
ringen kommer att agera när de sammanvägda politiska och rättsliga förut-
sättningarna för ett erkännande föreligger.
Anf. 7 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag var beredd på det
svar jag skulle få. Men trots det är jag naturligtvis inte nöjd med svaret.
En ytterligare fördröjning att erkänna Slovenien innebär stora påfrest-
ningar för Slovenien. Man måste komma ihåg det. Jag skall ta fram några av
de synpunkter som finns.
Jugoslaviens centralbank har uteslutit Slovenien från det federala valuta-
systemet. Slovenien har alltså varit tvungen att introducera slovensk valuta
och håller på att bygga upp ett eget bankväsende.
Den slovenska turistnäringen drabbas. Där finns varmbadanläggningar.
Jag antar att de liknar dem jag vid några tillfällen har besökt i Ungern. Det
finns också stora vintersportorter. Dessa drabbas av att frågan inte har klar-
lagts.
En annan punkt är att en stor del av transittrafiken genom Slovenien nu
går via Ungern. Det är också något som påverkar den slovenska ekonomin
på ett negativt sätt.
Exporten har drabbats på grund av blockader mot Jugoslavien. Man förlo-
rar då marknadsandelar i väst. Många anser att Slovenien drabbas hårdast
av EGs embargo. Nu har vi i dagarna fått erfara att EG har lättat på sanktio-
nerna just för Slovenien. Det är ett steg i rätt riktning.
Anledningen till att jag har ställt frågan till utrikesministern är det beslut
som fattades den 20 november i det slovenska parlamentet, där en del frågor
som vi tycker är väsentliga togs upp, nämligen att skydda minoriteter, ett
principiellt ja till alla kommande EG-beslut som har med medborgerliga rät-
tigheter och annat att göra och en accept till internationella konventioner
framställda av EG osv.
I ett tiotal länder har det slovenska passet erkänts, bl.a. i Italien, Tyskland
och Frankrike. Det är mycket som talar för att det nu verkligen är dags att
erkänna Slovenien. Utrikesministern säger ju själv att Slovenien uppfyller
de kriterier som finns för att erkänna en stat.
Anf. 8 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som jag tycker är fegt
och passivt.
Först har vi den folkrättsliga frågan. Utrikesministern konstaterar själv att
Slovenien uppfyller alla de kriterier som vi kan ställa för ett erkännande.
Utrikesministern har i andra sammanhang talat för ett snabbt erkännande
av Ukraina, som har likartade förutsättningar som Slovenien. Vad är skillna-
den, utrikesministern?
När det gäller Kroatien är läget litet annorlunda. När Kroatien utropade
sig själv som självständig stat angreps landet av Serbien och den federala
armen. Det finns i den svenska utrikespolitiska historien exempel där Sve-
rige faktiskt har erkänt länder. Vi har t.ex. Angola 1975, när Sverige, trots
att trupper stod en mil utanför huvudstaden, faktiskt gjorde ett erkännande.
Det var ett sätt att markera att Sverige ville få slut på striderna.
Sedan har vi frågat om följsamheten till EG. I den frågedebatt utrikesmi-
nistern och jag hade för ett par veckor sedan ville utrikesministern avvakta
EGs fredsansträngningar. Det är märkligt att på det sättet överlåta till EG
att sköta Sveriges utrikespolitik. Men när jag i dag lyssnade på radion insåg
jag att det var bra att vi överlät denna fråga till EG eftersom EG vågar agera.
I dag vittnade EGs observatörer om den federala armens övergrepp mot
byar, kyrkor och sjukhus. Något sådan har, såvitt jag vet, inte hörts från Sve-
rige. Det är kanske tur att EG får sköta den delen av svensk utrikespolitik.
Det verkar som om Sverige håller på att hamna rejält på efterkälken.
Tyskland har tydligt markerat att man inte tror på EGs fredsansträngningar,
utan man kommer att gå vidare på egen hand och man kommer att erkänna
både Slovenien och Kroatien. Vatikanen har gjort det, och Holland och Ita-
lien är på gång. Europarådet har suspenderat Jugoslavien som speciell na-
tion i Europarådet, osv.
Skall Sverige bli sist, eller skall vi haka på tåget? Är det inte dags att nu
erkänna Slovenien och Kroatien?
Anf. 9 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag har en sakupplysning. Bland EG-observatörerna finns
också svenskar med. Det är en del av vår aktiva insats för att försöka stödja
fredsutvecklingen.
Förra gången Kent Carlsson och jag hade ett meningsutbyte gällde det
EG. Nu är det både EG och FN som försöker att agera för att få slut på
striderna i Jugoslavien. Det gäller att få slut på blodspillan och dödandet. Jag
har inte riktigt hört de båda herrarna här i frågestunden tala om den sidan av
vad som utspelar sig i Jugoslavien. Det är en sida som vi måste också ha
starkt i åtanke. Det är det som fredsansträngningarna handlar om, dvs. att
få slut på dödandet och på blodspillan. Här finns stora risker, och det finns
en stor oro för att detta skall sprida sig till Bosnien och Hercegovina. Det är
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
fortfarande en krutdurk i Jugoslavien. Det är därför som regeringen menar
att vi måste på alla sätt stödja EGs och FNs fredsansträngningar. Det blir
alltmera klart att ett erkännande är på väg att växa fram. Detta är något som
även regeringen hälsar med tillfredsställelse. Det är min starka tro att det nu
är fråga om veckor - inte något annat.
Slovenien är på detta sätt lyckligt lottat, dvs. att man kan gå ur Jugoslavien
utan dessa fruktansvärda strider. När det gäller Kroatien är läget mera be-
svärligt.
Anf. 10 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag tycker att det är fräckt när utrikesministern antyder att de
två frågeställarna inte skulle vara intresserade av att få slut på blodspillan.
Utgångspunkten för mig är att Sverige genom ett agerande där vi erkänner
Slovenien och Kroatien sätter press på Serbien som är angripare. EGs obser-
vatörer pekar mycket tydligt ut Serbien. Genom att erkänna Slovenien och
Kroatien tvingas Serbien att ta ställning till att Världssamfundet, med Sve-
rige som en av staterna som skulle kunna stå i spetsen, på det sättet fördömer
Serbiens angrepppskrig. Det är vad detta är fråga om. Visst är jag ute efter
att Sverige på vårt lilla sätt kan få stopp på blodspillan.
Erkännandet är också viktigt för att Slovenien, som uppfyller alla krite-
rier, skall kunna fungera som stat. Bristen på erkännande gör att landets
ekonomi drabbas hårt. Där finns inget ifrågasättande av Slovenien.
Vad är det för skillnad på Ukraina och Slovenien?
Anf. 11 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag reagerade också på utrikesministerns tal om slut på blod-
spillan. Jag har tagit upp frågan om just Slovenien. Nu återkommer utrikes-
ministern på sluttampen av anförandet och säger att där råder inte dessa pro-
blem i dagsläget, dvs. att det pågår strider i Slovenien.
Slovenien knäcks, naturligtvis inte av Sverige ensamt, om man över huvud
taget inte accepterar att landet kan få fungera som en fri stat, etablera han-
delsförbindelser osv. Då åstadkoms stora svårigheter rent ekonomiskt för
Slovenien. Det är viktigt för slovenerna att klara ut den här frågan och kunna
föra bort Slovenien från dagordningen i den jugoslaviska konflikten.
Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Till Lars Moquist vill jagsäga att regeringen uppmärksammar
dessa frågor och vilka negativa konsekvenser de restriktiva åtgärderna kan
få för de parter som faktiskt vill bidra till en fredlig lösning av konflikten.
Regeringen studerar frågan och möjligheten att införa s.k. GSP-förmåner
för sådana parter i konflikten. Det skulle då gälla Slovenien. Jag har i alla
fall i detta hänseende ett positivt besked att lämna.
Kent Carlsson och jag har uppenbart gjort olika bedömningar av vad som
bäst gagnar den fredsprocess och konfliktlösning som vi måste göra. Jag tror
att vi måste avvakta denna veckas händelseutveckling i FN och EG. Det
europeiska och det internationella erkännandet ligger nog mycket nära nu.
Anf. 13 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Det är i så fall bra. Jag vill emellertid ställa en annan fråga till
utrikesministern med anledning av att Tyskland, som är en stor och mäktig
stat i EG och som brukar vara ganska sansat i sina utrikespolitiska bedöm-
ningar, nu tydligt har markerat att man kommer att erkänna de två staterna.
Det måste ses som en markering om att man inte tror på fredsansträngning-
arna så som man har gjort tidigare. Nu skall pressen i stället sättas på Ser-
bien, eftersom det är där man måste förmås att ändra sitt beteende och sluta
sitt angreppskrig. Det vore intressant att få höra hur utrikesministern ser på
sin kollegas agerande i Tyskland. Gör han en konstig bedömning av läget
just nu?
Jag tycker snarare att regeringens hållning är ett uttryck för en mycket
passiv utrikespolitik. Vi bara avvaktar och väntar. Jag tror att Sverige måste
ha en mycket aktiv utrikespolitik, där vi talar om vad vi tycker. Det är viktigt
i de fall då vi klart kan se att Sverige genom ett tydligt uttalande kan påverka
fredsprocessen.
Vad är det för skillnad på Ukraina och Slovenien? Båda dessa områden
fyller de kriterier vi ställer för ett erkännande. I det ena fallet kan utrikesmi-
nistern tänka sig att erkänna, och i det andra fallet skall vi vänta.
Anf. 14 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Min uppfattning är att Sverige skall ha en utrikespolitik som
leder fram till de mål för utrikespolitiken som vi alla är ense om. Det gäller
bl.a. fred, frihet, självständighet, oberoende, demokrati och marknadseko-
nomi. Det är målen som är viktiga för mig, och sedan försöker man välja de
medel som man tror är de riktiga. Det är inte fråga om adjektiv såsom aktiv
eller passiv, utan det väsentliga för mig är att söka nå målen för den svenska
utrikespolitiken så bra som möjligt.
Anf. 15 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Självfallet är de mål som vi här i riksdagen har satt upp för
utrikespolitiken viktigast. Men jag ifrågasätter om de medel som utrikesmi-
nistern väljer är de rätta. Det är en ytterligt passiv hållning. Det var bra att
EG-observatörerna markerade på det tydliga sätt som de gjorde. Det hade
varit glädjande och bra om även de svenska observatörerna som finns på
plats hade gjort liknande bedömningar och uttalanden och på det sättet klar-
gjort vem som bär skulden i konflikten. Något sådant har inte skett.
Denna passiva hållning, som regeringen verkar ha valt, att lägga sig
bakom EG i alla frågor, tycker jag är olycklig. Vi är fortfarande inte medlem-
mar i EG. Inträdet kommer att dröja. Även efter ett inträde kommer vi att
förbehålla oss rätten att bedriva en viss egen utrikespolitik. Jag tror att det i
detta fall skulle vara till gagn för fredsarbetet om Sverige, som har högt an-
seende i internationella sammanhang, faktiskt tog ställning och erkände Slo-
venien och Kroatien.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
5 § Svar på fråga 1991/92:214 om anslagen till fredsorganisationerna
Anf. 16 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Ingela Mårtensson har frågat om jag ämnar föreslå att ansla-
gen för fredsorganisationerna skall öka i samma takt som försvarsanslagen.
Regeringens arbete med budgetpropositionen är ännu inte avslutat, och
jag kan därför inte ge Ingela Mårtensson något svar på frågan om omfatt-
ningen på F3-anslaget under kommande budgetår.
Anslag till fredsorganisationer har nu beviljats under nästan tio år. Ca 100
milj.kr. har delats ut utan att någon utvärdering gjorts av anslagen och deras
användning. Det är därför angeläget med en mer omfattande genomgång av
F3-anslaget, bl.a. vad avser principerna för medelstilldelning, redovisning
m.m.
Bidragen till fredsorganisationerna måste enligt min mening ses mot bak-
grund av de senaste årens snabba utveckling i Europa och Sovjetunionen,
som givit nya förutsättningar för säkerhets- och nedrustningspolitiken.
En översyn av nedrustningspolitiken genomförs nu och förväntas bli klar
i januari nästa år. Översynen kommer bl.a. att vara vägledande när det gäller
att bedöma de krav som i det förändrade utrikespolitiska läget ställs på forsk-
ning, studier och informationsverksamhet på nedrustningsområdet. Detta
omfattar bl.a. F3-anslaget. Översynen kommer därmed att ge ett värdefullt
underlag beträffande den framtida användningen av anslagen till fredsorga-
nisationerna.
Anf. 17 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret. Jag förstår att
man inte innan vi har sett budgeten kan ange omfattningen på anslagen till
fredsorganisationerna. I min fråga tar jag emellertid upp de principer som
man i riksdagen tidigare har varit överens om. Riksdagen beslutade att höja
F3-anslaget år 1987 och hade då som riktpunkt att fredsanslagen skulle ut-
göra 1 %o av försvarsanslagen. Nu kan vi varje dag se uppgifter i tidningarna
om att man skall höja försvarsanslagen. Senast talades det om 7,9 miljarder.
Det skulle medföra 7-8 milj.kr. i fredsanslag.
Utrikesministern säger i svaret att man måste se anslagen i relation till den
utveckling som har skett i Europa och Sovjetunionen. Jag vet inte riktigt vad
man skall dra för slutsatser av det påståendet. Skall man dra slutsatsen att
det inte behövs så stora anslag eller att det med tanke på vad som pågår nu,
inte minst i Jugoslavien, behövs ytterligare förstärkningar av fredsorganisa-
tionernas arbete? Det arbete som fredsorganisationerna utför i Sverige är
unikt. Det är en bred folkrörelse, och det finns ett stort engagemang i freds-
frågorna. Inte minst med tanke på situationen i Jugoslavien, tycker jag att
det är viktigt att det finns opinioner för att man skall lösa konflikter på annat
sätt än genom vapen. Det måste till politiska och fredliga lösningar på kon-
flikter.
Jag tycker i och för sig att det är bra att man gör en översyn. Jag har själv
varit med om att motionera om att man skall se över hur anslagen fördelas.
Däremot menar jag inte att man skall sänka anslagen. Man bör inte sänka
dem eller förändra riktlinjerna för anslagen.
Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Det kan hända att Ingela Mårtensson och jag under nästa år
kan hamna på olika ståndpunkter. Det vet vi inte ännu. Min ambition är att
översynen i vad gäller själva nedrustningspolitiken skall ge en bättre och fas-
tare plattform för vårt agerande i en förändrad värld. Jag hoppas att vi skall
kunna driva en mycket beslutsam och effektiv politik i de olika organ där vi
har en röst. Jag tycker dock att det är dags att se över och arbeta med de
riktlinjerna. Detta är den stora översynen.
F3-anslaget har verkat under en lång rad år utan att någon utvärdering har
gjorts. Det finns vissa tecken på att det i vissa fall har brustit i redovisning
och på annat sätt. Det är hur som helst av värde att gå igenom och se om
man vill ändra riktlinjerna på något sätt. Det är den stora frågan. Man bör
se över om det finns något annat sätt eller någon annan inriktning som är
ännu bättre. Vi måste fundera på detta i översynen. Översynen kommer att
redovisas offentligt, och den kommer säkert att vara föremål för diskussion,
även här i huset. Detta ber jag att få återkomma till.
Jag är tacksam för att Ingela Mårtensson inte pressar mig i frågor om det
budgetarbete som just nu pågår. Jag har där ingen möjlighet att ge besked.
Ingela Mårtensson tog upp kopplingen mellan fredsanslaget och försvars-
anslaget. Det är ingen hemlighet att moderata samlingspartiet har reserverat
sig mot den kopplingen. Nu är det dock en annan sak. I en regering samver-
kar man och försöker arbeta fram gemensamma ståndpunkter. Vi får natur-
ligtvis diskutera den här frågan. Men Ingela Mårtensson lär väl känna till
detta från tidigare riksdagsdebatter.
Anf. 19 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag har inget att erinra mot själva översynen. Jag tycker att
det är bra att man ser över hur anslagen används. Sådana översyner kanske
vi borde göra oftare när det gäller riksdagsbeslut. Eftersom översynen skall
bli klar i januari nästa år tycker jag att det är viktigt att man inte ändrar prin-
ciperna under tiden utan står fast vid att riksdagen med en bred majoritet
har uttalat sig för att kopplingen till försvarsanslagen bör vara en riktpunkt.
Jag skall inte pressa utrikesministern på siffror i budgeten, men det är viktigt
att man inte ändrar principerna i budgeten. Principerna måste kvarstå tills
resultatet av översynen kommer. Då kan man ta upp diskussionen igen. Det
är viktigt att man inte minskar anslagen, och de bör helst följa försvarsansla-
gen.
Anf. 20 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag kan inte ge Ingela Mårtensson något besked när det gäller
nästa budgetår. Jag kommer emellertid att med stor glädje diskutera dessa
frågor och redovisa de överväganden som kommer efter årsskiftet. De kan
naturligtvis inte redovisas i budgetpropositionen, utan den diskussionen
måste tas upp därefter.
Anf. 21 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag tycker att det är mycket vik-
tigt att man - precis som när riksdagen fattade beslutet år 1987 - verkligen
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
10
ser på fredsorganisationerna och deras viktiga arbete. Det är unikt i världen
med ett så starkt fredsarbete som vi har i Sverige. Enskilda organisationer
och en mängd människor ute i Folkrörelsesverige deltar i ett opinionsarbete.
Mot bakgrund av de konfrontationer som finns med olika majoritetsgrupper,
även inom det svenska samhället, är det mycket viktigt att folkrörelserna kan
arbeta och få fram lösningar som inte går ut på våld. De värnar om att man
på ett fredligt sätt skall lösa problemen. Jag vill därför betona fredsorganisa-
tionernas betydelse i det arbetet. När det gäller staters agerande är det
mycket viktigt att man även har folket med sig.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1991/92:134 om SGUs borrkärnearkiv
Anf. 22 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! John Andersson har frågat mig om den av Sveriges geologiska
undersökning (SGU) inrättade tjänsten som chef för det nationella borrkär-
nearkivet kommer att placeras i Malå till årsskiftet.
Jag vill först understryka att det nationella borrkärnearkivet i Malå och
den kompetens och det kunnande som byggs upp i anslutning till arkivet är
viktiga resurser för bl.a. prospekteringen och den grundläggande geologiska
undersökningsverksamheten i landet. Det är viktigt att SGU ser till att den
resurs som borrkärnearkivet utgör kommer till effektiv användning.
Enligt vad jag erfarit köper SGU i dag lokalt de tjänster som behövs för
driften av borrkärnearkivet i Malå. SGU anser att den personal som behövs
för att genomföra verksamheten och nå uppställda mål nu finns i Malå. Arki-
vets verksamhet är vidare samordnad med SGUs övriga berggrundsgeolo-
giska arkiv och samlingar. Att ha en separat, i Malå placerad, chef för verk-
samheten är enligt SGUs uppfattning inte rationellt, och behov av en heltids-
anställning föreligger enligt SGU inte heller.
Jag anser att det bör ankomma på SGU att organisera sin verksamhet så
att uppställda mål kan nås på effektivaste sätt och till lägsta möjliga kostnad.
Detta synsätt ligger väl i linje med de av statsmakterna under senare år utta-
lade riktlinjerna för styrning och uppföljning av de statliga myndigheternas
arbete, vilka innebär målstyrning och kontroll av att uppställda mål nås med
givna ekonomiska ramar.
Som svar på John Anderssons fråga anser jag mot nämnda bakgrund att
det bör ankomma på SGU att avgöra om och när ifrågavarande chefstjänst
skall placeras i Malå. Jag avser därför, efter formell framställning av SGU,
föreslå regeringen att ändra på den skyldighet som nu föreligger att chefs-
tjänsten skall vara placerad där.
Anf. 23 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag vill tacka för svaret på frågan. Ide flesta fall brukar fråge-
ställarna uttrycka sitt missnöje med svaret. Jag är inte bara missnöjd med
svaret utan även med frågans hantering.
Jag ställde frågan till näringsministern den 14 november. Jag fick inget
svar den 19 november. Frågan sköts fram en vecka, och skulle då besvaras
av arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund. Tisdagen den 26 november när
Börje Hörnlund svarar på frågor i kammaren får min fråga inte plats. I dag
får jag äntligen ett svar. Då har frågan återigen hamnat hos näringsminis-
tern.
Jag tycker att det här tyder på två saker. För det första rådde det kanske
oenighet inom regeringen om vilket svar man skulle lämna. För det andra
kanske Börje Hörnlund inte ville svara. Efter att ha läst hans interpellations-
debatt från 1988 med dåvarande industriminister Ivar Nordberg kan jag för-
stå att han inte vill svara nu. Är 1988 sade Böije Hörnlund bl.a. att ”det är
mängden av sådana här i och för sig små beslut som fattas i departement och
verk osv. som är den regionala utvecklingens verkliga bockfot”. Jag utgår
ifrån att omdömet i sakfrågan kvarstår och följaktligen träffar även den nu-
varande regeringen och dess näringsminister.
Riksdagen har fattat ett beslut om att inrätta ett arkiv. Självfallet skall dess
chef även placeras på samma ort. SGU har hela tiden motarbetat detta, och
nu faller regeringen tydligen till föga för motståndet. I svaret vitsordar nä-
ringsministern det tekniska kunnande och den kompetens som finns i Malå
och som i anslutning till arkivet är grundläggande för prospektering och den
geologiska undersökningen i landet.
Det här är tyvärr en tillsättningsfråga som man på olika håll har förhalat
sedan 1988. Den får nu sin lösning, till stor nackdel för verksamheten i Malå.
Anf. 24 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det råder ingen oenighet mellan mig och Börje Hörnlund om
svaret på denna fråga. Hur hanteringen har gått till känner jag icke till. Frå-
gan har kommit till mitt departement. Jag har tyvärr varit bortrest vid ett par
tillfällen då frågesvar skulle ha lämnats. Därför lämnas svaret i dag.
Vi tillämpar målstyrning när det gäller SGU. SGU anmäler att man inte
anser att man behöver en full tjänst utan att den kan delas. Därmed anser
man att den inte bör placeras i Malå. Jag anser att SGU självt på effektivaste
sätt med det målstyrningssystem vi använder skall få avgöra om det skall fin-
nas någon tjänst i form av chefsbefattning i Malå eller ej.
Anf. 25 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! När det fattades beslut om den här frågan i riksdagen avsåg
man att när arkivet inrättades skulle självfallet även chefen finnas i Malå.
Det tar för lång tid och är inte möjligt att redogöra för ärendets gång. I flera
regleringsbrev från regeringen har det emellertid sagts saker om den här
tjänsten. Den senaste uppgiften man fick var att SGU hade tolkat det sista
regleringsbrevet som att man hade fått anstånd med placeringen till årsskif-
tet 1991-92. Det måste tydligen vara mycket sent påkommet att man inte
behöver en chefstjänst, när man så sent som förra året sade att tjänsten
skulle tillsättas efter årsskiftet 1991-92.
Anf. 26 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det finns ingen bindning från riksdagens sida om att tjänsten
skall placeras i Malå. Detta har reglerats i ett regleringsbrev. Som bekant
har det skett ett regeringsskifte.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
12
Anf. 27 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Andemeningen i riksdagsbeslutet var i alla fall att om man
placerar en verksamhet i en viss ort skall även chefen finnas där. Det har
man hela tiden utgått ifrån. Även SGU har utgått ifrån detta, eftersom man
har begärt anstånd för att placera chefen i Malå.
Det här är ytterligare ett steg i att avlöva Norrland och de verksamheter
som har bedrivits i Norrland, och i synnerhet i Norrlands inland.
Anf. 28 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! SGU skall bedriva verksamheten på effektivaste möjliga sätt.
Man skall ta till vara skattebetalarnas pengar. Om man inte anser att man
behöver en hel chefstjänst i Malå utan väljer en annan lösning är det enligt
min uppfattning, med den målstyrning vi har, upp till SGU.
Anf. 29 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Detta senare kan jag varken bestrida eller godta, eftersom det
är näringsministerns ord att SGU uppfattar saken på det här sättet nu. Jag
är litet förvånad över att man har kommit till den uppfattningen just nu se-
dan det blivit en ny regering.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på frågorna 1991/92:137 och 139 om SSAB
Anf. 30 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Odd Engström har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att förhindra att SSAB köps upp av ett konkurrerande utländskt
företag som driver SSAB så länge som nuvarande utrustning och tillgångar
medger, för att därefter lägga ned verksamheten. Sten-Ove Sundström har
frågat mig vilka garantier för sysselsättningen vid SSAB jag kommer att
kräva vid en utförsäljning av företaget. Jag besvarar frågorna i ett samman-
hang.
I regeringens proposition om privatisering av statligt ägda företag
(1991/92:69) som förelädes riksdagen den 11 november i år har regeringen
bl.a. begärt riksdagens bemyndigande att sälja aktier, delar av verksamheter
inkl, fast egendom m.m. i vissa angivna statliga företag. Ett av de företag
som anges är SSAB, Svenskt Stål AB, där staten för närvarande äger 48 %.
Syftet med det begärda bemyndigandet är att regeringen bör ha möjligheter
att välja lämplig tidpunkt och att genomföra försäljningarna i den takt som
är affärsmässigt fördelaktig.
Vid val av köpare till de statligt ägda företagen anser jag generellt att de
anställda och allmänheten bör ges bred möjlighet att teckna aktier m.m. Vi-
dare måste riktiga industriella lösningar eftersträvas som på bästa sätt tillva-
ratar företagens utvecklingskraft och därmed ger trygga arbetstillfällen. Det
är också viktigt att företagets ägare känner ett engagemang för företagets
verksamhet.
Vad gäller Odd Engströms fråga kan jag konstatera att SSAB i dag är börs-
noterat. Som börsnoterat företag agerar SSAB redan i dag efter företagseko-
nomiska principer. Den bästa garantin för fortsatt verksamhet i företag är
lönsamhet, goda industriella förutsättningar och bra näringsklimat. Enligt
min uppfattning medför statens delägande inga fördelar för företagets ut-
veckling och överlevnad. Snarare visar erfarenheten att expansiva företag
med staten som ägare i allmänhet haft svårare att erhålla finansiellt stöd från
ägarna till framtidsinriktade investeringar än privatägda företag.
Som svar på Sten-Ove Sundströms fråga vill jag framhålla att inga företag
kan lämna långsiktiga garantier för sysselsättningen i en marknadsekonomi -
allra minst de statligt ägda. Men företag som kan agera efter normala före-
tagsekonomiska principer har de bästa förutsättningarna att tillförsäkra sina
anställda en anställningstrygghet på lång sikt. En överföring av de statligt
ägda företagen till privat ägo är därför väsentlig för de enskilda företagens
utveckling. Erfarenheter i andra länder har visat att privatiserade företag i
allmänhet har haft en väsentligt positivare utveckling sedan staten lämnat sin
ägarroll.
Om de försäljningar av aktier i svenska statligt ägda företag som rege-
ringen nyligen föreslagit riksdagen kommer till stånd, kommer största möj-
liga hänsyn att tas för att finna en för varje företag lämplig ägarstruktur.
Anf. 31 ODD ENGSTRÖM (s):
Fru talman! Det är ju brukligt att man som frågeställare tackar näringsmi-
nistern för svaret. Jag skulle vilja uttrycka mig på ett annat sätt: Arbetarna
och tjänstemännen vid Domnarvets Järnverk i Borlänge tackar för svaret.
De har uppdragit åt mig att ställa den här frågan till näringsministern, och
det är på deras vägnar som jag nu för den här debatten och diskussionen med
näringsministern.
Jag är helt säker på att de som i dag arbetar vid Domnarvets Järnverk i
Borlänge inte är nöjda med det här svaret. De minns stålkrisen för tiotalet år
sedan. De vet vilka uppoffringar man har fått göra för att skapa den moderna
stålindustri som i dag finns i form av SSAB. De minns hur skattebetalarna,
dvs. de själva, fick vara med och rusta upp och ta över detta företag ur res-
terna av det privata stålbolag som skakades av krisen för drygt tio år sedan.
De har varit med om att bygga upp ett slagkraftigt och internationellt kon-
kurrenskraftigt företag.
I dag möts de av beskedet att de återigen skall ställas inför en situation där
de skall säljas ut. Ja, näringsministern säger kanske inte säljas ut. De erbjuds
möjligheten att själva köpa företaget tillsammans med alla andra. Detta är
obegripligt för dem som arbetar vid Domnarvet. De anser nämligen att de
redan har varit med och köpt företaget en gång. De är knappast intresserade
av att köpa en gång till. Var detta allt som näringsministern hade att säga för
att lugna stålverksarbetarna i Domnarvet?
Anf. 32 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Låt mig börja
med att säga att det finns en oro inom SSAB, inte minst inom SSAB i Luleå,
för att det nu finns en risk för att utländska stålintressen kan köpa upp pro-
duktionsanläggningar och lägga ned dem utan hänsyn till sysselsättningen.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
14
Det finns en oro för att företaget skall reas bort i en lågkonjunktur enbart av
ideologiska skäl och utan hänsyn till samhällsintresset.
Här har skattebetalarna investerat i SSAB, bl.a. i Luleå, och byggt upp en
internationellt modern stålindustri som gett bra inkomster till statskassan.
Nu löper den alltså risk att reas bort. Detta innebär naturligtvis mycket stora
problem för sysselsättningen i den del av landet som har den sämsta arbets-
marknaden.
Statsrådet säger i svaret att erfarenheten i andra länder har visat att priva-
tisering av företag i allmänhet spelat en positiv roll. Att det finns ett statligt
ägande i stålindustrin beror ju på att de privata kapitalintressena på stålom-
rådet inte har haft intresse eller möjlighet att investera för att klara den ut-
veckling som svensk stålindustri har genomgått.
Det är alltså inte en självklarhet i sig att staten äger företaget, utan det är
en viktigt förutsättning för att vi över huvud taget skall ha en modern stål-
industri i dag. Jag måste därför ställa en följdfråga: Anser inte näringsminis-
tern att de anställda och skattebetalarna i övrigt har rätt att även i fortsätt-
ningen få del av det kapital som de investerat i Svenskt Stål AB?
Anf. 33 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag noterar att vid den tidigare delprivatiseringen, som
skedde under socialdemokratisk regim, tog en mycket stor andel av samtliga
anställda i SSAB, i såväl Luleå som Borlänge, del i emissionen till markna-
den. De blev delägare i SSAB. Vi eftersträvar att finna de bästa industriella
lösningarna där den bästa utvecklingen för företagen kan förutses och där
man ger de bästa förutsättningarna för att ta till vara potentialen inom svensk
stålindustri. Vi tror att man gör det bättre i privat regi än i statlig. Vi noterar
självfallet att de flesta, mest rationella och mest konkurrenskraftiga stålföre-
tagen i Europa också är privatägda.
Det har även diskuterats om det kan finnas utländska intressenter som ser
SSAB som en så svår konkurrent att man vill köpa upp företaget för att del-
vis lägga ned anläggningar eller åtminstone vansköta dem, inte investera i
dem och senare lägga ned dem. Jag tror definitivt inte att marknaden funge-
rar på det sättet. Det gör den inte inom stålindustrin, och det gör den inte
inom övriga industriella verksamheter. Följden av det skulle bli att alla före-
tag tvingades vara statliga.
Vi skall inte rea bort några företag. Vi skall se till att vi skapar starka in-
dustriella strukturer med goda utvecklingskrafter som tar till vara potentia-
len i företagen och säkrar en god utveckling för svensk industri, och i synner-
het för svensk stålindustri.
Anf. 34 ODD ENGSTRÖM (s):
Fru talman! I svaret har näringsministern inte närmare utvecklat skälen
till varför man bör sälja ut SSAB. Ett skäl anges dock. Det uppges att företag
som har staten som ägare i allmänhet har svårare att erhålla finansiellt stöd
från ägarna till framtidsinriktade investeringar. De skulle ha större sådana
svårigheter än privatägda företag. Det var verkligen ett sällsynt illa valt argu-
ment.
Det var precis motsatsen som gällde den gången när staten fick gå in. Sta-
ten fick ju gå in och ta över i en akut kris därför att de privata ägarna inte
var beredda att - för att tala med språkbruket i svaret - göra de framtidsin-
riktade investeringar som krävdes för att bygga upp det konkurrenskraftiga
och slagkraftiga företag som SSAB är i dag. Hur förklarar näringsministern
den formuleringen i ljuset av vad som faktiskt förekom för tio år sedan mitt
i stålkrisen?
Anf. 35 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att alla de, ibland våldsamma,
strukturförändringarna i SSABs historia har skett i samråd med de anställda.
De har funnits med i alla större förändringar. De har varit med och ställt upp
på alla rationaliseringsprogram som har skett. Det har varit mycket besvär-
ligt, eftersom det har inneburit att ett antal har blivit övertaliga, men man
har alltid kunnat se förutsättningarna för framtiden. Nu händer någonting
helt annat.
Nu tar regeringen ett eget initiativ av grundideologiska skäl. Man vill sälja
ut, men inte därför att det är viktigt av företagsskäl att göra det i dag. Varför
skall de anställda köpa något som de redan i dag äger?
Anf. 36 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi har angett skälen till varför vi vill sälja ett antal statliga
företag. Det är för att få en bredare ägandespridning och för att vi skall se
till att statens olika roller separeras. Det gäller rollen att ange ramarna för
företagandet och rollen att driva resp, företag. Vi har även angett de rent
statsfinansiella skälen att försöka använda statens förmögenhetsmassa på
bästa sätt. Bara för att ett företag har råkat bli statligt behöver det inte vara
det för evärdlig framtid. Vi anser att man kan använda det på bättre sätt.
Det var under borgerlig regering som Svenskt Stål AB skapades. Man ska-
pade en ny slagkraftig enighet där man så småningom, steg för steg, först
under socialdemokratisk regim och sedan under borgerlig, försöker få till-
baka statens pengar och återföra företaget i privat ägo. Det är där det hör
hemma, precis som vilket annat företag i vilken annan bransch som helst.
Stålindustrin är inte annorlunda än någon annan industrigren.
Anf. 37 ODD ENGSTRÖM (s):
Fru talman! Jag noterar att näringsministern nu undviker att kommentera
det faktiska förhållandet att det var de privata ägarna som var oförmögna till
de framtidsinvesteringar som krävdes för drygt tio år sedan. I det här svaret
finns inga sakliga skäl angivna för att sälja ut SSAB. Så är det nog. Det finns
inga riktigt bra skäl. Vi har här att göra med en doktrin eller - på enkel,
vardaglig och hederlig svenska - principrytteri. Man skall sälja därför att
man tror att det är bra att sälja. Men dogmer och principrytteri hör mycket
illa samman med praktisk skötsel av företag. Det skall bedömas praktiskt
från fall till fall. Så var den statliga företagspolitiken uppbyggd under den
socialdemokratiska regimen. Vår politik ligger fast där. Sakskälen saknas,
herr näringsminister. Det handlar om dogm och principrytteri. Det är svaret
på frågan.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
16
Anf. 38 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Om det i dag fanns sakliga skäl för att göra stora strukture-
ringar och om man av den anledningen behövde diskutera andra ägarformer
tror jag att vi kunde ställa upp på en helt annan form av diskussion i de här
sammanhangen. Men det är alltså helt av ideologiska skäl som regeringen
vill göra den här utförsäljningen och privatiseringen. Det är att spela med
anställdas trygghet. Det är att spela med det kapital som skattebetalarna in-
vesterat i detta företag. Det finns all anledning att värna om de investeringar
som ger vinst och återför pengar till statskassan i det här sammanhanget. Det
finns ingen anledning att sälja ut dem på lösa boliner. Det kan innebära att
de snabbt kan komma i utländsk ägo. Då äventyrar man jobben i den lands-
del där vi har de största problemen på arbetsmarknaden.
Anf. 39 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag noterar att mina socialdemokratiska kolleger anser att
statliga jobb skall vara tryggare än privata. Man skall uppenbarligen ställa
andra krav på statliga företag än på motsvarande privata. Det bryter i så fall
radikalt även mot tidigare socialdemokratisk politik. Där har man faktiskt
hållit med om att statliga företag skall drivas på samma villkor som motsva-
rande privata. Samma krav på lönsamhet och samma krav på att man måste
vara rationell skall ställas. Det är inte fråga om dogmer och principrytteri.
Det är däremot precis vad Odd Engström ägnar sig åt. Det som är statligt
skall till varje pris vara statligt.
Vi vill tvärtom se till att vi använder statens förmögenhetsmassa där den
kan användas på ett effektivare sätt. Om företagen skall skötas på exakt
samma sätt som motsvarande privata företag kan de faktiskt lika gärna vara
privata. Staten kan i stället använda sin förmögenhetsmassa och investera
den i exempelvis infrastruktur. Det är nationellt bra för hela den svenska
industrins konkurrenskraft. Det är detta vi har aviserat att vi vill göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ Svar på fråga 1991/92:149 om ASSI
Anf. 40 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Mona Sahlin har frågat mig varför jag inte är beredd att verka
för att en oberoende konsult får granska det ekonomiska bakgrundsmaterial
som legat till grund för styrelsens i ASSI beslut att avveckla en pappersma-
skin vid pappersbruket i Karlsborg.
Jag vill hänvisa till vad jag svarade på en fråga i riksdagen den 15 oktober
i år om pappersbruket i Karlsborg och vad jag i brev till Svenska Pappersin-
dustriarbetareförbundet den 15 november svarat angående granskning av en
oberoende utredare.
Det är inte min uppgift att ta ställning till detta med en oberoende konsult
som Mona Sahlin efterfrågar. Jag anser fortfarande att det ankommer på led-
ningen och styrelsen för AB Statens Skogsindustrier att besluta om den
framtida utvecklingen av pappersbruket i Karlsborg.
Dä Mona Sahlin, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Sten-Ove Sundström i
stället fick delta i överläggningen.
Anf. 41 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag får tacka näringsministern för svaret på frågan. Det är
viktigt att man går grundligt till väga i sådana här sammanhang. Det finns
alltså flera uppgifter om möjligheten att driva den här pappersmaskinen vi-
dare. Det finns skiljaktiga åsikter bland ekonomerna. Då bör man ta chan-
sen att via Pappersindustriarbetareförbundet låta alla dem som är kopplade
till företaget få titta på den här, ur sysselsättningssynpunkt, viktiga frågan.
Den här pappersmaskinen representerar en mycket viktig del av utveck-
lingen vid bruket. Den har också använts för att ta fram nya produkter. Där-
för är den mycket viktig i en sådan här produktion. Jag har svårt att se varför
man inte skulle låta en ny analys på det här området ske. Det skulle kosta
väldigt litet egentligen. Det är visserligen, som statsrådet säger, en uppgift
för ledning och styrelse, men det får aldrig vara så att ägaren frånsäger sig
ansvaret. Jag tycker att statsrådet här bör ge en indikation till företagsled-
ningen att det kan vara viktigt att titta på detta. Det betyder mycket för sys-
selsättningen och för brukets överlevnad.
Anf. 42 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag tror att den här frågan är utomordentligt väl och grundligt
utredd. Jag har personligen sett ett otal utredningar och beräkningar på
denna pappersmaskins eventuella lönsamhet. Enligt min uppfattning an-
kommer det på ledningen och styrelsen att göra de utvärderingar som behö-
ver göras. Jag vet att det har gjorts ett mycket stort antal utredningar och
utvärderingar. Så länge jag har förtroende för styrelsen och ledningen är det
de som skall fälla avgörandet. De har utvärderingsansvaret och de har utred-
ningsansvaret. Jag har förtroende för ledning och styrelse i ASSI.
Anf. 43 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Det gäller sysselsättningen på en ort som har stora problem,
därför tycker jag att man bör ta alla chanser att följa upp möjligheterna att
driva den här pappersmaskinen vidare. Man bör ta alla chanser och titta om
det finns andra vinklingar och ekonomiska möjligheter att driva den vidare.
Svenska Pappersindustriarbetareförbundet har ekonomer som har tittat på
detta och ser framkomstmöjligheter. Därför tycker jag att ägarna bör ta
chansen och låta en oberoende konsult granska företagets ekonomiska ana-
lys och ånyo försöka uppskatta möjligheterna att driva produktionen vidare.
Anf. 44 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Att utreda kostar pengar, inte själva utredningen men tiden
som utredningen tar då man gör förluster. Om vi skulle använda den meto-
den skulle vi överpröva varje beslut i varje företag som skulle medföra perso-
nalinskränkningar. Det är totalt orimligt att regering och riksdag skall göra
detta. Det måste vara styrelser och ledningar som gör den här utvärderingen.
Om man kan finna en köpare till anläggningarna i Karlsborg och om någon
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar pä frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 37
Prot. 1991/92:37 anser sig kunna driva dem med lönsamhet är jag fullständigt övertygad om
3 december 1991 att ASSI är berett att avyttra dessa.
|
Svar på frågor |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
9§ Svar på frågorna 1991/92:172 och 185 om valsverksproduktionen Anf. 45 Näringsminister PER WESTERBERG (m): Fru talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om jag är beredd att vidta Jag har i olika sammanhang sagt att det ankommer på företagens led- Anf. 46 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s): Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret på frågan. Ovako Profilers styrelse har skjutit upp sitt beslut om Profilers framtid till Ovako ägs av SKF, som ju är en stor koncern och som i detta ärende har Jag måste ånyo fråga om statsrådet inte är beredd att ta det ansvaret, dvs. Anf. 47 BENGT HURTIG (v): Fru talman! Jag får också tacka för svaret. Ovako har av många ansetts vara en bra arbetsgivare i Luleå, inte minst | |
|
18 |
siktiga bedömningar och inte på kortsiktiga spekulationer. Därför ger hotet |
om nedläggning av Profiler på grund av kortsiktiga förluster, som hänger
ihop med de stora investeringar som man har gjort, ett oseriöst intryck och
ändrar den uppfattning som man i Luleå har haft om Ovako. Det stärker inte
precis anseendet hos den privata delen av stålindustrin.
Om denna vidareförädling i Luleå faller tappar SSAB givetvis en stor äm-
neskund. Skulle detta leda till att SSAB får problem och att man går över till
en mer skrotbaserad ämnesframställning ute i Europa kan LKAB i sin tur,
och då främst Malmbergsgruvan, få problem.
Industriministern kunde ha sagt ungefär så här: Den situation som nu ut-
vecklas är mycket allvarlig, inte minst för en landsända med stor arbetslös-
het. Jag är beredd att göra vad jag kan för att stålbranschen i Sverige skall
klara sig genom lågkonjunkturen och stå stark när konjunkturen vänder
uppåt. T.ex. kan banverket skriva kontrakt på mer räls, och vi är beredda
att hjälpa till med det. Vi borde också kunna samla ihop sakkunskap i landet
för att genomlysa alla möjligheter att bibehålla och utveckla en miljömässigt
och energimässigt hållbar järnframställning och vidareförädling av stålpro-
dukter i Luleå. Regeringen är beredd att medverka till en utveckling där stål-
orten Luleå blir ett metallurgiskt centrum och en stödjepunkt för landets
produktionssystem.
Så här resonerar man faktiskt i många andra länder och engagerar sig i och
ger stöd till sin stålindustri. Det efterlyser vi också i Sverige.
Anf. 48 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! I en planekonomi skulle man säkert agera på det sättet. I en
marknadsekonomi handlar man inte så. Det ger närmast ett falskt intryck av
handlingskraft.
Vi anser att privata och statliga arbetsgivare har samma ansvar. Vi anser
det orimligt att näringsdepartementet eller riksdagen skall pröva investe-
ringar, nedläggningar eller något annat i vaije enskilt företag. Det strider
dessutom mot grundläggande marknadsekonomiska principer. Det ankom-
mer på företagen att själva göra riktiga bedömningar.
Jag är fullständigt övertygad om att kan man hitta en annan ägare eller
några som är beredda att satsa pengar i denna verksamhet kommer Ovako
säkerligen att kunna sälja verksamheten eller överlåta den i stället för att
bara helt enkelt lägga ned. Men problemet är att hitta någon som är beredd
att satsa pengar och som tror att detta är en sund och riktig investering för
framtiden. Näringslivet är nog bättre på att göra den värderingen än närings-
departementet.
Anf. 49 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Nu tror jag säkert att det är många som börjar fundera över
vad vi egentligen skall med en näringsminister till här i landet, både när det
gäller privat och när det gäller statlig företagsamhet. Självfallet skall rege-
ringen eller statsrådet inte lägga sig i alla planer på förändringar - det är en
onödig sak att diskutera här - men när det gäller betydande och tunga för-
ändringar som slår oerhört hårt mot en landsända, där man riskerar att få
mycket stora problem, måste det finnas ett engagemang från regeringens och
näringsministerns sida.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
20
Det betyder inte att man i alla lägen skall diskutera mångmiljoninveste-
ringar - det kan också betyda att man tar kontakter. Kontakter är ju viktiga,
inte minst inom det privata näringslivet. Jag hade utgått från att näringsmi-
nistern här skulle annonsera någon form av kontakter. Det handlar inte alltid
om pengar - det handlar också om att trycka på vid rätt tillfälle och att ta de
kontakter som man på industridepartementets område brukar ha i näringsli-
vet.
Nu är det dags att näringsministern börjar vässa tänderna och gör någon-
ting åt situationen. Det ramlar ned problem över dessa stora, tunga indu-
strier, som betyder så mycket för sysselsättningen.
Anf. 50 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Min uppfattning är att marknadsekonomin ibland kan få svå-
righeter och gå snett, och då måste nationellt ansvariga näringsministrar och
industriministrar ingripa. Erfarenheterna säger också att styrelserna i sådana
här företag inte fattar sina beslut i lufttomma rum utan i en miljö där både
politiker och andra företag är medaktörer.
Inte heller är det så att industriministern och regeringen i alla lägen sla-
viskt följer de marknadsekonomiska principerna. När det gällde Nord-
banken och Bofors var situationen tydligen så allvarlig att regeringen ansåg
sig tvungen att ingripa. Hade man slaviskt och dogmatiskt följt sina mark-
nadsekonomiska principer skulle Nordbanken och Bofors kanske ha fått gå
i stöpet. Men då skulle problemen ha blivit för stora, tyckte man. Vi efterly-
ser alltså ett ansvar också för stålindustrin i Sverige.
Anf. 51 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi har inte gjort några ingripanden när det gällde Bofors. När
det gällde Nordbanken var vi i praktiken bundna av tidigare regerings åta-
ganden.
Jag tycker att Sten-Ove Sundström borde notera att vi har bytt namn på
departementet. Vi bedriver inte industristödspolitik, vi bedriver inte
branschpolitik, utan vi bedriver en politik som skall göra det bra att investera
och driva verksamhet i Sverige. Det är normalt sett det som ger den största
framgången. Det kommer vi att göra också i de här sammanhangen.
Jag avser inte att utöva påtryckningar eller bedriva någon form av maktut-
övning för att få någon att fatta orationella beslut. Det slår bara mot övriga
verksamheter i samma företagsgrupp och hotar flera arbetstillfällen på andra
orter och i senare led. Det är ingen bra näringspolitik, det ger inga nya ar-
betstillfällen - snarare tvärtom.
Anf. 52 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Låt mig då bara säga att jag tror att det vore bra om näringsmi-
nistern och näringsdepartementet bedrev den politik som kunde ge den
största framgången även i den landsända som vi nu talar om. Det finns ju
ingenting i utvecklingen för dagen som tyder på att det är den politiken som
förs.
Jag tror inte heller att man skall bedriva en politik som bidrar till att så att
säga trissa upp en problemfylld situation. Men det är i ett sådant här sam-
manhang viktigt att det företag som det handlar om - SKF - i första hand är
medvetet om vad som händer om man inte seriöst granskar problemet. Jag
tror också att det är viktigt att näringsministern följer utvecklingen här nog-
grant och ser till att även de som bor och verkar i den här landsändan på
något sätt kan notera den största framgången, som man talar om. Än så
länge märker vi ingenting av den.
Anf. 53 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Vi har förut konstaterat att vi har ganska olika syn på närings-
och industripolitik. Även vissa beslut som fattas i en marknadsekonomi kan
få sådana kedjeeffekter på en rad andra företag att man får stora skador på
hela näringslivskedjan och den industristruktur man har. Där kommer enligt
min uppfattning samhällsansvaret in. Man måste noga följa den utveck-
lingen, föra diskussioner och samtal med berörda parter och bidra med den
kompetens och det kunnande som rimligen måste finnas också i ett närings-
departement.
Anf. 54 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Nu sade Bengt Hurtig något klokt. Vi skall självfallet följa
utvecklingen av näringslivskedjan och industristrukturen, och det gör vi.
Men vi tror inte att man förbättrar situationen med påtryckningar eller indu-
stristöd - man gör det genom att förbättra det industriella klimatet i Sverige,
som vi anser vara centralt för att åstadkomma en bättre återhämtning i den
svenska ekonomin.
Sedan några ord till Sten-Ove Sundström. Ansvaret för det som nu har
ställts till uppe i Norrbotten är faktiskt den socialdemokratiska regeringens,
Sten-Ove Sundström. Vi kan ta vårt ansvar när vår politik hunnit slå igenom.
Anf. 55 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tror inte att de anställda vid Ovako och andra anlägg-
ningar där man nu löper risken att förlora sina arbeten är betjänta av någon
längre historieskrivning, även om en sådan ibland kan vara viktig. Jag tror
att de vill se ett resultat. Jag tror att de vill se att de ansvariga politikerna nu
engagerar sig i deras frågor och i de problem som kan uppstå om man nästa
vecka fattar det här beslutet.
Framgång, som näringsministern tidigare talade om, kan naturligtvis note-
ras på olika sätt, men jag tror att det vore oerhört värdefullt om det gjordes
någonting konkret från näringsdepartementets sida under den närmaste ti-
den i fråga om Ovako Steel i Luleå.
Anf. 56 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Risken finns ju att regeringarna i andra länder, när de har
problem med stålindustrin, går in och vidtar åtgärder. Enligt vad jag förstår
går finska staten in när det gäller den finska delen av Ovako. Det rubbar
naturligtvis konkurrensförutsättningarna, om svensk stålindustri hos rege-
ringen och näringsdepartementet möts av en stenhårt och dogmatiskt avvi-
sande inställning till att agera och till att ha framförhållning.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
22
Anf. 57 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag trodde industristödspolitiken tillhörde en förgången tid
här i kammaren. Jag tror inte att de anställda vare sig vid Ovako Steel i Luleå
eller någon annanstans är betjänta av någon form av falsk handlingskraft.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:177 om LKAB
Anf. 58 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Bruno Poromaa har frågat mig på vilket sätt de sociala skälen
i dag så förändrats att det motiverar en försäljning av LKAB.
Regeringen har i den nyligen avlämnade propositionen om privatisering
av statligt ägda företag, m.m. (prop. 1991/92:69) angett en ny inriktning av
statens roll i näringspolitiken och fördelarna som är förenade med ägarsprid-
ning i de statliga företagen.
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är enligt min mening att
ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att
skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Staten bör inte styra utvecklingen i
enskilda företag eller branscher oavsett om de är privat eller statligt ägda.
Företag som kan agera efter normala företagsekonomiska principer har de
bästa förutsättningarna att tillförsäkra sina anställda anställningstrygghet på
lång sikt. En överföring av de statligt ägda företagen till privat ägo är därför
väsentlig för de enskilda företagens utveckling. Erfarenheter från andra län-
der har visat att privatiserade företag i allmänhet haft en väsentligt mer posi-
tiv utveckling sedan staten lämnat sin ägarroll.
Om riksdagen antar regeringens förslag planerar regeringen att efter riks-
dagens godkännande genomföra en privatisering av vissa statliga företag.
Den breda ägarspridning i de statliga företagen som regeringen då kommer
att eftersträva kan enligt min uppfattning innebära fördelar även för LKAB
och dess anställda.
Anf. 59 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Jag får tacka
för svaret också på de anställdas vägnar, speciellt gruvarbetarnas - till den
kåren hör också jag. Jag är helt övertygad om att de definitivt inte är nöjda
med det här svaret.
Alla känner vi en stor oro över vad som kommer att hända om LKAB över
en natt får en ny ägare. Jag förmodar att statsrådet kanske inte känner till
att LKAB en gång i tiden faktiskt var privatägt. Men redan i början av 1900-
talet blev LKAB halvstatligt genom dåvarande högerledaren Arvid Lind-
mans försorg. I det avseendet var han faktiskt en klok och förutseende man.
Jag vill påstå att LKAB har en särställning bland de statliga företagen.
Man bearbetar en naturresurs som är ändlig. Den tar en gång slut. Det var
förmodligen också mot den bakgrunden som Arvid Lindman gjorde det
ställningstagande han gjorde. Han gjorde det också möjligt för staten att se-
dermera överta också den resterande delen när det gällde ägandet av LKAB.
Så skedde också. 1957 blev LKAB ett helstatligt företag, och det föregicks
av en lång och bred utredning, som i det närmaste var helt enig om att det
var bättre för samhället och för de anställda att LKAB var samhällsägt än att
det var privatägt - den dag naturresursen tog slut skulle detta få mycket stora
konsekvenser, både för de anställda och för kommunerna i fråga. Man ansåg
att det vore bäst om samhället då var ägare till LKAB. LKAB förstatligades
också vid det tillfället.
Anf. 60 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Samma regler gäller för statliga och privatägda företag. De
reglerna gäller även för LKAB. Vi har privatägda gruvor i Sverige, och vi
har statligt ägda i form av LKAB. Så finns även utomlands.
Vi ser egentligen inte någon skillnad mellan Boliden och LKAB. Vi ser i
stället möjligheter att ta till vara utvecklingskraften i LKAB, att få till stånd
en bättre lönsamhet när det gäller malmtransporterna både i Sverige och i
Norge, att få en investering i en ny huvudnivå, att stärka livskraften med en
stark balansräkning för LKABs framtid. Jag tror att LKAB har en mycket
bra framtid med en hygglig lönsamhet, men det gäller att få bra ägare, ägare
som är beredda att skjuta till kapital och kanske även säkra en del av avsätt-
ningen.
Även LKABs historia visar att privata ägare har varit framgångsrika med
att driva företaget. Min uppfattning är att LKAB väsentligt kan stärkas ge-
nom att ges andra ägare, och det är också våra intentioner att skapa industri-
ellt riktiga lösningar som förstärker företagets utvecklingskraft.
Anf. 61 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Det senare - att de privata skulle vara bättre skickade att
sköta de statliga företagen - är ett ideologiskt påstående. Så är ingalunda
fallet.
Det ger mig anledning att fråga statsrådet om LKAB på något sätt är miss-
skött. Om det är så att LKAB är misskött, se då till att företaget får en annan
styrelse, som i sin tur ser till att företaget får en annan ledning!
Jag tycker tvärtom - de stora insatser som man har gjort inom LKAB hade
knappast gjorts av några privata intressen. Jag tackar min lyckliga stjärna för
att LKAB var ett statligt företag vid regeringsskiftet 1982. Då gick staten in
med olika åtgärder för att rädda företaget. Hade det då varit i privata händer
hade företaget nu varit konkursmässigt. Men nu är det ett solitt företag och
har god likviditet.
Anf. 62 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vår uppfattning är att vi skall hitta bra industriella lösningar,
något som stärker LKAB och dess utvecklingskraft. Vi anser inte att företa-
get är misskött, men det finns mer att göra, inte minst när det gäller malm-
transporterna, som Bruno Poromaa säkert vet. Genom bl.a. de åtgärderna
kan man se till att stärka lönsamheten och trygga framtiden, men det förut-
sätter också att företaget har säkra och bra leveranser ut i Europa. Det är
det vi vill skapa bl.a. genom ägarspridning och tillgång till riskkapitalmark-
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
24
naden, i och med att det som bekant är en mycket kapitalintensiv verksam-
het.
Anf. 63 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Malmtransporterna är en helt annan fråga, och den tänker jag
ta upp med kommunikationsministern vid något annat tillfälle. Det har re-
dan gjorts stora insatser. När vi fick en socialdemokratisk regering 1982 till-
sattes en arbetsgrupp som såg till att fraktkostnaderna i det närmaste halve-
rades. Problemet när det gäller fraktsatserna ligger på den norska sidan, och
det är där man måste göra någonting. Jag noterar med stor tillfredsställelse
att näringsministern är beredd att ta kontakter med norrmännen och se till
att det blir skäliga malmfraktpriser på den sidan.
Anf. 64 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vad man uppnådde från socialdemokratisk sida i början av
80-talet är verkligen ingenting att skryta om när det gäller malmtranspor-
terna. Det var ingen bra lösning - man gick inte ens halva vägen i det avseen-
det. Vad Bruno Poromaa tänker göra är redan gjort. Vi har tagit initiativet,
och vi tänker lösa den här frågan till fromma för LKAB.
Anf. 65 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Den socialdemokratiska regering som tillträdde 1982 före-
gicks av fyra borgerliga regeringar, och såvitt jag vet gjorde de ingenting för
att få ner fraktkostnaderna, trots att det var ett av de stora problemen. Jag
vet att LKABs ledning hade täta kontakter med den dåvarande regeringen,
men den orkade inte göra någonting, då alla i den regeringen slog vakt om
sina domäner och inte hade något som helst gemensamt intresse av att ta
ansvaret för LKABs utveckling.
Anf. 66 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vad socialdemokraterna lyckades med i början av 80-talet var
en dålig halvmesyr. Vi tänker rätta till den.
Anf. 67 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! En dålig halvmesyr, säger näringsministern. Då tycker jag att
han skall åka upp till malmfälten och fråga om det var en dålig halvmesyr.
Uppfattningen bland de anställda och berörda kommuner är en helt annan
än vad Per Westerberg ger till känna.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:192 om krisen inom byggnadsverksam-
heten i Stockholms län
Anf. 68 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Sören Lekberg har frågat statsrådet Bo Lundgren vilka åtgär-
der han tänker vidta för att lindra krisen inom byggnadsverksamheten i
Stockholms län. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som skall
besvara frågan.
Den svaga byggmarknaden är delvis förorsakad av den allmänt svaga kon-
junktur som ekonomin befinner sig i för närvarande. En viktig faktor för
nedgången i byggandet är emellertid även att den omfattande byggnadsverk-
samheten under senare år medfört att efterfrågan på byggtjänster på sikt inte
kan förväntas återgå till de nivåer som rådde före konjunkturnedgången.
Även vid en allmänt positiv konjunkturutveckling kan byggandet därför för-
väntas bli lägre än under slutet av 1980-talet.
Regeringens politik inriktas dels på att mer långsiktigt bryta den ekono-
miska stagnationen i Sveriges ekonomi, dels på att kortsiktigt genom olika
insatser mildra effekten för dem som drabbas av arbetslöshet. Även dessa
kortsiktiga insatser är - där så är möjligt - inriktade på att stärka den långsik-
tiga konkurrensförmågan och främja tillväxten.
Vad gäller byggsektorn kan nämnas att regeringen i tilläggsbudget I bl.a.
har föreslagit 1500 milj.kr. till vissa infrastrukturinvesteringar samt 950
milj.kr. till vissa byggnadsinvesteringar. Bland aktuella infrastrukturprojekt
som påverkar Stockholmsregionen kan nämnas Mälarbanan och Arlandaba-
nan. Jag har vidare erfarit att länsarbetsnämnden i Stockholms län diskute-
rar tidigareläggningar av byggprojekt med landstinget, kommuner i länet,
vägverket m.fl. Många av dessa projekt kommer att medföra - förutom di-
rekta arbetstillfällen - att näringslivets konkurrenskraft stärks och sysselsätt-
ningen kan tryggas på sikt. Detta är helt i linje med regeringens ekonomisk-
politiska strategi.
Sysselsättningsläget för byggnadsarbetarna i Stockholms län är betydligt
bättre än i övriga landet. Antalet arbetslösa var i oktober i år 5,3 % i länet
mot 8,8 % i snitt för hela riket. I de nordliga länen låg andelen arbetslösa
kring 15 %. De prioriteringar som måste göras inom arbetsmarknadspoliti-
ken leder därför till att insatserna i Stockholms län blir relativt begränsade.
För att regeringen skall kunna följa utvecklingen inom byggsektorn och
utbyta information med parterna på byggmarknaden kommer regeringen att
tillsätta en arbetsgrupp. De närmare formerna för detta samråd kommer att
avgöras senare.
Anf. 69 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret på min fråga,
som jag hade ställt till skatteminister Bo Lundgren, eftersom det är han som
huvudsakligen svarar för finansieringsvillkoren när det gäller bostads- och
byggmarknaden. Att det kan uppstå en sådan här förvirring är kanske ett
exempel på resultat av att man har slagit sönder bostadsdepartementet. Jag
kan mot den bakgrunden förstå att byggbranschen i dag är förvirrad och en
smula upprörd.
När det gäller själva svaret kan jag konstatera att näringsministern visar
en mycket passiv hållning. Det är i och för sig ett ganska mångordigt svar,
men det finns inga konkreta nyheter i det.
Byggkrisen i Stockholms län har förvärrats genom regeringens åtgärder
under hösten. Det gäller framför allt på bostadspolitikens område, där den
marknad som enligt Byggmästareföreningen i Stockholm var en ljusglimt har
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
punkterats av regeringens åtgärder. Det går nu inte att överblicka framtiden,
och det går inte att göra några kalkyler. Det innebär också att efterfrågan
avtar, att det inte kommer i gång några projekt.
När det gäller de andra åtgärderna för byggande radar näringsministern
upp gamla beslut, inte några nya.
Sedan talar näringsministern om att arbetslösheten bland byggnadsarbe-
tare är låg i Stockholmsområdet. Den är inte låg, utan den ökar snabbt varje
dag och ökar snabbare än någon annanstans i landet. Man befarar en arbets-
löshet på 20 % i höst. Jag vill då slutligen ställa en fråga till näringsministern:
Hur hög skall arbetslösheten bli innan regeringen agerar?
Anf. 70 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi bedriver inte branschpolitik bransch för bransch. Vi bedri-
ver en generell näringspolitik, där vi skall skapa goda förutsättningar för in-
dustrin som sådan. Vi ser inte att Stockholms län är särskilt hårt drabbat
gentemot övriga landet, och det är något magstarkt att tycka att den delen
av landet särskilt skulle prioriteras i den ena eller andra riktningen.
Det finns vissa nya beslut om tidigareläggningar av infrastrukturinveste-
ringar, investeringar i byggnader, som denna regering har lagt fram och som
skall befrämja ökad produktivitet och tillväxt i ekonomin. Det är med den
typen av satsningar som vi steg för steg vill försöka ta oss ur nuvarande eko-
nomiska problem.
Sedan är det fullständigt klart att byggnadsbraschen i dag är överdimen-
sionerad i förhållande till de långsiktiga behov som förefaller föreligga.
Anf. 71 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Att byggnadsindustrin är hårt utsatt är inte min bedömning,
utan det är branschens egen bedömning. De åtgärder som näringsministern
nu har radat upp är inga nya åtgärder, utan det är samma åtgärder som den
gamla regeringen föreslog.
Här säger näringsministern att han har erfarit att länsarbetsnämnden i
Stockholms län håller på att ta fram projekt. Ja, länsarbetsnämnden har
gjort en lista på lämpliga åtgärder som borde sättas in, som regeringen borde
vidta. Men vi kan konstatera att regeringen sitter med armarna i kors och
låter arbetslösheten bland byggnadsarbetarna öka från nuvarande 7 % den
här veckan mot prognostiserade 20%. När kommer regeringen att agera?
Anf. 72 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag skall inte gå in på ren arbetsmarknadspolitik - som Sören
Lekberg vet är det Börje Hörnlunds bord. Jag tror att vi dessutom kommer
att satsa resurser där de befrämjar tillväxt och ökad produktivitet i de delar
som är värst utsatta, och dit hör inte Stockholms stad och län. När det gäller
nya åtgärder har vi via tilläggsbudgeten föreslagit insatser på 2 450 milj.kr.
som just berör infrastruktur och byggnadsinvesteringar. Det är nya pengar
som kommer fram, hur än Sören Lekberg vrider och vänder på det hela.
Anf. 73 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Jag kan konstatera att näringsministern inte har mycket till
övers för Stockholmsregionen. Han har alltså inte några planer på nya åtgär-
der, trots att arbetslösheten nu ökar mycket kraftigt och trots att byggnadsin-
dustrin själv säger att man gärna vill ha en möjlighet att överleva, så att man
så småningom, då EES-avtal och sådant har trätt i kraft, kan gå ut på den
europeiska marknaden och konkurrera. Men här sitter, som sagt, regeringen
med armarna i kors och vill inte vidta åtgärder.
Anf. 74 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Eftersom jag kommer från Nyköping betraktar jag mig som
tillhörande Storstockholmsregionen, men jag är inte så fixerad vid den att
jag tror att det är den regionen som är hårdast utsatt och behöver särskilda
insatser.
Anf. 75 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Jag vet inte vilken måttstock näringsministern har, men för
närvarande är 7 % av byggnadsarbetarna i Stockholmsområdet arbetslösa.
Bakom vaije byggnadsarbetare står tre fyra andra anställda. Nu pekar pro-
gnoserna på att arbetslösheten i Stockholmsområdet i vinter kommer att
närma sig 20 %. För mig är det ett alarmerande tal, men det är tydligen inte
något som bekommer näringsministern. Det är ett klart besked, fru talman,
till dem som är verksamma i byggnadsindustrin i Stockholms län.
Anf. 76 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag tycker för det första att Sören Lekberg skulle försöka höja
näsan litet grand över Stockholmsregionen. Det finns regioner som är vä-
sentligt mycket hårdare utsatta, som har väsentligt större arbetslöshetstal
och som har en mycket besvärlig situation. För det andra ägnar vi självfallet
frågan uppmärksamhet, men en bransch som har haft en väldigt stark hög-
konjunktur under en lång följd av år och som behöver anpassa sin storlek
nedåt må försöka göra det också, och inte bara tro att skattebetalarna skall
upprätthålla en överdimensionerad industrigren. Det går inte.
Anf. 77 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Näringsministern säger att jag skall höja näsan över länet och
titta ut. Ja, det är på det sättet att arbetslösheten nu ökar oerhört snabbt i
Stockholmsområdet. Arbetslösheten har ökat sju gånger om under det här
året för byggnadsarbetarna, och antalet arbetslösa byggnadsarbetare i
Stockholm är lika stort som antalet byggnadsarbetare i hela Norrland. Det
anger så att säga digniteten på problemet.
Jag kan bara konstatera att näringsministern inte vill göra någonting, trots
att det finns listor med angelägna objekt som, om de fick sättas i sjön, skulle
kunna befrämja effektivitet och tillväxt i vårt land.
Anf. 78 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! När efterfrågan viker och man behöver minska sitt omfång
måste byggnadsbranschen, som alla andra branscher, ta konsekvenserna av
detta och inte bara tro att man kan ropa på skattebetalarnas pengar för att
upprätthålla volymen. Det gäller även Stockholms stad och län.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Anf. 79 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Jag konstaterar att näringsministern nu nästan ägnar sig åt ett
slags hets mot Stockholmsområdet. Det som har orsakat de svåra problemen
under hösten är åtgärderna på bostadspolitikens område. Det var ju den
marknaden som var ljusglimten, som Byggmästareföreningen sade, som
kunde överleva den nedbantning och lågkonjunktur man stod inför. Men
den marknaden har regeringen punkterat, och det är därför man står inför
de här stora problemen. När jag nu påtalar detta och menar att en arbetslös-
het på 10 % för byggnadsarbetarna i Stockholm är oacceptabel talar närings-
ministern om att jag skall lyfta näsan.
Anf. 80 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag hetsar inte mot någon region, men däremot hetsar jag mot
industristödspolitik. Det är inte skattebetalarna som skall ta stötarna via
statsbudgeten på det ena eller andra hållet. Vi skall självfallet se till att an-
passa en bransch som har blivit överdimensionerad genom de senaste årens
verksamhet. Den överplanering som har skett har drivit fram överhettning
och överdimensionering under senare år.
Jag ser fler regioner än Stockholms stad och län, Sören Lekberg. Jag har
sett hur byggnadsarbetare från min hemregion och från stora delar runt
Stockholm fortfarande pendlar till Stockholms stad och län. Jag tycker inte
att man bara skall se Stockholms stad och län, trots att jag själv tillhör regio-
nen - det finns ett land utanför huvudstaden också.
Anf. 81 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Näringsministern har gett klara besked om sin syn på och sin
attityd till byggmarknaden. Jag kan bara konstatera att det för näringsminis-
tern inte är något problem att 10-20% av byggnadsarbetarna går arbets-
lösa.
Han talar också om industristödspolitik, när det handlar om att regeringen
har punkterat bostadsmarknaden för att kanske ta pengar därifrån och an-
vända till andra ändamål - vad vet jag. Jag kan också konstatera att rege-
ringen kommer att vara passiv då det gäller åtgärder för att förbättra situatio-
nen.
Anf. 82 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Regeringen kommer att vara passiv och kommer icke att föra
någon industristödspolitik, däremot se till att det skapas sunda, riktiga ar-
betstillfällen i lönsamma företag. Det är inte vi som har punkterat byggnads-
branschen. Det har skett konjunkturförändringar på grund av en uppblåst
överhettning via en ganska socialistisk bostadspolitik. Den skapade under
ett antal år en topp, som vi nu ser utförsbacken på, och när man kommer ner
från den toppen utsätts man för en ganska hårdhänt behandling. Det blir
dess värre så när man inte har en jämnare, rent marknadsekonomisk utveck-
ling.
Anf. 83 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Här talar näringsministern om en socialistisk marknad, och
det är en lockande diskussion. Det som utmärkte Stockholmsregionen för
några år sedan var att marknaden var närmast fri då det gällde byggande av
kontorshus. Från socialdemokratisk sida ville vi gå in och hålla tillbaka detta
byggande, men då fick vi kritik för att vi skulle reglera marknaden och på
det sättet skapa utrymme för bostadsbyggande. Jag vet inte hur det som Per
Westerberg säger går ihop, men jag konstaterar återigen att det inte planeras
några åtgärder från regeringens sida för att underlätta läget. Sådana åtgärder
som har föreslagits, t.ex. att satsa på ytterligare utbyggnad av kollektivtrafi-
ken, bryr sig Per Westerberg tydligen inte om.
Anf. 84 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Sören Lekberg har tydligen inte lyssnat på någonting av det
jag har sagt eller redovisat om de åtgärder som regeringen vidtar. Vi tänker
inte via industristöd eller statliga pengar upprätthålla volymen i en bransch
som inte motsvarar efterfrågan. Det är bara att konstatera att byggnadsbran-
schen, och bostadsbyggnadsbranschen i synnerhet, har varit en av de mest
genomreglerade och genomsocialiserade branscherna i Sverige, och vi ser
också de problem som är resultatet av den politik som har förts.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:223 om sandsugningen utanför Falsterbo-
näset
Anf. 85 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Per Stenmarck har frågat statsrådet Görel Thurdin om rege-
ringen är beredd att medverka till att ytterligare sandsugning inom området
utanför Falsterbonäset inte skall bedrivas efter den nuvarande tillståndsti-
dens utgång. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.
Jag vill först lämna en orientering om den lagstiftning som reglerar sand-
sugning i havet.
De bestämmelser som reglerar utvinning av sand, grus och sten på vår
kontinentalsockel, dvs. havsbottnen och dess underlag, finns i lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln och i kontinentalsockelförordningen
(1966:315). Enligt denna lagstiftning krävs det tillstånd för att få bedriva
täktverksamhet i havet. Om täktverksamheten är belägen inom allmänt vat-
tenområde, dvs. ut till vår territorialgräns, skall verksamheten dessutom
prövas enligt vattenlagen av vattendomstol.
Enligt bestämmelserna i kontinentalsockellagstiftningen ankommer det
på Sveriges geologiska undersökning (SGU) att pröva ärenden om tillstånd
till sandtäkt inom allmänt vattenområde. Om en ansökt täktverksamhet är
av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar eller om
statens naturvårdsverk begär det, skall SGU hänskjuta ärendet till rege-
ringen för avgörande. Ansökan som avser täktverksamhet utanför territo-
rialgränsen prövas av regeringen.
Som svar på Per Stenmarcks fråga vill jag framhålla att det är berörd pröv-
ningsmyndighets uppgift att med stöd av kontinentalsockellagstiftningens
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar pä frågor
bestämmelser pröva tilltänkt täktverksamhet utifrån förutsättningarna i
varje särskilt fall. Om sandsugningen inom området utanför Falsterbonäset
skall få bedrivas efter det att gällande tillstånd löpt ut, får således bli föremål
för prövning i varje särskilt fall. Regeringen kan, som Per Stenmarck säkert
förstår, inte föregripa prövningen av eventuella täktansökningar.
Anf. 86 PER STENMARCK (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret på min fråga.
Jag har förståelse för att näringsministern inte vill föregripa behandlingen av
frågan när koncessionstiderna för de berörda områdena går ut. Låt mig ändå
få fästa uppmärksamheten på två faktorer som bör vägas in i ett eventuellt
kommande beslut.
Den första är de skador som bevisligen kan ses på stränderna och som inte
minst framgick av ett TV-program i förra veckan. Som jag framhållit i min
fråga, har stranden bara sedan 1987 dragit sig tillbaka 10 m i närheten av ett
av de områden där sandsugning bedrivs. Huruvida det finns något samband
mellan denna verksamhet och skadorna råder det delade meningar om, men
den enda möjligheten att ta reda på detta är att göra ett flerårigt stopp i verk-
samheten.
Det har också bildats håligheter i havsbottnen. I dessa bildas svavelväte,
där fiskar och annat liv dödas.
Att det är sandsugningen som förorsakar dessa skador är odiskutabelt,
och därmed är den ett brott mot de koncessionsbestämmelser som gäller.
Det andra som jag vill fästa uppmärksamheten på är den historiska möjlig-
heten som vi har just i år att stoppa sandsugningsverksamheten i samband
med att koncessionstiden går ut.
Olika myndigheter gör här olika bedömningar. Till grund för tidigare ställ-
ningstagande har praktiskt taget enbart de yttranden som SGU gjort fått
vara vägledande. Låt mig därför få avsluta med att ställa frågan: Är rege-
ringen beredd att i det fortsatta beredningsarbetet också lyssna till andra ex-
perter, både bland myndigheter och bland den expertis på området som finns
inom inte minst universitetsvärlden?
Anf. 87 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag har noterat synpunkterna från Per Stenmarck. Rege-
ringen kommer självfallet att lyssna på all tillgänglig expertis, när nästa pröv-
ning kan bli aktuell.
Anf. 88 PER STENMARCK (m):
Fru talman! Jag är mycket tacksam för detta kompletterande svar, att nä-
ringsministern ställer sig förstående till kraven på att lyssna till olika exper-
ter, som förmodligen gör olika bedömningar. Det är en nyhet, för så har
knappast varit fallet tidigare.
Som jag framhöll, finns det i dag utomordentligt klara indikationer på att
den verksamhet som förevarit också har vållat skada och att detta är en följd
av att avtalsvillkoren inte har uppfyllts. Detta är anmärkningsvärt, och det
är också anmärkningsvärt att SGU under alla dessa år uppenbarligen inte
30
gjort någonting eller i varje fall inte särskilt mycket för att förhindra upp-
komsten av dessa skador.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1991/92:207 om arbetslivsfonden
Anf. 89 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder så att fler småföretagare kan få del av arbetslivsfondens medel.
Det är min bestämda uppfattning att arbetslivsfondens medel också måste
komma de små företagen till del. Eftersom de små företagen har en annan
struktur och andra förutsättningar än de verksamheter som bedrivs i större
skala, måste speciella insatser göras för att nå dem.
Arbetslivsfonden gör därför särskilda insatser för att nå de mindre företa-
gen. Den centrala fonden tar fram material och utvecklar metoder för dessa
insatser. De regionala fonderna bedriver en uppsökande verksamhet. Även i
samband med handläggningen av bidragsgivningen tas hänsyn till de mindre
företagens särskilda villkor.
I september i år lämnade regeringen ett uppdrag till den centrala arbets-
livsfonden i fråga om förutsättningarna för att inrätta s.k. lokala kunskaps-
centra för information och kunskapsspridning om arbetslivsfrågor. I detta
uppdrag ingår att fonden särskilt skall beakta de små företagens behov av
tillgång till kunskaper, erfarenheter, resultat från forskningsverksamhet och
praktisk tillämpning inom nämnda område. Uppdraget skall redovisas i en
första etapp till den 1 juli 1992.
Avslutningsvis vill jag säga att det är av utomordentligt stor vikt att den
centrala och de regionala arbetslivsfonderna gör stora ansträngningar för att
nå de mindre företagen.
Anf. 90 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Först vill jag tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Bak-
grunden till att jag ställde frågan var att jag var på en debatt med småföreta-
gare, där de var mycket missnöjda med att de hade så svårt att få ut medel
från den här fonden. Sedan har jag satt mig in i detta litet mer och förhört
mig runt om i landet.
Det har då visat sig att man har väldigt olika erfarenheter. Framför allt i
början, sedan arbetslivsfonden hade inrättats, var det oerhört svårt för små
företag att få ut medel därifrån. Men det finns nu positiva signaler som jag
också har fått höra. En trendförändring är på gång, och det börjar bli litet
lättare. Man anstränger sig mera. Bl.a. har jag hört talas om ett pilotprojekt
i Kronobergs län som skall vara väldigt bra.
Från andra län har jag fått höra att det är i stort sett hopplöst att söka.
Exempel som har nämnts på detta är Östergötland och Västmanland. Små-
företagarna där säger att de där möter svårigheter och byråkrati och att de
inte har samma resurser som stora företag att lägga ner tid på ansökningarna.
Dessutom är det svårt att beräkna sjukfrånvaron. I småföretagen går de
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
till jobbet även om de är sjuka, och det är svårt att bevisa vad olika åtgärder
skulle kunna ge för resultat, trots att åtgärderna behövs.
Det som är viktigt nu är signalen från arbetsmarknadsministern att spe-
ciella insatser måste göras och görs. Bara detta att förutsättningarna skall
undersökas att inrätta lokala kunskapscentra för information tycker jag ver-
kar vara mycket mycket positivt. Arbetsmarknadsministerns svar och debat-
ten över huvud taget tror jag kommer att leda till att de regionala arbetslivs-
fonderna gör än större ansträngningar för att nå de mindre företagen. Så jag
vill bara säga att jag är nöjd med svaret.
Anf. 91 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag har exempel på att ett företag har skickat in en enda rad
till sin regionala arbetslivsfond och talat om att man är intresserad av att få
bidrag från fonden. Mera har inte företaget behövt uträtta, utan fondens
personal har farit ut och fångat upp ärendet, vilket resulterat i att ett beslut
har verkställts.
Det är den typen av obyråkratiskt agerande som jag önskar att alla regio-
nala fonder skall ha. Här ligger ju stora pengar, och det är väldigt bra om de
används till investeringar i den lågkonjunktur som vi upplever nu.
Därför är min klara uppmaning till både den centrala och de regionala fon-
derna: Satsa nu på småföretagen också!
Anf. 92 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Även jag har fått sådana signaler, men jag har också hört att
vissa företag som har lämnat in ansökningar har fått tillbaka dem och blivit
tillsagda att fylla i nya siffror och visa upp nya utredningar. Man skulle t.ex.
tala om precis hur många timmar som insatsen skulle kunna minska sjukfrån-
varon med.
Det finns alltså olika signaler, och det är därför jag tror att den här debat-
ten kommer att leda till ytterligare stöd och hjälp för småföretagen.
En stor del av medlen går till organisationsförändringar, och det är också
sagt att det skall vara på det sättet. Men det är inte så lätt att göra organisa-
tionsförändringar i företag med två eller tre anställda, där alla hjälps åt med
alla uppgifter över huvud taget. Det kan vara ett skäl till att i början så få
småföretag fick del av fondernas medel.
Men som helhet har jag upplevt att en klar förbättring är på gång, och den
här debatten kommer säkert att ytterligare förstärka den.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1991/92:216 om stöd till Älvdalen och Malung
Anf. 93 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Leo Persson har frågat mig om vad jag avser att föreslå med
anledning av Malungs och Älvdalens kommuners begäran om ändring av
stödområdeskategori från stödområde två till stödområde ett.
32
Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet, och därför är jag nu inte
beredd att kommentera enskilda kommuners inplacering i stödområde.
Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:218 om länsarbetsnämnden i Östergöt-
lands län
Anf. 94 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Enligt uppgifter i massmedia kommer länsarbetsnämnden i
Östergötlands län, på grund av medelsbrist, att till våren 1992 minska antalet
personer i aktiva åtgärder. Mot bakgrund härav har Inge Carlsson frågat mig
om jag tillstyrker socialdemokraternas förslag om att tilldela AMS mera re-
surser så att länsarbetsnämnden i Östergötlands län kan genomföra de pla-
nerade åtgärderna.
Arbetsmarknadsläget är för närvarande allvarligt, och regeringen har där-
för föreslagit riksdagen en rad åtgärder som skall bidra till att bekämpa ar-
betslösheten. Regeringen föreslår bl.a. följande:
Utöver tidigare anslag skall arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas 3,2 miljar-
der kronor för konjunkturberoende åtgärder som arbetsmarknadsutbild-
ning, beredskapsarbeten m.m.
Till detta kommer förslag om tidigareläggning av investeringar i vägar,
järnvägar, telenät och annan infrastruktur.
Även inom utbildningsområdet har regeringen föreslagit anslag för att ut-
öka antalet utbildningsplatser såväl inom högskola som övrig reguljär utbild-
ningsverksamhet.
Trots regeringens förslag till ökade insatser för att bekämpa arbetslöshe-
ten är jag väl medveten om att vissa länsarbetsnämnder befinner sig i en be-
svärlig situation, och jag kommer därför att mycket noggrant följa utveck-
lingen. Detta innebär att jag också har en hög handlingsberedskap för att
vidta åtgärder om så blir nödvändigt.
Anf. 95 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga. Min besvikelse delas av tiotusentals människor, inte minst ungdo-
mar, som nu får avbryta eller ej påbörja sin yrkesutbildning.
Men trots detta vill jag gratulera Börje Hörnlund till uppdraget som ny
arbetsmarknadsminister. Jag önskar att arbetsmarknadsministern med
större vilja, kraft och beslutsamhet fullföljer den aktiva arbetsmarknadspoli-
tik som så många företrädare från socialdemokratin har fört. Tag inte efter
Per AJilmarks exempel, att åka riket runt och önska de arbetslösa lycka till!
Jag tycker inte om när Börje Hörnlund uppmanar svenska ungdomar att
söka utbildning eller arbete i andra länder. Det tycker jag är att smita ifrån
problemen. Vi kan tillsammans klara av den nu aktuella krisen för tiotusen-
tals människor som vill förkovra sig.
Vi socialdemokrater, liksom de fyra borgerliga regeringspartierna, lovade
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 37
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
34
före valet att AMS skulle få de extra medel man begärt. Dessutom lovade
den borgerliga regeringen i sin regeringsdeklaration att arbetsmarknadspoli-
tiken skulle fullföljas. Därför vore det oerhört besvärligt, nästan grymt, om
regeringen nu skulle svika det löftet. Jag undrar: Är det verkligen arbets-
marknadsministerns mening att göra det?
Om inte, hur tänker då arbetsmarknadsministern konkret lösa proble-
men? Vilket besked ger arbetsmarknadsministern de 800 människor i Öster-
götland som inte får fullfölja sin utbildning eller de ca 250 personer som inte
får starta sin vårdutbildning i Norrköping, Linköping, Mjölby och Motala?
Vilket besked får jag och dessa ungdomar av ministern?
Anf. 96 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Inge Carlsson skall vara glad, tycker jag. I alla regeringar är
det bra att förslagen är till fullo förankrade, och i en fyrpartiregering är det
speciellt viktigt att innan slutligt besked ges frågan är i sin helhet väl förank-
rad.
Sedan vet jag inte vad Inge Carlsson menar när det gäller mitt eventuella
råd att ta ett jobb utomlands. I det fall som jag förmodar att Inge Carlsson
syftar på var det en enskild person som redan hade bestämt sig för att göra
det, och det har jag ingen anledning att avråda ifrån. Vill ungdomar passa
på att skaffa sig internationell erfarenhet just i vår nuvarande lågkonjunktur
och komma tillbaka när det är bättre tider, passar det Sverige rätt hyggligt
och också den unge mycket väl.
Anf. 97 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Situationen är ju inte bättre i våra grannländer, så rådet får
väl då gälla det enskilda fallet.
Nu säger arbetsmarknadsministern här att han skall ha hög handlingsbe-
redskap ”för att vidta åtgärder om så blir nödvändigt”. Situationen i Öster-
götland är sådan att det felas ungefär 55 milj.kr. för att man skall kunna full-
följa komvuxutbildning och andra utbildningar och för att kunna starta vård-
utbildning i fyra stora orter.
De fyra regeringspartierna hade ju lovat att AMS skulle få de 2,5 miljar-
derna. Det finns nu, menar jag, en möjlighet i och med att vi socialdemokra-
ter har väckt en motion, som skall behandlas i arbetsmarknadsutskottet, om
ytterligare 970 milj .kr. Är kanske ett bifall till den motionen vad arbetsmark-
nadsministern menar med hög handlingsberedskap?
Anf. 98 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Herr riksdagsman Carlsson, det finns också andra alternativ
att tillgodose det som behövs under våren.
Anf. 99 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Nu är det så, herr arbetsmarknadsminister, att läget är akut.
Vårdutbildningarna skall ju börja i januari resp, februari 1992. Beskedet till
dem som i dag går i komvux är ju att de inte kan få fullfölja sin utbildning
efter årsskiftet. Därför måste det till ett mycket snabbt nytt besked.
All den planering som gjorts av länsarbetsnämnden i Östergötland och
olika kommuner är förgäves, om inte arbetsmarknadsministern före årsskif-
tet kan ge en klar signal om att pengarna kommer tidigt på det nya året.
Anf. 100 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag lovar Inge Carlsson att jagskall kontakta länsarbetsnämn-
den i Östergötland och diskutera igenom den här saken.
Anf. 101 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Då ber jag att få tacka arbetsmarknadsministern för det sva-
ret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
16 § Svar på fråga 1991/92:222 om sänkta socialavgifter som regio-
nalpolitiskt instrument
Anf. 102 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Stefan Attefall har frågat mig om på vilket sätt regeringen
tänker utveckla systemet med sänkta socialavgifter som ett regionalpolitiskt
instrument.
Bakgrunden till frågan är att i regeringsförklaringen sägs att sänkningen
av socialavgifter kommer att utvidgas till större delar av Norrlands inland
och omfatta fler verksamheter än i dag.
Frågan om utformningen av nedsättning av socialavgifter - både vad gäller
geografisk omfattning och näringsgrenar - bereds för närvarande i regerings-
kansliet i samband med budgetarbetet. Jag är därför vid nuvarande tidpunkt
inte beredd att kommentera pågående beredningsarbete.
Anf. 103 STEFAN ATTEFALL (kds):
Fru talman! Syftet med min fråga var just att få reda på vilken ambition
regeringen och arbetsmarknadsministern har just när det gäller att förverk-
liga regeringsdeklarationens formulering om att sänkningen av socialavgif-
terna kommer att vidgas till större delen av Norrlands inland och omfatta
fler verksamheter än i dag.
Regeringen har ju som sin politik att försöka skapa generellt bättre villkor
för företagen och då även inom regionalpolitiken skapa generellt bättre vill-
kor i inlandskommunerna. Det är en riktig ambition, och det är en ambition
vi kristdemokrater och centerpartiet är eniga om.
Men som jag ser det är det viktigt också att vi i kärva ekonomiska tider
prioriterar rätt, när vi sedan går vidare i den här färdriktningen. Det är det
som är syftet med min fråga. Genom att börja med att utvidga nedsättningen
av de sociala avgifterna till att gälla fler verksamheter, helst till att gälla all
näringslivsverksamhet, kommer man undan mycket av detaljregleringar och
krångel.
Kan arbetsmarknadsministern utveckla svaret litet mera och berätta vil-
ken ambition han arbetar efter? Är det att utvidga nedsättningen av sociala
35
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
36
avgifter geografiskt eller är det att utvidga den till att omfatta fler verksam-
heter, i första hand inom stödområde ett?
Anf. 104 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det finns faktiskt ett färdigt förslag på mitt departement.
Förankringsarbete pågår. Jag kan säga att förslaget följer den huvudprincip
som anges i regeringsdeklarationen, dels att utöka området, dels att bredda
med fler näringsgrenar inom det område där nedsättningarna i dag gäller.
Anf. 105 STEFAN ATTEFALL (kds):
Herr talman! Jag får tacka för den upplysningen. Tyvärr gör den mig inte
helt nöjd. Jag hade hoppats att man i första hand skulle försöka skapa så
bra generella villkor som möjligt, i första hand i stödområde ett, innan man
började utvidga det geografiska området. Jag hoppas att arbetsmarknadsmi-
nistern kan överväga de synpunkterna. Jag tror att det är den uppfattningen
som är dominerande i inlandskommunerna, att man skall få rejäla styrmedel
i inlandskommunerna i stödområde ett i första hand, innan alltför många nya
områden plockas in.
Anf. 106 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag kanske får påminna min länskamrat om att de tio in-
landskommunerna i Västerbotten har stått helt eniga om att de vill behand-
las på lika sätt när det gäller nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Så kom-
mer inte att ske enligt det förslag jag nu arbetar med. Men så mycket kan jag
säga, att mitt sätt att arbeta stämmer väsentligt bättre med de kommunernas
synpunkter än vad det gör som Stefan Attefall framför här i dag.
Anf. 107 STEFAN ATTEFALL (kds):
Herr talman! Jag kommer från Lycksele i Västerbottens län. Jag är helt
övertygad om att det känns angelägnare att prioritera insatser i Storuman,
Vilhelmina, Dorotea, Åsele och Sorsele än att utvidga nedsättningen till att
gälla Lycksele kommun. Men samtidigt finns delar av Lycksele kommun -
vi talar om Kristineberg och Björksele församlingar - där det kan finnas an-
ledning att se över gränsdragningen. Jag kan framföra den förhoppningen
att den utvidgning i geografisk mening som arbetsmarknadsministern jobbar
med i första hand gäller sådana områden och inte alltför stora geografiska
områden, så att man därmed riskerar att tappa i effekt av de viktiga nedsätt-
ningarna av de sociala avgifterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1991/92:224 om ungdomsarbetslösheten
Anf. 108 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Mona Sahlin har frågat på vilket sätt arbetsmarknadsminis-
tern anser att sänkta ungdomslöner och försämrad anställningstrygghet ska-
par fler jobb åt arbetslösa ungdomar.
Ungdomarnas situation på arbetsmarknaden i nuvarande lågkonjunktur
är, som vi alla vet, mycket svår. Vi måste därför förutsättningslöst diskutera
detta allvarliga problem, med målsättningen att finna vägar för att ge våra
ungdomar möjlighet till en meningsfull sysselsättning i form av arbete.
Regeringen beräknar för nästa budgetår att arbetslösheten direkt kostar
mer än 40 miljarder kronor. Medlen måste användas på ett sådant sätt att så
många som möjligt får fäste på arbetsmarknaden i form av utbildning, prak-
tik eller arbete. Det gäller inte minst ungdomar under 25 år.
Ungdomsgarantin innebär att alla arbetslösa ungdomar under 20 år garan-
teras sysselsättning - antingen utbildning eller arbete. Denna garanti, som
är unik för Sverige, skall fortsätta att gälla oberoende av konjunkturläget.
Den grupp bland de arbetssökande som i dag har hög arbetslöshet är
20-24-åringarna. Det är dessutom denna åldersgrupp som dominerar bland
de långtidsarbetslösa, och antalet ökar också snabbast. Det är förödande för
ungdomar, som ännu inte fått en yrkesidentitet, att ställas utanför arbetsli-
vet.
Nya vägar måste sökas, som kan underlätta för ungdomarna att få tillträde
till den öppna arbetsmarknaden. Inget får därför vara heligt att diskutera.
Det är med detta syfte som jag har fört fram funderingar dels på departe-
mentets egna ansvarsområden, dels om de avtalade ungdomslönerna och ti-
den för provanställning.
När det gäller lönerna är det framför allt lönesättningen för ungdomar som
anvisats arbete i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd jag talar om. Det kan inte
vara riktigt att man får inlåsningseffekter genom att man kan tjäna mer ge-
nom ett sådant arbete än om man arbetar t.ex. på ett avtalsområde med viss
ungdomslön på den reguljära arbetsmarknaden.
Samtidigt utgör enligt min mening antalet ungdomar som anvisats arbete
på särskild inskolningsplats, med sitt arbete förlagt till den offentliga sek-
torn, en alltför dominerande andel av det totala antalet som är i åtgärd.
Det finns en felaktig styrningseffekt i dessa förhållanden. Vi får inte göra
om misstaget som förra regeringen gjorde, dvs. styra in ungdomarna mot
den offentliga sektorn. Det var vad som skedde när ungdomslagen infördes.
Jag vill också i dessa diskussioner uppmana parterna, när det gäller avtals-
områdena på den privata arbetsmarknaden, att diskutera hur man skall
kunna anställa fler ungdomar och därigenom ta sin del av ansvaret för dessa.
Man kan därigenom samtidigt underlätta sin framtida rekrytering av ung ny-
utbildad, flexibel arbetskraft. Ungdomar kommer att vara en bristvara i ar-
betskraften under mitten och senare delen av 1990-talet. Jag kommer därför
att kontakta olika parter.
Samhället måste se ungdomarna som en resurs och ta vara på den föränd-
ringskraft som de bär med sig in i arbetslivet. Alla har ett ansvar. Öppen
arbetslöshet, ökande långtidsarbetslöshet och slutligen kontantstöd i form
av socialbidrag för våra ungdomar är inte en utveckling som vi i Sverige skall
acceptera.
Då Mona Sahlin, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Odd Engström
i stället fick delta i överläggningen.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
38
Anf. 109 ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, och jag gör
det på Mona Sahlins vägnar. Hon är frånvarande på grund av sjukdom.
Vi politiker klagar ibland över att våra tankar och synpunkter inte får ge-
nomslag, att de inte väcker den uppmärksamhet de förtjänar. Jag har under
de senaste dagarna gjort en resa runt om i landet, och jag kan försäkra ar-
betsmarknadsministern att hans tankar - eller funderingar, som han själv ut-
trycker det, litet mera anspråkslöst - den här gången har väckt tillbörlig upp-
märksamhet, framför allt bland de ungdomar funderingarna synes avse.
Det är ett mycket långt svar, tyvärr kanske inte särskilt utförligt när det
gäller frågan. Frågan var mycket enkel. Den lyder så här: På vilket sätt anser
arbetsmarknadsministern att sänkta ungdomslöner och försämrad anställ-
ningstrygghet skapar fler jobb åt arbetslösa ungdomar? På vilket sätt, alltså
hur går detta till?
Anf. 110 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Man kan lösa problem på olika sätt. Odd Engström är, det
vet jag, mycket medveten om att regeringen jobbar i ett pressat budgetläge.
Det gäller för regeringen att få ut maximalt av dessa pengar samtidigt som
det gäller att se till att vi inte har någon långtidsarbetslöshet och framför allt
inte hos ungdomar.
När socialdemokraterna hade det litet jobbigt med arbetslösheten och
budgeten 1983/84, ville den regeringen - det vet jag - komma fram på löne-
området. Det gick inte vid det tillfället. Då valde socialdemokraterna fyra
timmars arbetsdag, för att få pengarna att bli litet drygare. Jag tycker för min
del inte om den modellen. Unga människor som går in i sina första arbeten
skall få uppleva den rytm som ordinarie arbetskraft har på ett arbetsställe.
Därför vill jag söka vägar som drygar ut pengarna. Jag är förutsättningslös
när jag tar upp denna diskussion. Men när det gäller att skaffa ungdomar
arbete får inget vara heligt. Man måste kunna föra en dialog, diskutera och
försöka hitta bästa möjliga lösningar. Det är jag beredd att göra inom rege-
ringen men också med Odd Engström, när han kommer med sina goda idéer.
Anf. 111 ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! När jag har mött ungdomar de senaste dagarna har de varit
upprörda, därför att de har uppfattat arbetsmarknadsministern på ett annat
sätt. De har uppfattat det som att unga människor nu får finna sig i att arbeta
till lägre löner och på sämre anställningsvillkor än de skulle ha gjort om de
hade varit några år äldre. De har uppfattat dessa ”funderingar” som om det
gällde unga människor och deras arbetsvillkor på arbetsmarknaden för när-
varande.
När man läser svaret får man intrycket av att det skulle vara funderingar
som är begränsade till den specialproblematik som uppstår vid övergång från
vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder till vissa avtalsområden där man har
en viss ungdomslönesättning. Det är ganska viktigt att vi får klart för oss om
arbetsmarknadsministern här talar om hela ungdomsarbetsmarknaden eller
om några specialfall, som naturligtvis kan uppstå när två regelsystem möter
varandra, och där man alltid får vara beredd att göra korrigeringar.
Anf. 112 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Vissa avtalsområden har i dag klara ungdomslöner som trap-
pas upp under ett antal år. Andra avtalsområden har inte så mycket av detta.
Jag tror att det är klokt av parterna på dessa områden att sätta sig ned och
diskutera hur ungdomarna så att säga fasas in i det ordinarie arbetslivet. Det
har man tydligtvis gjort på ett antal avtalsområden.
När det gäller de praktiska fall som jag möter vill jag säga följande. Ung-
domar i åldern 18-19 år som arbetar tillfälligt för en kommun får ibland över
10 000 kr. i lön. När de sedan skall ut på den ordinarie arbetsmarknaden, när
de har fått den chansen, blir det ett klart motstånd. Där kan ungdomslönen
ligga under 8 000 kr., runt 7 000 kr. Då vill de gå kvar på det tillfälliga arbe-
tet. Det är inte bra att vi använder samhällets pengar på det sättet, samtidigt
som vi inte riktigt orkar ta till oss hela ungdomsgruppen. Alltså måste vi dis-
kutera detta.
Anf. 113 ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern får förlåta, men man blir lätt nå-
got förvirrad under en eftermiddag som denna, när man först har förmånen
att få diskutera näringspolitiska frågor med näringsministern, och under den
replikföringen ständigt möts av ord som marknad, marknadsprisbildning och
parternas ansvar, för att någon timme senare ha förmånen att samtala med
arbetsmarknadsministern, som nu är redo att trava rakt in på en annan mark-
nad och ha funderingar om hur den marknaden bör utvecklas vad gäller i
detta fall lönesättning och andra anställningsvillkor. Det hänger inte ihop.
Regeringen kan inte hålla sig med funderingar på vissa håll och en annan
inriktning på andra håll. Skall man tolka arbetsmarknadsministerns svar som
att marknadsekonomins frihet gäller rakt över utom på arbetsmarknaden,
där parterna så att säga får finna sig i att regeringen hoppar in och föreskriver
hur löneprisbildningen skall gå till?
Anf. 114 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har ett huvudsyfte, och det är att ungdomar upp till 25
år skall slippa längre arbetslöshetsperioder. Skall jag och regeringen lyckas
med det, måste vi få större bredd på detta. Vi måste kunna diskutera en avse-
värd mängd praktikplatser i företagen direkt. Det är bra för ungdomarna och
för nationen, när tiderna kommer tillbaka.
Jag har i dag inte några färdiga förslag, men jag har en mycket klar upp-
fattning i dessa frågor. Sedan återstår ett större förankringsarbete, både hos
parterna och i regeringskretsen, och gärna också med en konstruktiv opposi-
tion.
Anf. 115 ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern är en vänlig man. Därför skall jag
inte, som ombud för Mona Sahlin, borra mer i denna inkonsistens. Den kan
vara nog så plågsam ändå, och kommer att visa sig vara mycket plågsam när
regeringen så småningom kommer ut i riktigt öppen sjö. Vi skall återkomma
till det vid ett senare tillfälle.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
39
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
18 § Svar på fråga 1991/92:232 om Sollefteå garnison
Anf. 116 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Tage Påhlsson har frågat mig om regeringen är beredd att
pröva försvarets sparförslag från såväl försvars- som regionalpolitiska syn-
punkter och därmed ta hänsyn till de utomordentligt svåra konsekvenserna
en nedläggning av Sollefteå garnison skulle få för kommunen.
Överbefälhavaren överlämnade den 29 november sitt kompletterande un-
derlag inför 1992 års försvarsbeslut. Det redovisade förslaget är utarbetat
mot bakgrund av försvarsdepartementets kompletterande anvisningar för
programplan för perioden 1992/93-1996/97 för det militära försvaret. I
dessa anvisningar angavs krav på en viss krigsorganisation för bl.a. armé-
stridskrafterna för att lösa de av statsmakterna angivna uppgifterna.
Herr talman! Krigsorganisationens kvalitet måste förbättras. För att
åstadkomma detta inom givna medelsramar måste besparingar göras inom
grundorganisationen. De föreslagna kvarvarande 16 brigarderna i krigsorga-
nisationen skall således utbildas vid motsvarande antal infanteri- och pansar-
regementen. Överbefälhavaren har i den struktur han redovisat av operativa
och ekonomiska skäl föreslagit att den brigad som för närvarande utbildas
vid I 21 i Sollefteå skall överföras till 114 i Gävle och att således I 21/T 3
läggs ner.
Överbefälhavarens underlag kommer nu att beredas inom försvarsdepar-
tementet men självklart i samråd med övriga berörda departement då ju
flera av försvarsfrågorna har långtgående samhällsekonomiska konsekven-
ser. Den av regeringen tillsatta försvarsberedningen kommer fortlöpande att
följa beredningsarbetet.
Jag kan således försäkra Tage Påhlsson att dessa frågor självfallet får den
allsidiga hantering de kräver.
Anf. 117 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Försvarsministern har svarat överraskande positivt, och det
är jag tacksam för. Sollefteå är en typisk garnisonstad i Norrlands inland och
är i osedvanligt stor utsträckning uppbyggd kring de militära förbanden och
det som därtill hör. Hela infrastrukturen och näringslivet är i mycket stor
utsträckning beroende av den militära apparaten. Inte bara kommunen på-
verkas, utan hela bygden och inre delen av Västernorrlands län.
Jag har i min fråga nämnt att över 2 000 arbetstillfällen skulle hotas eller
indirekt påverkas. Jag har avsiktligt legat lågt. Det finns mycket seriösa be-
räkningar, där man talar om 2 500 arbetstillfällen och kanske fler. Ingen vet
ju vilka effekter som kan uppstå på sikt.
Herr talman! Försvarsministern säger att dessa frågor självfallet får en all-
sidig hantering. Då frågar jag om detta skall tolkas - den sista passusen i
svaret är väldigt bra - som att de regionalpolitiska och samhällspolitiska
aspekterna kommer att överväga vid regeringens bedömning av denna
fråga?
Anf. 118 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Chefen för armén och överbefälhavaren har naturligtvis att
lägga rent militära synpunkter på de här tingen. Självfallet måste regeringen
göra en bredare prövning av sådana här ärenden. Då är det självklart för mig
att man i görligaste mån också tittar på samhällsekonomiska aspekter, samt
på arbetsmarknads- och regionalpolitiken, om detta nu är möjligt att kombi-
nera med de militära aspekterna.
Herr talman! Jag tror att vi skall vara ärliga när det gäller denna typ av
frågor. Om vi nu får ett försvarsbeslut i enlighet med de planeringsanvis-
ningar som jag å regeringens vägnar har lämnat, innebär det faktiskt att Sve-
rige blir det enda land i Europa tillsammans med Turkiet som ökar försvars-
anslagen. Trots detta - beroende på hur frågorna har hanterats tidigare -
måste ett antal förband försvinna, och det blir också nedskärningar inom för-
svarsindustrin. Jag kan försäkra Tage Påhlsson att jag skall göra allt vad jag
kan för att noga sätta mig in i detta ärende och se till att man också tar regio-
nalpolitiska och samhällsekonomiska hänsyn. Då skall vi inte hyckla. Om
Sollefteågarnisonen får vara kvar, innebär det att något annat förband måste
försvinna. Det finns inga andra möjligheter, om inte någon ger försvaret ett
antal extra miljarder. I så fall vill jag ha det skriftligt från resp, partiledare.
När en sådan lapp har kommit skall vi nog kunna rädda samtliga förband.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Anf. 119 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Försvarsministern kom givetvis in på ekonomin, och det är
jag införstådd med. Jag kan inte lova några extra miljarder. Men det är i så
fall fråga om en prioritering och en omprioritering och en annan lokalisering.
Jag har i min fråga bara nämnt ett exempel. Jag vill egentligen inte bedriva
något av en huggsexa, utan det finns faktiskt andra alternativ också. Enligt
förslaget har man tänkt sig att flytta Norrlandsbrigaden till Gävle. Norr-
landsbrigaden är ett typiskt förband som skall lära sig att strida i Norrlands-
terräng, med de klimatförhållanden och annat som där råder. Det sägs också
i ÖBs kompletterande underlag inför 1992 års försvarsbeslut att krigföringen
i Norrland ställer särskilda krav på förbandens vana vid klimatförhållanden
och annat.
Det finns all anledning att göra denna omprioritering och omvärdering.
Jag tycker att det vore lämpligt att göra detta i samråd med regionalpolitiska
och försvarspolitiska experter. Kan vi räkna med att det sker någonting i den
vägen?
Anf. 120 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Vi kommer inte ifrån detta med pengar, det vill jag betona.
Jag vill inte stå här och säga någonting som jag sedan inte kan stå för. Här
handlar det om mycket stora tillskott, om vi skall kunna klara att behålla
samtliga förband.
Då är frågan: Vad händer om vi i riksdagen ytterst kommer fram till att
Sollefteå garnison skall bibehållas? Ja, då försvinner något annat förband.
Då är frågan vilket. Jag har fått denna fråga många gånger och jag kan svara
så här: Det är bara att titta på kartan. Det går nämligen inte att lägga ned
något förband i en helt annan del av landet, för södra Sverige kommer redan
att vara värre utsatt när det gäller förbandsnedläggningar än övre och nedre
Norrland. Då är, herr talman, den enkla sanningen: Rädda Sollefteå, men
peka ut vilket annat förband som i så fall måste försvinna.
41
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
42
Anf. 121 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Kan försvarsministern vara med på följande resonemang?
Om det ur militärstrategisk synvinkel är totalt egalt om man lägger Norr-
landsbrigaden i Sollefteå, Umeå eller Gävle och om det alltså är fråga om att
lägga ner att antal förband, kan man då tänka sig att titta på de regionalpoli-
tiska konsekvenserna på resp, ort? Där menar jag att det finns anledning att
se allvarligt på just nedläggningen i Sollefteå, som skulle slå kolossalt mycket
hårdare än en nedläggning i Umeå eller Gävle som är större städer. Kan man
inte tänka sig att göra den bedömningen? Vad säger försvarsministern om
det?
Anf. 122 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag känner mig inte bunden av de förslag som chefen för
armén och överbefälhavaren har lämnat, självklart inte. Då är det ingen me-
ning med en politisk beredning i ett departement och att vi diskuterar frågan
i försvarsberedningen, där samtliga partier är representerade, sedan i för-
svarsutskottet och allra sist här i kammaren. Det är här och ingen annanstans
beslutet skall fattas.
Jag kan lova Tage Påhlsson att jag skall göra vad jag kan för att man väger
in de aspekter som han har föreslagit i sitt senaste inlägg. Sedan får vi se vad
kammaren ytterst beslutar. Om nya friska pengar skjuts till är det möjligt att
vi kan rädda Sollefteå. Annars försvinner något annat förband i närheten.
Det skall vi vara alldeles på det klara med. Försvaret får ändå, under förut-
sättning att regeringens anvisningar kommer att bli riksdagens beslut, 7,8
miljarder extra under en femårsperiod.
Anf. 123 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag tolkar försvarsministern som väldigt positiv till mina tan-
kegångar. Jag är tacksam för det, och tackar än en gång för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:167 om mervärdeskatten och privat-
vården
Anf. 124 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har, med anledning av breddningen av
mervärdeskatten och konkurrenssituationen mellan offentliga och privata
vårdgivare, frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som undanröjer
brister i neutraliteten.
I regeringens proposition 1991/92:50 om sänkning av mervärdeskatten på
vissa varor och tjänster har jag redovisat vissa områden inom mervärdeskat-
ten som kommer att bli föremål för en översyn. Detta gäller vissa frågor som
inte behandlas inom ramen för den tekniska översyn av mervärdeskattelagen
som för närvarande görs av en särskild utredare. Denne kommer inom kort
att lämna sitt slutbetänkande. Därefter kan den i propositionen angivna
översynen påbörjas. En av huvuduppgifterna för denna översyn blir bl.a. att
se om mervärdeskatten bidrar till brister i konkurrensneutraliteten mellan
privat bedriven verksamhet inom sjukvård, tandvård och social omsorg och
motsvarande verksamhet bedriven i offentlig regi och, om så är fallet, föreslå
lämpliga åtgärder som leder till att neutralitet uppnås såvitt gäller mervär-
desbeskattningen. Min ambition är att detta arbete påskyndas och att even-
tuella brister snarast undanröjs.
Anf. 125 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag tycker att det är positivt
att en översyn skall ske med anledning av sänkningen av mervärdeskatten,
med huvuduppgiften för utredningen att rätta till bristerna. Resultatet av
den momsbreddning som skedde ansåg vi i centern blev en bristande neutra-
litet mellan offentlig och privat vårdsektor. Det medförde en orättvis kon-
kurrens, som i sin tur drabbade genom fördyrningar först enskilda näringsid-
kare men sedan också de enskilda vårdtagarna, individerna.
Statsrådet säger i svaret ”om detta har lett till snedvriden konkurrens”.
Jag tycker att man självklart skulle kunna säga att så blev fallet. Redan när
den här propositionen lades av den socialdemokratiska regeringen, reage-
rade vi i centern över det orättvisa i förslaget. Jag vet att moderaterna gjorde
det också då. Vi från vår sida påpekade att begreppet sjukvård var för snävt.
Min följdfråga till statsrådet blir: Vi har velat vidga begreppet sjukvård till
att även gälla alternativ medicinsk behandling. Kommer detta att komma
med i den översyn som nu görs och kan det eventuellt införas i totalöversyns-
uppgifterna? Jag börjar med att ställa denna fråga.
Anf. 126 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Vi kommer uppenbarligen att ha en lång debatt i denna
fråga. Jag kan konstatera att det uppenbarligen finns problem med den ut-
formning som mervärdeskattelagstiftningen har. Det är därför som utred-
ningen skall arbeta skyndsamt och lägga fram förslag. Definitionen av vad
som exakt skall ingå i begreppet sjukvård är jag inte beredd att ta upp i riks-
dagen.
Jag kan mycket väl tänka mig att det finns anledning att se över begreppet
som sådant, men det är viktigt att man för definitionen av sjukvård i mervär-
deskattelagstiftningen har en klar och distinkt beskrivning av detta. Jag är
inte beredd att nu tala om alternativmedicin som något generellt tillägg till
vad som i dag ingår i begreppet.
Anf. 127 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Bakgrunden till att jag tog upp detta var att när förslaget
från den socialdemokratiska regeringen lades fram var detta frågor som
också togs upp dels från moderaterna, dels från centern. Det blev ytterligare
ett problem, för det kom att drabba olika. Vi är för att man skall kunna söka
sjukvård fritt. Detta gäller sjukvårdssökande och vad man skall betala för
vården, beroende på vem som ger den. Därför ser jag det som nödvändigt
att detta tas upp i det här sammanhanget. Även om jag inte kan få svar nu
vill jag lyfta fram frågan, för den skall lyftas fram och eventuellt komma med
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
senare.
43
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
44
Det finns stora problem på olika alternativområden. Där vill jag lyfta fram
frågan om hälsohemmen. Ett sjukvårdsbegrepp som jag ändå tror vi kan
vara överens om och som gäller på det här området är fotvården för diabeti-
ker. Är det någonting som statsrådet vet kommer att tas upp, eller är det
bara de övergripande principfrågorna som behandlas?
Anf. 128 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag är övertygad om att den utredare som får uppdraget
också kommer att belysa den fråga som har tagits upp av Ingbritt Irhammar.
Anf. 129 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Tack, då är jag nöjd så långt.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1991/92:189 om skattereformen och idrotts-
rörelsen
Anf. 130 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Birger Andersson har frågat mig vilka förbättringar för id-
rottsrörelsen jag avser att föreslå med anledning av de villkor som förändra-
des för idrottsrörelsen med anledning av skattereformen.
Den breddade mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster samt in-
rikes resor har inneburit ökade kostnader för de ideella organisationerna.
Riksdagen har anvisat vissa medel för att främst kompensera de ideella orga-
nisationernas barn- och ungdomsverksamhet. Av dessa medel har 65 milj.kr.
fördelats till idrottsrörelsen. Vissa andra åtgärder för att lindra skatterefor-
mens effekter för idrottsrörelsen har också vidtagits av riksdagen, bl.a. vad
gäller uttaget av socialavgifter på ersättningar till idrottsmän.
Representanter för idrottsrörelsen har vid olika tillfällen pekat på områ-
den där den breddade mervärdeskatten riskerar att medföra administrativt
merarbete och ökade kostnader inom idrotten. Mot denna bakgrund kom-
mer den utredare som skall ta upp vissa effekter av den breddade momsen,
också att belysa sådana effekter för idrotten.
Regeringens budgetarbete pågår just nu varför jag först den 10 januari kan
kommentera resultatet av detta.
Anf. 131 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Inom idrottsrörelsen finns det ca 500 000 ideellt arbetande idrottsledare.
Jag tycker - och det gör nog också statsrådet - att det är en imponerande
siffra. Enligt beräkningar av Sveriges riksidrottsförbund utför dessa idrotts-
ledare 140 miljoner arbetstimmar per år, vilket motsvarar ca 85 000 heltids-
tjänster.
De flesta idrottsledare ägnar sig åt att leda barn och ungdomar. För många
ungdomar som finns inom idrottsrörelsen är livet i idrottsföreningen en
mycket viktig del av deras värld. Ungdomarna får uppleva både en menings-
full sysselsättning och en social gemenskap. Idrottsledarna har en betydelse-
full roll i våra ungdomars sociala fostran. Genom sin stora omfattning har
idrotten en unik möjlighet att påverka ungdomars beteenden och attityder
och att aktivt bidra till en positiv samhällsutveckling.
Skattereformen, som genomfördes vid årsskiftet 1990/91, och som social-
demokraterna och folkpartiet liberalerna stod bakom, blev ett hårt slag mot
idrottsrörelsen. Idrottsföreningarnas kostnader ökade samtidigt som statens
intäkter från idrotten ökade väsentligt. Riksidrottsförbundets beräkningar
visar att idrottsrörelsen skulle få bidra till skatteomläggningens finansiering
med upp emot 650 milj.kr.
Under riksmötet 1990/91 kompenserades i viss mån idrottsrörelsen. Fort-
farande återstår stora belopp att kompensera idrottsrörelsen för, belopp i
storleksordningen 300-350 milj.kr.
Jag vill fråga statsrådet: När kommer den utredning som statsrådet talade
om att redovisa sina synpunkter? Samtidigt vill jag också ställa en komplette-
rande fråga: När tror statsrådet att idrottsrörelsen kan få full kompensation
för de negativa effekter som socialdemokraternas och folkpartiets skattere-
form fick för idrottsrörelsens ekonomi?
Anf. 132 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! När det gäller utredaren på mervärdeskatteområdet är ambi-
tionen att tillsätta och ge direktiv före årsskiftet, om det visar sig vara möj-
ligt. Tanken är också att arbetet skall bedrivas skyndsamt, så att förslag kan
läggas fram för riksdagen under nästa år. Det är den ambition som finns.
Beträffande frågan om när idrotten kan få full kompensation för effekten
av den breddade mervärdeskatten, vill jag först redovisa de tankar som lig-
ger bakom den breddning som genomfördes - jag är fullt medveten om att
effekterna inte blev de som åsyftades.
De som stod bakom breddningen av mervärdeskatten i detta avseende
hade tanken att ge den enskilde inkomstskattelättnader, vilket skulle möjlig-
göra att man betalade mer för sin idrottsutövning, antingen direkt för sig
själv eller via avgifter för t.ex. barn. Vi kan emellertid konstatera att det inte
fungerar så. Det är inte lätt för idrottsföreningarna att till följd av detta höja
avgifterna. Birger Andersson och jag har nog samma syn på vad som har
hänt med idrottsrörelsen.
I det budgetarbete som nu pågår kommer jag naturligtvis att ta stor hänsyn
till de kostnader som i detta avseende har belastat idrottsrörelsen. Av natur-
liga skäl är jag vid det här tillfället dock inte beredd att här i kammaren ta
upp någon redovisning av budgetarbetet.
Någon bedömning av när man kan få det som Birger Andersson menade
med full kompensation är jag inte heller beredd att göra.
Anf. 133 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag är litet besviken över att Bo Lundgren inte vill lämna
några besked alls.
Jag har tidningsartiklar här som redovisar vad en sakkunnig i Bo Lund-
grens departement har uttalat. Han säger: ”Sänkta skatter för idrottsrörel-
sen, gynnsammare bingoregler, bättre lotterier och folkrörelseägda roulett-
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
46
kasinon.” På ett annat ställe säger man att det rör sig om en skatteomlägg-
ning som kan träda i kraft den 1 juli 1992.
Jag vill då fråga statsrådet: Kan statsrådet bekräfta dessa uppgifter?
Anf. 134 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det ligger naturligtvis i mitt lika väl som i regeringens in-
tresse att förbättra villkoren för idrottsrörelsen. Detta bör ske på ett sådant
sätt att man ger tillbaka till idrottsrörelsen en del av den spelmarknad som
man har förlorat genom statens ingrepp. Man bör naturligtvis sänka de skat-
ter som påverkar idrottens självfinansieringsförmåga. Som ett stöd i botten
bör också idrottsrörelsen ha de bidrag som för närvarande utgår. Det är en
självklarhet. Inriktningen på detta arbete är självfallet det som har anförts
före och som gäller för närvarande efter valrörelsen. Detta är också en själv-
klarhet.
När det gäller volymerna och förändringarna inför det kommande budget-
året är nog Birger Andersson medveten om att det är svårt för mig att kunna
gå in på detta innan regeringen presenterat sin budget.
Anf. 135 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag är medveten om att statsrådet inte kan säga alltför
mycket om budgetarbetet. Eftersom man kan läsa en del uppgifter i tidning-
arna som har med budgetarbetet att göra, tänkte jag att jag kanske kunde få
dessa bekräftade. Jag har på sätt och viss fått en bekräftelse, och jag tackar
för den.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1991/92:190 om beskattning vid inkomst av hobby-
verksamhet
Anf. 136 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Birger Andersson har frågat mig om jag avser att föreslå
några ändringar i nu gällande regler vad avser beskattning av inkomster av
hobbyverksamhet och i så fall vilka ändringar. Enligt Birger Andersson har
de nya reglerna gett upphov till irritation.
En förutsättning för att en skattepliktig inkomst skall uppkomma av en
hobbyverksamhet är att den ger ett överskott. Avdrag får göras för de kost-
nader som uppkommit i verksamheten. Ger verksamheten underskott ett år
får detta kvittas mot ett eventuellt överskott året efter.
Till grund för reglerna ligger principen om en likformig inkomstbeskatt-
ning. Denna princip är enligt min mening riktig och bör inte frångås.
I propositionen 1991/92:48 om justeringar i beskattningen i inkomstslaget
tjänst, m.m. har regeringen aviserat att man har för avsikt att tillsätta en ut-
redning med uppgift att se över bl.a. regelsystemet vad gäller beskattningen
av traktamenten och vissa andra kostnadsersättningar samt av vissa natura-
förmåner. Ett huvudsyfte med översynen är att åstadkomma förenklingar för
skattskyldiga och arbetsgivare. I samband härmed finns det anledning att
göra en översyn även av vissa andra regler som tillkom i samband med skat-
tereformen, t.ex. de av Birger Andersson nu aktualiserade, för att se om
dessa gett upphov till onödigt administrativt krångel för den skattskyldige.
Jag är emellertid - i avvaktan på den aviserade översynen - inte beredd
att nu ta ställning till i vilken utsträckning de av Birger Andersson påtalade
reglerna eventuellt kan komma att förändras.
Anf. 137 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet också för det här svaret.
Jag är medveten om att det här är ett ganska svårlöst gränsdragningspro-
blem. I det gamla skattesystemet var det gränsdragningen mellan rörelse och
hobby som var besvärlig. I det nuvarande skattesystemet finns likartade
gränsdragningsproblem, men då mellan näringsverksamhet och hobby.
Gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och näringsverksamhet är be-
svärlig inom t.ex. hästsport, biodling, hunduppfödning och annan smådjurs-
uppfödning, slöjdande m.fl. liknande verksamheter.
Jag går nu över enbart på frågan om hobbyverksamhet.
I nu gällande bestämmelser när det gäller beskattning av inkomst av hob-
byverksamhet finns det en del regler som behöver ses över, vilket också stats-
rådet antydde i sitt svar. De nuvarande reglerna innebär att mycket måttliga
inkomster av olika fritidssysselsättningar blir föremål för beskattning. Detta
skapar naturligtvis - som jag också tog upp i min fråga - irritationer. Reg-
lerna uppfattas som byråkratiskt krångel och de ger inga nämnvärda intäkter
till staten.
Det finns också hobbyverksamheter som under en följd av år ger under-
skott, men som så småningom ger överskott. Den som föder upp en travhäst
kan ha stora kostnader, men så småningom kan verksamheten gå med över-
skott.
I svaret sade statsrådet att man kan få dra av föregående års underskott,
men jag vill påminna om att det gäller endast det underskott som uppkommit
året innan beskattningsåret. Tidigare uppkomna underskott kan inte utnytt-
jas.
Vidare sade statsrådet i svaret att det kommer att göras en översyn. Jag
vill då fråga: När kan den aviserade översynen beräknas vara klar?
Anf. 138 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är min förhoppning att översynen åtminstone i sina hu-
vuddrag skall kunna genomföras under nästkommande år, så att de even-
tuella regelförändringar som kan bli aktuella så långt möjligt kan träda i kraft
den 1 januari 1993.
Jag är medveten om att det finns problem. För några veckor sedan svarade
jag på frågor om hobbybiodling. Andra berörda organisationer som upple-
ver krångel och orättfärdiga effekter av den nuvarande lagstiftningen har
också gjort uppvaktningar hos mig. Det är just därför vi skall se till att reg-
lerna ses över.
Om all hobbyverksamhet skulle vara skattefri - jag tror inte att Birger An-
dersson förordar detta - skulle väldigt många aktiviteter betecknas som hob-
byverksamhet. Situationen skulle bli sådan att kanske alla 6,5 miljoner in-
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
48
komsttagare försökte hitta hobbyverksamhet för t.ex. 5 000 kr. i stället för
att förvärvsarbeta. Skattebortfallet skulle i såfall bli 9 miljarder kronor. Det
rör sig alltså om ganska betydande belopp.
Om man generaliserar för mycket, leder det till gränsdragningsproblem
och till ett stort skattebortfall. Det gäller alltså att se över reglerna, så att
man får rättvisa och rättfärdiga regler som är så enkla som möjligt. Det är
också min ambition att se till att det blir så.
Anf. 139 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tror att statsrådet och jag är ganska överens om just
dessa problem.
Jag vill ändå ställa ytterligare en fråga. Jag har tittat i skatteutskottets be-
tänkande 1989/90:30. Där står det: ”Enligt utskottets mening bör man emel-
lertid i den planerade utvärderingen av reformen noga följa den praktiska
tillämpningen av reglerna så att man snabbt kan möta eventuellt uppkom-
mande problem för hästsporten.”
Har den tidigare regeringen startat någon utvärdering i detta avseende?
Eller har statsrådet givit den särskilde utredaren i uppdrag att noga se över
detta med hästsporten?
Anf. 140 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag antar att den utvärdering som Birger Andersson åsyftar
är den som leds av riksskatteverkets generaldirektör och som skall utvärdera
hela skattereformen. I så fall finns det såvitt jag vet inga speciella åtgärder
vidtagna i detta avseende.
För egen del har jag i samband med regeringsskiftet sett till att man har
satt i gång det arbete som nu kommer att resultera i att en utredare får i
uppdrag att se över inkomst av tjänst. Då kommer såväl hästsportens som
hobbybiodlarnas situation att beaktas och behandlas.
Anf. 141 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Än en gång tack för svaret. Statsrådet hade många lovande
synpunkter att komma med.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1991/92:197 om kasinoverksamhet
Anf. 142 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig av vilken anledning jag anser
att ett eventuellt kasino skall placeras i en storstad. Ulla Pettersson säger
vidare att jag enligt uppgift kommer att låta utreda möjligheterna till kasino-
verksamhet i Malmö.
Jag kommer inom kort att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att kart-
lägga den kasinoverksamhet som på senare tid byggts upp i våra grannländer
samt studera vilka effekter verksamheten haft på olika områden.
I arbetsgruppens uppdrag ingår inte att föreslå lokaliseringen av even-
tuella framtida svenska kasinon. Jag har självfallet inga förutfattade me-
ningar om till vilka svenska orter en eventuell kasinoverksamhet skulle
kunna lokaliseras.
Anf. 143 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det gläder mig att den nyhet
som jag vaknade till härom morgonen har visat sig vara delvis felaktig. Var-
ifrån uppgifterna kommer kan man ju spekulera i, men jag accepterar själv-
fallet statsrådets förklaring att han inte har några förutfattade meningar i
denna fråga.
Däremot är läget allvarligt och bör övervägas. Skulle man komma fram
till att det är lämpligt att införa kasinoverksamhet i Sverige, finns det ju se-
dan tidigare förslag bl.a. från den särskilde turistförhandlare som inom ra-
men för Avstamp Gotland-utredningen gjorde en översyn.
Vi vet bl.a. genom det turistråd som regeringen tyvärr har för avsikt att
lägga ned att man kommer till Gotland för att man vill uppleva någonting.
Det är den främsta anledningen. Gotland saknar ju också av naturliga skäl
genomfartsturism. Man måste alltså ha Gotland som slutmål, och det gäller
för oss att vara väldigt attraktiva, vilket vi också är. Som statsrådet känner
till har Gotland en stor del av turismen. Näst efter Jämtland är Gotland det
turistlän som har den största omsättningen per invånare. Det är därför in-
tressant för oss att vara med i detta resonemang. Jag vill då ställa ytterligare
en fråga till statsrådet: I vilket tidsperspektiv skall denna utredning arbeta?
Anf. 144 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag vill först bekräfta att jag naturligtvis delar Ulla Petters-
sons uppfattning när det gäller Gotland och dess stora intresse som turistmål
och att det också gäller att försöka förbättra situationen rent allmänt på Got-
land.
Det som föranledde frågan var sannolikt en uppgift som byggde på in-
tresse från Malmö kommun av att få förlägga ett kasino till Malmö. Det är i
och för sig en naturlig strävan.
Jag har fått frågor om den kartläggning som har påbörjats, och den kom-
mer naturligtvis att belysa vad som händer i vår omvärld. Det har redan eta-
blerats ett antal kasinon i Danmark, såvitt jag vet två i Köpenhamn och ett i
Helsingör. Jag har sett tidningsuppgifter om att man i dag inviger ett kasino
i Helsingfors, och det lär finnas ett också på Åland.
Det är uppenbart att detta leder till att svenskar och andra som är intresse-
rade av kasinoverksamhet väljer dessa resmål framför Gotland, Malmö,
Jämtland eller andra platser i Sverige som skulle kunna vara lika intressanta
att besöka med motsvarande förutsättningar. Det är för att undersöka vad
som kan hända ur svensk synvinkel som jag har tillsatt den arbetsgrupp som
skall kartlägga frågan. Den skall också belysa vad som kan hända med den
oönskade illegala spelverksamhet som vi i dag har, om vi får en legaliserad
kasinoverksamhet.
Anf. 145 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag har inte tagit ställning till spörsmålet om kasino i och
med att jag har ställt denna fråga, och det har inte heller statsrådet förutsatt,
4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 37
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
50
men jag fick inte något svar på min fråga om tidsperioden. Det skulle vara
intressant att få i varje fall något slags besked på den punkten.
Jag skall inte på något sätt försöka pressa fram ett besked om lokalise-
ringen. Om jag har fått statsrådet att allvarligt överväga Gotland som en
lämplig placeringsort för ett eventuellt kasino, har jag uppnått syftet med
min fråga.
Anf. 146 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! När det gäller tidsaspekten för den kartläggningsuppgift som
det nu i första hand gäller vill jag säga att den bör kunna slutföras relativt
snabbt. Sedan gäller det naturligtvis för regeringen att ta ställning till kart-
läggningen och att se hur man kan gå vidare. Skall man göra det tycker jag
att det finns anledning att snabba på proceduren, så att vi inte förlorar alltför
mycket av turism i Sverige i förhållande till vad som kan bli fallet, om vi inte
vidtar några åtgärder.
Skulle kartläggningen alltså resultera i ett fortsatt arbete med syfte att in-
föra kasinon i Sverige, vilket vi ännu inte vet, finns det anledning att bedriva
det arbetet skyndsamt och att när man sprider sådan verksamhet över Sve-
rige ta hänsyn till exempelvis Gotlands situation.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1991/92:200 om kilometerskatten och eventuellt
medlemskap i EG
Anf. 147 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Göran Persson har frågat miljöminister Olof Johansson om
på vilket sätt det vid ett medlemskap i EG finns formellt bindande krav att
avskaffa kilometerskatten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på frågan.
I EG-länderna är beskattningen av den tunga vägtrafiken uppdelad i
bränsleskatter och fasta skatter. Avsikten är att vissa gemensamma regler för
dessa skatter skall införas. Beslut föreligger hittills om att punktskatten på
dieselolja fr.o.m. den 1 januari 1993 inte får understiga ca 1:85 kr. per liter.
Kommissionen har vidare föreslagit att miniminivåer och vissa andra gemen-
samma regler skall införas även för de fasta skatterna. Detta direktivförslag,
som ännu inte är antaget, innebär också att medlemsländerna skall avstå från
andra skatteformer på den tunga vägtrafiken än de nu nämnda.
De svenska punktskatterna på dieselolja uppgår från den 1 januari 1992
till sammanlagt 0:81-1:26 kr. per liter, beroende på miljöklassen. Denna
skatt är således väsentligt lägre än EGs miniminivå. Den svenska dieselolje-
beskattningen kompletteras emellertid av kilometerskatten, som inte har nå-
gon motsvarighet i EG. Kilometerskatten är inte förenlig med det tidigare
nämnda direktivförslaget. Det kan också konstateras att kilometerskatten är
konstruerad så att den kräver gränskontrollåtgärder för samtliga dieseldriv-
na lastfordon som passerar de svenska gränserna. Gränskontroller av detta
slag kommer inte att förekomma i EG fr.o.m. 1993. Ett svenskt medlemskap
i EG innebär således en övergång till högre punktskatter på dieselolja samti-
digt som kilometerskatten försvinner.
Anf. 148 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag har ställt
frågan till Olof Johansson därför att den tunga trafiken är ett spörsmål som
vi måste ägna uppmärksamhet i miljöpolitiken. Den beskattning som vi har
av den tunga trafiken i Sverige ingår som en del i ett trafikpolitiskt beslut
som skall skapa neutralitet mellan järnvägstrafik och landsvägstrafik. När vi
nu står inför en eventuell förändring av den beskattningen som kan få stora
miljömässiga och trafikpolitiska konsekvenser, har jag tyckt att det varit vär-
defullt att få klarhet i några av regeringens formuleringar.
Jag har fäst mig vid uttrycket ”formellt bindande krav”, som regeringen
använder i sin proposition. Jag förstår nu av svaret att det inte finns några
sådana formellt bindande beslut i EG. Det är uppenbarligen en felaktig
skrivning i regeringens proposition, i ett ännu inte antaget direktivförslag.
När jag diskuterar denna fråga med Olof Johansson säger han att vi skall
förhandla om kilometerskatten. Jag refererar då till beskedet i föregående
veckas diskussion. Det handlar här dels om ett konkurrensbetingat krav,
dels om ett förhandlingsbetingat krav. Vi skall förhandla med Europeiska
gemenskapen i detta sammanhang, och det är utgångspunkten för skriv-
ningen i propositionen och regeringens ställningstagande.
Det vore då bra att få veta om det skall bedrivas en verklig förhandling
med EG eller om regeringen redan nu har övergett kilometerskatten, vilket
man kan få intryck av när man läser det svar som regeringen har givit i dag.
Vilken linje gäller alltså?
Anf. 149 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är egentligen två frågeställningar som diskuteras. Den
ena, som vi kanske kan avföra, är om det kommer att vara formellt bindande
för Sverige att avskaffa kilometerskatten. Det är min bestämda uppfattning
att om ett medlemskap i EG skall vara aktuellt för oss den 1 januari 1995,
vilket jag hoppas, kommer vi att vara i en formell situation där vi inte kan
ha kilometerskatt.
Den andra frågan är nivån på beskattningen av den tunga trafiken. Det
gäller här dels en statsfinansiell avvägning - och även den kan vi lämna där-
hän, eftersom frågan är ställd med utgångspunkt i miljöhänsyn -, dels vad
som händer i ett läge utan gränskontroll och med fri rörlighet. Vad händer
om Sverige har en i förhållande till andra länder mycket hög beskattning av
de tunga fordon som är registrerade i Sverige?
Självfallet finns det en risk att om vi i Sverige har en alltför hög skattenivå
i förhållande till andra länder, får vi en situation där svensk åkerinäring kon-
kurreras ut. Vi får då lika mycket tung trafik som tidigare på våra vägar, men
inga skatteintäkter kommer Sverige till del.
Detta får vägas mot det intresse som finns av att minska miljöbelastningen
från den tunga trafiken, inte bara i Sverige utan i Europa i dess helhet. Frå-
gan om vilken slutlig nivå man landar på är det för tidigt att besvara just nu.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Anf. 150 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Vad först beträffar detaljen om det formellt bindande var
regeringens formulering den att det finns ”formellt bindande krav” på för-
ändringar. Det var detta som min fråga utgick från. Uppenbarligen finns det
inte några formellt bindande krav. Det kan komma att bli en sådan situa-
tion - det inser vi båda - men det klara beskedet på den punkten är att det i
dag inte finns några formellt bindande krav, såsom regeringen hade formule-
rat det. Vi kan därmed lämna den frågan.
Det handlar vidare naturligtvis om att vi när vi förhandlar om ett EG-med-
lemskap måste ha oerhört höga ambitioner på miljöområdet. Visst kan man
anta att om man inte sätter tryck i förhandlingarna på att hålla beskattningen
uppe av ett transportsätt som faktiskt är grovt miljöstörande, kommer man
inte att lyckas. Men att redan innan man går in i förhandlingen börja tala om
att vi skall anpassa oss till en lägre nivå, eftersom transportarbetet annars
förs ut ur landet, är en defensiv hållning, som inte rimmar med den miljö-
konsekvensanalys och de utgångspunkter som Olof Johansson anmälde före-
gående vecka.
Är det regeringens linje att vi när vi går in i dessa förhandlingar skall ha
den infallsvinkel som Bo Lundgren här har angivit?
Anf. 151 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! När det gäller frågan om vad som händer vid ett EG-med-
lemskap måste vi självfallet ta hänsyn till situationen i EG och den utveckling
som kan bedömas komma att inträffa i Europeiska gemenskapen. Vi måste
då väga in både miljöhänsyn och andra hänsyn. Men det är här fråga om att
bedöma vad som kan komma att krävas av Sverige. De formella kraven är
den ena sidan av saken. Den andra är vad som händer om man inom EG har
öppna gränser, vilket är ett faktum fr.o.m. 1993, och om det är nivåskillnader
mellan Sverige och EG när det gäller mervärdeskatt, fordonsbeskattningen
totalt sett, drivmedelsbeskattning, energibeskattning osv. Detta får vi be-
döma dels ur miljöaspekter, dels ur konkurrensaspekter. Jag antar att Göran
Persson är medveten om att om vi får en sådan situation - jag understryker
om - där de svenska skattenivåerna ger konkurrensnackdelar men vi får be-
hålla oförändrad trafik i Sverige, med samma negativa miljökonsekvenser,
samtidigt som svensk industri och åkerinäring får ett sämre läge, är det inget
eftersträvansvärt.
52
Anf. 152 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Bara kort och tydligt: Jag tror att det är mycket viktigt att vi
när vi nu talar om dessa EG-förhandlingar gör det från en utgångspunkt som
innebär en mycket hög ambitionsnivå från svensk sida vad gäller miljöaspek-
terna. Det är litet olyckligt att samtidigt som man talar om EG-förhandling-
arna direkt säga att vi kommer att överge den typ av beskattning och krav
som vi har haft på den tunga trafiken i Sverige. Det skulle vara bra om skatte-
ministern här var lika tydlig som miljöministern och sade att vi innan vi för-
sätter oss i den typen av förhandlingsposition skall göra mycket tydliga miljö-
konsekvensbeskrivningar, för då kommer man in rätt i förhandlingen.
Det som nu har sagts ger ett intryck av att vad vi gör när vi börjar dessa
förhandlingar är att vi importerar ett dåligt system från EG - det får vi finna
oss i. Om det är så förhandlingarna skall drivas, är det en dålig start, och jag
utgår ifrån att det inte är något som vare sig Bo Lundgren eller jag önskar.
Anf. 153 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! För den regering som jag sitter i är det en självklarhet att vi
måste ta hänsyn till miljöpåverkan av olika åtgärder som vidtas från svensk
sida. Uppenbarligen är det inte riktigt så för Göran Persson. Han måste hela
tiden ställa frågor om vad som kan tänkas hända i vissa situationer. Men det
är för oss alla inför det medlemskap som vi har ansökt om och är överens om
att Sverige skall försöka förhandla sig fram till på ett vettigt sätt, nödvändigt
att i förväg kunna förutse konsekvenserna. Det går inte att sitta med ar-
marna i kors och vänta till strax innan ett medlemskap träder i kraft med
anpassningsåtgärder som kan bli nödvändiga.
Jag kan ta ett annat exempel, nämligen mervärdeskatten. Utan justering
av denna kommer vi att få en gränshandel som skadar svensk handel, och
jag tror inte att vare sig Göran Persson eller jag tycker att det är rimligt. På
samma sätt måste vi i dag bedöma om det är möjligt att bibehålla kilometer-
skatten och vilka nivåkonsekvenser ett avskaffande kan få på drivmedelsbe-
skattningen. Detta har jag och andra företrädare för regeringen sagt, och det
är också det som vi avser att utreda.
Anf. 154 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag söker inte sak med statsrådet, utan jag vill bara ha klar-
het. Den klarheten har jag också fått - de formuleringar som regeringen an-
vänder i sin skrivelse till riksdagen, där man talar om de redan formellt bin-
dande kraven på frångående av kilometerskatten, är felaktiga.
Med tanke på den typen av slarvig skrivning tycker jag kanske att vi kunde
försöka komma fram till en något mer avspänd ton, utan att angripa var-
andra. Jag är helt naturligt oerhört angelägen om miljöfrågorna. Skattepoli-
tiken blir viktig för miljöpolitiken. Det är en god utveckling som vi ser på
det området, och i det perspektivet blir det här en central fråga att diskutera
framöver. Jag har ställt frågor om miljökonsekvensbeskrivningarna och om
de motstridiga beskeden från två statsråd från samma talarstol under den
gångna veckan. Mot den bakgrunden tycker jag att det finns all anledning att
här försöka komma fram till en ton som är vettig och som för saken framåt.
Anf. 155 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är självklart att Göran Persson här uppträder i den roll
som han skall fullgöra som företrädare för oppositionen i riksdagen. Det är
så det fungerar, och det är inget att hymla med. När det gäller Olof Johans-
sons och min inställning i denna fråga kan jag inte se några som helst skillna-
der. Det gäller för det första frågan om vi bedömer att vi kan ha kvar kilome-
terskatten eller inte. Det är min klara bedömning att det inte går med hänsyn
till det regelsystem som kommer att finnas i EG den 1 januari 1995. Det gäl-
ler för det andra vilka konsekvenser av förändringar på det här området som
det, av miljöskäl och av konkurrensskäl, kan vara aktuellt att bedöma och
vilka åtgärder de leder till. Det måste vi rimligen fundera över redan nu. Det
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
53
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
vore ansvarslöst av regeringen att inte göra detta. Det gäller såväl miljökon-
sekvenserna som konkurrenssituationen. Jag antar att det är något som
också socialdemokraterna är intresserade av att få belyst.
Anf. 156 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Självfallet är vi intresserade av samma sak. Också jag tror
att vi kan hamna i ett läge där kilometerskatten i den framtida Gemenskapen
inte fungerar och passar in. Då skall vi ha en annan typ av beskattning som
uppfyller miljökraven. Det är om den saken jag har frågat och har hoppats
att få svar. Jag har nu fått svar från Bo Lundgren, och jag har fått svar från
Olof Johansson. Svaren är delvis litet motstridiga - det kan man se om man
går till protokollen - men uppenbarligen får man utgå från att det sist avläm-
nade svaret från regeringen gäller. I så fall är svaret åtminstone tydligt i dag,
tills nästa fråga ställs. Jag avvaktar till dess.
Anf. 157 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Göran Persson kan ställa frågor varje vecka eller varje må-
nad om han så önskar. Vi gör naturligtvis samma bedömning. Jag förutsätter
också att det största oppositionspartiet vill belysa såväl miljökonsekvenserna
av beskattningen av den tunga trafiken som sådan som konkurrensaspek-
terna och att man också försöker fundera kring vilka effekter det skulle få
om vi i detta avseende låg på en alltför hög skattenivå i jämförelse med andra
avseenden. Man har ju åtminstone tidigare sagt att man ur konkurrenssyn-
punkt bör ta hänsyn till detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1991/92:209 om reavinstbeskattningen av konst
m.m.
Anf. 158 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Pehr Löfgreen har frågat mig om jag avser att ta initiativ
till att ändra de regler om reavinstbeskattning av lösöre som infördes genom
skattereformen.
Före skattereformen var en vinst vid försäljning av bl.a. konst och antikvi-
teter skattefri om egendomen innehafts i minst fem år.
Fr.o.m. i år reavinstbeskattas konst och antikviteter oberoende av inne-
havstidens längd. För konst och antikviteter som används för personligt bruk
gäller särskilda lättnader. Anskaffningskostnaden får bestämmas genom en
schablonregel, och ett årligt grundavdrag på 50 000 kr. medges. Genom
dessa lättnadsregler är försäljningar under ett år på upp till 66 600 kr. skatte-
fria.
Jag är medveten om att skattereglerna kan påverka konst- och antikvitets-
marknaden negativt, och jag avser att noga följa denna fråga. Det är emel-
lertid för tidigt att utvärdera reglernas effekt, och jag är därför inte beredd
att nu föranstalta om ändringar i de aktuella reglerna. Regeringens politik är
54
inriktad på åtgärder för att bl.a. stimulera företagande och sparande. Därför
lindras kapitalbeskattningen generellt.
Anf. 159 PEHR LÖFGREEN (m):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.
Tyvärr kanske det inte var så positivt som jag hade hoppats, men det finns
ju ett löfte om att hela tiden följa upp frågan.
För att ytterligare understryka vikten av denna fråga vill jag påpeka att
branschens företrädare vid remissbehandlingen framförde flera invänd-
ningar mot den nya beskattningen. En invändning var att en kontroll av be-
stämmelserna endast skulle kunna genomföras beträffande de större seriösa
antikföretagen och antikhandlarna. Så har också blivit fallet.
Förmedlingsverksamheten beträffande konst och antikviteter har ökat
kraftigt, och ett nytt yrke, kallat antikmäklare, har uppstått. Vidare har sär-
skilda tidningar startats för att förmedla direkta kontakter mellan köpare
och säljare.
Vad beträffar handeln inom landet tyder mycket alltså på att dyrbara
objekt successivt förs över från den etablerade seriösa marknaden till andra
kanaler. Den s.k. svarta marknaden växer med full styrka. Många dyra före-
mål säljs i dag i Köpenhamn. I Sverige säljs i stort sett endast objekt för vilka
en realisationsförlust har uppstått. Det är således mycket viktigt med ett
snabbt avskaffande av denna skatt på lösegendom.
Man kan vidare konstatera att dödsbodelägare först betalar arvsskatt på
sin lott och sedan skatt på realisationsvinst i samband med en eventuell för-
säljning. Det blir alltså inom en kort tid i många fall fråga om skatt två
gånger - även om, som statsrådet säger, försäljningar under ett år på upp till
66 600 kr är skattefria.
Min förhoppning är att statsrådet verkligen tittar på detta och att han sät-
ter sig in i dessa bekymmersamma problem. Det här är inte bra vare sig för
marknaden eller för de enskilda människorna.
Anf. 160 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag har förståelse för att Pehr Löfgreen inte är fullkomligt
nöjd med svaret. Man upplever ofta i riksdagen att man inte blir nöjd med
det svar man får när man ställer frågor. Ibland är frågorna med avsikt ställda
så att det är det resultatet man egentligen vill uppnå.
I det här fallet är det uppenbart att det gäller att fundera kring vilka effek-
ter reglerna har fått och väga det mot behovet av en generellt verkande kapi-
talvinstbeskattning. Inom parentes sagt har jag i det sammanhanget föresla-
git riksdagen en sänkning av den generella nivån, vilket jag också nämnde
i mitt svar. Detta är det besked jag kan ge för tillfället, vilket framgår av
svaret.
Anf. 161 PEHR LÖFGREEN (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka för det. Givetvis är det fråga om generella
sänkningar av förmögenhets- och arvsskatt. Men då får man i gengäld inte
på detta vis ta tillbaka kapitalet. Detta har nämligen en förödande effekt för
många enskilda personer i det här landet. Eftersom jag själv väl känner till
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
detta, vill jag säga att det är långt ifrån bra. Det kommer bara att medföra
att många föremål försvinner ut ur landet och att den svarta marknaden
blomstrar. Den blomstrar redan i dag alldeles fruktansvärt, och det tror jag
inte att statsrådet vill. Det vill åtminstone inte jag. Vi är väl överens om
detta?
Anf. 162 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Svarta och gråa marknader är aldrig riktigt bra, utan vi skall
ha öppna marknader i Sverige. Detta är regeringens ambition, det är ganska
självklart.
Jag vill också påpeka att regeringen inte har lagt fram förslag som innebär
att kapitalvinstbeskattningen av lösöre har justerats uppåt. Tvärtom kom-
mer även den beskattningen att sänkas från 30 till 25 %, om riksdagen godtar
det förslag som regeringen har lagt fram.
Anf. 163 PEHR LÖFGREEN (m):
Herr talman! Det låter väldigt bra, men det är dock en mycket obetydlig
sak i detta sammanhang. Jag vill än en gång påpeka för statsrådet hur allvar-
lig denna fråga är. Jag hoppas att statsrådet har detta i minnet.
Överläggningen var härmed avslutad.
56
25 § Svar på fråga 1991/92:217 om folkhälsoinstitutet
Anf. 164 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig vilka överväganden jag avser
att göra inför beslutet om lokalisering av folkhälsoinstitutet.
Det är många kommuner som till socialdepartementet framfört önskemål
om och argument för att folkhälsoinstitutet skall förläggas till deras kom-
mun. Eftersom organisationskommittén för institutet har i uppdrag att före-
slå var detta skall lokaliseras har samtliga dessa handlingar överlämnats till
kommittén, som underlag i dess arbete.
Enligt de tilläggsdirektiv som regeringen nyligen beslutat om skall kom-
mittén överväga om samlokalisering av folkhälsoinstitutet med någon befint-
lig myndighet, organisation eller institution kan vara lämplig från verksam-
hetssynpunkt samt ekonomiskt och administrativt fördelaktigt.
Organisationskommittén behandlar frågan om lokalisering med hög prio-
ritet. Enligt vad jag erfarit räknar den med att lägga fram förslag i detta av-
seende omkring årsskiftet. Jag kommer att avvakta kommitténs förslag in-
nan jag gör någon egen bedömning i frågan.
Anf. 165 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Tack för svaret, herr socialminister.
Jag är mycket nöjd med att tilläggsdirektiven lämnades så snabbt, att orga-
nisationskommittén fick förlängd arbetstid och att man också fick tilläggsdi-
rektiv i fråga om innehållet i folkhälsoinstitutets verksamhet. Om jag förstår
svaret rätt ingick också i tilläggsdirektiven att man skulle snabba på med lo-
kaliseringsbesluten. Har jag uppfattat det korrekt? Det är min första fråga.
För det andra vill jag veta vad samlokalisering med någon befintlig myn-
<. dighet, organisation eller institution innebär. Innebär det t.ex. att folkhäl-
soinstitutet kan samlokaliseras med den institution för folkhälsoarbete som
finns i Dalby, som är internationellt känd? Innebär det att det kan samlokali-
seras med den enhet för socialmedicin som finns i Malmö, där man har pro-
fessorer i socialmedicin, primärvård, geriatrik, hälsoekonomi, m.m. och
som dessutom, tillsammans med Mayoklinikerna i Amerika, är den enda in-
stitution som bedriver riktigt långsiktiga epidemiologiska studier?
Jag är mycket nöjd om jag kan få svar på dessa två frågor, alltså en defini-
tion av samlokaliseringen.
Anf. 166 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Svaret på den första frågan är att utredningen redan innan
tilläggsdirektiven gavs nog hade för avsikt att lägga fram ett sådant förslag
vid årsskiftet. Jag kan alltså inte säga att tillläggsdirektiven i sig har påskyn-
dat avgörandet av lokaliseringsfrågan.
Beträffande den andra frågan har jag redan i mitt svar konstaterat att det
finns en lång rad kommuner som har framfört vad de anser vara goda skäl
för att folkhälsoinstitutet skall förläggas just till deras kommun. Det är fråga
om Sundsvall, Karlstad, Malmö och många många fler kommuner. Det är
klart att alla dessa kommuner har pekat på skäl som de tycker talar för att
folkhälsoinstitutet skall hamna just i den kommunen.
Det vi menar att organisationskommittén måste pröva när man tar ställ-
ning till lokaliseringsfrågan är vilka fördelar som finns just i samarbete med
andra typer av institutioner och organisationer. Detta måste naturligtvis ske
med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som folkhälsoinstitutet förutsätts få.
Vi får väl nu avvakta några veckor till och se vad organisationskommittén
kommer fram till. Det är väl inte heller alldeles säkert att sista ordet därmed
är sagt.
Anf. 167 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag är mycket medveten om att kreativa vetenskapliga mil-
jöer aldrig kan tvingas fram med politiska beslut, och jag förstår att även
socialministern är medveten om detta. Men om det redan finns en miljö där
man bedriver denna typ av arbete, som långsiktigt gagnar folkhälsoarbetet
och som redan är inne på att främja samarbete över sektorsgränser - då bör
väl detta arbete bidra till att den miljön används, och då bör väl denna forsk-
ning förstärkas genom detta folkhälsoinstitut? Jag och flera med mig menar
att dessa förutsättningar redan finns i Malmö.
Jag är emellertid nöjd med vad jag har fått veta, och jag är nöjd med att
beslut skall fattas vid årsskiftet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
57
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar pä frågor
58
26 § Svar på fråga 1991/92:229 om åtgärder för att skydda ytterligare
älvsträckor
Anf. 168 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Siw Persson har med hänvisning till regeringsförklaringen
frågat mig när regeringen avser att lägga fram en proposition om skydd av
ytterligare älvsträckor enligt naturresurslagen.
Det är riktigt att det i regeringsförklaringen anges att fler värdefulla vat-
tendrag skall skyddas i naturresurslagen.
Regeringen avser att under våren för riksdagen lägga fram en proposition
om skydd av ytterligare älvsträckor enligt naturresurslagen.
Anf. 169 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
De få kvarvarande outbyggda älvar som vi har är unika även vid en inter-
nationell jämförelse. Även övriga orörda älvsträckor har ett mycket stort
värde för naturvården. Vårt land har därför en mycket viktig uppgift i att
bevara denna naturtyp, som faktiskt är mycket hotad.
Det är av den anledningen av stor betydelse att regeringen undantar fler
älvsträckor, ja faktiskt alla de fåtaliga älvsträckor som finns kvar orörda. Vi
inom folkpartiet liberalerna har länge hävdat att älvutbyggnadsepoken är
slut.
Jag hoppas därför, fru statsråd, att regeringen nu kommer med sin propo-
sition i så god tid under vårriksdagen att vi kan fatta beslut i frågan innan
riksdagsåret är slut.
Anf. 170 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Vi kommer att lägga fram förslaget så fort vi har det färdigt.
Vi måste emellertid se över vilka beslut som tidigare har fattats när det gäller
olika älvsträckor, så att vi inte så att säga lägger ett beslut ovanpå ett annat.
Vi vill nämligen ha en god grund i fråga om alla de vattendrag som vi menar
skall skyddas. Detta är alltså en av anledningarna till att vi inte har hunnit
lägga fram förslaget nu före jul.
Jag menar att det dessutom är viktigt att markera att det inte bara är älv-
sträckor uppe i den norra delen av Sverige som det kan vara mycket angelä-
get att undanta. Jag kommer att se till att även älvsträckor i övriga delen av
Sverige utreds. Jag tror nämligen att det är väsentligt att vi över huvud taget
undersöker var vi kan skapa andrum också för människor som bor i tätorts-
områden.
Anf. 171 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! På den punkten är statsrådet och jag och mitt parti helt över-
ens. Det är viktigt att vi inte bara talar om älvar och älvsträckor utan även
om åar och vattendrag, som de kallas, söderöver. Det är mycket glädjande
att t.ex. Emån i Småland nu är undantagen, och det finns som sagt även
många andra - både älvar och vattendrag - som vi skall undanta.
Jag förstår att det tar tid att ta fram underlag till en proposition. Om jag
får vara så ofin vill jag ge statsrådet ett tips: Titta gärna på folkpartiet libera-
lernas motioner och reservationer under många år! Där finns fina förslag till
undantag enligt NRL.
Anf. 172 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Senast i dag tittade jag på en lång lista över vilka älvsträckor
som har räknats upp i olika motioner till riksdagen och i reservationer. Vi
har alltså ögonen även på tidigare förslag. Jag tror nog att mitt parti, centern,
och Siw Perssons parti, folkpartiet liberalerna, är överens om att det är oer-
hört viktigt att vi undantar fler älvsträckor och även värdefulla åar och vat-
tendrag i södra Sverige.
Anf. 173 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Låt mig avsluta med att säga att jag hoppas att vi innan riks-
dagsåret är slut får se en lista på fler älvar som är skyddade enligt NRL. I så
fall är jag nöjd.
Anf. 174 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det kommer en lista i samband med propositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1991/92:201 om närhetsprincipen i förlossnings-
vården
Anf. 175 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder så att BB-verksamheten organiseras så att den möter patienternas
önskemål om närhet.
Vårdens organisation kräver att olika faktorer vägs mot varandra. Å ena
sidan fordrar en god service närhet och lättillgänglighet. Å andra sidan ford-
ras en viss omfattning av en verksamhet för att den medicinska säkerheten
skall kunna upprätthållas. Till detta kommer naturligtvis också ekonomiska
aspekter. Avvägningar av detta slag ankommer på sjukvårdshuvudmännen.
Jag anser att detta är en bra ordning och har inte för avsikt att vidta några
förändringar i detta avseende. Lokala önskemål och förutsättningar i övrigt
bör således enligt min mening även i framtiden vägas samman av resp, sjuk-
vårdshuvudman som enligt hälso- och sjukvårdslagen skall erbjuda områdets
befolkning en god hälso- och sjukvård.
Anf. 176 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Anledningen till min fråga
är att ett ökat behov uppstår nästan dagligen även när det gäller dessa frågor.
Jag liksom statsrådet var glad att man i regeringsförklaringen talade om al-
ternativ och mångfald. Jag känner behov av att lyfta fram även detta om-
råde, som trots allt under de senaste decennierna har blivit utsatt för ganska
stor centralisering. För bara 20, 30 och 40 år sedan fanns det ett BB även på
mindre orter.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
60
Jag vill rikta ytterligare en fråga till statsrådet. Tycker inte statsrådet att
även detta är en del av den övriga hälso- och sjukvårdsverksamheten som
kan finnas inom dessa olika alternativ?
Anf. 177 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag uppfattade frågans inne-
börd. Om frågan handlade om huruvida förlossningsvård kan förekomma
också inom alternativ verksamhet, så kan den förstås göra det. Det finns
flera länder, t.ex. Holland, där man har en omfattande hemförlossning, men
det är i och för sig inte en väg som vi har velat gå.
Den senaste gången som man från socialstyrelsens sida penetrerade dessa
frågor var i mitten av 80-talet i samband med att man gjorde ett försök att
komma fram till nya allmänna råd. Där poängterade man både önskemålet
om närhet och behovet av en viss bredd på verksamheten på klinikerna.
Anf. 178 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! När centraliseringen kom till stånd blev det en motreaktion.
Då blev det mycket tal om hemförlossningar. Man kan då säga att det finns
olika gränser, å ena sidan att vården skall vara högspecialiserad, och å andra
sidan att de som skall föda skall vara hemma.
Kan man då inte säga att en förläggning av förlossnings- och BB-enheter
till mindre orter innebär att man går halva vägen?
Anf. 179 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Rent formellt är det som Chatrine Pålsson hävdar förstås
helt riktigt, nämligen att den lösning som hon önskar, åtminstone i Oskars-
hamnsfallet, är något som ligger mitt emellan de två extremer som vi nu har
talat om. Så långt är det riktigt.
Huvudpoängen i mitt svar är emellertid att detta inte är en fråga för stats-
makterna annat än när det gäller det som sker via socialstyrelsen för att upp-
rätthålla medicinsk säkerhet. I övrigt har ju vi från riksdagens sida velat ha
en ordning som innebär att sjukvårdshuvudmännen gör denna bedömning.
Anf. 180 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Jag är naturligtvis glad att det är på detta sätt, eftersom det
i övrig sjukvårdsverksamhet är subsidiaritetsprincipen som man skall arbeta
efter. Jag hoppas att vi i framtiden i större utsträckning skall kunna lyfta fram
de mindre enheterna som jag tror är så oerhört bra för både föräldrar och
hela familjen.
Jag vill också påminna om att det finns fyra nivåer som socialstyrelsen ac-
cepterar, nämligen regionssjukvård, länssjukvård, landstingssjukhus utan
barnklinik och kirurg-BB. Man har alltså gjort en del undersökningar om
detta och sett att det medicinskt sett är lika säkert att föda barn på dessa
mindre enheter.
Anf. 181 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Utan att vara polemisk vill jag peka på att subsidiaritetsprin-
cipen i detta sammanhang får anses innebära att besluten inte skall fattas av
riksdagen.
Anf. 182 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Tack för det!
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1991/92:202 om återanvändning av läkemedel
Anf. 183 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig om jag ämnar ta initiativ till
att utveckla ett system för återanvändning av obrutna förpackningar av läke-
medel.
Frågan om hanteringen av läkemedel regleras i 14 § läkemedelsförord-
ningen (1962:701). Av denna paragraf framgår att läkemedel som inte längre
är avsett att användas skall oskadliggöras enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Ett arbete pågår från myndigheters och departements sida att på olika sätt
minska mängden läkemedel som inte kommer till användning genom t.ex.
information och regleringar av förpackningsstorlekar.
Inom sjukvårdsinrättningar kan läkemedel återanvändas, om de varit un-
der uppsikt av professionell personal.
För att kunna återanvända läkemedel i övrigt måste följande beaktas. En
läkemedelsförpackning, som använts i öppenvård och som lämnats in på ett
apotek, kan t.ex. ha förvarats på ett sådant sätt att innehållet har påverkats.
Även om risken är liten för att läkemedlet kan ha förvarats så att hållbarhe-
ten har förändrats kan man på flertalet förpackningar i dag inte se om de
är obrutna. Detta innebär att man inte säkert vet om något annat lagts in
i förpackningen. Enligt läkemedelsverket är det olämpligt att återanvända
läkemedel för vilka ändamålsenligheten inte kan garanteras.
Jag instämmer emellertid i att det vore värdefullt om problemet kunde lö-
sas så att läkemedel inte slösas bort i onödan. Med anledning av Margitta
Edgrens fråga kommer jag därför att särskilt uppmärksamma problemet i
det pågående arbetet inom regeringskansliet med förslag till en ny läkeme-
delslag. En proposition om detta avses bli förelagd riksdagen under våren
1992.
Anf. 184 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Tack för svaret, som jag blev glad för, eftersom ministern i
slutet av svaret ändå instämmer i att det är ett problem och att det vore vär-
defullt om det kunde lösas.
Jag har talat med många människor med anledning av detta. Idén har jag
fått på grund av att jag är vanlig medlem i Afghanistankommittén och läser
deras tidskrifter och rapporter och därigenom får en klar bild av hur det ser
ut i världen. Det finns mängder av människor som skulle vara oerhört lyck-
liga om de kunde få del av det som vi förstör. Och självfallet handlar det om
obrutna förpackningar och läkemedel som fortfarande är kuranta. Det är
inte tal om att lämna ”left overs” till den fattiga världen.
Det finns i Sverige mycket få undersökningar av hur stort detta problem
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar pä frågor
61
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
är. Det gjordes en i Jämtland 1976 och någon annan 1974, och det har även
gjorts ett examensarbete på farmaceutiska institutionen för några år sedan.
Då har man kommit fram till att ungefär 2 % av de läkemedel som har läm-
nats ut kommer tillbaka. Och av dessa 2% är det en viss del som uppfyller
dessa krav och som naturligtvis skall kunna användas. Men ändå reser detta
ytterligare en fråga som jag tycker är väl så viktig: Varför lämnar patienterna
tillbaka läkemedel? Tyder inte detta på att det finns brister i tilliten och i
kommunikationen mellan doktor och patient när en doktor gång på gång kan
skriva ut mediciner som patienten lagrar hemma? Det är väl något som man
också bör ta hänsyn till i detta sammanhang och som jag utgår från att Bo
Könberg tar hänsyn till.
Anf. 185 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Den mera övergripande fråga som Margitta Edgren nu tar
upp är förstås viktig. Vi vet att detta under lång tid har varit ett problem.
Min bedömning är att det går åt rätt håll, dvs. att man i större utsträckning
tar fram förpackningar i mindre storlekar och att våra läkare i större ut-
sträckning skriver ut läkemedel i mindre förpackningar. Det rapporteras
t.o.m. från en del av våra vårdcentraler att patienterna är missnöjda med
att doktorn inte skriver ut tillräckligt med läkemedel. Det är litet grand en
kulturell fråga, om jag vågar säga så, att många äldre människor upplever
ett läkarbesök som en aning bortkastat om det inte resulterar i ett recept som
en markering av att doktorn har tagit deras åkomma på allvar.
Jag tycker emellertid att detta håller på att förändras. Och de rapporter
som jag har fått bl.a. från det landsting där jag har varit verksam har visat
att man har kunnat utveckla ett system som innebär att man skriver ut färre
läkemedel. Möjligen kan man spetsa till detta och säga att det kanske är bra
att alla läkemedel som skrivs ut inte används. Men allra bäst är naturligtvis
om bara det som behöver användas skrivs ut.
Anf. 186 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Det sista tror jag att jag kan instämma i efter mina två se-
naste somrar som avdelningsföreståndare på ett sjukhem. Därifrån har jag
stora erfarenheter av hur man med vetenskap och beprövad erfarenhet
bakom sig skriver ut väldigt litet läkemedel.
Det är alltså bra att frågan tas upp i samband med detta, och jag är mycket
tacksam för att Bo Könberg för mig har visat att han tar denna fråga på all-
var.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1991/92:234 om behörigheten for utländska tand-
läkare, m.m.
62
Anf. 187 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Gullan Lindblad har frågat utbildningsministern om han är
beredd att företa en översyn vad gäller kraven på kompletterande utbildning
för utländska tandläkare liksom för övriga yrken inom hälso- och sjukvår-
den. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frå-
gan.
Behörighet för personal med utländsk utbildning att utöva yrken inom
hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel regle-
ras i den s.k. behörighetsförordningen (1984:545). Av denna framgår att
kompetensbevis att utöva yrket i Sverige kan erhållas om den sökande dels
har genomgått den kompletterande utbildningen och fullgjort den praktiska
tjänstgöring som behövs för att hans kunskaper skall svara mot de svenska
kraven, dels har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska författningar, dels
har för yrket behövliga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.
För tandläkare med legitimation från ett annat nordiskt land gäller inga
krav på komplettering bortsett från kunskaper i svenska medicinalförfatt-
ningar.
När det s.k. EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1993 kommer tandlä-
kare som är medborgare i och har utbildning från ett EES-land och som upp-
fyller de minimikrav som gäller inom EG i dag för tandläkares utbildning att
ha rätt att utan komplettering vara verksamma inom sitt yrke i Sverige.
Varje år ansöker 10-15 tandläkare med utomnordisk utbildning om att få
kompetensbevis och därmed få utöva sitt yrke i Sverige. Merparten av dessa
har en utbildning och yrkeserfarenhet från Mellanöstern eller de forna öst-
staterna.
Den sökande genomgår först ett prov i svenska språket. Är kunskaperna
inte tillräckliga måste den sökande genomgå ytterligare språkutbildning.
Därefter görs ett omfattande kunskapsprov i odontologi. Med ledning av
detta avgörs i varje individuellt fall vilken kompletterande utbildning och
praktisk tjänstgöring som den sökande skall genomgå. Utbildningen plane-
ras och genomförs av den odontologiska kliniken i Huddinge. För detta er-
håller kliniken ett visst ekonomiskt bidrag från socialstyrelsen.
Allmänt kan sägas att det i de nordiska tandläkarutbildningarna läggs
mycket stor vikt vid tandvårdens förebyggande verksamhet. Denna är långt
mycket mindre markerad i andra länder, varför de flesta tandläkare med ut-
ländsk utbildning behöver komplettera sin utbildning vad gäller bl.a. pre-
ventiv odontologi och samhällsodontologi liksom också röntgendiagnostik,
som är av central betydelse i allmäntandläkarens verksamhet i Sverige. Sam-
mantaget innebär detta inte sällan, som Gullan Lindblad tar upp i sin fråga,
att den kompletterande utbildningen m.m. kan ta upp till tre år vartill kom-
mer AT-året.
Kunskapsprovet och den kompletterande utbildningen har utarbetats i
nära samarbete mellan de odontologiska klinikerna och socialstyrelsen. Sy-
stemet bygger på att en individuell prövning görs av varje sökande.
Det yttersta syftet med kunskapskontrollen och den kompletterande ut-
bildningen är att garantera patientens säkerhet. Mot denna bakgrund anser
jag inte nu att det finns anledning att göra en översyn vad gäller kraven på
kompletterande utbildning för utländska tandläkare. Jag finner det dock
mycket angeläget att den kompletterande utbildningen anpassas efter de en-
skildas behov så att de berörda så snabbt som möjligt kan komma ut i det
svenska arbetslivet.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Anf. 188 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Könberg för ett långt och utför-
ligt svar. Att jag har tagit upp frågan beror på att vi i mitt utskott behandlar
flykting- och invandrarfrågor. Och jag kommer då ofta i kontakt med frågor
om vad vi egentligen gör för att de människor som ändå har en kvalificerad
utbildning från ett annat land snabbt skall komma i arbete i det nya hemlan-
det.
På den punkten finner jag att vi är helt överens om att detta är mycket
viktigt. Och frågan är förvisso inte ny. Den har tagits upp av mig och andra
interpellanter och frågeställare i denna kammare många gånger, men alltför
litet har faktiskt hänt på detta område. Jag anser att en ny regering har alla
möjligheter i världen att visa sina höga ambitioner när det gäller att se till att
människor som invandrar till Sverige snabbt skall kunna acklimatisera sig i
det nya landet.
Det sägs i svaret att systemet bygger på en individuell prövning av varje
sökande. Men det är en sanning med modifikation. Som jag ser det är syste-
met i dag alltför stelbent. Det skulle finnas möjligheter att behandla varje
ärende mer individuellt. Och som statsrådet säger är det den odontologiska
fakulteten vid Huddinge sjukhus som är expert på området. Där har man
möjlighet att ta emot fler personer och att göra mer individuella bedöm-
ningar.
Jag skulle vilja ställa en följdfråga: Är statsrådet villig att släppa i väg litet
pengar, vilket på sikt skulle löna sig mycket bra, eftersom detta kommer att
leda till att människor kommer ut i arbetslivet i stället för att vara bidragsta-
gare här i Sverige?
Anf. 189 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Under denna höst och just denna vecka har regeringen ägnat
betydande arbete åt att få ihop en budget för kommande budgetår. Med
tanke på den ökande arbetslösheten och den ekonomiska utvecklingen i
landet bör denna budget inte innehålla alltför stort underskott. I detta läge
vill jag inte utlova några extra utgifter, även om jag förstår motiven bakom
den fråga som Gullan Lindblad nu har ställt.
Svaret är alltså att jag i dag inte är beredd att ge något besked.
Anf. 190 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag har naturligtvis stor förståelse för att det inte är så lätt
att i dag komma med konkreta löften inför ett nytt budgetförslag. Vi har
ändå talat om dessa frågor i så många år i Sveriges riksdag och väldigt litet
har faktiskt hänt, varför det skulle vara roligt om dessa människor, som inget
hellre vill, också fick en ökad chans.
Det skulle vara en fjäder i hatten för en ny regering. Men framför allt
skulle det vara väldigt värdefullt för dessa människor - en rent mänsklig
aspekt i det hela - att slippa att vänta i åratal, att slippa att gå en utbildning
där de redan anser sig vara överkvalificerade.
Anf. 191 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Förutom det senaste inlägget har jag inte uppfattat Gullan
Lindblad på det sättet att hon menar att vi avsevärt skulle kunna förkorta
den här utbildningen, utan att det mera handlar om en eventuell prövning
och att hon uppfattar den nuvarande prövningen som alltför litet individ-
centrerad. Är detta rätt uppfattat? Det kan vara bra att veta det när jag tar
med mig hälsningen.
Anf. 192 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag tycker nog att den i dag kanske också är för lång i vissa
fall. Vad jag menar är att den bör vara individcentrerad, att man gör en mer
individuell prövning. Under någons överinseende skulle man t.ex. kunna
låta dessa tandläkare så att säga kliniskt visa vad de duger till.
Den möjligheten finns bl.a. på Huddinge sjukhus, odontologiska fakulte-
ten. Jag har ett konkret exempel: En tandläkare med sexårig utbildning i ett
öststatsland och nio års specialpraktik skall nu gå tre år på tandläkarhög-
skola samt delta ett år i AT-tjänstgöring. Denne tandläkare undrar vilket
land han har kommit till. Jag tycker att han har rätt att undra, faktiskt.
Anf. 193 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Enligt de uppgifter som jag har inhämtat har vi en relativt
individualiserad prövning - ett önskemål som både Gullan Lindblad och jag
har. I det exempel som här nämndes låter det som om det skulle bli väldigt
mycken utbildning; det håller jag med om.
Anf. 194 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag tror t.o.m. att det skulle bli billigare om man kortsiktigt
anslog litet pengar. Om ett eller två år skulle de här människorna kanske
vara ute i arbete i stället. Jag har också varit i kontakt med socialstyrelsen,
där jag sitter i verksstyrelsen och där man delar min uppfattning att utbild-
ningen borde individualiseras mer än i dag.
Jag ber återigen att statsrådet Bo Könberg går hem och läser på litet extra
och därefter kommer med ett positivt förslag vad gäller tandläkarna, men
uppmaningen gäller också delar av övrig medicinsk utbildning och vårdut-
bildning.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på frågorna 1991/92:203, 215 och 230 om miljömärkning
Anf. 195 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om jag avser att vidta åtgär-
der för att återupprätta förtroendet för arbetet med miljömärkning.
Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder som jag har vidtagit
mot bakgrund av den uppkomna situationen kring miljömärkningen och
standardiseringskommissionens handläggning av teknisk rådgivning.
Bakgrunden till båda dessa frågor är att det i medierna har förekommit
uppgifter om att Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) efter på-
tryckningar från näringslivet och utan att höra miljömärkningsstyrelsen
skulle ha avskedat en teknisk sekreterare.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 37
|
Prot. 1991/92:37 3 december 1991 |
Lennart Daléus har frågat mig om regeringen avser att ge miljömärknings- |
bete.
|
Svar på frågor |
Jag besvarar alla tre frågorna i ett sammanhang. Den nordiska miljömärkning som för närvarande byggs upp sköts i Sve- Om miljömärkningen skall bli framgångsrik, måste arbetet bedrivas på ett Jag håller med om att de uppgifter som har förekommit om hur den tek- Det är inte min uppgift att ge anvisningar om hur ett enskilt ärende skall Jag kommer att inom ramen för statsmakternas åtagande och det avtal Anf. 196 ANNIKA ÅHNBERG (v): Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Svaret är dock ganska tve- Det är visserligen sant att regeringen inte skall lägga sig i enskilda förvalt- Konsumenternas förtroende för detta arbete skadas allvarligt när några av Man anser tydligen att det skulle vara oseriöst om en expert verkar för |
|
66 |
Jag tycker att det skulle vara på sin plats med ett mer principiellt ställ- |
ningstagande från regeringens sida, som visar att man värnar om experters
möjlighet att ställa sina kunskaper till förfogande för olika intressen i sam-
hället. Vissa intressen i samhället skall inte kunna ha monopol på eller kunna
lägga hämsko på människors möjligheter att arbeta aktivt.
Anf. 197 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Också jag ber att få tacka för svaret. Jag kan egentligen in-
stämma i allt som Annika Åhnberg har sagt. Jag skall inte upprepa det.
Vad innebär ”verka”, statsrådet? Statsrådet sade: ”Jag kommer att inom
ramen för statsmakternas åtagande och det avtal som gäller verka för en ef-
fektiv och framgångsrik miljömärkning.” Jag frågade vilka åtgärder man
tänkte vidta, men det fick vi inget svar på.
Det här är bara en av flera händelser, som allvarligt skadar den här frågan.
Vi hade i Karlstad Värmlands svarta lista som stoppades av kemiföretagen.
Vi hade i Göteborg miljökatalogen som anmäldes. Det var också kemiföre-
tagens verk. Jag vet att finpapperstillverkarna har ett slags kartell mot denna
märkning. Detsamma gäller även batteritillverkarna.Tvättmedelsföretagen
vägrar att ge underlag för miljömärkning. Det hjälper inte att man får fram
fina kriterier, om företagen sedan inte söker tillstånd för märkning.
Jag vill fråga statsrådet om statsrådet är beredd att ta upp en diskussion
med berörda branscher för att få dem att förstå att vi faktiskt menar allvar
med kraven på miljömärkning - Sveriges konsumenter kräver det nämli-
gen - och för att förmå dem att ansöka om märkning för att bättre komma i
gång.
Anf. 198 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Även jag får tacka statsrådet för svaret.
När det gäller miljömärkning tror jag att det finns två bekymmer. Det ena
är att det blir kostsamt för de mindre företag som är med i denna verksam-
het, eftersom de antagligen ganska mangrant kommer att sluta upp i miljö-
märkningen. Det kommer att innebära en stor belastning på dem. Man
måste på något sätt hitta ett system där man får hela handeln och hela nä-
ringslivet att vara med om att betala miljömärkningen. De förutsättningarna
finns inte med dagens direktiv och arbetssätt.
Det andra bekymret är att några uppenbarligen är tveksamma och inte
helhjärtat vill vara med i detta arbete. Dit hör industrirepresentanterna. Jag
tror att det även efter styrelsemötet i går kväll råder viss tveksamhet just
beträffande det helhjärtade i Grossistförbundets och Industriförbundets
agerande. Men också regeringen har möjligheter att agera. Regeringen har
ju genom detta avtal varit med om att tala om vilka representanter som skall
vara med i miljömärkningsstyrelsen. Det bör man rimligen kunna ompröva.
Om industrirepresentanterna går tillbaka till miljömärkningsstyrelsen och
vidhåller att de är tveksamma till det sätt på vilket arbetet bedrivs, måste
regeringen rimligen kunna ifrågasätta deras närvaro i styrelsen.
Ett problem är också det rent ekonomiska. Hos statsrådet ligger en ansö-
kan från miljömärkningsstyrelsen och SIS för kommande budgetår på 6,9
milj.kr. Det är ju rimligt att man vid behandlingen av detta anslagsäskande
även föreskriver att detta arbete skall bedrivas på ett sätt som bättre stäm-
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
67
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
mer överens med det som statsrådet här helt korrekt har redovisat såsom en
god inställning till frågan.
Anf. 199 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag måste vidhålla att det ändå inte är min uppgift att ge
anvisningar om hur enskilda frågor skall lösas i detta fall. Nu har denna fråga
också hamnat i en delvis ny dager. Det har hänt en del saker sedan era frågor
ställdes. Från SIS har det gått ut ett pressmeddelande, vari konstateras att
frågan inte har hanterats särskilt bra. Miljömärkningsstyrelsen hade, som
jag sade, ett extra sammanträde i går kväll, där man uttryckte sitt fulla för-
troende för de tekniska sekreterarna. På detta sammanträde konstaterade
man även att det inte finns några klara regler för de tekniska sekreterarnas
arbete i expertgrupperna och för de krav som i övrigt kan ställas på dem.
Därför beslöt styrelsen att utarbeta sådana regler. Jag hoppas att arbetet nu
skall kunna inriktas på det som är det verkliga syftet, nämligen miljömärk-
ningen. Jag är helt överens med er tre om att det är ett otroligt viktigt arbete.
Inga-Britt Johansson frågade på vilket sätt jag kan verka för detta. Jag
kan verka inom Nordiska ministerrådet. Detta är ju ett gemensamt åtagande
för de nordiska länderna. Jag kan naturligtvis föra en dialog med alla parter
som ingår i systemet om hur arbetet går. Jag kan även ta initiativ till att avta-
let utformas på ett annat sätt, om det visar sig att så behövs. Jag kan också
gå in på det ekonomiska stöd som Lennart Daléus efterlyste. Det kommer
jag även att göra i samband med budgetpropositionen. De är viktigt att båda
parter är representerade, om det skall skapas ett ömsesidigt förtroende i
detta arbete. Precis som ni sade skall industrin sedan köpa in märkningen.
Det bygger på ett ömsesidigt förtroende från båda parter.
Anf. 200 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! När representanterna för Industriförbundet och Grossistför-
bundet till VDn för standardiseringskommissionen skriver ett brev - jag har
läst det - som är fyllt med osakliga påståenden om experternas arbete, och
när denne VD glatt och villigt springer förbundens ärenden utan att ta reda
på vad som är fakta, skadas verkligen förtroendet för arbetet - och för stan-
dardiseringskommissionen över huvud taget, skulle jag vilja säga. Även om
det inte är regeringens uppgift att gå in i enskilda ärenden, förtjänar det ändå
påpekas att detta är ett beteende som verkligen är klandervärt. Så här får
man inte bete sig i ett demokratiskt samhälle över huvud taget. Jag tycker
att det är skandalöst att dessa intresserepresentanter har betett sig så här och
att denne VD så glatt har sprungit deras ärenden.
Civilministern nämnde en lång rad saker som hon kan göra för att försöka
återupprätta förtroendet för detta arbete. Men det var inte något definitivt
”jag kommer att”, utan det var en rad exempel på vad civilministern kan
komma att göra. Jag skulle gärna vilja ha ett mer bestämt uttalande om att
civilministern nu omedelbart skall göra alla dessa saker, ta upp denna oer-
hört viktiga dialog med de olika intressena och se till att arbetet tar fart så
att problemen löses.
68
Anf. 201 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Inte heller jag fick något svar på min fråga om civilministern
var beredd att ta upp en diskussion med dem som nu tydligen saboterar job-
bet. Mig veterligt är Sverige det enda land bland de länder som har börjat
med miljömärkning och jobbar med miljömärkning där det går så trögt. Man
kommer inte in med varor som man ansöker om miljömärkning på.
Civilministern visar nästan ett ointresse för frågan. Det är faktiskt en kon-
trast till vad miljöminister Olof Johansson för ett par veckor sedan sade i ett
pressmeddelande, där han framhöll att detta arbete måste intensifieras. Han
talade även om att han fann de försök illavarslande som producentsidan har
gjort under senare tid att tysta olika miljöinformationsinsatser. Bl.a.
knäppte han t.o.m. JO på näsan.
Civilministern, som är ansvarig för dessa frågor, bör visa litet kurage och
tala om för SIS att man inte springer den ena partens ärenden på detta sätt.
Hon bör även snacka med de berörda branscherna - det är ingen ovanlighet
att regeringen för en dialog med berörda parter på det sättet - och försöka
förmå dem att lämna in sina produkter för miljömärkning. Annars kommer
det ändå inte att bli någon fart på arbetet, oavsett hur mycket vi talar om det
i Nordiska rådet.
Anf. 202 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag har stor förståelse för att det för statsrådet Davidson,
som har fått detta ärende i knäet och som inte är delaktig i upprinnelsen till
miljömärkningsarbetet, är besvärligt att ta ställning till alla frågor på en
gång. Men det finns nog skäl för regeringen att visa musklerna ordentligt i
detta ärende, bl.a. då genom att diskutera sammansättningen av miljömärk-
ningsstyrelsen och ha synpunkter i samband med att man fastställer miljö-
märkningsstyrelsens ekonomi.
Hur miljömärkningsarbete skall utformas är en viktig och känslig fråga.
Många är till skillnad från industrirepresentanterna helhjärtat och seriöst en-
gagerade i miljömärkningsarbetet. Det kan finnas en risk för att man kör fast
och överger den s.k. svanmärkningen och engagemanget i den och i stället
koncentrerar sig på andra märkningsvägar, som man tycker är mera fram-
gångsrika. Det vore ärligt talat en olycklig utveckling, som statsrådet bör
medverka till att förhindra.
Anf. 203 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! När det gäller SIS hantering av ärendet har jag talat om att
SIS har gått ut med ett pressmeddelande, vari man säger att ärendet har han-
terats olyckligt. Det håller jag med om. Jag kanske uttryckte mig litet olyck-
ligt, men jag för alltså redan en dialog med berörda parter.
Inkörningsperioden i detta arbete, som alltså påbörjades 1989, har varit
lång och svår enligt samtliga ledamöter i styrelsen. En massa olika problem
som man inte hade räknat med har dykt upp. Det tar mycket längre tid än
man trodde att utarbeta kriterierna. Samstämmiga uppgifter tyder emeller-
tid på att det nu har lossnat. 1991 har varit ett bra år för miljömärkningen.
Man räknar med att man under nästa år skall få ut flera färdiga kriterier, som
man kan börja sätta miljömärkning på.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
69
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
70
Jag vet inte hur andra bedömer det, men jag tycker inte att jag har visat
något ointresse i denna fråga. Jag är själv såsom konsument starkt berörd av
den. Jag har länge efterlyst att man såsom konsument, när man går ut och
handlar, skall kunna välja de minst miljöbelastande produkterna. Jag är
mycket intresserad av att detta arbete skall snabbas upp.
Anf. 204 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Det är riktigt att detta arbete har varit problematiskt. Fastän
det har pågått en förhållandevis lång tid har vi inte märkt så mycket av det
utåt. Tyvärr är det så att det mycket beklagliga som har inträffat, att de mäk-
tiga intresserepresentanterna i miljömärkningsstyrelsen har försökt bränn-
märka en av experterna, i stort sett är det första som får offentlighet från
styrelsens arbete. Det är oerhört beklagligt, och det kommer att försvåra
upprättandet av detta arbete.
Sedan finns det en rad andra problem. Det är ett mycket svårt och grann-
laga arbete att försöka göra avvägningen. Knappcellsbatterierna nämndes.
Det hjälper inte så mycket att svanmärka dem, när de inte är utbytbara sins-
emellan, utan används för olika ändamål. Det är naturligtvis ett problem.
Då fyller miljömärkningen inte någon större funktion.
Jag tror ändå att det skulle vara angeläget att man tog ett starkt och nytt
politiskt initiativ, nu när arbetet går så sakta och det som händer ger fel sig-
naler till konsumenterna, för att försöka att åter styra in arbetet på de vägar
som är bra. Det är viktigt för konsumenterna att få detta stöd för sitt miljö-
handlande.
Anf. 205 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Det hjälper inte att få fram kriterier om sedan inte några
varor blir märkta. Låt mig ta exemplet med tvättmedel - det var ju märkning
av tvättmedel som utlöste bråket om Ulf Karlström. Experterna i miljö-
märkningsstyrelsen klagade över att företag vägrar att ge ifrån sig tillräckligt
underlag för att man skall kunna använda de kriterier för märkning som man
har tagit fram. Dessa frågor behöver civilministern också diskutera med
branscherna, så att de kriterier som är klara kan börja användas.
Det här är viktigt för konsumenterna. Vi har sett reaktioner i både Karl-
stad och Göteborg, som visar hur viktigt det är att konsumenterna får den
hjälp som de vill ha för att välja de mest miljövänliga varorna. Om vi kan få
fart på detta system och få till stånd en enhetlig märkning så är det alldeles
utmärkt, som Lennart Daléus sade. Annars finns det en risk att konsumen-
terna helt och hållet tappar förtroendet.
Anf. 206 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag håller fullständigt med om att det är viktigt att förtroen-
det för miljömärkningen bibehålls. Jag tycker att det är mycket olyckligt att
sådana här saker publiceras. Jag tror att de förstärks ytterligare när man går
ut och talar om häxprocesser osv. Därför är det viktigt att nu fortsätta dialo-
gen med parterna.
Inga-Britt Johansson hade en viktig poäng. Hon sade att det inte hjälper
med kriterier om man sedan inte använder miljömärkningen. Därför måste
ett förtroende finnas mellan parterna. Min uppgift måste bli att upprätta för-
troendet mellan parterna, så att man också kommer att använda sig av denna
miljömärkning, svanen.
Det är svåra avvägningar som måste göras i detta miljömärkningsarbete.
De som arbetar med frågorna måste inte bara ha stor yrkesskicklighet utan
också uppfylla stränga yrkesetiska krav. Jag utgår från att de människor som
arbetar med detta uppfyller dessa krav.
Jag fortsätter dialogen. Om styrelsen t.ex. skulle vilja ha in miljöveten-
skaplig expertis, är jag beredd att diskutera det. Det är en åtgärd som jag
skulle kunna vidta.
Anf. 207 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag måste säga att jag finner det mycket oroande när civilmi-
nistern nästan beklagar att dessa uppgifter har kommit ut och tycker att det
skulle misskreditera arbetet. Jag tycker att det är precis tvärtom. Det var en
evinnerlig tur att detta kom ut.
Om Grossistförbundet och Industriförbundet hade fått verka i det för-
dolda och detta inte hade kommit ut, hur hade det då slutat? Då hade de
kanske kunnat göra sig av med kunniga, duktiga experter, som har bra kun-
skaper att tillföra arbetet, och kanske försökt att ersätta dem med andra ex-
perter - vad vet jag? Att döma av de uttalanden de har gjort och det bris-
tande faktaunderlag de har haft, tror jag dem faktiskt om att kunna ha haft
för avsikt att ersätta dessa experter med andra, som är mera i deras smakrikt-
ning. Det tror jag definitivt inte skulle ha ökat konsumenternas förtroende.
Jag tycker att det är bra att denna sak kom till allmän kännedom. Jag tror
också att det var det som gjorde att de nu har backat och tagit sitt förnuft
till fånga och förstått att man inte beter sig så här, vare sig mot de berörda
experterna eller mot andra människor i detta land.
Anf. 208 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! En sista gång: Är civilministern beredd att göra klart för be-
rörda branscher att det är civilministerns vilja att denna miljömärkning kom-
mer till stånd?
Anf. 209 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag vet inte om Annika Åhnberg vill missförstå mig, men
vad jag försökte säga var att jag beklagar att bara uppgifter av den här arten
har kommit ut. Det jag skulle önska är information om att man nu har kom-
mit framåt i kriteriearbetet och att svanen nu kommer att finnas på de olika
produkterna. I stället är det själva hanteringen som har blivit föremål för
information. Naturligtvis är det viktigt att sådant också kommer fram, det
har jag ingenting emot.
Jag är beredd att verka för att denna miljömärkning kommer till stånd.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
71
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
72
31 § Svar på frågorna 1991/92:227 och 228 om möjligheten till
investeringar i Östeuropa
Anf. 210 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Rolf L Nilson har frågat näringsministern om regeringen av-
ser ta några initiativ för att ge exportkreditgarantier för investeringar i Öst-
europa. Pär Granstedt har frågat utrikesministern vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta för att öka möjligheterna för svenska företag att delta i
uppbyggnadsarbetet i Sovjet, detta mot bakgrund av uppgifter i massmedia
om att svenska exportaffärer omintetgörs på grund av brist på exportkredi-
ter. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågorna, och jag besvarar dem i ett sammanhang.
För det första måste man konstatera att det sovjetiska betalningsläget i
dag är utomordentligt allvarligt. Eftersläpningen i betalningarna, som pågått
sedan våren 1990 och gradvis förvärrats, föranledde i förra veckan en över-
enskommelse med G7-länderna om senareläggning av vissa betalningar av
den sovjetiska utlandsskulden.
Även svenska företag har drabbats av betalningsförseningarna. En grov
skattning är att de sammanlagda dröjsmålen till enskilda svenska företag i
dag gäller ca 300 milj.kr. Regeringen har tagit upp problemen med sovje-
tiska regeringsrepresentanter vid upprepade tillfällen. I några fall, bl.a. när
den svenske exportören stått inför konkurshot, har också betalning kunnat
utverkas.
Jag har i denna kammare för en vecka sedan besvarat en fråga av Tage
Påhlsson om kreditgarantier för export till östeuropeiska stater.
Jag vill hänvisa Rolf L Nilson och Pär Granstedt till vad jag då sade om
riktlinjerna för EKNs verksamhet. Riktlinjerna innebär att verksamheten i
princip skall gå ihop så att det inte uppstår förluster som måste täckas med
budgetmedel. Med tanke på den bristande betalningsförmågan i många öst-
stater och den därmed åtföljande förlustrisken har EKN beslutat om be-
gränsningar i garantigivningen för export till Östeuropa. Jag redogjorde för
dessa begränsningar i mitt svar till Tage Påhlsson. EKNs policy gentemot de
central- och östeuropeiska länderna överensstämmer väl med inställningen
hos det stora flertalet garantiinstitut i väst.
Regeringen har för närvarande inga planer på att föreslå ändringar i rikt-
linjerna för EKNs garantigivning. Erfarenheten visar att det är viktigt att
exportkreditgarantiverksamheten bedrivs utifrån realistiska riskbedöm-
ningar och att verksamheten varken utvecklas till ett sätt att medvetet sub-
ventionera export eller till ett instrument för utvecklingssamarbete med
andra länder.
Jag vill tillägga att EKN administrerar ett särskilt system för investerings-
garantier, där företagen kan försäkra sig mot vissa typer av politiska risker
som nationaliseringar, rättsstridiga åtgärder samt krig, inre oroligheter och
naturkatastrofer. Detta system har nyligen modifierats för att ge garantita-
garna ett större skydd mot förluster till följd av politiska systemskiften. EKN
kan lämna investeringsgarantier för investeringar i samtliga länder i Central-
och Östeuropa. Vissa begränsningar kan dock gälla i enskilda fall med hän-
syn till valutasituationen.
Jag är medveten om att svensk industri har intresserat sig för en rad stora
projekt i Sovjetunionen och det övriga Östeuropa och att dessa länders be-
hov av samarbete med utländska företag är mycket stort. Denna fråga över-
vägs för närvarande i regeringskansliet inom ramen för de insatser som pla-
neras till förmån för Central- och Östeuropa med tonvikt på de baltiska sta-
terna. Dessa insatser kommer även att ge möjligheter för näringslivet att
delta. Det är givet att vi också tittar på vad andra länders regeringar gör i
detta avseende.
Anf. 211 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill först tacka Ulf Dinkelspiel för svaret. Det är lätt att
instämma i det mesta som sägs i svaret. Verklighetsbeskrivningen liksom de
stora behoven och den problematiska ekonomiska situationen i Östeuropa
är väl kända. Det finns inte heller någon anledning att göra några avgörande
anmärkningar mot de regler som gäller för exportkreditnämnden och dess
verksamhet.
Exportkreditnämnden har givit garantier under relativt många år och i
samband därmed dragit på sig stora förluster. Samtidigt har man gjort en
väldigt stor nytta, vilket bl.a. finns redovisat i näringsutskottets betänkande
1989/90:19, där de nya reglerna för exportkreditnämnden tas upp.
Förutom den besvärliga situationen och den svaga betalningsförmågan i
Östeuropa finns det - som också påpekas i svaret - ett ytterligare problem,
nämligen stora behov av verksamhet på områden, där de svenska företag
som är rutinerade och som sedan länge har bedrivit handel i Östeuropa har
en speciell kompetens. Det finns ett stort svenskt intresse av att dessa företag
kan investera i Östeuropa.
Ett annat problem är att svensk garantigivning inte på ett avgörande sätt
bör avvika från de regler och det sätt på vilket man ger garantier i andra
västländer. Det framförs uppgifter i pressen om att det skulle vara möjligt
att få kredit i t.ex. Tyskland och Frankrike men inte i Sverige. Jag vill då
hänvisa till näringsutskottets betänkande, där man talar om samarbete med
utländska kreditinstitut. Jag vill fråga utrikeshandelsministern om det går att
göra någonting den vägen.
Anf. 212 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Också jag vill tacka utrikeshandelsministern för svaret på
min fråga.
Till att börja med vill jag säga att jag naturligtvis med stort intresse har
tagit del av den debatt som utrikeshandelsministern hade för en vecka sedan
med min partikamrat Tage Påhlsson.
Jag instämmer i den bedömning som görs, nämligen att det är svårt att
använda sig av exportkreditgarantiinstrumentet om utsikterna till att få be-
talning är tillräckligt dåliga. Därför tog jag inte heller i min fråga sikte på
exportkreditnämndens verksamhet, utan pekade i stället på möjligheterna
med biståndskrediter.
Det som jag uppfattade som relevant för min fråga är framför allt det sista
stycket i utrikeshandelsministerns svar. Jag vill gärna fråga om man kan
tolka det som sägs i sista stycket så, att regeringen är beredd att skapa möjlig-
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
73
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
74
heter att finansiera samarbete mellan företag i Sverige och företag i Sovjet-
unionen m.fl. länder i liknande situation med hjälp av mjuka krediter inom
ramen för det östbistånd som nu håller på att utvecklas.
Anf. 213 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill först ta upp de frågor som Rolf L Nilson berörde. Jag
delar uppfattningen att det är ett svenskt intresse att svenska företag kan
vara verksamma i Östeuropa och i Sovjetunionen, vilket de i stor utsträck-
ning ju är. Svenska företag är faktiskt ganska aktiva i det sammanhanget.
I viss utsträckning ges det krediter. Det ges garantier för korta krediter,
men för de långa krediterna är det för närvarande stopp i Sovjetunionen,
men inte i en del andra central- och östeuropeiska stater. Detta är alltid en
avvägningsfråga som inte är lätt att avgöra. För dagen ger inte exportkredit-
nämnden några långa garantier. Det ser inte särskilt ljust ut, men det kan ju
komma till stånd en omprövning inom ramen för de gällande riktlinjerna.
Rolf L Nilson påpekade att instituten i Sverige inte bör avvika från institut
i andra länder. I stort sett ligger vi i linje med de andra instituten. När det
gäller vissa länder är vi öppnare och beträffande andra är vi mera stängda.
Det är dock sant att Tyskland och Frankrike har ställt upp vissa ramar för
Östeuropa, och särskilt Tyskland har en generösare hållning än vad vi har.
Slutligen vill jag ta upp frågan om samarbete med andra institut. I den mån
man kan avlasta garantier kan ett samarbete ge öppningar, men eftersom de
flesta institut är stängda är nog förutsättningarna mycket små.
Till Pär Granstedt vill jag säga att jag också uppfattade frågan som relate-
rad till exportkreditgarantier. Jag tror att det när vi överväger de olika möj-
ligheterna att ge stöd knappast blir fråga om mjuka krediter utan om andra
former av bistånd - tekniskt bistånd, know-how och liknande - som dock
även de kan vara av den karaktären att de främjar svenska investeringar i de
berörda länderna.
Anf. 214 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Att jag tar upp exportkrediterna igen beror på att när frågan
nu har aktualiserats på nytt, har man nämnt just exportkreditnämnden och
dess motsvarigheter i Frankrike och Tyskland. Självfallet finns det här mo-
ment av förhandling med berörda företag. Jag är medveten om att man tidi-
gare har försökt spela ut olika kreditinstituts premiesättning mot varandra,
men det är som utrikeshandelsministern sade ett svenskt intresse att krediter
kommer till stånd, framför allt för sådan typ av behjärtansvärd verksamhet
som t.ex. barnmatsproduktion i Östeuropa. Jag förutsätter att utrikeshan-
delsministern på alla sätt vill medverka till att den kan genomföras med ett
rimligt risktagande. Sverige kan också komma att få inkassera en del både
goodwill och ekonomiskt utbyte av dessa satsningar, som faktiskt har utveck-
lats i Sverige.
Anf. 215 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det andra svar som jag fick var kanske något mindre positivt
än det skrivna svaret, som jag tolkade det. Det är i och för sig bra att det nu
kommer ett mera omfattande bistånd till Östeuropa inkl. Sovjetunionen,
och det är någonting som vi har efterlyst ganska länge. Men jag tycker nog
att regeringen bör ta sig en funderare över om inte blandade krediter skulle
kunna vara ett lämpligt instrument i detta sammanhang, i synnerhet om svå-
righeterna med att komma fram med kommersiella krediter består. Klarar
man inte att förränta kommersiella krediter, kan faktiskt mjuka krediter
vara en bra framgångsväg, som leder till ett samspel och till konstruktiva bi-
drag till uppbyggnadsarbetet i t.ex. Sovjetunionen.
Anf. 216 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Till Pär Granstedt vill jag säga att jag närmast har känslan
att mjuka krediter vid en jämförelse är relativt sett dyrare. Om man alltså
har att väga inom ramen för en given summa mellan olika insatser i form av
tekniskt bistånd, garantier och mjuka krediter, är jag alltså inte säker på att
man hamnar på mjuka krediter som den mest effektiva formen. Men jag no-
terar vad Pär Granstedt har sagt, och vi skall ha det med i övervägandena.
Av skäl som Rolf L Nilson och jag är eniga om kommer jag att noggrant
bevaka frågan om möjligheterna till olika former av stöd. Jag vill i samman-
hanget peka på att svenska exportkreditgarantier och exportkrediter inte är
de enda möjligheterna i sammanhanget. Dels å ena sidan finns det naturligt-
vis möjligheter att gå till andra institut. I Frankrike och Tyskland är de, som
jag sade, öppna, men de flesta är stängda. Det har dock hänt att man har
lyckats den vägen. Å andra sidan kan också den Europeiska utvecklingsban-
ken vara en viktig finansieringskälla. Sverige är ju bidragsgivare till den.
Även tekniskt bistånd kan vara ett sätt att främja investeringar.
Anf. 217 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det är naturligtvis, som utrikeshandelsministern säger, nor-
malt sett billigare med exportkreditgarantier än med mjuka krediter. Mjuka
krediter har ju ett betydande biståndsinslag. Men om man anser att förränt-
ningsförmågan är så dålig att man inte kan komma fram med kommersiella
krediter med garantier, är naturligtvis biståndskrediter ett intressant alterna-
tiv. Det får ju inte vara så att man säger att man inte kan ge biståndskrediter
därför att det är bättre med kreditgarantier, men inte heller kan ge kreditga-
rantier, eftersom betalningsförmågan är så dålig. Då har man låst sig på alla
fronter.
Anf. 218 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag konstaterar den gemensamma positiva inställningen, och
eftersom frågan lär återkomma i kammaren vid flera tillfällen framöver - det
gäller problem som det tar lång tid att lösa, och vi kan hoppas att situationen
successivt stabiliseras - nöjer jag mig med att än en gång tacka för svaret.
Anf. 219 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag är inte, Pär Granstedt, övertygad om att mjuka krediter
är ett internationellt intressant alternativ. Jag skall ärligt säga att jag är för
okunnig på detta område, men jag har för mig att det inte är förenligt med de
internationella åtagandena att ge mjuka krediter. Jag skall kontrollera detta,
men jag har en känsla av att det finns en OECD-överenskommelse om detta.
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
75
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Vidare är det klart att ett alternativ är att ge garantiramar utanför de nuva-
rande riktlinjerna. Detta är vad tyskarna och fransmännen har gjort i förhål-
lande till Sovjetunionen. Mjuka krediter är alltså inte det enda alternativet
till de nuvarande reglerna i exportkreditnämnden.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1991/92:236 om information om EG-medlemskap
Anf. 220 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! My Persson har frågat mig vilka initiativ som regeringen av-
ser ta för att ge alla medborgare en allsidig och opartisk information inför
folkomröstningen om EG-medlemskap.
Jag instämmer i My Perssons synpunkter om vikten av att information om
EG-frågorna sprids och att denna skall vara objektiv och allsidig. Det finns
redan i dag ett omfattande utbud av allsidig information. I exempelvis grön-
böckerna och i skriftserien Fakta Europa informerar UD tillsammans med
övriga departement om våra relationer till EG och konsekvenserna för Sve-
rige av ett EG-medlemskap på olika samhällsområden.
I slutet av det här året utkommer två nya grönböcker om rättsakter som
blir aktuella vid ett svenskt EG-medlemskap. Dessa förklarar innehållet i
rättsakterna och hur dessa förhåller sig till motsvarande svenska regler. I en
tidigare grönbok från år 1990 har vi redogjort för vilka av EGs rättsakter
som vi tar över genom EES-avtalet.
Inför förhandlingarna med EG och den kommande folkomröstningen av-
ser regeringen ytterligare bredda informationsaktiviteterna. Inom regerings-
kansliet diskuteras nu denna fråga. Regeringen avser återkomma under vå-
ren med en redogörelse för hur informationsspridningen skall gå till. Rege-
ringen kommer naturligtvis också att fortsätta att fortlöpande hålla riksda-
gen informerad om förhandlingarnas förlopp.
Anf. 221 MY PERSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Hitintills har EG-debatten mer handlat om vad ett medlemskap skulle in-
nebära för Sverige som nation och mindre om vilka konsekvenser det har för
den enskilde - om man undantar en massmediai snusdebatt.
Det är enligt min uppfattning mycket viktigt att slå fast vad som sägs i en
av de grönböcker som statsrådet hänvisar till, nämligen den från maj 1991,
där man säger att medlemskapet också berör de enskilda medborgarna på
ett direkt sätt. För att medborgarna både skall kunna få vettig information
och få den kunskap de behöver är det viktigt att informationen är lättillgäng-
lig och att den går att ta till sig.
Det är mycket glädjande att statsrådet och jag tydligen är helt överens om
att alla medborgare skall få en allsidig och opartisk information. Statsrådet
påpekar också det som vi alla vet, nämligen att det redan i dag erbjuds väl-
digt mycket information i den här frågan. Jag vill då påpeka att denna infor-
76
mation mycket ofta är föranledd av ståndpunkter som de som lämnar infor-
mationen har i frågan - den är alltså inte helt neutral, inte helt opartisk.
Jag tycker därför att det vore viktigt att regeringen tog på sig ansvar för
att se till att vi får fram en information som är allsidig, neutral och - nu kom-
mer det viktiga - lättillgänglig. Dessa grönböcker som det hänvisas till är
mycket bra, men de är också relativt svåra att ta till sig kunskap från.
Jag vill därför fråga: Att man inom regeringen vill bredda informationen
i frågan, betyder det att man också skall inrikta sig på att framöver komma
med en lättillgänglig information till oss vanliga, gemene man, och hur har
man i så fall tänkt - i den mån man redan har tänkt - att den informationen
skall spridas?
Anf. 222 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det behövs opartisk information,
och det är klart att den information som kommer från regeringen, i grön-
böcker och liknande, uppfyller högt ställda anspråk på opartiskhet i den me-
ningen att den redovisar olika rättsfakta och konsekvenser så långt det är
möjligt att beskriva detta opartiskt.
Samtidigt är det uppenbart att det i detta fall rör sig om ganska praktfulla
sömnpiller, att det inte är den typ av lättillgänglig information som My Pers-
son efterfrågar. Det finns dock några andra skrifter. Vi gav för några veckor
sedan ut en, som jag har glömt namnet på, om Europasamarbetet. Den avser
både EES-avtalet och ett EG-medlemskap. Faktaböckerna är alltså betyd-
ligt mer lättillgängliga än denna typ av grönböcker. Men vi skall fundera vi-
dare över om man också skall ge ut faktablad och liknande, alltså ännu mer
lättillgänglig information. Och vi mottar gärna olika uppslag om vilken typ
av information som kan vara önskvärd.
En typ av information som vi har funnit kan tränga ut ganska ordentligt är
de mer allmänna redogörelser som lämnas från tid till annan i föredragsform
och liknande, även i riksdagen. De beskriver förhandlingarnas förlopp.
När det gäller konsekvenserna för den enskilde får vi väl ta på oss en del
av ansvaret. Men i detta sammanhang måste jag säga att den information
som media kan sprida, såsom information i sin egen verksamhet, i organisa-
tioner, företag och liknande utgör ett alldeles utmärkt komplement - låt vara
att den inte alltid är opartisk.
Anf. 223 MY PERSSON (m):
Herr talman! Å medias vägnar ber jag, som har hört väl till detta fält, att
få tacka så mycket. Men jag vill påtala att om vi skall förlita oss på media,
blir det gärna de s.k. snusdebatterna. Jag tycker därför att dessa grönböcker,
som ju är helt opartiska, på något sätt skulle kunna så att säga skalas ned till
vad jag som enskild person vill veta och att denna information skall spridas.
Jag vill ställa samma fråga en gång till: Finns det några planer på hur man
skall sprida information? En sak är nämligen att ge ut information, en annan
sak är att se till att den tränger ut till dem som den berör.
Anf. 224 Statsrådet ULF DINKESPIEL (m):
Herr talman! Ja, vi prövar olika vägar. Vi har använt oss av Allmänna för-
laget och dess distributionskanaler som ett sätt. I dagarna kommer vi att
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på frågor
pröva en ny ordning, nämligen Anslagstavlan i TV, där vi kommer att be-
rätta om det material som finns tillgängligt. På det sättet ordnar vi en lättill-
gänglig kanal för beställning av skrifter.
Vi kommer på motsvarande sätt att experimentera med andra distribu-
tionsvägar. Europautsikt, vår egen informationskanal, som går ut till
10 000 -15 000 personer, innehåller ofta uppmaningar om att beställa ytterli-
gare material.
Vi experimenterar som sagt, men vi skall fundera vidare både när det gäl-
ler distributionskanalerna och när det gäller det faktiska innehållet i den in-
formation som vi går ut med, inte minst med sikte på att göra materialet mer
lättillgängligt än hittills.
Anf. 225 MY PERSSON (m):
Herr talman! Jag tycker att det är beundransvärt att man har kommit så
långt när det gäller informationen till oss vanliga människor.
Är man något bevandrad i pedagogik är det precis som statsrådet nu säger,
nämligen att den kunskap man behöver, den behöver man tidigt för att
kunna smälta informationen rätt och för att kunna dra egna slutsatser.
Vi står inför en folkomröstning, och detta handlar om viktiga ting, och
man måste alltså ha mycket kunskaper för att kunna tillföra en sådan folk-
omröstning någonting.
Jag har i anslutning till detta några frågor till Europaministern. När avser
regeringen att genomföra den aviserade folkomröstningen? Avser rege-
ringen -vilket jag antar - att i god tid dessförinnan ge ut en mer lättillgänglig
och kontinuerlig information i sakfrågan, och i hur god tid tänker regeringen
gå ut med denna information?
Anf. 226 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Vi kan inte börja för tidigt. Men vi går ut med information
nu, och det kommer vi att göra fortlöpande under förhandlingarnas lopp.
När folkomröstningen kommer att äga rum bestäms naturligtvis sist och
slutligen av när förhandlingarna om medlemskap avslutas. Men som framgår
av regeringsförklaringen är siktet inställt på att man skall anordna en folk-
omröstning före eller i anslutning till valet 1994. Men sist och slutligen, som
sagt, beror det på hur snabbt förhandlingarna går.
Anf. 227 MY PERSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka för det svaret, och jag vill bara konstatera
att vi verkar vara mycket överens om det angelägna i att vi måste sprida lätt-
tillgänglig, neutral och saklig information i dessa svåra och för många
oroande frågor.
Dessutom vill jag säga att folkbildning aldrig är något som man kan börja
med för tidigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
78
33 § Hänvisning av ärenden till utskott
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1991/92:K9 och K10 till konstitutionsutskottet
34 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1991/92:70 Vissa ändringar i räddingstjänstlagen
35 § Anmälan och hänvisning till utskott av motion Kli
Anmäldes
Motion
med anledning av redog. 1991/92:1 Justitieombudsmännens ämbetsberät-
telse
1991/92:K11 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m)
Kammaren beslöt att motionen omedelbart fick hänvisas till utskott.
Motionen hänvisades till konstitutionsutskottet.
36 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 2 december
1991/92:60 av Karl-Erik Persson (v) till arbetsmarknadsministern om EG
och den svenska regionalpolitiken:
EG har en annan syn på regionalpolitiken än vad vi har här i Sverige. Det
gäller flera områden.
För att klara av de regionala ojämlikheterna har vi i Sverige bl.a. lokalise-
ringsbidrag, sysselsättningsbidrag, länsanslag, transportstöd - något som
saknas helt eller delvis inom EG.
För att kunna få ta del av den regionalpolitiska fonden inom EG måste
man uppfylla flera krav:
1. Verka för utveckling och strukturanpassning av de mindre utvecklade re-
gionerna där BNP per capita är 75 % eller mindre av EG-genomsnittet.
2. Medverka till strukturomvandling i regioner med en föråldrad industri-
sektor där arbetslösheten överstiger EG-genomsnittet.
3. Bekämpa långtidsarbetslösheten.
79
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
80
4. Underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
5. Reformera jordbrukspolitiken.
Som jag ser det kommer vi inte att vare sig kunna ha kvar de stödåtgärder
vi har eller få del av den EG-fond som finns. Sverige kommer enbart att få
satsa pengar till denna fond - hur mycket tycks ingen veta.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till arbets-
marknadsministern:
1. Hur skall vi kunna garantera fortsatt stöd till utsatta regioner?
2. Hur mycket måste Sverige bidra med till EGs regionala fond?
3. Vad kommer vi att få tillbaka?
1991/92:61 av Margareta Winberg (s) till utrikesministern om Mozambique:
Det är ingen överdrift att påstå att läget i Mozambique är kaotiskt. Varje
månad dör hundratals barn och vuxna genom det destabiliseringskrig som
Renamo för mot Frelimo. Barn stympas och byar, läkarstationer och od-
lingar bränns ned. På grund av kriget lever 10 av landets 15 miljoner innevå-
nare under FNs fattigdomsgräns.
I juli genomfördes ett försök till statskupp. Ledarna för den var f.d. höga
militärer. En av orsakerna till statskuppförsöket var den vrede som man kän-
ner inför de förhandlingar som Frelimo tagit initiativ till. Kuppmakarna
kunde inte acceptera att Frelimo satte sig vid samma bord som de som terro-
riserat och fortfarande terroriserar befolkningen. Förhandlingsinitiativet har
skett när man efter många plågsamma år sett att någon militär seger över
Renamo inte var möjlig. Hjälpen till Renamo i form av vapen och utrustning
är långt överlägsen det som Frelimo har tillgång till. Enligt Nkomati-avtalet
med Mozambique från 1984 är Sydafrika förpliktigat att stoppa alla former
av stöd från sydafrikansk mark till Renamos krigföring mot Mozambique,
även från enskilda organisationer och personer. Det anses troligt att avtalet
brutits och att en del av det stöd som gerillan fått kommit från högerorgani-
sationer i bl.a. Sydafrika.
Nu sitter emellertid parterna i Rom vid samma förhandlingsbord. Efter
långdragna procedurfrågor och uppenbar nonchalans från Renamo under-
tecknades ett avtal den 18 oktober om den fortsatta förhandlingen.
I en av punkterna, nr 5, har man överenskommit att sätta upp en kommis-
sion som skall övervaka det kommande fredsavtalets tillämpning. Kommis-
sionen skall bestå av representanter från regeringen, Renamo, FN och andra
organisationer och regeringar som båda parter samtycker till.
När fred slutits är det dags för allmänna val. Kravet på flerpartisystem har
definitivt inte sitt ursprung i folkviljan utan är en eftergift för påtryckningar
utifrån. Därför blir det en svår process, rent praktiskt eftersom vissa delar
av landet är isolerade och vägsystemet obrukbart, pedagogiskt eftersom
många är analfabeter och inte har någon erfarenhet av att ”välja” parti.
Folket lider. Medicin, mat, kläder, filtar, bostäder, transporter, sjukhus-
sängar, madrasser m.m. är av undermålig kvalitet eller saknas helt. Det be-
hövs ett massivt återuppbyggnadsprogram av hela landet.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
1. Vad är regeringens bedömning av den aktuella situationen i Mogambi-
que?
2. Är regeringen villig att arbeta för ett svenskt deltagande i den kommis-
sion som skall övervaka fredsavtalets genomförande?
3. Vilket stöd är regeringen beredd att ge inför det kommande flerpartisys-
temets införande?
4. Är regeringen villig att satsa på ett kraftfullt stöd för en återuppbyggnad
av landet?
1991/92:62 av Sören Lekberg (s) till utbildningsministern om omlokalisering
av lärarhögskolan i Stockholm till Södertälje:
Frågan om lärarhögskolans i Stockholm (HLS) lokalbehov och lokalise-
ring har diskuterats under lång tid. Det är väl känt att HLS nuvarande loka-
ler är mycket bristfälliga. Verksamheten är spridd på många adresser i Stock-
holm, och undervisningslokalerna motsvarar inte dagens krav på standard.
Från HLS sida har man sedan länge uttalat ett starkt och berättigat önskemål
om nya lokaler och en samlad lokalisering av verksamheten.
I sin budgetproposition i januari 1988 föreslog regeringen att huvuddelen
av HLS skulle omlokaliseras till Södertälje. Som motiv angavs dels att en
utflyttning av högre utbildning var värdefull från såväl regionalpolitiska som
utbildningspolitiska synpunkter, dels att HLS relativt snabbt skulle kunna
få en samlad lokalisering i moderna och ändamålsenliga lokaler. Södertälje
kommun hade nämligen erbjudit sig att i ett attraktivt läge vid Östertälje
station bygga lokaler åt HLS i en s.k. campusmiljö.
Riksdagen ansåg dock på förslag av utbildningsutskottet att ytterligare
analyser borde göras innan definitivt beslut om HLS lokalisering kunde fat-
tas. Regeringen utsåg därför en särskild utredare med uppgift att ta fram
ett fördjupat beslutsunderlag. 1990 presenterade utredaren sitt förslag, som
innebar ett förord för en lokalisering av HLS till Södertälje. Flera tunga re-
missinstanser, t.ex. länsstyrelsen och landstinget, anslöt sig till utredarens
slutsatser.
I september i år uttalade regeringen i ett pressmeddelande att frågan om
HLS lokalisering snart skulle avgöras och att beredningsarbetet var inriktat
på en viss utlokalisering av verksamheten till både Södertälje och Haninge.
Enligt min mening finns det starka skäl för en samlad lokalisering av HLS.
Denna uppfattning delas också av högskolans ledning. En lokalisering till
centrala Stockholm förefaller varken realistisk eller vettig med tanke på
markpriser och intrång i känsliga miljöer.
En lokalisering till Södertälje skulle däremot innebära att HLS relativt
snart och till rimliga kostnader skulle få tillgång till moderna lokaler i en
campusmiljö. En sådan lokalisering skulle också ge stora regionalpolitiska
vinster samt innebära en stimulans för utbildningsväsendet i södra Stock-
holmsområdet och stora delar av södra Mälardalsområdet.
Jag vill mot den här bakgrunden fråga utbildningsministern följande:
1. Delar utbildningsministern uppfattningen om att den högre utbild-
ningen i Stockholms län bör lokaliseras till fler platser än till ett begränsat
område i centrala Stockholm?
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
6 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 37
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
2. När tänker utbildningsministern och regeringen ge besked om lärarhög-
skolans i Stockholm omlokalisering till Södertälje?
1991/92:63 av Kent Carlsson (s) till socialministern om läkemedelskostna-
derna:
82
Samhällets kostnader för läkemedel har under senare delen av 1980-talet
ökat kraftigt. 1985 var kostnaden för konsumenterna och staten ca 6 miljar-
der kronor. Fem år senare, 1990, hade kostnaden ökat till 10 miljarder kro-
nor.
Trots årliga höjningar av konsumentens egenavgift har statens kostnader
för subventioneringen av läkemedelskostnaderna ökat från 3,3 miljarder
kronor 1985 till 5,9 miljarder kronor 1990.
Sedan ett par år tillbaka pågår en debatt om möjligheterna att pressa kost-
naderna för läkemedel. Statens pris- och konkurrensverk presenterade 1990
rapporten Läkemedelsmarknaden där man uppskattade möjligheten till be-
sparingar till ca 10 % av de totala läkemedelskostnaderna. SPK menade att
man genom en övergång från originalläkemedel till generiska kopior dvs.
identiska kopior av originalläkemedel där patenskyddet löpt ut, skulle
kunna spara nästan en miljard kronor per år.
Vid en utfrågning i riksdagen den 11 juni 1990 arrangerad av underteck-
nad konstaterades att stora besparingar var möjliga inom läkemedelsområ-
det. Hur stora besparingar man på sikt skulle kunna åstadkomma fanns olika
åsikter om. SPKs representant menade att en realitstisk besparing låg mellan
500 milj. kr. och en miljard kronor. Från Apoteksbolaget och läkemedels-
verket menade man att besparingen skulle bli mindre än denna summa. Från
läkemedelsindustrins sida var man tveksam till om det över huvud taget var
möjligt att minska kostnaderna.
Vid samma utfrågning konstaterades att det helt saknades enkla prisjäm-
förelser mellan identiskt lika läkemedel. De receptförskrivande läkarnas
möjligheter att agera kostnadsmedvetet vid förskriver av receptbelagda
läkemedel försvårades därigenom. Ingen av de ansvariga myndigheterna/or-
ganisationerna/företagen ville vid utfrågningen ta på sig ansvaret för att
denna viktiga information skulle tas fram för att underlätta för läkarna att
också ge akt på kostnaderna för de läkemedel de förskriver.
I den av Apoteksbolaget i år utgivna Läkemedelsboken återfinns nu pris-
jämförelser mellan identiskt lika läkemedel. Vid utgivningen av Läkeme-
delsboken uttalade Apoteksbolaget dessutom att man genom en ökad för-
skrivning av generiska kopieläkemedel relativt lätt skulle kunna spara ca 500
milj.kr./år.
Bakgrunden till diskussionen om möjligheterna att minska kostnaderna
för läkemedel återfinns i det faktum att ett stort antal patentskydd för läke-
medel började löpa ut i mitten av 1980-talet. I många länder bl.a. USA,
Västtyskland, Danmark, Norge och Nederländerna blev detta utgångspunk-
ten för en diskussion om hur man därigenom skulle kunna minska sina kost-
nader för läkemedel.
När patentskyddet för ett originalläkemedel, löpt ut ges möjlighet för
andra tillverkare att producera identiskt lika läkemedel, s.k. generika. För
att dessa kopieläkemedel skall godkännas som generika, dvs. identiska med
originalläkemedlet, måste tillverkaren genom omfattande tester bevisa att
kopieläkemedlet innehåller samma aktiva substans och att upptagningen i
kroppen är densamma som för originalet. I Sverige är det läkemedelsverket
som kontrollerar och ger tillstånd för försäljning av generiska läkemedel.
Läkemedelsverket har vid ett flertal tillfällen uttalat att generiska läkemedel
är identiska med originalen och att någon skillnad i medicinsk effekt inte kan
påvisas.
Statens/försäkringsgivarens möjligheter att spara pengar på en ökad för-
skrivning av generika är stora. Priserna för generiska läkemedel ligger van-
ligtvis mellan 30-50% under originalläkemedlen. Besparingen kan dess-
utom göras utan att patienterna får färre eller sämre läkemedel.
Många länder inom och utom Europa har förändrat eller är på gång att
genomföra förändringar i sina läkemedelsförsäkringar. Genom dessa vill
man ta till vara den möjlighet till besparingar som skapas genom konkurren-
sen mellan originalläkemedel, där patentet löpt ut, och generika.
I USA ersätter många försäkringsgivare numera bara kostnaden för det
billigaste likvärdiga läkemedlet. Tyskland har infört ett system med referens-
priser som styr läkemedelsvalet till billigare läkemedel. Danmark medger
sedan den 4 november 1991 möjlighet till substitution, dvs. att apoteken får
byta ut ett förskrivet läkemedel med ett identiskt generiskt och skall då välja
det billigaste.
I Sverige har inget hänt trots vetskapen om att en övergång till förskriv-
ning av generika skulle kunna minska läkemedelsnotan med nästan en mil-
jard kronor. Den främsta orsaken till detta är den ”institutionella brödra-
struktur” som värnar de höga priserna och försöker stoppa konkurrensen.
Svenska och utländska läkemedelsföretag slåss hårt för att stoppa alla för-
ändringar av läkemedelsförsäkringen. De kan i dag till höga priser sälja
”gamla” läkemedel där patenten löpt ut för många år sedan. Forsknings- och
utvecklingskostnader är sedan länge betalda och deras marginaler/vinster är
därför mycket stora på dessa läkemedel. Införande av konkurrens på den del
av läkemedelsmarknaden som inte är patentskyddad skulle givetvis minska
den vinst som dessa bolag i dag gör.
Den stora majoriteten av läkarna har heller inget intresse av en föränd-
ring. Det nuvarande försäkringssystemet, där patienten betalar 90 kr./recept
oavsett faktisk kostnad, gör att läkarna inte behöver ägna en tanke åt kostna-
den för de mediciner han/hon skriver ut. Skulle man lägga ansvar på läkaren
att välja det billigaste av flera identiska läkemedel vid förskrivningen leder
detta till en del merjobb för läkaren att förklara för sin patient varför man
bör byta från ett läkemedel till ett annat. Ett annat viktigt skäl är att läkarna
bakvägen får del av de stora vinster som läkemedelstillverkarna kan plocka
ut genom de höga priserna. Det sker genom gratis deltagande i konferensre-
sor inom och utanför Sverige, höga arvoden för medverkan vid konferenser
och företagsskrifter, middagar och presenter.
Apoteksbolaget, som har statens uppdrag att hålla nere kostnaderna för
läkemedel, har hittintills inte visat något intresse för att förändra läkeme-
delsförsäkringen. Det nuvarande systemet är enkelt att administrera - för-
ändringar kan göra att Apoteksbolaget inte bara kan lämna ut det som läka-
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
83
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
84
ren förskrivit utan måste resonera med patienten om skillnader i priser för
identiska läkemedel. En övergång till billiga generiska läkemedel minskar,
med Apoteksbolagets nuvarande sätt att bestämma sina priser, kraftigt bola-
gets intäkter. Detta kan i förlängningen innebära stora krav på rationalise-
ringar av Apoteksbolaget.
Konkurrenssituationen i dag
Vid en genomgång av de 200 mest använda läkemedlen i Sverige vid in-
gången av 1990-talet finner man följande:
- eftersom vissa piller förekommer i olika styrkor finns det endast 139 olika
läkemedelssubstanser på ”200-listan” - av de 139 substanserna har 111
stycken (dvs. ca 80 %) funnits i mer än 15 år på den svenska marknaden,
49 av dessa har funnits i mer än 30 år - bara 11 substanser har kommit in
på ”200-listan” de senaste 5 åren (dvs. ca 7 %),
- av de 200 är 121 helt utan konkurrens trots att de flesta skyddande paten-
ten för länge sedan löpt ut,
- bland de 79 produkter som har konkurrens finner man att det oftast är
en (originaltillverkaren) som är helt dominerande, 42 produkter har en
marknadsandel på över 90 %,
- av de 200 produkterna är 163 (121 + 42) antingen utan konkurrens eller
har även 90% i marknadsandel).
Ovanstående siffror visar tydligt att den svenska läkemedelsmarknaden
sedan många år är i obalans. Den avgörande orsaken till detta är det nuva-
rande försäkringssystemet som på ett effektivt sätt skyddat gamla icke-
patenterade originalläkemedel. Trots att de flesta läkemedelssubstanserna
har funnits i mer än 15 år på den svenska marknaden och därigenom inte
längre har något patentskydd har de i mycket få fall fått riktig konkurrens.
En viktig förklaring är att tillverkare av konkurrerande produkter (gene-
rika) låter bli att registrera sina produkter. Deras förklaring till detta är att
det inte är någon idé att ge sig in på den svenska marknaden. Kostnaderna
för registrering uppvägs inte av de små marknadsandelar som dessa kan få
på den svenska läkemedelsmarknaden. Generiska produkter har vanligtvis
bara en eller ett par procent av marknaden trots att de prismässigt ligger
minst 20-30 % under originalprodukterna.
De tillverkare som trots allt registrerar sina billigare generiska produkter
har svårt att få läkarna att förskriva deras produkter. Försäkringssystemet
gör att det inte finns något incitament för läkarna att förskriva den billigare
generikan. De fortsätter slentrianmässigt att skriva ut de gamla dyra origi-
nalprodukterna, eftersom de inte behöver bry sig om kostnaderna varken
för staten eller patienterna. Originaltillverkarna bidrar dessutom till att kon-
servera detta beteende bland läkarna genom sin omfattande marknadsföring
och förmåner till läkarna.
En förändrad svensk läkemedelsförsäkring
En förändring av den svenska läkemedelsförsäkringen är nödvändig om
man vill minska våra kostnader för läkemedel.
Utgångspunkten för en förändring måste vara att ta till vara den möjlighet
till priskonkurrens som öppnar sig när patentet löper ut för en läkemedels-
substans. Då ges möjlighet för konkurrerande tillverkare att tillverka iden-
tiska läkemedelskopior (generika).
För en del av läkemedelsmarknaden som utgörs av patentskyddade läke-
medel bör staten även i framtiden ha en priskontrollerande roll. Eftersom
tillverkarna av de patentskyddade produkterna i princip har monopol bör
priserna precis som i dag förhandlas fram mellan staten och tillverkaren. I
dag sköts prisförhandlingarna av distributören Apoteksbolaget. I ett föränd-
rat system bör denna läggas över på myndigheten läkemedelsverket. Man
undviker då risken att blanda samman aktiebolaget Apoteksbolagets affärs-
mässiga uppgift, att till billigast möjliga kostnad distribuera läkemedel, med
en rent myndighetsutövande uppgift.
För den del av läkemedelsmarknaden där patenten löpt ut bör prissätt-
ningen vara fri. Originaltillverkare och de som tillverkar läkemedelskopior
får därmed konkurrera med varandra. Detta förutsätter dock att försäk-
ringen förändras så att den tvingar läkare, apotek och patient att ta hänsyn
till skillnaden i priser för identiskt lika läkemedel.
Enligt det avtal som staten tecknat med Landstingsförbundet (det s.k.
Dagmaravtalet) skall pengarna för läkemedelsförsäkringen föras över till
landstingen. Förhandlingar skall, enligt avtalet, föras om hur detta skall gå
till.
Vid en överföring av försäkringspengarna till landstingen blir det nödvän-
digt att göra förändringar i försäkringssystemet. Det måste på något sätt bli
möjligt för landstingen att påverka kostnaderna för de läkemedel som för-
skrivs både bland offentligt anställda och privatpraktiserande läkare.
Ett sätt som resonerats om är att fullt ut bara subventionera de allra billi-
gaste läkemedlen. Det förutsätter att en central myndighet med jämna mel-
lanrum utfärdar listor över vilka läkemedel som erhåller full subvention från
försäkringen. Fördelen med denna lösning är att man snabbt kan tillgodo-
göra sig den möjliga besparingen. Nackdelen är att det skapar ett mycket
centralistiskt system som gör det svårt för nya tillverkare att ta sig in på
marknaden. Risken är också uppenbar att vissa av tillverkarna i ett sådant
system väljer att avregistrera sina produkter och att man därmed på sikt
minskar eller helt förlorar konkurrensen. Risken är stor att patienterna i ett
sådant system kan tvingas byta preparat många gånger per år även om pri-
serna bara förändras litet grand. Det tar heller ingen hänsyn till de skillnader
i terapitraditioner som finns i olika delar av landet.
En annan möjlighet som diskuterats har varit införande av det tyska refe-
rensprissystemet. Försäkringsgivaren fastställer då ett referenspris, oftast ca
30 % under originalproduktens pris vid den tidpunkt då patentskyddet löpte
ut. Full subvention utgår upp till det s.k. referenspriset. Kostnader utöver
referenspriset får betalas av konsumenten. Även i detta system tillgodogör
sig försäkringsgivaren snabbt en besparing. Referenspriser har dock den
nackdelen att alla tillverkare lägger sig på referenspriset. Någon reell kon-
kurrens blir det aldrig fråga om. Originaltillverkarna sänker ofta sina priser
till det angivna priset och kan sedan genom sina betydligt mer omfattande
marknadsföringsresurser i praktiken hålla mindre tillverkare utanför mark-
naden. I Tyskland har detta lett till att originaltillverkaren och ett fåtal stora
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
85
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
86
generikatillverkare lagt beslag på marknaden. De små och medelstora gene-
rikatillverkarna har inga eller små möjligheter att på egen hand ta sig in på
marknaden.
En ny svensk läkemedelsförsäkringbör därför utformas på ett helt annnat
sätt. I dag finns i samtliga landsting och större städer s.k. läkemedelskom-
mittéer. De består huvudsakligen av läkare och farmakologer/apotekare.
Kommittéernas uppgift är i dag att utfärda listor med vilka läkemedel som
rekommenderas för olika diagnoser. Förutom medicinska effekter skall
kommittén ta viss hänsyn till kostnaden för olika läkemedel.
Problemet är just att det bara är en rekommendation. I den slutna vården,
som står för enbart 10 % av läkemedelsinköpen, har man i dag ett kostnads-
ansvar som gör att man i stor utsträckning följer dessa listor. I den öppna
vården, som står för 90 % av läkemedelsinköpen, är däremot följsamheten
till dessa listor mycket liten. Bland de privatpraktiserande läkarna spelar lä-
kemedelskommittéernas rekommendationer i dag en ytterst begränsad roll.
Förändringen av läkemedelsförsäkringen måste av detta skäl framför allt
rikta in sig på att medverka till ett ändrat förskrivningsmönster inom den
öppna vården.
Ett nytt försäkringssystem bör bygga på de länsvisa läkemedelskommit-
téerna. Dessa bör ansvara för de försäkringspengar som staten lämnar över
till resp, landsting. Kommittén skall utifrån lokal terapitradition, medicinska
bedömningar och ansvaret för kostnaderna utfärda en rekommendations-
lista som ligger till grund för den subvention som ges för receptbelagda läke-
medel. Genom kostnadsansvaret blir det nödvändigt för kommittéerna att
på de områden där det finns flera identiska läkemedel ta hänsyn till priset.
För den receptförskrivande läkaren innebär ett sådant system att han/hon
även i framtiden har fri förskrivningsrätt. Skillnaden mot i dag blir dock att
om läkaren förskriver ett dyrt originalpreparat och det finns ett billigare
identiskt preparat på kommittélistan utgår subvention bara motsvarande det
billigare.
För patienten innebär detta att han/hon i de fall då läkaren förskrivit ett
onödigt dyrt läkemedel själv får betala mellanskillnaden mellan detta och
det billigare. Självfallet måste patienten i så fall också ges möjligheten att
byta till det billigare identiska preparatet.
Även i ett nytt system för läkemedelsförsäkringen bör patienten betala en
egenavgift per recept, motsvarande dagens egenavgift eller rent av något
lägre. Kostnaden för ett patenterat läkemedel som överstiger denna betalas
till fullo av försäkringen. För icke-patenterade läkemedel betalas överskju-
tande kostnad endast om läkemedlet finns upptaget på det aktuella länets
kommittélista.
Detta måste precis som i dag kombineras med ett högkostnadsskydd för
att skydda kroniker och andra storkonsumenter av läkemedel. Skillnaden
mot i dag måste dock bli att högkostnadsskyddet inte täcker överskjutande
kostnader som beror på att man valt ett dyrare icke-patenterat läkemedel än
det som rekommenderats av läkemedelskommittén.
Genom att de länsvisa läkemedelskommittéerna beslutar om subventio-
nen skapas 24 delmarknader. Läkemedelskommittéerna kan i sin bedömning
förutom priset ta hänsyn till vilken mjukvara en tillverkare har att erbjuda.
Med det menas hur produkten är förpackad, vilken information och uppfölj-
ning tillverkaren tillhandahåller osv. Kommittéerna skall dock ha ett absolut
krav på sig att hålla den budget som de har ansvar för. En central myndighet,
läkemedelsverket alternativt riksförsäkringsverket, bör ha tillsynsansvar
över kommittéerna och regelbundet granska deras listor ur ekonomisk syn-
punkt.
Tillskapandet av 24 mindre läkemedelsmarknader underlättar för små och
medelstora tillverkare att kunna ta sig in på en del av marknaden. På sikt
främjar det konkurrensen. En trolig utveckling av detta blir sannolikt att fler
generiska tillverkare låter registrera sina produkter. Därmed kan betydligt
fler originalprodukter utan patentskydd än i dag utsättas för konkurrens.
Genom möjligheten att lokalt få bedöma vilka icke-patenterade läkemdel
som fullt ut skall subventioneras ges en nödvändig flexibilitet. Det ger exem-
pelvis möjlighet för en kommitté att avstå från att ändra sin rekommenda-
tion om prisskillnaden är liten och en förändrad rekommendation skulle leda
till stort merarbete för läkarna att ställa om sina patienter till ett nytt läkeme-
del.
För att ytterligare stärka konkurrensen bör en förändring av läkemedels-
marknaden också innehålla en möjlighet för landstingen att själva välja var
man vill köpa in sina läkemedel. Ett kostnadsmedvetet landsting skulle med
stor sannolikhet ytterligare kunna pressa läkemedelskostnaderna genom att
själva importera vissa läkemedel alternativt sluta avtal direkt med tillverka-
ren.
Invändningar mot förändringar av läkemedelsförsäkringen
Enligt tidningsuppgifter motsätter sig läkemedelsindustrin förändringar
av läkemedelsförsäkringen. I stället har man erbjudit sig att frysa sina priser
samtidigt som man vill att Apoteksbolaget minskar sin marginal på receptbe-
lagda läkemedel.
En sådan lösning skulle inte medföra speciellt stora besparingar för sta-
ten/skattebetalarna. Priskonkurrensen mellan icke-patenterade originallä-
kemedel och generiska kopior skulle helt utebli. Staten/skattebetalarna
skulle förvisso inte få ökade kostnader för läkemedel under ett par år, men
man skulle helt gå miste om de besparingar som faktiskt är möjliga att göra.
Enbart för den blodtryckssänkande substansen atenolol skulle en över-
gång från originalpreparatet Tenormin till de helt identiska generiska ko-
piorna innebära att de årliga kostnaderna sänktes från 125 milj.kr. till ca 60
milj.kr. - en besparing på ca 65 milj.kr., och detta utan att det medför några
medicinska effekter för patienterna eller att dessa får färre piller än tidigare.
Industrins traditionella argument mot förändringar av läkemedelsförsäk-
ringen brukar vara att man måste få tjäna pengar på sina originalprodukter
för att ha råd att forska fram nya produkter. Av ovanstående siffror framgår
att resonemanget inte helt stämmer. Trots att industrin under många år kun-
nat tjäna stora pengar på sina gamla originalprodukter har detta inte lett till
någon större tillströmning av nya substanser/läkemedel. Läkemedelsindu-
strin, som i andra sammanhang brukar påpeka hur innovativa man är, lever i
princip på produkter som är utvecklade på 1960-talet. I vilken annan bransch
skulle man kunna leva på så gamla produkter?
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
87
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
88
Givetvis skall den forskande industrin ha ett fullgott patentskydd som gör
att man under patenttiden kan få tillbaka de pengar man lagt ned på forsk-
ning och testning. Precis som för andra produkter skall man vara skyddad
under patenttiden, men när denna löpt ut skall man utsättas för konkurrens.
I dag har man patentskydd i 20 år. Eftersom det tar tid att utveckla sub-
stansen till färdig produkt är den effektiva patenttiden i dag cirka tio år. För
de allra flesta produkter är detta en fullt tillräcklig tid för att få tillbaka sina
forskningspengar och kunna göra en rejäl vinst. För produkter med stor för-
säljning, exempelvis magsårsmedlet Losec, räcker det troligen med halva
denna tid för att betala forskningen och ge företaget ett ordentligt kapitaltill-
skott.
Problemet finns för de produkter där utvecklingen tagit betydligt längre
tid än tio år och för ”smala” produkter, avsedda för svåra och ovanliga sjuk-
domstillstånd, där marknaden kan förväntas bli relativt liten. Sverige bör
därför tillsammans med EG se över patentreglerna så möjlighet ges att selek-
tivt kunna förlänga patenttiden för denna typ av läkemedel.
En sådan översyn av patentreglerna får dock inte leda till att industrin ges
möjlighet att förlänga eller helt förnya patenttiden för gamla beprövade pro-
dukter. Vissa läkemedelsföretag försöker ibland genom att ändra styrkor,
beredningsformer, förpackningar eller genom små förändringar i läkeme-
delssubstansens molekylstruktur få gamla läkemedel att framstå som nya och
därmed berättiga till ny patenttid. I Sverige har det också varit ett sätt för en
del företag att i prisförhandlingarna med Apoteksbolaget kunna höja priset
för gamla produkter.
Inom andra branscher brukar man anse att konkurrens är det bästa sättet
att stimulera utvecklingen av nya och gamla produkter. Monopolställning le-
der oftast till stagnation. Läkemedelsindustrin i Sverige hävdar med emfas
att detta inte gäller för läkemedel. Erfarenheterna från USA och andra län-
der som infört ett visst mått av konkurrens på läkemedelsmarknaden motbe-
visar industrins påståenden. Där har forskningen snarare ökat sedan konkur-
rensen infördes.
Industrins propå om att Apoteksbolaget skulle sänka sina marginaler på
receptbelagda läkemedel för att spara pengar åt staten är väl värda att pröva.
Men en sänkning av Apoteksbolagets marginaler står inte i någon som helst
motsatsställning till att förändra läkemedelsförsäkringen så att konkurren-
sen stimuleras på en del av läkemedelsmarknaden.
Sverige har troligen världens mest moderna apoteksväsende. Personalen
på apoteken har hög kompetens. Man har en snabb distribution. Lokalerna
håller hög kvalitet. Apotek eller apoteksombud finns väl utbyggt över hela
landet.
I ett bolag som saknar konkurrens föreligger dock alltid en risk för viss
ineffektivitet. Apoteksbolaget bestämmer dessutom själva hur stora intäkter
man vill ha genom att styrelsen för bolaget helt på egen hand beslutar om
påslagen på receptbelagda läkemedel. Detta kan medföra risk för att man i
stället för att genomföra besvärliga rationaliseringar av verksamheten väljer
att i stället öka sina intäkter. Regeringen borde som ägare av Apoteksbola-
get låta riksrevisionsverket eller fristående revisionskonsult göra en genom-
lysning av bolaget. Genomlysningen bör dels beröra hur pass effektivt bola-
get sköter sina uppgifter, dels utreda hur Apoteksbolaget på affärsmässiga
grunder skall kunna överleva vid ett inträde i EG och en mindre reglerad
marknad.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern:
Avser regeringen lägga fram förslag till förändringar av läkemedelsförsäk-
ringen som skapar en verklig priskonkurrens för icke-patenterade läkeme-
del, så staten och medborgarna kan tillgodogöra sig den möjliga besparingen
inom läkemedelsområdet?
Avser regeringen i så fall tillåta fri prissättning för läkemedel där generisk
konkurrens är möjlig?
Avser regeringen föra över ansvaret från Apoteksbolaget till läkemedels-
verket för att förhandla fram låga men skäliga priser för den forskande indu-
strin vad gäller patenterade läkemedel?
Avser regeringen att fullfölja avtalet med Landstingsförbundet om en
överföring av pengarna för läkemedelsförsäkringen till landstingen?
Avser regeringen utforma en ny läkemedelsförsäkring som baserar sig på
de länsvisa läkemedelskommittéerna?
Avser regeringen lägga fram förslag som gör det möjligt för landstingen
att på egen hand köpa in läkemedel?
Avser regeringen i förhandlingar med EG biträda förslag om möjligheter
att förlänga patenttiden för nya läkemedelssubtanser med extra långa ut-
vecklingstider och de substanser som är avsedda för svåra och ovanliga sjuk-
domstillstånd?
Avser regeringen låta göra en fristående översyn av Apoteksbolaget med
avseende på verksamhetens effektivitet och möjligheter för bolaget att på
affärsmässiga grunder kunna överleva vid inträdet på en mindre reglerad
EG-marknad?
1991/92:64 av Anita Johansson (s) till arbetsmarknadsministern om syssel-
sättningsläget i Stockholms län:
Jämfört med andra delar av Sverige är arbetslösheten i Stockholms län
låg - om man räknar i procentdelar av befolkningen.
Jämfört med andra delar av Sverige är arbetslösheten i Stockholms län
hög - om man räknar antalet människor som är utan arbete.
Varje människa måste räknas. Varje arbetslös person måste kunna räkna
med samhällets stöd för att kunna leva ett tryggt och bra liv. Det är lika vik-
tigt för människor i Stockholmsregionen som för människor i andra delar av
Sverige.
Uttryckt i kalla siffror ser det nu ut så här:
Drygt 25 000 personer är arbetslösa.
Antalet nya lediga arbetstillfällen är ca 4 000.
I jämförelse med konjunkturnedgången i början av 1980-talet har den
högsta nivån för arbetslösheten och lägsta nivån för lediga jobb redan passe-
rats med betydande marginal. Förändringen går dessutom mycket snabbare
nu än då.
Antalet personer som varslas om uppsägning fortsätter att öka. Första
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
89
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
90
veckan i november anmäldes det största antalet varslade, 1125, en särskild
vecka. Varslen är en indikation på vad som kan komma att hända framöver.
Från en överhettad situation för drygt ett år sedan rör vi oss nu raskt mot
ett mycket besvärligt läge i länet. Vid en jämförelse med övriga län är ned-
gången i vårt län bland de snabbaste i landet.
Antalet arbetslösa byggnadsarbetare ökar snabbt.
Under vecka 47 var 1217 av Byggnadsarbetareförbundets avdelning l:s
medlemmar arbetslösa. Vid årsskiftet 1990-1991 var 165 arbetslösa.
Prognoserna tyder på att arbetslösheten kommer att öka kraftigt. Den kan
komma att uppgå till 20% under vintern, vilket innebär 4000 arbetslösa
byggnadsarbetare i länet.
Dessutom är 300 lärlingar arbetslösa. I juni 1992 skall 500 elever från gym-
nasieskolans BA-linje placeras ut på byggarbetsplatser som inte finns.
En tumregel säger att varje byggnadsarbetare ”sysselsätter” tre fyra
andra. Således är ca 6000 direkt eller indirekt arbetslösa genom byggnads-
verksamheten i länet och i andra delar av landet.
I Stockholms län finns goda planeringsförutsättningar att inom bostads-
sektorn fånga upp arbetskraft och andra produktionsresurser som friställs
genom sammanbrott för övrigt byggande i länet.
Nyproduktionen av bostäder har sedan 1987 legat på en stabil nivå av ca
10000 lägenheter per år. Enligt kommunernas planering bör den nivån be-
hållas under 1992 och 1993. Kommunernas bostadsförsörjningsprogram
upptar 14648 lägenheter för år 1992 och 12427 lägenheter för år 1993.
Ombyggnad av bostäder planeras öka snabbt. Efter nästan fem år av ram-
restriktioner finns ett stort uppdämt behov av ombyggnad. På länsbostads-
nämnden finns i dag låneansökningar för 6 758 lägenheter och ett stort antal
projekt har anmälts till nästa år.
Planering och projektering har skett utifrån riksdagens tidigare beslut om
räntelån. Regeringsförslagen om försämrade finansieringsvillkor har tillsam-
mans med osäkerheten om framtida finansieringsvillkor skapat tveksamhet
inom branschen beträffande möjligheterna att starta och genomföra plane-
rade, och lånebeviljade, projekt. Risken för betydande neddragningar i även
färdigprojekterad produktion är stor.
I Stockholms län får tidigareläggningen av räntebidraget inte någon spar-
effekt i nyproduktionen eftersom vi redan genom en förenklad metod för
utbetalning har avkortat den tiden mer än propositionen 1991/92:38 förutsät-
ter.
Cirka hälften av de arbetslösa är tjänstemän
Till det kommer en stor grupp anställda inom olika delar av tjänstesek-
torn, som nu hotas av arbetslöshet. Det gäller inte minst de anställda i offent-
lig verksamhet.
Många har en utbildning som inte är konkurrenskraftig i framtiden. Det
gäller inte minst kvinnor. Om de skall kunna konkurrera om de nya arbets-
tillfällena som skapas behöver deras kunskaper förnyas och kompletteras.
Det är klokt att så snart som möjligt starta en brett upplagd utbildning för
att inte tappa deras tidigare kompetens och för att utveckla ny.
Stockholmsregionen genererar ca 20 % av BNP. Här finns också ca 20 %
av landets befolkning.
Regeringen har nu föreslagit att 1,5 miljarder kronor skall satsas på inve-
steringar i samhällets infrastruktur och 1 miljard kronor på direkta bygg-
nadsinvesteringar i syfte att motverka förvärrad byggnadsarbetslöshet. Av
dessa pengar föreslås endast 10 milj.kr. gå till Stockholms län till olika bärig-
hetsåtgärder. Det är helt otillräckligt om man vill undvika att Stockholms län
drabbas av den värsta arbetslösheten på mycket länge. Det skulle dessutom
till stor del vara en ”onödig” arbetslöshet eftersom den går att undvika. Det
finns i Stockholms län gott om investeringsobjekt som ur alla synvinklar ter
sig nyttiga och kloka. Många kan inte komma till stånd på grund av den bor-
gerliga politiken som nu förs i riksdagen, landstinget och kommunerna. Det
är en politik som innebär att bostadskostnaderna höjs, kommunernas eko-
nomi dräneras, de arbetsmarknadspolitiska insatserna i stort sett går Stock-
holmsregionen förbi och som stramar åt ekonomin när man i stället borde
sätta lagom fart på hjulen.
Jag vill här ge några exempel på åtgärder som både ger fler arbetstillfällen,
förbättrar miljön och trafiksäkerheten, kortar bostadsköerna och ger många
bättre arbetsmiljö.
1. Dra tillbaka förslagen om att ändra bostadsfinansieringen. Många pla-
nerade bostadsbyggen stoppas om förslagen genomförs.
2. Öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna för de 25 000 personer som
är arbetslösa i Stockholms län.
3. Snabba på förverkliganden av Dennisöverenskommelsen. Där finns en
rad investeringar i kollektivtrafik och vägnät som kan påbörjas med kort var-
sel. Det skulle ge jobb samtidigt som det har stor betydelse ur miljösynpunkt
och för framkomligheten.
4. Snabba på byggandet av järnvägen till Arlanda. Den nuvarande takten
i byggandet är låg och anpassad efter den överhettning som tidigare rådde.
5. Underlätta för kommunerna att investera i nya vatten- och avloppsnät.
De gamla är hårt slitna.
6. Underlätta upprustningen av lägenheter och bostadsområden. Många
av de områden som byggdes under 1960- och 1970-talen är i stort behov av
upprustning. Det försvåras av den föreslagna bostadsfinansieringen.
7. Satsa på att rusta upp skolor, daghem, sjukhus och andra offentligt ägda
fastigheter. Ge de anställda och brukarna bätte arbetsmiljö och trivsammare
lokaler. Inför ett ROT-program för offentliga byggnader.
8. Satsa på ett brett upplagt program för kompetensbreddning för lågutbil-
dade tjänstemän.
Dessa åtgärder kan komma i gång med relativt kort varsel och skulle skapa
många nya arbeten, men också ha andra positiva effekter för alla.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
1. Är arbetsmarknadsministern beredd att i regeringen föreslå att försla-
gen om förändringar i det beslutade bostadsfinansieringssystemet dras till-
baka för att rädda tiotusentals arbetstillfällen inom byggbranschen?
2. Är arbetsmarknadsministern beredd att anslå en rättvis och tillräckligt
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
91
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
stor del av de arbetsmarknadspolitiska resurserna för de arbetslösa i Stock-
holms län?
3. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att den s.k. Den-
nisöverenskommelsen snabbt börjar förverkligas?
4. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att byggnadsar-
betena på järnvägen till Arlanda skyndas på?
5. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att medel ställs
till förfogande för att underlätta och påskynda upprustningen av nedslitna
lägenheter och bostadsområden?
6. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att stimulera
kommunerna att skynda på restaureringen av gamla VA-nät?
7. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att medel ställs
till förfogande för upprustning av daghem, skolor, sjukhus och andra offent-
liga lokaler som är hårt slitna?
8. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att ett brett upp-
lagt program för kompetensutveckling för lågutbildade tjänstemän och
andra inom tjänstesektorn snarast kommer till stånd?
9. Har arbetsmarknadsministern några andra konkreta förslag till åtgärder
som skulle bidra till att minska arbetslösheten i Stockholms län?
37 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 2 december
1991/92:237 av Rune Thorén (c) till statsrådet Bo Lundgren om reglerna för
fastighetstaxering:
Enligt nuvarande regler för fastighetstaxering skall hus och tomt å jord-
bruksfastighet brytas ut och taxeras på likvärdigt sätt som övriga villafastig-
heter. I Göteborgsområdet finns ett flertal exempel som ej överensstämmer
med denna regel.
Följande kan redovisas som ett exempel:
a) Villafastighet
Byggd 1925 tomt å 2 245 m2. Värdeår 1935. Värdeyta 120 m2 och 24
poäng. Tomtvärde 171000 kr. Byggnadsvärde 170000 kr., alltså samman-
lagt 341 000 kr.
b) Jordbruksfastighet:
Bostadshus från 1872, renoverat på 1950-talet, tomt å 1 200 m2. Värdeår
1929. Värdeyta 120 m2 och 20 poäng. Tomtvärde 238 000 kr. samt bygg-
nadsvärde 222000 kr. alltså sammanlagt 460000 kr.
Skillnaden i taxeringsvärde uppgår här till ca 120000 kr. Vad ämnar stats-
rådet vidta för åtgärder för att de regler som avsetts gälla också skall tilläm-
pas vid fastighetstaxeringen?
|
38 § Kammaren åtskildes kl. 18.50. |
Prot. 1991/92:37 3 december 1991 |
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 16 § anf. 103 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
93
Prot. 1991/92:37
Tisdagen den 3 december
1 § Avsägelse.......................................... 1
2 § Justering av protokoll................................. 1
3 § Svar på fråga 1991/92:188 om handläggningen av avräkningen om
uppehållstillstånd.................................. 1
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Berith Eriksson (v)
4§ Svar på frågorna 1991/92:199 och 226 om erkännande av Slove-
nien och Kroatien.................................. 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lars Moquist (nyd)
Kent Carlsson (s)
5 § Svar på fråga 1991/92:214 om anslagen till fredsorganisationerna 8
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Ingela Mårtensson (fp)
6§ Svar på fråga 1991/92:134 om SGUs borrkärnearkiv.......... 10
Näringsminister Per Westerberg (m)
John Andersson (v)
7§ Svar på frågorna 1991/92:137 och 139 om SSAB............ 12
Näringsminister Per Westerberg (m)
Odd Engström (s)
Sten-Ove Sundström (s)
8 § Svar på fråga 1991/92:149 om ASSI...................... 16
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sten-Ove Sundström (s)
9§ Svar på frågorna 1991/92:172 och 185 om valsverksproduktionen
i Luleå.......................................... 18
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sten-Ove Sundström (s)
Bengt Hurtig (v)
10 § Svar på fråga 1991/92:177 om LKAB.................... 22
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bruno Poromaa (s)
11 § Svar på fråga 1991/92:192 om krisen inom byggnadsverksamhe-
ten i Stockholms län................................ 24
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sören Lekberg (s)
12 § Svar på fråga 1991/92:223 om sandsugningen utanför Falsterbo-
näset............................................ 29
Näringsminister Per Westerberg (m)
94 Per Stenmarck (m)
Svar på fråga 1991/92:207 om arbetslivsfonden............. 31
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Svar på fråga 1991/92:216 om stöd till Älvdalen och Malung. . 32
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Svar på fråga 1991/92:218 om länsarbetsnämnden i Östergöt-
lands län......................................... 33
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Inge Carlsson (s)
Prot. 1991/92:37
3 december 1991
Svar på fråga 1991/92:222 om sänkta socialavgifter som regional-
politiskt instrument................................ 35
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Stefan Attefall (kds)
Svar på fråga 1991/92:224 om ungdomsarbetslösheten....... 36
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Odd Engström (s)
Svar på fråga 1991/92:232 om Sollefteå garnison........... 40
Försvarsminister Anders Björck (m)
Tage Påhlsson (c)
Svar på fråga 1991/92:167 om mervärdeskatten och privatvården 42
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Ingbritt Irhammar (c)
Svar på fråga 1991/92:189 om skattereformen och idrottsrörelsen 44
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Birger Andersson (c)
Svar på fråga 1991/92:190 om beskattning vid inkomst av hobby-
verksamhet 46
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Birger Andersson (c)
Svar på fråga 1991/92:197 om kasinoverksamhet........... 48
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Ulla Pettersson (s)
Svar på fråga 1991/92:200 om kilometerskatten och eventuellt
medlemskap i EG.................................. 50
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Göran Persson (s)
Svar på fråga 1991/92:209 om reavinstbeskattningen av konst
m.m............................................ 54
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Pehr Löfgreen (m)
Svar på fråga 1991/92:217 om folkhälsoinstitutet........... 56
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Margitta Edgren (fp)
Svar på fråga 1991/92:229 om åtgärder för att skydda ytterligare
älvsträckor....................................... 58
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Siw Persson (fp)
95
Prot. 1991/92:37 27 § Svar på fråga 1991/92:201 om närhetsprincipen i förlossningsvår-
3 december 1991 den............................................. 59
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Chatrine Pålsson (kds)
28 § Svar på fråga 1991/92:202 om återanvändning av läkemedel . . 61
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Margitta Edgren (fp)
29 § Svar på fråga 1991/92:234 om behörigheten för utländska tandlä-
kare, m.m........................................ 62
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Gullan Lindblad (m)
30§ Svar på frågorna 1991/92:203, 215 och 230 om miljömärkning. 65
Civilminister Inger Davidson (kds)
Annika Åhnberg (v)
Inga-Britt Johansson (s)
Lennart Daléus (c)
31 § Svar på frågorna 1991/92:227 och 228 om möjligheten till investe-
ringar i Östeuropa................................. 72
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Rolf L Nilson (v)
Pär Granstedt (c)
32 § Svar på fråga 1991/92:236 om information om EG-medlemskap 76
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
My Persson (m)
33 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 79
34 § Bordläggning...................................... 79
35 § Anmälan och hänvisning till utskott av motion Kil......... 79
36 § Anmälan om interpellationer
1991/92:60 av Karl-Erik Persson (v) om EG och den svenska
regionalpolitiken................................ 79
1991/92:61 av Margareta Winberg (s) om Mogambique..... 80
1991/92:62 av Sören Lekberg (s) om omlokalisering av lärar-
högskolan i Stockholm till Södertälje................ 81
1991/92:63 av Kent Carlsson (s) om läkemedelskostnaderna . 82
1991/92:64 av Anita Johansson (s) om sysselsättningsläget i
Stockholms län................................. 89
37 § Anmälan om fråga
1991/92:237 av Rune Thorén (c) om reglerna för fastighets-
taxering ....................................... 92
96
gotab 40407, Stockholm 1991